Angående rätt till pension för provinsialläkaren P. E. Ahlqvist
1913-04-11 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1913:230, Angående rätt till pension för provinsialläkaren P. E. Ahlqvist
Dokumentets text
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 280.
1
Nr 230.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående
rätt till pension för provinsialläkaren P. E. Ahlqvist;
given Stockholms slott den 11 april 1913.
Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
medgiva,
att provinsialläkaren Pehr Elias Ahlqvist må — utan hinder av den
i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till
pension givna bestämmelsen, att för erhållande av pension erfordras att
vid uppnående av pensionsåldern innehava minst tio tjänstår — kunna
vid avgång från tjänsten ''efter uppnådda sextiotvå levnadsår förklaras
berättigad att komma i åtnjutande av pension till avkortat belopp i förhållande
till tjänstårens antal.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Axel Schotte
Bihang till Riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 174 höft. (Nr 280—231.)
1
2
Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 230.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 11 april 1913.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvård,
Statsråden Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswård,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:
Enligt lagen den 22 juni 1911 om ändrad lydelse av 5 § i lagen
den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
inträder rätt att komma i åtnjutande av hel pension för provinsialläkare
vid 62 levnadsår och tjugu tjänstår.
Tjänstinnehavare, som, då han är skyldig avgå från tjänsten, ej
uppnått det för rätt till hel pension stadgade antal tjänstår, är vidare
enligt 7 § i nämnda lag den 11 oktober 1907, därest tjänstårens antal
icke understiger tio och under i övrigt angivna förutsättningar, berättigad
erhålla pension till avkortat belopp i förhållande till det mindre antalet
tjänstår. Tjänstinnehavare, som vid uppnåendet av den för skyldighet
att avgå ur tjänsten stadgade levnadsålder icke kan räkna tio tjänstår
och alltså icke då är berättigad till erhållande av pension, må enligt
sistnämnda lagrum icke heller sedermera komma i åtnjutande av sådan,
även om han tillätes kvarstå i tjänsten efter nämnda levnadsålders inträde.
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 230.
3
I. en till Kungl. Maj:t ingiven skrift kar nu provinsialläkaren Pehr
Elias Ahlqvist anfört, att han, som vore född den 5 juni 1851, den 23
juni 1905 utnämnts till provinsialläkare i Wisnums distrikt och den 11
mars 1909 transporterats till samma tjänst i Söderhamns distrikt, vilken
tjänst han ännu innehade. Då Ahlqvist den 5 juni 1913 vid fyllda 62 år
vore skyldig att avgå ur tjänsten, skulle han alltså icke äga rätt till
någon slags pension, enär hans tjänstetid såsom provinsialläkare vid
den tidpunkten icke komme att belöpa sig till mera än 7 år, 11 månader
och 19 dagar.
Beträffande sin tidigare verksamhet har Ahlqvist meddelat, att han
vid tiden för sin utnämning till provinsialläkare tjänstgjort, dels såsom
stadsläkare under 3 månader och 27 dagar, och dels såsom extra provinsialläkare
under 14 år, 6 månader och 16 (lagar.
Tillika har Ahlqvist erinrat därom, att han under de 14 Va år, han
arbetat såsom extra provinsialläkare, på tjänstemannaansvar i allt fullgjort
en ordinarie provinsialläkares åligganden, därvid underkastande sig
samma bestämmelser med avseende på taxa m. in., som givits för ordinarie
provinsialläkare, äfvensom att han under de nära åtta åren såsom
provinsialläkare av sina löneförmåner måst avstå avsevärda belopp till
pensioner.
Slutligen har Ahlqvist framhållit, att han, om han ej hade uppgivit
sin visserligen högst ansträngande, men på det hela taget göda
anställning såsom extra provinsialläkare, icke blott kunnat få kvarstå i
tjänsten till fyllda 65 år, utan även enligt kungl. kungörelsen den 30
december 1911 vid avgången därifrån kommit i åtnjutande av pension.
Genom sin befordran till ordinarie tjänsteman hade Ahlqvist sålunda i
själva verket kommit i en vida sämre ställning än den han ägt såsom
extra tjänsteman.
Med åberopande härav har Ahlqvist anhållit, att Kungl. Magt måtte
i proposition till Riksdagen göra framställning därom, att det måtte medgivas
Ahlqvist antingen att få i pensionshänseende räkna sig till godo
5 år av sin föregående tjänstgöring såsom extra provinsialläkare, eller
ock att i likhet med förste provinsialläkare få kvarstå i tjänsten med
räknande av pensionsår till fyllda 65 levnadsår.
Till följd av nådig remiss har medicinalstyrelsen den 12 februari
1913 avgivit utlåtande i ärendet. Medicinalstyrelsen framhåller, att
skyldigheten för Ahlqvist att vid uppnådda 62 år avgå från sin provinsialläkarbefattning
utan att vid avgången kunna erhålla någon pension
måste vara så mycket kännbarare, som Ahlqvist, vilken före befordran
till provinsialläkare varit anställd såsom extra provinsialläkare,
Medicinal
styrelsen.
4
Kungi. Majds Nåd. Proposition Nr 280.
därest han kvarstått i sådan egenskap, jämlikt Kungl. kungörelsen den
30 december 1911 angående rätt till pension för vissa extra provinsialläkare
numera skulle varit berättigad att vid fyllda 65 år erhålla årlig
pension av statsmedel på 1,500 kronor; och då landstinget möjligen
kunde förväntas lämna enahanda pensionsbidrag som staten, kunde han
hoppats uppnå en pension å 3,000 kronor om året.
Då Ahlqvist genom ett till medicinalstyrelsen inkommet, utlåtandet
bifogat läkarbetyg styrkt sig äga förmåga att fortfarande på fullt tillfredsställande
sätt sköta sin befattning, anser medicinalstyrelsen det utan
tvivel jämlikt 6 § b) i 1907 års pensionslag kunna ifrågasättas, att han
genom medgivande av Kungl. Maj:t finge ännu någon tid kvarstå i
tjänsten, så länge han prövades kunna på ett tillfredsställande sätt gagna
det allmänna. Medicinalstyrelsen påpekar emellertid tillika, att Ahlqvist,
även om han erhölle tillstånd att kvarstå i tjänsten efter 62 års ålder,
ändock icke skulle kunna uppnå pension, enär han, såsom ovan angivits,
enligt 7 § i pensionslagen icke finge tillgodoräkna sig pensionsår för
den tid, han tjänstgjort efter fyllda 62 år.
Förvisso, säger medicinalstyrelsen vidare, föreligger här ett behjärtansvärt
missförhållande, för vars avhjälpande genom statsmakternas bistånd
billighetsskäl tala. Det ligger då närmast att tänka sig, det Ahlqvist
skulle erhålla enahanda rätt, som, enligt vad förut sagts, tillkommer vissa
extra provinsialläkare, det vill säga att vid avgång från tjänsten vid 65
år av statsmedel erhålla en pension å 1,500 kronor om året. Men då
för Ahlqvist såsom provinsialläkare något bidrag av landsting icke skulle
kunna ifrågasättas, skulle ingen förhoppning finnas om högre pension
än det nämnda beloppet, vilket måste anses för litet. Då Ahlqvist utom
sin föregångna långvariga extra provinsialläkartjänstgöring i allt fall vid
uppnådda 65 år skulle hava tjänstgjort under en avsevärt lång tid såsom
provinsialläkare, synes det medicinalstyrelsen icke vara obilligt, om han,
som under ett övergångsskede i tillämpning av gamla och nya pensionsbestämmelser
utan egen förskyllan hårt drabbades av de förändrade bestämmelserna,
vid nämnda tid av staten erhölle en något högre pension än
motsvarande extra provinsialläkares. Beräknas pensionen efter den tid, han
vid 65 års ålder tjänstgjort såsom provinsialläkare, skulle enligt medicinalstyrelsens
uppgift beloppet uppgå till i runt tal 2,200 kronor om året.
På grund av vad sålunda anförts har medicinalstyrelsen hemställt, dels
att Kungl. Maj:t täcktes medgiva Ahlqvist att kvarstå i tjänsten, till dess
han fyllt 65 år, dels ock att Kungl. Maj:t täcktes avlåta proposition
till Riksdagen, det Riksdagen måtte bevilja provinsialläkaren Ahlqvist
efter avskedstagandet vid uppnådda 65 år eu årlig pension av statsmedel
till belopp av 2,200 kronor.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 230.
5
Vidare liar statskontoret den 15 mars 1913 inkommit med infordrat statskontoret,
utlåtande. Statskontoret har därvid anfört, att det synnerligen ogynnsamma
läge, vari sökanden i pensionshänseende befinner sig, uteslutande
synes vara att tillskriva de övergångsförhållanden, som inträtt,
efter det pensionslagens strängare bestämmelser om avgångsskyldighet
in. in. tillkommit och innan ännu extra provinsialläkarnas pensionskassa
varit i verksamhet så länge, att provinsialläkare, som i egenskap
av extra provinsialläkare blivit delaktig i kassan, därifrån kan
undfå pension. Här föreligger alltså ett av övergångsförhållanden framkallat
undantagsfall, vilket statskontoret i likhet med medicinalstyrelsen
anser böra billigtvis föranleda ett ingripande till förmån för sökanden.
Medicinalstyrelsen har tänkt sig, att detta skulle ske på det sätt, att
Kungl. Maj:t skulle medgiva sökanden rätt att i tjänsten kvarstå, till dess
han fyllt 65 år, och att hos Riksdagen skulle utverkas pension åt honom
att efter avsked vid nämnda ålder utgå med 2,200 kronor, vilket belopp
ansågs motsvara den avkortade pension, som enligt därom gällande bestämmelser
skulle tillkommit honom i förhållande till tjänstårens antal
vid avgången. Statskontoret anser det emellertid därvid kunna erinras,
att det med hänsyn till läkarvården i sökandens distrikt kan vara betänkligt
att med ens medgiva sökanden tillstånd att i tjänsten kvarstå
hela tre år ävensom att, därest man såsom statskontoret anser, att pension
bör sökanden beredas, även om han icke blir i stånd att i tjänsten
kvarstå intill fyllda 65 år, det av medicinalstyrelsen i fråga om pensionen
uppställda villkor bör bortfalla. Statskontoret framhåller vidare, att
medicinalstyrelsen vid beräknande av pensionsbeloppet torde hava förbisett,
att sökanden, även om han erhåller tillstånd att i tjänsten kvarstå
och därigenom kommer att uppnå den tid, som för andra ålderstillägget
är föreskriven, likväl enligt gällande avlöningsvillkor icke kan komma
i åtnjutande av detsamma efter uppnådd pensionsålder. Vid uppnådda
65 år skulle sökandens pensionsunderlag därför utgöra lönen 3,000 kronor
jämte första ålderstillägget 500 kronor, eller sammanlagt 3,500 kronor,
och pensionen, om rätt därtill förelegat, uppgå till 1,925 kronor.
Statskontoret har hemställt, det täcktes Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen
medgiva, att, utan hinder av bestämmelsen i pensionslagen därom,
att för erhållande av pension erfordras att vid uppnående av pensionsåldern
innehava minst 10 tjänstår, sökanden må kunna vid avgång efter
62 års ålder förklaras berättigad att komma i åtnjutande av pension till
avkortat belopp i förhållande till tjänstårens antal.
Såsom av handlingarna framgår är Ahlqvist, på grund av sin järn- Departeförelsevis
sena befordran till provinsialläkare och den nya pensionslagens mentschefon.
6
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 230.
strängare bestämmelser om skyldighet att avgå från tjänsten, vid sitt
inträde i pensionsåldern i avsaknad av rätt till pension. Då sammanstötande
omständigheter sålunda satt honom i en ställning i pensionshänseende,
som är ogynnsammare, än om han kvarstått såsom extra provinsialläkare,
anser jag, i likhet med de hörda myndigheterna, starka
billighetsskäl tala för den gjorda framställningen.
Beträffande sättet för beredande av pension åt Ahlqvist delar jag
statskontorets uppfattning, att rätt till pension ej bör fästas vid tjänstgöring
till fyllda sextiofem år, då omständigheter ju kunna inträffa, som
påkalla en tidigare avgång ur tjänsten. Pensionsbeloppet torde vidare
böra bestämmas i enlighet med statskontorets förslag, enligt vilket Ahlqvists
pension, om han kan kvarstå i tjänst till uppnådda sextiofem år,
skulle uppgå till 1,925 kronor.''
Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
medgiva,
att provinsialläkaren Pehr Elias Ahlqvist må —
utan hinder av den i lagen den 11 oktober 1907 angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension givna
bestämmelsen, att för erhållande av pension erfordras
att vid uppnående av pensionsåldern innehava minst
tio tjänstår — kunna vid avgång från tjänsten efter
uppnådda sextiotvå levnadsår förklaras berättigad att
komma i åtnjutande av pension till avkortat belopp i
förhållande till tjänstårens antal.
Vad föredragande departementschefen sålunda tillstyrkt
behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten,
på hemställan av statsrådets övriga ledamöter,
bifalla; och skulle proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, avlåtas till Riksdagen.
Ur protokollet:
Carl G. Edman.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1913:10 Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. s. 2 i texten