Sök i Ratio Lex

Angående pension åt ritaren 0. W. Andersson

1913-01-24 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1913:55, Angående pension åt ritaren 0. W. Andersson

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 55.

Nr 55.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

pension åt ritaren 0. W. Andersson; given Stockholms

slott den 24 januari 1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

medgiva,

att ritaren vid sjökarteverket Oscar Wilhelm Andersson må från

och med månaden näst efter den, varunder avsked från ritar befattningen

varder honom beviljat, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension till belopp av i!,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Jacoh Larsson.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 28 höft. (Nr 55.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 55.

Angående

pension åi

ritaren 0. W.

Andersson.

Chefen för

sjökarteverket.

Utdrag av protokollet över sjöförsvarsärenden, häll et inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 24 januari 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvård,

Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström,

friherre Adelswård.

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Larsson anförde:

Uti underdånig skrivelse den 8 november 1912 har chefen för sjökarteverket,

med anmälan att förste ritaren vid kartverket, amanuensen

Oscar Wilhelm Andersson, som under en längre tid åtnjutit tjänstledighet

för sjukdom, vore, enligt företett läkarintyg, till följd av hjärnsjukdom

med sockersjuka fortfarande och tills vidare oförmögen att sköta

sin tjänst, anfört huvudsakligen följande:

Andersson, som vore född den 25 februari 1865, hade antagits den

1 september 1881 till extra ritare vid sjökarteverket med ett arvode av

60 kronor per månad, vilket arvode den 1 januari 1884 höjts till 100

kronor. Från och med den 1 januari 1892 hade Andersson förordnats

— enligt det för honom utfärdade förordnandets lydelse — till »ritare

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 55.

3

på ordinarie stat vid Kungl. sj ökarte verket)) med arvode av 150 kronor

per månad. Med stöd av kung!, brev den 17 mars 1893 hade Andersson

under sistnämnda år tillerkänts delägarskap i flottans pensionskassa

med rätt till pension för honom själv samt gratial för änka och barn.

Enär Andersson genom stor skicklighet och ovanlig flit gjort sig

känd såsom en särdeles dugande tjänsteman, för vilken ovannämnda

arvode icke kunde anses utgöra skälig ersättning, hade avlöningsförbättring

beretts honom på så sätt att, då sjökarteverkets försäljningsagentur

genom innehavarens frånfälle blivit ledig, sagda agentur från

och med den 1 januari 1897 överlåtits på Andersson, vars inkomster

därigenom blivit väsentligt ökade. Enligt kartverkets räkenskaper hade

nämligen försälj ningsagentur ens nettobehållning av kartförsäljningen

under åren 1897 — 1911 uppgått till i medeltal 3,170 kronor per år.

Den 1 februari 1897 hade Andersson av kartverkschefen förordnats

till amanuens vid verket med samma arvode som förste ritare eller

2,500 kronor per år.

I juli 1909 hade Andersson drabbats av slaganfall, och hade på

grund därav åtnjutit någon tids tjänstledighet, men redan på hösten

samma år återinträtt i tjänst utan att dock vara fullt återställd.

Den 17 maj 1910 hade Andersson erhållit 3 månaders tjänstledighet för

hälsans vårdande och därefter återinträtt i tjänst, ehuru icke fullt återställd.

Efter några dagar hade lian återfallit i sjukdomen och erhållit 2 månaders

tjänstledighet från och med den 22 september 1910. Den 21 november

1910 och den 8 december 1911 hade till chefen för sjöförsvarsdepartementet

med bifogande av läkarbetyg anmälts, att Andersson fortfarande

vore otjänstbar.

I och med genomförandet av den av 1912 års riksdag beslutade

löneregleringen för sjökarteverkets civila personal hade ock den frågan

bragts på dagordningen, huruvida under nuvarande förhållanden åt Andersson

kunde beredas anställning å sjökarteverkets ordinarie stat, eller,

därest så ej kunde bliva fallet, om han överhuvud kunde bibehållas vid

innehavande anställning och löneförmåner eller eventuellt i annan ordning

erhålla gottgörelse därför.

Den utväg, som för frågans lösning syntes mest tilltalande, men

om vars lämplighet kartverkschefen kände sig tveksam, vore att antaga

Andersson såsom ordinarie befattningshavare på den nya staten. En

annan utväg vore att med tillsättandet av en av de i staten uppförda

ritarebefattningarna finge tills vidare anstå till dess att större visshet

kunde inhämtas angående utsikterna för Anderssons återinträde i tjänstgöring.

Därest Andersson mot förmodan framdeles skulle återvinna häl
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Direktionen

över flottans

pensionskassa

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 55.

san, undginge man därigenom att tillfoga honom den stora orättvisan

att utestänga honom från en befordran, vartill han i sådant fall säkerligen

skulle vara bättre meriterad än varje annan, som kunde därtill

ifrågakomma. Slutligen återstode den utvägen att söka genom Riksdagens

medverkan bereda Andersson pension på allmänna indragningsstaten.

Den pension, som i så fall kunde anses skälig, torde icke böra ber

stämmas till mindre belopp än 2,500 kronor årligen, motsvarande det

arvode Andersson år 1912 uppbure, och vilket belopp i allt fall ej uppginge

till 50 procent av sammanlagda beloppet av den inkomst Andersson

åtnjutit på grund av sin anställning vid sjökarteverket. 2,500 kronor

vore också det belopp, som utgjorde full pension för de nya ritaretjänsterna

vid kartverket.

Därest åtgärder vidtoges för beredande av pension för Andersson

från allmänna indragningsstaten, torde emellertid medgivande böra lämnas

chefen för sjökarteverket att av uppkommande besparingar å anslaget

till avlöning åt sjökarteverkets personal till Andersson för år 1913 utbetala

ett understöd av nämnda belopp 2,500 kronor.

Chefen för sjökarteverket ville alltså framlägga följande alternativa

förslag i ärendet, nämligen:

att Kungl. Maj:t täcktes förklara Andersson berättigad att utan hinder

av hans ovan omförmälda sjukdom i mån av befogenhet i övrigt

söka och erhålla ordinarie tjänstebefattning på sjökarteverkets stat,

eller att, därest sådant icke läte sig göra, Kungl. Maj:t måtte medgiva,

att med tillsättande av en av de på den nya staten för sjökarteverket

uppförda befattningarna finge tillsvidare anstå, till dess att större visshet

vunnits, huruvida möjlighet funnes för Andersson att fullgöra tjänstgöring

vid verket;

att, därest någon av nu angivna åtgärder ej skulle prövas lämplig,

Kungl. Maj:t täcktes medelst nådig proposition föreslå innevarande års

riksdag att bevilja Andersson pension på allmänna indragningsstaten

till belopp av 2,500 kronor om året att utgå från och med den 1 januari

1914; samt

att, i händelse av bifall härtill, chefen för sjökarteverket måtte erhålla

bemyndigande att av uppkommande besparingar å anslaget till

avlöning åt sjökarteverkets personal till Andersson för år 1913 utbetala

understöd med sist angivna belopp 2,500 kronor.

Efter erhållen remiss har direktionen över flottans pensionskassa i

skrivelse den 23 november 1912 anfört följande:

Enligt Kungl. Maj:ts brev den 17 mars 1893 och direktionens resolution

den 15 maj samma år hade Andersson antagits till delägare i

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 55.

flottans pensionskassa med skyldighet att erlägga behöriga avgifter från

och med juli 1892, och hade Andersson genom Kungl. Maj:ts brev den

14 juni 1895 berättigats att vara delägare i flottans pensionskassa med

skyldighet för honom, som behörigen erlagt pensions- och gratialavgifter

från och med juli månad 1892, att jämlikt § 14 mom. 4 i reglementet

för flottans pensionskassa av den 22 januari 1892 erlägga retroaktiva

pensions- och gratialavgifter för tiden från och med den 1 januari 1892

till och med den 1 juli samma år. Dessa retroaktiva avgifter hade inbetalts

till kassan den 28 december 1895. Pensionsavgifterna hade beräknats

å den pension, som grundade sig på det av Andersson, på sätt

i chefens för sjökarteverket framställning närmare angåves, åtnjutna arvvodet.

Anderssons pensionsberättigande tjänstetid räknades från och med

januari 1892 och utgjorde således för honom, som vore född den 25

februari 1865, vid 1912 års slut 21 år från 20 års ålder.

Jämlikt § 12 mom. 1 av gällande reglemente för flottans pensionskassa

vore till pension från kassan vid avskedstagandet en var delägare

berättigad, som oavbrutet stått i tjänst 30 år och uppnått en ålder av

55 år samt vederbörligen till kassan erlagt stadgade pensionsavgifter.

Enligt § 13 mom. 1 i samma reglemente skulle dessutom fyllnadspension

från statsverket genom kassan utgå till delägare, som vore berättigad

till pension ur kassan och vid avskedstagandet uppnått en levnadsålder,

flaggman samt fält- och regementsläkare av 65 år, kommendör och

överdirektör vid mariningenjör staten av 60 år samt övriga delägare

av 55 år.

Vid uppnådda 50 levnadsår och efter 30 års tjänstetid ägde enligt

§ 12 mom. 2 i reglementet avskedstagande, som behörigen erlagt stadgad

pensionsavgift, ur kassan erhålla i pension 75 procent av den pension,

som skulle tillkomma honom vid 55 års ålder.

I enlighet med dessa stadganden kunde Andersson först från och

med januari månad 1922, då han uppnådde 30 pensionsberättigande

tjänsteår, efter erhållet avsked vara berättigad till fulla pensionsförmåner,

och vore han ej berättigad att tidigare komma i åtnjutande av ovan

omförmälda lägre pension. De pensionsförmåner, Andersson från och

med ingången av 1922 kunde komma i åtnjutande av, vore från flottans

pensionskassa kronor 1,333:33 och fyllnadspension från statsverket kronor

666: 67 eller tillsammans 2,000 kronor.

Av remisshandlingarna framginge, att sådana förhållanden, som omförmäldes

i punkt 8 av kungl. kungörelsen den 24 november 1876 —

vari stadgades, att »den lottägare, som i minst tre år lidit av lamhet,

s. 6 Kontrollera mot PDF

Statskontoret.

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 55.

blindhet eller vansinne, utan att anledning förefinnes att han kan återvinna

tjänstbarhet, må, sedan detta förhållande genom föregående undersökning

blivit vederbörligen utrett, kunna utan egen ansökning från

tjänsten skiljas mot åtnjutande under sin återstående livstid av pension

från allmänna indragningsstaten till belopp, motsvarande pension jämte

fyllnadspension» — ej här förelåge, i det Andersson dels ännu ej varit

under 8 år hindrad sin tjänst bestrida, dels i övrigt intet styrkts i

fråga om sådan sjukdom, som i nämnda kungörelse omförmäldes. Om i

samma kungörelse upptagna villkor förelegat, hade Andersson varit berättigad

till pension från allmänna indragningsstaten till belopp motsvarande

pension och fyllnadspension, tillsammans 2,000 kronor. Enligt

nuvarande förhållanden vore alltså Andersson ej heller på grund av

detta stadgande för närvarande berättigad till pension vid avskedstagandet.

Slutligen har statskontoret den 18 december 1912 avgivit infordrat

underdånigt utlåtande i ärendet och därvid anfört följande.

Statskontoret ansåge de till stöd för förevarande framställning åberopade

förhållandena böra föranleda därtill, att pension från statsverket

bereddes Andersson, när han efter lång och synnerligen nitisk tjänstgöring

nu till följd av iråkad sjukdom nödgades lämna sin befattning

och den därmed förenade avlöning, men ämbetsverket ansåge sig icke

kunna för Andersson hemställa om dylik pension till högre belopp

än 2,000 kronor, vilket pensionsbelopp vore det högsta, han varit berättigad

erhålla, för den händelse han uppfyllt villkoren för åtnjutande

av hel pension från flottans pensionskassa och fyllnadspension från

statsverket. Statskontoret finge alltså hemställa, det täcktes Kungl. Maj:t

i nådig proposition föreslå Riksdagen medgiva, att Andersson, under

förutsättning att han med 1912 års utgång bleve entledigad från sin ritarbefattning

vid sjökarteverket, måtte från och med ingången av år 1913

under sin återstående livstid åtnjuta eu årlig pension från allmänna indragningsstaten

till belopp av 2,000 kronor. Då Andersson, enligt vad

chefen för sjökarteverket upplyst, vore i saknad av tillräckliga medel

för sitt uppehälle, syntes emellertid billigheten bjuda, att ett understöd,

motsvarande den föreslagna pensionen, bereddes Andersson för tiden intill

dess pensionen efter Riksdagens beslut i frågan kunde komma att

utgå; och finge statskontoret förty hemställa, att chefen för sjökarteverket

måtte varda bemyndigad att under förskottstitel av omhänderhavande

medel mot ersättning, varom Kungl. Maj:t framdeles torde vilja

besluta, åt Andersson tillsvidare utbetala ett understöd av 2,000 kronor

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 55. 7

för år räknat att med en tolftedel månadsvis utgå från och med 1913

års början.

Innan jag går att uttala mig angående förevarande framställning,

ber jag få erinra, att kartverkschefen i skrivelse den 8 januari 1913

anmält, att han den 31 december 1912 till ordinarie befattningshavare

enligt den för sjökarteverkets civila personal fastställda staten såsom ritare

antagit Andersson, samt att denne, som vid utgången af år 1907

varit i oavbruten tjänst vid sj ökarte verket i tjugu år efter utgången av

det år, varunder han fyllde 22 år, borde ifrågakomma till erhållande av

fyra löneförhöjningar; men att vid underdånig föredragning av detta

ärende förut denna dag, på sätt av däri fört protokoll inhämtas, Kungl.

Maj:t, med uttalande att Kungl. Maj:t funne anmärkningsvärt att Andersson,

oaktat hans otjänstbarhet vore ådagalagd, av chefen för sjökarteverket

antagits till ordinarie befattningshavare å omförmälda stat,

avslagit framställningen om tilldelande av ålderstillägg åt Andersson.

Avlöningsförmånerna å den befattning, som sålunda tilldelats Andersson,

utgöra 1,300 kronor i lön, 300 kronor i ortstillägg och 800 kronor i

tjänstgö ringspenningar, vartill kunna komma fyra ålderstillägg, vartdera

å 400 kronor, därav 300 kronor utgöra lön och 100 kronor tjänstgöringspenningar.

Vid bedömandet av ovanberörda utav chefen för sjökarteverket

framställda alternativa förslag torde frågan om Anderssons hälsotillstånd

och därav beroende tjenstbarhet vara av avgörande betydelse. I detta

hänseende föreligga tre särskilda läkarintyg, så lydande:

1. Amanuensen vid kungl. sjökarteverket O. W. Andersson, som

lider av hjärnsjukdom (Emollitio cerebri), är till följd av denna sjukdom

t. v. oförmögen att sin tjänst förrätta, intygas på heder och samvete.

Stockholm den 19/n 1910.

Martin Asplund.

Legit. läkare.

2. Amanuensen Oskar Wilhelm Andersson är till följd av hjärnsjukdom

(Emollitio cerebri) med sockersjuka fortfarande och tills vidare

oförmögen att sköta sin tjänst, vilket härmed på heder och samvete intygas.

Stockholm den 15/io 1912.

Martin Asplund.

Legit. läkare.

Departements
chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 55.

3. Amanuensen i sj ökarte verket Oskär Wilhelm Andersson, som

lider av sockersjuka och följderna av upprepade anfall av hjtimslag

(Emollitio cerebri) i så hög grad, att han för närvarande är oförmögen

att sin tjänst förrätta, lämnas det intyg, att han med största sannolikhet

för framtiden är oförmögen att utföra det arbete, som skulle

tillkomma honom såsom ritare vid sjökarteverket, vilket härmed intygas

på heder och samvete. Stockholm den 24 januari 1913.

Martin Asplund.

Legit. Läkare.

Av dessa läkarintyg synes vara uppenbart, att Anderssons kvarstående

å sjökarteverkets stat vore ur kartverkets synpunkt synnerligen

olämpligt. Vid sådant förhållande torde icke någon annan utväggivas

än att hos Riksdagen göra framställning om beredande av pension

för Andersson. Lika med statskontoret anser jag, att med avseende

å Anderssons långa och väl vitsordade tjänstgöring vid sjökarteverket

Anderssons pension icke bör bestämmas till lägre belopp än 2,000

kronor om året.

Jag hemställer alltså, det täcktes Eders Kung!. Magt föreslå Riksdagen

medgiva,

att ritaren vid sjökarteverket Oscar Wilhelm Andersson må från och

med månaden näst efter den, varunder avsked från ritarebefattningen

varder honom beviljat, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension till belopp av 2,000 kronor.

Till våd departementschefen sålunda hemställt

täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av statsrådets

övriga ledamöter, lämna bifall; och skulle proposition

till Riksdagen avlåtas av den lydelse en vid

detta protokoll fogad bilaga utvisar.

Ex protocollo:

E. Rahmn.

Stockholm, K. L. Beckmans boktr., 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.