Sök i Ratio Lex

Angående bidrag till Stockholms stad för anskaffande av en isbrytare

1913-01-14 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1913:51, Angående bidrag till Stockholms stad för anskaffande av en isbrytare

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

1

Nr Öl.

Kungl. Maj:ts nådign proposition till riksdagen angående bidrag

till Stockholms stad för anskaffande av en isbrytare;

given Stockholms slott den 14 januari 1913.

Under åberopande av bilagda statsrådsprotokoll över sjöförsvarsärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att, under de i statsrådsprotokollet angivna villkor, såsom bidrag

till Stockholms stad för anskaffande av en för genombrytande av packis

byggd isbrytare av storlek och beskaffenhet i övrigt, som av marinförvaltningen

prövas vara för marinens behov tillfredsställande, bevilja ett

anslag av 350,000 kronor samt därav på extra stat för år 1914 anvisa

halva beloppet eller 175,000 kronor, att utgå med hälften eller 87,500

kronor från vardera av riksstatens femte och sjunde huvudtitlar, med

rätt för Kungl. Maj:t att disponera nämnda belopp å 175,000 kronor

redan under år 1913.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Jacob Larsson.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 24 käft. (Nr 51).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

Utdrag av protokollet över sjö för sv ar särenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott

den 14 januari 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvård,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

friherre Adelswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Efter gemensam beredning inom sjöförsvars- och finansdepartementen

anförde chefen för sjöförsvarsdepartementet, statsrådet Larsson därefter.

Den 15 september 1910 väcktes inom Stockholms stadsfullmäktige

motion med förslag om uppdrag åt stadens hamnstyrelse att infordra

ritningar och kostnadsförslag å en modärn isbrytare nr 2, tillräckligt

stark att forcera packis utanför inloppet till Stockholms skärgård.

Över denna motion avgåvos yttranden av stadens handels- och sjöfartsnämnd

samt av hamnstyrelsen, varefter ärendet den 19 juli 1911 ånyo behandlades

av stadsfullmäktige. Därvid väcktes motion med förslag,

att stadsfullmäktige, innan beslut definitivt fattades, skulle träda i

underhandling med Kungl. Maj:t för att utröna, om samverkan mellan

staten och staden kunde uppnås i syfte att erhålla en för genombrytande

av packis fullt effektiv isbrytare med fördelning av kostnaderna för

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51. 3

densammas anskaffning, drift och underhåll. Stadsfullmäktige uppdrogo

i anledning härav åt hamnstyrelsen att utreda frågan, och anhöll på

grund härav styrelsen i eu den 27 november 1911 till chefen för sjöförsvarsdepartementet

aflåten skrivelse om meddelande dels huruvida

bemälde departementschef kunde finna skäl föreslå Kungl. Maj:t att

deltaga i anskaffnings- och driftkostnader för en isbrytare nr 2, dels

i så fäll vilken typ borde väljas.

Genom remiss den 4 december 1911 anmodades marinförvaltningen

och chefen för marinstaben att inkomma med gemensamt yttrande i

anledning av denna framställning; och avgåvo dessa myndigheter efter

samråd med inspektören av flottans övningar till sjöss den 2 mars 1912

sådant yttrande, däri anfördes:

att behovet av starka och pålitliga isbrytare å ett kustområde, vars

skärgårdar och hamnar under vissa årstider vore isbetäckta, vore

påtagligt;

att, då flera av flottans fartyg ägde större bredd och djupgående än

den nuvarande isbrytaren i Stockholm, staten hade ett uppenbart

intresse att en ny isbrytare av större typ än den nuvarande komme

till stånd;

att vid sådant förhållande det vore rimligt, det staten deltoge i anskaffningskostnaden

samt bidroge till fartygets årliga driftkostnader;
att

en isbrytare av samma typ, som den år 1911 till Riga stad av

Göteborgs nya verkstadsaktiebolag levererade isbrytaren »Peter der

Grosse» vore den lämpligaste, med längd överallt 55,5 m., längd

i vattenlinjen 52,o m., största bredd 15,5 m., bredd i vattenlinjen

14,8 m., medeldjupgående 6,45 m., deplacement 1,900 tons, ind.

effekt: i förliga maskin 1,200 kkr och i akterliga maskin 2,500 hkr

samt anskaffningskostnad 900,000 kronor, dock att fartyget borde

förlängas till c:a 60,5 m., bredden ökas till c:a 17 m. och dpipet

ej överstiga 6,5 m.;

att kostnaden för ett sålunda modifierat fartyg komplett med inventarier

och reservdelar beräknades till 925,000 kronor;

att, som hamnstyrelsen våren 1911, då den ingick till stadsfullmäktige

med framställning om ny isbrytare, syntes härför hava avsett en

summa av 600,000 kronor, staten borde bidraga med ungefär en

tredjedel av här ovan angivna anskaffningskostnad, 925,000 kronor,

dock icke med över 350,000 kronor, vilket belopp, med hänsyn

till att handelsflottans intressen därvid i avsevärd mån bleve till
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

godosedda, borde utgå av handels- och sjöfartsfonden med årliga

bidrag under tre år;

att det nu utgående årliga bidraget från handels- och sjöfartsfonden för

nuvarande isbrytarens drift av 12,000 kronor borde — därest föreslagen

isbrytare komme till stånd — ökas med .18,000 kronor, samt

att staten såsom ersättning för bidragen borde äga rätt att under fredstid

mot bestridande av kostnaden för förbrukade materialier under

vintertid, såvitt öppenhållandet av den för handelssjöfarten erforderliga

rännan ej härigenom äfventyrades, disponera fartyget efter

för varje gång med hamnstyrelsen träffad överenskommelse, varjämte

huvudritningar till fartyget ävensom inkommande anbud å

fartygets byggande skulle meddelas marinförvaltningen.

Efter nådig remiss har kommerskollegium den 23 maj 1912 avgivit

underdånigt utlåtande i ärendet och därvid tillika överlämnat av kollegium

begärda yttranden från Kungl. Maj:ts befallningshavande i Stockholms

län, Stockholms stads handels- och sjöfartsnämnd samt Stockholms

handelskammare.

Kungl. Maj:ts befallningshavande har framhållit behovet av att den

inom Stockholms skärgård använda isbrytarmaterielen bleve av bästa

beskaffenhet och anser önskvärt, att det ifrågasatta samarbetet mellan

staten och staden komme till stånd.

Stockholms stads handels- och sjöfartsnämnd har anfört, att en isbrytare

av den typ, som hamnstyrelsen ursprungligen föreslagit (d. v. s.

för en anskaffningskostnad av omkring 600,000 kronor), vore fullt tillräcklig

för handelssjöfartens behov och mera lättnavigerad i de trånga

farvattnen i Stockholms skärgård, särskilt vid löstagandet av fartyg, som

fastnat i isen, än en större isbrytare av »Peter der Grosses» dimensioner.

Då emellertid flottans intressen syntes påkalla byggandet av en isbrytare

av den större typen, vilken även för handelssjöfartens behov ägde företräde

däri, att den borde på kortare tid kunna utföra samma arbete som

den mindre isbrytaren, ansåge nämnden så stora praktiska och ekonomiska

skäl tala för denna större typ, att betänkligheterna måste vika;

under förutsättning likvisst att de ökade kostnader, som den större

typen komme att draga, bleve ersatta av statsverket. Nämnden har vidare

framhållit, att fartyget borde vara färdigt senast till 1914 års iskampanj.

Stockholms handelskammare har framhållit, att det vore ett oavvisligt

behov, att isbrytaren beställdes vid svenskt varv i så god tid, att den

bleve färdig åtminstone till vintern 1913—1914. Anmärkningar, som

framkommit om svårigheten att i skärgård manövrera ett större isbrytarfartyg,

ansåge kammaren obefogade samt förordade, att ett isbrytar
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51. 5

fartyg av den större typen med det snaraste anskaffades, under förutsättning

att staten deltoge i kostnaderna.

Kommerskollegium har för egen del anfört, att det givetvis vore av

stor betydelse för landets handel och industri, att dess huvudstad hade

en jämväl för stora handelsfartyg hela året tillgänglig hamn. Anskaffandet

av ett avsevärt större och kraftigare isbrytarfartyg än det Stockholms

stad för närvarande hade komme att möjliggöra detta även under

stränga vintrar. Kollegium har därför tillstyrkt framställningen och

hemställer, att Kungl. Maj:t måtte av statsmedel anvisa dels såsom bidrag

till anskaffande av ett isbrytarfartyg av den typ, marinförvaltningen

och chefen för marinstaben föreslagit, ett belopp av högst 350,000

kronor att till Stockholms stad utbetalas med en tredjedel under tre år,

dels ock ett anslag av 18,000 kronor att årligen utgå tills vidare under

en tid av fem år, räknat från och med det år, vid vars början fartyget

vore till användning i beredskap, under villkor att minst lika stort belopp

av staden användes till kostnaderna för fartygets drift och underhåll,

däri dock icke inberäknade ränta och amortering å stadens andel

i kostnaden för fartygets anskaffande, att fartyget i fredstid finge användas

för örlogsflottans räkning, såvitt öppenhållandet av den för

handelssjöfarten erforderliga rännan ej härigenom äventyrades, samt

att staden verkställde isbrytningsarbeten såsom hittills i Mälarens

segelleder.

Med avseende å den betydelse för sjöfarten på StockhoJm, som det

nya i sbry tarf artyget komme att få, har kollegium ansett, att berörda

bidrag till den årliga underhållskostnaden härför lämpligen borde bestridas

av handels- och sjöfartsfonden. Däremot syntes det kunna ifrågasättas,

huruvida det belopp 350,000 kronor, som betingades med särskild

hänsyn till örlogsflotta^ borde i sin helhet utgå ur nämnda fond

eller delvis av andra statsmedel.

Den 6 maj 1912 hade emellertid hamnstyrelsen, som inhämtat

innehållet i marinförvaltningens och chefens för marinstaben här ofvan

omförmälda yttrande och av detsamma dragit den slutsatsen, att sjöförsvarsdepartementet

skulle intaga en för realiserandet av förslaget om

en större isbrytare gynnsam ståndpunkt, ingått med en skrivelse till

stadsfullmäktiges beredningsutskott, vari meddelades, att för undvikande

av ytterligare tidsförlust styrelsen på basis av fem olika alternativa

förslag infordrat ritningar och kostnadsanbud från vissa svenska verkstäder.

Alternativen kunde egentligen sammanfattas till två olika typer,

nämligen:

dels den stora packisbrytaren, typ »Peter der Grosse», modifierad

enligt marinförvaltningens och chefens för marinstaben förslag, för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

vilken det lägsta inkomna anbudet upptog 982,000 kronor och den årliga

driftkostnaden beräknades till 72,995 kronor, (alternativ I),

dels och den mindre skärgårdsisbrytaren af mindre dimensioner än

nyssnämnda, men mer än dubbelt så stark som Stockholms nuvarande

isbrytare, med lägsta anbud å 650,000 kronor och årliga driftkostnaden

beräknad till 52,245 kronor, (alternativ 11).

Hamnstyrelsen ansåge behovet av en isbrytare n:r 2 oavvisligt, men

att ett fartyg af alternativ II vore fullt tillräckligt för handelssjöfarten

till och från Stockholm vintertiden och att, ur Stockholms stads enskilda

intressen, ingen anledning förelåge att gå utöver detta alternativ. Då

emellertid alternativ I innebure övervägande fördelar ur statsekonomisk

synpunkt, ställde sig hamnstyrelsen icke avvisande mot byggandet av

den större packisbrytaren, under oavvisligt villkor att staten betäckte

merkostnaden för anskaffning med 332,000 kronor samt deltoge i den

årliga merkostnaden med 20,750 kronor per år, varjämte isbrytaren

skulle bliva stadens uteslutande egendom och hamnstyrelsen äga obetingad

förmånsrätt till dess begagnande i fredstid. Tidsfrågan vore

av agörande betydelse, varför hamnstyrelsen ansåge, att frågan om

byggandet av.packisbrytaren enligt alternativ I borde förfalla, om ärendet

skulle fördröjas i avvaktan på eventuella ytterligare utredningar eller

underhandlingar med statsverket, och stadsfullmäktige i stället då besluta

sig för alternativ II.

Genom nådig remiss den 19 juni 1912 hava marinförvaltningen

och chefen för marinstaben anbefallts att gemensamt avgiva vidare utredning

och yttrande rörande nyttan och behovet för marinen av en

isbrytare av den här ovan förordade större typen; och hava med anledning

härav bemälda myndigheter, efter samråd med inspektören av

flottans övningar till sjöss, i underdånig skrivelse den 23 augusti 1912,

efter eu redogörelse för frågans utveckling, vidare anfört huvudsakligen

följande.

De omständigheter som för marinen framkallade behovet af en ny

isbrytare i Stockholm av packisbrytartyp, vore följande:

„ isförhållandena i Stockholms skärgård med angränsande delar av

Alands hav och Öregrunds skärgårdar, flottans strategiska användande,

den nuvarande bristen på isbrytare samt örlogsfartygens egen oförmåga

att bryta is.

Isförhållandena i Stockholms skärgård vore i allmänhet ej svårare

än att den nuvarande isbrytaren förmådde hålla en ränna öppen. Däremot

kunde i enstaka fall packis av svårare beskaffenhet lägga sig vid

de yttersta skären, detta särskilt utanför Söderarm och Sandhamn.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kung1. Maj.is Nåd. Proposition Nr 51.

Inom. Singö och Gräsö skärgård vore isförhållandena tämligen drägliga

söderifrån intill Öregrund, men bleve i öregrundsgrepen av svårare

beskaffenhet. Öster om Gräsön samlades ofta svåra packismassor, om

också isförhållandena ej vore av så besvärande art som mitt emot inom

åländska och finska skärgårdspartierna. En i kärnis bruten ränna

höile.sig i allmänhet öppen längre eller kortare tid, beroende på temperaturen,

medan packisrännan genast gånge ihop. Gällde det sålunda

operationer på olika håll, vore det tydligt, att en isbrytare, särskilt

om denna vore av skärgårdstyp, förmådde föga uträtta.

För upprätthållandet av svenska flottans rörelsefrihet vore det erforderligt,

att svenska fartyg även vintertiden kunde komma till och

från Singö- och Oregrunds skärgårdar samt till Ålands hav.

Härför krävdes emellertid en starkare isbrytare än den Stockholms

stad för närvarande ägde. Denna isbrytare vore för övrigt den enda

egentliga isbrytare, som funnes på svenska ostkusten, ett förhållande,

som måste anses innebära avsevärda olägenheter.

Örlogsfartygen själva vore föga lämpade att bryta is. Torpedkryssare,

jagare och torpedbåtar vore härifrån fullkomligt uteslutna,

och, hvad pansarbåtarna beträffade, vore deras stävform icke lämpad

för brytning, hvartill komme, att isens hårda pressning mot fartygssidan

kunde åstadkomma farligt tryck i vattenlinjen vid de ställen föröver,

där . gördelpansaret böjde inåt fartyget och föröver fortsattes av

vanlig plåt.

heten, att flera av flottans nuvarande fartyg hade större bredd och

djupgående än den nuvarande isbrytaren.

Av det sagda framginge, att flottan hade stort intresse av att

en ny, större . isbrytare tillkomme i Stockholm och att sålunda staten

borde, såsom förut blivit föreslaget, samverka med Stockholms stad vid

anskaffande och underhåll av en ny isbrytare.

Den del av anskaffningskostnaden, varmed staten enligt hamnstyrelsens

senaste förslag den 6 maj 1912 borde bidraga, eller 332,000

kionoi, hölle sig inom den summa, som marinförvaltningen och chefen

för marinstaben förutsatt i sitt förenämnda yttrande den 2 mars 1912.

Ökningen av det arliga bidraget till omkostnader angåves av hamnstyrelsen

till 20,750 kronor och överskrede sålunda något den ökning

med 18,000. kronor i nuvarande statsbidrag, hvilken föreslagits i sisD

berörda skrivelse. Det, syntes även, som om staten skulle kunna utsträcka

sitt årliga bidrag med utöver nu utgående belopp, 12,000

kronor, ytterligare högst 21,000 kronor.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

Marinförvaltningen och chefen för marinstaben hava sålunda

hemställt,

dels att Kungl. Maj:t täcktes av statsmedel anvisa såsom bidrag

till anskaffande av ett isbrytarfartyg av den typ, som i hamnstyrelsens

skrivelse den 6 maj 1912 betecknats med alt. I, ett belopp av högst

350,000 kronor, att till Stockholms stad utbetalas med hälften under

hvart och ett av två år;

dels att det årliga bidraget från handels- och sjöfartsfonden till

Stockholms stad måtte tillsvidare höjas från nuvarande 12,000 kronor

med högst 21,000 kronor till högst 33,000 kronor, att utgå från och

med det år, vid vars början fartyget vore färdigt till användning, och

under villkor att minst lika stort belopp av staden användes till kostnaderna

för fartygets drift och underhåll, vari dock ej borde inräknas

ränta och amortering å stadens andel i kostnaden för fartygets anskaffande;
dels

ock att, såsom ersättning åt staten för bidragen till anskaffningskostnad

och årlig driftkostnad , fartyget, som syntes böra bliva

stadens uteslutande egendom, finge av staten i fredstid — under vintertid

dock endast såvidt ej öppenhållandet av för handelssjöfarten erforderlig

ränna härigenom äventyrades — mot bestridande av kostnaden

för förbrukade materialier disponeras, efter för varje gång mellan sjöförsvarsdepartementet

och hamnstyrelsen träffad överenskommelse.

Avenså borde fordras, att staden liksom hitintills verkställde isbrytningsarbeten

i Mälarens segelleder samt att huvudritningar till

fartyget ävensom inkommande anbud å fartygets byggnad meddelades

marinförvaltningen.

Efter tidpunkten för avlåtande av ovannämnda utlåtande av den 23

augusti 1912 har marinförvaltningen från hamnstyrelsen mottagit tre

skrivelser i berörda fråga, dagtecknade den 22 oktober, den 18 november

och den 9 december, allt år 1912, i syfte att bereda ämbetsverket

tillfälle att snarast möjligt avgiva den framställning till Kungl.

Maj:t, som kunde av i skrivelserna omförmälda förändrade förhållanden

påkallas; och har marinförvaltningen i anledning härav med skrivelse

den 24 december 1912 överlämnat avskrift av omförmälda skrivelser.

I skrivelsen den 22 oktober har hamnstyrelsen till en början erinrat

därom att, då frågan den 28 juni 1912 förelåg till avgörande hos

Stockholms stadsfullmäktige, dessa besluta återremittera ärendet till

hamnstyrelsen för fortsatta underhandlingar med Kung]. Maj:t, vars besked

enligt vunna upplysningar icke kunde vara att förvänta förrän

tidigast någon tid efter riksdagens början år 1913. Hamnstyrelsen har

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

9

vidare meddelat, att, sedan de anbud å en isbrytare, som skulle

tillgodose både stadens och flottans behov förfallit, hamnstyrelsen

ansett tiden vara inne att söka vinna kännedom om de kostnader

en isbrytare af de ifrågasatta dimensionerna skulle komma att

betinga vid den tidpunkt, då besked från Kungl. Maj:t kunde

vara att i frågan tidigast förvänta. Av denna anledning hade hamnstyrelsen

samtidigt från de verkstäder, som förut inkommit med anbud

å en dylik isbrytare, infordrat dels approximativa prisuppgifter å sagda

fartygs bygga ad till den 15 november 1912, dels ock definitiva anbud

därå till den 20 januari 1913 med giltighetstid till utgången av mars

månad sistnämnda år, i och för inhämtande af Riksdagens beslut i anledning

av eu utav Kungl. Maj:t eventuellt till riksdagen avlåten proposition

i ämnet.

I skrifvelsen den 18 november har hamnstyrelsen tillkännagifvit,

att approximativa kostnadsuppgifter inkommit till hamnstyrelsen; och

har styrelsen hemställt, att marinförvaltningen ville taga del av dessa

uppgifter, vilka tillsvidare borde förblifva konfidentiella och icke utlämnas

av styrelsen.

Enligt vad marinförvaltningen meddelat i sin skrivelse den 24 december

1912 hade detta även skett på mellan marinförvaltningens chef

och hamnstyrelsen överenskommet sätt och av dessa uppgifter framgått,

att en isbrytare, som uppfyller de av marinförvaltningen och chefen för

marinstaben angivna fordringar, icke syntes kunna erhållas till ett sådant

pris, att ett belopp av 350,000 kronor är tillräckligt att bestrida omkring

en tredjedel av hela anskaffningskostnaden för fartyget, ävensom

att all tanke på att erhålla en ny isbrytare till vintern 1913—1914

måste uppgivas.

Slutligen har hamnstyrelsen i skrivelsen den 9 december framhållit

vikten av att det statsbidrag, som marin förvaltningen och chefen

för marinstaben föreslagit skola utgå till Stockholms stad för anskaffande

av ett isbrytarfartyg höjdes, försåvitt ifrågasatt samverkan emellan

Kung!. Maj:t och Stockholms stad i förenämnda syfte måtte kunna

fullföljas. På det i alla händelser någon fara icke måtte uppstå, att

den nya isbrytaren icke skulle kunna tagas i bruk vintern 1914-—1915,

funne hamnstyrelsen det därför nödvändigt, att behandlingen av frågan

så påskyndades, att fartyget kunde beställas före utgången av mars

månad 1913, och ämnade hamnstyrelsen därför, så snart de definitiva

anbuden den 20 januari 1913 inkommit, hos beredningsutskottet hemställa,

dels att stadsfullmäktige ville besluta att bevilja erforderliga medel

till anskaffande antingen av den större isbrytaren, i händelse tillräck
Bihang

till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 21 haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Chefen för

sjöförsvarsdepartementet.

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

ligt statsbidrag till såväl anskaffning som drift beviljades, eller i motsatt

fall av deri mindre, som ansetts tillräcklig för händelse]öfärtens behov,

dels ock att ärendet måtte bliva föremål för så skyndsam behandling,

att stadsfullmäktiges beslut kunde fattas i god tid före utgången

af nästkommande mars månad.

Hamnstyrelsen har därför anhållit, att marinförvaltningen ville utverka

framställning till riksdagen om beviljande av dels ett anslag för

en gång av 425,000 kronor eller det mindre belopp, som erfordrades

för att statens bidrag till anskaffande för Stockholms stads räkning

av ett isbrytarfartyg av den typ, som vid ärendets tidigare behandling

befunnits ur flottans synpunkt tillfredsställande, skulle uppgå till en

tredjedel av anskaffningskostnaden, dels ock 20,750 kronor att utgå

årligen, efter det den nya isbrytaren tagits i bruk, såsom ersättning

för de ökade årliga kostnaderna för fartygets drift, assurans och underhåll

eller det mindre belopp, som motsvarade en tredjedel av stadens

samtliga utgifter för sagda kostnaders bestridande; och har styrelsen

slutligen anhållit, att behandlingen av detta ärende måtte så bedrivas,

att riksdagens beslut kunde föreligga i god tid före utgången av nästkommande

mars månad.

För egen del har marinförvaltningen i sin sist omförmälda skrivelse

anfört, att, enär av hamnstyrelsens ovannämnda skrivelser och

de från verkstäderna inkomna approximativa kostnadsuppgifterna framginge,

att ett isbrytarfartyg av den typ, marinförvaltningen och chefen

för marinstaben föreslagit, icke numera kunde erhållas för förut uppgiven

kostnad och då det syntes marinförvaltningen skäligt, att staten

bidroge med en tredjedel av anskaffningskostnaden, hemställde ämbetsverket,

att det i marinförvaltningens och chefens för marinstaben

skrivelse den 23 augusti 1912 begärda statsbidraget måtte höjas från

högst 350,000 till högst 425,000 kronor eller det mindre belopp, som

motsvarade en tredjedel av anskaffningskostnaden, under i övrigt i nyssnämnda

skrivelse angivna bestämmelser och villkor, samt att ett årligt

bidrag för fartygets drift, assurans och underhåll av 20,750 kronor

eller det mindre belopp, som motsvarade en tredjedel av Stockholms

stads samtliga utgifter för sagda kostnaders bestridande, måtte av statsmedel

anvisas.

Av den i ärendet förebrakta utredningen torde framgå, att anskaffandet

av ett isbrytarfartyg, tillräckligt kraftigt att kunna även under

särskilt svåra isförhållanden betrygga öppen sjöförbindelse med huvudstaden,

icke kan betraktas allenast såsom ett lokalt intresse för huvud
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

11

staden, utan måste otvivelaktigt anses vara av stor betydelse för landet

i dess helhet. Vad marinförvaltningen och chefen för marinstaben efter

samråd med inspektören av flottans övningar till sjöss anfört i ovan

omförmälda skrivelser den 2 mars och den 23 augusti 1912 synes mig

tydligen ådagalägga, att det för flottan skulle vara synnerligen förmånligt

att äga tillgång till ett dylikt kraftigt fartyg av packisbrytaretyp.

Och sådan förmån torde icke stå att vinna på en för staten ekonomiskt

gynnsammare väg än genom samverkan mellan staten och Stockholms

stad, så som blivit från stadens sida ifrågasatt. Då vidare, såsom kommerskollegium

framhållit, det givetvis är av stor betydelse för landets

handel och industri, att dess huvudstad har en jämväl för stora handelsfartyg

hela året om tillgänglig hamn, anser jag mig böra tillstyrka,

att staten bidrager till anskaffandet av en för genombrytande av packis

fullt effektiv isbrytare samt till årliga driften och underhållet av densamma.

Vid övervägande av det belopp, hvarmed staten skäligen kan

föranledas bidraga till anskaffningen av ett dylikt fartyg, anser jag

detta belopp icke böra beräknas högre än till 350,000 kronor, att till

Stockholms stad utbetalas med hälften under vart och ett av två år.

Anslag härför synes mig böra begäras hos riksdagen på extra stat och

lika fördelas mellan femte och sjunde huvudtitlarna. Med hänsyn till

angelägenheten därav att fartyget snarast möjligt kommer till utförande,

anser jag hälften av anslaget böra få disponeras redan under innevarande år.

I fråga om driftkostnaden tillåter jag mig erinra, att staden redan för

närvarande åtnjuter, för öppenhållande vintertiden av segelleden till Stockholm,

ett årligt bidrag av 12,000 kronor från handels- och sjöfartsfonden,

och anser jag nu ifrågasatt höjning av detta bidrag jämväl böra utgå

från samma fond.

Såsom ersättning åt staten för ifrågavarande bidrag till anskaffningskostnad

och årlig driftkostnad torde, på sätt marinförvaltningen och

chefen för marinstaben hemställt, böra föreskrivas, att fartyget, som synes

böra bliva stadens uteslutande egendom, må av staten i fredstid — under

vintertid dock endast såvitt ej öppenhållandet av för handelssjöfarten

erforderlig ränna härigenom äventyras — mot bestridande av kostnaden

för förbrukade materiali er disponeras, efter för varje gång mellan sjöförsvarsdepartementet

och hamnstyrelsen träffad överenskommelse.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre Adelswärd anförde

härefter.

I likhet med chefen för sjöförsvarsdepartementet anser jag här

föreligga ett sådant statsintresse, att ett bidrag från statens sida till

Chefen för

finansdepartementet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Chefen för

sjöförsvarsdepartementet.

12 KungI Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

ifrågavarande isbrytarfartyg måste anses väl . motiverat. Beträffande

beloppet av sådant bidrag till fartygets anskaffning instämmer jag även

med chefen för sjöförsvarsdepartementet, och torde hälften av bidraget

till anskaffningskostnaden böra anvisas att utgå under riksstatens sjunde

huvudtitel. Med avseende å den betydelse för sjöfarten på Stockholm,

som det nya fartyget kommer att få, har jag icke något att erinra

mot att det av Stockholms hamnstyrelse i dess skrivelse den 9 december

1912 angivna bidraget till driftkostnaderna, högst 20,750 kronor, beviljas

och i likhet med bidraget för den nuvarande isbrytaren kommer

att utgå av handels- och sjöfartsfonden. Jag har fördenskull för avsikt,

att, så framt förslag om bidrag av statsmedel till anskaffning av ifrågavarande

isbrytare skulle vinna Kungl. Maj:ts och riksdagens bifall, därefter

i sinom tid hos Kungl. Maj:t göra framställning om beviljande från

nämnda fond av dylikt årligt tillskott till driftkostnadernas bestridande.

Chefen för sjöförsvarsdepartementet anförde slutligen.

Åberopande vad sålunda i ärendet förekommit hemställer jag,

att Eders Kungl. Maj: t täcktes föreslå riksdagen, att, under de av

mig här ovan angivna villkor, såsom bidrag till Stockholms stad för

anskaffande av en för genombrytande av packis byggd isbrytare av

storlek och beskaffenhet i övrigt, som av marinförvaltningen prövas

vara för marinens behov tillfredsställande, bevilja ett anslag av

350,000 kronor samt därav på extra stat för år 1914 anvisa halva

beloppet eller 175,000 kronor, att utgå med hälften eller 87,500 kronor

från vardera av riksstatens femte och sjunde huvudtitlar, med rätt för

Kungl. Maj:t att disponera nämnda belopp å 175,000 kronor redan under

år 1913.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall, och skulle proposition till riksdagen avlåtas

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ii. Sundin.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1913:19 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition till Riksdagen angående bidrag till Stockholms stad för anskaffande av en isbrytare. s. 1 i texten