Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av §§ 7, 8 och 12 i förordningen den 13 december 1912 angående tullrestitution i vissa fall vid återutförsel av utländsk vara

1913-01-31 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1913:59, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av §§ 7, 8 och 12 i förordningen den 13 december 1912 angående tullrestitution i vissa fall vid återutförsel av utländsk vara

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Majis Nåd. Proposition Nr 59.

1

Nr 59.

Kungl. Maj;ts nådiga ''proposition till Riksdagen med förslag till

förordning om ändrad lydelse av §§ 7, 8 och 12 i förordningen

den 13 december 1912 angående tullrestitution

i vissa fall vid återutförsel av utländsk vara; given

Stockholms slott den 31 januari 1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansäxenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att antaga närlagda förslag till förordning om ändrad lydelse av §§ 7,

8 och 12 i förordningen den 13 december 1912 angående tullrestitution

i vissa fall vid återutförsel av utländsk vara ävensom besluta, att de nya

bestämmelserna skola träda i kraft å tid, som av Kungl. Maj:t bestämmes.

De till ärendet hörande handlingarna skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Theodor Adelswärd.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 30 käft. (Nr 59.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 59.

Förslag

till

Förordning om ändrad lydelse av §§ 7, 8 och 12 i förordningen den

13 december 1912 angående tullrestitution i vissa fall vid

återutförsel av utländsk vara.

§ 7.

1. Rätt till restitution enligt denna förordning avser icke blott

varor, som införts direkte från utlandet eller från frihamn eller frilager,

utan även varor, som uttagits från nederlag eller från transitupplag eller

ankommit såsom omedelbar transitförsändning.

2. Restitution — — — — — — — — — — — — restitution.

§ 8.

1. För bevarande av rätt till tullrestitution enligt denna förordning

erfordras, att handelsidkare vid varans angivning till förtullning

skriftligen anmäler avsikten att begagna sig av sådan rätt.

Då dylik anmälan avser vara, som angivits till förtullning från

nederlag, skall, därest icke redan vid varans tullbehandling för uppläggning

å nederlag de särskilda upplysningar om densamma vunnits, som

äro föreskrivna såsom villkor för rätten till tullrestitution, varan undergå

förnyad tullbehandling.

2. Efter — — — — — — — — — — — — — omförmäles.

§ 12-

Såsom villkor för erhållande av restitution skall i övrigt gälla:

a) att utförseln — — — — annan tullkammare;

b) att exportangivningsinlagan — — — — förändring;

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 59.

c) att vederbörande tullkammare, efter exportvarans undersökning

och utrönande av den vikt, som jämlikt § 7 mom. 2 skall läggas till

grund för restitutionen, samt kollinas plombering ävensom bevakning

under transporten till och inlastning i fartyg eller järnvägsvagn eller

överlämnande till postverket, härom meddelat attest, vilken såsom verifikation

jämte angivningsinlagan och övriga intyg bifogas tullkammarens

utgående tulljournal;

d) att utförseln i övrigt verificeras på sätt i § 13 av nådiga förordningen

med tulltaxa för inkommande varor den 9 juni 1911 finnes

stadgat beträffande varor, för vilka tullrestitution är därstädes medgiven,

eller, därest utförseln äger rum med paketpost, på sätt av

Konungen särskilt förordnas; samt

e) att vederbörande — — — — begäres.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 59.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 januari

1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve EhrensväRD,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

friherre Adelswärd,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Härefter anförde departementschefen vidare:

Sedan Kungl. Maj:t den 13 december 1912 på min föredragningav

vissa delar av Riksdagens skrivelse den 28 maj 1912 i anledning

av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående

tullrestitution i vissa fall vid återutförsel av utländsk vara dels ock en

i ämnet väckt motion beslutat att i enlighet med det av Riksdagen

antagna författningsförslag utfärda förordning i ämnet, tillåter jag mig

nu ånyo anmäla Riksdagens berörda skrivelse, i vad densamma avser

av Riksdagen hos Kungl. Maj:t gjord anhållan, att Kungl. Maj:t ville

låta verkställa utredning, huruvida vid uppläggande av gods å nederlag

sådan kontroll skulle kunna anordnas, att erlagd tullavgift kunde vid

godsets utförande restitueras, ävensom, därest utredningen därtill gåve anledning,

för Riksdagen framlägga förslag till bestämmelser i sådant syfte.

Enligt § 7 i det vid ovannämnda proposition fogade författningsförslaget

kunde rätt till restitution medgivas ej mindre, då varan införts

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 59.

direkte från utlandet eller från frihamn eller frilager än även, då den uttagits

från transitupplag eller ankommit såsom omedelbar transitförsändning.

Däremot kunde medgivandet icke avse gods, som uttagits från

nederlag. Såsom Riksdagen i sin skrivelse framhållit, grundade sig denna

inskränkning i restitutionsrätten därpå, att packhusbehandlingen av på

nederlag upplagt gods skett redan före dess uppläggning å nederlaget och

att man därvid icke haft anledning att vidtaga de speciella åtgärder, som

föranleddes av anmälan om godsets tillämnade återutförsel. Under förmälan

att Riksdagen funnit denna omständighet vara avgörande för att

rätt till restitution icke för det dåvarande medgåves för gods, som uttagits

från nederlag, lämnade Riksdagen författningsförslaget härutinnan

oförändrat. Då emellertid något principiellt skäl att från restitutionsförfarandet

utestänga sådant gods icke syntes föreligga i nu berörda

förhållande, och Riksdagen icke heller eljest kunnat finna, att ur principiell

synpunkt hinder borde möta för en sådan utvidgning av tullrestitutionsinstitutet,

att även nederlagsgods kunde bliva föremål för

restitution, vilken anordning syntes kunna betecknas såsom för handeln

synnerligen önskvärd, fann Riksdagen sig böra begära ovanberörda

utredning och eventuellt förslag till bestämmelser, åsyftande en sådan

utvidgning av sagda institut.

I infordrat gemensamt underdånigt utlåtande den 11 oktober 1912

rörande vissa delar av Riksdagens förevarande skrivelse hava kommerskollegium

och generaltullstyrelsen beträffande nu föreliggande fråga

anfört, bland annat, följande:

»Att, såsom Riksdagen ifrågasatt, i och för vinnande av angivna syfte vidtaga

den genomgående förändring beträffande all uppläggning av gods å nederlag

att till allmänt iakttagande påbjuda sådana åtgärder, vilka icke skulle äga någon

betydelse för andra fall, än då godset möjligen kunde komma att uttagas för ett

reexportlager, synes ämbetsverken icke kunna ifrågakomma. Därest så skedde,

skulle till exempel det extra arbetet för utrönande och antecknande av varans

handelsbenämning, vilket ansetts erforderligt beträffande gods, avsett för reexport,

vara till ingen nytta i de enligt ämbetsverkens förmenande oftast inträffande fallen,

då varan ej komme att från nederlag förtullas för reexport. Ämbetsverken hålla

nämligen för troligt, att gods, avsett att reexporteras enligt ifrågavarande förordning,

högst sällan komme att förtullas från nederlag, ej minst på den grund att för

godset då skulle erläggas såväl nederlagsavgift som restitutionsavgift med tillhopa

en och en halv procent av tullbeloppet.

Därest emellertid anordningar i syfte att även nederlagsgods kunde bliva

föremål för nu ifrågavarande restitutionsrätt skulle anses böra vidtagas, synes detta

kunna lämpligare ske genom meddelande av föreskrift, att dylikt gods, vilket med

sådan anmälan, som omförmäles i § 8 mom. 1, angåves till förtullning, skulle

undergå förnyad tullbehandling, därest sådan erfordrades för vinnande av de ytterligare

upplysningar om godset, som, utöver dem, vilka vid första tullbehandlingen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kuncjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 59.

erhållits, kunde vara erforderliga, nämligen angående handelsbenämning och i vissa

fall nettovikt av bruttoförtullade varor. Vidtagande av sådana anordningar skulle

kunna ske genom ändring av § 7 mom. 1 och § 8 mom. 1 i den av Riksdagen

antagna förordningen.»

I anslutning till vad ämbetsverken sålunda anfört hade ämbetsverken

utarbetat förslag till ändrad lydelse av nämnda författningsrum.

Detta förslag har jag funnit kunna med viss redaktionell ändring läggas

till grund för den framställning i ämnet, som jag strax skall tillåta mig göra.

I sitt förenämnda gemensamma utlåtande bava kommerskollegium

och generaltullstyrelsen jämväl berört frågan om åvägabringande av

ytterligare förändring av nämnda förordning, i syfte att rätt till tullrestitution

måtte kunna beviljas jämväl då vara återutföres med paketpost.

Härtill hava ämbetsverken föranletts närmast av en till dem remitterad

underdånig framställning i ämnet av Stockholms handelskammare den 15

juni 1911, för vilken jag längre fram skall närmare redogöra.

Att det författningsförslag, som var bifogat Kungl. Maj:ts omförmälda

proposition, icke innehöll några bestämmelser i nu angivna

avseende berodde dels på den omständigheten, att då gällande bestämmelser

angående postverkets och tullverkets behandling av paketpost

icke innehöllo föreskrifter för vinnande av en effektiv kontroll därå, att

en till utlandet destinerad vara verkligen utfördes ur riket, dels ock på

det förhållandet, att den frågan tills vidare lämnats öppen, huruvida för

tillgodonjutande av rätten till tullrestitution såsom villkor borde uppställas

viss minimikvantitet för varans införsel och anedvning: samt likaledes

viss minimikvantitet för varans återutförsel.

Sedan i kungörelsen angående behandling av paketpost från utlandet,

utfärdad den 17 juli 1912, den principen blivit för vissa fall godkänd,

att gods, som till postverket överlämnats för återutförsel, under

vissa förutsättningar skall, utan tullverkets direkta kontroll, från tullverkets

sida anses såsom bevisligen utfört, linnes näppeligen något principiellt

skäl att utesluta möjligheten till tullrestitution vid återutförsel

med paketpost av sådant gods, som eljest är berättigat till tullrestitution

enligt förutnämnda förordning och i anslutning därtill utfärdade kungörelser.

En bestämmelse avseende att bereda sådan möjlighet skulle ock

i avsevärd grad befordra syftet med förevarande restitutionsinstitut.

Denna tanke har särskilt utvecklats av Stockholms handelskammare i

dess nyssnämnda framställning, däri anföres, bland annat, följande:

»En stor del av de varor, som tänkas bliva föremål för transitoaffärer, äro

just sådana, som hava högt värde i förhållande till vikten eller volymen, såsom vissa

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 59.

textilvaror, korta varor, pappersvaror och galanterivara^ sålunda varor, som i stor

utsträckning sändas såsom postpaket. Särskilt om det gäller att befordra transitohandeln

på Ryssland, torde det vara nödvändigt att giva möjlighet till varornas

återutförsel med posten, då nämligen postpakettrafiken just för detta land har en

ofantlig betydelse.

Orsakerna därtill äro flera. Först och främst äro, på grund av de stora

avstånden i Ryssland, järnvägsfrakterna mycket dyra och fraktgodstransporten långsam.

Då postportot är enhetligt och varan med posten befordras vida snabbare,

föredrar köpmannen helt naturligt att använda sig av detta befordringsmedel. Efter

samma taxa kan han sända sin vara till vilken plats som helst inom det stora ryska

riket, och han kan således noggrant i förväg kalkylera, vad varan kommer att

kosta på mottagningsorten. Att varan hastigt kommer till bestämmelseorten är

ju också av stor vikt, särskilt när det gäller säsongartiklar. I Ryssland har man

också, enligt vad som uppgivits, vid tullbehandlingen av postpaket en anordning,

som i hög^ grad tilltalar mottagarne. De ankommande postpaketen tullbehandlas

nämligen på gränsstationen, under samverkan mellan postens och tullens tjänstemän,

utan att adressaten behöver vara närvarande. Därefter gå paketen vidare till bestämmelseorten

och utforslas av postverket till adressaten, vilken erhåller paketet

mot det belopp, som den bifogade tullräkningen utvisar.

Om sålunda posten i och för sig är ett utomordentligt transportmedel i

Ryssland, så är den särskilt av betydelse, då det gäller förbindelser med Sverige.

Då vårt land endast på en linje har överenskommelse om samtrafik med de ryska

järnvägarna, måste fraktgodset på de mest anlitade förbindelselederna gå genom

speditörers händer. Vintertiden, när sjöfarten på Petersburg är stängd, får man för

de varor, som över Finland gå till norra Ryssland, till och med anlita mera än en

speditör. Som detta givetvis vållar dryga kostnader, blir följden ofta reklamation

från kunderna, som ej vilja finna sig i de dyra transportkostnaderna från Sverige,

synnerligast som de äro vana att betala mycket mindre vid transport från Tyskland.

Därför måste man också vid sändningar från Sverige i hög grad anlita

postverket.»

Vad beträffar det för tullrestitutions åtnjutande ifrågasatta villkoret

om fastställelse av vissa minimikvantiteter för in- och utförseln, anförde

kommerskollegium och generaltullstyrelsen i sitt gemensamma underdåniga

utlåtande, bland annat, följande:

»Redan vid upprättandet hos generaltullstyrelsen av förslag till förteckning

å varor, för vilka från tullverkets synpunkt restitutionsrätt skulle kunna medgivas,

upptogs frågan om lämpliga minimikvantiteter i nämnda avseenden för de särskilda

varorna. Dep visade sig emellertid synnerligen svårt att finna antagliga grunder

för ett rättvist inbördes avvägande av dessa begränsningar beträffande den stora

mångfalden varor, medgivandet skulle gälla, och vid förfrågningar under hand i

detta ämne hos olika importörer plägade från deras sida framhållas, att kvantitetsbegränsning,

särskilt beträffande reexporten, skulle kunna omintetgöra den väntade

fördelen för transithandeln. Otvivelaktigt torde vara, att med avseende å nu ifrågavarande

institut icke kunna åberopas samma skäl för rättighetens begränsning på

detta sätt som med avseende å det danska kreditupplaget. Danska tullverkets

vidlyftiga bokföring angående kreditupplagsgods samt själva formen av kredit på

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 59.

tullen icke blott för varor, som skola återutföras, utan i allmänhet för importerade

kreditupplagsberättigade varor, till dess det visar sig, att dessa uttagits till förbrukning

inom landet, framkalla i och för sig krav på en skarpare begränsning

än som betingas av de former, som givits nu ifrågavarande institut, vilket endast

gäller restitution av erlagd tull för under vissa betingelser reexporterade varor.»

På dessa grunder hade ämbetsverken funnit sig höra ifrågasätta, att i regel

ingen begränsning till kvantiteten bestämdes vare sig för import eller för reexport.

I likhet med Sveriges Industriförbund, som yttrat sig i ämnet, ansågo ämbetsverken

någon sådan begränsning ej heller ur synpunkten av industriens intresse påkallad.

I kungörelse den 13 december 1912 angående närmare bestämmelser

rörande den i förutnämnda förordning medgivna tullrestitution i

vissa fall vid återutförsel av utländsk vara finnes icke heller något

villkor angående viss minimikvantitet uppställt för restitutionsrättens

åtnjutande.

Då sålunda, enligt vad jag anfört, behovet av restitutionsrättens

åtnjutande säkerligen kommer att göra sig kännbart även beträffande

ur riket utförda mindre varupartier, och hinder med hänsyn till den

nödiga kontrollens upprätthållande icke möter för sådan varuutförsel

med paketpost samt industriens intressen icke synas komma att vedervågas

genom en sådan anordning, torde ifrågavarande förordning böra

underkastas förändring i det av ämbetsverken angivna syfte.

De av mig nu ifrågasatta bestämmelserna torde böra träda i kraft

snarast möjligt. Tiden för ikraftträdandet torde böra få bestämmas av

Kungl. Maj:t.

Sedan departementschefen härefter uppläst ett i enlighet med nu

angivna grunder utarbetat förslag till förordning om ändrad lydelse av

§§ 7, 8 och 12 i förordningen den 13 december 1912 angående tullrestitution

i vissa fall vid återutförsel av utländsk vara, hemställde

departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå Riksdagen

att antaga samma förslag ävensom besluta, att de nya bestämmelserna

skulle träda i kraft å tid, som av Kungl. Maj:t bestämdes.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och

skulle proposition av lydelse, bilagan litt. — vid detta

protokoll utvisar, till Riksdagen avlåtas.

Ur protokollet:

Gunnar Schumacher.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS- BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1913:35 Betänkande, i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av §§ 7, 8 och 12 i förordningen den 13 december 1912 angående s. 1 i texten