Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 61

15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1913:61, Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 61

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 61.

1

Nr 61.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition Ull Riksdagen angående reglering

av häradsallmänning en Västra Stöpen i Skaraborgs

län; given Stockholms slott den 13 december 1912.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå

Riksdagen medgiva,

att häradsallmänningen Västra Stöpen i Kåkinds härad av Skaraborgs

län må lämnas till vederbörande delägares fria disposition med

rätt för dem att över allmänningen förfoga och, efter oförmedlade

hemmantalet, tillgodogöra sig de förmåner, som därav kunna vare sig

genom försäljning eller genom upplåtelse i annan form beredas, dock

under villkor att till statsverket återgäldas kronans förskott för allmänningens

uppmätning med mera, utgörande 2,173 kronor 98 öre, samt

under de villkor och förbehåll i övrigt, som Kungl. Maj:t i huvudsaklig

överensstämmelse med av allmänningsintressenterna uppgjort, i statsrådsprotokollet

intaget förslag kan finna skäligt föreskriva.

De till ärendet hörande handlingar och kartor skola Riksdagens

vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen

med afl kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 32 käft. (Nr 61.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

‘2

Kungl. Mccj:ts Nåd. Proposition Nr 61.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13

december 1912.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Sta Arv

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve EhrensväRD,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

friherre ÅDELSWÄRD,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Petersson anförde vidare:

Jämlikt föreskrift i nådigt brev den 16 mars 1824 och kammarkollegii

därpå grundade cirkulärskrivelse den 14 april samma år till

Kungl. Maj:ts samtliga befallningsh avande angående en förändrad

reglering av kronoskogarna och allmänningarna i riket hölls inför

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Skaraborgs län sammanträde med

vederbörande intressenter den 4 oktober 1855 i ändamål att företaga

reglering av den inom Kyrkefalla och Sventorps socknar i Kåkinds härad

av nämnda län belägna allmänningen Västra Stöpen.

Efter behörigen meddelat förordnande verkställde kommissionslantmätaren

N. ^Vingård därefter uppmätning och kartläggning av allmänningen

jämte rågångsreglering därå, vilken förrättning genom

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 61. 3

Kåkinds häradsrätts utslag den 29 december 1866 förklarades hava

vunnit laga kraft.

Ärendet har därefter blivit lämnat å sido till år 1897, då detsamma

åter upptagits till behandling av Kungl. Maj:ts befallningshavande,

på vars föranstaltande undersökningar och utredningar verkställts

dels av vederbörande jägmästare och överjägmästare, dels ock av

kronofogden i orten, varefter Kungl. Maj:ts befallningshavande med

överlämnande av samtliga till ärendet hörande handlingar och kartor i

underdånig skrivelse den 30 december 1905 underställt frågan Kungl.

Maj:ts prövning.

Till följd av nådig remiss hava därefter kammarkollegium och

domänstyrelsen den 13 april 1908 avgivit gemensamt underdånigt utlåtande

i ärendet, varefter och sedan Kung!. Maj:ts befallningshavande

undfått befallning att, efter vederbörandes hörande, inkomma med utredning

om och förslag till de villkor och närmare bestämmelser, som i

och för ett ifrågasatt upplåtande av allmänningen till delägarnas fria

disposition kunde finnas påkallade, Kungl. Maj:ts befallningshavande

med eget yttrande av den 18 november 1909 överlämnat protokoll,

hållna vid sammanträden den 17 juni och den 28 oktober 1909 med

allmänningsintressenterna, ävensom av särskilt utsedda kommitterade

avgivet betänkande och förslag.

Jag tillåter mig nu att med ledning av handlingarna något redogöra

för vad i ärendet förekommit.

Beträffande till en början frågan om allmänningens natur har

Kungl. Maj:ts befallningshavande i skrivelse den 30 december 1905 erinrat

om följande tid efter annan meddelade beslut:

l:o) Genom den 12 april 1826 av Kungl. Maj:t given dom i sak

emellan Kungl. Maj:t och kronan med flere, sökande, samt åtskilliga

hemmansägare i Suntetorps socken, svarande, angående dessa sistnämndas

till Kåkinds häradsrätt instämda påstående, att den vård, som kronan innehaft

över den i Suntetorps socken belägna allmänningen Stöpen, måtte

upphöra och samma allmänning med därå beviljade intäkter dem tilldömas,

har Kungl. Maj:t gillat Göta hovrätts dom, varigenom hovrätten,

med viss ändring av vederbörande lagmansrätts utslag, fastställt häradsrättens

i saken meddelade utslag, däri häradsrätten utlåtit sig bland annat,

att, emedan Locketorps, Varings, Horns och Frösveds socknar samt en del

av Säters socken, alla i Vadsbo härad, efter utförda rättegångar vunnit

rättighet att sig emellan skifta de delar av allmänningsskogen Stöpen, vilka

vore belägna inom berörda socknars gränser och således för sockenallmänningar

blivit förklarade, samt den delen av allmänningen Stöpen,

Kungl. Maj:t

befallningshavande

i

Skaraborgs

län.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 61.

som ostridigt läge inom Suntetorps socken av Kåkinds härad, icke

rimligen kunde hänföras till annan natur eller egenskap, än de därmed

sammanhängande delar av samma skog, som vore belägna inom förutnämnda

socknar av Vadsbo härad, helst den till undersökning av skogarnas

beskaffenhet i Skaraborgs län förordnade kommissionen i en särskild tvist

angående huruvida en del av samma skog inom Säters socken borde

såsom enskild byskog anses genom dom den 26 augusti 1690 förklarat,

att Stöpen i Vadsbo och Kåkind vore begripen under en och samma rätt,

samt den benämning'' av kronans skog och allmänning, som förekomme

såväl i åtskilliga skogskommissionens domar som i nådiga förordningen

angående skogarna inom nämnda län av den 3 februari 1691, varit

oskiljaktig från alla allmänningsskogar utan åtskillnad om de varit av

lands-, härads- eller sockenallmännings natur, så länge de alla stått

under Kungl. Maj:ts och kronans vård och inseende, funne häradsrätten

på dessa och flera anförda skäl rättvist, med antagande att ifrågavarande

skogstrakt vore för sockenallmänning att anse, på det sätt

bifalla käromålet, att de av Suntetorps sockens hemmansägare, som

därom i rättegången väckt påstående, ägde att efter laga grunder skifta

så stor del av allmänningen Stöpen, som kunde finnas belägen inom

socknens lagliga gränser, och att i sådant avseende anmäla sig hos

Kungl. Majrts befallningshavande i länet om lantmätares förordnande.

2:o) Sedan Sventorps socknemän, med åberopande av flera av

Kungl. Majrt meddelade domar — däribland nyssberörda dom av den 12

april 1826 — varigenom åtskilliga andra socknar fått sig tillerkända

vissa, inom deras gränser belägna delar av allmänningen Stöpen i Vadsbo

och Kåkinds härad, hos Kungl. Majrts befallningshavande anhållit, att,

som genom berörda domar all stridighet om allmänningen Stöpens natur

och egenskap dåmera vore undanröjd, viss uppgiven lantmätare måtte

förordnas att på grund av 8 § i nådiga förordningen om skogarna i

riket den 1 augusti 1805 socknemännen emellan fördela den inom Sventorps

socken belägna del av allmänningen, har Kungl. Majrts befallningshavande

genom resolution den 22 december 1826 förklarat, att, enär ifrågavarande

skog för det dåvarande vore och dittills varit förvaltad och

vårdad icke såsom sockenallmänning, enligt vad 10 § i skogsordningen

föreskreve, utan enligt de stadganden, som samma författning rörande

lands- och häradsallmänningar innehölle, Kungl. Maj:ts befallningshavande

alltså icke ägde att anse denna skogs egenskap av sockenallmänning

ostridig, oaktat vad som rörande andra delar av allmänningen blivit

förordnat efter därom i laga ordning anställd rättegång, vadan den

sökta delningen för det dåvarande icke kunde av Kungl. Majrts befall
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 61. 5

ningshavande beviljas. Sedan socknemännen i en därefter till Kungl.

Maj:t ingiven ansökning anhållit, att den inom Sventorps socken belägna

del av allmänningen Stöpen måtte förklaras skola såsom sockenallmänning

anses och behandlas, har Kungl. Maj:t enligt nådigt brev

den 19 december 1827 funnit sig icke kunna medgiva sockenallmännings

natur åt den inom Sventorps socken belägna delen av allmänningen

Stöpen, varför den underdåniga ansökningen därom avslagits.

3:o) I nådigt brev den 28 mars 1829 angående naturen av de

inom Skaraborgs län belägna s. k. kronoallmänningar har Kungl. Maj:t

bland annat förklarat allmänningen Kåkinds-Stöpen eller Västra Stöpen

icke kunna såsom kronopark anses och behandlas.

4:o) Genom dom den 21 december 1835 i en till Kungl. Maj:ts

överseende från Göta hovrätt inkommen sak emellan Kungl. Maj:t och

kronan med flere, sökande, samt en del av Sventorps socknemän, svarande,

angående sistnämnda parters till Kåkinds häradsrätt instämda påstående,

att dem måtte tillerkännas äganderätt till den inom Sventorps socken

belägna del av allmänningen Stöpen, har Kungl. Maj:t utlåtit sig, att

enär skogskommissionens dom den 26 augusti 1690 rörande Stöpeskogens

vidd och natur icke uttryckligen tilläde den inom Sventorps sockens

gränser belägna andel därav egenskap av sockenallmänning, och skogskommissionens

i samma dom meddelade förklarande, att berörda skog

borde benämnas för en Kungl. Maj:ts och kronans skog och allmänning,

så mycket mindre kunde antagas innefatta erkännande av dess egenskap

av sockenallmänning, som kommissionen dels ansett den givna benämningen

överensstämma med hertig Johans år 1613 för Sköfde stad

utfärdade privilegier, varigenom staden blivit tillerkänd rättighet till

timmerskog och vedbrand både å Billingen och å Stöpen, men inom

häradsmärken, utan avseende på sockenskillnader, dels uti särskild dom

av samma dag som den förstnämnda, med avslag å Horsås byalags

pretention på enskild byaskog, förklarat byalaget hava att undfå sin

nödtorft efter lag och nådiga förordningar på allmänningen Stöpen utan

anvisning till någon viss sockens andel därav, ty och då Sventorps

svarande socknemän icke uppgivit, mindre styrkt det ägare och innehavare

av hemman inom samma socken någonsin begagnat den inom

socknens gränser belägna andel av allmänningen Stöpen eller därå erhållit

utsyning, samt den omständigheten att skogskommissionen uti

särskild dom i anledning av åtskilliga hemmansägares påstående, att

Stöpeskogen inom Säters socken av Vadsbo härad skulle vara varken

park eller allmänning utan enskilda byaskogar, förklarat Stöpen i Vadsbo

och Kåkind vara under eu och samma rätt inbegripen, icke kunde verka

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 61.

därhän, att, då åtskilliga socknars yrkanden om de inom deras gränser

belägna andelars förklarande för sockenallmänningar blivit såsom lagligen

styrkta av domstolarna bifallna, även ifrågavarande andel skulle utan annan

bevisning anses äga enahanda natur, alltså prövade Kungl. Maj:t rättvist

att, med ändring av underdomstolarnas domar, ogilla käromålet.

5:6) Samma dag, den 21 december 1835, har Kungl. Magt meddelat

dom av enahanda innehåll som den närmast härovan anmärkta i

likartad sak emellan Kungl. Magt och kronan med flere, å ena, samt

en del ägare och innehavare av hemman i Kvrkefalla socken, å andra

sidan, ömsom sökande och svarande.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit, ansåg Kungl. Maj:tsbefallningshavande

vara ådagalagt, å ena sidan, medelst särskilda nådiga

brev, att al lm än ningen Västra Stöpen icke är att betrakta såsom kronopark

med Kungl. Maj:t uteslutande förbehållen dispositionsrätt och icke

heller kan behandlas såsom sockenallmänning, och å andra sidan, genom

Kungl. Maj:ts ovan omförmälda domar, att de delar av allmänningen,

som numera, sedan Suntetorps socken fått sin del därav frånskild, finnas

kvar och äro belägna inom Kyrkefalla och Sventorps socknar, icke med

äganderätt innehavas av dessa socknar. Vid sådant förhållande fann

Kungl. Maj:ts befallningshavande det vara uppenbart, att allmänningen

Västra Stöpen i Kyrkefalla och Sventorps socknar är att hänföra till en

så beskaffad häradsallmänning, som avses i kammarkollegii förberörda,

på nådiga brevet den 16 mars 1824 grundade cirkulärbrev av den 14

april samma år och vartill intressenterna äga nyttjanderätt, för vars

utövande de äro underkastade den i samma cirkulärbrev stadgade reglering

på sätt redan ägt rum med den i Vadsbo härad belägna del av

samma skog, som benämnes Östra Stöpen; och hemställde fördenskull

Kungl. Maj:ts befallningshavande, att Kungl. Maj:t, på grund av 6 § i

nådiga förordningen den 26 januari 1894 angående hushållningen med

de allmänna skogarna i riket, måtte förklara, att såsom delägare uti

ifrågavarande häradsallmänning skola anses alla de, som i Kåkinds

härad bygga och bo, efter deras oförmedlade hemmantal, med undantag

dock av de Suntetorps jordägande socknemän, som jämlikt Kungl. Maj:ts

ovanberörda dom den 12 april 1826 tillerkänts äganderätt till viss inom

samma socken belägen andel av allmänningen.

Sedan Kungl. Maj:ts befallningshavande sålunda yttrat sig om

allmänningens natur, övergick Kungl. Maj:ts befallningshavande till

behandling av frågan om allmänningens reglering och framhöll därvid

till en början angående allmänningens nuvarande tillstånd och beskaffenhet

följande:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 61. 7

Så^ vitt kommissionslantmätaren Wingårds karta med tillhörande

beskrivning, jämförd med en av jägmästaren C. G. Cederbaum i ärendet

verkställd utredning, utvisade, bestode allmänningen av fjorton från

varandra skilda lotter med en sammanlagd areal av 1,859 tunnland

20,8 kappland, därav egentlig allmänningsmark utgjorde 498 tunnland

9,9 kappland, olaga intäkter 120 tunnland 14 kappland, så kallade laga

intäkter 1,224 tunnland 23,2 kappland och vägar 16 tunnland 5,7 kappland.

. Då den av Wingård verkställda uppmätningen av och rågångsregleringen

omkring allmänningen vunnit laga kraft, torde Wingårds

karta tillsvidare få lända till efterrättelse. Enligt denna karta med

beskrivning skulle å allmänningen finnas 89 laga och 56 olaga intäkter.

Vid den av kronofogden i ärendet hållna undersökning hade icke kunnat

med erforderlig visshet utrönas, om en del laga eller olaga intäkter i

verkligheten ägde den ena eller andra egenskapen, i det att åtskilliga,

som ansetts lagligen tillkomna eller upplåtna, icke torde vara att hänföra

till laga intäkter, under det andra, som upptagits såsom olaga,

däremot kunde antagas hava tillkommit efter behöriga upplåtelser.

Då Kungl. Maj:ts befallningshavande icke kunnat åstadkomma ytterligare

utredning härom och, med hänsikt till de åtgärder med ifrågavarande

skog, som Kungl. Maj:ts befallningshavande vore sinnad att

föreslå, ansåge intäkternas beskaffenhet icke äga avgörande betydelse

härför, ville Kungl. Maj:ts befallningshavande hemställa, att vid den

redan verkställda utredningen härom desto hellre måtte få bero, som

det alltid stode vederbörande öppet att efter rättegång i laga ordning

få stridigheter i detta hänseende avgjorda av domstol. Av de befintliga

s. k. olaga intäkterna vore 26 stycken med en areal av 49 tunnland

17,5 kappland . bebyggda, de övriga obebyggda. Omförmälda

bebyggda intäkter innehades av medellösa personer, som för sin

existens vore därav beroende, under det att de obebyggda till allra

största delen blivit av angränsande hemman inkräktade och innehades

av dessa hemmans ägare. Den produktiva skogsmarken å samtliga

allmänningsdelar vore av synnerligen obetydligt omfång. Den utgjorde

allenast 201 tunnland 21,4 kappland, varav icke mindre än 126 tunnland

bestode av kalmarker, som tarvade skogsodling. Övriga 75 tunnland

vore bevuxna med barrskog av första, andra och tredje åldersklasserna,

av vilken skog under de närmaste 20 åren, enligt vad

jägmästaren upplyst, ej kunde väntas större avkastning än som motsvarade

det årliga virkesbehovet för ett bevakarboställe. Å allmännmgen

funnes ett sådant boställe, omfattande två intäkter, benämnda

Tidholmen och Ålgudden.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 61.

Beträffande själva frågan om lämpligheten att reglera och bibehålla

denna av så många obetydliga, från varandra långt skilda och

oformliga skogsdelar bestående allmänning såsom sådan till allmänt och enskilt

gagn anmärkte Kungl. Maj:ts befallningshavande först, hurusom,

på sätt Kungl. Maj:ts befallningshavande redan förut antytt, vid bedömande

av denna fråga huvudsaklig hänsyn måste tagas till omfånget

av allmänningen, sådant detta funnes angivet å den fastställda skogskartan

med tillhörande beskrivning, enär det icke, annorledes än möjligen

efter en mängd rättegångar med tvivelaktig utgång, kunde avgöras,

om någon eller några av de såsom laga uppgivna intäkterna

kunde till allmänningen återvinnas.

Utgående alltså från den förutsättning, att endast de å Wingårds

karta såsom olaga angivna intäkterna skulle till allmänningen utläggas,

och med begagnande av den beteckning å allmänningens delar som av

jägmästaren Cederbaum använts å en av honom i tre delar upprättad,

bland handlingarna befintlig kopia av Wingårds ovannämnda karta,

yttrade Kungl. Maj:ts befallningshavande angående de fjorton särskilda

allmänningsdelarna bland annat följande:

Endast allmänningsdelarna nr 1, 8, 9, 11 och 14 hade sådan storlek,

att lämpligheten av deras bibehållande såsom häradsallmänning icke

vore helt och hållet utesluten. De övriga små delarna med sina oregelbundna

figurer vore däremot av sådan beskaffenhet, att varken skogsbruk

eller jordbruk därå kunde med någon fördel bedrivas. Då emellertid

delarna nr 1 och 9 utgjordes av odugliga mossar och till allra största

delen vore hänförliga till impediment, samt delen nr 14, vilken nästan

helt och hållet omfattade olaga intäkter, vore till större delen uppodlad,

kunde jämväl dessa tre delar icke lämpa sig för skogsvård såsom allmänning.

Alltså återstode allenast delarna nr 8 och 11, om vilka det

kunde ifrågasättas, att de borde såsom allmänning brukas. Allmänningsdelen

nr 8 innehölle 47 tunnland 2,2 kappland. Därav utgjordes 7 tunnland

18,7 kappland av bebyggda olaga intäkter och 28 kappland av impediment.

Återstående delen av marken å denna allmänningsdel vore

bevuxen med sluten 20—40-årig ungskog av gran och tall. Allmänningsdelen

nr 11 hade beräknats innehålla 171 tunnland 8,4 kappland.

Därav upptoges 24 tunnland 8 kappland av olaga intäkter. Av återstående

marken på denna allmänningsdel vore 20 tunnland bevuxna med 20- årig granskog och 124 tunnland 12,4 kappland hänförliga till kalmark.

Under antagande att vid en reglering av allmänningen de

olaga intäkter, som vore bebyggda, skulle få bibehållas av innehavarna

under mannens och hustruns livstid, men övriga olaga intäkter genast

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 61.

utläggas till allmänningen, komme alla intäkterna å allmänningsdelen

nr 8 att tills vidare få bibehållas, men däremot alla intäkterna utom 8.6

kappland å delen nr 11 att genast till allmänningen utläggas, varav

skulle bliva en följd, att å delen nr 8 icke funnes någon kalmark att

skogsödla, men att däremot omkring 128 tunnland 8.7 kappland å delen

nr 11 omedelbart kunde skogsodlas.

Efter att därpå hava omnämnt, hurusom vid en eventuell reglering

av endast allmänningsdelarna nr 8 och 11 det nuvarande kronojägarbostället

Tidholmen med Ålgudden, såsom beläget på alltför stort avstånd

från den blivande allmänningsskogen, bleve olämpligt till skogvaktarboställe

samt att därför bostället måste förläggas till delen nr 11, vars

areal därigenom komme att minskas för skogsodling, sökte Kungl.

Maj:ts befallningskavande visa, huru enligt gjorda beräkningar en sådan

reglering skulle ställa sig i ekonomiskt avseende. Därvid upptogos

kostnader för anskaffande av nytt bevakarboställe och för skogsodling

till ett beräknat belopp av 10,650 kronor. Härtill skulle komma årliga

utgifter för avlöning av skogvaktare och för stängselunderhåll med 350

kronor. Till betäckande av dessa kostnader antog Kungl. Maj:ts

befallningshavande skola användas blivande köpeskillingar för de till

skogsbruk otjänliga övriga tolv allmänningsdelarna, vilka borde säljas

och därvid beräknades kunna inbringa tillhopa 7,504 kronor 44 öre. Av

sistnämnda belopp borde emellertid först gäldas 2,173 kronor 98 öre,

som, enligt vad statskontoret i skrivelse den 29 december 1876 meddelat

Kungl. Maj:ts befallningshavande, från skogsplanteringskassan förskjutits

för uppmätningen av och rågångsregleringen å ifrågavarande

allmänning. Efter avdrag härav skulle av den påräknade försäljningssumman

för de oreglerade tolv allmänningsdelarna återstå i runt tal allenast

5,300 kronor till täckande av de för reglering av allmänningsdelarna

nr 8 och 11 genast erforderliga kostnaderna, utgörande 10,650

kronor. Om kronan skulle förskottera regleringskostnaderna, komme

alltså, enligt vad Kungl. Maj:ts befallningshavande framhöll, staten att för

ändamålet få vidkännas en utgift av ungefär 5,300 kronor och därjämte

årligen, intill dess någon avkastning kunde erhållas från skogen, 350

kronor, vilka utlägg staten först i en avlägsen framtid torde kunna återfå.

Den blivande allmänningen, som — med ^beräkning av de såsom olaga

ansedda intäkterna, men efter avräkning av impediment och omkring 6

tunnland till bevakarboställe — komme att omfatta ungefär 208 tunnland,

kunde nämligen enligt gjorda beräkningar väntas först efter 40 till 50

år lämna en avkastning, som i värde årligen uppginge till 1,300 kronor.

I detta sammanhang fäste Kungl. Maj:ts befallningshavande jämväl

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 32 höft. (Nr 61.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 61.

uppmärksamheten därå, att vid det år 1855 inför Kungl. Maj:ts befallningshavande

hållna sammanträde i regleringsfrågan ägare av åtskilliga

hemman anmält, att dessa hemman från äldre tider åtnjutit betesrätt å

det område, vilket nu betecknats såsom allmänningsdelen nr 11, och yttrade

Kungl. Maj:ts befallningshavande, att, ehuru den dom, som åberopats

till stöd för eu sådan rättighet, icke kunnat anskaffas, det likväl, efter

vad undersökningen i ärendet gåve vid handen, kunde anses mycket

sannolikt, att ett dylikt servitut förefunnes, och att, om än detta servituts

laglighet och fortfarande bestånd icke torde kunna annorledes än i

rättegångsväg ådagaläggas, redan den omständigheten, att servitutets

tillvaro antagits såsom sannolik och att betesrätten faktiskt sedan äldre

tider begagnats, måste i fråga om sistnämnda allmänningsdel väcka betänkligheter

mot en kostbar reglering, som jämväl från andra synpunkter

icke kunde anses vara i det allmännas lika litet som i det

enskildas intresse eftersträvansvärd.

Slutligen anförde Kungl. Maj:ts befallningshavande till ytterligare

belysning av frågan om lämpligheten av allmänningens reglering bland

annat följande:

Vid den undersökning i ärendet, som av kronofogden i orten

hållits, hade utrönts, att utöver de av Wingård i hans beskrivning upptagna

intäkter funnes å skogen ytterligare flera lägenheter, som innehades

av enskilda, ävensom att en icke obetydlig del av intagorna, som

nu icke vore självständiga, för sig bestående lägenheter, från äldre tider

underlagts angränsande hemman, till och med kronoegendomar, och

såmedelst kommit att ingå i dessa egendomars jordområden. Att åstadkomma

en fullt uttömmande utredning härom och om alla andra intagors

egenskap samt vederbörande innehavares rätt att dem fortfarande

besitta kunde förvisso icke ske annorledes än efter rättegång:, sedan en

ingående granskning, såvitt den vore möjlig, företagits angående alla

å omkringliggande hemman och lägenheter under tidernas lopp verkställda

skiftes-, rågångs- och ägoutbytesförrättningar ävensom av alla

utfärdade skatteköps- och åbobrev, vilka kunde avse de lägenheter,

varom nu vore fråga. Då härtill komme, att det vid företagna undersökningar

befunnits, att kommissionslantmätaren Wingårds mätningar

av allmänningsdelarna icke varit fullt överensstämmande med marken,

kunde man utan tvekan våga det påståendet, att anställande av rättegångar

om skyldighet för nuvarande innehavare av lägenheterna att

avträda dessa icke heller skulle leda till någon för allmänningsintressenterna

gynnsam utgång, med mindre än att dessförinnan verkställdes en ny

tidsödande och kostbar lantmäteriförrättning. Visserligen lede det icke

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 61.

något tvivel, att en stor del av lägenhetsinnehavarna utan iakttagande

av laga former kommit i besittning av sina lägenheter, men de flesta av

dessa hade antingen redan gått genom flera generationer eller ock för

ganska avsevärda belopp inköpts. Från att, såsom kronofogden upplyst,

ursprungligen hava varit eländiga jordkulor eller stenbackar hade lägenheterna

till stor del blivit bebyggda och uppodlade till åker och trädgårdsland.

De bestode nu till sitt egentliga värde av byggnaderna och

nyodlingarna, och det skulle förvisso bliva såväl för innehavarna som

från det allmännas synpunkt olyckligt, om innehavarna skulle tvingas

att lämna sina hem, som utgjorde enda betingelsen för deras livsuppehälle

och ärliga utkomst.

På grund av vad sålunda förekommit förklarade sig Kungl.

Maj:ts befallningshavande icke tveka att uttala den synnerligast på

den förstuga undersökningen i ärendet grundade och av skogsstatens

vederbörande befattningshavare biträdda uppfattning, att vidtagande av

åtgärder i syfte att bibehålla ifrågavarande skog eller någon del därav

såsom häradsallmänning och söka därå införa ordnad skogshushållning

på sätt därom stadgas i nu gällande nådiga förordning angående hushållningen

med de allmänna skogarna i riket icke kunde, vare sig till

allmänt eller till enskilt gagn, vara av omständigheterna påkallat.

Kungl. Maj :ts befallningshavande hemställde därför, att häradsallmänningen

Västra Stöpen måtte av Kungl. Maj:t upplåtas till fri disposition

av Kåkinds jordägande häradsbor, med undantag av Suntetorps

sockens hemmansägare, som måste anses redan hava fått den

inom samma socken belägna del av allmänningen till sig utskiftad, och

dessa häradsbor således tillerkännas rätt att över denna allmänning

förfoga och, efter oförmedlade hemmantalet, tillgodogöra sig de förmåner,

som därav kunde vare sig genom försäljning eller genom upplåtelse

i annan form beredas, dock under villkor, att statens förskott

för allmänningens uppmätning med mera, utgörande 2,173 kronor 98

öre, bleve kronan gottgjort.

Kammarkollegium och domänstyrelsen gjorde i sitt den 13 april Kammarkoiie1908

avgivna gemensamma utlåtande till en början följande erinringar. 9ldZiån
I

1874 års jordebok för Sventorps socken funnes efter behörigen styreUen.

införda kronoegendomar under enskild disposition antecknat »Westra

Stöpen, en häradsallmänning)). Denna lägenhet, som icke hade något

nummer sig åsatt, vore ej inräknad i jordebokssumman för Sventorps

socken. I jordeboken för Kyrkefalla socken funnes icke någon motsvarande

anteckning om ifrågavarande allmänning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 61.

På förslag av kommittén för reglering av oregelbundenheter i rikets

indelningar, vilken kommitté i sitt den 9 oktober 1882 avgivna betänkande

anfört, att Sventorps och Suntetorps socknar, som hade gemensam

kyrka inom Sventorps socken och i kyrkligt och kommunalt hänseende

vore ett, borde i allo betraktas såsom blott en socken, hade

Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 12 april 1889 förordnat, att med

uteslutande ur jordeboken av Suntetorps socken de därunder förda hemman

och lägenheter skulle upptagas inom Sventorps socken och att omförmälda

kyrkosocken och kommun skulle därefter betecknas med namnet

Sventorp. I enlighet därmed hade Suntetorps förutvarande socken numera

helt uppgått i Sventorps socken.

Vad anginge själva saken delade ämbetsverken Kungl. Maj:ts

befallningshavandes mening, att de nu ifrågavarande, inom Kyrkefalla

och Sventorps socknar belägna oreglerade delarna av allmänningen

Västra Stöpen vore att betrakta såsom en häradsallmänning och

att såsom delägare i denna allmänning borde anses alla de, som i

Kåkinds härad byggde och bodde, efter deras oförmedlade hemmantal,

dock med undantag; av rättsinnehavarna till de hemmansägare inom

Suntetorps förutvarande socken, som jämlikt Kungl. Map.ts ovan omförmälda

dom av den 12 april 1826 fått sig tillskiftad den inom sistnämnda

socken då belägna del av samma allmänning. Som emellertid

frågan om delägarrätt i en häradsallmänning ytterst och i händelse av

tvist torde vara beroende av domstols prövning, ansåge sig ämbetsverken

böra hemställa, att, därest Kungl. Maj:t skulle finna för gott

att, i enlighet med Kungl. Maj:ts befallningshavandes förslag, nu

meddela nådigt förklarande om, vilka skulle anses såsom delägare

uti ifrågavarande allmänning, därvid måtte, i likhet med vad som

skett i nådiga brevet den 26 januari 1871 angående reglering av

häradsallmänningen Östra Stöpen i Vadsbo härad, fogas det tillägg,

att det skulle gälla intill dess ett annat förhållande kunde varda i

laga rättegångsväg behörigen ådagalagt.

Med Kungl. Maj:ts befallningshavande vore ämbetsverken ense

därom, att en reglering av de nu återstående delarna av allmänningen

Västra Stöpen i syfte att bibehålla dem såsom häradsallmänning och

därå införa ordnad skogshushållning icke kunde med någon fördel för

vare sig det allmänna eller enskilda företagas; och ämbetsverken funne

vid sådant förhållande icke något att erinra däremot att, såsom Kungl.

Maj:ts befallningshavande föreslagit, allmänningen bleve under vissa

villkor upplåten till delägarnas fria disposition.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 61.

Vid förberörda sammanträden den 17 juni och den 28 oktober

1909 hava allmänningsintressenterna, vilkas majoritet i avseende på

allmänningens natur delade myndigheternas uppfattning, erbjudit sig att

på följande villkor och närmare bestämmelser övertaga allmänningen

under fri disposition, nämligen:

l:o) Att hela allmänningsområdet Västra Stöpen skulle överlämnas

till Kåkinds härad — alla ägare och innehavare av i mantal satt jord,

med undantag av rättsinnehavare till de hemmansägare inom Suntetorps

socken, som, jämlikt Kungl. Maj:ts dom den 12 april 1826, fått

sig tillskiftat den inom sistnämnda socken belägna del av allmänningen

— med full ägande- och fri dispositionsrätt, emot det att till Kungl.

Maj:t och kronan gäldades kronans förskott för lantmäterikostnaden,

utgörande 2,173 kronor 98 öre.

2:o) Att samtliga innehavare av intäkter eller lägenheter å allmänningsområdet,

vilka icke kunde förete vederbörliga handlingar,

som styrkte fullgiltig och laga åtkomst till lägenheten, skulle äga att

antingen i sin och sin hustrus livstid, om innehavare vid tiden för

häradets övertagande av allmänningen vore gift, i okvald besittning

kvarbliva vid innehavandet av sådan lägenhet eller ock emot ersättning

för jordområdet tillösa sig besittnings- och äganderätt för evärdelig

tid, därvid denna ersättning, i händelse godvilligt åsämjande icke kunde

åvägabringas, skulle bestämmas av tre ojäviga uppskattningsmän, vilka

skulle utses, eu för lägenhetsinnehavarna av domstolen i orten, en för allmänningsintressenterna

av dessa eller dess styrelse samt den tredje av

Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet.

Ersättning för dessa uppskattningar skulle gäldas av allmänningens

medel.

3: o) Att en allmänningsstyrelse skulle tillsättas, för vilken reglemente

antoges av vederbörande delägare och fastställdes av Kungl.

Maj:ts befallningshavande, vilken styrelse ägde att, jämlikt närmare

bestämmelser uti det för allmänningen fastställda reglemente, å offentlig

auktion eller under hand försälja övriga delar av allmänningen,

i den män sådan försäljning med fördel kunde företagas, samt indriva

och vederbörligen till ägarna redovisa köpeskillingen.

4:o) Att behållna köpeskillingen, sedan omkostnader och dylikt

guldits, skulle till kapitalet för framtiden behållas och av allmänningsstyrelsen

förvaltas såsom en fond, vars årliga eller under flera år sammanförda

avkomst skulle för intressenterna användas till bidrag för

bestridande av allmänna, för häradet gemensamma utgifter, såvitt dessa

belöpte sig på de oförmedlade hemmanen i häradet.

Allmänningsintressenterna.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 61.

5:6) Att i avseende å uppbörd, redovisning och fördelning av ifrågavarande

medel skulle gälla till huvudsaklig efterrättelse vad om andra

häradsmedel funnes stadgat i nådiga kungörelsen den 30 april 1881.

6:o) Att allmänningen av intressenterna tillträddes, så snart, efter

Riksdagens bifall, Kungl. Maj:ts beslut i saken meddelats, samt att

kronans fordran därvid antingen kontant eller medelst skuldförbindelse

med godkänd säkerhet gäldades.

7:6) Att, därest anspråk på betesrätt å någon del av allmänningen

lagligen kunde styrkas, skälig gottgörelse därför borde lämnas.

Emot detta förslag till villkor för allmänningens upplåtande till

delägarnas disposition hade Kungl. Maj:ts befallningshavande icke något

att erinra.

Någon osäkerhet beträffande ifrågavarande allmännings natur av

häradsallmänning synes mig med hänsyn till vad i detta hänseende

blivit anfört icke föreligga. Vad däremot angår frågan om vilka skola

vara att anse såsom allmänningens rätta delägare, faller denna ytterst

under domstols prövning och torde i detta sammanhang helt och hållet

kunna lämnas åsido. I vad mån vissa av nuvarande Sventorps sockens

oförmedlade hemmantal icke hava del i allmänningen, anser jag nämligen

sakna direkt betydelse för själva regleringsfrågan.

Möjlighet att å allmänningen åvägabringa en ordnad skogshushållning

synes mig i betraktande av allmänningens ovan skildrade tillstånd

vara så gott som utesluten. Såväl allmänt som enskilt intresse torde

bäst bliva tillgodosett, om allmänningen ställes under delägarnas fria

disposition, med iakttagande av vissa förbehåll i de hänseenden, som

omförmälas i allmänningsintressenternas ovan återgivna förslag.

Då emellertid antydda förfaringssätt innebär ett avsteg från de av

rikets ständer på sin tid gillade och numera i nådiga förordningen angående

hushållningen med de allmänna skogarna i riket den 26 januari

1894 intagna grunder för häradsallmänningars behandling, torde frågan

böra underställas Riksdagens prövning.

Åberopande vad sålunda i ärendet förekommit hemställer jag

alltså, att Eders Kung]. Maj:t måtte i proposition föreslå Riksdagen

medgiva,

att häradsallmänningen Västra Stöpen i Kåkinds härad av Skaraborgs

län må lämnas till vederbörande delägares fria disposition med

rätt för dem att över allmänningen förfoga och, efter oförmedlade

hemmantalet, tillgodogöra sig de förmåner, som därav kunna vare sig

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Iiungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 61.

genom försäljning eller genom upplåtelse i annan form beredas, dock

under villkor att till statsverket återgäldas kronans förskott för allmänningens

uppmätning med mera, utgörande 2,173 kronor 98 öre, samt

under de villkor och förbehåll i övrigt, som Eders Kungl. Maj:t''i huvudsaklig

överensstämmelse med allmänningsintressenternas ovan omförmälda

förslag kan finna skäligt föreskriva.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall; och skulle till Riksdagen avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga . . . vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Curt Bohtlieb.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1913:286 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungi Majds proposition angående reglering av häradsallmänning en Västra Stöpen i Skaraborgs län. s. 7 i texten
  2. JoU 1913:82 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av häradsallmänning en Västra Stöpen i Skaraborgs län. s. 3 i texten