Sök i Ratio Lex

Angående rätt till pension för provinsialläkaren P. E. Ahlqvist

1913-04-11 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1913:230, Angående rätt till pension för provinsialläkaren P. E. Ahlqvist

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 280.

1

Nr 230.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående

rätt till pension för provinsialläkaren P. E. Ahlqvist;

given Stockholms slott den 11 april 1913.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

medgiva,

att provinsialläkaren Pehr Elias Ahlqvist må — utan hinder av den

i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till

pension givna bestämmelsen, att för erhållande av pension erfordras att

vid uppnående av pensionsåldern innehava minst tio tjänstår — kunna

vid avgång från tjänsten ''efter uppnådda sextiotvå levnadsår förklaras

berättigad att komma i åtnjutande av pension till avkortat belopp i förhållande

till tjänstårens antal.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Axel Schotte

Bihang till Riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 174 höft. (Nr 280—231.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 230.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 11 april 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvård,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

friherre Adelswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:

Enligt lagen den 22 juni 1911 om ändrad lydelse av 5 § i lagen

den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension

inträder rätt att komma i åtnjutande av hel pension för provinsialläkare

vid 62 levnadsår och tjugu tjänstår.

Tjänstinnehavare, som, då han är skyldig avgå från tjänsten, ej

uppnått det för rätt till hel pension stadgade antal tjänstår, är vidare

enligt 7 § i nämnda lag den 11 oktober 1907, därest tjänstårens antal

icke understiger tio och under i övrigt angivna förutsättningar, berättigad

erhålla pension till avkortat belopp i förhållande till det mindre antalet

tjänstår. Tjänstinnehavare, som vid uppnåendet av den för skyldighet

att avgå ur tjänsten stadgade levnadsålder icke kan räkna tio tjänstår

och alltså icke då är berättigad till erhållande av pension, må enligt

sistnämnda lagrum icke heller sedermera komma i åtnjutande av sådan,

även om han tillätes kvarstå i tjänsten efter nämnda levnadsålders inträde.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 230.

3

I. en till Kungl. Maj:t ingiven skrift kar nu provinsialläkaren Pehr

Elias Ahlqvist anfört, att han, som vore född den 5 juni 1851, den 23

juni 1905 utnämnts till provinsialläkare i Wisnums distrikt och den 11

mars 1909 transporterats till samma tjänst i Söderhamns distrikt, vilken

tjänst han ännu innehade. Då Ahlqvist den 5 juni 1913 vid fyllda 62 år

vore skyldig att avgå ur tjänsten, skulle han alltså icke äga rätt till

någon slags pension, enär hans tjänstetid såsom provinsialläkare vid

den tidpunkten icke komme att belöpa sig till mera än 7 år, 11 månader

och 19 dagar.

Beträffande sin tidigare verksamhet har Ahlqvist meddelat, att han

vid tiden för sin utnämning till provinsialläkare tjänstgjort, dels såsom

stadsläkare under 3 månader och 27 dagar, och dels såsom extra provinsialläkare

under 14 år, 6 månader och 16 (lagar.

Tillika har Ahlqvist erinrat därom, att han under de 14 Va år, han

arbetat såsom extra provinsialläkare, på tjänstemannaansvar i allt fullgjort

en ordinarie provinsialläkares åligganden, därvid underkastande sig

samma bestämmelser med avseende på taxa m. in., som givits för ordinarie

provinsialläkare, äfvensom att han under de nära åtta åren såsom

provinsialläkare av sina löneförmåner måst avstå avsevärda belopp till

pensioner.

Slutligen har Ahlqvist framhållit, att han, om han ej hade uppgivit

sin visserligen högst ansträngande, men på det hela taget göda

anställning såsom extra provinsialläkare, icke blott kunnat få kvarstå i

tjänsten till fyllda 65 år, utan även enligt kungl. kungörelsen den 30

december 1911 vid avgången därifrån kommit i åtnjutande av pension.

Genom sin befordran till ordinarie tjänsteman hade Ahlqvist sålunda i

själva verket kommit i en vida sämre ställning än den han ägt såsom

extra tjänsteman.

Med åberopande härav har Ahlqvist anhållit, att Kungl. Magt måtte

i proposition till Riksdagen göra framställning därom, att det måtte medgivas

Ahlqvist antingen att få i pensionshänseende räkna sig till godo

5 år av sin föregående tjänstgöring såsom extra provinsialläkare, eller

ock att i likhet med förste provinsialläkare få kvarstå i tjänsten med

räknande av pensionsår till fyllda 65 levnadsår.

Till följd av nådig remiss har medicinalstyrelsen den 12 februari

1913 avgivit utlåtande i ärendet. Medicinalstyrelsen framhåller, att

skyldigheten för Ahlqvist att vid uppnådda 62 år avgå från sin provinsialläkarbefattning

utan att vid avgången kunna erhålla någon pension

måste vara så mycket kännbarare, som Ahlqvist, vilken före befordran

till provinsialläkare varit anställd såsom extra provinsialläkare,

Medicinal
styrelsen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Majds Nåd. Proposition Nr 280.

därest han kvarstått i sådan egenskap, jämlikt Kungl. kungörelsen den

30 december 1911 angående rätt till pension för vissa extra provinsialläkare

numera skulle varit berättigad att vid fyllda 65 år erhålla årlig

pension av statsmedel på 1,500 kronor; och då landstinget möjligen

kunde förväntas lämna enahanda pensionsbidrag som staten, kunde han

hoppats uppnå en pension å 3,000 kronor om året.

Då Ahlqvist genom ett till medicinalstyrelsen inkommet, utlåtandet

bifogat läkarbetyg styrkt sig äga förmåga att fortfarande på fullt tillfredsställande

sätt sköta sin befattning, anser medicinalstyrelsen det utan

tvivel jämlikt 6 § b) i 1907 års pensionslag kunna ifrågasättas, att han

genom medgivande av Kungl. Maj:t finge ännu någon tid kvarstå i

tjänsten, så länge han prövades kunna på ett tillfredsställande sätt gagna

det allmänna. Medicinalstyrelsen påpekar emellertid tillika, att Ahlqvist,

även om han erhölle tillstånd att kvarstå i tjänsten efter 62 års ålder,

ändock icke skulle kunna uppnå pension, enär han, såsom ovan angivits,

enligt 7 § i pensionslagen icke finge tillgodoräkna sig pensionsår för

den tid, han tjänstgjort efter fyllda 62 år.

Förvisso, säger medicinalstyrelsen vidare, föreligger här ett behjärtansvärt

missförhållande, för vars avhjälpande genom statsmakternas bistånd

billighetsskäl tala. Det ligger då närmast att tänka sig, det Ahlqvist

skulle erhålla enahanda rätt, som, enligt vad förut sagts, tillkommer vissa

extra provinsialläkare, det vill säga att vid avgång från tjänsten vid 65

år av statsmedel erhålla en pension å 1,500 kronor om året. Men då

för Ahlqvist såsom provinsialläkare något bidrag av landsting icke skulle

kunna ifrågasättas, skulle ingen förhoppning finnas om högre pension

än det nämnda beloppet, vilket måste anses för litet. Då Ahlqvist utom

sin föregångna långvariga extra provinsialläkartjänstgöring i allt fall vid

uppnådda 65 år skulle hava tjänstgjort under en avsevärt lång tid såsom

provinsialläkare, synes det medicinalstyrelsen icke vara obilligt, om han,

som under ett övergångsskede i tillämpning av gamla och nya pensionsbestämmelser

utan egen förskyllan hårt drabbades av de förändrade bestämmelserna,

vid nämnda tid av staten erhölle en något högre pension än

motsvarande extra provinsialläkares. Beräknas pensionen efter den tid, han

vid 65 års ålder tjänstgjort såsom provinsialläkare, skulle enligt medicinalstyrelsens

uppgift beloppet uppgå till i runt tal 2,200 kronor om året.

På grund av vad sålunda anförts har medicinalstyrelsen hemställt, dels

att Kungl. Maj:t täcktes medgiva Ahlqvist att kvarstå i tjänsten, till dess

han fyllt 65 år, dels ock att Kungl. Maj:t täcktes avlåta proposition

till Riksdagen, det Riksdagen måtte bevilja provinsialläkaren Ahlqvist

efter avskedstagandet vid uppnådda 65 år eu årlig pension av statsmedel

till belopp av 2,200 kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 230.

5

Vidare liar statskontoret den 15 mars 1913 inkommit med infordrat statskontoret,

utlåtande. Statskontoret har därvid anfört, att det synnerligen ogynnsamma

läge, vari sökanden i pensionshänseende befinner sig, uteslutande

synes vara att tillskriva de övergångsförhållanden, som inträtt,

efter det pensionslagens strängare bestämmelser om avgångsskyldighet

in. in. tillkommit och innan ännu extra provinsialläkarnas pensionskassa

varit i verksamhet så länge, att provinsialläkare, som i egenskap

av extra provinsialläkare blivit delaktig i kassan, därifrån kan

undfå pension. Här föreligger alltså ett av övergångsförhållanden framkallat

undantagsfall, vilket statskontoret i likhet med medicinalstyrelsen

anser böra billigtvis föranleda ett ingripande till förmån för sökanden.

Medicinalstyrelsen har tänkt sig, att detta skulle ske på det sätt, att

Kungl. Maj:t skulle medgiva sökanden rätt att i tjänsten kvarstå, till dess

han fyllt 65 år, och att hos Riksdagen skulle utverkas pension åt honom

att efter avsked vid nämnda ålder utgå med 2,200 kronor, vilket belopp

ansågs motsvara den avkortade pension, som enligt därom gällande bestämmelser

skulle tillkommit honom i förhållande till tjänstårens antal

vid avgången. Statskontoret anser det emellertid därvid kunna erinras,

att det med hänsyn till läkarvården i sökandens distrikt kan vara betänkligt

att med ens medgiva sökanden tillstånd att i tjänsten kvarstå

hela tre år ävensom att, därest man såsom statskontoret anser, att pension

bör sökanden beredas, även om han icke blir i stånd att i tjänsten

kvarstå intill fyllda 65 år, det av medicinalstyrelsen i fråga om pensionen

uppställda villkor bör bortfalla. Statskontoret framhåller vidare, att

medicinalstyrelsen vid beräknande av pensionsbeloppet torde hava förbisett,

att sökanden, även om han erhåller tillstånd att i tjänsten kvarstå

och därigenom kommer att uppnå den tid, som för andra ålderstillägget

är föreskriven, likväl enligt gällande avlöningsvillkor icke kan komma

i åtnjutande av detsamma efter uppnådd pensionsålder. Vid uppnådda

65 år skulle sökandens pensionsunderlag därför utgöra lönen 3,000 kronor

jämte första ålderstillägget 500 kronor, eller sammanlagt 3,500 kronor,

och pensionen, om rätt därtill förelegat, uppgå till 1,925 kronor.

Statskontoret har hemställt, det täcktes Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen

medgiva, att, utan hinder av bestämmelsen i pensionslagen därom,

att för erhållande av pension erfordras att vid uppnående av pensionsåldern

innehava minst 10 tjänstår, sökanden må kunna vid avgång efter

62 års ålder förklaras berättigad att komma i åtnjutande av pension till

avkortat belopp i förhållande till tjänstårens antal.

Såsom av handlingarna framgår är Ahlqvist, på grund av sin järn- Departeförelsevis

sena befordran till provinsialläkare och den nya pensionslagens mentschefon.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 230.

strängare bestämmelser om skyldighet att avgå från tjänsten, vid sitt

inträde i pensionsåldern i avsaknad av rätt till pension. Då sammanstötande

omständigheter sålunda satt honom i en ställning i pensionshänseende,

som är ogynnsammare, än om han kvarstått såsom extra provinsialläkare,

anser jag, i likhet med de hörda myndigheterna, starka

billighetsskäl tala för den gjorda framställningen.

Beträffande sättet för beredande av pension åt Ahlqvist delar jag

statskontorets uppfattning, att rätt till pension ej bör fästas vid tjänstgöring

till fyllda sextiofem år, då omständigheter ju kunna inträffa, som

påkalla en tidigare avgång ur tjänsten. Pensionsbeloppet torde vidare

böra bestämmas i enlighet med statskontorets förslag, enligt vilket Ahlqvists

pension, om han kan kvarstå i tjänst till uppnådda sextiofem år,

skulle uppgå till 1,925 kronor.''

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

medgiva,

att provinsialläkaren Pehr Elias Ahlqvist må —

utan hinder av den i lagen den 11 oktober 1907 angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension givna

bestämmelsen, att för erhållande av pension erfordras

att vid uppnående av pensionsåldern innehava minst

tio tjänstår — kunna vid avgång från tjänsten efter

uppnådda sextiotvå levnadsår förklaras berättigad att

komma i åtnjutande av pension till avkortat belopp i

förhållande till tjänstårens antal.

Vad föredragande departementschefen sålunda tillstyrkt

behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten,

på hemställan av statsrådets övriga ledamöter,

bifalla; och skulle proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, avlåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

Carl G. Edman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1913:10 Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. s. 2 i texten