Sök i Ratio Lex

Angående anordnande av utvidgad statskontroll å fartygs sjövärdighet m. m

1913-04-11 · 98 sidor, varav 95 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 95 av 98 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1913:234, Angående anordnande av utvidgad statskontroll å fartygs sjövärdighet m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

1

Nr 234.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående anordnande

av utvidgad statskontroll å fartygs sjövärdighet

m. m.; given Stockholms slott den 11 april 1913.

Med åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att för anordnande av utvidgad statskontroll å fartygs sjövärdighet

m. in. i huvudsaklig överensstämmelse med de av departementschefen

i nämnda protokoll angivna grunder å extra stat under sjunde huvudtiteln

för år 1914 bevilja ett anslag å kronor 170,000, med rätt för

Kungl. Maj:t att därav redan under år 1913 använda kronor 2,500.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all

kung], nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Theodor Adelsivärd.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 177 käft. (Nr 234.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj-ds Nåd. Proposition Nr 234.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet ä

Stockholms slott fredagen den 11 april 1913.

N är v ar ande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvärd,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

friherre Adelsward,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre Adejswärd anförde

följande:

Då jag inför Kungl. Magt i statsrådet den 14 januari 1913

anmälde de frågor, som rörde regleringen av riksstatens sjunde huvudtitel

för år 1914, omförmälde jag under punkt 37. »Fartygsinspektion»,

hurusom den av Kung]. Maj:t den 21 december 1906 tillsatta kommittén

med uppdrag att efter verkställd utredning avgiva förslag till bestämmelser

angående kontroll å fartygs sjövärdighet in. m. den 16 december

1910 avgivit betänkande i ämnet; att, sedan kommerskollegium den 24

augusti 1912 häröver avgivit infordrat underdånigt utlåtande, man var för

det dåvarande sysselsatt inom justitie- och finansdepartementen med utarbetande

av författnings förslå g i ämnet; att den ifrågasatta lagstiftningen

förutsatte anordnande av en omfattande inspektion av fartyg; samt att

de härför erforderliga medel torde böra äskas av Riksdagen i samband

med framläggande för Riksdagen av vederbörande lagförslag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majis Nåd. Proposition Nr 234.

I enlighet med mitt därvid, i avbidan på den proposition om

anvisande av ifrågavarande medel, som kunde komma att föreläggas

Riksdagen, gjorda samt av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

täcktes Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen att, för anordnande av

fartygsinspektion, bland de extra anslagen under sjunde huvudtiteln

för år 1914 beräkna ett belopp av 170,000 kronor.

Den inom justitie- och finansdepartementen pågående beredningen

av förevarande ärende bär sedermera fortgått. Vid beredningen biträda,

jämlikt Kungl. Maj:ts uppdrag, föredraganden av ärendet i kommerskollegium

kommerserådet Carl Malmén och nämnda kommittés sekreterare

advokaten Kliel Löfgren.

På sätt framgår av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Kungl. Maj:t i statsrådet den 7 mars 1913, bär, efter gemensam

beredning med mig, chefen för justitiedepartementet samma

dag anmält ett inom nämnda departement upprättat förslag till lag,

avsedd att träda i kraft den 1 januari 1914, om ändring i vissa delar

av sjölagen innehållande skärpta bestämmelser i fråga om sjöfartssäkerheten

och kontrollen därå in. in. Bland de ganska genomgripande

nyheterna i detta lagförslag tillåter jag mig här särskilt framhålla vissa

tillägg till 6 § avsedda att bilda de fyra första momenten, ävensom det

utvidgade innehållet av 26, 32, 45 och 70 §§. Nu åsyftade bestämmelser

i lagförslaget lyda sålunda:

6 §■

t inom. Fartyg skall, när det till sjöfart nyttjas, vara i sjövärdigt skick,

behörigen utrustat samt försett med nödiga anordningar till de ombordvarandes

skydd mot olycksfall och ohälsa.

Vid arbetes utförande skola fartygs inrättningar och redskap erbjuda tillräcklig

säkerhet till förekommande av olycksfall och ohälsa.

Bostäder ombord å fartyg skola vara tillräckliga och lämpliga.

Då fartyg till sjöfart nyttjas, skall det vara bemannat på ett betryggande

sätt; och må i intet fall för resa, som under vanliga förhållanden kräver mer än

tolv timmars oavbruten gång eller eljest är sådan, att skeppstjänsten måste uppdelas

på skift, fartyget hava mindre däcksbesättning än som jämte befälet är i

vardera av två vakter tillräcklig för skeppstjänsten å däck, medan lärtyget är i

gång, ej heller, om det är maskindrivet, mindre maskinbesättning än som jämte

befälet är i vardera av två vakter tillräcklig för skeppstjänsten i maskinen under

fartygets gång.

För resa skall fartyg vara så lastat eller barlastat, att säkerheten för fartyg,

liv eller gods ej äventyras. Till utvisande av fartygs minsta tillåtna fribord skall

visst lastmärke finnas anbragt å fartyg, som nyttjas till handelssjöfart eller resandes

fortskaffande i fart till eller från andra orter utom riket, än de vid Östersjön belägna

samt orter i Danmark och Norge på denna sidan om Skagen och Lindesnäs. Vad

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!,. Maj ds Nåd. Proposition Nr 234.

nu sagts om anbringande av visst lastmärke, skall ej gälla i fråga om utländska

fartyg, med mindre Konungen det förordnar.

Närmare föreskrifter om vad i förenämnda avseenden skall iakttagas, så

ock särskilda bestämmelser rörande passagerar- och utvandrarfartyg, utfärdas av

Konungen. I vilken mån dylika föreskrifter och bestämmelser må hava tillämpning

å utländska fartyg, ankommer på Konungen att bestämma.

2 mom. Fartyg är i de avseenden, varom sägs i 1 mom., underkastat tillsyn

av särskilda tillsynsmyndigheter i enlighet med vad Konungen förordnar.

3 mom. Förefinnes i avseende, varom sägs i 1 inom., fel eller brist av sådan

beskaffenhet, att nyttjande av fartyget eller av dess inrättningar eller redskap är

förenat med uppenbar fara för fartyg eller gods eller för ombordvarandes liv

eller hälsa, äger vederbörande tillsynsmyndighet i erforderlig utsträckning förbjuda

nyttjandet, intill dess missförhållandet blivit undanröjt.

4 mom. Där myndighet, som utfärdat förbud, varom i 3 mom. förmäles,

finnes hava saknat tillräcklig anledning till förbudets utfärdande, vare kronan skyldigersätta

den kostnad, skada och förlust, som genom förbudet vållats redare eller

annan. Talan om sådan ersättning skall genom stämning anhängiggöras inom två

år från den dag, då förbudet meddelades, eller vare talan mot kronan förfallen.

Vad kronan nödgats utgiva, söke kronan åter av den felande i mån av befogenhet.

26 g.

Befälhavaren skall, innan resa anträdes, tillse, att fartyget är i samtliga de

avseenden, som i 6 g 1 mom. omförmälas, i behörigt skick för resan.

Därvid skall han särskilt tillse, att fartyget är tillräckligen försett med proviant,

vatten och läkemedel samt, där fartyget är maskindrivet, med bränsle eller

vad eljest till maskinkraftens frambringande erfordras och med övriga för maskinens

drift nödiga ämnen, ävensom att nödiga signalapparater, bärgnings- och eldsläckningsredskap,

sjökort, seglingsbeskrivningar, fyrlistor, nautiska tabellverk samt nautiska

publikationer och instrument finnas ombord.

Befälhavaren åligger jämväl att tillse: att ej större last intages, än fartyget

kan bekvämligen bära och rymma; att fartyget är vederbörligen försett med iastmärke,

där sådant är föreskrivet, och att fartyget i intet fall lastas djupare än som

angives genom det lastmärke, som må vara tillämpligt; att gods, som inlastas, behörigen

stuvas; att fartyget är försett med allt vad till lastens betryggande erfordras,

såsom garnering, stöttor, underlag, skott och surrningar, samt att skeppsluckorna

behörigen tillslutas och skalkas. Kan däckslast lämpligen föras, skall den vara försedd

med nödiga stöttor och, där så erfordras, med mantäta vandringsrelingar. Den

må icke belamra båtar eller andra bärgningsredskap, styrledningar, nedgångskappar,

vattenportar, förhalningsvinschar eller ankarspel eller vara så anbragt, att den väsentligen

försvårar fartygets manövrering. Den må icke vara större än att fartyget

vid avgång från hamn ligger utan slagsida, orsakad av däckslastens övervikt, och

icke heller skäligen kan antagas bliva rankt under resan.

Har fartyget barlast, skall befälhavaren tillse, det barlasten är lämplig och

tillräcklig samt så anbragt, att den icke må förskjuta sig under resan.

Befälhavaren skall ock tillse: att fartyget i lastrum och där det eljest må

vara behövligt tätas så, att last eller barlast icke kan oklara befintliga länsanordningar;

att, där fartyget för last av spannmål eller annan last, som har benägenhet

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kwngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

att förskjuta sig, det förses med säkra skott eller andra anordningar till förekommande

av lastens förskjutning; samt att, om fartyget för last, som i annat avseende

kan medföra fara för fartyg eller gods eller för ombordvarandes liv eller hälsa, behövliga

försiktighetsåtgärder vidtagas.

Vid utövningen av den tillsyn, som ovan sägs, skall befälhavaren iakttaga

de närmare föreskrifter, vilka med stöd av 6 § 1 mom. må vara meddelade.

32 §.

Befälhavaren skall jämväl under resa göra vad i hans makt står för att hålla

fartyget i sjövärdigt skick.

Honom åligga att tillse: att vaktmanskap finnes å däck; att, när fartyget

icke ligger förtöjt i hamn eller eljest å säker ankarplats, sjövakt hålles; att behörig

utkik hålles; att icke såsom utkiksman eller såsom rorsman nyttjas den, som saknar

normalt färgsinne; att behörigt vaktbefäl ständigt för kommandot ombord; att båtar

och andra bärgningsredskap, eldsläckningsanordningar, lod och lodapparater äro klara

till omedelbart bruk; att nödiga ortbestämningar och deviationsbestämningar företagas;

samt att lodning verkställes, då sådan av förhållandena påkallas, särskilt

i tjocka.

45 §.

1 inom. Befälhavaren skall tillse, att besättningen erhåller god och tillräcklig

kost i enlighet med den för besättningar å svenska handelsfartyg fastställda spisordning.

Finner befälhavaren under resa nödvändigt att nedsätta kosten, äge han

rätt därtill; dock skall besättningen därför undfå skälig ersättning, vilken i händelse

av tvist bestämmes av skiljemän. Befälhavaren äge jämväl att med avseende på

klimat och hälsoförhållanden föreskriva lämplig omväxling i kosten. Dock må besättningens

rätt därigenom icke inskränkas.

Äger utvikt av proviant rum, må befälhavaren ej förvägra besättningen att

kontrollera utvikten.

Befälhavaren må icke övertaga besättningens kosthåll på entreprenad.

2 mom. Befälhavaren skall tillse, att de bostäder ombord å fartyget, vilka

äro avsedda för därå anställda personer, hållas i behörigt skick.

70 §.

Såsom sjöman må ej här i riket anställas annan än den, som, enligt vad

genom intyg från legitimerad läkare utvisas, icke är behäftad med sådant fel på

hörsel eller synförmåga eller eljest sjukdom, lyte eller skada, som gör honom oduglig

att sköta den tjänst, anställningen avser, eller med smittosam venerisk sjukdom eller

med annan sjukdom, som medför fara för den övriga besättningen.

Minderårig under fjorton år må ej i skeppstjänst anställas, ej heller må i

eldar tjänst användas den, som icke uppnått sexton års ålder.

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut är lagrådets utlåtande över ifrågavarande

lagförslag inhämtat för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler.

Enligt vad jag erfarit, föreligger grundad anledning till antagandet

att lagrådet, till vilket handlingarna i frågan överlämnades den

26 mars 1913, inkommer till Kungl. Maj:t med det sålunda äskade

s. 6 Kontrollera mot PDF

Inledande anmärkningar.

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

yttrandet under senare hälften av april 1913. Lagförslaget, yars snara

prövning av statsmakterna är mycket trängande, kan således föreläggas

den nu samlade Riksdagen, men först så sent, att det är högeligen

angeläget att för tids vinnande Riksdagen beredes tillfälle att dessförinnan

något sysselsätta sig med spörsmålen om de för den tilltänkta inspektionen

erforderliga anslag. I anslutning härtill beder jag få nu upptaga frågan

om avlåtande omedelbart av nådig proposition till Riksdagen om beviljande

av de medel, som, under förutsättning att den svenska lagstiftningen

om sjöfartssäkerheten utvidgas i den riktning lagförslaget angiver, bliva

under tiden till 1914 års slut erforderliga för den därav föranledda statsinspektionen.

Motiveringen för det anslagsäskande, varom nu sålunda är fråga,

torde i detta sakens läge böra i någon mån upptaga även de grunder

som åberopas till stöd såväl för att överhuvud taget en utvidgad sjösäkerhetslagstiftning

bör för Sveriges del komma till stånd som ock

beträffande omfattningen av eu sådan utvidgning.

I den storartade utveckling, som under senare tid ägt rum inom

de olika ländernas sjöfart, har såsom ett icke oväsentligt led ingått en

allt starkare strävan att på bästa möjliga sätt tillgodose säkerheten till

sjöss. De hastiga framsteg, som förtygstekuiken uppvisat och som

möjliggjort både en långt snabbare persontrafik och ett mera omfattande

varuutbyte än tillförne, hava motsvarats av skärpta krav på säkerheten

ombord å fartyg så mycket mera, som berörda utveckling fört med sig

åtskilliga ökade faror med hänsyn till sjöfartens bedrivande. Redan den

uppnådda större hastigheten hos nutidens fartyg innebär en ökad fara

för eget och mötande fartyg. Vidare kräver å de moderna fartygen

skötseln såväl av det för fartygets framdrivande använda maskineriet

som av arbetsmaskinerna för lastning och lossning avsevärd fackkunskap

och betydande omsorg till förekommande av skada och olycka.

Och slutligen medför givetvis det ombordtagande av mångfaldigt

större mängd passagerare och olika slag av varor, som numera rnöjliggöres,

nödvändigheten att med avseende å fartygen vidtaga tidigare icke

påkallade åtgärder till lastens säkerhet och de ombordvarandes skydd

mot olycksfall och ohälsa.

Jämsides med den utveckling, som pågått för stegring av fartygs

lastningsförmåga och snabbhet, hava därför nya medel måst utfinnas

till tryggande av säkerheten ombord å fartyg. Ett oavlåtet arbete härinom

fartygstekniken i detta syfte utförts såväl beträffande själva fartygets

och dess maskiners byggnad, konstruktion och utrustning med lämpliga

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

bärgningsredskap och i övrigt som rörande de lämpligaste metoderna

för fartygs lastning samt passagerarutrymmets beräkning och anordnande.

Härvid har i mångt och mycket det enskilda sjöfartsintresset, jämväl

utan lagstiftningens medverkan, bragt till utförande vad som ur allmänna

säkerhetshänsyn varit erforderligt. Redarens och hans försäkringsgivares

intresse att vidmakthålla en dyrbar fartygsmateriel har i viss

män samverkat med de ombordvarandes och lastägarens självförstådda

krav på största möjliga trygghet mot sjöresans risker. På enskild väg

har sålunda, genom inrättandet av de internationella så kallade klassificeringssällskapen,

ett vitt utgrenat kontrollsystem uppkommit, varigenom

tillsyn hålles däröver, att fartyg till trafiksäkerhetens befrämjande byggas

och underhållas efter vissa, bestämda regler, vilkas tillämpning på ett

stort antal fartyg säkerligen inverkat fördelaktigt till höjandet av det

allmänna tillståndet i fråga om fartygs säkerhet överhuvud.

Emellertid har icke härigenom lagstiftningens ingripande gjorts

Överflödigt. Tvärtom har det i de flesta länder ansetts nödigt att även

från statens sida noggrant reglera de villkor beträffande fartygs säkerhet,

varunder sjöfart må bedrivas. Den allmänna, med straff för uraktlåtenhet

förbundna skyldighet, som av ålder förefunnits åtminstone för

fartygs befälhavare att vaka över säkerheten, har på senare tid närmare

bestämts genom ofta nog synnerligen detaljerade föreskrifter. Åtskilliga

vägande skäl hava föranlett härtill. Faran för att det naturliga intresse,

som de i sjöfarten intresserade och speciellt fartygs redare och befälhavare

äga av att fartyg med vad därtill hörer hålles i tillfredsställande

skick, må kunna i några fall alltför starkt uppvägas av faktorer, verksamma

i motsatt riktning, särskilt av det enskilda vinstbegäret, kunde

anses tillräckligt motivera lagstiftningens ingripande härvidlag. Men ett

lika avgörande skäl för lagstiftningens närmare reglering av hithörande

förhållanden har tvivelsutan varit den omständigheten, att allteftersom

fartygsteknikens utveckling vidgat det till sjöfartssäkerheten hörande

område, som måste underkastas tillsyn, allt flere ämnen till följd därav

undandragit sig befälhavarens kompetens att, utan ledning av noggranna

föreskrifter, på ett tillfyllestgörande sätt bestämma och övervaka. Åro

bestämda fordringar i lag eller författning uppställda rörande vad till

sjöfartssäkerhetens befrämjande skall iakttagas, erhåller befälhavaren därjämte

i sådana bestämmelser ett gott stöd vid utövandet av sin tillsynsplikt

mot redare, lastägare och andra, vilka må vilja tillgodose sina

ekonomiska intressen på säkerhetens bekostnad. Slutligen erbjuda bestämda

regler fördelen av säker ledning såväl för beivrandet av begångna

förseelser som för ett likformigt och verksamt utövande av den stats
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ben utländska

sjöfartssäkerhetslag

stiftningens

tilllämprring.

B Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

kontroll, som överallt där mera detaljerade bestämmelser utfärdats rörande

säkerbeten ombord å fartyg- finnes införd för övervakandet av deras

efterlevnad.

Beträffande fartyg-, som redan äro underkastade de inom ovannämnda

klassificeringsanstalter numera gällande regler, äga väl lagstiftningens

fordringar på fartygs beskaffenhet faktiskt ringa betydelse i de

delar, där den så kallade klassens bestämmelser gälla. Men för icke

klassade fartyg, bland vilka just finnas de äldsta och sämsta, liksom för

klassade fartyg i de viktiga avseenden beträffande fartygs inredning,

utrustning, bemanning och lastning, som icke äro föremål för klassificeringsanstalternas

föreskrifter, hava närmare författningsbestämmelser

visat sig kunna anordnas så, att säkerheten härigenom väsentligen

främjats utan att sjöfartens utövning inom behöriga gränser i avsevärd

mån hämmats.

I viss mån måste emellertid bestämda fordringar med avseende å

fartygs säkerhet jämte statens tillsyn över deras fullgörande medföra

ökade förpliktelser för redaren, vilka i sin ordning kunna vara förenade

med åtminstone tillfälliga olägenheter, även om dessa i längden uppvägas

av minskad risk för sjöolycka och därigenom orsakad ekonomisk förlust.

Nämnda förhållande har utgjort eu av orsakerna till, att man i åtskilliga

av de länder, där mera ingripande föreskrifter i berörda hänseende utfärdats,

givit dessa tillämplighet jämväl på främmande länders fartyg i

hemlandets hamnar, i syfte att såmedelst omöjliggöra för de främmande

fartygen att genom t. ex. djupare lastning än vad för de egna fartygen

är tillåtet bereda sig fördelar på fraktmarknaden. Skälet för en dylik

tillämpning har dock bortfallit i samma mån, som inom olika länder tillkommit

en säkerhetslagstiftning, vilken, om än icke överallt densamma,

likväl i det stora hela funnits tillgodose fartygs säkerhet på ett tillfredsställande

sätt och efter ungefär likartade grunder. På detta sätt

har under senare tid, med hänsyn särskilt till angelägenheten att vidmakthålla

obehindrad samfärdsel med främmande hamnar, lagstiftningen

rörande fartygs säkerhet i olika länder väsentligen kommit att bestämmas

av internationella hänsyn. Och då framför andra ett inom sjöfartens

område så dominerande land som Storbrittanien och Irland i viktiga

hänseenden uppställt samma fordringar på främmande fartyg i brittiska

hamnar som på landets egna fartyg, har följden härav varit den, att den

moderna lagstiftningen på detta område, även om grundad på skilda

rättssystem, haft till ögonmärke att med avseende å säkerheten vinna

med de engelska likvärdiga bestämmelser.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

Vad som i främsta rummet påskyndat denna utveckling är otvivelaktigt

en den 21 december 1906 antagen engelsk lag. Eedan därförut

tillämpades de engelska sjösäkerhetsreglerna å utländska fartyg, vid

deras ankomst till brittisk hamn beträffande arten och stuvningen av

medförd däckslast av trävaror vintertid samt vid deras utgående från

brittisk hamn särskilt i fråga om fartygets djuplastning. Genom 1906

års lag dels utsträcktes fordringarna på utländska fartygs säkerhet till

att gälla jämväl den allmänna beskaffenheten av fartygs skrov, maskineri

och utrustning och dels gjordes åtskilliga föreskrifter i den engelska

lagen direkt tillämpliga på främmande fartyg med den påföljd, att,

därest icke erkännande givits åt lagstiftningen i det främmande fartygets

hemland såsom med engelsk säkerhetslagstiftning likvärdig,

avvikelse från de engelska föreskrifterna i sådana hänseenden medförde

kvarhållande av fartyget ävensom höga bötesstraff. Direkt tillämpliga

å främmande fartyg hava sålunda blivit bestämmelserna om livbärgningsredskap

å fai’tyg i allmänhet, de speciella föreskrifterna rörande

passagerarfartyg, om förande av spannmålslaster ävensom reglerna för

bestämmande av fartygs djuplastning (lastlinie), vilka sistnämnda till

och med kunna föranleda till att brittiskt lastmärke tvångsvis åsättes

främmande fartyg.

Efter antagandet av denna lag, som i olika avseenden trätt i

kraft på skilda tider — den 1 juni och den 1 oktober 1907 samt, i

fråga om livbärgningsredskap och lastlinje, den 1 oktober 1909 — har

i rask följd inom de flesta europeiska länder kommit till stånd en lagstiftning,

som avsett att erbjuda garantier för säkerheten, motsvarande

de i engelsk lag stadgade. Härvid har särskilt Frankrike infört tilllämpning

av sin säkerhetslagstiftning på främmande fartyg i ungefär

samma utsträckning som den engelska. Våra grannländer Danmark

och Norge, vilkas sjölagstiftning ju i övrigt vilar på samma grunder

som den svenska, hava jämväl inrättat sig efter det internationella läget

på förevarande område, ehuru de icke i speciella avseenden gjort sin

nya lagstiftning direkt tillämplig på andra nationers fartyg. Detta har

ej heller hittills varit fallet med Tyskland, vars lagstiftning i detta

hänseende utvecklat sig mera oberoende av de engelska reglerna, men

icke därför kan sägas vara mindre effektiv. Däremot synas de lagstiftningsåtgärder,

till vilka initiativ tagits inom de övriga Östersjöländerna,

Ryssland och Finland, tyda på avsikten att göra den nya speciallagstiftningen

tillämplig jämväl på utländska fartyg i dessa länders

hamnar.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 177 höft. (Nr 234.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Den svenska

sjöfartssäkerhetslagstiftningen.

Historik.

1864 års sjölag.

1877 års

kommitté.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

De författningsbestämmelser, som haft till ändamål att trygga säkerheten

å fartyg med hänsyn särskilt till ombordvarande personers liv

och hälsa, hava för vårt eget lands vidkommande hittills icke varit

särdeles omfattande eller ingående. Allenast i fråga om passagerarångfartyg

har, såsom av det följande framgår, intresset att genom författningsbestämmelser

skydda människoliv förmått i någon starkare grad

tränga sig fram. Den sjösäkerhetslagsti firning för fartyg i allmänhet,

som kom till synes i 1864 års sjölag, hade företrädesvis till syfte att

skydda lastägarnes intressen och hade blott sekundärt till ögonmärke

att tillgodose de ombordvarandes säkerhet. Den i andra länder, huvudsakligen

England, på 1870-talet uppkomna kraftiga strävan att förekomma

och begränsa omfånget av olyckor till sjös föranledde dock, att

frågan härom även för vårt land blev aktuell. Sakens invecklade och

omfattande beskaffenhet samt dess djupt ingripande betydelse för rederinäringen

hava emellertid hos oss fördröjt en slutgiltig lösning, och utvecklingen

har hittills långsamt fortskridit allenast pa de partiella reformernas

väg. .

Det första steget mot en sjöfartssäkerhetslagstiftning, vid vilket

säkerheten för människoliv var det bestämmande motivet, togs genom

att Kungl. Maj:t den 24 maj 1877 tillsatte en kommitté med uppdrag

att utarbeta förslag till de ändringar och tillägg i sjölagen, vilka kunde

anses tjänliga att i möjligaste mån förekomma och inskränka olyckor

till sjöss. Kommitténs den 14 december 1878 avgivna betänkande berör

särskilt dels av enskilda och vissa sammanslutningar med förebild

från England framförda förslag om införandet av obligatorisk lastlinje

och om periodiska besiktningar av fartyg i allmänhet, dels den engelska

lagens bestämmelser om förande av trälast å däck vintertid samt om

fartygs kvarhållande på grund av överlastning och olämplig lastning,

vilka bestämmelser — såsom förut blivit antytt — ägde tillämpning jämväl

å andra än brittiska fartyg, dels ock de å främmande fartyg då ännu

icke tillämpliga engelska föreskrifterna till förhindrande av spannmålslasters

förskjutning. Beträffande de föreslagna bestämmelserna om fartygs

lastning ansåg 1877 års kommitté, att dessa icke voro lämpliga

och ej heller med hänsyn endast till deras förefintlighet i engelsk lag

borde'' föranleda till likartad lagstiftning i Sverige, så mycket mindre

som det ej tillkomme Storbritannien att genom lagbestämmelser inverka

på ett annat lands bestämmanderätt över dess egna fartyg. Enligt

1877 års kommittés mening vore för övrigt stadgandena i fråga, i den

mån de avsåge främmande fartyg, stridande mot mellanfolkliga rättsregler

och skulle därför icke kunna upprätthållas. Yad åter angick de

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

från den s. k. Plimsollska rörelsen i England upptagna förslagen om

lastlinje och allmän fartygsbesiktning avvisades dessa av 1877 års kommitté

huvudsakligen på samma skäl, som framförts i ett kort förut avgivet

betänkande av en stor brittisk sjöfartssäkerhetskommitté.

Liksom 1877 års svenska kommitté följde den nyssnämnda brittiska

kommittén i dess kritik, så upptog den även i mångt och mycket dess

positiva förslag. Den principiella fråga, som allt sedan framträtt vid

varje lagstiftning i ämnet — frågan huruvida, till förekommande av

sjöolyckor, den huvudsakliga vikten borde läggas på en förutgående,

efter specialbestämmelser verksam tillsyn från statens sida eller på redares

och befälhavares ansvar och eu efterföljande undersökning för ansvarsskyldighetens

utkrävande — var i såväl den brittiska som den svenska

kommittén föremål för övervägande och besvarades av båda i enlighet

med det senare alternativet. Ett noggrant bestämt, strängt ansvar för

fartygs befälhavare och ett effektivt undersökningsförfarande fann sålunda

1877 års kommitté vara de bästa garantierna för säkerheten till

sjös. Men för att vinna med förslaget härom avsett resultat föreslog

kommittén tillika, att den högsta kontrollen över undersökningarna

skulle ligga hos en »sjöfartsöverstyrelse», därvid kommittén tänkte sig

kommerskollegium förstärkt med i nautiskt-merkantilt hänseende teoretiskt

och praktiskt bildade ledamöter, varjämte en särskild åklagarmyndighet

för sjöfartsmål borde inrättas för övervakandet av givna

bestämmelsers efterlevnad.

Det betänkande 1877 års kommitté avgav ledde icke till någon

fristående lagstiftningsåtgärd. Kommitténs positiva förslag till ändringar

i sjölagen upptogos till prövning i samband med det omfattande lagstiftningsarbete

för införandet av nya likartade sjölagar inom de skandinaviska

länderna, varom vid ifrågavarande tidpunkt allt starkare önskningar

börjat uttalas.

Den 8 september 1882 tillsattes den svenska kommitté, som i

förbindelse med en norsk och en dansk kommitté hade att granska sjölagen

i dess helhet och som den 22 februari 1887 avlämnade det betänkande,

vilket ligger till grund för nu gällande svenska sjölag. Häri

upptogos och gillades till väsentlig del de synpunkter, vilka 1877 års

kommitté ansett böra vara grundläggande för en svensk sjöfartssäkerhetslagstiftning.

Lastlinje ingick ej bland dessa förslag, ej heller införandet

av en officiell besiktning, såvitt anginge andra fartyg än passagerarångfartyg.

Specialbestämmelser om fartygs beskaffenhet och lastning

föreslogos ej heller utöver vad 1877 års kommitté i detta ämne

1882 års

kommitté.

s. 12 Kontrollera mot PDF

1891 års

sjölag.

Sjötekniskt

biträde bos

kommerskollegium.

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

yrkat, utom så tillvida, att de nuvarande bestämmelserna i 26 § sjölagen

om förandet av däcksbi st och barlast ingingo i sjölagskommitténs förslag.

Först genom sjölagen den 12 juni 1891 ledde de av 1877 och

1882 års kommittéer väckta förslagen till en lagstiftning, som, ehuru

från båda i vissa delar avvikande, vilar på de nämnda kommittéförslagens

huvudgrunder i fråga om de bestämmelser, vilka gälla säkerheten

till sjöss. Den lösning av sjösäkerhetsproblemet, som vanns genom antagandet

av 1891 års sjölag, avsåg alltså icke att bringa till stånd en

förutgående, med ledning av vissa på förhand fastslagna specialbestämmelser

verkande tillsyn från statens sida, utan byggdes konsekvent

huvudsakligen på principen om fartygsbefälhavarens ansvar. Den av

förenämnda kommittéer hävdade uppfattningen gjorde sig således även

slutligt gällande, nämligen att stadgandet av en rättslig ansvarsskyldighet

för befälhavaren (eventuellt redaren) i förening med ett efter timad sjöolycka

följande verksamt undersökningsförfarande för detta ansvars eventuella

utkrävande utgjorde den bästa garantien för åstadkommande av

en nöjaktig sjösäkerhet. Då med tillämpning av denna grundsats

skyldigheten att hälla fartyget i sjövärdigt skick samt att i övrigt svara

för sjösäkerheten sålunda lädes å befälhavaren, förklaras härav, att. ingen

officiell tillsyn å fartyg kom till stånd. Statens uppgift koncentrerades

i stället huvudsakligen på att åvägabringa bestämmelser och åstadkomma

anordningar för att dels efter timad sjöolycka genom sjöförklaring eller

undersökning tillförlitligen få orsakerna till olyckan konstaterade dels

repressiv! utkräva det ansvar, vartill innebörden av en verkställd sjöförklaring

eller undersökning borde föranleda. Fn naturlig följd härav

har ock blivit, att de organisatoriska anordningar, som staten hittills

vidtagit i den allmänna sjösäkerhetens intresse, erhållit ganska oansenliga

dimensioner. De funktioner, som påkallats för utkrävande av det

åsyftade befälhavareansvaret, hava länge fullgjorts av kommerskollegium,

utan att härför särskilt kvalificerad eller speciellt avsedd personal varit

ställd till kollegii förfogande. Då emellertid behovet av speciell sakkunskap

för fullgörande av detta slags åligganden efter hand gjorde

sig alltmera gällande, föranledde detta slutligen till att från och med

år 1906 ett sjötekniskt biträde är hos kollegium anställt. Enligt gällande

instruktion av den 15 december 1905 åligger det biträdet bland

annat: att efter granskning av varje inkommande sjöförklaring avgiva

yttrande däröver i vissa hänseenden, däribland rörande eventuellt åtal;

att övervaka det vederbörliga undersökningar angående sjöolyckor komma

till stånd; samt att i övrigt tillhandagå kollegium med utredning rörande

eljest förekommande sjötekniska frågor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:is Nåd. Proposition Nr 234.

1891 års sjölag utgör, i stort sett, för närvarande slutpunkten av

sjölagstiftningens utveckling här i landet jämväl i fråga om fartygs

säkerhet. Men icke minst inom berörda område hava framställningar

och förslag även därefter gjorts i syfte att erhålla nya eller ändrade bestämmelser.

Tre särskilda kommissioner hava, ehuru deras uppdrag icke

direkt omfattat ifrågavarande ämne, haft anledning att från olika synpunkter

beröra hithörande frågor. Men därförutom hava åtskilliga

motioner väckts inom Riksdagen, vilka föranlett överläggning och slutligen

avlåtande av skrivelse till Kungl. Maj:t om utredning i ämnet.

Den handels- och sjöfartskommitté, som år 1898 av Kungl. Maj:t

tillsattes för avgivande av utlåtande och förslag angående de åtgärder,

som kunde vidtagas till beredande av lättnader för och höjande av den

svenska sjöfartsnäringen samt till främjande av Sveriges direkta utrikes

handel, upptog i sitt betänkande av år 1900 till prövning de krav på

förbättrad kontroll å fartygs sjövärdighet, vilka från skilda håll framställts.

Kommittén uttalade därvid, bland annat, såsom sin mening, att

i ämnet anförda missförhållanden snarare berodde av sättet för gällande

lagstiftnings tillämpning och övervakande än av ofullständighet eller

brist i själva lagstiftningen. Mot en allmän officiell fartygsinspektion

anmärktes, att eu preventiv statskontroll över fartygs sjövärdighet icke

vore av omständigheterna fullt betingad, och att en sådan skulle verka

till försvagande av befälhavarens ansvarskänsla. Med hänvisning ytterligare

till svenska fartygs goda anseende i den allmänna fraktmarknaden

ävensom till den omständigheten, att de flesta i allmän fraktfart

engagerade fartyg tillhörde något av de stora klassificeringssällskapen,

fann kommittén sig icke böra göra någon hemställan om anordnande

av statskontroll i ifrågavarande hänseende. Jämte frågan om statskontroll

behandlade kommittén särskilt spörsmålet om införandet av

lastlinje, som kommittén på det bestämdaste avstyrkte, även härvid av

det huvudskäl, att befälhavarens ansvarskänsla skulle slappas genom

tvånget att underkasta sig vissa regler för lastningen, varjämte kommittén

ansåg, att erfarenheten ej lämnat tillräckligt stöd för behovet av

en dylik tvångslagstiftning.

De två övriga, här ovan åsyftade kommissionerna hava ur mera

speciella synpunkter ägt att beröra lagstiftningen beträffande fartygs

säkerhet. Den av Kungl. Maj:t år 1900 tillsatta kommittén för utredning

angående förbättrat pensioneringssätt för sjömän har, utan att på

detta område framkomma med bestämda förslag, fäst uppmärksamheten

på sambandet mellan dylik pensionering samt behovet av bestämda föreskrifter

till förekommande av olycksfall ombord å fartyg. De på Kungl.

Senare utredningar

rörande

sjöfartssäkerheten.

1898 års

handels- och

sjöfartskommitté.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Riksdags
motioner
1899—1906.

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

Maj:ts uppdrag av chefen för civildepartementet år 1896 utsedda sakkunniga

för revision av förordningen angående passagerarångfartyg hava

i sitt den 15 mars 1900 avgivna betänkande lämnat ett yttrande, som

i visst avseende angår bestämmelserna om fartyg i allmänhet och ej

blott de å passagerarångfartygen tillämpliga. Som den viktigaste förutsättningen

för en systematisk och likformig tillämpning av gällande föreskrifter

framhöllo kommitterade, att någon myndighet inrättades med

uppgift att följa med teknikens utveckling på ifrågavarande område och

med befogenhet att i överensstämmelse med samma utvecklings fordringar

meddela vederbörande inspektörer och genom dem de, enligt

kommitterades förslag, under inspektörernas förmanskap ställda besiktningsmännen

tidsenliga instruktioner. Bleve en sådan central myndighet

inrättad, skulle därigenom ock helt säkert besiktningsinstitutionen lättare

än eljest kunna utvecklas att omfatta ej blott, såsom nu, passagerarångfartygen,

utan även andra fartyg, något som kommitterade i allt fall

ansågo icke längre kunna undanskjutas.

Emellertid hade från sjöfartsintresserade, sammanslutningar och

enskilda, framkommit allt flera yrkanden på en reformerad lagstiftning

rörande säkerheten på alla fartyg, ej blott på passagerarångfartygen.

Dessa krav fingo sitt uttryck genom upprepade motioner vid flera riksdagar

från och med år 1899 till och med år 1904, därvid skilda framställningar

inom Andra kammaren väcktes av herrar A. Johansson i

Möllstorp, J. A. Kinnman, E. Smith och S. A. K. Natt och Dag med flera

om införande av en säkerhetslagstiftning för sjöfarten, vilken, i likhet

med motsvarande lagstiftning i de flesta andra länder, reglerade villkoren

för sjöfartens bedrivande genom närmare bestämmelser samt

medförde tillsyn över dessa föreskrifters efterlevnad genom särskilda

statsorgan. Bland de lagstiftningsåtgärder, som förordades, voro företrädesvis

bestämda regler om antalet och beskaffenheten av livbärgningsredskap

å fartyg i allmänhet, lastlinje ävensom däckslastbestämmelser

för trälastade fartyg. Sedan Andra kammaren uttalat sig upprepade

gånger för en utredning i det av motionärerna angivna syftet, biträdde

vid 1904 års Riksdag jämväl Första kammaren den hemställan, som

lagutskottet nu gjorde till Riksdagen, gående ut på utredning och förslag

i ärendet. Den skrivelse, som Riksdagen i anslutning härtill avlät till

Kungl. Maj:t, upptog de skäl och yrkanden lagutskottet i olika hänseenden

anfört. Sålunda hade däri bland annat fastslagits, att skärpt

kontroll erfordrades till förekommande av, att fartyg och besättning

utsattes för fara genom bristande försiktighet vid fartygs nedlastning.

Särskilt förandet av däckslast ansågs böra genom speciella bestämmelser

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

regleras, varemot lagutskottet icke funnit tillgänglig utredning giva

anledning att förorda införandet av lastlinje, d. v. s. på förhand fastställda

regler, efter vilka fartygets nedlastning i det speciella fallet

bestämmes. Bland de förhållanden, vilka dessutom särskilt framhöllos

såsom tarvande närmare reglering, voro: antalet och beskaffenheten av

bärgningsredskapen å fartyg i allmänhet, tillsynen över ångpannor och

ångrör samt ordnad kontroll över fartygs signallanternor. Jämte närmare

bestämmelser angående själva fartygets och utrustningens säkerhet samt

föreskrifter i syfte att förekomma för djup nedlastning och olämplig

stuvning av däckslast av trä påyrkade Riksdagen jämväl, i anslutning

till lagutskottets av väckta motioner föranledda hemställan, större effektivitet

i anordnandet av undersökning rörande inträffad sjöolycka och

förhindrandet av kondemnerade fartygs användning i fraktfart. De olika

önskemålen sammanfattades i en begäran om utredning och förslag,

vilka lagbestämmelser, utöver de gällande, kunde vara erforderliga och

lämpliga att åstadkomma en betryggande kontroll å fartygs sjövärdighet.

Särskilt vid 1906 års riksdag upptogs ånyo yrkandet om ett förbättrat

undersökningsförfarande efter inträffad sjöolycka, men föranledde

förslaget ingen särskild åtgärd från Riksdagens sida, då berörda fråga

ansågs vara genom 1904 års riksdagsskrivelse hänskjuten till Kungl.

Maj:ts prövning.

I detta samband må erinras därom, att förslag till lag, varigenom

kontroll å ångpannor och ångrör i allmänhet skulle införas i likhet med

vad redan är förhållandet beträffande passagerarångfartyg, av Kungl.

Maj:t vid 1906 års riksdag framlagts, men icke vunnit Riksdagens

bifall.

Frågan i hela dess vidd, sådan denna genom 1904 års riksdagsskrivelse

hänskjutits till Kungl. Maj:ts vidare åtgöranden, remitterades

för yttrande till kommerskollegium. I utlåtande den 16 oktober 1906

tillstyrkte kollegium vissa lagstiftningsåtgärder till ökad trygghet för

sjöfartssäkerheten samt förordade utredning om detalj föreskrifter särskilt

rörande fartygs nedlastning och förande av däckslast, men avstyrkte

på anförda skäl införandet av lastlinjebestämmelser för svenska fartyg

utan samband med antagandet av dylika beträffande andra länders

fartyg.

Emellertid har, vad särskilt angår passagerarångfartyg, en jämförelsevis

ganska detaljerad och ingående säkerhetslagstiftning rätt tidigt

kommit till stånd i vårt land. Genom kungl. förordningen angående vad

i avseende å passagerarångfartygs byggnad, utrustning och begagnande

iakttagas bör av den 12 februari 1864 stadgades, att passagerarångfartyg

Kommerskollegium

''

1906.

Säkerhetslags

tiftning

ang. passagerarångfartyg.

1864 års

förordning.

s. 16 Kontrollera mot PDF

1898 fers

förordning.

Inspektörer

för passagerarångfartyg.

1907 års

kungörelse.

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

skall varje år, innan första resan därmed företages eller, därest resorna

under vintern fortsättas, inom loppet av ett år undersökas ock prövas

av tre besiktningsmän, vilka förordnas av Kungl. Maj:ts vederbörande

befallningshavande. Dessa besiktningsmän äro lokala funktionärer och äro

icke anknutna vid eller beroende av det centrala sjöfartsorganet. Besiktningsinstitutionen

har sålunda utövat sin verksamhet utan att vara

underkastad något gemensamt överinseende, till följd varav ock densamma

kommit att i flere hänseenden sakna likformighet och enhetlighet.

Den 1 juli 1898 utfärdades såsom komplettering och med ändring

av 1864 års författning särskild förordning angående de räddningsinrättningar

och eldsläckningsredskap, vilka ångfartyg under resor med

passagerare skola medföra. Tillämpningen av denna förordning ankommer

närmast på nyss nämnda besiktningsmän vid de av dem årligen verkställda

besiktningarne.

Då de årligen återkommande besiktningarna av passagerarångfartyg

icke lämnade någon garanti för eller utgjorde kontroll å att fartygen

under tiden mellan besiktningarne höllos i vederbörligt skick, bestämdes

genom nådigt brev den 29 mars 1899, att för övervakandet av efterlevnaden

av bestämmelserna i 1864 och 1898 års berörda förordningar

skola finnas tre särskilda inspektörer, vilka det åligger en var inom det

honom anvisade tjänstgöringsdistrikt att i fråga om berörda författningars

tillämpning utöva tillsyn icke blott å de fartyg, som äro hemmahörande

inom distriktet utan även å fartyg, som för tillfället befinna sig därstädes,

samt, därest författningarnas föreskrifter befinnas icke bliva

behörigen iakttagna, genast om förhållandet göra anmälan hos vederbörande

polismyndighet för laga beivran. Dessa inspektörer för passagerarångfartyg

förordnas av Kungl. Maj:t för ett år i sänder efter förslag av

kommerskollegium. Inspektörerna stå under inseende av kommerskollegium.

Detta inseende har till syfte att åvägabringa likformighet i

inspektörernas verksamhet särskilt med avseende å författningsbestämmelsernas

tillämpning. Nämnda syfte har man sökt nå huvudsakligen dels

i sammanhang med granskningen av de årsberättelser, som inspektörerna

äro skyldiga avgiva till kollegium, dels genom sammanträden med

inspektörerna inför vederbörande byråchef i kollegium, dels genom att,

i den mån det låter sig göra, eljest söka följa inspektörernas verksamhet.

Inspektörernas befogenhet har närmare utstakats och i ganska

väsentlig mån utvidgats genom kungl. kungörelse av den 17 maj 1907;

så kan inspektör förbjuda fartygs nyttjande såsom passagerarångfartyg.

I viss mån hava även kommerskollegii funktioner härigenom ökats.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

För betryggande av säkerheten å utvandrarfartyg äro dessutom

åtskilliga bestämmelser meddelade i kungl. förordningen om vad med

avseende å utvandrares fortskaffande till främmande världsdel iakttagas

bör av den 4 juni 1884. Dessa bestämmelser hava dock icke haft någon

större betydelse. Något svenskt utvandrarfartyg har på länge icke

funnits.

Då lösningen av frågan om införande av en allmän statskontroll

å fartyg i hela dess utsträckning i vårt land blivit länge undanskjuten,

men å andra sidan från större sjöfartsidkande länder, särskilt Storbrittanien,

under de senare åren framkommit allt starkare krav på att underkasta

våra fartyg tillämpning av den i dessa länder gällande säkerhetslagstiftning

om ej vår egen gjordes därmed likvärdig, har detta medverkat

till att vissa delar av mera trängande art måst utbrytas ur den

allmänna sjösäkerhetsfrågan och att beträffande dem åstadkommits en

provisorisk, partiell lösning. Sålunda har genom Kungl. förordning av

den 13 juli 1909 utfärdats bestämmelser angående båtar och andra

bärgningsredskap å fartyg i Nordsjö- eller vidsträcktare fart. Denna

förordning har avseende å fartyg allenast då det nyttjas i fart bortom

linjen Skagen—Lindesnäs och bortom linjen Esbjerg—Dexel. Kommerskollegium

äger ifråga om bärgningsredskapens slag, beskaffenhet och

placering dels i allmänhet eller för vissa fall utfärda de närmare föreskrifter,

som finnas erforderliga och överensstämma med grunderna i

förordningen, dels ock i särskilda fall meddela godkännande. Såsom

de i förordningen avsedda lokala inspektörer tjänstgöra omförmälde inspektörer

för passagerarångfartyg. Rörande tillämpningen av förordningen

har kommerskollegium den 11 augusti 1910 meddelat detaljerade

anvisningar och råd.

Vidare har genom förordningen med provisoriska föreskrifter angående

lastmärke å svenska fartyg i vissa fall av den 21 maj 1910 beretts

tillfälle för svenska redare att få lastmärke åsatt sina fartyg i fart bortom

linjen Skagen—Lindesnäs och linjen Esbjerg—-Dexel. För erhållande av

sådant lastmärke må redare göra ansökning hos kommerskollegium. Kollegium

äger meddela de föreskrifter som, utöver vad i förordningen med

tillhörande fribordsbestämmelser och fribordstabeller stadgas, kunna erfordras

för dess tillämpning.

Fullgörandet av den kontrollverksamhet och vidtagandet av de åtgärder

i övrigt, som i sistnämnda bägge förordningar föreskrivas, barock

ålagts kollegium, hos vilket för ändamålet anställts ett skeppsbyggeritekniskt

biträde med benämning inspektör för fartygs bärgningsBihang

till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 177 käft. (Nr 234.) 3

Annan sjösäkerhetslags

tutning-.

Interimistiska

åtgärder:

1909 års förordning

angående

bärgningsredskap.

1910 års förordning

angående

lastlinje.

s. 18 Kontrollera mot PDF

1910 års förordning

angående

vissa

certifikat.

Befälsför
ordning.

1906 års förordning

angående

ombordläggning.

1908 års förordning

angående

lanternor.

Sjöfartssäkerhetskommittén

av år 1906.

18 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 234.

redskap och fartygs lastlinje. De funktioner, som åligga denne tjänsteman

för att bringa nyssnämnda lagstiftning till verkställighet, hava

dock på grund av lagstiftningens begränsade räckvidd och andra förhållanden

icke kommit att erhålla någon större omfattning.

Slutligen har genom förordningen med provisoriska föreskrifter

angående certifikat för svenska fartyg i vissa fall av den 21 maj

1910 tillfälle beretts svensk redare eller befälhavare att beträffande

svenskt fartyg i fart bortom linjen Skagen—Lindesnäs och linjen

Esbjerg—Texel erhålla intyg av särskilda besiktningsmän om att vissa

svenska föreskrifter äro iakttagna i avseende å antingen allenast båtar

och andra bärgningsredskap eller ock därjämte signalapparater och lanternor,

proviant samt läkemedel och förbandsartiklar. Kommerskollegium

äger jämväl i avseende å denna förordning meddela de föreskrifter, som

kunna erfordras för dess tillämpning.

På vissa speciella områden hava därjämte sedan längre eller kortare

tid tillbaka förefunnits författningsbestämmelser med ändamål att verka

i sjösäkerhetens intresse. Såsom sådana äro i främsta rummet att anse

gällande föreskrifter om befälet å svenska handelsfartyg och de därmed

i samband stående bestämmelserna om navigationsskoleutbildningen.

Vidare må erinras om förordningen angående åtgärder till undvikande

av ombordläggning samt signaler för angivande av nöd å

fartyg av den 26 oktober 1906, vilken författning innehåller dels allmänna

bestämmelser av internationell natur dels särskilda bestämmelser

för sjöfarten i svenskt inre farvatten.

Genom förordningen om far tygslanternor av den 27 november

1908 hava i säkerhetssyfte meddelats vissa bestämmelser och villkor,

som erfordras för att fartygslanternor skola kunna av nautisk-meteorologiska

byrån och dess kontrollstationer godkännas.

Nödvändigheten redan ur säkerhetssynpunkt att bringa den ovedersägligen

i ej ringa mån efterblivna svenska sjösäkerhetslagstiftningen

till att bättre motsvara nutida fordringar torde numera på de flesta håll

få anses erkänd, och denna nödvändighet har på senare tid blivit rent

av trängande med hänsyn till de krav härutinnan som, enligt vad redan

är anmärkt, framställts från vissa större sjöfartsidkande nationers sida,

om ock å andra sidan befogenheten av sådana krav må ifrågasättas.

Med föranledande av nämnda förhållanden uppdrog Kungl. Maj:t

den 21 december 1906 åt en kommitté att efter verkställd utredning

avgiva förslag till bestämmelser angående kontroll å fartygs sjövärdighet

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 234.

ävensom beträffande andra därmed i samband stående ämnen, varvid

jämväl borde tagas i övervägande frågan om ändrade föreskrifter angående

passagerarångfartygs byggnad, utrustning och begagnande.

Med underdånig skrivelse av den 16 december 1910 avlämnade

nämnda kommitté, sjöfartssäkerhetskommittén, sitt slutliga betänkande

med förslag inom hela området för det ämne, som lämnats till dess utredning.

Betänkandet innefattar, jämte motiv, huvudsakligen förslag: till

ändringar i sjölagen; till förordning om vad i vissa avseenden skall iakttagas

beträffande fartygs sjövärdighet, utrustning och lastning; samt till lag om

tillsyn å fartyg. Sedan betänkandet för yttrande remitterats till kommerskollegium,

hava från detta ämbetsverk inkommit, jämte ett stort antal

yttranden från myndigheter, föreningar samt sjöfartsintresserade i övrigt,

ett den 24 augusti 1912 avgivet vidlyftigt utlåtande över kommitténs

förslag ävensom av kollegium utarbetade förslag till ändrad textavfattning

i åtskilliga delar.

Sjöfartssäkerhetskommittén, som inom sig ägde representanter

både för olika grenar av rederinäringen och för skilda fackområden

inom sjömansyrket, har i viktiga delar av sitt betänkande blivit fullständigt

enig, så väl beträffande motivering som förslag. Och i de avseenden, där

enighet inom kommittén uppnåtts, hava väsentliga anmärkningar ej

heller efteråt framställts, vare sig i kommerskollegii utlåtande eller i

andra yttranden över förslagen, ehuruväl från åtskilliga sjöfartsintresserade

givits uttryck åt en viss betänksamhet inför det förhållande, att

den nya lagstiftningen funnits medföra nya pålagor och olägenheter för

den svenska sjöfarten. Genom vad i ärendet förekommit har emellertid

— framhåller chefen för justitiedepartementet i motiveringen till ovannämnda,

till lagrådet remitterade förslag till ändringar i sjölagen —

konstaterats förefintligheten av det behov av ny lagstiftning i ämnet,

som Riksdagen ansett böra utredas; och har därvid befunnits:

att nu gällande, allmänna bestämmelser till tryggande av säkerheten

ombord å fartyg måste anses otillräckliga och böra ersättas med

en lagstiftning, som närmare reglerar beskaffenheten av fartyg, förhållandena

ombord och lastningen;

att förändrade förhållanden inom sjöfarten utgöra skäl för att, i

samband med utfärdande av mera detaljerade bestämmelser om vad i

fråga om fartygs säkerhet skall iakttagas, pålägga fartygs redare ett

vidsträcktare och mera preciserat ansvar än för närvarande gäller vid

begångna fel och försummelser från redarens sida;

att den nya lagstiftningen bör förstärka garantierna för en till
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Allmänna

grunder för

statskontrollen.

Sjöfarts
säkerhets
hommittcn.

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

fredsställande utredning efter inträffad sjöolycka och för det kriminella

ansvarets effektiva utkrävande i sådana fall;

samt att, i samband med införandet av nya bestämmelser rörande

passagerarångfartyg och tillsynen över dessa, jämväl andra fartyg böra

underkastas en verksam statskontroll.

Inom samma ram — detaljbestämmelser under statskontroll — har

ock den nyare lagstiftningen i ämnet inom andra länder utvecklat sig,

varför de ifrågavarande förslagen i så måtto äro därefter anpassade.

Den föreliggande utredningen omfattar emellertid jämväl andra

ämnen, än sådana som direkt kunna sägas angå säkerheten ombord å

fartyg, om härmed företrädesvis avses säkerheten för människoliv mot

sjöolycka. Den ovan berörda behandlingen av frågan inom Riksdagen,

som i första hand föranlett utredningen, rörde sig visserligen åtminstone

huvudsakligen på detta område. Men det uppdrag, som i anledning

härav lämnades sjöfartssäkerhetskommittén, var avfattat i så allmänna

ordalag, att, då omständigheterna syntes påkalla en utredning av åtskilliga

andra spörsmål rörande förhållandena ombord å fartyg, kommittén

fann sig oförhindrad att taga dessa i övervägande, så snart de funnits

äga någon, om än blott indirekt inverkan på sjöfartssäkerheten. Kommittén

har sålunda avgivit förslag, avseende att trygga de å fartyg

ombordvarande, såväl passagerare som besättning, mot olycksfall och

ohälsa i allmänhet, även där sjöolycka i egentlig mening icke ifrågakomme,

och har därvid särskilt ägnat sin uppmärksamhet åt besättningens bostadsoch

arbetsförhållanden, vilka icke ännu äro i nämnvärd mån genom

lagstiftning reglerade. Att denna uppfattning av utredningens föremål

stått i överensstämmelse med vad jämväl Riksdagen sedermera ansett

vara av förhållandena påkallat, visade behandlingen av en under år

1908 väckt motion om, bland annat, förändrade bestämmelser rörande

skeppsfolkets bostadsförhållanden, vilken framställning, ehuru dess syfte

behjärtades, icke föranledde någon Riksdagens åtgärd, enär frågan ansågs

tillhöra sjöfartssäkerhetskommitténs pågående utredning.

Sin allmänna motivering för statskontroll å fartyg har sjöfartssäkerhetskommittén

uttryckt sålunda:

Kommittén, som — — — ansett det vara av huvudsaklig vikt för sjöfartssäkerhetens

betryggande att rätt bestämma redares och befälhavares ansvarsskyldighet

samt att stärka kontrollen över det behöriga utkrävandet av sagda skyldighet, har

i samband med sina förslag härom tillika funnit nödigt föreslå införandet av en

efter enhetliga grunder verksam tillsyn från statens sida över fartyg i allmänhet.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kutigl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

Det har ovan framhållits, hurusom antagandet av mera detaljerade föreskrifter rörande

säkerheten ombord å fartyg omedelbart sammanhänger med införandet av en kontrollmyndighet,

som för ett likformigt utövande av sin verksamhet bör äga bestämda

normer att följa, liksom det å andra sidan måste överlämnas till denna myndighet

att själv i viss genom lag bestämd omfattning under tillämpningen komplettera

eller begränsa räckvidden av givna bestämmelser. Samma omständigheter, vilka

enligt vad tidigare anmärkts numera påkalla bestämda föreskrifter i stället för allmänna

stadganden, framkalla jämväl behovet av en fortlöpande kontroll rörande

vad till fartygs säkerhet hörer. Befälhavarens osäkra ställning i tjänsten och

hans beroende mången gång icke allenast av redarens direkta order utan av dennes

på förhand träffade avtal med befraktare och stuvare gör stödet av en övervakande

myndighets kontroll önskligt, även där en kompetent och omsorgsfull befälhavare

bär det närmaste ansvaret för fartygets säkerhet. För övrigt kan det, beträffande

större fartyg, möta svårighet även för en sådan befälhavare att jämte ledningen av

fartygets ekonomiska angelägenheter och navigering övervaka alla detaljer i fartygets

beskaffenhet, så hastigt som utvecklingen på det fartygstekniska området under

senare tid fortgått. Vad åter de mindre fartygen beträffar, vilka ofta sakna befälhavare

med mera omfattande utbildning, framträder på den grund så mycket starkare

behovet av sakkunnig och opartisk kontroll. Av de korporationer och enskilda

sjöfartsintresserade, vilka till kommittén härom avgivit yttrande, har ock det alldeles

övervägande antalet tillstyrkt införandet av statskontroll å fartyg. Och då

härtill kommer, att åtskilliga främmande länder, med vilka Sverige äger sjöfartsförbindelser,

infört en omfattande statskontroll icke allenast beträffande egna fartyg,

utan jämväl å andra länders fartyg, vilka trafikera deras hamnar, måste det även

ur detta skäl framstå såsom ett önskemål att här i landet erhålla en kontroll, som

i främmande länder anses likvärdig med den därstädes utövade. Härigenom bleve

visserligen icke svenska fartyg i utrikes hamnar befriade från varje inspektion, men

dels skulle där företagen inspektion, efter införandet av allmän fartygskontroll i

Sverige, bliva mindre vittomfattande och hindrande för sjöfarten, och dels bleve det

möjligt för svenska fartyg att i sådana fall, där intyg om undergången besiktning

angående visst förhållande enligt främmande lag erfordras, från svensk myndighet

erhålla dylikt intyg, genom vars företeende fartyget kunde undgå besiktning i främmande

hamn. Då emellertid, såsom ofta anmärkts, icke minst fartygen i inskränktare

fart äro i behov av tillsyn, har denna, liksom av kommittén föreslagna föreskrifter

överhuvud, utsträckts att gälla alla fartyg i samtliga de avseenden, vilka beröra

säkerheten och äro av den art, att de av den föreslagna kontrollmyndigheten, på

sätt kommittén ansett denna böra inrättas, lämpligen kunna bliva föremål för

bedömande.

Såsom ett allmänt uttalande anför kommerskollegium i dess ovannämnda

utlåtande över kommitténs betänkande, bland annat:

Sjöfartssäkerhetskommittén, som hade i uppdrag att — — — har framlagt

förslag till en rätt vidlyftig lagstiftning i ämnet, utan att ens någon meningsskiljaktighet

inom kommittén givit sig tillkänna i den riktningen, att en dylik utvidgad

lagstiftning skulle vara obehövlig eller olämplig. För sin del anser kolle
-

Kommers

kollegium

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Chefens för

justitiedepartementet

uttalande till

statsrådsprotokollet

den 7 mars

1913.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

gium en utvidgning av lagstiftningen å sjösäkerhetens område vara av trängande

behov påkallad i många hänseenden samt finner de av kommittén avlämnade förslagen

kunna i väsentliga delar läggas till grund för ordnandet av denna angelägenhet.

I vissa avseenden, som beröra ämnen av endels större, endels mindre vikt,

kan kollegium icke instämma med kommittén eller dess majoritet.

Kollegium anför längre fram i sitt utlåtande:

Med sitt förslag till lag om tillsyn å fartyg har sjöfartssäkerhetskommittén

velat med våra svenska sjöfarts- och skeppsbyggerinäringar samt andra därmed i

samband stående näringar införliva en till sina verkningar oprövad, men i näringarna

påtagligen djupt ingripande institution.

Kommitténs allmänna motivering för detta sitt betydelsefulla steg finner

kollegium sig kunna i allt väsentligt biträda.

Om man utgår ifrån, såsom ock i det föregående blivit gjort, att särskild

lagstiftning rörande fartygs säkerhet utöver den, som för närvarande finnes inrymd

i sjölagens allmänna bestämmelser och i vissa specialförfattningar, är av behovet

påkallad, framträder naturligen i motsvarande grad behovet av särskilda statsorgan

för tillsynen därå, att författningarnas bestämmelser efterlevas. På ett annat, närstående

område, där staten direkt tagit om hand angelägenheten att skydda till liv

och lem de inom vissa näringar sysselsatte, nämligen yrkesinspektionen, har det ju

ansetts nödigt inrätta särskilda statsorgan för övervakande av föreskrifternas efterlevnad.

Vid bestämmandet av yrkesfarelagens räckvidd är i den av 1912 års riksdag

antagna lag om arbetarskydd från lagens tillämpning undantaget arbete, som

utföres av sjöfolk och är att hänföra till skeppstjänst, evad arbetet utföres ombord

eller icke. Förutsättningen härför har uppenbarligen varit, att samma arbete skulle

falla under en särskild tillsyn.

Behovet av en allmän statskontroll å fartyg framträder än mer vid det förhållande,

att de föreslagna detaljföreskrifterna rörande fartygs säkerhet till sjöss

m. m., om vilkas behövlighet meningarne knappast synas vara delade, innebära i

högst väsentlig grad bestämmelser av teknisk art, vilkas efterlevnad skulle vara

förenad med vissa svårigheter, därest en särskild teknisk tillsynsmyndighet icke

funnes. Denna tillsynsmyndighet komme förvisso att i många fall bliva till sin

verkan rådgivande för den allmänhet, som av de nya bestämmelserna närmare

beröres.

Kollegium får alltså för sin del förorda, att dylik allmän statskontroll å

fartyg med vad därtill hörer kommer till stånd.

Då omförmälda till lagrådet numera remitterade lagförslag anmäldes

inför Kungl. Maj:t i statsrådet, hade chefen för justitiedepartementet

ett inledande anförande av enahanda innehåll som mina nu inledande

anmärkningar i förevarande spörsmål samt androg i fortsättningen, att

av de även för den svenska sjöfarten gällande skäl, som sålunda av

honom angivits, han ansåge det nödigt och lämpligt att antaga närmare

säkerhetsbestämmelser rörande sjöfarten jämväl i vårt land efter

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

de av kommittén föreslagna huvudsakliga grunder, men att däremot

för det dåvarande anledning saknades ingå på frågan vilka speciella

bestämmelser, av flere möjliga, vore på det fartygstekniska området att

ur säkerhetssynpunkt föredraga.

Härefter uttalade samme departementschef bland annat:

Det förslag, som jag hemställer måtte föreläggas Riksdagen, angår nämligen

allenast vissa ändringar i sjölagen på grundval dels av kommitténs förslag i detta

hänseende och dels av därefter åstadkommen utredning. Och därom torde icke

råda tvivel, att i sjölagen böra icke intagas sådana mera i detalj utförda bestämmelser

som de av kommittén föreslagna angående: vissa säkerhetsanordningar å

fartyg; föreskrifter om fartygs maskineri; viss utrustning å fartyg; bärgnings- och

eldsläckningsredskap; föreskrifter till undvikande av eldsvåda och explosion ombord

å fartyg; samt sättet för förandet av ett stort antal olika slags laster.

Kan man utan vidare utgå ifrån, att dylika detalj bestämmelser ej böra intagas

i sjölagen, hava åter något delade meningar gjort sig gällande därom, huruvida

berörda stadganden borde sammanföras till en lag, vars antagande samtidigt med

föreslagna ändringar i sjölagen underkastades Riksdagens prövning, eller om det

vore att förorda, att, såsom kommittén föreslagit, denna del av lagstiftningen förbehölles

Eders Kungl. Maj:ts prövning utan Riksdagens hörande. Sistnämnda väg

har tillstyrkts jämväl av kommerskollegium och anser jag bestämda skäl föreligga

för att härutinnan följa kommitténs och kollegii förslag.

På grund av vad jag sålunda anfört och i överensstämmelse med den mening,

som fått sitt uttryck i vår sjölags motiver, i lagutskottets uttalande år 1902

samt i sjöfartssäkerhetskommitténs och kommerskollegii utlåtanden, anser jag i

skilda avseenden behövliga detalj bestämmelser i förevarande ämne böra förbehållas

Eders Kungl. Maj:ts administrativa lagstiftning. Härvid anser jag intet avgörande

skäl föreligga, varför de närmare föreskrifterna rörande en ifrågasatt tillsyn över

fartyg skulle, på sätt framgår av sjöfartssäkerhetskommitténs förslag, antagas i

form av civillag. Lika litet som för närvarande besiktningen och tillsynen i övrigt

över passagerarångfartyg, vilket ämne väl må anses vara bland de viktigaste,

underkastats reglering genom civillag, lika litet synes en utsträckning av likartade

åtgärder till nya grupper av fartyg nödvändiggöra en förändring härutinnan, isynnerhet

som jämväl kontrollens lämpligaste anordnande kan bero på förändrade förhållanden

inom administrationen och på hänsyn i vissa avseenden till lagstiftningen

i andra länder. Det är nämligen att märka, att en förutsättning för att vinna befrielse

från den obligatoriska tillämpningen av den engelska och franska lagstiftningen

på svenska fartyg i härav berörda hamnar är icke allenast specialbestämmelsernas,

utan jämväl statskontrollens tillfredsställande skick. Närmare föreskrifter

rörande fartygskontrollen har jag därför icke ansett behövligt att underställa Riksdagen

på annat sätt, än att ett utarbetat förslag till dylika föreskrifter framlägges

för Riksdagen i samband med framställning om anslag till kontrollens genomförande,

varigenom ju tillfälle beredes Riksdagen att i detta samband taga lämpligheten av

de för tillsynen avsedda anstalter under övervägande.

— — — — _ ])et synes vara att förorda att, i överensstämmelse med

sjöfartssäkerhetskommitténs och kommerskollegii förslag, till Riksdagens prövning

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

hänskjuta såväl grunderna för den ifrågasatta lagstiftningen i dess helhet, även

beträffande tillsynen å fartyg och omfattningen av tillsynsmyndigheternas befogenhet,

som antagandet av sådana allmänna bestämmelser, vilka funnits erforderliga

till komplettering eller förtydligande av sjölagens stadganden rörande säkerheten

å fartyg. Och dessa grunder synas, jämväl i fråga om den ifrågasatta statskontrollen,

utan olägenhet kunna intagas i själva sjölagen.--—-----

Ett närmare bestämmande i sjölagen av bostads- och arbetsförhållandena

ombord, som av kommittén motiverats med dess låt vara indirekta samband med

säkerheten för fartyg, liv och gods, synes vara i högsta grad erforderligt för att

fylla den lucka i arbetarskyddslagstiftningen, som förefinnes beträffande sjömäns

arbete över huvud taget samt stuvares lastnings- och lossningsarbete ombord å

fartyget. — — — — — — — —

Utom stadgande om beskaffenheten av fartygs anordningar och redskap för

arbetets utförande, vilken bestämmelse är avsedd att ligga till grund för närmare

administrativa föreskrifter härom, föreslår jag intagande i sjölagen av vissa bestämmelser,

som motsvara föreskrifterna i arbetarskyddslagen om minderårigas

användande i arbete, varjämte på grund av skeppstjänstens krävande natur och

den särskilda faran för spridning av smittosam sjukdom ombord å fartyg vissa

villkor uppställts beträffande hälsotillstånd och kroppsbeskaffenhet hos dem, som

över huvud må kunna anställas i tjänst å fartyg.

Men i fråga om skeppstjänst är det utan tvivel berättigat att, i likhet med

vad som skett i andra länder såsom Frankrike och Tyskland in. fl., sträcka lagens

reglerande inverkan längre än till sådana förhållanden, vilka rörande arbete i land

i allmänhet ansetts kräva lagstiftningens ingripande. Då. fartyget samtidigt är

arbets- och boplats samt då i besättningens arbetsvillkor ingår mathållning efter

vissa författningsenliga normer, synes lagstiftningen även böra tillse, att såväl föda

som bostadsrum motsvara skäliga anspråk. — — — — — — — —

Sjöfartssäkerhetskommittén har i sitt förslag till förordning utarbetat föreskrifter

rörande bostäder ombord å fartyg. Då jag ansett, att grunden för dessa

bestämmelser, såsom fallet är i de flesta främmande lagar, bör i själva sjölagen

angivas, föreslår jag i detta syfte ett tillägg till nämnda lag i samband med övriga

hithörande allmänna bestämmelser. — — — — — — — —

Beträffande de lagförslagets nyheter, som innefattas 1 mom. av

den nya 6 § må för övrigt i detta sammanhang uppmärksammas: beträffande

andra stycket, att den inskränkning, som i kommitté förslaget

gjorts till arbetes utförande »ombord», avförts ur förslaget; beträffande

fjärde stycket, att dess bestämmelser om bemanning innebära en viss

skärpning i jämförelse med kommitténs och kommerskollegii förslag;

samt beträffande femte stycket, att, medan kommittén ville åt Kungl.

Maj:ts administrativa lagstiftning överlämna hela frågan om lastlinjetvång,

och kommerskollegium föreslog enahanda med det viktiga undantag

att för handelsfartyg i Nordsjö- eller vidsträcktare fart tvångslastlinje

skulle vara föreskriven i sjölagen, så har i lagförslaget väl stadgats

lastlinjetvång endast i sist angivna omfattning, men i övrigt formule
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

ringen gjorts så, att icke för något område bestämmandet av skyldigheten

att hava lastmärke å fartyg bleve överlämnat till den administrativa

lagstiftningen.

2—4 mom. i den föreslagna nya G § upptaga de grunder för

statskontrollen, vilka ansetts äga sin plats i sjölagen och äro av chefen

för justitiedepartementet motiverade som följer:

I 2 mom. stadgas, att fartyg utan angiven begränsning i fråga om storlek,,

fart etc. skall vara underkastat tillsyn i enlighet med vad Konungen förordnar,

vilket icke hindrar, att i den förordning, som må utfärdas härom, fartyg av olika

storlek och fart kunna bliva föremål för skilda slag av tillsyn, eller att tillsynens

omfattning på annat sätt begränsas. Härav följer ock utan uttryckligt stadgande,

att Konungen äger att beträffande utländska fartyg ordna tillsynen allt eftersom

de speciella föreskrifterna om fartygs beskaffenhet etc. samt eventuella internationella

överenskommelser därtill föranleda.

Tillsynens närmare anordning i huvudsaklig överensstämmelse med sjöfartssäkerhetskommitténs

förslag framgår av den särskilda framställning rörande anslag

för tillsynsväsendets ordnande, som är avsedd att föreläggas Riksdagen.

Bestämmelsen om tillsyn å fartyg har, i enlighet med en inom sjöfartssäkerhetskommittén

av herrar Gummesson, Hök och Lindley avgiven reservation,

till vilken ett flertal yttranden anslutit sig, i förslaget fått det innehåll, att jämväl

fartygs bemanning skulle bliva underkastad tillsyn. Den invändning, som kommitténs

majoritet med instämmanden sedermera av, bland andra, kommerskollegium

haft häremot, avser huvudsakligen det förhållande, att den tilltänkta tekniska tillsynsmyndigheten

icke vore sakkunnig för bedömandet av denna speciella fråga.

Detta må vara riktigt under förutsättning, att allenast helt allmänna bestämmelser

i ärendet skulle gälla, vilka överlämnades till den tekniska kontrollmyndigheten

att tolka och tillämpa. Men kontrollen i detta hänseende torde icke på detta sätt

behöva anordnas. En lämplig väg för att erhålla en mera effektiv kontroll över

bemanningen torde vara att, i samband med utfärdandet av mera bestämda regler,

utvidga den tillsynsmyndighet, som redan i berörda avseende tillkommer sjömanshusen

och som ensamt av dessa kan utövas på ett fullt verksamt sätt genom deras

kontroll över mönstringen. Med en dylik anordning kan den tekniska statskontrollens

befattning med bemanningen inskränkas till åtgärder, för vilka den är tillräckligt

kompetent, såsom konstaterande av visst antal, där sådant må fordras,

och annan mer formell tillsyn över uppfyllandet av bestämda fordringar.

Då statens tillsyn sålunda komine att gälla fartyg i allmänhet, har den befogenhet,

som genom kungörelsen den 17 maj 1907 tillerkänts inspektörerna över

passagerarångfartyg att i svårare fall av osäkerhet förbjuda passagerarångfartygs

nyttjande, ansetts böra utsträckas till motsvarande rätt för vederbörande tillsynsmyndighet

att förbjuda nyttjande jämväl av andra fartyg än passagerarångfartyg;

och har denna bestämmelse funnits böra på grund av sin stora vikt inflyta i sjölagen

bland grunderna för tillsynens verksamhet.

Av i sjöfartsnäringen ekonomiskt intresserade har emellertid den fordran

framställts, att. därest nyssnämnda befogenhet för tillsynsmyndighet erhölle allmän

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 177 höft. (Nr 234.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

giltighet, statsverket skulle vara skyldigt att, efter redarens eller annan skadelidandes

talan vid domstol, ersätta den kostnad, skada och förlust, som genom

obehörigt förbud mot fartygs nyttjande vållats redare eller annan. En sådan bestämmelse,

som har sin motsvarighet i den utländska lagstiftningen, särskilt i

engelsk lag, torde böra förordas med hänsyn till de stora ekonomiska intressen,

vilka härvidlag stå på spel, så mycket hellre som med ett dylikt stadgande vederbörande

tillsynsmyndighet torde till gagn för den allmänna trafiksäkerheten vidtaga

de åtgärder, som anses påkallade, mera under känslan av ansvar gent emot det

allmänna än med tanke på sin eventuella ekonomiska risk gent emot de i sjöresan

intresserade. I överensstämmelse med vad som vanligen gäller i fråga om ersättningsanspråk

mot kronan, synes dock fordran på dylik ersättning böra underkastas

viss kortare preskription än den för fordringar i allmänhet gällande.

Genom vad jag nu anfört och åberopat torde, såvitt förevarande

anslagsfråga beträffar, tillräckligt material få anses förebragt för sakens

överskådande i allmänna drag och särskilt för bedömande huruvida en

sjösäkerhetslagstiftning i antydd utsträckning kräves. För egen de!

har jag biträtt det av chefen för justitiedepartementet härutinnan anmälda

lagförslaget, vilket ju också tillkommit efter gemensam beredning

med mig. I fråga om behovet av ifrågavarande lagstiftning och särskilt

av en allmän statskontroll tillåter jag mig därjämte framhålla

följande.

Åven om det icke kunnat till fullo påvisas, att medeltalet av inträffade

sjöolyckor är större för vårt land än för de länder, där sjösäkerhetslagstiftningen

blivit mera konsekvent genomförd, kan det å

andra sidan icke förnekas, att å svenska fartyg förekommit sjöolyckor

av den art och under sådana omständigheter, att de torde hava kunnat

förebyggas, därest en mera verksam kontroll över våra fartyg utövats.

Jämlikt Kungl. Majrts medgivande av den 1 mars 1912 har kommerskollegium

nästlidna år utgivit en redogörelse rörande svenska

fartygs sjöolyckor, anmälda och behandlade hos kollegium under år

1910, samt står, enligt vad jag inhämtat, i begrepp att i dessa dagar

i tryck publicera en motsvarande redogörelse för år 1911, av vars

innehåll lämnats del. Dessa redogörelser innehålla nog så talande siffror.

Så tunn för svenska fartygs vidkommande genom sjöolyckor av

en eller annan art förlorats 88 människoliv enligt redogörelsen för 1910

och enligt redogörelsen för 1911 ej mindre än 110. Åven om dessa

siffror icke skulle stå i större missproportion till antalet av de inom

sjöfartsnäringen sysselsatta än vad fallet är för andra näringsgrenar,

konstatera de dock i varje fall ett i hög grad beklagligt förhållande,

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

helst om det skulle visa sig, att en del av olycksfallen kunnat genom

skarpt lagstiftning med ty åtföljande kontroll undvikas.

Beträffande sjöolyckornas art och sannolika orsak innehålla nämnda

redogörelser bland annat: den för 1910, att 10 segelfartyg och 1 ångfartyg

försvunnit med man och allt, att 10 segelfartyg och 5 ångfartvg förolyckats

eller övergivits i öppen sjö, att 2 segelfartyg och 1 ångfartyg

bärgats efter att hava sprungit läck eller gjort haveri i öppen sjö,

samt att den sannolika orsaken till dessa olyckor varit i 2 fall bristande

sjövärdighet, i 1 fall bristande utrustning hos fartyget och i 2 fall

olämplig lastning eller barlastning; den för 1911, att 4 segelfartyg försvunnit

med man och allt, att 14 segelfartyg och 4 ångfartyg förolyckats

eller övergivits i öppen sjö, att 7 segelfartyg och 3 ångfartyg

bärgats efter att hava sprungit läck eller gjort haveri i öppen sjö, samt

att den sannolika orsaken till dessa olyckor varit i 3 fall olämplig lastning

eller barlastning och i 1 fall fel på skrov eller rigg. Kunna ock

dylika orsaker icke skönjas i flera fall, är det dock svårt att för alla

de övriga fallen helt undersöka misstanken om sådana orsakers förefintlighet.

Åven om trots befintligheten av en effektiv statskontroll rörande

fartygs sjövärdighet sjöolyckor icke kunna helt undvikas, skulle man

dock då känna sig vida mera tillfredsställd än under nuvarande förhållanden

över att härutinnan gjorts allt, vad som kunnat göras.

Såsom i det föregående erinrats, har man vid lagstiftandet i vårt

land på detta område hittills huvudsakligen lagt vikten på att genom

ett strängt undersökning sförfarande efter timad olyckshändelse söka

skärpa ansvarskänslan hos den eller dem, som haft sig avgörandet beträffande

fartygens säkerhet närmast anförtrott, nämligen i vanliga

tall befälhavaren (eventuellt redaren). Det har nu invänts, att en från

statens sida utövad kontroll skulle vara ägnad att minska ansvarskänslan

hos befälhavare och redare. Jag kan för min del så mycket mindre

finna detta, som i det uppgjorda förslaget till ändringar i sjölagen befälhavarens

och redarens ansvar fastslagits i än högre grad än i nu

gällande bestämmelser samt den förutsatta kontrollen ju skulle närmast

bliva ett medel att underlätta fullgörandet av befälhavarens och redarens

åligganden.

På samma gång jag erkänner värdet av de medel och utvägar

man förut i vårt land i allmänhet anlitat för betryggandet av sjösäkerheten,

eller ett undersökningsförfarande efter timad olycka, håller jagdock

bestämt före, att det är av än större vikt att söka för ändamålet

s. 28 Kontrollera mot PDF

Statskon
trollens
uppgift.

Sjöfarts
säkerhets
kommittén.

28 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 234.

vidtaga de mått och steg, som stå till buds, innan en olycka verkligen

föreligger, det vill såga utöva en preventiv kontroll.

Tillika beder jag få särskilt understryka, dels att de nu föreslagna

ändringarna i sjölagen redan till följd av sin natur kräva ett statsorgan

för övervakandet av bestämmelsernas efterlevnad, likasom den

nya lagen om arbetarskydd krävt sin institution för kontrollens utövande,

dels ock att de påtänkta detalj föreskrifterna rörande sjöfartssäkerheten,

om vilkas behövlighet meningarna knappast synas vara delade och vilka

bliva alltmera av nöden i samma mån som transportmedlet till sjös

bliver i tekniskt hänseende mera invecklat samt konkurrensen inom

sjöfarten bliver allt hårdare, göra behovet av en allmän statskontroll

än mera framträdande.

Får detta behov alltså anses oavvisligt, må tillses, vilka uppgifter

förestå de härav föranledda nya statsorganen (fartygsinspektionen med

underlydande lokala tjänstemän).

Sjöfartssäkerhetskommittén anför härom i huvudsak.

Omfattningen och beskaffenheten av fartygsinspektionens liksom de underordnade

tillsynsmannens verksamhet ävensom de sistnämndes antal och kvalifikationer

måste åter bliva beroende av det syfte tillsynen är avsedd att tjäna och

det behov, som med avseende å kontrollens föremål och de svenska fartygens antal

och beskaffenhet är att tillgodose. Vid bestämmandet av ändamålet med den

åsyftade tillsynen har lagstiftningen att välja på två vägar: antingen att, i överensstämmelse

med grunderna för exempelvis den franska lagstiftningen, låta undersökningen

av fartyget resultera i ett av tillsynsmyndigheten utfärdat certifikat,

varigenom tillstånd lämnas att för viss tid eller tills vidare använda fartyget i sjöfart

och varigenom staten sålunda i viss mån kan anses lämna garanti för fartygets

goda tillstånd, eller ock att, under fullständigt bibehållande av redarens och befälhavarens

ansvarighet och tillsynsskyldighet, låta den fortlöpande tillsynen å fartyg

från statens sida inskränka sig till en undersökning, i allmänhet eller i särskilda avseenden,

rörande fartygets beskaffenhet vid den tidpunkt, undersökningen företages,

och detta huvudsakligen i syfte att konstatera, huruvida respektive tillsynspliktiga

vid berörda tid fullgjort dem åliggande skyldigheter. Med den uppfattning, kommittén

gjort gällande i sina förslag angående regleringen av redares och befälhavares

ansvarighet, är det uppenbart, att kommittén förordar en anordning av tillsynen

efter sist här ovan angivna grund. Införandet av en teknisk myndighets tillståndsbevis

såsom allmänt villkor för fartygs nyttjande till sjöfart har kommittén icke

funnit sig böra tillstyrka, lika litet som ansvarigheten för fartygs säkerhet i någon

mån synts böra flyttas över till staten. Då sålunda tillsynen å fartyg i allmänhet

enligt kommitténs förslag icke skulle erhålla uttryck i utfärdandet av tillståndsbevis

(certifikat) från kontrollmyndighetens sida, komme det förhållande, att fartyg

vid en viss tid varit föremål för dess undersökning och lämnats utan anmärkning,

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 234.

icke att innebära annat eller mera, än att fel eller brist å fartyget beträffande

undersökta delar vid berörda tidpunkt icke upptäckts, men skulle redarens och

befälhavarens lagliga ansvarighet ej därigenom upphöra ens i fråga om brist, som

vid undersökningen i allt fall var till finnandes, än mindre för fel eller brist, som

därefter uppkommit.

Beträffande passagerarfartyg stå dessa enligt kommitténs förslag, liksom enligt

gällande svenska bestämmelser och även främmande lagstiftningar är fallet, i en

särställning så till vida, att de skola vara försedda med ett intyg av viss beskaffenhet

över undergången besiktning för att få nyttjas i sjöfart. Besiktningsbevisets

betydelse jämlikt svensk rätt för spörsmålet om befälhavarens ansvarighet

har visserligen varit omtvistad. Men kommittén har för sin del härvidlag utgått

från den uppfattning, som jämväl legat till grund för utarbetandet av kommitténs

förslag till speciella föreskrifter rörande passagerarfartygsbesiktning, att häröver

av tillsynsmyndigheten utfärdat intyg, låt vara att det utgör villkor för fartygets

nyttjande såsom passagerarfartyg, väl kan inverka på bevisskyldighetens fördelningvid

uppkommen tvist rörande visst förhållande, men icke förändrar arten och omfattningen

av redarens och befälhavarens ansvarighet i fråga om sådant, som dessa

till säkerhetens vidmakthållande äga skyldighet att iakttaga.

Vid sidan av nyssberörda besiktningsintyg, som kommittén i överensstämmelse

med den engelska lagens och andra främmande lagars uttryckssätt benämnt

passagerarfartygscertifikat, har i förslaget till lag om tillsyn å fartyg förutsatts,

att certifikat dels rörande fartygs lagliga fribord, där sådant kan komma att enligt

antagna lastlinjeregler bestämmas, och dels beträffande andra särskilda förhållanden,

vilka röra säkerheten ombord å fartyg, må kunna utfärdas. Utfärdandet av certifikat

över lagligt fribord är naturligen nödigt för kontrollen angående lastmärkes rätta

läge, som är resultatet av vissa på förhand gjorda beräkningar. Behovet av certifikat

angående vissa särskilda förhållanden kan göra sig gällande i fråga om fartyg,

vilka trafikera exempelvis franska hamnar, där företeende av dylika certifikat påfordras

för fartygets befriande från besvärande kontrollåtgärder. Men innebörden

av sådana certifikat är icke avsedd att vara annan än den, att kontrollmyndigheten

vid en viss tidpunkt funnit vissa föreskrifter iakttagna i de avseenden, som

i det särskilda fallet äro i fråga.

Med berörda utgångspunkt för sitt förslag, enligt vilket kontrollmyndighetens

undersökning icke avser att lämna ett formligt tillstånd till fartygs användande i

sjöfart, utan blott att tillse, huruvida några brister förefixmas, vare sig i allmänhet

eller i vissa avseenden, har kommittén, vid övervägande av fråga om, huru den

lokala kontrollen lämpligen borde inrättas, funnit den vidlyftiga anordningen av

besiktningsnämnder kunna undvaras och tillräckligen ersättas med en fullt lämplig

och skicklig tjänsteman. Där, såsom i Frankrike, ett fartygs användande i sjöfart

grundar sig på ett formligt tillstånd i det över fartygets besiktning upprättade

certifikatet, det är helt naturligt, att prövningen härav icke överlämnas till en enda

tjänsteman, utan till en nämnd avsedd att inom sig representera de olika synpunkter,

ur vilka frågan om fartygets nyttjande bör bedömas. Men så långt förrättningen

endast är en inspektion, det vill säga. avser att ur teknisk synpunkt utröna fartygets

tillstånd med hänsyn till säkerheten i syfte att beivra därutinnan befunna brister,

bör förrättningen kunna, utan förfång för berättigade intressen, utföras av en enda,

med fartyg fullt förtrogen och opartisk person, på sätt inspektion i alla länder,

opaginerad Kontrollera mot PDF

‘SO

Kling!,. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 234.

där statskontroll å fartyg finnes inrättad, numera utföres och jämväl beträffande

svenska passager arångfartyg av inspektörerna för dessa bedrives. De anmärkningar,

vilka framkommit gent emot tillräckligheten av de sistnämndas kontrollåtgärder,

måste säkerligen hänföras till ofullständigheten i de föreskrifter de hava att iakttaga,

det ringa antalet inspektörer och svårigheten för dessa: att reglera sådant,

som av andra personer, besiktningsmännen, vid passagerarfartygsbesiktning bestämts,

men torde icke i något avseende vara att tillskriva det förhållande, att inspektion

förrättats av en enda person. Då nu den av kommittén föreslagna kontrollen utgöres

av inspektion i ovan angivna bemärkelse, har kontrollförfarandet ansetts kunna

grundas på förrättning av en enda tjänsteman så mycket hellre, som det vid anordnandet

av den nuvarande passagerarfartygsbesiktningen visat sig, att det på flera

platser möter svårighet att erhålla tillräckligt antal kompetenta besiktningsmän

även för besiktning av allenast passagerarångfartygen, varförutom garanti för besiktningsmännens

fullt opartiska ställning'' icke genom gällande bestämmelser lämnats.

Berörda olägenheter vid en besiktningsinstitution, motsvarande den nuvarande vid

passagerarångfartyg, torde icke kunna undvikas utan att staten eller redarna finge

vidkännas kostnader, vilka icke skäligen kunna någondera åläggas. Tjänstemannens

opartiskhet har kommittén velat trygga genom föreskrift, att han icke skulle tillåtas

äga del i eller anställning å fartyg eller skeppsvarv. Hans oberoende bör jämväl i

möjligaste mån främjas genom att avlöningen icke allt för knappt tilltages. Därest

åter den ordinarie kontroll tjänstemannens fackkunskap i ett speciellt fall icke skulle

vara tillräcklig för bedömande av visst förhållande, har förslaget velat bereda

fartygsinspektionen möjlighet att giva honom biträde av en eller flera personer

med erforderlig speciell sakkunskap.

Ehuru det av kommittén föreslagna kontrollförfarandet kan betecknas som

inspektion i ovan angivna mening, har det likväl ansetts i olika fäll böra innefatta

vidtagandet av mer eller mindre omfattande åtgärder samt med avseende härå och

å förrättningens egenskap av att periodiskt återkomma eller icke i förslaget angivits

under skilda benämningar av inspektion och besiktning.

Varje fartyg, utländskt som svenskt och av vad beskaffenhet eller storlek det

vara må, skulle vara underkastat skyldigheten att lämna statens kontrolltjänsteman,

för vilken kommittén föreslagit benämningen fartyg sinspektör, tillträde för

verkställande av inspektion antingen för granskning av visst på säkerheten inverkande

förhållande eller för allmän undersökning i de avseenden, lagförslaget angiver.

Att härvid medgiva undantag för utländska fartyg bör så mycket mindre

ifrågakomma, som svenska fartyg i flera främmande länder äro underkastade inspektion.

Den enda begränsning, förslaget gör i berörda skyldighet, är den, att

fartyg, å vilket ingen finnes för betalning anställd och ingen heller färdas som

passagerare, skulle vara undantaget från inspektion. Förrättningen må kunna gälla

såväl beskaffenheten av fartygets skrov och fasta delar i övrigt som dess utrustning,

förande av last och passagerare samt dess för arbetes utförande ombord avsedda

inrättningar och redskap. Härmed har kommittén under kontrollmyndighetens

tillsyn velat innefatta allt, varöver denna, på sätt den inrättats, skulle vara

kompetent att yttra sig. Därvid har frågan om fartygets behöriga bemanning

ansetts böra undandragas tillsynsmyndighetens bedömande såväl på grund av svårigheten

för en fartygsteknisk myndighet att vid ett givet tillfälle bedöma detta förhållande,

som till följe den omständigheten, att, enligt vad härförut på sitt ställe

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kiingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

anmärkts, bemanningen torde komma att underkastas närmare kontroll än för närvarande

är fallet av därtill behörig myndighet, sjömanshusen i riket.

Utöver denna på icke bestämda tider företagna inspektion har kommittén

lunmt sig höra föreslå, att särskild tillsyn utövas å vissa fartyg på bestämda tider

eller med anledning av särskilda förhållanden, vilka påkalla undersökning av fartygets

tillstånd. Av de olika förhållanden, som inverka på säkerheten ombord å

fartyg, utgör otvivelaktigt beskaffenheten av skrovet och fartygets fasta delar i

övrigt det viktigaste, och kräver fartyget särskilt i detta avseende tid efter annan

tillsyn för upptäckande av eventuellt uppkommen skada samt för nödigt underhåll

och vårdande. Kommittén torde icke hava gått längre i sina, fordringar på kontroll

i detta hänseende, än vad en omsorgsfull redare i allmänhet opåkallat vidtager,

da kommittén föreslår bestämmelse om, att varje svenskt fartyg av en viss

större bruttodräktighet, därvid gränsen satts från 150 registerton, ävensom varje

passagerarfartyg och fartyg, vilket en gång blivit kondemnerat, skall i avseende å

dess skrov och fasta delar på tider och sätt, som i förslaget angives, närmare

efterses av behörig kontrolltjänsteman.

Då det för utrönande av fartygs beskaffenhet i fråga om dess skrov och

fasta, delai kan bliva nödvändigt att göra en mera tidsödande och ingående undersökning,

än vid inspektion i allmänhet är av behovet påkallat, måste det för undvikande

av större olägenhet för sjöfarten anses angeläget, att redaren kan på förhand

ordna sitt fartygs trafikförhållanden med hänsyn till en sådan mera ingående

undersökning, liksom a andra sidan det förhållande, att syn å berörda viktiga delar

av fartyget är i lagen bestämd till vissa tider och tillfällen, torde innebära en

viktig garanti såväl för kontrollens rätta utövande som för redarens behöriga vårdande

av fartyget under den tid, det till sjöfart användes.

Den särskilda syneförrättningen rörande fartygs skrov och fasta delar i övrigt

med syfte att på ett mera ingående sätt utröna fartygs sjövärdighet har kommittén

ansett böra inskränkas att gälla svenska fartyg. Däremot har ett inom kommittén

framkommet förslag att undantaga klassade fartyg från tillämpningen av hithörande

bestämmelser icke ansetts böra tillstyrkas, enär ändamålet med statens tillsyn är

att undersöka, huruvida i lagar och föreskrifter stadgade fordringar å säkerheten

blivit iakttagna, oberoende av huruvida dessa motsvaras av de måhända växlande

reglerna inom enskilda, klassificeringsanstalter. Med en dylik ståndpunkt i lag är

likväl förenligt, att innehavd klass må underlätta den prövning, fartyg bär att

underkastas av statens kontrollmyndigheter, i den utsträckning sådan lättnad av

förhållandena betingas.

Finnes denna regelmässiga, mera ingående inspektion, som av kommittén

nämnts besiktning, vara av behovet påkallad, synes det redan med hänsyn till

redarens intresse av att äga förvissning om att icke hans fartyg kommer att av

statens tillsynsmyndighet anses såsom osäkert i de delar, där en förändring vore,

om icke alldeles omöjlig, så dock besvärlig och kostsam, vara ömkligt, att besiktningsskyldigt

fartyg redan vid nybyggnaden underkastas den centrala kontrollmyndighetens

prövning rörande dess byggnadssätt och material med fäst avseende såväl

å dess _ tilltänkta fart som å dess blivande användning för visst ändamål. En sådan

anordning skulle dessutom bereda tillsynsmyndigheten en synnerligen fullständig

kännedom om den svenska handelsflottans beskaffenhet, vilken kännedom icke blott

skulle bliva av största gagn för ett rätt utövande av den följande kontrollen över

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

varje fartyg, utan även ur andra synpunkter kunde bliva fruktbringande. Naturligen

är det emellertid av vikt, att fartygsinspektionens granskning av inkomna

ritningar och uppgifter för godkännande av fartygs byggnadssätt och material utövas

uteslutande ur säkerhetssynpunkt, med största grannlagenhet och minsta möjliga

tvång gent emot den enskilda redaren. Även här måste fasthållas, att endast

sådant bör underkännas, som skulle utgöra en fara för säkerheten, varemot fartygsinspektionen

icke bör äga att uppställa vissa fordringar på byggnadssätt och material

med uteslutande av andra, försvarliga anordningar. A andra sidan bör redaren

hava rätt att inom bestämd tid erhålla besked om resultatet av fartygsinspektionens

prövning, liksom ock, i fall godkännande vägras, om skälen för denna

vägran. En dylik förberedande prövning torde icke lämpligen kunna anordnas beträffande

andra svenska fartyg än sådana, som byggas här i riket. Bygges fartygför

svensk mans räkning utom riket, då detta vanligen sker för erhållande av

klass, fordras enligt kommitténs förslag i allt fall besiktning, varom här nedan

skall förmälas.

Efter det den nämnda förberedande prövningen företagits, skulle fartyg vid

nybyggnad enligt förslaget underkastas en fortlöpande besiktning såväl på stapeln

som efter sjösättningen. Rapport häröver skulle av förrättningsmannen insändas

till fartygsinspektionen, där inberättat förhållande antecknas. När sedan redaren

hos kommerskollegium begär registrering, efterhör kollegium fartygets tillstånd hos

fartygsinspektionen, och om där utvisas, att besiktningen verkställts utan anmärkning,

som hindrar fartygets användande i sjöfart, registreras fartyget och nationalitetscertifikat

utfärdas.

Det måste anses angeläget, att motsvarande trygghet, som sålunda skulle

viimas för den sjövärdiga beskaffenheten av nybyggda svenska fartyg, även erhålles

beträffande de fartyg, vilka redan gå i fart och av vilka särskilt de äldre, oklassade

fartygen torde vara i behov av närmare tillsyn. Av den utredning, kommittén

låtit verkställa om antalet och beskaffenheten av oklassade fartyg med 150 tons

bruttodräktighet och däröver.vid slutet av år 1909, framgår, att sådana fartyg då

gingo i fart till följande antal:

lastångare av järn eller stål ...............................

» » trä eller trä på järnspant ............

passagerarångare av järn eller stål ....................

» » trä eller trä på järnspant

segelfartyg av järn eller stål ................................

» » trä eller trä på järnspant ............

37 st.

105 »

348 »

23 »

2 »

354 »

Det synes kommittén uppenbart, att dessa fartyg böra besiktigas för prövning

av deras sjövärdighet, men då det med hänsyn till deras stora antal torde

vara olämpligt att härför bestämma någon viss tid, därest den blivande kontrollmyndigheten

skall bliva i tillfälle att fylla de olika krav, som icke minst under

början av dess verksamhet lära komma att ställas på densamma, har kommittén

förutsatt, att besiktningen av de äldre fartygen skulle äga rum efter hand, allt

eftersom behov och tillfälle lämpligen må därtill föranleda.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

En fråga, som tilldragit sig största uppmärksamhet, är den, huru säkerhet

skulle kunna vinnas för att fartyg, som en gång kondemnerats, icke skulle åter

användas i sjöfart, förrän dess sjövärdighet blivit styrkt.

— — — I sitt förslag till lag om tillsyn föreslår kommittén därjämte,

att ett fartyg, som en gång ansetts eller av besiktningsmän förklarats vara icke

iståndsättligt, icke må åter användas til! sjöfart, med mindre det undergått besiktning.

--- —

Övergår utländskt fartyg här i riket i svensk ägo, i vilket fall, även om

fartyget här för utländsk mans räkning nybyggts, det icke kommit att till byggnadssätt

och material av fartygsinspektionen godkännas, måste den nye svenske

ägaren, för utrönande av fartygets sjövärdighet, låta fartyget undergå besiktning

före dess användande.--—

Efter den första besiktning, som enligt berörda grunder skulle, med förut

angivna undantag, vidtagas med:

varje såsom svenskt nybyggt fartyg;

svenskt fartyg, som vid lagens ikraftträdande nyttjas i sjöfart;

svenskt fartyg, som en gång kondemnerats; samt

utländskt fartyg vid dess övergång i svensk ägo,

skall enligt lagförslaget förnyad besiktning företagas med vissa, i lagen angivna

mellantider, därvid vad särskilt angår passagerarfartyg i viss vidsträcktare

utrikes fart hänsyn tagits till allmänt för motsvarande fart i främmande länder

gällande bestämmelser om ett års mellantid. Däremot har tiden för besiktningen

av passagerarfartyg i inskränktare fart ansetts kunna, utan förfång för säkerheten,

bestämmas med två års mellantid, varjämte besiktningsperioder för skilda slag av

andra fartyg föreslagits till fyra, respektive sex år. I vissa fall har kommittén

dock funnit sig böra föreslå en oftare återkommande delbesiktning rörande vissa

viktigare och för skada särskilt utsatta delar av fartyget. Desslikes har fartygsinspektionen

funnits böra äga befogenhet att med hänsyn till särskilda omständigheter

fastställa vissa kortare mellantider för de förnyade besiktningarna. Slutligen

bär kommittén, i överensstämmelse med grunderna för gällande förordning angående

passagerarångfartyg, velat beträffande fartyg i allmänhet föreslå besiktningsskyldighet

i varje fäll och till av fartygsinspektionen anbefalld utsträckning, så snart fartyg

till någon huvudsaklig del ombygges eller efter liden skada undergår större reparation.

Kommerskollegium, som synes hava i sitt utlåtande i allt väsentligt

anslutit sig till sjöfartssäkerhetskommitténs uppfattning angående uppgifterna

för de nya inspektionsorganen och omfattningen av deras

verksamhet, har endast mera distinkt definierat arten av de olika verksamhetsgrenarna,

inspektion och besiktning, samt anför härom huvuds

akligen följ ande:

Inspektionen skulle innebära en allmän tillsyn för utrönande av vissa förhållanden

samt utövas av fartygsinspektörerna, respektive konsul, genom besök,

avlagda ombord på tid och plats, som de själva ägde bestämma med nödig hänsyn

allenast till föreskrifterna i 9 §. Huru inspektionen skall utföras, är icke i förslaget

närmare angivet, utan är det överlåtet åt inspektören att själv bestämma

sättet för verkställande av den undersökning, han anser erforderlig.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 177 höft. (Nr 234.) 5

Kommers
kollegium.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Mqj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

Besiktningen skulle innebära en efter vissa bestämda regler utövad tillsyn

från myndighetens sida, dels därå att fartyg redan vid dess nybyggnad bliver tillfredsställande,

dels därå att från utlandet anskaffat fartyg är i fullgott skick, dels

ock slutligen därå att fartygen sedermera behörigen underhållas.

Denna art av tillsynen skulle alltså närmast utgöra en motsvarighet till den

tillsyn, som för närvarande utövas av de privata klassificeringsinstitutionerna, dock

med den skillnad måhända, att fartygsinspektionens organ väl uteslutande komma

att uppmärksamma själva sjösäkerheten och därför, särskilt beträffande underhållet

av fartyg, möjligen förfara något mindre strängt än klassificeringsinstitutionerna,

vilka även fästa stort avseende vid att fartygen bibehållas i sitt ursprungliga skick.

Nämnda uppdelning av tillsynsmyndighetens verksamhet synes kollegium vara

lyckligt funnen.--— .

Kollegium kan icke biträda vissa reservanters förslag om att fartygsmspektor

skulle äga rättighet att i trängande fall, och om han anser detta vara absolut nödvändigt

för att "utröna fartygets tillstånd, låta torrsätta detsamma för att undersöka

dess botten. Det synes vara tillräckligt med den befogenhet, som härutinnan är

inrymd åt centralmyndigheten.

Svenska teknologföreningens avdelning för skeppsbyggnadskonst förmenar,

att fartyg, som bygges efter erkänd klass, skall da, och om klassen vidmakthalles,

sedermera vara befriat från ifrågavarande inspektion i sa stor utsträckning, som

omfattas av klassens certifikat. Häremot ma anföras, att det knappast synes vara

lämpligt, att svenska staten överlåter den kontroll, som man nu vill få effektivt

tillämpad å svenska fartyg, åt privata klassificeringsinstitutioner, vilkas styrelser

icke ens bestå av svenska undersåtar eller över huvud kunna förutsättas äga tillräcklig

kännedom om svenska förhållanden. Visserligen har i Norge statskontrollen

i ganska hög grad överlåtits åt den enskilda klassificeringsinstitutionen »Det Kol ske

Veritas», men detta är en helt och hållet norsk institution, vartill saknas motsvarighet

i vårt land. 1 det förslag till omorganisation av den norska statskonti ollen,

som i dagarna blivit framlagt av den norske sjöfartsdirektören, finnas tvenne

alternativ, det ena att bibehålla den nu rådande anordningen med samarbete mellan

sjöfartskontoret och Det Norske Veritas, det andra att från statskontrollens utövande

utestänga helt och hållet den privata klassificeringsinstitutionen. Det senaie alteinativet

uppgives hava stora utsikter att bliva antaget, huvudsakligen av häi ovan

anförda skäl, nämligen angelägenheten av att kontrollen förbehålles staten själv.

I fråga om huru kostnaderna för ifrågavarande tillsyn böra gäldas

har sjöfartssäkerhetskommittén, utan att i de över dess betänkande avgivna

yttranden någon gensaga däremot framkommit, andragit att

fullständig enighet inom kommittén varit rådande därom, att, med hänsyn

såväl till kontrollens utövande på det mest verksamma sätt som till sjöfartsnäringens

berättigade intresse, kostnaderna för den allmänna tillsynen böra bäras av staten.

Undantag från denna regel skulle endast förekomma så till vida, att:

lösen för passagerarfartygscertifikat och annat certifikat, som av redaren

begäres, skulle av denne gäldas; , .. , . ...

kostnad för överbesiktning och förnyad passagerarfartygsbesiktnmg skulle,

där högre myndighet, hos vilken talan föres, sa bestämmer, vidkännas av klagande

part.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

.Med det tillägg att ifrågavarande tillsyn bör omfatta vad som

avses i ö § 2 mom. enligt det omnämnda förslaget till ändringar i sjölagen

och således även fartygs bemanning, biträder jag vad sjöfartssäkerhetskommittén

och kommerskollegium sålunda anfört rörande arten och

omfattningen av den verksamhet, som skulle tillkomma de nya tillsynsorganen,

och jag hänvisar till ett på grundvalen därav utarbetat utkast

i form av förslag till förordning om tillsyn å fartyg in. m., vilket förslag

torde få såsom bilaga åtfölja detta protokoll, på det att tillfälle må

beredes Riksdagen att vid behandlingen av frågan om anslag till statskontrollens

genomförande taga lämpligheten av de för tillsynen avsedda

anstalter under övervägande. Detta förslag återgiver i huvudsak kommitténs

förslag till lag om tillsyn å fartyg efter åtskilliga av kommerskollegium

däri gjorda ändringar. I den mån omförmälda förslag till

ändringar i sjölagen varder genom statsmakternas beslut reviderat,

kommer naturligtvis ifrågavarande administrativa förordning att därefter

anpassas.

Innan jag övergår till en närmare redogörelse för, huru man tänkt

sig funktionen av de olika organen, de lokala och det centrala, och

deras inbördes ställning till varandra, skall jag något uppehålla mig

vid omfattningen av det arbete, som skulle bliva föremål för den nya

kontrollverksamheten, därvid jag vill till en början uteslutande hålla

mig till den del av denna verksamhet, som utföres inom landet och

som obetingat bör utgöra det väsentligaste i kontrollverksamheten.

Jag har låtit företaga en uppdelning av den svenska handelsflottans

fartyg i sådana med en bruttodräktighet av 150 ton och däröver

och fartyg med en bruttodräktighet understigande 150 ton — den föreslagna

allmänna gränsen för besiktningsplikt. Ang- och motorfartygen

hava dessutom inom vardera huvudgruppen uppdelats i lastfartyg, passagerarfartyg

och bogserbåtar, därvid hänsyn tagits till den i författningsförslagets

§ 35 antagna bestämmelsen att med passagerarfartyg förstås

varje fartyg, som medför flere än tolv passagerare.

Däremot har jag icke låtit avskilja de klassade fartygen. Jag

håller nämligen på den särskilt av kommerskollegium hävdade principen

om att svenska staten bör förbehålla sig själv kontrollens utövande och

att således icke något därav bör överlåtas åt privata klassificeringsinstitutioner.

I varje fall skulle det vara synnerligen olämpligt att, såsom av

reservanter inom kommittén yrkats, genom uttrycklig lagstiftning fritaga

de klassade fartygen från svensk tillsynsmyndighets ingripande i något

avseende, om det ock är troligt, att tillsynsmyndigheterna under den

första tiden, då hela den nya apparaten igångsattes, låta sin hand

Departements
chefen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

tyngst vila å de oklassade fartygen och lämna de klassade tillsvidare

mera eller mindre oberörda till dess det nya systemet kommit till full

utveckling. På samma gång jag alltså håller före, att de klassade fartygen

böra övervakas av svensk myndighet, är jag förvissad om, att

den svenska centralmyndigheten skall hålla sin hand däröver, att icke

den svenska sjöfarten härigenom onödigtvis betungas, och att, i fall då

mera omfattande, tidsödande och kostbara besiktningsåtgärder påkrävas,

genom samförstånd mellan respektive klassificeringssällskaps expert

och statens inspektör så ordnas, att ej dubbelbesiktningar behöva ifrågakomma.

Den ovanberörda uppdelningen av den svenska handelsflottans

fartyg, vilken uppdelning dock endast blivit så pass fullständigt genomförd,

som det varit möjligt utan att igångsätta någon vidlyftigare undersökningsapparat,

— något som knappast lärer påkrävas för nu ifrågavarande

syfte — är grundad på den senast utkomna upplagan, den för

1911, av den officiella publikationen »Sveriges Skeppslista». Visserligen

hava efter tiden för denna upplagas utgivande dels nya fartyg tillkommit,

dels åtskilliga fartyg blivit avförda, men varken antalet eller

storleken av dessa fartyg är av beskaffenhet, att i avsevärd mån inverka

på resultatens inbördes förhållanden. Uppdelningen, i vilken pråmfartygen,

111 till antalet, ej medtagits, har givit följande resultat:

Äng- och motorf artig) om 150 tons hruttodräktighet och däröver:

Lastfartyg .................................................................................... 676 stycken.

Passagerarfartyg ............................................................................ 180 »

Bogserfartyg (även bärgnings- och isbrytarfartyg)............... 19 »

Ang- och motorfartyg av mindre hruttodräktighet än

Lastfartyg ....................................................................................

Passagerarfartyg ........................................................................

Bogserfartyg (även bärgnings- och isbrytarfartyg)..........

150 ton:

... 167 stycken.

... 175 »

... 100 »

Segelfartyg om 150 tons hruttodräktighet och duröver 317 stycken.

Segelfartyg av mindre hruttodräktighet än 150 ton ... 1,253 stycken.

Enligt § 15 i det nyss åberopade förslaget till förordning om tillsyn

å tartyg m. m. skulle periodisk besiktning företagas av passagerarfartyg

i fart bortom linjen Skagen—Lindesnäs och linjen Esbjerg—Dexel varje

år, av annat passagerarfartyg vartannat år, samt av annat fartyg än

passagerarfartyg, om det är maskindrivet eller segelfartyg av järn, vart

fjärde år och eljest vart sjätte år. Dessutom skall segelfartyg i fart

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

bortom linjen Skagen—Lindesnäs och linjen Esbjerg—Texel beträffande

dess botten utvändigt ävensom maskindrivet fartyg i avseende å botten

utvändigt, propelleraxel, bottenkranar och dylikt undergå förnyad besiktning

vid utgången av halva den stadgade mellantiden.

De svenska passagerarångfartygen i vidsträcktare fart, vilka skulle

besiktigas varje år, torde kunna begränsas till ångfartygsaktiebolaget

Thules i fart mellan Göteborg och England gående fyra ångare, för

vilka alltså skulle krävas årligen tillhopa 4 besiktningar, en var av mer

eller mindre omfattande art.

Antalet övriga passagerarfartyg skulle då utgöra 351, men härtill

bör läggas kanske hela antalet bogserfartyg eller 119, enär snart sagt

alla dessa under sommartiden eu eller flera gånger användas för lustresor.

Hela antalet blir då 470, och enär desamma skola besiktigas

vartannat år, blir antalet årliga besiktningsförrättningar, om ock stundom

av mindre omfattande art, 235.

Beträffande dem av de maskindrivna lastfartygen om vilka här är

fråga, nämligen dem om 150 tons bruttodräktighet och därutöver, får

man väl antaga att, sedan kontrollinstitutionen inträtt i full utveckling,

det övervägande antalet besiktningar företages inom landet, om huvudsyftet

med hela den nya anordningen — statens övertagande av kontrollen

— skall vinnas, och att endast beträffande ett mindre antal,

åtminstone ej mer än eu tredjedel, den i nyssnämnda författningsförslag

medgivna möjligheten att få besiktningen utförd utomlands kommer

till användning. Under sådant antagande skulle de för dessa fartyg

ifrågakommande årliga besiktningsförrättningarna, av mer eller mindre

omfattande art, uppgå till 225.

Av de segelfartyg, om vilka här är fråga, nämligen dem om 150

tons bruttodräktighet och däröver, kunna väl två tredjedelar antagas gå

i den nyss angivna vidsträcktare farten, — möjligen är denna siffra

väl låg — vadan, då dessa skola undergå besiktning av en eller annan

art vart tredje år (de svenska segelfartygen av järn äro så fåtaliga, att

de här utelämnas), antalet årliga besiktningsförrättningar bliver allenast 70.

Då övriga segelfartyg om 150 tons bruttodräktighet och däröver

skola besiktigas vart sjätte år och man väl får antaga, att besiktningarna

så ordnas, att de någorlunda jämnt fördelas över hela sexårsperioden,

bliver antalet årliga besiktningar av denna art 17.

Härtill kommer vidare antalet av de besiktningar, som skola under

arbetets gång företagas å nybyggnader av fartyg. Under år 1912

hava, enligt Engelska Lloyds senaste statistik över nybyggda fartyg, i

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 234.

Sverige nybyggts 22 fartyg med en bruttodräktighet över 150 ton.

Siffran 22 må således härvidlag antagas såsom årligt medeltal.

Sammanlagda antalet årliga besiktningar av mer eller mindre omfattande

art bliver sålunda 573, en ganska aktningsvärd siffra, vilken

dock bör höjas med antalet av de extra besiktningar, som kunna betingas

av uppkomna haveriskador eller av annan grund. Beräknas detta

antal till 52 per år, skulle hela antalet besiktningar under ett år bliva 625.

Rörande den andra grenen av kontrollverksamheten, nämligen inspektionen,

finnes ingen bestämmelse om huru ofta sådan skall företagas.

På grund av det i förslagets § 7 angivna viktiga syftet med

inspektionen bör sådan för varje fartyg företagas så ofta det lämpligen

kan ske, utan att rubbning i fartygs trafikförhållande föranledes. Dock

torde man ej kunna antaga, att i genomsnitt inspektion företages för

varje fartyg oftare än vartannat år. Härvid är att märka, det varje

svenskt fartyg, å vilket någon finnes för betalning anställd eller såsom

passagerare färdas, skulle vara underkastat inspektion. Så ock under

enahanda förutsättning i Sverige befintliga utländska fartyg —■ dessa

lämnas dock tillsvidare åsido.

Antalet fartyg, som underkastas inspektion, utgöres alltså icke blott

av alla i registret över svenska fartyg införda, till ett antal av 2,998

— de registrerade pråmfartygen därvid medräknade — utan även av de

inånga icke registreringspliktiga och ej ändock i registret införda fartygen.

Dessa sistnämndas antal torde näppeligen kunna fixeras, men lär under

inga förhållanden understiga det antal av svenska fartyg om mindre än

20 tons nettodräktighet, som kommit till kommerskollegii kännedom och

enligt den kollega statistiska sjöfartsberättelse, som senast innehåller

uppgifter härutinnan, nämligen den för år 1910, utgör ej mindre än

1,536. Hela antalet av inspektion underkastade fartyg bliver då 4,534

eller i runt tal 4,500, varför, om i genomsnitt varje fartyg undergår

inspektion eu gång vartannat år, antalet årliga inspektionsförrättningar

skulle bliva ej mindre än 2,250, därvid dock är att märka, att inspektionsförrättningen

ofta nog ej behöver bliva särdeles tidsödande.

Bägges härtill det ovan angivna antalet besiktningsförrättningar,

eller 625, bliver hela antalet förrättningar av ifrågavarande slag, som

skulle för varje år ankomma på de nya kontrollorganen, ej mindre än

2,875, av vilka åtskilliga förrättningar kunna bliva nog så omfattande

och tidsödande.

Härvid äro ändock ej medtagna de förrättningar, som kunna föranledas

därav, att fartygsinspektörerna jämlikt författnings förslaget skola

tillhandagå med råd och upplysningar.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 234.

Även frågan om inspektioners och besiktningars verkställande i

utlandet är upptagen av sjöfartssäkerhetskommittén, som härom anför

i sin motivering följande.

Kommittén har emellertid icke förbisett, att omständigheterna kunna påkalla

hållandet av sådana förrättningar jämväl utom riket, och har för detta fall framlagt

förslag till olika bestämmelser.

Vad då först angår inspektion i allmänhet torde, särskilt med den befattning

tillsynsmyndigheterna i flera länder taga med kontrollen över säkerheten å främmande

fartyg, sådan icke ofta böra ifrågakomma, men där av särskild anledningdylik

förrättning är av nöden, synes konsul lämpligen böra tillerkännas befogenhet

att, med biträde av sakkunnig, om han därav finner sig äga behov, företaga inspektion

i samma ordning som gäller om fartygsinspektör inom riket.

Beträffande vidare besiktning av fartyg, kan såväl den förnyade besiktningen

som besiktning, vilken skall på grund av särskilt i lagen nämnd anledningföretagas,

komma att verkställas utom riket. I sistberörda hänseende bör särskilt

anmärkas det fall, att utländskt fartyg å utrikes ort övergår i svensk ägo eller

att fartyg för svensk mans räkning utom riket nybyggts. Kommittén har för

dylikt fall uttalat, att besiktning skall hållas och, där så lämpligen kan ske, företagas

av en eller flera sakkunniga efter förordnande av fartygsinspektionen, därvid

kommittén utgått ifrån, att fartygsinspektionens uppdrag jämväl kunde lämnas till

en eller flera utländska sakkunniga. Härvid vore det sålunda fartygsinspektionen

själv, som genom sina delegerade utförde besiktningen på alldeles samma sätt, som

om den verkställts inom riket. Därest åter förhållandena äro sådana, att de

påkalla besiktning utrikes, men denna icke under fartygsinspektionens kontroll

kan på angivna sätt företagas, föreslår kommittén, att fartygsinspektionen må

kunna förordna om besiktning rörande fartygs sjövärdighet genom två av konsul

tillkallade, på visst sätt kvalificerade sakkunniga. Då en besiktning av sistberörda

beskaffenhet likväl icke torde utan vidare böra tillerkännas samma vitsord

som en genom svensk myndighet eller dess delegerade företagen besiktning, har

fartygsinspektionen enligt förslaget tillerkänts befogenhet att, därest så finnes

erforderligt, förordna om ytterligare besiktning å fartyget. Härtill gives särskilt

anledning, därest fartyget icke vid den tidigare besiktningen blivit vederbörligen

torrsatt eller kölhalat.

I fråga om inspektion utomlands har kommerskollegium icke gjort

någon erinran mot kommitténs förslag och beträffande besiktning utomlands

endast tillstyrkt några ändringar i förslaget av huvudsakligen

formell art.

På samma gång man måste anse, att ifrågavarande förrättningar

böra så långt möjligt verkställas av statens egna tjänstemän, är det å

andra sidan av vikt, att sådana anordningar vidtagas, att sjöfarten ej

allt för mycket betungas av de nya lagstiftningsåtgärderna, och en sådan

anordning är den i författnings förslaget inrymda rätten för svenska

Förrättningar

utomlands.

Sjöfarts
säkerliets
kommittén.

Kommers
kollegium.

Departe
mentschefen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

redare att få de fartyget obligatoriskt påvilande besiktningarna utförda

även i utlandet, där sådant av vissa skäl kan påfordras.

Denna fråga synes mig emellertid böra närmast skärskådas ur

kostnadssynpunkt.

Att staten, då den genom att utöva eu offentlig kontroll över vissa

föreskrifters efterlevnad, på ett ganska betungande sätt griper in i den

enskilde näringsidkarens handlingsfrihet, själv bör så långt möjligt draga

kostnaden härför, torde vara obestridligt, och en sådan uppfattning har

jämväl varit normerande vid uppgörandet inom sjöfartssäk erhetskommittén

av förslaget till lag om tillsyn å fartyg. Jag instämmer också i kommitténs

förut åberopade, av kommerskollegium utan erinran lämnade

principuttalande att kostnaderna för den allmänna tillsjnien böra bäras

av staten. Vill man nu tillgodose behovet att med tillsynen kunna nå

även de svenska fartyg, som äro så gott som uteslutande sysselsatta i

fart mellan utländska hamnar allenast, men på samma gång sörja för

att särskilt de periodiskt återkommande obligatoriska besiktningarna

med åtföljande torrsättningar kunna utföras utomlands, så att fartygen

icke skola nödgas för ändamålet med stora kostnader och olägenheter

besöka Sverige, förtjäna även följande synpunkter anläggas på saken.

Då svenska staten genom inrättandet av en offentlig kontroll å

fartygens sjövärdighet fastslagit såsom en dess angelägenhet att en

sådan sjövärdighet verkligen åstadkommes, bör det också vara en angelägenhet

av vikt, att kontrollen så långt möjligt utövas av svenska

funktionärer, vilka, såsom lydande direkt under en svensk central myndighet,

självfallet måste handla under en helt annan känsla av ansvar

än i främmande länder mera tillfälligtvis förordnade funktionärer. Av

denna grund synes kontrollväsendet icke böra läggas så, att det direkt

inbjuder till att låta verkställa de obligatoriska förrättningarna i främmande

länder i stället för i hemlandet. Fara härför synes emellertid

förefinnas, om staten såväl åt sådan i utlandet utförd förrättning tillmäter

samma verkan som åt en i hemlandet utförd förrättning som

ock tager på sig kostnaden jämväl för den i utlandet utförda förrättningen.

Att åt en sådan i utlandet verkställd förrättning: i allmänhet måste

tillerkännas samma verkan som åt en inom hemlandet utförd motsvarande

förrättning därom torde väl icke mera än en mening råda, eljest vore

ju syftet med hela anordningen förfelat. I detta avseende finnes alltså

icke någon möjlighet att undanröja den olägenhet, som ligger däruti,

att de svenska redarne av vissa skäl — ekonomiska eller lämplighetsskäl

— föredraga att låta sina fartyg undergå vederbörlig besiktning i

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

utlandet. Däremot synes det icke skäligen kunna påfordras, att, såsom

sjöfartssäkerhetskommittén och jämväl kommerskollegium synas hava

förutsatt, sådan i utlandet utförd förrättning även bekostas av staten.

Då nämligen denna anordning huvudsakligen tillkommit för att bereda

de svenska redarne lättnad, synes det icke vara för mycket begärt,

om å andra sidan dessa redare själva få vidkännas ersättningen till

förrättningsmännen för i utlandet verkställd besiktning, helst som denna

kostnad icke lärer spela någon avsevärd roll i jämförelse med den

vinst i tid och penningar, som den i utlandet verkställda förrättningen

kan bereda.

Tager man fasta härpå, torde man icke behöva ingå på en undersökning

rörande storleken av de belopp, vartill kostnaden för de utom

riket utförda besiktningsförrättningarna skulle komma att belöpa sig.

En sådan undersökning lärer i övrigt knappast låta sig utföra. Så är

det omöjligt att förebringa eu uttömmande eller i varje fall något så

när tillförlitlig utredning, om och i vilken mån de svenska redarne för

närvarande låta sina fartyg undergå vederbörlig tillsyn av klassexpert

eller av annan kontrollant i främmande hamnar, den enda tillsyn som

för närvarande utövas å flertalet fartyg. Visserligen kan man ur respektive

klassificeringsinstitutions registerböcker inhämta kännedom om, huruvida

torr sättning ar av fartyg i allmänhet äga rum i större mån utomlands

än i hemlandet, men dels är det icke utan vidare givet, att proportionen

i detta avseende kommer att bibehållas efter inrättandet av en statskontroll

med därav följande bättre tillgång på inhemska inspektörer, än

vad för närvarande är fallet, dels utgöra ju själva torrsättningarna och

därmed i samband stående undersökningar endast eu del av besiktningsarbetet.

1 vad mån de återstående delarne av sådan besiktning för närvarande

utföras och för framtiden kunna beräknas bliva utförda i främmande

länder, därom torde det bliva mycket svårt att bilda sig ett riktigt

omdöme.

Vidare är det naturligen svårt att på förhand bestämma en taxa,

efter vilken de främmande ländernas besiktningsmän skulle äga att göra

sina debiteringar, ty när icke något fast efter längre tid beräknat arvode

lärer kunna för dessa bestämmas, bör väl ersättningen utgå olika allt

efter arten och graden av det presterade arbetet, men även bliva beroende

på den å respektiv ort gängse praxis vid debiteringar av ifrågavarande

art.

Man torde nog få beräkna, att kostnaderna för i utlandet verkställda

besiktningar, om de drabbade statsverket, skulle belasta detta

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 177 höft. (Nr 234.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

Kontrollen å

främmande

fartyg.

Organ för

tillsynen.

42 Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition Nr 234.

med utgifter ej avsevärt understigande de kostnader, vartill inom landet

verkställda besiktningar komme att belöpa sig.

På nu angivna skäl utgår jag från att kostnaderna för i utlandet

utförda besiktningar icke böra drabba staten.

Vad åter beträffar sådan förrättning utomlands, som är att anse

såsom inspektion, och vilken enligt författningsförslagets § 8 skall ske,

då särskild anledning därtill förekommer, samt verkställas av svensk

konsul med befogenhet för denne att kunna såsom biträde tillkalla sakkunnig,

helst svensk man, föreligger enligt min tanke icke samma anledning

att befria statsverket från utgiften härför. Kostnaderna för dylika

inspektioner torde, under förutsättning att konsulerna icke berättigas till

någon särskild gottgörelse härför utöver dem enligt gällande expeditionstaxa

tillkommande förmåner, stanna vid relativt obetydliga belopp.

Konsulernas ingripande med hänsyn till sådana förrättningar och därav

tilläventyrs föranledda utgifter för sakkunniga torde komma att närmast

regleras av de särskilda föreskrifter, som genom tillägg till konsulatinstruktionen

och eljest lära för konsulernas vidkommande krävas genom

tillkomsten av den nya sjösäkerhetslagstiftningen.

På frågan om de svenska kontrollmyndigheternas ställning till de

svenska hamnar besökande främmande fartygen torde jag icke här behöva

närmare ingå, enär jag, i anslutning till kommerskollegii ståndpunkt

härutinnan, anser detta vara en fråga, som närmast bliver beroende på,

vilka överenskommelser kunna träffas med främmande makter om ömsesidigt

erkännande av den utav vederbörande lands kontrollmyndigheter

utövade tillsynen över fartygens sjövärdighet. I alla händelser lärer

icke för den närmaste tiden tillsynen från svensk sida å främmande fartyg

bliva så ingående, att den kan anses nämnvärt inverka på frågan om

kostnaderna för tillsynen i dess helhet.

Jag övergår nu till frågan om de nya statsorgan, som erfordras

för utövande av den ifrågasatta statskontrollen å fartygs sjövärdighet

med mera.

Sjöfartssäkerhetskommittén har tänkt sig, att statskontrollen skulle

utövas dels av en central myndighet, dels av densamma underordnade

lokala myndigheter. Kommerskollegium har intagit samma ståndpunkt,

och även jag finner anordningen lämplig, varjämte jag, då även bemanningen

skall bliva föremål för kontrollen, anser vissa myndigheter,

som hava att förrätta sjöfolks på- och avmönstring, kunna, åtminstone

till en början, anlitas som lämpliga biträden för kontrollens utövande

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

såvitt angår bemanningen. I Sverige skulle de utgöras av sjömanshusens

ombudsmän. Utomlands sammanfalla dessa myndigheter med

de såsom biträden därstädes för den övriga tillsynen avsedda, nämligen

de svenska konsulerna.

Det synes mig lämpligast att först uppehålla mig vid frågan om

de lokala myndigheterna samt deras åligganden och befogenheter.

Sjöfartssäkerhetskommittén anför härom till en början:

Härjämte erfordras, att den centrala tekniska myndigheten erhåller biträde

för tillsynens utövande av lokala tjänstemän inom olika delar av riket. Även om

de nuvarande inspektörerna för passagerarångfartyg bibehölles och organisationen

av besiktningsförfarandet i fråga om dessa fartyg lämnades orubbad, skulle kontrollens

utsträckning till att gälla fartyg i allmänhet påkalla införandet av regelmässig

tillsyn genom kontrolltjänstemän i olika orter. Ett allsidigt övervakande

av den mängd skilda detaljer, vilka måste iakttagas för sjöfartssäkerhetens upprätthållande,

och ett skyndsamt vidtagande av de åtgärder, som må finnas nödiga

för att hindra ett osäkert fartygs användande i sjöfart, kunde den nya tillsynsverksamheten

ej väntas åvägabringa, därest denna, i fråga om andra fartyg än

passagerarångfartyg, skulle inskränkas till tillfälliga eller av särskilda skäl vidtagna

kontrollåtgärder enbart på föranledande av central myndighet.

I fortsättningen angiver kommittén såsom åtgärder, vilka fa r tygsinspektör

efter hållen besiktning har att utföra, följande:

att avgiva rapport till fartygsinspektionen för dess anteckning om

besiktningen och vad därvid förekommit;

att lämna underrättelse till redaren eller befälhavaren om anmärkta

brister för deras avhjälpande samt att vid förnyat besök konstatera

fartygets tillstånd efter mottaget meddelande, att befunna brister avhulpits;
att

göra anmälan till polismyndighet för laga beivran av fel eller

försummelse vid iakttagandet av gällande föreskrifter, där sådan anmälan

finnes befogad;

samt att i förekommande fall utfärda förbud mot fartygs användande

helt och hållet eller i viss utsträckning, vilket förbud skulle

delgivas fartygsinspektionen och efter anmälan verkställas av polismyndighet;
och

har kommittén uttalat, att vad som vid inspektion iakttagits

må föranleda till motsvarande åtgärder.

Till stöd för sitt förslag att förläna även lokal fartygsinspektör

befogenhet att utfärda förbud av nyss angivna art har kommittén

yttrat:

Sjöfartssäker
hetskom
mittén.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

Det må härvid anmärkas, att i främmande länder, där förbud mot fartygs

nyttjande kan meddelas, detta i några länder förutsätter beslut av en besiktningsnämnd

eller sjörätt eller av högre administrativ myndighet, men att åter i andra

länder förbud kan utfärdas av en statens kontrolltjänsteman, antingen definitivt

eller i avvaktan på en besiktningsdomstols beslut i ärendet. Kommittén har ansett,

att i färtygsinspektörernas oberoende tjänsteställning och i de anspråk på kompetens,

man på dem måste ställa, förefunnes tillräcklig garanti för ett omdömesgillt

och opartiskt utövande av rätten att meddela förbud; och har kommittén därför

tillstyrkt att giva fartygsinspektörerna likaväl som fartygsinspektionen sagda

befogenhet, så mycket hellre som det, med de mångenstädes långa avstånden mellan

hamnarna utefter Sveriges kust, både ur kostnadssynpunkt och med avseende å

faran i dröjsmål torde möta den största svårighet att anordna besiktningsnämnder

av fullt kompetenta personer. Därjämte bör fartygsinspektionen genom sina instruktioner

rörande inspektörernas verksamhet vara i tillfälle att giva dessa ledningför

en riktig utövning av rätten att meddela förbud medelst anvisning att särskilt

i sådana tveksamma fall, där förbud kan ifrågakomma, inhämta annans sakkunniga

yttrande, om sådant kan erhållas o. s. v., varförutom begränsning i vissa fartygsinspektörers

rätt att meddela förbud torde kunna i meddelad instruktion vidtagas.

Ett överlämnande till fartygsinspektör av befogenheten att beträffande

fartyg i allmänhet utfärda förbud mot nyttjande överensstämmer slutligen med den

uppfattning, som ligger till grund för bestämmelsen om inspektörernas för passagerarångfartyg

nuvarande rätt att jämlikt kungl. kungörelsen den 17 maj 1907

icke allenast företaga inspektion å, utan även utfärda förbud mot nyttjande av

passagerarångfartyg, vilken sistnämnda åtgärd skall vidtagas, så snart överhängande

fara för passagerarnas säkerhet skulle uppstå genom fartygets användande.

Kall, då berörda myndighet missbrukats, hava icke avhörts och lära än mindre

väntas förekomma efter inrättande av en central teknisk myndighet, fartygsinspektionen,

som även direkt är befogad att utfärda förbud och vars yttrande fartygsinspektören

tvivelsutan torde före slutlig åtgärds vidtagande inhämta, så snart detta

utan fara på grund av tidsutdräkten kan ske.

I fråga om de lokala färtygsinspektörernas antal, kompetensvillkor

och avlönande anför sjöfartssäkerhetskommittén.

För beräknandet av vilket antal fartygsinspektörer kunde anses erforderligt

för utförandet av tillsynsverksamheten i dess olika delar och vilka tjänstgöringsdistrikt

lämpligen borde tilldelas dessa, har kommittén föranstaltat om undersökning,

så gott ske kunnat, rörande förekomsten av fartyg inom svenska hamnar.

Härvid har, bland annat, utrönts, huru svenska fartyg, som enligt kommitténs förslag

blevo underkastade besiktningsskyldighet, äro fördelade mellan respektive hemorter,

till ledning för eventuell distriktsindelning efter nämnda grunder (Bil. TIT).

Emellertid torde behovet av fartygsinspektörer icke uteslutande kunna bedömas

från berörda utgångspunkt, utan har kommittén sökt vinna en lämplig fördelning

av tjänstedistrikten efter de olika kust- och vattenområdenas beskaffenhet och belägenhet

samt ungefärliga antalet av de fartyg, som förekomma på olika platser,

därvid kommittén stannat för ett antal av 22 fartygsinspektörer med distrikt, som

utvisas av en vid betänkandet fogad tablå (Bil. IY).

De 22 fartygsinspektörer, som kommittén sålunda anser behövliga för till
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

synens utövande, kunna emellertid icke alla väntas fylla samma anspråk på teknisk

utbildning och kvalifikationer i övrigt. Till färtygsinspektörer torde höra utses

personer, vilka äga tillräcklig erfarenhet och kunskap såväl i skeppsbyggeri som

beträffande fartygs maskineri för att kunna med sakkunskap utföra förrättningar,

som för kontrollens verksamma utövande i allmänhet äro erforderliga. Härvid bör

det förhållande beaktas, att inom åtskilliga kustområden de fartyg, vilka kräva

tillsyn, företrädesvis äro segelfartyg av trä, varför vid utseende av fartygsinspektörer

för dylika områden huvudsakligt avseende lärer böra fästas därpå, att de utsedda

personerna äga erfarenhet och skicklighet i bedömandet av sådana fartyg.

Avlöningen för fartygsinspektörerna torde, med hänsyn till olikheter i kvalifikationer

och i tjänstgöringens omfattning, icke böra bestämmas till samma belopp

för samtliga dessa tjänstemän. Kommittén har förslagsvis tänkt sig, att årliga

avlöningen bör bestämmas till 5,000 kronor för vardera av 8 inspektörer, 4,000

kronor för vardera av 8 inspektörer och 3,000 kronor för vardera av 6 inspektörer.

För en var av de 22 inspektörerna torde böra beräknas en årlig resekostnad

av 2,000 kronor. Sammanlagda kostnaden för den lokala inspektionen skulle

sålunda uppgå till 134,000 kronor.

Kommerskollegium lrar på denna punkt följande uttalande.

Beträffande organisationen av de lokala inspektörerna har kommittén tänkt

sig, att desamma skulle utgöra till antalet 22, enligt fördelning, som framgår av

bilaga IV till kommitténs betänkande.

Enligt denna bilaga skulle i regel endast en inspektör finnas inom varje

distrikt, men två i Sundsvall, tre i Stockholm och tre i Göteborg. Kommittén har

emellertid icke närmare angivit, huru den tänkt sig arbetet fördelat mellan inspektörerna

i dessa sist nämnda tre städer, om i mån av deras olika kvalifikationer —

för skeppsbyggeriteknik, maskinteknik och sjömanskap —, eller om var och en

skulle hava särskilt geografiskt bestämt underdistrikt, exempelvis för inspektörerna

i Stockholm dess hamnområde, Mälarhamnar och Saltsjöhamnar, eller på annat

tänkbart sätt. Kollegium anser, att i de fall, då flera inspektörer stationeras å en

och samma plats, åt en av dem bör givas ett visst förmanskap, så att han kan

ordna och fördela arbetet.

Kommitténs förslag till distriktsindelning är ju rätt obestämt, och torde kräva

en omarbetning med angivande av bestämda geografiska begränsningar. Då detta

emellertid är en fråga, vilkens ordnande icke är av någon större principiell betydelse,

särskilt om de i förslaget skisserade tjänstgöringsområdena i det stora hela

bibehållas, torde frågan bäst avgöras först i sammanhang med de olika inspektörsbefattningarnas

tillsättande. Detta gäller även beträffande platsernas fördelning

efter de olika löneklasserna. Att nu på förhand, innan någon erfarenhet av fartygsinspektionens

verksamhet vunnits, avgiva ett tillfredsställande förslag till slutgiltig

stat för inspektörerna med angivande av noggrant bestämda distrikt och avlöningsbeloppet

för en var inspektör, förefaller omöjligt, helst som frågan också,

isynnerhet i början, är beroende av tillgången inom de olika orterna på lämpliga

kandidater samt på deras löneanspråk.

Det synes därför kollegium lämpligast att kostnaderna för den lokala inspektionen

beräknas tills vidare till den av kommittén angivna totalsumman, 134,000

Kommers

kollegium.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

kronor, att till avsedda ändamål fördelas av Kungl. Maj:t efter förslag av kollegium

(fartygsinspektionen).

Kollegium biträder kommitténs uttalande (å sid. 225) i fråga om kompetensvillkoren

för inspektörerna.

Att en konsekvent genomförd statskontroll över fartygs sjövärdighet

och vad därmed äger samband kräver tillgång på lokala statsorgan,

ligger i sakens natur och torde ej erfordra någon vidare motivering

från min sida. Såsom jag redan sökt utreda kan den lokala

kontrollinstitutionen beräknas medföra förrättningar av olika slag till

ett antal av ej mindre än 2,875 om året, antagligen ännu flera. Huru

dessa förrättningar komma att fördela sig på de olika hamnarna är naturligen

omöjligt att med bestämdhet angiva. Vore det endast fråga

om de förrättningar, som under namn av besiktningar mera regelbundet

återkomma och äro av den omfattande art, att de väl måste antagas komma

att äga rum samtidigt med fartygens vårutrustning eller periodvis återkommande

överhalning, kunde det ju lätt ordnas så, att dessa förrättningar,

till övervägande del åtminstone, förlädes till de större hamnplatser,

där erforderligt varvsarbete jämte annat nödigt arbete bäst kan

presteras. Under sådan förutsättning skulle nog lokalinspektörerna kunna

inskränkas till ett fåtal, stationerade en eller flere just på sådana platser.

Men nu utgöres en mycket viktig, att ej säga den viktigaste grenen

av fartygsinspektörernas verksamhet av fortlöpande inspektioner, vilka,

ehuru med vederbörligt iakttagande att, så vitt möjligt, rubbning i fartygens

trafikförhållanden ej föranledes, böra företagas å fartygen, då

dessa äro i användning. Vidare erbjuda Sveriges långsträckta kuster

så många olika hamnar, vilka fartygen under seglationen besöka, att

detta med nödvändighet medför en betydlig utskiftning av den lokala

kontrollinstitutionens verksamhet, varav följer behovet utav ett jämförelsevis

stort antal inspektörer fördelade så långt möjligt utefter de

svenska kusterna, varjämte en inspektör bör finnas att tillgå för sjöfarten

å Vänern med därmed förbundna älvar och sjöar.

Jag finner då för min del intet skäl föreligga att frångå det antal,

som föreslagits av sjöfartssäkerhetskommittén och av kommerskollegium

lämnats utan erinran. Aven de föreslagna stationerna finner jag på

det hela taget lämpliga, men förmenar, i anslutning till kommerskollegii

uttalande, att den av sjöfartssäkerhetskommittén antydda distriktsindelningen

är ganska obestämd, särskilt ur administrativ synpunkt. I

nu föreliggande sammanhang synes det dock ej nödigt att närmare

ingå på denna fråga, vilken icke är av större principiell betydelse, än

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 234.

att den till en början bäst ordnas provisoriskt i samband med lokalinspektörernas

tillsättande.

För att emellertid komma till en bestämd anslagssumma att lios

Riksdagen anmälas till beviljande har jag låtit redan nu uppgöra ett

förslag till arvoden och resekostnader för de lokala fartygsinspektörerna

å de olika stationerna slutande på 91,000 kronor i arvoden och 38,200

kronor i resekostnader eller tillsammans 129,200 kronor. Detta förslag

ävensom ovannämnda, av sjöfartssäkerhetskommittén avlämnade bil. IV

torde få bifogas detta protokoll.

Det må uppmärksammas, att ehuru antalet av de högst avlönade

inspektörerna ökats till nio i stället för förut föreslagna åtta, man, genom

att upptaga de föreslagna resekostnaderna till belopp, som synas stå

i antagligt förhållande till de olika distriktens storlek och kommunikationsmöjligheter,

lyckats med 4,800 kronor nedbringa det av kommittén

och kommerskollegium härutinnan beräknade totalbeloppet, 134,000 kronor.

Jag vill dock genast uttala en bestämd reservation för de tänkbara

fall, att eventuell kandidatnöd samt möjligen vunnen bättre utredning om

den blivande fördelningen på de olika orterna av förrättningarne kunna

med nödvändighet påkalla mindre ändringar i mitt nu uppgjorda förslag.

Beträffande storleken av de tre olika arvodesbeloppen, lärer i varje

händelse någon avprutning icke vara tillrådlig, om man vill för de

ifrågavarande befattningarna försäkra sig om någorlunda sakkunniga

och även eljest lämpliga personer. Det är ock av denna grund jag

ökat antalet av de högst avlönade inspektörerna till nio i stället för

förut föreslagna åtta.

Man torde med ganska stor visshet kunna förutsäga, att, även om

befattningarna under tid för minskad eller upphörd seglation kräva

mindre arbete, det bliver svårt att omedelbart erhålla ett tillräckligt

antal kompetenta inspektörer, särskilt med de föreslagna löneförmånerna,

vilka i jämförelse med de löner, som ofta bjudas ingenjörer i privat

verksamhet, hira vara att anse som låga, och vilka ju till en början,

såsom beroende på ett extra anslag, ej kunna förbindas med fullmakt

å beställningen. Man inser detta lättare, om man besinnar att, för att

kunna tillfredsställande fylla den ansvarskrävande posten som fartygsinspektör,

innehavaren måste äga ej endast teoretiska insikter och en

viss allmänbildning utan även stor praktisk erfarenhet, en erfarenhet,

som i vårt land är så mycket svårare att vinna, som genom förhållandenas

makt ringa tillfälle inom landet, åtminstone för närvarande, gives att

förvärva sådan erfarenhet. Det kan på goda grunder antagas, att de

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

ingenjörer eller andra fackmän på området, som verkligen sitta inne

med tillräcklig erfarenhet och övrig kompetens, i regel icke äro villiga

att mot de tänkta löneförmånerna åtaga sig det ansträngande och grannlaga

arbetet med fartygsbesiktningar och fartygsinspektioner för statens

räkning, då säkerligen mera inkomstbringande sysselsättningar stå dem

till buds, helst som, för betryggande av verklig opartiskhet, är förutsatt

att i högst väsentlig grad begränsa möjligheten för inspektörerna att

bereda sig extra inkomster utom tjänsten. Det torde till en början få

räknas med möjligheten av att en och annan fartygsinspektörsbefattning

kommer att besättas med jämförelsevis unga personer, vilka väl så

småningom få, så att säga, läras upp av den centrala myndighetens

personal, vilken bör förväntas komma att bestå av tillräckligt erfarna

och även eljest kompetenta män. Men det är då av vikt, att löneförmånerna

för lokalinspektörerna fixeras till sådana belopp, att deras

befattningar innebära för innehavarne tillräcklig lockelse att stanna

kvar i dem, och att alltså ej riskeras, att befattningarne bliva mera

allmänt betraktade såsom ett slags skola och övergivas, så snart innehavarne

inhämtat tillräckliga insikter och erfarenheter för att slå sig

bättre fram i privat verksamhet.

Till skrivmaterialier och andra expenser torde få beräknas åtminstone

lika mycket för dessa inspektörer som nu tillgodokommer inspektörerna

för passagerarångfartyg eller 300 kronor årligen för en var. Det må

härvid ifrågasättas, huruvida icke lokalinspektör borde av expensmedlen

erhålla ersättning för de ej alldeles oväsentliga kostnader, som anskaffandet

och renhållningen av så kallade »överdragskostymer» medföra.

För min del finner jag det rimligt att inspektörerna erhålla ersättning

för denna med tjänsten direkt förenade kostnad. Därför torde rörande

de för expenser avsedda medel sådana bestämmelser givas, att utgifterna

i fråga om överdragskostymer kunna ersättas av samma medel.

I detta sammanhang bör kanske ej alldeles förbigås behovet för

lokala inspektörer av tillgång, på statens bekostnad, till telefon och måhända

även till tjänstelokal. Behovet i det förra hänseendet kan emellertid

tillgodoses utan Riksdagens besvärande därmed, och frågan om fri

tjänstelokal torde ej vara så trängande, att den under det första verksamhetsåret

kräver sin lösning utom möjligen i något enstaka fall, i

vilket då saken lärer kunna av Kungl. Maj:t ordnas utan hänvändelse

till Riksdagen.

På frågan om arbetsfördelningen mellan de lokala inspektörerna

å sådan plats, där flere än en inspektör är erforderlig, torde icke vara

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

behövligt eller ens lämpligt att här ingå i vidare mån än att jag för

min del biträder kommerskollegii åsikt, att i dessa fall bör åt en av

inspektörerna givas ett visst förmansskap, så att han kan ordna och

fördela arbetet.

Mot sjöfartssäkerhetskommitténs av kommerskollegium biträdda

uttalande angående kompetensvillkoren för de lokala inspektörerna har

jag ej funnit anledning till erinran. Frågan regleras för övrigt av tillgång

på kandidater. Dock synes önskvärt, att eu av inspektörerna i

Stockholm samt möjligen inspektören vid Vänern eller å annan lämpligstation

i eller i närheten av de större stålverksdistrikten jämväl besitta

erforderliga insikter för att kunna fullgöra de materialprovningar, som

torde betingas av eventuella bestämmelser därom, att fartyg samt dess

maskineri och ångpanna skola jämväl beträffande materialets beskaffenhet

vara underkastade fartygsinspektionens godkännande.

I en under gårdagen till Kungl. Magt inkommen skrift har Stockholms

styrmansförening med hänsyn till den förestående organisationen

av statskontrollen å fartygs sjövärdighet framhållit såsom angeläget —

förutom att tillsynsmyndigheten för fartygsinspektörerna förlädes till

socialstyrelsen, till vilken fråga jag återkommer i det följande — att

till inspektörer jämväl utsåges sjöfolk, som styrkt sin kompetens, enär

ifrågavarande inspektörsbefattningar icke kunde eller borde reserveras

ensamt åt ingenjörer, vilka med än så utmärkt teknisk utbildning icke

hade den insikt och erfarenhet beträffande sjömansyrkets praktiska sidor,

som måste vara en oundgänglig förutsättning för att inspektörerna skulle

kunna fylla sitt värv till gagn för alla parter.

Detta giver mig anledning särskilt betona, att vad redan blivit

åberopat och anfört i fråga om inspektörerna ingalunda motsäger, att

nautiskt utbildade personer kunna anställas såsom far tygsinspektörer,

om än till följd av sakens natur flertalet av dessa måste vara ingenjörer.

Det är tvärtom förutsatt, att till sådana skulle utses även nautiskt utbildade

personer, för att sålunda statsinspektionen skulle få draga gagn av dessas

insikter och erfarenhet till förverkligande av statskontrollens ändamål.

Beträffande både Stockholm och Göteborg, som vartdera skulle få tre

inspektörer, och sannolikt även vidkommande Sundsvall, som skulle

bliva station för två inspektörer, lärer en av befattningarna, om lämplig

kandidat kan fås, besättas med en nautiskt utbildad man; likaså å en

eller annan av de övriga stationerna, särskilt i orter där rederirörelse

idkas mera väsentligt med segelfartyg. I varje särskilt fall kommer

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. i 177 höft. (Nr 234.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 234.

naturligtvis att övervägas, huruvida bland aspiranterna skall antagas en

ingenjör eller en nautiskt utbildad person.

Redan på detta ärendes föregående stadium hava ifrån fartygsbefälets

sida önskemål i likartat syfte kommit till synes. Så hava

ångfartygsbefälhavaresällskapet, Sveriges fartygsbefälsförening och sjökapten

ssocieteten i Stockholm uttalat, att i varje distrikt borde finnas

två inspektörer, av vilka en borde hava avlagt sjökaptensexamen och

fort handelsfartyg. Att tillsätta flere än en inspektör i något annat än

de tre åsyftade distrikten torde dock, såsom ock kommerskollegium

beträftande nämnda uttalande erinrat, icke behövas endast ur nyss angivna

synpunkt, om eljest arbetet ej är mera omfattande än att det medhinnes

av en person ensam. Det bör vidare bemärkas, att de intressen, man

sålunda velat tillvarataga, lära bliva i sin mån tillgodosedda genom

ovillkorligt anställande inom centralmyndigheten (fartygsinspektionen)

av en sjötekniskt utbildad och i sjömanskap väl förfaren tjänsteman,

varom närmare i det följande.

CMtralmyn- inspektörerna skola enligt det i det föregående åbe
•9

e en- ropade förslaget till förordning om tillsyn å fartyg m. m. vara underordnade

en centralmyndighet, som har att leda deras verksamhet samt

äger överinseendet över den svenska sjösäkerhetskontrollen.

Sjöfartssä- Sjöfartssäkerhetskommittén anför i detta ämne.

kerhetskom
Liksom

kommittén anser, att för den repressiv^ kontrollens utövande på

effektivt sätt det är nödigt att den centrala myndighet, som härmed äger befattning,

verkligen gives ledningen vid övervakandet av sjölagens bestämmelser angående

undersökning efter inträffad sjöolycka, så finner kommittén det jämväl vara en

ovillkorlig förutsättning för ett rätt utövande av statens tillsyn å fartyg, att handhavandet

härav lämnas till en central myndighet, så inrättad, att dess tillsynsverksamhet

må utövas efter enhetliga grunder, med genomförd likformighet i tillämpningen

av givna säkerhetsbestämmelser, med full sakkunskap i de ärenden, vilka

ankomma på dess prövning, och med möjlighet att skyndsamt vidtaga nödiga åtgärder

till fartygssäkerhetens betryggande under minsta möjliga olägenhet för sjöfartsnäringens

idkare. Nödvändigheten att för det angivna syftet äga en särskild centralmyndighet

framgår redan av det tidigare anmärkta förhållande, att tillsynsmyndigheten

måste förutsättas utöva icke allenast en kontrollerande utan jämväl

en normerande verksamhet medelst utfärdande bland annat av tekniska föreskrifter

om vad för godkännande av vissa föremål erfordras. Även synes det vara ett

villkor för att vinna slutligt godkännande i åtskilliga främmande länders hamnar

av de föreskrifter, vilka röra beskaffenheten av svenska fartyg, att kontrollen över

opaginerad Kontrollera mot PDF

5L

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

dessa föreskrifters efterlevnad är, liksom i berörda främmande länder, överlämnad

till en härför ansvarig central myndighet.

I Storbrittannien med liera länder utövas den högsta övervakande kontrollen

över fartyg av ett statsdepartement, med eller utan biträde av ett sakkunnigt råd

eller eu särskild teknisk myndighet för utövande av den närmare tillsynen. Vid övervägande

av det sätt, varpå en blivande teknisk centralmyndighet för fartygskontroll

lämpligen skulle kunna inordnas i den nuvarande statsförvaltningen här i

landet, har kommittén funnit den ifrågasatta myndighetens blivande verksamhet

vara av den beskaffenhet, att den lämpligast borde övertagas av kommerskollegium,

som för närvarande handlägger till sjöfarten hörande ärenden i allmänhet och särskilt

har till uppgift att övervaka säkerheten ombord å fartyg i de avseenden denna

är genom gällande bestämmelser underkastad offentlig kontroll. I stället för eu

sådan anordning har, i saknad av ett särskilt departement för sjöfartsärenden, allenast

inrättandet av ett fristående, under något av statsdepartementen direkt lydande

verk kunnat komma i betraktande. Men då frågan om införandet av en centralmyndighet

för behandlingen av tekniska ärenden i allmänhet icke för närvarande

är aktuell och inrättandet av ett dylikt verk speciellt för fartygskontrollen så

mycket mindre synts böra ifrågakomma, som detta innebure lösryckandet från

kommerskollegium av eu verksamhet, för vilken denna myndighet, så långt som

den nuvarande kontrollen sträcker sig, redan är inrättad, har kommittén icke funnit

anledning föreslå ett anordnande av tillsynen å fartyg på sistberörda sätt. Ett

bestämt skäl för att hos kommerskollegium förlägga ledningen av kontrollen jämväl

på av kommittén föreslagna nya områden förefinnes också häruti, att kommerskollegium

enligt sjölagen, i vars grunder kommittén icke i detta avseende tillstyrker

någon ändring, har till uppgift att övervaka undersökningsförfarandet efter inträffad

sjöolycka. Det synes kommittén uppenbart, att en likformig och skyndsam tillämpning

av givna säkerhetsföreskrifter bör väsentligen främjas genom att den preventiva

och repressiva kontrollen över fartygs säkerhet förenas hos samma överordnade

myndighet. Tillräcklig garanti för sakkunskap, opartiskhet och självständighet

hos de personor, vilka äga att utföra de olika åtgärderna för kontrollens

utövande i skilda riktningar bör därjämte erhållas genom tillseende därav, att olika

härför inrättade organ bliva för sina respektive ändamål lämpliga och skickliga

samt i viss mån av varandra oberoende. Liksom det sjötekniska biträdet och den

särskilda åklagaren enligt kommitténs förslag skulle direkt under kommerskollegium

vara verksamma för utredning och åtal på grund av inträffade sjöolyckor, anser

kommittén, att kommerskollegium bör utöva den tillsyn, varigenom fartygs beskaffenhet

skall kontrolleras, genom särskilt för ändamålet inrättade organ, som

inom sitt anvisade område skulle under självständigt ansvar uteslutande öva den

tekniska tillsynen , med vad därmed äger omedelbart samband för säkerhetens betryggande.

— — — — — —

Med den uppfattning, kommittén hyser angående de kontrollåtgärder av huvudsakligen

rent teknisk art, som böra ankomma på den föreslagna kontrollmyndighetens

utförande, har kommittén utgått ifrån, att det centrala organet härför, fartygsinspektionen,

bör utgöras av en i sjöväsendet kunnig och med sjöfartsnäringens

krav förtrogen man såsom chef samt två assistenter, av vilka den ene bör vara

utrustad med de största möjliga tekniska kvalifikationer beträffande fartygsbyggnad

och fartygsmaskineri och den andre, som närmast skulle hava att svara för

de rent administrativa göromålen, äga därför nödiga förutsättningar. Fartygsin
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

K omm ersko]

legitim.

52 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

spektionen skulle hava till uppgift att leda och övervaka tillsynen och därunder

låta verkställa undersökningar rörande fartyg; föra anteckningar angående fartygs

därvid befunna tillstånd och vad därmed stär i sambad; följa teknikens utveckling

på förevarande område, med skyldighet att tillhandagå andra myndigheter med utredning

i fråga om vad som rör fartygs säkerhet; samt att, på grund av givna

bestämmelser, lämna nödiga föreskrifter om sättet för fullgörandet av dessa. Dessutom

skulle fartygsinspektionen äga att utfärda certifikat rörande vissa förhållanden,

när sådant enligt gällande bestämmelser erfordras. Huru fartygsinspektionens

arbete i organisatoriskt avseende skulle inordnas under kommerskollegii verksamhet

torde bliva föremål för utredning av den kommitté, som är sysselsatt med utarbetande

av förslag om anordnandet efter nya grunder av kommerskollegii verksamhet

i allmänhet, men synes det sjöfartssäkerhetskommittén önskvärt, att fartygsinspektionens

chef, med den självständiga ställning han avsetts erhålla, bör i ärenden,

som skola i kollegium behandlas enligt den föreslagna lagen om tillsyn å fartyg,

såvitt hans egen vidtagna åtgärd icke är föremål för bedömande, vara föredragande

och eventuellt äga medbeslutanderätt hos kollegium.

I fråga om kostnaderna för själva centralmyndigheten utlät sig

sjöfartssäkerhetskommittén sålunda.

Vad först beträffar själva fartygsinspektionens stat, torde chefens avlöning

icke böra sättas under det belopp, som utgör begynnelseavlöning för ledamöter i de

med kommerskollegium likställda centrala ämbetsverk, där lönereglering genomförts,

eller 8.100 kronor årligen. Av assistenterna synes den fartygstekniskt utbildade

höra åtnjuta en årlig avlöning å minst 7,000 kronor och den andre assistenten

minst 5,000 kronor. Därtill komma, förutom sådana expenser, vilka kunna beräknas

ingå bland kommerskollegii för dess samtliga avdelningar gemensamma utgifter,

särskilda kostnader, såsom arvode till speciellt fackkunniga personer, resor,

överbesiktningar m. nu, vilka utgifter förslagsvis torde böra upptagas till 10,000

kronor årligen. Med denna beräkning skulle utgifterna för den centrala administrationen

av fartygskontrollen uppgå till omkring 30,000 kronor om året.

Kommerskollegium tillstyrker inrättandet av en central tillsynsmyndighet

och anför härom.

Vad då beträffar organisationen av denna kontroll---lärer behovet av en

central tillsynsmyndighet ligga i öppen dag, redan av den grund, att genom tillvaron

av en sådan myndighet lättare åstadkommes den likformighet i författningarnas

tillämpning, vilken är desto mera önskvärd, som föreskrifterna i sig själva äro

synnerligen mångskiftande. På spörsmålet huru denna centrala myndighet bör

vara organiserad torde det ej tillkomma kollegium att i detta sammanhang närmare

ingå, då detta ämne för närvarande utgör föremål för behandling av den kommitté,

som har att verkställa utredning rörande förändrad organisation av kommerskollegium

m. m. Kollegium torde härutinnan kunna för närvarande inskränka sig till

några uttalanden i fråga om centralmyndighetens personal och dennas kompetens.

Så vitt. kollegium nu kan överskåda saken, bör enligt kollega mening den

centrala myndigheten införlivas med kollegium eller annat i dess ställe blivande

ämbetsverk samt utgöras av en mer eller mindre självständigt ställd chef, vilken i

regel bör vara fartygstekniskt (både skeppsbyggeri- och maskintekniskt) utbildad,

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234. 53

samt minst tre underlydande tjänstemän (assistenter), därav en med juridiskt-admimstrativ

utbildning, eu i sjömanskap väl förfaren och en om möjligt i såväl skeppsbyggen

som maskinteknik utbildad, med iakttagande att i den man chefen är

mindre utbildad i dessa grenar den sist nämnda assistenten bör i stället äga nödig

utbildning. Vidare torde erfordras ett eller två skrivbiträden.

Kollegium vill i detta sammanhang erinra om, att, enligt vad för kollegium

bimt upplyst, »Det norske sjöfartskontor» i Kristiania, som dock har överlåtit en

väsentlig del av sitt arbete åt det norska klassificeringssällskapet »Det norske

Veritas», sysselsätter över ett tjugotal tjänstemän förutom de lokala besiktningsmannen,

ett antal, som ju ingalunda kan sägas stå ens tillnärmelsevis i samma

p™po™ tlU de, här ovan för Sverige föreslagna som den norska handelsflottan

star till den svenska.

Fragan om kvalifikationerna för erhållandet av chefskapet för den ifrågasatta

nya tartygsinspektionen bör naturligen närmast avgöras med hänsyn till det maktpåliggande

i denna befattning och vikten av att därför erhålles så lämplig person

som möjligt. Blir frågan alltså i sista hand en personfråga, är det i varje fäll av

stor vikt med hänsyn till fartygsinspektionens så gott som uteslutande fartygstekmska

uppgift, vilket i övrigt även kommittén särskilt framhållit, att just denna

kunskapsgren bliver starkt representerad inom fartygsinspektionen.

Behovet av eu central tillsynsmyndighet synes mig vara så uppenbart

och i övrigt så förenligt med de i vårt land tillämpade principer

i fråga om statsförvaltningens organisation, att jag anser mig icke behöva

närmare utveckla samma behov.

Föreligger alltså ett klart behov av denna centrala tillsynsmyndighet,

j^jtyssi^spektionen, återstår det att lösa spörsmålet om dess organisation.

För så vitt frågan gäller en slutgiltig lösning bör den närmast ankomma

pa utlåtande av kommerskollegiikommittén, eventuellt gemensamt med

departementalkommitterade. Något dylikt utlåtande är emellertid ännu

icke avgivet. Det gäller nu att omedelbart framlägga plan till sakens

p rovisoriska ordnande, åtminstone för tiden till 1914 * års slut, och i

sådant syfte tillåter jag mig framhålla följande synpunkter och önskemål.

1)et sJnes vara eri fullt naturlig och riktig anordning att, såsom

sjöfartssäkerhetskommitten förutsätter, den högsta ledningen av statsontrollens

verksamhet förlägges till den myndighet, som har att i främsta

lummet företräda sjöfartsintressena i statsförvaltningen. Så är ock i

allmänhet fallet i andra länder. En dylik anordning är även ur den

synpunkten förmånlig, att densamma ställer sig ekonomiskt vida mindre

betungande, än om man för ändamålet skulle inrätta ett särskilt ämbetsverk

Den fara ligger jämväl nära till hands, att, om fartygsinspektionen

anordnas som ett från den centrala sjöfartsmyndigheten fullt fristående

organ, den åsyftade kontrollen kan till skada för sjöfartsnäringen komma

Departements
chefen.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Kommersliollegiikommittén

och

departementalkommitterade.

54 Kungi. Maj:ts Nåd: Proposition Nr 234.

att handhavas utan tillräcklig kännedom om samma närings villkor och

behov. Vidare må erinras om det förhållande, att den visserligen efter

ringa mått tilltagna fartygsinspektion, som, enligt vad jag förut erinrat,

redan nu är anordnad dels för passagerarångfartyg dels ock för vissa

begränsade områden av den allmänna sjösäkerheten, lyder under eller

är anknuten vid sjö fartsorganet, vadan för kontinuitetens bevarande samt

för tillgodogörande av hittills vunnen erfarenhet av detta slag synes

helt naturligt, att jämväl den blivande, vida mera omfattande allmänna

fartygsinspektionen nära anknytes vid samma sjöfartsorgan. Synnerligt

viktigt är det att genom fartygsinspektionens förläggande till statens

allmänna sjöfartsorgan detta på ett för sjöfarten synnerligen betydelsefullt

område kommer att tillföras en fond av sakkunskap och erfarenhet,

som kan väntas bliva till mycket gagn för denna myndighets verksamhet

i allmänhet.

Vid behandlingen av detta spörsmål har jag tagit under övervägande,

om och i vilken mån den sociala förvaltningen och dess centrala

organ, socialstyrelsen, böra övertaga eller äga inflytande å den gren av

statsförvaltningen, som skulle hava omsorgen om de med den nya lagstiftningen

och dess tillämpning avsedda intressen, däri ingår, bland

annat, hänsynen till arbetarskydd.

Till belysning av ämnet må här återgivas det viktigaste av vad

kommerskollegiikommittén och departemeiitalkommitterade i sitt med

underdånig skrivelse av den 18 november 1911 avlämnade betänkande

om socialstyrelsen ant ört i fråga om hänförandet till socialförvaltningen

av arbetarskydd i vissa på speciallagstiftning beroende näringar, däribland

sjöfarten, så lydande.

Dessa olika grenar av speciallagstiftning innehålla obestridligen viktiga sociala

moment, i det att de åsyfta skydd mot de med yrkesutövningen å respektive områden

förenade risker. Men detta skydd avser ej blott anställd personal utan utsträckes

här till att gälla, allt efter omständigheterna, enskild och allmän egendom,

offentlig ordning och säkerhet, allmän trafik in. m. Härmed sammanhänger, att

ifrågavarande författningar innehålla ingående bestämmelser rörande vederbörande

arbetsföretags anordnande och drift. De sociala momenten i dylika specialförfattningar

äro sålunda så nära sammanvävda med de tekniskt-ekonomiska, att författningarnas

tillämpning i avseende å det ena området med nödvändighet måste inverka

även på det andra. Och då författningarnas tyngdpunkt ligger på det ekonomiska

området, anse kommittéerna lämpligast, att ärenden av hithöiande slag

icke tillhöra den sociala förvaltningen utan det blivande organet för de ifrågakommande

näringsintressena. Sistnämnda förvaltning bör sålunda handhava lagstiftningsarbetet

på dessa områden samt utfärda föreskrifter och anvisningar till

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

55

ledning för de tjänstemän, som skola tillämpa författningarna. Men givetvis måste

SeSydd * mng“---beh8^

• nAI-,idet nU anfarda fl''amgår, att jämväl de tjänstemannakårer, åt vilka den

Kltnlnfn^De°Wllhl?Öfnde författnin8ar anförtrotts, böra anknytas till näringsrorvaltnmgen.

Det vill dock synas, som om dessa tjänstemän därjämte borde med

med 6den Sfi ^ pä arbetarskyddets område, stå i viss närmare beröring

med den till socialförvaltningen förlagda yrkesinspektionens chefsmyndighet.

Såsom jag redan omföfmält har i en under gårdagen till Kund.

^ aj:t inkommen skrift Stockholms styrmansförening uttalat sig för att

tillsynsmyndigheten för fartygsinspektörerna förlägges till socialstyrelsen

och icke till kommerskollegium samt till stöd härför anfört, i huvudsak,

att da kol egn huvuduppgift inom statsförvaltningen vore att på alla

områden tillvarataga narmgarnas rent ekonomiska intressen, men siösakerhetslagstiftnmgen

på många håll inom redarkretsar komme att betraktas

såsom ett intrång i den ekonomiska förvärvsfriheten och som ett

avbrack för rörelsens största möjliga avkastning, kollegium måste såsom

, .. synsmyndighet komma i en ömtålig mellanställning; att med hänsyn

härtill yrkesinspektionen överflyttats till socialstyrelsen; samt att genom

en inom socialstyrelsen för närvarande pågående arbetsstatistiska underso

ningen rörande sjömansyrket socialstyrelsen på grundval av undersokningens

materiel fått en inblick i sjömansyrkets olika förhållanden,

vilket torde hiva till stort gagn förden blivande inspektionsverksamhet.

i , 6 §>a.e] ®r närvarande att taga ståndpunkt till detta spörsmål

endast med hänsyn till den närmaste tiden, och från denna utgångspunkt

samt med stod av vad som anförts av sjöfartssäkerhetskommittén

och kommerskollegium ävensom på de av mig nyss angivna grunder tvekar

jag icke förorda,, att den centrala fartygsinspektionen tillsvidare inordnas

i iommerskollegium, något som ock står i överensstämmelse med det

an orda principuttalandet av kommerskollegiikommittén och departementalkommitterade,

vilket jag för min del biträder. Men själva förläggningen

till kommerskollegium bör ej hindra att intresset av arbetarskydd,

inom sjöfartsnäringen vinner beaktande även under det stundande provisone.

. ag hyser den. tillförsikt, att vid tillämpningen från fartvgs
och

de underlydande organens sida av sjölagens och^de

av Kungl. Maj it utfärdade administrativa författningarnas bestämmelser

L\ rde!/T 8kaU ta/a vvderbörlig hänsyn till nyssnämnda intresse,

instmVt- ytterl]?ar<j 1 sadan,t *7fte verkande medel är den i nuvarande

sanktioner för kommerskollegium och socialstyrelsen fastslagna be
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

fogenheten för det ena verket att påkalla deltagande för sig vid behandling-

hos det andra verket av frågor utav förevarande art. Med nyss^ anförda

principuttalande skulle det visserligen vara förenligt att gå något

längre samt överväga spörsmålet om en tudelning av de sjöfartssäkerheten

rörande förvaltningsfrågor därhän, att de som. enbart eller i övervägande

grad röra arbetarskydd komma under direkt behandling a\

socialstyrelsen och denna underordnade organ. Men den av sjöfartssäkerhetskommittén

och eljest i ämnet förebragta utredningen innefattar ej

tillräcklig grund för att ett sådant steg må tagas, helst som ej heller

tiden medgivit kommerskollegii och socialstyrelsens hörande över ett

dylikt uppslag. Under nuvarande omständigheter tår . jag begränsa mig

till ett uttalande, att denna fråga innefattar en framtidstanke, som förtjänar

att efter vederbörlig utredning tagas i grundligt övervägande.

Vad angår själva formen för fartygsinspektionens inordnande i

statsförvaltningen synes den av sjöfartssäkerhetskommittén härför föreslagna

anordningen icke vara i allo lämplig. Kommittén har visserligen

hävdat den uppfattningen, att fartygsinspektionen skulle anknytas

vid kommerskollegium såsom överordnad myndighet, men denna anknytning

synes dock enligt kommitténs förslag bliva av ganska löslig

beskaffenhet, och fartygsinspektionen skulle komma att bliva eu i det

hela självständig organisation med fristående beslutanderätt. Konsekvensen

härav skulle bliva, att fartygsinspektionen komme att bilda en

särskild instans, vars beslut skulle kunna hos ämbetsverket överklagas.

En organisationsform av denna beskaffenhet synes bliva mera invecklad

än vad som är nödigt och nyttigt. Det syfte, som kommittén

härmed till äventyrs velat tillgodose, nämligen att möjliggöra och

underlätta fattandet av beslut och vidtagandet av åtgärder utan onödig

omfång, lärer på annan väg lika väl kunna ernås, vadan anordningen

icke är av sådan hänsyn betingad. Y idare må anmärkas, att i motsats

till den tendens att inskränka antalet instanser inom statsadministrationen,

som på senare tid i vissa fall kommit till synes, förslaget i

själva verket leder till att instansernas antal i vissa fartygsinspektionsärenden

skulle komma att bliva ej mindre än fyra, nämligen, de

lokala fartygsinspektörerna, den centrala fartygsinspektionen, kommerskollegium

och Kungl. Maj:t. Tydligt är, att. en sådan anordning

skulle medföra åtskilliga olägenheter och minst av allt befordra det

allmänna intresse, som särskilt på detta område ej får lämnas obeaktat,

nämligen vikten att sörja för att ärendena med minsta möjliga tidsutdrägt

kunna få sitt slutliga avgörande. Vissa av de här ovan angivna fordelarne,

som fartygsinspektionens anknytning till det centrala sjöfarts
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Majtis Nåd. Proposition Nr 234.

organet skulle medföra, torde också endast i ofullständig'' grad vinnas

genom den av kommittén tänkta anordningen.

Jag får därför uttala min anslutning till ett ändringsförslag av

kommerskollegium i syfte att den avsedda tillsynen utövas av kommerskollegium

»såsom fartygsinspektion». Detta innebär, att förtygsinspektionen

skulle helt införlivas med kollegium och utgöra eu del av detta

ämbetsverk. Den avdelning av näringsförvaltningen, som omfattar den

egentliga fartygsinspektionen, skulle alltså fullgöra sina funktioner i

ämbetsverkets namn och, i enlighet med de närmare instruktionsbestämmelser,

som böra komma att utfärdas, antingen själv besluta i

vissa frågor, eller ock ansvara för en frågas beredning och föredragning

till avgörande i den ordning, som därför är för ett vart fall stadgad.

Den egentliga kontrollverksamheten skulle alltså även enligt denna anordning

kunna utövas så, att självständigheten och möjligheten att fatta

snabba beslut bleve bevarad, så långt omständigheterna göra det nödigt

och önskligt. De från fartygsinspektionen i ämbetsverkets namn utgående

besluten kunna givetvis påräkna vida större auktoritet, än om de

skola utfärdas ensamt av inspektionen och i dess namn. Särskilt av

internationella hänsyn torde detta vara av viss betydelse vid utfärdandet

arv certifikat och andra dylika handlingar, för vilka giltighet påkräves

i främmande länder. Det centrala sjöfartsorganet såsom sådant bör sålunda

utåt svara för de funktioner, som skola tillhöra fartygsinspektionen.

De göromål, som skulle tillkomma det sålunda ifrågasatta nya

centrala organet för fartygskontrollen, finnas i mera allmänna drag angivna

i § 3 av det av mig framlagda förslag till förordning om tillsyn

å fartyg m. m. Till ledning särskilt för bedömande av behovet utav

olika befattningshavare inom fartygsinspektionen samt storleken av

envar tillkommande avlöningsförmåner meddelas här en översikt huru

jag tänkt mig att under det provisorium, som saken nu gäller, den

iämpligaste formen för avgörande av de olika frågorna och den i övrigt

mest ändamålsenliga organisationen skulle te sig. För ändamålet har

jag sökt indela förekommende frågor i olika grupper, allt efter deras

beskaffenhet och innebörd.

I anslutning till kommerskollegii förut återgivna yttrande i fråga

om en definitiv organisation — vilket yttrande torde vara tillräckligt upplysande

för att det nu föreliggande spörsmålet om en enbart provisorisk

organisation må kunna underställas Kungl. Maj:t utan kollega förnyade

hörande — har jag för min del funnit fartygsinspektionens personal böra

med ingången av giltighetstiden för den nya sjösäkerhetslagstiftningen

bestå av

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 177 höft. (Nr 234.)

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

en chef (överinspektör),

en juridiskt-administrativt utbildad tjänsteman (sekreterare),

en i såväl skeppsbyggeri som maskinteknik eller åtminstone på

ettdera området väl utbildad tjänsteman (förste inspektör),

en sjötekniskt utbildad och i sjömanskap väl förfaren tjänsteman

(inspektör), samt

minst ett kvinnligt skrivbiträde;

och skulle fartygsinspektionen anslutas till den byrå inom kommerskollegium,

till vilken sjösäkerhetsfrågan och åtskilliga andra viktiga

ärenden på sjöfartens område höra, nämligen byrån för ärenden angående

utrikes handeln och sjöfarten (utrikesbyrån).

De på fartygsinspektionen ankommande göromål synas lämpligen

kunna indelas i fyra huvudgrupper, nämligen: 1) kontrollärenden, 2)

författningsärenden, 3) administrativa ärenden samt 4) besvärsmål.

Till kontrollärenden hör den enligt § 3 a) i författningsförslaget

fartygsinspektionen tillkommande uppgift att låta verkställa de inspektioner

och besiktningar å fartyg, som skola äga rum enligt samma förslag,

så ock besiktning, som eljest må ankomma på fartygsinspektionen,

ävensom att i övrigt vidtaga de åtgärder till sjöfartens säkerhet, vilka

enligt lag eller särskilda föreskrifter skola av fartygsinspektionen utföras.

Vidare äro hit att räkna den under b) i nyssnämnda paragraf angivna

uppgift att leda och övervaka fartygsinspektörernas verksamhet

samt i viss mån även den under c) i samma paragraf angivna uppgift

att föra noggranna anteckningar om hållna inspektioner och besiktningar

med särskilt avseende å därvid vunna upplysningar om fartygs sjövärdighet

och vad därmed står i samband.

Till författningsärenden höra uppgiften jämlikt f) i sagda paragraf

att föreslå sådana ändringar i gällande bestämmelser, som för sjöfartens

säkerhet eller för tillsynens utövande anses erforderliga, och på offentlig

myndighets framställning tillhandagå med teknisk utredning i fråga om

vad som berör fartygs säkerhet, samt den under b) angivna uppgift

att leda och övervaka fartygsinspektörernas verksamhet, i vad denna

avser utfärdande av sådana cirkulär, som innebära närmare förklaringav

författningarnas innebörd och således utgöra rena författningstolkningar.

Till administrativa ärenden höra under d) i § 3 angiven uppgift

att utfärda fribordscertifikat och passagerarfartygseertifikat, uppgiften

enligt e) att beträffande särskilda förhållanden, vilka beröra säkerheten

å fartyg, utfärda certifikat, då sådant enligt lag eller författning påfordras,

samt slutligen under g) angiven uppgift att varje år avgiva

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

berättelse över verksamheten under nästföregående året. Ävenledes torde

hit höra den beredning, som kan ankomma på fartygsinspektionen med

hänsyn till åtal, som må anses av behovet påkallade för överträdelser

av föreskrifterna, samt tillsättandet av fartygsinspektörer och utseendet

av sådana sakkunniga, som i § 24 omförmälas.

Till besvär sär enå en höra alla ärenden, som avse besvär, vilka anföras

hos ämbetsverket över tjänsteåtgärd av fartygsinspektör eller

konsul, ävensom utlåtanden och förklaringar rörande besvär, som hos

Kungl. Maj:t anföras mot inspektionens eller ämbetsverkets eget beslut.

Vad angår de till första gruppen hörande ärendena och huru de

lämpligast böra fördelas, tillåter jag mig först hänvisa till vad i det

föregående förekommer rörande de två olika former för kontrollverksamheten,

som bestå i besiktning och inspektion.

Då besiktningarna skola företagas endast på bestämda mellantider

eller i samband med förekommande reparationer av större omfattning,

kan beträffande företagandet av besiktning icke något direktiv, åtminstone

icke i vanliga fall, förekomma från fartygsinspektionens sida, utan inträder

dennas omhändertagande av sådan besiktning, först sedan rapporten

inkommit ifrån vederbörande inspektör eller sakkunnige, som

avses i förslagets § 24. Dock är att märka, att fartygsinspektionen

har att utfärda cirkulär med upplysningar, råd och instruktioner till

förty gsinspektörerna beträffande sättet för besiktnings utförande.

Den inkomna rapporten, vilken avfattas enligt av fartygsinspektionen

uppgjort formulär, bör granskas av de bägge tekniska inspektörerna

i de delar, som falla under området för deras sakkunskap.

Efter granskning, med eventuellt gjorda anmärkningar, torde från rapporten,

sedan fartygsinspektionens chef tagit del av densamma och påtecknat

godkännande eller erinran, böra i ett å fartygsinspektionen fört

särskilt register införas de anteckningar rörande besiktningens resultat,

som kunna finnas erforderliga. Motsvarande bör tillämpas i fråga om

ritningar, som föreskrivas i § 11. Med löpande ärenden av ifrågavarande

slag synes alltså i regel endast befattningshavare inom själva

fartygsinspektionen behöva taga befattning.

Om vid besiktningen upptäckes fel eller brist, som gör fartyget

sjöovärdigt, skall jämlikt § 21 i förslaget förtygsinspektören därom

underrätta redaren eller befälhavaren och därvid, om anmärkta felet

eller bristen är av beskaffenhet att kunna avhjälpas, angiva därför erforderliga

åtgärder, varjämte färtygsinspektören skall före besiktningens

avslutande övertyga sig om, att anmärkt fel eller brist avhulpits. För

denna gren av fartygsinspektörs verksamhet kan naturligen icke några

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 234.

allmängiltiga föreskrifter utfärdas, då ju de reparationsåtgärder, som

fartygsinspektören kan hava att föreslå, alltid bliva beroende på de

olika förhållanden, som äro för handen i varje särskilt fall. Ej heller

kan, enär reparationsåtgärderna redan äro vidtagna, då rapporten ingives,

förekomma, att fartygsinspekti o nen tager befattning härmed annat

än i det fall, att vederbörande inspektör, i brist på tilltro till egen omdömesförmåga,

hän vänt sig till den överordnade myndigheten. För sådant

fall måste emellertid fartygsinspektionen omedelbart ingripa, möjligen

i form av resa till och undersökning å den plats, där fartyget

befinner sig. På grund av den brådskande naturen av sådant ärende

och jämväl av dess rent tekniska art, bör avgörandet härutinnan kunna

träffas av fartygsinspektionens chef utan hänvändelse till överordnad.

Det kan vidare tänkas, att de reparationsåtgärder, som av fartygsinspektören

föreslagits och i enlighet därmed blivit utförda, befinnas

vid granskning av inkommen rapport vara av otillfredsställande art och

i behov av omedelbar eller framtida rättelse. Då sådan rättelse emellertid

i regel kan antagas komma att vålla obehag, tidsförlust och ekonomiska

uppoffringar för vederbörande enskilda intressenter, synes beslutet

härutinnan böra efter föredragning av fartygsinspektionens chef fattas

av överordnad funktionär.

Den besiktning, varom här är fråga, kan ock hava till påföljd, att

förbud mot nyttjande av fartyget eller visst tillbehör därtill utfärdas av

fartygsinspektören. Sådant förbud skall enligt förslagets § 31, evad

besvär anföras eller icke, stå fast intill dess förbudet kan varda av

högre myndighet undanröjt. Jag har tänkt mig, att dylikt förbud,

till vars meddelande de lokala inspektörerna måste berättigas kanske

mest till följd av kravet på den största skyndsamhet vid frågans

avgörande, bör bliva föremål för överordnad myndighets prövning

oavsett anförda besvär, likasom spörsmålet om meddelande av förbud

på grand av besiktning, vilken ej föranlett den lokala inspektören till

förbuds meddelande, ankommer på överordnad myndighet. Avgörandet

i sådana fall, vilket kan innefatta en nog så grannlaga uppgift,

bör i regel, efter beredning inom fartygsinspektionen och, eventuellt,

föredragning av dess chef, ankomma på denne överordnad funktionär.

Så ock därest besvär föreligga, varom jag vidare yttrar mig i fortsättningen.

I förhållande till den andra formen för fartygsinspektörs verksamhet,

nämligen inspektion, lärer det ankomma på fartygsinspektionen,

närmast dess chef, att föranstalta om tillkomsten av de allmänna föreskrifter

angående sätt och föremål för besiktning m. m., som utöver redan

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

gällande bestämmelser kunna finnas erforderliga och möjliga att av det

centrala sjöfartsorganet meddelas. Då åter varje särskild inspektionsförrättning

i regel äger rum på tid och plats, som inspektören själv

bestämmer, är det tydligt, att fartygsinspektionen i ännu mindre grad

än beträffande besiktning kan taga befattning härmed i annan mån än

att efter rapportens mottagande och granskning godkänna eller ogilla

densamma samt vidtaga mått och steg i överensstämmelse härmed.

Rörande inspektionsrapportens behandling inom fartygsinspektionen och

därav tilläventyrs föranledda åtgärder gäller, vad härom nyss anförts

beträffande besiktning.

I ett avseende synes emellertid fartygsinspektionen kunna direkt

ingripa mera beträffande inspektion än beträffande besiktning. Denna

senare kontrollåtgärd kan, såsom förut anförts, i allmänhet påkrävas endast

vid vissa på förhand givna tillfällen, medan inspektionen kan företagas

när som helst, endast behörig hänsyn tages därtill, att rubbning

ej föranledes i fartygets trafikförhållande. Denna omständighet möjliggör

för fartygsinspektionen att, därest den skulle hava sig bekant

befintligheten av något fel eller någon brist hos ett visst fartyg eller

har anledning misstänka något sådant, anbefalla inspektions verkställande

å ifrågavarande fartyg vid lägligt tillfälle. Det synes kunna överlåtas

åt fartygsinspektionens chef att avgöra, huruvida han anser sig själv

böra giva sådan befallning eller densamma bör föregås av beslut, fattat

av honom överordnad funktionär.

Beträffande av inspektion härrörande förbud mot nyttjande gäller

om fartygsinspektionens åtgärder härutinnan vad nyss anförts angående

besiktning.

I den till den första av nämnda fyra huvudgrupper hänförda uppgiften

för fartygsinspektionen att leda och övervaka de lokala inspektörernas

verksamhet torde ingå ej blott det mera övergående, förut antydda

åliggandet att söka dana ett gott inspektionsmateriel utan i synnerhet

förpliktelsen att allt framgent genom cirkulär eller på annat sätt

meddela upplysningar och instruktioner till de lokala inspektörerna. I

den mån dessa cirkulär avse icke rena författningstolkningar utan tekniska

instruktioner för det praktiska utförandet, skulle de falla under

de rena kontrolläreDdena och vara av beskaffenhet att kunna meddelas

av fartygsinspektionens chef ensam.

Den tredje till ifrågavarande huvudgrupp hänförda uppgiften nämligen

förandet av noggranna anteckningar om hållna inspektioner och

besiktningar har i det föregående något berörts i samband med behandlingen

av inkommen rapport om sådan förrättning och anteckning om

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

dennas resultat i ett särskilt register. Att här närmare ingå på, huru

detta register bör föras, synes icke vara av nöden. En ren diarieföring

av de insända rapporterna torde tillhöra de administrativa ärendena.

Beskaffenheten av de ärenden, som kunna hänföras till andra huvudgruppen,

författningsärenden, synes med tillräcklig tydlighet framgå av

uppräkningen under denna huvudgrupp. Dessa ärenden synas i allmänhet

böra avgöras av ämbetsverkets chef eller i dess plenum på föredragningav

fartygsinspektionens chef eller i vissa fall, såsom i fråga om författningsbestämmelser

av internationell räckvidd, på föredragning av

utrikesbyråns chef. Möjligen kunna de i vissa mindre genomgripande

fall avgöras av sistnämnde chef. Till författningsärenden höra väl även

frågor om dispens. Sådan gives visserligen i allmänhet endast av Kungl.

Maj:t, men bör väl fartygsinspektionen höras och utlåtande avgivas av

ämbetsverket efter föredragning inför dess chef eller i plenum. I ett

eller annat mindre viktigt fäll synes dispens lämpligen kunna meddelas

av utrikesbyråns chef, då på föredragning av fartygsinspektionens chef.

De förut åsyftade tekniska utredningarna synas däremot böra tillkomma

fartygsinspektionen ensam. Under författningsärenden torde möjligen

även falla utfärdandet av cirkulär rörande materialdimensioner och dylikt,

något som avser rent tekniska detaljer och synes kunna avgöras av

fartygsinspektionens chef ensam.

De administrativa ärenden, som avse utfärdandet av vissa certifikat,

synas lämpligen kunna i allmänhet avgöras av fartygsinspektionens chef,

som ock skulle hava att i verkets namn underteckna certifikaten, med

kontrasignation av fartygsinspektionens sekreterare, och den årliga berättelsen

över fartygsinspektionens verksamhet synes böra undertecknas

på enahanda sätt, medan åter fartygsinspektionens anpart i behandlingen

av fråga om åtals anställande eller utförande mot redare, befälhavare

eller annan bör såsom innefattande i huvudsak juridiska spörsmål fullgöras

huvudsakligen av sekreteraren, eventuellt genom föredragning inför

sjöfartsbyråns chef, därest icke ärendet är av beskaffenhet att lämpligen

böra av den sistnämnde föredragas inför verkets chef.

Sjöfartssäkerhetskommittén har — varom mera i det följande —

föreslagit anställandet av en särskild åklagare, som skulle äga att inom

hithörande områden såväl tillhandagå de allmänna åklagarna som eventuellt

själv beivra övex-trädelser, något som jämväl kommerskollegium i

sitt utlåtande tillstyrkt under uttalande att hans uppgifter eventuellt

kunde förenas med andra tjänsteuppgifter. I anslutning härtill vill jag

räkna med den möjligheten att, åtminstone för det första året, de för

en sådan åklagare avsedda funktioner kunde påläggas fartygsinspektionens

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

sekreterare. Kan denna möjlighet icke förverkligas, såsom till följd av

svårigheten att erhålla en för de bägge slagen av uppgifter kvalificerad

person, bör det emellertid tillkomma fartygsinspektionen att hålla en

sådan åklagare, som då ej skulle vara inordnad i fartygsinspektionen,

underrättad om vad till sjöfartsinspektionens kännedom kommit om

överträdelse mot lagar och förordningar, vilkas efterlevnad fartygsinspektionen

har att övervaka. Sådana meddelanden böra kunna ske utan

någon vidare skriftlig omgång.

I de administrativa ärenden, som avse tillsättandet av fartygsinspektörer

med flera, bör yttrande eller förslag avgivas av fartygsinspektionens

chef till den närmast överordnade, som må hava att handlägga

ärendet.

Med den sista huvudgruppens ärenden, besvärsärenden, skulle förhållandet

bliva något annorlunda än sjöfartssäkerhetskommittén tänkt sig,

beroende därpå, att åt fartygsinspektionen icke skulle beredas den självständiga

ställning, som kommittén synes hava åsyftat. Inkomna besvär

över åtgärd av fartygsinspektör eller konsul böra beredas av fartygsinspektionens

chef med biträde av dess sekreterare samt föredragas av

chefen för utrikesbyrån. Beslut i sådant besvärsmål om överb^siktning,

varom förmäles i författningsförslagets § 32, samt om utseende härför

av sakkunniga böra, efter det fartygsinspektionens chef blivit hörd, fattas

efter utrikesbyråchefens föredragning.

Över besvär, som hos Kungl. Maj:t anföras mot beslut i ärende,

varmed fartygsinspektionen haft att skaffa, och remitteras till utlåtande

av vederbörande, bör, efter erforderlig beredning inom fartygsinspektionen,

dess chef yttra sig innan det begärda utlåtandet, i allmänhet efter föredragning

av utrikesbyråns chef, avgives.

Då det här gäller alldeles nya förhållanden, är det, utan något stöd

av vunnen erfarenhet, naturligtvis svårt, ja rent av omöjligt att ens tillnärmelsevis

angiva omfattningen av de sålunda i mera skissartad form

omnämnda göromål, som tillkomma fartygskontrollens centralorgan. Jag

har i det föregående sökt beräkna antalet årliga förrättningar av lokalinspektörerna,

och även om ej alla de förrättningar, som utgöra enbart

inspektioner, äro av den omfattande art, att de påkräva en utförlig rapport,

får man väl antaga, att centralorganet i en eller annan form får att

taga befattning med samtliga de beräknade 2,875 stycken förrättningarne.

Övriga ärenden torde naturligen, sedan kontrollinstitutionen kommit

i gång och nått sin fulla utveckling, ej uppgå till ens tillnärmelsevis

nyssnämnda antal.

Så mycket torde dock redan nu kunna sägas, att den föreslagna

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 234.

personalen ingalunda kan anses för stor. Det är nämligen, som synes,

en mångfald uppgifter av stor omfattning och maktpåliggande art, som

förestå den blivande fartygsinspektionen, ett förhållande som också kräver

att till de olika posterna erhållas verkligt kvalificerade personer. Man

måste alltså sätta kompetensfordringarna ganska högt, isynnerhet beträffande

den blivande chefen. Angående denne instämmer jag i kommerskollegii

uttalande att han i regel bör vara fartygstekniskt (både

skeppsbyggeritekniskt och maskintekniskt) utbildad.

Såsom ytterligare stöd för önskemålet att chefen innehar en sådan

teknisk kvalifikation får jag åberopa den särskilda mening ledamoten i

sjöfartssäkerhetskommittén herr Hök, med instämmande av kommittéledamöterna

herrar Gummesson och Lindley härutinnan uttalat, så lydande.

Reservanter Med den uppfattning kommittén liyser och som även jag biträder, att de

^airerhete*8" kontrollåtgärder, vilka ankomma på fartygsinspektionen, huvudsakligen kräva fartygskommittén.

tekniska insikter, och då kommittén med denna utgångspunkt jämväl tänkt sig anordnandet

av den lokala kontrollen genom tjänstemän med erfarenhet i skeppsbyggeri

och maskinteknik, synes konsekvensen hava fordrat, att kommittén förordat tillsättandet

av en fartygstekniskt bildad och erfaren man jämväl såsom chef för fartygsinspektionen,

varemot väl en av assistenterna må vara speciellt utbildad i sjömanskap.

»En i sjömansväsendet kunnig och med sjöfartsnäringens krav förtrogen man»,

som av kommittén ansetts lämplig såsom chef för fartygsinspektionen, är ej i nämnda

sin egenskap kompetent att själv bedöma vad som i olika fall ur säkerhetssynpunkt

fordras eller att leda de undersökningar och åtgärder, vilka med syfte att iakttaga

fartygs säkerhet skola företagas av fartygsinspektionen och dess underordnade tjänstemän.

Ej heller är någon annan än en fackman på det fartygstekniska området

kompetent att utfärda de tekniska detaljbestämmelser, vilka fartygsinspektionen

enligt kommitténs förslag skulle utfärda. Däremot har chefen för nu ifrågavarande

rent tekniska myndighet intet att skaffa med sjöväsendet i det hela eller med sjöfartsnäringens

krav i annan mån än som har med sjöiartssäkerhden att skaffa.

Kan man erhålla en chef, som tillika äger de av kommittén nämnda kvalifikationerna,

. är det naturligen så mycket bättre, men vad som måste fasthållas är,

att huvudvikten bör fästas vid den fartygstekniska bildningen och erfarenheten, när

det gäller att tillsätta chefsposten. Detta förhållande framträder särskilt om man

tager i betraktande, att hithörande ärenden äro i väsentlig grad av internationell

karaktär och fordra ständiga förhandlingar och kommunikation i övrigt med utlandet

i frågor, vilka just fordra ett bedömande ur rent teknisk synpunkt. Då Sverige i

alla dessa fall lämpligen bör företrädas av fartygsinspektionens chef, följer redan

härav, att denne bör äga kompetens att fullt bedöma vad varje fråga gäller för att

på bästa sätt befordra vårt lands intressen. Cheferna för de stora enskilda klassificeringsanstalterna,

vilka anstalter ju hava i huvudsak samma verksamhet som fartygsinspektionen

skulle erhålla, äro även fartygstekniskt utbildade män.

Slutligen kan jag icke alldeles förbise, att, på det sätt kommittén angivit

chefens särskilda kvalifikationer, det icke är uteslutet att en person, vars huvudintresse

icke överensstämmer med fartygsinspektionens syfte — sjöfartssäkerhetens

bevarande — må komma att utöva ledningen över fartygskontrollen i landet.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition Nr 234. 65

Ställer man dylika krav beträffande kompetensen å de olika

befattningshavarne, måste ock befattningarne bliva så avlönade, att

det finnes möjlighet att för desamma vinna personer med sådan kompetens,

och gäller härvid i ännu högre grad vad jag i motsvarande

ämne anfört beträffande de lokala inspektörerna.

På samma gång det är obestridligt, att de sjöfarandes — både

sjöfolkets och passagerarnes — risk för skada till liv eller lem kan

vara särskilt överhängande, är det också på grund härav klart, att tillsynen

över att denna risk, sa långt detta över huvud är möjligt, undanröjes

eller minskas, i särskild grad kräver ansvarskänsla och insikt hos

de tjänstemän, som utöva densamma. Härtill kommer, att frågan om

fartygs sjövärdighet är ganska invecklad, och att förmågan att lätta ett

avgörande härutinnan och framför allt att bedöma de grunder, som härutinnan

måste bliva normerande, förutsätter ej endast teoretiska insikter

utan jämväl praktisk erfarenhet i berörda hänseenden ävensom god kännedom

om utländska förhållanden på detta område, vilket ju i stor utsträckning

är av internationell karaktär. Vidare är synnerligen angeläget att, om

också icke dessa tjänstemän skulle, i opartiskhetens intresse, uttryckligen

förbjudas allt sysslande på området för privat räkning, avlöningsförmånerna

ändock tillmätas så, att tjänstemännen icke frestas att, för sin skäliga utkomst,

bredvid tjänsten ägna sig åt dylik enskild verksamhet. Men å

andra sidan måste härvidlag tagas hänsyn till den omständigheten att,

da fartygsinspektionen är avsedd att åtminstone för den närmaste tiden

inordnas i kommerskollegium, storleken av avlöningarna lärer, åtminstone

i viss mån, få lämpas efter de löneförmåner, som tillkomma ämbetsverkets

nuvarande befattningshavare.

Beträffande särskilt färtygsinspektionens chef, vars avlöning enligt

kommitténs förut anförda uttalande icke borde sättas under det belopp,

som utgör begynnelseavlöning för ledamöter i de med kommerskollegium

likställda, nyreglerade verk, eller 8,100 kronor årligen, må följande omständigheter

bemärkas.

lian skulle icke bliva fullt likställd med ledamot i kollegium

beträffande gör omålens handläggning, ity att han icke skulle bliva chef

for en särskild byrå inom ämbetsverket. Men å andra sidan är detta

nog icke sa mycket beroende på, att ärendena beräknas bliva av så

ringa omfattning, att av denna grund inrättandet av en helt ny byrå

inom kommerskollegium anses omotiverat, utan grunden till att fartygsinspektionen

icke nu ansetts böra erhålla samma formella ställning som

de Övriga byråerna i det nuvarande kommerskollegium är huvudsakligen

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 177 käft. (Nr 234.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 234.

angelägenheten att ej avsöndra Irån varandra frågor av lika natur samt

behovet att kunna beträffande de i rättsligt och administrativt avseende

mången gång ganska ingripande frågorna lägga avgörandet eller inflytande

därå i händerna på en härför utbildad byråchef Det Iramgar

i övrigt av den förut gjorda skisseringen av ärendenas fördelning inom

fartygsinspektionen, att en mycket betydande del av ärendena äro av

den" art, att de måste avgöras eller i varje fall handläggas av inspektionens

chef, vadan dennes ställning beträffande dessa ärenden, som ingalunda

äro att betrakta såsom rena expeditionsgöromål, ganska nära sammanfaller

med en byråchefs. Då vid de många förhandlingar och den kommunikation

i övrigt, som på sjöfartssäkerhetens område måste äga ium

med utlandet, fartygsinspektionens chef bör i allmänhet direkt medverka,

måste han besitta de härför erforderliga viktiga kvalifikationerna representativa

egenskaper och god språkkunskap och för förvärv av en

härmed utrustad person kunna jämförelsevis höga löneförmåner pakravas.

Nu anförda synpunkter beträffande storleken av chefens avlöning

förtjäna förvisso det största beaktande, och vore här fråga om ett slutgiltigt

fastställande av löneförmånerna hade nog sjöfartssäkerhetskommitténs

åsikt om avlöningens storlek krävt ett grundligt övervägande.

Jag föreställer mig dock att på frågans nuvarande provisoriska stadium

och åtminstone för den tid saken nu närmast gäller, nämligen till 1914

års slut, årsavlöningen skulle kunna begränsas till ett belopp, som något

understiger begynnelseavlöningen för ledamot i nyreglerat centralt

ämbetsverk. Härigenom undvikes ock den inkonsekvens, som otvivelaktigt

ligger däri att beloppet skulle för fartygsinspektionens chef vara

lika högt som begynnelselönen är — och detta med hjälp av extra

lönetillägg — för den honom överordnade chefen för kommerskollegn

utrikesbyrå, Om jag således ej vill nu föreslå avlöningsbeloppet så

högt som till 8,100 kronor för år, synes åter den för tjänstemän närmast

efter byråchefer, nämligen byrådirektörer, i allmänhet gällande

begynnelseavlöningen, 7,000 kronor, vara väl knapp. Ett belopp <i

7,500 kronor om året torde, såvitt man nu utan vidare erfarenhet kan

bedöma frågan, vara det bäst avvägda.

Beträffande fartygsinspektionens sekreterare och förste inspektören

föreslår jag nu beloppet av årsavlöningen för vardera till 5,800 kronor,

som utgöra begynnelselönen för tjänsteman av andra lönegraden i nyreglerat

centralt verk. Beskaffenheten och omfattningen av deias b ivande

arbete lära skäligen icke medgiva någon avprutnmg å nyssnämnda

belopp. Det må ock bemärkas, att förste inspektören bor vara

kvalificerad att vid ledighet för chefen fungera som dennes vikarie.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

För den sjötekniskt utbildade inspektören, vilkens arbete, även

fastän bemanningen å fartyg skulle ingå i fartygsinspektionens tillsyn,

icke gärna kan med fartygstypernas nuvarande utveckling bliva lika

betungande som för förste inspektören och vilkens speciella utbildning

icke kan, såsom i fråga om förste inspektören, hava krävt mera avsevärda

kostnader, synes avlöningen för år kunna nu stanna vid beloppet

av begynnelseavlöningen i nyreglerat centralt verk för tjänsteman av

första lönegraden, nämligen 4,000 kronor.

Vidkommande kvinnliga skrivbiträden kan för den första tiden

möjligen ett vara tillräckligt, men beskaffenheten av de göromål, som

skulle komma på skrivbiträdet, synes kräva hos detta kvalifikationer,

som motsvara dess ersättande med den för kvinnligt skrivbiträde i

högre lönegrad i centralt ämbetsverk i allmänhet utgående begynnelseavlöningen

å 1,600 kronor för år räknat.

Genom den nya sjösäkerhetslagstiftningen skulle omfattningen av Sjötekniska

de göromål, som för närvarande tillkomma det av mig förut omförmälda, bltradei

hos kommerskollegium från och med år 1906 anställda sjötekniska biträdet,

ökas. I omförmälda förslag till ändringar i sjölagen förekommer

såsom en nyhet att vederbörande befälhavare skall inom riket

till kommerskollegium och utom riket till närmast varande svenske

konsul ofördröjligen avgiva skriftlig rapport om snart sagt varje timad

händelse, som kan betraktas såsom eu sjöolycka. Dessa rapporter, vilkas

avgivande skulle vara obligatoriskt, äro avsedda att huvudsakligen tillgodose

två ändamål, nämligen dels att tjäna kommerskollegium till ledning

vid fullgörande av dess uppgift i avseende å vederbörliga undersökningar

(i lagförslaget benämnda sjöförhör) i anledning av resp.

olyckor dels ock att ligga till grund för en fullständig officiell statistik

över sjöolyckor, vilken hittills saknats, men som givetvis skulle ur

flere synpunkter vara till gagn. Enligt lagförslaget, i vilket upptagits

åtskilliga nya bestämmelser i syfte att förbättra undersökningsförfarandet

och säkrare utkräva det personliga ansvaret för sjöfartssäkerheten,

skulle liksom enligt nu gällande sjölag rätten (resp. konsul) ofördröjligen

insända protokollet över sjöförhöret till kommerskollegium för

undergående av granskning. Det bliver då beroende på åtgärd av

kollegium och de organ, detta får till sitt förfogande, om vid redan

verkställt sjöförhör må bero eller nytt sådant förhör skall ske eller anstalt

vidtagas för anhängiggörande av talan mot vederbörande om ansvar.

För ett behörigt fullgörande av denna prövning och för över
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

vakande i övrigt av sjölagens efterlevnad i förevarande hänseende anser

sjöfartssäkerhetskommittén, att ett sjötekniskt biträde fortfarande bör

finnas anställt hos kollegium. Biträdet skulle utöva samma tillsyn över

att behöriga rapporter verkligen inkomma från fartygsbefälhavare angående

sjöolyckor, som biträdet för närvarande har att utöva rörande

undersökningars hållande och domstolsprotokollens infordrande, varjämte

biträdet fortfarande skulle vara skyldigt tillhandagå kollegium med utredning

i sjötekniska frågor. Även borde biträdet stå i förbindelse med

fartygsinspéktionen på det sätt, att biträdet underrättar denna om sådana

sjöolyckor, vilka anses böra efterföljas av besiktning eller inspektion.

Kommittén har emellertid uttalat sig mot framkommet förslag att

inordna sjötekniska biträdet under fartygsinspéktionen. För att det sjötekniska

biträdet må bliva i tillfälle att på ett självständigt och opartiskt

sätt bedöma och yttra sig över de frågor, som från fartygsinspektionen

komma under kollegii prövning, ansåge kommittén denne tjänsteman

fortfarande böra sortera direkt under kollegium. Därjämte har

anmärkts, att det måhända viktigaste området av det sjötekniska biträdets

verksamhet, granskningen av inkommande rapporter och sjöförklaringar,

faller inom den repressiva kontrollen rörande fartygs säkerhet,

under det att fartygsinspéktionen endast skulle hava till uppgift att utöva

en rent preventiv kontroll från statens sida i berörda avseende.

Slutligen borde enligt kommitténs mening ej förbises, att det sjötekniska

biträdet skulle tillhandagå kollegium med utredning även i andra

sjöfartsangelägenheter än sådana, som angå fartygs säkerhet, vadan

han även ur denna synpunkt lämpligast borde ställas direkt under

kollegium.

Under åberopande att den del av kommitténs betänkande, som rör

det sjötekniska biträdet inom kollegium och instruktionen för honom i

väsentlig mån tillhörde spörsmålen om kollegii organisation och således

borde ankomma på behandling närmast av kommerskollegiikommitten,

har kollegium i sitt utlåtande över nämnda betänkande inskränkt sig

till det uttalande att det sjötekniska biträdet eller någon motsvarande

befattningshavare obetingat bör fortfarande finnas med de funktioner i

huvudsak, som framgå av kommitténs förslag till instruktion för honom.

Åven i fråga om en provisorisk anordning böra enligt min mening

de av sjöfartssäkerhetskommittén och kommerskollegium rörande det

sjötekniska biträdet sålunda angivna synpunkter göras gällande. De

ökade uppgifter, vilka biträdet alltså skulle erhålla och som upptagits i

ett förslag av kommittén till förändrad instruktion, komma att giva bi
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 234.

trädet en ansenlig arbetsbörda, icke minst till följd av införandet av en

mängd detaljbestämmelser rörande säkerheten till sjöss, vilkas rätta utförande,

då fråga uppstår om ansvar, skulle komma att underkastas biträdets

förberedande prövning. För verkställande av den utredning som

sålunda ankomme på denne sjötekniskt sakkunniga, bleve lian enligt

kommitténs åsikt i behov av något biträde av underordnad personal,

särskilt för fullgörandet av åliggandet att leda sammanförandet

av statistiska uppgifter. Då för övrigt den nu samlade Riksdagen redan

bifallit Kungl. Maj:ts i årets statsverksproposition framställda förslagom

oförändrat arvode, 3,000 kronor, åt det sjötekniska biträdet även för

år 1914, synes lämpligen, såvitt samma år angår, den ytterligare kostnad,

som lärer vara påkallad för de ökade funktionernas fullgörande, böra

utgå icke i form av höjt arvode åt den sjötekniskt sakkunniga, utan i

form av ersättning till biträde av underordnad personal, vilket skulle

med fördel kunna utföra en del arbeten av mindre kvalificerad art,

såsom enklare räkneoperationer i statistiskt syfte, de olika införingarna

i liggare och så vidare. Ersättningen för sådant biträde under år 1914

torde ej behöva överstiga 1,500 kronor.

Sjöfartssäkerhetskommittén har uttalat sig för anställandet i kommerskollegium

av en särskild åklagare i sjörättsmål och anför härutinnan

i huvudsak.

Jämlikt instruktion av den 15 december 1905 har det sjötekniska biträdet

till åliggande, bland annat, dels att i första hand pröva, om skäl till åtal enligt

292, 293 eller 306 § sjölagen föreligger, dels ock att, därest talan om ansvar föres,

tillhandagå åklagaren med råd och anvisningar. På sätt stadgandet om det sjötekniska

biträdets prövning rörande ansvarstalan är formulerat och i .saknad av

särskilda åklagare i sjörättsmål, omfattar den förberedande prövningen icke allenast

ett bedömande av fakta ur sjöteknisk synpunkt, utan jämväl frågan om dessa

faktas rättsliga innebörd och verkan samt om utsikterna för åtal från rent processuel

synpunkt. Om en mångfald nya bestämmelser skulle komma att reglera

vad med säkerheten till sjöss äger beröring och därmed även inverka på ansvarets

bestämmande, samtidigt med att det sjötekniska biträdet erhölle ökade uppgifter inom

det rent tekniska området, torde det bliva omöjligt att upprätthålla de nya bestämmelsernas

auktoritet och vederbörligen utkräva redares och befälhavares ansvar

utan att den sjösakkunnige vid den rent juridiska prövningen erhåller biträde

av person med rättslig bildning och erfarenhet särskilt inom sjörätten. Redan

det ökade antalet ärenden, som måste bliva, underkastade ott juridiskt bedömande

vid fråga om åtal, lärer kräva en dylik anordning, vartill kommer att den av

kommittén föreslagna fördelningen av ansvaret mellan redare och befälhavare torde

medföra större svårighet beträffande rättsprövningen, än fallet är med gällande

lagstiftning, enligt vilken bedömandet av skälen för åtal oftast är beroende allenast

Särskild

åklagare.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

därav, huruvida tekniska fel från befälhavarens sida föreligga i avseende å fartygets

ledning och vård.

Bleve det sålunda nödvändigt att hos kommerskollegium anställa ett särskilt

biträde för rättsprövningen, synes det lämpligt, att denne person tillika utrustades

med befogenhet att i egenskap av särskild åklagare på eget ansvar väcka

och utföra åtal angående brott och förseelser mot i sjölagen och skilda förordningar

givna bestämmelser rörande sjöfartssäkerheten. I samtliga de förslag, vilka

på detta område framkommit i syfte att öka säkerheten till sjöss, har införandet

av särskilda åklagare i sjörättsmål framställts såsom ett önskemål, även där detaljerade

föreskrifter om beskaffenheten av fartyget samt dess utrustning och lastning

icke föreslagits. Mångfalden av de med ett ordnat kontrollsystem följande

detalj bestämmelser låter behovet av en särskild åklagare i dylika mål än mera

framträda, enär enheten i de principer, efter vilka åtal beslutas, samt likformigheten

i sättet för dess utförande härigenom blir svårare att iakttaga för de olika

allmänna åklagarna i landet, vilka dessutom icke sällan äro oerfarna i sjöärenden

och näppeligen kunna överblicka hela det område, i vilket deras ingripande må

erfordras. En vid kommerskollegium verksam, särskild åklagare, som ägde stödet

av dess sjötekniska biträdes sakkunskap och tillgång till den centrala kontrollmyndighetens

iakttagelser vid prövning om befogenheten av åtal, skulle därför

tvivelsutan bliva av största betydelse för en effektiv och enhetlig rättstillämpning

och därigenom högeligen främja syftet med de i lagar och förordningar givna säkerhetsföreskrifter

och ansvarsbestämmelser. Inrättandet av en särskild åklagare

skulle, ehuru denne själv vore åtalsherättigad för hela riket, icke medföra rubbning

i de allmänna åklagarnas rätt och skyldighet till åtal inom deras respektive

distrikt, men bör den särskilda åklagaren vara skyldig att, efter väckande av åtal

från dessa eller dessförinnan, lämna dem begärda anvisningar och råd med hänsyn

till sakens rättsliga bedömande, liksom det sjötekniska biträdet i kommerskollegium

har att i tekniska frågor gå de allmänna åklagarna tillhanda. En tredje form för

den särskilda åklagarens del i utredningen torde emellertid bliva den vanligaste:

han uppsätter i samråd med kommerskollegii sjötekniska biträde en promemoria

till den allmänna åklagarens ledning i sådana fall, där han anser åtal befogat, och

denna promemoria tillställes genom kommerskollegii försorg vederbörande åklagare

för den åtgärd, till vilken denne finner sig föranlåten. Vill denne ej åtala, må det

ankomma på den särskilde åklagaren att fullfölja saken eller ej, varjämte Konungens

befallningshavande i de olika länen säkerligen skulle draga försorg därom, att vid

förefallande behov åtal väcktes och utfördes på kommerskollegii eller den därvid

anställde särskilde åklagarens föranstaltande.

Kommerskollegium har härutinnan, med hänvisning till den närmast

på kommerskollegiikommittén ankommande behandling av detta spörsmål,

inskränkt sig till det, av mig förut delvis anförda, uttalande att

inrättandet av en särskild åklagarmyndighet med de av kommittén

antydda uppgifter — eventuellt i förening med andra tjänsteuppgifter —

enligt kollega mening skulle vara till gagn för sjösäkerheten och därför

av kollegium tillstyrktes.

Jag anser det vara så angeläget, att en särskild åklagarmyndighet

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

finnes i verksamhet redan under det första äret för den utvidgade

sjösäkerhetslagstiftningens tillämpning, att jag, för den händelse den

förut antydda möjligheten att pålägga fartygsinspelctionens sekreterare

de för nämnda myndighet avsedda funktioner icke låter förverkliga sig,

förordar anslag till en särskild person för ändamålet till ett belopp, som

emellertid för år 1914 synes kunna stanna vid 1,500 kronor.

Av de årsarvoden, som skulle utgå till fartygsinspektionens

befattningshavare torde lämpliga andelar böra anses såsom lön och

återstående andelar såsom tjänstgöringspenningar, i vilket senare hänseende

beloppet må utgöra för chefen 2,000 kronor, för sekreteraren

och förste inspektören 1,800 kronor vardera samt för inspektören 1,200

kronor.

Då jag utgår från att i tillämpliga delar dessa nyss nämnda befattningshavare

skola i fråga om skyldigheter, däribland daglig arbetstid

å tjänsterummet, likställas med ordinarie tjänstemän i kommerskollegium,

synes det ej vara obilligt, om redan under det första året

semester kunde dem beredas i den utsträckning, som tillkommer deras

ordinarie vederlikar. Man skulle då hava att beräkna ersättning till

vikarier med högst följande belopp motsvarande resp. tjänstgöringspenningar

för nedan angivna tider nämligen:

och

för chefen, en och en halv månad

» sekreteraren, » ''»

)) förste inspektören, ■» »

» inspektören, en månad .................

.............. kronor 250: —

........... » 225: —

.............. » 225: —

........... » 100: —

Summa kronor 800: —

Till gottgörelse för den extra arbetshjälp inom fartygsinspektionen,

som till äventyrs kan finnas oundgängligen erforderlig, beräknas 1,000

kronor och till ersättningar åt sådana i § 6 av det framlagda förslaget

till förordning om tillsyn å fartyg in. m. omförmälde sakkunnige, vilkas

ersättande kan komma att stanna å statsverket, 2,000 kronor.

Till resekostnads- och traktamentsersättningar under år 1914 åt

tjänstemän i fartygsinspektionen torde, med hänsyn till de rätt många

resor, som lära bliva erforderliga för undersökningar på ort och ställe

av fartyg samt för handledning på stationerna av resp. lokalinspektörer,

krävas 2,000 kronor eller mera. Dessa ersättningar böra utgå från det

under sjunde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget till resekostnader.

För biträde med uppläggande från början av ett fullständigt kort
-

Semester,

extra biträden

m. m.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

register över de svenska fartygen avsett att inrymma fortlöpande an»

teckningar från de olika inspektionerna och besiktningarna lärer erfordras

något mindre belopp, förslagsvis 200 kronor.

Ett genomförande av den ifrågasatta nya lagstiftningen kan ock

förväntas medföra kostnader för statsverket i tre andra hänseenden

nämligen dels för sådana sakkunnige, som av konsulerna kunna med

stöd av § 8 i den blivande förordningen om tillsyn å fartyg in. m. tillkallas

såsom biträden vid inspektioner, dels för sådan överbesiktning

enligt förordningens §§ 32—34, vilken icke tillkommit på klagandes

begäran, dels ock på grund av den kronan jämlikt det föreslagna nya

4 mom. i 6 § sjölagen åliggande skyldighet att för visst fall ersätta

den kostnad, skada och förlust, som genom förbud mot nyttjande av

fartyg eller av dess inrättningar eller redskap vållats redare eller annan.

Med avseende å dessa behov, som äro rätt vanskliga att beräkna och

som för övrigt ej gärna kunna förväntas bliva trängande under det

första året, synes det lämpligast att härav under samma år föranledda

kostnader täckas av tillgängliga statsmedel och anmälas i vederbörlig

ordning till ersättande.

På sätt framgår av den föreslagna tillsynsförordningen (§§ 2 och

10) skulle ombudsmännen vid sjömanshusen tagas något i anspråk

för biträde vid tillsynen i fråga om fartygs bemanning. Någon särskild

kostnad härför bör dock ej drabba statsverket, åtminstone ej förrän

sig visat, i vilken mån nämnda bestyr kommer att taga respektive ombudsmäns

tid i anspråk.

Enligt förslaget till ändringar i sjölagen skulle den utvidgade sjösäkerhetslagsti

timligen träda i kraft med ingången av år 1914, något

som dels i och för sig, i betraktande av lagstiftningens ändamål att

trygga sjösäkerheten, dels ock av internationell hänsyn är högst trängande.

Det är då av synnerlig vikt att organisationen av statskontrollen

är till dess i huvudsak genomförd samt att redan från början erforderliga

instruktions- m. fl. bestämmelser finnas i ordning. Det lärer därför

bliva nödigt att åtminstone fartygsinspektionens chef får träda i funktion

i god tid under år 1913, ej gärna senare än den 1 september, för att

närmast ägna sig åt nyss antydda uppgifter. För honom bör alltså

beräknas arvode för de fyra sista månaderna av 1913 med 2,500 kronor.

Däremot torde det kunna gå för sig att till erforderligt biträde åt honom

under samma tid anvisas tillfälliga arbetskrafter, vilkas ersättande lämpligen

må i mån av behov bero på särskild anmälan i sinom tid hos

Kungl. Maj:t. Den anordningen låter sig måhända genomföra att från

och med nämnda 1 september till årets slut den nya chefen får fullgöra

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:t,s Nåd. Proposition Nr 234.

även de åligganden, som för närvarande påvila den förut omförmälde inspektören

för fartygs bärgningsredskap och för fartygs lastlinje. Denne är

förordnad tills vidare mot årligt arvode, i förra hänseendet å 2,500 kronor

och^ i det senare hänseendet å 2,000 kronor. Det första av dessa arvoden

utgår flan handels- och sjöfartsfonden, och om det senare jämte vissa

andra anvisade medel är förordnat, att de skola bestridas av de i § 6

i kungl. förordningen med provisoriska föreskrifter angående lastmärke

å svenska fartyg i vissa fall av den 21 maj 1910 stadgade, till kommerskollegium

ingående avgifter för fartygs förseende med lastmärke,

i den mån de förslå härtill, samt i övrigt av handels- och sjöfartsfonden

tillgångar. Da blott ett fatal redare använt sig av den nuvarande

provisoriskt-fakultativa lastlinjelagstiftningen, hava hittills ifrågavarande

utgifter utgått huvudsakligen från nämnda fond.

Beträffande de övriga av statsmedel avlönade organ, som för närvarande

finnas lör direkt kontroll å fartygs sjövärdighet, nämligen de

tre inspektörerna för passagerarångfartyg — vilka äro förordnade tills

vidare för ett år i sänder samt, enligt vad redan omnämnts, tjänstgöra

även såsom sådana inspektörer, som avses i förordningen angående

båtar och andra bärgningsredskap å fartyg i Nordsjö- eller vidsträcktare

fart av den 13 juli 1909 — utgå deras nuvarande årsarvoden,

3,500 kronor för en var, från anslaget till befrämjande i allmänhet av

handel och sjöfart, dem tillkommande resekostnads- och traktamentsersättningar,

till årligt belopp av numera högst 3,000 kronor för inspektören

i norra distriktet och 2,500 kronor för vardera av de andra, eller

tillhopa 8,000 kionor, med 1,000 kronor från nämnda anslag1 och med

återstående beloppet, högst 7,000 kronor, från handels- och sjöfartsfonden,

samt till dem anslagna medel till bestridande av utgifter för skrivmaterialier

och expenser, numera högst 300 kronor om året för en var från

sistnämnda fond.

Bliver nu en utvidgad sjösäkerhetslagstiftning i angiven utsträckning

genomföl d i vårt land, upphöra naturligtvis därmed de interimistiska

föiordnandena såväl för inspektören för lartygs bärgningsredskap och för

fortygs lastlinje som för inspektörerna för passagerarångfartyg. Och

det synes mig vala lika naturligt att i och med detta och framgent det

av sj öfartssäkerhetslagsti ftningen betingade statsbehovet i dess helhet

tillgodoses genom medel anslagna av Riksdagen.

J ör f\ Ilandet av detta behov skulle alltså erfordras ett nytt anslag,

vars belopp, såvitt angår år 1914, framgår av följande, på det nu anförda

grundade sammanfattning:

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 177 höft. (Nr 234.)

Samman

fattning

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kanyl. Maj ds Nåd. Proposition Pr 2.

Arvode till chefen för fartygsinspektionen .............

» » 1 sekreterare i ''» ..................

» » 1 förste inspektör i )> ..................

» » 1 inspektör i » ..................

b )) 1 kvinnligt skrivbiträde i» ........................

Extra biträden, gratifikationer och vikariatsersättningar,

allt för fartygsinspektionen (1,000 + 800

+ 200)......................................................................;;.....

Ersättning för arbetshjälp åt kommerskollegii sjötekniska

biträde ..........................................................

Arvode till särskild åklagare i sjörättsmål..................

Arvoden till 22 lokalinspektörer....................................

Resekostnads- och traktamentsersättningar till dem

Skrivmaterialier och andra expenser till dem, å 300 kr.

Sakkunniga biträden vid förrättningar i Sverige ...

kronor 167,500: —

vartill kommer arvode för tiden 1 september—31

december 1913 åt fartygsinspektionens chef......... » ________2,500: —

Summa kronor 170,000: —

För nu ifrågavarande ändamål är, som nämnt, i statsverkspropositionen

till innevarande års Riksdag under sjunde huvudtiteln beräknat

sistnämnda belopp.

Med hänsyn till den nu föreslagna organisationens provisoriska

natur bör givetvis det för ändamålet erforderliga anslaget uppföras på

extra stat.

Statsverket kan förväntas erhålla avgifter för stämpel a ifrågakommande

certifikat (för vilka i regel från centralverket utgående expeditioner

någon avgift i form av expeditionslösen synes icke böra debiteras).

Kommer, såsom väl är antagligt, för fartygs förseende med lastmärke

avgifter att fortfarande utgå, i vilka dock vederbörande inspektörer

(experter) då, såsom för närvarande, lära erhålla den drygaste andelen,

kan behållningen därav, åtminstone för tiden till 1914 års slut, icke

uppgå till någon summa, som nämnvärt inverkar på de nyss gjorda

beräkningarna. A de för lokalinspektörerna beräknade arvodena skulle

åter någon besparing kunna tänkas, nämligen i den mån en eller annan

av dem icke kan tillsättas förr än något in på år 1914; så ock givetvis,

till följd av deras natur, på några andra av de nyss beräknade

i.

kronor

»

)>

»

7,500

5,800

5,800

4,000

1,600

2,000:

»

»

»

1,500

1,500

91,000

38,200

6,600

2,000

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

posterna. Under förut angiven förutsättning skulle för särskild åklagare

i sjörättsmål beräknade 1,500 kronor kunna inbesparas.

På grund av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att för anordnande av utvidgad statskontroll å fartygs sjövärdighet

m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med de av mig nu angivna

grunder å extra stat under sjunde huvudtiteln för år 1914 bevilja ett

anslag å............................................................................... kronor 170,000: —

med rätt för Kungl. Maj:t att därav under år 1913

använda ................................................................................. kronor 2,500: —.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall; och skulle nådig proposition

till Riksdagen avlåtas av den lydelse, bilagan litt. . . .

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Albert Tondén.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

Beräkning för är 1914

angående arvoden samt resekostnads- och traktamentsersättningar till fartygsinspektörerna

å de olika stationerna.

Station

Antal in- spektörer

Årsarvode

i kronor

Av årsarvodet anses

såsom

Resekost- nads- och

traktaments- ersättning

tjänst- lön j görings-

| penningar

Luleå ............................................

1

5,000

3,200 | 1,800

2,000

Umeå...........................................

1

5,000

3,200 1,800

2,000

( 1

5,000

3,200 1,800

2.000

Sundsvall ....................................

''1 1

3,000

1,800 j 1,200

2,000

Söderhamn....................................

1

4,000

2,500 i 1,500

1,800

Gävle ............................................

1

5,000

3.200 1,800

2,000

Öregrund ...................................

1

3,000

1,800 | 1,200

1,000

f 1

5,000

3,200 1,800

1,800

Stockholm ....................................

1

4,000

2,500 ; 1,500

2,000

1 1

3,000

1,800 1,200

1,500

Norrköping ................................

1

5,000

3,200 1,800

2,000

Visby ............................................

1

3,000

1,800 j 1,200

1,000

Oskarshamn ................................

1

4,000

2,500 1 1,500

2,000

Kalmar ........................................

1

4,000

2,500 | 1,500

2,000

Sölvesborg...................................

1

4,000

2,500 1,500

1,500

Malmö............................................

1

5,000

3,200 1,800

1,500

Hälsingborg ................................

1

5,000

3,200 1 1,800

1,800

f 1

5,000

3,200 1,800

1,800

Göteborg........................................

1

4,000

2,500 - 1,500

2.000

1 1

3,000

1,800 | 1,200

1,500

Kristinehamn................................

1

4,000

2,500 1,500

2,000

Lysekil ........................................

1

3,000

1,800 | 1,200

1,000

Summa

22

91,000

57,100 S 33,900

38,200

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

77

Fartygsinspektörernas antal, boningsorter och tjänstgöringsområden enligt

sjöfartssäkerlietskommittéus förslag.

(Bil. IV i kommitténs betänkande).

Antal

inspek-

törer

Boningsort

Tjänstgöringsområde

:

1

Luleå.

;

Städerna Haparanda, Luleå ocho Piteå, kustorterna från finska

gränsen till utloppet av Aby älven jämte floddalar och

lappmarkssjöar.

1

Umeå.

Städerna Skellefteå, oUmeå och Örnsköldsvik, kustorterna

från utloppet av Abyälven till Ulvöarna jämte floddalar

och lappmarkssjöar.

2

Sundsvall.

Städerna Härnösand och Sundsvall, kustorterna från Ulv- öarna till Galtström, floddalar samt sjöar i Jämtland.

1

Söderhamn.

Städerna Hudiksvall och Söderhamn, kustorterna från Galt- ström till Kusön, floddalar och insjöar.

1

Gävle.

Staden Gävle, kustorterna från Kusön till Björn, floddalar

Oregrund.

och insjöar jämväl i Dalarne och Härjedalen.

1

Städerna Öregrund, Östhammar och Norrtälje samt kust- orter i Roslagen.

3

Stockholm.

Staden Stockholm samt städer och kustorter i Södertörn,

vid Mälaren och Hjälmaren.

1

Norrköping.

Städerna Trosa, Nyköping, Norrköping och Söderköping,

kustorter i Södermanland utom Södertörn samt i Öster- götland, städer och kustorter vid Vättern samt vid floder

och insjöar i nämnda landskap.

1

Visby.

Gotland.

1

Oskarshamn.

Städerna Västervik och Oskarshamn samt kustorter i Kalmar

län norr om Påskallavik.

1

Kalmar.

Städerna Kalmar och Borgholm samt kustorter vid Kalmar- sund från Oskarshamn till Utlängan jämte de småländska

insjöarna.

1

Sölvesborg.

Städer och kustorter från Utlängan till Sandhammaren.

1

Malmö.

Städer och kustorter från Sandhammaren till Rå samt in- sjöar i Skåne. i

1

Hälsingborg.

Städer och kustorter från Rå till Morup.

3

Göteborg.

Städer och kustorter från Morup till och med Marstrand,

Göta älv.

1

Kristinehamn.

Städer och kustorter vid Vänern och därmed i förbindelse

stående älvar och sjöar.

1

Lysekil.

Städer och kustorter norr om Marstrand.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

Tillsynens

omfattning.

Organ för

tillsynen.

JFartygsin
spektionens
uppgift.

Förslag

till

förordning om tillsyn å fartyg in. in.

FÖRSTA KAPITLET.

Allmänna bestämmelser.

§ I
Angående

den tillsyn av särskilda tillsynsmyndigheter, vilken, jämlikt

6 § 2 mom. sjölagen, fartyg är underkastat i de uti 1 mom. av

samma § omförmälda avseenden, gäller vad här nedan stadgas.

§ 2.

1. Tillsynen utövas av kommerskollegium såsom fartygsinspektion,

utom riket jämväl med biträde av svensk konsul.

2. Fartygsinspektionen biträdes i sin verksamhet inom riket av

fartygsinspektörer samt i visst avseende av sjömanshusombudsmän.

3. Kostnaderna för tillsynen bäras av statsverket utom i de

särskilda fall annorledes är stadgat.

§ 3.

Fartygsinspektionen har huvudsakligen till uppgift:

a) att låta verkställa de inspektioner och besiktningar å fartyg, som

i denna förordning föreskrivas, så ock besiktning, som eljest må ankomma

på fartyginspektionen, ävensom att i övrigt vidtaga de åtgärder till sjöfartens

säkerhet, vilka enligt lag eller särskilda föreskrifter skola av

fartygsinspektionen utföras;

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

b) att leda och övervaka fartygsinspektörernas verksamhet;

c) att föra noggranna anteckningar om hållna inspektioner och

besiktningar med särskilt avseende å därvid vunna upplysningar om

fartygs sjövärdighet och vad därmed står i samband;

d) att utfärda fribordscertifikat och passagerarfartygscertifikat;

e) att beträffande särskilda förhållanden, vilka beröra säkerheten

å fartyg, utfärda certifikat, då sådant enligt lag eller författning påfordras

;

f) att föreslå sådana ändringar i gällande bestämmelser, som för

sjöfartens säkerhet eller för tillsynens utövande anses erforderliga, samt

att på offentlig myndighets framställning tillhandagå med teknisk utredning

i fråga om vad som berör fartygs säkerhet; samt

g) att varje år avgiva berättelse över sin verksamhet under nästföregående

året.

2. Där enligt gällande bestämmelser fartygsinspektionens godkännande

skall inhämtas, må fartygsinspektionen utfärda meddelande

om vad för sådant godkännande erfordras.

3. Ytterligare föreskrifter angående fartygsinspektionens verksamhet

medelas i särskild av Konungen utfärdad instruktion.

§ 4.

1. Fartygsinspektör förordnas av Konungen efter förslag av

kommerskollegium för en tid av högst fem år, med tjänstedistrikt, station

och befogenhet, som särskilt bestämmas.

2. Fartygsinspektör åligger huvudsakligen, en var för sitt distrikt:

a) att under inseende av fartygsinspektionen utöva tillsynen å

fartyg samt därvid övervaka, att givna bestämmelser rörande säkerheten

till sjöss efterlevas;

b) att verkställa de inspektioner och besiktningar, som i denna

förordning föreskrivas, så ock besiktning, som eljest enligt allmän författning

eller på grund av särskild föreskrift skall av fartygsinspektör

verkställas;

c) att i enlighet med denna förordning och de föreskrifter, som

därutöver av Konungen eller fartygsinspektionen meddelas vidtaga de

åtgärder, som påkallas av iakttagelser vid inspektion eller besiktning;

d) att, i den mån det kan ske utan hinder för fartygsinspelctörens

tjänsteverksamhet i övrigt, tillhandagå fartygs redare och befälhavare

med råd och upplysningar rörande tillämpningen av föreskrifter, som

äro meddelade till sjöfartens säkerhet.

Fartygsinspektöremas

tillsättning

och. uppgift.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

3. För utövningen av fartygsinspektörernas verksamhet äger fartygsinspektionen

utfärda närmare bestämmelser.

§ 5.

innehavande Fartygsinspcktör må icke, utan Konungens medgivande, för egen

av fartygs- e^er annans räkning driva eller hava del eller anställning i företag,

befattning" S°m ?mfattar redei’i''5 skeppsbyggeri- eller sjöförsäkringsverksamhet eller

tnjng. £ör gådant företag åtaga sig uppdrag mot ersättning. Han må ej vara

anställd å fartyg.

§ G.

Särskilda 1. För visst fall må fartygsinspektionen anmoda en eller flera

sakkunniga särskilt sakkunniga personer att biträda vid inspektion eller besiktning,

som kräver speciell fackkunskap. Framställning härom må jämväl göras

hos fartygsinspektionen av inspektör eller av den, som påkallar inspektionen

eller besiktningen.

2. Sådan sakkunnig njuter ersättning enligt taxa, som av Konungen

fastställes. Har biträdet påkallats av den, som begärt inspektionen

eller besiktningen, bekostas ersättningen av denne.

ANDRA KAPITLET.

Om inspektion.

§ 7.

^chif1011 . Svenskt fartyg, varå någon finnes för betalning anställd eller

syfte.S såsom passagerare färdas, så ock under enahanda förutsättning utländskt

fartyg, som finnes här i riket, är underkastat inspektion.

2. Sådan inspektion avser att utröna:

a) om de å fartyget med vad därtill hörer tillämpliga bestämmelser

äro iakttagna i de olika avseenden, varom sägs i 6 § 1 mom.

sjölagen;

b) om lämnade föreskrifter rörande passagerares förande iakttagas;

samt

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

c) om i övrigt givna bestämmelser till säkerhet för fartyg, liv och

nods ävensom beträffande hälsovård och bostadsförhållanden ombord

O

behörigen fullgöras.

§ 8.

1. Inspektion verkställes inom riket av fartygsinspektör och, då

särskild anledning därtill förekommer, utom riket av svensk konsul.

2. Då inspektion skall verkställas av konsul, må han såsom

biträde tillkalla sakkunnig, helst svensk man.

3. Över verkställd inspektion skall rapport avgivas till fartygsinspektionen

enligt av denna fastställt formulär.

§ 9.

1. Fartygsinspektör skall jämte honom tilläventyrs åtföljande

biträde äga tillträde till varje fartyg för verkställande av inspektion,

därvid jämväl fartyget rörande, ombord befintliga handlingar skola finnas

för inspektören tillgängliga. Fartygsinspektör läte sig angeläget vara

att, så vitt möjligt, rubbning i fartygs trafikförhållanden ej föranledes,

samt att med avseende på ort och tid för inspektion ej större olägenhet

förorsakas de sjöfarande, än som kan anses oundgängligen

nödigt.

2. Vad sålunda är stadgat äge motsvarande tillämpning i fråga

om inspektion, som av svensk konsul verkställes.

§ 10-

Ombudsman vid sjömanshus åligger att vid utfärdande av sjömansrulla

för fartyg, samt eljest skyndsamt med ledning av de mönstringsanteckningar

eller den manskapsförteckning, som enligt gällande författning

om sjöfolks påmönstring må hava rörande fartyget inkommit

till sjömanshuset, söka utröna, huruvida fartyget är behörigen bemannat,

samt att, därest härutinnan är något att erinra, om förhållandet ofördröjligen

göra anmälan till fartygsinspektionen.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 177 höft. (Nr 234.)

Förrättnings
man.

Tillträde

till fartyg.

Tillsyn it bemanningen

av sjömanshusombudsman.

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts Nåd. P, oposition Nr 234.

Nybyggnad

av fartyg.

Fartyg'', som

vid lagens

ikraftträdande

nyttjas till

sjöfart.

Kondemnerat

fartyg.

TREDJE KAPITLET.

Om besiktning-.

§ 11-

1. När fartyg för svensk räkning nybygges inom riket, skall

lartygsinspektionens godkännande inhämtas rörande fartygets byggnadssätt

och material, med hänsyn till dels den fart, vari fartyget skall

nyttjas, dels ock dess användning såsom passagerarfartyg eller till annat

ändamål.

2. Ansökning om sådant godkännande skall göras enligt formulär,

som av fartygsinspektionen fastställes samt åtföljas av de ritningar och

uppgifter, vilka enligt formuläret fordras.

3. Om fartygsinspektionen finner ritningar eller uppgifter, utöver

de dit inkomna, vara för ansökningens prövning behövliga, skall inspektionen

inom fjorton dagar, räknade från och med dagen efter den, då

ansökningen inkom, därom lämna sökanden besked; och åligger det inspektionen

att inom trettio dagar, räknade från och med dagen efter den, då

alla de ritningar och uppgifter, som fartygsinspektionen förklarat vara

för ansökningens prövning erforderliga, dit inkommit, över ansökningen

meddela beslut. Vägras godkännande, skola skälen därför angivas.

4. Sedan lartygsinspektionens godkännande lämnats, skall fartyget

i samband med byggandet undergå besiktning, dels medan fartyget är

på land, dels ock sedan det blivit sjösatt.

§ 12-

Svenskt fartyg, som vid tiden för denna förordnings trädande i

kraft till sjöfart nyttjas, skall undergå besiktning för utrönande av dess

sjövärdighet med hänsyn till den fart, vari det nyttjas.

§ 13-

Svenskt fartyg, som enligt 6 § sjölagen skall anses icke vara

iståndsättligt, må icke åter användas till sjöfart, med mindre det undergått

besiktning för utrönande av dess sjövärdighet med hänsyn till den

fart, vari det är avsett att nyttjas.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

83

§ 14-

Utländskt fartyg, som övergår i svensk ägo, så ock fartyg, som

å utrikes ort bygges för svensk räkning skall, för utrönande av dess

sjövärdighet med särskild hänsyn till den fart, vari det skall nyttjas,

undergå besiktning, innan det må förses med svensk nationalitetshandling.

§ 15.

1. Efter besiktning, som ägt rum enligt § 11, 12, 13 eller 14

skall fartyget, så länge det till sjöfart nyttjas och är svenskt, undergå

förnyad besiktning på nedannämnda mellantider:

a) passagerarfartyg i fart bortom linjen Skagen—Lin desnäs och

linjen Esbjerg—T ex el ett år och sådant fartyg i inskränktare fart två år;

b) annat fartyg än passagerarfartyg, om det är maskindrivet eller

segelfartyg av järn, Lura år, och eljest sex år; skolande dessutom segelfartyg

i "fart bortom linjen Skagen—Lindesnäs och linjen Esbjerg—Texel

beträffande dess botten utvändigt ävensom maskindrivet fartyg i avseende

å botten utvändigt, propelleraxel, bottenkranar och dylikt undergå förnyad

besiktning vid utgången av halva den stadgade mellantiden.

2. Med hänsyn till särskilda omständigheter, såsom fartygsskrovs,

maskineris eller ångpannas ålder och beskaffenhet, äger fartygsinspektionen

fastställa viss kortare mellantid än i mom. 1 sägs.

3. Förnyad besiktning må, utan rubbning i den gällande tidsföljden

för efterföljande förnyade besiktningar, företagas högst tre

månader före och högst tre månader efter föreskriven tidpunkt.

§ 16-

Besiktning, varom i § 12, 13, 14 eller 15 sägs, skall ej anses

vara fullgjord i avseende å fartygs skrov, utan att fartyget därvid varit

torrsatt eller kölhalat; dock må, om fartyget har klass i klassificeringssällskap,

fartygsinspektionen härifrån medgiva den befrielse, som, efter

prövning för varje gång av föreliggande omständigheter, må finnas skälig.

§ I?-

Om svenskt fartyg, som undergått besiktning för utrönande av

dess sjövärdighet, till någon huvudsaklig del ombygges eller efter liden

Utländskt

eller utomlands

byggt

fartyg.

Periodiskt

återkommande

besiktning.

Besiktning av

fartygs skrov.

Besiktning

efter ombyggnad

eller

reparation.

s. 84 Kontrollera mot PDF

Förrättnings

man.

Anmälan om

besiktning.

Tid för

besiktning

in. m.

Bedares skyldigheter.

Vid besiktning

anmärkt

fel eller brist.

84 Knngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

skada av väsentligare omfattning undergår reparation, är det underkastat

ny besiktning i den omfattning, som fartygsinspektionen prövar

nödig; ägande inspektionen i mån av omständigheterna medgiva den

rubbning uti de enligt § 15 gällande mellantider, att dessa beräknas

från tiden för den nya besiktningen.

§ 18.

Besiktning inom riket verkställes av fartygsinspektör för den ort,

där fartyget finnes.

§ 19-

Skall besiktning enligt § 11, 13, 14 eller 17 ske, göre fartygets

redare eller befälhavare härom anmälan hos fartygsinspektör för det

distrikt, varinom besiktningen skall äga rum, men utom riket hos svensk

konsul, som då har att inhämta fartygsinspektionens förordnande om

besiktningen.

§ 20.

1. Det åligger fartygsinspektör, som skall verkställa besiktning,

att, innan tid härför utsättes, därom samråda med redaren eller befälhavaren.

2. Besiktningen bör företagas snarast möjligt samt med iakttagande

därav, att fartygets trafikförhållanden icke därigenom rubbas

mera än som skäligen kan anses oundgängligt.

3. Redaren eller befälhavaren åligger att, i den mån sådant finnes

för besiktningens utförande oundgängligt, låta uthugga och borra i

fartygets skrov, öppna fartygets klädsel och garnering, våghålsplankor

och ribbor i garneringshål samt manhålsluckor, låta drivning prövas

med rabb och järn samt i övrigt göra fartyget och dess rum tillgängliga

för besiktning.

§ 21.

1. Upptäckes vid besiktning fel eller brist av sådan beskaffenhet,

att fartyget anses icke vara sjovärdigt med hänsyn till den fart, vari det

nyttjas eller är avsett att nyttjas, skall fartygsinspektören därom underrätta

redaren eller befälhavaren och därvid, om felet eller bristen är av

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 234.

beskaffenhet att kunna avhjälpas, angiva därför erforderliga åtgärder,

i adan. underrättelse skall, om redaren eller befälhavaren därom anhåller

skriftligen meddelas.

. 2- Ammiles före besiktningens avslutande, att anmärkt fel eller

brist avhulpits, skall fartygsinspektören därom övertyga sig.

§ 22.

, 0m ^retagen besiktning skall fartygsinspektör ofördröjligen till Rapport om

jartygsmspektionen, enligt av denna fastställt formulär, avgiva rapport besik;tninginnefattande

jämväl uppgift å de åtgärder, som vid besiktningen beunnits

erforderliga, samt i vad mån sådana åtgärder blivit vidtagna.

§ 23.

b artygsinspektionen ma, på framställning av fartygs redare eller

befälhavare, meddela skäligt anstånd med besiktning-, varom i § 15 förmäles,

dock ej för längre tid än sex månader efter den tidpunkt, då

besiktningen eljest skolat senast ske. Har anstånd sålunda beviljats,

skall tiden för nästföljande besiktning dock räknas från den tidpunkt,

da besiktningen bort enligt § 15 äga rum.

Anstånd med

besiktning.

§ 24.

1. Finnes fartyg utom riket, då besiktning därav skall, enligt Besiktning

vad ovan stadgas, äga rum, bör besiktningen ske genom en eller flera utom riketsakkunniga,

som därtill av fartygsinspektionen förordnas; och skola härvid

.bestämmelserna i §§ 20, 21 och 22 lända till efterrättelse i tillämpliga

delar. 1

2; Kan besiktningen icke lämpligen utföras på sådant sätt, må

^rtygsinspektionen förordna om dess verkställande genom sakkunniga

vilka tillkallas av svensk konsul. Dessa sakkunniga skola vara två

erfarna, helst svenska, män, av vilka den ena bör hava utövat befälhavartjänst

å handelsfartyg och den andra vara särskilt kunnig i skeppslykta611

samt, då fråga är om maskindrivet fartyg, jämväl äga känneom

om maskineri av sådant slag som det ifrågavarande fartygets.

Uver besiktningen upprättas, enligt av fartygsinspektionen fastställt

formulär, utlåtande, upptagande de anmärkningar, som de sakkunnfo-a

finna sig böra gorå i fråga om fartygets sjövärdighet. Utlåtandet skall

genom vederbörande konsuls försorg insändas till fartygsinspektionen,

s. 86 Kontrollera mot PDF

Undantag

från bestämtaeläerna

i

detta kapitel.

Besiktningrörande

maskineri

mi m.

Förbud mot

nyttjande av

fartyg.

86 Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 234.

som därefter må, om så finnes erforderligt, förordna om ytterligare besiktning

å fartyget.

3. Ersättning till sakkunnig, som i denna § omförmäles, gäldas

av fartygets redare eller befälhavare.

§ 25.

Bestämmelserna i §§ 11—24 hava icke avseende å fartyg, \ais

bruttodräktighet understiger 150 registerton, såvida det icke är passagerarfartyg

eller enligt 6 § sjölagen skall anses icke vara iståndsättligt.

§ 26.

Om besiktning av fartygs maskineri och andra dess inrättningar

eller redskap gäller vad därom särskilt stadgas.

FJÄRDE KAPITLET.

Om förbud mot nyttjande.

§ 27.

1. Därest vid fartygs inspektion eller besiktning förefinnes i avseende,

varom sägs i 6 § 1 mom. sjölagen, fel eller brist av sådan beskaffenhet,

att nyttjande av fartyget är förenat med uppenbar fara för

fartyg eller gods eller för ombordvarandes liv eller hälsa, äge fartygsinspektören

meddela förbud, varom i 6 § 3 mom. sjölagen sägs, mot

fartygets nyttjande helt och hållet eller med avseende å. farvatten, lastning,

antal passagerare eller annat, intill dess far tygsinspektör finner

det anmärkta missförhållandet vara undanröjt.

2. Samma befogenhet tillkommer jämväl fartygsinspektionen, om

denna finner av rapport eller utlåtande framgå eller genom anmälan

från svensk konsul eller eljest finner uppenbart, att sådant missförhållande,

som nyss är nämnt, föreligger.

3. Meddelas dylikt förbud, skall den myndighet, som meddelat förbudet,

dels, på begäran av fartygets redare eller befälhavare, utan avgift

tillhandahålla denne av besvärshänvisning åtföljt skriftligt besked om förbudet

och anledningen därtill, dels ock ofördröjligen göra anmälan om

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 234.

87

forbudet hos vederbörande polismyndighet; åliggande det polismyndigheten

att tillse, det fartyget ej nyttjas i strid mot sålunda meddelat

iorbud. Har fartygsmspektör meddelat förbudet, skall han därom ofördröjligen

underrätta jämväl fartygsinspektionen.

4. Utom riket verkställes förbudet av svensk konsul, som därvid

har att avfordra befälhavaren fartygets nationalitetshandling.

§ 28.

Förefinnes beträffande fartyg tillhörande inrättning eller redskap Förbud mot

ut! avseende, varom sägs i 6 § 1 mom. sjölagen, fel eller brist av sådan »vändande

beskaffenhet, att nyttjande därav är förenat med uppenbar fara för far
^

Gr gods eller för ombordvarandes liv eller hälsa, äge inom riket redskap,

i den ordning, som i § 27 stadgas, dels fartygsmspektör i samband

med inspektion eller besiktning dels fartygsinspektionen samt utom riket

svensk konsul att i erforderlig utsträckning meddela förbud, varom i

b § 3 mom. sjölagen sägs, mot nyttjandet intill dess den myndighet

som ager meddela sådant förbud, finner det anmärkta missförhållandet

vara undanröjt; åliggande det inom riket vederbörande polismyndighet

att tillse det förbudet ej överträdes.

§ 29.

Finner fartygsmspektör vid inspektion eller besiktning, att någon Anmälan om

genom lag. eller eljest i vederbörlig ordning meddelad föreskrift icke åsid°- bhvit behörigen iakttagen, skall han, evad förbud, som i § 27 eller 8 28 t<*eskriftV

omtormales, meddelas eller icke, omedelbart göra anmälan om förhållandet

hos vederbörande polismyndighet för laga beivran; dock att i fråga om

förseelse av ringare beskaffenhet på inspektören må ankomma att låta

sådan anmälan bero. av, huruvida rättelse i det anmärkta förhållandet

astadkommes inom viss skälig, av inspektören förelagd tid.

§ 30.

svens|i konsul inspektion, som han må verkställa järn- Anmälan

lilit § o, sadant missförhållande föreligga, varom i § 27 eller S 29 sägs fråa konsul,

eller har han jämlikt § 28 meddelat förbud mot användande av fartyg

tillhörande inrättning eller redskap, skall han ofördröjligen därom göra

anmälan till kommerskollegium.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 234.

femte kapitlet.

Om besvär samt om överbesiktning.

§ 31.

Besvär. 1. Part, vilken icke åtnöjes med beslut, som jämlikt bestämmelse

i tredje kapitlet meddelats, eller med förbud, som omförmäles i fjärde

kapitlet, äger i den ordning, som är stadgad för klagan i mål, vilka

handläggas av förvaltande myndighet, däröver anföra besvär över beslut

eller förbud av fartygsinspektör eller konsul hos kommerskollegium

samt över fartygsinspektionens eller kommerskollegii beslut eller förbud

hos Konungen; dock att, om fartyget vid beslutets, eller förbudets meddelande

finnes utom riket, besvären må anföras inom ett år från det

klaganden erhållit del av * beslutet eller förbudet.

2. Evad besvär anföras eller icke, stånde meddelat förbud fast,

intill dess detsamma kan varda av högre myndighet upphävt.

§ 32.

verbesikt- 1. Om klaganden sådant påkallar eller det finnes för besvärens

»ing. prövning erforderligt, äger den myndighet, som skall pröva besväien,

förordna om överbesiktning å fartyget.

2. Sådan förrättning verkställes av två ojäviga sakkunniga män,

utsedda enligt bestämmande av nämnda myndighet med iakttagande

att en av dem förordnas till ordförande vid förrättningen.

3. Ordföranden utsätter tid för förrättningen och skall därom i

god tid förut underrätta ej mindre klaganden än även den eller dem,

som utfört överklagad besiktning eller inspektion, vara överklagat beslut

grundas; och må jämväl denne eller dessa närvara vid förrättningen.

4. Klaganden må utse högst två personer att såsom sakkunniga

jämte klaganden närvara vid förrättningen.

§ 33.

Protokoll vid

överbesiktning.

1. Vid överbesiktning skall protokoll föras, däruti beskaffenheten

anmärkta fel skall noga angivas. De i § 32 mom. 2 omförmälda

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234-

förrättningsmännens Yttranden skola vart för sig i protokollet antecknas;

och äge jämväl klaganden och de sakkunniga, han må hava tillkallat,

ävensom den eller de, som verkställt överklagad besiktning eller inspektion,

varå överklagat beslut grundas, att få sina meningar i protokollet

antecknade.

2. Protokollet, som föres av ordföranden och underskrives av alla,

som till detsamma avgivit yttranden, skall ofördröjligen av ordföranden

insändas till den myndighet, som utsett de i § 32 mom. 2 omförmälda

sakkunniga.

§ 34.

1. Kostnad för överbesiktning skall förskjutas av klaganden, Kostnad för

därest förrättningen tillkommit på hans begäran. överbesikt.

2. Vid beslut i ärendet bestämmes, huruvida kostnaden skall

bäras av statsverket eller klaganden.

SJÄTTE KAPITLET.

Särskilda bestämmelser angående tillsyn å passagerarfartyg.

§ 35.

Med passagerarfartyg förstås i denna förordning och i andra för- Passagerar.

fattningar angående fartygs sjövärdighet varje fartyg, som medför flera fartyg''

än tolv passagerare.

§ 36.

Med passagerare förstås i denna förordning och i andra författ- Passagerare,

ningar angående fartygs sjövärdighet varje person, som medföljer ombord

å fartyg på dess resa, oavsett om betalning härför är utfäst eller ej

eller i vilken form betalningen utgår, med undantag av:

befälhavaren;

besättningen;

personer, som i 108 § sjölagen avses;

redare i fartyget;

i hans tjänst anställda personer, som i fartyget rörande ärenden

medfölja;

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 177 höft. (Nr 234.) 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Pasgcgerarf

artygscertifikat.

Ansökning

om passageraxfartygscertifikat.

Passagerar
fartygsbe
siktning.

Utsättande

av tid och ort

för besiktning.

Vad vid

passagerarfartygsbesiktning

skall

utrönas.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

i tjänst ombord varande lotsar och tullpersonal samt andra, som

därstädes utöva allmän tjänstebefattning, jämte deras medhjälpare;

stuvare och stuveriarbetare samt andra arbetare och deras förmän,

vilka för arbete ombord medfölja fartyget;

bärgare och deras medhjälpare, vilka, efter det sjöskada drabbat

fartyget, medfölja detsamma;

personer, vilka till hamn införas, efter att hava bärgats ur sjönöd;

sjöfolk, som fortskaffas genom konsuls försorg jämlikt 34 § sjölagen;

sjömän och i 108 § sjölagen avsedda personer, vilka efter på- eller

avmönstring sändas till eller från annat samma redare tillhörigt fartyg.

§ 37.

Varje passagerarfartyg, skall vara försett med passagerarfartygscertifikat.

§ 38.

Ansökning om erhållande av passagerarfartygscertifikat skall av

redaren eller befälhavaren avlämnas till fartygsinspektör för den ort,

där fartyget finnes.

§ 39.

Sedan ansökning om erhållande av passagerarfartygscertifikat inkommit,

skall av fartygsinspektör för den ort, där fartyget finnes,

passagerarfartygsbesiktning å fartyget ofördröjligen verkställas.

§ 40.

Innan ort och tid för verkställande av passagerarfartygsbesiktning

bestämmas, bör fartygsinspektören därom samråda med fartygets redare

eller befälhavare.

§ 41.

1. Passagerarfartygsbesiktning innefattar, att fartygsinspektören:

a) utröner, i vilken fart fartyget må nyttjas;

b) beräknar det antal passagerare, fartyget enligt härför fastställda

grunder högst må tillåtas medföra, därvid, om så finnes behövligt,

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Måjds Nåd. Proposition Nr 234.

högsta antalet i olika avdelningar av fartyget bör särskilt angivas, varjämte

de förändringar i nämnda antal, som må påkallas av olikhet i

årstid, resans utsträckning, medförd last eller andra förhållanden, skola

bestämmas;

samt, därest fartyget är maskindrivet,

c) undersöker, huruvida ombord befintliga ångpannors säkerhetsventiler

äro fullgoda och om belastningen å dem är lämplig;

d) tillser, att elektriska och mekaniska anordningar ombord äro

för fartygets och de ombordvarandes säkerhet betryggande; samt

e) utröner, om maskineriet är tillräckligt för den fart, vari fartyget

nyttjas eller är avsett att nyttjas.

2. Innan passagerarfartygsbesiktning företages, skall inspektören

undersöka, om fartyget är sjövärdigt och behörigen utrustat, samt om

sådana säkerhetsanordningar äro vidtagna, som må vara särskilt föreskrivna;

skolande inspektören förskaffa sig upplysning, huruvida i tredje

kapitlet av denna förordning föreskriven besiktning blivit utförd och,

om detta försummats, sådan besiktning förrätta.

§ 42.

1. Passagerarfartygsbesiktning skall verkställas i enlighet med

instruktion utfärdad av fartygsinspektionen. Det åligger fartygsinspektör

att vid besiktningen anmärka förekommande fel eller brist och att, om

felet eller bristen är av beskaffenhet att kunna inom skälig tid avhjälpas,

angiva därför erforderliga åtgärder; skolande i sådant fall fartygsinspektören

vid förnyat besök före passagerarfartygsbesiktningens avslutande

övertyga sig om att felet eller bristen avhulpits.

2. Ångpanna i ångfartyg, som ej förut varit författningsenligt

godkänt såsom passagerarfartyg, skall vattenprovas med ett tryck, som

motsvarar för ny panna dubbla beräknade arbetstrycket och för annan

panna en och en halv gång det beräknade arbetstrycket; och fordras

för vattenprovets godkännande, att pannan under tio minuter i följd

motstått det avsedda provtrycket. Efter verkställd undersökning och

utfört vattenprov skall fartygsinspektören, med ledning av ångpannans

verkliga beskaffenhet, fastställa högsta tillåtna arbetstrycket.

Instruktion

om passagerarfartygsbesiktning.

Vattenprov.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

§ 43.

Rapport över Sedan passagerarfartygsbesiktning hållits, skall fartygsinspektören

pafartygsar~ ofördröjligen till fartygsinspektionen insända dels rapport däröver enligt

besiktning, formulär, som av fartygsinspektionen fastställes, dels ock den inkomna

ansökningen om erhållande av passagerarfartygscertifikat.

§ 44.

utfärdande Därest, med hänsyn till vad vid passagerarfartygsbesiktning före
erarfartygs-

kommit, hinder för utfärdande av passagerarfartygscertifikat icke funnits

"certifikat, mota, utfärdas sådant av fartygsinspektionen.

De?hånne 2. I passagerarfartygscertifikat angivas:

a) den fart, i vilken fartyget må såsom passagerarfartyg nyttjas;

b) det högsta antal passagerare, fartyget må föra, med angivande

tillika, om sådant finnes behövligt, av det högsta antalet i olika avdelningar

av fartyget, samt av de förändringar i antalet, som av särskilda

förhållanden må påkallas;

c) de särskilda villkor, som i övrigt skola gälla för fartygets

nyttjande som passagerarfartyg, såsom rörande belastning av ångpannors

säkerhetsventiler, förande av last och barlast m. m.; samt

d) den tid, för vilken certifikatet är gällande.

3. Där särskilda omständigheter sådant föranleda, må fartygsinspektionen

bemyndiga fartygsinspektör att, efter verkställd passagerarfartygsbesiktning

å fartyg, för detsamma utfärda passagerarfartygscertifikat

gällande för den tid och på de villkor i övrigt, som inspektionen

må bestämma.

§ 45.

Certifikatet

anslås

ombord.

Passagerarfartygscertifikatet skall vara anslaget ombord på ett för

alla ombordvarande tillgängligt ställe.

§ 46.

Avgift för Om avgift för passagerarfartygscertifikat gäller vad därom särskilt

passagerar- stadgaS.

fartygs- °

certifikat.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

93

§ 47.

1. Tiden för giltigheten av passagerarfartygscertifikat fastställes

för fartyg i Nordsjö- eller vidsträcktare fart till ett år samt för fartyg

i inskränktare fart till två år från och med dagen för dess utfärdande

eller, därest vid passagerarfartygsbesiktningen fartyget eller någon del

därav befunnits vara i sådant skick, att fulla säkerheten icke kan antagas

äga bestånd så länge, för den kortare tid, som må finnas lämplig.

2. År svenskt fartyg utom riket vid den tid, då dess passagerarfartygscertifikat

skulle upphöra att gälla, må certifikatets giltighet anses

utsträckt, till dess fartyget återkommit till svensk hamn.

3. Därest ansökning om erhållande av nytt passagerarfartygscertifikat

inkommer minst en månad före utgången av den tid, för

vilken utfärdat passagerarfartygscertifikat är gällande, skall detta anses

gälla intill dess ny passagerarfartygsbesiktning hunnit verkställas.

§ 48.

Om passagerarfartyg lider skada av väsentligare beskaffenhet, må

det ej användas såsom passagerarfartyg i ny resa, innan skadan avhulpits.

§ 49.

Fartygsinspektionen må före utgången av den i § 47 bestämda

tid förklara passagerarfartygscertifikat ogiltigt, när efter dess utfärdande

fartyget lidit skada av väsentligare beskaffenhet eller vid inspektion

eller besiktning befunnits vara bristfälligt; skolande i sådant fall redaren

eller befälhavaren ofördröjligen underrättas om beslutet.

§ »O.

1. Så snart passagerarfartygscertifikat upphört att gälla, skall

redaren eller befälhavaren ofördröjligen avlämna det till fartygsinspektionen.

2. Skulle certifikatet vara helt eller delvis förstört eller förkommet,

skall uppgift härom meddelas med angivande av de omständigheter,

vilka må styrka uppgiftens riktighet.

Tiden för

certifikat*

giltighet.

Väsentligare

skada &

passagerarfartyg.

Upphörande

av certifikat®

giltighet.

Avlämnande

av certifikat,

som upphört

att gälla.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 234.

Besvär.

Förseelse

mot §§ 9 och

20: 3.

Nyttjande av

icke besiktigat

fartyg.

Vägran att

avlämna

nationalitetshandling.

§ 51.

1. Part, som icke åtnöjes med beslut meddelat jämlikt bestämmelse

i detta kapitel, äger däröver i den. ordning, som är stadgad för klagan

i mål, vilka handläggas av förvaltande myndighet, anföra besvär över

beslut av fartygsinspektör hos kommerskollegium samt över beslut av

fartygsinspektionen eller kommerskollegium hos Konungen.

2. Evad besvär anföras eller icke, stånde beslutet fast intill dess

detsamma kan varda av högre myndighet upphävt.

§ 52.

Därest klaganden sådant påkallar eller det linnes för besvärens

prövning erforderligt, skall ny passagerarfartygsbesiktning hållas; och

gäller angående denna i tillämpliga delar vad i femte kapitlet stadgas

beträffande överbesiktning.

SJUNDE KAPITLET.

Bestämmelser i avseende å lagens efterlevnad.

§ 53.

Ställer sig redare eller befälhavare ej till efterrättelse bestämmelsen

i § 9 rörande fartygs handlingar eller bestämmelse i § 20 mom. 3, straffes

med böter från och med tio till och med ett tusen kronor.

§ 54.

Nyttjar i fall, som avses i § 11, 13, 14, 15 eller 17, redare, befälhavare

eller annan fartyg till sjöfart, innan det undergått stadgad besiktning,

straffes med böter från och med tio till och med ettusen kronor, där

ej gärningen enligt sjölagen eller allmänna strafflagen är belagd med

strängare straff.

§ 55.

För vägran att i fall, som i § 27 mom. 4 omförmäles, till konsul

överlämna fartygs nationalitetshandling straffes befälhavaren med böter.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

95

§ 56.

1. Redare, befälhavare eller annan, som nyttjar fartyg såsom passagerarfartyg,

utan att det är försett med gällande passagerarfartygscertifikat,

eller sedan det lidit skada av väsentligare beskaffenhet men innan

denna avhulpits, eller nyttjar passagerarfartyg i vidstäcktare fart än som

enligt det för fartyget gällande passagerarfartygscertifikat är tillåtet,

eller tager ombord passagerare eller last till större mängd eller på annat

sätt än enligt passagerarfartygscertifikatet är tillåtet, straffes med böter

från och med tio till och med ettusen kronor, där ej gärningen enligt

sjölagen eller allmänna strafflagen är belagd med strängare staff.

2. överträder eller åsidosätter redare, befälhavare eller annan eljest

något av vad i passagerarfartygscertifikatet är föreskrivet eller bestämmelsen

i § 45, straffes med böter högst femhundra kronor.

§ 57.

Den som under tid, då han är ställd under tilltal för förbrytelse,

varom förmäles i § 53, 54, 55 eller 56, fortsätter samma förbrytelse,

skall, när han varder därtill lagligen förvunnen, för varje gång stämning

därför utfärdats och delgivits, fällas till det ansvar, som är bestämt för

sådan förbrytelse.

§ 58.

Underlåter redare eller befälhavare att fullgöra vad honom må

enligt § 50 åligga, straffas med böter högst etthundra kronor.

§ 59.

Allmän åklagare skall tala å förbrytelse, varom i denna förordning

sägs.

§ 60.

Böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfalla kronan och

skola vid bristande tillgång till deras fulla gäldande förvandlas enligt

allmänna strafflagen.

Överträdelse

av föreskrifter

om

passagerarfartygscertifikat.

Fortsatt

förbrytelse.

Förseelse

mot § 50.

Åtalsrätt.

Böters

användning

och förvandling.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

§ 61.

LaSstoi°m Om domstol i mål rörande förbrytelse, som i detta kapitel omför
mäles,

gäller 328 § sjölagen i tillämpliga delar.

Å fartyg, som tillhör svenska staten, är denna förordning tilllämplig

endast i den mån Konungen därom särskilt bestämmer.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1914; dock kan

tillämpning icke påfordras av bestämmelse i § 11 såvitt angår fartyg,

om vars byggande avtal träffats före nämnda dag, ej heller före den 1

januari 1916 av stadgandet i § 12.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

97

INNEHÅLLSFÖRTECKNING:

Sid.

Inledande anmärkningar angående sjöfartssäkerhetslagstiftning ............................ 6

Den utländska sjöfartssäkerhetslagstiftningens tillämpning.................... 8

Den svenska sjöfartssäkerhetslagstiftningen; historik ............................ 10

Allmänna grunder för statskontrollen:

Sjöfartssäkerhetskommittén ....................................................................... 20

Kommerskollegium....................................................................................... 21

Chefen för justitiedepartementet................................................................ 22

D:o för finansdepartementet ................................................................ 26

Statskontrollens uppgift:

Sjöfartssäkerhetskommittén........................................................................ 28

Kommerskollegium........................................................................................ 33

Departementschefen ................................................................................. 35

Förrättningar utomlands:

Sjöfartssäkerhetskommittén ........................................................................ 39

Kommerskollegium........................................................................................ 39

Departementschefen .................................................................................... 39

Kontrollen å främmande fartyg.................................................................................... 42

Organ för tillsynen; lokala myndigheter .................................................................... 42

Sjöfartssäkerhetskommittén ........................................................................ 43

Kommerskollegium........................................................................................ 45

Departementschefen .................................................................................... 46

Centralmyndigheten ........................................................................................................ 50

Sjöfartssäkerhetskommittén ........................................................................ 50

Kommerskollegium........................................................................................ 52

Departementschefen .................................................................................... 53

Sjötekniska biträdet i kommerskollegium................................................................... 67

Särskild åklagare i dito .................................................................... 69

Semester, extra biträden in. m............................. 71

Sammanfattning................................................................................................................ 73

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 177 höft. (Nr 234.) 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 234.

Bilagor: Sid.

Beräkning för år 1914 angående arvoden samt resekostnads- och

traktamentsersättningar till fartygsinspektörerna å de olika

stationerna ........................................................................................ 76

Fartygsinspektörernas antal, boningsorter och tjänstgöringsområden

enligt sjöfartssäkerhetskommitténs förslag.................................... 77

Förslag till förordning om tillsyn å fartyg m. m................................. 78

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1913:110 Memorial, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anordnande av utvidgad statskontroll å fartygs sjövärdighet m. m. a1 i texten