Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 61
15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1913:61, Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 61
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 61.
1
Nr 61.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition Ull Riksdagen angående reglering
av häradsallmänning en Västra Stöpen i Skaraborgs
län; given Stockholms slott den 13 december 1912.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
Riksdagen medgiva,
att häradsallmänningen Västra Stöpen i Kåkinds härad av Skaraborgs
län må lämnas till vederbörande delägares fria disposition med
rätt för dem att över allmänningen förfoga och, efter oförmedlade
hemmantalet, tillgodogöra sig de förmåner, som därav kunna vare sig
genom försäljning eller genom upplåtelse i annan form beredas, dock
under villkor att till statsverket återgäldas kronans förskott för allmänningens
uppmätning med mera, utgörande 2,173 kronor 98 öre, samt
under de villkor och förbehåll i övrigt, som Kungl. Maj:t i huvudsaklig
överensstämmelse med av allmänningsintressenterna uppgjort, i statsrådsprotokollet
intaget förslag kan finna skäligt föreskriva.
De till ärendet hörande handlingar och kartor skola Riksdagens
vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen
med afl kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Alfred Petersson.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 32 käft. (Nr 61.)
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
‘2
Kungl. Mccj:ts Nåd. Proposition Nr 61.
Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13
december 1912.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Sta Arv
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve EhrensväRD,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström,
friherre ÅDELSWÄRD,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Petersson anförde vidare:
Jämlikt föreskrift i nådigt brev den 16 mars 1824 och kammarkollegii
därpå grundade cirkulärskrivelse den 14 april samma år till
Kungl. Maj:ts samtliga befallningsh avande angående en förändrad
reglering av kronoskogarna och allmänningarna i riket hölls inför
Kungl. Maj:ts befallningshavande i Skaraborgs län sammanträde med
vederbörande intressenter den 4 oktober 1855 i ändamål att företaga
reglering av den inom Kyrkefalla och Sventorps socknar i Kåkinds härad
av nämnda län belägna allmänningen Västra Stöpen.
Efter behörigen meddelat förordnande verkställde kommissionslantmätaren
N. ^Vingård därefter uppmätning och kartläggning av allmänningen
jämte rågångsreglering därå, vilken förrättning genom
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 61. 3
Kåkinds häradsrätts utslag den 29 december 1866 förklarades hava
vunnit laga kraft.
Ärendet har därefter blivit lämnat å sido till år 1897, då detsamma
åter upptagits till behandling av Kungl. Maj:ts befallningshavande,
på vars föranstaltande undersökningar och utredningar verkställts
dels av vederbörande jägmästare och överjägmästare, dels ock av
kronofogden i orten, varefter Kungl. Maj:ts befallningshavande med
överlämnande av samtliga till ärendet hörande handlingar och kartor i
underdånig skrivelse den 30 december 1905 underställt frågan Kungl.
Maj:ts prövning.
Till följd av nådig remiss hava därefter kammarkollegium och
domänstyrelsen den 13 april 1908 avgivit gemensamt underdånigt utlåtande
i ärendet, varefter och sedan Kung!. Maj:ts befallningshavande
undfått befallning att, efter vederbörandes hörande, inkomma med utredning
om och förslag till de villkor och närmare bestämmelser, som i
och för ett ifrågasatt upplåtande av allmänningen till delägarnas fria
disposition kunde finnas påkallade, Kungl. Maj:ts befallningshavande
med eget yttrande av den 18 november 1909 överlämnat protokoll,
hållna vid sammanträden den 17 juni och den 28 oktober 1909 med
allmänningsintressenterna, ävensom av särskilt utsedda kommitterade
avgivet betänkande och förslag.
Jag tillåter mig nu att med ledning av handlingarna något redogöra
för vad i ärendet förekommit.
Beträffande till en början frågan om allmänningens natur har
Kungl. Maj:ts befallningshavande i skrivelse den 30 december 1905 erinrat
om följande tid efter annan meddelade beslut:
l:o) Genom den 12 april 1826 av Kungl. Maj:t given dom i sak
emellan Kungl. Maj:t och kronan med flere, sökande, samt åtskilliga
hemmansägare i Suntetorps socken, svarande, angående dessa sistnämndas
till Kåkinds häradsrätt instämda påstående, att den vård, som kronan innehaft
över den i Suntetorps socken belägna allmänningen Stöpen, måtte
upphöra och samma allmänning med därå beviljade intäkter dem tilldömas,
har Kungl. Maj:t gillat Göta hovrätts dom, varigenom hovrätten,
med viss ändring av vederbörande lagmansrätts utslag, fastställt häradsrättens
i saken meddelade utslag, däri häradsrätten utlåtit sig bland annat,
att, emedan Locketorps, Varings, Horns och Frösveds socknar samt en del
av Säters socken, alla i Vadsbo härad, efter utförda rättegångar vunnit
rättighet att sig emellan skifta de delar av allmänningsskogen Stöpen, vilka
vore belägna inom berörda socknars gränser och således för sockenallmänningar
blivit förklarade, samt den delen av allmänningen Stöpen,
Kungl. Maj:t
befallningshavande
i
Skaraborgs
län.
4
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 61.
som ostridigt läge inom Suntetorps socken av Kåkinds härad, icke
rimligen kunde hänföras till annan natur eller egenskap, än de därmed
sammanhängande delar av samma skog, som vore belägna inom förutnämnda
socknar av Vadsbo härad, helst den till undersökning av skogarnas
beskaffenhet i Skaraborgs län förordnade kommissionen i en särskild tvist
angående huruvida en del av samma skog inom Säters socken borde
såsom enskild byskog anses genom dom den 26 augusti 1690 förklarat,
att Stöpen i Vadsbo och Kåkind vore begripen under en och samma rätt,
samt den benämning'' av kronans skog och allmänning, som förekomme
såväl i åtskilliga skogskommissionens domar som i nådiga förordningen
angående skogarna inom nämnda län av den 3 februari 1691, varit
oskiljaktig från alla allmänningsskogar utan åtskillnad om de varit av
lands-, härads- eller sockenallmännings natur, så länge de alla stått
under Kungl. Maj:ts och kronans vård och inseende, funne häradsrätten
på dessa och flera anförda skäl rättvist, med antagande att ifrågavarande
skogstrakt vore för sockenallmänning att anse, på det sätt
bifalla käromålet, att de av Suntetorps sockens hemmansägare, som
därom i rättegången väckt påstående, ägde att efter laga grunder skifta
så stor del av allmänningen Stöpen, som kunde finnas belägen inom
socknens lagliga gränser, och att i sådant avseende anmäla sig hos
Kungl. Majrts befallningshavande i länet om lantmätares förordnande.
2:o) Sedan Sventorps socknemän, med åberopande av flera av
Kungl. Majrt meddelade domar — däribland nyssberörda dom av den 12
april 1826 — varigenom åtskilliga andra socknar fått sig tillerkända
vissa, inom deras gränser belägna delar av allmänningen Stöpen i Vadsbo
och Kåkinds härad, hos Kungl. Majrts befallningshavande anhållit, att,
som genom berörda domar all stridighet om allmänningen Stöpens natur
och egenskap dåmera vore undanröjd, viss uppgiven lantmätare måtte
förordnas att på grund av 8 § i nådiga förordningen om skogarna i
riket den 1 augusti 1805 socknemännen emellan fördela den inom Sventorps
socken belägna del av allmänningen, har Kungl. Majrts befallningshavande
genom resolution den 22 december 1826 förklarat, att, enär ifrågavarande
skog för det dåvarande vore och dittills varit förvaltad och
vårdad icke såsom sockenallmänning, enligt vad 10 § i skogsordningen
föreskreve, utan enligt de stadganden, som samma författning rörande
lands- och häradsallmänningar innehölle, Kungl. Maj:ts befallningshavande
alltså icke ägde att anse denna skogs egenskap av sockenallmänning
ostridig, oaktat vad som rörande andra delar av allmänningen blivit
förordnat efter därom i laga ordning anställd rättegång, vadan den
sökta delningen för det dåvarande icke kunde av Kungl. Majrts befall
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 61. 5
ningshavande beviljas. Sedan socknemännen i en därefter till Kungl.
Maj:t ingiven ansökning anhållit, att den inom Sventorps socken belägna
del av allmänningen Stöpen måtte förklaras skola såsom sockenallmänning
anses och behandlas, har Kungl. Maj:t enligt nådigt brev
den 19 december 1827 funnit sig icke kunna medgiva sockenallmännings
natur åt den inom Sventorps socken belägna delen av allmänningen
Stöpen, varför den underdåniga ansökningen därom avslagits.
3:o) I nådigt brev den 28 mars 1829 angående naturen av de
inom Skaraborgs län belägna s. k. kronoallmänningar har Kungl. Maj:t
bland annat förklarat allmänningen Kåkinds-Stöpen eller Västra Stöpen
icke kunna såsom kronopark anses och behandlas.
4:o) Genom dom den 21 december 1835 i en till Kungl. Maj:ts
överseende från Göta hovrätt inkommen sak emellan Kungl. Maj:t och
kronan med flere, sökande, samt en del av Sventorps socknemän, svarande,
angående sistnämnda parters till Kåkinds häradsrätt instämda påstående,
att dem måtte tillerkännas äganderätt till den inom Sventorps socken
belägna del av allmänningen Stöpen, har Kungl. Maj:t utlåtit sig, att
enär skogskommissionens dom den 26 augusti 1690 rörande Stöpeskogens
vidd och natur icke uttryckligen tilläde den inom Sventorps sockens
gränser belägna andel därav egenskap av sockenallmänning, och skogskommissionens
i samma dom meddelade förklarande, att berörda skog
borde benämnas för en Kungl. Maj:ts och kronans skog och allmänning,
så mycket mindre kunde antagas innefatta erkännande av dess egenskap
av sockenallmänning, som kommissionen dels ansett den givna benämningen
överensstämma med hertig Johans år 1613 för Sköfde stad
utfärdade privilegier, varigenom staden blivit tillerkänd rättighet till
timmerskog och vedbrand både å Billingen och å Stöpen, men inom
häradsmärken, utan avseende på sockenskillnader, dels uti särskild dom
av samma dag som den förstnämnda, med avslag å Horsås byalags
pretention på enskild byaskog, förklarat byalaget hava att undfå sin
nödtorft efter lag och nådiga förordningar på allmänningen Stöpen utan
anvisning till någon viss sockens andel därav, ty och då Sventorps
svarande socknemän icke uppgivit, mindre styrkt det ägare och innehavare
av hemman inom samma socken någonsin begagnat den inom
socknens gränser belägna andel av allmänningen Stöpen eller därå erhållit
utsyning, samt den omständigheten att skogskommissionen uti
särskild dom i anledning av åtskilliga hemmansägares påstående, att
Stöpeskogen inom Säters socken av Vadsbo härad skulle vara varken
park eller allmänning utan enskilda byaskogar, förklarat Stöpen i Vadsbo
och Kåkind vara under eu och samma rätt inbegripen, icke kunde verka
6
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 61.
därhän, att, då åtskilliga socknars yrkanden om de inom deras gränser
belägna andelars förklarande för sockenallmänningar blivit såsom lagligen
styrkta av domstolarna bifallna, även ifrågavarande andel skulle utan annan
bevisning anses äga enahanda natur, alltså prövade Kungl. Maj:t rättvist
att, med ändring av underdomstolarnas domar, ogilla käromålet.
5:6) Samma dag, den 21 december 1835, har Kungl. Magt meddelat
dom av enahanda innehåll som den närmast härovan anmärkta i
likartad sak emellan Kungl. Magt och kronan med flere, å ena, samt
en del ägare och innehavare av hemman i Kvrkefalla socken, å andra
sidan, ömsom sökande och svarande.
Med hänsyn till vad sålunda förekommit, ansåg Kungl. Maj:tsbefallningshavande
vara ådagalagt, å ena sidan, medelst särskilda nådiga
brev, att al lm än ningen Västra Stöpen icke är att betrakta såsom kronopark
med Kungl. Maj:t uteslutande förbehållen dispositionsrätt och icke
heller kan behandlas såsom sockenallmänning, och å andra sidan, genom
Kungl. Maj:ts ovan omförmälda domar, att de delar av allmänningen,
som numera, sedan Suntetorps socken fått sin del därav frånskild, finnas
kvar och äro belägna inom Kyrkefalla och Sventorps socknar, icke med
äganderätt innehavas av dessa socknar. Vid sådant förhållande fann
Kungl. Maj:ts befallningshavande det vara uppenbart, att allmänningen
Västra Stöpen i Kyrkefalla och Sventorps socknar är att hänföra till en
så beskaffad häradsallmänning, som avses i kammarkollegii förberörda,
på nådiga brevet den 16 mars 1824 grundade cirkulärbrev av den 14
april samma år och vartill intressenterna äga nyttjanderätt, för vars
utövande de äro underkastade den i samma cirkulärbrev stadgade reglering
på sätt redan ägt rum med den i Vadsbo härad belägna del av
samma skog, som benämnes Östra Stöpen; och hemställde fördenskull
Kungl. Maj:ts befallningshavande, att Kungl. Maj:t, på grund av 6 § i
nådiga förordningen den 26 januari 1894 angående hushållningen med
de allmänna skogarna i riket, måtte förklara, att såsom delägare uti
ifrågavarande häradsallmänning skola anses alla de, som i Kåkinds
härad bygga och bo, efter deras oförmedlade hemmantal, med undantag
dock av de Suntetorps jordägande socknemän, som jämlikt Kungl. Maj:ts
ovanberörda dom den 12 april 1826 tillerkänts äganderätt till viss inom
samma socken belägen andel av allmänningen.
Sedan Kungl. Maj:ts befallningshavande sålunda yttrat sig om
allmänningens natur, övergick Kungl. Maj:ts befallningshavande till
behandling av frågan om allmänningens reglering och framhöll därvid
till en början angående allmänningens nuvarande tillstånd och beskaffenhet
följande:
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 61. 7
Så^ vitt kommissionslantmätaren Wingårds karta med tillhörande
beskrivning, jämförd med en av jägmästaren C. G. Cederbaum i ärendet
verkställd utredning, utvisade, bestode allmänningen av fjorton från
varandra skilda lotter med en sammanlagd areal av 1,859 tunnland
20,8 kappland, därav egentlig allmänningsmark utgjorde 498 tunnland
9,9 kappland, olaga intäkter 120 tunnland 14 kappland, så kallade laga
intäkter 1,224 tunnland 23,2 kappland och vägar 16 tunnland 5,7 kappland.
. Då den av Wingård verkställda uppmätningen av och rågångsregleringen
omkring allmänningen vunnit laga kraft, torde Wingårds
karta tillsvidare få lända till efterrättelse. Enligt denna karta med
beskrivning skulle å allmänningen finnas 89 laga och 56 olaga intäkter.
Vid den av kronofogden i ärendet hållna undersökning hade icke kunnat
med erforderlig visshet utrönas, om en del laga eller olaga intäkter i
verkligheten ägde den ena eller andra egenskapen, i det att åtskilliga,
som ansetts lagligen tillkomna eller upplåtna, icke torde vara att hänföra
till laga intäkter, under det andra, som upptagits såsom olaga,
däremot kunde antagas hava tillkommit efter behöriga upplåtelser.
Då Kungl. Maj:ts befallningshavande icke kunnat åstadkomma ytterligare
utredning härom och, med hänsikt till de åtgärder med ifrågavarande
skog, som Kungl. Maj:ts befallningshavande vore sinnad att
föreslå, ansåge intäkternas beskaffenhet icke äga avgörande betydelse
härför, ville Kungl. Maj:ts befallningshavande hemställa, att vid den
redan verkställda utredningen härom desto hellre måtte få bero, som
det alltid stode vederbörande öppet att efter rättegång i laga ordning
få stridigheter i detta hänseende avgjorda av domstol. Av de befintliga
s. k. olaga intäkterna vore 26 stycken med en areal av 49 tunnland
17,5 kappland . bebyggda, de övriga obebyggda. Omförmälda
bebyggda intäkter innehades av medellösa personer, som för sin
existens vore därav beroende, under det att de obebyggda till allra
största delen blivit av angränsande hemman inkräktade och innehades
av dessa hemmans ägare. Den produktiva skogsmarken å samtliga
allmänningsdelar vore av synnerligen obetydligt omfång. Den utgjorde
allenast 201 tunnland 21,4 kappland, varav icke mindre än 126 tunnland
bestode av kalmarker, som tarvade skogsodling. Övriga 75 tunnland
vore bevuxna med barrskog av första, andra och tredje åldersklasserna,
av vilken skog under de närmaste 20 åren, enligt vad
jägmästaren upplyst, ej kunde väntas större avkastning än som motsvarade
det årliga virkesbehovet för ett bevakarboställe. Å allmännmgen
funnes ett sådant boställe, omfattande två intäkter, benämnda
Tidholmen och Ålgudden.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 61.
Beträffande själva frågan om lämpligheten att reglera och bibehålla
denna av så många obetydliga, från varandra långt skilda och
oformliga skogsdelar bestående allmänning såsom sådan till allmänt och enskilt
gagn anmärkte Kungl. Maj:ts befallningshavande först, hurusom,
på sätt Kungl. Maj:ts befallningshavande redan förut antytt, vid bedömande
av denna fråga huvudsaklig hänsyn måste tagas till omfånget
av allmänningen, sådant detta funnes angivet å den fastställda skogskartan
med tillhörande beskrivning, enär det icke, annorledes än möjligen
efter en mängd rättegångar med tvivelaktig utgång, kunde avgöras,
om någon eller några av de såsom laga uppgivna intäkterna
kunde till allmänningen återvinnas.
Utgående alltså från den förutsättning, att endast de å Wingårds
karta såsom olaga angivna intäkterna skulle till allmänningen utläggas,
och med begagnande av den beteckning å allmänningens delar som av
jägmästaren Cederbaum använts å en av honom i tre delar upprättad,
bland handlingarna befintlig kopia av Wingårds ovannämnda karta,
yttrade Kungl. Maj:ts befallningshavande angående de fjorton särskilda
allmänningsdelarna bland annat följande:
Endast allmänningsdelarna nr 1, 8, 9, 11 och 14 hade sådan storlek,
att lämpligheten av deras bibehållande såsom häradsallmänning icke
vore helt och hållet utesluten. De övriga små delarna med sina oregelbundna
figurer vore däremot av sådan beskaffenhet, att varken skogsbruk
eller jordbruk därå kunde med någon fördel bedrivas. Då emellertid
delarna nr 1 och 9 utgjordes av odugliga mossar och till allra största
delen vore hänförliga till impediment, samt delen nr 14, vilken nästan
helt och hållet omfattade olaga intäkter, vore till större delen uppodlad,
kunde jämväl dessa tre delar icke lämpa sig för skogsvård såsom allmänning.
Alltså återstode allenast delarna nr 8 och 11, om vilka det
kunde ifrågasättas, att de borde såsom allmänning brukas. Allmänningsdelen
nr 8 innehölle 47 tunnland 2,2 kappland. Därav utgjordes 7 tunnland
18,7 kappland av bebyggda olaga intäkter och 28 kappland av impediment.
Återstående delen av marken å denna allmänningsdel vore
bevuxen med sluten 20—40-årig ungskog av gran och tall. Allmänningsdelen
nr 11 hade beräknats innehålla 171 tunnland 8,4 kappland.
Därav upptoges 24 tunnland 8 kappland av olaga intäkter. Av återstående
marken på denna allmänningsdel vore 20 tunnland bevuxna med 20- årig granskog och 124 tunnland 12,4 kappland hänförliga till kalmark.
Under antagande att vid en reglering av allmänningen de
olaga intäkter, som vore bebyggda, skulle få bibehållas av innehavarna
under mannens och hustruns livstid, men övriga olaga intäkter genast
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 61.
utläggas till allmänningen, komme alla intäkterna å allmänningsdelen
nr 8 att tills vidare få bibehållas, men däremot alla intäkterna utom 8.6
kappland å delen nr 11 att genast till allmänningen utläggas, varav
skulle bliva en följd, att å delen nr 8 icke funnes någon kalmark att
skogsödla, men att däremot omkring 128 tunnland 8.7 kappland å delen
nr 11 omedelbart kunde skogsodlas.
Efter att därpå hava omnämnt, hurusom vid en eventuell reglering
av endast allmänningsdelarna nr 8 och 11 det nuvarande kronojägarbostället
Tidholmen med Ålgudden, såsom beläget på alltför stort avstånd
från den blivande allmänningsskogen, bleve olämpligt till skogvaktarboställe
samt att därför bostället måste förläggas till delen nr 11, vars
areal därigenom komme att minskas för skogsodling, sökte Kungl.
Maj:ts befallningskavande visa, huru enligt gjorda beräkningar en sådan
reglering skulle ställa sig i ekonomiskt avseende. Därvid upptogos
kostnader för anskaffande av nytt bevakarboställe och för skogsodling
till ett beräknat belopp av 10,650 kronor. Härtill skulle komma årliga
utgifter för avlöning av skogvaktare och för stängselunderhåll med 350
kronor. Till betäckande av dessa kostnader antog Kungl. Maj:ts
befallningshavande skola användas blivande köpeskillingar för de till
skogsbruk otjänliga övriga tolv allmänningsdelarna, vilka borde säljas
och därvid beräknades kunna inbringa tillhopa 7,504 kronor 44 öre. Av
sistnämnda belopp borde emellertid först gäldas 2,173 kronor 98 öre,
som, enligt vad statskontoret i skrivelse den 29 december 1876 meddelat
Kungl. Maj:ts befallningshavande, från skogsplanteringskassan förskjutits
för uppmätningen av och rågångsregleringen å ifrågavarande
allmänning. Efter avdrag härav skulle av den påräknade försäljningssumman
för de oreglerade tolv allmänningsdelarna återstå i runt tal allenast
5,300 kronor till täckande av de för reglering av allmänningsdelarna
nr 8 och 11 genast erforderliga kostnaderna, utgörande 10,650
kronor. Om kronan skulle förskottera regleringskostnaderna, komme
alltså, enligt vad Kungl. Maj:ts befallningshavande framhöll, staten att för
ändamålet få vidkännas en utgift av ungefär 5,300 kronor och därjämte
årligen, intill dess någon avkastning kunde erhållas från skogen, 350
kronor, vilka utlägg staten först i en avlägsen framtid torde kunna återfå.
Den blivande allmänningen, som — med ^beräkning av de såsom olaga
ansedda intäkterna, men efter avräkning av impediment och omkring 6
tunnland till bevakarboställe — komme att omfatta ungefär 208 tunnland,
kunde nämligen enligt gjorda beräkningar väntas först efter 40 till 50
år lämna en avkastning, som i värde årligen uppginge till 1,300 kronor.
I detta sammanhang fäste Kungl. Maj:ts befallningshavande jämväl
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 32 höft. (Nr 61.) 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 61.
uppmärksamheten därå, att vid det år 1855 inför Kungl. Maj:ts befallningshavande
hållna sammanträde i regleringsfrågan ägare av åtskilliga
hemman anmält, att dessa hemman från äldre tider åtnjutit betesrätt å
det område, vilket nu betecknats såsom allmänningsdelen nr 11, och yttrade
Kungl. Maj:ts befallningshavande, att, ehuru den dom, som åberopats
till stöd för eu sådan rättighet, icke kunnat anskaffas, det likväl, efter
vad undersökningen i ärendet gåve vid handen, kunde anses mycket
sannolikt, att ett dylikt servitut förefunnes, och att, om än detta servituts
laglighet och fortfarande bestånd icke torde kunna annorledes än i
rättegångsväg ådagaläggas, redan den omständigheten, att servitutets
tillvaro antagits såsom sannolik och att betesrätten faktiskt sedan äldre
tider begagnats, måste i fråga om sistnämnda allmänningsdel väcka betänkligheter
mot en kostbar reglering, som jämväl från andra synpunkter
icke kunde anses vara i det allmännas lika litet som i det
enskildas intresse eftersträvansvärd.
Slutligen anförde Kungl. Maj:ts befallningshavande till ytterligare
belysning av frågan om lämpligheten av allmänningens reglering bland
annat följande:
Vid den undersökning i ärendet, som av kronofogden i orten
hållits, hade utrönts, att utöver de av Wingård i hans beskrivning upptagna
intäkter funnes å skogen ytterligare flera lägenheter, som innehades
av enskilda, ävensom att en icke obetydlig del av intagorna, som
nu icke vore självständiga, för sig bestående lägenheter, från äldre tider
underlagts angränsande hemman, till och med kronoegendomar, och
såmedelst kommit att ingå i dessa egendomars jordområden. Att åstadkomma
en fullt uttömmande utredning härom och om alla andra intagors
egenskap samt vederbörande innehavares rätt att dem fortfarande
besitta kunde förvisso icke ske annorledes än efter rättegång:, sedan en
ingående granskning, såvitt den vore möjlig, företagits angående alla
å omkringliggande hemman och lägenheter under tidernas lopp verkställda
skiftes-, rågångs- och ägoutbytesförrättningar ävensom av alla
utfärdade skatteköps- och åbobrev, vilka kunde avse de lägenheter,
varom nu vore fråga. Då härtill komme, att det vid företagna undersökningar
befunnits, att kommissionslantmätaren Wingårds mätningar
av allmänningsdelarna icke varit fullt överensstämmande med marken,
kunde man utan tvekan våga det påståendet, att anställande av rättegångar
om skyldighet för nuvarande innehavare av lägenheterna att
avträda dessa icke heller skulle leda till någon för allmänningsintressenterna
gynnsam utgång, med mindre än att dessförinnan verkställdes en ny
tidsödande och kostbar lantmäteriförrättning. Visserligen lede det icke
11
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 61.
något tvivel, att en stor del av lägenhetsinnehavarna utan iakttagande
av laga former kommit i besittning av sina lägenheter, men de flesta av
dessa hade antingen redan gått genom flera generationer eller ock för
ganska avsevärda belopp inköpts. Från att, såsom kronofogden upplyst,
ursprungligen hava varit eländiga jordkulor eller stenbackar hade lägenheterna
till stor del blivit bebyggda och uppodlade till åker och trädgårdsland.
De bestode nu till sitt egentliga värde av byggnaderna och
nyodlingarna, och det skulle förvisso bliva såväl för innehavarna som
från det allmännas synpunkt olyckligt, om innehavarna skulle tvingas
att lämna sina hem, som utgjorde enda betingelsen för deras livsuppehälle
och ärliga utkomst.
På grund av vad sålunda förekommit förklarade sig Kungl.
Maj:ts befallningshavande icke tveka att uttala den synnerligast på
den förstuga undersökningen i ärendet grundade och av skogsstatens
vederbörande befattningshavare biträdda uppfattning, att vidtagande av
åtgärder i syfte att bibehålla ifrågavarande skog eller någon del därav
såsom häradsallmänning och söka därå införa ordnad skogshushållning
på sätt därom stadgas i nu gällande nådiga förordning angående hushållningen
med de allmänna skogarna i riket icke kunde, vare sig till
allmänt eller till enskilt gagn, vara av omständigheterna påkallat.
Kungl. Maj :ts befallningshavande hemställde därför, att häradsallmänningen
Västra Stöpen måtte av Kungl. Maj:t upplåtas till fri disposition
av Kåkinds jordägande häradsbor, med undantag av Suntetorps
sockens hemmansägare, som måste anses redan hava fått den
inom samma socken belägna del av allmänningen till sig utskiftad, och
dessa häradsbor således tillerkännas rätt att över denna allmänning
förfoga och, efter oförmedlade hemmantalet, tillgodogöra sig de förmåner,
som därav kunde vare sig genom försäljning eller genom upplåtelse
i annan form beredas, dock under villkor, att statens förskott
för allmänningens uppmätning med mera, utgörande 2,173 kronor 98
öre, bleve kronan gottgjort.
Kammarkollegium och domänstyrelsen gjorde i sitt den 13 april Kammarkoiie1908
avgivna gemensamma utlåtande till en början följande erinringar. 9ldZiån
I
1874 års jordebok för Sventorps socken funnes efter behörigen styreUen.
införda kronoegendomar under enskild disposition antecknat »Westra
Stöpen, en häradsallmänning)). Denna lägenhet, som icke hade något
nummer sig åsatt, vore ej inräknad i jordebokssumman för Sventorps
socken. I jordeboken för Kyrkefalla socken funnes icke någon motsvarande
anteckning om ifrågavarande allmänning.
12
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 61.
På förslag av kommittén för reglering av oregelbundenheter i rikets
indelningar, vilken kommitté i sitt den 9 oktober 1882 avgivna betänkande
anfört, att Sventorps och Suntetorps socknar, som hade gemensam
kyrka inom Sventorps socken och i kyrkligt och kommunalt hänseende
vore ett, borde i allo betraktas såsom blott en socken, hade
Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 12 april 1889 förordnat, att med
uteslutande ur jordeboken av Suntetorps socken de därunder förda hemman
och lägenheter skulle upptagas inom Sventorps socken och att omförmälda
kyrkosocken och kommun skulle därefter betecknas med namnet
Sventorp. I enlighet därmed hade Suntetorps förutvarande socken numera
helt uppgått i Sventorps socken.
Vad anginge själva saken delade ämbetsverken Kungl. Maj:ts
befallningshavandes mening, att de nu ifrågavarande, inom Kyrkefalla
och Sventorps socknar belägna oreglerade delarna av allmänningen
Västra Stöpen vore att betrakta såsom en häradsallmänning och
att såsom delägare i denna allmänning borde anses alla de, som i
Kåkinds härad byggde och bodde, efter deras oförmedlade hemmantal,
dock med undantag; av rättsinnehavarna till de hemmansägare inom
Suntetorps förutvarande socken, som jämlikt Kungl. Map.ts ovan omförmälda
dom av den 12 april 1826 fått sig tillskiftad den inom sistnämnda
socken då belägna del av samma allmänning. Som emellertid
frågan om delägarrätt i en häradsallmänning ytterst och i händelse av
tvist torde vara beroende av domstols prövning, ansåge sig ämbetsverken
böra hemställa, att, därest Kungl. Maj:t skulle finna för gott
att, i enlighet med Kungl. Maj:ts befallningshavandes förslag, nu
meddela nådigt förklarande om, vilka skulle anses såsom delägare
uti ifrågavarande allmänning, därvid måtte, i likhet med vad som
skett i nådiga brevet den 26 januari 1871 angående reglering av
häradsallmänningen Östra Stöpen i Vadsbo härad, fogas det tillägg,
att det skulle gälla intill dess ett annat förhållande kunde varda i
laga rättegångsväg behörigen ådagalagt.
Med Kungl. Maj:ts befallningshavande vore ämbetsverken ense
därom, att en reglering av de nu återstående delarna av allmänningen
Västra Stöpen i syfte att bibehålla dem såsom häradsallmänning och
därå införa ordnad skogshushållning icke kunde med någon fördel för
vare sig det allmänna eller enskilda företagas; och ämbetsverken funne
vid sådant förhållande icke något att erinra däremot att, såsom Kungl.
Maj:ts befallningshavande föreslagit, allmänningen bleve under vissa
villkor upplåten till delägarnas fria disposition.
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 61.
Vid förberörda sammanträden den 17 juni och den 28 oktober
1909 hava allmänningsintressenterna, vilkas majoritet i avseende på
allmänningens natur delade myndigheternas uppfattning, erbjudit sig att
på följande villkor och närmare bestämmelser övertaga allmänningen
under fri disposition, nämligen:
l:o) Att hela allmänningsområdet Västra Stöpen skulle överlämnas
till Kåkinds härad — alla ägare och innehavare av i mantal satt jord,
med undantag av rättsinnehavare till de hemmansägare inom Suntetorps
socken, som, jämlikt Kungl. Maj:ts dom den 12 april 1826, fått
sig tillskiftat den inom sistnämnda socken belägna del av allmänningen
— med full ägande- och fri dispositionsrätt, emot det att till Kungl.
Maj:t och kronan gäldades kronans förskott för lantmäterikostnaden,
utgörande 2,173 kronor 98 öre.
2:o) Att samtliga innehavare av intäkter eller lägenheter å allmänningsområdet,
vilka icke kunde förete vederbörliga handlingar,
som styrkte fullgiltig och laga åtkomst till lägenheten, skulle äga att
antingen i sin och sin hustrus livstid, om innehavare vid tiden för
häradets övertagande av allmänningen vore gift, i okvald besittning
kvarbliva vid innehavandet av sådan lägenhet eller ock emot ersättning
för jordområdet tillösa sig besittnings- och äganderätt för evärdelig
tid, därvid denna ersättning, i händelse godvilligt åsämjande icke kunde
åvägabringas, skulle bestämmas av tre ojäviga uppskattningsmän, vilka
skulle utses, eu för lägenhetsinnehavarna av domstolen i orten, en för allmänningsintressenterna
av dessa eller dess styrelse samt den tredje av
Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet.
Ersättning för dessa uppskattningar skulle gäldas av allmänningens
medel.
3: o) Att en allmänningsstyrelse skulle tillsättas, för vilken reglemente
antoges av vederbörande delägare och fastställdes av Kungl.
Maj:ts befallningshavande, vilken styrelse ägde att, jämlikt närmare
bestämmelser uti det för allmänningen fastställda reglemente, å offentlig
auktion eller under hand försälja övriga delar av allmänningen,
i den män sådan försäljning med fördel kunde företagas, samt indriva
och vederbörligen till ägarna redovisa köpeskillingen.
4:o) Att behållna köpeskillingen, sedan omkostnader och dylikt
guldits, skulle till kapitalet för framtiden behållas och av allmänningsstyrelsen
förvaltas såsom en fond, vars årliga eller under flera år sammanförda
avkomst skulle för intressenterna användas till bidrag för
bestridande av allmänna, för häradet gemensamma utgifter, såvitt dessa
belöpte sig på de oförmedlade hemmanen i häradet.
Allmänningsintressenterna.
14
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 61.
5:6) Att i avseende å uppbörd, redovisning och fördelning av ifrågavarande
medel skulle gälla till huvudsaklig efterrättelse vad om andra
häradsmedel funnes stadgat i nådiga kungörelsen den 30 april 1881.
6:o) Att allmänningen av intressenterna tillträddes, så snart, efter
Riksdagens bifall, Kungl. Maj:ts beslut i saken meddelats, samt att
kronans fordran därvid antingen kontant eller medelst skuldförbindelse
med godkänd säkerhet gäldades.
7:6) Att, därest anspråk på betesrätt å någon del av allmänningen
lagligen kunde styrkas, skälig gottgörelse därför borde lämnas.
Emot detta förslag till villkor för allmänningens upplåtande till
delägarnas disposition hade Kungl. Maj:ts befallningshavande icke något
att erinra.
Någon osäkerhet beträffande ifrågavarande allmännings natur av
häradsallmänning synes mig med hänsyn till vad i detta hänseende
blivit anfört icke föreligga. Vad däremot angår frågan om vilka skola
vara att anse såsom allmänningens rätta delägare, faller denna ytterst
under domstols prövning och torde i detta sammanhang helt och hållet
kunna lämnas åsido. I vad mån vissa av nuvarande Sventorps sockens
oförmedlade hemmantal icke hava del i allmänningen, anser jag nämligen
sakna direkt betydelse för själva regleringsfrågan.
Möjlighet att å allmänningen åvägabringa en ordnad skogshushållning
synes mig i betraktande av allmänningens ovan skildrade tillstånd
vara så gott som utesluten. Såväl allmänt som enskilt intresse torde
bäst bliva tillgodosett, om allmänningen ställes under delägarnas fria
disposition, med iakttagande av vissa förbehåll i de hänseenden, som
omförmälas i allmänningsintressenternas ovan återgivna förslag.
Då emellertid antydda förfaringssätt innebär ett avsteg från de av
rikets ständer på sin tid gillade och numera i nådiga förordningen angående
hushållningen med de allmänna skogarna i riket den 26 januari
1894 intagna grunder för häradsallmänningars behandling, torde frågan
böra underställas Riksdagens prövning.
Åberopande vad sålunda i ärendet förekommit hemställer jag
alltså, att Eders Kung]. Maj:t måtte i proposition föreslå Riksdagen
medgiva,
att häradsallmänningen Västra Stöpen i Kåkinds härad av Skaraborgs
län må lämnas till vederbörande delägares fria disposition med
rätt för dem att över allmänningen förfoga och, efter oförmedlade
hemmantalet, tillgodogöra sig de förmåner, som därav kunna vare sig
15
Iiungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 61.
genom försäljning eller genom upplåtelse i annan form beredas, dock
under villkor att till statsverket återgäldas kronans förskott för allmänningens
uppmätning med mera, utgörande 2,173 kronor 98 öre, samt
under de villkor och förbehåll i övrigt, som Eders Kungl. Maj:t''i huvudsaklig
överensstämmelse med allmänningsintressenternas ovan omförmälda
förslag kan finna skäligt föreskriva.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall; och skulle till Riksdagen avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga . . . vid detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Curt Bohtlieb.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1913:286 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungi Majds proposition angående reglering av häradsallmänning en Västra Stöpen i Skaraborgs län. s. 7 i texten
- JoU 1913:82 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av häradsallmänning en Västra Stöpen i Skaraborgs län. s. 3 i texten