Sök i Ratio Lex

Angående pension åt slöjdläraren vid önnestads folkhögskola A. J. Nilsson

1913-01-31 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1913:73, Angående pension åt slöjdläraren vid önnestads folkhögskola A. J. Nilsson

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 7.9.

1

Nr 73.

Kung!. Maj:ts nådiga ''proposition till Riksdagen angående pension

åt slöjdläraren vid önnestads folkhögskola A. J. Nilsson;

given Stockholms slott den 31 januari 1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

medgiva,

att slöjdläraren vid Önnestads folkhögskola Anders Johan Nilsson må

från och med månaden näst efter den, i vilken han blivit entledigad från

sin lärarbefattning, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära pension till ett belopp av 265 kronor årligen.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

DUST AF.

Fridtjuv Berg.

Bihang till Riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 42 käft. (Nr 73.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Nåd. Proposition Nr, 73.

Pension åt

slöjdläraren

A. J. Nilsson.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 januari 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvård,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

friherre Adelswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Berg anförde härefter:

I en den 12 mars 1912 dagtecknad skrift har ordföranden i styrelsen

för önnestads folkhögskola A. Berg von Linde å nämnda styrelses vägnar

hos Kungl. Maj:t anhållit om avlåtande av proposition till Riksdagen angående

pension åt läraren i slöjd vid sagda skola A. J. Nilsson, vilken

med hänsyn till bestämmelserna i kungl. kungörelsen den 28 juni 1907

angående delaktighet i dövstumlärarnas pensionsanstalt för lärarpersonalen

vid folkhögskolorna icke äger rätt till pension från berörda anstalt.

Till stöd för ansökningen har anförts:

Såsom av bilagda meritförteckning framgår, har Nilsson sedan Jir 1880 varit anställd

som lärare och verkstadsföreståndare vid den i förening med Önnestads folkhög
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73. 3

skola sedan år 1876 upprättade Kristianstads läns centralslöjdskola. Från år 1882 och

intill dessa kursers upphörande år 1901 har lian dessutom lett arbetsundervisningen

vid det under denna tid här befintliga Skånes slöjdlärarseminarium, som haft till uppgift

att för de båda skånska länen utbilda folkskollärare till skickliga slöjdledare.

Dessa kurser hava under nämnda tid handlett ej mindre än 330 folkskollärare i kurser

om två månaders längd.

Nilsson kvarstår alltjämt i sin befattning som folkhögskolans slöjdlärare, ehuru

han nyligen på grund av svår ögonsjukdom varit nödsakad att avbryta sin undervisning

och, med ställande av vikarie, resa till Lunds lasaretts ögonavdelning för

behandling.

Nilsson fyller den 4 april 1912 70 åt* och blir, mänskligt att se, hädanefter oförmögen

att försörja sig genom arbete. Då han dessutom saknar egna nämnvärda tillgångar

och sannolikt med fördärvad synförmåga blir hänvisad till behov av särskild

persons vård, är ogift och i saknad av anhöriga, lämpade att kunna taga honom om

hand, synas hans iråkade omständigheter vara i hög grad ömmande.

Visserligen har skolans garanti fö rening redan tidigare beslutat att vid behov tilldela

Nilsson en årspension av 350 kronor av för ändamålet avsatta medel, men då

garantiföreningens medel äro i hög grad begränsade och hårt anlitade för nödiga omkostnader

vid skoldriften och därför ej tåla ytterligare förhöjning av nämnda belopp

och då Nilssons tjänstgöring varit av så allmänt gagnande art, ej minst, ehuru indirekt,

för folkskolans verksamhet, är det som skolans styrelse vågar bänvända sig till

Kungl. Maj:t med underdånig anhållan om pensions beviljande, stödjande än vidare

denna sin anhållan vid det faktum, att Nilsson på ett alldeles ovanligt nitiskt, plikttroget

och om stor skicklighet vittnande sätt under alla dessa år oavbrutet, utan tjänstledighet,

fullgjort sina tjänståligganden och att han genom sin exemplariska vandel

i hög grad varit ett föredöme för de ungdomsskaror, som under årens lopp kommit i

beröring med honom.

Med hänsyn till ovan påpekade omständigheter och den ovanligt hjälplösa belägenhet,

en så trogen arbetare på undervisningens fält iråkat i sin sena ålderdom, vågar

sålunda styrelsen i underdånighet hemställa att Kungl. Maj:t täcktes åt slöjdläraren

vid Önnestads folkhögskola A. J. Nilsson under hans återstående livstid bevilja eu

årlig pension av åttahundra kronor.

Vid ansökningen var fogad, bland annat, meritförteckning för Nilsson,

varav framgår, att han tjänstgjort som slöjdlärare under åren 1875—1880

i Fredrikshald, åren 1877—1885 under somrarna i Karlskrona, från år

1880 vid Önnestads folkhögskola samt åren 1882—1901 vid Skånes slöjdlärarseminarium.

Därjämte åtföljdes ansökningen av ett intyg, avgivet av

förre föreståndaren för Önnestads folkhögskola T. W. T. Bolinder, varur

må anföras:

Beträffande Nilsson, som fortfarande fungerade i sin lärarverksamhet vid den

egentliga slöjdskolan, då Bolinder år 1908 frånträdde sin dittills innehavda föreståndarbefattning

vid Önnestads folkhögskola och därunder hörande avdelningar, vore det ett

nöje och en plikt att betyga, att under de av ingen tjänstledighet avbrutna 28 år,

som Bolinder och Nilsson samarbetat, Nilsson med aldrig svikande trohet fullgjort sina

tjänståligganden. Med stor praktisk insikt och förmåga samt en särdeles framstående,

numera mindre vanligt förekommande yrkesskicklighet och noggrannhet i utförandet

opaginerad Kontrollera mot PDF

-1

Kung1. Majds Nåd. Proposition Nr 73.

hade Nilsson städse förenat mycket nit samt stor punktlighet och ihärdighet i sin

tjänstutövning, varjämte han alltid ådagalagt ett värdigt, anspråkslöst och exemplariskt

leverne.

Då Nilsson nu, efter uppnådda 70 levnadsår och ensamt åt denna läroanstalt ägnade

32 tjänstår, genom iråkad ögonsjukdom befunne sig i sådan belägenhet, att han,

enligt läkares utlåtande, med all sannolikhet komme att helt förlora sin synförmåga

under sina återstående dagar, ville Bolinder på det livligaste förena sig i den föreliggande

petitionen om åtgärder för beredande av någon pension åt den därav förtjänte

och i stort behov varande mannen.

I en senare ingiven skrift har folkhögskolestyrelsens ordförande meddelat,

att Nilsson under maj 1912 fått sitt ena öga uttaget, vadan han

numera, i besittning av blott ett i hög grad försvagat öga, endast med

stor svårighet kan vägleda sig och så gott som fullständigt är urståndsatt

att läsa och skriva.

Vidare har från förutvarande elever vid Önnestads slöjdlärarseminarium

i ärendet till Kungl. Maj:t ingivits en så lydande framställning:

Undertecknade, tjänstgörande eller pensionerade folkskollärare, f. d. elever till

slöjdläraren__A. J. Nilsson vid Önnestads slöjdlärarseminarium, hava oss bekant, att styrelsen

för Önnestads folkhögskola till Kungl. Maj:t ingivit underdånig anhållan, att

Kungl. Maj:t måtte bereda en årlig pension åt ovannämnda Nilsson. Vi föreställa

oss, att en opinionsyttring från vår sida möjligen i någon mån skulle kunna styrka

den motivering, som i den redan ingivna ansökan förebragts, och då den tanken, att

vår gamle avhållne och skicklige slöjdlärare, sedan han av ålderdom och sjukdom numera

blivit urståndsatt att genom arbete förtjäna sitt bröd, icke av det allmänna, trots

han uppenbarligen därav är i stort behov, tillerkänts någon som helst pension, är oss

synnerligen pinsam, våga vi på det livligaste vädja till Kungl. Maj:t att, i den form

som kan synas mest lämplig, bereda Nilsson den ekonomiska trygghet för hans återstående

dagar, som han i hög grad gjort sig förtjänt utav. Vi tillåta oss ytterligare

påpeka, att Nilssons verksamhet som lärare vid slöjdseminariet väl kan anses ligga

inom ett område, som berättigar beviljandet av pension från folkskollärarnas pensionsinrättning,

varjämte man ej behöver befara, att beviljandet av en dylik pension skulle

medföra några vittgående konsekvenser, i det att i hela landet näppeligen torde finnas

någon annan person, som för en pensionsansökan kan åberopa samma grunder, som

bär föreligga.

Denna framställning är undertecknad av 95 nuvarande eller pensionerade

folkskollärare.

Över ansökningen har yttrande infordrats från direktionen över dövstumlärarnas

pensionsanstalt, vilken allenast erinrat därom, att Nilsson i

enlighet med de för nämnda pensionsanstalt gällande bestämmelserna är

utesluten från möjligheten att bliva delägare i anstalten och således även

från att kunna därifrån undfå pension.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.

Statskontoret har efter erhållen remiss i ärendet anfört:

Deri kommitté, som på sin tid både att avgiva förslag angående dövstumlärarnas

pensionering, yttrade bland annat:

»Vidkommande mera tillfälligt anställda lärarbiträden samt särskilda lärare i

övningsämnen och slöjd har den jämförelsevis lösa ställning, dessa intaga till dövstumundervisningen,

för kommittén utgjort full anledning att anse dem icke böra innefattas

i den nu ifrågasatta pensioneringen.

Därest emellertid någon sådan person skulle efter långt och nitiskt arbete i

dövstumskolans tjänst befinnas vara i behov av understöd på sin ålderdom, vågar kommittén

antaga, att vederbörande skoldistrikt ej lärer underlåta att bringa honom den

hjälp, som må anses erforderlig.»

I anslutning härtill erhöll reglementsförslagets § 1 den lydelse, att från pensionsanstalten

uteslötos: »särskilda lärare eller lärarinnor i övningsämnen eller slöjd».

Så skedde även i det sedermera antagna reglementet av den 30 augusti 1905.

Då fråga uppstod att bereda lärarpersonalen vid folkhögskolorna delaktighet i

dövstumlärarnas pensionsanstalt, anbefalldes en utredning under förutsättning, bland

annat, att delaktigheten icke skulle avse »särskilda lärare i övningsämnen eller slöjd»;

och dessa lärare blevo också genom kung!, kungörelsen den 28 juni 1907 därifrån

uteslutna.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit måste det hos statskontoret väcka betänkligheter

att för Nilsson hemställa om någon statspension. Skulle Kung!. Maj:t

icke desto mindre, i betraktande av det långvariga, plikttrogna och särdeles väl vitsordade

arbete, Nilsson nedlagt i folkhögskolans tjänst, finna gott framlägga nådig proposition

till Riksdagen om pension åt Nilsson, lärer, vid bestämmande av pensionsbeloppets

storlek, avseende böra fästas därvid, att Nilsson, även om han kunnat vinna

delaktighet i dövstumlärarnas pensionsanstalt, icke skulle kunnat därifrån erhålla högre

pension än 75 procent av sitt delaktighetsbelopp i anstalten.

Enligt meddelande från styrelsen för Önnestads folkhögskola har Nilsson under

de 10 sistförfiutna åren såsom slöjdlärare vid skolan uppburit en årlig kontant avlöning

av 820 kronor, vilket, för den händelse han kunnat vinna inträde i pensionsanstalten

under samma villkor som andra lärare vid folkhögskolor, skulle liava utgjort hans

delaktighetsbelopp; och skulle ban i sådant fall kunnat vid 65 levuads- och 30 tjänstår

erhålla en till högst 615 kronor uppgående pension.

Emellertid har Önnestads folkhögskolas garantiförening utfäst sig att till Nilsson

årligen utbetala ett understöd av 350 kronor, vid vilket förhållande eu möjligen beviljad

pension från statsverket icke torde böra bestämmas till högre belopp, än att

densamma jämte den årliga summa, som av ovannämda garantiförening tillförsäkrats

Nilsson, uppgår till 615 kronor.

Såsom statskontoret framhållit, måste det väcka betänklighet att ifrågasätta

pension för en person, tillhörande en grupp av tjänstemän, som uttryckligen

är utesluten från delaktighet i den pensionsanstalt, densamma

närmast skulle tillhöra. Vad här ifrågakomma fall angår föreligger emellertid

en omständighet, som synes ägnad att i någon mån minska betänkligheten.

Liksom lärarna i slöjd vid folkhögskolor hava också motsvarande

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 42 käft. (Nr 73.) 2

Departe
mentschefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.

lärare vid de till den allmänna folkundervisningen hörande skolorna tidigare

varit uteslutna från rätt till pension. Genom beslut av 1912 års Riksdag

har emellertid sådan rätt beretts sistnämnda lärare från småskollärares

in. fl. ålderdoinsunderstödsanstalt.

Detta oaktat torde säregna och synnerligen behj ärtans värda omständigheter

böra föreligga, för åt t ett undantag i fråga om de för slöjdlärare

vid folkhögskolorna lagstadgade förhållandena skall kunna anses tillrådligt.

De upplysningar, som i det föregående meddelats om den här ifrågavarande

läraren och hans verksamhet, synas mig giva vid handen, att så är förhållandet

i föreliggande fall. Såväl de av hans förmän avgivna intygen

som den stora anslutningen från hans lärjungars sida till den till hans

förmån ingivna petitionen torde bära ojävaktigt vittne om att det här

gäller en med sällsynt trohet och skicklighet fullgjord långvarig lärargärning,

vars betydelse för den allmänna folkbildningen torde sträcka sig

ganska vida. Tages därjämte hänsyn till den gamle lärarens olycksöde att

på ålderns dagar hava blivit nästan fullständigt blind, synes mig här föreligga

ett fall, där hänsyn till de behjärtansvärda omständigheterna kan få

tala utan att behöva nedtystas av farhågan för vittgåeende konsekvenser.

Vad angår det belopp, till vilket pensionen för den ifrågavarande

läraren må bestämmas, anser jag mig, ehuru jag hellre skulle velat förorda

ett högre belopp, icke kunna gå utöver vad statskontoret härutinnan

föreslagit.

Jag tillstyrker alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

medgiva,

att slöjdläraren vid Önnestads folkhögskola Anders

Johan Nilsson må från och med månaden näst efter den,

i vilken han blivit entledigad från sin lärarbefattning,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära pension till ett belopp av 265 kronor

årligen.

Denna av statsrådets övriga ledamöter understödda

framställning behagade Hans Maj:t Konungen gilla; och

skulle proposition i ämnet avlåtas till Riksdagen av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

J. F. Högberg.

Stockholm, Ivar Ifeggströms Boktryckeri A. B., 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.