Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 4 § i förordningen den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter
1913-04-25 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1913:286, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 4 § i förordningen den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.
1
Kr 286.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
förordning om ändrad lydelse av 4 § i förordningen
den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter för
särskilda förmåner och rättigheter; given Stockholms
slott den 25 april 1913.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för den 28 mars 1913 samt denna dag vill Kungl. Maj:t
föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till förordning om
ändrad lydelse av 4 § i förordningen den 23 oktober 1908 angående
bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Magt förbliver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF. •
Theodor Adelswärd.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 226 käft. (Nr 286.)
I
2
Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 286.
Förslag
till
Förordning om ändrad lydelse av 4 § i förordningen den 23 oktober 1908
angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.
4 §■
1 mom. Utlänning, som utan att hava förvärvat den i mom. 14
här nedan omförmälda rätt här i riket giver offentlig föreställning eller
tillställning av vad slag det vara må, vare sig mot inträdesavgift eller
mot avgift, som eljest på ett eller annat sätt fordras, uppbäres eller
mottages, skall, där ej sådant fall är för handen, som avses i 3 mom., härför
utgöra särskild bevillningsavgift med fem procent av bruttoinkomsten.
Denna bevillningsavgift skall utgå:
a) vid konsert, opera- eller annan musikalisk, dramatisk eller
litterär föreställning, cirkus- eller varietéföreställning, så ock vid annan
med någon av de nu nämnda jämförlig föreställning ävensom vid bal,
maskerad eller annan dylik tillställning,
1) då bruttoinkomsten kan antagas komma att överstiga femhundra
kronor, efter den verkliga bruttoinkomsten, dock alltid med minst tio
kronor, samt
2) då bruttoinkomsten kan antagas icke komma att överstiga femhundra
kronor, efter beräknad bruttoinkomst, med lägst tio och högst
tjugufem kronor;
b) för anställande eller anordnande av karusell- eller annan konståkning,
målskjutning, ringkastning eller kraftprov samt för förevisande
av människor, djur, naturalier eller andra föremål eller av panorama,
biografbilder, vaxkabinett, optiska eller mekaniska konststycken eller
vid annan med de nu nämnda jämförlig tillställning, som icke är att
hänföra under a), efter beräknad bruttoinkomst, med lägst fem och
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:U Nåd. Proposition Nr 286. 8
högst femtio kronor för varje dag, sådan föreställning eller förevisning
äger rum.
2 mom. Utlänning, som utan att hava förvärvat den i mom. 14
omförmälda rätt medverkar vid av svensk eller utlänning given offentlig
föreställning, offentligt utförande av musik, såsom kafékonsert och dylikt,
eller vid annan offentlig tillställning, som ej är att hänföra under 3
mom., skall, oavsett huruvida inträdes- eller annan avgift därvid uppbäres
eller tillställningen är avgiftsfri, erlägga särskild bevillningsavgift
med tio procent av den inkomst, som på grund av hans medverkan tillflyter
honom, vare sig denna inkomst utgöres av i penningar bestämd
ersättning, naturaförmåner eller andel av inkomsten å tillställning. Avgiften
skall i varje fall utgå med minst femtio öre för varje dag, medverkan
lämnas av utlänning eller ersättning till honom beräknas.
3 mom. Utländska positivspelare, musikanter, förevisare av djur
eller annat, akrobater och dylika, vilka utan att hava förvärvat den i
mom. 14 omförmälda rätt driva sitt näringsfång under bar himmel och
uppbära allenast frivillig avgift, skola för rättigheten att utöva sådan
verksamhet för varje person erlägga särskild bevillningsavgift med femton
kronor för varje kalendermånad; och utgår denna bevillningsavgift med
nämnda belopp, även om under samma månad uppträdande äger rum
å olika orter.
é mom. Ansökning om tillstånd till offentligt uppträdande, varom
i 1—3 mom. förmärs, skall göras enligt föreskrifter, som av Kungl.
Maj:t utfärdas, och skall sådan ansökning innehålla:
i fall, som avses i 1 inom.: fullständiga uppgifter om föreställnings
beskaffenhet, antalet föreställningar för varje dag av den tid, för vilken
tillstånd sökes, den eller de orter, där föreställning är avsedd att givas,
inträdesavgifter eller andra vid föreställning förekommande avgifter ävensom
om den för föreställning avsedda lokal och antalet åhörar- eller
åskådarplatser;
i fall, som avses i 2 inom.: fullständiga uppgifter angående föreställnings
beskaffenhet, medverkande utlännings nationalitet, namn och
bostad, den eller de orter samt den lokal, där föreställning är avsedd
att givas; skolande ansökningen vara åtföljd av en av den, åt vilken
utlänning lämnar biträde eller som eljest är att anse såsom uppdragsgivare,
på beder och samvete avgiven uppgift angående beskaffenheten
och beloppet av den ersättning, som varje utlänning äger erhålla;
i fall, som avses i 3 mom.: fullständiga uppgifter om föreställningarnas
beskaffenhet, antalet personer, för vilka tillstånd sökes, samt
deras nationalitet, namn, ålder och hemvist.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.
Sökande är därjämte pliktig att meddela den myndighet, hos vilken
ansökning göres, de ytterligare upplysningar, som av myndigheten
begäras.
5 mom. Med ledning av lämnade och eljest tillgängliga upplysningar
skall nämnda myndighet, därest ansökningen bifalles, bestämma,
enligt vilken av de i 1—3 mom. härovan angivna grunder bevillningsavgift
skall utgöras, ävensom beträffande föreställning, som avses i 1
mom. a) 2), 1 mom. b), 2 och 3 inom., fastställa bevillningsavgiftens
belopp.
Därest i ersättning åt utlänning, som avses i 2 mom., ingå naturaförmåner,
skola dessa vid bevillningsavgiftens bestämmande uppskattas
till skäligt belopp i penningar. Om högre värde ej är angivet, skall
kost och bostad därvid upptagas till vardera en krona för dag.
6 mom. I fråga om föreställning, som avses i 1 mom. a) 1), skall
bruttoinkomsten utrönas antingen medelst kontroll å biljettförsäljningen,
på sätt i 7 mom. sägs, eller ock, därest vederbörande myndighet finner
så kunna ske med bibehållen säkerhet för bevillningsavgiftens behöriga
erläggande, med ledning av en av föreställningsgivaren eller i orten
bosatt person, som av myndigheten godkännes, å heder och samvete
avgiven deklaration.
Förordnas, att dylik deklaration skall avgivas, vare det dock vederbörande
obetaget att föranstalta om kontroll å biljettförsäljningen.
7 mom. Då vid sådan föreställning, som avses i 1 mom. a) 1),
kontroll å biljettförsäljningen skall äga rum, verkställes den, i stad
genom vederbörande polismyndighet och å landet genom länsmannen
med biträde av å orten anställda polismän eller, vid förfall för länsmannen
eller där så eljest erfordras, genom särskilda av länsmannen på
vederbörande kommuns bekostnad för tillfället antagna personer.
Vid varje inträdesbiljett till sådan föreställning, vid vilken kontroll
skall utövas å biljettförsäljningen, skall finnas fästad kupong med uppgift
om biljettens pris eller om densammas användande såsom fribiljett, vilken
kupong för beräkning av bruttoinkomsten av kontrollant avskiljes.
Den, som giver föreställning, är skyldig att på anmaning vidtaga
erforderliga anordningar för kontrollens underlättande och behöriga
utövande.
Vid föreställnings slut skall föreställningsgivaren till kontrollanten
avlämna skriftlig uppgift om bruttoinkomsten, vilken uppgift, tillika
med egen rapport, kontrollanten därefter överlämnar till den myndighet,
som enligt vad i 9 mom. sägs, för orten handhar uppbörden av ifrågavarande
bevillningsavgifter; skolande, i händelse skiljaktighet förefinnes
5
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 286.
emellan de av föreställningsgivaren och kontrollanten uppgivna inkomstbelopp,
bevillningsavgiften beräknas efter det högsta beloppet.
8 mom. Deklaration, varom i 6 mom. förmäles, skall senast första
söckendag efter föreställning avgivas till den myndighet, som, enligt
vad i 9 mom. sägs, för orten handhar uppbörden av ifrågavarande bevillningsavgifter,
samt innehålla på heder och samvete avgiven uppgift
om beloppet av den vid föreställning influtna bruttoinkomst.
Avgives icke behörig deklaration inom sålunda stadgad tid, skall
för bestämmande av bevillningsavgiften antagas, att föreställningen givits
för utsålt hus med därvid gällande biljettpris, och bevillningsavgift utgå
å sålunda beräknad bruttoinkomst.
tiar någon i deklaration mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift
och därigenom föranlett, att bevillningsavgift blivit fastställd till lägre
belopp än vad rätteligen bort utgå, böte från och med fyra till och med
tio gånger den bevillningsavgift, som genom det svikliga förfarandet
undandraga, dock minst femtio kronor. Saknas tillgång till böternas
gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.
9 mom. För bevillningsavgift, som utgår efter den verkliga bruttoinkomsten,
skall, innan tillståndsbevis må meddelas, till den myndighet,
som har att pröva ansökningen, avlämnas vederhäftig borgen eller annan
godkänd säkerhet, avseende hela den tid, det begärda tillståndet omfattar.
Annan enligt denna paragraf utgående bevillningsavgift skall förskottsvis
erläggas till nämnda myndighet, innan tillståndsbevis utfärdas.
Därest vederhäftig borgen eller annan godkänd säkerhet ställes, må
myndigheten medgiva anstånd med erläggande av bevillningsavgift. I
fråga om bevillningsavgift enligt 3 mom. må dylikt anstånd dock icke
medgivas.
Bevillningsavgift, som ej erlägges förskottsvis, skall inbetalas, i
stad till den myndighet, som utfärdat tillståndsbeviset, och å landet till
kronans uppbördsman i orten, första söckendag efter föreställningen
eller, där en följd av föreställningar gives i samma stad eller fögderi,
senast å första söckendagen efter varje veckas utgång för då givna föreställningar.
Betalas icke bevillningsavgift inom sålunda föreskriven tid,
upphör utfärdat tillståndsbevis att äga gällande kraft, och varde bevillningsavgiften
ofördröjligen hos vederbörande utmätt.
Bevillningsavgift, som ej erlägges förskottsvis, må inom tid, som
nyss är sagd, på skattskyldigs eget äventyr med allmänna posten insändas.
6
Kungi Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.
10 mom. Frihet från erläggande av bevillningsavgift enligt denna
paragraf åtnjutes:
a) för amatöridrottsmän vid deltagande i idrottstävling^; samt
b) då Kungl. Maj:t, till följd av särskilda omständigheter, för visst
fall medgivit befrielse från bevillningsavgift.
11 mom. Vad i denna paragraf stadgas om utlänning äge ock
tillämpning å i utlandet bosatt svensk undersåte.
12 mom. Av bevillningsavgift, varom stadgas i 1 och 2 inom. av
denna paragraf, tillfalla fyra tiondelar kronan och sex tiondelar den
kommun, inom vilken föreställning givits, dock med avdrag från kommunens
andel av kostnad för kontroll å biljettförsäljning i de fall, då
kontroll utövats av jämlikt 7 mom. särskilt antagen kontrollant.
Bevillningsavgift efter 3 mom. tillfaller odelad kronan.
13 mom. Omedelbart efter varje kvartals utgång skola i stad
stadsfiskal eller annan vederbörande tjänsteman och å landet länsmannen
till den myndighet, som, enligt vad i 9 mom. sägs, för orten handhar
uppbörden av ifrågavarande bevillningsavgifter, meddela skriftlig uppgift
å de under kvartalet givna föreställningar, för vilka bevillningsavgift
enligt 1 eller 2 mom. skolat utgå, och å ställen, där dessa givits, eller
ock, om föreställning ej förekommit, sådant för nämnda myndighet
skriftligen anmäla.
14 mom.. Vad i denna paragraf är stadgat gäller icke för här i
riket bosatt utlänning, som i vederbörlig ordning förvärvat lika rätt med
härstädes bosatt svensk undersåte till offentligt uppträdande, varom i
denna paragraf förmäles.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1914.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.
7
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 28 mars 1913.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve EhrensväRD,
Statsråden: Petersson,
SCHOTTE;
Berg,
friherre ÅDELSWÄRD,
Petrén,
Stenström,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet friherre Adelswärd anförde:
Jag anhåller att till behandling få upptaga ett par frågor rörande
den beskattning av här i riket vistande utlänningar, som nu regleras av
förordningen den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter för särskilda
förmåner och rättigheter.
Enligt den i ämnet tidigare gällande förordningen den 2 december
1892 fanns föreskrivet, att utländsk man eller kvinna, som med vederbörligt
tillstånd, mot inträdesavgift, för egen räkning gav konsert eller
annan musikalisk tillställning, uppförde skådespel, förevisade konstridning,
lindansning, mekaniska eller andra konster, kosmoramor, panoramor
och andra optiska konststycken, vaxkabinetter, samlingar av djur och
naturalier m. m., skulle för varje särskild konsert eller varje dag, då
8
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 286.
skådespel eller annan föreställning gavs, erlägga bevillningsavgift i
Stockholm och Göteborg med tre kronor och å annan ort inom riket
med en krona 50 öre.
Den beskattning, som sålunda vilade å utländska artister och konstmakare,
befanns emellertid vara otillfredsställande, och det framfördes
skarpa anmärkningar mot densamma såväl från Riksdagens sida som
inom intresserade kretsar, synnerligast bland svenska musiker, varvid
behovet av en effektivare skattelagstiftning med avseende å ifrågavarande
utlänningar med styrka gjordes gällande. Särskilt påvisades önskvärdheten
därav, att avgifterna sattes i skäligt förhållande till inkomsten,
vilket uppenbarligen icke var fallet med de dåvarande avgifterna, samt
att genom lagstiftningen undanröjdes det missförhållandet, att de utländska
artisterna i beskattningsväg voro väsentligen gynnsammare ställda
än de inhemska. Vidare påyrkades, att utlänningar borde beskattas vare
sig de gåve föreställning för egen räkning eller biträdde vid föreställning,
som gåves av svensk undersåte.
I anslutning till dessa önskemål utarbetades inom finansdepartementet
och förelädes 1908 års riksdag ett förslag till förändrade bestämmelser
rörande denna skatteangelägenhet. Detta förslag resulterade i
förenämnda, nu gällande förordning av den 23 oktober 1908 angående
bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter. I den nya
förordningen hade man tillmötesgått kraven på såväl höjda avgifter som
beskattningens utsträckande till artister, som medverkade vid av andra
givna föreställningar, varjämte särskild bevillningsavgift införts jämväl
för kringresande utländska positivspelare, musikanter, akrobater med
flera dylika personer. Dessutom blev på Riksdagens initiativ förordningen
utsträckt att gälla även i utlandet bosatta svenskar, som icke för
det år, varför uppbörd av bevillning till svenska staten senast ägt rum,
erlagt bevillning för inkomst av kapital eller arbete.
Vid avvägande av beskattningen å artister och därmed likställda
hade man sökt anordna denna så, att, på samma gång väsentligare
hinder ej lades för den högre konstens utövare, artisterna dock skulle
drabbas av en beskattning, som stode i möjligast rättvisa förhållande
till den uppburna inkomsten och tillika vore satt åtminstone tillräckligt
hög för att i sådant avseende ställa artisterna i jämbredd med inhemska
konstutövare. De avgifter, som i den nya förordningen fastställdes, äro
följande. Vid konsert, opera- eller annan musikalisk, dramatisk eller
litterär föreställning, föredrag, cirkus- eller varietéföreställning eller vid
annan jämförlig föreställning ävensom vid bal, maskerad eller annan
dylik tillställning, erlägges av utlänning, som giver föreställningen eller
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.
tillställningen, bevillningsavgift med 5 procent av bruttoinkomsten, vilken
avgift utgår, då bruttoinkomsten kan antagas komma att överstiga 500
kronor, efter den verkliga bruttoinkomsten, dock alltid med minst 10 kronor,
samt, då bruttoinkomsten kan antagas icke komma att överstiga 500 kronor,
efter eu beräknad bruttoinkomst, med lägst 10 och högst 25 kronor. För
anställande eller anordnande av karusell- eller annan konståkning, målskjutning,
ringkastning eller kraftprov samt för förevisande av människor,
djur, naturalier eller andra föremål eller av panorama, biografbilder,
vaxkabinett, optiska eller mekaniska konstst}rcken eller vid annan jämförlig
tillställning erlägger utlänning bevillningsavgift, efter 5 procent
av en beräknad bruttoinkomst, med lägst 5 och högst 50 kronor för varje
dag, sådan föreställning eller förevisning äger rum. Utlänning, som
medverkar vid av svensk eller utlänning given offentlig föreställning,
offentligt utförande av musik, såsom kafékonsert och dylikt, eller annan
offentlig tillställning, skall, oavsett huruvida inträdes- eller annan avgift
därvid uppbäres eller tillställningen är avgiftsfri, erlägga särskild bevillningsavgift
med 10 procent av den inkomst, som på grund av hans
medverkan tillflyter honom, vare sig denna inkomst utgöres av penningar
eller naturaförmåner. Avgiften skall i varje fall utgå med minst
50 öre per dag. Slutligen skola utländska positivspelare, musikanter,
förevisare av djur eller annat, akrobater och dylika, vilka driva sitt
näringsfång under bar himmel och uppbära allenast frivillig avgift, för
rättigheten att utöva sådan verksamhet för varje person erlägga bevillningsavgift
med 15 kronor för varje kalendermånad.
För att emellertid icke den nya lagstiftningen skulle föranleda
dubbelbeskattning i sådana fall, då enligt bevillnings- och inkom stskatteförordningarna
utlänning eller i utlandet bosatt svensk av förut angiven
kategori borde taxeras för inkomst av här i landet utövad verksamhet,
infördes år 1910 sådana bestämmelser i nämnda förordningar, att den,
som givit eller medverkat vid offentlig föreställning av här ifrågavarande
slag, frikallades från utgörande av inkomstbevillning och inkomstskatt
för inkomst av föreställning, för vilken särskild bevillningsavgift
utgjorts eller författningsenlig befrielse från dylik avgift åtnjutits.
Vid den nu i korthet angivna lagstiftningens genomförande har,
på sätt redan antytts, såsom ögonmärke satts, att å utlänningar lägga
och av dem jämväl kunna utkräva en skatt, som icke ställde deras
näringsfång förmånligare i beskattningsavseende än svenska undersåtars
motsvarande verksamhet. Härvid åsyftade man framför allt att nå sådana
utlänningar, som endast på genomresa besökte landet i och för
konstutövning eller vilkas vistelse här var så pass kortvarig, att det
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 226 käft, (Nr 286). 2
10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.
allmänna beskattningsförfarandet med fastställande i vanlig ordning av
skatt å inkomst av arbete icke med fördel kunde tillämpas å dem.
Emellertid medtogos även sådana utlänningar, som hade mera stadigvarande
vistelse här i riket och beträffande vilka den vanliga beskattningsordningen
utan olägenhet och utan fara för att skatten skulle lämnas
ogulden kunde iakttagas. Orsaken härtill torde bland annat hava
varit dels den mera rent historiska anledningen, att alla utlänningar,
oavsett vistelsens varaktighet, redan enligt den äldre förordningen voro
underkastade en särskild bevillningsavgift, dels ock svårigheten att uppdraga
gränsen mellan utlänningar i allmänhet och sådana utlänningar,
som äro fast knutna till landet — åtminstone för en längre tid — och
beträffande vilka det sålunda kan förutsättas, att de icke genom avflyttning
ur landet komma undan erläggandet av de skatter till stat och
kommun, som i vanlig ordning uttaxeras.
Genom att låta beskattningen få en sådan omfattning, som nyss
angivits, har man dock kommit att bryta mot eljest i nyare skattelagar
mera allmänt tillämpade principer, enligt vilka ett lands bofasta innevånare,
oavsett deras statliga undersåtarskap, äro med avseende å beskattningen
av deras yrkesutövning i allmänhet likställda. Visserligen
har man genom de förut angivna bestämmelserna i bevillnings- och
inkomstskatteförordningarna förebyggt, att för utländska näringsidkare
dubbelbeskattning av den av yrkesutövningen härflytande inkomsten
skulle äga rum, men olikställigheten framträder i andra avseenden på
ett rätt så kännbart sätt. Sålunda förfaller artistskatten till betalning
på ett långt tidigare stadium än de ordinarie skatterna och erlägges
ofta i förskott, Artistskatten skall även i vissa fall utgöras efter en på
förhand uppskattad inkomst och icke efter den verkliga samt beräknas
alltid, om man frånser den i 4 § 3 mom. för positivspelare och dylika
stadgade avgiften, efter bruttoinkomsten. Förhållandet blir ock på orter
med icke alltför tyngande kommunalbeskattning, att artistskatten kommer
att utgå med högre belopp än summan av den stats- och kommunalskatt,
som vid tillämpning av de allmänna beskattningslagarna skulle
belöpa på inkomsten i fråga. I stort sett torde också kunna sägas, att
artistskatten drabbar tyngre än den vanliga beskattningen; och enligt
min mening saknas tillräcklig anledning att låta en kategori här i landet
bosatta personer i utövningen av sitt yrke träffas av en drygare
beskattning uteslutande därför, att de äro utländska undersåtar.
Om jag sålunda anser det vara riktigast, att här i landet bosatta
utländska yrkesutövare så långt som möjligt likställas i beskattningsväg
med motsvarande svenska undersåtar, finner jag dock vara angeläget,
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.
att likställigheten icke genomföres på bekostnad av beskattningens
effektivitet. Man måste nämligen tillse icke blott att beskattningsförfarandet
blir lika utan även att stat och kommun äga samma möjlighet
som med avseende å landets egna medborgare att verkligen kunna
göra sin rätt gällande. Beträffande utlänningar, som vistas här i landet
endast kortare tid, finnes uppenbarligen icke någon betryggande säkerhet
för det allmänna att få ut skatt på inkomst av artistyrke eller annan
dylik näring, om det vanliga beskattningsförfarandet skulle tillämpas.
Man må nämligen ihågkomma, att enligt de allmänna skattelagarna tages
ju inkomsten till beskattning först året efter det den tillflutit den skattskyldige.
Då nu de skatter, som debiteras på inkomsten, förfalla till
betalning, statsskatten i slutet av det ar taxeringen verkställes och kommunalskatten
först påföljande år, är givet, att utsikterna att av ifrågavarande
personer verkligen utfå dessa skatter äro skäligen små. Vad
åter angår artister och dylika yrkesutövare, som blivit bofasta här i
landet, föreligger visserligen med avseende å dem en någorlunda stor
sannolikhet för, att en i vanlig ordning verkställd beskattning skall
bliva effektiv vad beträffar möjligheten att få skatterna att inflyta i
statens och kommunernas kassor, men någon fullt betryggande säkerhet
därför finnes icke. På grund av själva arten av nu ifrågavarande
yrkesutövning blir i regel bostadsorten rätt växlande för yrkesidkarna,
med hänsyn till vilket förhållande det ingalunda kan vara uteslutet, att
en avflyttning ur landet mellankommer och förrycker beskattningsresultatet.
I betraktande härav måste utöver fordran på bosättning här i
landet någon ytterligare garanti krävas, för att man skall kunna utan
olägenhet för det allmänna i beskattningsavseende likställa utländska, i
riket bosatta yrkesutövare av här ifrågavarande slag med motsvarande
svenska undersåtar.
Efter samråd med chefen för civildepartementet har jag trott mig
finna en lämplig lösning av frågan vara den, att befrielse från den
särskilda bevillningsavgiften meddelades åt sådana här bosatta utlänningar,
som i vederbörlig ordning förvärvat lika rätt med här bosatt svensk till
offentligt uppträdande, varom i 4 § i förordningen angående bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättigheter förmäles. För erhållande av
dylik rätt till offentligt uppträdande skulle åter krävas, att den utländske
undersåten hos offentlig myndighet ställt vederhäftig borgen eller annan
säkerhet för utskylder till stat och kommun under viss tid, exempelvis tre
år i sänder. För utlänning, som erhållit nu angiven rättighet, skulle i beskattningsavseende
gälla samma bestämmelser som för svenska medborgare.
1 den ställda säkerheten funnes då betryggande garanti för att
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.
det allmänna verkligen finge uppbära skatt på den av yrkesutövningen
härflytande inkomsten. Att denna skatt, i vad den går till kommunen,
i vissa fall skulle komma en annan kommun till godo än enligt nu
gällande regler är uppenbart, men förändringen innebär ju blott, att på
bestämmandet av beskattningsorten för bär ifrågavarande personer skulle
tillämpas de för beskattning av yrkesutövare i allmänhet gällande
föreskrifterna i bevillningsförordningen.
Ett medgivande av befrielse i nyss angivna avseende från den
särskilda bevillningsavgiften ligger ju såsom varande en bevillningsfråga
inom området för Riksdagens beslutanderätt, i följd varav en lagändring
i berörda syfte kräver proposition till Riksdagen i ärendet. Ifrågavarande
lagändring kan åvägabringas genom att i förordningens 4 § tillägges dels
ett nytt moment i slutet av paragrafen dels ock hänvisningar till detsamma
i 1, 2 och 3 mom. Någon ändring av föreskrifterna i bevillningsoch
inkomstskatteförordningarna kräves däremot icke för ändamålet.
Föreskrifter om villkor för rätt till offentligt uppträdande äro åter
av beskaffenhet att böra i administrativ väg meddelas; och torde det i
händelse av bifall till den bär ifrågasatta ändringen av förordningen
om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter böra ankomma
på chefen för civildepartementet att göra framställning om
utfärdandet av erforderliga administrativa föreskrifter.
På sätt jag förut angivit, blev den år 1908 antagna förordningen
om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter på Riksdagens
initiativ utsträckt att vad angår givande av offentlig föreställning
eller tillställning eller medverkan därvid gälla även sådan i utlandet
bosatt svensk undersåte, som icke för det år, varför uppbörd av bevillning
till svenska staten senast ägt rum, erlagt bevillning för inkomst
av kapital eller arbete. Enligt vad bevillningsutskottets i ärendet avgivna
betänkande upplyser, är förebilden till nu berörda stadgande, som huvudsakligen
motiverades med behovet att förebygga icke åsyftade inkonsekvenser
med avseende å beskattningen av i Sverige tillfälligt uppträdande,
eljest i utlandet bosatta svenskar, att återfinna i förevarande
förordnings 3 §, innehållande bestämmelse om särskild bevillningsavgift
för handelsresande, vilken är utlänning eller sådan i utlandet bosatt
svensk undersåte, som icke erlagt bevillning på sätt nyss nämnts. Nu
synes det mig vara alldeles riktigt, att de särskilda bevillningsavgifterna
drabba i utlandet bosatta svenskar, men inskränkningen i denna beskattning
till förmån för sådana, som erlagt bevillning nästföregående år,
vilken inskränkning är fullt i sin ordning vad gäller handelsresande,
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.
lärer sakna egentlig betydelse i fråga om artister och därmed likställda
samt allenast vara ägnad att åvägabringa eu i detta fall onödig olikformighet
i beskattningsreglerna för utlänningar och svenskar. Jag anser
därför, att ur författningen — 4 § 11 mom. — bör uteslutas det praktiskt
taget betydelselösa stadgandet om befrielse från artistskatten för sådana i
utlandet bosatta svenska undersåtar, som för det år, varför uppbörd av
bevillning till svenska staten senast ägt rum, erlagt bevillning för inkomst
av kapital eller arbete.
Vid en jämförelse mellan de i 1892 års förordning intagna bestämmelserna
om den särskilda bevillningsavgiften för artister in. fl. och
motsvarande stadganden i 1908 års förordning visa dessa sig skiljaktiga
utom i redan angivna hänseenden jämväl, bland annat, därutinnan, att
skatteplikten i den senare förordningen utsträckts att gälla även utlänning,
som här i landet håller offentliga föredrag, med undantag dock för sådana
offentliga föredrag, som äro att hänföra till andaktsövning eller föreläsning
vid läroanstalt. Angående lämpligheten av denna utsträckningav
avgiftsskyldigheten till flertalet föredrag hava meningarna varit mycket
delade såväl under förarbetena till lagstiftningen som vid förordningens
tillkomst och även sedermera.
De mest vägande skäl, som anförts till förmån för avgiftsplikt för
föredrag, äro dels kravet på effektivitet och likformighet i beskattningen,
så att den inkomst, som härflyter av föredragshållande, likasåväl som
inkomst av artistverksamhet och dylikt verkligen blir beskattad, dels
ock önskan att underlätta lagens tillämpning genom att bespara myndigheterna
eu förutsatt svårighet att skilja mellan föredrag och åtskilliga
därmed likartade men i varje fall beskattningsbara tillställningar, såsom
litterära föreställningar och dylikt. Å andra sidan har framhållits, att
de inkomster, varom det här rörde sig, varken vore så synnerligen ofta
återkommande eller i allmänhet belöpte sig till större belopp, och att de
i var je fall sammanlagda icke uppginge till någon summa, vars beskattande
ur statslinansiell synpunkt sett ägde betydelse. Frågan om skatteplikt
för föredrag borde ock avgöras efter andra grunder än de rent finansiella
och skattetekniska. I sistnämnda avseende har tillika påpekats, att den
lättnad i tolknings väg man velat åstadkomma genom att i beskattningshänseende
likställa föredrag i allmänhet med annat offentligt uppträdande
blivit uppvägd av svårigheten att vid tillämpningen begränsa de avgiftspliktiga
föredragen från sådana, som äro skattefria, ävensom skilja föredrag
från tillställningar, som ligga utanför denna beskattnings räckvidd,
exempelvis fristående undervisningskurser.
14
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 286.
Då jag för egen del hyser den bestämda uppfattningen, att alla föredrag
böra undantagas från avgiftsplikt, vill jag bär något närmare angiva
skälen härför. Det är visserligen sant, att eu beskattning i regel bör vara
likformig och allmän, så att den omfattar såvitt möjligt alla objekt av
det slag, som göres till föremål för beskattningen. Men denna allmänna
sats kan knappast med någon större styrka åberopas som skäl mot ett
fritagande i vårt land av föredrag från skatt, ty hela nu ifrågavarande
beskattningslagstiftning själv är föga grundad på nyssnämnda princip.
Alldeles frånsett den omständigheten, att denna beskattning av artister,
konstmakare m. fl. icke omfattar alla dylika personer, utan avser huvudsakligen
endast utlänningar, är den jämväl i övrigt ingalunda allmän
eller likformig i den mening, att den omfattar och beskattar alla likartade
inkomster, d. v. s. i detta fall utlänningars och utomlands boende svenskars
inkomst av en mera tillfällig verksamhet bär i landet. Ej ens all inkomst
av konstutövning är föremål för beskattningen. Jag vill i avseende
härå erinra därom, att en utländsk målare eller bildhuggare, som uppehåller
sig eu kortare tid härstädes och förvärvar inkomst genom utövning
av sin konst, ingalunda drabbas av någon särskild bevillningsavgift
för denna verksamhet. Och ytterligare kan framhållas, att vissa
föredrag äro, såsom redan nämnts, undantagna från den särskild beskattningen.
Det synes mig också vara påtagligt, att man vid bedömandet
av frågan om förevarande beskattnings omfattning icke kan följa rent
skatteteoretiska principer, utan fast mera, i likhet med vad vid lagens
revision år 1908 synes ha skett, får låta andra synpunkter vara avgörande.
Uppställer man då frågan om det är lämpligt och riktigt att med skatt
drabba föredrag, kan för ett besvarande av den frågan jakande icke hämtas
stöd av hänsynen till statens eller kommunernas finansiella intressen, alldenstund
bevillningsavgiften för skattepliktiga föredrag säkerligen uppgår
till ett mycket ringa belopp. Ej heller kan till förmån för skattläggande
av föredrag skäligen åberopas någon omständighet av den art, som
kraftigt bidrog till den år 1908 vidtagna högst betydande skärpningen
av artistskatten, nämligen de inhemska yrkesutövarnas, särskilt musikernas,
krav på att i beskattningsavseende icke vara sämre ställda än
här uppträdande utlänningar. I fråga om föredrag har någon liknande
konkurrens icke förefunnits, och det är föga troligt, att en sådan skall
åtminstone i en närmare framtid uppstå. Då jag Audare förklarar, att jag,
för övrigt i likhet med åtskilliga anhängare till beskattningen av föredrag,
icke finner densamma vara påkallad eller ens lämplig såsom en slags
garanti för värdet och halten av de föredrag, som komma att hållas, och då
jag slutligen framhåller, att tolkningen och tillämpningen av lagen, därest
15
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 286.
alla föredrag göras skattefria, icke lärer — även om därigenom något
större svårigheter skulle uppstå, vilket dock ingalunda är säkert —
komma att ställa större krav på myndigheternas förmåga, än dessa
kunna motsvara, tror jag mig ha berört åtminstone flertalet av de skäl,
som anförts eller möjligen kunna andragas mot att från bevillningsavgift
befria föredrag.
För ett fritagande av föredrag från den särskilda beskattningen
talar åter föredragens själva karaktär att i allmänhet vara ett bildningsmedel
i eminent mening. Av ålder har man i vårt land sökt på allt vis
främja bildningens insteg och utbredning bland vårt folk. Det synes
mig därför hava inneburit ett avvikande från denna väg, då man skattlade
en avsevärd mängd föredrag; och jag finner det vara med intresset
för den andliga odlingens främjande mest överensstämmande, att den
särskilda bevillningsavgiften för föredrag borttages.
Fn lagändring i berörda syfte lärer, utan att ett omformulerande
behöver göras av den allmänt hållna ingressen i 1 mom. i 4 § av förevarande
förordning, kunna vinnas genom att ur stycket a) i momentet
i fråga uteslutes ordet »föredrag», i sammanhang varmed stycket a) i
10 mom. i samma § givetvis bör bortfalla och där återstående stycken
omlittereras.
Departementschefen uppläste härefter ett i anslutning till förut
angivna synpunkter inom finansdepartementet utarbetat förslag till ändrad
lydelse av 4 § i förordningen den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättigheter; och hemställde departementschefen,
att kammarrättens utlåtande över förslaget måtte skyndsamt
inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna hemställan, som biträddes av statsrådets
övriga ledamöter, blev av Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifallen.
Ur protokollet:
Olof Ljungberg.
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 april
1913.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve EURENSVÄRD,
Statsråden: PETERSSON,
SCHOTTE,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswärd,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre Adelswärd anmälde
kammarrättens genom utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för den 28 nästlidna mars inhämtade utlåtande över ett vid samma
protokoll fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av 4 § i förordningen
den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter för särskilda
förmåner och rättigheter.
Enligt berörda, av kammarrätten den 17 innevarande april avgivna
utlåtande hade kammarrätten icke haft något att erinra mot den nu
ifrågasatta ändrade lydelsen av 4 § i förutnämnda förordning av den
23 oktober 1908.
Efter att hava uppläst det förevarande författningsförslaget hemställde
departementschefen, att detsamma måtte genom nådig proposition
föreläggas Riksdagen till antagande.
17
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 286.
Vad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle
proposition till Riksdagen avlåtas av den lydelse, bilagan
litt. . . . vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gunnar Schumacher.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 226 höft. (Nr 286.) 3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1913:250 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 4 § i förordningen den 23 oktober 1908 angåen s. 1 i texten
- BevU 1913:62 Memorial, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande bevillningsutskottets betänkande nr 51, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till s. 2 i texten
- BevU 1913:51 Betänkande, i anledning av Kung!. Maj ris proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 4 § i förordningen den 23 oktober 1908 angående bevillnin s. 1 i texten