Sök i Ratio Lex

Med förslag till bestämmelser angående rätt till pension för extra ordinarie tjänstemän samt verkstadsoch förrådsarbetare vid statens järnvägar in. in

1913-04-04 · 58 sidor, varav 58 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 58 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1913:228, Med förslag till bestämmelser angående rätt till pension för extra ordinarie tjänstemän samt verkstadsoch förrådsarbetare vid statens järnvägar in. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

1

Nr 228.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag

till bestämmelser angående rätt till pension för extra

ordinarie tjänstemän samt verkstads- och förrådsarbetare

vid statens järnvägar in. in.; given Stockholms slott den

4 april 1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

dels att antaga bilagda förslag till bestämmelser angående rätt till

pension för extra ordinarie tjänstemän samt verkstads- och förrådsarbetare

vid statens järnvägar;

dels ock, under förutsättning att nämnda förslag av Riksdagen antages,

medgiva, att för bekostande av ifrågavarande pensionering må

av trafikmedel avsättas för år 1914 325,000 kronor samt från och med

år 1915 och tillsvidare årligen 625,000 kronor att ingå till en särskild

fond, om vars förvaltning Kungl. Maj:t meddelar närmare bestämmelser.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Axel Schotte.

Bihang till Riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 172 höft. (Nr 228.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

Förslag

till

Bestämmelser angående rätt till pension för extra ordinarie tjänstemän

samt verkstads- och förrådsarbetare vid statens järnvägar.

§ L

Rätt till pension enligt dessa bestämmelser tillkommer vid statens

järnvägar anställda extra ordinarie tjänstemän samt verkstads- och förrådsarbetare.

§ 2-

Pensionsrätt tillkommer:

a) den som till följd av olycksfall i statens järnvägars tjänst eller

eljest till följd av sjukdom, vilken han genom utövning av sådan tjänst

ådragit sig, icke vidare kan behörigen sköta sin befattning och ej heller

av järnvägsstyrelsen anses kunna lämpligen förflyttas till annan befattning

samt fördenskull entledigas;

b) den som efter minst 15 års anställning vid statens järnvägar

antingen till följd av kroppsskada eller sjukdom i andra fall än under

a) sägs eller ock till följd av väsentligen minskad arbetsförmåga icke

vidare kan behörigen sköta sin befattning och ej heller av järnvägsstyrelsen

anses kunna lämpligen förflyttas till annan befattning samt fördenskull

entledigas;

skolande för rätt till pension enligt a) eller b) oförmågan att vidare

behörigen sköta befattningen vara styrkt med i behörig ordning av vebörande

järnvägsläkare utfärdadt intyg;

c) den som vid avgång från anställningen uppnått här nedan för

olika slag av anställning stadgade levnadsålder, under förutsättning tilllika

att vederbörande under sammanlagt minst 15 år innehaft anställning

vid något statens verk eller inrättning, därav åtminstone de 5

sista åren i stadigvarande tjänst vid statens trafikerade järnvägar.

Nämnda levnadsålder utgör:

för manliga extra ordinarie tjänstemän i järnvägsstyrelsen 67 år;

för manliga extra ordinarie tjänstemän av högre grad vid distrikten,

de vid verkstäderna anställda extra ordinarie tjänstemän av lägre grad

samt verkstads- och förrådsarbetare 65 år;

för extra ordinarie tjänstemän av lägre grad vid distrikten med

undantag av nyss nämnda 63 år; samt

för kvinnliga tjänstemän 60 år;

d) den som efter uppnådda 50 levnadsår och minst 15 års anställning

vid något statens verk eller inrättning, därav åtminstone de 5 sista

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 223.

åren i stadigvarande tjänst vid statens trafikerade järnvägar, entledigas

annorlunda än efter egen ansökan eller på grund av fel eller försumlighet

i tjänsten eller därför, att han ådömts straff för grövre brott.

i 3.

Vid beräkning av tjänstålder enligt dessa bestämmelser medräknas

icke tjänstetid före fyllda 21 år. Tjänstår beräknas endast för tid, varunder

befattningshavaren verkligen tjänstgjort, därvid avdrag dock ej

må ske för tid, varunder befattningshavaren varit på grund av sjukdom

eller för fullgörande av värnplikt hindrad att tjänstgöra eller åtnjutit

tjänstledighet med bibehållande av full avlöning eller för fullgörande av

offentligt uppdrag eller för resa, som med vederbörligt tillstånd företagits

för egen utbildning.

I fråga om pension för den som vid avgång från befattning, som

i dessa bestämmelser avses, innehar pension för annan sådan tjänst eller

annan statstjänst, må tjänstår, som beräknats för erhållande av den pension,

ej ånyo beräknas såsom tjänstår, där det icke på grund av annan

tjänstgöring än den, på hvilken den förra tjänstårsberäkningen grundats,

må såsom tjänstår beräknas,

§ 4.

Därest pensionsberättigad innehar minst 35 tjänstår enligt de i §§ 2

och 3 angivna beräkningsgrunder, utgör beloppet av pension, som utgår på

grund av stadgandet i § 2 c) (ålderspension), då den pensionsberättigades

medelavlöning för år under de 5 senaste anställningsåren uppgår till

mer

än

3,100

kr.

................... 1,500

kr.

»

3,000

men

högst 3,100

knllZI

..................... 1,460

»

»

2,900

»

3,000

)> .....................

.................... 1,410

»

»

2,800

»

»

2,900

;» .....................

............. 1,370

»

))

»

2,700

»

»

T)

2,800

>’ .....................

................... 1,320

)>

»

))

2,600

3)

»

»

2,700

» .....................

................... 1,270

»

2,500

))

»

))

2,600

» .....................

..................... 1,230

»

))

»

2,400

))

))

))

2,500

» ....................

..................... 1,180

»

))

2,300

))

»

»

2,400

» .....................

..................... 1,130

»

))

2,200

))

»

))

2,300

» .....................

..................... 1,090

»

))

2,100

))

»

)>

2,200

» .....................

..................... 1,040

»

»

T>

2,000

))

))

))

2,100

» ....................

.................... 990

»

»

1,900

»

»

))

2,000

D .....................

.................... 940

y>

»

»

1,800

»

»

»

1,900

» .....................

..................... 900

»

))

1,700

»

»

))

1,800

» .....................

..................... 850

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

mer än 1,600 kr. men högst 1,700 kr........................................... 800 kr.

» b 1,500 b » )) 1,600 )) 760 »

» » 1,400 b :>> » 1,500 » 710 .»

» » 1,300 » » » 1,400 )> 660 )>

» » 1,200 » » » 1,300 )) 620 »

» » 1,100 » b » 1,200 » 570 :■>

» » 1,000 )) B )) 1,100 b 520 B

b B 900 B B B 1,000 B .......................................... 470 B

900 b och därunder............... 430 b

med iakttagande dock att pensionsbeloppet icke må överstiga:

för kvinnliga extra ordinarie tjänstemän av högre grad............ 1,000 kr.

b förmän i verkstäder ....................................................................... 1,200 B

b lokomotivreparatörer samt maskinister vid elektriska kraft
eller

belysningscentraler ..................................................... 850 b

b vagnreparatörer, gasverksförmän och kranskötare vid kol
lossningskran

........................................................................... 800 b

b förrådsförmän, maskin- och pannskötare, lokomotiveldare

samt telefon- och elektrisk belysningsarbetare ............ 700 b

b manliga kontorsbiträden, banvakter, banarbetare, som icke

äro yrkesutbildade hantverkare, trädgårdsarbetare,

vagn- och stallkarlar, gasverksarbetare, förrådsvakter,

portvakter, vaktmästare, nattvakter, stationskarlar,

kontorsvakter, notisbärare, telegrambud och brom
sare

......................................................................................... 650 b

b vagnstäderskor och andra kvinnliga extra ordinarie tjänstemän

av lägre grad ............................................................... 450 »

b arbetare i verkstäder och förråd, som äro yrkesutbildade

hantverkare, samt banarbetare med dylik utbildning 850 b

b övriga verkstads- och förrådsarbetare..................................... 650 b

Beträffande extra ordinarie befattningshavare, som icke återfinnes

bland de ovan nämnda, bestämmer järnvägsstyrelsen, till vilken grupp

sådan befattningshavare skall hänföras.

§ 5.

Understiger tjänstårens antal 35, utgör årliga beloppet av ålderspension,

allt efter antalet tjänstår, beräknade på ovannämnda sätt, viss

procent av de i § 4 angivna pensionsbelopp sålunda, att

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

för

fulla

15

tjänstår

erhålles .................................

................................. 25

o/

/o

33

3)

16

33

33 ................................

.................................. 27,5

O/

/o

»

»

17

3)

3) ................................

................................ 30

O/

/o

»

18

33

33 ................................

................................ 32,5

O/

/o

33

19

33

33 ................................

................................ 35

O/

/o

3)

20

33

33 ................................

............................... 37,5

O/

/o

33

33

21

33

33 ..............................

................................ 40

°/

/o

»

33

22

33

33 .................................

............................... 42,5

°/

/o

»

33

23

33

33 .................................

................................. 45

°/

/o

»

33

24

33

33 .................................

.................................. 47,5

O/

/o

)>

33

25

33

33 .................................

................................. 50

O/

7o

))

33

26

33

33 ................................

............................... 55

O/

7o

»

33

27

33

33 .................................

................................ 60

°/

AO

»

33

28

33

33 .................................

................................ 65

O/

so

3>

33

29

33

33 ................................

................................. 70

°/

/o

»

33

30

33

33 ................................

................................. 75

°/

7o

»

33

31

33

33 .................................

................................ 80

°/

AO

3>

33

32

3)

.................................

................................. 85

°/

/o

))

33

33

33

33 .................................

.................................. 90

O/

/o

33

34

33

33 ................................

................................ 95

O/

/o

§ 6.

Vid beräkning av avlöning enligt dessa bestämmelser skall läggas

till grund

för extra ordinarie tjänsteman med undantag av banarbetare, som är

yrkesutbildad hantverkare:

den månadsavlöning, som jämlikt av järnvägsstyrelsen fastställda

allmänna grunder eller eljest är bestämd för den kategori av tjänstemän,

vartill vederbörande hör, med iakttagande att han alltid skall anseplacerad

å ort, där jämlikt av Kungl. Maj:t med stöd av § 9 punkt

3:o) i nådiga avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar

den 15 november 1907 fastställda grunder ersättning för bostad och

bränsle utgår med 20 % av arvodet.

Ortstillägg, övertidsersättning m. m. medräknas icke härvid;

för verkstads- och förrådsarbetare samt banarbetare, som äro yrkesutbildade

hantverkare:

den vederbörande tilldelade timlönen, med iakttagande,

dels att antalet arbetstimmar för år beräknas till 2,900,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

dels ock att timlönen, allt efter den ort, där vederbörande är placerad,

nedsättes i förekommande fall med ett belopp, som enligt av

järnvägsstyrelsen fastställda grunder utgör skillnaden mellan minimilönen

å placeringsorten, å ena, samt minimilönen å den ort, där minimilönen

är lägst, å andra sidan.

Vid beräkning av avlöning skall hänsyn icke tagas till den nedsättning,

som befattningshavare jämlikt av järnvägsstyrelsen fastställda bestämmelser

kan få vidkännas efter fyllda 60 år.

§ 7-

Årliga beloppet av pension, som utgår på grund av stadgandet i

§ 2 b) (sjukpension), utgör, allt efter antalet tjänstår, den procent av

högsta pension, som är i § 5 för motsvarande antal tjänstår bestämt,

dock med iakttagande att lägsta sjukpensionen utgör 150 kronor.

Därest de förhållanden, som grundat rätten till sjukpension, omöjliggöra

för vederbörande att bidraga till sin försörjning, må beloppet

av dylik pension icke understiga 70 % av vederbörande enligt § 4 tillkommande

pension.

§ 8.

Årliga beloppet av pension, som utgår på grund av stadgandet i

§ 2 a) (invalidpension), utgör, om anställningstiden vid statens verk

eller inrättning icke uppgår till 29 år, 70 % av de i § 4 angivna pensionsbelopp,

om anställningstiden uppgår till 29 men icke till 35 år,

den procent av samma belopp, som är i § 5 för motsvarande antal

tjänstår bestämd, och, om anställningstiden uppgår till 35 år eller därutöver,

hela det i § 4 angivna belopp; skolande dock pension, varom

nu är fråga, oberoende av antalet tjänstår, utgå med sistnämnda belopp,

därest de förhållanden, som grundat rätten till pension, omöjliggöra för

vederbörande att vidare bidraga till sin försörjning.

§ 9.

Rätt till pension tillkommer ej den, som blivit för fel eller försumlighet

skild från sin anställning vid statens järnvägar, och ej heller den,

som vid avgång från anställningen icke är svensk medborgare.

§ io.

Pension enligt dessa bestämmelser sökes hos järnvägsstyrelsen, som,

därest ansökningen beviljas, utfärdar pensionsbrev å det belopp, den

pensionsberättigade äger utbekomma.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

Pension utgår från och med månaden näst efter den, under vilken

anställningen vid statens järnvägar upphör, till och med den månad,

under vilken pensionstagaren dör eller förverkar sin pension.

§ 11-

Pension utbetalas genom järnvägsstyrelsens försorg kvartalsvis i

början av mars, juni, september och december månader.

Pensionsbelopp, som icke uttagits inom tre år, sedan det till betalning

förfallit, vare förverkat; dock med rätt för järnvägsstyrelsen att

efter prövning av anledningen till försummelsen medgiva beloppets utbetalning,

om framställning därom göres.

§ 12.

Har pensionstagare blivit dömd till förlust av medborgerligt förtroende,

skall han hava förverkat sin pension vid den tid, nämnda beslut

vunnit laga kraft.

§ 13.

Pension enligt dessa bestämmelser får icke åtnjutas samtidigt med

annan pension eller livränta av statsmedel eller pension från pensionsanstalt

med bidrag av statsmedel i vidare mån än till det belopp, varmed

pensionen enligt dessa bestämmelser, för år räknat, överstiger pension

eller livränta av nyssnämnda slag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

Pensioneringens

omfattning.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 4 april 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Eiirensvård,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

friherre Adelswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:

I skrivelse den 2 februari 1912 har järnvägsstyrelsen framlagt förslag

till bestämmelser angående pensionering av viss icke ordinarie

personal vid statens järnvägar. Över detta förslag har sedan statskontoret

avgivit utlåtande och i sammanhang därmed avlämnat ett i

vissa delar från järnvägsstyrelsens avvikande förslag till pensionsbestämmelser.

Vidare hava från svenska järnvägsmannaförbundet till mig

ingivits framställningar i ämnet.

Då jag nu går att redogöra för huvudgrunderna i det föreliggande

förslaget, upptar jag först till behandling frågan om pensioneringens omfattning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

9

I sin ovannämnda skrivelse erinrar järnvägsstyrelsen till en början,

att den ordinarie personalens vid statens järnvägar pensionsförhållanden

senast blivit ordnade genom lagen angående rätt till pension för

tjänstemän vid statens järnvägar den 4 juli 1910 och i sammanhang

därmed utfärdade övergångsbestämmelser, vilka författningar trädde i

kraft den 1 januari 1911.

Emellertid framhåller styrelsen, att vid statsbanorna finnes anställd

en stor personal, vilken antingen på grund av arten av sin anställning

eller därför, att vederbörande nått för hög ålder, eller av annan anledning,

exempelvis iråkad obotlig sjukdom, icke har utsikt att erhålla ordinarie

befattning. Bland förstnämnda kategori av hithörande personal

bör i främsta rummet nämnas de vid statens järnvägars verkstäder

och förråd anställda arbetare. Hit höra även mästare och förmän vid

verkstäderna samt de vid större stationer å linjen placerade lokomotivoch

vagnreparatörerna, hvilka samtliga kunna antagas till extra ordinarie

tjänstemän. Detta slag av anställning innebär, att vederbörande erhåller

ett s. k. antagningsbevis, hvarigenom han tillförsäkras avlöningsförmåner

enligt vissa av styrelsen fastställda allmänna grunder. Eu särskild

ställning bland nu ifrågavarande personal intaga de huvudsakligen

vid banavdelningen anställda arbetarne, av vilka en stor del visserligen

år efter år arbetar vid statens järnvägar, men vilka dock icke kunna

anses äga stadigvarande anställning, beroende därpå att underhållsarbetet

vid nämnda avdelning, varmed dessa arbetare vanligen sysselsättas, icke

pågår i samma omfattning året om.

Samtliga ovannämnda personalgrupper äro alltså i den ställning,

att de vid den tidpunkt, då de på grund av ålderdomssvaghet eller

sjuklighet äro oförmögna till tjänstgöring, icke äro tillförsäkrade pension

av allmänna medel. Styrelsen omförmäler emellertid, attjärnvägsförvaltningen

till förebyggande därav, att personer, som under lång tid

ägnat sina bästa krafter åt statens järnvägars tjänst, skulle hemfalla åt

nöd, dels medgivit, att ålderstigna arbetare fått, om ock med reducerad

avlöning, kvarstanna i arbetet så länge vederbörande kunnat utföra åtminstone

lättare sysslor, dels ock i sådana fall, då nämnda utväg icke

lämpligen kunnat anlitas eller vederbörande varit alldeles oförmögen till

arbete, tilldelat honom s. k. sjukavlöning. Jämlikt § 11 i nådiga kungörelsen

den 3 december 1897 angående tilläggsbestämmelser till nådiga

avlöningsreglementet för tjänstemän och betjänte vid statens järnvägar

den 15 oktober 1897 har nämligen järnvägsstyrelsen tillerkänts rätt att,

i enlighet med av styrelsen fastställda grunder, anvisa lämpligt understöd

åt extra ordinarie tjänstemän och betjänte samt arbetare, vilka på

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 172 höft. (Nr 228.) 2

Nuvarande

icke pensions - berättigad

personal.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

Förslagets omfattning,

grund av sjukdom icke kunna tjänstgöra. Med stöd av nämnda föreskrift

har dylikt understöd under benämningen sjukavlöning och uppgående

till i regel hälften av vederbörandes avlöning tilldelats jämväl

personal, som lidit av obotlig sjukdom eller på grund av ålderdomssvaghet

varit oförmögen till tjänstgöring.

Styrelsen framhåller nu, att såväl den ena som den andra av nyssnämnda

anordningar, avsedda att draga försorg om för all framtid

otjänstbar eller mindre arbetsför personal, måste anses otillfredsställande.

Styrelsen har därför, sedan numera tidsenliga normer för den ordinarie

personalens pensionering trätt i kraft, ansett tiden vara inne att framlägga

förslag till bestämmelser rörande pensionering av viss icke ordinarie

personal vid statens järnvägar.

Vad då först angår omfattningen av den ifrågasatta pensioneringen,

har styrelsen ansett sig böra utgå därifrån, att densamma endast bör

avse personal med ständig tjänstgöring året om vid statens trafikerade

järnvägar eller sålunda personal, som uteslutande ägnar sig åt järnvägens

tjänst. De ovan omförmälda, under allenast viss tid av året

tjänstgörande banarbetarna samt all mera tillfälligt anställd personal

skulle sålunda icke inbegripas i de allmänna bestämmelser i förevarande

avseende, som styrelsen föreslagit. Vad angår nyssnämnda banarbetare,

har styrelsen i detta sammanhang erinrat om det slag av understöd,

som i form av gratifikationer å ett belopp av i regel 150 kronor för

var gång plägar, på framställning av styrelsen, av Kungl. Maj:t tilldelas

huvudsakligen dylik personal. I enlighet med vad ovan anförts,

anser sig styrelsen icke böra föreslå, att den personal, som plägar tilldelas

dylika gratifikationer, skulle bliva delaktig i den nu ifrågasatta

pensioneringen. Ej heller bör enligt styrelsens mening denna pensionering

omfatta de vid statens järnvägsbyggnader anställda förmän

och arbetare, vilkas anställning i åtskilliga avseenden är olika med den

vid statens trafikerade järnvägar anställda personalens. Dylika förmän

och arbetare hava också i flera fall, på framställning av Kungl. Maj:t,

beviljats pensioner af Riksdagen enligt vissa under senare tid regelbundet

tillämpade grunder.

Då numera, fortsätter styrelsen, i stort sett all icke ordinarie personal

med stadigvarande anställning utgöres av antingen extra ordinarie

tjänstemän eller verkstads- och förrådsarbetare, har styrelsen ansett, att

den pensionering, varom nu är fråga, bör omfatta endast dessa båda

huvudgrupper av personalen. Beträffande sådan till nämnda grupper

icke hörande extra personal, som på grund av långvarig om också ej

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

stadigvarande anställning kan anses förtjänt av att komma i åtnjutande

av pension, torde framställning i sådant syfte böra göras i varje särskilt

fall.

Styrelsen anför vidare, att styrelsen för att erhålla kännedom om

antalet av den personal, som enligt förenämnda grunder skulle ifrågakomma

till erhållande av pension, låtit verkställa utredning rörande den

under år 1911 i styrelsen och vid distrikten anställda personal av nu

omförmält slag. Av extra ordinarie personal har därvid endast medtagits

dels sådan som den 1 januari 1912 fyllt 50 år, dels sådan som,

oavsett levnadsålder, lider av ålderdomssvaghet eller sådan sjukdom, att

vederbörande icke vidare kan antagas bliva tjänstbar, dels ock sådan

som på grund av arten av sin anställning kan antagas icke komma att

erhålla ordinarie befattning, d. v. s. extra ordinarie personal innehavande

befattning, som saknar motsvarighet a ordinarie stat. Vidkommande

ovannämnda åldersgräns har styrelsen erinrat, hurusom Kungl. Maj:t i

sammanhang med fastställande av avlöningsstaten för år 1912 medgivit

anställande å ordinarie stat av befattningshavare, vilkas ålder

väsentligen överstigit den för antagande i ordinarie befattning i allmänhet

gällande åldern 30 år, men vilka icke uppnått 50 års ålder. Genom

denna åtgärd hava med få undantag samtliga i tjänst varande extra

ordinarie tjänstemän av lägre grad, som äro yngre än 50 år och inneliava

befattningar med motsvarighet å ordinarie stat, fått sina pensionsförhållanden

tryggade. I ovannämnda utredning har vidare medtagits

samtliga verkstads- och förrådsarbetare. Enligt denna utredning uppgår

antalet exra ordinarie tjänstemän, däribland även ett mindre antal

sådana av högre grad, till 1,285 personer samt verkstads- och förrådsarbetare

till 2,858 personer.

Statskontoret anför att av järnvägsstyrelsens förevarande skrivelse Statskontoret,

framgår, att ifrågavarande vid statens järnvägar anställda personal,

vars ojämförligt största del utgöres av arbetare i verkstäder och

föri’åd, icke äger någon som hälst rätt till pension, men att understöd

efter prövning i varje särskilt fall plägat utgå, i det att dels

ålderstigen arbetare fått, om ock med reducerad avlöning, kvarstanna

i arbetet, så länge han kunnat utföra åtminstone lättare sysslor, dels

ock i sådana fall, då nämnda utväg icke kunnat anlitas eller vederbörande

varit alldeles oförmögen till arbete, s. k. sjukavlöning tilldelats

honom till belopp i regel uppgående till hälften av vederbörandes avlöning;

samt att dylikt understöd utgått jämväl till personal, som lidit

av obotlig sjukdom eller på grund av ålderdomssvaghet varit oförmögen

till tjänstgöring. Såsom järnvägsstyrelsen framhållit måste ett dylikt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

sätt att draga försorg om uttjänt personal ur flera synpunkter anses

mindre tillfredsställande. Vid sådant förhållande och då rätt till pension

under vissa villkor redan tillerkänts en i statens tjänst anställd

personal, som torde kunna anses jämförlig med huvudparten av nu

ifrågavarande personal vid statens järnvägar, nämligen daglönarekåren

vid marinen, för vilken pensionsförhållandena senast ordnats genom

1910 års Riksdags beslut och nådig kungörelse av den 25 november

samma år, samt det således får anses erkänt, att staten bör genom pensionering

draga försorg även om dylik i statens tjänst utsliten personal,

synes det icke kunna göras någon erinran mot järnvägsstyrelsens förslag,

alt rätt till pension bör under vissa villkor tillerkännas ifrågavarande

personal vid statens järnvägar. Men då denna personal är synnerligen

talrik, omfattande mer än 4,100 personer, samt kostnaderna för pensioneringen

alltså måste stiga till högst avsevärda belopp, synes det vara

av nöden att den största varsamhet iakttages vid bestämmande av villkor

och belopp vid den ifrågasatta pensioneringen, hälst det är att antaga,

att vad i detta hänseende kommer att stadgas beträffande nu ifrågavarande

personal skall tjäna såsom mönster för anordnande av dylik

pensionering för åtskilliga andra grupper av arbetare i statens tjänst,

exempelvis vid arméns verkstäder och förråd samt vid mynt- och kontrollverkets

verkstäder.

På grund härav och då, såsom ovan nämnts, nyligen fastställts bestämmelser

rörande pensionering av en i statens tjänst anställd arbetarekår

samt det måste vara önskligt, att i huvudsak enahanda bestämmelser

bliva gällande för motsvarande arbetarepersonal inom andra områden

av statsförvaltningen, har statskontoret ansett sig nödsakat föreslå jämkningar

i åtskilliga delar av järnvägsstyrelsens förslag.

Beträffande omfattningen av den ifrågasatta pensioneringen delar

statskontoret järnvägsstyrelsens uppfattning att därifrån böra uteslutas

de allenast viss tid av året tjänstgörande banarbetarna och övrig mera

tillfälligt anställd personal ävensom de vid statens järnvägsbyggnader

anställda förmän och arbetare. Såsom järnvägsstyrelsen framhållit skulle

pensioneringen alltså avse endast personal med ständig tjänstgöring året

om vid statens trafikerade järnvägar. Härvid torde böra särskilt uppmärksammas,

att pensioneringen skulle omfatta även extra ordinarie

tjänstemän av högre grad, såväl manliga som kvinnliga, samt kvinnliga

extra ordinäre tjänstemän av lägre grad. För sådan personal i statens

tjänst har hittills icke varit inrymd rätt till pension. Vad beträffar extra

ordinarie tjänstemännen av högre grad skulle det ju kunna synas mindre

lämpligt, att rätt till pension skulle tillförsäkras de vid statens järn
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

13

vägar anställda dylika biträden, under det att alla sådana biträden vid

statens övriga ämbetsverk och institutioner fortfarande skulle sakna rätt

till sådan förmån. Av vad järnvägsstyrelsen anfört vill det emellertid

synas, säger statskontoret, som om denna grupp av biträden vid statens

järnvägar skulle, i motsats till vad förhållandet i allmänhet torde vara

med motsvarande personal i övriga verk, i stor utsträckning innehava

befattningar, som sakna motsvarighet å ordinarie stat, samt därför icke

hava utsikt att erhålla ordinarie anställning. Med hänsyn härtill har

statskontoret förklarat sig icke hava något att erinra mot förslaget i

denna del. Vidkommande därefter kvinnliga extra ordinarie tjänstemän

av lägre grad, omfattande vagnstäderskor med flera, har statskontoret

erinrat därom, att den genom nådiga kungörelsen den 25 november

1910 ordnade pensioneringen av de vid marinen anställda daglönare

med flere icke ansetts tillämplig å kvinnliga daglönare, vilka därför

fortfarande sakna rätt till pension (se propositionerna 104 och 145 till

1910 års Riksdag). För egen del har emellertid statskontoret uttalat,

att även åt kvinnliga extra ordinarie tjänstemän av lägre grad vid statens

järnvägar bör medgivas rätt till pension i sammanhang med ordnande

av pensionering för den övriga extra personalen därstädes.

Till eu början må framhållas, att pensioneringen med dess säkerställande

för en tid, då arbetskraften tryter, allmänt torde anses såsom

en av de största förmåner, som äro förenade med statstjänsten, en

förmån, vilken ej sällan torde bidraga till att uppväga de understundom

större avlöningsbelopp, som lämnas av enskilda arbetsgivare. De betydande

kostnader, staten åtager sig för sitt pensionsväsen, kunna därför antagas

i viss mån komma statsverket indirekt till godo genom att underlätta

rekryteringen. Hittills har emellertid nämnda förmån i huvudsak varit

inskränkt till den ordinarie personalen, och härigenom har ett ganska

betydande antal av statstjänare ställts utom pensioneringen. Vad statens

järnvägar beträffar har man emellertid, såsom järnvägsstyrelsen omnämnt,

redan nu sökt sörja för extra personalens ålderdom, men det är

tydligt, att de utvägar, som sålunda kommit till användning, — att utbetala

sjukavlöning eller låta personal kvarstå i tjänst, efter det tjänstdugligheten

i själva verket upphört — knappast ''kunna anses lämpliga.

En utsträckning av pensioneringen kan tänkas äga rum på två sätt,

antingen så, att man flyttar upp personalen i ordinarie anställning,

eller så, att man utsträcker pensioneringen till personal med extra

anställning. Vad det förra sättet beträffar, är det uppenbart, att denna

lösning i många fall, då det gäller kategorier, som alltid kunna anses

erforderliga för statsjärnvägarna och som uteslutande sysselsättas där
-

Departements
chefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

inom, är den lämpligaste. Pension sförhållandena bliva därmed samtidigt

ordnade på ett tillfredsställande sätt. Det är också sannolikt, att ett

avsevärt antal av den nu å extra stat stående personalen kan ifrågasättas

för ordinarie anställning. Eu utredning i detta avseende pågår

inom järnvägsstyrelsen; och torde, när denna blivit avslutad, förslagkunna

framläggas till ändringar i avlöningsreglementet för statens järnvägar

i sådant syfte. Emellertid lärer det vara uppenbart, att av personal

även inom kategorier, som sålunda kunna uppflyttas i ordinarie

tjänst, en del bör förbli i extra anställning, ävensom att i allt fall avsevärda

grupper av järnvägspersonal finnas kvar, för vilka icke ordinarie

anställning, men väl eu särskild pensionering, kan ifrågasättas.

Ur pensioneringssynpunkt måste bland dessa först avskiljas alla sådana,

som icke hava stadigvarande anställning. Det är utan vidare klart,

såsom ock från personalens sida i annat sammanhang erkänts, att

staten icke kan på ett särskilt sätt sörja för pensionering av personer,

som allenast liava kortvarig eller rent tillfällig anställning i dess tjänst.

En ställning för sig intaga också de, som äro anställda vid statens järnvägsbyggnader.

Av naturliga skäl måste, åtminstone för den stora

massan av dem, den tillfälliga anställningsformen bibehållas. En del

förmän och arbetare övergå efter någon tid till den trafikerade banan,

såsom banmästare eller dylikt, och komma då i åtnjutande av den ordinarie

personalens pensionsförmåner. Andra åter kvarstå lind er längre

tid i anställning vid järnvägsbyggnaderna, och för deras pensionering hava

genom åtskilliga i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar meddelade

riksdagsbeslut utbildat sig en fast praxis. För närvarande torde

man ej kunna komma längre beträffande denna personal. Särskilt föreställer

jag mig, att med den växling i antalet vid statens järnvägsbyggnader

anställda personer, som i ej ringa grad måste förekomma, det

skulle stöta på betydande svårigheter att med någon säkerhet försäkringstekniskt

beräkna kostnaderna för en pensionering av arbetarna vid

järnvägsbyggnaderna. Jag påpekar också, att samma förhållande råder

beträffande de vid statens järnvägsbyggnader anställda ingenjörerna.

Härefter återstå bland de på stadigvarande sätt anställda dels ett

antal extra ordinarie tjänstemän och dels verkstads- och förrådsarbetarna,

vilka kategorier omfattas av den pensionering, som av järnvägsstyrelsen

och statskontoret föreslagits.

Antalet av de personer, för vilka detta förslag drager försorg, uppgår

enligt järnvägsstyrelsens utredning för närvarande till sammanlagt

4,143 personer, därav 1,285 extra ordinarie tjänstemän och 2,858 vid

verkstäderna anställda personer. Såsom jag nyss antytt, torde eu del av

nämnda befattningar kunna sättas på ordinarie stat. Många av de

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition Nr 228.

nuvarande innehavarna måste dock i allt fall säkerligen avstå från att

övergå på ordinarie stat med hänsyn till de därmed förbundna betydande

retroaktiva pensionsavgifterna, men, efter det denna generation försvunnit,

kommer sannolikt en kanske ej så ringa minskning i antalet pensionerade

extra ordinarie tjänstemän att inträda. Denna minskning torde

dock, enligt vad jag från järnvägsstyrelsen inhämtat, komma att uppvägas

av ökning av verkstadspersonalen, vars antal säkerligen måste

avsevärt växa med järnvägarnas alltjämt fortgående utveckling.

Vad angår de tjänstemän av högre grad, som omfattas av den nu

föreslagna pensioneringen, är detta ett fåtal personer, som antingen

innehava befattningar, vilka icke erhållit motsvarighet i det gällande

avlöningsreglementet, eller vid inträdet i statens järnvägars tjänst till

följd av ålder eller andra omständigheter icke kunnat öfvergå på ordinarie

stat.

Beträffande konsekvenserna av ett beslut om pensionering av statens

järnvägars extra personal, är det tydligt, att de vid telegrafverkets verkstad

anställda arbetarna, vilka för närvarande torde uppgå till omkring

470, samt de vid telegrafens linjearbeten och förråd på stadigvarande

sätt anställda arbetarna, vilka torde utgöra ett antal av 900 å 1,000

(medelavlöningen för de manliga verkstads- samt linje- och förrådsarbctarna

lär uppgå till mellan 1,350 och 1,400 kronor) måste i väsentliga

avseenden jämställas med personalen vid statens järnvägars verkstäder.

Ett förslag till pensionsbestämmelser för telegrafverkets verkstadspersonal

föreligger också, men då jag anser, att Riksdagen först bör uttala sig

om grunderna för pensionering av j ärnvägarnas mycket ansenligare extra

personal, har jag icke för närvarande ansett mig böra framlägga telegrafverkets

förslag, hälst som en del ändringar i detta förslag torde

vara önskvärda. Genomföres emellertid nu en pensionering av järnvägarnas

extra personal, torde jag till nästa riksdag få tillfälle framlägga

förslag om den extra personalens vid telegrafverket pensionering.

I postverket däremot finnas icke några större grupper av extra

personal med stadigvarande anställning. De i postverkets tjänst använda

personer, som icke kunna påräkna att erhålla ordinarie anställning

och därmed följande pensionsförmåner, inskränka sig till några

s. k. dispositions- eller dylika biträden, för vilkas pensionering torde

kunna sörjas genom beslut i varje förekommande fall, på sätt som hittills

skett.

De av statskontoret omnämnda arbetarna vid mynt- och kontrollverkets

verkstäder utgöras, enligt vad för mig uppgivits, av två personer

i förmansställning med avlöning å respektive 3,000 och 2,750 kronor

s. 16 Kontrollera mot PDF

Ålder.

Järnvägs
styrelsen.

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

samt 26 arbetare, av vilka den lägst avlönade sistlidet år uppburit 1,440

kronor.

Vad slutligen beträffar arbetarna vid arméns verkstäder och förråd

uppgår, enligt vad jag inhämtat, extra personalen vid ammunitionsfabrikerna,

statens gevärsfaktori, Åkers krutbruk samt artilleri- och

tyg verkstäderna till sammanlagt 665 manliga och 346 kvinnliga arbetare,

de sistnämnda endast anställda vid ammunitions verkstäderna. Vid intendenturverkstäderna

finnas omkring 700 manliga arbetare, varförutom vid

fästningsbyggnaderna 21 fortifikationsarbetare hava extra ordinarie anställning.

Hela det antal manlig extra personal, som inom nämnda förvaltningsområde

kan anses behövlig för framtiden, uppskattas till omkring

1,200 personer. Personalen avlönas med timpenning såsom minimiavlöning

och i övrigt efter ackord. Arbetsförtjänsten anses variera

mellan ungefär 4 kronor 50 öre och 6 kronor om dagen.

Järnvägsstyrelsen har i avseende å huvudgrunderna för sitt förslag

tagit till utgångspunkt de bestämmelser, som gälla för den ordinarie

personalen; styrelsen framhåller nämligen, att i den mån skiljaktigheter

icke betingas av den olika ställning, som intages av ordinarie personal,

å ena, och nu ifrågavarande personal, å andra sidan, en viss likformighet

jämväl i pensionshänseende bör råda mellan personal inom samma

verk. Styrelsen har ansett sig särskilt böra betona nämnda synpunkt,

då nämligen, såsom framgår av det följande, styrelsen funnit sig böra

ifråga om högsta pensionsbelopp och villkor för erhållande av pension

föreslå bestämmelser, som i avsevärd mån avvika från dem, som enligt

nådiga kungörelsen den 25 november 1910 gälla för pensionering av

de vid marinen anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare och övriga

daglönare, vilken personal eljest ifråga om anställningsvillkor skulle

kunna jämföras med verkstadsarbetarna vid statens järnvägar.

Vad då först angår rätten till ålderspension, erinrar styrelsen, att

enligt 2 § c) i pensionslagen den 4 juli 1910 gäller, att sådan rätt tillkommer

den som vid avgång från tjänsten uppnått viss för olika kategorier

av personal fastställd levnadsålder, under förutsättning tillika att

vederbörande under minst 10 år innehaft anställning i ordinarie statstjänst,

därav åtminstone de 5 sista åren i statens järnvägars tjänst.

Full pension utgår enligt 5 § i samma lag, därest tjänstemannen innehar

minst 30 tjänstår eljest utgår en i förhållande till tjänstårens antal

avkortad pension.

Beträffande minimi-tjänståldern för erhållande av pension, tio år,

meddelar styrelsen, att medelåldern för anställning i ordinarie tjänst för

de befattningshavare, som kunna likställas med nu ifrågavarande perso
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 228.

17

nal, enligt statistisk utredning kan beräknas till omkring 26 år, under

det att anställning i extra tjänst i de bestå fall sker betydligt tidigare.

Då nu för den ordinarie personalen ovannämnda minimitid, tio år, föregåtts

av eu längre tids anställning i icke ordinarie tjänst, samt, vad

angår tjänstetiden före 21 års ålder, densamma icke synes böra medräknas,

bland annat av det skäl, att så icke sker för den ordinarie personalen,

eftersom antagning i ordinarie tjänst äger rum tidigast vid

nämnda ålder, har styrelsen föreslagit, dels att såsom villkor för att

pension på grund av viss uppnådd levnads- och tjänstålder (ålderspension)

skall ifrågakomma, måtte föreskrivas, att vederbörande skall innehava

minst femton tjänstår, dels ock att vid beräkning av tjänstålder tjänstetid

före fyllda 21 år icke medräknas.

I konsekvens härmed bör ock enligt styrelsens mening föreskrivas,

att för erhållande av högsta ålderspension erfordras en tjänstålder av 35 år.

Den levnadsålder, som skulle erfordras för full ålderspension, anser

styrelsen böra utgöra

för manliga extra ordinarie tjänstemän i Järnvägsstyrelsen 67 år;

för manliga extra ordinarie tjänstemän av högre grad vid distrikten,

de vid verkstäderna anställda extra ordinarie tjänstemän av lägre grad

samt verkstads- och förrådsarbetare 65 år;

för extra ordinarie tjänstemän av lägre grad vid distrikten med

undantag av de nyss nämnda 63 år; samt

för kvinnliga tjänstemän 60 år.

I fråga om pension på grund av kroppskada eller sjukdom, ådragen

i eller utom tjänsten — invalid- eller sjukpension — erinrar styrelsen,

att i pensionslagen § 2 stadgas följande:

»Pensionsrätt tillkommer:

a) den som till följd av olyckfall i statens'' järnvägars tjänst eller

eljest till följd av sjukdom, vilken han genom utövning av sådan tjänst

ådragit sig, icke vidare kan behörigen sköta sin befattning och ej heller

av järnvägsstyrelsen anses kunna lämpligen förflyttas tiil annan befattning

samt fördenskull erhåller avsked eller entledigas;

b) den som efter minst 10 års tjänstgöring i ordinarie anställning

vid statens järnvägar antingen till följd av kroppsskada eller sjukdom i

andra fall än under a) sägs eller ock till följd av väsentligen minskad

arbetsförmåga icke vidare kan behörigen sköta sin befattning och ej

heller av järnvägsstyrelsen anses kunna lämpligen förflyttas till annan

befattning samt fördenskull erhåller avsked eller entledigas;

skolande för rätt till pension enligt a) eller b) oförmågan att vidare

behörigen sköta befattningen vara styrkt med i behörig ordning avfattat

Bihang Ull Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 172 höft. (Nr 228.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

Statskontoret.

läkarbetyg, utfärdat, vad den till fri läkarvård berättigade personalen

angår, av vederbörande järn vägsläkare.»

Styrelsen anser, att dessa bestämmelser böra gälla även för den

icke ordinarie personalen, dock att ifråga om rätt till sjukpension, d. v. s.

pension under de förhållanden, som omförmälas under punkt b) härovan,

dylik rätt skulle, i likhet med vad som föreslagits beträffande ålderspension,

inträda först efter en tjänstetid av femton år.

Statskontoret anför, att den av järnvägsstyrelsen framhållna synpunkten,

att i den män skiljaktigheter icke betingades av den olika

ställning, som intages av ordinarie personal, å ena, och nu ifrågavarande

personal, å andra sidan, en viss likformighet borde jämväl i pensionsavseende

råda mellan personal inom samma verk i och för sig även enligt

statskontorets mening är värd allt beaktande; men då det gäller att

avgöra, i vilken omfattning befintliga skiljaktigheter böra medföra olikhet

i fråga om'' pensioneringsgrunderna har statskontoret icke kunnat

helt ansluta sig till järnvägsstyrelsens uppfattning.

Statskontoret anmärker, att den övervägande delen av ifrågavarande

personal utgöres av verkstads- och förråds- med flera arbetare, vilka i

avseende å anställning och göromål m. m. synas vara närmare att jämföra

med övrig dylik personal i statens tjänst, exempelvis de vid marinens

verkstäder anställda månads- och daglönare, än med statens järnvägars

ordinarie personal. Enligt statskontorets uppfattning böra därför pensioneringsgrunderna

för nu ifrågavarande personal vid statens järnvägar

närmast ansluta sig till de redan prövade grunderna för pensionering av

personalen vid marinens verkstäder och förråd. I detta sammanhang

har statskontoret erinrat därom, att den kommitté, som erhållit uppdrag

att utarbeta förslag till ordnande av det militära pensionsväsendet, i sitt

den 31 maj 1912 avgivna betänkande föreslagit, att pensioneringen av

de vid marinen anställda månadslönare bör ordnas i huvudsaklig överensstämmelse

med de grunder, som tillämpas för pensionering av de vid

marinen anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare och övriga daglönare,

och som fastställts i förenämnda nådiga kungörelse av den 25

november 1910. I denna omständighet har statskontoret hämtat ett

ytterligare stöd för sin mening, att pensioneringen av statens järnvägars

motsvarande personal lämpligen bör ordnas enligt huvudsakligen enahanda

grunder, på det att icke väsentliga skiljaktigheter må förefinnas

mellan pensioneringsgrunderna för arbetarepersonal vid statens olika verk.

I överensstämmelse härmed har statskontoret erinrat, att lägsta tjänstäldern

för pension åt marinens daglönare vid 1904 års riksdag föreslagits

till 20 år, men av Riksdagen fastställts till 25 år. Statskontoret

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

anser därför, att även beträffande nu ifrågavarande personal rätt att

komma i åtnjutande av pension i regel bör inträda först vid 25 tjänstår.

Järnvägsstyrelsens förslag att rätt till pension skulle medgivas redan

vid 15 års tjänstgöring anser sig statskontoret alltså icke kunna biträda.

Därjämte har statskontoret uppställt såsom förutsättning för åtnjutande

av pension en uppnådd levnadsålder av 65 år, dock att vid

försvagat hälsotillstånd eller nedsatta krafter pension kan erhållas

redan vid uppnådda 60 år samt att rätt till dylik förmån inträder

redan vid 55 års ålder för den, som till följd av sjuklighet är

oförmögen att sköta sin befattning. Detta förslag avviker från vad

järnvägsstyrelsen föreslagit i avseende dels å kvinnliga befattningshavare,

för vilka järnvägsstyrelsen föreslagit en pensionsålder av 60 år,

dels å extra ordinarie tjänstemän i järnvägsstyrelsen, vilka enligt järnvägsstyrelsens

förslag först vid 67 år skulle uppnå rätt till pension, och

dels å en del extra ordinarie tjänstemän av lägre grad vid distrikten,

för vilka järnvägsstyrelsen föreslagit en pensionsålder av 63 år. Då

emellertid enligt vad av järnvägsstyrelsens förevarande skrivelse framgår

antalet extra ordinarie tjänstemän i styrelsen är försvinnande litet i jämförelse

med den övriga nu ifrågavarande personalen samt genom de av

statskontorot föreslagna bestämmelser om avgång med pension vid viss

tidigare ålder än 65 år tillbörlig hänsyn torde kunna anses hava tagits

jämväl till kvinnliga befattningshavare och till de extra ordinarie tjänstemän,

för vilka järnvägsstyrelsen föreslagit en pensionsålder av 63 år,

synes det statskontoret, som om några undantagsbestämmelser vare sig

i ena eller andra riktningen icke skulle vara av nöden.

I anledning härav har järnvägsstyrelsen anfört, att skiljaktigheten

i den olika anställning, som intoges av ordinarie personal å ena och nu

ifrågavarande personal å andra sidan, icke borde medföra så väsentliga

skiljaktigheter i avseende å pensionsvillkoren, att rätten till ålderspension

skulle inträda först vid eu tjänstålder av 25 år samt rätten till

sjukpension först vid uppnådda 55 år, medan däremot den ordinarie

järn vägspersonalen kan erhålla såväl ålders- som sjukpension efter 10

tjänstår, den sistnämnda pensionen oavsett levnadsåldern.

Järnvägsmannaförbundet har i en till mig ingiven framställning

berört den minimitjänstålder av 15 år, som järnvägsstyrelsen föreslagit

för att bli berättigad till pension. Oaktat förbundet erkänner, att styrelsen

haft ganska tungt vägande skäl för att föreslå denna tjänsteålder

håller dock förbundet före, att den borde sättas lägre. Den pensionsrätt,

som skulle inträffa på grund av denna tjänsteålder, skall vara grundad

på antingen sjukdom eller invaliditet, enär väl knappast någon an
-

Järnvägs
styrelsen.

Järnvägs
mannaförbun
det.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Järnvägs
styrelsen.

20 Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 228.

ställes vid järnvägen vid så hög levnadsålder, att han uppnår för ålderspension

stadgad levnadsålder, medan hans tjänsteålder ännu är så låg

som den här ifrågasatta. Då såsom förhållandet är vid statens järnvägar

flertalet personal vid sin anställning lämna intyg från läkare om

frihet från sjukdom och lyte, borde man kunna anse en tjänstetid av 10

år vara tillräcklig för att bereda pensionsrätt.

Rörande levnadsålder för erhållande av ålderspersion erinrar förbundet,

att järnvägsstyrelsen föreslagit samma ålder som i lagen av

den 4 juli 1910 är bestämd för ordinarie personal, nämligen resp. 67,

65, 63 och 60 år. I fråga om gruppering av den personal, som skall

falla under resp. levnadsålder, har dock avvikelse gjorts.

Förbundet anser emellertid, att den pensionsålder, som är bestämd

i ovannämnda lag, är alltför hög, och anför, att samma uppfattning

också på sin tid vid flera olika tillfällen framförts av fullmäktige för

delägarna i statens järnvägars pensionsinrättning. Det synes därför

förbundet, som goda skäl skulle föreligga för att nedbringa den pensionsålder,

som av Riksdagen fastställts för ordinarie personal. Förbundet

antager också, att detta varit järnvägsstyrelsens åsikt, då styrelsen

för en hel del grupper extra ordinarie personal föreslagit en pensionsålder

av 63 år, medan motsvarande grupper av den ordinarie personalen

bär en pensionsålder av 65 år, och finner det därför egendomligt, att

järnvägsstyrelsen föreslår denna högre pensionsålder för verkstadsarbetarna,

en grupp som icke har någon direkt motsvarighet bland den

ordinarie personalen. Det måste även anses egendomligt, att pensionsåldern

för verkstadsarbetarne föreslås högre än för vagn- och lokomotivreparatörer,

enär dessa båda gruppers arbete är ganska likartat,

även om man måste erkänna, att dessa sistnämnda arbeta under i viss

mån försvårade omständigheter.

I anledning härav anför järnvägsstyrelsen följande. Järnvägsmannaförbundet

har erinrat, att styrelsens förslag innefattar avvikelser från

de regler, som gälla för den ordinarie personalen. Härmed torde

avses, säger styrelsen, att pensionsåldern för extra ordinarie förrådsförmän,

maskin- och pannskötare, manliga kontorsbiträden, vagn- och

stallkarlar, förrådsvakter, portvakter och vaktmästare blivit, i likhet

med vad som skulle gälla för extra ordinarie linjetjänstemän av lägre

grad i allmänhet med undantag av verkstadspersonal, föreslagen till 63

år, under det att pensionsåldern för motsvarande ordinarie tjänstemän

utgör 65 år. Anledningen till berörda förhållande är icke, såsom i järnvägsmannaförbundets

skrivelse blivit antytt, att styrelsen ansett sist
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

nämnda i pensionslagen av den 4 juli 1910 fastslagna pensionsålder

vara för hög, utan har en annan synpunkt härvid varit för styrelsen

bestämmande. Sedan nämligen, på sätt i styrelsens skrivelse den 2

februari 1912 omförmälts, de extra ordinarie tjänstemän av lägre grad,

som vore yngre än 50 år och innehade befattningar med motsvarighet

å ordinarie stat, blivit med få undantag överförda å dylik stat, kvarstår

endast ett fåtal extra ordinarie befattningshavare tillhörande ovannämnda

tjänstekategorier, för vilka tjänsteåldern i överensstämmelse med i pensionslagen

gällande regler skulle vara 65 år. Att för dessa undantagsfall

göra avvikelse från den bestämmelse rörande tjänsteålder, som enligt

styrelsens förslag skulle tillämpas å flertalet extra ordinarie tjänstemän

i egentlig linjetjänst, har styrelsen av praktiska skäl ansett olämpligt,

och detta så mycket mera som på grund av de principer i avseende å

rekryteringen av hithörande personal, som hädanefter komme att tilllämpas,

det endast i sällsynta fall torde inträffa, att en icke med kroppsfel

behäftad extra ordinarie tjänsteman, vilken innehar befattning med motsvarighet

å ordinarie stat, icke i sinom tid befordras till ordinarie.

Vad härefter angår den av järnvägsstyrelsen för verkstads- och

förrådsarbetare föreslagna pensionsåldern, 65 år, framhåller styrelsen, att

särskilt med hänsyn därtill, att denna pensionsålder är den normala för

all ordinarie linjepersonal med undantag av tågpersonal och sådan personal,

vilkens tjänstgöring företrädesvis berör tågsäkerheten, styrelsen

funnit sig förhindrad att biträda det i järnvägsmannaförbundets skrivelse

framställda yrkandet om nedsättning av nämnda pensionsålder. Att,

såsom i nämnda skrivelse erinrats, pensionsåldern för lokomotiv- och

vagnreparatörer föreslagits lägre än för verkstadsarbetare, beror just på

det i skrivelsen anmärkta förhållandet, att förstnämnda personal arbetar

under »försvårande omständigheter», vilka ställa betydligt högre fordringar

i avseende å kroppslig vigör på samma personal än på verkstadspersonalen.

Järnvägsstyrelsens och statskontorets föreliggande förslag innefatta Departementstvå

principiellt skilda ståndpunkter. Järnvägsstyrelsen betonar, att sta- chefen''

tens järnvägars extra personal bör i avseende å pensioneringen såvitt

möjligt anshita sig till den ordinarie personalen. Statskontoret däremot

anser detta visserligen i viss mån riktigt, men finner det ligga närmare

till hands att låta reglerna för den nu ifrågavarande extra personalens

pensionering följa de grunder, som av Kungl. Maj:t och Riksdagen år 1910

godkänts för pensionering av viss extra personal vid marinen. Principavgörandet

inverkar icke allenast på frågan om tjänståldern, utan även på

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

pensionernas belopp, såsom framgår av den följande redogörelsen. För min

del förstår jag visserligen statskontorets betänkligheter mot att nu avvika

från vissa nyligen godkända glinder för pensionering av vissa tjänstinnehavare

med extra anställning. Om man emellertid ntgår ifrån, att pensioneringen

bör såvitt möjligt rätta sig efter vederbörandes avlöningsoch

levnadsförhållanden under tjänstetiden, måste det onekligen förefalla

mindre påkallat att låta järnvägens personal i pensionsavseende följa

marinens daglönare, från vilka de extra ordinarie järnvägsmännen säkerligen

under tjänstetiden i de flesta avseenden äro ganska vitt skilda. I

stället gör sig under tjänstetiden olikheten emellan ordinarie och extra ordinarie

anställning vid statens järnvägar i allmänhet icke synnerligen märkbar.

Den extra personalen åtnjuter åtskilliga förmåner, såsom fribiljetter, läkarvård,

medicin i likhet med den ordinarie personalen. Från den extra ordinarie

personalens leder rekryteras ofta de ordinarie tjänstemännen, och de extra

känna sig säkerligen själva över huvud taget såsom järnvägsfolk. Det kan

under sådana omständigheter ingalunda vara ägnat att knyta dem fastare

vid det verk, där de hava anställning, om man efter utgången av deras arbetstid

låter dem i mycket väsentlig grad ställas under deras förutvarande

kamrater. Därtill kommer att en sådan försämring skulle bliva ännu

mer bjärt framträdande genom att den hittillsvarande formen för pensionering,

— tilldelande av sjukavlöning eller kvarhållande i tjänst efter

det full arbetsduglighet upphört, — i många fall varit mera förmånlig

än till och med det av järnvägsstyrelsen framlagda förslaget. Så mycket

tyngre skulle reduktionen synas med statskontorets förslag. På dessa

skäl har jag ansett mig böra i denna huvudfråga ansluta mig till järnvägsstyrelsens

förslag.

Vad särskilt beträffar den av järnvägsstyrelsen föreslagna lägsta

tjänståldern, 15 år, samt förslaget att tjänstetiden före 21 års ålder icke

må tagas i beräkning, hava dessa tillkommit i syfte att likställa den

extra personalen med den ordinarie. Åven den föreslagna levnadsåldern

är bestämd i nära överensstämmelse med vad som gäller för den ordinarie

personalen. Ifråga om skälen till avvikelserna, tillåter jag mig

hänvisa till järnvägsstyrelsens ovan intagna yttrande.

På grund av vad där anförts kan jag icke finna de av järnvägsmannaförbundet

framställda anmärkningarna i förevarande avseende befogade.

Att på sätt förbundet föreslagit låta extra personal pensioneras

efter 10 tjänstår, skulle i själva verket innebära, att denna personal

bleve gynnsammare ställd än den ordinarie. Lika litet anser jag förbundets

erinringar mot den av styrelsen föreslagna levnadsåldern för vissa

befattningshavares pensionering böra föranleda ändring i styrelsens förslag.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kung/. Maj.is Nåd. Proposition Nr 228.

23

Vidkommande härefter frågan om högsta pensionsbelopp anför järnvägsstyrelsen,

att härvid inverkar i första rummet spörsmålet, huruvida

vederbörande böra i likhet med den ordinarie personalen bidraga till sin

pensionering eller ej. I avseende härå framhåller styrelsen den olikhet

beträffande anställningen, som råder emellan den ordinarie personalen och

den personal, varom nu är fråga. Denna senare personal är nämligen

anställd endast tills vidare och kan sålunda exempelvis till följd av inskränkningar

i eller förändringar vid järnvägsdriften entledigas. Styrelsen

anser lämpligt, att berörda skillnad erhåller sitt uttryck i avseende

å pensionsvillkoren på sådant sätt, att nyssnämnda personal, i

olikhet med den ordinarie icke bör bidraga till sin pensionering. En

motsatt anordning skulle, säger styrelsen, kunna komma att medföra

anspråk från vederbörande att vid entledigande återfå, helt eller delvis,

erlagda pensionsavgifter, vilket strider mot grunderna för den ordinarie

personalens pensionering. Om också, såsom ovan anmärkts, styrelsen

icke ansett sig kunna ifråga om pensionsbelopp och villkor för rätten

till pension följa de grunder, som enligt nådiga kungörelsen den 25 november

1910 gälla för daglönare vid marinen, har styrelsen alltså anslutit

sig till den princip, som i nu förevarande avseende finnes tillämpad

i nyssberörda författning, nämligen att några pensionsavgifter från

personalens sida icke böra ifrågakomma.

Styrelsen anför vidare, att, om man utgår från nämnda förutsättning

och söker, såsom styrelsen anser riktigt, avväga pensionens storlek i

visst förhållande till den ordinarie personalens pensioner, hänsyn bör

tagas dels därtill, att högsta pensionen för sistnämnda personal utgör

70 % av vederbörandes arvode jämte den till 20 % därav uppskattade

inkvarteringsförmånen, dels ock till värdet av de av den ordinarie personalen

erlagda pensionsavgifter. Enligt den utredning, som förekommer

i sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande i pensionsfrågan

vid 1910 års riksdag, äro de genom pensionslagen fastställda avgifterna

avvägda så, att de i genomsnitt beräknas täcka en tredjedel av kostnaden

för vederbörandes pensionering. Då statens bidrag till den ordinarie

personalens pensionering sålunda beräknas utgöra två tredjedelar

av kostnaden härav, samt pensionen utgör 70 % av avlöningen, borde

alltså, om enahanda förhållande lägges till grund för pensioneringen av

den icke ordinarie personalen, högsta pensionen utgöra 46,67 % av avlöningen.

Styrelsen har ansett sig böra utgå från en efter nämnda

grundsats beräknad pension.

Innan styrelsen övergått till frågan om sättet för beräkning av

pensionen på grundvalen av nyssnämnda princip, har styrelsen redogjort

Högsta

pensions
belopp.

Järnvägs
styrelsen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

för sättet, på vilket avlöningen bestämmes för de olika kategorierna av

nu ifrågavarande personal.

Vidkommande extra ordinarie personal av lägre grad har styrelsen den

8 februari 1908 genom order nr 485, varav en del såsom bilaga n:r 1 torde

få fogas vid statsrådsprotokollet, fastställt grunder för avlöningen för de

flesta grader av denna personal. Personalen bär i avseende å avlöningen,

som är bestämd till visst belopp för månad, indelats i vissa

klasser, och inom varje klass utgår månadsavlöningen olika allt efter

den ort, där vederbörande är placerad. Begynnelselönen ökas med ålderstillägg

efter vissa år (i regel 3-årsperioder). I vissa fall kunna modifikationer

äga rum från de sålunda fastställda grunderna, beroende på

huruvida vederbörande innehar vissa högre kvalifikationer. Beträffande

mästare och förmän i verkstäderna, vilka jämväl räknas till extra ordinarie

tjänstemän av lägre grad, finnas inga allmänna grunder för deras

avlöning fastställda, utan bestämmes avlöningen av vederbörande maskindirektörer.

Vad härefter angår verkstadspersonalen, utgår man vid bestämmande

av avlöningen för densamma efter den för varje arbetare bestämda

timlönen; styrelsen har den 30 mars 1908 genom order nr 502, vilken

torde såsom bilaga n:r 2 få fogas vid statsrådsprotokollet, fastställt viss minimitimlön

för tre olika huvudgrupper av personal, allt efter vederbörandes

yrkesutbildning, med iakttagande därjämte att timlönerna variera inom

varje grupp efter de olika orter, där verkstäderna äro belägna. Härvid må

emellertid framhållas, att flertalet arbetare äro tilldelade högre timlön än

minimilönen, beroende på vederbörandes yrkesskicklighet eller ålder i

tjänsten. Timlönerna bestämmas av vederbörande maskindirektörer vid

de dem underlydande verkstäderna.

Vad slutligen angår det fåtal extra ordinarie tjänstemän av högre

grad, å vilka ifrågavarande bestämmelser skulle komma att tillämpas,

fastställes deras avlöning i allmänhet av styrelsen efter vederbörandes

utbildning och skicklighet.

Efter denna redogörelse har styrelsen anmärkt, att då det gäller att

formulera bestämmelsen om högsta pensionsbelopp, man skulle kunna

tänka sig denna endast böra innefatta, att pensionen skall utgöra 46,67

eller avrundat 47 procent av vederbörandes avlöning, antingen den som

han innehar vid entledigandet eller medelavlöningen för de senare åren.

Frånsett att pensionsbeloppen, på detta sätt bestämda, skulle bliva synnerligen

växlande, vilket torde vara olämpligt, skulle emellertid därigenom,

i motsats mot vad som fastslagits för den ordinarie personalen, den

omständigheten att vederbörande under sin tjänstetid varit placerad å

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungi. Maj-ts Nåd. Proposition Nr 328.

en ort med dyra levnadsförhållanden komma att inverka på hans pensionsbelopp.

Till förebyggande av en dylik oegentlighet har, såsom ovan

anmärkts, i pension slagen införts ett stadgande av innebörd, att inkvarteringsförmånen

alltid skall beräknas till 20 % av arvodet, oaktat enligt

gällande avlöningsreglemente ersättning för bostad och bränsle kan uppgå

till 40 % av arvodet.

För undvikande av att pensionsbeloppen skulle bliva allt för mycket

växlande har styrelsen förordat fastställande av fixa pensionsbelopp efter

en skala, i vilken dessa belopp motsvara ungefär 47 % av avlöningen

inom vissa gränser, med iakttagande att högsta pensionen, som kunde

ifrågakomma, skulle utgöra 1,500 kronor och lägsta pensionen 430

kronor, allt på sätt § 4 i styrelsens förslag till bestämmelser närmare

utvisar.

Styrelsen håller sålunda före, att en maximipension bör bestämmas

för nu ifrågavarande personal. Att denna, såsom ovan nämnts, blivit

föreslagen till 1,500 kronor beror därpå, att endast ett fåtal av denna

personal uppbär högre avlöning än 3,000 kronor. Skulle i undantagsfall,

särskilt i fråga om extra ordinarie tjänstemän av högre grad, vederbörande

på grund av speciell utbildning innehava så liög avlöning, att

den nu ifrågasatta max irnipeuslon en kan. anses bliva otillräcklig, torde

styrelsen oavsett dessa bestämmelser anse sig oförhindrad att göra särskild

framställning i ärendet.

Vidare anser styrelsen, att man vid bestämmande av pensionen bör

utgå från medelavlöningen per år under de fem senaste anställningsåren.

För tillgodoseende av den ovan anmärkta synpunkten, att dyrortsförhållanden

icke må obehörigen inverka på pensionsförhållandena, har styrelsen

förordat, att vid beräkning av pension för den extra ordinarie

personal, vilkens, avlöning reglerats av styrelsen allt efter den ort, där

personalen är placerad;'', vederbörande skall anses, åtnjuta den avlöning,

som utgår för innehavare av samma befattning å ort, där avlöningen

utgår med lägsta belopp.

Beträffande sättet för beräknande av avlöningen i pensionshänseende

för verkstads- och förrådsarbetare bör man enligt styrelsens mening utgå

från den vederbörande 1 ill delade timlönen och sålunda bortse från inkomst

på grund av förekommande betingsarbete. Timlönen anser styrelsen

nämligen utgöra etf uttryck för en arbetares yrkesskicklighet,

under det att den större eller mindre inkomsten på grund av betingsarbete:

kan bero på mera tillfälliga omständigheter såsom ökad arbetstillgång

å en viss verkstad eller i ett visst fack o. s. v.

Bihang, tiU Riksdagens protokoll 1Q1$. 1 samt- hixjt. (Nr 228.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

Vidare framhåller styrelsen, att, i överensstämmelse med de för den

extra ordinarie personalen här ovan angivna grunder, avlöningen bör

beräknas efter den timlön, som kan anses gälla vid verkstäder å de

billigaste orterna. Den verkstadspersonalen tilldelade timlönen bör alltså

i förekommande fall alltefter den ort, där vederbörande är placerad, nedsättas

med ett belopp, som enligt gällande bestämmelser utgör skillnaden

mellan minimitimlönen å placeringsorten, å ena, samt minimilönen å

den ort, där minimilönen är lägst, å andra sidan. Då dyrhetsförhållandena

å olika orter äro underkastade växlingar, synes icke vara lämpligt

att i en blivande författning fastslå, vilka nedsättningar skola äga rum

vid de särskilda verkstäderna, utan bör det kunna överlämnas åt järnvägsstyrelsen

att fastställa grunderna i förevarande avseende.

En anmärkning, säger st^elsen, som skulle kunna göras mot det

av styrelsen föreslagna sättet för bestämmande av pensionen för hela den

personal, varom nu är fråga, är den, att då avlöningarna fastställas, för

det stora flertalet extra ordinarie personal av styrelsen och för samtliga

verkstads- och förrådsarbetare av vederbörande maskindirektörer, statsmakterna

skulle bliva förhindrade att överskåda pensioneringens innebörd

samt, särskilt vad angår verkstads- och förrådsarbetares pensionering,

densamma komma att alltför mycket göras beroende av vederbörande

avdelningsföreståndares bestämmanderätt.

För hävande av de betänkligheter, som från nyssnämnda synpunkter

skulle kunna göra sig gällande mot styrelsens förslag, har styrelsen

föreslagit, att i pensionsbestämmelserna borde införas föreskrift om vissa

maximipensioner för de i avlöningshänseende likställda huvudgrupperna

av personalen, vilken pension skulle motsvara ungefär 50 % av högsta

nu gällande avlöning inom dessa grupper.

För att visa, huru pensionerna för olika kategorier av personal

komma att ställa sig enligt de av styrelsen föreslagna bestämmelserna,

har styrelsen lämnat följande redogörelse härutinnan.

Då avlöningen för flera manliga extra ordinarie tjänstemän av högre

grad uppgår till eller överstiger 3,000 kronor, kommer enligt förenämda

regler den absoluta maximipensionen, 1,500 kronor, att utan

särskild föreskrift härutinnan utgöra maximum för denna grupp.

Bland kvinnliga tjänstehavare i motsvarande ställning åtnjuter den

högst avlönade 2,100 kronor, och torde alltså 1,000 kronor böra fastställas

såsom maximum för denna grupp.

Vidkommande mästare och förmän i verkstäder bestämmes, såsom

ovan nämnts, deras avlöning av vederbörande maskindirektörer, vilka å

ett möte år 1909 enat sig om att utbetala en maximiavlöning för de

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 228.

förre av 3,300 kronor och för de senare av 2,520 kronor, vilka avlöningar

också faktiskt utgå i åtskilliga fall. Maximipensionen skulle sålunda

komma att för mästarna motsvara det absoluta maximibeloppet, 1,500

kronor, och synes för förmännen lämpligen kunna sättas till 1,200

kronor.

Yad härefter angår de extra ordinarie tjänstemän av lägre grad,

vilkas avlöning reglerats genom styrelsens ovan omförmälda oider den

8 februari 1908 (nr 485), borde enligt ovan angivna grunder maximipensionen

motsvara ungefär 50 % av högsta enligt berörda order nu

gällande avlöning å billigaste ort för vederbörande grupper. Vid dylik

beräkning har styrelsen ansett lämpligt, att, om avlöningen ligger emellan

två hundratal, densamma avrundas uppåt till närmast högre hundratal.

Enligt dessa grunder skulle maximipensionerna komma att ställa sig

på följande sätt för ifrågavarande personal.

För lokomotivreparatörer samt maskinister vid elektriska

kraft- eller belysningscentraler (klass I i

order 485).......................................................................... 850 kronor,

för vagnreparatörer, gasverksförmän och kranskötare

vid kollossningskran (klass II)................................... 800 » ;

för förrådsförmän, maskin- och pannskötare, lokomotiveldare

samt telefon- och elektrisk belysnings
:irbetare

(klass III) ......................................................... ”00 kronor, samt

för banvakter, stationskarlar och med dem likställda

ävensom bromsare (klasserna IV och V) ............... 650 » ; I

I order 485 regleras avlöningen även för vagnstäderskor, med

vilka en annan grupp av kvinnliga befattningshavare, nämligen s. k.

effektvårdare, skola anses likställda; och utgör högsta avlöningen för

dem å andra orter än Stockholm 70 kronor i månaden eller 840 kronor

om året. Med hänsyn till den låga avlöningen har styrelsen för dessa

befattningshavare föreslagit en maximipension av 450 kronor.

Beträffande slutligen verkstads- och förrådsarbetarne anför stjrrelsen,

att vissa svårigheter erbjuda sig att fastställa maximipension för denna

personal, då nämligen timlönen växlar i hög grad, beroende på yrkesskicklighet

och även i viss mån å avlöningarna inom motsvarande fack

å den allmänna arbetsmarknaden å respektive orter. Medan sålunda för en

del av de högst betalda arbetarna, t. ex. modellsnickare, verktygsarbetare

och en del filare, den beräknade timlönen för år kan uppgå till över

1,800 kronor, kan avlöningen för vanliga grovarbetare, t. ex. hantlangare,

s. 28 Kontrollera mot PDF

Statskontoret.

28 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

uppskattas till (högst lv200 krono*. Att bestämma särskilda makirnipensioner

för var och eu av de tre huvttdgrupper, i vilka verkstadsarbetama

med hänsyn till miMmi-timlönen m uppdelad enligt ovannämnda

order den 30 mars 1*06 (nr 50-2) låter sig icke lämpligen gorå

med hänsyn därtill, att en bestämd skillnad mellan de två första gW

perna, som bägge innefatta yrkéskunniga arbetare, knappast kan uppdragas

Häremot ånger styrelsen svårigheter icke möta att fastställa gränsen mellan

personal, som arbetat så länge inom ett fack, att de kunna anses såsom

iullt utbildade yrkesarbetare, å ena, samt arbetare, vilka icke besitta

sådan utbildning, å andra sidan; och har styrelsen därför föreslagit särskilda

maximipensioner för dessa båda kategorier. Ifråga öm imaximii»elisionens

belopp håller styrelsen före, att detta för fullt utbildade

yrkesarbetare icke bör sättas högre än för lokomotivreparatörer eller

b50 kronor, och att detsamma för Övriga arbetare sättes lika med det

tor extra ordinarie banvakter m. fl. föreslagna eller 650 kronor. Enligt

verkställd uträkning kan högsta pensionen för samtliga verkstads- och

torradsarbetare, beräknad enligt förenämnda grunder, uppskattas i genomsnitt

till omkring 700 kronor. I L s

. 1 1detta1 sammanhang bär styrelsen påpekat-, att en del extra ordinarie

banarbetare äro utbildade yrkesarbetare och avlönas med timlön

för dem anser styrelsen alltså samma regler böra gälla som för verkstads-

och förrådsarbetare.

Statskontoret anser, i likhet med järnvägsstyrelsen, att den extra

personalens mindre, fasta anställning bör i överensstämmelse med vad

som gäller för pensioneringen av daglönarna vid marinen, medföra, att

nagra pensionsavgifter från personalens sida icke ifrågakomma. Beträffande

de av järnvägsstyrelsen föreslagna pensionsbeloppen anser

statskontoret vid jämförelse med de för förmän och daglönare vid marinen

bestämda pensionsbelopp anledning till erinran icke saknas. Med

hänsyn tagen, dels till det genom förenämnda lag bestämda förhållandet

mellan avlöning och pension för ordinarie tjänstinnehavare Vid statens

jarnvägar, dels ock därtill att nu ifrågaVande personal ieke skulle såsom

aen ordinarie personalen bidraga till sin pensionering, har järnvägsstyrelsen

föreslagit pensioner, motsvarande omkring 47 få av vederbörandes

efter vissa angivna grunder beräknade medelavlöning under de

sista fem åren före avgången, varjämte för varje af de befattningsfiavaregrupper,

vari ifrågavarande .personal efter avlöningens storlek

m. m. indelats, föreslagits ett pensionsmaximun, motsvarande omkring

50 A av vad befattningshavare i gruppen anses nu kunna å bill!-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. ‘Proposition Nr 228.

29

gaste ort högst uppnå i årlig avlöning, beräknad efter samma grunder.

Enligt dessä skulle bland annat den avlöningsförhöjriing, som

bestås befattningsbare å dyrort, samt annat dyrortstillägg ävensom övertidsersättning

icke inverka på beräkningen av den avlöning, söm skulle

läggas till grund för beräkningen av pensionsbeloppet, liksom ej heller

den högre inkomst, som uppnåtts på grund av förekommande betingsarbete.

1 dessa sistnämnda delar anser statskontoret förslaget välbetänkt.

Men även med dessa begränsningar har statskontoret af kostnadshäfisyn

och Vid jämförelse med de för daglönarne vid marinen bestämda

pensionsbeloppen funnit, att de pensionsbelopp, som vid genomförande

av järnvägsstyrelsens förslag skulle tillkomma ifrågavarande

personal vid statens järnvägar, bliva väl störa. Statskontoret anser sig

därför böra ifrågasätta, att pensionerna begränsas till Omkring 40 %

av véderböranåes avlöning, beräknad på sätt järnvägsstyrelsen föreslagit,

därvid såsom absolut pensionsmaximtin borde gälla 1,200 kronor och,

med hänsyn till vad järnvägsstyrelsen i sådant avseende anfört, såsom

pensionsniaxinvum för de lägst avlönade, d. v. s. de kvinnliga extra

ordinarie tjänstemännen av lägre grad, skäligen borde bestämmes 400

kronor. Utöver sistnämnda belopp anser statskontoret icke lämpligt att

bestämma dessa kvinnliga befattningshavares pension, då till exempel

en kokerska vid fångvård sstaten, Vilken dock innehar ordinarie tjänst,

högst kan i pension erhålla 400 kronor. Vidare anser statskontoret,

att sålunda bestämt pensionsbelopp bör uppnås först efter 40 års tjänstgöring

i stället för redan vid 35 tjänstår enligt järnvägsstyrelsens förslag;

varvid statskontoret emellertid föreslår, att tjänstår må få räknas

redan från fyllda 18 år, vid vilken tidpunkt extra ordinarie anställning

kan vinnas, i stället för först från uppnådda 21 år enligt järnvägsstyrelsens

förslag.

Statskontoret erinrar vidare, att enligt förenämnda kungörelse av

den 25 november 1910 angående pensionering av daglönare vid marinen

visst pensionsbelopp vid 25 tjänstår är bestämt för varje grupp av befattningshavare;

för varje tjänstår därutöver höjes pensionen med vissa

belopp olika för de särskilda grupperna; och uppnås pensionsmaximum

vid 40 tjänstår.

Statskontoret anmärker nu, att det visserligen icke kan förnekas,

att det av järnvägsstyrelsen föreslagna sättet för pensionens beräknande

mera smidigt avpassar pensionen efter avlöningen i varje fall än

det sätt för bestämmande av pensionsbeloppet, som sålunda tillämpas beträffande

daglönarne vid marinen enligt nyssnämnda nådiga kungörelse

och i fråga om de vid marinen anställda månadslönarna föreslagits av

förberörda kommitté, liksom statskontoret icke kan annat än erkänna

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Järnvägs
styrelsen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

att järnvägsstyrelsens förslag i och för sig löser pensioneringsfrågan

pa ett tilltalande sätt. Statskontoret ifrågasätter dock, huruvida icke,

när. det gäller pensionering av personal, vars avlöning är beroende av

konjunkturförhållanden och andra omständigheter, som från tid till annan

äio underkastade växlingar, det för marinens daglönare använda

sättet är att föredraga.

Dessutom anser statskontoret de föreslagna bestämmelserna i vissa

avseenden sakna erforderlig tydlighet samt särskilt stadgande^ om

pensionsbeloppens beräknande i olika fall vara invecklade och säkerligen

framstå såsom svarfattliga för en stor del av de personer, vilka hava

det största intresse att lära känna bestämmelsernas innebörd och att på

förhand erfara vad de hava att vänta i pension. I följd härav har statskontoret

därför i huvudsaklig anslutning till 1910 års förenämnda stadganden

ävensom de av kommittén för det militära pensionsväsendets

ordnande föreslagna grunder för pensionering av månadslönarne vid

marinen upprättat ett förslag till bestämmelser angående pensionering''

av extra ordinarie tjänstemän samt verkstads- och förrådsarbetare vid

statens järnvägar, vilket torde få såsom bilaga åtfölja detta protokoll.

Järnvägsstyrelsen medgiver i ett över statskontorets förslag avgivet

yttrande, att det av statskontoret föreslagna systemet, enligt

vilket vissa fixa pensionsbelopp skulle fastställas för de särskilda grupperna

av personalen, i avseende å enkelhet och lättfattlighet kan hava

företräde framför de av styrelsen ifrågasatta reglerna för pensionernas

beräknande. En omständighet, som emellertid — frånsett önskvärdheten

av likformiga pensionsvillkor för såväl ordinarie som extra

ordinarie och extra personal — framför allt talar emot antagande av

nyssnämnda system är den, att inom gruppen yrkesbildade verkstadsoch

förrådsarbetare, vilken grupp innefattar det ojämförligt största antalet

av nu ifrågavarande personal, avlöningarna äro i hög grad växlande,

beroende huvudsakligen på antingen vederbörandes större eller

mindre ° yrkesskicklighet eller ock det fack, inom vilket han arbetar. Då

nu i fråga om ordinarie personal den regeln är allmänt antagen, att pensionens

storlek rättar sig efter den avlöning vederbörande innehaft under

sin tjänstetid, synes enahanda princip såvitt möjligt böra tillämpas å nu

ifrågavarande personal. Genom antagande av statskontorets förslag

skulle däremot den oegentligheten kunna inträffa, att exempelvis två arbetare,

av vilka den ene under tjänstetiden haft en avlöning, som måhända

med 50 procent överstiger den andres, skulle erhålla lika stora

pensioner.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 228.

Järnvägsmannaförbundet har såsom huvudanmärkning mot järnvägsstyrelsens

förslag anfört, att den pension, som skulle komma att

utdelas, blir så knapp, att den med hänsyn därtill att pensionen i de

flesta fall är den pensionerades enda inkomst ej kan anses tillräcklig.

Förbundet erinrar emellertid om att järnvägsstyrelsen föreslagit en pension

av 47 % å avlöningen för vederbörande personalgrupper beräknad

efter den ort, där avlöningen är lägst. Ett sådant beräkningssätt

tillämpas även för den ordinarie personalen, vadan förbundet ej anser

sig kunna göra invändning däremot. De högst avlönade bland extra

ordinarie tjänstemän av lägre grad äro lokreparatörer och därmed jämnställda

(se klass I order 485). Dessa erhålla å ort tillhörande grupp E

en avlöning av 139 kronor per månad = kronor 1,668 per år. Enligt

järnvägsstyrelsens förslag skulle denna personal erhålla en full ålderspension

av 800 kronor per år. En del av den bäst avlönade verkstadspersonalen

torde i avlöningshänsende vara ungefär jämnställd med nu

nämnd personal och följaktligen erhålla en lika stor pension. För båda

dessa personalgrupper föreslår också järnvägsstyrelsen ett högsta pensionsbelopp

av 850 kronor per år.

Den ojämförligt största gruppen av extra ordinarie tjänstemän av

lägre grad tillhör dock klass IV i order 485 som erhåller en lön å ort

E av kronor 105 per månad = kronor 1,260 per år. För dessa skulle

lulla pensionen endast utgöra kronor 620 per år. Enligt järnvägsstyrelsens

beräkningar skulle också motsvarande lön innehavas av en viss

kategori bland verkstadspersonalen, och styrelsen föreslår därför för dessa

båda personalgrupper ett högsta pensionsbelopp av kronor 650 per år.

I saknad av en fullständig statistik över personalens löneförmåner

kan förbundet nu icke säga, huruvida det största antalet personal skulle

få stanna vid detta lägre belopp såsom högsta pension. Men i varje

fall står det klart, att det är ett högst betydande antal personal, som

skulle få stanna vid en pension, understigande 650 kronor per år. Vid

ett sådant förhållande och med hänsyn till de allt mera stegrade levnadskostnaderna,

anser förbundet att personalens erinringar äro befogude,

och att pension enligt järnvägsstyrelsens förslag till sitt belopp är alltför

ringa och i många fall alldeles otillräcklig för att kunna skänka

vederbörande en i ekonomiskt avseende dräglig ställning.

Förbundet anför vidare, att det bland personalen råder en enstämmig

uppfattning, att det av järnvägsstyrelsen framlagda förslaget, om det

av Kungl. Maj:t accepteras och av statsmakterna upphöjes till lag, ingalunda

är av den beskaffenhet, att de personalgrupper, som av förslaget

beröras, kunna motse sin ålderdom och andra förhållanden, då oförmö
-

Järnvägs
mannaför
bundet.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 238.

genhet till arbete inträder, med det jämnmod som tidsförhållandena numera

kräva. Frågan är då, huru man skall kunna tillgodose personalen,

så att den vid nämnda tidpunkter kan utan allt för stora ekonomiska

svårigheter draga sig fram. Att ifrågasätta eu så pass hög pension av

enbart statsmedel att någorlunda trygghet i ekonomiskt avseende vinnes,

synes förbundet f. n. utsiktslöst, särskilt med hänsyn därtill att den vid

samma verk anställda ordinarie personalen icke pensioneras efter dylika

grunder. Enda vägen till målet synes således vara, att här berörda

personalgrupper, i likhet med den ordinarie personalen, själva finge bidraga

till sin pensionering för att såmedelst höja pensionens belopp i

nivå, med vad som. för den ordinarie personalen av statsmakterna bär

ansetts rimligt och skäligt.

Visserligen framhåller förbundet, att ett genomförande av principen

om pensionering genom erläggande av avgifter för den extra personalen

torde stöta på vissa svårigheter i tekniskt avseende, men dessa torde

dock ingalunda vara oövervinnerliga. Vad den ekonomiska sidan av

saken beträffar, synas knappast några giltiga skäl för donna tankes kullkastande

föreligga. Om man förutsätter, att grunderna för pensionebleve

lika för denna personal som för den ordinarie, och att statsmakterna

vore benägna att under alla förhållanden till pensioneringen bidraga

med de belopp, som järnvägsstyrelsen föreslår, vilka belopp ju äro i

huvudsak desamma som för den ordinarie personalen, skulle ett genomförande

av denna princip icke betunga statsverket mera än om pensionen

utginge enligt järnvägsstyrelsens förslag, utan enligt dess egna beräkningar

bli några tiondels procent lägre. Statens bidrag till den ordinarie

personalens, pensionering är ju beräknad utgå med cirka 2 3 av

pensionen eller 46,67 % av arvodet,, under det järnvägsstyrelsen för den

extra personalen föreslår pension av statsmedel till 47 %. De större

svårigheterna för realiserandet av den extra statsbanepersonalens pensionering

enligt samma grunder soni för den ordinarie skulle, anmärker

förbundet, utom. själva avgifternas uppbärande och. förvaltning, till vilket

man torde kunna förutsätta att statsverket icke skulle finna sig

mindre villigt än i fråga om övriga statens tjänstehavare med pension

på enahanda grunder — mota i de förhållanden,t där den extra personalen

i tjänstehänseende intar en från den ordinarie personalen avvikande

ställning. Dessa, förhållanden torde huvudsakligast mola dels däri,

att den. här ifrågasätta, personalen, är anställd tillsvidare och dess avskedande

således kan ifrågasättas under andra omständigheter än den ordinarie

personalens, och dels däri,, att en del av denna, extra personal, som

en tid erlagt avgifter, komma, att i sinom tid överföras på ordinarie stat

och då falla under bestämmelserna i pensionslagen för denna personal.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

Vid bedömandet av det bär först anförda förhållandet anmärker förbundet,

att, särskilt vad verkstads- och förrådsarbetarna angår, det kan inträffa,

att sådan fast anställd personal, om vars pensionering här är

fråga, kunde behöva avskedas till följd av förändrade arbetsförhållanden,

samt att nu gällande bestämmelser för den extra personalens avskedande

i övrigt icke kunna sägas giva densamma den trygghet, som torde

fordras för att fullt tillgodose den rätt, densamma borde tillkomma därigenom

att de till statsverket själva bidragit för erhållande av en pension,

vars fördelar de vid vissa eventualiteter icke komma att åtnjuta.

Förbundet erinrar också, att järnvägsstyrelsen i sitt förslag som skäl

för frånträdande av principen om egna bidrag anfört »att en motsatt

ordning skulle för övrigt kunna komma att medföra anspråk från vederbörande

att vid entledigande återfå helt eller delvis'' erlagda pensionsavgifter».

Förbundet anser också, att denna järnvägsstyrelsens förutsättning

är nog så riktig, för att inte säga ett nödvändigt villkor, varemot

det skäl, som järnvägsstyrelsen i sammanhang härmed vidrör, nämligen

att dylika anspråk icke medgivas den ordinarie personalen, ingalunda

anses vara så vägande, att på grund därav återbekommanderätt till

inbetalta bidrag helt skulle frånkännas den extra personalen. Tvärtom

är enligt förbundets förmenande avsaknandet av denna rätt för den ordinarie

personalen en oegentlighet, som i sinom tid torde påkalla eu rättelse.

Stöd för denna uppfattning finner förbundet också däri, att i det

av Kungl. Maj:t fastställda reglementet för enskilda järnvägarnas pensionskassa

just inryckts en bestämmelse, som medgiver personalen rätt

att under vissa förhållanden helt eller delvis återfå inbetalda bidrag.

Ur rent statsekonomisk synpunkt torde också ett sådant medgivande

gott låta försvara sig, om statsverket av uppburna räntemedel eller ett

eventuellt avdrag för skäliga förvaltningskostnader hålles skadelöst. Då

som sagt den extra personalens anställningsförhållanden mera än för

övrig järn vägspersonal påkallar dylik återbekommanderätt till erlagda

bidrag och, särskilt i de fall avskedande sker på grund av förhållanden,

till vilka personalen icke i någon mån själv varit bidragande, skulle enligt

förbundets mening medgivande av dylik rätt vara med billighet och

rättvisa fullt överensstämmande.

Men även om denna rätt tillerkännes personalen ifråga, anser förbundet

dessutom behöva tillses, att personalens anställning gives tryggare

former, så att prövandet av skälen för och rätten att tilldela avsked förlägges

till högre instans än vad som nu i allmänhet är förhållandet.

Vad vidare angår frågan om överförande på ordinariestat av sådan

extra personal, som redan erlagt bidrag till sin pensionering, anser förBikang

till Riksdagens protokoll 1913. 1 smil. 172 käft. (Nr 228.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

bundet den frågan böra kunna lösas på det sätt, att redan erlagda avgiftsbelopp

få vid detta överförande, om än utan ränta, tillgodoräknas

personalen vid inbetalningarna till den ordinarie personalens pensionsfond.

Så mycket större skäl anses föreligga härför, som ju ganska

kännbara avdrag å de första ordinarie månadslönerna måste vidkännas

till änke- och pupillkassan, och skulle därför i många fall detta tillgodoräknande

för personalen komma väl till pass och verka som en utjämning

i avlöningshänseende.

Förbundet har vidare framlagt vissa förslag till pensionsavgifternas

beräkning för överårig personal.

järnvägs- Järnvägsstyrelsen har i anledning av järnvägsmannaförbundets anmärk
styreisen.

ningar anfört följande: Emot de av styrelsen föreslagna pensionerna har anmärkts,

att de äro för små. I anledning härav hänvisar styrelsen till de så

nyligen som år 1910 av statsmakterna fastställda grunder för pensionering

av daglönare vid marinen och framhåller, att enligt dessa grunder en arbetare

vid flottans varv, som är yrkesutbildad hantverkare, icke kan erhålla

större pension än 450 kronor, under det att enligt styrelsens förslag

en dylik arbetare vid statens järnvägars verkstäder skulle komma att

i många fall uppnå en pension av 850 kronor. Åven den av styrelsen

för icke yrkeskunniga arbetare föreslagna högsta pensionen skulle i regeln

med minst 150 kronor överstiga pensionen för daglönare vid marinen.

Mot erinringen, att pensionerna skulle komma att understiga den

nu utgående sjukavlöningen, anmärker styrelsen, att enahanda förhållande

äger rum beträffande den ordinarie personalen. En ordinarie

tjänsteman, som exempelvis under två år varit tjänstledig på grund på

sjukdom, utan att det kunnat avgöras, huruvida han för framtiden bliver

tjänsteoduglig, uppbär under tiden sin avlöning med avdrag av

allenast tjänstgöringspenningar. Om han avskedas på grund av sjukdom

efter en tjänstetid av tio år, erhåller han en pension motsvarande allenast

17,5 procent av avlöningen, eller därest han är alldeles oförmögen att

bidraga till sin försörjning, motsvarande 50 procent av avlöningen.

Utgående från sin ovan omförmälda uppfattning om otillräckligheten

av den utav järnvägsstyrelsen föreslagna pensionen har järnvägsmannaförbundet

ansett pensionsfrågan böra lösas enligt principen, att

personalen själv bidrager till sin pensionering medelst erläggande av

avgifter. Styrelsen har redan förut såsom sin åsikt framhållit, att olikheten

i anställning mellan ordinarie och icke ordinarie personal i detta

avseende bör föranleda särskilda regler för sistnämnda personals pensionering

och fördenskull avstyrkt nyssberörda av järnvägsmannaförbundet

förordade sätt för ifrågavarande personals pensionering. Då sty
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

35

relsens uppfattning härutinnan överensstämmer med den, som tillämpats

av statsmakterna vid fastställande av grunderna för pensionering av

daglönare vid flottan, vilka i förevarande avseende äro fullt jämförliga

med huvudparten av den personal, för vilken nu ifrågasatta bestämmelser

äro avsedda, nämligen verkstads- och förrådsarbetare, saknar styrelsen

anledning att vidare uttala sig angående berörda spörsmål eller

ingå i granskning av järnvägsmannaförbundets förslag till pensionsfrågans

lösning i motsatt riktning mot den av styrelsen förordade. Styrelsen

inskränker sig till att endast framhålla, att ett av förbundet framställt

förslag om avgifter efter en stigande skala allt efter vederbörandes

ålder vid anställningen avviker från vad som enligt pensionslagen

den 4 juli 1910 gäller beträffande den ordinarie personalen, samt att

det av järnvägsmannaförbundet angivna sättet för lösande av de svårigheter,

som äro förenade med det av förbundet förordade systemet,

icke synes kunna godkännas från försäkringsteknisk synpunkt.

Styrelsen bar i detta sammanhang framhållit, hurusom möjlighet

alltid förefinnes för den, som önskar att själv bidraga till tryggande

av sin ålderdom, att medelst periodiska inbetalningar till försäkringsanstalt

förskaffa sig en livränta såsom tillskott till pensionen.

Nämnda syfte kunde ock tillgodoses genom den anordning, som föreslagits

i det av ålderdomsförsäkringskommittén nyligen avgivna betänkande

och som innefattas i 34 § av kommitténs förslag till lag om

allmän pensionsförsäkring. Denna anordning innebär, att en var svensk

man eller kvinna skulle genom erläggande av frivilliga avgifter kunna

bereda sig pension. Styrelsen håller före att, därest en dylik anordning

kommer till stånd, en lämplig utväg dymedelst beredes nu ifrågavarande

personal att genom egna bidrag bereda sig en högre pension än den,

som styrelsen anser sig kunna föreslå, och framhåller tillika, att statens

järnvägars förvaltning för sin del lämpligen skulle kunna medverka till

vinnande av ifrågavarande ändamål genom att uppbära erlagda avgifter

samt ombestyra deras inbetalning på föreskrivet sätt.

Järnvägsmannaförbundets hemställan, att den extra järn vägspersonalens

pensionering måtte, i likhet med vad som gäller för den ordinarie

personalen, grundas på egna avgifter, innebär en principiell avvikelse

i en viktig punkt från de båda ämbetsverkens förslag. Det kan vid

första påseendet synas, som om den av förbundet framkastade tanken vore

en enkel lösning av frågan, huru pensionernas belopp skola kunna göras

tillräckligt stora för att täcka behovet, utan att statskassan alltför mycket

belastas. Förbundet har därvid förutsatt, att extra personalen vid avgång

ur tjänsten utan pension skulle återfå sina pensionsavgifter helt

Departements
chefen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

och hållet eller med avdrag av något mindre belopp såsom gottgörelse

för förvaltningskostnaderna. Det faller emellertid genast i ögonen, att

en sådan anordning står i strid mot vad som gäller för ordinarie statstjänare.

Den kommitté, som förberedde lagen om civila tj än stinnehavares

rätt till pension, yttrade, att pensionsavgifter icke borde återfås i annan

form än pensionsförmån, allenast med ett avbillighetsskäl föreslaget undantag,

och i överensstämmelse härmed ha sedan föreskrifter influtit såväl i

nyssnämnda lag som i lagen angående rätt till pension för tjänstemän

vid statens järnvägar.

Anledningen härtill är naturligtvis i första hand av försäkringsteknisk

art. Då det gäller en pensionsförsäkring d. v. s. en försäkring,

där försäkringsfallet ej med nödvändighet måste inträffa, tager man vid

beräkning av kostnaderna hänsyn till den vinst för försäkringen i sin

helhet, som uppstår genom att en del försäkringstagare avgå — genom

dödsfall eller på annat sätt — utan pension. Berättigas försäkringstagarna

att återfå sina avgifter, kommer detta att inverka på kostnadsberäkningen

eller med andra ord statsbidraget och försäkringsavgifterna

måste höjas eller pensionerna sänkas. Så länge man icke ens vid pensioneringen

av de ordinarie statstjänstemannen, vilkas avgång utan pension,

frånsett dödsfall, kan antagas vara relativt ringa, ansett sig böra

medgiva återfående av pensionsavgifter annat än i sällsynta undantagsfall,

kan en dylik anordning icke ifrågasättas i förevarande fall, där

största delen av de försäkrade utgöres av verkstadspersonal med dess

svårberäkneliga avgång. Ovissheten om de blivande försäkringstagarnas

antal vållar, att kalkylerna torde lida av en viss osäkerhet, men denna

skulle i avsevärd grad stegras, om staten utfäste sig att betala högre

pensioner på grundval av dels statsbidrag och dels avgifter, som kunde

återfås. Järnvägsmannaförbundet har såsom stöd för sitt förslag åberopat,

att i reglementet för de enskilda järnvägarnas pensionskassa intagits

medgivande för delägare att återfå erlagda avgifter. Här föreligger

emellertid den mycket väsentliga skillnaden, att denna kassa endast

omfattar ordinarie personal. Det oaktat har naturligtvis förhållandet

i viss mån inverkat på avgifternas storlek.

En anordning som den av järnvägsmannaförbundet ifrågasatta —

vare sig inbetalda avgifter skulle återfås vid avgång eller ej — medför

också betydande praktiska svårigheter vid genomförandet. I allt fall

synes det icke vara möjligt att för närvarande vidtaga anordningar i

sådant syfte. Varje försök härtill skulle sannolikt för flera år fördröja

den såväl ur järnvägarnas som framför allt ur personalens egen synpunkt

viktiga frågan om extra personalens pensionering. Det må därför lämnas

åt framtiden att efter omständigheterna söka vinna den påbyggnad av

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 228.

pensioneringen, som järnvägsmannaförbundet ifrågasatt och som tvivelsutan

är önskvärd för att ifrågavarande personal må bli än bättre tryggad

vid avsked på grund av ålder eller sjuklighet.

Tillsvidare kan personalen själv medverka till förbättrade ekonomiska

förhållanden på ålderdomen genom försäkring i enskild försäkringsanstalt.

Möjligt är också, att ett genomförande av det under Riksdagens prövning

liggande förslaget om en allmän pensionsförsäkring skall kunna lämna tillfälle

att tillmötesgå de önskningar om förbättrade pensionsvillkor på grund

av personalens egna inbetalningar, som järnvägsmannaförbundet påyrkat.

Då pensioneringen således enligt min mening, åtminstone för närvarande,

måste grundas uteslutande på statens bidrag, torde pensionsbeloppen

icke kunna sättas högre än de av järnvägsstyrelsen föreslagna

I själva verket överstiga dessa pensioner med ett par tiondels procent statsbidraget

till den ordinarie personalens pensionering. Det återstår då att undersöka,

om dessa belopp, såsom statskontoret ansett, äro för högt tilltagna.

Jag ber då först att få hänvisa till följande jämförelsetabell mellan

de av ämbetsverken föreslagna maximipensionerna under erinran tilllika,

att enligt statskontorets förslag högsta pensionsbelopp ernås först efter

40 tjänstår, men enligt järnvägsstyrelsens förslag redan efter 35 tjänstår.

Maximipension enligt

Järnvägs sty-

Statskontorets

relsens förslag.

förslag.

1) Manliga e. o. tjänstemän av högre grad samt mästare i verkstäder ...

1,500

1,200

2) Förmän i verkstäder ................................................................

1,200

1,000

3) Kvinnliga tjänstemän av högre grad.............................................

4) Lokomotivreparatörer, maskinister vid elektriska kraft- oeh belys-

ningscentraler, arbetare i verkstäder oeh förråd, som äro yrkes-

1,000

800

utbildade hantverkare samt banarbetare med dylik utbildning......

5) Vagnreparatörer, gasverksförmän oeh kranskötare vid kollossnings-

850

675

kran .................................................................................

6) Förrådsförmän, maskin- och pannskötare, lokomotiveldare samt telefon-

800

650

och elektriska belysningsarbetare.............................................

7) Manliga kontorsbiträden, banvakter, banarbetare, som icke äro yrkesutbil- dade hantverkare, trädgårdsarbetare, vagn- och stallkarlar, gasverks- arbetare, förrådsvakter, portvakter, vaktmästare, nattvakter, stations- karlar, kontorsvakter, notisbärare, telegrambud och bromsare samt

700

500

förut ej nämnda verkstads- oeh förrådsarbetare ........................

650

475

8) Vagnstäderskor samt andra kvinnliga e. o. tjänstemän av lägre grad ...

450

400

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

I det jag erinrar, att enligt grunderna för järnvägsstyrelsens förslag

den ifrågavarande extra personalens pensioner uppgå till 3/s av den

ordinarie personalens med motsvarande avlöning, ber jag, för att underlätta

jämförelsen, att få hänvisa till följande tablå, som upptager avlöningar

och pensioner för några kategorier ordinarie tjänstemän, tämligen

jämförliga med ifrågavarande extra personal.

Tablå

utvisande de ålderspensioner (motsvarande 70 % å avlöningen), vartill tjänstemän

i nedan angivna befattningar äro berättigade enligt lagen angående

rätt till pension för tjänstemän vid Statens järnvägar den 4 juli 1910.

Befattningar.

Avlöning *)

per år kr.

Pensions- belopp, kr.

Tjänstemän av högre grad:

Telegrafist..........''........................................................ ............

3,600

2,520

Bitare, manlig kontorsskrivare, stations skrivare ....................................

3,240

2,268

Kvinnlig bokhållare..............................................................................

2,520

1,764

» kontorsskrivare........................................................................

2,160

1,512

Tjänstemän av lägre grad:

Lokomotivmästare........................................................................

3,610

2,520

Vagnmästare....................................................................................

3,240

2,268

Overbanmästare, lokomotivförare, maskinist ........... ......................

2,520

1,764

Banmästare av l:a klass, trädgårdsmästare, stationsmästare å 5:te klassens

station, bangårdsmästare, förrådsmästare, tågmästare.....................

2,160

1,512

Banmästare av 2:a klass, vagnförman, stallförman, stationsmästare å 6:te Idas-

sens station, konduktör, paokmästare, manligt kontorsbiträde, stations-

förman, portvakt å l:a klassens station .........................................

1,800

1,260

Lokomotiveldare, vagnskötare, förrådsförman, maskin- och pannskötare, stations-

mästare å 7:e klassens station ..............................

1,656

1,159

Portvakt vid verkstad........................... ......

1,512

1,058

Pörhandseldare, rorgängare, timmerman å ångfärja....................................

1,440

1,008

Kvinnligt kontorsbiträde, vaktmästare, vagn- och stallkarl, banvakt, förråds-

vakt, stationskarl..............................................

1 3fi8

Eldare å ångfärja..........................

1,224

857

Matros å ångfärja .............................

1,152

806

*) Arvode 4- 20 % därå.

Det är tydligt, att även med järnvägsstyrelsens förslag extra personalens

pensioner måste bli avsevärt lägre än den ordinarie personalens,

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

samt att statskontorets förslag innebär en väsentlig försämring i detta

avseende. Det torde kunna ifrågasättas, om de pensioner, som ifrågavarande

tjänstemän skulle erhålla enligt sistnämnda förslag, äro tillräckliga

för personer i den levnadsställning och med den avlöning under

tjänstetiden, varom här är fråga.

I sista hand blir avgörandet naturligtvis en kostnadsfråga, och jag

hänvisar därför redan här till den överslagsberäkning för de olika alternativen,

som jag låtit verkställa. Enligt denna uppgå kostnaderna för statskontorets

förslag knappast till mer än 75 procent av kostnaden för järnvägsstyrelsens

förslag.

I övrigt synes mig järnvägsstyrelsens förslag framför statskontorets

hava den förtjänsten, att det förra ansluter sig till pensioneringsbestämmelserna

för den ordinarie personalen jämväl däri, att pensionen såvitt

möjligt rättas efter den individuella inkomsten under tjänstetiden, under

det statskontorets förslag i sistnämnda avseende, såsom järnvägsstyrelsen

påpekat, kan medföra mycket stora ojämnheter.

I följd av vad nu anförts anser jag, att statskontorets förslag icke

ger de pensioner, varpå ifrågavarande personal, med hänsyn till ställning

och avlöningsförmåner, bör kunna äga skäliga anspråk; och då den ökade

kostnad, som järnvägsstyrelsens förslag medför, icke synes mig i sig alltför

avskräckande, förordar jag i förevarande avseende sistnämnda förslag.

Beträffande den ekonomiska innebörden av förslaget har, på uppdrag Förslagets

av järnvägsstyrelsen, t. f. byrådirektören i riksförsäkringsanstalten Karl c^”nehöröka

Dickman verkställt matematisk utredning. JämYägs.

I fråga om denna utredning har styrelsen till en början framhållit, styrelsen,

att densamma är verkställd under förutsättning, att sjukpensionen i det

fall, d. v. s. att vederbörande icke kan bidraga till sin försörjning, skulle

utgöra minst 50 % av full pension. Styrelsen har emellertid sedermera,

såsom framgår av förslaget, kommit till den uppfattning, att nämnda

procentsats bör, i överensstämmelse med de grunder, som gälla för den

ordinarie personalen, ökas till 70 % av full pension, men enligt en av

byrådirektören Dickman verkställd särskild beräkning inverkar denna

höjning icke avsevärt på pensioneringskostnaden, särskilt med hänsyn

därtill, att man vid beräkningen i sin helhet utgått därifrån, att ovannämnda

förhållande alltid skulle inträda, vilket naturligen i verkligheten

icke kommer att bliva fallet.

Vidare har styrelsen anmärkt, att det föreliggande förslaget innefattar

en del smärre jämkningar i övrigt i de principer, som lagts till

grund för den matematiska utredningen. Sålunda har i densamma antagits,

att högsta pensionen skulle motsvara ungefär 50 % av avlöningen

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228,

i stället för såsom i förslaget 47 procent. Vidare har hänsyn icke tagits

till den av styrelsen föreslagna begränsningen av högsta pensionsbeloppen

för verkstads- och förråds arbetare, utan har man vid beräkningen av

dessa arbetares pensioner utgått från de i verkligheten för vederbörande

bestämda timlönerna och sålunda även bortsett från de nedsättningar,

som enligt förslaget skulle komma att inträda för arbetare å de dyrare

orterna. Då en beräkning av den inverkan, som de nu angivna jämkningarna

i det ursprungliga förslaget skulle komma att medföra på utredningens

resultat, skulle bliva ganska tidsödande, samt dessa jämkningar

dessutom komma att nedsätta pensioneringskostnaden, har styrelsen

ansett sig kunna utgå från beräkningarna utan någon sådan jämkning.

Av utredningen framgår, säger styrelsen vidare, att, om de föreslagna

bestämmelserna redan nu vore gällande, skulle icke mindre än

480 personer redan vara berättigade att erhålla pensioner till ett sammanlagt

belopp, för år räknat, av 255,263 kronor, motsvarande ett kapitalvärde

av 2,185,184 kronor.

Härvid är att märka, att nyssnämnda belopp, 255,263 kronor, icke

kan anses såsom en ökad utgift för statens järnvägar i följd av den

ifrågasatta pensioneringen. Först och främst bör detta belopp minskas

med ett belopp, som ungefär motsvarar summan av under år 1911 till

viss del av ifrågavarande personal utbetald sjukavlöning eller omkring

100,000 kronor. Härtill kommer, att en stor del av den i tjänst varande

personalen på grund av ålderdom och därav nedsatta kroppskrafter utför

mindervärdigt arbete. Verkställd utredning giver vid handen, att av

den i tjänst varande personalen 355 personer med en avlöning av tillhopa

omkring 450,500 kronor uppnått pensionsålder enligt de ifrågasatta

bestämmelserna, och att av dem icke mindre än 118 personer med

eu avlöning av omkring 140,000 kronor hava uppnått en ålder av 70

år eller däröver. Då större delen av dessa befattningshavare vid avgången

icke kommer att ersättas av ny personal, samt deras avlöning

sålunda inbesparas, antager styrelsen, att de pensionsbelopp, som under

de närmaste åren komma att utbetalas, knappast kunna anses medföra

någon ökad utgift för statens järnvägar.

Av utredningen framgår vidare, att kapitalvärdet av eventuella pensioner

för övriga nu anställda i beräkningen medtagna personer till ett

antal av 3,663 stycken kan uppskattas till 8,221,075 kronor.

Kostnaden för pensionering av nyinträdande personal i den utsträckning,

att antalet extra befattningshavare inom de särskilda åldersgrupperna

framdeles blir lika stort som för närvarande, har beräknats till 4,116,974

kronor.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 228.

Kapitalvärdet av pensionerna för såväl nuvarande personal som

för dem, vilka inträda i de avgångnas ställe, utgör alltså sammanlagt

14,523,233 kronor, vilken kostnad skulle kunna täckas genom ständigt

lika årliga förskottsavsättningar av 531,679 kronor.

De nu omförmälda beräkningarna äro gjorda under förutsättning,

att ifrågavarande personal bibehålles vid samma antal som för närvarande.

Emellertid antager styrelsen, att en ökning av pensionskostnaden kommer

att inträda genom ökning av personalens antal. Detta gäller åtminstone

verkstadspersonaien, under det att, vad angår den extra ordinarie personalen,

snarare en minskning i antalet av dem, å vilka ifrågavarande

pensionsbestämmelser skulle tillämpas, kan förutses beroende på ändrat

rekryteringssätt ifråga om denna personal.

För att erhålla uppfattning om i vad mån en ökning av verkstadspersonaien

kommer att medföra ökning av pensioneringskostnaden har

styrelsen låtit byrådirektören Dickman verkställa särskild utredning,

varav inhämtas, att det genomsnittliga kapitalvärdet av pensionen för

varje nytillkommen verkstadsarbetaretjänst utgör 1,485 kronor, vilket

belopp skulle kunna täckas genom en årlig avsättning av 54 kronor

38 öre.

Då personalens ökning är beroende på omständigheter, som svårligen

kunna på förhand beräknas, samt för övrigt, såsom ovan anmärkts,

ökningen av verkstadspersonaien kan antagas i viss mån motvägas av

minskning i antalet extra ordinarie tjänstemän, har styrelsen ansett sig

kunna beträffande frågan om lämpligaste sättet för ordnande av pensioneringens

ekonomiska sida utgå från det nuvarande personalantalet.

Såsom förut nämnts, skulle pensioneringskostnaden för en personal

av samma storlek som den nuvarande kunna täckas genom årliga förskottsavsättningar

av 531,679 kronor.

Att det icke kan ifrågasättas att endast årligen gälda förfallande

pensioner, vilkas belopp skulle hastigt stiga och varigenom större delen

av pensionskostnaden komme att kastas på framtiden, finner styrelsen

uppenbart.

|i§;.?•!.Tvärt om synes det styrelsen lämpligt, att man söker ordna saken

så, att genom årliga avsättningar, förslagsvis under 40 år, pensioneringskostnaden

gäldas dels för den nuvarande personalen, dels ock för nyantagen

personal i den mån, som anställning sker i avgången personals

ställe, så att man efter nämnda tids förlopp endast behöver erlägga ett

belopp, som motsvarar den normala kostnaden för pensioneringen.

Enligt en av byrådirektören Dickman verkställd utredning rörande

sättet för pensioneringskostnadens gäldande i dylik riktning visar det

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 172 höft. (Nr 228.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statskontoret.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

sig, att om under vart och ett av de 40 närmaste åren avsättning sker

av 609,854 kronor, skulle därefter för täckande av hela pensioneringskostnaden

erfordras en årlig summa av 262,347 kronor, motsvarande

årliga kostnaden för härefter nyantagen personals pensionering.

_ Styrelsen har förordat ett dylikt sätt för bestridande av kostnaden

för ifrågavarande pensionering; och skulle alltså i överensstämmelse härmed

årligen avsättas av tralikmedel ett visst belopp, betydligt överstigande

de för en lång framtid årligen utfallande pensionerna. Av

dessa avsättningar skulle alltså bildas en fond, som göres räntebärande.

Styrelsen föreslår, att förvaltningen av denna fond övertages av statskontoret,

på sätt redan ägt rum beträffande pensionsfonden för den

ordinarie personalen vid statens järnvägar. De årligen utfallande pensionerna

anser styrelsen böra förskottsvis gäldas med trafikmedel av

järnvägsstyrelsen, som vid inbetalningen till statskontoret av den fastställda

avsättningen gottgör sig det sålunda utbetalda beloppet.

Enligt järnvägsstyrelsens förslag skulle sålunda av trafikmedel utgå

till pensionering av ifrågavarande personal ett årligt belopp av 610,000

kronor. Enligt det föregående inbesparas emellertid genom pensionering

från och med år 1913 av extra personal samt verkstads- och förrådsarbetare

i sjukavlöningar c:a 100,000 kronor samt i avlöningar till personer

70 år gamla och därutöver c:a 140,000 kronor. Ytterligare inbesparingar

beräknas kunna ske genom pensioneringen av de 237 personer,

som visserligen uppnått åldersgränsen för pensions erhållande

men ännu icke 70 års ålder. Denna personalgrupp uppbär c:a 310,000

kronor i avlöning, och anser styrelsen en väsentlig del av detta

belopp kunna inbesparas genom anställande av ett mindre antal fullt

arbetsdugliga personer i de pensionerades ställe. Att närmare beräkna

denna besparings storlek är icke möjligt, säger styrelsen, men torde med

ledning av de anförda siffrorna kunna antagas, att statsbanornas budgetför

år 1913 ej genom den föreslagna pensioneringen kommer att belastas

med mer än omkring 300,000 kronor.

Statskontoret erinrar beträffande kostnadsfrågan, att det av statskontoret

framlagda förslaget till pensioneringsgrunder innebär i jämförelse

med järnvägsstyrelsens förslag ändringar i huvudsakligen följande

avseenden, nämligen: att rätt till pension skulle inträda först

vid en tjänstetid av 25 år, under det att järnvägsstyrelsen föreslagit,

att sådan förmån kunde erhållas redan vid 15 års tjänstetid, att pensionsmaximum

skulle nås enligt statskontorets förslag först vid 40

tjänstår men enligt järnvägsstyrelsens förslag redan vid 35, varvid

dock är att märka, att tjänstetiden får räknas enligt statskontorets förslag

redan från fyllda 18 år, under det att tjänstetid före 21 år enligt

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228-

järnvägsstyrelsens förslag icke får medräknas; att pensionsåldern enligt

statskontorets förslag satts till 65 år såsom allmän regel, under det att

enligt järnvägsstyrelsens förslag pensionsåldern för vissa dock jämförelsevis

fåtaliga grupper satts dels högre dels lägre; att sjukpension, som

enligt § 2 b i järnvägsstyrelsens förslag kan erhållas så snart 15 års

tjänstetid oberoende av levnadsåldern uppnåtts, däremot enligt statskontorets

förslag kan erhållas först vid 55 levnads- och 25 tjänstår;

samt att pensionerna enligt statskontorets förslag i allmänhet minskats

med belopp, motsvarande omkring 10 % av avlöningen eller alltså med

c:a 20 % av de utav järnvägsstyrelsen föreslagna pensionsbeloppen, dock

att enligt statskontorets förslag pensionsbeloppet vid 25 och 26 tjänstår

synes bliva något högre än enligt järnvägsstyrelsens förslag.

Verkningarna i kostnadsavseende av dessa jämkningar anser statskontoret

exakt kunna angivas endast efter försäkringsteknisk utredning;

men statskontoret föreställer sig, att med dess förslag måste följa en ej

oväsentlig nedsättning av kostnaderna.

Statskontoret framhåller emellertid, att i alla händelser kostnaderna

för nu ifrågavarande pensionering bliva synnerligen betydliga. Att

dessa kostnader icke böra till väsentlig del kastas på framtiden utan

alltifrån början ett anslag utgå, som betydligt överstiger vad som för

närvarande är att vänta i årskostnad, finner statskontoret i likhet med

järnvägsstyrelsen vara välbetänkt och riktigt. Huruvida en så ansenlig

fondbildning, som med järnvägsstyrelsens förslag synes följa, är lämplig

eller av förhållandena påkallad, anser statskontoret dock kunna ifrågasättas.

I alla händelser har emellertid statskontoret icke något att

erinra mot att bestyret med förvaltningen av den blivande fonden anförtros

åt statskontoret; och anhåller statskontoret att i sinom tid bliva

satt i tillfälle att avgiva förslag till de närmare bestämmelser i detta

avseende, som kunna anses erforderliga.

Då det för en jämförelse mellan järnvägsstyrelsens och statskontorets

förslag synts mig vara av vikt att ha tillgång till en utredning av

kostnaderna för det sistnämnda, har jag låtit byrådirektören Dickman

versktälla en överslagsberäkning av de besparingar, detta förslag medför.

Dickman har härom anfört, att med en visserligen mycket

approximativ beräkning kostnaden för pensionering i enlighet med statskontorets

förslag befunnits utgöra knappast mer än 75 procent av kostnaden

enligt järnvägsstyrelsens förslag.

Den besparing, som genom statskontorets förslag skulle uppkomma,

kan ingalunda anses obetydlig. Det gäller emellertid att skaffa tillfredsställande

pensionering åt en så stor personalgrupp som över 4,100 per
-

Departements
chefen.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

soner, och järnvägsstyrelsens förslag har ur denna synpunkt så väsentliga

företräden framför statskontorets, att jag för min del, oaktat de större

kostnaderna, anser mig böra förorda detsamma.

Statskontoret har också ifrågasatt, huruvida en så ansenlig fondbildning,

som järnvägsstyrelsens förslag innebär, verkligen är nödvändig.

Nämnda fondbildning kan ju anses motsvara kostnaden för den nuvarande

generationens pensionering. Avsättningen kan bortfalla eller minskas,

om man helt och hållet eller till större eller mindre del avstår

från att sörja för denna kostnad genom fondbildning, men följden blir

då enligt Dickmans beräkning, att inom ganska kort tid pensioneringskostnaden

skulle växa till omkring 850,000 kronor. Något sådant torde

knappast vara av statskontoret åsyftat. Det kan också tänkas, att den

årliga kostnaden nedbringas, därigenom att fondbildningen fördelas på

flera år, exempelvis 60 eller 80, i stället för de av järnvägsstyrelsen

beräknade 40. En av byrådirektören Dickman på min begäran verkställd

beräkning visar, att vid avsättning under 60 år den årliga kostnaden

uppgår till 577,181 kronor, svarande mot det i järnvägsstyrelsens

skrivelse omnämnda beloppet 609,854 kronor. Emellertid synes det mig

mindre välbetänkt att fördela kostnaden på en längre följd av år än 40,

särskilt med hänsyn till den oberäkneliga ökningen av verkstadspersonalen.

Den årliga avsättningen skulle därför i enlighet med järnvägsstyrelsens

förslag beräknas till 610,000 kronor, varav emellertid 300,000

kronor av styrelsen anses uppvägas av inbesparingar å sjukavlöningar

m. m., merkostnaden skulle således utgöra 310,000 kronor. Med hänsyn

till det belopp, vartill nettoinkomsten av statens järnvägar beräknats för

år 1914, torde försiktigheten emellertid bjuda att ej belasta statsbanornas

utgiftskonto för nämnda år med hela det sistnämnda beloppet, utan

torde det böra fördelas på samtliga för fondens åstadkommande beräknade

40 år, vilket medför en ökning av avsättningen och merkostnaden

med 14,643 kronor. I avrundade tal uppgår således den verkliga utgiften

för statens järnvägar i följd av försäkringen till 325,000 kronor

om året och den årliga avsättningen till 625,000 kronor.

Jag övergår härefter till en motivering av de föreslagna specialbestämmelserna,

i den män sådan erfordras och ej framgår av det föregående.

Såsom regel gäller, att bestämmelserna äro avfattade i nära anslutning

till lagen angående pension för de ordinarie järnvägstjänstemännen.

1 § 2 av järnvägsstyrelsens ursprungliga förslag fanns infört ett

moment d) av följande lydelse: »den, som före uppnåendet av den under

c) i varje fall stadgade levnadsålder efter sammanlagt minst 15 års

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

45

anställning vid något statens verk eller inrättning, därav åtminstone de

5 sista åren i stadigvarande tjänst vid statens trafikerade järnvägar,

entledigas annorlunda än efter egen ansökan eller på grund av fel eller

försumlighet i tjänsten eller därför, att han ådömts straff för grövre brott».

Härom anförde statskontoret, att detta stadgande syntes mindre

lämpligt; utan avseende på uppnådd viss levnadsålder tillförsäkrar stadgandet

pension åt befattningshavare, vilken efter minst 15 tjänstår entledigas

annorlunda än efter egen ansökning eller på grund av fel eller

försumlighet i tjänsten eller därför att han ådömts straff för grövre

brott. Enligt detta stadgande, vilket huvudsakligen synes åsyfta att

ordna förhållandet vid inskränkning av järnvägs- eller verkstadsdriften,

skulle exempelvis en 36-årig gasverksförman, som efter 15 års tjänst

entledigas av anledning, att järnvägsstyrelsen icke-längre har användning

för honom, för sin återstående livstid komma i åtnjutande av en

pension till belopp, enligt de av järnvägsstyrelsen föreslagna grunderna,

av omkring 200 kronor. I ett sådant fall anser statskontoret, att en

gratifikation möjligen kan vara på sin plats, men kan icke finna en

livstidspension i regel av omständigheterna påkallad. För övrigt förefaller

det statskontoret lämpligare, att frågan om pension eller annan

gottgörelse i varje förekommande fall av sådan art, som i nämnda stadgande

åsyftas, göres till föremål för särskild prövning.

I statskontorets förslag finnes ingen bestämmelse av motsvarande

innehåll upptagen.

I anledning av denna anmärkning föreslog järnvägsstyrelsen följande

omredigering av momentet: »den, som efter uppnådda 50 levnadsår

och minst 15 års anställning» — — — —.

Järnvägsmannaförbundet anför i anledning härav, att den av statskontoret

föreslagna och av järnvägsstyrelsen godtagna förändringen i §

2 mom. d) av pensionsförslaget skulle innebära, att personer intill 50 års

ålder, oavsett tjänstetidens längd, skulle kunna entledigas från sina befattningar

till följd av ändrade arbetsförhållanden eller i övrigt av skäl,

till vilka personerna själva i ingen mån bidragit, utan att erhålla någon

som helst pension. Således skulle kunna inträffa, att personer, som

ägnat järnvägen en tjänstetid av 30 år och däröver av sin bästa arbetskraft,

just då utsikterna till erhållande av annan anställning vore tämligen

små, komme att avskedas utan något som helst statens ansvar för

de avskedades framtida öde.

I förtröstan på en blivande pension är ju förklarligt, om en dylik

person uraktlåtit att medelst livränta eller på annat sätt trygga sig för

ålderdomen, och komme han således att stå dubbelt besviken. Dessutom

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

skulle ju ett fullständigt osäker hetstillstånd vila över afl den personal,

som denna pension berör, ända intill den dag då den föreskrivna åldersgränsen

uppnåtts. Och att detta kunde medföra konsekvenser ur flera

synpunkter är rätt påtagligt. Att trygghetskänslan ingalunda stärktes

därav, att avskedanden under nämnda förhållanden gott kunde försvaras

ur ren drifts- eller ekonomisk synpunkt från verkets egen sida, är ju

också tydligt. Särskilt med tanke på den mängd arbeten och befattningar,

som äro speciella för järnvägsdriften, synes detta förslag innebära

ett så uppenbart missförhållande, då det ju ändå är fråga om

pensionering, att detsamma väl näppeligen borde vinna statsmakternas

bifall.

Den av järnvägsstyrelsen förut föreslagna bestämmelsen skulle

otvivelaktigt kunna medföra pensionering av personer, som vore i sin

bästa arbetskraft och vilka utan någon svårighet kunde vinna ersättning

för den anställning de mistat. Med styrelsens sista redaktionsförslag

är detta förebyggt. Skulle däremot inträffa fall, då pensionering före

50 års ålder vore påkallad av starka billighetsskäl, antager jag såsom

visst, att statsmakterna skola visa allt rimligt tillmötesgående. Jag

har således anslutit mig till järnvägsstyrelsens senaste förslag.

I § 3 har i enlighet med styrelsens förslag bland de förhållanden,

som icke medföra avdrag å tjänstårsberäkningen, upptagits fullgörande

av värnplikt. Då den utredning angående åtgärder till förekommande

av menliga följder av inkallelse till värnplikt, som igångsatts i anledning

av Riksdagens skrivelse i ämnet år 1912, blivit fullbordad, torde

motsvarande stadgande böra upptagas i övriga pensionslagar. I anledning

av framställning från järnvägsmannaförbundet har vidare bland de

förhållanden, som icke medföra avdrag å tjänstårsberäkningen, upptagits

offentligt uppdrag samt resa, som med vederbörligt tillstånd företagits

till egen utbildning.

Andra punkten i §:n har tillkommit på förslag av statskontoret (se

dess § 11).

Den i § 5 intagna skalan för beräkning av pension för dem, som

uppnått pensionsåldern utan att innehava den för erhållande av högsta

pension föreskrivna tjänstålder, är uppgjord i överensstämmelse med den,

som förekommer i § 9 av nådiga kungörelsen den 4 juli 1910 med

övergångsbestämmelser angående rätt till pension för vissa tjänstemän

vid statens järnvägar, med iakttagande därav att i nu föreliggande bestämmelser

minimitjänståldern för erhållande av pension föreslagits till

15 år, samt att såsom villkor för erhållande av högsta pension föreskrivits

35 tjänsteår.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228-

47

Enligt § 12 i järnvägsstyrelsens ovannämnda order den 8 februari

1908 kan avlöningen nedsättas för personal, som uppnått 60 års ålder

och utför ett mindre gott arbete eller på grund av sjuklighet eller vanförhet

fått sin arbetsförmåga nedsatt.

Järnvägsmannaförbundet har anmärkt, att denna nedsättning kunde

utöva inverkan på pensionerna.

Järnvägsstyrelsen medgav, att anmärkningen kunde vara befogad,

om det också hörde till undantagen att lönereduktion skedde före 65

års ålder. Järnvägsstyrelsen föreslog emellertid det tillägg till § 6, som

återfinnes i sista punkten av mitt förslag.

Angående § 7 anförde järnvägsstyrelsen, att däri, till förebyggande

därav, att pension på grund av sjukdom efter kortare tjänstetid skulle

bliva allt för obetydlig för personal med låg avlöning, intagits bestämmelse

om ett minimibelopp för dylik pension. Vidare har här, i likhet

med vad som stadgas i 6 § i pensionslagen, föreslagits en viss minimipension

för det fall, att vederbörandes sjukdom omöjliggör för honom

att bidraga till sin försörjning. Beloppet av denna minimipension, 70

% av högsta pensionen eller 35 procent av avlöningen, motsvarade

ungefär den sjukpension, 50 % av avlöningen, som i liknande fall utgår

till ordinarie personal enligt pensionslagen med den modifikation, som

betingas av att nu ifrågavarande personal enligt förslaget icke skulle

bidraga till sin pensionering.

Järnvägsmannaförbundet anmärkte, att minimibeloppet för sjukpensionen,

150 kronor, vore alltför obetydligt.

I anledning härav anförde järnvägsstyrelsen, att styrelsen ej ansett

sig kunna föreslå högre belopp med hänsyn därtill, att en ordinarie

tjänsteman i lägsta avlöningsgruppen, som på grund av sjukdom avskedas

efter 10 års tjänstetid och sålunda därunder erlagt pensionsavgifter,

kan få åtnöjas med sjukpension av 215 kronor.

På grund av sistnämnda förhållande anser jag mig böra förorda

järnvägsstyrelsens förslag. Det sista stycket i paragrafen, som är hämtat

från lagen om de ordinarie järnvägstjänstemännens pensionering,

torde utgöra korrektiv mot alltför obetydliga pensioner, om pensionstagaren

befinner sig i nödställd belägenhet.

Såsom jag ovan anfört utgår för närvarande en slags pension i

form av sjukavlöning, i regel uppgående till hälften av vederbörandes

avlöning.

Järnvägsmannaförbundet har såsom en huvudanmärkning mot styrelsens

förslag anfört, att det skulle innebära en avsevärd försämring

§ 6.

§ 7.

Övergångs
bestämmel
ser.

Järnvägs
manna
förbundet.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

Järnvägs
styrelsen.

för sådan personal, som nu är pensionerad medelst sjukavlöning. I övrigt

liar förbundet, delvis med hänsyn till den av förbundet gjorda hemställan

om pensioneringens grundande jämväl på tjänstemännens egna

avgifter, föreslagit följande övergångsbestämmelser rörande vid pensionsbestämmelsernas

ikraftträdande anställd personal:

a) att personal, som icke uppnått en levnadsålder av 35 år, har

skyldighet erlägga bidrag till sin pensionering;

b) att personal, som uppnått en levnadsålder av 50 år, erhåller vid

avsked på grund av inträffad sjukdom eller invaliditet eller vid uppnådda

60 levnadsår en pension motsvarande den enligt förutvarande

praxis utgående sjukavlöningen;

c) att personal i en levnadsålder av 35—50 år må efter eget val

äga rätt att erlägga avgifter och då erhålla pension enligt samma grunder

som personal med mindre än 35 levnadsår, eller också att icke erlägga

avgifter, då pension beräknas efter enahanda grunder som för

personal med högre levnadsålder än 50 år;

d) att personal, som omförmäles under punkt c), och som själv erlagt

avgifter, men som på grund av sjukdom eller invaliditet erhåller

pension före den tidpunkt, då gällande bestämmelser berättiga därtill,

erhåller pension enligt samma grunder som under punkt b) omhandlade

personal, dock med den förhöjning, som motsvarar värdet av erlagda

avgifter;

e) att ingen försämring må vidtagas för den personal, som enligt

kungl. styrelsens order nr 8 § 11 tilläggsbestämmelse redan åtnjuter

eller kan komma i åtnjutande av en högre ersättning än halv daglön

vid sjukdom eller invaliditet till följd av skada i tjänst; samt

f) att eventuell minskning i löneförmåner beroende på hög ålder

eller eljest nedsatt arbetsförmåga icke må inverka på pensionen.

Härom anför järnvägsstyrelsen, att järnvägsmannaförbundets förslag

innebär, att var och en, som vid bestämmelsernas trädande i kraft uppnått

35 års ålder, skall vara befriad från att erlägga pensionsavgift,

men i allt fall vara berättigad till en pension, motsvarande minst halva

avlöningen. I överensstämmelse härmed skulle alltså exempelvis en 40

årig verkstadsarbetare med en årslön av 1,200 kronor, vilken efter en

tioårig tjänstetid pensioneras på grund av sjukdom, erhålla i pension

600 kronor, under det att, såsom ovan påvisats, en ordinarie stationskarl,

som pensioneras under liknande omständigheter, skulle få åtnöjas

med en pension av 215 kronor. Uppenbart är, säger styrelsen, att

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition. Nr 228.

styrelser! icke kan biträda ett förslag, som medför dylika missförhållanden.

Vad särskilt angår den personal, som nu är i åtnjutande av

sjukavlöning och som enligt styrelsens förslag skulle tilldelas en i förhållande

till tjänstetiden bestämd sjukpension, kan ju icke bestridas, att

densamma kali få vidkännas en nog så kännbar nedsättning i sin årsinkomst.

Styrelsen framhåller dock härvidlag, att för de tall, då vederbörande

icke kan bidraga till sin försörjning, styrelsen föreslagit eu

sjukpension, som oavsett tjänstealdern motsvarar minst oo procent av

vederbörande avlöning. För övrigt framhåller styrelsen, i anledning

av vad från järnvägsmannaförbundets sida i detta sammanhang anförts,

att den omständigheten att styrelsen, i avvaktan pa den föreliggande

pensionsfrågans lösning, icke ansett sig böra nedsätta sjukavlöningens

belopp, icke rimligen bör medföra, att nu ifrågavarande personal författningsenligt

tillerkännes eu ställning i pensionshänseende, som i

många fall skulle bliva vida fördelaktigare än vad som gäller för den

ordinarie personalen.

Vad beträffar dem, som för närvarande uppbära sjukavlöning,_ har Departementsdet

synts mig önskvärt, om eu sådan övergångsbestämmelse kunde givas,

att dessa undginge att få sina levnadsvillkor försämrade genom pensioneringen.

. .... .,

En undersökning, som jag i sådant syfte vidtagit, har emellertid

givit vid handen, att stora svårigheter möta mot att låta de personer

fortfarande uppbära sjukavlöning, som för närvarande uppbära sådan

avlöning, men enligt förslaget icke bliva berättigade till full pension.

Jag fäster mig då mindre vid att därmed kostnaderna för pensioneringen

naturligtvis skulle ökas. Detta bleve i allt fall ett tillägg, som minskas och

slutligen upphör i samma män, som de nu sjukavlönade falla bort. Den

årliga merkostnaden för pensioneringen uppgår ej heller, enligt vad jaginhämtat,

till något särdeles avsevärt belopp, omkring 36,500 kronor

till en början. .

Däremot har en jämförelse med vad som gäller för den ordinarie

personalen i motsvarande hänseende väckt mina betänkligheter mot

övergångsbestämmelser i antytt syfte. Det förhåller sig nämligen så,

att enligt 6 § i 1910 års lag sjukpension till ordinarie personal utgår

allt efter antalet av de år, under vilka den pensionsberättigade innehaft

ordinarie statstjänst, med belopp som först vid 25 tjänstår kommer upp

till 50 procent av avlöningen. Denna regel överensstämmer tydligen också

med de i 1907 års lag om pension för civila tjänstemän givna bestämmelser

om avkortad pension för den, som avgår med lägre tjänstålder

än den i pensionslagen stadgade. Dessa föreskrifter torde också vara av

Bihang till Riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 172 käft. (Nr 228).

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungi. May.ts Nåd. Proposition Nr Säd.

en så grundläggande betydelse, att någon ändring däri svårligen kan

nu ifrågasättas. Men vid sådant förhållande synes det mig, att en övergångsbestämmelse,

enligt vilken de, som nu åtnjuta 50 procent i sjukavlönmg,

Unge behålla densamma för framtiden, oavsett tjänstålder, skulle

gentemot den ordinarie personalen framstå såsom eu orättvisa.

Koiiektivet mot allt för låga pensioner torde dessutom finnas i bestämmelsen

i § ( av förslaget, enligt vilken bestämmelse sjukpension

icke må understiga JO procent av den eljest vederbörande tillkommande

pensionen, därest de förhållanden, som grundat rätten till sjukpension,

omöjliggöra för vederbörande att bidraga till sin försörjning. Med

tillämpning av detta stadgande tror jag, att de största svårigheterna

vid övergången skola kunna övervinnas.

okulle i något speciellt fall övergången till de av mig föreslagna

bestämmelserna medföra en alltför kännbar reduktion i livsuppehället,

lome järnvägsstyrelsen icke sakna utväg att vidtaga särskilda åtgärder

för avhjälpande av ett sådant förhållande.

. På Srund »v vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kung!.

Maj:t måtte föreslå Riksdagen

dels att antaga bilagda förslag till bestämmelser

angående rätt till pension för extra ordinarie tjänstemän

samt verkstads- och förrådsarbetare vid statens

järnvägar;

dels ock, under förutsättning att nämnda förslag

av Riksdagen antages, medgiva, att för bekostande

av ifrågavarande pensionering må av trafikmedel avsättas

för år 1914 325,000 kronor samt från och med

ai 1915 och tillsvidare årligen 625,000 kronor, att

ingå till en särskild fond, om vars förvaltning Kungl.

Maj:t meddelar närmare bestämmelser.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnade, att proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skulle till Riksdagen avlåtas.

Ur protokollet:

Nils Ädelgren.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

51

Bilaga 1.

Order n:o 485.

8/2 1908.

Kungl. Styrelsen har fastställt här nedan intagna reglemente angående avlöning

åt extra ordinarie tjänstemän av lägre grad vid Statens järnvägar.

Genom Kung!. Styrelsens försorg komma att tryckas och utdelas böcker, innehållande

dels å pärmens innersida det i nyssnämnda reglemente omförmälda antagningsbevis

dels ock samma reglemente.

En dylik bok skall tillställas en var av samtliga vid Statens järnvägar anställda

extra ordinarie tjänstemän av lägre grad.

Bokens emottagande skall kvitteras å ett för varje dylik tjänsteman enligt av

Kungl. Styrelsen faststäit formulär upprättat kort, vilka kort likaledes komma att genom

Kungl. Styrelsens försorg tillhandahållas distrikten.

Reglemente

angående avlöning'' åt extra ordinarie tjänstemän av lägre grad vid Statens järnvägar.

§ I
Med

extra ordinarie förstås i detta reglemente sådan personal, som avlämnat

präst- och läkarbetyg samt intyg om normalt färgsinne och dessutom rörande sin

anställning såsom extra ordinarie tjänsteman av lägre grad emottagit och kvitterat

bevis av innehåll vid detta reglemente fogat formulär utvisar.

Extra ordinarie anställning kan vinnas av person, som fyllt 18 år.

§ 2.

Avlöningen, som beräknas pr månad, utgår till bär nedan nämnda tjänstchavare,

som fylt 21 år, alltefter den ort, där vederbörande är stationerad, på följande

sätt.

Beträffande orternas indelning i grupper skola lända till efterrättelse de regler

i sådant avseende, som varda fastställda för den ordinarie personalen.

Klass I.

Lokomoti vreparatörer samt maskinister vid elektriska kraft- eller belysningseentraler.

Gr u p p.

A.

B.

C och 1).

E.

1 Begynnelselön ...................

no

107

103

99

! efter 1 års tjänst ...........................

115

112

O

CO

104

» .*! s » ...................

120

117

113

109

5) 6 » » ..........

ISO

127

123

119

» 9 » » ...................

140

137

133

129

» 12 » » ...................

150

147

143

139

Lönereglering

för extra ordinarie

tjänsteni

än av ]ägre

grad.

Extra ordinarie

personal.

Avlöning till

dem som fyllt

21 år.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

Klass II.

Vagnreparatörer, gasverksförmän och kranskötare vid. kollossningskran.

Grupp

A.

B.

C.

D.

E.

Begynnelselön ...................................................

105

102

98

94

90

efter 1 års tjänst................................................

no

107

103

99

95

» 3 » »

..............................................

115

112

108

104

100

» 6 » » ..............................................

125

122

118

114

Ilo

» 9 » » ...............................................

135

132

128

124

120

» 12 » » .............................................

145

142

138

134

130

Klass III.

Förrådsförmän, maskin- och pannskötare, lokomotiveldare samt telefon- och elektrisk

belysningsarbetare.

Grip p

A.

B.

C.

D.

E.

Begynnelselön......................................................

100

97

93

89

85

efter 1 års tjänst................................................

105

102

98

94

90

O

» O » » ...............................................

no

107

103

99

95

» 6 » » .........................................

115

112

108

104

100

» 9 » » .............................................

120

1.17

113

109

105

» 12 » » ............................................

125

122

118

114

no

Klass IV.

Manliga kontorsbiträden, banvakter, banarbetare, trädgårdsarbetare, vagn- och stallkarlar,

gasverksarbetare, förrådsvakter, portvakter, vaktmästare, nattvakter,

stationskarlar, kontorsvakter, notisbärare och telegrambud.

G r u p p

A.

B.

C.

1).

E. 1

Begynnelselön ..................................................

95

92

88

84

80

efter 1 års tjänst...............................................

100

97

93

89

85

» 3 » » ................................................

105

102

98

94

90

» 6 » » ...............

...........................

no

107

103

99

95

» 9 » » ................................................

115

112

108

104

100

» 12 » »

120

117

113

109

105

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma.j:ts Nåd. Proposition Nr 228.

53

Klass V.

Bromsare.

Grupp

A.

B.

C och D.

E.

Begynnelselön .................................................................

92

88

84

80

efter 1 års tjänst ............................................................

97

93

89

85

» 3 » » ...........................................................

102

98

94

90

» 6 » » ............................................................

107

103

99

95

» 9 » » ............................................................

112

108

104

100

» 12 » » ................................... ........................

in

113

109

105

Till vagnst cider sltor med full tjänstgöringsskyldighet utgår avlöning på följaude sätt:

i Stockholm:

begynnelselön.......

efter 2 års tjänst.

» 5 » »

65 kronor

70 »

75 »

å övriga orter:

begynnelselön.............

efter 2 års tjänst.......

» 5 » » .......

allt pr månad räknat.

60 kronor

65 »

70 »

Såsom vagnreparatör betraktas endast den, som är fullt utbildad i vagnars

löpande underhåll.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 228.

Bil. 2.

Order n:r 502.

3% 1908.

Avlöning till Kungl. Styrelsen har funnit skäl bestämma, att punkten 1 och första stycket i

verkstadS-oeh punkten 4 i order n:r 9, avdelning II, skola erhålla följande ändrade lydelse:

I fråga om avlöningen indelas verkstadspersonalen i tre grupper.

För verkstäderna i Stockholm, Tomteboda, Liljeholmen, Värtan och Östersund

utgår aflöningen till de olika grupperna efter följande grunder:

Grupp 1. Smeder, filare, maskinuppsättare, verktygsarbetare, modellsnickare och

maskinställ are å snickeriverkstad, svarvare, fräsare, plåtslagare, bleck- och kopparslagare,

gjutare, elektriska montörer, telegrafapparatsarbetare, snickare, målare, glasmästare

för vagnsarbeten, tapetserare, sadelmakare och murare, som fyllt 21 år och

arbetat i facket i 5 år, erhålla en minimilön av 36 öre i timmen, efter ett års anställning

i facket med denna lön vid Statens järnvägar 39 öre i timmen och efter ytterligare

2 års anställning 42 öre i timmen.

Grupp 2. Järnarbetare, hyvlare, stötare, borrare, gångare, tublödare, vagnlyftare,

timmermän, segelsömmare, ånghammarreglerare, maskinskötare, samt ångpanne- och

gasverkseldare, som fyllt 21 ar och arbetat i facket i 4 år, erhålla en minimilön av

34 öre^ timmen, efter ett års anställning i facket med denna lön vid Statens järnvägar

36 öre i timmen och efter ytterligare 2 års anställning med denna lön 38 öre

1 timmen.

Till vagnlyftare hänföres endast sådan arbetare, som är yrkeskunnig.

Grupp 3. Grovarbetare, till vilka höra släggare, hantlangare, förrådsarbetare

och kranskötare samt nattvakter, ävensom de yrkesarbetare, som ej innehava föreskriven

facktid, erhålla, när de fyllt 21 år, 32 öre i timmen och efter 2 års anställning

med denna lön vid Statens järnvägar 35 öre timmen.

För övriga verkstäder gälla ovanstående timlöner med följande ändringar: för

verkstäderna i Göteborg, Malmö, Helsingborg och Bollnäs nedsättes timlönen "med 2

öre, för verkstäderna i Linköping, Falköping, Kristinehamn och Örebro nedsättes timlönen

med 3 öre, för verkstäderna vid Motala verkstad och i Elmhult nedsättes timlönen

med 6 öre, verkstäderna i Luleå, Boden och Gelliva.re höjes timlönen med

2 öre och för verkstaden i Kiruna höjes timlönen med 6 öre.

I fråga om beräkning jiv facktiden i grupperna 1 och 2 skall iakttagas, att do

där bestämda tiderna för 5 och 4 år avse hela den tid personen i fråga arbetat i

facket således även lärlingstiden.

Vid övergång från ett yrke till ett annat bör vid bestämmande av avlöningen

i det nya yrket hänsyn tagas till i vilken man den i förut innehaft yrke förvärvade

yrkesskickligheten kan tillgodogöras i det nya yrket.

Snickare och timmermän, vilka hålla sig med egna verktyg till erforderligt antal,

erhålla i slitpenningar för dessa 18 kronor för ar räknat, under förutsättning att

verktygen enligt vederbörande förmans bedömande äro i gott stånd.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

55

4.

Arbete, utfört å annan tid än den ordinarie arbetstiden, betraktas såsom övertidsarbete

och betalas med den ordinarie timlönen jämte 33 procents tillägg för övertid,

'' som faller inom de två timmarne omedelbart efter den ordinarie arbetstidens slut,

samt 50 procents tillägg för all annan övertid.

1908.

Övertids
arbete.

Förestående ändrade bestämmelser skola tillämpas från och med den 1 april

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 228.

Bil. 3.

Statskontorets förslag

till bestämmelser angående pensionering av extra ordinarie tjänstemän samt verkstads''

och förrådsarbetare vid statens järnvägar.

§ I
Rätt

till pension enligt dessa bestämmelser tillkommer vid statens järnvägar

anställda extra ordinarie tjänstemän samt verkstads- och förrådsarbetare.

§ 2.

För rätt att komma i åtnjutande av pension erfordras ej mindre att efter fyllda

aderton år hava varit anställd i statens tjänst under minst 25 år, därav åtminstone

de 5 sista åren i stadigvarande tjänst vid statens trafikerade järnvägar, än även att

antingen hava uppnått 65 levnadsår eller efter uppnådda 60 lefnadsår befinnas på

grund av försvagat hälsotillstånd eller nedsatta krafter icke kanna på ett tillfredsställande

sätt fylla sina tjänståligganden eller ock efter uppnådd levnadsålder av 55

år befinnas av behörigen styrkt sjuklighet vara för framtiden oförmögen att sköta

sin befattning; skolande förhållande, som åberopas såsom skäl för pension vid tidigare

levnadsålder än 65 år, vara styrkt med i behörig ordning av vederbörande järnvägsläkare

utfärdat intyg.

§ 3.

Pensionsbeloppet bestämmes efter tjänstetidens längd och utgör vid en tjänstetid

av 25 år:

för manliga extra ordinarie tjänstemän av högre grad samt mästare i verkstäder

(första gruppen) 900 kronor;

för förmän i verkstäder (andra gruppen) 700 kronor;

för kvinnliga extra ordinarie tjänstemän av högre grad (tredje gruppen) 500

kronor;

för lokomotivreparatörer, maskinister vid elektriska kraft- och belysningscentraler,

arbetare i verkstäder och förråd, som äro yrkesutbildade hantverkare, samt

banarbetare med dylik utbildning (fjärde gruppen) 450 kronor;

för vagnreparatörer, gasverksförmän samt kranskötare vid kollosningskran (femte

gruppen) 425 kronor;

för förrådsförmän, maskin- och pannskötare, lokomotiveldare samt telefon- och

elektriska belysningsarbetare (sjätte gruppen) 350 kronor;

för manliga kontorsbiträden, banvakter, banarbetare, som icke äro yrkesutbildade

hantverkare, trädgårdsarbetare, vagn- och stallkarlar, gasverksarbetare, förrådsvakter,

portvakter, vaktmästare, nattvakter, stationskarlar, kontorsvakter, notisbärare,

telegrambud, bromsare samt förut ej nämnda verkstads- och förrådsarbetare (sjunde

gruppen) 325 kronor; samt

för vagnstäderskor och andra kvinnliga extra ordinarie tjänstemän av lägre

grad (åttonde gruppen) 250 kronor.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

För varje fullt tjänstår utöver 25 höjes pensionsbeloppet:

med 20 kronor för befattningshavare, tillhörande första, andra eller tredje

gruppen;

med 15 kronor för befattningshavare, tillhörande fjärde eller femte gruppen; samt

med 10 kronor för befattningshavare, tillhörande sjätte, sjunde eller åttonde

gruppen.

Högsta pensionsbeloppet skall dock utgöra:

för befattningshavare i första gruppen ............... 1,200 kronor,

» » i andra » 1,000 »

» » i tredje » 800 »

» » i fjärde » 675 »

» » i femte » 650 »

» » i sjätte » 500 »

» » i sjunde » 475 »

» » i åttonde » 400 »

Befattningshavare, som icke finnes upptagen bland de ovan nämnda, hänföres

till den grupp, järnvägsstyrelsen med hänsyn till föreliggande omständigheter bestämmer.

§ 4.

Befattningshavare, som icke de sista fem åren före avgången innehaft den befattning,

från vilken avgång ägor rum, eller annan befattning i samma grupp eller i

grupp med rätt till högre pension erhåller pension i den grupp, som har närmast

lägre pension än den grupp, befattningshavaren vid avgången tillhör.

§ 5.

Befattningshavare, som, innan han uppnått för rätt till åtnjutande av pension

föreskrivna levnadsår, genom utövning av tjänsten drabbats av skada eller sjukdom,

erhåller, där han enligt vederbörande järn vägsläkares intyg befinnes icke vidare

kunna behörigen sköta sin befattning och ej heller av järnvägsstyrelsen anses kunna

lämpligen förflyttas till annan befattning och därför entledigas, pension enligt ovan

angivna grunder med iakttagande, att pensionen utgar efter den befattning, som

innehaves, då befattningshavaren drabbas av skadan eller sjukdomen, oberoende av

huru länge denna befattning innehafts, samt att, om befattningshavaren icke innehar

en tjänstetid av 25 år, pensionen ändock utgår såsom om tjänstetiden vore 25 år.

§ 6.

Pension enligt dessa bestämmelser sökes hos järnvägsstyrelsen, som, därest ansökningen

beviljas, utfärdar pensionsbrev å det årliga belopp, den pensionsberättigade

äger utbekomma.

§ 7-

Pension utgår från och med månaden näst efter den, under vilken avgang från

befattningen äger rum, till och med den månad, under vilken pensionstagaren avlider

eller pensionsrätten eljes upphör.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 172 höft. (Nr 228.)

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 228.

§ 8.

Pension utbetalas genom järnvägsstyrelsens försorg kvartalsvis i början av

mars, juni, september och december månader.

Pensionsbelopp, som icke uttagits inom tre år, sedan det till betalning förfallit,

vare förverkat, dock med rätt för järnvägsstyrelsen att, efter prövning av anledningen

till försummelsen, medgiva beloppets utbetalning, om framställning därom göres.

§ 9.

Pension må icke tilläggas den, som för fel eller försumlighet blivit från befattningen

skild, och ej heller den, som vid avgång från befattningen icke är svensk

medborgare.

§ 10.

Bliver pensionstagare dömd till förlust av medborgerligt förtroende, har han,

efter det beslut därom vunnit laga kraft, förverkat all rätt till pension.

§ 11.

Tjänstår beräknas endast för tid, varunder befattningshavaren verkligen tjänstgjort,

därvid avdrag dock ej må ske för tid, varunder befattningshavaren varit på

grund av sjukdom hindrad att tjänstgöra eller åtnjutit tjänstledighet med bibehållande

av full avlöning.

I fråga om pension för den, som vid avgång från befattning, som i dessa bestämmelser

avses, innehar pension för annan sådan tjänst eller annan statstjänst,

må tjänstår, som beräknats för erhållande av den pension, ej ånyo beräknas såsom

tjänstår, där det icke på grund av annan tjänstgöring än den, på vilken den förra

tjänstårsberäkningen grundats, må såsom tjänstår beräknas.

§ 12.

Pension enligt dessa bestämmelser får icke åtnjutas samtidigt med annan pension

eller livränta av statsmedel eller pension från pensionsanstalt med bidrag av

statsmedel i vidare män än till det belopp, varmed pensionen enligt dessa bestämmelser,

för år räknat, överstiger pension eller livränta av nyssnämnda slag.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1913:241 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till bestämmelser angående rätt till pension för extra ordinarie tjänstemän samt v s. 5 i texten
  2. SU 1913:134 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition med förslag till bestämmelser angående rätt till pension för extra ordinarie tjänstemän salut verkstadsoch f s. 5 i texten