Sök i Ratio Lex

Angående vissa ändringar i bestämmelserna om avlöning av lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda läroanstalter tn. m.j

1913-03-28 · 54 sidor, varav 51 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 51 av 54 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1913:239, Angående vissa ändringar i bestämmelserna om avlöning av lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda läroanstalter tn. m.j

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

1

Nr 239.

Kungl. Ma,jäs nadiga proposition till Riksdagen angående vissa

ändringar i bestämmelserna om avlöning av lärarinnorna

vid statsunderstödda enskilda läroanstalter tn. m.j given

Stockholms slott den 28 mars 1913.

. åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över eckle
siastikärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

I.

att besluta, att avdelningen A i de av Riksdagen antagna bestämmelserna

angående avlöning av lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda

läroanstalter samt angående statsunderstöd åt dessa läroanstalter in. m.

skall hava följande ändrade lydelse:

A. Bestämmelser om avlöning av lärarinnorna vid statsunderstödda

enskilda läroanstalter.

Föi lärarinnepersonalens avlöning vid statsunderstödda enskilda läroanstalter

gälla följande grunder, med rätt för Kungl. Maj:t att utfärda de

närmare bestämmelser, som för tillämpning av dessa grunder må finnas

erforderliga:

1. Vid läroanstalter, som åtnjuta understöd från något av de i reservationsanslaget

till enskilda läroanstalter ingående särskilda anslagen,

skola föreståndarinnorna och lärarinnorna åtnjuta avlöning till minst''följande

belopp, för läsår räknat:

a) föreståndarinna: 2,000 kronor i l:a och 2,300 kronor i 2:a önegraden

samt därjämte bostad eller hyresersättning;

b) ämneslärarinna med full tjänstgöring: därest hon avlagt de prov

som erfordras för behörighet till ordinarie ämneslärarinnetjänst vid allmänt

läroverk, 1,400 kronor i l:a, 1,700 kronor i 2:a och 2,000 kronor i 3-e

lönegraden eljest 1,200 kronor i l:a, 1,500 kronor i 2:a, 1,800 kronor i

S:e och 2,000 kronor i 4:e lönegraden;

c) timlärarinna i läroämne: 60 kronor för varje veckotimme;

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 182 käft. (Nr 239.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Majits Nåd. Proposition Nr 239.

d) övningslärarinna: 60 kronor för varje veckotimmes undervisning i

välskrivning, teckning, musik, gymnastik och huslig ekonomi samt 50 kronor

för varje veckotimmes undervisning i kvinnligt handarbete, träslöjd

och andra liknande slöjdarter, varjämte lärarinna med minst 4 veckotimmars

undervisning i gymnastik eller minst 6 veckotimmars undervisning

i ett eller flera av de övriga av dessa övningsämnen äger åtnjuta ålderstillägg,

beräknat efter veckotimme, av 10 kronor i 2:a och 20 kronor i 3:e

lönegraden; skolande lärarinna i huslig ekonomi i sammanhang med de

praktiska övningarna vid vederbörande läroanstalt åtnjuta fri kost därstädes.

2. Lärarinna är skyldig att vidkännas det avdrag å sin avlöning,

varom må vara stadgat i fråga om bidrag till pensionering eller till täckande

av kostnader för uppehållande av för sjukdom tjänstlediga lärarinnors

befattningar.

3. Den tjänstgöring, som här avses, skall vara förlagd till klasserna

över de förberedande eller till läsavdelning av med skolan förbundet

lärarinneseminarium, dock att ämneslärarinna med full tjänstgöring må

kunna fullgöra intill en tredjedel därav i de förberedande klasserna eller

i övningsämnen.

4. Med full tjänstgöring förstås tjänstgöring till ungefärligen den

omfattning, som åligger ämneslärarinna vid allmänt läroverk.

5. Avlöning för lärarinna, som tillträtt sin tjänst före utgången av

år 1909, må ej understiga vad hon skulle hava rätt att uppbära, därest

de under år 1909 gällande bestämmelserna fortfarande ägde giltighet.

6. I avseende å uppflyttning i högre lönegrad skall iakttagas:

a) att rätt till lönetursberäkning för uppflyttning i högre lönegrad

tillkommer ämneslärarinna, som avlagt de prov, vilka erfordras för behörighet

till ordinarie ämneslärarinnetjänst vid allmänt läroverk eller folkskola,

eller som genomgått av Kungl. Maj:t för ändamålet godkänt enskilt

lärarinneseminarium, samt övningslärarinna, som genomgått teckningslärarkurs

vid tekniska skolan i Stockholm eller musiklärarkurs vid musikkonservatorium

eller gymnastiklärarkurs vid gymnastiska centralinstitutet eller

högre lärarinneseminariets hushållsskolas lärarinnekurs eller annan dylik

av^ Kungl. Maj:t för ändamålet godkänd lärarinnekurs i huslig ekonomi

eller av Kungl. Maj:t för ändamålet godkänd lärarinnekurs i handarbete

eller slöjd, dock att lärarinna, som på annat sätt än här sägs förvärvat

sig motsvarande utbildning för sitt kall, må av Kungl. Maj:t kunna tillläggas

ifrågavarande förmån;

b) att lärarinna må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna

sig tjänstgöring, som, efter det rätt till lönetursberäkning förvärvats, blivit

s. 3 Kontrollera mot PDF

liungl. Majds Nåd. Proposition Nr 239. 3

fullgjord vid under inseende av överstyrelsen för rikets allmänna läroverk

ställd läroanstalt, vid folkskoleseminarium, vid småskoleseminarium, vid

högre folkskola eller vid folkskola, därest tjänstgöringen varit förlagd till

det stadium och haft den omfattning, som här ovan stadgats som villkor

för åtnjutande av avlöning i högre lönegrad;

c) att uppflyttning i högre lönegrad äger rum efter fem år;

d) att ansökningar om uppflyttning i högre lönegrad prövas av överstyrelsen

för rikets allmänna läroverk; samt

e) att i övrigt skall i tillämpliga delar gälla vad angående läroverksadjunkters

uppflyttning i högre lönegrad är stadgat.

7. Lärarinna äger att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna

sig tjänstgöring, fullgjord före den 1 januari 1910 vid''allmänt läroverk,

folkskoleseminarium, småskoleseminarium, högre folkskola eller folkskola

ävensom vid enskild skola, som statt under av Kungl. Maj it förordnad

inspektion eller som vid den tid, tjänstgöringen ägt rum, enligt då gällande

bestämmelser skulle hava varit berättigad till statsunderstöd, därest

ansökan därom gjorts; dock att lärarinna även må räkna sig tjänstgöring

till godo, som ägt rum vid enskild samskola, vilken enligt de före den 1

januari 1910 gällande bestämmelserna endast i sin egenskap av sådan var

utesluten från delaktighet i anslaget till högre skolor för kvinnli^ ungdom,

eller ock vid sådan femklassig samskola, som i övrigt uppfyllt villkoren

för erhållande av understöd ur anslaget till enskilda läroverk men

saknat särskild avslutningsklass.

8. Lärarinna, som vunnit anställning vid statsunderstödd enskild läroanstalt

före den 1 april 1909, må, ändock att hon ej fullgjort de prov,

som här. ovan stadgats som villkor för rätt till lönetursberäkning, likväl

komma i åtnjutande av denna förmån, sedan hon under 10 lästerminer

bestritt tjänstgöring av den art, som berättigar till åtnjutande av avlöning

i högre lönegrad.

II.

ävensom att, under förutsättning att före ingången av år 1914 en

vikariatskassa för de statsunderstödda enskilda läroanstalterna, anordnad

efter de grunder, som av departementschefen till statsrådsprotokollet angivits,

kommit till stånd,

dels föreskriva, ej mindre att till ovannämnda avdelning A skall fo°-as

en nionde punkt av följande lydelse:

9. Lärarinna vid statsunderstödd enskild läroanstalt, som är delaktig

i de enskilda läroanstalternas av staten understödda vikariatskassa, ä^er

under tjänstledighet för sjukdom behålla viss del av sina avlöningsförmå
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

ner på sätt och under de villkor, som i av Kungl. Maj:t fastställt reglemente

för nämnda kassa stadgas.

än även att till avdelningen B i omförmälda av Riksdagen antagna

bestämmelser skall fogas följande tillägg:

Statsbidrag utgår även för lärarinna, som vid sjukdom åtnjuter tjänstledighet,

varom under avdelningen A i punkten 9 förmärs. För lärarinnans

vikarie under ledigheten utgår ej statsbidrag.

dels ock, för bestridande av de i ovan omförmälda grunder angivna statsbidragen

till vikariatskassan av 11 kronor för föreståndarinna och ämneslärarinna

samt 46 öre för varje veckotimme av övningslärarinnas undervisning,

å riksstatens åttonde huvudtitel under rubriken: privatläroverk, uppföra

ett förslagsanslag med titel: bidrag till de statsunderstödda enskilda

läroanstalternas vikariatskassa, å 12,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott, och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Fridtjuv Berg.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

5

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten i statsrådet å Stockholms

slott den 28 mars 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Eiirensvård,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Petrén,

Stenström,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Berg anförde:

Till Kungl. Maj:t hava inkommit en del framställningar, innehållande

önskemål om vissa ändringar i gällande bestämmelser angående avlöning

av lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda läroanstalter in. m., och ber

jag nu att få föredraga dessa framställningar.

Nu gällande bestämmelser.

Genom kungl. kungörelse den 29 oktober 1909 hava meddelats vissa

av Riksdagen antagna bestämmelser angående avlöning av lärarinnorna vid

statsunderstödda enskilda läroanstalter samt angående statsunderstöd åt

dessa läroanstalter in. m.

De läroanstalter, som härvid avses, äro sammanförda under fyra grupper,

som åtnjuta understöd ur för vardera gruppen avsett anslag. Anslagen

äro nu uppförda under följande titlar och med nedannämnda belopp:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

enskilda mellanskolor......................................................................... kronor 70 000- •

högre flickskolor............................................................................» 400’ö00: —

högre goss- och samskolor .................................................................. » 170000: _

enskilda lärarinneseminarier .............................................................. „ 30|000‘ _

De fyra anslagen utgöra ett gemensamt reservationsanslag, stort

670,000 kronor. °

Ovannämnda bestämmelser hava med Riksdagens bifall vid två tillfällen

undergått ändringar, offentliggjorda genom kungl. kungörelserna

den 18 juni 1910 och den 23 september 1912.

De ändringar, som skedde år 1910, gällde avdelningarna B och C i

ovannämnda bestämmelser och avsågo dels att utsträcka rätten för läroanstalterna

att erhålla stadgat bidrag å 200 kronor till avlöning av lärarinna

med viss högre kompetens, dels att för samskolor, som för år 1909

åtnjutit understöd från dåvarande anslaget till högre flickskolor, möjliggöra

att,, utan för hastig ombildning, under de närmaste åren kunna komma i

åtnjutande av understöd ur anslaget till enskilda mellanskolor.

Vad åter angår de under år 1912 vidtagna ändringarna, avseende

avdelningarna E och F i bestämmelserna, inneburo de, att högre gossoch

samskolor bereddes möjlighet att för vissa ändamål erhålla ökat statsbidrag

samt att maximibeloppet av statsunderstöd till enskilt lärarinneseminarium

höjdes.

I omförmälda hos Kungl. Maj:t gjorda framställningar påyrkas nu ändringar

i vissa andra avseenden i kungörelsen den 29 oktober 1909. De ifrågasatta,

ändringarna gälla närmast avdelningen A i kungörelsen, innehållande

av Riksdagen antagna »Bestämmelser om avlöning av lärarinnorna vid statsunderstödda

enskilda läroanstalter». Denna avdelning, vilken jag anser

mig böra i sin helhet här återgiva, lyder sålunda:

För lärarinnepersonalens avlöning vid statsunderstödda enskilda läroanstalter

gälla följande grunder, med rätt för Kungl. Maj:t att utfärda de närmare bestämmelser,

som för tillämpning av dessa grunder må finnas erforderliga:

1- . Vid läroanstalter, som åtnjuta understöd från något av de i reservationsanslaget

till enskilda läroanstalter ingående särskilda anslag, skola föreståndarinnorna och lärarinnorna

åtnjuta avlöning till minst följande belopp, för läsår räknat:

a) föreståndarinna: 2,000 kronor i l:a och 2,300 kronor i 2:a lönegraden samt därjämte

bostad eller hyresersättning;

b) ämneslärarinna med full tjänstgöring: därest hon avlagt de prov, som erfordras

för behörighet till ordinarie ämneslärarinnetjänst vid allmänt läroverk, 1,400 kronor i l:a,

1,700 kronor i 2:a och 2,000 kronor i 3:e lönegraden, eljest 1,200 kronor i l:a, 1,500

kronor i 2:a, 1,800 kronor i 3:e och 2,000 kronor i 4:e lönegraden;

c) timlärarinna i läroämne: 60 kronor för varje veckotimme;

d) övningslärarinna: 60 kronor för varje veckotimmes undervisning i välskrivning,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 239.

teckning, musik och gymnastik samt 50 kronor för varje veckotimmes undervisning i handarbete,

varjämte lärarinna med minst 4 veckotimmars undervisning i gymnastik eller minst

6 veckotimmars undervisning i ett eller flera av de övriga av dessa övningsämnen äger

åtnjuta ålderstillägg, beräknat efter veckotimme, av 10 kronor i 2:a och 20 kronor i 3:e

lönegraden.

Därest bestämmelser angående skyldighet för lärarinna att lämna bidrag till sin egen

pensionering framdeles varda utfärdade, må från de här stadgade avlöningarna avdragas ett

belopp, motsvarande nämnda bidrag.

Den tjänstgöring, som bär avses, skall vara förlagd till klasserna över de förberedande

eller till läsavdelning av med skolan förbundet lärarinneseminarium, dock att ämneslärarinna

med full tjänstgöring må kunna fullgöra intill en tredjedel därav i de förberedande

klasserna.

Med full tjänstgöring förstås tjänstgöring till ungefärligen den omfattning, som åligger

ämneslärarinna vid allmänt läroverk.

Avlöning för lärarinna, som tillträtt sin tjänst före utgången av år 1909, må ej

understiga vad hon skulle hava rätt att uppbära, därest de under år 1909 gällande bestämmelser

fortfarande ägde giltighet.

2. I avseende å uppflyttning i högre lönegrad skall iakttagas:

att rätt till lönetursberäkning för uppflyttning i högre lönegrad tillkommer ämneslärarinna,

som avlagt de prov, vilka erfordras för behörighet till ordinarie ämneslärarinnetjänst

vid allmänt läroverk eller folkskola, eller som genomgått av Kungl. Maj:t för ändamålet

godkänt enskilt lärarinneseminarium, samt övningslärarinna, som genomgått teckningslärarkurs

vid tekniska skolan i Stockholm eller musiklärarkurs vid musikkonservatorium

eller gymnastiklärarkurs vid gymnastiska centralinstitutet eller av Kungl. Maj:t för ändamålet

godkänd lärarinnekurs i handarbete, dock att lärarinna, som på annat sätt än här

sägs förvärvat sig motsvarande utbildning för sitt kall, må av Kungl. Maj:t kunna tillläggas

ifrågavarande förmån;

att lärarinna må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig tjänstgöring,

som, efter det rätt till lönetursberäkning förvärvats, blivit fullgjord vid under inseende av

överstyrelsen för rikets allmänna läroverk ställd läroanstalt, vid folkskoleseminarium, vid

småskoleseminarium, vid högre folkskola eller vid folkskola, därest tjänstgöringen varit förlagd

till det stadium och haft den omfattning, som här ovan stadgats som villkor för åtnjutande

av avlöning i högre lönegrad;

att uppflyttning i högre lönegrad äger rum efter fem år;

att ansökningar om uppflyttning i högre lönegrad prövas av överstyrelsen för rikets allmänna

läroverk; samt

att i övrigt skall i tillämpliga delar gälla vad angående läroverksadjunkters uppflyttning

i högre lönegrad är stadgat.

Lärarinna äger att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig tjänstgöring,

fullgjord före den 1 januari 1910 vid allmänt läroverk, folkskoleseminarium, småskoleseminarium,

högre folkskola eller folkskola ävensom vid enskild skola, som stått under

av Kungl. Maj:t förordnad inspektion eller som vid den tid, tjänstgöringen ägt rum, enligt

då gällande bestämmelser skulle hava varit berättigad till statsunderstöd, därest ansökan

därom gjorts.

Lärarinna, som vunnit anställning vid statsunderstödd enskild läroanstalt före den

1 april 1909, må, ändock att hon ej fullgjort de prov, som här ovan stadgats som villkor

för rätt till lönetursberäkning, likväl komma i åtnjutande av denna förmån, sedan hon

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

under 10. lästerminer bestritt tjänstgöring av den art, som berättigar till åtnjutande av

avlöning i högre lönegrad.

Efter denna redogörelse för nu bestående förhållanden övergår jag till

de framställda önskemålen och gör då början med det, som avser

1. Minimiavlöning för lärarinnor i huslig ekonomi och träslöjd m. m.

En av de ändringar i 1909 års kungörelse, som nu ifrågasatts, gäller

fastställandet av bestämmelser rörande minimiavlöning m. m. för lärarinnor

i huslig ekonomi och i träslöjd m. m. Frågan härom har väckts

av centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen i en till Kungl. Maj:t

ingiven skrivelse den 30 september 1911.

Efter att hava framhållit, att undervisningen i huslig ekonomi numera fått fasta

former och vunnit insteg vid ett betydligt antal skolor samt att vid åtskilliga flickskolor

även undervisning i. träslöjd och därmed besläktade slöjdarter — pappslöjd,

träskärning och dylikt — införts, anmärker centralstyrelsen, att såväl dessa ämnens

pedagogiska och ekonomiska betydelse som ock billig hänsyn till lärarinnorna i samma

ämnen krävde, att ifrågavarande lärarinnor i avseende å minimilöner och ålderstillägg

likställdes med andra lärarinnor. Avseende borde härvid fästas dels vid deras utbildning,

dels vid deras tjänstgöring. — Centralstyrelsen yttrar härefter:

För lärarinnebefattning i huslig ekonomi vid högre flickskolor kräves, utom genomgång

av 8-ldassig flickskola, först enskild utbildning i matlagning och andra husliga

sysslor . som villkor för inträde i lärarinnekurs vid någon av de befintliga lärarinneutbildningsaustalterna.

Denna praktiska utbildning torde kräva minst ett, snarast två

år. Därefter kommer en lärarinnekurs å minst ett och ett halvt år. I det hela kan

sålunda utbildningstiden beräknas till omkring tre år efter avslutad skolgång. Denna

utbildningstid är betydligt längre än den, som kräves av lärarinna i handarbete, kommer

nära den treåriga kursen i högre lärarinneseminarium för utbildande av lärarinnor

i läsämuen och kan jämföras med utbildningen av teckningslärarinnor.

.Tjänstgöringen är i allmänhet så anordnad, att lärarinnan undervisar i tillagning

av middagsmåltid fem dagar i veckan. Utom middagsmåltiden sysselsättas en del lärjungar

samtidigt med bak, dukning, rengöring., tvätt samt vissa tider med konserveringsarbeten.

I regeln hör till dagens undervisning en teoretisk lektion i näringseller

födoämneslära och dylikt. En sådan arbetsdag upptager i regeln 5—6 timmar,

alltså utgör sammanlagda undervisningstiden per vecka 25—30 timmar. Utom denna

tid har lärarinnan att förbereda sin teoretiska lektion, göra uppköp, uppgöra plan för

dagens arbete och sköta räkenskaperna. Fem dagar i veckan anses för full tjänstgöring

: den som skall undervisa i skolkök 6 dagar i veckan, blir i regel mycket snart

överansträngd. På .grund av undervisningens i ämnets natur grundade säregna anordning

kan denna tjänstgöring icke beräknas efter veckotimmar utan bör beräknas efter

veckodagar, så att lönen för eu veckodag motsvarar en femtedel av full årslön.

Årslönen för lärarinna, som genomgått vederbörlig ^bildningsanstalt, kan ej

sättas lägre än 1,400 kronor, detta dels i jämförelse med lärarinnorna i läsämnen, dels

med hänsyn till att en lärarinna i regeln icke kan vid en skola få full tjänstgöring,

vadan hennes arbete måste betalas något bättre, om hon skall kunna existera. Detta

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

, Kungl. Maj\ts Nåd. Proposition Nr 239.

gör alltså för lärarinna i huslig ekonomi 280 kronor per veckodag. Ålderstillägget kan

med hänsyn till den möjligen något kortare utbildningstiden för dessa lärarinnor i

jämförelse med ämneslärarinnorna sättas till 250 kronor, d. v. s. 50 kronor per veckodag

i stället för ämneslärarinnornas 300 kronor. Maximilönen blir då med två ålderstilllägg

1,900 kronor. I nämnda lärarinnelön böra inräknas de naturaförmåner (kost eller

bostad), som lärarinnan åtnjuter, vadan den kontanta lönen blir lägre. Åtnjuten kost

torde för lärarinnan liksom för eleverna böra beräknas blott efter kostnaden för däri

ingående materialier (materialpriset).

Lärarinnorna i träslöjd kunna utan vidare både i fråga om utbildning och tjänstgöring

jämföras med handarbetslärarinnor.

Centralstyrelsen framställer vidare förslag till ändrad formulering av

bestämmelserna i 1909 års kungörelse samt fortsätter härefter:

Det kunde ifrågasättas, huruvida icke såsom villkor för slöjdlärarinnas rätt till lönetursberäkning

för uppflyttning i högre lönegrad skulle Jordras genomgång av för ändamålet

av Kungl. Maj:t godkänd utbildningsanstalt. Önskvärt vore dock, att sådan

bestämmelse icke utfärdades förr, än flera dylika utbildningsanstalter uppstått, för att

icke utbildningen måtte uniformeras, vilket kunde bliva fallet, därest endast en godkänd

utbildningsanstalt funnes.

På grund av vad sålunda anförts hemställer centralstyrelsen för flink- och samskoleföreningen,

att Kungl. Maj:t måtte till Riksdagen göra sådan framställning om

ändring i bestämmelserna angående avlöning åt lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda

läroanstalter, att lärarinnor i huslig ekonomi och träslöjd må i avseende å minimilöner

och ålderstillägg likställas med andra lärarinnor, i den mån deras utbildning och

tjänstgöring på ovan anfört sätt därtill giva anledning.

Efter remiss har läroverksöverstyrelsen den 15 januari 1912 yttrat

sig i frågan.

Ansökningen avsåge — anmärker härvid överstyrelsen -— att bereda rätt till viss

minimilön samt rätt till uppflyttning i högre lönegrad dels åt lärarinnorna i huslig

ekonomi, vilka icke omtalades i kungörelsen den 29 oktober 1909, dels åt lärarinnorna

i träslöjd och andra därmed jämförliga slöjdarter, vilka lärarinnor visserligen skulle

kunna hänföras till dem, som undervisade i »handarbete», men vilkas rätt i nu ifrågavarande

avseende icke vore fullt tydlig.

Vad då först beträffade lärarinnorna i huslig ekonomi funne överstyrelsen — med

hänsyn såväl till detta ämnes betydelse för den kvinnliga utbildningen som till den

omfattning, undervisning däruti erhållit vid statsunderstödda enskilda flink- och samskolor

— i hög grad önskligt, att lärarinnor i ämnet med avseende på minimilöner

och ålderstillägg likställdes med andra med dem jämförliga lärarinnor.

Enär ämnet huslig ekonomi omfattade såväl teoretisk undervisning som praktiska

övningar, komme detta ämne att intaga en mellanställning mellan läro- och

övningsämnen. Då emellertid i regeln de praktiska övningarna upptoge den mesta

tiden av undervisningen och då lärarinnornas utbildning i avseende på omfattning,

såsom även i den underdåniga ansökningen framhölles, närmast kunde jämföras med

utbildningen av teckningslärarinnor, syntes det vara rättvisast att i nu förevarande

avseende jämställa lärarinnorna i huslig ekonomi med sistnämnda grupp av övningslärarinnor.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 saml. 182 höft. (Nr 239.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

I ansökningen ifrågasattes, att en lärarinna i huslig ekonomi skulle erhålla en

minimiavlöning, beräknad efter 5 arbetsdagar i veckan med 280 kronor per veckodag

eller tillsammans 1,400 kronor per år. Såsom skäl för detta förslag framhölles bland

annat, att tjänstgöringen i allmänhet vore så anordnad, att lärarinnan undervisade i

tillagning av middagsmåltid med mera fem dagar i veckan, att en arbetsdag i regeln

upptoge 5—6 timmar, vadan sammanlagda undervisningstiden för vecka utgjorde 25—30

timmar, att arbete under fem dagar i veckan ansåges för full tjänstgöring ävensom

att på grund av undervisningens natur tjänstgöringen icke kunde beräknas efter veckotimmar

utan efter veckodagar. Vad anginge avlöningens belopp, som enligt den underdåniga

ansökningen skulle utgå dels såsom naturaförmåner (kost och bostad), dels

såsom kontant lön, hade hänsyn tagits till övriga lärarinnors avlöningsförmåner. Slutligen

hade föreslagits två ålderstillägg ä 250 kronor vartdera.

Mot nämnda detaljförslag kunde enligt överstyrelsens förmenande berättigade

anmärkningar göras. Enligt vad som framginge av en av överstyrelsen upprättad

tabell förhölle det sig nämligen icke så, att lärarinnor i huslig ekonomi i regeln undervisade

fem dagar i veckan och att en sådan arbetsdag i regeln upptoge 5 å 6

timmar. I själva verket vore förhållandena vid de olika skolorna mycket olika: arbetsdagarna

växlade mellan 1 och 5, arbetstiden för dag mellan 2 timmar 40 minuter och

7 timmar 15 minuter. På grund härav syntes det överstyrelsen både rättvisare och

med hänsyn till de faktiska förhållandena vida mer praktiskt, att avlöningen beräknades

för veckotimme såsom för övriga övningslärarinnor, med vilka nu förevarande

lärarinnor i övrigt närmast borde jämställas. Vid beräkningen av antalet veckotimmar

syntes i de fall, där undervisningen i huslig ekonomi icke fortginge hela läsåret, de

faktiska undervisningstimmarna lätt nog kunna evalveras i veckotimmar. Avlöningen

borde enligt överstyrelsens mening utgå som kontant lön med 60 kronor för veckotimme

likasom för lärarinnor i teckning, musik och gymnastik, och skulle det i varje

fall ankomma på vederbörande skolstyrelse att med lärarinnan i huslig ekonomi överenskomma

om till skolan utgående ersättning för eventuell bostad. För kost däremot

borde enligt överstyrelsens mening ingen ersättning utgå. Vad ålderstilläggen anginge

borde även dessa beräknas för veckotimme och, i likhet med vad som i förenämnda

kungörelse den 29 oktober 1909 stadgades beträffande ålderstillägg till lärarinnor i

teckning, musik och gymnastik, utgå med 10 kronor i 2;a och 20 kronor i 3:e lönegraden,

allt beräknat för veckotimme.

I likhet med vad som beträffande ämneslärarinnor och övriga grupper av övningslärarinnor

stadgats i nämnda kungörelse, syntes även beträffande lärarinnor i huslig

ekonomi böra såsom villkor för lönetursrätts erhållande fordras viss kompetens. Med

hänsyn till den utbildning, som redan nu gåves dylika lärarinnor, borde i sagda kungörelse

införas den bestämmelsen, att rätt till lönetur endast tillkomme sådan lärarinna

i huslig ekonomi, som genomgått högre lärarinneseminariets hushållskolas lärarinnekurs

eller av Kungl. Maj:t för ändamålet godkänd enskild lärarinnekurs i huslig ekonomi.

Vad vidare beträffade lärarinnor i träslöjd eller andra därmed jämförliga slöjaarter,

vilkas ställning enligt förenämnda kungörelse, såsom ovan framhållits, syntes

oviss, torde med hänsyn till dessa ämnens betydelse ifrågavarande lärarinnor såväl med

avseende på minimilön som ålderstillägg böra jämställas med sådana lärarinnor i

handarbete, som omtalades i kungörelsen den 29 oktober 1909. Såsom villkor för

rätt till lönetursberäkning borde av dessa lärarinnor fordras, att de genomgått av

Kungl. Maj:t för ändamålet godkänd utbildningskurs i slöjd.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

11

I sammanhang med dessa i anledning av ansökningen från centralstyrelsen

för flick- och samskoleföreningen väckta förslag till ändring av

kungörelsen den 29 oktober 1909 har läroverksöverstyrelsen gjort framställning

om ytterligare en med ovanberörda frågor i visst avseende sammanhängande

ändring i sagda kungörelses bestämmelser. 1 fortsättningen

av sin skrivelse yttrar nämligen överstyrelsen:

Särskilt vid granskningen av ansökningar från lärarinnor vid statsunderstödda

enskilda läroanstalter om uppflyttning i högre lönegrad hade överstyrelsen funnit, att

i många fall ämneslärarinnor även meddelade undervisning i övningsämne. Beträffande

ämnena välskrivning och handarbete vore detta förhållande särskilt vanligt. Men undantagsvis

hade lärarinnor även förenat undervisning i läroämnen med undervisning

i andra övningsämnen, såsom musik, teckning och huslig ekonomi.

När nu lärarinnor med blandad undervisning i läro- och övningsämnen sökt uppflyttning

i högre lönegrad såsom ämneslärarinnor, hade överstyrelsen, jämlikt bestämmelserna

i kungl. kungörelsen den 29 oktober 1909, icke ansett sig kunna bifalla

dylik ansökan, med mindre tjänstgöringen i läroämnena haft den omfattning, att den

kunde anses såsom full tjänstgöring. Endast vad undervisning i välskrivning beträffade

hade överstyrelsen, med hänsyn till vedertagen praxis med avseende på lärare

vid de allmänna läroverken, likställt undervisning i övningsämnen med undervisning i

läroämnen. På grund av formuleringen av hithörande bestämmelser i nämnda kungl.

kungörelse hade därför en och annan lärarinna, som väl haft i det hela full tjänstgöring,

men ej haft full tjänstgöring såsom ämneslärarinDa, blivit av överstyrelsen

vägrad uppflyttning. I två fall hade sedermera särskilda ansökningar om lönetursrätt

inlämnats till Kungl. Maj:t, men dessa ansökningar hade av Kungl. Maj:t, medelst

beslut den 25 augusti 1911, lämnats utan bifall.

Då det emellertid kunde anses naturligt och i många fall måhända komme att

visa sig nödvändigt, att ämneslärarinnor åtoge sig några timmars undervisning i handarbete,

och då även en kombination av läroämnen med andra övningsämnen, där

lärarinnans utbildning och anlag gjorde en sådan kombination rimlig, icke borde anses

utesluten, syntes det överstyrelsen önskvärt, att kungl. kungörelsen den 29 oktober

1909 i så måtto ändrades, att lärarinnor genom dylik blandad tjänstgöring ej ginge

förlustiga sina ålders- och eventuella lönetillägg. Eftersom undervisning i läroämnen och

undervisning i övningsämnen, inklusive huslig ekonomi, emellertid måste anses väsentligen

olika, borde ock i kungörelsen en gräns sättas för lärarinnas rätt att med bibehållna

löneförmåner som ämneslärarinna få undervisa jämväl i övningsämnen. Enligt

överstyrelsens mening syntes denna gräns bliva rättvist uppdragen, om det bestämdes,

att ämneslärarinna med full tjänstgöring kunde fullgöra intill en tredjedel av tjänstgöringen

genom undervisning i övningsämnen. Genom en dylik bestämmelse skulle

de lärarinnor, som nu vore i fråga, jämställas med lärarinnor, som hade sin tjänstgöring

förlagd dels till klasserna över de förberedande, dels till de förberedande klasserna.

En sådan jämförelse syntes överstyrelsen desto mer berättigad, som undervisningen

i de förberedande klasserna genom hela sin metodiska anordning i våra dagar

allt mer närmade sig undervisningen i övningsämnen.

överstyrelsen sammanfattar härefter sina förslag i här ovan omforma,

Ida avseenden sålunda, att överstyrelsen hemställer, att Kungl. Maj:t

Ämneslärarinnas

lönetursberäkning

för

tjänstgöring

i övningsämne.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:t-s Nåd. Proposition Nr 239.

täcktes föreslå Riksdagen, att kungl. kungörelsen den 29 oktober 1909

måtte i nedan nämnda punkter erhålla följande lydelse:

A 1. d) övningslärarinna: 60 kronor för varje veckotimmes undervisning i välskrivning,

teckning, musik, gymnastik och huslig ekonomi samt 50 kronor för varje

veckotimmes undervisning i kvinnligt handarbete, träslöjd och andra liknande slöjdarter,

varjämte lärarinna---3:e lönegraden.

Därest---bidrag.

Den tjänstgöring---i de förberedande klasserna.

Likaledes må sådan lärarinna kunna fullgöra intill en tredjedel av sin tjänstgöring

i övningsämnen.

Med full tjänstgöring---läroverk.

Avlöning---giltighet.

A 2. I avseende å uppflyttning i högre lönegrad skall iakttagas:

att rätt till lönetursberäkning---gymnastiska centralinstitutet eller högre

lärarinneseminariets hushållsskolas lärarinnekurs eller annan dylik av Kungl. Maj:t för

ändamålet godkänd lärarinnekurs i huslig ekonomi eller av Kungl. Maj:t för ändamålet

godkänd lärarinnekurs i handarbete eller slöjd, dock att lärarinna, som på annat

sätt än här sägs förvärvat sig motsvarande utbildning för sitt kall, må av Kungl. Maj:t

kunna tilläggas ifrågavarande förmån.

Den i överstyrelsens skrivelse åberopade tabellen är vidfogad skrivelsen.

Utom vad överstyrelsen själv omförmält rörande denna tabells innehåll

vill jag nämna, att enligt densamma undervisning i huslig ekonomi meddelas

i följande antal statsunderstödda enskilda läroanstalter: 41 högre

flickskolor, 3 enskilda mellanskolor samt 3 högre goss- och samskolor.

Den vanligaste undervisningstiden synes vara 2 (lagar i veckan; 5 dagar

förekomma blott i ett fall, 4 dagar i två och 3 dagar i fyra fall. Den

vanligaste undervisningstiden för dag synes vara 5—6 timmar.

Jämväl statskontoret har avgivit infordrat, den 2 maj 1912 dagtecknat

utlåtande i nu omförmälda båda frågor.

Statskontoret biträder därvid överstyrelsens förslag, dock med den ändring beträffande

bestämmelsen angående ämneslärarinnas rätt att fullgöra intill en tredjedel

av sin tjänstgöring i övningsämnen, att då den av överstyrelsen föreslagna formuleringen

av nämnda bestämmelse syntes kunna giva anledning till den tolkning, att

sådan lärarinna skulle vara berättigad att av sin tjänstgöring fullgöra dels en tredjedel

i de förberedande klasserna och dels ytterligare en tredjedel i övningsämnen, ifrågavarande

stadgande lämpligen borde inrymmas i samma stycke, som innehölle huvudbestämmelsen

i ämnet, och detta stycke erhålla följande lydelse:

Den tjänstgöring, som —------— —-----— — —

må kunna fullgöra intill en tredjedel därav i de förberedande klasserna eller i övningsämnen.

2. Lönetursberäkning för tjänstgöring i samskolor.

En annan av de framställningar om ändring av 1909 års ifrågavarande

kungörelse, varmed jag nu sysselsätter mig, gjordes under år

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239. 13

mi av sex lärarinnor, vilka förut varit eller fortfarande voro lärarinnor

vid Soli Almquists samskola i Stockholm. Dessa sex lärarinnor — Gerda

Aspegrén, Frida Fisch, Ester Lager, Ingeborg Lundström, Sophie Nordenskiöld

och Hulda Unger — begärde i nämnda framställning Kuno-1. Mai:ts

medverkan därtill, att de måtte förklaras berättigade att för uppflyttning

i högre lönegrad tillgodoräkna sig tjänstgöring — därest den i

öyiigt varit av sådan art, att den Ange för dylik uppflyttning tillgodoräknas

fullgjord vid Sofi Almquists samskola efter ingången av höstterminen

1897 under tid, då skolan på grund av sin organisation ej kunde

anses enligt då gällande bestämmelser hava varit berättigad till statsunderstöd.

för en rätt uppfattning av denna framställnings innebörd lärer man

böra taga kännedom om vissa författningsbestämmelser, för vilka jao- nu

skall redogöra.

Punkt 2 i avdelningen A av 1909 års kungörelse handlar, såsom av

det föregående synes, i näst sista stycket om lärarinnas rätt att för uppflyttning

i högre lönegrad räkna sig till godo viss tjänstgöring, fullgjord

före den 1 januari 1910 den dag, då 1909 års kungörelse trädde i kraft.

Förutom vid vissa andra läroanstalter, om vilka här ej är fråga, kan berörda

tjänstgöring hava varit förlagd till enskild skola!

Lttrycket enskild skola i nyssnämnda bestämmelser hänför sig väsentligen

till de enskilda läroanstalter, vilka före år 1910 gingo under benämningarna

»högre skolor för kvinnlig ungdom och samskolor» eller »enskilda

läroverk». Särskilda anslag, ur vilka dessa läroanstalter kunde erhålla

understöd, hade blivit uppförda i riksstaten. För »högre skolor för kvinnlm

ungdom» fanns ett sådant sedan medlet av 1870-talet. I detta anslag blevo

även »samskolor» delaktiga genom beslut av 1896 års Riksdag. För »enskilda

läroverk», vilka till en början, från och med läsåret 1890—1891, åtnjöto

understöd ur besparingarna å reservationsanslaget till de allmänna läroverken,

blev år 1898 ett särskilt anslag uppfört. Bland berörda enskilda

läroverk befunno sig vissa samskolor.

Såsom förutsättningar för att tjänstgöring före den 1 januari 1910

vid dessa, olika slag av läroanstalter skall kunna tillgodoräknas för uppflyttning

i högre lönegrad anges i nyss omförmälda bestämmelser i 1909

års kungörelse, att läroanstalten stått under av Kungl. Maj:t förordnad

inspektion — varom plägar förordnas vid beviljande av statsunderstöd eller

diunssionsrätt — eller att vid den tid, tjänstgöringen ägt rum, enligt då o-ällaude

bestämmelser varit berättigad till statsunderstöd, därest ansökan därom

gjoits. En överblick över de bestämmelser, som i sistberörda. hänseende

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Mag ds Nåd. Proposition Nr 239.

komma i fråga, skall visa, att »samskolorna» i fråga om möjlighet till erhållande

av statsunderstöd varit sämre ställda än de »högre skolorna för

kvinnlig ungdom» samt att följ aktligen de lärarinnor, som ägnade sig. åt

samskolornas tjänst, i nu ifrågavarande avseende kommit i sämre ställning

än de, vilka tjänstgjorde vid flickskolorna.

Vad de sistnämnda skolorna angår må först erinras, att i kungörelsen

den 12 juni 1882 föreskrevs, att högre skolor för kvinnlig ungdom skulle,

på ansökan, kunna erhålla statsunderstöd, under villkor att elever till det

antal, som Kungl. Maj:t bestämde, i skolan erhölle undervisning dels kostnadsfritt,

dels mot en årsavgift ej överstigande 50 kronor; att en årlig

berättelse om skolans verksamhet avgåves; att skolan underkastade sig den

kontroll och de bestämmelser i övrigt, Kungl. Maj:t kunde finna gott föreskriva;

och att vid ansökningen fogades uppgifter rörande vissa i kungörelsen

omnämnda förhållanden.

Genom kungörelsen den 29 maj 1896 angående »understöd åt högre

skolor för kvinnlig ungdom» stadgades dessutom såsom villkor för sådant

understöd, att kommun eller enskilda skulle lämna visst bidrag till skolans

upprätthållande samt att skolan, oberäknat sa kallade förberedande klassei,

skulle meddela undervisning i minst fem årsklasser och under senaste tre

år eller den kortare tid, varunder skolan varit i verksamhet, då ansökning

om statsbidrag gjordes, haft i medeltal minst 30 lärjungar, tillhörande

sistnämnda årsklasser. I kungörelsen den 13 juni 1902, varigenom förenämnda

kungörelse den 29 maj 1896 upphävdes, inflöto samma bestämmelser

med den modifiering, att beträffande nytillkommande skola endast

skulle krävas, att skolan vid den tid, då ansökan om statsbidrag gjordes,

skulle räkna minst 30 lärjungar i nämnda fem årsklasser.

Beträffande åter »samskolorna» gällde, sedan de blivit delaktiga i flickskoleanslaget,

ovan anförda bestämmelser även för dem. Men enligt, kungörelsen

den 29 maj 1896 kunde statsunderstöd beviljas endast åt sådana

samskolor med minst fem klasser, som vore upprättade å orter,, där allmänt

läroverk för gossar ej funnes. Genom kungörelsen den 13 juni 1902

inskränktes rätten att erhålla statsunderstöd ytterligare till sådana å orter,

där allmänt läroverk för gossar ej funnes, upprättade samskolor, som, då

de i kungörelsen givna grunderna för tilldelande av statsunderstöd trädde

i tillämpning, redan voro i åtnjutande av statsbidrag från förevarande an

alatr. Emellertid modifierades sistnämnda bestämmelse genom kungörelse

den 10 juni 1903 så till vida, att samskolor å orter, där allmänt läroverk

för gossar ej funnes, kunde, därest de före utgången av år 1902 fullgjort

då gällande villkor för erhållande av understöd från anslaget till. högre

skolor för kvinnlig ungdom, erhålla sådant understöd enligt de i kun
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

görelsen den 13 juni 1902 stadgade grunderna, även om de vid samma

grunders trådande i tillämpning icke varit i åtnjutande av statsbidrag från

anslaget. ö

Såsom jag nämnde, åtnjöto vissa samskolor understöd såsom »enskilda

arover ». Hör dem gällde då till en böljan såsom huvudsakligt villkor,

^beredde till mogenhetsprövning. Enligt kungörelse den 27 maj

1898 kunde ur anslaget till enskilda läroverk även sådana samskolor som

motsvarade femklassiga allmänna läroverk med tillägg av en särskild avslutmngsklass.

erhålla understöd. En förutsättning för understöds erhålande

var i varje fall, att läroanstalten med avseende å ämnesföljd, timoch

kursfördelning, undervisningsmetoder eller genom sin organisation i

övrigt kunde anses göra tjänst såsom ett slags försöksläroverk

. Vad y?§ sålunda omförmalt torde bekräfta mitt påstående, att lärarinnorna

vid »sam skoj orna» i nu ifrågavarande avseende kommit i sämre

stallning än de lärarinnor, vilka ägnat sin tjänst åt de egentliga flickskolorna,

Dessa skolor hava tydligen lättare än samskolorna kunnat komma

i åtnjutande av statsunderstöd. Och med möjligheten härtill har förknippats

ratt för vederbörande att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna

sig föregående tjänstgöring.

Jag återkommer nu till den av Gerda Aspegrén, Frida Fisch in. fl

gjorda ansökningen. I densamma anfördes till stöd för sökandenas ovannämnda

begäran:

lifilm &nf^UDgL 6 februari 1903 både Sofi Almquists samskola i Stock
illi

älhÄfl erlmllit statsunderstöd, utgående från och med år 1903 ur union^

enskilda läroverk. Da, ifrågavarande läroanstalt från ecb med läsåret 1901

190^ både en forsta gymnasialavdelning och därmed uppfyllde det ena av de för

understöd ur ovannamnda anslag föreskrivna alternativa villkoren — att förbereda till

mogenhetsprövning — syntes skolan från och med år 1902 enligt då gällande bestämmelser

vant berättigad till statsunderstöd, och tjänstgöring, fullgjord efter samma

lönegrad! Jamhkt 19°9 &rS klm"örelse fl tillgodoräknas för uppflyttning i högre

o Sökandena vågade nu ifrågasätta, huruvida det icke kunde anses med billighet

förenligt, att deras tjänstgöring vid skolan före sistnämnda tidpunkt, år 1902, utan hinder

av att skolan pa grund av sin säregna organisation icke kunde ames varit ti dikare berättigad

till understöd, finge for lönetursberäkning tillgodoräknas dem, så snart densamma

kunde anses kvalitativt fullt likvärdig med tjänstgöring vid en då understödsberattigad

högre flickskola eller understödsberättigad samskola med avslutningsklass

, *ran °cJj “ed lasar0et 1897-1898 hade skolan förutom tre förberedande klasser

fem elementarklasser. Såsom av bifogade redogörelser framginge, meddelade skolan

‘f och mec\ samma lasur ett bildnmgsresultat, som vore fullt likvärdigt med och i

a a avseenden överträffade eu då understödsberättigad femklassig flickskolas eller

samskolas Detta framginge även av det förhållandet, att, som närlagd intyg utvisade

av femte klassens dåvarande 3 manliga elever 2 gossar — den tredje ägnade^ig direkt

opaginerad Kontrollera mot PDF

ig Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 239.

åt praktisk verksamhet — nästföljande hösttermin efter vederbörlig ^provning på

grund av sina i Sofi Almquists samskolas _ dåvarande fem klasser förvärvade kunskaper

kunde intagas i sjätte klass av allmänt läroverk.

Vid ansökningen äro bilagda dels fyra däri åberopade intyg, dels

redogörelse och katalog för Sofi Almquists samskola för vartdera av läsåren

1897—1903.

överstvrelsen för rikets allmänna läroverk, som erhållit befallning

att yttra sig i ärendet, har i skrivelse den 29 februari 1912 anfört:

Överstyrelsen hölle före, att enstaka ansökningar av förevarande slag icke borde

för sig avo-öras, utan att frågan om lärarinnors rätt att för uppflyttning i högre lönegrad

tillgodoräkna sig sådan tjänstgöring, som i den förevarande ansökningen åberopades,

borde i hela sitt sammanhang upptagas till prövning. Överstyrelsen hade

därför låtit verkställa en utredning av hithörande förhållanden.

Utredningen inledes med en framställning av väsentligen enahanda innehåll som

den redogörelse, jag i det föregående lämnat i avseende å vissa äldre bestämmelser

om statsunderstöd till enskilda läroanstalter. Och överstyrelsen kommer till enahanda

resultat som det av mig förut angivna, nämligen att lärarinnor, vilka längre eller

kortare tid tjänstgjort vid samskolor, med avseende på ratt till uppflyttning i högre

lönegrad kommit i en jämförelsevis ogynnsam ställning.

För att utröna i vilken omfattning lärarinnor genom tjänstgöring i enskilda

samskolor gatt förlustiga lönetursår, har överstyrelsen från 26 dylika skolor infordrat

vissa uppgifter, vilka ligga till grund för två vid. överstyrelsens utlåtande fogade tabeller

1 och 2. Denna undersökning har så till vida begränsats, att överstyrelsen

icke infordrat uppgifter för tiden före år 1897, enär de villkor med hänsyn till allmän

utveckling, under vilka flickskolor kunde erhålla statsunderstöd, före detta ar icke

varit närmare preciserade och således en jämförelse mellan dåtida flickskolors och samskolors

förutsättningar att erhålla dylikt understöd vore svar att anställa, ej heller

för tiden efter den 1 januari 1910, den tidpunkt då förenämnda kungörelse den 29

oktober 1909, med sina bestämmelser om lärarinnors rätt till uppflyttning i högre

lönegrad, trädde i kraft. „ . , •

En sammanställning av de infordrade uppgifterna, sager överstyrelsen, har givit

följande resultat. Av tabell 1 framgår, att bland de samskolor, från vilka upplysningar

inhämtats, 22 under längre eller kortare tid, under vilken de icke vant berättande

till statsunderstöd, haft minst fem klasser över de sa kallade förberedande

klasserna och i dessa klasser sammanlagt minst 30 lärjungar. Tabell 2 visar, att av

de lärarinnor, som under den undersökta tiden tjänstgjort vid dessa skolor, endast en

del skulle vid eventuellt likställande i nu förevarande avseende av tjänstgöring vid

Barnskola riied sådan vid flickskola, kunna direkt tillgodoräkna sig denna sin tjänstgöring

för uppflyttning i högre lönegrad. Förklaringen till detta förhållande ar huvudsakligen

den, att åtskilliga lärarinnor oberoende av här omtalade tjänstgöring redan tran den 1

januari 1910 hava uppflyttats i högsta lönegraden, under det andra åter med hänsyn

till examensmeriter äro i saknad av lönetursrätt för nu ifrågavarande tjänstgöringstid

och därför genom sin tjänstgöring vid samskola i uppflyttningshänseende, såvitt härvid

avses egentliga lönetursår, ingenting hava förlorat. De lärarinnor, som skulle hava

någon fördel av en ändring i här angivna riktning av gällande uppflyttnmgsbestam
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Iiungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

melser, torde, approximativt beräknat, uppgå till 52. Av dessa skulle de flesta vid

sådan ändring endast hava att tillgodoräkna sig en eller annan termin.

Tilläggas bör, att utöver nyss nämnda antal lärarinnor åtskilliga lärarinnor kunna

tänkas hava någon fördel av meranämnda ändring av uppflyttningsbestämmelserna,

nämligen sådana, som icke genom avlagda examina eller på grund av nådig dispens

erhållit lönetursrätt men som genom tio terminers tjänstgöring komma i åtnjutande

av denna förmån. Vid eventuellt likställande av tjänstgöring vid samskolor och vid

flickskolor skulle denna grupp lärarinnor naturligen i någon mån ökas, vilket i sin

ordning skulle återverka på ökningen av uppflyttningar i högre lönegrad.

Utredningen synes alltså giva vid handen, å ena sidan att ett rätt avsevärt antal

lärarinnor genom sin tjänstgöring i samskolor gått miste om iönetursår och alltså

.skulle uppnå en fördel vid eventuellt likställande av samskolor med flickskolor i nu

berörda hänseende, å andra sidan att statsverket vid dylikt likställande skulle tillskyndas

en i det hela högst oväsentlig ökning i utgifterna.

Beträffande själva den principiella frågan, huruvida nu ifrågavarande förmån bör

beredas lärarinnor vid vissa samskolor, som under kortare eller längre tid varken haft

eller jämlikt stadgade . bestämmelser kunnat erhålla statsunderstöd, får överstyrelsen

anföra:

De i kungörelsen den 29 oktober 1909 uppställda fordringarna, att lärarinnas

tjänstgöring, för att få tillgodoräknas för uppflyttning i högre lönegrad, skall hava

varit förlagd till vissa klasser och till vissa i kungörelsen omnämnda grupper av läroanstalter,

synas, så vitt överstyrelsen kan finna, i främsta rummet avse att garantera

en viss kvalitet hos denna tjänstgöring. Yad beträffar fordran på tjänstgöringens förläggning

till visst slags skola utgår denna fordran från den riktiga förutsättningen,

att en lärarinnas tjänstgöring i eu med hänsyn till antal klasser och lärjungar svagt

utvecklad läroanstalt ej kan anses för det allmänna vara av lika värde som tjänstgöring

i en skola, som nått en rikare utveckling. Att statsmakterna emellertid med

de i sagda kungörelse uppställda fordringarna ej, vad angår tiden före den 1 januari

1910, velat binda meranämnda rätt för lärarinnorna vid förhandenvaron av statsunderstöd

eller statskontroll, framgår av bestämmelsen, att lärarinna får tillgodoräkna sig

tjänstgöring vid skola, som vid den tid, tjänstgöringen ägt rum, enligt då gällande

bestämmelser skulle hava varit berättigad till statsunderstöd, därest ansökan därom

gjorts.

Yad nu beträffar tjänstgöring vid samskolor, som nått samma utveckling som

understödsberättigade flickskolor men på grund av bestämmelserna i kungörelserna den

29 maj 1896 och den 13 juni 1902 vare sig icke alls eller först sent erhållit statsunderstöd,

torde med fog kunna sägas, att sådan tjänstgöring med hänsyn till sitt

värde för det allmänna väl kan jämföras med tjänstgöring i statsunderstödda flickskolor.

Det synes då, enligt överstyrelsens förmenande, vara med billighet överensstämmande,

att för lärarinna, som haft sådan tjänstgöring, möjligheten att efter vissa

tjänstår kunna uppflyttas i högre lönegrad icke försvåras, endast därför att vissa samskolor

på grund av förhållanden, som icke sammanhängt med skolornas utveckling och

betydelse för det allmänna, haft svårare att erhålla statsunderstöd än flickskolor, om

de icke rent av varit från denna förmån utestängda.

På grund av vad sålunda blivit anfört får överstyrelsen hemställa, att Kung!.

Maj:t ville på det sätt bifalla ansökningen, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder

för att kungörelsen den 29 oktober 1909 angående avlöning av lärarinnorna vid statsBihcmg

till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 182 käft. (Nr 239.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

understödda enskilda läroanstalter m. m. i så måtto ändrades, att de sista punkterna

av avdelning A erhöll e följande lydelse:

Lärarinna äger — -----------ansökan därom gjorts.

Likaledes äger lärarinna att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig

tjänstgöring, fullgjord före den 1 januari 1910 vid enskild samskola, som, ändock att

skolan i övrigt ej varit berättigad till statsunderstöd, med avseende på klassernas antal

över det förberedande stadiet, lärjungarnas antal i dessa klasser samt allmänna anordningar

för undervisning och sundhetsförhållanden vid den tid, tjänstgöringen ägt

ruin, varit likställd med sådan enskild skola, som i föregående punkt omförmäles.

Lärarinna, som vunnit anställning —---------högre lönegrad.

Vid överstyrelsens skrivelse är o däri omförmälda tabeller fogade.

I nu ifrågavarande spörsmål har statskontoret den 13 februari 1913

avgivit infordrat utlåtande, däruti statskontoret förklarat sig icke hava

något att erinra mot det av överstyrelsen framställda förslaget.

3. Rätt för sjuk lärarinna att under tjänstledighet behålla viss del

av sina löneförmåner m. m.

Ytterligare har jag att i detta sammanhang anmäla en fråga av stor

betydelse för de enskilda, läroanstalternas verksamhet och för deras lärarinnepersonal.

Denna fråga gäller beredande av möjlighet för lärarinna vid

statsunderstödd enskild läroanstalt att vid sjukdom behålla en skälig andel

av sina löneförmåner. Detta skulle åstadkommas genom anordningar till

avlönande av vikarien, utan att alltför stor del av den sjuka lärarinnans

löneförmåner behövde fråntagas henne för vikariens ersättande. För sådant

ändamål är avsett, att en s. k. vikariatskassa skulle bildas.

Frågan om löneförmånerna för lärarinnor, vilka för sjukdom åtnjuta

tjänstledighet, lämnades ej alldeles obeaktad under förarbetena till de nu

gällande bestämmelserna om avlöning av lärarinnorna vid statsunderstödda

enskilda läroanstalter. Detta framgår av läroverksöverstyrelsens den 14

november 1907 avgivna förslag till bestämmelser i berörda avseende.

Emellertid hava ej några föreskrifter om tjänstledig sjuk lärarinnas avlöningsförmåner

kommit till stånd. Anledningen härtill framgår av följande

uttalande, hämtat ur vederbörande departementschefs anförande till

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 12 februari 1909 vid

anmälan av frågan om statsunderstöd till kommunala och enskilda läroanstalter:
Överstyrelsen

har (§ 7) föreslagit bestämmelser angående tjänstlediga lärarinnors

avlöningsförhållanden. Om dessa bestämmelser vill jag endast i förbigående anmärka,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 239.

att fall skulle kunna förekomma, då en skola icke skulle kunna ra med att betala de

av överstyrelsen föreslagna beloppen till lärarinnor, som vore .på grand av sjukdom

urståndsätta att tjänstgöra. Och det synes mig kårt, om, såsom överstyrelsens mening

synes vara, skolans statsunderstöd i sadant fall skulle indragas. Huru ömmande ifrågavarande

lärarinnors ställning än må vara, hyser jag även av principiella skäl starka

betänkligheter mot överstyrelsens förslag uti nu föreliggande fråga. Skulle något !

saken åtgöras, så vore väl den rätta vägen att, såsom skett i fråga om extra ordinarie

lärare vid de allmänna läroverken, för ändamalet uppföra ett särskilt understödsanslag.

Det ekonomiska ansvaret komme helt visst att i allt fall till sist drabba staten. Men

även om lämpligheten av denna utväg är jag tveksam. Och i varje fall finnes ingen som

helst utredning i frågan, varför jag anser, att den nu icke bör föranleda någon åtgärd

från Kungl. Maj:ts sida.

En synpunkt, som tydligen i hög grad spelat in vid avgörandet

av den uppkomna frågan, var tanken på de enskilda läroanstalternas

ekonomi. Vid reglerandet av avlöningsförhållandena vid de statsunderstödda

enskilda läroanstalterna har man för övrigt hittills icke ansett sig

kunna upprätthålla någon skillnad mellan lärarinnor, som skulle vara att

betrakta såsom »ordinarie», i motsats till andra, vilka vore att anse såsom

»extra ordinarie». Då man ej kunde för lärarinnan betrygga någon fast

anställning, hava hennes intressen i händelse av sjukdom för närvarande

endast i den ringa mån, som i det följande omförmäles, kunnat tillgodoses.

Nu vill man, såsom antytt, söka råda bot härför genom inrättande av

en på vissa angivna grunder fotad vikariatskassa. Initiativet till denna

frågas upptagande har utgått från centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen,

vilken i en till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse den 22 september

1912 anfört:

Den lösning av lärarinnornas vid de enskilda läroanstalterna lönefråga, som vid

1909 års Riksdag kom till stånd, hade otvivelaktigt i hög grad förbättrat.denna lärarkårs

ekonomiska ställning, och genom den ar 1910 inrättade nya pensionsanstalten

för lärarinnor hade därjämte åt lärarkåren beretts säkrare utsikt till bekymmerfri

ålderdom. .. ...

Emellertid återstode för de enskilda läroanstalternas lärarkar ännu en viktig

fråga olöst, nämligen beredande av möjlighet för pa grund av sjukdom tjänstledig

lärarinna att få uppbära någon del av sina sedvanliga löneinkomster. För närvarande

berodde det helt och hållet på den enskilda läroanstalten, om lärarinna vid sjukdomstillfälle

skulle få behålla någon mer avsevärd del av sin lön. Den enda förman, som

från statens sida bereddes sjuk lärarinna, vore, att hon under den första, sjuk domsveckan

finge uppbära löne- och ålderstillägg. Visserligen vore det den enskilda läroanstalten

obetaget att under lärarinnas sjukdomstid lata grundlönen till henne utgå.

Men då innebure detta i regel en förpliktelse för lärarinnan att själv avlöna sin

vikarie. Och det hade inträffat fall, då lärarinna mast; till vikarie betala arvode till

höore belopp än grundlönens storlek och följaktligen måst köpa rätten att behålla sin

förut innehavda plats med att — förutom förlust av hela inkomsten direkt bidraga

till vikaries avlöning.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

De nu påpekade olägenheterna vore av den beskaffenhet, att de ovillkorligen

med allra snaraste borde undanröjas. Att så icke redan skett syntes också uteslutande

berott på svårigheten att på ett tillfredsställande sätt ordna saken.

Centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen hade nu låtit sig angeläget

vara att upptaga frågau om sjuk lärarinnas ekonomiska ställning till behandling för

att söka finna någon utväg till dess lösning. Efter åtskilliga överväganden och undersökningar

hade centralstyrelsen stannat vid ett förslag, vilket centralstyrelsen tilläte

sig framlägga för Kungl. Maj:t.

Det vore uppenbart, att den föreliggande frågan, liksom andra de enskilda läroanstalternas

vitala frågor, lämpligast löstes genom någon form av samverkan mellan

staten och de särskilda läroanstalterna. Vad särskilt lärarinnornas ekonomiska förhållanden

vidkomma vore ju numera både löne- och pensionsfrågorna lösta genom samverkan

mellan å ena sidan staten med dess ekonomiska hjälp och dess därav betingade

möjlighet att uppställa vissa allmänna regler och å andra sidan läroanstalterna själva

och deras övriga bidragsgivare. Det läge då nära till hands att anlita en liknande

utväg även i förevarande fall.

Men om det sålunda måste anses principiellt riktigt, att läroanstalterna själva

delvis iklädde sig det ekonomiska ansvaret för förevarande frågas ordnande, gällde det

att om möjligt undanröja den av vederbörande departementschef i hans anförande till

statsrådsprotokollet den 12 februari 1909 antydda olägenheten, att de olika läroanstalterna

kunde drabbas mycket hårt och på samma gång högst ojämnt på grund av

det sålunda åtagna ansvaret. Den lämpliga metoden att undvika denna olägenhet

syntes vara dels åstadkommande av en ömsesidigbetsförsäkring skolorna emellan till

utjämnande av de risker, som i detta hänseende för den enskilda läroanstalten kunde

uppstå, dels utverkande av statsunderstöd för att lätta bördan.

Med fasthållande av dessa två huvudpriuciper för frågans lösning, samverkan

mellan staten och läroanstalterna och en ömsesidighetsförsäkring skolorna emellan,

kunde två vägar tänkas möjliga.

Den ena vägen vore upprättande av en för de enskilda läroanstalternas lärarinnepersonal

gemensam sjukkassa. Centralstyrelsen hade omsorgsfullt sökt överväga denna

möjlighet och genom särskilda kommitterade låtit utarbeta förslag till stadgar för eu

sådan sjukkassa. Emellertid hade centralstyrelsen slutligen stannat vid den meningen,

att en sjukkassa ensam näppeligen kunde sägas innebära en tillfredsställande lösning.

Dels kunde eu sjukkassa med skäliga avgifter, vilka delvis även skulle betunga lärarinnorna

själva, icke erbjuda tillräckliga ekonomiska fördelar, dels och framför allt släppte

man med sjukkassemetoden det billiga kravet på att sjuk lärarinna, åtminstone under

viss begränsad tid, skulle äga rätt att uppbära en del av sin lön. Detta krav syntes

centralstyrelsen vara en konsekvens av statsmakternas framgångsrika strävan att genom

garanterande av minimilöner och lönegrader samt genom ordnande av pensionsförhållandena,

så vitt möjligt, även för de enskilda läroanstalternas lärarinnekår bereda en

ekonomisk trygghet likartad med den, som vore garanterad icke blott de manliga

lärarna utan även lärarinnorna vid ett flertal statens och kommunernas läroanstalter:

statens samskolor, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna, de kommunala

mellanskolorna och folkskolorna. Vid samtliga sistnämnda skoltyper ägde de ordinarie

lärarinnorna att under tjänstledighet på grund av sjukdom uppbära del av innehavande

lön. Konsekvens och billighet syntes då kräva, att likartad förmån, såvitt möjligt,

bereddes även de enskilda läroanstalternas lärarinnor, så mycket mer som ju dessa

skolor fyllde en uppgift likartad med den, som vore exempelvis statens samskolor och

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Ma,j:ls Nåd. Proposition Nr 239.

de kommunala mellanskolorna förelagd. Emellertid erkände centralstyrelsen villigt,

att de enskilda läroanstalternas karaktär av enskilda i förening med vissa andra förhållanden

lade hinder i vägen för att sjuk lärarinna kunde beredas samma ekonomiska

trygghet, som för lärarinnorna vid de ovan uppräknade skoltyperna existerade. Anspråken

finge ställas lägre, men visserligen borde biliigtvis kunna krävas, att förhållandena

bleve väsentligt bättre än de nuvarande.

Centralstyrelsens förslag till lösning av förevarande fråga sammanfattas

i fortsättningen av dess framställning sålunda:

På grund av sjukdom tjänstledig lärarinna — föreståndarinna, ämneslärarinna

och övningslärarinna — tillförsäkras i lägsta lönegraden hälften av sin garanterade

minimilön, dock sammanlagt högst under eu tid av ett läsår. I andra lönegraden

äger sjuk lärarinna uppbära två tredjedelar av sin minimilön, dock sammanlagt under

en tid av högst två -— föreståndarinna likväl tre— läsår, sjukdomstid i lägsta lönegraden

därvid inräknad. Under sin följande tjänstgöringstid äger sjuk lärarinna likaledes

uppbära två tredjedelar av sin minimilön, dock sammanlagt under eu tid av högst tre

läsår, föregående sjukdomstider därvid inräknade. Denna anordning tryggas på följande

sätt. Staten medgiver, att under ovan angivna sjukdomstider löne- och ålderstilläggen

till lärarinna utbetalas. Förutsättningen härför är dels, att läroanstalt fortfarande

under dessa tidsperioder har lärarinna kvarstående å skolans stat, dels — vilket staten

för berörda medgivande bör uppställa som villkor — att läroanstalt svarar för vikaries

avlöning med belopp, som utöver den genom läroanstaltens försorg innehållna delen —

respektive hälften eller tredjedelen —• av den sjuka lärarinnans lön är erforderligt. Till

bjälp vid fyllande av de enskilda läroanstalternas härutinnan åtagna förpliktelser bildas

genom frivillig anslutning en för dessa skolor gemensam vikariatskassa, vars inkomster

utgöras dels av årsbidrag från de särskilda skolorna, till storleken beräknade efter antalet

anslutna lärarinnor av olika kategorier eller — vad beträffar övningslärarinnorna —- efter antalet av dem uppehållna veckotimmar, dels av statsbidrag. Vikariatskassan

tillskjuter på rekvisition till vikaries avlönande vad utöver den innehållna delen av

den tjänstlediga lärarinnans lön erfordras, för att avlöningen må uppgå till belopp,

vartill hennes kompetens och föregående tjänstgöringstid berättiga henne. Skulle för

en ämneslärarinneplats icke en vikarie för hela tjänstgöringen kunna anskaffas utan

måste densamma fördelas på timlärare, garanterar vikariatskassan timlön intill ett visst

av kassans styrelse fixerat skäligt maximibelopp. De tilltänkta bestämmelserna avse

icke timlärarinnor, då dessas anställning i regeln är av mera tillfällig art, ett förhållande

som i 1909 års lönereglering är indirekt erkänt därutinnan, att ålderstillägg

icke blivit dem tillförsäkrade. Däremot är meningen, att vikariatskassan även skall

förmedla bidrag till avlönande av vikarier för småskollärarinnor med minst 15 timmars

tjänstgöring i veckan. Då emellertid staten i regeln icke befattar sig med reglering

av småskollärarinnornas vid ifrågavarande läroanstalter ekonomiska ställning och centralstyrelsen

följaktligen icke har för avsikt att för vikariatskassans verksamhet i denna

del begära statens ekonomiska stöd, torde denna detaljfråga icke här behöva utförligare

beröras. Beträffande detaljerna i den tilltänkta vikariatskassans organisation hänvisas

till ett av centralstyrelsen utarbetat »Förslag till reglemente för de enskilda läroanstalternas

vikariatskassa», vilket förslag såsom bilaga medföljer denna skrivelse.

Centralstyrelsen har för beräknande av förslagets ekonomiska konsekvenser och

möjligheter genom utsända detaljerade frågoformulär från de läroanstalter, varom bär är

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 239.

fråga, infordrat eu del statistiska uppgifter, vilka sedan bearbetats. För resultaten av

dessa beräkningar redogöres i eu kortfattad promemoria, som utarbetats av centralstyrelsens

medlem, rektorn K. Nordlund. Enligt vad de verkställda beräkningarna giva

vid handen, synes under angivna förutsättningar det årliga bidraget till vikariatskassan

för föreståndarinna och ämneslärarinna kunna sättas till omkring 30 kronor samt för

övningslärarinna för veckotimme till 1 krona 25 öre.

Styrelserna för de läroanstalter, varom här är fråga, hava preliminärt tillsports,

huruvida de under ovan angivna huvudsakliga förutsättningar och med utsikt till statsbidrag

för vikariatskassan vore benägna att ikläda sig nödiga kostnader genom en anslutning

till en dylik kassa. Från ett flertal av dessa anstalter hava svar ingått, och

dessa svar äro i övervägande grad så gynnsamma, att en vikariatskassa, därest den

kominer till stånd, säkerligen skulle kunna påräkna eu för dess uppgift och verksamhet

tillräcklig anslutning. Emellertid har från flera skolor som en bestämd förutsättning för

anslutning framhållits utverkande av statsbidrag, och det är även centralstyrelsens mening,

att utan ett dylikt statsunderstöd de enskilda läroanstalternas kostnader skulle bliva alltför

betungande. Ett sådant statsbidrag borde beräknas med visst belopp för varje ansluten

lärarinna eller — för övningslärarinnor ■—efter av dessa uppehållna veckotimmar. Centralstyrelsen

tillåter sig såsom lämpliga belopp föreslå: för föreståndarinna och ämnesiärarinna

med full tjänstgöring 8 kronor samt för övningslärarinna 35 öre per veckotimme.

Beräknat efter de föreliggande statistiska uppgifterna skulle statens årsbidrag

uppgå till inemot 9,000 kronor.

Det må väl synas som en oegentlighet, att ett statsbidrag sålunda ifrågasattes

för en kassa, som ännu icke är bildad. Men såsom av det föregående framgår, är

kassans tilltänkta verksamhet så intimt förbunden med särskilt förutsatta åtgärder och

medgivanden från statens sida, att kassan näppeligen kan träda i funktion, förrän

dessa frågor bringats till avgörande. Det torde under sådana förhållanden måhända

anses tillfyllest, att kassan är konstituerad vid den tidpunkt, då de ifrågasatta särskilda

åtgärderna och medgivandena från statens sida tråda i kraft, d. v. s. före början

av år 1914. Dessförinnan torde centralstyrelsen få anses i egenskap av representant

för de enskilda läroanstalterna äga behörighet att föra talan i förevarande ärende.

Med åberopande av vad ovan anförts och med hänvisning till bilagda

handlingar har centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen hemställt,

att Kungl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning om

att till lärarinna, som på grund av sjukdom är tjänstledig, må med

den tidsbegränsning, som förut är nämnd, utbetalas löne- och ålderstillägg,

under villkor dock att läroanstalt förbinder sig att till ovan angiven innehållen

del av sjuk lärarinnas löneförmåner till vikaries avlöning tillskjuta

så stort belopp, att densamma uppgår till stadgad storlek; samt

att, under förutsättning att en vikariatskassa med en organisation i

huvudsaklig enlighet med bilagda förslag till reglemente är före utgången

av år 1913 konstituerad, till densamma måtte under villkor, som Kungl.

Maj:t täcktes föreskriva, från och med år 1914 årligen utbetalas statsbidrag

beräknat efter 8 kronor för föreståndarinna och ämneslärarinna vid

till kassan anslutna läroanstalter och efter 35 öre per veckotimme för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239. 25

därstädes anställd övningslärarinna med rätt till uppflyttning i högre

lönegrad.

Jämte förslaget till reglemente var vid centralstyrelsens skrivelse fogad

omförmälda av rektorn K. Nordlund utarbetade promemoria. Det anges

i denna, att undersökningen övervakats och letts av Nordlund. De detaljerade

uträkningarnas huvudsakliga resultat hava underställts byrådirektören

i riksförsäkringsanstalten K. Dickman.

Undersökningen har omfattat 108 enskilda läroanstalter. Uppgifterna hava insamlats

genom utsända frågeformulär. I de undersökta skolorna voro läsåret 1911—

1912 anställda 100 föreståndarinnor, 483 lärarinnor med högre kompetens, 288 lärarinnor

med lägre kompetens. Övningslärarinnorna ovanför småskolan representerade

4,526 veckotimmar. En jämförelse mellan sjukdomsfallen sammanförda i grupper under

de forsta fem tjänståren, mellan fem och tio tjänstår samt under den återstående

tjänstetiden, visade, att särskilt de kortare sjukdomsfallen — under 1/2 år — förekomme

talrikast inom den till tjänståren yngsta gruppen. Även den något längre

sjukdomstiden, 1/2—1 år, vore talrikare representerad inom den första än inom den

andra gruppen. Däremot övervägde i det hela antalet av längre sjukdomstider inom

de äldres grupp. Den märkligt starka sjukligheten bland de yngsta lärarinnorna syntes

i viss mån bero på sviter efter seminarietidens jäktande arbete i förening med de

första tjänstårens särskilda ansträngningar.

Till grund för beräkningarna har lagts ett antaget vikariearvode av 1,500 kronor

för år.

Det anmärkes i promemorian, att det statistiska materialet visat, hurusom under

den undersökta perioden antalet partiellt tjänstlediga lärarinnor varit ytterst ringa,

blott ett 10-tal; under tryggade förhållanden för sjuk lärarinna förväntas de partiella

ledigheterna bliva ännu färre.

Genom remiss anbefalldes överstyrelsen för rikets allmänna läroverk

att avgiva utlåtande i anledning av nyssberörda framställning.

Överstyrelsen tillkallade då såsom sakkunnig i ärendet lektorn vid

högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm E. Göransson, vilken till

överstyrelsen avgav två utlåtanden i ämnet, dagtecknade den 7 och den

9 december 1912.

I det första, mycket vidlyftiga utlåtandet upptager Göransson centralstyrelsens

förslag till granskning. Under rubriken Vikariatskas sans omfattning uppräknar Göransson

läroanstalter, för vilka för närvarande tillfälle skulle stå öppet att ansluta sig

till vikariatskassan. Deras antal är 106. Från dessa anstalter har överstyrelsen genom

cirkulär den 11 november 1912 infordrat vissa uppgifter, avseende hösten 1911 samt

omfattande föreståndarinnor, ämneslärarinnor med full tjänstgöring och med minst 2/s

av densamma förlagd till klasserna över de förberedande samt övningslärarinnor, som

äga rätt till lönetursberäkning för uppflyttning i högre lönegrad. Från 104 av ovannämnda

106 anstalter hava svar ingått.

Utom dessa uppgifter har Göransson använt det statistiska material, som centralstyrelsen

insamlat. Detta omfattar uppgifter från 101 av nyss omförmälda 106 anstalter

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 239.

samt vissa av Göransson ej uppräknade. Vid sina beräkningar har Göransson utgått

från att de anstalter, som besvarat överstyrelsens cirkulär, komma att bliva delägare i

vikariatskassan. Däremot har hela det insamlade statistiska materialet kommit till

användning.

Göransson gör under rubriken Sjukligheten bland lärarinnorna en utredning,

varav han finner framgå, att bland de svenska lärarinnorna råder en högst betydlig

översjukligket, vilket framgår av en jämförelse med de sjuktal, som lagts till grund

för verksamheten inom vissa angivna sjukkassor.

Under rubriken Beräkning av kapitalvärdet av vikariatskassans förpliktelse,

därest de lärarinnor, som upptagas i de på grund av överstyrelsens cirkulär inkomna

uppgifterna, ingå i densamma, anför Göransson, att inom överstyrelsen uttalats

önskvärdheten därav, att sjuk lärarinna erhölle något bättre förmåner än dem, centralstyrelsen

föreslagit. Han har därför antagit, att hon skulle i lägsta lönegraden få

uppbära halva lönen men i övriga lönegrader 8/4 av densamma samt att lönen vid

sjukdom skulle få utgå under högst två läsår för samma period av pågående sjuktid.

Vidare har han ansett, att ämneslärarinna, som efter anstaltens anslutning till vikariatskassan

befordras till föreståndarinna, skulle vid sjukdom, så länge hon är i första lönegraden

som föreståndarinna, åtnjuta 8/4 av de löneförmåner, som tillkomma lärarinna

med högre kompetens i tredje lönegraden.

För att undvika, att kassan skulle få ikläda sig risker, som ej utan närmare

undersökning låta sig beräkna, föreslår Göransson, att läroanstalt ej får rätt till bidrag

för sjukdomsfall, som inträffat före anstaltens inträde i vikariatskassan.

Göransson har anställt beräkningar efter en räntefot av 3,5 °/0 för utrönande av

kapitalvärdet av vikariatskassans kostnader för nuvarande och blivande lärarinnor samt

av förvaltningskostnader. Han utgår av angivna orsaker från ett sammanräknat nuvarande

antal av 815 föreståndarinnor och ämneslärarinnor samt 250 övningslärarinnor

med lönetursrätt samt eu på angivet sätt beräknad årlig omsättning av personalen.

Totala kapitalvärdet beräknar ban till 1,046,965 kronor, därav 42,857 kronor för förvaltningskostnaderna.

Vad dessa sistnämnda beträffar anför ban, att som flink- och

samskoleföreningen redan både i Stockholm upprättat en byrå med föreståndarinna och

denna organisation lämpligen kunde åtaga sig de löpande göromalen för vikariatskassan,

kunde omkostnaderna väsentligen nedbringas. Så bortfölle lokalhyra och det väsentliga

arbetet bleve förlagt till några dagar i början av varje månad samt vid årsskiftet.

På grund av inhämtade upplysningar skulle man icke behöva räkna med en högre

förvaltningskostnad än 1,500 kronor om året.

Utgående från kassans beräknade passiva skrider Göransson under rubriken Kassans

inkomster till en undersökning om den nödiga storleken av årsbidrag för var

lärarinna. Det framgår härvid, att den erforderliga årsavgiften i runt tal bör sättas

till 33 kronor. Emellertid anser Göransson lämpligt, att beträffande övningslärarinnorna

avgiften bestämmes i förhållande till vars och ens tjänstgöring. Med en medeltjänstgöring

av 24 timmar i veckan skulle då årsavgiften lämpligen sättas till 1 krona 38 öre.

Göransson föreslår, att staten bidrager med en tredjedel av omförmälda årsavgifters

belopp, alltså med 11 kronor för föreståndarinna och ämneslärarinna samt 46

öre för övningslärarinna, och beräknar, att för dessa bidrags gäldande ett årligt anslag

av 12,000 kronor är tillräckligt.

Styrelsen bör vara skyldig att övervaka, att läroanstalternas avgifter böjas, därest

det skulle vara erforderligt på grund av att beräkningsgrunderna visa sig ohållbara.

De föreslagna avgifterna skulle dock upptagas i reglementet såsom tillsvidare gällande.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kung!,. May.ts Nåd. Proposition Nr 239.

För att kunna fullgöra nyssnämnda skyldighet att övervaka kassans ekonomiska

ställning och sörja för att den alltid är betryggande behöver styrelsen för vikariatskassan,

på sätt Göransson anmärker, äga kännedom om grunderna för avgifternas beräkning.

Det vore därför lämpligt att i en bilaga till vikariatskassans reglemente upptaga

grunderna för avgifternas fastställande: förutsättningarna om sjuklighet och avgång,

om räntefot, om medelvärdet av vikariatskassans bidrag till sjuk lärarinnas vikarie,

om förvaltningskostnader samt om medelåldern vid befordran.

Göransson framhåller vidare, att vissa restriktioner behöva göras i fråga om ersättning

till gift lärarinnas vikarie. — För lärarinna, som varit sjuk i tvä år eller

längre tid, bör friskbetyg fordras för återiuträde i tjänst, för så vitt hon fortfarande

skall få tillhöra vikariatskassan. Det anses nödvändigt att begränsa den totala tid,

under vilken ersättning kan utgå för sjuk lärarinnas vikarie under hela hennes anställning.

. Efter _ verkställda beräkningar föreslår Göransson, att den sammanlagda ersättningstiden

ej skulle, få överstiga 180 läsveckor, vilket, då läsåret av Göransson vid

beräkningarna antagits till 36 veckor, utgör 5 hela läsår.

Pa lämpligt ställe i kassans reglemente bör, anser Göransson, angivas, att ingen

ersättning utgår till vikarier för de lärarinnor, som äro sjuka, när anstalten inträder

i kassan. Detta vore nödigt med hänsyn till kassans solvens och även i övrigt lämpligt.

Göranssons berörda utlåtande är åtföljt av sex till detsamma hörande tabeller.

I sitt utlåtande den 9 december 1912 anför Göransson, att han vid sin verkställda

utredning . beräknat, att föreståndarinna, som vid läroanstalts anslutning till

kassan befinner sig i första lönegraden, skulle i händelse av sjukdom endast behålla

1,000 kronor om året av sin avlöning, så länge hon vore i första lönegraden. Sedermera

anställd föreståndarinna skulle däremot få åtnjuta 8/4 av lön för ämneslärarinna

med högre kompetens i tredje lönegraden, d. v. s. hon skulle erhålla lön efter 1,500

kronor om året. Efter anmodan att beräkna kostnaderna, ifall sistnämnda förmån

bereddes dem, som vid kassans bildande voro föreståndarinnor i första lönegraden, både

nu Göransson verkställt utredning härutinnan. Han hade därvid funnit, att öknino-en

vore försvinnande och kunde lämnas ur räkningen.

Jag bör nämna, att Göranssons utredning även rör lärarinnor, vilkas

tjenstgöring huvudsakligen är förlagd till förberedande klasser. För dessa,

vilkas avlöning ju ej är av staten reglerad, förutsattes ej något statsbidrag

till vikariatskassan.

Med bifogande av Göranssons båda utlåtanden jämte tillhörande tabeller

samt ett exemplar av förutnämnda cirkulär den 11 november 1912

har överstyrelsen den 9 december 1912 avgivit det från densamma infordrade

utlåtandet.

överstyrelsen har därvid till en början anfört:

Genom kungörelsen den 29 oktober 1909 angående avlöning av lärarinnorna vid

statsunderstödda enskilda läroanstalter m. ro. hava vid ovannämnda läroanstalter anställda

lärarinnors lönevillkor i stort sett väsentligen förbättrats. Emellertid hava till

följd av sagda kungörelses bestämmelser vissa lärarinnor, nämligen sådana, som erhållit

tjänstledighet på grund av sjukdom, kommit i en vida ogynnsammare ställning än

förut.. Före denna kungörelses tillkomst lärer det nämligen, enligt vad överstyrelsen

har sig bekant, varit vanligt, att även eu fullständigt tjänstledig lärarinna, för den

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samL 132 käft. (Nr 239.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

händelse tjänstledigheten berott på sjukdom, fått behålla någon del av sin avlöning,

under det att hennes vikarie i sådant fall fått åtnöja sig med lägre avlöning än en

tjänstgörande ordinarie lärarinna. Då staten numera såsom villkor för statsunderstöd

till en enskild läroanstalt bland annat uppställer den fordran, att varje där tjänstgörande

lärarinna, hon må av skolan betraktas såsom vikarierande eller ordinarie, skall

av skolan erhålla viss i sagda kungörelse bestämd minimilön, anse sig skolorna i regeln

ej vara i stånd att till tjänstlediga lärarinnor utbetala någon del av avlöningen. Och

då för åtnjutande av den i förenämnda kungörelse fastställda minimilönen fordras viss

tjänstgöring, utgå jämlikt denna kungörelse till tjänstledig lärarinna ej heller de av

stat och kommun utbetalade löne- och ålderstillägg. Visserligen har, jämlikt kungl.

cirkulären den 27 maj 1910 angående statsunderstöd till högre goss- och samskolor,

högre flickskolor, enskilda mellanskolor och enskilda lärarinneseminarier, härutinnan

den modifikation gjorts, att vid utbetalning av dessa löne- och ålderstillägg tillfällig,

av vederbörligen styrkt förfall förorsakad frånvaro från undervisningen, icke överstigande

sammanlagt åtta dagar av den tid, utbetalningen avser, icke föranleder till avdrag

å det på vederbörande lärarinnor eljest belöpande belopp. Men denna modifikation,

hur betydelsefull den än i och för sig må vara, berör givetvis icke de mest behjärtansvärda

fall av tjänstledighet på grund av sjukdom.

Härtill kommer, såsom även av ansökan framgår, att enär inga särskilda bestämmelser

finnas om formerna för vikarierande lärarinnas avlönande, fall inträffat, då

tjänstledig lärarinna under tider av tjänstledighet fått behålla sin grundlön men pa

samma gång ansetts böra sörja för vikaries avlönande, vilket särskilt i sadana fall, da

vikarien icke fått av stat och kommun uppbära löne- och ålderstillägg, stundom måst

ske med belopp, som överstigit förbemälta grundlön. En på sådana villkor tjänstledig

lärarinnas ekonomiska ställning har naturligtvis blivit än mer bekymmersam.

I fråga om det av centralstyrelsen framlagda förslaget till reglering

av sjuk lärarinnas avlöningsförmåner under tjänstledighet yttrar överstyrelsen

:

överstyrelsen finner det principiellt riktigt, att staten inom vissa gränser bidrager

till avlönande av för sjukdom tjänstlediga lärarinnor vid enskilda läroanstalter. _ Då

dessa läroanstalter likaväl som statsläroverken och de kommunala mellanskolorna tjäna

ett viktigt samhällsintresse, är det också för samhället av stor vikt, att lärarpersonalen

vid dessa skolor erhåller en så tryggad ekonomisk ställning som möjligt. Nu har beträffande

andra skoltyper staten åt för sjukdom tjänstlediga lärare garanterat viss

minimilön, varav åter följt, att staten till vikariers avlönande fått åtaga sig utgifter

till avsevärda belopp. Så har genom kungörelsen den 27 augusti 1904 angående ny

löne- och pensionsreglering för lärare och lärarinnor vid rikets allmänna läroverk

stadgats, att ämneslärare och rektor, som av sjukdom hindras att förrätta sin° befattning,

äger uppbära hela lönen och att övningslärare skall vid tjänstledighet på grund

av sjukdom äga uppbära tre fjärdedelar av de löneförmåner, som han skulle hava uppburit,

om han själv bestritt sin tjänst. På av Kungl. Maj:t gjord framställning medgav

1894 års Riksdag, att vid allmänna läroverk anställd extra ordinarie lärare, som

av vederbörligen styrkt sjukdom förhindrats att tjänstgöra, finge under vissa villkor

erhålla understöd för den tid, varunder han varit ur stånd att tjänstgöra, till belopp,

motsvarande hälften av det arvode, som på grund av ifrågavarande förordnande eljest

skulle tillkommit honom för samma tid, dock att dylikt understöd icke finge utgå för

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239. 27

‘längre tid än ett läsår. För bestridande av genom sistnämnda stadgande föranledda

utgifter har Riksdagen också beviljat ett särskilt anslag.

Slutligen har genom kungörelsen den 8 december 1911 angående avlönings- och

•pensionsförhållandena för lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor föreskrivits, att

tjänstledig ordinarie ämneslärare skall, därest tjänstledigheten förorsakas av styrkt

■sjukdom, av sin avlöning avstå endast 400 kronor för läsår räknat.

Då sålunda beträffande övriga kategorier lärare, som närmast kunna jämföras

med lärarpersonalen vid enskilda läroanstalter, redan föreskrifter givits rörande vissa

avlöningsförmåner under tider av tjänstledighet för sjukdom, synas starka skäl tala

för att en dylik förmån beredes även den grupp av lärare, som nu är i fråga.

Närmast skulle då, i anslutning till föredragande departementschefens yttrande

år 1909 och i analogi med förhållandena vid de allmänna läroverken beträffande extra

ordinarie lärare, kunna sättas i fråga, att ett särskilt anslag till understödjande av för

sjukdom tjänstlediga lärarinnor vid enskilda läroanstalter beviljades. Häremot lärer

emellertid med fog kunna invändas, att ovannämnda skolor i olikhet med de allmänna

läroverken och de kommunala mellanskolorna med undantag av några få skolor, som

ägas av kommunen, hava karaktären av enskilda, av stat och kommun endast understödda

företag. Vid sådant förhållande lärer skäligen kunna fordras, att skolorna

själva i någon mån bidraga till såväl den tjänstlediga som den vikarierande lärarinnans

avlönande. Ett särskilt stöd för en sådan uppfattning finner överstyrelsen i det

förhållandet, att jämlikt ovannämnda kungörelse den 29 oktober 1909 samt kungörelsen

den 23 december 1910 angående pensionering av den kvinnliga lärarpersonalen

vid enskilda läroanstalter avlöningen, respektive pensioneringen, av lärarinnorna vid

förenämnda anstalter numera sker genom samverkan av skolorna med staten och beträffande

högre flickskolor och enskilda mellanskolor även med kommunen. Samma

princips tillämpande i nu förevarande fall synes också överstyrelsen vara fullt riktigt.

För att bereda de enskilda läroanstalterna möjlighet att bära de kostnader, som

äro förbundna med ett eventuellt utbetalande av avlöning såväl åt den ordinarie som

den vikarierande lärarinnan, är i centralstyrelsens ansökning ifrågasatt, att skolorna

skulle genom gemensamma, efter antalet lärarinnor eller beträffande övningslärarinnorna

efter antalet veckotimmar noggrant beräknade bidrag bilda en särskild vikariatskassa,

för vilken statsunderstöd ifrågasattes. Enligt vad av ansökningen framgår,

har förslaget till eu sådan anordning rönt mycken sympati bland de närmast intresserade.

I samband med frågan om denna kassa har i ansökningen frågan om en statsunderstödd

sjukkassa bragts på tal. 1 praktiken borde en sådan kassa kunna bereda

för sjukdom tjänstledig lärarinna i det hela samma förmåner som den nu ifrågasatta

och iärer också komma att betinga ungefär samma statsunderstöd och avgifter från

skolorna. Men priucipiellt sett innebär det av centralstyrelsen framlagda förslaget den

stora fördelen, att en viss rätt till avlöning under tider av tjänstledighet för sjukdom

härmed tillerkännes lärarinnorna vid enskilda läroanstalter. Härigenom likställas dessa

med andra lärarkategorier och erhålla eu mer tryggad ekonomisk ställning. Den i

ansökningen föreslagna utvägen att lösa frågan synes därför överstyrelsen vara den bästa.

Överstyrelsen övergår härefter till en granskning av detaljerna i det

av centralstyrelsen framlagda förslaget.

Till en början fäster överstyrelsen uppmärksamheten på att förslaget, i olikhet med

överstyrelsens år 1907 framställda förslag, endast avsåge lärarinnor, ej manliga lärare.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 239.

Med hänsyn till sistnämnda lärares ringa antal inom de enskilda läroanstalternas lärarkår

och då staten ännu ej, åtminstone ej direkt, deltoge i dessa lärares avlönande,

funne överstyrelsen lämpligt, att den nu ifrågasatta förmänen endast tillförsäkrades

lärarinnorna, så mycket mer som den omständigheten, att lärarnas löner ännu vore

oreglerade, försvårade, om ej omöjliggjorde ett reglerande på nu förevarande område.

Centralstyrelsens ovannämnda förslag, att staten skulle på vissa villkor för på

grund av sjukdom tjänstlediga lärarinnor till vederbörande läroanstalter utbetala de

dessa eljest tillkommande ålders- och lönetillägg, funne överstyrelsen synnerligen välbetänkt,

då härigenom åt lärarinnorna bereddes en avsevärd förmån, utan att därigenom

i regeln någon ökad kostnad komme att drabba statsverket.

Vad anginge storleken av de löneförmåner, som skulle tillförsäkras nu ifrågavarande

lärarinnor, syntes centralstyrelsen närmast hava tagit till utgångspunkt försina

förslag de bestämmelser, som gällde för lärare vid de allmänna läroverken.

Av dessa åtnjöte, såsom nämnts, under sjukdomstid extra lärarna, med vilka lärarinnor

i första lönegraden i vissa avseenden närmast kunde jämställas, under vissa

villkor, hälften av sitt arvode och de ordinarie lärarna, med vilka övriga lärarinnor

kunde jämföras, ungefär 2/s av s^n avlöning, och motsvarande löneförmåner hade nu

föreslagits för de olika grupperna lärarinnor. Riktigare syntes emellertid vara att

jämföra lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda läroanstalter med lärarinnor vid

statssamskolor och kommunala mellanskolor. En sådan jämförelse vore i och för sig

naturligare och så till vida även rättvisare, som härmed den i nu gällande läroverksförfattningar

alltmer tillämpade principen skulle kunna följas, att svagare avlönade

lärargrupper-, såsom samskollärarinnor och lärare vid kommunala mellanskolor, i jämförelse

med lärare vid de allmänna läroverken under sjukdom finge behålla en proportionsvis

större del av avlöningen.

En närmare granskning av de föreslagna löneförmånerna beträffande föreståndarinnor

och ämnesiärarinnor vid enskilda läroanstalter, angående vilka en jämförelse

med förhållandena vid statssamskolor och kommunala mellanskolor läte sig genomföra,

visade, hur ogynnsam den av centralstyrelsen valda utgångspunkten bleve för dessa

föreståndarinnor och lärarinnor.

I första lönegraden hade av centralstyrelsen för dem föreslagits en avlöning, motsvarande

hälften av den garanterade minimilönen, vilket för föreståndarinnor komme

att utgöra 1,000 kronor, för ämnesiärarinnor med s. k. högre lönetursrätt 700 kronor

för år, för övriga ämnesiärarinnor 600 kronor för år. För ämnesiärarinnor i högre

lönegrad skulle samma belopp alltefter lönegrad och lönetursrätt utgöra minst 1,000

kronor och högst 1,333 kronor 33 öre, för föreståndarinnor i andra lönegraden 1,533

kronor 33 öre, allt för år räknat.

Jämfördes nu härmed motsvarande löneförmåner för lärarinnor vid statssamskolor''

och kommunala mellanskolor, visade sig dessa vara avgjort bättre. Första lärarinnor

vid statssamskolor finge nämligen, jämlikt nu gällande bestämmelser, under sjukdom

behålla en avlöning, beräknad efter 1,400 kronor för år i första lönegraden och 1,900

kronor för år i andra lönegraden; för övriga lärarinnor vid statssamskolor vore motsvarande

avlöningar 1,000 kronor i första och 1,500 kronor i andra lönegraden. Till

följd av den av senaste Riksdag beslutade tillfälliga löneförbättringen till förenämnda

lärarinnor för år 1913 bleve under detta år nyssnämnda belopp till och med höjda;

för första lärarinna i första lönegraden till 1,433 kronor 33 öre och för annan lärarinna

i första lönegraden till 1,233 kronor 33 öre, i andra lönegraden till 1,533 kronor 83 öre.

Beträffande ordinarie lärarinnor vid kommunala mellanskolor vore stadgat, att

dessa under tjänstledighet för sjukdom ägde att behålla, utom bostad och bränsle eller

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

motsvarande ersättning, som ej finge understiga 250 kronor: 1,200 kronor i första lönegraden,

1,400 kronor i andra, 1,600 kronor i tredje och 1,800 kronor i fjärde lönegraden,

allt för år räknat. Tjänstledig föreståndarinna finge dessutom under motsvarande

förhållanden av sitt föreståndarinnearvode behålla 40Ö kronor.

I detta sammanhang borde emellertid erinras därom, att för extra ordinarie lärarinnor

vid allmänna läroverk och kommunala mellanskolor samt övningslärarinnor vid

sistnämnda skolor förhållandena i nu berörda avseende ej vore så gynnsamma som för

nyssnämnda ordinarie lärarinnor. Yad de allmänna läroverken beträffade syntes cirkuläret

den 1 juni 1894 angående understöd åt extra ordinarie lärare vid de allmänna

läroverken under förfall på grund av sjukdom även kunna tillämpas på kvinnliga extra

ordinarie lärare vid sådana läroverk. I sådant fall skulle dylik lärarinna äga att uppbära

ett understöd av 600—700 kronor för år räknat — för år 1913, jämlikt nyssnämnda

riksdagsbeslut, 800 kronor. Yid de kommunala mellanskolorna hade de extra

ordinarie lärarinnorna hittills ej erhållit rätt att under tider av tjänstledighet uppbära

något arvode.

Den av överstyrelsen gjorda jämförelsen visade alltså, att beträffande föreståndarinnor

och sådana lärarinnor, som uppnått högre lönegrader, de av centralstyrelsen

föreslagna löneförmånerna under tider av tjänstledighet för sjukdom vore väl knappt

tillmätta. Med hänsyn till vad övriga med dem närmast jämförliga lärarinnor under

sjukdom ägde uppbära, syntes en ökning av de föreslagna lönerna för nu ifrågavarande

lärarinnegrupper till belopp, som motsvarade 8/4 av befattningshavarens löneförmåner

under tider av tjänstgöring, vara önskvärd. Yad åter anginge de lärarinnor, som ännu

befunne sig i den första lönegraden, vore visserligen en motsvarande höjning av avlöningen

även för dem önskvärd, men då eu sådan höjning tvivelsutan skulle komma

att i hög grad betunga vikariatskassan och då dessa lärarinnor väl närmast kunde

jämföras med extra ordinarie lärarinnor vid allmänna läroverk eller kommunala mellanskolor,

ansåge sig överstyrelsen ej böra föreslå någon höjning av det av centralstyrelsen

för dem föreslagna lönebeloppet.

I fråga om detaljerna i centralstyrelsens förslag uttalar överstyrelsen,

som, i vad angår det nyss anförda, åberopar Göranssons utredning, vidare

sin anslutning till de synpunkter och förslag, som av Göransson angivits

i avseende å den tid, varunder lärarinna bör få åtnjuta sjukavlöning,

storleken av statsunderstödet till vikariatskassan samt de enskilda läroanstalternas

bidrag till denna.

Beträffande detta bidrag finner dock överstyrelsen, med hänsyn till möjliga svårigheter

för vederbörande skolor att utbetala detsamma, önskvärt, att det bieve stadgat,

att läroanstalten skulle äga rätt att av vederbörande lärarinnors lön avdraga ett

belopp, svarande mot hälften av den avgift till vikariatskassan, för vilken skolan hade

att ansvara. Detta i överensstämmelse med vad som beträffande pensionsavgifter föreskrivits

i kungörelsen den 23 december 1910 angående pensionering av den kvinnliga

lärarpersonalen vid enskilda läroanstalter.

Även i vissa andra av Göransson berörda detaljfrågor har överstyrelsen gillat

Göranssons mening.

Överstyrelsen erinrar, att i centralstyrelsens framställning ifrågasatts, att läroanstalts

delaktighet i vikariatskassan även skulle avse sådana lärarinnor i de förberedande

klasserna, som hade minst 15 timmars undervisning i veckan, samt att Göranssons

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

utredning omfattat även förslaget härutinnan. Överstyrelsen förklarar sig ej hava

något att erinra häremot men håller — i likhet med Göransson — före, att avgifterna

för lärarinnorna i de förberedande klasserna böra förvaltas såsom en särskild fond och

bokföras för sig.

Den frågan hade, säger överstyrelsen, varit under övervägande, huruvida vid bildande

av vikariatskassan alla statsunderstödda enskilda läroanstalter borde förklaras

skyldiga ansluta sig till kassan. För denna kassas ekonomiska styrka vore det naturligen

av vikt, att så många anstalter som möjligt anslöte sig till densamma. Då det

emellertid vore klart, att berörda anstalter funne en anslutning till kassan med sina

intressen mest förenlig och för övrigt i konkurrensen om göda lärarinnor knappast

kunde undandraga sig en sådan, hade överstyrelsen ej funnit en tvångsanslutning av

nöden.

I överensstämmelse med Göranssons utredning samt överstyrelsens i

övrigt i det föregående av mig omförmälda uttalanden har överstyrelsen

utarbetat ett förslag till reglemente för de enskilda läroanstalternas vikariatskassa.

Detta förslag, som även i vissa andra här ej berörda delar

genom ändringar och tillägg skiljer sig från centralstyrelsens, torde få i

avskrift biläggas detta protokoll.

Till reglementsförslaget är den i § 16 av reglementet angivna redogörelsen

fogad såsom bilaga. Även av denna bilaga torde en avskrift få

närläo-gas detta protokoll.

Överstyrelsens ifrågavarande skrivelse avslutas sålunda:

På grund av vad som sålunda blivit anfört får överstyrelsen hemställa, att

Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

dels sådan ändring i kungl. kungörelsen den 29 oktober 1909 angående avlöningen

av lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda läroanstalter samt angående statsunderstöd

åt dessa läroanstalter m. m., att för föreståndarinna och lärarinna, som på

grund av sjukdom är tjänstledig, må under de tider, som i bilagda förslag till

reglemente för de enskilda läroanstalternas vikariatskassa angivas, utbetalas de föreståndarinnan

eller lärarinnan jämlikt ovannämnda kungörelse tillkommande löne- och

ålderstillägg, under villkor att läroanstalten förbinder sig att till en sålunda tjänstledig

lärarinna i första lönegraden utbetala hälften av henne eljest tillkommande avlöning,

till lärarinna i högre lönegrader samt föreståndarinna tre fjärdedelar av samma avlöning

ävensom att avlöna den tjänstlediga lärarinnans, respektive föreståndarinnans

vikarie enligt genom nämnda kungörelse den 29 oktober 1909 stadgade grunder;

dels att, under förutsättning att en vikariatskassa med en organisation i huvudsaklig

överensstämmelse med överstyrelsens här bilagda förslag till reglemente är före

utgången av år 1918 konstituerad, till densamma måtte under de villkor, som Kungl.

Maj:t täcktes föreskriva, från och med år 1914 årligen utbetalas statsbidrag, beräknat

efter 11 kronor för vid till kassan anslutna läroanstalter tjänstgörande föreståndarinna

och ämneslärarinna med sådan tjänstgöring, som berättigar till uppflyttning i högre

lönegrad, och efter 46 öre för veckotimme för därstädes anställd övningslärarinna med

dylik tjänstgöring;

ävensom att för sistnämnda ändamål av Riksdagen äska ett förslagsanslag å

12 000 kronor att utgå från och med år 1914 till understöd av de enskilda läroanstalternas

vikariatskassa.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 239.

Sedan överstyrelsens utlåtande inkommit till Kungl. Maj:t, anbefalldes

riksförsäkringsanstalten att yttra sig i ärendet. Med anledning härav anförde

denna myndighet i skrivelse den 18 februari 1913:

Riksförsäkringsanstalten, som från försäkringsteknisk synpunkt granskat det av

överstyrelsen för rikets allmänna läroverk framställda förslaget till reglemente för en

de enskilda läroanstalternas vikariatskassa, hade från denna synpunkt icke något att

erinra mot förslaget.

I reglementets § 10 inom. 2 stadgades, att lärarinna, som varit sjuk i minst fyra

terminer i följd, skulle för att åter komma i åtnjutande av bidrag hava företett vederbörligt

läkarbetyg om återställd hälsa samt hava efter sjukdomen tjänstgjort minst

en termin. Bestämmelsen om tjänstgöring en hel termin utan avbrott efter sjukdomen

syntes vara alltför sträng. Den borde kunna helt undvaras. Ansåges emellertid någon

bestämmelse i förevarande avseende erforderlig, borde det vara tillräckligt att stadga,

att bidrag icke ånyo erhölles förr än en termin förflutit, efter det vederbörande enligt

läkarbetyg blivit till hälsan återställd från den sjukdom, i anledning varav bidrag utgått.

§ 10 mom. 3 innehölle den bestämmelsen, att bidrag endast utginge för sjukdomsfall,

som inträffat efter läroanstaltens anslutning till kassan. Denna till kassans

tryggande införda bestämmelse borde kompletteras med en föreskrift, att bidrag ej utginge

för sjukdom, som yppats, då lärarinnan ej haft anställning vid till kassans ansluten

läroanstalt.

Rörande de till reglementet fogade grunderna för beräkning av avgifterna krävde

punkt 4:o) ett förtydligande, enär den icke innehölle bestämmelse om förvaltningskostnadens

maximum för de lönetursberättigade lärarinnorna för det fall, att dessas

antal icke uppginge till 1000. För övrigt kunde ifrågasättas, om icke kostnaden för

förvaltningen vore väl lågt beräknad, särskilt med hänsyn därtill att dels jämlikt

reglementets § 16 för varje år skulle göras en utredning av det ekonomiska resultatet

av kassans verksamhet, jämfört med grunderna för avgifternas beräkning, dels ock

under enstaka år kunde komma att krävas särskilda kostnader.

Om det av överstyrelsen föreslagna reglementet antoges, syntes den väsentligaste

kvarstående bristen i bestämmelser till tryggande av de ifrågavarande lärarinnornas

ekonomiska ställning vara den, att de ej ägde rättighet till bidrag utgående längre än 4

terminer i följd eller för sammanlagt mer än 10 terminer. Dylika fall torde för det

mesta bero på obotliga sjukdomar eller invaliditet. I stället för att förorda en ändring i

reglementsförslaget i syfte att avhjälpa den påpekade bristen, vilken ändring skulle

medföra ökade och svårberäkneliga kostnader, ville riksförsäkringsanstalten hemställa,

att det toges under övervägande, huruvida icke reglementet för lärarinnornas pensionsanstalt

borde ändras på så sätt, att pension skulle utgå även till lärarinna, som på

grund av längre tids sjukdom eller på grund av invaliditet vore varaktigt oförmögen

till tjänstgöring.

Under åberopande av sitt nyss omförmälda utlåtande och förslag av

den 9 december 191-2 har överstyrelsen i ett par den 10 december 1912

avlåtna utlåtanden hemställt, att två hos Kungl. Maj:t gjorda särskilda

framställningar icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Den ena av dessa framställningar är i augusti 1912 gjord av åtskilliga

föreståndarinnor och lärarinnor vid högre flickskolor och samskolor. Den

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 239.

går ut på att genom föreskrift i de bestämmelser, som av Kungl. Maj:t

meddelas vid fördelning av anslagen till understöd åt enskilda läroanstalter,

möjliggöra, att under viss förutsättning statsanslag till lärarinnas löneoch

ålderstillägg även vid hennes sjukdom kunde under viss tidsperiod

utgå.

Den andra av de båda framställningarna är i september 1911 gjord

av centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen och avser beredande

av rätt för lärarinna, som på grund av sjukdom eller sjuklighet icke kan

åtaga sig mer än halv tjänstgöring, omfattande minst 12 timmar i veckan,

att åtnjuta hälften av stadgade löne- och ålderstillägg.

I fråga om sistberörda framställning yttrar överstyrelsen i sitt utlåtande,

att därest överstyrelsens föreliggande förslag av den 9 december

1912 vunne nådigt avseende, framställningen syntes sakna praktisk betydelse.

Såsom bekant pågår för närvarande en utredning rörande löne- och

pensionsförhållandena vid rikets allmänna läroverk och folkskoleseminarier

samt folkskolor och småskolor. Den nämnd, åt vilken uppdraget härmed

är anförtrott, har tillika att, i den mån förhållandena därtill föranleda,

beakta motsvarande frågor rörande de med förutnämnda skolor närbesläktade

läroanstalterna.

Samtliga de till Kungl. Maj:t ingivna framställningar, som jag i det

föregående omförmält, beröra frågor om avlöningsförhållandena för lärarinnor

vid statsunderstödda enskilda läroanstalter. Det är visserligen ej

alldeles uteslutet, att resultatet av omförmälda nämnds arbete kan komma

att hava någon inverkan på dessa lärarinnors ställning i avlöningshänseende,

och det skulle då ligga närmast till hands att tillsvidare låta de

genom ifrågavarande framställningar väckta spörsmålen förbliva svävande.

De av dessa framställningar, som avse fastställande av minimilöner för

vissa övningslärarinnor, rätt för ämneslärarinnor att tillgodoräkna sig viss

tjänstgöring i övningsämne samt lönetursberäkning för lärarinnor, som haft

anställning vid samskolor, synas mig emellertid ej vara av beskaffenhet, att

ett bifall till dem på något sätt kan föranleda svårighet vid en tilläventyrs

företagen omreglering av löneförhållandena vid statsunderstödda enskilda

läroanstalter. Detsamma torde kunna sägas i avseende å frågan

om lärarinnas löneförmåner vid tjänstledighet för sjukdom, och beträffande

denna senare fråga tillkommer dessutom, att den avser att fylla en mycket

kännbar lucka i bestämmelserna om avlöningen för dessa läroanstalters

lärarinnor. Jag har därför ej tvekat att nu upptaga de ifrågavarande framställningarna

till behandling oberoende av den nämnda utredningen.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

De hava samtliga synts mig förtjänta av beaktande.

Vidkommande kravet på lönereglering för lärarinnor i huslig ekonomi

samt träslöjd och vissa därmed jämförliga slöjdarter finner jag överstyrelsens

förslag i fråga härom välgrundat samt ansluter mig därför till

detsamma. — Uttrycklig, bestämmelse torde böra givas om rätt för lärarinna

i huslig ekonomi att i sammanhang med de praktiska övningarna vid

vederbörande läroanstalt åtnjuta fri kost därstädes.

Likaledes gillar jag överstyrelsens förslag, att ämneslärarinna må äga

att i fråga om rätt att uppbära henne enligt 1909 års kungörelse tillförsäkrade

löneförmåner tillgodoräkna sig tjänstgöring i övningsämne, såvida

denna tjänstgöring ej överskrider en tredjedel av vad som skall anses

såsom full tjänstgöring. Vid ändring av vederbörande bestämmelser härutinnan

bör dock statskontorets förslag följas.

En tredje av mig omförmäld fråga, den om utsträckt rätt att räkna

lönetur för tjänstgöring såsom lärarinna vid samskola, har ej heller synts

mig . vara av beskaffenhet att böra möta betänkligheter. Staten har numera

ingripit reglerande i avseende å löneförmånerna för lärarinnor vid statsunderstödda

enskilda läroanstalter. Att därvid draga konsekvenserna av

den olika ställning, som staten med hänsyn till vissa skolpolitiska tidsomständigheter

av mera tillfällig natur, tillförene till nackdel för »samskolorna»

intagit i fråga om understöd till dem och till de »högre skolorna

för kvinnlig ungdom», synes mig icke nödvändigt. Vad överstyrelsen i

fråga härom anfört anser jag vara berättigat.

Beträffande den ändring i hithörande bestämmelser, vilka skulle erfordras

för att åstadkomma den önskliga rättelsen, torde det vara riktigast, att

samskolorna betraktas ur samma synpunkt som och likställas "med de

högre skolorna för kvinnlig ungdom, ur vilkas anslag samskolorna i

regel förut fingo sina understöd. Med andra ord: samskolans egenskap av

samskola bör ej.anses för henne medföra en sämre ställning. Vissa samskolor

hörde emellertid till gruppen enskilda läroverk, för vilka, i olikhet med

flickskolorna, statsunderstöd utgick utan villkor om bidrag från kommun

eller enskilda. För sådana läroverk synes man kunna i nu förevarande

hänseende uppställa den fordran, att de i fråga om klassantalet över det

förberedande stadiet natt- samma, utveckling, som krävdes i avseende ä

flickskolorna., sålunda att de haft minst 5 högre klasser. Den för vissa

av de enskilda läroverken uppställda fordran på en särskild avslutningsklass

skulle således bortfalla. Den ändring i bestämmelserna, som erfordras

i nu omförmälda avseende, kan göras genom ett lämpligt tillägg

till näst sista stycket av nuvarande punkt 2 i avdelningen A.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 182 höft. (Nr 239.)

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Råd. Proposition Nr 239.

De nu av mig behandlade framställningarna leda alltså alla tre till

vissa ändringar i nyssnämnda avdelning A. En av de bestämmelser,

som förekomma i samma avdelning, innehåller, att från lärarinnas avlöning

må, därest bestämmelser om skyldighet för henne att lämna

bidrag till sin egen pensionering framdeles varda utfärdade, avdragas ett

belopp, motsvarande nämnda bidrag. Sådana bestämmelser äro numera

av Riksdagen antagna och äro utfärdade genom kungl. kungörelsen den

23 december 1910 angående pensionering av den kvinnliga lärarpersonalen

vid enskilda läroanstalter. Bland dessa bestämmelser är ock upptagen en

föreskrift, att för den del av pensionsavgiften, varför vederbörande läroanstalt

skall ansvara, äger läroanstalten rätt att av delägarens lön avdraga

motsvarande belopp. Den nyssnämnda bestämmelsen i avdelningen A

kan därför undergå lämplig omformulering, därvid även en erinran bör

ske om det avdrag å vederbörandes avlöning, som må varda stadgat i fråga

om bidrag till nedan omförmälda vikariatskassa.

I sammanhang med de ändringar i avdelningen A, som jag nu avsett,

synes man lämpligen kunna vidtaga den åtgärden att genomföra en fullständigare

nummerbeteckning av de särskilda styckena. Härigenom vinnes

i reda" och överskådlighet. Mitt förslag såväl härutinnan som i avseende

å ordalydelsen av de ändringar i avdelningen A, för vilka jag i det föregående

uttalat mig, skola framgå av den hemställan, jag i detta ärende

kommer att göra.

Mig återstår nu att yttra mig i den del av ärendet, som angår rätt för

lärarinna att under tjänstledighet för sjukdom uppbära viss del av henne

eljest tillkommande avlöningsförmåner.

Två utvägar för att tillgodose lärarinnornas intressen, då de för sjukdom

äro hindrade att sköta sina tjänster, hava angivits: bildandet av en

sjukkassa eller av eu vikariatskassa med närmare bestämt ändamål. Såväl

centralstyrelsen som överstyrelsen hava föredragit upprättandet av eu vikariatskassa.

Detta har ej berott på att man därav förväntat bättre ekonomiskt

understöd för lärarinnorna. Men man har förmenat, att ifrågavarande

lärarinnors ställning därigenom skulle bättre framstå såsom i viss

män jämförlig med den, som tillkommer ordinarie lärarinnor vid av stat

eller kommun upprättade och underhållna läroanstalter. De enskilda läroanstalternas

lärarinnor skulle, såsom överstyrelsen säger, genom viss rätt

till avlöning under tider av tjänstledighet för sjukdom likställas med andra

lärarkategorier och erhålla en mer tryggad ekonomisk ställning.

Även om man anlitade den andra utvägen, bildandet av en sjukkassa,

vore det enligt min mening ingalunda uteslutet, att man kunde tillför
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj-As Nåd. Proposition Nr 239.

säkra lärarinnorna rätt att under sjukdom viss tid kvarstå i tjänst med

bibehållande av någon del av avlöningen. Jag saknar emellertid anledning

att motsätta mig den anordning, som föredragits av vederbörande.

Att staten i båda fallen bör träda hjälpande emellan för ordnande av

ifrågavarande högst behjärtansvärda angelägenhet, synes mig riktigt. Och

såsom överstyrelsen anmärkt skulle antagligen understödjandet av en sjukkassa

eller en vikariatskassa, kräva ungefär samma kostnad för staten.

Om man sålunda bör skrida till åtgärder för den ifrågasatta vikariatskassans

upprättande, har man att först överväga de grunder, efter vilka

densamma bör anordnas. Överstyrelsens förslag till reglemente för vikariatskassan,

innehållande dylika grunder samt övriga erforderliga bestämmelser,

har jag redan omförmält, och jag tillåter mig hänvisa till detsamma.

Reglementet i sin helhet bör i sinom tid fastställas av Kungl.

Maj:t. De väsentligaste delarna av detsamma böra emellertid dessförinnan

underställas Riksdagens prövning. Dessa delar innefattas i §§ 1, 2, 7, 8,

10, 11 och 13 av överstyrelsens förslag. Nämnda paragrafer — §§ 2, 7

och 11 såvitt de röra de lärarinnor, för vilka staten skulle lämna bidrag

— åro av följande innehåll:

§ I
De

enskilda läroanstalternas vikariatskassa har till ändamål att på sätt, som i

detta reglemente angives, sätta till densamma anslutna läroanstalter i stånd att bereda

på grund av sjukdom tjänstledig lärarinna en jämförelsevis tryggad ekonomisk ställning

genom att bestrida kostnaderna för hennes vikarie.

§ 2.

1. Rättighet att ingå i kassan äger varje läroanstalt, vid vilken är anställd

lärarinna med rätt till delägarskap i lärarinnornas pensionsanstalt och som förbinder

sig dels att låta sjuk lärarinna kvarstå å läroanstaltens stat under den tid, då för avlönande

av hennes vikarie bidrag kan erhållas från vikariatskassan, dels att till sjuk

lärarinna under denna tid utbetala åtminstone i § 13 angiven del av hennes lön.

2. Läroanstalts delaktighet i kassan avser, under förutsättning att de icke uppnått

60 års ålder, föreståndarinnan och alla vid anstalten anställda:

a) ämneslärarinnor och övningslärarinnor med sådan tjänstgöring, som berättigar

till uppflyttning i högre lönegrad.

b) -------------------------

1. Avgifterna erläggas

a) med 33 kronor om året för föreståndarinna och sådan ämneslärarinna, som

omförmäles i § 2 mom. 2 a,

b) med 1 krona 38 öre för varje veckotimme av övningslärarinnas undervisning,

c) ---------------------------

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

2. Till dessa avgifter bidrager staten med en tredjedel beträffande föreståndarinnor

och de lärarinnor, som omnämnas i mom. 1 a och b. För återstående del av

avgifterna ansvarar vederbörande läroanstalt, med rätt för anstalten att av lärarinnas

lön avdraga ett belopp, svarande mot hälften av den avgift till vikariatskassan, som

för henne fordras utöver statsbidraget.

§ 8.

Därest den i § 16 omnämnda utredningen därtill ger anledning, äger styrelsen

höja den del av i § 7 angivna avgifter, för vilken läroanstalterna ansvara.

§ io.

1. Bidrag utgår för högst 4 terminer i följd samt för sammanlagt högst 10

terminer (beräknade till sammanlagt 180 veckor) av olika sjukdomsperioder.

2. Lärarinna, som varit sjuk i minst fyra terminer i följd, må för att åter

komma i åtnjutande av bidrag hava företett vederbörligt läkarbetyg om återställd

hälsa samt hava efter sjukdomen tjänstgjort minst en termin.

3. Bidrag utgår endast för sjukdomsfall, som inträffat efter läroanstalts anslutning

till kassan.

4. För lärarinna, som fyllt 60 år, erlägger kassan intet bidrag.

5. Havandeskap räknas icke såsom sjukdom. Sjukersättning utgår icke under

de fyra första veckorna efter förlossningen.

6. Om och i den mån kassans ställning det medgiver, kan efter styrelsens beprövande

vid sjukdomstid, som överskrider i mom. 1 omförmälda högsta sjukdomstider,

i särskilt ömmande fall på därom gjord framställning understöd lämnas.

§ U.

1. Till kassan ansluten läroanstalt äger att av densamma på rekvisition utfå

skillnaden mellan vikaries arvode och den del av sjuk lärarinnas stadgade lön, som

läroanstalten jämlikt § 13 äger innehålla. Därvid iakttages, att avlöning för vikarie

beräknas till belopp, vartill hennes kompetens och lönegrad, jämlikt kungl. kungörelsen

den 29 oktober 1909 angående avlöning av lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda

läroanstalter samt angående statsunderstöd åt dessa läroanstalter m. m., berättiga

henne, dock att, där tjänstgöringen för ämneslärarinna måste upprätthållas

genom timlärare, kassans bidrag beräknas högst efter ett av kassans styrelse fixerat

belopp per veckotimme.

§ 13.

Lärarinnas avlöning under sjukdomstid utgår

a) i första lönegraden med halva lönen,

b) i högre lönegrader med s/4 av lönen.

Föreståndarinnas avlöning under sjukdomstid utgår med s/4 av lönen.

Med lön förstås här stadgad grundlön jämte eventuella ålders- och lönetillägg.

Återstoden av lönen äger läroanstalten innehålla för vikaries avlönande.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Ilungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 239.

37

Vid en granskning av de särskilda nu av mig återgivna bestämmelserna,

på vilka de ekonomiska beräkningarna för kassan vila, bar jag i

väsentliga delar icke funnit något att erinra mot överstyrelsens förslag.

Beträffande § 2 har naturligen frågan om skyldighet eller rättighet för

vederbörande läroanstalter att ingå i kassan ej kunnat undgå att uppställa

sig. Frågan är redan i det föregående berörd. För kassans säkerhet

och goda bestånd och därmed också till tryggande av lärarinnornas intresse

vore det måhända ömkligt, att för vederbörande statsunderstödda

läroanstalter stadgades skyldighet att ingå. Emellertid torde det för närvarande

så mycket mindre vara skäl att tillgripa tvångsbestämmelser härutinnan,

som enligt vad överstyrelsen anfört sådant synes vara i det hela

obehövligt. Då statens bidrag för var lärarinna skall bli fixt, oavsett om

flera eller färre tillhöra kassan, har staten ej från den synpunkten anledning

att ovillkorligen kräva varje läroanstalts delaktighet i kassan.

Rättigheten till inträde i kassan skulle enligt § 2 tillkomma läroanstalt,

under villkor bland andra, att vid densamma »är anställd lärarinna

med rätt till delägarskap i lärarinnornas pensionsanstalt.» Mig synes lämpligare

att förknippa rätten till delägarskap med åtnjutande av statsunderstöd

såsom enskild läroanstalt.

Med läroanstalts inträde i kassan skall omedelbarligen följa skyldighet

för anstalten att på sätt i § 2 angives låta sjuk lärarinna kvarstå å dess

stat samt till henne utbetala viss del av hennes avlöning. Vid sådant förhållande

lärer särskild föreskrift härom ej behöva införas i 1909 års kungörelse.

Dock torde, genom tillägg på sätt jag i det följande skall föreslå,

en hänvisning till vikariatskassan och dess reglemente böra lämnas i

kungörelsen.

De avgifter, som skulle erläggas till kassan, äro enligt överstyrelsens

förslag, jämfört med centralstyrelsens, något höjda såväl i fråga om föreståndarinnor

och ämneslärarinnor som övningslärarinnor. Detta sammanhänger

med de större förmåner, som överstyrelsens förslag avser att bereda

vederbörande.

Enligt § 7 mom. 2 äger läroanstalt att för den del av avgifterna, varför

densamma svarar, avdraga ett belopp, svarande mot hälften av det bidrag,

varför läroanstalten är ansvarig. En antydan härom synes mig, såsom

jag redan anfört, lämpligen kunna införas i avdelningen A i bestämmelserna

om lärarinnornas avlöning in. m.

I fråga om § 10 i överstyrelsens förslag anser jag, att man, för undvikande

av ovisshet om rätta tolkningen av bestämmelserna, bör utbyta

terminsberäkning mot beräkning i läsveckor. Då de matematiska beräk
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

ningarna utgått från det nu stadgade minimiantalet läsveckor för läsår,

36 veckor, torde varje termin böra beräknas till 18 veckor.

Vid § 10 mom. 2 har riksförsäkringsanstalten gjort en anmärkning,

som jag ej finner vara av den betydelse, att den bör föranleda ändring

i förslaget. I ett annat avseende har jag däremot trott ett förtydligande

av bestämmelserna i sagda mom. böra ske. Vad angår den fullständigande

föreskrift, som riksförsäkringsanstalten föreslagit i avseende å mom. 3 av

§ 10, torde därmed avses att förebygga, att till vikariatskassan ansluten

läroanstalt till lärarinna antager sjuk person, som därmed omedelbart vid

tillträdet kommer att falla kassan till last genom behov av bidrag till vikaries

avlönande. Ett sådant fall lärer emellertid innefatta ett så uppenbart

kringgående av det utav mig förordade huvudstadgandet, att särskilda bestämmelser

härom ej lära vara av nöden. Skulle verkligen missbruk härutinnan

uppkomma, bör det kunna ankomma på Kungl. Maj:t att meddela

nödiga föreskrifter till förekommande därav.

I fråga om § 11, där det heter, att avlöning till vikarie beräknas till

belopp, vartill hennes kompetens och lönegrad jämlikt 1909 års kungörelse

berättiga henne, må framhållas, att för vikarien ej ifrågasättes bidrag av

staten — eller kommun — till eventuella löne- och ålderstillägg. Såsom

synes av § 13 skola dylika tillägg däremot utgå för den ordinarie lärarinnan.

Härom torde föreskrifter böra givas genom ett tillägg till avdelningen

B av bestämmelserna om avlöning av lärarinnorna vid statsunderstödda

enskilda läroanstalter in. in. Denna avdelning innehåller »Bestämmelser

i fråga om anslaget till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda

enskilda läroanstalter», och däri föreskrives för närvarande, efter

det förenämnda ändring år 1910 vidtagits, följande:

Av anslaget till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter

skola till varje läroanstalt, som åtnjuter understöd från något av de i reservationsanslaget

till enskilda läroanstalter ingående särskilda anslag, under den tid statsunderstöd

åtnjutes, utgå följande bidrag, för läsår räknat:

1) 200 kronor för varje ämneslärarinna, som är berättigad till en avlöning av

minst 1,400 kronor i l:a, 1,700 kronor i 2:a och 2,000 kronor i 8:e lönegraden samt

_2) två tredjedelar av de ålderstillägg, som enligt ovan under A stadgade grunder

tillförsäkras föreståndarinnor och lärarinnor.

Vad slutligen angår § 13 i förslaget innebär detsamma vissa för

vederbörande föreståndarinnor och lärarinnor förmånligare villkor än centralstyrelsens

förslag. Härför är redogjort i det föregående, men jag erinrar,

att förbättringarna bestå dels i att enligt överstyrelsens förslag

vederbörande skulle i högre lönegrader få bibehålla 3/4 av avlöningen mot

Va enligt centralstyrelsens förslag, dels i att föreståndarinna i första löne
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

graden skulle få behålla 3/i av avlöningen enligt överstyrelsens, men blott

V2 av densamma enligt centralstyrelsens förslag.

På de skäl, som av överstyrelsen anförts, och då antagandet av dess

förslås: ei nämnvärt ökar statens kostnader för nu ifrågavarande ändamål,

gillar jag vad överstyrelsen tillstyrkt. Överstyrelsen har meddelat vissa

jämförande upplysningar rörande de belopp, som vederbörande lärarinnor

vid statssamskolor och kommunala mellanskolor få behålla vid tjänstledighet

för sjukdom. Jag vill fullständiga dessa upplysningar med det tilllägg,

att nämnda belopp i förhållande till hela avlöningen utgöra i jämna

tal för

första lärarinna vid statssamskola i första lönegraden..................... 70 %

» » » » » andra » 76 %

lärarinna » » » första » 67 %

» » » » andra » 75 %

» vid kommunal mellanskola » första » 78 %

y> » » » » andra » 80 %

» » » » » tredje » 82 %

» » » » » fjärde » 84 %

Procenttalen för lärarinnorna vid statssamskolorna hava under år 1913

undergått en oväsentlig rubbning i anledning av den provisoriska löneregleringen.

Vid beräkningen av procenttalen för lärarinnorna vid de

kommunala mellanskolorna, vilka vid sjukdom behålla bostad och bränsle

eller ersättning därför, är antaget, att nämnda förmåner motsvara ett belopp

av 250 kronor, vilket är ett minimivärde.

De av mig nu anförda procenttalen styrka i sin mån överstyrelsens

förslag om förhöjning av den andel av avlöningen, som vederbörande

lärarinnor vid enskilda läroanstalter skulle få behålla. Denna andel utgör i

regel 75 %. Endast för lärarinnor i första lönegraden skulle den stanna

vid 50 %. Trots strävandet efter att uppställa förhållandet med ordinarie

lärarinnor vid andra läroanstalter såsom förebild, har man i fråga om nyss

angivna grupp av lärarinnor måst söka jämförelsen med extra ordinarie

ämneslärare vid de allmänna läroverken. Härvid torde ej minst den iakttagna

omständigheten hava medverkat, att sjukligheten bland lärarinnorna

under de första tjänståren är abnormt stor. En ökning av procentsatsen

av behållna lönemedel för lärarinnorna i första lönegraden skulle tydligen

hava medfört avsevärt ökade krav på bidrag till vikariatskassan, vilket väl

för närvarande ej ansetts tillrådligt.

Såsom anfört skulle vikariatskassan även gälla lärarinnor i förberedande

klasser. Statens medverkan skulle dock ej krävas i avseende å dem.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

I enlighet med vad föreslagits bör vikariatskassan med hänsyn till dessa

lärarinnors särställning förvaltas såsom två fonder, varom föreskrift bör

intagas i reglementet.

Riksförsäkringsanstalten har påpekat önskvärdheten av bestämmelser

om rätt till pension för lärarinna, som på grund av längre tids sjukdom

eller på grund av invaliditet är varaktigt oförmögen till tjänstgöring.

Syftemålet skulle enligt ämbetsverkets mening tillgodoses genom ändring

i reglementet för lärarinnornas pensionsanstalt.

Så länge lärarinnorna vid de enskilda läroanstalterna icke i sträng

mening kunna anses innehava ordinarie tjänster, kan det måhända möta

störa svårigheter och medföra avsevärda kostnader att genomföra den ifrågasatta

anordningen. Möjligheten av att vidtaga densamma torde emellertid

böra tagas i övervägande.

Riksförsäkringsanstaltens erinran om behovet av ett förtydligande av

punkt 4 i grunderna för beräkning av avgifterna bör sedermera tagas i

betraktande, därest Kungl. Maj:t och Riksdagen bifalla vad jag i detta ärende

föreslagit.

Jag vill nu göra en sammanfattning av de huvudsakliga grunderna

för vikariatskassans organisation enligt min i det föregående angivna uppfattning

av densamma och med vissa smärre jämkningar i övrigt i vad

överstyrelsen föreslagit:

Grunder för upprättande av en vikariatsJcassa för de statsunderstödda enskilda

läroanstalterna.

1. De enskilda läroanstalternas vikariatskassa har till ändamål att, så vitt angår

till densamma anslutna läroanstalter, till viss utsträckning lämna bidrag till bestridande

av avlöningen för på grund av sjukdom tjänstlediga lärarinnors vikarier och därvid

betrygga rätt för dylika lärarinnor att bibehålla en de! av sina löneförmåner. Reglemente

för kassan fastställes av Konungen.

2. Rättighet att ingå i kassan äger varje läroanstalt, som åtnjuter statsunderstöd

såsom enskild läroanstalt ur de därför å riksstatens åttonde huvudtitel uppförda

anslagen. Med delaktighet i kassan följer skyldighet för läroanstalten att dels låta sjuk

lärarinna kvarstå å läroanstaltens stat under den tid, då för avlönande av hennes

vikarie bidrag kan erhållas från vikariatskassan, dels att till sjuk lärarinna under

denna tid utbetala åtminstone här nedan angiven del av hennes lön.

3. Läroanstalts delaktighet i kassan avser, så vitt nu är i fråga, föreståndarinna

samt alla vid anstalten anställda ämneslärarinnor och övningslärarinnor med sådan

tjänstgöring, som berättigar till uppflyttning i högre lönegrad.

4 a) Till vikariatskassan erläggas av de anslutna läroanstalterna avgifter av 22

kronor om året för föreståndarinna och ämneslärarinna samt av 92 öre för varje veckotimme

av övningslärarinnas undervisning; dock att, därest vederbörlig utredning av

det ekonomiska resultatet, jämfört med grunderna för beräkningen av dessa avgifter,

därtill ger anledning, desamma kunna av styrelsen för anstalten i erforderlig mån

höjas.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

b) Såsom bidrag till berörda avgifter äger läroanstalten att av lärarinnas lön

avdraga ett belopp, svarande mot halva avgiften.

e) Från staten utgår bidrag till vikariatskassan med It kronor för var föreståndarinna

och ämneslärarinna samt 46 öre för var veckotimme av övningslärarinnas undervisning.

5 a) Bidrag till bestridande av avlöning för sjuk lärarinnas vikarie utgår för

72 läsveckor i följd och för sammanlagt högst 180 läsveckor av olika sjukdomsperioder.

b) Lärarinna, som varit sjuk minst 72 läsveckor i följd, skall för att återkomma

i åtnjutande av bidrag hava företett vederbörligt läkarbetyg om återställd

hälsa samt hava efter sjukdomen bestritt full tjänstgöring under minst aderton läsveckor.

c) Bidrag utgår endast för av sjukdom föranledd tjänstledighet, som tagit sin

början efter läroanstalts anslutning till kassan.

d) För lärarinna, som fyllt 60 år, erlägger kassan intet bidrag.

e) Havandeskap räknas icke såsom sjukdom. Sjukersättning utgår icke under

de fyra första veckorna efter förlossningen.

f) Om och i den mån kassans ställning det medgiver, kan vid sjukdomstid, som

överskrider i a) omförmälda högsta sjukdomstider, i särskilt ömmande fall understöd

lämnas.

6. Till kassan ansluten läroanstalt äger att av densamma på rekvisition utfå

skillnaden mellan vikaries arvode och den del av sjuk lärarinnas stadgade avlöning,

som läroanstalten jämlikt given föreskrift äger innehålla. Därvid iakttages att avlöning

för vikarie beräknas till belopp, vartill hennes kompetens och lönegrad jämlikt

gällande bestämmelser berättiga henne, dock att, där tjänstgöringen för ämneslärarinna

måste upprätthållas genom timlärare, kassans bidrag utgår högst efter ett av

kassans styrelse stadgat belopp för veckotimme.

7 a) Lärarinnas avlöning under sjukdomstid utgår: i första lönegraden med

hälften av det belopp, som eljest skulle tillkommit henne i avlöning, samt i högre

lönegrader med tre fjärdedelar av samma avlöning. Föreståndarinnas avlöning under

sjukdomstid utgår med tre fjärdedelar av avlöningen.

b) Återstoden av avlöningen äger läroanstalten innehålla för vikaries avlönande.

Genom det föreliggande förslaget har man ej kunnat direkt tillgodose

de lärarinnors intresse, vilka åtnjuta partiell tjänstledighet. Frågan har

ej undgått vederbörandes uppmärksamhet; denna har för övrigt påkallats

i en särskild i ämnet gjord framställning. Det anses emellertid, att berörda

brist praktiskt taget kommer att sakna betydelse; de redan nu fåtaliga

partiella tjänstledigheterna väntas, om sakerna ordnas såsom nu

avses, komma att så gott som alldeles försvinna.

Det anslag från statens sida, som erfordras för bestridande av bidrag

till vikariatskassan, är beräknat till 12,000 kronor. Kassan är visserligen

ännu ej bildad, men det synes föreligga full säkerhet för att densamma

kommer till stånd, i händelse statens medverkan blir verklighet. Beloppet

torde därför kunna uppföras å ordinarie stat under form av förslagsanslag.

Med dess uppförande bör emellertid förknippas det villkor, att en vikariatskassa,

anordnad efter de av mig i det föregående angivna grunderna, bil
Bihang

till Riksdagens protokoll 1913. 1 saml. 182 käft. (Nr 239.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

dats före ingången av år 1914. Under samma villkor bör Riksdagen godkänna

de med vikariatskassans tillkomst förknippade ändringarna i de av

Riksdagen antagna bestämmelserna om avlöning av lärarinnorna vid statsunderstödda

enskilda läroanstalter m. m.

Under åberopande av vad jag i förevarande ärende anfört samt under erinran,

att Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition föreslagit Riksdagen

att i avbidan på proposition om statsbidrag till avlönande av vikarie för

på grund av sjukdom tjänstlediga lärarinnor vid enskilda läroanstalter

för sagda ändamål uppföra på ordinarie stat för år 1914 ett förslagsanslag

å 12,000 kronor, tillstyrker jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen

1.

att besluta, att avdelningen A i de av Riksdagen

antagna bestämmelserna angående avlöning av lärarinnorna

vid statsunderstödda enskilda läroanstalter samt

angående statsunderstöd åt dessa läroanstalter in. m.

skall hava följande ändrade lydelse:

A. Bestämmelser om avlöning av lärarinnorna vid

statsunderstödda, enskilda läroanstalter.

För lärarinnepersonalens avlöning vid statsunderstödda

enskilda läroanstalter gälla följande grunder, med

rätt för Ivungl. Maj:t att utfärda de närmare bestämmelser,

som för tillämpning av dessa grunder må finnas

erforderliga:

1. Vid läroanstalter, som åtnjuta understöd från

något av de i reservationsanslaget till enskilda läroanstalter

ingående särskilda anslagen, skola föreståndarinnorna

och lärarinnorna åtnjuta avlöning till minst

följande belopp, för läsår räknat:

a) föreståndarinna: 2,000 kronor i l:a och 2,300

kronor i 2:a lönegraden samt därjämte bostad eller hyreser

sätta ing;

b) ämneslärarinna med full tjänstgöring: därest hon

avlagt de prov, som erfordras för behörighet till ordinarie

ämneslärarinnetjänst vid allmänt läroverk, 1,400

opaginerad Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 239.

kronor i l:a, 1,700 kronor i 2:a och 2,000 kronor i 3:e

lönegraden, eljest 1,200 kronor i l:a, 1,500 kronor i 2:a,

1,800 kronor i 3:e och 2,000 kronor i 4:e lönegraden;

c) timlärarinna i läroämne: 60 kronor för varje

veckotimme;

d) övningslärarinna: 60 kronor för varje veckotimmes

undervisning i välskrivning, teckning, musik, gymnastik

och huslig ekonomi samt 50 kronor för varje veckotimmes

undervisning i kvinnligt handarbete, träslöjd och

andra liknande slöjdarter, varjämte lärarinna med minst

4 veckotimmars undervisning i gymnastik eller minst

6 veckotimmars undervisning i ett eller flera av de

övriga av dessa övningsämnen äger åtnjuta ålder stillägg,

beräknat efter veckotimme, av 10 kronor i 2:a och 20

kronor i 3:e lönegraden; skolande lärarinna i huslig ekonomi

i sammanhang med de praktiska övningarna vid

vederbörande läroanstalt åtnjuta fri kost därstädes.

2. Lärarinna är skyldig att vidkännas det avdrag å

sin avlöning, varom må vara stadgat i fråga om bidrag

till pensionering eller till täckande av kostnader för

uppehållande av för sjukdom tjänstlediga lärarinnors

befattningar.

3. Den tjänstgöring, som här avses, skall vara förlagd

till klasserna över de förberedande eller till läsavdelning

av med skolan förbundet lärarinneseminarium,

dock att ämneslärarinna med full tjänstgöring må kunna

fullgöra intill en tredjedel därav i de förberedande klasserna

eller i övningsämnen.

4. Med full tjänstgöring förstås tjänstgöring till

ungefärligen den omfattning, som åligger ämneslärarinna

vid allmänt läroverk.

5. Avlöning för lärarinna, som tillträtt sin tjänst

före utgången av år 1909, må ej understiga vad hon

skulle hava rätt att uppbära, därest de under år 1909

gällande bestämmelserna fortfarande ägde giltighet.

6. I avseende å uppflyttning i högre lönegrad

skall iakttagas:

a) att rätt till lönetursberäkning för uppflyttning

i högre lönegrad tillkommer ämneslärarinna, som

avlagt de prov, vilka erfordras för behörighet till ordi
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

narie ämneslärarinnetjänst vid allmänt läroverk eller

folkskola, eller som genomgått av Kungl. Maj:t för ändamälet

godkänt enskilt lärarinneseminarium, samt övningslärarinna,

som genomgått teckningslärarkurs vid tekniska

skolan i Stockholm eller musiklärarkurs vid musikkonservatorium

eller gymnastiklärarkurs vid gymnastiska

centralinstitutet eller högre lärarinneseminariets hushållsskolas

lärarinnekurs eller annan dylik av Kungl. Maj:t

för ändamålet godkänd lärarinnekurs i huslig ekonomi

eller av Kungl. Maj:t för ändamålet godkänd lärarinnekurs

i handarbete eller slöjd, dock att lärarinna, som på

annat sätt än här sägs förvärvat sig motsvarande utbildning

för sitt kall, må av Kungl. Maj:t kunna tillläggas

ifrågavarande förmån;

b) att lärarinna må för uppflyttning i högre lönegrad

tillgodoräkna sig tjänstgöring, som, efter det rätt

till lönetursberäkning förvärvats, blivit fullgjord vid under

inseende av överstyrelsen för rikets allmänna läroverk

ställd läroanstalt, vid folkskoleseminarium, vid småskoleseminarium,

vid högre folkskola eller vid folkskola,

därest tjänstgöringen varit förlagd till det stadium och

haft den omfattning, som här ovan stadgats som villkor

för åtnjutande av avlöning i högre lönegrad;

c) att uppflyttning i högre lönegrad äger rum efter

fem år;

d) att ansökningar om uppflyttning i högre lönegrad

prövas av överstyrelsen för rikets allmänna läroverk; samt

e) att i övrigt skall i tillämpliga delar gälla vad

angående läroverksadjunkters uppflyttning i högre lönegrad

är stadgat.

7. Lärarinna äger att för uppflyttning i högre lönegrad

tillgodoräkna sig tjänstgöring, fullgjord före den 1

januari 1910 vid allmänt läroverk, folkskoleseminarium,

småskoleseminarium, högre folkskola eller folkskola ävensom

vid enskild skola, som stått under av Kungl. Maj:t

förordnad inspektion eller som vid den tid, tjänstgöringen

ägt rum, enligt då gällande bestämmelser skulle hava

varit berättigad till statsunderstöd, därest ansökan därom

gjorts; dock att lärarinna även må räkna sig tjänstgöring

tillgodo, som ägt ram vid enskild samskola, vilken

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

enligt de före den 1 januari 1910 gällande bestämmelserna

endast i sin egenskap av sådan var utesluten

från delaktighet i anslaget till högre skolor för kvinnlig

ungdom, eller ock vid sådan femklassig samskola, som

i övrigt uppfyllt villkoren för erhållande av understöd

ur anslaget till enskilda läroverk men saknat särskild

avslutningsklass.

8. Lärarinna, som vunnit anställning vid statsunderstödd

enskild läroanstalt före den 1 april 1909, må, ändock

att hon ej fullgjort de prov, som här ovan stadgats

som villkor för rätt till lönetursberäkning, likväl komma

i åtnjutande av denna förmån, sedan hon under 10 lästerminer

bestritt tjänstgöring av den art, som berättigar

till åtnjutande av avlöning i högre lönegrad.

11.

ävensom att, under förutsättning att före ingången

av år 1914 en vikariatskassa för de statsunderstödda

enskilda läroanstalterna, anordnad efter de grunder, som

av mig i det föregående angivits, kommit till stånd,

dels föreskriva, ej mindre att till ovannämnda avdelning

A skall fogas en nionde punkt av följande lydelse:

9. Lärarinna vid statsunderstödd enskild läroanstalt,

som är delaktig i de enskilda läroanstalternas av

staten understödda vikariatskassa, äger under tjänstledighet

för sjukdom behålla viss del av sina avlöningsförmåner

på sätt och under de villkor, som i av Kungl.

Maj:t fastställt reglemente för nämnda kassa stadgas.

än även att till avdelningen B i omförmälda av

Riksdagen antagna bestämmelser skall fogas följande

tillägg:

Statsbidrag utgår även för lärarinna, som vid sjukdom

åtnjuter tjänstledighet, varom under avdelningen A

i punkten 9 förmäles. För lärarinnans vikarie under

ledigheten utgår ej statsbidrag.

dels ock, för bestridande av de i ovan omförmälda

grunder angivna statsbidragen till vikariatskassan av 11

kronor för föreståndarinna och ämneslärarinna samt 46

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 239.

öre för varje veckotimme av övningslärarinnas undervisning,

å riksstatens åttonde huvudtitel under rubriken:

privatläroverk, uppföra ett förslagsanslag med titel: bidrag

till de statsunderstödda enskilda läroanstalternas

vikariatskassa, å 12,000 kronor.

Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt

behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

på tillstyrkan av statsrådets övriga ledamöter,

gilla; och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar, avlåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

Carl Fredr. Lagerfelt.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

47

Bilaga.

FÖRSLAG

till

reglemente för de enskilda läroanstalternas vikariatskassa.

Om vikariatskassans ändamål.

§ I
De

enskilda läroanstalternas vikariatskassa har till ändamål att på sätt, som i

detta reglemente angives, sätta till densamma anslutna läroanstalter i stånd att bereda

på grund av sjukdom tjänstledig lärarinna en jämförelsevis tryggad ekonomisk ställning

genom att bestrida kostnaderna för hennes vikarie.

Om delaktighet i vikariatskassan.

§ 2.

1. Rättighet att ingå i kassan äger varje läroanstalt, vid vilken är anställd

lärarinna med rätt till delägarskap i lärarinnornas pensionsanstalt och som förbinder

sig dels att låta sjuk lärarinna kvarstå å läroanstaltens stat under den tid, då för avlönande

av hennes vikarie bidrag kan erhållas från vikariatskassan, dels att till sjuk

lärarinna under denna tid utbetala åtminstone i § 13 angiven del av hennes lön.

2. Läroanstalts delaktighet i kassan avser, under förutsättning att de icke uppnått

60 års ålder, föreståndarinnan och alla vid anstalten anställda

a) ämneslärarinnor och övningslärarinnor med sådan tjänstgöring, som berättigar

till uppflyttning i högre lönegrad,

b) lärarinnor med huvudsaklig tjänstgöring i de förberedande klasserna och med

minst 15 timmars tjänstgöring i veckan.

§ 3.

Anmälan om inträde i kassan göres hos dess styrelse av läroanstaltens styrelse

eller ägare före den 1 juni eller den 1 december, allt eftersom anstalten önskar ingå

i kassan vid nästföljande höst- eller vårtermins början, och åtföljes av skolstyrelsens

eller ägarens skriftliga förbindelse att fullgöra i reglementet fastställda villkor.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

§ 4.

1. Delägare anses kvarstå i kassan, så framt ej skriftlig anmälan om utsäde

skett.

2. Sådan anmälan skall insändas till kassans styrelse, därest utträde avses från

och med påföljande hösttermin, före den 1 juni, och om utträde önskas från och med

påföljande vårtermin, före den 1 december.

3. Utträdd läroanstalt äger icke att utbekomma någon del av inbetalda avgifter.

Om vikariats kassans inkomster och kostnadernas bestridande.

§ 5.

Kassans inkomster utgöras av:

a) statens bidrag,

b) de anslutna läroanstalternas avgifter,

c) gåvor och räntemedel.

§ 6.

Inkomsterna fördelas på två fonder, nämligen en, från vilken bestridas alla

vikariatskassans utgifter till de lärarinnor, för vilka kassan åtnjuter statsbidrag, och en,

från vilken bestridas utgifter för de lärarinnor, för vilka statsbidrag icke åtnjutes.

Om avgifter till vikariatskassan och sättet för deras utgörande.

§ 7-

1. Avgifterna erläggas

a) med 33 kronor om året för föreståndarinna och sådan ämneslärarinna, som

omförmäles i § 2 mom. 2 a),

b) med 1 krona 38 öre för varje veckotimme av övningslärarinnas undervisning,

c) med 17 kronor för sådan lärarinna, som omförmäles i § 2 mom. 2 b).

2. Till dessa avgifter bidrager staten med en tredjedel beträffande föreståndarinnor

och de lärarinnor, som omnämnas i mom. 1 a) och b). För återstående del av

avgifterna ansvarar vederbörande läroanstalt med rätt för anstalten att av lärarinnas

lön avdraga ett belopp, svarande mot hälften av den avgift till vikariatskassan, so™

för henne fordras utöver statsbidraget.

§ 8.

Därest den i § 16 omnämnda utredningen därtill ger anledning, äger styrelsen

höja den del av i § 7 angivna avgifter, för vilken läroanstalterna ansvara.

§ 9.

Avgifterna erläggas terminsvis, varje gång med ett belopp lika med hälften av

de årsavgifter, för vilka läroanstalten enligt §§ 2 och 7 för terminen ansvarar, samt

insändas till kassaförvaltaren jämte förteckning över de lärarinnor, för vilka nämnda

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239. 49

avgifter erlagts, för vårterminen före den 15 februari och för höstterminen före den

1 oktober.

Om rätt till bidrag för avlöning av sjuk lärarinnas vikarie

och bidragets belopp.

§ io.

1. Bidrag utgår för högst 4 terminer i följd samt för sammanlagt högst 10

terminer (beräknade till sammanlagt 180 veckor) av olika sjukdomsperioder.

2. Lärarinna, som varit sjuk i minst fyra terminer i följd, må för att åter

komma i åtnjutande av bidrag hava företett vederbörligt läkarbetyg om återställd

hälsa samt hava efter sjukdomen tjänstgjort minst en termin.

3. Bidrag utgår endast för sjukdomsfall, som inträffat efter läroanstalts anslutning

till kassan.

4. För lärarinna, som fyllt 60 år, erlägger kassan intet bidrag.

5. Havandeskap räknas icke såsom sjukdom. Sjukersättning utgår icke under

de fyra första veckorna efter förlossningen.

6. Om och i den mån kassans ställning det medgiver, kan, efter styrelsens beprövande,

vid sjukdomstid, som överskrider i mom. 1 omförmälda högsta sjukdomstider,

i särskilt ömmande fall på därom gjord framställning understöd lämnas.

§ 11.

1. Till kassan ansluten läroanstalt äger att av densamma på rekvisition utfå

skillnaden mellan vikaries arvode och den del av sjuk lärarinnas stadgade lön, som läroanstalten

jämlikt § 13 äger innehålla. Därvid iakttages, att avlöning för vikarie beräknas

till belopp, vartill hennes kompetens och lönegrad, jämlikt nådiga kungörelsen

den 29 oktober 1909 angående avlöning av lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda

läroanstalter samt angående statsunderstöd åt dessa läroanstalter m. m., berättiga henne,

dock att, där tjänstgöringen för ämneslärarinna måste upprätthållas genom timlärare,

kassans bidrag beräknas högst efter ett av kassans styrelse fixerat belopp per veckotimme.

2. Till avlönande av vikarie för lärarinna i de förberedande klasserna äger läroanstalt

utbekomma bidrag efter minst 500 kronor för läsår med rätt för styrelsen att,

om förhållandena det medgiva, höja detta belopp.

§ 12-

Rekvisition av vikariatsbidrag, åtföljd av läkarbetyg, sker terminsvis eller, om

.så önskas, månatligen i efterskott.

§ 13.

Lärarinnas avlöning under sjukdomstid utgår

a) i första lönegraden med halva lönen,

b) i högre lönegrader med s/4 av lönen.

Föreståndarinnas avlöning under sjukdomstid utgår med 3/4 av lönen.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 182 höft. (Nr 239.)

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Majts Nåd. Proposition Nr 239.

Med lön förstås bär stadgad grundlön jämte eventuella ålders- och lönetillägg.

Återstoden av lönen äger läroanstalten innehålla för vikaries avlönande.

Lärarinna i de förberedande klasserna äger under sjukdomsfall utfå minst så stort

belopp, som kassans bidrag till vikarien utgör.

Om vihariatslcassans styrelse och förvaltning.

§ 14.

Kassans angelägenheter handhavas av en styrelse, som har sitt säte i Stockholm

och består av 7 ledamöter och 5 suppleanter, valda på ombudsmöte eller genom skriftlig

omröstning för en tid av 2 år.

Av dessa skola 3 ledamöter och 2 suppleanter vara bosatta i huvudstaden eller,

dess närhet. Övriga ledamöter och suppleanter skola vara bosatta utom huvudstaden
Styrelsen

utser bland sina i huvudstaden eller dess närhet boende ledamöter ordförande

och vice ordförande samt, inom eller utom sig, sekreterare och kassaförvaltare.

Styrelsen sammanträder, då ordföranden anser nödigt eller då minst 3 ledamöter

så fordra. Styrelsen är beslutmässig, då minst 4 ledamöter äro närvarande.

Förhandlingarna kunna även föras skriftligen.

Ordföranden äger utslagsröst vid lika röstetal.

Styrelsen utser inom sig ett arbetsutskott, vilket å styrelsens vägnar äger fatta

beslut i de frågor, styrelsen enligt § 17 c) bestämmer.

§ 15.

1. Styrelsen skall låta föra eu liggare över de läroanstalter, som äro delägare

i vikariatskassan, samt de lärarinnor, till vilkas vikarier bidrag utgår i händelse av

sjukdom, ävensom den tid, från vilken anstalten blivit delaktig i kassan för varje särskild

lärarinna.

2. Dessutom skall föras matrikel över lärarinnorna, upptagande för var och en

hennes ålder, utbetalt vikariatsbidrag och tiden, under vilken detsamma utgått, ävensom

influtna avgifter.

§ 16.

För varje år anställes genom styrelsens försorg en utredning av det ekonomiska

resultatet av kassans verksamhet, jämfört med grunderna för beräkningen av de i § 7

nämnda avgifter. Redogörelse för dessa grunder bifogas detta reglemente.

§ 17.

Styrelsen åligger dessutom

a) att vid behov höja läroanstalternas årliga avgifter i enlighet med § 8,

b) att årligen före den 15 mars avgiva berättelse över kassans verksamhet under

det föregående kalenderåret samt tillställa Kungl. Maj:t samt varje ansluten läroanstalt

ett exemplar av revisionsberättelsen,

c) att själv eller genom arbetsutskottet besluta angående tillämpning av reglementets

bestämmelser samt i övrigt bevaka kassans intressen.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

§ 18.

Styrelsens ledamöter ansvara gemensamt för kassans medel.

§ 19.

Vid resor för kassans angelägenheter åtnjuter styrelseledamot ävensom revisor

ersättning, motsvarande priset för biljett å andra klass (å nattåg även sovvagnsbiljett)

på järnväg eller första klass på ångbåt.

Kassaförvaltaren äger att uppbära ett av styrelsen för varje år bestämt arvode.

§ 20.

1. Räkenskaperna skola föras på ett sådant sätt, att för den del av kassan,

soin omfattar de lärarinnor, för vilka statsbidrag icke utgår, kan göras ett särskilt

bokslut.

2. Inflytande medel skola av styrelsen mot fullgod säkerhet ofördröjligen förräntas.

Om vikariatslcassans revision.

§ 21.

1. Kassans räkenskaper, som föras för kalenderår, överlämnas jämte styrelsens

protokoll och den i § 16 nämnda redogörelsen årligen före den 1 februari till revisorerna,

vilka före den 1 därpå följande mars till styrelsen insända sin berättelse jämte

yttrande om ansvarsfrihet för styrelsen.

2. Ansvarsfrihet beviljas av ombudsmöte eller genom på styrelsens föranstaltande

verkställd skriftlig omröstning bland delägarna i kassan.

§ 22.

Revisorerna, som utses för två år i sänder, äro tre. Av dessa utser Kungl. Maj:t

en. De två andra jämte två suppleanter väljas på ombudsmöte eller genom skriftlig

omröstning bland de deläganda anstalterna.

Om delägarnas bestämmanderätt i vikariatslcassans angelägenheter.

§ 23.

Delägarna kunna på sätt här nedan säges besluta i vikariatskassans angelägenheter

antingen å ombudsmöte eller skriftligen.

§ 24.

Yarje till kassan ansluten läroanstalt äger vid omröstning vare sig å ombudsmöten

eller skriftligen ett röstetal motsvarande förhållandet mellan läroanstaltens hela

avgiftssumma för sistlidna termin och den för samma termin bestämda avgiften för

ämneslärarinna med full tjänstgöring. Endast helt tal medtages.

Vid alla omröstningar fäller enkel röstövervikt utslaget, och vid lika röstetal

avgör lotten.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

§ 25.

1. Ombudsmöte sammankallas av styrelsen, då den anser sådant nödvändigt»

dock sist inom 4 år efter senaste ombudsmöte, samt eljest när delägare med sammanlagt

röstetal, uppgående till minst 1/i av kassans samfällda röstetal, sådant kräva.

2. Yarje läroanstalt äger sända ett ombud tillhörande dess styrelse eller lärarkår.

3. Läroanstalt kan dock utöva sin rösträtt genom ombud för annan läroanstalt.

Intet ombud äger att representera mer än 3 läroanstalter.

4. Ombudsmöte hålles å ort, som av styrelsen bestämmes.

5. Kallelse tillställes varje delägare med brev ä allmänna posten minst 4 veckor

före den för mötet utsatta tiden. Delägare äger att inom 2 veckor före mötet framställa

förslag till behandling vid mötet, varefter styrelsen en vecka före mötet utsänder

föredragningslista.

§ 26.

Vid ombudsmöte förekomma

a) beslut om decharge,

b) val av styrelse och revisorer jämte suppleanter,

c) övriga angelägenheter.

I frågor, där ej annorlunda begäres eller är bestämt (jämför §§ 14, 21, 25 och

27), kan även beslutas skriftligen.

Om ändring i vikariatskassans reglemente.

§ 27.

Ändring i reglementet föreslås av ombudsmöte, men för dess giltighet fordras

Kungl. Maj:ts stadfästelse.

Bilägga till vikariatskassans reglemente.

Grunder för beräkning av de i § 7 fastställda avgifterna.

i:o. Sjukkoefficienter, utvisande det genomsnittliga antalet sjukveckor för lärarinnor

av olika åldrar, då man endast tager hänsyn till under terminerna inträffade

sjuktider och inskränker sjukdomarnas observationstid till 2 år, återfinnas i tabell A.

2:o. Avgångskoefficienter, utvisande avgången bland lärarinnor av olika åldrar,

återfinnas i tabell A.

3:o. Den antagna räntefoten är 3,5 %.

4:o. Förvaltningskostnaderna få beträffande de lönetursberättigade lärarinnorna

icke överstiga 1,500 kronor om året vid en anslutning till kassan av minst 1,000 lärarinnor

och beträffande sådana lärarinnor, som tillhöra kassan men icke hava rätt till

lönetur, får kostnaden icke överstiga 1 krona om året för varje lärarinna.

5:o. Den antagna genomsnittliga ersättningen till sjuk lärarinnas vikarie återfinnes

i tabellen B.

6:o. De antagna medelåldrarna vid anställning äro:

för föreståndarinna 35 år,

» ämneslärarinna med lönetursrätt 24 år,

» övningslärarinna » » 26 »

» ämneslärarinna utan » 23 »

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

53

Tabell A. Sjuk- och avgängslcoefficienter.

Åldrar

Antal sjukveckor på varje lärarinna,

som tillhört kassan

Avgången

%o

1 termin

2 terminer

längre tid

18

0,106

0,160

0,202

5,oo

19

0,180

0,27 2

0,343

42,07

20

0,211

0,320

0,404

41,48

21

0,282

0,4 27

0,539

27,31

22

0,373

0,562

0,709

17,69

23

0,460

0,698

0,881

34,29

24

0,542

0,822

1,038

44,68

25

0,581

0,882

1,113

49,54

26

0,597

0,905

1,143

43,27

27

0,564

0,885

1,079

38,39

28

0,543

0,824

1,040

33,60

29

0,540

0,S18

1,033

30,46

30

0,569

0,863

1,089

26,70

31

0,588

0,892

1,126

22,62

32

0,583

0,884

1,116

21,11

33

0,564

0,856

1,080

18,40

34

0,540

0,818

1,033

16,52

35

0,534

0,810

1,023

13,65

36

0,520

0,788

0,995

11,41

37

0,506

0,767

0,968

9,72

38

0,474

0,719

0,907

8,90

39

0,4 48

0,680

0,858

10,33

40

0,459

0,696

0,878

10,92

41

0,535

0,812

1,025

11,56

42

0,609

0,924

1,166

10,44

43

0,654

0,992

1,252

10,23

44

0,610

0,924

1,167

9,09

45

0,593

0,9 00

1,136

7,68

46

0,6 00

0,909

1,148

7,73

47

0,611

0,926

1,169

8,44

48

0,6 36

0,964

1,217

8,40

49

0,649

0,984

1,242

8,95

50

0,659

1,000

1,262

9,11

51

0,645

0,978

1,234

9,56

52

0,739

1,121

1,415

9,83

53

0,789

1,196

1.510

10,54

54

0,912

1,383

1,746

11,46

55

0,888

1,347

1,700

11,96

56

0,888

1,347

1,700

12,59

57

0,888

1,347

1,700

13,37

58

0,888

1,347

1,700

14,46

59

0,888

1,347

1,700

14,88

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

Tabell B. Vikariatskassans ersättning i medeltal per vecka till sjuk

lärarinnas vikarie.

Läsåret är

36

38

veckor

veckor

I. För lärarinna med sådan tjänstgöring, som berättigar till löne-

tursberäkning:

1. Föreståndarinna i l:a lönegraden ...................................................................

27: 78

26: 32

» i 2:a » ....................................................................

25:69

24:34

2. Amneslärarinna med högre kompetens i l:a lönegraden...........................

22: 22

21:05

» » » »i 2:a » ...........................

29:86

28: 29

» » » » i 3:e » ...........................

27:78

28: 32

3. Amneslärarinna med lägre kompetens i l:a lönegraden............................

25:-

23:68

» » » » i 2:a » ............................

31:25

29:61

» » » » i 3:e » ............................

29:17

27: 63

» » » s> i 4:e » ............................

27:78

26:32

4. Ovningslärarinna per timme i l:a lönegraden ............................................

0:97

0:92

» » i 2:a » ............................................

1:32

1:25

» » » i 3:e » ............................................

1:25

1:18

II. För lärarinna i de förberedande klasserna........................................

13:89

13:16

Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B., 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1913:132 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i bestämmelserna om avlöning av lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda läroanst s. 1 i texten