Sök i Ratio Lex

Angående driftkostnader för fiskerilånefonäen

1913-01-14 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1913:49, Angående driftkostnader för fiskerilånefonäen

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 49.

Nr 49.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående driftkostnader

för fiskerilånefonäen; given Stockholms slott

den 14 januari 1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

iordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

medgiva,

att, där å låneunderstöd, som från fonden för fiskerinäringens befrämjande

utlämnats av hushållningssällskap eller landsting, uppkommit

förlust, Kungl. Maj:t må, på framställning av vederbörande hushållningssällskap

eller landsting, efter prövning av de i varje fall förekommande

omständigheter, äga att av nämnda fonds medel anvisa hushållningssällskapet

eller landstinget gottgörelse för den lidna förlusten med skäligt

belopp, vilket dock icke i något fall må överstiga hälften av samma förlust.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 49.

11

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14

januari 1913.

Närvarande:

Hans excellens lierr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvärd.

Statsråden: PETERSSON,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström,

friherre Adelswärd,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Petersson anförde vidare:

Fonden för fiskerinäringens befrämjande uppgick vid slutet av år

1911 till 2,738,618 kronor 92 öre, därav utlånat kapital 2,673,307 kronor

4 öre. Under de senare åren har bestämts, att fonden skulle tillgodose

ett lånebehov av 750,000 kronor årligen. Kungl. Maj:t fördelar årligen

detta belopp så, att Kungl. Maj:ts befallningshavande i Göteborgs och

Bohus län får för lån inom länet förfoga över viss del därav, vilken del

till och med år 1911 uppgått till 600,000 kronor årligen men för vartdera

av åren 1912 och 1913 till 550,000 kronor, samt att lantbruksstyrelsen får

för rikets övriga delar disponera återstoden, alltså respektive 150,000 och

200,000 kronor. Enligt gällande den 7 augusti 1907 utfärdade bestämmelser

rörande denna fond äger, hushållningssällskap eller landsting, som

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 49.

önskar erhålla lån från fonden för att därav utlämna låneunderstöd för

anskaffande av fiskarbåtar och fiskredskap eller för anläggande av smärre

inrättningar för tillgodogörande och förädling av. fiskets produkter, göra

ansökning därom för Göteborgs och Bohus län till Kungl. Maj.ts befallningshavande

i samma län och för rikets övriga län till lantbruksstyrelsen.

Dessa hushållningssällskap och landsting äro alltså låneförmedlare.

Kungl. Maj:ts bemälde befallningshavande och lantbruksstyrelsen

bevilja därefter iånen inom det belopp, varöver de äga förfoga. Från

fonden beviljat lån skall återbetalas inom högst 10 år med lika kapitalbelopp

varje år jämte upplupen ränta. För lån, spm beviljats hushållningssällskap

eller landsting, åtnjutes räntefrihet för första året, men

därefter erlägges ränta, som för vissa äldre numera till huvudsaklig de!

amorterade lån utgår efter 3 procent, men för lån, som utlämnats

dels under år 1907 med visst undantag och dels från och med år 1908,

utgår efter 3.6 procent. Den, som erhållit låneunderstöd av hushållningssällskap

eller landsting, skall åtnjuta samma räntefrihet och får ej avfordras

högre ränta än nyss sagts. Låneunderstöd må utgöra högst

10,000 kronor. Någon föreskrift angående den säkerhet, som låneförmedlarna

äga avfordra sina låntagare, finnes icke. Det är antagligt, att

säkerheten i regel utgöres av borgen.

Lånetiden är, som nämnt, högst 10 år. I Göteborgs och Bohus

län synes den i regel sättas till antingen 5 eller 8 år.

Till följd av det disponibla lånebeloppets fördelning har huvudmassan

av lånen utgått till Göteborgs och.Bohus län, varest de förmedlas

av landstinget. I övriga delar av riket sker låneförmedlmgen

genom hushållningssällskapen. Enligt uppgift från statskontoret utgjorde

fåneförmedlarnas kapitalskuld vid 1911 års utgång:

Göteborgs och Bohus läns landsting ........................ kronor 2,076,437: so

Hushållningssällskapen......................................................*__________596,869: 54

Summa kronor 2,673,307: 0 4

Förvaltningsbidrag eller liknande gottgörelse utgår icke för låneförmedling

från denna fond. Vid 1911 års Riksdag väcktes, emelertid

motioner i syfte att dylikt bidrag måtte medgivas. Uti sitt med

anledning av dessa motioner avgivna utlåtande yttrade jordbruksutskottet,

att utskottet icke ville bestrida, att beträffande förlusterna, vid lörmedlingsrörelsen

faran därför vid fiskerilånen vore i sig själv måhfinda

större än vid egnahemslånen, ehuru densamma på grund av lånerörelsens,

med undantag endast för Göteborgs och Bohus län, förhållandevis

ringa omfattning praktiskt taget ej syntes kunna jämnställas med risken

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 49.

vid egnahemslånerörelsen. Yad anginge det med lånerörelsen förenade

arbetet och besväret, det vill säga själva låneförmedlarens, måste detta,

enligt utskottets förmenande, anses såsom långt mindre beträffande ett lån

ur fiskerilånefonden än i fråga om ett lån ur egnahemslånefonden. Vidkommande

slutligen de av lånerörelsen betingade kostnader ansåge utskottet,

att även i detta avseende en väsentlig skillnad förefunnes mellan

de båda slagen av lånerörelse. Egnahemslåneförmedlaren måste nämligen

ofta föranstalta om besiktning å stället av lägenhet, för vilken lån söktes,

samt för varje särskilt lån genom sakkunnig person granska lägenheten

rörande lagfarts- och inteckningsbandlingar ävensom meddela lånesökanden

upplysningar och råd i olika avseenden, vilket allt åsamkade låneförmedlaren

avsevärda kostnader. Liknande eller andra kostnader förekomme

däremot endast i mycket ringa omfattning vid fiskerilånerörelsen.

Utskottet framhöll slutligen, att de förvaltningsbidrag, som medgåves

egnahemslåneförmedlare, icke vore att betrakta såsom något slags ersättning

för vederbörande låneförmedlares möda, utan endast avsåge att

betäcka — utom möjliga förluster •— de för låneförmedlaren genom

lånerörelsen uppkommande kostnaderna. Med anledning av vad utskottet

sålunda anfört, fann utskottet sig böra hemställa, att omförmälda motioner

icke måtte av Riksdagen bifallas. Denna utskottets hemställan biträddes

sedermera av Riksdagen.

Frågan om dylikt bidrag upptogs därefter inom Göteborgs och

Bohus län. I skrivelse till detta läns landsting år 1911 fäste fiskerilånenämnden

landstingets synnerliga uppmärksamhet på frågan, som

syntes innebära så mycket av billighet och rättvisa, att den enligt nämndens

förmenande borde ånyo frambäras för statsmyndigheterna. Att landstinget

för sin del komme att få vidkännas förluster å förmedlingen av

fiskerilån, vore redan tydligt, och sannolikt vore väl också, att, trots all

försiktighet vid utlåningen och all månhet om betryggande säkerhets

anskaffande, än ytterligare risker i avseende å låneåterbetalningarna framdeles

kunde uppstå för landstinget. De av landstinget bestridda driftkostnaderna

för lånerörelsen hade under nämndens förvaltningstid uppgått

till följande belopp, nämligen: under år 1908 2,310 kronor 87 öre, år

1909 2,019 kronor 16 öre och år 1910 2,133 kronor 81 öre. I mån som

lånerörelsen tilltoge i omfång och förvaltningen försvårades, komme utgifterna

givetvis att växa. Under sådana förhållanden syntes det icke böra

vara landstinget likgiltigt, om bidrag för ändamålet erhölles eller ej, och

om man, vilket syntes vara fullt riktigt, jämnställde fiskerilåneförmedlingen

med egnahemslåneförmedlingen, borde det vara i sin ordning, att

statsbidrag bereddes till täckande av kostnader och förluster för den

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 49.

förra rörelsen lika val som för den senare. Det kunde ej bestridas, att

ett statsändamål tillgodosåges i bådadera fallen. Då nämnden således

ansåge det vara önskvärt, att framställning om statsbidrag för fiskerilåneförmedlingens

handhavande förnyades, funne nämnden det välbetänkt,

om landstinget genom hänvändelse till Knngl. Maj:t sökte föra denna

för länet långt ifrån oväsentliga ekonomiska fråga fram till en snar och

lycklig lösning. Eu utredning om densammas betydelse och räckvidd

syntes lämpligast genom Rungl. Maj:ts föranstaltande kunna åvägabringas.

Åven landstingets förvaltningsutskott fann uti avgivet yttrande

det vara angeläget, att kostnaderna för utlåningen av statens medel till

fiskerinäringens befrämjande åtminstone delvis bestredes av statens egna

medel ävensom att låneförmedlarna icke ensamma stode risken vid inträffande

förluster å låneförmedlingen, och förordade förvaltningsutskottet

bifall till fiskerilånenämndens framställning.

Fiskerilånenämnden meddelade, att under åren 1910 och 1911

förluster uppstått till ett sammanlagt belopp av 8,639 kronor 42 öre.

Uti en till Kungl. Maj:t den 31 oktober 1911 ställd, av Kungl.

Maj:ts befallningshavande i Göteborgs och Bohus län överlämnad skrift

har därefter landstinget, under åberopande av vad fiskerilånenämnden

och förvaltningsutskottet anfört, hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes för

Riksdagen framlägga proposition rörande anvisande av statsbidrag för

bestridande av kostnaderna för och täckande av möjliga förluster vid

fiskerilåneförmedlingen.

Statskontoret har den 19 januari 1912 avgivit utlåtande över

denna framställning och därvid förklarat sig dela den av jordbruksutskottet

år 1911 uttalade uppfattningen, att i fråga om det med lånerörelsen

förenade arbetet och av densamma betingade kostnader en väsentlig

skillnad måste anses förefinnas mellan fiskerilånen och egnahemslånen,

och har statskontoret ansett sig böra i anslutning till de synpunkter,

utskottet i detta avseende framhållit, hemställa, att framställningen, i vad

densamma avsåge anvisande av statsbidrag för bestridande av kostnader

för fiskerilåneförmedlingen, måtte lämnas utan avseende.

Vad åter anginge ersättning för de förluster, som genom fiskerilånerörelsen

uppstode för låneförmedlare, ställde sig frågan, enligt statskontorets

uppfattning, på ett i viss män annat sätt. Skulle det med

fiskerilånefonden likasom med andra dylika fonder avsedda syftemål

vinnas, vore det utan tvivel nödvändigt, att långivaren vid lånens utlämnande

ginge till väga med en viss liberalitet, så att han icke på den

säkerhet, som för lånen borde presteras, ställde de stränga fordringar,

som vore på sin plats, då det blott gällde placering av medel på möj
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 49. 15

ligast betryggande sätt. En ganska given risk för förluster å lånerörelsen

förelåge därför, och det syntes kunna antagas, att denna risk

åtminstone icke vore mindre vid fiskerilånerörelsen än vid övriga likartade

slag av statens lånerörelse. Det syntes icke utan vidare vara

klark att en sålunda uppkommen förlust borde i sin helhet drabba vare

sig låneförmedlaren eller staten såsom långivare. Å ena sidan vore det

mål, som åsyftades med den ifrågavarande fonden, eller fiskerinäringens

befrämjande genom låneunderstöd för anskaffande av fiskebåtar och fiskredskap

samt för anläggande av smärre inrättningar för tillgodogörande

och förädling av fiskets produkter, ett ortsintresse av sådan betydenhet,

att det icke kunde anses obilligt, att, sedan staten genom tillhandahållande

av medel berett tillgång för utlämnande av lån på billiga och

i. övrigt fördelaktiga villkor åt fiskarbefolkningen och därigenom kraftigt

tillgodosett omförmälda intresse, även orten i sm ordning- finge underkasta

sig vissa uppoffringar för ändamålet. Men då å andra sidan fiskerinäringens

befrämjande på ovan angivet sätt onekligen även vore ett

statsintresse, ville statskontoret icke bestrida, att det kunde vara i sin

ordning, att staten övertoge någon del av risken för de förluster, som

kunde uppkomma å lånerörelsen. Statskontoret kunde dock icke tillstyrka,

att, på sätt landstinget syntes hava avsett, ett i rund summa

utgående eller efter vissa grunder beräknat statsbidrag ställdes till låneförmedlarens

disposition, utan förmenade, att, då fråga om gottgörelse

för liden förlust uppstode, sådan fråga i varje särskilt fall borde underställas

Kungl. Maj:ts prövning för utrönande, huruvida förlusten kunde

vara att tillskriva brist på nödig försiktighet vid lånets utlämnande.

Befunnes vid sådan prövning låneförmedlare hava iakttagit vad i detta

avseende skäligen kunnat fordras, syntes Kungl. Maj:t böra äga tillerkänna

låneförmedlaren gottgörelse för förlusten med skäligt belopp,

vilket dock icke i något fall syntes böra få överstiga hälften av den

uppkomna förlusten.

Statskontoret har därför hemställt, att Kungl. Maj:t måtte genom

nådig proposition av Riksdagen utverka bemyndigande att, där å låneunderstöd,

som från fonden för fiskerinäringens befrämjande utlämnats

av hushållningssällskap eller landsting, uppkommit förlust, Kungl. Maj:t

skulle. äga, på framställning av vederbörande hushållningssällskap eller

landsting och efter prövning av de i varje fall förekommande omständigheter,

. att av nämnda fonds medel anvisa hushållningssällskapet eller

landstinget gottgörelse för förlusten med skäligt belopp, vilket dock

icke i något fall finge överstiga hälften av den lidna förlusten.

Lantbruksstyrelsen har uti infordrat utlåtande den 28 februari

s. 16 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

16 Kungl. Maj:tv Nåd. Proposition Nr 49.

1912, under uttalande av att den från Göteborgs och Bohus läns landsting

utgångna framställningen, sådan den blivit av statskontoret tillstyrkt,

förtjänade det största avseende, förordat bifall till statskontorets

förberörda hemställan.

Då jag den 29 mars 1912 för Eders Kungl. Maj:t anmälde behovet

av kapitalökning för nu ifrågavarande fond för år 1913, omförmälde

jag i korthet detta ärende och yttrade, att frågan syntes naig,

med hänsyn till sina konsekvenser i avseende å andra statens lånefonder,

vara av sådan omfattning, att den icke utan en allsidig utredning kunde

bringas till avgörande, och att jag därför anhölle att vid annat tillfälle,

sedan dylik utredning vunnits, få underställa frågan Kungl. Mapts

^ Numera har i jordbruksdepartementet verkställts en sådan utredning.

Densamma har icke avsett sådana fonder, ur vilka medel av staten

utlånas direkt till enskilda låntagare. Därest nämligen förlust, som

ej kan täckas av lämnad säkerhet, uppkommer å dylikt lån, finnes ju

ingen annan än långivaren själv, d. v. s.. staten, som kan tillförbindas

att bära eller deltaga i förlusten, naturligtvis frånsett sådant fall, da

någon statens tjänsteman kan på grund av fel eller försumlighet kännas

skyldig till skadestånd. De flesta av statens utlånings fonder hava

denna natur. .

Frågan begränsar sig alltså till de fonder, från vilka^ utlåning- skei

genom låneförmedlare. Dessa fonder äro, förutom fiskerilånefonden, för

närvarande endast fyra, nämligen egnahemslånefonden, norrländska nyodlingsfonden,

hantverkslånefonden och tjänstemannasamhällets vid Mörbj

lånefond. Kungl. Maj:t har emellertid till innevarande års Riksdag avlåtit

förslag om inrättande av dels en täckdikningslånefond och dels en

fond för utlämnande av räntefria lån för inköp av ädla avelsston, ur

vilka bägge fonder lån skulle förmedlas genom hushållningssällskapen.

För förmedling av lån ur egnahemslånefonden utgår förvaltmngsbidrag

för täckande av för låneförmedlaren genom lånerörelsen uppkommande

kostnader och möjliga förluster. Bidraget uppgår till en

halv procent av låneförmedlarens icke till betalning förfallna kapitalskuld

vid årets början. Medel härtill anvisas numera såsom anslag till driftkostnader

för fonden. . ,

Beträffande åter norrländska nyodlingsfonden förefinnes icke någon

bestämmelse om förvaltningsbidrag till låneförmedlare eller om ersättning

till denne för förlust. Vid inrättandet år 1906 av denna fond

hade emellertid Kungl. Maj:ts befallningshavande i Västerbottens lan

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 49. 17

ifrågasatt, att låneförmedlarna skulle beredas räntevinst eller förvaltningsbidrag.

Men dåvarande chefen för jordbruksdepartementet avstyrkte

detta såsom varande varken erforderligt eller lämpligt. Det med nyodlingsfonden

avsedda ändamålet sammanhängde enligt hans åsikt så nära med

de uppgifter, vilka hushållningssällskapen hade till syfte att befrämja, att

han icke kunde finna det oberättigat att förutsätta, att sällskapen skulle

vara villiga att för ändamålet vidkännas vissa kostnader och måhända

även någon risk, ehuruväl denna icke syntes kunna bliva särdeles betydande.

Enahanda betraktelsesätt kunde i allt väsentligt tillämpas

jämväl i fråga om landstingen. Lånerörelsen från denna fond skulle

också ske i mindre omfattning och under enklare former än egnahemslånerörelsen.

Lån från hantverkslånefonden förmedlas genom Sveriges hantverksorgamsation.

Såsom bidrag till täckande av de för låneförmedlaren

genom lånerörelsen uppkommande förvaltningskostnader och andra

direkta utgifter har årligen anvisats av Riksdagen ett anslag av 2,000

kronor, numera utgående från fondens avkastning.

Från tjänstemannasamhällets vid Mörby lånefond förmedlas lån

genom tjänstemännens egnahemsförening å sagda plats. Någon bestämmelse

om förvaltningsbidrag eller ersättning för förlust finnes icke.

Betiäflande täckdikningslånefonden har jag i mitt anförande rörande

densammas inrättande framhållit, att enahanda betraktelsesätt, som år

1906 av departementschefen åberopats i fråga om norrländska nyodlingsfonden,

borde även i fråga om denna fond godkännas. Något förvaltningsbidrag

eller annan ersättning har jag därför icke föreslagit.

Ej heller i fråga om fonden för lån för inköp av avelsston har

jag ansett bestämmelse i dylikt syfte erforderlig eller lämplig.

. ^7 1111 om förmäl da fonderna hava således egnahemslånefonden

och i viss män även hantverkslånefonden tillgodosett låneförmedlarna i

77 förevarande hänseende. Dessa fonder kunna alltså lämnas å sido,

då frågan gäller konsekvenserna av ett medgivande härutinnan beträffande

fiskerilånefonden.

Innan jag vidare yttrar mig angående konsekvenserna i fråga

om de återstående fyra fonderna, vill jag nämna, att jag under inga

förhållanden finner mig kunna tillstyrka, att beträffande fiskerilåneförmedlmgen^

förvaltningsbidrag lämnas i likhet med vad som gäller för

egnahemslåneförmedlingen. Jag delar härvidlag jordbruksutskottets år

1911 uttalade och av statskontoret biträdda uppfattning. Fråga synes

mig endast kunna uppstå därom, huruvida statskontorets förslag, att

Kungl. Maj.t skulle berättigas att i enstaka fall efter särskild prövning

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 22 käft. (Nr 47—49.) 3 ^

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 49.

medgiva låneförmedlare ersättning för oförskylld förlust med högst hälften

av denna, må kunna antagas.

Då frågan begränsas på detta sätt, synas mig några konsekvenser

av betänkligare art icke böra kunna befaras. Jag anser mig

utan vidare kunna lämna å sido tjänstemannasamhällets vid Mörby lånefond,

där låneförmedlaren väl får betraktas såsom en sammanslutning

av de enskilda låntagarna. Vad de andra fonderna beträffar, är att

märka, att såväl lånerörelsen i dess helhet som isynnerhet de särskilda

låneunderstöden äro eller hava föreslagits att bliva vida mindre än vid

fiskerilånen. Norrländska nyodlingsfonden skall tillgodose ett årligt

lånebehov av 300,000 kronor, och intet låneunderstöd får överstiga 500

kronor. Täckdikningslånefonden är avsedd att årligen utlåna 200,000

kronor, och ingen låntagare skulle samtidigt få häfta i skuld till låneförmedlaren

för mer än 2,000 kronor. Ur fonden för inköp av avelsston

äro avsedda att årligen utlånas högst 100,000 kronor, varav högst 1,200

kronor för varje sto; och ingen låntagare skulle samtidigt få häfta i

skuld till låneförmedlaren för mer än 3,000 kronor.

Gent emot vad ovan anförts skulle kunna invändas, att även

fiskerilånen i vissa fall uppgå till små belopp och att särskilt hushållningssällskapens

förmedling av dylika lån är jämförelsevis obetydlig.

Detta må vara sannt. Men någon skillnad torde icke gärna kunna göras

mellan hushållningssällskapen samt Göteborgs och Bohus läns landsting,

vilket sistnämnda ensamt har en mycket stor låneförmedling och

redan fått vidkännas förluster.

Den sålunda förebragta utredningen lärer icke giva vid handen,

att ett bifall till statskontorets förslag, som isynnerhet beträffande

Göteborgs och Bohus län synes mig hava starka skäl för sig, skulle

medföra sådana konsekvenser, att man för deras skull borde underlåta

att slå in på den av statskontoret nu föreslagna vägen. Jag vill

vidare framhålla, att det ju icke är meningen att täcka alla förluster,

och än mindre hela förlusten, enär ju endast högst hälften av densamma

skulle på grund av påvisade särskilda omständigheter kunna ersättas.

I överensstämmelse med statskontoret och lantbruksstyrelsen finner

jag mig alltså böra hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte i proposition

föreslå Riksdagen medgiva,

att, där å låneunderstöd, som från fonden för fiskerinäringens befrämjande

utlämnats av hushållningssällskap eller landsting, uppkommit

förlust, Kungl. Maj:t må, på framställning av vederbörande hushållningssällskap

eller landsting, efter prövning av de i varje fall förekommande

omständigheter, äga att av nämnda fonds medel anvisa hushållnings
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 49-

sällskapet eller landstinget gottgörelse för den lidna förlusten med skäligt

belopp, vilket dock icke i något fall må överstiga hälften av samma

förlust.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall och förordnade tillika, att proposition i

ämnet skulle med den lydelse, bilaga — till detta

protokoll utvisar, avlåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

Hjalmar Almgren.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.