Sök i Ratio Lex

Angående Norrlands dragonregementes utrustande med bajonetter

1913-01-31 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1913:63, Angående Norrlands dragonregementes utrustande med bajonetter

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 63.

Nr 63.

Kungl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen angående

Norrlands dragonregementes utrustande med bajonetter;

given Stockholms slott den 31 januari 1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå

Riksdagen medgiva,

att av fjärde huvudtitelns allmänna besparingar ett belopp av 5,000

kronor må tagas i anspråk för Norrlands dragonregementes utrustande

med bajonetter.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

David Bergström.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 63.

Utdrag av protokollet över lånt/ör sv ar särenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 31 januari 1913.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvård,

Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström,

friherre Adelswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Bergström anförde härefter:

»Efter det senast 1903 års Riksdag under extra ordinarie anslaget

till nya eldhandvapen beviljat erforderliga medel, har för arméns räkning

tillverkats 50,000 karbiner m 94. De truppslag, som utrustats

med detta vapen, äro: kavalleriet, ingenjörtrupperna, trängen och

artilleriet.

Den svenska karbinen är, i motsats mot infanteriets gevär, icke

försedd med bajonett.

I slutet av år 1911 fingo arméfördelningscheferna yttra sig om

bajonettens införande vid kavalleriet, varvid de samtliga, med. undantag

av chefen för sjätte arméfördelningen, för vilkens yttrande i fortsättningen

skall redogöras, tillstyrkte införandet, om ock med någon

Preliminära

yttranden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kavalleri
inspektörens
framställning.

Kung!,. May.ts Nåd. Proposition Nr 63.

reservation för den föreslagna bajonettypen. De ansågo bajonetten

komma att höja kavalleriets stridsvärde. Chefen för ijärde arméfördelningen

framhöll till och med, att bajonett borde införas vid alla med

karbin beväpnade truppslag.

Chefen för Norrlands dragonregemente, vars yttrande i frågan infordra

t syiv chefen för sjätte arméfördelningen, avstyrkte för sin del förslaget

på det bestämdaste. Han ansåg, att kavalleriet skulle genom bajonettens

införande i högre grad än nu utsättas för förluster under nattocli

skogsstrider samt genom eldstrid på nära håll och under handgemäng,

hvilka förluster icke kunde anses stå i rimlig proportion till

de. uppoffringar, som nedlagts på kavalleriets speciellt på spaningen

inriktade utbildning. Genom bajonettens införande vid kavalleriet skulle

även hästens belastning ökas mer än som kunde anses motsvara nyttan

av detta vapens införande.

> Chefen för sjätte arméfördelningen förklarade sig i likhet med

chefen för Norrlands dragonregemente anse, att kavalleriet icke annat

än i yttersta nödfall borde utsättas för de stora förluster, som eldstrid

på nära håll och handgemäng oftast medförde. Kavalleriet vore

icke i första hand afsett härlör, och det vore under ett krig mera

svårersättligt än något annat truppslag. Härmed vore dock icke sagt,

att ej kavalleriet borde vara utrustat för att möta de eventualiteter,

som dylika strider medförde och som man icke alltid kunde undvika.

Bajonettens införande vore just en åtgärd, varigenom kavalleriet sattes

i stånd att utkämpa en strid till fots på nära håll, i vilken detsamma

mot sin vilja råkat. Arméfördelningschefen kunde sålunda icke ansluta

sig till det av chefen för Norrlands dragonregemente först anförda

skälet. Vad det andra skälet beträffade — ökningen av hästens belastning

— vore detta enligt arméfördelningschefens åsikt ganska beaktansvärt.

Han hade den uppfattningen, att den vikt, hästen nu vid

mobilisering skulle bära, redan vore större än vad för spaningens energiska

bedrivande vore önskvärt, och ställde sig därför ganska tveksam mot

varje ökning av hästens belastning. Ansåge emellertid kavalleriinspektören,

att den genom bajonettens införande uppkomna viktökningen

icke medförde någon nämnvärd olägenhet, ville chefen för sjätte arméfördelningen

biträda förslaget om bajonettens införande vid kavalleriet, då

denna åtgärd ju ur alla andra synpunkter vore till fördel för truppslaget.

Eiter att hava tagit del av dessa yttranden, har i underdånig skrivelse

den 24 januari 1912 dåvarande inspektören för kavalleriet hemställt,

att kavalleriets samtliga regementen måtte utrustas med bajonetter.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 63.

7

Beträffande bajonettens befintlighet i främmande arméer har kavalleriinspektören

upplyst, att det ryska dragongeväret m/91 vore försett med

bajonett, men däremot icke kosackgeväret, varför också vederbörligt

reglemente stadgade, att kosackerna vid inrusning mot fienden under

tjänst till fots skulle taga sabeln i band — ett synnerligen talande och

kraftigt bevis för den stora betydelse, som den krigserfarna ryska arméledningen

tillmätte stötvapnet för kavalleriet under dess eldstrid. På grund

av erfarenheterna från kriget mot Japan önskade vapnets ryska målsmän

för övrigt numera införa bajonetten även bos kosackerna. Det

italienska kavalleriet vore beväpnat med en bajonettförsedd karbin.

Efter boerkriget hade både England och Förenta staterna antagit nya

bajonettförsedda eldvapen m/03 i stället för de gamla karbinerna. Även

i Tyskland vore en ny, med bajonett försedd karbin under införande,

vilket, vad ett flertal kavalleriregementen beträffade, redan torde vara

fullbordat. Slutligen förestode för närvarande i Österrike-Ungern beväpning

med karbinbajonett för båda de förenade staternas linje- och lantvärnskavalleriregementen.

Kavalleriinspektören har vidare erinrat, att alltsedan år 1905 i

Sverige gjorts försök med bajonett, ity att sagda år en av överstelöjtnanten

friherre C. Gf. B. Cederström konstruerad bajonett ställts till

utrustningskommissionens förfogande. Konstruerade med hänsyn till

gjorda rön och framställda önskemål vid de under hand utförda försöken

med nyssnämnda bajonett både i april 1909 från arméförvaltningens

artilleridepartement till kavalleriinspektören överlämnats två

bajonetter till karbin m 94, med vilka försök därefter anställts vid

Livregementets dragoner och Livregementets husarer; och med stöd

av vederbörande sekundchefers rapporter hade kavalleriinspektören i

skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement avgivit ett utlåtande,

vari angivits viss typ för bajonett såsom lämplig för försöks

anställande i större utsträckning. I september 1910 hade artilleridepartementet

gjort framställning till kavalleriinspektören angående försök

vid några kavalleritruppförband med 20 stycken karbiner, försedda

med bajonett enligt nyssnämnda typ, och hade dessa försök kommit till

utförande vid Livregementets husarer, Kronprinsens husarregemente och

Norrlands dragonreg’emente. Sedan några smärre detaljfel i konstruktionen,

vilka under dessa försök kommit till synes, avhjälpts, förelåge

numera en för 6,5 mm. karbin m/94 avsedd modell till bajonett med

fästanordningar av så god och ändamålsenlig konstruktion, att kavalleriinspektören

för sin del funne denna utrustningsfråga, utom vad kostnaderna

anginge, numera fullt utredd.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 63.

Kavalleriinspektören har vidare anfört följande.

De moderna åsikterna beträffande kavalleriets strid till fots gånge

med all tydlighet alltmer i den riktningen, att detta truppslag ingalunda

finge rygga tillbaka för att till fots föra till och med en anfallsstrid

ända till det slutliga avgörandet, och detta icke blott mot avsuttet

kavalleri eller mot mindervärdiga trupper eller mot trupper med av

någon anledning nedsatt stridsvärde, utan till och med mot orubbat,

om än i antal underlägset infanteri. Denna uppfattning hade också

funnit ett tydligt uttryck i ett flertal arméers åtgärd att utrusta kavalleriets

eldhandvapen med bajonett. Det vore också uppenbart, att

bajonettens införande vid kavalleriet i högst väsentlig män kornrne att

öka detta truppslags betydelse och värde jämväl för striden till fots,

att bajonetten vore ägnad bringa kavalleriets eldstrid upp till nära nog

samma plan som infanteriets — särskilt i betraktande av de i övrigt

alltmer skärpta fordringarna på kavalleriets utbildning för detta stridssätt,

samt att det tillstånd av en viss svaghet, som man förut ej utan

skäl velat tillskriva en från sina hästar skild, till eldstrid avsutten kavalleristyrka,

tack vare bajonettens tillkomst, både kunde och borde nära

nog helt avlägsnas. Till den högst väsentliga höjning i kavalleriets

värde och användbarhet i allmänhet för striden till fots, som bajonettbeväpning

vore ägnad framkalla, komme en annan, synnerligen viktig

omständighet, som för vårt kavalleri gjorde bajonetten alldeles särskilt

välbehövlig och önskvärd. Vi måste nämligen vara beredda att utkämpa

vinterfälttåg under de säregna förhållanden med avseende på, bland

annat, truppslagens uppträdande, som av de norrländska snömassorna

åstadkommes. För under krigföring vintertid i Norrland uppträdande

kavalleri bleve nämligen bajonetten utan tvivel alldeles oumbärlig. De

på skidor framgående ryttarna komme där att, såväl under spaning och

marschbevakning som under striden, tillryggalägga avstånd mellan sig

och handhästarna, vilka avstånd eljest under normala förhållanden icke

skulle vid kavalleri kunna ifrågakomma. Bajonetten bleve då för våra

ryttare helt enkelt oumbärlig, ty, utrustade med detta vapen, kunde de

känna sig i viss mån oberoende av sina hästar samt i stånd att möta

alla eventualiteter, och bajonettbeväpningen skulle för visso vidmakthålla

och uppliva den offensiva andan hos kavalleriets skidåkande skyttelinjer,

under det att den enskilde såväl som truppen utan bajonett bleve

hjälplös under handgemäng med fienden. Karbinens apterande till stötvapen

gåve nämligen den avsuttne ryttaren vid varje tillfälle av strid

på nära håll ej minst ett moraliskt stöd — i all synnerhet då han såge

sig ställd mot en bajonettbeväpnad fiende — vilket stöd knappast kunde

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 63.

överskattas. De moraliska faktorerna vore härvidlag av avgörande betydelse.

Det borde betänkas, vilken ökad känsla av självtillit och trygghet

bajonetten maste vara ägnad ingiva den enskilde såväl som truppen

i dess helhet under nattliga strider eller under skogsstrider, då mer än eljest

funnes tillfälle att komma fienden in på livet, samt då det gällde att nattetid

skydda eu bivack eller ett kvarter mot överfall samt slutligen och ej

minst under förposttjänsten nattetid. Det enda, som kunde anföras mot

bajonettens införande vid kavalleriet, torde vara, att man redan kunde

sägas befinna sig mycket nära maximigränsen för hästens belastning. Att

vidtaga någon vild minskning i fråga om ryttarens eller hästens nuvarande

utrustning läte sig nog ej gorå, men då den ökade belastningen genom

bajonetten med balja uppginge till endast 755 gram, syntes fördelarna

i detta fall vara alltför övervägande gent emot berörda olägenhet. De

meningsskiljaktigheter, vilka gjort sig gällande beträffande bajonettens

införande, hade ej heller i allmänhet rört sig om frågan, huruvida

bajonett borde införas eller icke. Snarare hade frågan gällt, huruvida

detta vapen borde anbringas å eldhandvapnet fast och fällbart eller, såsom

vid infanteriets gevär, löstagbart för att vid behov kunna påsättas. Erfarenheten

torde hava visat, att det senare av praktiska och ballistiska

skäl vore att föredraga, och dessutom bleve bajonetten därigenom ej

blott ett värdefullt, vapen, utan även ett vid många tillfällen synnerligen

användbart verktyg för ryttaren. Vad beträffade sättet för bajonettens

bärande, hade av de gjorda försöken framgått, att hylsan av

läder till bajonettbalja av infanteriets modell 1900 vore med någon förändring

användbar även för ryttaren, och att bajonetten, buren å ryttarens

högra sida, ej vore till nämnvärd olägenhet varken vid uppsittning

eller vid ridning.

Arméförvaltningens artilleridepartement har ansett det icke vara

obetingat erforderligt, att artilleriet utrustades med bajonett.

Det antal karbiner för kavalleriet, som skulle komma att förses

med bajonett, belöpte sig i uppåt avrundat tal till 11,000. Enligt infordracle

uppgifter uppginge kostnaden för själva bajonetten till 7 kronor,

därest densamma komme att tillverkas vid Karl Gustafs stads

gevärsfaktori. Härtill komme den till 1 krona 20 öre uppgående kostnaden

för nödvändiga ändringar å karbinen för bajonettens anbringande,

vilka ändringar måste utföras vid nämnda gevärsfaktori, ävensom

kostnaden för karbinernas försändning, inpackning m. m., så

att totalkostnaden beräknades till 9 kronor per vapen. Erån Eskilstuna

järnmanufaktur-aktiebolag, vilket hittills tillverkat bajonetterna till inBihang

till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 33 höft. (Nr 62—63.) 2

Artilleridepar
tementets
yttrande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 63.

Generalstabs
chefena
förslag.

fanteriets gevär och även utfört de för karbinen prövade, hade kostnadsuppgift

å karbinbajonett infordrats, och erbjöde bolaget sig leverera

desamma till 8 kronor stycket, vadan kostnaden för varje karbin då

komme att uppgå till 10 kronor. Utgifterna för kavalleriets förseende

med bajonett skulle således komma att uppgå till 99,000, respektive

110,000 kronor, som kunde bestridas från befintliga besparingar å extra

ordinarie anslaget till nya eldhandvapen.

Åven ingenjörtrupperna och trängen borde emellertid förses med

bajonetter, och behövliga antalet bajonetter bleve då ökat med i runt tal

14,000, betingande en kostnad av 126,000 kronor. Dessa medel borde

beräknas, då av Riksdagen komme att begäras anslag för fortsatt tillverkning

av nya eldhandvapen.

Chefen för generalstaben har anfört, att det givetvis borde vara

en strävan att beträffande beväpningen icke vara andra arméer underlägsen.

Visserligen vore varken i Norge eller Danmark kavalleriet

försett med bajonett, men i de större staterna vore förhållandena annorlunda.

Det italienska kavalleriet hade bajonett; i Ryssland hade det

reguliära kavalleriet sedan många år tillbaka varit beväpnat med bajonett,

och osannolikt vore ej, att även kosackerna numera försåges med

sådana. I Frankrike, Tyskland och Österrike vore bajonetten under

införande vid kavalleriet. Orsaken härtill vore att söka i det förhållandet,

att kavalleriet, som ju i regel borde lösa sin uppgift till häst,

numera kanske oftare än förr komme i lägen, som krävde strid till

fots. Man kunde visserligen känna sig tveksam inför en viktökning,

motsvarande 30 patroner, vilka även de skulle öka den avsuttne ryttarens

stridsvärde, men inspektören för kavalleriet hade ansett denna

viktökning vara av underordnad betydelse.

Ehuru medel, tillräckliga för bestridandet av kostnaderna för kavalleriets

förseende med bajonett, enligt vad artilleridepartementet upplyst,

funnes disponibla i form av överskott å anslaget till anskaffning av

nya eldhandvapen, kunde generalstabschefen för närvarande icke tillstyrka

bifall till, att kavalleriet i dess helhet nu försåges med bajonetter. Chefen

för fjärde arméfördelningen hade nämligen ansett, att införandet

av den föreslagna bajonetten icke borde inskränkas till kavalleriet, utan

utsträckas till all med karbin beväpnad personal, något som artilleridepartementet,

vad artilleriet beträffade, ansett »icke obetingat erforderligt».

Vid vissa ingenjörtruppförband syntes emellertid skäl kunna finnas

för bajonettens införande, varför chefens för fortifikationen mening

härutinnan torde böra inhämtas. Vad trängtruppernas förseende med

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 63.

bajonetter beträffade, borde arméfördelningscheferna mabända sättas i

tillfälle att härom yttra sig. Först sedan ifrågavarande myndigheter

uttalat sig kunde avgöras, i vilken utsträckning chefens för fjärde arméfördelningen

förslag borde komma till utförande, ävensom därest

anskaffningen på grund av kostnadsskäl ej kunde i sin helhet på en

gång utföras — i vilken ordning med avseende på de olika truppslagen

nämnda anskaffning borde ske. Ävenså torde det ej vara alldeles uteslutet,

att kavalleriets förseende med bajonetter lämpligen kunde komma att ske

efter en i viss mån reducerad plan. Ett dröjsmål med frågans avgörande

torde sålunda ej kunna undvikas, sedan bajonettfrågan upptagits

i hela dess vidd och jämväl av artilleridepartementet ur denna synpunkt

betraktats. Då emellertid såsom ett viktigt skäl för bajonettens införande

vid kavalleriet framhållits, hurusom de säregna förhållandena

vid truppslagens uppträdande i Norrland vintertid gjorde bajonetten

särskilt önskvärd för där uppträdande kavalleri, ansåge generalstabscbefen

sig böra tillstyrka anskaffandet av bajonett för Norrlands dragonregemente,

på det att praktisk erfarenhet snarast måtte kunna vinnas

för frågans allsidiga bedömande.

Härefter hava ånyo infordrats yttranden i ärendet från arméfördelningscheferna,

varjämte chefen för fortifikationen avgivit utlåtande i

ämnet.

Chefen för första arméfördelningen har ansett, att hela svenska kavalleriet

borde samtidigt förses med bajonett och att särskilda försök

vid Norrlands dragonregemente vore obehövliga. Vad anginge övrig

med karbin utrustad personals förseende med bajonett, ansåge nämnde

arméfördelningschef detsamma icke vara obetingat erforderligt. Bajonetten

hade nämligen sin betydelse för det avsuttna kavalleriet, då det

måste gå fram till anfall på nära håll. Dylika taktiska lägen för skyttar

av artilleriet, ingenjörtrupperna och trängen syntes endast tänkbara i

sällsynta undantagsfall.

Chefen för andra arméfördelningen har funnit det synnerligen önskvärt,

att kavalleriregementena snarast möjligt erhölle sina karbiner

försedda med bajonetter. Denna åsikt grundade sig på de huvudskäl,

som kavalleriinspektören anfört för en dylik åtgärd, nämligen att kavalleriet

ingalunda finge rygga tillbaka för att till fots föra till och med

en anfallsstrid ända till det slutliga avgörandet och att bajonettens

införande vid kavalleriet skulle öka detta truppslags betydelse och värde

för striden till fots. Beträffande chefens för fjärde arméfördelningen

förslag, att bajonett skulle införas jämväl vid andra med karbin beväp
-

Yttrande

med anledning

av kavalleriinspektörens

och

generalstabschefena

förslag.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 63.

nade truppslag, både chefen för andra arméfördelningen funnit detta

välbetänkt i fråga om fältingenjörkompanierna, enär dessa ofta kunde

komma till användning i avgörande infanteristrider. Vad fältartilleriet

beträffade, förelåge däremot ej motsvarande skäl för en dylik åtgärd,

och vad anginge trängen, syntes denna fråga arméfördelningschefen

tarva ytterligare utredning. Chefen för andra arméfördelningen tillstyrkte

därför bajonettens införande vid samtliga kavalleriregementen

samt vid fältingenjörkompanierna, men avstyrkte för närvarande dess

införande vid fältartilleriet och trängen.

Chefen för tredje arméfördelningen bär ansett, att det visserligen

kunde synas önskvärt, att viss med karbin beväpnad personal utöver

kavalleriets manskap försåges med bajonett, men att kavalleriet i första

hand borde förses med sådan. Då det emellertid å andra sidan syntes

ändamålsenligt, att omfattande försök gjordes med ett större kavalleritruppförband

i avsikt dels att vinna tillräcklig praktisk erfarenhet för

frågans allsidiga bedömande och dels att utröna den lämpligaste bajonettypen,

innan hela kavalleriet försåges därmed, tillstyrkte chefen för

tredje arméfördelningen generalstabschefens förslag, att endast Norrlands

dragonregemente för närvarande skulle förses med bajonett. Däremot

kunde arméfördelningschefen icke tillstyrka generalstabschefens

förslag, att kavalleriet möjligen skulle förses med bajonetter efter en

reducerad plan. Vad slutligen vidkomme trängtruppernas beväpnande

med bajonett, så vore det otvivelaktigt, att en med bajonett beväpnad

trängsoldat bättre än en utan bajonett beväpnad vid vissa tillfällen vore

ägnad att utföra sin skyddande verksamhet, helst som trängtruppernas

strid mer än övriga trappers torde inskränka sig till strid på nära håll

och mot uppsuttet kavalleri. Ehuru chefen för tredje arméfördelningen

sålunda ej hade något att erinra mot förslaget att jämväl trängtrupperna

utrustades med bajonett, ansåge han likväl, att detsamma icke

borde förekomma, förrän ett bestämt resultat vunnits av de allsidiga

försök, som föreslagits komma till utförande vid Norrlands dragonregemente.

T. f. chefen för fjärde arméfördelningen har hänvisat till ordinarie

arméfördelningschefens förut (sid. 3) omförmälda, preliminära yttrande.

Chefen för femte arméfördelningen har i likhet med generalstabschefen

ansett sig böra tillstyrka anskaffandet av bajonett för Norrlands

dragonregemente för försöks anställande därstädes i och för frågans

allsidiga bedömande. Trängtruppernas förseende med bajonett vore

önskvärt, då det skulle innebära ett tillskott i stridsförmågan vid tillfällen,

då strid man mot man kunde förekomma, t. ex. vid överfall på

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is Nåd. Proposition Nr 63.

13

trängkolonner. Om ovannämnda försök lämnade gynnsamt resultat,

hölle chefen för femte arméfördelningen före, att kavalleriet i sin helhet

borde förses med bajonett oberoende av, huruvida tiden då vore

inne att med bajonett förse jämväl övriga med karbin utrustade trupper.

Chefen för sjätte arméfördelningen har ansett, att trängformationerna

torde i fråga om skydd mot fientligt överfall i allmänhet bliva

beroende av trängpersonalens stridsvärde, särskilt vid strid man mot

man. Tvivelsutan skulle detta stridsvärde genom ifrågavarande personals

utrustande med bajonett i väsentlig grad ökas, icke minst ur psykologisk

synpunkt genom känslan av ökad trygghet och större möjlighet

till självförsvar. Olägenheten av utrustningens ökade vikt ansåge arméfördelningschefen

vara av underordnad betydelse i jämförelse med de

fördelar, som med bajonettens införande skulle vinnas. På grund härav

tillstyrkte chefen för sjätte arméfördelningen trängtruppernas utrustande

med bajonett.

Chefen för fortifikationen har anfört, att ehuruväl det kunde synas,

som om den förut på tal varande frågan om ingenjörtruppernas ombeväpniDg

med gevär i stället för med karbin bort avgöras i samband

med frågan om karbinens förseende med bajonett, så ansåge nämnda

chef dock att, enär den förstnämnda frågan ännu ej kunde anses vara

slutgiltigt utredd och en eventuell ombeväpning i alla händelser torde

kräva ej obetydlig tidsutdrägt, samma skäl, som talade för bajonettens

införande vid kavalleriet, gällde även för de med karbin beväpnade

ingenjörtrupperna, vilka genom bajonettens tillkomst jämväl skulle erhålla

ett för vakt- och ordonnans!]änst hittills saknat men välbehövligt

stickvapen och sidogevär. Chefen för fortifikationen tillstyrkte därför,

att ingenjörtruppernas karbiner snarast möjligt försåges med bajonett.

I frågans nuvarande läge synes det mig lämpligast att inskränka

sig till de av chefen för generalstaben föreslagna försök och sålunda

tillsvidare endast utrusta Norrlands dragonregemente med bajonetter.

Därvid torde jämväl bliva tillfälle att ytterligare pröva, vilken bajonetttyp

kan anses lämpligast.

Jag har inom lantförsvarsdepartementets kommandoexpedition låtit

beräkna antalet bajonetter, som för sådant ändamål skulle erfordras;

och med ett pris af 9 kronor för varje bajonett synes ett belopp av

högst 5,000 kronor vara erforderligt för nämnda utrustning.

Enligt vad artilleridepartementet anmält, skulle detta belopp kunna

bestridas från en behållning om 104,000 kronor, som uppstått å extra

ordinarie anslaget till nya eldhandvapen. Då emellertid själva tillverk
Bihang

till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 33 höft. (Nr 62—63.) 3

Departements
chefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 63.

ningen av dessa vapen ännu icke avslutats, kar jag ansett lämpligast,

att nämnda behållning reserveras för den fortsatta tillverkningen av

gevär eller för den ändring av siktena å redan tillverkade gevär, som

blir nödvändig, i den händelse spetskuleammunition införes (se fjärde

huvudtiteln i årets statsverksproposition s. 153). Såsom förut angivits,

skulle Norrlands dragonregementes utrustande med bajonetter hava

karaktären av försök, och för sådana hava hittills fjärde huvudtitelns

allmänna besparingar plägat tagas i anspråk. Så synes mig böra ske

även i förevarande fall.

Jag hemställer alltså, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

medgiva,

att av fjärde huvudtitelns allmänna besparingar ett belopp av 5,000

kronor må tagas i anspråk för Norrlands dragonregementes utrustande

med bajonetter.))

Till denna departementschefens, av statsrådets

övriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans

Maj:t Konungen lämna bifall; och skulle till Riksdagen

avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ex protocolio:

o

Gunnar Åkerman.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1913:41 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Ma,j:ts proposition angående Norrlands dragonregementes utrustande med bajonetter. a1 i texten
  2. SU 1913:23 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående Norrlands dragonregementes utrustande med bajonetter. a1 i texten