Sök i Ratio Lex

Angående bestridande av kostnader för underhåll av landsvägen mellan Boden och Lappträsk

1913-02-07 · 20 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1913:68, Angående bestridande av kostnader för underhåll av landsvägen mellan Boden och Lappträsk

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj-is Nåd. Proposition Nr 68.

J

Nr 68.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående bestridande

av kostnader för underhåll av landsvägen mellan

Boden och Lappträsk; given Stockholms slott den 7

februari 1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå

Riksdagen medgiva,

att av fjärde huvudtitelns allmänna besparingar må tagas i anspråk

ett belopp av tjugufemtusen kronor för bestridande av kostnaderna för

underhåll intill utgången av år 1916 av landsvägen mellan Boden och

Lappträsk.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver. Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

*

David Bergström.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 37 käft. (Nr 68.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 68.

Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott

den 7 februari 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvård,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

friherre Adelswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Efter gemensam beredning inom lantförsvars- och civildepartementen

anförde chefen för förstnämnda departement, statsrådet Bergström,

följande:

»I samband med beslut om anläggandet av en statsbanebyggnad

från Morjärv över Storträsk till Lappträsk beslöt 1904 års Biksdag att

anlägga en landsväg från Boden till Morjärv och vidare från Morjärv

till Lappträsk för en beräknad kostnad beträffande den förra sträckningen

av 615,000 kronor och vidkommande den senare av 628,000

kronor. De för ifrågavarande båda anläggningar beräknade kostnadsbelopp

hava av Riksdagen anvisats för åren 1905—1910.

Sedan Kungl. Maj:t genom särskilda nådiga brev den 29 september

och den 8 december 1905 fastställt definitiva planer för ifrågavarande

landsvägsanläggning, har arbetet på densamma fortgått i sammanhang

med den beslutade statsbaneanläggningen. Vägbyggnaden

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 68.

innefattar dels omläggning av den förutvarande bygdevägen mellan

Boden och Åskogen och samma vägs utläggning till 6 i stället för dessförinnan

4 meters bredd dels ock anläggning av ny väg från Åskogen

till Morjärv samt vidare till Lappträsk. Vägen har en sammanlagd

längd av 123 kilometer, varav på sträckan Boden—Åskogen komma

omkring 19,9 kilometer.

Landsvägen, som framgår i huvudsak parallellt med järnvägslinjen,

genomlöper följande väghållningsdistrikt, nämligen

på sträckan Boden—Askogen

Bodens väghållningsdistrikt till en längd av

Över-Luleå )) » » » »

0,65 kilometer

19,2 »

på sträckan Askogen—Lappträsk

Över-Luleå väghållningsdistrikt till en längd av..............

Råneå » » » » ...............

Neder-Kalix » » » » »...............

Över-Torneå och Hietaniemi väghållningsdistrikt till en

längd av ...................................................................•........■■

Neder-Torneå och Karl Gustafs väghållningsdistrikt till

en längd av .......

5.0 kilometer

39,0 »

46,7 »

4.1 ))

8,3 d

Vägbyggnaden är numera i sin helhet färdig med undantag av

eu sträcka om ungefär 4 kilometer mellan Oja och Lappträsk, vilken

först under sensommaren 1913 väntas bliva färdig till avsyning.

Kostnaden för hela väganläggningen kan ännu icke exakt uppgivas.

Enligt vad arbetschefen vid vägbyggnaden ingenjören G. Dahlberg

under hand meddelat, torde densamma emellertid kunna beräknas

till sammanlagt omkring 1,350,000 kronor.

Fråga har nu väckts om anvisande av medel till bestridande av

kostnaderna för landsvägens framtida underhåll. Då väganläggningen

närmast betingats av militära skäl, hava nämnda kostnader ansetts

icke kunna i sin helhet påläggas vederbörande väghållningsskyldiga

utan böra åtminstone till en del bestridas från medel under fjärde

huvudtiteln.

Redan uti underdånig skrivelse den 30 september 1907 hemställde

järnvägsstyrelsen, att Kungl. Maj:t måtte förordna angående det framtida

underhållet av den blivande vägen från Åskogen till Morjärv samt

Järnvägs

styrelsen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kommendanten

i Boden.

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 68.

vidare till Lappträsk. Vägen mellan Boden och Åskogen borde enligt

styrelsens uppfattning, såsom förut, underhållas av vederbörande väghållningsskyldiga.

Efter det järnvägsstyrelsens framställning remitterats för yttrande

till Kungi. Maj:ts befallningshavande i Norrbottens län, inkom jämväl

kommendanten i Boden den 17 september 1908 med underdånig framställning,

att staten borde åtaga sig underhållet av den nyanlagda

vägen. Till stöd härför anförde kommendanten huvudsakligen, att vägen,

med undantag av några få sträckor, framginge genom sådana

bygder, att den ännu så länge vore till ringa gagn för ortsbefolkningen.

Då vägen vore byggd huvudsakligen för militärt ändamål och med en

bredd i körbanan, som överskrede den i Norrbotten förekommande vägtrafikens

behov, samt vederbörande kommuner redan vore synnerligen

betungade med skattebördor, kunde man näppeligen fordra, att dessa kommuner

skulle underhålla vägen. Härtill komme, att, om vägen överlätes till

vederbörande vägstyrelser, densamma säkerligen skulle bliva mycket illa

underhållen samt inom ett tiotal år vara ytterst svårkörd och icke motsvara

de krav, som borde ställas på en väg, avsedd för tung och intensiv

trafik. Vad sträckan Boden—Åskogen anginge, vore denna

visserligen ursprungligen byggd av Skatamarks byamän med bidrag

av statsmedel, men då den sedermera på statens bekostnad förbättrats

och utvidgats till den för militärvägen bestämda bredden, syntes

det knappast ändamålsenligt att från statens underhåll undantaga

denna sträcka.

Därest staten åtoge sig underhållsskyldigheten av vägen, borde

emellertid densamma ställas under uppsikt av kommendanten i Boden.

Härför talade den omständigheten, att försvarsmyndigheterna hade det

största intresset av att vägen underhölles i ett tillfredsställande skick.

Härtill komme, att kommendanten hade till sitt förfogande organ för

vägunderhållets ordnande och inspektion, nämligen fortifikationsbefälhavaren

i Boden eller chefen för Bodens ingenjörkår. Möjligt vore

också, att sistnämnda kår, åtminstone till viss grad, skulle kunna utföra

underhållsarbetena under sina övningar.

Skulle Kung!. Maj:t anse, att vägen borde ställas under uppsikt

av annan myndighet än kommendanten, hade emellertid denne icke

något att däremot erinra. Huvudsaken vore, att redan från och med

år 1909 ett ordnat vägunderhåll komme till stånd samt att för ändamålet

behövliga medel anvisades. Enligt en av ingenjören Dahlberg

uppgjord plan skulle underhållet pågå från och med maj till och med

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.

oktober månad samt handhavas av fyra i vägbyggnad vana, pålitliga

och ordentliga arbetare. Av dessa skulle två vara förmän, den ene

för sträckan Boden—Morjärv och den andre för sträckan Morjärv—

Lappträsk. De sålunda anställda arbetarnas uppgift skulle bestå i ett

ständigt fortskridande arbete längs hela vägen samt omfatta följande

arbeten: upprensning af diken, reparation av släntbeklädnaden, undersökning

och rensning av trummor, jämnande och vältande av vägbanan,

borträfsande av sten, utbytande av utslitna plankor och träbjälkar

å broarna, uppritande av handräckstolpar, reparation av räcken,

undersökning av nitningen å järnbroarna, omstrykning av skadad målning

o. s. v. På hösten före frostens inträdande borde alla trumöppningar

täckas med granris för att så vitt möjligt utestänga frosten

från trummornas inre.

Den årliga kostnaden för det ständiga underhållet av vägen Boden—Lappträsk

hade av Dahlberg approximativt beräknats sålunda:

2 förmän under 6 månader å kr. 125 per månad.............. kr.

2 arbetare under 6 månader å kr. 100 per månad........... »

framkörning av grus, 800 kbm. å 2,50 per kbm. .............. ))

diverse andra körslor vid vältning m. m............................... »

extra arbeten, arbetsredskap .................................................... »

målning vart femte år av järnbroar (totalkostnad = 5,000 kr.) »

utbyte vart femtonde år av körbanorna av trä å broar

(sammanlagd längd = omkring 450 meter å kr. 50

= 22,500) .......................................................................;....... »

kostnader för inspektioner samt för oförutsedda utgifter »

Summa kr.

1,500: —

1,200: —

2,000: —

300: —

500: —

1,000: —

1,500: —

2,000: —

10,000: —

Detta belopp utgjorde omkring 0,8 % å vägens anläggningskostnad.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställde kommendanten,

att Kungl. Maj:t måtte dels för år 1909 av tillgängliga medel ställa

till kommendantens i Boden eller annan myndighets förfogande 10,000

kronor för underhållet av vägen Boden—Lappträsk dels, under förutsättning

att medlen ställdes till kommendantens i Boden förfogande,

bemyndiga denne att beordra underlydande sakkunnig personal att

mot åtnjutande av rese- och traktamentsersättning företaga för anordnandet

och inspektionen av underhållsarbetena oundgängligen erforderliga

resor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 68.

Vederbörande Med underdånigt utlåtande den 11 december 1908 överlämnade

^skyidiga^3 Kungl. Maj:ts befallningshavande yttranden i ärendet av vederbörande

väghållningsskyldiga och kronofogdar.

De väghållningsskyldiga inom samtliga av landsvägen berörda väghållningsdistrikt

förklarade sig icke vilja åtaga sig något som helst

underhåll av vägen. Då denna tillkommit uteslutande av militära skäl

och icke hade någon betydelse för den allmänna samfärdseln inom vederbörande

orter, borde densamma, enligt de väghållningsskyldigas förmenande,

för framtiden underhållas på statsverkets bekostnad.

Vederbörande Kronofogden i Luleå fögderi instämde med vederbörande vägkronofogdar.

flållningsskyldiga.

Kronofogden i Kalix fögderi höll däremot före, att den omständigheten,

att vägen anlagts för ett visst statsändamål, icke borde fritaga

vederbörande väghållningsdistrikt från underhållsskyldighet, därest vägen

samtidigt tillgodosåge ortens kommunikationsbehov. Detta vore enligt

kronofogdens förmenande fallet med de inom såväl Råneå som NederKalix

socknar fallande vägdelarna. Inom Råneå socken hade genom

ifrågavarande väganläggning flera byar erhållit landsvägsförbindelse,

och för flera andra erfordrades blott helt korta utfarts vägar. Därjämte

hade behovet av den inre förbindelselinje mellan Råne och Vita floddalar,

som bleve nödvändig vid Råneå sockens förestående delning,

redan blivit fyllt genom denna väg. Av den inom Neder-Kalix socken

fallande vägsträckan syntes för närvarande endast den väster om Kalix

älv belägna delen kunna sägas vara till synnerligt gagn för orten,

varemot de öster om älven belägna byarna icke hade något särskilt

gagn av vägen. Oavsett den nytta väganläggningen sålunda redan nu

medförde, läge dess största betydelse dock däri, att den, framdragen

utmed järnvägslinjen, kunde i sig upptaga utfart svägarna från de mindre

byar och enstaka ställen, som endast på detta sätt kunde hava utsikt

att komma i åtnjutande av kommunikationsmedlens fördelar. Underhållet

av eu väg av sådan betydelse syntes väghållningsdistrikten icke

kunna undandraga sig.

Kronofogden i Torneå distrikt ansåg den inom fögderiet fallande

delen av vägen visserligen vara nyttig för lokaltrafiken, men däremot

icke av sådan betydelse för den allmänna samfärdseln, att de väghållningsskyldiga

kunde mot sitt bestridande åläggas att för framtiden

underhålla densamma.

Kung]. Maj:ts För egen del anförde Kungl. Maj:ts befallningshavande huvudsak
■ESK-

ögen följande: „

Norrbottens Vad först vidkom me vägdelen Boden—Askogen, hade givetvis för
hållandena

beträffande vägens nytta icke undergått någon förändring

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.

7

till följd därav, att vägört blivit med i huvudsak bibehållen riktning

delvis omlagd och till hela sin sträckning utlagd till större bredd.

Däremot hade naturligen genom statens åtgärd i sistnämnda avseende

vägunderhållskostnaden oi väsentlig mån stegrats.

Yad vägsträckan Askogen —Lappträsk anginge syntes ett åläggande

för de väghållningsskyldiga att för framtiden underhålla densamma

kunna ifrågasättas allenast för såvitt vägen kunde anses medföra sådant

gagn för den allmänna samfärdseln inom orten, att vägunderhållsskyldigheten

på grund härav skäligen borde tillkomma väghållningsdistrikten.

I avseende å vägens betydelse för den allmänna samfärdseln ställde

sig emellertid förhållandena avsevärt olika för de skilda väghållningsdistrikt,

vägen genomlöpte.

Vägsträckan Åskogen—Råneå sockengräns hade ringa betydelse

för invånarna i berörda distrikt. Den inom Över-Luleå socken i

dessa trakter bosatta befolkningen hade redan förut genom väg från

byn Hundsjön förbindelse med såväl närmaste järnvägsstation Hundsjön

som socknens huvudort Boden, som vore den naturligaste avsättningsorten

för denna trakt. Vid sådant förhållande syntes nämnda

vägsträcka, vilken otvivelaktigt icke skulle hava kommit till stånd på

initiativ från ortsbefolkningens sida, ej kunna anses tillgodose ett allmänt

behov av en samfärdsled eller eljest vara hänförlig till sådan väg,

vars underhåll på grund av väglagens bestämmelser ålåge väghållningsdistrikt.

Större betydelse hade vägen för befolkningen i Råneå socken.

Detta gällde företrädesvis sträckan Niemisel—Neder-Kalix sockengräns,

då däremot vägen väster om Niemisel till gränsen mot Över-Luleå, som

genomlöpte mera folkfattiga bygder, endast kunde hava egentlig betydelse

såsom utfartsväg för den jämförelsevis obetydliga byn Flåsjön.

Då emellertid uti den nu ifrågavarande väganläggningen ingått dels en

brobyggnad över Råneå älv och dels en bro över Kvarnå vattendrag,

vilken ersatt en förut befintlig nästan fallfärdig bro, vore det påtagligt,

att dessa brobyggnader medfört väsentligt gagn för samfärdseln inom

orten.

Den största betjHelse hade emellertid vägen för befolkningen i

Neder-Kalix sockens väghållningsdistrikt. Vägen hade nämligen där

dels öppnat en kommunikationsled för den invid och i närheten av

vägen bosatta befolkningen och dels berett ett flertal byar och enstaka

hemman tillfälle att för en jämförelsevis ringa kostnad ^förskaffa sig

utfartsväg. Särskilt hade vägleden Morjärvs station—Over-Morjärv,

vilken redan upptagit en betydande trafik, visat sig vara till stort gagn

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr 68.

för befolkningen i dessa trakter. Genom den dyrbara anläggningen av

en bro över Kalix älv besparades också de dryga utgifter, väghållningsdistriktet

förut fått vidkännas för uppehållande av den föga bekväma

färjtrafiken vid Forsbyn, och, för den händelse den nu ifrågavarande

vägen bleve avstängd för allmän trafik, skulle invånarna i byn ÖverMorjärv

och trakten däromkring finna sig hänvisade till en gammal,

lång och krokig, över myrar och sandbackar ledande, i hög grad otillfredsställande

väg.

De delar av vägen, som genomlöpte Över-Torneå och Hietaniemi

socknars väghållningsdistrikt samt Neder-Torneå och Karl Gustafs

socknars väghållningsdistrikt, vore icke av någon avsevärd betydelse för

samfärdseln.

I stort sett, fortsatte Kungl. Maj:ts befallningshavande, måste givetvis

hela den ifrågavarande vägen, öppnad för allmän trafik, lända

samfärdseln inom orten till betydande gagn, även om vissa delar av

vägen i sådant avseender hade en underordnad betydelse. Vidkommande

sträckan Boden—Askogen borde tydligen vägens omläggning och

utläggning till större bredd icke medföra befrielse för vederbörande

väghållningsdistrikt från en vägunderhållningsskyldighet, som distriktet

förut haft att fullgöra. Däremot kunde ifrågasättas, huruvida den genom

statens åtgöranden ökade kostnaden för vägunderhållet skäligen

borde drabba väghållningsdistriktet. Vad anginge vägen Askogen—

Lappträsk hade denna tillkommit i syfte att tillgodose ett visst statsintresse

och i avseende å riktningen framdragits utan andra än militära

hänsyn. Vägen hade jämväl erhållit en väsentligt större bredd i körbanan

än den vanligen förekommande trafiken krävde och måste förty

draga i underhåll en avsevärt större kostnad än ortens bygdevägar i

allmänhet. Med hänsyn till nu angivna förhållanden ville det synas,

som om bestämmelserna i väglagen i fråga om underhåll av väg, vilken

tillkommit i där stadgad ordning, icke vore tillämpliga beträffande

berörda vägsträcka.

För sin del hölle Kungl. Maj:ts befallningshavande före, att såväl

rättvisa som billighet krävde en efter förhållandena lämpad fördelningav

vägunderhållskostnaden emellan å ena sidan respektive väghållningsdistrikt

och å andra sidan staten.

Under alla förhållanden syntes det emellertid vara lämpligast, att

vägunderhållsarbetets utförande ombesörjdes av staten. I detta hänseende

anslöte sig Kungl. Maj:ts befallningshavande till den av kommendanten

i Boden uttalade uppfattningen. Beloppet av väghållningsdistriktens

bidrag till kostnaderna för vägens underhåll syntes åter böra

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 68.

bestämmas i förhållande till det gagn, vägen för varje distrikt knnde

anses medföra, och beräknas efter kostnaden för underhåll av väg i

allmänhet inom orten samt borde under inga förhållanden överstiga

denna kostnad. Eu överenskommelse med de väghållningsskyldiga syntes

Kungl. Maj:ts befallningshavande kunna åvägabringas, därest, vad den

nyanlagda delen av militärvägen i fråga beträffade, såsom villkor för

dess upplåtande för allmän trafik förutsattes visst bidrag från respektive

väghållningsdistrikt.

Arméförvaltningens fortifikationsdepartement, som anbefallts att

avgiva utlåtande i ärendet, anförde i underdånig skrivelse den 19

februari 1909, att då den ifrågavarande väganläggningen mellan Boden

och Lappträsk tillkommit uteslutande för militära ändamål och det

med avseende å dessa ändamål måste ligga i statens intresse att

kunna fullt självständigt förfoga över vägen, underhållet av densamma

i dess helhet borde åligga kronan. I anslutning till vad kommendanten

i Boden anfört, hemställde departementet, att, oavsett huru beträffande

vägunderhållet kunde bliva för framtiden bestämt, Kungl. Maj:t måtte,

i enlighet med kommendantens förslag, för år 1909 av fjärde huvudtitelns

allmänna besparingar ställa ett belopp av 10,000 kronor till

kommendantens förfogande för bestridande av kostnaderna för landsvägens

underhåll.

Till följd av nådig remiss avgav härefter järnvägsstyrelsen den 20

oktober 1909 underdånigt utlåtande i ärendet och meddelade därvid,

att styrelsen i skrivelse den 18 februari 1908 med bifogande av avsyningsbetyg

överlämnat vägdelen Boden—Askogen till vägstyrelsen i

Över-Luleå väghållningsdistrikt och erhållit vägstyrelsens erkännande

av skrivelsens mottagande. Enär sedermera anmärkningar framställts

beträffande vägbyggnadsarbetenas utförande, hade styrelsen anmodat

den vid statsbanan Morjärv—Lappträsk anställde arbetschefen, vilken

det ålåge att handhava ledningen och utförandet av landsvägsanläggningen

i fråga, att yttra sig över dessa anmärkningar. Uti ett med

anledning härav avgivet yttrande hade arbetschefen, bland annat, framhållit,

att vid av honom företagen besiktning av vägen mellan Boden

och Åskogen befunnits, att ett stort antal av de under vägbanan anlagda

avloppstrummorna lidit skada genom frosten. Detta förhållande

berodde därpå, att trummorna icke, såsom sig bort, på efterhösten täckts

med ris eller dylikt vid in- och utlopp till förhindrande av att kölden

genomtjälade grunden vid vingar och lopp. Sådan risning av trum
Bihang

till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 37 käft. (Nr 68.) 2

Arméförvaltningens

fortifikationsdepartement.

Järnvägs
styrelsen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!. Maj:ts

beslut d. 6

nov. 1009.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.

mor hade genom arbetsbefälets försorg- varje höst ägt rum beträffande

de å vägen mellan Askogen och Lappträsk anlagda trummorna. Någon

skada å dessa senare, på nämnda sätt skyddade och omsedda trummor

hade med ett par undantag icke kunnat upptäckas, oaktat de voro av

fullkomligt enahanda beskaffenhet som trummorna å vägen mellan

Boden och Åskogen, vilken senare väg emellertid, sedan den blivit färdig,

icke underhållits eller haft någon tillsyn.

Då besparingar å det till styrelsens disposition ställda anslagsbelopp

för statsbanan Morjärv — Lappträsk och landsvägen Boden —

Morjärv—Lappträsk icke uppkommit samt å det av Riksdagen för år

1910 beviljade anslag, 1,061,246 kronor, som beräknats för återstående

arbeten å dessa anläggningar, något överskott icke kunde förväntas

uppstå, saknades alltså medel av nämnda anslag till bestridande av kostnaderna

för erforderliga reparationer in. in. å vägen Boden—Åskogen.

I likhet med Kungl. Maj:ts befallningshavande ansåge järnvägsstyrelsen,

att sistnämnda vägs omläggning och utläggning till större bredd

icke borde medföra befrielse för vederbörande väghållningsdistrikt från

en vägunderhållsskyldighet, som distriktet förut haft att fullgöra, men

att det däremot kunde ifrågasättas, huruvida den genom statens åtgöranden

ökade kostnaden för vägunderhållet skäligen borde drabba väghållningsdistriktet.

Vidkommande underhållet av vägsträckan Åskogen—Lappträsk anslöte

sig styrelsen jämväl till Kungl. Majrts befallningshavandes uttalande,

att rättvisa och billighet krävde eu efter förhållandena lämpad

fördelning av vägunderhållskostnaden emellan å ena sidan respektive

väghållningsdistrikt och å andra sidan staten.

Årendet föredrogs inför Kungl. Maj:t den 5 november 1909, och anbefallde

därvid Kungl. Maj:t genom nådigt brev Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Norrbottens län att dels ofördröjligen föranstalta därom, att

de å vägen mellan Boden och Åskogen befintliga trummorna täcktes

med ris eller dylikt vid deras in- och utlopp, dels låta verkställa de

reparationer å nämnda väg, vilka icke lämpligen kunde anstå tills efter

snösmältningen nästpåföljande år, dels ock låta framköra det grus eller

annat väglagningsämne, som erfordrades för vägens iståndsättande år

1910, dock att kostnaderna för berörda arbeten icke finge utan föregående

underdånig framställning överstiga 2,500 kronor.

Därjämte anmodades statskontoret att till Kungl. Maj:ts befallningshavande,

för bestridande av nämnda kostnader, på rekvisition, i mån

av behov, utbetala högst 2,500 kronor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.

Vidare anbefalldes Kungl. Maj :ts befallningshavande att skyndsamt

inkomma med yttrande, huruvida, under förutsättning att staten åtoge

sig att ansvara för huvudsakliga underhållet av vägen från Boden till

Lappträsk, vägens underhåll borde, såsom kommendanten i Boden ifrågasatt,

ställas under uppsikt av honom eller under tillsyn av Kungl.

Maj:ts befallningshavande.

Slutligen uppdrog Kungl. Maj:t åt Kungl. Maj:ts befallningshavande

att söka med vederbörande väghållningsskyldiga träffa överenskommelse

angående de bidrag till underhåll av vägen från Boden till Lappträsk,

som borde erläggas av de olika väghållningsdistrikten, under förutsättning

att staten åtoge sig att ansvara för vägens huvudsakliga underhåll

och att jämväl vägen mellan Åskogen och Lappträsk upplätes för

allmän trafik. Beloppet av distriktens bidrag borde bestämmas i förhållande

till dels det gagn, vägen kunde anses medföra för varje särskilt

distrikt, dels ock kostnaden för underhåll av väg i allmänhet inom

orten. Sedan detta uppdrag fullgjorts, hade Kungl. Maj:ts befallningshavande

att inkomma med uppgift på de överenskommelser, som träffats,

eller underrättelse om de hinder, som däremot mött.

Sedan Kungl. Maj:ts befallningshavande härefter anmält, att för Kungl. Kajuta

utförande av de anbefallda arbetena åtgått ett belopp av 2,054 kronor juni 1910.

9 öre, ävensom överlämnat en av distriktsingenjören i övre norra vägoch

vattenbyggnadsdistriktet C. Skarstedt uppgjord beräkning, enligt

vilken för iståndsättande av vägen mellan Boden och Åskogen erfordrades

ytterligare 5,000 kronor, anbefallde Kung!. Maj:t genom nådigt

brev den 10 juni 1910 Kungl. Maj:ts befallningshavande att låta under

år 1910 fullständigt iståndsätta allmänna vägen mellan Boden och

Åskogen, varjämte Kungl. Maj:ts befallningshavande bemyndigades att

för bestridande av de därmed förenade kostnaderna utbetala och i länets

räkenskap å sjätte huvudtitelns anslag till vägar och kommunikationer

avföra ett belopp av högst 5,000 kronor.

Uti underdånig skrivelse den 6 juli 1910 meddelade härefter Kungl. Kungi. Maj:ts

Maj:ts befallningshavande, att Kungi. Maj:ts befallningshavande till åt- bhavande.8

lydnad av föreskrifterna i nådiga brevet den 5 november 1909 låtit å

vägstämmor höra de väghållningsskyldiga inom de olika väghållningsdistrikten,

därvid de väghållningsskyldiga i samtliga distrikt, som berördes

av vägen i fråga, vägrat att i ringaste mån bidraga till vägens

framtida underhåll, med undantag dock för Neder-Kalix väghållningsdistrikt,

där de väghållningsskyldiga förklarat sig villiga att för ändamålet

lämna ett årligt bidrag av högst 2,000 kronor. För egen del

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.

vidhölle Kungl. Maj:ts befallningshavande, vad Kungl. Maj:ts befallningshavande

i sin underdåniga skrivelse den 11 december 1908 i ärendet

anfört rörande underhållet av vägen i fråga.

Beträffande frågan huruvida, under förutsättning att staten åtoge sig

att ansvara för huvudsakliga underhållet av vägen från Boden till

Lappträsk, vägens underhåll borde ställas under uppsikt av kommendanten

i Boden eller under tillsyn av Kungl. Maj:ts befallningshavande,

ansåge sig Kungl. Maj:ts befallningshavande, med hänsyn till ändamålet

med vägens anläggning, böra förorda, att uppdraget i fråga anförtroddes

åt kommendanten i Boden, vilken bättre än Kungl. Maj:ts befallningshavande

ägde förutsättning att kunna övervaka, att vägen städse befunne

sig i sådant skick, att den motsvarade sitt huvudsakliga ändamål.

De väghåii- Sedan handlingarna i ärendet under hand överlämnats till Kungl.

"erbjudandet Maj:ts befallningshavande i syfte att genom nya underhandlingar med

de väghållningsskyldiga skulle åstadkommas en uppgörelse rörande bidrag

till vägunderhållet, inkom Kungl. Maj:ts befallningshavande uti skrivelse

den 23 februari 1912 med redogörelse för dessa underhandlingar.

Bodens väghållning sdistrikt, inom vars gränser 650 meter av vägen

Boden—Åskogen folie, hade förbundit sig att årligen till Kungl. Maj:t

och kronan för övertagande av sommarvägunderhållet utgiva i ett för

allt 115 kronor eller 17,7 öre per meter, ett belopp, som enligt Kungl.

Maj:ts befallningshavandes uppfattning torde ungefär motsvara den

verkliga kostnaden.

över-Luleå väghållning sdistrikt hade, under förutsättning att staten

åtoge sig naturaunderhållet, förbundit sig att för den del av vägen,

som läge mellan Bodens väghållnings distrikts gräns och Åskogen — en

sträcka av 19,2 kilometer — lämna ett kontant bidrag av 6 öre per

meter, sålunda 1,152 kronor, med rätt för distriktet att åtnjuta sedvanligt

statsbidrag. Distriktet hade därjämte åtagit sig vintervägunderhållet

till en bredd av fyra meter å samma vägsträcka. Däremot hade

'' distriktet icke velat lämna något bidrag till underhållet av den återstående

inom distriktet fallande 5 kilometer långa delen av ifrågavarande

väg. Sedermera hade emellertid vägstämman uppdragit åt vägstyrelsen

att söka träffa nytt avtal om underhållet av vägsträckan mellan Bodens

rågång och Askogen på sådant sätt, att distriktet åtoge sig vägunderhållet

in natura, mot det att staten lämnade distriktet skälig kontant

ersättning för det genom vägens ombyggande försvårade vägunderhållet,

dock lägst en tredjedel av underhållskostnaden.

Förnyade hänvändelser till Räneä väghållning sdistrikt, inom vars

gränser folie 39 kilometer av vägen, hade icke lett till någon påföljd.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.

13

Däremot hade Neder-Kalix väghållning sdistrikt numera preciserat

sitt erbjudande därhän, att distriktet åtagit sig vinterväghållningen av

vägdelen Morjärvs station—Forsbyn och att lämna ett årligt bidrag av

1800 kronor till sommarvägunderhållet, under förutsättning att staten

åtoge sig detsamma och öppnade vägen för allmän trafik. Det kontanta

bidraget motsvarade, då vägens längd inom distriktet utgjorde

46,7 kilometer, 3,8 öre per meter eller något mera än en tredjedel av

det belopp, 10,3 öre per meter, vartill enligt särskilda nämndens år

1894 verkställda uppskattning vägunderhållet för indelad väg inom

distriktet beräknades.

Med Uver-Torneå och Hietaniemi väghållning sdistrikt samt NederTorneå

och Karl Gustavs väghållning sdistrikt hade förnyade underhandlingar

ej blivit förda, då de obetydliga delar av vägen, respektive 4,1

kilometer och 8,3 kilometer, som genomlöpte dessa distrikt, saknade

nämnvärd betydelse för samfärdseln.

För egen del anförde Kungl. Maj:ts befallningshavande uti sitt

förenämnda utlåtande den 23 februari 1912 följande:

Vad till en början anginge vägdelen Boden—Askogen med en längd

av omkring 20 kilometer, ville Kungl. Majits befallningshavande erinra,

att å denna sträcka förut funnits en 4 meter bred, på de väghållningsskyldiga

till allmänt underhåll indelad bygdeväg, som emellertid nu

genom statens försorg ombyggts och utlagts till en bredd av 6 meter.

Inom såväl Bodens som Över-Luleå väghållningsdistrikt påginge för

närvarande ny vägdelning, i vilken enligt Kungl. Maj:ts befallningshavandes

beslut den 31 december 1906 bland andra nu ifrågavarande

vägsträcka skulle ingå. Det vore sålunda redan slutligen avgjort, att

nämnda del av vägen skulle av de väghållningsskyldiga underhållas.

Emellertid ansåge Kungl. Maj:ts befallningshavande det vara med billighet

och rättvisa överensstämmande, att de väghållningsskyldiga i

Över-Luleå distrikt av staten erhölle särskilt bidrag till den högre underhållskostnad,

som orsakats av den ökade vägbredden. Den hade betingats

uteslutande av militära hänsyn; och Kungl. Maj:ts befallningshavande

ansåge sig kunna vitsorda, att något behov av vägens omläggning

och breddning icke förelegat på grund av den allmänna samfärdselns

krav. Bygdevägen Boden—Åskogen utgjorde endast en utfartsväg

för byarna Notträsk,. Skogså, Skatamark och Hundsjö, och för

dessas trafikbehov vore alltjämt den förutvarande bredden fullt tillräcklig,

så mycket hellre som Hund sjö jämväl över annan landsväg ägt

och ägde förbindelse med Boden.

Kungl. Majits

befallningshavandes

utlåtande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.

Beträffande beloppet av statsbidraget syntes detta lämpligen böra

bestämmas i förhållande till den ökade vägbredden eller sålunda till en

tredjedel av det belopp, vartill jämlikt 46 § väglagen särskilda nämnden

kunde komma att uppskatta årliga kostnaden för underhållet av ifrågavarande

vägsträcka, den tid, mark vore bar.

Vad därefter beträffade den återstående delen av vägen eller sträckan

Askogen—Lappträsk, ansåge sig Kungl. Maj:ts befallningshavande

böra vidhålla sin förut uttalade uppfattning, att de väghållningsdistrikt,

som droge fördel av vägen, skäligen borde bidraga till underhållet i

förhållande till det gagn, vägen för varje distrikt kunde anses

medföra.

Emellertid hade Råneå väghållningsdistrikt icke kunnat förmås att

gorå något åtagande i dylik riktning. En sådan underhållsskyldighet

torde ej heller kunna ådömas distriktet. Vägen hade nämligen, om ock

i viss mån av nytta för den allmänna samfärdseln i orten, dock utan

ansökan av de väghållningsskyldiga tillkommit för att, såsom förut

framhållits, tillgodose ett visst statsintresse och i avseende å riktningen

framdragits utan andra än militära hänsyn. Vägen hade också erhållit

väsentligt större bredd än den, som för den vanliga landsvägstrafiken

krävdes, och skulle följaktligen draga en avsevärt större underhållskostnad

än ortens vanliga bygdevägar.

Ett förbud för allmän trafik å en genom statens försorg tillkommen

samfärdsled torde ej heller böra ifrågakomma.

Då nu Råneå väghållningsdistrikt icke frivilligt velat bidraga till

underhållet och ej heller syntes kunna därtill förpliktas, hade Kungl.

Maj:ts befallningshavande ansett det kunna ifrågasättas, huruvida staten

skäligen borde mottaga det från Neder-Kalix väghållningsdistrikt gjorda

erbjudandet att för sin del lämna kontant bidrag till vägunderhållet.

Enär Råneå distrikt, om också ej i lika, så i allt fall i väsentligen

motsvarande grad som Neder-Kalix hade gagn av den nya landsvägen,

skulle det nämligen, syntes det Kungl. Maj:ts befallningshavande, framstå

som en obillighet, om det senare distriktet och icke det förra finge

lämna bidrag till vägunderhållet.

Det syntes för övrigt Kungl. Maj:ts befallningshavande, som om

det icke heller i och för sig skulle vara oskäligt, att staten, då nu

goda skäl härtill förelåge, övertoge hela vägunderhållet för ifrågavarande

väg Askogen—Lappträsk och därigenom beredde någon lättnad för

dessa, redan nu av skatter mycket betungade socknar.

Vad beträffade statens kostnader dels för bidrag till Över-Luleå

väghållningsdistrikt för underhållet av vägdelen Boden—Åskogen och

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 68.

dels för hela underhållet av vägen Åskogen—Lappträsk, ville Kungl.

Maj:ts befallningshavande erinra, att underhållskostnaden för hela vägsträckan

Boden—Lappträsk tidigare beräknats till 10,000 kronor. Oaktat

nu underhållet _ av vägdelen Boden—Åskogen skulle till två tredjedelar

bekostas av Över-Luleå distrikt, syntes dock med hänsyn till upplysningar,

som Kungl. Maj:ts befallningshavande inhämtat, statens årliga

utgifter i förevarande hänseende knappast böra beräknas till lägre belopp

än nyss nämnts eller 10,000 kronor.

På grunder, som förut anförts, hemställde slutligen Kungl. Maj:ts

befallningshavande, att bestyret med underhållet av vägen Åskogen —

Lappträsk lämpligen borde anförtros åt kommendanten i Boden.

Med underdånig skrivelse den 20 mars 1912 överlämnade härpå

Kungl. Maj:ts befallningshavande, som under hand inhämtat, att underhållet

av vägsträckan Åskogen—Lappträsk komme att under år 1912

ombesörjas av järnvägsstyrelsen, en av distriktsingenjören Skarstedt

gjord utredning angående de kostnader, som ansåges erforderliga för

i ståndsättande under våren 1912 av sträckan Boden— Åskogen. Enligt

denna utredning skulle kostnaderna härför belöpa sig till 6,000

kronor.

Då det syntes anmärkningsvärt, att ifrågavarande endast 19,9 kilometer

långa vägsträcka behövde iståndsättas för ett så pass avsevärt

belopp, ehuru för dess reparation år 1910 använts omkring 7,000 kronor,

och Skarstedt uti bevis den 19 oktober 1910 intygat, att vid av

honom företagen besiktning vägen befunnits vara på fullt nöjaktigt sätt

iståndsatt, infordrades förklaring från denne.

Uti skrivelse den 10 april 1912 meddelade Skarstedt, att med de

åren 1909 och 1910 anslagna medel vägen blivit nöjaktigt grusad för

trafiken sistnämnda år, men icke för trafiken under den regniga sommaren

1911. I den för vägens försättande i gott skick av honom nu

beräknade kostnaden, 6,000 kronor, inginge en vart fjärde eller femte

år behövlig skrapning och målning av två träbroar, målning av två träbroar

och träräcken vid vägen, en mindre underhållskostnad för några

av trummorna, dikesrensning samt lagning, genom djupare dikning och

bankjustering m. m., av en efter oktober 1910 av vatten och tjäle deformerad

vägsträcka på jäslera nära Skogsån.

Sedan Kungl. Maj:ts befallningshavande meddelat, att en minskning

i det begärda anslaget till 4,000 kronor vore möjlig, då återstående

beloppet skulle kunna tagas av andra medel, som Kungl. Maj:ts befallningshavande

hade till sitt förfogande, bemyndigades Kungl. Maj:ts be
-

Beslut angående

vägunderhållet

under

1912 och 1913.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.

fållning,skavande genom nådigt brev den 3 maj 1912 att för bestridande

av kostnader för iståndsättande av vägen mellan Boden och Askogen i

länets räkenskap å sjätte huvudtitelns anslag till vägar och kommunikationer

avföra ett belopp av högst 4,000 kronor. Därjämte anbefalldes

Kungl. Maj:ts befallningshavande att tillse, att vederbörande väghållningsskyldiga

fullgjorde dem åliggande förpliktelse beträffande underhållet

av ifrågavarande väg.

Genom nådigt brev samma dag anbefalldes vidare järnvägsstyrelsen

föranstalta därom, att den dåmera avsynade vägen mellan Å-skogen och

Oja genom statens järnvägars försorg underhölles intill utgången av år

1913, varjämte styrelsen bemyndigades att bestrida kostnaderna för

underhållet av nämnda väg av de av Riksdagen till anläggning av en

statsbana från Morjärv till Lappträsk samt en landsväg från Boden till

- Lappträsk anvisade medel.

Framställning Uti sin underdåniga framställning angående medelsbehovet för år

aJaUa™^°r‘ 1914 upptog arméförvaltningen, som fått samtliga till ärendet hörande

handlingar till sig överlämnade, frågan om anvisande av medel till landsvägens

framtida underhåll. Arméförvaltningen förklarade sig därvid dela

vederbörande myndigheters uttalanden rörande lämpligheten av att

vägen, såsom ägande en övervägande militär betydelse, ställdes under

uppsikt och vård av kommendanten i Boden. Innan full utredningverkställts

angående storleken av de bidrag, som för vägens underhåll

eventuellt kilnde komma att utgå från de väghållningsskyldiga inom de

väghållningsdistrikt, som vägen genomlöpte, kunde visserligen icke med

full säkerhet bestämmas storleken av det belopp, som staten måste anvisa

till detta vägunderhåll. Då emellertid Kungl. Maj:ts befallningshavande

i sin skrivelse den 23 februari 1912 uttalat, att, oavsett de

möjligen blivande bidragen till underhållet av vägen från de väghållningsskyldiga,

statens årliga utgift för ändamålet ej borde beräknas till

mindre än 10,000 kronor, funne sig arméförvaltningen böra, under förutsättning

att vägen ställdes under uppsikt och vård av kommendanten

i Boden, hemställa, att det för vägunderhållet erforderliga beloppet

10,000 kronor upptoges under fjärde huvudtitelns ordinarie byggnadsanslag

titel II kommendantskapsutgifter.

Departements- _ Vad först angår den omlagda bygdevägen mellan Boden och

chefen. Askogen är att märka, att underhållet av densamma, efter numera avslutad

vägdelning, påvilar de väghållningsskyldiga inom Bodens respektive

Över-Luleå väghållningsdistrikt. Vid sådant förhållande gäller det

med avseende å denna väg endast att avgöra, huruvida staten bör mot

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.

17

den av förstnämnda distrikt erbjudna ersättningen ombesörja sommarvägunderhållet

av den inom samma distrikt fallande vägsträckan, samt

huruvida och i så fall med vilket belopp staten bör bidraga till underhållet

av den inom Over-Luleå distrikt belägna delen av vägen.

Då, enligt vad Kungl. Maj:ts befallningskavande meddelat, den av

Bodens väghållningsdistrikt erbjudna ersättningen torde få anses motsvara

den verkliga kostnaden för vägens underhåll, har jag icke något

att erinra mot, att detta ombesörjes av staten. En dylik anordningtorde

från statens synpunkt vara så mycket mera fördelaktig, som vägunderhållet

lämpligen torde kunna verkställas av manskap ur fästningens

garnison och följaktligen icke behöva kräva några nämnvärda kostnader.

Överenskommelse angående vägunderhållets ombesörjande torde

därför böra, på de av distriktet erbjudna villkor, träffas mellan detta

och kommendanten i Boden.

Med hänsyn till angelägenheten av ett från militär synpunkt sett

fullt tillfredsställande vägunderhåll skulle det enligt min mening varit

lämpligast, därest underhållet av den inom Över-Luleå distrikt belägna

delen av vägsträckan Boden—Åskogen jämväl kunnat, mot skälig ersättning

av distriktet, ombesörjas av staten genom kommendantens i Boden

försorg. Då emellertid de väghållningsskyldiga förklarat sig vilja själva

fullgöra vägunderhållet in natura och detta icke lagligen kan förvägras

dem, torde en sådan anordning få anses vara tillsvidare utesluten. I

likhet med Kungl. Maj:ts befallningshavande anser jag det emellertid

vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att distriktet erhåller

något bidrag av staten på grund av den högre underhållskostnad, som

föranledes av den ökade vägbredden, och torde storleken av detta bidrag

lämpligen böra bestämmas, på sätt Kungl. Maj:ts befallningshavande

föreslagit, till en tredjedel av den årliga kostnaden för underhållet av

ifrågavarande väg, den tid, mark är bar.

Då vägen Boden—Åskogen utgör allmän väg, måste densamma

jämlikt 34 § väglagen fortfarande såsom hittills stå under tillsyn av

Kungl. Maj:ts befallningshavande, å vilken myndighet det sålunda ankommer

att övervaka vägens behöriga underhåll och att vidtaga därför

erforderliga åtgärder.

Vad härefter beträffar den omkring 103 kilometer långa vägen mellan

Askogen och Lappträsk, har, såsom av den förut lämnade redogörelsen

framgår, densamma icke tillkommit i den ordning gällande väglag föreskriver,

utan anlagts för tillgodoseendet av ett speciellt statsintresse,

nämligen försvarets. Vid sådant förhållande kunna givetvis vederbörande

väghållningsskyldiga icke åläggas att bekosta vägens underhåll. Då

emellertid densamma otvivelaktigt kommer att få en viss betydelse för

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 37 käft. (Nr 68.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.

den allmänna samfärdseln, hava i ärendet hörda myndigheter ansett,

att de distrikt, vägen genomlöper, skäligen böra bidraga till dess underhåll

i förhållande till det gagn, de kunna anses få av densamma.

Genom Kungl. Maj:ts den 5 november 1909 fattade beslut om inledande

av underhandlingar med de väghållningsskyldiga om lämnande av dylikt

underhållsbidrag torde Kungl. Maj:t jämväl hava godkänt denna av

myndigheterna uttalade uppfattning.

Av de förda underhandlingarna framgår emellertid, att samtliga

väghållningsdistrikt, med undantag av Neder-Kalix distrikt, förklarat sig

icke vilja lämna något som helst bidrag till vägens underhåll. Med

hänsyn till den /inga betydelse denna torde få för den allmänna samfärdseln

inom Over-Luleå, Over-Torneå och Hietaniemi samt NederTorneå

och Karl Gustavs väghållningsdistrikt kunna också knappast

några grundade anspråk på sådant bidrag från dessa distrikt framställas.

Däremot borde med skäl kunnat förväntas, att Råneå distrikt, som säkerligen

kommer att draga icke liten nytta av ifrågavarande väg, lämnat åtminstone

något bidrag till dess underhåll. Då emellertid distriktet, trots upprepade

framställningar, icke kunnat förmås göra något åtagande i dylik

riktning, får staten själv tillsvidare vidkännas samtliga de med vägunderhållet

inom såväl detta som nyssnämnda distrikt förenade kostnaderna.

Det av Kungl. Maj:ts befalluingshavande ifrågasatta förfarandet, att

staten borde med hänsyn till den av Råneå väghållningsskyldiga intagna

ståndpunkten avstå från det av Neder-Kalix väghållningsdistrikt

erbjudna kontanta bidraget, anser jag mig icke kunna biträda. Inom

detta distrikt faller dock större del av vägen än inom något av de

övriga distrikten, och det erbjudna beloppet är icke större än att det lärer få

anses till fullo motsvara den nytta, vägen kan komma att medföra för den

allmänna samfärdseln inom distriktet. Kungl. Maj:ts befallningshavande

har också uti sitt den 11 december 1908 avgivna utlåtande framhållit,

att ifrågavarande väg framför allt kommer att få betydelse för befolkningen

inom Neder-Kalix distrikt, under det att endast eu del av densamma

blir till något avsevärt gagn för samfärdseln inom Råneå distrikt.

För utjämnande av den obillighet, Kungl. Maj:ts befallningshavande

anser ligga däruti, att blott det ena distriktet får bidraga till vägens

underhåll, ehuru båda distrikten, om än i olika mån, hava nytta av densamma,

torde emellertid böra tagas i övervägande, huruvida icke en

minskning bör ske av det statsbidrag, Råneå distrikt uppbär från anslaget

till understöd åt synnerligt betungade väghållningsdistrikt.

Det av myndigheterna framställda förslaget om ifrågavarande vägs

ställande under uppsikt av kommendanten i Boden anser jag mig böra

biträda. Mot eu dylik anordning kan visserligen invändas, att den utgör

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.

19

ett undantag från den i väglagen fastslagna grundsatsen, att Kungl. Maj:ts

befallningshavande är den myndighet, som liar att öva tillsyn över de

vägar på landet, som äro upplåtna för allmän trafik. Då emellertid ifrågavarande

väg tillkommit icke för att tillgodose den allmänna samfärdseln

utan för militära ändamål, torde det vara mindre lämpligt att ställa

densamma under civil myndighet. Tydligt är ock, att de militära myndigheterna

på grund av vägens uppgift skola hava ett särskilt intresse

av att noga vaka över, att densamma städse hålles i fullgott skick. För

ett dylikt uppdrags fullgörande torde ock dessa myndigheter vara lika

kompetenta som Kungl. Maj:ts befallningshavande och dess organ. Härtill

kommer, att kostnaderna för vägens underhåll torde kunna i någon

mån nedbringas, därest densamma ställes under kommendantens överinseende.

De till Boden förlagda ingenjörtrupperna, vilka äro väl förtrogna

med anläggning och underhåll av vägar, torde nämligen, som

förut antytts, under sina övningar kunna utföra en del av de erforderliga

underhållsarbetena.

Rörande kostnaderna för vägens underhåll föreligger icke någon

fullständig utredning. Dessa torde ock svårligen kunna exakt angivas,

förr än man har ett eller annat års erfarenhet att stödja sig på. Enligt

den av ingenjören Dahlberg år 1908 uppgjorda kostnadsberäkningen

skulle det ständiga underhållet av hela vägsträckan från Boden till

Lappträsk draga en årlig kostnad av 10,000 kronor. Då emellertid OverLuleå

väghållningsdistrikt skall bekosta två tredjedelar av underhållet

av den inom distriktet fallande delen av vägsträckan Boden—Askogen,

bör förenämnda belopp undergå en häremot svarande minskning. Underhållet

av hela vägen Boden—Åskogen har uti en av distriktsingenjören

Skarstedt till Kungl. Maj:ts befallningshavande ingiven skrivelse beräknats

till 3,000 kronor för år. Med hänsyn härtill torde man kunna uppskatta

den Over-Luleå väghållningsdistrikt påvilande årliga underhållskostnaden

till omkring 2,000 kronor. För jämförelses skull tillåter jag

mig emellertid nämna, att, därest kostnaden för vägunderhållet inom

distriktet antages uppgå till det belopp, efter vilket ersättningen från

Bodens väghållningsdistrikt beräknats, eller 17,7 öre per meter, skulle

den årliga underhållskostnaden för ifrågavarande 19,2 kilometer långa

vägsträcka utgöra 3,400 kronor. Med avdrag av dels förenämnda 2,000

kronor dels det belopp av sammanlagt 1,915 kronor, varmed Bodens

och Ned er-Kalix väghållningsdistrikt skola bidraga till vägunderhållet,

skulle, under förutsättning att den av Dahlberg uppgjorda kostnadsberäkningen

är riktig, av statsmedel endast ett belopp av 6,085 kronor

behöva för ändamålet anvisas. Med hänsyn till vad Kungl. Makts befallningshavande

anfört rörande underhållskostnaden och då Dahlbergs

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.

beräkning är uppgjord utan beaktande av eventuella kostnader för vinterväghållningen,

torde det emellertid icke vara tillrådligt att beräkna

statsverkets utgifter för vägunderhållet lägre än till 8,000 kronor för år,

Då enligt nådiga brevet den 3 maj 1912 kostnaderna för underhållet

av vägen mellan Åskogen och Oja — beläget, såsom förut nämnts, på

ungefär 4 kilometers avstånd från Lappträsk — skola intill utgången

av år 1913 bestridas av de till järnvägs- och landsvägsbyggnaderria

anslagna medel, erfordras för innevarande år endast ytterligare medel

för bestridande av det till Över-Luleå väghållningsdistrikt utgående underhållsbidraget,

vilket enligt vad förut nämnts torde kunna beräknas

till omkring 1,000 kronor. Från och med år 1914 erfordras däremot

beredande av tillgång till hela det för vägunderhållet beräknade beloppet,

8,000 kronor för år räknat.

Då detta belopps gäldande av statsmedel betingats uteslutande för

tillgodoseende av ett försvarets intresse, torde detsamma böra utgå från

medel under fjärde huvudtiteln.

Såsom av det vid innevarande års statsverksproposition fogade

protokollet över lantförsvarsärenden framgår, ansåg jag mig icke kunna

biträda arméförvaltningens förslag att å riksstaten beräkna medel för

ifrågavarande vägs underhåll, då någon fullständig utredning icke förelåg

angående storleken av det belopp, som måste för ändamålet anvisas.

Eu dylik utredning torde emellertid, såsom jag nyss framhållit, näppeligen

kunna åvägabringas, förr än man vunnit någon närmare erfarenhet

rörande de kostnader, underhållet kan komma att draga med sig.

Intill dess en sådan erfarenhet vunnits, torde fjärde huvudtitelns allmänna

besparingar kunna tagas i anspråk för bestridande av de med

vägunderhållet förenade kostnaderna.

Under åberopande av vad jag nu anfört, får jag därför hemställa,

det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen medgiva,

att av fjärde huvudtitelns allmänna besparingar må tagas i anspråk

ett belopp av tjugufemtusen kronor ior bestridande av kostnaderna

för underhåll intill utgången av år 1916 av landsvägen mellan Boden

och Lappträsk.

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle till Riksdagen avlåtas proposition av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Ivan Eckerström.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr. 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1913:44 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bestridande av kostnader för underhåll av landsvägen mellan Boden ock Lappträsk. s. 1 i texten
  2. SU 1913:26 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bestridande av kostnader för underhåll a,v landsvägen mellan Boden och Lappträsk. a1 i texten