Sök i Ratio Lex

Angående anvisande av särskilt rekryteringsbidrag för fyllande av 1914 års stater

1913-03-27 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1913:216, Angående anvisande av särskilt rekryteringsbidrag för fyllande av 1914 års stater

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

1

Nr 216.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

anvisande av särskilt rekryteringsbidrag för fyllande av

1914 års stater; given Stockholms slott den 27 mars 1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå

Riksdagen medgiva,

att från fjärde huvudtitelns allmänna besparingar må, i enlighet

med i statsrådsprotokollet närmare angivna grunder, utbetalas ett extra

rekryteringsbidrag för underlättande av manskapsrekryteringen till fyllande

av nästkommande års stater.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

David Bergström.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 162 höft. (Nr 216.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 216.

Utdrag ur protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 27 mars 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Straff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvård,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

friherre Adelswärd,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Bergström, anförde härefter:

»Såsom ordinarie rekryteringsbidrag har alltsedan år 1901 plägat

utgå 50 kronor för varje nyantagen volontär med en anställningstid av

tre år. Härtill har Riksdagen årligen under anslaget till avlöning och

rekrytering m. m. beviljat medel, beräknade till 50/s kronor för varje i

staterna uppfört manskapsvolontärnummer. I den mån dessa icke kunnat

besättas utan stått vakanta, har det ordinarie rekryteringsbidraget besparats

och ingått till fjärde huvudtitelns allmänna besparingar.

Redan ganska snart efter antagandet av 1901 års härordning visade

det sig emellertid svårt att på ett tillfredsställande sätt rekrytera

manskapet vid arméns regementen och kårer.

Med anledning härav föreslogs vid 1907 års Riksdag förhöjning av

volontärernas kontanta avlöningsförmåner med 60 kronor i lön för

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 216.

underbefäl av manskapet, med 30 kronor i lön för meniga beställningsmän

samt med 30 kronor i lön och 10 öre i dagavlöning för Övriga

meniga volontärer. Nämnda förslag blev ock av Riksdagen bifallet.

Redan dessförinnan hade tillkallats särskilda sakkunniga för att föreslå

åtgärder till volontär- och underbefälsrekryteringens underlättande; och

dessa sakkunniga, kallade volontärkommissionen, förklarade i den 31 maj

1907 avgivet betänkande, att de verksammaste medlen att främja såväl

volontär- som underbefälsrekryteringen vore säkerligen att utsträcka

tjänstgöringstiden till 365 dagar för de värnpliktiga vid alla truppslag

(utom möjligen vissa tjänstegrenar vid trängen), att hålla volontärernas

löner i höjd med lönerna inom jämnställda civila yrken och att vid

avskedstagandet under vissa förutsättningar tillförsäkra underbefäl av

manskapet antingen en civil anställning eller ock en viss avskedspremie.

Då emellertid Riksdagen samma år medgivit löneförhöjning samt

övriga ifrågasatta åtgärder voro föremål för utredning, inskränkte sig

kommissionen att föreslå en del mindre genomgripande åtgärder.

Med upplysning, att den nyantagne volontären i allmänhet erhöll

en del av ordinarie rekryteringsbidraget såsom lega, till beloppet växlande

vid de olika truppförbanden, och att återstoden av detsamma

användes till anskaffningskostnader, däribland till dusör åt värvaren,

föreslog kommissionen eu fix lega över hela landet ävensom att, då det

ordinarie rekryteringsbidraget måste anses otillräckligt, detta skulle

höjas med 26 kronor för varje nyantagen volontär, så att rekryteringskostnaderna

komme att utgöra 76 kronor för varje sådan volontär med

3 års tjänst. Därjämte skulle de för lega avsedda beloppen likasom

vid sjöförsvaret skiljas från de medel, som voro avsedda till anskaffningskostnader.

Vidare föreslog kommissionen, bland annat, att nyantagen

volontär skulle medgivas fri resa vid första inställelse till tjänstgöring

och vid tjänstgöringens slut, att själva anskaffningen skulle ordnas med

en rekryteringskommission och bestämt rekryteringsområde för varje

truppförband, att anställningstiden visserligen borde i allmänhet börja

på hösten men dock i vissa fall få börja även å andra tider, att anställningsåldern

skulle sänkas till 17 år, att volontär, som avgått efter viss

tids tjänst, skulle åtnjuta större lättnad i värnpliktstjänstgöringen än

då gällande lag medgåve, att tjänstgöringen i vissa avseenden skulle

lättas, samt att mera allmänbildande undervisning skulle meddelas i de

militära skolorna.

Arméförvaltningen, chefen för generalstaben ävensom samtliga armefördelnings-

och likställda chefer anbefalldes yttra sig angående behovet

av den i betänkandet föreslagna förhöjningen i rekryteringskostnaderna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

Härvid förklarade endast chefen för generalstaben sig hysa betänkligheter

beträffande lämpligheten av sådan förhöjning, under det att övriga

militärmyndigheter framhöll o nödvändigheten därav. En av arméfördelningscheferna

förordade till och med rekryteringsanslagets höjning

till 90 kronor per man i huvudsaklig överensstämmelse med vad som

utgick vid flottan och kustartilleriet.

Genom kung!, brev den 6 september 1907 medgavs, att för underlättande

av då pågående manskapsrekrytering vid armén finge utgå ett

extra rekryteringsbidrag, vilket skulle beräknas efter 10 kronor för

varje nummer, som till fyllande av manskapsnumerären — distinktionskorprals-,

korprals- och vicekorpralsnummer däri inräknade — enligt

1908 års stater skulle besättas med nyanskaffad volontär eller rekapitulant,

varjämte skulle beräknas dels 20 kronor för varje rekryt, med

vilken redan träffats eller komme att träffas tjänstavtal att gälla från

och med den 1 november 1907 eller från senare tidpunkt i sådana fall,

som omförmäldes i punkterna 3 och 8 a i kungl. brevet den 27 oktober

1905 angående bestämmelser i fråga om volontärs antagande och avskedande,

dels och likaledes 20 kronor för varje då (den 6 september 1907)

anställd volontär, med vilken under samma år utgående tjänstavtal förlängdes

med minst två år, samt 10 kronor för dylik volontär, som inginge

avtal om allenast ett års förlängd tjänstetid. I samma kungl.

brev föreskrevs därjämte, att ifrågavarande medel skulle av arméförvaltningen

förskottsvis, mot redovisningsskyldighet, utbetalas till vederbörande

regements- och kårchefer, att dessa skulle äga att förfoga över

medlen för därmed avsett ändamål med iakttagande likväl, att så stor

del som möjligt därav måtte tillkomma det anställda manskapet, samt

att, sedan erforderliga omkostnader blivit bestridda, återstoden av det

extra rekryteringsbidraget skulle, i den mån det lämpligen kunde ske,

fördelas på det sätt, att vid samma truppförband rekryter och rekapitulanter,

som anställts för lika lång tid, av de för rekryteringen anvisade

ordinarie anslagsmedel och av det extra rekryteringsbidraget sammanlagt^

erhölle sinsemellan lika belopp, vars storlek skulle bestämmas i

förhållande till anställningstidens längd och i intet fall finge överstiga

90 kronor.

Det ansågs emellertid erforderligt att erhålla ett extra rekryteringsbidrag

även till fyllande av manskapsnumerären enligt 1909 års stater.

Kungl. Maj:t föreslog därför i proposition nr 178 till 1908 års Riksdag,

att, därest för underlättande av manskapsrekryteringen särskilt rekryteringsbidrag

skulle behöva anvisas jämväl under år 1908, därför erforderligt

belopp finge utbetalas från fjärde huvudtitelns allmänna besparingar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 216.

Under uttalande, att enligt Riksdagens förmenande åtgärder av Helt

annan art än den ifrågasatta vore av nöden för vinnande av en tillfredsställande

rekrytering av manskapet vid armén, därvid särskilt frågan

om beredande åt uttjänta militärer av civilanställning syntes vara

att beakta, anmälde Riksdagen i skrivelse den 1 juni 1908, att Riksdagen,

med hänsyn till vad i ämnet blivit anfört, icke ansett sig kunna

under dåvarande förhållanden vägra sitt bifall till Kungl. Maj:ts berörda

framställning och att Riksdagen alltså medgivit, att, därest för

underlättande av manskapsrekryteringen särskilt rekryteringsbidragskulle

behöva anvisas under år 1908, därför erforderligt belopp finge

utbetalas från fjärde huvudtitelns allmänna besparingar.

I anledning härav föreskrev Kungl. Magt den 22 juli 1908, att

tillfälligt extra rekryteringsbidrag finge utgå under år 1908 i enlighet

med de grunder, som angivits i ovannämnda kungl. brev den 6 september

1907.

Sedan dess har Riksdagen beviljat extra rekryteringsbidrag i enlighet

med grunderna i kungl. brevet den 6 september 1907 jämväl

till fyllande av manskapsnumerären enligt 1910, 1911, 1912 och 1913

års stater.

Dessutom har Kungl. Maj:t sökt underlätta rekryteringen genom

mera allmänbildande undervisning i de militära skolorna samt i vissa

fall genom en del andra av volontärkommissionen förordade åtgärder:

utsträckning av den tid, som får användas till rekrytering, medgivande

att antaga underåriga volontärer, medgivande av fri resa för nyantagna

volontärer vid första inställelsen till tjänstgöring likasom vid tjänstgöringens

slut. Slutligen måste såsom ett medel till rekryteringens

underlättande betecknas även den av 1911 års Riksdag beslutade befrielsen

från värnpliktstjänstgöringen för dem, som minst tre år haft

fast anställning vid hären eller flottan, och vissa med sådana likställda

personer.

I fråga om rekryteringens utfall under de sista sex åren har jaglåtit

upprätta särskild tablå, som torde få tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott. Av denna bekräftas vad chefen för generalstaben

redan i sitt den 18 oktober 1906 avgivna förslag till försvarsväsendets

stärkande påpekat och sedermera än vidare utvecklat i en

den 16 oktober 1908 gjord framställning angående åtgärder för underlättande

av volonfärrekryteringen, eller att vid specialvapnen och gardesregementena

rekryteringen är i allmänhet tillfredsställande. Vid

kavalleri, artilleri, ingenjör- och trängtrupper giver nämligen volontär
-

Rekryterin

gens utfal

under de

sista sex

åren.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 216.

tillgången icke särskild anledning till oro, annat än vid de truppförband

av dessa slag, som äro förlagda i Boden. Vad däremot infanteriet beträffar,

ökades visserligen volontärtillgången vid detta truppslag under

den första tiden efter 1907 års slut, vid vilken tidpunkt den på grund

av en del omständigheter var synnerligen knapp. Antalet vakanser

åren 1908, 1909 och 1910 den 1 februari (för 1908 den 1 januari, enär

siffror för den 1 februari saknas) voro respektive 44, 28 och 18 procent

av det antal volontärbeställningar, staten upptog. Från hösten 1910 har

emellertid vakansernas antal alltjämt ökats och utgjorde den 1 februari

1911, 1912 och 1913 respektive 22, 32 och 36 procent av antalet beställningar

enligt stat. Om redan dessa siffror, som gälla hela infanteriet,

måste betraktas såsom särdeles ogynnsamma, är så i än högre grad förhållandet

med vakansprocenten vid enskilda regementen. Så t. ex. var

vakansprocenten den 1 februari 1910 och den 1 februari 1913 vid Södermanlands

regemente respektive 8 och 59 procent, vid Norrbottens regemente

respektive 13 och 69 procent, vid Kalmar regemente 20 och 59

procent, vid Jämtlands fältjägarregemente 33 och 65 procent samt vid

Vaxholms grenadjärregemente respektive 0,5 och 55 procent. Ytterligare

fem regementen visa nu 45 å 50 procent vakanser, under det att

samtliga infanteriregementen — med undantag av gardesregementena

och Bohusläns regemente, vilket år 1910 hade 44 procent vakanser —

nu äro sämre ställda i här berörda avseende än vid början av år 1910.

Det är härvid att märka, att beställningarna enligt stat under denna

senast avsedda period erhållit så ringa ökning i antalet, att denna icke

i nämnvärd grad kunnat influera på vakansantalet.

ryterings
idragens
vändning.

Enligt gällande föreskrifter hava under de sista sex åren följande

belopp stått till truppförbandens förfogande för rekryteringen, nämligen:

För rekryt på 2 år........

» » » 3 » ........

» » » 4 » ........

» rekapitulant på 1 år

» » » 2 »

» » »3 »

Ordinarie

Extra

Summa.

anslag.

anslag.

Anteckningar.

Kr.

Kr.

Kr.

33

32

30

63

32

50

—

30

—

SO

—

(Till karlen person-

66

66

SO

—

96

66

1 ligen må utbe- ) talas högst 90

16

66

20

—

36

66

l kr.

33

32

30

—

63

32

50

—

30

--

80

—

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

7

Det sätt, varpå truppförbanden använt nämnda belopp, torde nog

fortfarande växla, liksom på den tid, volontärkommissionen anställde

sina undersökningar, men följande översikt från ett regemente ger dock

en föreställning därom:

Kompaniet

Till anställnings- kostnader.

lisponerar.

Att utbetalas till

anställde såsom

den

Till

regements-

chefens

förfogande.

Annons-

Arvode

kostnad

För

(dusör till

(annon-

Hand-

gemensam

värvare

ser in g,

penning.

annonsering

högst).

underhåll,

m. m.

resor m. in.)

För rekryt på 2 år...........................

30

10

5

15

o

o

32

» » » 8 » ..........................

40

—

10

—

5

—

20

—

5

—

» » » 4 »

45

—

10

—

5

—

30

—

6

66

» rekapitulant på 1 år ..................

—

—

—

—

15

—

20

—

1

66

» » )> 2 )>

—

—

—

—

30

—

30

—

3

32

» » » 8 » ..................

—

—

—

—

30

—

30

—

—

—

Militärbefälhavaren på Gottland har i underdånig skrivelse den 22

november 1912 anmält, att vakanserna vid Gottlands infanteriregemente

den 15 i samma månad utgjorde 191, motsvarande Öl procent av antalet

beställningar enligt stat, samt hemställt dels om vidtagande av

vissa åtgärder (fria resor, rekryteringstidens utsträckning m. m.), som

Kung! Maj:t sedermera bifallit, dels oclc om rekryteringsbidragets höjande

med ytterligare 14 kronor för varje nyantagen volontär.

Chefen för fjärde arméfördelningen har i underdånig skrivelse den

18 december 1912 anmält, att Södermanlands regemente och Vaxholms

grenadjärregemente år efter år haft att uppvisa ett avsevärt stort antal

vakanser, vilket vore att tillskriva dels den antimilitaristiska propagandan

dels ock förläggningsförhållandena. i\rinéfördelningschefen har visserligen

ansett rekryteringsfrågan icke kunna vinna en tillfredsställande

lösning utan införande av civilanställning för uttjänt manskap, men dock

såsom en tillfällig hjälp föreslagit, »att ett extra rekryteringsbidrag

måtte beviljas att utgå med vid Södermanlands regemente 40 kronor

och vid Vaxholms grenadjärregemente 50 kronor för varje under år

1913 antagen volontär, officers- och reservofficersvolontärer icke medräknade».

Framställni

gar om

höjning a

rekrytering

bidragen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

rméförvalt
ningens
yttrande.

Kungl. lllaj.is Nåd. Proposition Nr 216.

Chefen för sjätte arméfördelningen har i skrivelse den 23 december

1912 framhållit, att höjning av rekryteringsbidraget är än mera

behövligt för vissa honom underlydande truppförband: Hälsinge regemente,

Jämtlands fältjägarregemente, Västernorrlands regemente och

Norrlands dragonregemente. Denna arméfördelningschef har emellertid

ansett höjandet av rekryteringsbidraget vara endast en tillfällig hjälp

med resultat, att man nästa år komme att stå på samma punkt. Införande

av avskedspremier och civilanställning för uttjänt manskap

skulle enligt hans åsikt vara vida mera effektivt.

Kommendanten i Boden har i skrivelse den 28 januari 1913 anmält,

att volontärvakanserna då voro vid Norrbottens regemente 179, vid

Boden—Karlsborgs artilleriregementes detachement i Boden 79 och vid

Bodens ingenjörkår 33, motsvarande respektive 69, 44 och 23 procent

av antalet beställningar enligt stat. Kommendanten har hemställt om

anvisande av erforderliga medel till upphjälpande av volontärrekryteringen

vid Bodens trupper.

Enär Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 14 juni 1912, efter

Riksdagens hörande, medgivit, att för underlättande av manskapsrekryteringen

till fyllande av 1913 års stater finge utgå tillfälligt rekryteringsbidrag

i enlighet med föreskrifterna i kungl. brevet den 6 september

1907, angående anvisande av medel för underlättande av manskapsrekryteringen,

tiar arméförvaltningens civila departement i underdånig

skrivelse den 10 januari 1913 ansett sig icke kunna tillstyrka, altför år

1913 medel ställdes till förfogande för beredande av ytterligare rekryteringsbidrag.

Skulle emellertid Kungl. Maj:t, på grund av vad som anförts om

det trängande behovet av ett extra rekryteringsbidrag, finna nödigt, att

särskilda åtgärder omedelbart och utan inhämtande av Riksdagens yttrande

vidtoges för upphjälpande av rekryteringen vid ett eller annat av nyss omförmälda

truppförband, torde enligt departementets åsikt medlen därtill böra

förskjutas för att framdeles efter anmälan hos Riksdagen ersättas från fjärde

huvudtitelns allmänna besparingar. Då det emellertid torde kunna förutsättas,

att jämväl för fyllandet av manskapsnumerären enligt 1914 års stater

för armén tillfälliga åtgärder måste vidtagas, bär departementet erinrat,

att Riksdagen, som trott sig finna, att vid en del av arméns regementen

rekryteringen i regel varit förenad med mindre svårigheter än vid

andra, i skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 april 1909 velat ifrågasätta,

huruvida det icke vore ändamålsenligt, att förhöjning i rekryteringsbidraget

endast utginge i den mån och vid de truppförband, där det

visade sig vara förenat med större svårighet att hålla manskapsnume
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

y

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

råren uppe, att i samtliga med anledning därav från arméfördelningsocli

likställda chefer infordrade yttranden i ämnet framhållits, att eu

dylik förändring av bestämmelserna för det tillfälliga rekryteringsbidragets

utgående skulle i hög grad försvåra rekryteringen även vid de

truppförband, där befintliga vakanser under föregående rekryteringsperiod

kunnat fjollas, vilket resultat till stor del berodde just på befintligheten

av det tillfälliga Indraget, samt att vid underdånig föredragning''

av ärendet den 18 september 1909 dåvarande chefen för lantförsvarsdepartementet

anslutit sig till den sålunda uttalade åsikten, och Kungl.

Maj:t genom beslut samma dag medgivit, att för underlättande av manskapsrekryteringen

till fyllande av 1910 års stater tillfälligt rekryteringsbidrag

finge utgå i enlighet med de grunder, som funnes angivna

i nämnda nådiga brev den 6 september 1907.

Utgående från att mera vittgående åtgärder för upphjälpande av

rekryteringen i allmänhet lomme att bliva föremål för särskild utredning

har departementet, i avvaktan härpå, ansett sig böra föreslå, att, därest

Kungl. Maj:t komme att göra framställning till innevarande års Riksdag

om dess medgivande att från fjärde huvudtitelns allmänna besparingar

utbetala extra rekryteringsbidrag för underlättande av manskapsrekryteringen

till fyllande av nästkommande års stater, bestämmelserna om

utdelande av detta bidrag måtte så ändras, att ett visst belopp, utöver

vad som kunde komma att utgå på grund av de hittills tillämpade

grunderna enligt kungl. brevet den 6 september 1907, ställdes till Kungl.

Maj:ts disposition för att såsom ytterligare bidrag tilldelas sådana truppförband,

vid vilka funnes oundgängligt behov därav. För beräkning,

i den mån så ske kunde, av det för ändamålet erforderliga beloppet, har

departementet erinrat, att den i stat upptagna styrkan av fast anställda

volontärer uppgår i runt tal till 15,000 man, officers- och reservofficersvolontärer

däri ej inberäknade, samt att, då volontärerna i allmänhet

anställas för tre år, omsättningen skulle, under förutsättning av full

rekrytering varje år, uppgå till en tredjedel eller 5,000 man. Enligt

de i nämnda nådiga brev den 6 september 1907 angivna grunder för

det extra rekryteringsbidragets utgående skulle detta på grund av förutnämnda

nådiga brev den 14 juni 1912 för närvarande uppgå till omkring

150,000 kronor. Om utöver detta bidrag för var och eu av

5.000 volontärer beräknades ytterligare 5 kronor, eller tillsammans

25.000 kronor, skulle denna summa enligt departementets uppfattningvara

tillräcklig för tillgodoseende av de mest trängande behoven av

särskild rekryteringshjälp vid truppförband, där sådan visade sig oundgängligen

nödvändig. Vid bifall härtill skulle någon förändring i be
Bihang

till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 162 käft. (Nr 216.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

eneralstabschefena

yttrande.

10 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

räkningen av det extra rekryteringsbidraget för vissa regementen icke

erfordras.

Chefen för generalstaben har i skrivelse den 19 februari 1913 till

en början förklarat det vara svårt att fullt angiva anledningarna till

rekryteringens förbättring de tre första åren efter det extra rekryteringsbidragets

införande, men att den viktigaste orsaken säkerligen varit

inträffad lågkonjunktur på affärs- och arbetsmarknaden, under det att

ungefär samtidigt — år 1908 — volontärlönerna höjdes. Generalstabschefen

har vidare erinrat, att under senare år frågan om volontärrekryteringen

vid upprepade tillfällen behandlats och i samband därmed förslag

till åtgärder, avsedda att underlätta nämnda rekrytering, avgivits,

samt att han själv i detta avseende förordat följande åtgärder:

A. Uti den 18 oktober 1906 avgivet förslag till försvarsväsendets

stärkande

1. Okande av dagavlöningen för menig volontär från 10 till

20 öre.

2. Ökande vid infanteriet av distinktionskorpralernas antal från

36 till 48 genom uppflyttning av motsvarande antal meniga.

3. Frihet genom tvåårig stamanställning från värnpliktstjänstgöring

i fredstid.

4. Inskränkning i rätten för värnpliktig att inskrivas »underårig»;

och

5. Civilanställning.

B. Uti den 16 oktober 1908 avgivet förslag till åtgärder för underlättande

av volontärrekry tering en.

1. Fastställande som regel av en tvåårig kapitulationstid, intill

dess vakansprocenten nedgått till 10 procent.

2. Utsträckande av anställningstiden för volontärrekryter till början

av beväringsrekrytskolan.

3. Rättighet för regementschef att träffa avtal med korpral eller

distinktionskorpral om rekapitulering, under villkor av viss längre

tjänstledighet.

4. Ett snart ordnande av förläggningsförhållandena vid vinterskolorna.

Av samtliga dessa föreslagna åtgärder hade endast den under A. 1

och delvis den under B. 2. omnämnda kommit till utförande. Visserligen

hade även åtskilliga förslag i samma syfte, som framställts från

annat håll, kommit till utförande, men samtliga de vidtagna åtgärderna

hade varit föga genomgripande och dessutom utförts successivt och till

största delen sedan antalet ynglingar, villiga att taga anställning så
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

B om volontärer, börjat alltmera avtaga och läget sålunda börjat kräva

särskilt kraftiga åtgärder. Kunskapen om eu förbättring i volontärernas

ställning, i synnerhet om denna förbättring, såsom fallet vore

med här ifrågasatta lagändringar, verkade mindre direkt, sprede sig

jämförelsevis långsamt, och om samtidigt aflönings- och övriga förhållanden

tedde sig relativt föga lockande, kunde en i och för sig

god och nödvändig men mera lösryckt reform helt och hållet förfela

den avsedda verkan. Det torde därför enligt generalstabschefens

mening i längden föga stå att vinna genom att fortsätta såsom hittills

med smärre utan sammanhang utförda reformer. Om icke kraftigare

och samtidigt utförda åtgärder bleve vidtagna, komme med säkerhet

volontärfrågan till stor skada för särskilt arméns huvuddel —

infanteriet — att städse befinna sig i ungefär samma olyckliga läge

som nu vore fallet.

Vilka dessa åtgärder borde vara, hade generalstabscliefen förut

framhållit, Beträffande vissa av dem förtjänade emellertid framhållas,

att om dessa åtgärder komme till utförande, det vore av avgörande

betydelse, att detta skedde samtidigt. Sådana åtgärder vore dels inrymmandet

i värnpliktslagen av bestämmelser, som avsevärt inskränkte

rättigheten att inskrivas såsom underårig, och som befriade den, som

varit stamanställd minst två år, från värnpliktstjänstgöring i fred, och

dels fastställandet, åtminstone till dess rekryteringsförhållandena något

upphjälpts, av en tvåårig kapitulationstid såsom regel. Var för sig

kunde dessa åtgärder föga åstadkomma, men vidtagna på en gång

komme de enligt generalstabschefens åsikt att samverka därhän, att ett

avsevärt antal ynglingar, för vilka ett tidigt fullgörande av värnpliktstjänstgöringen

skulle vara önskvärt, funne med sin fördel förenligt att

genom volontäranställning fullgöra sina medborgerliga plikter i detta

avseende.

Om i samband med en reform av senast nämnda art, genom vilken

antalet volontärrekryter skulle växa, även beslutades den föreslagna

ökningen av distinktionskorpralernas antal, komme ock de vid

tvåårig kapitulationstid så särskilt önskvärda rekapitulanterna att ökas

i antal. Samtliga här berörda åtgärder för volontärrekryteringens underlättande

krävde emellertid längre tid för att verka, under det att

förhållandena vid vissa regementen, såsom framginge av vederbörande

befälhavares skrivelser, nödvändigtvis krävde åtgärder, som verkade

mera omedelbart, och förhöjning av avlöning i någon form torde därför

bliva nödvändig vid sådana truppförband. Chef en för fjärde arméfördelningen

hade föreslagit ett extra rekryteringsbidrag av vid Söder
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

manlands regemente 40 och vid Vaxholms grenadjärregemente 50 kronor,

vilket av arméförvaltningens civila departement syntes hava uppfattats,

som om det begärts en förhöjning av respektive 10 och 20

kronor å det under senare år utgående »tillfälliga extra rekryteringsbidraget».

En så ringa förhöjning skulle emellertid vara fullkomligt

betydelselös, och generalstabschefen hade också förvissat sig om, att

nämnda arméfördelningschef avsett ett rekryteringsbidrag av respektive

40 och oO kronor utöver det, som hittills utbetalats. Skulle penningar

kunna uträtta något i detta fall, torde säkerligen allra minst det föreslagna

beloppet vara erforderligt. Ehuru avlöningsförhöjning i form

av ökat rekryteringsbidrag, vilket endast verkade som ett lockelsemedel

för tillfället, vore en mindre tilltalande åtgärd, ansåge generalstabschefen

emellertid, att sådan nu borde äga rum vid de regementen,

som syntes därav vara i trängande behov.

En grund till svårigheterna för volontärrekryteringen, som generalstabschefen

ansåge vara av betydelse, vore den omständigheten, att

yolontärerna ej rönt det stöd och den uppskattning, som vederbort.

Aven om, genom av volontärerna själva oberoende omständigheter, en

del av dem tillhörde en samhällsklass, där man måste nöja sig med en

ringa avlöning, och där helt naturligt kraven såväl på bildning som

även i andra avseenden måste ställas låga, vore väl dessa ynglingar,

vilka frivilligt ville tjäna konung och fädernesland, värda aktning och

sympati och förtjänta av att stödjas och höjas i den mån, så ske kunde.

Dessa volontärer vore icke heller en från de värnpliktiga i övrigt

strängt skild klass. I själva verket borde de i överensstämmelse med

verkliga förhållandet betraktas såsom eu kategori av värnpliktiga, ehuru

de visserligen vält att fullgöra sin tjänstgöringsskyldighet genom en

vida längre och i viss mån olika använd tjänstgöringstid än övriga

värnpliktiga, och ehuru de därför helt naturligt erhölle vissa förmåner

av staten. Volontärens ställning hade emellertid långt ifrån alltid uppfattats

så, som önskvärt varit. Under det att den värnpliktige i allmänhet

vore föremål för särskild hänsyn och omvårdnad, hade man

icke alltid härutinnan ägnat tillräcklig uppmärksamhet åt volontärerna.

I dagspressen förekomme ej sällan artiklar, efter vad det ville synas

understundom härrörande från militärer, som i mindre lämpliga ordalag

framhölle det nuvarande volontärmaterialets låga ståndpunkt, och ofta

nog bedömdes därvid hela volontärinstitutionen efter enstaka mindre

göda individers förhållande. Härtill komme även, att förlägg» ingsförhållandena

å vissa orter ofta framhölles såsom synnerligen obehagliga.

Det vore knappast att undra på, om unga män i många fall härigenom

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.is Nåd. Fr oposition Nr 216.

gjordes betänksamma att taga anställning såsom volontärer. Generalstabschefen

ansåge, att man på alla båll borde för framtiden vinnlägga

sig om att städse låta volontären röna samma hänsyn och omsorg som

komme den värnpliktige till del. För att härutinnan ernå ett bestämt

systemskifte vore det önskvärt, att uppmärksamheten — även de militära

myndigheternas — fästades på att vid uttalanden rörande volontär^

stitutionen omdömen och talesätt undvekes, som vore överdrivna

eller eljest kunde vara ägnade att ställa en hel, för försvarsorganisationen

oumbärlig kategori av krigsmän i ofördelaktigare ställning än

deras värnpliktiga kamrater, och som därigenom endast kund a leda till

att ytterligare öka svårigheterna att hålla denna kategori uppe på den

nivå, som vore önskvärd.

Såsom jag redan i mitt yttrande till det vid 1913 års statsverksproposition

fogade statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden framhållit,

måste utfallet av rekryteringen vid armén i dess helhet anses

väsentligen bero på mera allmänna förhållanden, särskilt arbetsmarknadens

läge. Vid konkurrensen på denna marknad med övriga arbetsgivare

öva emellertid de förmåner, som tillförsäkras volontären vid anställningens

början, under densamma och vid dess slut naturligtvis sin

inverkan på utgången. Att i siffror uttrycka denna inverkan är en

vansklig uppgift. Ur rekryteringsbidragen utgå icke andra förmåner

åt volontären än legan (jämte handpenningen), och då nu denna är till

beloppet obetydlig i jämförelse med den kontanta avlöning, som utgår

under anställningstiden, torde storleken av densamma icke kunna tillmätas

något avgörande inflytande på rekryteringens utfall. Chefen för

generalstaben har icke heller angivit införandet av extra rekryteringsbidrag

såsom en väsentlig orsak till den förbättring i rekryteringsförhållandena,

som inträdde de första åren efter nämnda bidrags införande,

utan tillskrivit denna förändring två andra grundorsaker.

I varje fall torde det med fog kunna sättas i fråga, huruvida det

varit av omständigheterna betingat, att alla truppförband utan åtskillnad

tillförsäkrats samma rekryteringsbidrag för varje antagen volontär.

På arbetsmarknaden uppträder nämligen försvaret icke såsom en enhet

gent emot övriga arbetsgivare, utan de olika truppförbanden konkurrera

inbördes; och det har härvid visat sig, att vissa truppförband, som

särskilt i fråga om förläggning haft att erbjuda mindre förmåner än

andra, städse haft svårt att få sitt volontärbehov fyllt. Det synes därför

vara skäl att taga under omprövning, huruvida icke till uppvägande

av de mindre fördelaktiga förläggningsförhållandena dessa trupp
-

Dep arte ra e

chefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

förband borde tillerkännas större ekonomiska förmåner än de andra.

Då sådant icke torde böra ske genom ökad avlöning, ledes man till

den slutsatsen, att önskvärt vore, att legan kunde avsevärt höjas för

nämnda truppförbands volontärer, en höjning, som dock på av arméförvaltningen

anförda skäl icke bör ifrågakomma förr än vid den

rekrytering, som äger rum instundande höst.

Efter övervägande av alla på saken, inverkande omständigheter

ansluter jag mig till arméförvaltningens förslag, att samtliga truppförband

tilldelas extra rekryteringsbidrag på samma sätt som hittills i

enlighet med bestämmelserna i kungl. brevet den 6 september 1907,

men att dessutom ett belopp, vilket på sätt arméförvaltningen föreslagit

lämpligen torde bestämmas till 25,000 kronor, bör ställas till Kungl.

Maj:ts förfogande för att efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt

fall tilldelas de truppförband, där det visat sig särskilt svårt att fylla

vakanserna och vilka utgöras icke blott av dem, för vilkas räkning nu

gjorts framställning om höjning av rekryteringsbidragen, utan av ytterligare

ett par regementen, där vakansernas antal under de sex sista

åren utgjort i medeltal mer än 40 procent av volontärnummerna. Av

det redan anförda framgår, att fördelningen av nämnda 25,000 kronor

lämpligen bör så ordnas, att beloppet i största möjliga utsträckningkommer

manskapet tillgodo i form av ökad lega. Såsom en lämplig

åtgärd i denna riktning torde kunna angivas, att den offentliga arbetsförmedlingen

mera än hittills anlitas för volontärrekryteringen, varigenom

torde kunna inbesparas en del omkostnader och däribland den

till värvaren utgående dusören.

Den av mig nu föreslagna höjningen av det extra rekryteringsbidraget

utesluter naturligtvis icke, att man även med andra medel, som

kunna befinnas användbara, söker ernå en framtida förbättring i rekryteringsförhållandena.

Enligt vad jag inhämtat, har det extra rekryteringsbidraget utgjort:

år

1907...........................

...................... kronor

97,890: 44

»

1908..........................

......................... )>

80,498: 37

5)

1909.........................

......................... »

180,976: 91

»

1910.......................

......................... »

156,284: 55

)}

1911..................

...................... »

165,062: 39

5)

1912 .......................

........................ »

160,612: 25

Räknar man med det högsta av dessa belopp, omkring 180,000

kronor, skulle således med den av mig nu föreslagna höjning det extra

rekryteringsbidraget komma att uppgå till sammanlagt 205,000 kronor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

Likasom hittills torde det extra rekryteringsbidraget lämpligen böra

utgå av fjärde huvudtitelns allmänna besparingar, vilka därtill lämna

tillgång.

Jag hemställer alltså, det Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

medgiva,

att från fjärde huvudtitelns allmänna besparingar må, i enlighet

med nu angivna grunder, utbetalas ett extra rekryteringsbidrag för

underlättande av manskapsrekryteringen till fyllande av nästkommande

års stater.

Till denna departementschefens, av statsrådets

övriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall;

och skulle till Riksdagen avlåtas proposition av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

o

Gunnar Åkerman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1913:95 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition angående anvisande av särskilt rekryteringsbidrag för fyllande av 1915 års stater. s. 6 i texten
  2. SU 1913:86 Statsutslcottets utlåtande Nr 86 s. 7 i texten