Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 2, 5 och 6 §§ i lagen den 11 oktober 1807 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension m. m

1913-04-18 · 28 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 28 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1913:288, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 2, 5 och 6 §§ i lagen den 11 oktober 1807 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ls Nåd. Proposition Nr 288.

1

Nr 288.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag om ändrad lydelse av 2, 5 och 6 §§ i lagen den 11

oktober 1807 angående civila tjänstinnehavares rätt till

pension m. m.; given Stockholms slott den 18 april 1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att

dels antaga närlagda förslag till lag om ändrad lydelse av 2, 5 och

6 §§ i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt

till pension,

dels ock medgiva att — utöver vad i 17 § av förenämnda lag

finnes stadgat ifråga om beräkning av tjänstår för erhållande av pension

— i sådant hänseende även må få beräknas tid, under vilken tjänsteman

vid statens vattenfallsverk innehaft tjänst hos nya Trollhätte kanalbolag

eller bogseringsanstalten mellan Ströms kanal och Ivarslund.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Theodor Adelsivärd.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 228 höft. (Nr 288—289.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 288.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 2, 5 och G §§ i lagen den 11 oktober

1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension.

2 §.

Denna lag äger icke tillämpning i fråga om statsråds-, justitierådsoch

regeringsrådsämbete, civil tjänst med pensionsrätt i arméns eller

flottans pensionskassa, tjänst vid telegrafverket eller statens järnvägstrafik,

ej heller i fråga om befattning, som är uteslutande prästerlig,

utan gälle i avseende å dem vad i fråga om pension nu är eller framdeles

må varda stadgat.

5 §•

Rätt att komma i åtnjutande av hel pension inträder:

för manlig tjänstinnehavare vid uppnådda sextiosju levnadsår och

trettiofem tjänstår;

för kvinnlig tjänstinnehavare vid uppnådda sextio levnadsår och

trettio tjänst år;

dock att sådan rätt inträder:

a) för ämneslärarinna vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet,

folkskoleseminarierna samt blindundervisningsanstalterna: vid

femtiofem levnads- och tjugufem tjänstår;

b) för yrkesinspektris: vid sextio levnads- och tjugu tjänstår;

c) för tjänsteman, som varit anställd vid beskickning eller konsulat

i Ostasien eller Brasilien minst fem år: vid sextio levnads- och trettio

tjänstår;

d) för provinsialläkare: vid sextiotvå levnads- och tjugu tjänstår;

e) för yrkesinspektör: vid sextiotvå levnads- och tjugufem tjänstår;

f) för övermontör, stationsmästare, maskinist och montör samt

sluss-, bro-, kanal- och hamnvakter vid statens vattenfallsverk, betjänte

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

vid tullverkets kust- och gränsbevakning, gymnastiklärare, de vid blindundervisningsanstalterna

anställda lärare ävensom beridare vid hingstdepå:

vid sextiotvå levnads- och trettio tjänstår;

g) för förste provinsialläkare: vid sextiofem levnads- och tjugutre

tjänstår;

h) för tjänstemän vid statens vattenfallsverk, anställda såsom överingenjör

vid kanalverk och driftingenjör vid kraftverk, för lärare vid

universiteten, karolinska mediko-kirurgiska institutet, tekniska högskolan,

gymnastiska centralinstitutet, farmaceutiska institutet, tandläkarinstitutet,

undervisningsanstalterna för barnmorskor, veterinärinstitutet, fria konsternas

akademi och musikaliska akademiens konservatorium samt lantbruksinstitutet

vid Ultima och lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp,

för folkskoleinspektör, för föreståndare och överassistenter vid centralanstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet ävensom för statskonsulenter

i olika grenar av lanthushållningen samt länsveterinärer:

vid sextiofem levnads- och tjugufem tjänstår;

i) för läkare vid hospital eller asyl för sinnessjuka: vid sextiofem

levnads- och trettiotre tjänstår;

k) för bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna, postvaktbetjänte,

följande till statens vattenfallsverk hörande tjänstemän, nämligen

överingenjörsassistent, distriktsingenjör, kanalingenjör, kanalinspektor,

driftverkmästare, instrumentmakare, reparationsmästare, förman och

maskinskötare, betjänte vid tullverkets lokalförvaltning, andra ämnes- och

övningslärare vid statens läroverk ån de under f) och h) särskilt angivna

ävensom geologer vid Sveriges geologiska undersökning, lantbruksingenjörer

och distriktslant mätare, tjänstemän och betjänte vid den lokala

skogsförvaltningen, distriktschefer och distriktsingenjörer i väg- och

vattenbyggnadsdistrikten ävensom observatörer, geometer, kartografer,

manliga ritare och gravörer vid rikets allmänna kartverk samt aktuarie,

manliga ritare och gravörer vid sjökarteverket: vid sextiolem levnadsoch

trettiofem tjänstår;

l) för chefen för medicinalstyrelsen och chefen för lantbruksstyrelsen:

vid sextiosju levnadsår och tio tjänstår såsom chef för den styrelse en

var av dem tillhör;

m) för byråchefen för lantbruksärenden i lantbruksstyrelsen och

lantbruksakademiens sekreterare, tillika ledamot och sekreterare i styrelsen

för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet och

ordförande i anstaltens nämnd: vid sextiosju levnads- och tjugufem

tjänstår.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

6 §.

Skyldighet att från tjänsten avgå inträder:

a) för innehavare av domarämbete vid fyllda sjuttio år eller, där

han, efter att hava uppnått de i 5 § för rätt till hel pension stadgade

levnads- och tjänstår, oavbrutet under sex månader på grund av sjukdom

varit och fortfarande finnes vara till tjänstgöring oförmögen;

b) för annan tjänstinnehavare vid uppnående av den i 5 § stadgade

levnadsålder, Konuugen eller, där viss ämbetsmyndighet äger att

från tjänsten avskeda, den myndighet obetaget att låta med avskedet

anstå, därest och så länge tjänstinnehavaren prövas kunna i tjänsten

på ett tillfredställande sätt gagna det allmänna, dock icke i något fall

längre än till fyllda sjuttio år;

c) för tjänstinnehavare, som icke uppnått den i 5 § stadgade

lefnadeålder, där han, efter att under fem på varandra följande år i

följd av sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra, finnes

vara för framtiden till tjänstgöring oförmögen;

d) för tjänstinnehavare, som träffats av olycksfall i tjänsten, där

olycksfallet finnes för framtiden medföra oförmåga till tjänstgöring.

Befinnes tjänstinnehavare vara av sjukdom eller minskad arbetsförmåga

urståndsatt att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden,

och har han tillika antingen, där enligt 5 § rätt till hel

pension inträder vid sextiosju levnadsår, uppnått en levnadsålder av

minst sextiofem år, eller, där enligt samma paragraf rätt till hel pension

inträder vid sextiotvå år eller fråga är om läkare vid hospital eller asyl

för sinnessjuka eller förste provinsialläkare, som tillika är provinsialläkare,

uppnått en levnadsålder av minst sextio år eller, där fråga är

om. tjänstinnehavare vid den lokala skogsförvaltningen eller betjänte vid

tullverkets lokalförvaltning eller de i 5 § k) omförmälda tjänstemän vid

rikets allmänna kartverk, sjökarteverket och statens vatten falls verk uppnått

eu levnadsålder av minst sextiotre år, eller ock, där fråga är om

yrkesinspektris, uppnått en levnadsålder av minst femtioåtta år, äge

Konungen, uppå därom av vederbörande myndighet gjord framställning,

förklara sådan tjänstinnehavare skyldig att från tjänsten avgå.

Denna lag träder i kraft, vad angår 2 §, 5 § f), h), k) och in)

samt 6 §, i vad den avser tjänstemän vid statens vattenfallsverk, den 1

januari 1914 och i övrigt omedelbart efter utfärdandet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

5

Utdrag av protokollet Över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Kegenten i statsrådet å Stockholms

slott den 18 april 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström,

friherre ÅDELSWÄRD,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena

samt cheferna för civil-, ecklesiastik- och jordbruksdepartementen anmälde

chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre Adelswärd uppkomna,

härefter angivna förslag till ändringar i lagen den 11 oktober

1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension.

Enligt 5 § b) i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension skall tjänsteman, som varit anställd vid

beskickning eller konsulat i Ostasien minst tio år, äga rätt att komma

i åtnjutande av hel pension vid 60 levnads- och 30 tjänstår. Bestämmelsen

har tillkommit med hänsyn till det hälsovådliga klimatet i Ostasien,

vilket nästan undantagslöst verkar nedsättande på de européer,

som under någon längre tid uppehålla sig därstädes.

Pensionsrätten

för

tjänsteman,

som varit anställd

vid

beskickning

eller konsulat

i Ostasien

eller

Brasilien.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

Ministem för Under erinran om att när dessa bestämmelser infördes i den svenska

Wt lena™'' lagstiftningen man följde flertalet andra makters exempel har ministern

för utrikes ärendena i skrivelse till chefen för finansdepartementet framhållit,

att de andra länderna i allmänhet gått längre i riktning att bereda

en tryggare ålderdom för de tjänstemän, som tillvaratagit deras intressen

å hälsovådliga orter; och har utrikesministern i anslutning härtill anfört,

bland annat, följande.

I själva verket kunde det knappast anses med billighet och rättvisa

överensstämmande, att exempelvis en tjänsteman, vars vistelse i

Ostasien endast med några månader understege den fastställda tiden av

10 år, icke skulle hava någon som helst rätt till tidigare pensionering

än vid 67 levnadsår och 35 tjänstår och således ingen som helst förmån

av sin långvariga vistelse i ett hälsovådligt och kraftnedsättande

klimat. För att i någon mån tillmötesgå de önskningar, som i sådant

avseende framställts, syntes lämpligen den bestämmelsen böra införas,

att person, som innehaft tjänst, varom här vore fråga, under fem år,

finge åtnjuta hel pension redan vid 65 levnads- och 30 tjänstår, samt

att han under fortsatt uppehåll i Ostasien i pensionshänseende finge

räkna dubbla år, med förbehåll att hel pension dock ej finge uppbäras

tidigare än vid 60 levnadsår och 25 tjänstår.

I detta sammanhang har utrikesministern vidare påpekat, att de

förhållanden, som betingade tidigare rätt till pension för tjänstemän

anställda i Ostasien, ägde sin motsvarighet även i Brasilien; och borde

därför upprättandet av ett ifrågasatt lönat generalkonsulat därstädes

böra medföra, att ifrågavarande pensionsbestämmelser även utsträcktes

att gälla tjänstemän, som där vore anställda.

statskontoret. Statskontoret har i infordrat utlåtande förklarat, att statskontoret

icke kunde undgå att hysa betänkligheter mot att, utan trängande behov,

för en så fåtalig personal som den, varom här vore fråga, i pensionslagen

införa bestämmelser, vilka, om systemet vunne någon vidsträcktare

efterföljd, vartill lockelser icke torde komma att saknas; skulle förvandla

pensionslagen till en invecklad livräntetabell. Fördenskull, och då nedsättning

av det antal år, som vederbörande skulle hava tillbragt i statens

tjänst å för européer så hälsofarliga orter som Ostasien och Brasilien,

från nuvarande tio till fem enligt statskontorets förmenande icke

torde komma att få någon mera avsevärd betydelse ur kostnadssynpunkt,

hemställde statskontoret, att Kungl. Magt måtte föreslå Riksdagen besluta,

att 5 § b) i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11

oktober 1907 skulle erhålla följande ändrade lydelse:

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

»för tjänsteman, som varit anställd vid beskickning eller konsulat

i Ostasien eller Brasilien minst fem år: vid sextio levnads- och trettio

tjänstår».

Den förmån, tjänsteman, som varit anställd vid beskickning eller Departementskonsulat

i Ostasien minst tio år, enligt gällande lag åtnjuter i pensions- chefenhänseende,

torde nog finnas fullgiltiga skäl att låta inträda tidigare än

sålunda nu är bestämt. Att fastställa den i sådant hänseende avgörande

tjänstgöringstiden till fem år synes med hänsyn till vunnen erfarenhet

om klimatets hälsovådliga inverkan på européer i Ostasien hava fog

för sig.

Vad i förevarande avseende är sagt om Ostasien gäller i lika grad

Brasilien.

Syftet med den av utrikesministern gjorda framställningen bör i

betraktande av anförda förhållanden tillgodoses genom vederbörlig lagändring.

Vid övervägande av de i sådant avseende framkomna förslagen

anser jag mig böra förorda statskontorets förslag.

Då av anledning, varom jag sedermera kommer att yttra mig,

momenten under 5 § i pensionslagen torde komma att omlittereras, torde

bestämmelsen angående nu ifrågavarande tjänstemäns pensionsrätt komma

att betecknas såsom mom. c). Bestämmelsen torde böra träda i kraft

omedelbart efter utfärdandet av lag i ämnet.

Sedan Kungl. Maj:t i proposition till 1912 års Riksdag framlagt Yrkesinspekförslag

till ordnande av den lokala yrkesinspektionen, antog Riksdagen töyCrrkne3®t|0Ch

viss avlönings- och omkostnadsstat för nämnda inspektion, däri under spektrisens

ordinarie anslagstitel uppfördes avlöningar till 9 yrkesinspektörer och 1 Pens,0n8rattyrkesinspektris.

Den s. k. yrkesfarekommittén, vars den 9 december

1909 avgivna betänkande låg till grund för den av Kungl. Maj:t i detta

ämne gjorda framställningen, hade vad beträffade rätten till hel pension

för nu nämnda befattningshavare föreslagit, att dylik rätt skulle inträda

vid uppnådda 62 levnads- och 30 tjänstår. Till motivering av den avvikelse,

detta förslag skulle medföra från de regler, som i allmänhet

gällde för civila tjänstinnehavares pensionsrätt, framhöll kommittén inspektionstjänstens

stora krav på uthållighet och rörlighet.

Till 1912 års Riksdag gjordes emellertid ingen framställning i

fråga om yrkesinspektörernas och yrkesinspektrisens pensionsrätt, men vid

tillstjukande av omförmälda proposition hade vederbörande departementschef

ställt i utsikt, att framställning i förevarande avseende skulle göras

till innevarande års Riksdag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

SociaUty•

! releen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

I skrivelse den 24 februari 1913 har nu socialstyrelsen inkommit

med förslag till ordnande av ifrågavarande befattningshavares pensionsförhållanden.

Socialstyrelsen anför, bland annat, följande:

»Det av yrkesfarekommittén föreslagna antalet tjänstår för manlig

yrkesinspektör, eller 30, måste anses för högt. Visserligen lämna gällande

instruktions föreskrifter rörande teoretisk och praktisk utbildning möjlighet

för en ingenjör att inträda i yrkesinspektionens tjänst så tidigt,

att han vid 62 års ålder uppnått 30 tjänstår; men en åldersgräns vid

32 år, ty såsom sådan komme väl ifrågavarande antal tjänstår att verka,

skulle onekligen från yrkesinspektionen utestänga många, vilka det

dock med hänsyn till grundlig utbildning och mångsidig, praktisk verksamhet

just vore särskilt önskvärt att förvärva för inspektionstjänsten.

Antagningsåldern för de hittills anställda yrkesinspektörerna bestyrker

även detta förhållande. Under den tid, yrkesinspektörerna antogos

på extra stat och varunder sammanlagt 18 yrkesinspektörer blevo

förordnade, utgjorde antagningsåldern för dem'' i medeltal 42.2 år

— endast en av dem var vid antagandet under 32 men tio över 42

år. För de nuvarande nio yrkesinspektörerna har medelåldern vid antagandet

varit 41.9 år — en var därvid under 32 men fem över 42 år.

Sedan numera inom yrkesinspektionen anställts assistenter, torde

väl yrkesinspektörerna oftast komma att rekryteras från assistenternas

led. Men förbises må dock ej, att kompetensfordringarna för assistenterna,

med hänsyn till att deras huvudsakliga åligganden äro att hänföra

till byråtjänst, omfatta allenast fyra års praktisk verksamhet och

att de under sin tjänstgöring ej alltid fä tillfälle att i någon större utsträckning

praktiskt följa industriens utveckling. Med de stora krav på

allmänteknisk utbildning, erfarenhet, omdömesförmåga och ingående

kännedom om industriens förhållanden, som måste ställas på den, som

rätt skall kunna fylla en yrkesinspektörs ofta nog svåra och grannlaga

värv, torde det sålunda icke alltid kunna påräknas någon fullt lämpligkandidat

bland assistenterna. Erfarenheten har även, såsom ovan angivna

siffror för antagningsåldern utvisa, givit vid handen, att de mest

kompetenta och lämpliga kandidaterna till yrkesinspektörsbefattningar i

regel vant att finna bland män, som nått en ålder av framemot fyrtio

år eller något mera.

För en i görligaste män tillfredsställande rekrytering av yrkesinspektörskåren

torde det alltså vara nödvändigt att minska det av yrkesfarekommittén

föreslagna antalet tjänstår. Denna minskning bör enligt

styrelsens mening sträckas därhän, att antalet dylika år sättes till allenast

20. Då en annan tjänstemannakår, nämligen provinsialläkarna, vilka

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

med hänsyn såväl till föregående långvarig teoretisk och praktisk utbildning

och relativt sent inträde i statens tjänst som även till de stora

kraven på uthållighet och rörlighet erbjuda stor likhet med yrkesinspektörerna,

redan tillerkänts pensionsrätt vid uppnådda 62 levnadsår och

20 tjänstår, vill det synas styrelsen, som om det icke heller borde

möta några betänkligheter av principiell eller annan art, att enahanda

pensionsbestämmelser även bliva gällande för yrkesinspektörerna.

Vidkommande motsvarande betingelser för vrkesinspektris’ pensionsrätt

har yrkesfarekommittén, då ifrågavarande befattningshavare

enligt kommitténs mening borde tillsättas medelst förordnande, ej lämnat

något förslag. Enligt gällande lag inträder i allmänhet rätten till hel

pension för kvinnlig tjänstinnehavare vid uppnådda 60 levnads- och 30

tjänstår, men är för ämneslärarinnor vid vissa läroanstalter bestämd till

55 levnads- och 25 tjänstår. I avseende å antalet levnadsår anser sig

styrelsen, ehuru med någon tvekan, ej böra påyrka någon nedsättning

under 60. Vad däremot angår antalet tjänstår, torde detsamma ej

gärna kunna sättas högre än för yrkesinspektörer, eller 20 år. De för

vrkesinspektris föreskrivna kompetensvillkoren uppställa visserligen ej,

frånsett skolundervisningen, några fordringar på sådan utbildning, för

vars förvärvande ett visst tidsmått kan angivas, men måste anses vara

av den omfattning och innebörd, att endast en till mognare ålder hunnen

person lärer kunna på ett tillfredsställande sätt fylla dem.

Socialstyrelsen får sålunda i underdånighet hemställa, att Kungl.

Magt vid framläggande av förslag till ändringar i gällande bestämmelser

angående civila tjänstinnehavares rätt till pension täcktes föreslå, att

rätten att komma i åtnjutande av hel pension skall inträda för manlig

yrkesinspektör vid uppnådda 62 levnadsår och 20 tjänstår samt för

kvinnlig yrkesinspektör (yrkesinspektris) vid uppnådda 60 levnadsår och

20 tjänstår.»

Statskontoret, vars yttrande inhämtats, anför, bland annat, följande:

»Vid övervägande, huruvida och i vad mån avvikelse från den allmänna

regeln kan anses vara på sin plats i fråga om yrkesinspektör,

synes det statskontoret, som om med hänsyn till tjänstgöringens art och

beskaffenhet en tidigare avgång från tjänsten bör föreskrivas för dessa

tjänstinnehavare. Mot vad i sådant avseende socialstyrelsen med åberopande

av yrkesfarekommitténs förslag hemställt har statskontoret för

sin del icke något att erinra, utan vill alltså förorda, att för yrkesinspektör

stadgas skyldighet att från tjänsten avgå vid uppnådda 62

levnadsår. En sådan sänkning bör givetvis medföra motsvarande minskBihang

till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 228 käft. (Nr 288—289.) 2

Statskontoret.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

ning i det antal tjänstår, som erfordras för hel pension; detta antal bör

således icke under några omständigheter sättas högre än det av yrkesfarekommittén

förordade eller 30.

Huruvida någon ytterligare sänkning av tjänstårens antal bör medgivas,

synes däremot mera tvivelaktigt. Socialstyrelsen har påyrkat en

sänkning ända till 20 år och såsom stöd härför bland annat åberopat

det förhållande, att, då yrkesinspektör hittills sällan inträtt i statstjänst

förr än vid en ålder av inemot 42 år, flertalet yrkesinspektörer icke

skulle kunna erhålla hel pension, om härför skulle fordras större antal

tjänstår. Det torde emellertid böra erinras, att bestämmelserna om avkortad

pension just tillkommit i sammanhang med stadgande av viss

tidpunkt för avgång, för att den, som då icke uppnått det föreskrivna

antalet tjänstår, dock skulle kunna komma i åtnjutande av någon pension;

samt att det av socialstyrelsen åberopade förhållandet endast under

den förutsättning kan anses böra föranleda ytterligare sänkning av det

för hel pension föreskrivna antalet tjänstår, att erfarenheten visar eller

åtminstone stor sannolikhet föreligger för, att det övervägande flertalet

av ifrågavarande tjänstemannakår måste åtnöjas med avsevärt avkortad

pension, därest antalet tjänstår bibehålies vid det, vartill omständigheterna

i övrigt anses böra föranleda. Hittills synes visserligen i allmänhet

yrkesinspektör icke hava varit anställd i statens tjänst, förr än han såsom

yrkesinspektör vunnit sådan anställning, och har till följd därav

den levnadsålder, vid vilken yrkesinspektör kunnat börja att räkna

tjänstår, varit mer än vanligt hög. Men efter all sannolikhet kommer

detta förhållande hädanefter att åtminstone i någon mån förändras till

yrkesinspektörernas fördel, sedan vid yrkesinspektionen blivit inrättade

assistentbefattningar. Då anställning i sådan befattning säkerligen

kommer att vinnas vid avsevärt tidigare ålder samt det torde kunna

antagas, att yrkesinspektörerna i regel komma att utses bland assistenterna,

synes man hava anledning förvänta, att yrkesinspektör redan vid

tillträdet till denna tjänst i allmänhet innehar åtskilliga för pension beräkneliga

tjänstår. Vid sådant förhållande och då vid bestämmande av

det för hel pension erforderliga antalet tjänstår särskild hänsyn icke

bör tagas till nuvarande yrkesinspektörer, utan det fastmer gäller att

ordna förhållandet med hänsyn till blivande innehavare av dessa tjänster,

kan statskontoret för sin del icke tillstyrka socialstyrelsens förslag,

att för hel pension skulle i fråga om yrkesinspektör fordras endast 20

tjänstår. Med fästat avseende å samtliga på frågans bedömande inverkande

omständigheter anser statskontoret, att fordran på minst 25

tjänstår bör kunna uppställas för hel pension åt yrkesinspektör. Stats
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

kontoret vill visserligen icke förneka, att en del av nuvarande yrkesinspektörer

därigenom skulle nödgas avgå med eu jämförelsevis låg

pension, men anser, att denna av övergångsförkållanden föranledda

olägenhet lämpligen bör, därest eljest omständigheterna därtill må föranleda,

avhjälpas genom framställning till Riksdagen i varje särskilt fall.

Yad därefter beträffar den med innevarande års ingång upprättade

befattningen såsom yrkesinspektris, anser statskontoret, att, innan någon

som helst erfarenhet vunnits till ledning för bedömande av frågan,

huruvida och i vad mån för hennes vidkommande ytterligare avvikelser

från de i allmänhet gällande reglerna kunna befinnas erforderliga, skyldighet

att från tjänsten avgå bör för henne bestämmas att, såsom för

kvinnlig tjänstinnehavare i allmänhet, inträda vid uppnådda 60 år samt

att det för hel pension erforderliga antalet tjänstår bör såsom för yrkesinspektör

bestämmas till 25 år.

Därest avgångsåldern för yrkesinspektör bestämmes till 62 år, kan

enligt nuvarande stadgandet i sista stycket av 6 § pensionslagen sådan

tjänstinnehavare, om han befinnes vara av sjukdom eller minskad arbetsförmåga

urståndsatt att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänsteåligganden,

förklaras skyldig att redan vid uppnådd ålder av 60 år avgå

från tjänsten. En motsvarande bestämmelse i fråga om tjänstinnehavare,

som, på sätt i fråga om yrkesinspektrisen blivit föreslaget, är skyldig

att avgå vid uppnådda 60 år, förefinnes däremot icke. Då emellertid

försiktigheten synes bjuda, att en dylik bestämmelse även beträffande

yrkesinspektris meddelas, anser sig statskontoret böra föreslå, att ett

stadgande i sådant syfte införes i nu berörda paragraf.»

Beträffande den levnadsålder, vid vilken rätt till hel pension bör Departementsinträda

för yrkesinspektör, hava socialstyrelsen och statskontoret anslutit chefensig

till yrkesfarekommitténs förslag, att densamma bör bestämmas till

62 levnadsår.

Vad till stöd härför anförts synes mig hava fog för sig.

Såsom av vad ovan anförts framgår, äro nämnda ämbetsverk av olika

åsikter vad angår det antal tjänstår, som bör fordras av yrkesinspektörerna

för erhållande av hel pension. Vid övervägande av vad i detta avseende

från ämbetsverkens sida föreslagits, kan jag ej underlåta att giva statskontorets

förslag företräde. Väl är sant, att, om man utgår från de

nuvarande yrkesinspektörernas antagningsålder, allenast 20 tjänstår synas

böra fordras, men då, på sätt statskontoret framhållit, de yrkesinspektörer,

som hädanefter komma att utnämnas, i genomsnitt torde komma

att hava lägre antagningsålder än de nuvarande, synes man icke kunna *

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Pensionsrätten

för de

förste provinsialläkare,

som tillika

äro provinsialläkare.

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 288.

stanna vid ett så begränsat antal tjänstår. Statskontorets förslag om

dess bestämmande till 25 år är, enligt min mening, väl avvägt. Därest

vid bifall till ifrågavarande förslag nuvarande tjänstinnehavare vid avgång

från tjänsten vid 62 års ålder på grund av färre tjänstår än 25 ej skulle

erhålla hel pension, torde i varje särskilt fall få prövas, huruvida framställning

till Riksdagen må göras om beredande av tillägg till pensionen.

För yrkesinspektrisens vidkommande har ifrågasatts, att skyldighet

att från tjänsten avgå skulle inträda vid 60 års ålder. Häremot

har jag intet att erinra. Då emellertid statskontoret beträffande det

antal tjänstår, yrkesinspektrisen för erhållande av hel pension bör innehava,

föreslår samma antal som för yrkesinspektörerna eller 25, kan jag

ej härutinnan följa ämbetsverkets mening. Så länge assistent för yrkesinspektrisen

saknas, torde man nämligen kunna utgå från att de personer,

som förordnas till yrkesinspektriser, i regel ej hava någon föregående

tjänstetid i statens tjänst att räkna sig till godo. De torde ock vid förordnandet

i allmänhet hava nått en mognare ålder. Med avseende härå

synes det mig riktigare att stanna vid av socialstyrelsen föreslagna 20 år.

Mot statskontorets förslag om införande av särskilt stadgande i

pensionslagen om skyldighet för yrkesinspektris att i händelse av sjukdom

eller minskad arbetsförmåga från tjänsten avgå vid tidigare än 60

års ålder har jag däremot ej någon erinran att göra.

Bestämmelsen om yrkesinspektrisens pensionsrätt torde böra införas

i 5 § av pensionslagen såsom ett nytt mom. b), i följd varav

nuvarande mom. b) och c) böra betecknas såsom respektive mom. c)

och d); och jämväl bestämmelsen om vrkesinspektörernas pensionsrätt

torde böra införas i samma § såsom ett nytt mom., betecknat med litt. e),

i följd varav nuvarande mom. d), e), f), g), h), i) och k) böra betecknas

såsom respektive f), g), h), i), k), 1) och in), varjämte de i nuvarande

mom. h) förekommande hänvisningarna till mom. d) och f) böra

utbytas mot hänvisningar till mom. f) och h) och den i 6 § pensionslagen

förekommande hänvisningen till 5 § h) bör utbytas mot hänvisning

till 5 § k). Samtliga av mig nu förordade ändringar beträffande

yrkesinspektörernas och yrkesinspektrisens pensionsrätt torde få träda

i kraft omedelbart efter det på grund av desamma lag i ämnet utfärdats.

I en till innevarande års Riksdag den 31 sistlidna januari avlåten

proposition nr 76 har Kungl. Maj:t, på chefens för civildepartementet

föredragning föreslagit Riksdagen att besluta sådant tillägg till den av

1911 års Riksdag fastställda avlöningsstat för förste provinsialläkare

och provinsialläkare, att såsom pensionsunderlag för de förste provin
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

sialläkare, vilka tillika äro provinsialläkare, fastställes ett belopp av

4,000 kronor med förböjning i förekommande fall av de i avlöningsstaten

upptagna ålderstilläggen.

Till grund för denna proposition ligger en framställning från

samtliga de förste provinsialläkare, som tillika äro provinsialläkare, däri

de hemställa om förbättring av sin ställning i pensionsavseende. Såsom

det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet över

civilärenden utvisar, lämnade chefen för civildepartementet vid ovanberörda

tillfälle en ingående redogörelse över såväl ifrågavarande framställning

som medicinalstyrelsens och statskontorets i anledning därav

avgivna utlåtanden. I det jag hänvisar till denna redogörelse, tillåter

jag mig erinra därom, att enligt vad departementschefens yttrande till

statsrådsprotokollet giver vid handen, departementschefen förutsatte, att

den av honom förordade höjningen av ifrågavarande tjänstemäns pensionsunderlag

skulle ske i samband med en höjning av deras pensionsålder.

I sådant avseende ifrågasatte departementschefen, att för förste

provinsialläkare, som tillika är provinsialläkare, skulle för erhållande av

hel pension bestämmas samma villkor som för övriga förste provinsialläkare

eller att de uppnått 65 levnads- och 23 tjänstår i stället för,

enligt vad nu gäller, 62 levnads- och 20 tjänstår. I sammanhang härmed

förordade departementschefen, att, i enlighet med ett av statskontoret

väckt förslag, särskilt stadgande borde införas i pensionslagen

därom, att, om förste provinsialläkare, som tillika är provinsialläkare,

befunnes vara av sjukdom eller minskad arbetsförmåga urståndsatt att

på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänsteåligganden och han

tillika uppnått en levnadsålder av minst 60 år, Konungen på därom

av vederbörande myndighet gjord framställning skulle kunna förklara

sådan tjänstinnehavare skyldig att från tjänsten avgå.

Då nu senast omförmälda förändringar beträffande ifrågavarande

förste provinsialläkares pensionsförbållanden ankomma på finansdepartementets

föredragning, gjorde chefen för civildepartementet ej därom

någon hemställan. Med anledning härav får jag, som till alla delar

gillar de sålunda ifrågasatta ändringarna i bestämmelserna rörande pensionsåldern

för de förste provinsialläkare, som tillika äro provinsialläkare,

föreslå, att dessa ändringar i pensionslagen genomföras på sådant sätt,

att det nya mom. d) i 5 § av pensionslagen kommer att gälla endast

provinsialläkare och det nya mom. g) i samma § samtliga förste provinsialläkare,

ävensom att, vad beträffar rätt för Kungl. Maj:t att under

vissa omständigheter förklara förste provinsialläkare, som tillika är

s. 14 Kontrollera mot PDF

Pensionsratten

för

befattningshavare

vid

statens

vattenfa! Isverk.

Frågan om

den civila pensionslagens

tillämpning å

tjänstemänvid

statens vattenfallsverk.

1905 års

riksdag.

14 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

provinsialläkare, skyldig att vid uppnådd ålder av 60 år från tjänsten

avgå, stadgande därom införes i 6 § i ovannämnda lag.

Ifrågavarande förändringar torde böra träda i kraft omedelbart

efter det i enlighet därmed lag i ämnet utfärdats.

Då chefen för civildepartementet den 7 februari 1913 inför Kung!.

Maj:t föredrog frågan om lönereglering för tjänstemän vid statens

vattenfallsverk, framhöll han, att ett bifall till det av honom framlagda

förslaget till avlöningsreglemente för nämnda tjänstemän skulle böra

föranleda vissa ändringar i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt

till pension ävensom andra därmed sammanhängande bestämmelser.

Beträffande till en början spörsmålet om den civila pensionslagens

tillämplighet å tjänstemän vid statens vattenfallsverk, tillåter jag mig att

något erinra om vad som förut förekommit i denna fråga.

I anledning av framställning från Kung!. Maj:t godkändes vid

1905 års riksdag avlöningsstat för styrelse och tjänstemän vid Trollhätte

kanal- och vattenverk jämte tillhörande villkor och bestämmelser

i fråga om avlönings- och pensionsförhållanden.

I den nämnda avlöningsstaten upptogos — förutom vissa befattningar,

om vilka nu efter vattenfallstyrelsens tillkomst ej vidare är fråga

— en överingenjör, en kamrerare, en kassör, tillika bokhållare, en

kontrollinspektor och materialförvaltare, tillika bokhållare, en bokhållare

samt två kanalinspektorer.

För åtnjutande av de i avlöningsstaten för dessa befattningshavare

uppförda avlöningsförmåner stadgades vissa allmänna villkor och bestämmelser,

varibland

att tjänstinnehavare skulle vara förpliktad att, överingenjören då

han uppnått 65 levnads- och minst 30 tjänstår samt annan tjänstinnehavare

då han uppnått 65 levnads- och minst 35 tjänstår, med oavkortad

lön såsom pension avgå från befattningen, Kungl. Maj:t eller styrelsen,

där det tillkomme styrelsen att utfärda avskedet, dock obetaget att låta

med detsamma anstå, därest och så länge den pensionsberättigade

prövades kunna i befattningen på ett tillfredsställande sätt gagna det

allmänna och kunde finnas villig att kvarstå i densamma; och skulle

vid beräkning av tjänståren inräknas den tid, under vilken tjänstinnehavaren

kunde hava varit anställd såsom tjänsteman hos Nya Trollhätte

kanalbolag;

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

att ti änstinnehavaren skulle vara skyldig underkasta sig de förändrade

bestämmelser rörande pensionering, som kunde vara stadgade,

samt

att, intill dess ny allmän författning angående civila tjänstinneliavares

rätt till pension trätt i kraft, å de bestämda löneförmånerna för

en var av förut nämnda tjänstemän skulle avdragas och till statsverket

ingå vissa angivna belopp.

Tjänsteman, som vid kanalverkets övertagande av Kungl. Maj:t

och kronan var där anställd och enligt § 12 i det mellan Kungl. Maj:t

och kronan samt Nya Trollhätte kanalbolag den 31 maj 1904 avslutade

kontrakt ägde rätt att utan minskning i honom tillkommande avlöningsoch

pensionsförmåner övergå i statsverkets tjänst, ägde ej, så framt

han icke före den 1 januari 1906 förklarat sig villig ingå på den nya

staten, uppbära andra löne- och pensionsförmåner än dem, som genom

nämnda kontrakt blivit honom tillförsäkrade.

Enligt § 1 i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension skulle, med de undantag och under de

villkor, som i lagen stadgades, rätt till pension vid avgång från tjänst

tillkomma en var ordinarie innehavare av civil tjänst med lön å stat,

som blivit fastställd av Konungen och Riksdagen.

Från lagens tillämpning undantogos i § 2 vissa angivna tjänster.

Bland dem voro icke ovan omförmälda tjänster vid Trollhätte kanaloch

vattenverk.

Deras innehavare voro alltså, såvitt de ingått på den vid 1905 års

riksdag godkända avlöningsstaten, underkastade den nya pensionslagen,

som, med iakttagande av vissa i dess 18 § innefattade bestämmelser,

skulle träda i kraft den 1 januari 1908.

I skrivelse till Kungl. Magt den 31 december 1907 framhöll

emellertid styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk, att 1907 års

pensionslag syntes medföra åtskilliga rubbningar i de vid avlöningsstaten

för verket fästade villkor och bestämmelser och att dessa rubbningar

delvis syntes för verkets förhållanden mindre väl lämpade eller stode i

strid med de förutsättningar, som legat till grund för avlöningsstatens

uppgörande och ordnande av verkets räkenskapsförhållanden in. m.

Styrelsen gjorde därför framställning om meddelande av vissa närmare

föreskrifter uti ifrågavarande hänseenden.

Över den av styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk gjorda

framställningen avgav statskontoret den 6 februari 1908 utlåtande, vari

1907 års

pensionslag.

Framställning

av vattenfallsstyrelsen

år 1907.

s. 16 Kontrollera mot PDF

1908 års

riksdag.

16 Kund. Maj ds Nåd. Proposition Nr 288.

hemställdes, att tjänsterna vid Trollhätte kanal- och vattenverk måtte,

i likhet med vad som vore föreskrivet för, bland andra, tjänsterna vid

telegrafverket och statens järnvägar, undantagas från pensionslagens

tillämpning.

Statskontoret ansåg liera viktiga omständigheter tala för en sådan

undantagsställning.

Redan verkets egenskap av en industriell anläggning med dess

avskilda drätsel syntes hänvisa dess personal till en särställning uti

ifrågavarande hänseende.

I betraktande syntes även böra tagas det förhållande, att utom

den jämförelsevis fåtaliga personal, för vilken den vid 1905 års riksdag

antagna lönestat gällde, till detta verk vore att räkna ett betydande

antal kroppsarbetare och andra löntagare med mer eller mindre fast

anställning, för vilkas pensionering i en eller annan form verket säkerligen

finge vidkännas utgifter.

Då pensionslagen icke ägde tillämpning å den i nyssnämnda lönestat

upptagna verkställande direktören — som uppbar arvode och

tantiem — måste en pensionering vid sidan av den i pensionslagen

stadgade i alla händelser fortfarande förekomma vid detta verk.

Det hade framhållits, hurusom, ifall pensionslagen fortfarande

skulle å verkets tjänstemän äga tillämpning, det skulle bliva nödigt att

i lagen införa en del nya bestämmelser, som hade särskilt avseende å

tjänstinnehavare vid Trollhätte kanal- och vattenverk. Åven om man i

likhet med styrelsen funne önskligt, att de verk, som undantoges från

pensionslagen, bleve så få som möjligt, ansåg dock statskontoret, att

det å andra sidan icke finge förbises, att det kunde vara olämpligt att

belasta lagen med allt för många specialbestämmelser.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 24 april 1908

anförde chefen för finansdepartementet, att han, i likhet med statskontoret

samt med hänsyn till den särskilda ställning, Trollhätte kanaloch

vattenverk intoge inom statsförvaltningen, och därmed sammanhängande

av statskontoret påpekade förhållanden, fann lämpligast, att

verkets tjänstemän undantoges från pensionslagens tillämpning. Man

undsluppe ock därigenom att i lagen inrymma en hel del undantagsbestämmelser,

som eljest syntes oundgängliga att där införa.

Därest, i enlighet med vad departementschefen sålunda tillstyrkt,

ifrågavarande tjänstinnehavare undantoges från pensionslagens tillämpning,

utgjorde detta, enligt departementschefens mening, och såsom även

statskontoret i sitt utlåtande erinrat, intet hinder för att genom tillägg

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 288.

till eller ändringar i de i sammanhang med den för Trollhätte kanaloch

vattenverk fastställda lönestat meddelade bestämmelser vidtaga de

jämkningar, som kunde finnas lämpliga och skäliga. Huruvida och i

vilken omfattning dylika jämkningar borde äga rum, utgjorde emellertid

eu fråga, vilken icke syntes behöva i då förevarande sammanhang upptagas

till prövning.

Departementschefen fann sig alltså böra förorda sådan förändrad

lydelse av 2 § i pensionslagen, att bland tjänster, å vilka lagen icke

skulle äga tillämpning, upptoges jämväl tjänst vid Trollhätte kanal- och

vattenverk.

Därest detta förslag vunne godkännande, syntes, på sätt statskontoret

jämväl tillstyrkt, i sammanhang därmed böra beslutas, dels att

den förändrade lydelsen av berörda paragraf skulle tillämpas från och

med den 1 januari 1908, då pensionslagen trädde i kraft, dels ock att

den bland avlöningsvillkoren för en del tjänstinnehavare vid Trollhätte

kanal- och vattenverk stadgade skyldighet att å de bestämda löneförmånerna

vidkännas avdrag till vissa angivna belopp skulle även efter

den 1 januari 1908 kvarstå och tillämpas.

I överensstämmelse med departementschefens hemställan gjorde

Kungl. Maj:t, i proposition nr 210, framställning vid 1908 års riksdag;

och bifölls denna framställning av Riksdagen.

Genom lag den 17 juni 1908 erhöll 2 § i pensionslagen av

den 11 oktober 1907 ändrad lydelse i så måtto, att från sistnämnda

lags tillämpning undantogs jämväl tjänst vid Trollhätte kanal- och

vattenverk. Den förändrade 3}rdelsen skulle tillämpas för tiden från och

med den 1 januari 1908.

Vid 1909 års riksdag blevo avlöningsförmåner bestämda för överingenjören

vid Trollhätte kraftverk. Bland villkoren för åtnjutande av

dessa avlöningsförmåner var ock, att bemälde överingenjör skulle vara

skyldig underkasta sig de bestämmelser i fråga om pensionering, som

kunde varda stadgade.

Uti skrivelse i ärendet den 24 maj 1909 yttrade Riksdagen, att

den föreställde sig, att Kungl. Maj:t komme att för överingenjören föreslå

eu efter hans avlöningsförmåner och ställning lämpad pension att utgå

efter liknande grunder, som blivit bestämda för vattenfallsdirektören.

Det av Kungl. Maj: t vid 1911 års Riksdag framlagda förslaget till

avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens vattenfallsverk innehöll

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 228 höft. (Nr 288—289.) 3

Ändring av

pensionslagen

år 1908.

1909 års

riksdag.

1911 års

proposition.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Löner egleringskommittén.

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

i § 19 bestämmelser angående pensionering av såväl överingenjören vid

kraftverket som övriga tjänstemän vid vattenfallsverken.

De bestämmelser, som avsågo andra tjänstemän än överingenjören

vid kraftverket, voro till allra största delen hämtade från den civila pensionslagen

samt kungl. kungörelsen den 11 oktober 1907 med föreskrifter

om verkställighet av nämnda lag.

Såsom skiljaktigheter må särskilt omnämnas följande.

Enligt mom. 4 i § 19 av Kungl. Maj:ts förslag skulle rätt att

komma i åtnjutande av hel pension inträda vid uppnådda sextiofem

levnads- och trettiofem tjänstår; dock att vid anställning av överingenjör

och annan ingenjör vattenfallsstyrelsen skulle kunna för dem begränsa

tjänståren intill tjugufem, samt att för maskinister, montörer och vakter

ävensom för kontorsskrivare nämnda rätt skulle inträda vid uppnådda

sextio levnads- och trettio tjänstår.

Enligt mom. 13 skulle tjänstår för erhållande av pension enligt

reglementet beräknas icke allenast för tid, under vilken tjänstemannen

innehaft tjänst, som i reglementet avsåges, utan även för tid, under vilken

han innehaft annan statstjänst, tjänst hos Nya Trollhätte kanalbolag

eller bogseringsanstalten mellan Ströms kanal och Ivarslund eller ock i

statens tjänst haft extra anställning eller förordnande.

Löneregleringskommittén har uti sitt den 26 oktober 1912 avgivna

betänkande angående lönereglering för tjänstemän vid statens

vattenfallsverk anfört huvudsakligen följande beträffande frågan om pensionslagens

tillämpning å den ordinarie personalen vid nämnda verk.

»Efter noggrant övervägande av vad under föregående behandlingar av detta

ärende blivit anfört och föreslaget beträffande pensioneringen av den ordinarie personalen

vid statens vattenfallsverk, har kommittén kommit till den bestämda övertygelsen,

att bäst och lämpligast vore, om — med ändring av § 2 i den civila

pensionslagen, sådan denna paragraf numera lyder — nämnda lag bleve tillämplig

på ifrågavarande personal, naturligen med undantag av överingenjören vid Trollhätte

kraftverk, vilken ju ock tillsättes allenast genom förordnande på viss tid.

De skäl, som på sin tid anfördes mot den civila pensionslagens tillämpning

på tjänstemän vid Trollhätte kanal- och vattenverk, synas kommittén numera ej

kunna andragas till stöd för den nu ifrågavarande personalens undantagande från

nämnda lag.

Det anmärktes då av statskontoret, att Trollhätte kanal- och vattenverks

egenskap av en industriell anläggning med avskild drätsel syntes hänvisa dess personal

till en särställning i ifrågavarande hänseende. Härvid torde dock kunna

exempelvis erinras, hurusom postverkets och postsparbankens personaler äro underkastade

den civila pensionslagen, oaktat dessa verk ju ock hava sin särskilda

drätsel.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

Statskontoret ansåg det även böra tagas i betraktande, att utom den jämförelsevis

fåtaliga personal, för vilken den vid 1905 års riksdag för Trollhätte

kanal- och vattenverk antagna lönestaten gällde, till verket vore att räkna ett betydande

antal kroppsarbetare och andra löntagare med mer eller mindre fast anställning,

för vilkas pensionering i en eller annan form verket säkerligen finge vidkännas

utgifter.

Vid uppgörande av det förslag till avlöningsreglemente för statens vattenfallsverk,

som låg till grund för Kungl. Maj:ts framställning vid 1911 års riksdag,

hade emellertid ansetts lämpligt, att bland de ordinarie tjänstemännen, jämväl i pensionshänseende,

inordna även den personal av underbefäl och vakter m. fl., som

hittills varit anställd på viss tids uppsägning.

Att pensionslagen ej kan äga tillämpning på överingenjören vid Trollhätte

kraftverk, vars fasta avlöning utgår i form av arvode och tantiem, kan väl rimligtvis

icke böra utgöra hinder för att den övriga ordinarie personalen vid statens

vattenfallsverk underkastas pensionslagen. Postverkets chef, vars avlöning utgår

i form av arvode, är ju ej heller underkastad nämnda lag såsom den övriga ordinarie

personalen vid sistnämnda verk.

Den omständigheten att, därest pensionslagen skulle komma att äga tillämpning

på personal vid statens vattenfallsverk, lagen kan böra modifieras i en del

speciella hänseenden, torde numera ej böra tillerkännas den betydenhet, som den år

1908 eller strax efter lagens trädande i kraft ansågs hava. Erfarenheten har nämligen

åter och åter givit vid handen behovet av sådana modifikationer; och lagen

har ock undergått ändringar, ej blott år 1908, utan även åren 1909, 1911 och 1912,

allteftersom sådana ändringar visat sig nödiga eller ändamålsenliga.

Kommittén anser sig alltså böra tillstyrka, att åtgärd vidtages i syfte att

den civila pensionslagen må bliva tillämplig å ordinarie personal vid statens vattenfallsverk.

»

Kommittén har därjämte föreslagit vissa modifikationer i den

civila pensionslagens bestämmelser, till vilka jag i det följande återkommer.

Statskontoret har i sitt den 16 januari 1913 avgivna utlåtande statskontoret.

förklarat, att statskontoret ej funnit anledning frångå sin i förenämnda

utlåtande den 6 februari 1908 uttalade åsikt om lämpligheten av att

tjänsterna vid statens vattenfallsverk vore undantagna från pensionslagens

tillämpning. Redan i detta sammanhang torde böra omförmälas,

att statskontoret jämväl ingått i granskning av de föreslagna ändrade

bestämmelserna, och därvid, under den givna förutsättningen, att

kommitténs förslag i pensionsfrågan principiellt vunne godkännande,

icke funnit något att erinra mot nämnda ändringar.

Från majoritetens inom statskontoret mening var emellertid en

ledamot, t. f. statskommissarien K. A. Beckman, skiljaktig. I motsats

mot majoriteten ansåg han det principiellt riktigast att i en lag sammanfatta

pensionsbestämmelserna för sådana kategorier av tjänstinne
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Chefens för

civildepartementet

yttrande

år 1913.

[Proposition

vid 1913 års

riksdag angående

avlöningsreglemente

för

tjänstemänvid

statens vatten•

fallsverk.

20 Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 288.

havare, som borde i huvudsak behandlas lika, då därigenom vunnes,

att såväl likheter som skiljaktigheter omedelbart framträdde. På grund

härav tillstyrkte Beckman kommitténs förslag, att allmänna pensionslagen

bleve gällande för den personal vid statens vattenfallsverk, varom

fråga vore.

Vid framläggandet inför Kung!. Maj:t den 7 februari 1913 av förslag

till avloningsreglemente för tjänstemän vid statens vattenfallsverk

yttrade chefen för civildepartementet beträffande nu föreliggande fråga

huvudsakligen följande.

Då den civila pensionslagen vore avsedd att såvitt möjligt gälla

samtliga ordinarie befattningshavare i statens tjänst, borde enligt departementschefens

förmenande synnerligen starka skäl anföras, därest någon

personal skulle undantagas från lagens tillämpning.

De av statskontoret på sin tid åberopade skälen för en dylik undantagsställning

beträffande personalen vid statens vattenfallsverk — vilka

skäl väl torde hava legat till grund för majoritetens inom statskontoret

vidhållande av sin antydda uppfattning — syntes emellertid, såsom kommittén

framhållit, numera icke utgöra tillräckligt stöd för personalens

undantagande från nämnda lag.

Chefen för civildepartementet ansåg sig för den skull böra tillstyrka,

att i avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens vattenfallsverk

intoges bestämmelse därom, att för de ordinarie tjänstemännen —

undantagandes alltså överingenjören vid Trollhätte kraftverk — skulle

i fråga om skyldighet att från tjänsten avgå ävensom i fråga om rätt

till pension gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till

pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande eller, såvitt

angår innehavare av befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet

till befattningen stadgat.

I överensstämmelse med chefens för civildepartementet hemställan

avfattades ock det förslag till avloningsreglemente för tjänstemän vid

statens vattenfallsverk, som är bifogat Kungl. Maj:ts den 7 februari

1913 i ämnet avlåtna proposition (nr 75). Uti § 19 av berörda reglementsförslag

äro intagna bestämmelser angående pensionering av såväl

överingenjör vid Trollhätte kraftverk som övriga ordinarie tjänstemän

vid statens vattenfallsverk. Beträffande dessa senare säges i mom. 2:o,

bland annat:

»För övriga tjänstemän vid statens vattenfallsverk skall i fråga

om skyldighet att från tjänsten avgå ävensom i fråga om rätt till pension

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension är

vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande eller, såvitt angår innehavare

av befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen

stadgat.»

Med avseende å vad sålunda förekommit i denna fråga, torde åtgärder

böra vidtagas i ändamål att 2 § av den civila pensionslagen —

sådan paragrafen nu lyder — må erhålla sådan avfattning, att lagen

blir tillämplig jämväl å tjänstinnehavare vid statens vattenfallsverk.

Förutom ändringen av 2 § i pensionsiagen synas mig följande

modifikationer av lagens bestämmelser vara erforderliga, därest densamma

skall tillämpas å ifrågavarande personal.

1 fråga om antalet levnads- och tjänstår för rätt att komma i åtnjutande

av hel pension och vad därmed äger samband.

1 detta hänseende innehöll Kungl. Maj:ts vid 1911 års riksdag

framlagda förslag till avlöningsreglemente i § 19 mom. 4:o:

»Rätt att komma i åtnjutande av hel pension inträder vid uppnådda

sextiofem levnads- och trettiofem tjänstår; dock att vid anställning

av överingenjör och annan ingenjör vattenfallsstyrelsen må kunna

för dem begränsa tjänståren intill tjugufem, samt att för maskinister,

montörer och vakter ävensom för kontorsskrivare nämnda rätt inträder

vid uppnådda sextio levnads- och trettio tjänstår.»

Löneregleringskommittén har beträffande denna fråga uti sitt förenämnda

betänkande anfört följande:

»Att de särskilda förhållanden, under vilka statens vattenfallsverk måste arbeta,

betinga vissa undantag från den allmänna regeln uti ifrågavarande hänseende,

synes kommittén uppenbart.

Det gäller emellertid att se till, att de undantag, som befinnas oundgängliga

eller ändamålsenliga, må, såvitt möjligt, kunna inordnas under redan befintliga

undantagsbestämmelser i den civila pensionslagen med den ändrade lydelse den numera

erhållit, senast genom lag av den 10 juni 1912.

För sin del kan kommittén emellertid ej uti ifrågavarande hänseende gå så

långt som skett i Kungl. Maj:ts nyssberörda förslag.

Till en början måste kommittén bestämt avstyrka, att det må få bero på

vattenfallsstyrelsen att vid anställning av överingenjör och annan ingenjör kunna

för dem begränsa tjänståren intill tjugufem. Det vore att i pensionslagen införa en

alldeles ny princip, vilket väl ej bör ske utan de mest trängande skäl.

Det synes kommittén vara tillfyllest, om för överingenjör vid kanalverk och

driftingenjör vid kraftverk — till vilka befattningar det särskilt lärer vara av stor

Departements
chefen.

Särskilda modifikationer

i

den civila pensionslagen

m. m.

Löneregle
ringskommit
tén.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Reservation

inom

kommittén.

22 Kimgl. Majds Nåd. Proposition Nr 2S8.

vikt att kunna erhålla den lämpligaste person, oavsett om denne varit anställd i

statens tjänst eller ej — levnads- och tjänståldern sättes till resp. 65 och 25 år.

De skulle alltså i pensionslagen (§ 5, sådan den lyder enligt lag den 10 juni

1912) sammanställas med den grupp, till vilken höra, bland andra, lärare vid tekniska

högskolan, föreståndare och överassistenter vid centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet samt statskonsulenter i olika grenar av lanthushållningen.

Till den grupp i pensionslagen, med 62 levnads- och 30 tjänstår, till vilken

höra, bland andra, betjänte vid tullverkets kust- och gränsbevakning, skulle kunna

hänföras övermontör, stationsmästare, maskinister och montörer vid kraftverk samt

sluss-, bro-, kanal- och hamnvakter.

Kanalingenjör, kanalinspektorer, förmän och maskinskötare vid kanalverk

samt överingenjörsassistent, distriktsingenjör, driftverkmästare, instrumentmakare och

reparationsmästare vid kraftverk torde få hänföras till den under 5 § h) i pensionslagen

upptagna stora gruppen med 65 levnads- och 35 tjänstår, till vilken höra,

bland andra, betjänte vid tullverkets lokalförvaltning, geologer vid Sveriges geologiska

undersökning, lantbruksingenjörer, distriktslantmätare, tjänstemän och betjänte

vid den lokala skogsförvaltningen, distriktschefer och distriktsingenjörer i vägoch

vattenbyggnadsdistrikten samt vissa tjänstemän vid rikets allmänna kartverk

och sjökarteverket.

Dör övriga tjänstemän vid statens vattenfallsverk synes kommittén böra gälla

den allmänna regeln i pensionslagen:

för manlig tjänstinnehavare 67 levnads- och 35 tjänstår,

för kvinnlig tjänstinnehavare 60 levnads- och 30 tjänstår.

I § 6 uti pensionslagen, sådan denna paragraf lyder enligt lagen av den 10

juni 1912, stadgas, bland annat, följande.

Befinnes tjänstinnehavare vara av sjukdom eller minskad arbetsförmåga urståndsatt

att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänsteåligganden, och har

han tillika, där fråga är om tjänstinnehavare vid den lokala skogsförvaltningen eller

betjänte vid tullverkets lokalförvaltning eller de i 5 § h) omförmälda tjänstemän vid

rikets allmänna kartverk och sjökarteverket, uppnått en levnadsålder av minst 63

år, äge Konungen, uppå därom av vederbörande myndighet gjord framställning, förklara

sådan tjänstinnehavare skyldig att från tjänsten avgå.

Efter orden »betjänte vid tullverkets lokalförvaltning» synes kommittén böra

— i stället för »eller de i 5 § h) omförmälda tjänstemän vid rikets allmänna kartverk

och sjökarteverket» — sättas »eller de i 5 § h) omförmälda tjänstemän vid

rikets allmänna kartverk, sjökaiåeverket och statens vattenfallsverk».

Mot det av löneregleringskommittens majoritet sålunda framlagda

förslaget har vattenfallsdirektören inom kommittén anfört reservation

med yrkande att till de befattningar, vilkas innehavare skulle erhålla

full pension efter 65 levnads- och 25 tjänstår, måtte hänföras utom

överingenjör vid kanalverk och driftingenjör vid kraftverk jämväl samtliga

övriga ingenjörsbefattningar vid statens vattenfallsverk.

Till stöd för detta yrkande har reservanten, bland annat, framhållit, hurusom

det icke alltid vore sagt, att vid tillsättning av en ordinarie ingenjörsbefattning vid

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

vattenfallsverket lämplig förfaren person kunde fås, vilken inträtt i statens tjänst

vid 30 år eller därunder. I många fall skulle det vara till avgjord fördel för verket

att till en dylik befattning kunna vinna en framstående förmåga, vilken överskridit

30 - års åldern, och som måhända icke förut varit i statens tjänst utan arbetat i

privat praktik inom eller utom riket. Men för en sådan person bleve befattningen

mindre begärlig, därest han hade ringa utsikter att få full pension vid avgången

och detta särskilt som just pensioneringen kunde locka den utom statstjänsten arbetande

att nöja sig med den lägre avlöning, staten i allmänhet betalade gentemot

vad som kan förtjänas i privat praktik eller vid privata företag.

Vattenfallsstyrelsen liar uti sitt den 17 december 1912 avgivna utlåtande

över kommitténs förenämnda betänkande hemställt i enlighet

med reservantens yrkande, och har styrelsen därvid åberopat de av

reservanten anförda skäl.

Statskontoret har såsom nämnt uti sitt förberörda utlåtande den

16 januari 1913, under förutsättning att pensionslagen skulle bliva

tillämplig på nu ifrågavarande tjänstinnehavare, icke funnit något att

erinra mot majoritetens inom kommittén förslag i nu angivna avseende.

Innan jag för egen del yttrar mig i denna fråga, får jag erinra,

att berörda bestämmelser icke skulle gälla överingenjören vid Trollhätte

kraftverk, vilken skulle pensioneras enligt särskilda i avlöningsreglementet

angivna grunder.

Enligt kommitténs nu föreliggande förslag skulle för rätten att

komma i åtnjutande av hel pension erfordras beträffande ingen)örspersonalen

i allmänhet vid statens vattenfallsverk 65 levnads- och 35

tjänstår, dock skulle i fråga om överingenjör vid kanalverk och driftingenjör

vid kraftverk antalet tjänstår minskas till 25.

Då särskilt i avseende å dessa sistnämnda befattningar större konkurrens

med den enskilda industrien kan antagas föreligga, synes mig

en dylik undantagsbestämmelse vad dem beträffar oundgängligen nödvändig.

Att emellertid, såsom blivit ifrågasatt, utsträcka detta undantagsstadgande

att omfatta även övriga ingenjörsbefattningar vid statens

vattenfallsverk — överingenjörsbefattningen vid Trollhätte kraftverk

naturligen undantagen — synes mig icke vara av förhållandena med

nödvändighet påkallat. Jag får alltså ansluta mig till kommitténs förslag.

Mot vad kommittén uti nu ifrågavarande hänseende hemställt i

avseende å övriga ordinarie tjänstinnehavare vid statens vattenfallsverk,

har jag icke heller något att erinra.

Vattenfalls
styrelsen.

Statskontoret

Departements

chefen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Folkskolein
spektörernas
pensionsrätt.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 288.

De nu ifrågasatta förändringarna i pensionslagen torde böra träda

i kraft den 1 januari 1914 eller samtidigt med den nya staten för statens

vattenfallsverk.

Tjänstår för erhållande av pension (jfr 17 § i pensionslagen).

I detta avseende anser jag, i likhet med löneregleringskommittén,

böra iakttagas vad i Kungl. Maj:ts vid 1911 års riksdag framlagda förslag

till avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens vattenfallsverk

i § 19 mom. 13:o förekommer därom, att tjänstår för erhållande av

pension må få beräknas även för tid, under vilken sådan tjänsteman

innehaft tjänst hos Nya Trollhätte kanalbolag eller bogseringsanstalten

mellan Ströms kanal och Ivarslund. Det torde dock vara nödigt att

Riksdagen lämnar särskilt medgivande härtill.

I fråga om de medel, av vilka pensionerna skola utgå.

Löneregleringskommittén har vidare föreslagit, att, under förutsättning

att den civila pensionslagen vinner tillämpning å tjänstemän vid

statens vattenfallsverk, de pensioner, som jämlikt samma lag skulle komma

att beviljas bemälda tjänstemän, skola utgå av vederbörande verks medel.

Statskontoret har icke haft något i sak att erinra mot berörda

förslag, och skall jag tillåta mig i särskild proposition hemställa, att

medgivande i sådant hänseende må utverkas av Riksdagen.

Därest nu ifrågavarande förslag vinner bifall, torde jag få framdeles

underställa Kungl. Maj:ts prövning frågan om de ändringar, som

därav skulle påkallas, dels i kungörelsen den 11 oktober 1907 med

föreskrifter angående de medel, av vilka pensioner, som jämlikt lagen

angående civila tjänstinnehavares rätt till pension komma att beviljas,

skola utgå in. in. — vilken författning i viss mån ändrats genom

kungörelse den 22 juni 1911 — dels ock i kungörelsen av förstnämnda

dag med föreskrifter om verkställighet av lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension.

I en den 4 innevarande april avlåten proposition nr 206 har förslag

till omreglering av folkskoleinspektionen blivit Riksdagen förelagt.

Enligt vad det vid berörda proposition fogade utdrag av protokollet över

ecklesiastikärenden för nämnda dag utvisar, har chefen för ecklesiastikdepartementet

vid föredragning av detta ärende upptagit till behandling

jämväl frågan om folkskoleinspektörernas pensionsförhållanden och därvid

förordat, att folkskoleinspektör, vilken innehar sin befattning såsom

ensamsyssla, skulle äga rätt till hel pension vid uppnådda 65 levnads
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

iKungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 288.

och 25 tjänstår. Då chefen för ecklesiastikdepartementet lämnat en

uttömmande redogörelse för den i frågan verkställda utredningen samt

från min sida icke någon erinran förekommer mot vad bemälde departementschef

i nu ifrågavarande avseende förordat, har jag allenast att

föreslå, att nu nämnda befattningshavare upptagas bland de i det nya

mom. h) i 5 § av pensionslagen omförmälda.

Ifrågavarande förändring i pensionslagen torde böra träda i kraft

samtidigt med den nya staten för folkskoleinspektionen eller den 1

januari 1914.

I den till innevarande års Riksdag avlåtna statsverkspropositionen

har Kung!. Maj:t under punkt 6 i nionde huvudtiteln framlagt förslagtill

lönereglering för lantbruksakademiens sekreterare, tillika ledamot och

sekreterare i styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet

och ordförande i anstaltens nämnd. Berörda förslag går

ut på en förhöjning av sekreterarens lön till det för byråchef i nyreglerade

verk bestämda avlöningsbeloppet å 8,100 kronor.

Såsom villkor för åtnjutande av berörda avlöningsförmån föreslogs,

bland annat, att i fråga om skyldighet att avgå från befattningen ävensom

i fråga om rätt till pension skulle gälla vad i särskild lag angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension vore vid tiden för den nya

lönestatens ikraftträdande eller, såvitt befattningen därefter tillträddes,

vid tillträdet till befattningen stadgat.

Till grund för Kungl. Maj:ts omförmälda förslag ligger en av

lantbruksakademien i skrivelse den 22 januari 1912 gjord framställning,

däri lantbruksakademien i samband med frågan om löneförbättring åt

sekreteraren jämväl uttalar sig angående ordnandet av hans pensionsförhållauden.

Härom yttrar sig akademien på följande sätt:

För närvarande utgjorde, under förutsättning att ålderstilläggen

intjänats, pensionen för akademiens sekreterare 4,000 kronor men för

byråchef i reglerade verk 5,600 kronor. Sekreteraren erhölle enligt

hittills gällande bestämmelser pension antingen vid 70 levnadsår och

30 tjänstår eller vid 65 levnadsår och vid pass 40 tjänstår, därest sjuklighet

eller försvagat hälsotillstånd styrktes genom läkarintyg. Vid

tidigare avgång ur tjänsten ägde han ingen rätt till pension.

För de statens tjänstemän, som vore underkastade den nya pensionslagen,

gällde i regel, att pension erhölles vid 67 levnadsår och 35

tjänstår, och kunde vid tidigare avgång tjänstemannen erhålla avkortad

pension.

Akademien ansåg det vara uppenbart, att de för dess sekreterare

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 228 käft. (Nr 288—289.) 4

Pensionsrätten

för

lantbruksakademiens

sekreterare.

Lantbruksakademien.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Ltlne
reglerings
kommittén.

26 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 288.

ofördelaktiga pensionsförhållandena skulle hos eu person, som akademien

önskade förvärva såsom sekreterare, framkalla starka betänkligheter att

mottaga befattningen. Detta syntes desto mer vara fallet, som det

kunde antagas icke sällan komma att möta svårigheter för honom att

uppfylla villkoret om det nu bestämda antalet tjänstår. Det vore nämligen

tydligt, att till sekreterarbefattningen blott kunde ifrågakomma

eu person, som visat sig besitta särdeles framstående kunskaper och rik

erfarenhet på de för akademiens verksamhet betydelsefulla områden och

som därför i regel vid utnämningen uppnått eu mera framskriden ålder.

Då det icke heller kunde säkert påräknas, att han förut innehaft statstjänst,

bleve följden, att han för sin pension komme att bero av särskilt

medgivande av Kungl. Maj:t och Riksdagen.

Emellertid syntes, därest den i nya pensionslagen såsom huvudregel

bestämda tjänstålder av 35 år skulle fordras, samma svårigheter

komma att i huvudsak kvarstå och pensionen fördenskull måhända i

regeln utgå med avkortat belopp. Akademien ansåg sig därför böra

framhålla såsom synnerligen önskvärt, att för akademiens sekreterare,

liksom skett beträffande byråchefen för lantbruksärenden i lantbruksstyrelsen

enligt lag den 22 juni 1911, de för åtnjutande av hel pension

erforderliga tjänstårens antal måtte bestämmas till allenast 25.

Löneregleringskommittén, som genom nådig remiss anbefallts att

med anledning av lantbruksstyrelsens ovanberörda skrivelse avgiva yttrande,

har i sitt på grund härav den 12 november 1912 avgivna betänkande

i ämnet med avseende å den sekreteraren hos lantbruksstyrelsen

tillkommande pensionen till en början påpekat, att, därest efter en omreglering

av sekreterarens löneförmåner denne komme att bliva underkastad

lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till

pension, pensionen för honom skulle kunna uppgå till högst 5,600 kronor.

Härefter erinrar kommittén därom att på av Kungl. Maj:t i proposition

till 1911 års Riksdag gjord framställning Riksdagen vad beträffade

pensionsåldern för byråchefen för lantbruksärenden nedsatte de

för erhållande av hel pension erforderliga tjänstårens antal från 35 till

25, varom ock lag den 22 juni 1911 utfärdades; och då skäl ungefär

motsvarande dem, som vid tillstyrkande av Kungl. Maj:ts berörda proposition

av dåvarande departementschefen anfördes, syntes kommittén

föreligga beträffande lantbruksstyrelsens sekreterare, hemställer kommittén,

att samma bestämmelser som de för byråchefen för lantbruksärenden

i nu ifrågavarande avseende gällande måtte få tillämpas å lantbruksakademiens

sekreterare.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 288.

Av det av kommittén åberopade departementschefsyttrandet tillåter

jag mig här återgiva följande.

Byråchefen för lantbruksärenden i lantbruksstyrelsen intoge i så

måtto en särställning, att till befattning såsom sådan kunde utses endast

en i praktiska värv prövad, med jordbruket och dess binäringar fullt

förtrogen man. En sådan person hade antagligen ytterst sällan förut

innehaft statstjänst och i vilket fall som helst vid sin befordran till

ifrågavarande byråchefstjänst nått en mognare ålder.

Med dåvarande bestämmelser kunde han därför, enligt departementschefens

mening, i allmänhet icke beräknas komma i åtnjutande av

hel pension. En sänkning i den till dylik pension berättigande tjänståldern

ansåg departementschefen vara av behovet påkallad, om man

skulle kunna påräkna att till denna för landets jordbruk så viktiga befattning

erhålla lämplig penson med önskvärda förutsättningar att tillföra

lantbruksstyrelsen den erfarenhet och sakkunskap, som krävdes för

att det praktiska jordbrukets intressen skulle bliva på nöjaktigt sätt

tillgodosedda inom styrelsen.

Sedan innevarande års Riksdag med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

rörande lönereglering för lantbruksakademiens sekreterare numera

jämväl godkänt de av Kungl. Maj:t föreskrivna villkoren för åtnjutande

av de nya löneförmånerna, är med tillämpning av pensionslagen av den

11 oktober 1907 ifrågavarande befattningshavare berättigad att komma

i åtnjutande av hel pension vid 67 levnads- och 35 tjänstår.

Jag biträder emellertid löneregleringskommitténs åsikt, att man, i

likhet med vad som i nu ifrågavarande avseende gäller för byråchefen

för lantbruksärenden i lantbruksstyrelsen, ej bör uppställa fordran på

längre tjänstetid för lantbruksakademiens sekreterare än 25 tjänstår.

Den erforderliga bestämmelsen härom i pensionslagen torde böra

införas i det nya mom. in) samt träda i kraft samtidigt med den lönestat,

till vilken den ansluter sig, eller den 1 januari 1914.

Sedan departementschefen härefter uppläst ett i enlighet med de

av honom uttalade åsikter avfattat förslag till lag om ändrad lvdelse av

2, 5 och 6 §§ i pensionslagen, hemställde departementschefen, att Kungl.

Maj:t måtte i proposition föreslå Riksdagen att

dels antaga nämnda förslag,

dels ock medgiva att — utöver vad i 17 § av förenämnda lag

finnes stadgat i fråga om beräkning av tjänstår för erhållande av pension

— i sådant hänseende även må få beräknas tid, under vilken tjänste
-

Vepartement**

chefen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts .Nåd. Proposition Nr 288.

man vid statens vattenfallsverk innehaft tjänst hos Nja Trollhätte kanalbolag

eller bogseringsanstalten mellan Ströms kanal och Ivarslund.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall; och skulle proposition

till Riksdagen avlåtas av den lydelse, bil. litt.----

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olof Ljungberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1913:253 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående de medel, av vilka pensioner, som jämlikt lagen den il oktober 1907 angående civila t s. 1 i texten
  2. Rskr. 1913:245 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 2, 5 och 6 §§ i lagen den 11 oktober 1907 angående ci s. 1 i texten
  3. BU 1913:46 Utlåtande, i anledning av Kungl. Ma]ds proposition angående särskilt pensionsunderlag för förste provinsialläkare, som tillika äro provinsialläkare. s. 1 i texten
  4. SU 1913:157 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående de medel, av vilka pensioner, som jämlikt lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavar s. 1 i texten