Angående bidrag till Stockholms stad för anskaffande av en isbrytare
1913-01-14 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1913:51, Angående bidrag till Stockholms stad för anskaffande av en isbrytare
Dokumentets text
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.
1
Nr Öl.
Kungl. Maj:ts nådign proposition till riksdagen angående bidrag
till Stockholms stad för anskaffande av en isbrytare;
given Stockholms slott den 14 januari 1913.
Under åberopande av bilagda statsrådsprotokoll över sjöförsvarsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att, under de i statsrådsprotokollet angivna villkor, såsom bidrag
till Stockholms stad för anskaffande av en för genombrytande av packis
byggd isbrytare av storlek och beskaffenhet i övrigt, som av marinförvaltningen
prövas vara för marinens behov tillfredsställande, bevilja ett
anslag av 350,000 kronor samt därav på extra stat för år 1914 anvisa
halva beloppet eller 175,000 kronor, att utgå med hälften eller 87,500
kronor från vardera av riksstatens femte och sjunde huvudtitlar, med
rätt för Kungl. Maj:t att disponera nämnda belopp å 175,000 kronor
redan under år 1913.
De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Jacob Larsson.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 24 käft. (Nr 51).
1
2
Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.
Utdrag av protokollet över sjö för sv ar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott
den 14 januari 1913.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvård,
Statsråden Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswård,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Efter gemensam beredning inom sjöförsvars- och finansdepartementen
anförde chefen för sjöförsvarsdepartementet, statsrådet Larsson därefter.
Den 15 september 1910 väcktes inom Stockholms stadsfullmäktige
motion med förslag om uppdrag åt stadens hamnstyrelse att infordra
ritningar och kostnadsförslag å en modärn isbrytare nr 2, tillräckligt
stark att forcera packis utanför inloppet till Stockholms skärgård.
Över denna motion avgåvos yttranden av stadens handels- och sjöfartsnämnd
samt av hamnstyrelsen, varefter ärendet den 19 juli 1911 ånyo behandlades
av stadsfullmäktige. Därvid väcktes motion med förslag,
att stadsfullmäktige, innan beslut definitivt fattades, skulle träda i
underhandling med Kungl. Maj:t för att utröna, om samverkan mellan
staten och staden kunde uppnås i syfte att erhålla en för genombrytande
av packis fullt effektiv isbrytare med fördelning av kostnaderna för
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51. 3
densammas anskaffning, drift och underhåll. Stadsfullmäktige uppdrogo
i anledning härav åt hamnstyrelsen att utreda frågan, och anhöll på
grund härav styrelsen i eu den 27 november 1911 till chefen för sjöförsvarsdepartementet
aflåten skrivelse om meddelande dels huruvida
bemälde departementschef kunde finna skäl föreslå Kungl. Maj:t att
deltaga i anskaffnings- och driftkostnader för en isbrytare nr 2, dels
i så fäll vilken typ borde väljas.
Genom remiss den 4 december 1911 anmodades marinförvaltningen
och chefen för marinstaben att inkomma med gemensamt yttrande i
anledning av denna framställning; och avgåvo dessa myndigheter efter
samråd med inspektören av flottans övningar till sjöss den 2 mars 1912
sådant yttrande, däri anfördes:
att behovet av starka och pålitliga isbrytare å ett kustområde, vars
skärgårdar och hamnar under vissa årstider vore isbetäckta, vore
påtagligt;
att, då flera av flottans fartyg ägde större bredd och djupgående än
den nuvarande isbrytaren i Stockholm, staten hade ett uppenbart
intresse att en ny isbrytare av större typ än den nuvarande komme
till stånd;
att vid sådant förhållande det vore rimligt, det staten deltoge i anskaffningskostnaden
samt bidroge till fartygets årliga driftkostnader;
att
en isbrytare av samma typ, som den år 1911 till Riga stad av
Göteborgs nya verkstadsaktiebolag levererade isbrytaren »Peter der
Grosse» vore den lämpligaste, med längd överallt 55,5 m., längd
i vattenlinjen 52,o m., största bredd 15,5 m., bredd i vattenlinjen
14,8 m., medeldjupgående 6,45 m., deplacement 1,900 tons, ind.
effekt: i förliga maskin 1,200 kkr och i akterliga maskin 2,500 hkr
samt anskaffningskostnad 900,000 kronor, dock att fartyget borde
förlängas till c:a 60,5 m., bredden ökas till c:a 17 m. och dpipet
ej överstiga 6,5 m.;
att kostnaden för ett sålunda modifierat fartyg komplett med inventarier
och reservdelar beräknades till 925,000 kronor;
att, som hamnstyrelsen våren 1911, då den ingick till stadsfullmäktige
med framställning om ny isbrytare, syntes härför hava avsett en
summa av 600,000 kronor, staten borde bidraga med ungefär en
tredjedel av här ovan angivna anskaffningskostnad, 925,000 kronor,
dock icke med över 350,000 kronor, vilket belopp, med hänsyn
till att handelsflottans intressen därvid i avsevärd mån bleve till
-
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.
godosedda, borde utgå av handels- och sjöfartsfonden med årliga
bidrag under tre år;
att det nu utgående årliga bidraget från handels- och sjöfartsfonden för
nuvarande isbrytarens drift av 12,000 kronor borde — därest föreslagen
isbrytare komme till stånd — ökas med .18,000 kronor, samt
att staten såsom ersättning för bidragen borde äga rätt att under fredstid
mot bestridande av kostnaden för förbrukade materialier under
vintertid, såvitt öppenhållandet av den för handelssjöfarten erforderliga
rännan ej härigenom äfventyrades, disponera fartyget efter
för varje gång med hamnstyrelsen träffad överenskommelse, varjämte
huvudritningar till fartyget ävensom inkommande anbud å
fartygets byggande skulle meddelas marinförvaltningen.
Efter nådig remiss har kommerskollegium den 23 maj 1912 avgivit
underdånigt utlåtande i ärendet och därvid tillika överlämnat av kollegium
begärda yttranden från Kungl. Maj:ts befallningshavande i Stockholms
län, Stockholms stads handels- och sjöfartsnämnd samt Stockholms
handelskammare.
Kungl. Maj:ts befallningshavande har framhållit behovet av att den
inom Stockholms skärgård använda isbrytarmaterielen bleve av bästa
beskaffenhet och anser önskvärt, att det ifrågasatta samarbetet mellan
staten och staden komme till stånd.
Stockholms stads handels- och sjöfartsnämnd har anfört, att en isbrytare
av den typ, som hamnstyrelsen ursprungligen föreslagit (d. v. s.
för en anskaffningskostnad av omkring 600,000 kronor), vore fullt tillräcklig
för handelssjöfartens behov och mera lättnavigerad i de trånga
farvattnen i Stockholms skärgård, särskilt vid löstagandet av fartyg, som
fastnat i isen, än en större isbrytare av »Peter der Grosses» dimensioner.
Då emellertid flottans intressen syntes påkalla byggandet av en isbrytare
av den större typen, vilken även för handelssjöfartens behov ägde företräde
däri, att den borde på kortare tid kunna utföra samma arbete som
den mindre isbrytaren, ansåge nämnden så stora praktiska och ekonomiska
skäl tala för denna större typ, att betänkligheterna måste vika;
under förutsättning likvisst att de ökade kostnader, som den större
typen komme att draga, bleve ersatta av statsverket. Nämnden har vidare
framhållit, att fartyget borde vara färdigt senast till 1914 års iskampanj.
Stockholms handelskammare har framhållit, att det vore ett oavvisligt
behov, att isbrytaren beställdes vid svenskt varv i så god tid, att den
bleve färdig åtminstone till vintern 1913—1914. Anmärkningar, som
framkommit om svårigheten att i skärgård manövrera ett större isbrytarfartyg,
ansåge kammaren obefogade samt förordade, att ett isbrytar
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51. 5
fartyg av den större typen med det snaraste anskaffades, under förutsättning
att staten deltoge i kostnaderna.
Kommerskollegium har för egen del anfört, att det givetvis vore av
stor betydelse för landets handel och industri, att dess huvudstad hade
en jämväl för stora handelsfartyg hela året tillgänglig hamn. Anskaffandet
av ett avsevärt större och kraftigare isbrytarfartyg än det Stockholms
stad för närvarande hade komme att möjliggöra detta även under
stränga vintrar. Kollegium har därför tillstyrkt framställningen och
hemställer, att Kungl. Maj:t måtte av statsmedel anvisa dels såsom bidrag
till anskaffande av ett isbrytarfartyg av den typ, marinförvaltningen
och chefen för marinstaben föreslagit, ett belopp av högst 350,000
kronor att till Stockholms stad utbetalas med en tredjedel under tre år,
dels ock ett anslag av 18,000 kronor att årligen utgå tills vidare under
en tid av fem år, räknat från och med det år, vid vars början fartyget
vore till användning i beredskap, under villkor att minst lika stort belopp
av staden användes till kostnaderna för fartygets drift och underhåll,
däri dock icke inberäknade ränta och amortering å stadens andel
i kostnaden för fartygets anskaffande, att fartyget i fredstid finge användas
för örlogsflottans räkning, såvitt öppenhållandet av den för
handelssjöfarten erforderliga rännan ej härigenom äventyrades, samt
att staden verkställde isbrytningsarbeten såsom hittills i Mälarens
segelleder.
Med avseende å den betydelse för sjöfarten på StockhoJm, som det
nya i sbry tarf artyget komme att få, har kollegium ansett, att berörda
bidrag till den årliga underhållskostnaden härför lämpligen borde bestridas
av handels- och sjöfartsfonden. Däremot syntes det kunna ifrågasättas,
huruvida det belopp 350,000 kronor, som betingades med särskild
hänsyn till örlogsflotta^ borde i sin helhet utgå ur nämnda fond
eller delvis av andra statsmedel.
Den 6 maj 1912 hade emellertid hamnstyrelsen, som inhämtat
innehållet i marinförvaltningens och chefens för marinstaben här ofvan
omförmälda yttrande och av detsamma dragit den slutsatsen, att sjöförsvarsdepartementet
skulle intaga en för realiserandet av förslaget om
en större isbrytare gynnsam ståndpunkt, ingått med en skrivelse till
stadsfullmäktiges beredningsutskott, vari meddelades, att för undvikande
av ytterligare tidsförlust styrelsen på basis av fem olika alternativa
förslag infordrat ritningar och kostnadsanbud från vissa svenska verkstäder.
Alternativen kunde egentligen sammanfattas till två olika typer,
nämligen:
dels den stora packisbrytaren, typ »Peter der Grosse», modifierad
enligt marinförvaltningens och chefens för marinstaben förslag, för
6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.
vilken det lägsta inkomna anbudet upptog 982,000 kronor och den årliga
driftkostnaden beräknades till 72,995 kronor, (alternativ I),
dels och den mindre skärgårdsisbrytaren af mindre dimensioner än
nyssnämnda, men mer än dubbelt så stark som Stockholms nuvarande
isbrytare, med lägsta anbud å 650,000 kronor och årliga driftkostnaden
beräknad till 52,245 kronor, (alternativ 11).
Hamnstyrelsen ansåge behovet av en isbrytare n:r 2 oavvisligt, men
att ett fartyg af alternativ II vore fullt tillräckligt för handelssjöfarten
till och från Stockholm vintertiden och att, ur Stockholms stads enskilda
intressen, ingen anledning förelåge att gå utöver detta alternativ. Då
emellertid alternativ I innebure övervägande fördelar ur statsekonomisk
synpunkt, ställde sig hamnstyrelsen icke avvisande mot byggandet av
den större packisbrytaren, under oavvisligt villkor att staten betäckte
merkostnaden för anskaffning med 332,000 kronor samt deltoge i den
årliga merkostnaden med 20,750 kronor per år, varjämte isbrytaren
skulle bliva stadens uteslutande egendom och hamnstyrelsen äga obetingad
förmånsrätt till dess begagnande i fredstid. Tidsfrågan vore
av agörande betydelse, varför hamnstyrelsen ansåge, att frågan om
byggandet av.packisbrytaren enligt alternativ I borde förfalla, om ärendet
skulle fördröjas i avvaktan på eventuella ytterligare utredningar eller
underhandlingar med statsverket, och stadsfullmäktige i stället då besluta
sig för alternativ II.
Genom nådig remiss den 19 juni 1912 hava marinförvaltningen
och chefen för marinstaben anbefallts att gemensamt avgiva vidare utredning
och yttrande rörande nyttan och behovet för marinen av en
isbrytare av den här ovan förordade större typen; och hava med anledning
härav bemälda myndigheter, efter samråd med inspektören av
flottans övningar till sjöss, i underdånig skrivelse den 23 augusti 1912,
efter eu redogörelse för frågans utveckling, vidare anfört huvudsakligen
följande.
De omständigheter som för marinen framkallade behovet af en ny
isbrytare i Stockholm av packisbrytartyp, vore följande:
„ isförhållandena i Stockholms skärgård med angränsande delar av
Alands hav och Öregrunds skärgårdar, flottans strategiska användande,
den nuvarande bristen på isbrytare samt örlogsfartygens egen oförmåga
att bryta is.
Isförhållandena i Stockholms skärgård vore i allmänhet ej svårare
än att den nuvarande isbrytaren förmådde hålla en ränna öppen. Däremot
kunde i enstaka fall packis av svårare beskaffenhet lägga sig vid
de yttersta skären, detta särskilt utanför Söderarm och Sandhamn.
7
Kung1. Maj.is Nåd. Proposition Nr 51.
Inom. Singö och Gräsö skärgård vore isförhållandena tämligen drägliga
söderifrån intill Öregrund, men bleve i öregrundsgrepen av svårare
beskaffenhet. Öster om Gräsön samlades ofta svåra packismassor, om
också isförhållandena ej vore av så besvärande art som mitt emot inom
åländska och finska skärgårdspartierna. En i kärnis bruten ränna
höile.sig i allmänhet öppen längre eller kortare tid, beroende på temperaturen,
medan packisrännan genast gånge ihop. Gällde det sålunda
operationer på olika håll, vore det tydligt, att en isbrytare, särskilt
om denna vore av skärgårdstyp, förmådde föga uträtta.
För upprätthållandet av svenska flottans rörelsefrihet vore det erforderligt,
att svenska fartyg även vintertiden kunde komma till och
från Singö- och Oregrunds skärgårdar samt till Ålands hav.
Härför krävdes emellertid en starkare isbrytare än den Stockholms
stad för närvarande ägde. Denna isbrytare vore för övrigt den enda
egentliga isbrytare, som funnes på svenska ostkusten, ett förhållande,
som måste anses innebära avsevärda olägenheter.
Örlogsfartygen själva vore föga lämpade att bryta is. Torpedkryssare,
jagare och torpedbåtar vore härifrån fullkomligt uteslutna,
och, hvad pansarbåtarna beträffade, vore deras stävform icke lämpad
för brytning, hvartill komme, att isens hårda pressning mot fartygssidan
kunde åstadkomma farligt tryck i vattenlinjen vid de ställen föröver,
där . gördelpansaret böjde inåt fartyget och föröver fortsattes av
vanlig plåt.
heten, att flera av flottans nuvarande fartyg hade större bredd och
djupgående än den nuvarande isbrytaren.
Av det sagda framginge, att flottan hade stort intresse av att
en ny, större . isbrytare tillkomme i Stockholm och att sålunda staten
borde, såsom förut blivit föreslaget, samverka med Stockholms stad vid
anskaffande och underhåll av en ny isbrytare.
Den del av anskaffningskostnaden, varmed staten enligt hamnstyrelsens
senaste förslag den 6 maj 1912 borde bidraga, eller 332,000
kionoi, hölle sig inom den summa, som marinförvaltningen och chefen
för marinstaben förutsatt i sitt förenämnda yttrande den 2 mars 1912.
Ökningen av det arliga bidraget till omkostnader angåves av hamnstyrelsen
till 20,750 kronor och överskrede sålunda något den ökning
med 18,000. kronor i nuvarande statsbidrag, hvilken föreslagits i sisD
berörda skrivelse. Det, syntes även, som om staten skulle kunna utsträcka
sitt årliga bidrag med utöver nu utgående belopp, 12,000
kronor, ytterligare högst 21,000 kronor.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.
Marinförvaltningen och chefen för marinstaben hava sålunda
hemställt,
dels att Kungl. Maj:t täcktes av statsmedel anvisa såsom bidrag
till anskaffande av ett isbrytarfartyg av den typ, som i hamnstyrelsens
skrivelse den 6 maj 1912 betecknats med alt. I, ett belopp av högst
350,000 kronor, att till Stockholms stad utbetalas med hälften under
hvart och ett av två år;
dels att det årliga bidraget från handels- och sjöfartsfonden till
Stockholms stad måtte tillsvidare höjas från nuvarande 12,000 kronor
med högst 21,000 kronor till högst 33,000 kronor, att utgå från och
med det år, vid vars början fartyget vore färdigt till användning, och
under villkor att minst lika stort belopp av staden användes till kostnaderna
för fartygets drift och underhåll, vari dock ej borde inräknas
ränta och amortering å stadens andel i kostnaden för fartygets anskaffande;
dels
ock att, såsom ersättning åt staten för bidragen till anskaffningskostnad
och årlig driftkostnad , fartyget, som syntes böra bliva
stadens uteslutande egendom, finge av staten i fredstid — under vintertid
dock endast såvidt ej öppenhållandet av för handelssjöfarten erforderlig
ränna härigenom äventyrades — mot bestridande av kostnaden
för förbrukade materialier disponeras, efter för varje gång mellan sjöförsvarsdepartementet
och hamnstyrelsen träffad överenskommelse.
Avenså borde fordras, att staden liksom hitintills verkställde isbrytningsarbeten
i Mälarens segelleder samt att huvudritningar till
fartyget ävensom inkommande anbud å fartygets byggnad meddelades
marinförvaltningen.
Efter tidpunkten för avlåtande av ovannämnda utlåtande av den 23
augusti 1912 har marinförvaltningen från hamnstyrelsen mottagit tre
skrivelser i berörda fråga, dagtecknade den 22 oktober, den 18 november
och den 9 december, allt år 1912, i syfte att bereda ämbetsverket
tillfälle att snarast möjligt avgiva den framställning till Kungl.
Maj:t, som kunde av i skrivelserna omförmälda förändrade förhållanden
påkallas; och har marinförvaltningen i anledning härav med skrivelse
den 24 december 1912 överlämnat avskrift av omförmälda skrivelser.
I skrivelsen den 22 oktober har hamnstyrelsen till en början erinrat
därom att, då frågan den 28 juni 1912 förelåg till avgörande hos
Stockholms stadsfullmäktige, dessa besluta återremittera ärendet till
hamnstyrelsen för fortsatta underhandlingar med Kung]. Maj:t, vars besked
enligt vunna upplysningar icke kunde vara att förvänta förrän
tidigast någon tid efter riksdagens början år 1913. Hamnstyrelsen har
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.
9
vidare meddelat, att, sedan de anbud å en isbrytare, som skulle
tillgodose både stadens och flottans behov förfallit, hamnstyrelsen
ansett tiden vara inne att söka vinna kännedom om de kostnader
en isbrytare af de ifrågasatta dimensionerna skulle komma att
betinga vid den tidpunkt, då besked från Kungl. Maj:t kunde
vara att i frågan tidigast förvänta. Av denna anledning hade hamnstyrelsen
samtidigt från de verkstäder, som förut inkommit med anbud
å en dylik isbrytare, infordrat dels approximativa prisuppgifter å sagda
fartygs bygga ad till den 15 november 1912, dels ock definitiva anbud
därå till den 20 januari 1913 med giltighetstid till utgången av mars
månad sistnämnda år, i och för inhämtande af Riksdagens beslut i anledning
av eu utav Kungl. Maj:t eventuellt till riksdagen avlåten proposition
i ämnet.
I skrifvelsen den 18 november har hamnstyrelsen tillkännagifvit,
att approximativa kostnadsuppgifter inkommit till hamnstyrelsen; och
har styrelsen hemställt, att marinförvaltningen ville taga del av dessa
uppgifter, vilka tillsvidare borde förblifva konfidentiella och icke utlämnas
av styrelsen.
Enligt vad marinförvaltningen meddelat i sin skrivelse den 24 december
1912 hade detta även skett på mellan marinförvaltningens chef
och hamnstyrelsen överenskommet sätt och av dessa uppgifter framgått,
att en isbrytare, som uppfyller de av marinförvaltningen och chefen för
marinstaben angivna fordringar, icke syntes kunna erhållas till ett sådant
pris, att ett belopp av 350,000 kronor är tillräckligt att bestrida omkring
en tredjedel av hela anskaffningskostnaden för fartyget, ävensom
att all tanke på att erhålla en ny isbrytare till vintern 1913—1914
måste uppgivas.
Slutligen har hamnstyrelsen i skrivelsen den 9 december framhållit
vikten av att det statsbidrag, som marin förvaltningen och chefen
för marinstaben föreslagit skola utgå till Stockholms stad för anskaffande
av ett isbrytarfartyg höjdes, försåvitt ifrågasatt samverkan emellan
Kung!. Maj:t och Stockholms stad i förenämnda syfte måtte kunna
fullföljas. På det i alla händelser någon fara icke måtte uppstå, att
den nya isbrytaren icke skulle kunna tagas i bruk vintern 1914-—1915,
funne hamnstyrelsen det därför nödvändigt, att behandlingen av frågan
så påskyndades, att fartyget kunde beställas före utgången av mars
månad 1913, och ämnade hamnstyrelsen därför, så snart de definitiva
anbuden den 20 januari 1913 inkommit, hos beredningsutskottet hemställa,
dels att stadsfullmäktige ville besluta att bevilja erforderliga medel
till anskaffande antingen av den större isbrytaren, i händelse tillräck
Bihang
till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 21 haft. 2
Chefen för
sjöförsvarsdepartementet.
10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.
ligt statsbidrag till såväl anskaffning som drift beviljades, eller i motsatt
fall av deri mindre, som ansetts tillräcklig för händelse]öfärtens behov,
dels ock att ärendet måtte bliva föremål för så skyndsam behandling,
att stadsfullmäktiges beslut kunde fattas i god tid före utgången
af nästkommande mars månad.
Hamnstyrelsen har därför anhållit, att marinförvaltningen ville utverka
framställning till riksdagen om beviljande av dels ett anslag för
en gång av 425,000 kronor eller det mindre belopp, som erfordrades
för att statens bidrag till anskaffande för Stockholms stads räkning
av ett isbrytarfartyg av den typ, som vid ärendets tidigare behandling
befunnits ur flottans synpunkt tillfredsställande, skulle uppgå till en
tredjedel av anskaffningskostnaden, dels ock 20,750 kronor att utgå
årligen, efter det den nya isbrytaren tagits i bruk, såsom ersättning
för de ökade årliga kostnaderna för fartygets drift, assurans och underhåll
eller det mindre belopp, som motsvarade en tredjedel av stadens
samtliga utgifter för sagda kostnaders bestridande; och har styrelsen
slutligen anhållit, att behandlingen av detta ärende måtte så bedrivas,
att riksdagens beslut kunde föreligga i god tid före utgången av nästkommande
mars månad.
För egen del har marinförvaltningen i sin sist omförmälda skrivelse
anfört, att, enär av hamnstyrelsens ovannämnda skrivelser och
de från verkstäderna inkomna approximativa kostnadsuppgifterna framginge,
att ett isbrytarfartyg av den typ, marinförvaltningen och chefen
för marinstaben föreslagit, icke numera kunde erhållas för förut uppgiven
kostnad och då det syntes marinförvaltningen skäligt, att staten
bidroge med en tredjedel av anskaffningskostnaden, hemställde ämbetsverket,
att det i marinförvaltningens och chefens för marinstaben
skrivelse den 23 augusti 1912 begärda statsbidraget måtte höjas från
högst 350,000 till högst 425,000 kronor eller det mindre belopp, som
motsvarade en tredjedel av anskaffningskostnaden, under i övrigt i nyssnämnda
skrivelse angivna bestämmelser och villkor, samt att ett årligt
bidrag för fartygets drift, assurans och underhåll av 20,750 kronor
eller det mindre belopp, som motsvarade en tredjedel av Stockholms
stads samtliga utgifter för sagda kostnaders bestridande, måtte av statsmedel
anvisas.
Av den i ärendet förebrakta utredningen torde framgå, att anskaffandet
av ett isbrytarfartyg, tillräckligt kraftigt att kunna även under
särskilt svåra isförhållanden betrygga öppen sjöförbindelse med huvudstaden,
icke kan betraktas allenast såsom ett lokalt intresse för huvud
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.
11
staden, utan måste otvivelaktigt anses vara av stor betydelse för landet
i dess helhet. Vad marinförvaltningen och chefen för marinstaben efter
samråd med inspektören av flottans övningar till sjöss anfört i ovan
omförmälda skrivelser den 2 mars och den 23 augusti 1912 synes mig
tydligen ådagalägga, att det för flottan skulle vara synnerligen förmånligt
att äga tillgång till ett dylikt kraftigt fartyg av packisbrytaretyp.
Och sådan förmån torde icke stå att vinna på en för staten ekonomiskt
gynnsammare väg än genom samverkan mellan staten och Stockholms
stad, så som blivit från stadens sida ifrågasatt. Då vidare, såsom kommerskollegium
framhållit, det givetvis är av stor betydelse för landets
handel och industri, att dess huvudstad har en jämväl för stora handelsfartyg
hela året om tillgänglig hamn, anser jag mig böra tillstyrka,
att staten bidrager till anskaffandet av en för genombrytande av packis
fullt effektiv isbrytare samt till årliga driften och underhållet av densamma.
Vid övervägande av det belopp, hvarmed staten skäligen kan
föranledas bidraga till anskaffningen av ett dylikt fartyg, anser jag
detta belopp icke böra beräknas högre än till 350,000 kronor, att till
Stockholms stad utbetalas med hälften under vart och ett av två år.
Anslag härför synes mig böra begäras hos riksdagen på extra stat och
lika fördelas mellan femte och sjunde huvudtitlarna. Med hänsyn till
angelägenheten därav att fartyget snarast möjligt kommer till utförande,
anser jag hälften av anslaget böra få disponeras redan under innevarande år.
I fråga om driftkostnaden tillåter jag mig erinra, att staden redan för
närvarande åtnjuter, för öppenhållande vintertiden av segelleden till Stockholm,
ett årligt bidrag av 12,000 kronor från handels- och sjöfartsfonden,
och anser jag nu ifrågasatt höjning av detta bidrag jämväl böra utgå
från samma fond.
Såsom ersättning åt staten för ifrågavarande bidrag till anskaffningskostnad
och årlig driftkostnad torde, på sätt marinförvaltningen och
chefen för marinstaben hemställt, böra föreskrivas, att fartyget, som synes
böra bliva stadens uteslutande egendom, må av staten i fredstid — under
vintertid dock endast såvitt ej öppenhållandet av för handelssjöfarten
erforderlig ränna härigenom äventyras — mot bestridande av kostnaden
för förbrukade materiali er disponeras, efter för varje gång mellan sjöförsvarsdepartementet
och hamnstyrelsen träffad överenskommelse.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre Adelswärd anförde
härefter.
I likhet med chefen för sjöförsvarsdepartementet anser jag här
föreligga ett sådant statsintresse, att ett bidrag från statens sida till
Chefen för
finansdepartementet.
Chefen för
sjöförsvarsdepartementet.
12 KungI Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.
ifrågavarande isbrytarfartyg måste anses väl . motiverat. Beträffande
beloppet av sådant bidrag till fartygets anskaffning instämmer jag även
med chefen för sjöförsvarsdepartementet, och torde hälften av bidraget
till anskaffningskostnaden böra anvisas att utgå under riksstatens sjunde
huvudtitel. Med avseende å den betydelse för sjöfarten på Stockholm,
som det nya fartyget kommer att få, har jag icke något att erinra
mot att det av Stockholms hamnstyrelse i dess skrivelse den 9 december
1912 angivna bidraget till driftkostnaderna, högst 20,750 kronor, beviljas
och i likhet med bidraget för den nuvarande isbrytaren kommer
att utgå av handels- och sjöfartsfonden. Jag har fördenskull för avsikt,
att, så framt förslag om bidrag av statsmedel till anskaffning av ifrågavarande
isbrytare skulle vinna Kungl. Maj:ts och riksdagens bifall, därefter
i sinom tid hos Kungl. Maj:t göra framställning om beviljande från
nämnda fond av dylikt årligt tillskott till driftkostnadernas bestridande.
Chefen för sjöförsvarsdepartementet anförde slutligen.
Åberopande vad sålunda i ärendet förekommit hemställer jag,
att Eders Kungl. Maj: t täcktes föreslå riksdagen, att, under de av
mig här ovan angivna villkor, såsom bidrag till Stockholms stad för
anskaffande av en för genombrytande av packis byggd isbrytare av
storlek och beskaffenhet i övrigt, som av marinförvaltningen prövas
vara för marinens behov tillfredsställande, bevilja ett anslag av
350,000 kronor samt därav på extra stat för år 1914 anvisa halva
beloppet eller 175,000 kronor, att utgå med hälften eller 87,500 kronor
från vardera av riksstatens femte och sjunde huvudtitlar, med rätt för
Kungl. Maj:t att disponera nämnda belopp å 175,000 kronor redan under
år 1913.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall, och skulle proposition till riksdagen avlåtas
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Ii. Sundin.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1913.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1913:19 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition till Riksdagen angående bidrag till Stockholms stad för anskaffande av en isbrytare. s. 1 i texten