Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av förslag till avlöning sreglemente för tjänstemän vid statens vattenfallsverk m. m

122 sidor, varav 117 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 117 av 122 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1913:75, Angående godkännande av förslag till avlöning sreglemente för tjänstemän vid statens vattenfallsverk m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

1

Hr 75.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående godkännande

av förslag till avlöning sreglemente för tjänstemän

vid statens vattenfallsverk m. m.; given Stockholms

slott den 7 februari 1913.

Under åberopande av härvid bifogat utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att

dels godkänna det i statsrådsprotokollet intagna förslag till avlöningsreglemente

för tjänstemän vid statens vattenfallsverk;

dels medgiva, att avlöningsförmåner, som enligt samma reglemente

tillkomma tjänstemän vid statens vattenfallsverk, må utgå direkt av vederbörande

verks medel;

dels medgiva, att därest nuvarande kassören A. Schagerström, vilken

för närvarande bestrider kanalinspektorstjänsten vid Brinkebergskulle, utnämnes

till berörda befattning med ingången av år 1914, han må äga att

uppbära personligt avlöningstillägg, såsom om han varit innehavare av

samma befattning;

dels ock, under förutsättning att lagen den 11 oktober 1907 angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension vinner tillämpning å tjänstemän

vid statens vattenfallsverk och att i följd därav tjänstemän vid nämnda

verk bliva förpliktade till delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa,

medgiva,

att de tilläggsavgifter, vilka enligt § 16 i reglementet för nyssbe*

rörda kassa kunna komma att avfordras sådana tjänstemän för inträde i

kassan, ävensom de befordringsavgifter, som jämlikt § 14 i samma reglemente

skola till kassan utgivas av förmän, maskinskötare och vakter, vilka

före 1913 års ingång anställts vid Trollhätte kanalverk, må utbetalas av

vederbörande verks medel; samt

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 44 käft. (Nr 75.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

att, därest ordinarie tjänsteman vid statens vattenfallsverk icke kan

bereda sig delägarrätt i civilstatens änke- och pupillkassa, till änka och

barn, som han kan komma att efterlämna, må av vederbörande verks medel

utbetalas pension med samma belopp och enligt samma grunder, som gälla

för pension från civilstatens änke- och pupillkassa, under villkor att tjänstemannen

till verkets kassa betalar lika stora års- och befordringsavgifter,

som han skolat erlägga, om han varit delägare i civilstatens änke- och

pupillkassa, dock att förmän, maskinskötare och vakter, vilka före 1913

års ingång anställts vid Trollhätte kanalverk, endast behöva erlägga årsavgifter.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Schotte.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr Tö.

3

Utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7

februari 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvärd,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

friherre Adelswärd,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Schotte yttrade härefter:

Då jag nu går att inför Kungl. Maj:t framlägga frågan om lönereglering

för tjänstemän vid statens vattenfallsverk, anhåller jag till en

början få i korthet erinra om vad som förut förekommit i detta ärende.

Historik.

Med skrivelse den 17 mars 1909 överlämnade vattenfallsstyrelsen till

Kungl. Maj:t förslag till avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens

vattenfallsverk.

Nämnda förslag ansågs emellertid, med hänsyn till detsainmas omfattning,

icke kunna för det dåvarande i sin helhet underställas Kungl.

Maj:ts prövning. Särskilda omständigheter betingade dock att, beträffande

en befattning, den föreslagna överingenjörsbefattningen vid Trollhätte kraftverk,

avlöningsförmånerna bleve bestämda redan vid 1909 års riksdag.

På förslag av dåvarande chefen för civildepartementet gjorde Kungl.

Maj:t i proposition den 2 april 1909, nr 164, framställning till Riksdagen

beträffande bemälde överingenjörs avlöningsförmåner. Det närmare

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

innehållet av berörda framställning får jag anledning att i det följande

närmare omförmäla.

Enligt vad Riksdagen i skrivelse den 24 maj 1909, nr 225, meddelade,

biföll Riksdagen vad Kungl. Maj:t i nämnda hänseende föreslagit,

dock med huvudsakligen den ändringen, att överingenjören skulle tillsättas

genom förordnande på viss tid.

Först vid 1911 års riksdag framlade Kungl. Maj:t proposition (nr

94) angående godkännande av förslag till fullständigt avlöningsreglemente

för tjänstemän vid statens vattenfalls verk.

Under åberopande av ett vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokoll

över civilärenden för den 17 februari 1911 föreslog nämligen

Kungl. Maj:t Riksdagen att

dels godkänna ett i statsrådsprotokollet intaget förslag till avlöningsreglemente;
dels

medgiva, att de avlöningsförmåner, som enligt samma reglemente

skulle tillkomma tjänstemän vid statens vattenfallsverk, finge utgå

direkt av vederbörande verks medel;

dels besluta, att de pensioner, vilka med tillämpning av nämnda

reglemente skulle komma att beviljas tjänstemän vid statens vattenfallsverk,

likaledes skulle utgå direkt av vederbörande verks medel;

dels ock, under förutsättning av sådan ändring i reglementet för

civilstatens änke- och pupillkassa, att tjänstemän vid statens vattenfallsverk

bleve förpliktade till delaktighet i kassan, medgiva,

att de tilläggsavgifter, vilka enligt § 16 i sistberörda reglemente

kunde komma att avfordras sådana tjänstemän för inträde i nämnda kassa,

ävensom de befordringsavgifter, som jämlikt § 14 i samma reglemente

skulle till kassan utgivas av förmän och vakter, vilka före 1912 års ingång

anställts vid Trollhätte kanalverk, finge utbetalas av vederbörande

verks medel; samt

att, därest ordinarie tjänsteman vid statens vattenfallsverk icke kunde

bereda sig delägarrätt i civilstatens änke- och pupillkassa, till änka och

barn, som han kunde komma att efterlämna, finge av vederbörande verks

medel utbetalas pension med samma belopp och enligt samma grunder,

som gällde för pension från civilstatens änke- och pupillkassa, under villkor

att tjänstemannen till verkets kassa betalade lika stora års- och befordringsavgifter,

som han skolat erlägga, om han varit delägare i civilstatens änkeoch

pupillkassa, dock att förmän och vakter, vilka före 1912 års ingång

anställts vid Trollhätte kanalverk, endast behövde erlägga årsavgifter.

I det utlåtande (nr 52), som statsutskottet avgav i ämnet, erinrades, att

ett fastställande av avlöningsreglemente för vattenfallsverket, medan dess kraft
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

5

verk vore föremål för stark utveckling och nya sådana vore under anläggning,

givetvis icke kunde innebära ett slutgiltigt ordnande för framtiden av avlöningsförhållandena

vid vattenfallsverket. Utskottet hade likväl, med anledning av vad

i ärendet förekommit, ansett denna omständighet icke vara av beskaffenhet att

utgöra hinder för ett fastställande redan då av ett dylikt avlöningsreglemente.

Vid den närmare granskning, utskottet underkastat Kungl. Maj:ts

framställning, hade emellertid emot densamma framkommit vissa anmärkningar,

som ansetts böra medföra en del jämkningar i de av Kungl. Maj:t

i ämnet gjorda förslag.

I de uti utlåtandet ej vidrörda delar hade utskottet icke funnit något

att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställde, att Riksdagen, med avslag å en i ämnet väckt

motion, måtte i anledning av Kungl. Maj:ts proposition godkänna ett vid

utskottets utlåtande fogat förslag till avlöningsreglemente för tjänstemän

vid statens vattenfallsverk.

Därjämte hemställde utskottet om bifall till vad Kungl. Maj:t i

övrigt föreslagit.

Till en närmare redogörelse för skiljaktigheterna mellan Kungl.

Maj:ts och utskottets reglementsförslag återkommer jag i det följande.

Mot statsutskottets utlåtande hade avgivits reservationer, bland annat,

av herrar A. Ekman. K. V. Rydén och E. A. Nilson, som ansett, att utskottet

bort hemställa,

dels att Riksdagen, med avslag på Kungl. Maj:ts proposition och

förberörda motion, mätte besluta att icke då vidtaga någon ändring i

gällande avlöningsstater för Trollhätte kanal- och vattenverk;

dels ock att Riksdagen måtte medgiva, att kostnaderna för avlöning

och drift vid ifrågavarande vattenverk finge under år 1912 bestridas direkt

av vederbörande verks medel.

Vid behandling inom Riksdagen av statsutskottets utlåtande stannade

kamrarna vid skiljaktiga beslut, i det att Första kammaren biföll utskottets

hemställan, men Andra kammaren biföll den nämnda reservationen.

Sedan Riksdagens beslut vid gemensam omröstning utfallit i enlighet

med Andra kammarens mening, anmäldes i skrivelse den 31 maj 1911,

nr 241, att Riksdagen, dels, med avslag å Kungl. Maj:ts proposition, beslutat

att icke då vidtaga någon ändring i gällande avlöningsstater för

Trollhätte kanal- och vattenverk, dels ock medgivit, att kostnaderna för

avlöning och drift vid ifrågavarande vattenverk finge under år 1912 bestridas

direkt av vederbörande verks medel.

Vid föredragning den 22 juni 1911 av Riksdagens nyssnämnda

skrivelse fann Kungl. Maj:t gott uppdraga åt löneregleringskommittén att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

utarbeta och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till lönereglering för

tjänstemän vid statens vattenfallsverk.

. Löneregleringskommittén har den 26 oktober 1912 avgivit sitt förslag

i ämnet.

Vid kommitténs betänkande äro fogade särskilda yttranden, innefattande

i vissa hänseenden avvikande meningar av dels vattenfallsdirektören

F. V. Hansen, vilken på grund av Kungl. Maj:ts förordnande såsom

särskild ledamot deltagit i behandlingen av detta ärende inom kommittén,

och dels av ledamoten i kommittén A. Pers.

Sedermera har vattenfallsstyrelsen inkommit med utlåtande den

17 december 1912 över kommitténs berörda förslag.

Vidare hava vissa befattningshavare vid Trollhätte kanal- och vattenverk

uti eu till Kungl. Maj:t ställd, av vattenfallsstyrelsen med utlåtande

den 20 december 1912 till Kungl. Maj:t överlämnad skrift gjort framställning

i fråga om tidpunkten för det nya avlöningsreglementets trädande i kraft.

Slutligen har statskontoret den 16 januari 1913 yttrat sig i anledning

av vissa i sammanhang med löneregleringen för tjänstemän vid

statens vattenfallsverk ifrågasatta ändringar i gällande lag angående civila

tjänstinnehavares rätt till pension.

Avlön ingsreglementets omfattning,

Innan jag närmare redogör för de särskilda förslagen till avlöningsreglemente

för tjänstemän vid statens vattenfallsverk och vad därmed äger

samband, anser jag mig böra till Kungl. Maj:ts beprövande framlägga

frågan, vilka delar av statens vattenfallsverk detta reglemente, åtminstone

till eu början, må böra omfatta.

Vidkommande vattenfallsstyrelsen, vilken utgör centralförvaltningen

för statens vattenfallsverk, tillåter jag mig erinra, att varken det av

Kungl. Maj:t eller det av statsutskottet vid 1911 års riksdag framlagda

förslaget till avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens vattenfallsverk

avsåg att gorå någon ändring i de för vattenfallsstyrelsen år 1908 antagna,

mera provisoriska avlöningsbestämmelser.

_ Aven löneregleringskommittén har utgått från den förutsättningen,

att ej heller i kommitténs uppdrag innefattats att föreslå definitiv lönereglering

för vattenfallsstyrelsen, utan endast för under densamma ställda verk.

Vad beträffar sistberörda verk synes av löneregleringsfrågans behandling

år 1911 framgå, att avsikten då var, att avlöningsreglem entet

visserligen till en början endast skulle tillämpas å befattningshavare vid

Trollhätte kanalverk, Trollhätte kraftverk och därtill hörande distriktsavdelningar

samt å den för nämnda kanal- och kraftverk gemensamma

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75. 7

räkenskapsavdelningen, men att reglementet med däri för de särskilda befattningarna

angivna avlöningssatserna skulle vid framdeles blivande nya

verk kunna utan vidare tillämpas.

Rörande denna fråga har emellertid löneregleringskommittén anfört,

att institutionerna vid Trollhättan sj-ntes, såvitt nu kunde bedömas, till

omfattning och beskaffenhet kunna komma att väsentligen skilja sig från

framtida anläggningar av motsvarande art. I sådant hänseende °ansåg

kommittén exempelvis kunna framhållas, hurusom någon motsvarighet till

den stora fastighetsförvaltningen vid Trollhättan knappast kunde" ifrågakomma

vid Södertälje kanalverk, vars övertagande redan vore beslutat;

att Trollhätte kraftverks bestyr med detalj distribution syntes giva detta

verk en annan ställning än Porjus kraftverk med endast några få abonnenter;

samt att anordningen med särskild räkenskapsavdelning, åtminstone

efter vad man nu kunde se, näppeligen kunde erfordras vid andra verk.

Allt detta gjorde att, enligt kommitténs mening, frågan om avlöningsförmånerna

för personal vid nytillkommande verk borde i varje särskilt

fall göras till föremål för prövning. Avlöningsreglementets allmänna

bestämmelser ansåg kommittén dock så vitt möjligt höra redan nu så avfattas,

att de kunde gälla även för befattningshavare vid nya verk.

Vid antydda förhållande har kommittén ock vid angivande i reglementet

av de särskilda befattningarna och avlöningssatserna specifikt upptagit

Trollhätte kanalverk, Trollhätte kraftverk samt Trollhätte räkenskapsavdelning.

Vattenfallsstyrelsen har uti sitt förenämnda utlåtande den 17 december

1912 icke gjort någon direkt erinran mot kommitténs uppfattning

beträffande avlöningsreglementets tillämplighetsområde. Emellertid har

styrelsen i denna fråga yttrat följande.

Sedan vattenfallsstyrelsen i mars 1909 avgav sitt förslag till avlöningsreglemente

för tjänstemän vid statens vattenfallsverk, hade vattenfallsverket

utvidgats i en omfattning, som man då icke kunde med bestämdhet

förutse. Sålunda hade beslut fattats om anläggning av kraftverk

vid Porjus och vid Älvkarleby, vilka torde bliva färdiga för drift, det

förstnämnda i slutet av år 1914 och det sistnämnda i början av år 1915.

Ordinarie driftpersonalen vid nämnda båda kraftverk borde enligt styrelsens

mening tillsättas vid ingången av, respektive under, år 1915, varför

skulle erfordras framställning till 1914 års Riksdag om avlöningsreglementets

komplettering i detta hänseende. Vidare vore Södertälje kanalverk

från och med 1913 års ingång ställt under vattenfallsstyrelsens förvaltning.

Under den gångna tiden har, säger styrelsen vidare, ytterligare erfarenhet

vunnits om behovet av personal vid styrelsen; och torde det därför

vara lämpligt, att en del av den vid styrelsen anställda personalen

Kommittén

Vattenfalls
styrelsen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Departe
mentschefen
-

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

inom icke allt för lång tid beredes fast anställning. Nämnda personal betingas

emellertid delvis av igångsättningen av driften vid Porjus och Älvkarleby

kraftverk, i det att en del med dessa båda kraftverks drift sammanhängande

arbeten synes kunna utföras av vid styrelsen placerade tjänstemän.

Det torde därför vara lämpligt, att frågan om införandet i avlöningsreglementet

av bestämmelser angående vissa vid styrelsen anställda

tjänstemän behandlas i samband med motsvarande bestämmelser angående

jänstemän vid Porjus och Älvkarleby kraftverk.

Med hänsyn härtill förklarar sig vattenfallsstyrelsen hava för avsikt

att under år 1913 inkomma med framställning om proposition till 1914 års

Riksdag angående avlöningsregleinentets komplettering med bestämmelser

rörande avlöning till tjänstemän vid styrelsen, Porjus och Älvkarleby

kraftverk samt vid Södertälje kanalverk.

Även för min del anser jag, att avlöningsreglementet bör så avfattas,

’ att detsamma för närvarande endast omfattar tjänstemän vid Irollhätte kanalverk,

Trollhätte kraftverk och Trollhätte räkenskapsavdelning, samt att befattningar

vid nya, till statens vattenfall sverk hänförliga verk upptagas i reglementet

endast i mån befattningarna anses böra erhålla karaktären av ordinarie

och efter det avlöningssatserna blivit för en var av dem efter prövning

bestämda.

Naturligen böra emellertid, såsom kommittén framhållit, avlöningsreglementets

allmänna bestämmelser så vitt möjligt redan nu formuleras så,

att de kunna tillämpas även på befattningshavare vid nytillkommande verk.

När rätta tidpunkten är inne att uppföra nya befattningar på ordinarie

stat, kan jag givetvis ej för närvarande bedöma. Klart är dock, att,

då nya betydande anläggningar inom kort stå färdiga att tagas i bruk,

man har att motse en ökning av den till statens vattenfallsverk hörande

driftpersonalen, och det kan ju visa sig lämpligt att redan på ett tidigt

stadium sätta sådana befattningar, som redan från början med säkerhet

kunna förutses bliva permanenta, på ordinarie stat, för att därigenom öka

lockelsen för dugliga personer att taga anställning i statens tjänst.

Dessa förhållanden torde emellertid få bliva föremål för framtida prövning

av Kungl. Maj:t och Riksdagen.

Jag övergår nu till det av löneregleringskommittén uppgjorda förslag

till avlöningsreglemente; och får först vidkommande

avlöningsreglementets huvudprinciper.

erinra om följande:

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

Såväl det av vattenfallsstyrelsen år 1909 upprättade förslaget till avlöningsreglemente

för tjänstemän vid statens vattenfallsverk som ock Kungl.

Maj:ts därpå grundade framställning i ämnet vid 1911 års riksdag voro

i väsentliga punkter byggda på det vid 1907 års riksdag antagna avlöningsreglementet

för tjänstemän vid telegrafverket.

Ehuru både från statsutskottets sida och inom Riksdagens Andra

kammare vissa anmärkningar framställdes mot Kungl. Maj:ts förslag, gjordes

likväl icke någon erinran mot, att de huvudprinciper, som fått sitt

uttryck i avlön ingsreglementet för telegrafverket, blivit, på sätt skett, tilllämpade

jämväl på statens vattenfallsverk.

Om än, säger löneregleringskommittén i sitt nu ifrågavarande be- Kommittén

tänkande, nämnda principer väsentligt skilja sig från de avlöningsgrunder,

som hittills i regel av kommittén följts och som, i stort sett, vunnit

tillämpning i avseende å flertalet centrala ämbetsverk in. fl. myndigheter,

har kommittén dock vid nyss antydda förhållande och då onekligen statens

vattenfallsverk torde, såvitt statens verk angår, vara närmast jämförligt

med telegrafverket, ansett sig böra i sitt förslag uti nu förevarande

ärende, i all den mån ske kunnat, följa de för tjänstemän vid telegrafverket

fastställda avlöningsprinciper.

Kommittén har emellertid därvid dels beaktat de genomgripande

förändringar, som vid 1912 års riksdag vidtagits beträffande telegrafverkets

avlöningsreglemente, dels ock, på sätt i det följande närmare angives, i

åtskilliga hänseenden föreslagit vissa andra modifikationer.

Redan i detta sammanhang har kommittén framhållit en av de utav

kommittén ifrågasatta modifikationerna, nämligen i fråga om perioderna

för intjänande av avlöningsförhöjning.

Kommittén har därvidlag, vad beträffar den högst avlönade personalen,

icke funnit skäl föreligga, att perioderna i fråga må bestämmas

kortare än dem, som gälla för befattningshavare i allmänhet vid centrala

ämbetsverk m. fl. myndigheter, nämligen perioder om fem år.

Icke heller har det synts kommittén lämpligt, att, såsom i många

fall gäller vid telegrafverket, inom eu och samma tjänstegrad perioder av

olika längd (2 och 3 år) komma till användning.

Kommittén har fördenskull utgått från, att längden av ifrågavarande

perioder bör bestämmas för befattningshavare inom de högsta avlöningsgrupperna

till fem år och för övriga befattningshavare till tre år, dock

med undantag av de lägst avlönade, för vilka perioderna satts till två år.

I sammanhang med den sålunda ifrågasatta ändringen av perioderna

för intjänande av avlöningsförhöjning har kommittén funnit sig böra i vissa

fall föreslå inskränkning av antalet dylika förhöjningar, vilket jämte förBihang

till Riksdagens protokoll 1913. 1 saml. 44 käft. (Nr 75.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

langning av perioderna understundom föranlett en höjning av begynnelseavlöningarna

utöver vad Kungl. Maj:t föreslagit,

men t schefön Att avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens vattenfa Ils verk

mon 30 e eu-principiellt bygges på gällande avlöningsreglemente för tjänstemän vid

telegrafverket har synts även mig lämpligt.

Redan den i viss mån olika karaktären av de nämnda två verken gör

dock, att bestämmelserna icke kunna till alla delar överensstämma. Löneregleringskommittén

har emellertid, såsom jag nyss antytt, i sitt förslag

även i andra hänseenden avvikit från telegrafverkets avlöningsreglemente,

särskilt i avseende å perioderna för intjänande av avlöningsförhöjning.

I sistnämnda avseende anser jag mig redan nu höra uttala, att den

av kommittén hyllade grundsatsen synes mig väl tillvarataga billighetens

intressen, i det att den tjänsteman, som redan från början åtnjuter en

högre avlöning, får tjäna längre tid för erhållande av förhöjning än den,

som har lägre begynnelseavlöning. Kommitténs förslag har ock i jämförelse

med det vid telegrafverket tillämpade systemet vissa fördelar i avseende

å överskådlighet och reda. Den omständigheten att enligt kommitténs

förslag skiljaktigheter i periodindelningen förekommer mellan olika tjänster

inom verket synes mig ej heller böra väcka några formella betänkligheter,

i synnerhet i betraktande därav att i telegrafverkets avlöningsreglemente

periodlängderna växla t. o. in. inom samma tjänst.

Tilläggas må, att samma system, som kommittén nu föreslagit, nyligen

vunnit tillämpning vid reglering av avlöningsförhållandena för tjänsteinnehavare

hos Stockholms stad.

Med utgångspunkt från Kungl. Maj:ts år 1911 framlagda förslag till

avlöningsreglemente tillåter jag mig nu närmare ingå på löneregleringskommitténs

reglementsförslag och därvid jämväl omförmäla de erinringar,

som framställts, ävensom angiva min åsikt i särskilda fall.

Avlöningsreglementets särskilda bestämmelser.

§ 1. I § 1 av Kungl. Maj:ts förslag av år 1911 angives beloppet av det till

överingenjören vid Trollhätte kraftverk utgående arvode, varjämte särskilt

uti §§ 2, 3, 8 och 11 upptagas andra honom tillkommande avlöningsförmåner.

I detta hänseende torde böra erinras, att, i anledning av framställning

av Kungl. Maj:t vid 1909 års riksdag, avlöningsförmånerna för överingenjören

vid Trollhätte kraftverk redan blivit reglerade.

Enligt Riksdagens beslut skulle bemälde överingenjör — vilkens

befattning skulle tillsättas genom förordnande på viss tid av högst sex år

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

11

— från och med år 1910 äga åtnjuta 8,000 kronor såsom arvode samt

dessutom tantiem å nettovinsten av kraftverkets rörelse att utgå, därest

vinsten icke överstege 200,000 kronor, med 2,000 kronor och, därest vinsten

överstege 200,000 kronor, med ytterligare en halv procent å överskjutande

belopp, allt för år räknat. Överingenjören skulle därjämte

åtnjuta förmånen av fri bostad med bränsle och elektrisk belysning efter

vattenfallsstyrelsens bestämmande eller ock ersättning därför med 1,500

kronor om året. Riksdagen medgav ock, att vattenfallsstyrelsen finge, där

sådant utan hinder för göromålens behöriga gång kunde ske, årligen bevilja

överingenjören ledighet med bibehållande av full avlöning under

högst en månad. För åtnjutande av nämnda avlöningsförmåner stadgades

vissa bestämmelser.

Den uti § 1 av Kungl. Maj:ts nyssberörda reglementsförslag innehållna

bestämmelsen beträffande arvodet till överingenjören vid Trollhätte

kraftverk överensstämmer med vad Riksdagen redan beslutat.

Beträffande den tantiem, som ingår i hans fasta avlöning i stället

för tjänstgöringspenningar, torde stadgandet om dess med Riksdagens beslut

jämväl överensstämmande belopp, i enlighet med kommitténs förslag, böra

överflyttas till § 1 från § 3 i Kungl. Maj:ts förslag.

Vidkommande § 2 i avlöningsreglementet torde till en början böra

anmärkas, att kommittén för att tydligt utmärka det slag av avlöning, varom

fråga är, föreslagit utbytande av uttrycket »avlöning» mot »fast avlöning»,

vilket senare uttryck är hämtat från avlöningsreglementet för postverket.

Detta uttryck har jämväl å övriga vederbörliga ställen i kommitténs

förslag till avlöningsreglemente blivit använt.

Berörda av kommittén föreslagna redaktionella förändringar anser

jag mig böra tillstyrka.

Den i § 2 av Kungl. Maj:t i 1911 års förslag använda avlöningsskalan

motsvarar den, som vid 1907 års riksdag fastställdes för telegrafverket.

Under klass 1 upptog Kungl. Maj:t en sammanlagd fast avlöning av

7,5 00 kronor. Då statsutskottet för den befattningshavare, överingenjören

vid Trollhätte kanalverk, vilken skulle kunnat komma i åtnjutande

av nämnda belopp såsom slutavlöning, föreslog nedsättning därav

med 500 kronor, upptog utskottet under klass 1 ett belopp av 7,000

kronor. , Därutinnan bär kommittén anslutit sig till statsutskottets förslag.

Kommittén har emellertid ansett vissa ytterligare modifikationer i

avlöningsskalan böra vidtagas, detta i anslutning till de förändringar, som

vid 1912 års riksdag beslutats beträffande motsvarande avlöningsskala för

telegrafverket.

Departe
mentschefen
-

§ 2.

Kommittén:

Departe
mentschefen
Kommittén:
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.

Departe
mentschefen
-

§ 8.

Kommittén:

Sålunda hava avlöningsbeloppen 3,800, 3,400 och 2,100 kronor fördelats

så, att av 3,800 kronor 2,400 skulle hänföras till lön och 1,400

till tjänstgöringspenningar, av 3,400 kronor 2,200 skulle hänföras till lön

och 1,200 till tjänstgöringspenningar samt av 2,100 kronor 1,500 skulle

hänföras till lön och 600 till tjänstgöringspenningar. Därjämte har införts

en ny avlöningsklass med en sammanlagd avlöning av 1,950 kronor, varav

1,440 kronor skulle motsvara lön och 510 kronor tjänstgöringspenningar.

På grund härav har i kommitténs förslag klassernas nummerföljd

blivit i viss mån ändrad.

Då kommitténs förslag i angivna hänseenden endast utgör en tilllämpning

av vad Riksdagen redan beslutat beträffande telegrafverket, torde

icke något vara att erinra däremot.

De i sista stycket av § 2 i Kungl. Maj:ts förslag av år 1911 innefattade

bestämmelserna i fråga om förmånen av fri bostad eller ersättning

därför synas, på sätt kommittén föreslagit, lämpligen kunna överflyttas

till § 10 i dess förslag och där sammanföras med övriga bestämmelser i

nämnda hänseende.

I § 3 angivas lägsta och högsta beloppen av den fasta avlöning,

som skulle tillkomma vederbörande befattningshavare, med undantag av

överingenjören vid Trollhätte kraftverk.

I sammanhang härmed torde lämpligen böra behandlas den i § 5

omförmälda avlöningstabell, utvisande perioderna för intjänande av avlöningsförhöjning.

I det av Kungl. Maj:t år 1911 framlagda förslaget tillämpades den

med avseende å de s. k. kommunikationsverken i allmänhet''gällande grundsatsen

att bestämma begynnelseavlöningarna relativt låga och höja dessa

med flera, efter kortare perioder inträdande tillägg.

Kommittén har, såsom redan antytts, beträffande statens vattenfallsverk

ansett sig böra i viss mån godtaga denna grundsats, men icke kunnat

tillstyrka, att för de högst avlönade befattningshavarna perioderna för .

avlöningsförhöjning sättas kortare än fem år eller att inom en och samma *

tjänstegrad användas perioder av olika längd.

I överensstämmelse med denna sin uppfattning har kommittén föreslagit,

att för befattningshavare med eu begynnelseavlöning av 4,200 kronor

och därutöver skulle gälla femårsperioder och för befattningshavare

med en begynnelseavlöning understigande 4,200 kronor, men överstigande

960 kronor, treårsperioder samt för befattningshavare med begynnelseavlöning

av 960 kxmnor och därunder tvåårsperioder.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

13

Under åberopande av vad jag nyss i princip anfört i fråga om kommitténs

förslag beträffande perioderna för intjänande av avlöningsförhöjning

har jag icke något att invända mot nu antydda närmare detaljer i

förslaget.

Innan jag yttrar mig om de avlöningssatser, som må böra bestämmas

för de särskilda befattningarna, anser jag mig böra beröra frågan om den

måttstock, efter vilken avlöningarna synas böra tillmätas för här ifrågavarande

befattningshavare.

Efter granskning av Kungl. Maj:ts förslag vid 1911 års riksdag uttalade

statsutskottet, att utskottet funnit vissa av de för tjänstemännen föreslagna

avlöningsbeloppen väl rundligt tillmätta och att utskottet fördenskull

ansett nödigt att vidtaga de nedsättningar däri, som i varje fall befunnits

av omständigheterna påkallade.

De för de högre tjänstemännen vid kraftverket upptagna avlöningsbeloppen

hade visserligen av utskottet lämnats orubbade, ehuru även de

förefallit väl höga. Med hänsyn emellertid till beskaffenheten av dessa

krävande tjänster och till de stora anspråk, som måste ställas på deras

innehavare, syntes det utskottet, att man för det dåvarande, innan närmare

kännedom vunnits om den med tjänsterna förenade verksamheten,

icke kunde med säkerhet avgöra vad i avlöningshänseende kunde erfordras

för deras upprätthållande på ett tillfredsställande sätt. Utskottet hade

därför icke velat föreslå någon nedsättning i sistnämnda avlöningsbelopp.

En av utskottets ledamöter, vilken i en av honom och två andra

ledamöter avgiven reservation yrkade avslag på Kungl. Maj:ts proposition

i ämnet, anförde till stöd därför, bland annat, att den föreslagna avlöningsstaten

upptoge avsevärt högre löner än Riksdagen dittills i jämförliga

fall beviljat.

Kommittén, som jämväl till behandling upptagit detta spörsmål, har

emellertid ansett det icke kunna bestridas, att vid statens vattenfallsverk

i Trollhättan — och detta gäller särskilt kraftverket — befattningar finnas,

vilka äro av den art, att åt deras innehavare bör beredas proportionsvis

högre avlöningar än vad eljest plägar bestås befattningshavare i motsvarande

grad.

Av flertalet befattningshavare vid kraftverket, säger kommittén

vidare, måste krävas en särskilt hög grad av plikttrohet, noggrannhet

och rådighet. Genom ett enda obetydligt felgrepp kunna icke blott avsevärda

ekonomiska intressen bliva lidande utan även människoliv sättas

på spel. Men även utan personalens förvållande kunna ofta genom naturhändelser,

särskilt åskslag, stora faror uppstå. Till följd härav måste

Departe
mentschefen
-

Kommittén

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.

framför allt befälspersonalen vara beredd att dag eller natt, vardag eller

helgdag vid behov ingripa, och därigenom förorsakas för denna personal

en bundenhet och mången gång eu känsla av oro, som icke torde i allmänhet

behöva förefinnas annorstädes.

För en relativt hög avlöning åt vissa befattningshavare, tillhörande

den personal, varom nu är fråga, anser kommittén jämväl den omständigheten

tala, att för dem mer än vad i allmänhet torde vara fallet beträffande

andra innehavare av statstjänst tillfälle kan yppas att inom enskild

verksamhet erhålla väl avlönade platser. Det synes kommittén därför

böra ligga i statens intresse att kunna erbjuda dem sådana avlöningsförmåner,

att det må bliva möjligt att förvärva och behålla dugande krafter

såväl å befälsposter som å åtskilliga underordnade platser,

mentschefe ^ vad kommittén sålunda anfört i fråga om avlöningar vid statens

n sc c eu. vattenfallsverk anser jag mig kunna instämma, och vill jag därvid särskilt

framhålla, att med de avlöningssatser, som statsutskottet föreslagit och

vilka under år 1912 provisoriskt tillämpats, det i flera fall visat sig förenat

med stora svårigheter att förvärva och i tjänsten bibehålla befattningshavare

såväl högre som lägre.

Trollhätte

kanalverk.

Överingenjör.

Éanalin - genjör.

Vidkommande till en början Trollhätte kanalverk torde böra erinras,

att Riksdagen år 1905 antagit avlöningsstat för detsamma.

Enligt denna stat åtnjuter överingenjören en avlöning av 5,000 kronor

med ålderstillägg efter respektive 5 och 10 år, vartdera ålderstillägget

å 500 kronor.

Kungl. Maj:t föreslog vid 1911 års riksdag för nämnde befattningshavare

en begynnelseavlöning av 6,000 kronor, vilken skulle kunna höjas

efter två år till 6,500, efter ytterligare tre år till 7,000 och efter än

ytterligare tre år till 7,500 kronor.

Dessa ökade avlöningsförmåner ansågos skäliga, bland annat, på grund

därav, att bemälde överingenjör, sedan verkställande direktörsbefattningen

vid Trollhätte kanal- och vattenverk indragits, hade mera ansvarsfullt och

maktpåliggande arbete än förut.

Beträffande ökningen av överingenjörens göromål påpekades därjämte

av vederbörande departementschef, att överingenjörens arbetsområde betydligt

utvidgats till följd av Kungl. Maj:ts den 1 juli 1910 fattade beslut, att

den befattning med Göta älvs farled å sträckan mellan Trollhätte kanal och

Göteborgs hamns gräns, vilken förut tillkommit Göteborgs hamnstyrelse,

skulle från och med den 1 januari 1911 övertagas av vattenfallsstyrelsen.

Ifrågavarande sträcka av farleden hade en längd av omkring 48,5 kilometer

och dess övertagande av staten betingades av beslutet om Trollhätte kanals

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts nåd. proposition JSr lo.

ombyggnad samt av önskvärdheten att åstadkomma större enhetlighet i behandlingen

av de frågor, som rörde farleden mellan Vänersborg och Göteborg.

De seglations- och bogseringsavgifter, som förut jämlikt Kungl.

Maj:ts medgivande uppburits av Göteborgs stad, skulle efter överflyttningen

tillfalla staten, som även fått till sig överlämnade, bland annat,

de kontanta tillgångar, uppgående till omkring 42,000 kronor, vilka Göteborgs

hamnstyrelse omhänderhaft på grund av sin befattning med farleden.

Ävenledes, hade de staten tillhöriga fastigheterna vid Trollhättan,

däribland industriområdet och egnahemsområdena, ställts under överingenjörens

tillsyn och vård, i sammanhang varmed indragits det arvode

å 1,200 kronor, som förut tillkommit underdirektören vid Trollhätte

kanal- och vattenverk för, bland annat, tillsyn över dessa fastigheter.

Vidare upptogs i Kungl. Maj:ts förslag en kanalingenjör med eu

begynnelseavlöning av 3,400 kronor och med avlöningsförhöjningar efter

respektive 2, 2, 2, 3 och 3 år till respektive 3,800, 4,200, 4,600, 5,000

och 5,500 kronor.

I fråga om anställandet av en dylik befattningshavare anfördes i

propositionen följande.

Under de senare åren hade, när vid kanalen förekommit arbeten,

som överingenjören icke haft tid att själv leda och övervaka,'' någon av

de väg- och vattenbyggnadsingenjörer, vilka varit sysselsatta vid kraftstationsanläggningen

i Trollhättan, lämnat biträde åt bemälde överingenjör.

Sedan vatten byggnadsarbetena för kraftstationen fullbordats, stode denna

utväg icke mera öppen, och, enligt vad vattenfallsstyrelsen meddelat, hade

göromålen vid kanalen så ökats, särskilt genom statens övertagande av

skötseln av farleden mellan Trollhätte kanal och Göteborgs hamns gräns,

att en biträdande kanalingenjör finge full sysselsättning.

Det syntes departementschefen vara lämpligt, att en kanalingenjör

anställdes, även ur den synpunkten att vid överingenjörens frånvaro eller

förfall för honom någon borde finnas, som vore fullt skickad att träda i

lians ställe. Sedan överingenjörens verksamhetsområde dåmera så utvidgats,

att det omfattade Göta älvs farled ända ned till Göteborg, måste han

oftare än förut vara frånvarande från stationsorten.

Vidkommande Kungl. Maj:ts förslag i fråga om överingenjören vid

kanalverket och kanalingenjören yttrade statsutskottet, att utskottet väl

ansåge, att den föreslagna kanalingenjörstjänsten vore av behovet påkallad.

Genom inrättandet av denna tjänst komme emellertid överingenjören otvivelaktigt

att beredas en betydlig lättnad i arbetet, enär bestyret med egen
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kommittén:

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

domsförvaltningen borde till stor del kunna överlåtas å kanalingenjören,

som icke syntes bliva över hövan betungad med andra göromål.

Utskottet hade fördenskull ansett tillräckligt, om överingenjören jämte

en begynnelseavlöning å 6,000 kronor erhölle allenast två ålderstillägg,

vartdera å 500 kronor, varigenom hans slutavlöning komme att stanna

vid 7,000 kronor.

Jämväl i fråga om den för kanalingenjören föreslagna avlöning

borde enligt utskottets förmenande någon nedsättning äga rum. Den för

honom upptagna avlöningen syntes nämligen väl hög, även om, såsom av

utskottet ifrågasatts, hans befattning med egendomsförvaltningen vid vattenfallsverket

skulle givas en något större omfattning än i Kungl. Maj:ts förslag

syntes vara avsett. Utskottet hade därför funnit det för honom upptagna

sista ålderstillägget böra utgå och hans slutavlöning sålunda upptagas

till 5,000 kronor.

För egen del har kommittén till en början erinrat, att vid Trollhätte

kanal för närvarande arbeten pågå i och för kanalens ombyggande till

betydligt större dimensioner. Dessa arbeten äro avsedda att så bedrivas,

att den nya kanalen skulle kunna tagas i användning med ingången av

1916 års seglation.

Driften av den nya kanalen kommer, säger kommittén, givetvis

att i många hänseenden ställa större fordringar på personalen än för närvarande.

Med de avlöningsförmåner, kommittén föreslår för tjänstemännen

vid Trollhätte kanalverk, har kommittén emellertid avsett, att den nya

kanalens tagande i bruk icke bör föranleda anspråk på ny lönereglering,

utan endast, i den mån så befinnes oundgängligen nödvändigt,^inrättande

av ett ökat antal befattningar.] g

Vad nu överingenjören vid kanalverket beträffar har kommittén,

^"likhet med statsutskottet, ansett denne skäligen böra tillerkännas 6,000

kronor i begynnelseavlöning och 7,000 kronor i slutavlöning.

Av förut angivna skäl har kommittén föreslagit perioderna för avlöningsförhöjning

till fem år. Avlöningen skulle alltså enligt kommitténs förslag

utgöra 6,000 kronor med förhöjning efter fem år till 6,500 och efter

ytterligare fem år till 7,000 kronor.

I fråga om den föreslagna kanalingenjörstjänsten har kommittén

erinrat, att en motsvarande befattning tillförne funnits vid kanalen, nämligen

tjänst såsom biträdande mekanikus. Efter uppkommen vakans lämnades

emellertid tjänsten under flera år obesatt, men sedan göromål en vid

kanalverket ökats — särskilt till följd av fastighetsförvaltningen — har till

biträde åt överingenjören måst anställas en kanalingenjör.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

17

Numera omfattar den överingenjören åliggande fastighetsförvaltningen

jämväl en del utom Trollhättan vid Göta älv eller i dess närhet belägna,

kanalverket tillhörande fastigheter.

o

Att det med hänsyn till de mångskiftande och under de senare åren

väsentligt ökade göromål, som tillkomma överingenjören vid kanalverket,

är nödvändigt att vid hans sida hava en biträdande tjänsteman med ingenjörsutbildning,

har synts kommittén till fullo styrkt.

Kommittén har ock funnit sig övertygad, att ifrågavarande göromål

för närvarande äro av den omfattning att de giva full sysselsättning åt

två tjänstemän. Åven om ordnandet av och uppsikten över egnahemsoch

industriområdena skulle i en framtid kräva mindre arbete, synes kommittén

denna minskning komma att fullt uppvägas av det ökade arbete,

som utan tvivel kommer att föranledas av kanalen i dess utvidgade skick.

Såsom förut är nämnt, föreslog Kungl. Maj:t år 1911 för kanalingenjören

en begynnelseavlöning av 3,400 kronor och en slutavlöning av

5,500 kronor, vilket sistnämnda belopp emellertid av statsutskottet nedsattes

till 5,000 kronor.

I fråga om slutavlöningen har kommittén, med hänsyn till de kvalifikationer,

som måste ställas på kanalingenjören, och önskvärdheten av att

kunna för en längre tid tillgodogöra den av honom förvärvade specialkännedom

rörande kanalen, funnit sig böra förorda enahanda slutavlöning,

som upptogs i Kungl. Maj:ts förslag; och då även för denne befattningshavare

enligt kommitténs mening böra gälla femårsperioder för avlöningsförhöjningar

och antalet dylika förhöjningar lämpligen synas kommittén

böra sättas till tre, har begynnelseavlöningen av kommittén måst höjas till

4,200 kronor.

1 Enär sålunda slutavlöningen skulle uppnås enligt Kungl. Maj:ts nyssberörda

förslag redan efter 12 år men efter kommitténs förslag först efter 15 år,

har kommittén ansett de nämnda förslagen ungefär ekonomiskt likställda.

Kommittén anför vidare.

Dess förslag skulle emellertid medföra den fördel, att med den högre

begynnelseavlöningen det skulle bliva väsentligt lättare att kunna förvärva

en i sitt fack fullt utbildad ingenjör, utan att därvidlag skulle erfordras

den i 5 § 2:o av Kungl. Maj:ts förslag av år 1911 innefattade bestämmelsen,

att undantagsvis, för förvärvande i tjänst av särskilt kvalificerad

person, Kungl. Maj:t skulle kunna tilldela tjänsteman avlöning efter högre

klass än den, som i angiven reglering finnes upptagen såsom lägsta avlöning

för den av tjänstemannen innehavda befattning.

Mot den av kommitténs majoritet sålunda föreslagna avlöningen till

överingenjören vid kanalverket har vattenfallsdirektören inom kommittén

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 44 käft. (Nr 75.) 3

Reservation

av vattenfallsdirektören:
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

anfört reservation med yrkande att slutavlöningen för bemälde överingenjör

måtte sättas till 7,500 kronor.

Till stöd härför har reservanten anfört, bland annat, följande.

De nuvarande löneförmånerna för överingenjörsbefattningen vid kanalverket

bestämdes av Kungl. Maj:t och Riksdagen år 1905 och sattes lika

med dem, som förutvarande mekanikus vid Nya Trollhätte kanalbolag åtnjutit

eller 5,000 kronor jämte 2 ålderstillägg å 500 kronor efter respektive

5 och 10 års tjänst samt bostadsförmåner. Det vore emellertid, framhåller

reservanten, att märka dels att befattningshavarens verksamhetsområde

år 1905 icke sträckte sig till mer än den gamla kanalen, dess

drift och underhåll samt de fastigheter, vilka inköpts från kanalbolaget

och vilka med undantag för vissa tomter inom Trollhättans planlagda område

icke exploaterats för annat än jordbruksändamål och dylikt och därför

i huvudsak utarrenderats på längre tid, dels att samtidigt inrättades en

verkställande direktörsbefattning i Trollhättan med relativt hög avlöning

och att överingenjörens göromål därför voro av mindre självständig art

än nu. Det vore vidare att märka, att redan mekanikus vid kanalbolaget

utöver sin ovan angivna avlöning åtnjöt ett tilläggsarvode av 500 kronor

årligen för befattning med »kommunala angelägenheter» och dylikt samt

att, sedan verkställande direktör sbefattningen vid Trollhätte kanal- och

vattenverk avskaffats i sammanhang med vattenfallsstyrelsens inrättande,

en av avdelningscheferna i Trollhättan förordnades till underdirektör med

ett extra arvode av 1,200 kronor årligen. Denna post vore emellertid

numera indragen och större delen av motsvarande bestyr överlämnad åt

överingenjören vid kanalverket.

Med hänvisning till vad i propositionen till 1911 års Riksdag och

i kommitténs egen motivering anförts beträffande den ökade omfattningen

av ifrågavarande överingenjörs arbetsområde, framhåller reservanten ytterligare,

att Trollhätte kanals ombyggnad väntas bliva färdig till 1916 års

seglation, men att åtskilliga förberedande åtgärder rörande fyrbelysning,

lotsning, seglationsreglementen och dylikt redan dessförinnan behöva vidtagas;

att från och med ingången av år 1911 Göta älvs farled å sträckan

Trollhätte kanals södra gräns—Göteborgs hamn med bogseringsanstalten

Ström— Ivarslund ställts under överingenjörens inseende; att överingenjören

har tillsyn och vård av de till Trollhätte fastighetsförvaltning hörande

fastigheter, vilka omfatta ej allenast dem, som inköpts från Trollhätte

kanalbolag, utan även dels de från Trollhättans elektriska kraftaktiebolag år

1910 förvärvade vidsträckta områdena på västra stranden, dels hemmanen

Slätthult, Sylte kronogården och Stallbacka, dels ock Spikön, Västra Malgön,

hotell Utsikten med flera fastigheter; att till hans arbetsområde hör förvaltning

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj;ts nåd. proposition Nr 75.

19

(inklusive nyanläggningar) av egnahemsområdena å Stavered, Hjulkvarn,

Sylte och Arvidstorp samt det i rask utveckling varande industri- och

hamnområdet vid Stallbacka; att _ han dessutom har förvaltningen av diverse

vattenfall och fastigheter inom Älvsborgs samt Göteborgs och Bohus län,

varibland de vid Vargön, Inland och Lilla Edet belägna samt de hemman,

vilka förvärvats vid Karls grav och vid Göta älvs utlopp ur Vänern; samt

att han, sedan nya kanalen blivit färdig, jämväl får övertaga förvaltningen

av de fastigheter, som måst inköpas för dess utförande.

Det synes reservanten härav framgå, att det sålunda betydligt ökade

arbetet och ansvaret väl försvara en höjning av slutavlöningen med 500

kronor mot den av kommittén föreslagna och 1,500 kronor mot den, som

nära 10 år förut bestämdes för den då långt mindre krävande befattningen.

I sådant hänseende åberopas av reservanten jämväl, att föreståndaren för

den korta Södertälje kanal med sin enda sluss och jämförelsevis obetydliga

egendomsförvaltning uppbär en avlöning av 6,000 kronor jämte fri bostad

och vedbrand förutom vissa extra inkomster av tjänsten. Chefskapet för

Sveriges viktigaste, 84 km. långa farled, vilken är avsedd för trafik med

fartyg av 1,350 och i framtiden 2,400 tons dräktighet och mer och som

förutom de äldre slussar, som bliva bibehållna i drift, kommer att äga 6

mycket stora slussar, anser reservanten vara av den vikt och omfattning,

att det fullt väl kan jämställas med en trafikchefsbefattning vid en större

järnväg, och eu sådan avlönas faktiskt högre än här ifrågasatts.

Det gäller ju även, säger reservanten slutligen, att vid en eventuell

nytillsättning i konkurrens med andra företag förvärva verkligt dugande

förmåga.

Vattenfallsstyrelsen har uti sitt utlåtande över kommitténs förslag

under åberopande av de uti nyssberörda reservation anförda skäl hemställt,

att deri kontanta slutavlöningen för överingenjörsbefattningen vid kanalverket

måtte bestämmas till 7,500 kronor.

Vad först överingenj örsbefattningen vid kanalverket beträffar anhåller

jag att få erinra, hurusom den kontanta avlöningen av kommittén föreslagits

till lägst 6,000 och högst 7,000 kronor. Enligt reservantens, av vattenfallsstyrelsen

biträdda förslag skulle åter den kontanta avlöningen utgöra

lägst 6,000 och högst 7,500 kronor. Till stöd för det högre beloppet av

slutavlöningen har särskilt åberopats de många och olikartade göromål,

som redan åligga eller i en nära framtid komma att åligga ifrågavarande

överingenjör.

Utan att vilja i någon mån bestrida, att överingenjörstjänsten vid

Trollhare kanalverk är en maktpåliggande befattning, synes mig dock den

av kommittén föreslagna kontanta slutavlöningen kunna vara tillfyllest,

Vattenfallsstyrelsen

:

Departe
mentschefen
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.

Iianal
inspelctor.

särskilt om hänsyn tages till värdet av den honom, utöver den kontanta

avlöningen, tillkommande bostadsförmånen. Jag får alltså förorda kommitténs

förslag.

För kanalingenjören har kommittén föreslagit en kontant avlöning

av lägst 4,200 och högst 5,500 kronor. Då innehavaren av ifrågavarande

befattning måste vara fullt utbildad ingenjör, med kompetens att vid behov

kunna tjänstgöra såsom ställföreträdare för överingenjören vid kanalverket,

torde det knappast vara möjligt att för en lägre begynnelseavlöning kunna

förvärva kompetent person. Och då, såsom kommittén framhållit, det

måste anses önskvärt att kunna för en längre tid tillgodogöra den av

kanalingenjören förvärvade specialkännedom rörande kanalen, lärer icke

heller slutavlöningen böra sättas alltför låg. De av kommittén föreslagna

avlöningssatserna för denne befattningshavare synas mig alltså väl avvägda.

Till jämförelse vill jag erinra, att linjeingenjör vid telegrafverket vid 1912

års riksdag erhållit en begynnelseavlöning av 4,600 kronor och en slutavlöning

efter 12 år av 6,500 kronor dock utan bostadsförmån.

I den av Riksdagen för Trollhätte kanal- och vattenverk år 1905

godkända staten finnas upptagna avlöningar å lägst 2,200 och högst 2,800

kronor för eu kanalinspektor vid Ströms station och en kanalinspektor vid

Brinkebergskulle station. Därjämte skulle dessa tjänstemän äga uppbära

provision, den förre å honom av Göteborgs hamnstyrelse och den senare å

honom av styrelsen för betryggande av sjöfarten å Vänern anförtrodd uppbörd,

varvid'' dock, om provisionerna överstege vissa belopp, avdrag enligt

fastställda grunder skulle göras å lönen.

o O o o

Vad angår kanaluppbördsstationen vid Akersberg förestods den

till en början av kamreraren. Då till följd av kanalrörelsens stegring

samt ökningen av övriga kamreraren åliggande göromål denna anordning

icke vidare kunde bibehållas, har från ingången av år 1909 uppbördsstationen

vid Akersberg skötts av en extra tjänsteman mot särskilt arvode

av kanalmedlen.

På sätt i propositionen vid 1911 års riksdag meddelades, skulleden

särskilda uppbörd, som omhänderhades av kanalinspektorerna vid Ströms

och Brinkebergskulle stationer, hädanefter i första hand redovisas till

kanalverket. 1 sammanhang därmed skulle den till dessa tjänstemän utgående

provisionen komma filt försvinna, dock borde de, till dess ny stat

började tillämpas, få uppbära provision å uppbörden enligt samma grunder

som förut.

Vattenfallsstyrelsen hade hemställt, att avlöningen för kanalinspektorerna

skulle sålunda höjas, att kanalinspektor av l:a lönegraden, var
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

21

till skulle hänföras till eu början kanalinspektorerna vid Brinkebergskulle

och Äkersbergs stationer, komme att uppbära lägst 3,400 och högst 4,600

kronor samt kanalinspektor av 2:a'' lönegraden Jäsfat 3,000 och hösfst

4,200 kronor.

Enligt vad vattenfallsstyrelsen meddelat, åtnjöto, med tillägg av

provision, men efter föreskrivna avdrag å lönen, kanalinspektoren vid

Brinkebergskulle station under år 1908 3,778 kronor 44 öre, under år

1909 3,763 kronor 24 öre och under år 1910 3,918 kronor 20 öre samt

kanalinspektoren vid Ströms station under år 1908 3,284 kronor 4 öre,

under år 1909 3.216 kronor 90 öre och under år 1910 3,389 kronor 1 öre.

Uti dessa belopp inginge icke kanalinspektorerna tillkommande ålderstillägg.

Med hänsyn till de avlöningsförmåner bemälde tjänstemän alltså redan

då uppbure, ansåg dåvarande departementschefen intet vara att anmärka

mot de föreslagna avlöningarna, och var Kungl. Maj:ts framställning

i ämnet avfattad i överensstämmelse med vattenfallsstyrelsens förslag.

Statsutskottet erinrade, att Kungl. Maj:ts berörda förslag upptog för

kanalinspektorerna en första och eno andra lönegrad, av vilka den första var

avsedd för kanalinspektorerna vid Åkersberg och Brinkebergskulle och den

andra för kanalinspektoren vid Ström.

Därtill hade utskottet icke kunnat ansluta sig. Enligt utskottets

förmenande syntes nämligen kanalinspektorernas arbete vara i väsentlig

mån beroende på storleken av den uppbörd, som å var och eu av dem

ankomme. En högst betydande skillnad £lem emellan vore i detta avseende

rådande, i det att kanalinspektoren vid Äkersberg komme att få hand om

den ojämförligt största uppbörden, kanalinspektoren vid Brinkebergskulle

en väsentligt mindre och kanalinspektoren vid Ström eu i förhållande därtill

obetydlig uppbörd.

Vid sådant förhållande hade utskottet, som icke funnit något att

erinra däremot, att kanalinspektoren vid Äkersberg komme i åtnjutande av

de löneförmåner, vilka av Kungl. Maj:t då uppförts för en kanalinspektor av

l:a lönegraden, funnit till fyllest, om kanalinspektoren vid Brinkebergskulle

tillerkändes de av Kungl. Maj:t för kanalinspektor av 2:a lönegraden upptagna

avlöningsförmåner, och hade utskottet ansett, att för kanalinspektoren

vid Ström borde uppföras en kanalinspektorstjänst i 3:e lönegraden med en

begynnelseavlöning av 2,700 och eu slutavlöning av 3,800 kronor.

De av statsutskottet föreslagna avlöningsbeloppen för de särskilda Kommittén

kanalinspektorerna hava synts löneregleringskommittén väl avvägda; perioderna

för avlönings förhöj ning hava dock i kommitténs förslag genomgående

satts till 3 år.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

Departementschefen

:

Bokhållare.

Kommittén:

Departementschefen

:

Förman.

Vidkommande benämningarna å ifrågavarande befattningar har kommittén

ansett uttrycket »Zonegraden». lämpligen böra utbytas mot »graden».

Enahanda förändring har även gjorts beträffande övriga befattningar,

vilka indelats i olika grader.

Mot kommitténs förslag beträffande kanalinspektorerna har jag icke

något att erinra.

De vid kanalverket erforderliga bokhällarna voro i propositionen

vid 1911 års riksdag, efter arten av deras göromål, fördelade i

två grader; bokhållare i l:a graden skulle erhålla lägst 2,100 och högst

3,000 kronor samt bokhållare i 2:a graden lägst 1,650 och högst 2,700

kronor.

Såsom jämförelse anfördes, att förste bokhållare vid statens järnvägar

åtnjöte lägst 2,400 och högst 3,600 kronor samt bokhållare vid statsbanorna

lägst 2,100 och högst 3,300 kronor. Bokhållare vid telegrafverket

uppbure visserligen icke mera än lägst 1,020 och högst 1,650 kronor,

men dessa platser besattes uteslutande med kvinnlig personal.

Från statsutskottets sida gjordes icke någon erinran mot berörda

förslag.

Vad bokhållare av l:a graden beträffar har även kommittén bibehållit

de föreslagna avlöningsbeloppen.

Beträffande åter bokhållare av 2:a graden har kommittén val funnit

den föreslagna slutavlöningen skälig; med hänsyn emellertid därtill, att i

kommitténs förslag till avlöningsskala införts en ny klass med avlöning av

1,950 kronor, har kommittén ansett begynnelseavlöningen böra höjas till

1,800 kronor.

I fråga om perioderna för avlöningsförhöjning har iakttagits förut

antydda ändring.

Även i denna del anser jag mig kunna tillstyrka kommitténs förslag.

De till underbefäl närmast hänförliga befattningshavarna vid kanalverket

skulle enligt Kungl. Maj:ts år 1911 framlagda förslag benämnas

förmän och indelas i två grader. Avlöningen skulle utgöra för förman

av l:a graden lägst 1,380 och högst 2,100 kronor samt för förman av 2:a

graden lägst 1,260 och högst 1,800 kronor.

Statsutskottet ansåg emellertid de sålunda för förmännen föreslagna

avlöningsbeloppen böra undergå någon jämkning.

Sålunda syntes förmännen av l:a graden — till vilka enligt utskottets

förmenande skulle hänföras befälhavare å kanalverket tillhöriga bog
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

serbåtar, verkmästare och därmed jämförliga — med undantag av förenämnda

befälhavare icke besitta sådana kvalifikationer eller komma att

utöva sådan verksamhet, att för dem borde ifrågasättas så höga avlöningar

som de av Kungl. Maj:t då föreslagna.

Utskottet ansåg därför, att deras avlöningar borde nedsättas, och

hade för sin del funnit fullt tillräckligt, om för dem uppfördes de

avlöningsförmåner, som av Kungl. Maj:t då föreslagits för förmän av 2:a

graden.

Icke heller befälhavarna å kanalverket tillhöriga bogserbåtar borde

enligt utskottets åsikt berättigas till de av Kungl. Maj:t för förmän

av l:a graden då upptagna avlöningar. Visserligen syntes för dessa befälhavartjänster

erfordras högre kvalifikationer än av verkmästare och

därmed jämförliga förmän, men då befälhavarna å kanal verkets bogserbåtar

enligt Kungl. Maj:ts av utskottet förordade förslag vore berättigade

till provision å den för bogseringen inflytande bruttoinkomst till belopp,

som vattenfallsstyrelsen ägde bestämma, ansåg utskottet, att jämväl dei-as

avlöning borde bestämmas till enahanda belopp som för verkmästarna och

därmed jämförliga förmän.

Även i fråga om de av Kungl. Maj:t för förmän av 2:a graden

föreslagna avlöningsbelopp fann utskottet någon nedsättning böra vidtagas.

De förmän, om vilka fråga vore, syntes nämligen fullt jämnställda

med banmästare av andra klassen vid statens järnvägar och borde därför

jämväl i avlöningshänseende likställas med dessa. Begynnelseavlöningen

borde sålunda sättas till 1,020 och slutavlöningen till 1,500 kronor.

Då under titeln förmän skulle föras sä vitt skilda kategorier av Kommittén

tjänstemän som å ena sidan ångbåtsbefälhavare och å andra sidan skogvaktare,

har det synts kommittén lämpligt att uppdela förmännen i tre grader.

Till första graden skulle enligt kommitténs mening hänföras: befälhavare

å bogserbåt, förman eller verkmästare för underhållsarbeten vid

kanalverket, slussförman och trädgårdsmästare.

Andra graden skulle omfatta: motorbåtsförare, maskinist å bogserbåt

och förrådsmästare.

I tredje graden skulle sättas skogvaktare.

Vidkommande avlöningarna till ifrågavarande befattningshavare halhet

synts åven kommittén, som skulle en jämkning kunna vidtagas i avseende

å de av Kungl. Maj:t vid 1911 års riksdag för förmän av l:a och

2:a graderna föreslagna avlöningsbeloppen.

Då emellertid enligt kommitténs förslag perioderna för avlöningsförhöjning

skulle genomgående omfatta tre år, har kommittén funnit detta

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

Departementschefen

:

höra utjämnas genom en något högre begynnelseavlöning än enligt statsutskottets

förslag, i vilket hänseende kommittén upptagit för förman av

l:a graden 1,380 och för förman av 2:a graden 1,140 kronor.

Vad slutavlöningen beträffar har den av statsutskottet för förmän av

l:a graden ifrågasatta synts kommittén väl knapp, vadan kommittén funnit

sig höra föreslå, att densamma sättes i den nyinförda klassen 1,950 kronor.

För förmän av 2:a graden har kommittén ansett slutavlöningen böra utgöra

1,650 kronor.

I detta sammanhang har kommittén erinrat, att för närvarande icke

blott befälhavare utan även maskinister ä bogserbåtarna åtnjuta provision

å den för bogseringen inflytande bruttoinkomsten, eller s. k. kaplake.

Denna provision har, enligt vad kommittén meddelat, under åren

1908—1911 uppgått till i medeltal 701 kronor för befälhavaren och 140

kronor för maskinisten å den ena båten. Den andra båten har först från

och med år 1911 övertagits av kanalverket, och har provisionen under det

året i avrundade tal utgjort 400 kronor för befälhavaren och 200 kronor

för maskinisten.

Ifrågavarande provision, vilken till sitt belopp bestämmes av vattenfallsstyrelsen,

skulle enligt Kungl. Maj ds år 1911 framlagda förslagbibehållas

även efter löneregleringen.

Då, enligt vad kommittén inhämtat, anordningen med dylik provision

befunnits särdeles förmånlig och lärer vara allmänt bruklig, har

kommittén icke haft något att erinra mot densammas bibehållande.

Skulle provisionen däremot anses böra borttagas, anser kommittén

det bliva nödvändigt att hänföra befälhavare och maskinister till högre

tjäll stegrader än vad nu föreslagits.

De vid kanalverket anställda skogvaktarna hava till åliggande dels

att utföra göromål, som tillkomma kronoj ägare, dels ock att hava tillsyn

över egnahemsområdena och naturparkerna, i vilket sistnämnda hänseende

åliggandet särskilt tager deras tid i anspråk under sön- och helgdagar.

Nämnda skogvaktare åtnjuta för närvarande en avlöning av 1,300

kronor jämte naturaförmåner. Enligt kommitténs förslag skulle ifrågavarande

befattningshavare hänföras till förmän av 3:e graden med eu fast

avlöning av lägst 1,020 och högst 1,500 kronor.

På de av kommittén anförda skäl synes mig en uppdelning av förmännen

i tre klasser vara lämplig, och hava de av kommittén föreslagna

avlöningssatserna förefallit mig väl avvägda. Då den nu föreslagna nya

graden av förmän är avsedd för skogvaktare, vill jag allenast erinra, att

de för dessa tillämnade avlöningarna ganska nära överensstämma med

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

25

krono] ägarnas avlöning, som, bortsett från de norrländska länen och vissa

andra områden, utgår med, förutom bostad och respenningar, 1,100 kronor,

vartill kunna komma 3 ålderstillägg ä 100 kronor efter respektive

5, 10 och 15 år.

skulle kunna stiga till

För kvinnliga kontorsskrivare föreslogs i propositionen vid 1911 års

riksdag en begynnelseavlöning av 1,020 kronor, vilken med sex avlöningsförhöjningar

efter resp. 2, 2, 2, 3, 3 och 3 år

1,800 kronor.

Statsutskottet yttrade beträffande ifrågavarande befattningshavare,

att desamma av Kungl. Maj:t i det närmaste jämställts med de kvinnliga

kontorsskrivarna vid statens järnvägar, men att de snarare syntes böra

likställas med de kvinnliga bokhållarna vid telegrafverket, vilka åtnjöte

en begynnelseavlöning av 1,020 kronor men en slutavlöning av 1,650 kronor,

samt att utskottet fördenskull ansett, att det sista av de för de kvinnliga

kontorsskrivarna vid vattenfallsverket upptagna ålderstilläggen borde

kronor.

utgå och deras slutavlöning sålunda stanna vid

1,650

Kvinnlig

kontors
skrivare.

I likhet med statsutskottet har kommittén för ifrågavarande befatt- Kommittén:

ningshavare funnit en slutavlöning av 1,650 kronor tillfyllest. Då emellertid

enligt kommitténs uppfattning antalet avlöningsförhöjningar böra

inskränkas till fyra och perioderna för dessa genomgående böra omfatta

tre år, har kommittén ansett begynnelseavlöningen höra höjas till 1,140

kronor.

Kommitténs förslag beträffande avlöningen för kvinnlig kontors- Departeskrivare

är något avvikande från vad Kungl. Maj:t förut föreslagit. Jag mentschefen

anser dock kommitténs förslag nu kunna följas.

I det av Kungl. Maj:t år 1911 framlagda förslaget hade upptagits Maskinskö
-

en grupp tjänstinnehavare vid kanalverket med benämningen maskinister.

Avlöningen till dessa skulle utgöra lägst 900 och högst 1,500 kronor.

Enligt vad departementschefen då uppgav, skulle dessa tjänstgöra såsom

maskinister å kanalverkets ång- och motorbåtar samt å dess mudderverk.

Mot de föreslagna

skottet intet att erinra.

ture.

(Maskinist.)

befattningarna och deras avlöning hade statsut
-

Enligt vad kommittén inhämtat, var det emellertid icke avsett, att Kommittén:

till här ifrågavarande tjänstemannagrupp skulle hänföras de av departementschefen

angivna maskinisterna å ångbåtarna. På dessa maskinister

måste nämligen ställas sådana fordringar, att de böra jämställas med förBihang

till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 44 käft. (Nr 75.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 15.

Departe
mentschefen:
Vakt.

män af 2:a graden. Denna uppfattning har även kommittén, såsom av

det föregående framgår, ansett sig böra biträda.

De befattningshavare, om vilka här är fråga och vilka synts kommittén

riktigare böra benämnas maskinskötare, skulle handhava skötseln av enklare

maskiner, såsom lokomobiler, mudderverk och pumpverk. Med hänsyn härtill

har kommittén ansett en slutavlöning av 1,380 kronor vara tillräcklig.

Begynnelseavlöningen har kommittén däremot funnit lämpligen kunna höjas

till 960 kronor, då å maskinskötare givetvis måste ställas något högre

fordringar än å sluss-, bro-, kanal- eller hamnvakter, för vilka begynnelseavlöningen

ansetts böra sättas till 900 kronor.

Perioderna för intjänande av avlöningsförhöjning har kommittén för

maskinskötare satt till två år.

Jag ansluter mig till kommitténs förslag beträffande nu ifrågavarande

befattningshavare.

För sluss-, bro-, kanal- och hamnvakter hade med hänsyn till de avlöningsförmåner,

som utgå till banvakter vid statens järnvägar, i propositionen

vid 1911 års riksdag upptagits eu avlöning av lägst 900 och högst

1,260 kronor.

I fråga om dessa avlöningsförmåner anförde departementschefen följande.

Enligt det för statens järnvägar fastställda avlöningsreglementet uppbure

banvakt lägst 840 och högst 1,140 kronor för år. Därjämte kunde

banvakt, vilken tjänstgjorde såsom vakt vid rörlig bro, under seglationstiden

erhålla ett tilläggsarvode efter högst 120 kronor för år.

Det kunde ifrågasättas att med ytterligare en klass nedsätta slutavlöningen

för vakter vid kanalverket eller till 1,140 kronor för år. Därigenom

skulle deras högsta avlöning bliva lika med banvakternas.

Vakterna vid kanalverket skulle emellertid då bekomma mindre slutavlöning

än för närvarande. Efter att i fem år hava provtjänstgjort såsom

extra vakter, under vilken tid de erhölle i ett för allt 960 kronor

om året, åtnjöte de nu, sedan de befordrats till ordinarie, en begynnelseavlöning

av 960 kronor och en slutavlöning av 1,140 kronor jämte fri bostad,

vedbrand och beklädnad, vilka naturaförmåner även skulle tillkomma

kanalvakterna enligt det föreliggande förslaget till avlöningsreglemente.

På grund av bestämmelserna i reglementet skulle vakterna årligen

betala 27 kronor såsom bidrag till sin egen pensionering och, därest de

bleve delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, 37 kronor 80 öre för

familjepensionering eller tillhopa 64 kronor 80 öre. Enligt de upprättade

kontrakten hade vakterna nu möjlighet till pension såväl för sig själva

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

27

som för sina änkor och under vissa omständigheter för sina oförsörjda

barn, utan att några pensionsavgifter behövde av dem erläggas. Med en

slutavlöning av blott 1,140 kronor skulle deras högsta avlöning följaktligen

bliva 64 kronor 80 öre mindre än nu vore fallet.

Detta syntes departementschefen icke vara med billighet överensstämmande,

om andra befattningshavare vid kanalverket skulle få sina

avlöningar något höjda. Hänsyn borde även tagas därtill, att vakterna

vid kanalverket hade ganska strängt arbete. Under två dygn tjänstgjorde

de sålunda 24 timmar, därvid nattjänstgöringen räckte 10 timmar i följd.

Dessutom fordrades hos vakterna i regel vissa befälsegenskaper, enär de,

då högre befäl icke funnes tillstädes, hade att ordna trafiken.

Departementschefen ansåg därför slutavlöningen böra bestämmas till

1,260 kronor.

I anledning av Kungl. Maj:ts berörda förslag väcktes inom Riksdagens

Andra kammare en motion (n:r 383), däri hemställdes, att Riksdagen

ville, med ändring i denna del av Kungl. Maj:ts proposition, besluta,

dels att den kontanta slutlönen för sluss-, bro-, hamn-, kanal- och daminvakter

vid statens vattenfa!Isverk måtte utgå med 1,500 kronor och dels

att den nu gällande begynnelselönen av 960 kronor måtte för de nyssnämnda

befattningarna bibehållas.

Statsutskottet fann de av Kungl. Maj:t för dessa tjänstemän föreslagna

avlöningar fullt tillräckliga och väl avvägda. Utskottet hade således —

yttrades det i utskottets betänkande — icke kunnat ansluta sig till motionärens

förslag i denna del, så mycket mindre som vid ett bifall därtill

det säkerligen skulle bliva svårt att avvisa eventuella anspråk från banvakterna

vid statens järnvägar å enahanda avlöningsförmåner.

Kommittén har på de av departementschefen och statsutskottet anförda

grunder icke funnit något att erinra mot den av Kungl. Maj:t föreslagna

avlöningen till nu ifrågavarande vakter. Av förut antydda skäl har

kommittén likväl vidtagit den ändringen, att även den sista perioden för

intjänande av avlöningsförhöjning satts till två år, i stället för tre enligt

Kungl. Maj:ts nyssberörda förslag.

Under framhållande att det måhända kan befinnas lämpligt att till

denna grupp av ordinarie befattningshavare vid kanalverket hänföra även

andra vakter än de särskilt angivna, exempelvis nattvakter, har kommittén

ansett benämningen å ifrågavarande kategori av tjänstemän böra ändras

till endast »vakter».

Kommitténs förslag i fråga om avlöningssatserna för dessa tjänstemän

innebär, såsom nämnt, icke någon ändring av Kungl. Maj:ts vid 1911

Kommittén:

Departementschefen

:

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts nåd. propasiton Nr 15.

Trollhätie

kraftverk.

Över
ingenjörs
assistent.

Kommittén:

års riksdag framlagda förslag. Beträffande perioderna för intjänande av

avlöningsförhöjning har jag redan i det föregående uttalat min anslutning

till kommitténs förslag. Vad kommittén anfört angående benämningen av

ifrågavarande tjänstemän synes mig ock böra vinna beaktande.

Jag övergår nu till att närmare behandla de särskilda befattningarna

vid Trollhätte kraftverk.

Vad överingenjörens avlöningsförmåner beträffar, hänvisas till vad

under § 1 anförts.

Såsom närmaste biträde åt nyssbeinälde överingenjör var i Kungl.

Maj:ts år 1911 framlagda förslag upptagen eu överingenjör sassistent (i vattenfallsstyrelsens

förslag benämnd byråingenjör).

Han skulle, bland annat, övervaka bokföringen och debiteringen av

energiavgifter inom det vidsträckta kraftledningsnätet, bereda ärenden

rörande nyanläggningar för distribution, materialanskaffningar och upphandlingar

för kraftverkets räkning samt verkställa leveransprov med materialier

och nya maskiner. Vidare skulle lian biträda överingenjören med

tekniska, ekonomiska och administrativa utredningar och den löpande

korrespondensen samt vid överingenjörens bortovaro tjänstgöra som hans

ställföreträdare.

I fråga om avlöningen till överingenjörsassistenten uttalade departementschefen

såsom sin åsikt, att, om man på den krävande posten

skulle lyckas erhålla en verkligt duglig ingenjör, en avlöning av lägst

3,800 och högst 6,000 kronor icke syntes vara för hög.

Enligt Kungl. Maj:ts berörda förslag skulle begynnelseavlöningen till

överingenjörsassistenten utgöra 3,800 kronor, och skulle densamma kunna

höjas efter resp. 2, 2, 2, 3 och 3 år till resp. 4,200, 4,600, 5,000, 5,500

och 6,000 kronor.

Mot ifrågavarande förslag gjordes icke någon erinran från statsutskottets

sida.

Den för överingenjörsassistenten sålunda föreslagna slutavlöningen

6,000 kronor har även synts kommittén skälig.

Under erinran emellertid att enligt kommitténs förut antydda mening

avlöningsförhöjningarna för ifrågavarande befattningshavare borde

inträda efter femårsperioder och då liden för intjänandet av slutavlöningen

icke lämpligen syntes kommittén kunna utsträckas utöver 15 år, har

kommittén funnit sig böra sätta begynnelseavlöningen till 4,600 kronor.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

29

Enligt vad kommittén uttalat, hade härvid jämväl avsetts, att genom

införandet av den högre begynnelseavlöningen det icke skulle bliva erforderligt

att upptaga denna befattningshavare bland dem, åt vilka enligt

§ 5 2:o i avlöningsreglementet begynnelseavlöningen skulle kunna bestämmas

högre än i regleringen angivits såsom lägsta avlöning för befattningen

i fråga.

Såsom jag i det följande närmare kommer att omförmäla, har

jag anslutit mig till kommitténs förslag i fråga om § 5 2:o i avlöningsreglementet.

Pa grund härav och då den föreslagna avlöningen i övrigt

synes mig lämpligt avvägd, har jag intet att erinra mot kommitténs

förslag beträffande överingenjörsassistentens avlöning.

Enligt Kungl. Maj:ts år 1911 framlagda förslag skulle vidare följande

ingenjörspersonal finnas vid Trollhätte kraftverk, nämligen: en driftingenjör

med en avlöning av lägst 3,800 och högst 6,000 kronor, eu

distrikts ingenjör vid huvudstationen i Trollhättan med en avlöning av lägst

3,400 och högst 5,500 kronor samt två distriktsingenjörer, eu i Göteborg

och eu i Skara, med en avlöning av lägst 3,800 och högst 5,000 kronor,

vartill skulle kunna komma viss tantiem, dock högst 3,000 kronor för

varje år.

Efter vad departementschefen meddelade, skulle driftingenjören leda

driften av den stora kraftstationen i Trollhättan och långlinjerna, utöva

den regelbundna kontrollen över att stationens alla maskiner och apparater

vore i gott skick samt rätt inreglerade och skötta, leda och övervaka

erforderliga reparationer å stationen, bereda ärenden rörande stationens

utvidgning samt utöva kontroll över arbetet med utvidgningar av

den maskinella utrustningen, utföra experimentella undersökningar med

maskiner och apparater, som kunde vara erforderliga för anläggningens

hållande pa höjden av teknisk fulländning, samt enligt uppgjord undervisningsplan

meddela personalen instruktion om och övning i anläggningens

skötsel samt undervisning i elektroteknik och maskinkännedom.

Distriktsingenjören i Trollhättan skulle enligt förslaget hava att

övervaka och ansvara för driften av honom underlydande stationer, bland

dem de äldre kraftstationerna å Önan och Malgön, kraftledningar, transformatorstationer

och distributionsnät samt verkställa besiktningar och

kontrollprov, ordna och övervaka erforderliga utvidgningar och reparationer

av underlydande anläggningar, bereda ärenden rörande erforderliga

nyanläggningar för fullgörandet av åtagna energileveranser, utöva kon
130635.

Kartong med ändring av andra stycket å sid. 29.

Departe
mentsekefo»
-

Driftingenjör

i

Distriktsin
genjör.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

trollantskap över nyanläggningar inom distriktet samt själv verkställa utförandet

av nyanläggningar, sköta underhandlingar med konsumenter samt

föra befäl över distriktets personal.

Departementschefen ansåg det emellertid kunna ifrågasättas, huruvida

icke driftingenjören skulle kunna medhinna även de göromål, som sålunda

tillkomme distriktsingenjören i Trollhättan.

I)å emellertid vattenfallsdirektören på förfrågan bestämt förklarat,

att med hänsyn till ifrågavarande kraftverks betydande storlek

driftingenjören måste vara bunden vid stationen, och att han ej kunde

sysselsättas med arbete, som icke hade direkt samband med driften,

varför även distriktsingenjören i Trollhättan, som i stor utsträckning

måste befinna sig på rörlig fot inom distriktet, även för framtiden

vore av behovet påkallad, ansåg sig departementschefen icke kunna

underlåta att föreslå även denna tjänsts upptagande i avlöningsreglem

entet.

1 fråga om den antydda arbetsfördelningen mellan överingenjörsassistenten,

driftingenjören och distriktsingenjören i Trollhättan framhöll

emellertid departementschefen, att densamma icke vore att anse såsom definitiv.

Överingenjören vid kraftverket borde nämligen erhålla full frihet

att fördela arbetet mellan samtliga vid kraftverket anställda tjänstemän,

på det att vars och ens speciella utbildning och erfarenhet måtte på bästa

sätt utnyttjas och tillfälliga anhopningar av göromål på vissa händer utjämnas.

Såsom nyss antyddes, skulle i Göteborg och Skara, som för närvarande

jämte Trollhättan äro medelpunkter för distributionen av elektrisk

energi, vara anställda särskilda distriktsingenjörer. Förutom avlöning av

lägst 3,800 och högst 5,000 kronor skulle de enligt Kungl. Maj:ts förslag

erhålla tantiem, beräknad å ökningen i inkomst för varje år ä

den vid underlydande stationer försålda energi, dock högst 3,000 kronor

för år.

I fråga om de nämnda båda distriktsingenjörernas åligganden meddelade

departementschefen, att de skulle övervaka och ansvara för driften

av dem underlydande sekundärstationer, sekundärlinjer, tertiärstationer och

tertiära distributionsnät samt ansvara för material och inventarieförråd inom

vederbörande distrikt med därtill hörande bokföring. 1 övrigt skulle deras

verksamhet bliva, liknande den, som förut angivits för distriktsingenjören

i Trollhättan. Särskilt skulle de arbeta för ökad avsättning av elektrisk

kraft. Då det ekonomiska resultatet av kraftdistribueringen i icke

ringa mån komme att bliva beroende av deras driftighet och initiativ,

Sthlm N*1*

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

31

hade det ansetts vara ändamålsenligt att genom en mindre tantiem göra

dem direkt intresserade uti framgången av deras arbete.

Mot den av Kungl. Maj:t sålunda föreslagna avlöningen för driftingenjören

och distriktsingenjörerna hade statsutskottet icke annan erinran

än i fråga om tantiemen till distriktsingenjör utom huvudstation. Utskottet

ansåg nämligen sådan distriktsingenjör icke skäligen böra för år få

komma i åtnjutande av tantiem till högre belopp än 2,000 kronor.

I sammanhang därmed uttalade statsutskottet, att, därest jämväl

distriktsingenjören vid huvudstationen i en framtid skulle bliva tillerkänd

dylik tantiem, borde, enligt utskottets förmenande, hans slutavlöning,

som enligt Kungl. Maj:ts av utskottet förordade förslag överstege distriktsingenjörs

utom huvudstationen med 500 kronor, nedsättas med detta belopp.

Till frågan om behovet av de särskilda nu ifrågavarande befattningarna

återkommer jag vid behandlingen av § 4.

Vad beträffar driftingenjören har, på sätt nyss omförmälts, av

såväl Kungl. Maj:t som statsutskottet år 1911 ansetts, att denne bör i

avlöningshänseende jämställas med överingenjörsassistenten. Enahanda

förslag är upptaget även av löneregleringskommittén.

I fråga om distriktsingenjör utom huvudstation erinrar kommittén,

att sådan befattningshavare skulle, enligt de föregående förslagen,

utom den fixa avlöningen åtnjuta tantiem, utgående i förhållande till ökningen

i inkomst för varje år å den vid underlydande stationer försålda energi,

dock med visst maximibelopp.

Då emellertid, säger kommittén, utvecklingsmöjligheterna inom olika

distrikt torde vara väsentligt olika och i många fall underhandlingar, särskilt

med större blivande konsumenter, lära bedrivas genom överingenjören

vid kraftverket eller vattenfallsstyrelsen, har det synts kommittén mindre

lämpligt att använda tantiem såsom avlöningsform för nu ifrågavarande

distriktsingenjörer.

Under förutsättning att tantiemen bortfaller, anser kommittén distriktsingenjör

utom huvudstation böra erhålla enahanda fasta avlöning

som öfveringenjörsassistent och driftingenjör.

Kommitténs tanke, att utesluta tantiemen ur avlöningen åt distriktsingenjör

utom huvudstation innebär en väsentlig avvikelse från föregående

förslag. De av kommittén anförda skälen mot användande i detta fall av

tantiem såsom avlöningsform hava emellertid synts mig så vägande, att

jag icke tvekar att biträda kommitténs uppfattning därutinnan. Tilläggas

kan ock, att, enligt vad jag inhämtat, jämväl från innehavare av nu ifrågavarande

befattningar uttalats önskvärdheten av tantiemens utbytande mot

fast avlöning.

Kommittén:

Departe •

mentschefen:

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Ma,j:ts nåd. proposition Nr 75.

Kommittén:

Departementschefen

:

Kontrollör.

Kommittén:

Mot den av kommittén under antydda förutsättning föreslagna avlöningen

för dessa befattningshavare har jag icke något att erinra. Till

jämförelse ber jag att få framhålla, att enligt den av 1912 års riksdag

fastställda ändringen i avlöningsreglementet för telegrafverket linjeingenjör

vid detta verk åtnjuter i begynnelseavlöning 4,600 kronor och i slutavlöning

6,500 kronor, dock utan bostadsförmån.

Beträffande distriktsingenjören vid huvudstationen i Trollhättan

har kommittén, med hänsyn därtill att honom överordnade ingenjörer

äro placerade å denna ort, funnit, att å bemälde distriktsingenjör

kunna ställas något mindre fordringar än å distriktsingenjör utom huvudstation,

vilken senare måste hava förmåga att kunna i många hänseenden

handla fullt självständigt.

Vid sådant förhållande har kommittén ansett avlöningen till distriktsingenjören

vid huvud stationen kunna sättas till samma belopp, som av kommittén

föreslagits för kanalingenjören eller lägst 4,200 och högst 5,500

kronor, vilket sistnämnda belopp skulle kunna uppnås efter 15 år.

Även i fråga om denne befattningshavares avlöning anser jag mig

kunna tillstyrka kommitténs förslag.

Kungl. Maj:ts förslag vid 1911 års riksdag upptog vidare en kontrollör

och statistiker, som skulle hava till åliggande att under överingenjörsassistentens

ledning sköta bokföringen, debitering av energiavgifter och

statistiken, och skulle avlöningen till honom utgå med lägst 2,400 och

högst 3,400 kronor.

I fråga om nämnda befattningshavare gjordes icke något uttalande

av statsutskottet.

Den organisation av Trollhätte kraftverk, vilken innehålles i Kungl.

Maj:ts berörda förslag, bär i sina huvuddrag varit i tillämpning under de

senaste åren.

Därvid har, såsom av kommittén framhålles, emellertid befunnits, att

den befattning, varom nu är fråga, lämpligen bör ombildas till en befattning

av högre grad, å vilken skulle läggas en del göromål, som nu tillkomma

överingenjörsassistenten. Det arbete, som åligger sistnämnde befattningshavare,

har nämligen yuxit därhän, att detsamma icke vidare kan

utföras av en enda person. Å andra sidan torde arbetet med statistiken

kunna överflyttas från kontrollören till mera underordnade befattningshavare.

Kontrollören skulle vid nyss antydda förhållande icke vidare benämnas

jämväl statistiker. Det vore avsett, att han, med tillhjälp av biträdande

personal, skulle hava att utföra huvudsakligen följande åligganden,

nämligen:

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

33

att registrera ingångna leveranskontrakt samt utskriva och på vederbörligt

sätt annotera tillhörande utanordningar;

att föra bok över utgående beställningsbrev samt emottaga och ordna

inkommande rekvisitionskopior från leverantörer;

att annotera alla inkommande räkningar och tillse, att desamma behandlas

på föreskrivet sätt i och för kollationering och litterering av

vederbörande arbetsledare, avförande ur beställningsbok och attestering;

att uträkna och utskriva avlöningslistor, för kraftverkets personal;

att föra bok över samtliga debiteringar, som skola verkställas i enlighet

med uppgifter å räkningar, avlöningslistor och förrådsrapporter, samt

utskriva räkningar;

att registrera träffade uppgörelser om energileveranser, sammanföra

mätareavläsningar över abonnenternas energiförbrukning, uträkna abonnenternas

avgifter och därå utskriva räkningar;

att övervaka skötseln av kraftverkets huvudförråd beträffande mottagande

och utlämnande av materiel och densammas vård å förrådet samt

anmäla, när materiel behöver inköpas;

att föra fördelningsbok över kraftverkets utgifter och inkomster samt

däröver upprätta månadsrapporter; och

att föra erforderliga materialie- och inventarieböcker.

Vid nämnda arbeten skulle kontrollören hava till sin hjälp en bokhållare

av l:a graden och en av 2:a graden jämte erforderligt antal övriga

biträden.

Av innehavaren utav den ifrågavarande kontrollörsbefattningen lärer

höra fordras, att han förvärvat en god köpmannautbildning samt att han

arbetat inom den elektriska branschen.

Kommittén har ansett sig böra tillstyrka kontrollörstjänstens ombildning

på sätt nu antytts. Därigenom skulle även överingenjörsassistenten

kunna befrias från vissa göromål, vilkas utförande icke direkt kräva

ingenjörsutbildning.

Vad avlöningsförmånerna till den nu ifrågavarande befattningshavaren

beträffar, anser kommittén dessa med hänsyn till den förändrade ställning,

som sålunda för honom ifrågasatts, böra bestämmas ej oväsentligt högre än

enligt Kungl. Maj:ts föregående förslag. Kommittén har tänkt sig en fast

avlöning av lägst 3,000 och högst 4,200 kronor eller samma belopp, som

i Kungl. Maj:ts omförmälda, förslag upptagits för kassören å räkenskapsavdelningen.

Den av kommittén sålunda föreslagna ombildningen av nu ifrågavarande

befattning synes mig vara i allo ändamålsenlig. Framhållas må

särskilt, att genom denna anordning en ej obetydlig lättnad skulle kunna

Bihang til! Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 44 käft. (Nr 75.) 5

Departementschefen

:

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.

Bokhållare.

Driftverk
mästare.

Maskinist.

beredas överingenjörsassistenten, vilken därigenom skulle kunna bliva i

tillfälle att mera ägna sig åt rent tekniska uppgifter. Då, såsom kommittén

påpekat, av kontrollören bör fordras en viss specialutbildning, torde

avlöningsförmånerna ingalunda kunna sättas lägre än de av kommittén

föreslagna.

Såsom redan antytts, skulle kontrollören till sin hjälp hava bokhållare

av i:a och 2:a graden. Avlöningen till dessa hava upptagits till samma

belopp som för motsvarande befattningshavare vid kanalverket.

Uti Kungl. Maj:ts förslag av år 1911 upptogos vidare drif''tv er hn Hatare

samt maskinister av l:a och 2:a graden. Maskinisterna handhava den närmaste

skötseln av kraftstationen och driftverkmästarna tjänstgöra såsom

förmän för maskinisterna.

Avlöningarna skulle enligt 1911 års proposition utgå med lägst

2,400 och högst 3,800 kronor till driftverkmästare samt lägst 1,500 och

högst 2,400 kronor till maskinist av l:a graden och lägst 1,140 och högst

1,650 kronor till maskinist av 2:a graden.

Till jämförelse meddelade departementschefen, att lokomotivförare

och maskinister vid statens järnvägar i avlöning åtnjöte lägst 1,200 och

högst 2,100 kronor om året, vartill för lokomotivförare komme en del

extra inkomster i form av milpenningar. Lokomotivmästare, som å de

större lokomotivstationerna hade befäl över därstädes anställd lokom otivoch

stallpersonal, uppbure i årlig avlöning lägst 1,800 och högst 3,000

kronor.

Departementschefen framhöll vidare, att det syntes vara av stor vikt,

att avlöningarna för maskinister och driftverkmästare vid kraftverket bestämdes

till sådana belopp, att man kunde till de ansvarsfulla befattningarna

erhålla verkligt dugande och pålitlig personal. Anläggningens livsfarlighet

påfordrade nyktert, rådigt och elektriskt välutbildat folk. För

att ej ligga under i konkurrensen måste staten jämväl taga i betraktande

de avlöningsbelopp, som betalades vid enskilda företag av ifrågavarande

beskaffenhet.

I fråga om den föreslagna avlöningen till driftverkmästare yttrade

statsutskottet, att, då av dessa befattningshavare i allmänhet icke syntes

krävas någon teknisk utbildning, utskottet ansett denna avlöning väl

hög. I anledning därav och då det icke syntes förefinnas något särskilt

skäl att sätta slutavlöningen för driftverkmästarna högre än för den

säkerligen mer svårbesatta instrumentmakarbefattningen, för vilken slutavlöningen

av Kungl. Maj:t upptagits till 3,400 kronor, hade utskottet

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

35

ansett, att den sista av de för driftverkmästarna föreslagna avlöningsförhöjningarna

borde utgå och deras slutavlöning sättas till 3,400 kronor.

Vidkommande avlöningen till maskinister uttalade statsutskottet, att

det syntes fullt tillräckligt, om siutavlöningen till maskinist av l:a graden

uppginge till allenast 2,100 kronor.

Kommittén har för sin del anslutit sig till de av statsutskottet beträffande

driftverkmästare föreslagna avlöningssatserna, dock med iakttagande

att perioderna för avlöningsförhöjning genomgående satts till tre år.

Den av statsutskottet ifrågaställda nedsättningen av slutavlöningen

för maskinist av l:a graden har kommittén däremot icke ansett sig kunna

tillstyrka.

Enligt vad för kommittén framhållits — säges det i kommitténs betänkande

— skulle nämligen en nedsättning av avlöningen för dessa maskinister

verka därhän, att befattningarna icke bleve begärliga för de bästa bland

maskinistpersonalen, utan dessa, såsom redan i flera fall skett, komme

att söka anställning i privat tjänst, där de kunde erhålla väsentligt högre

avlöningsförmåner.

Kommittén har under åberopande härav i sitt förslag upptagit slutavlöningen

för maskinist av l:a graden till 2,400 kronor. Med" hänsyn

dels till införandet av den nya klassen med 1,950 kronors avlöning och

dels till förlängningen i tiden för intjänande av slutavlöningen genom

bestämmande av genomgående treårsperioder för avlöningsförhöjning har

kommittén ansett sig böra sätta begynnelseavlöningen för samma befattningshavare

till 1,650 kronor.

I fråga om avlöningen till maskinister av 2:a graden har kommittén

icke vidtagit annan ändring än beträffande längden av perioderna för

intjänande av ålderstillägg.

Mot kommitténs förslag i fråga om slutavlöningen för driftverk
CD

CD O

mästare har vattenfallsdirektören reserverat sig och yrkat, att berörda avlöning

måtte bestämmas till 3,800 kronor.

I sådant hänseende har vattenfallsdirektören erinrat, hurusom enligt

Kungl. Maj:ts år 1911 framlagda förslag slutavlöningen skulle utgöra 3,800

kronor, men att statsutskottet föreslog nedsättning av nämnda avlöning till

3,400 kronor.

Då kommittén — framhåller reservanten — anslutit sig till statsutskottets

förslag i fråga om slutavlöningen, men infört tre 3-årsperioder

för avlöningsförhöjning i stället för statsutskottets tre perioder om respektive

2, 3 och 3 år, innebär detta givetvis en ytterligare försämring för

befattningshavaren.

Kommittén

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Departe
mentschefen
-

Instrument
makare.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

Gent emot de av statsutskottet anförda skäl för nedsättningen av

slutavlöningen hävdar reservanten, dels att verkmästarbefattningarna kräva

en icke obetydlig teknisk utbildning, fastän den visserligen icke behöver

vara av annan än huvudsakligen praktisk art, dels att verkmästarbefattningarna

i så måtto kunna vara mera svårbesatta än instrumentmakarbefattningen,

som de förra kräva vissa befälsegenskaper och äro mera ansträngande

och enerverande, alldenstund verkmästarna äro sysselsatta vid

kraftverkets kontinuerliga drift med vad därav följer av livsfara och ansvar,

påpasslighet och uthållighet.

Med hänsyn härtill och till vad av enskilda betalas för motsvarande

befattningar, och då det, vore av särskilt stor vikt att erhålla driftverkmästare

av bästa beskaffenhet, har reservanten icke ansett sig kunna biträda

kommitténs förslag i denna punkt.

Vattenfallsstyrelsen har jämväl, i anslutning till vattenfallsdirektörens

nyssberörda yrkande, och under åberopande av de utav denne anförda skäl,

hemställt att slutavlöningen till driftverkmästare måtte sättas till 3,800 kronor.

Skulle, yttrar styrelsen vidare, betänkligheter möta mot bifall ti.''

förslaget om höjning av driftverkmästares slutavlöning på den grund, att

driftverkmästare — i olikhet mot andra tjänstemän vid statens vattenfallsverk,

som skulle få eu begynnelseavlöning av 2,100 kronor eller därutöver

enligt detta förslag skulle erhålla fyra avlöningsförhöjningar,

ville styrelsen så mycket hellre tillstyrka, att den fasta begynnelse avlöningen

för driftverkmästare måtte bestämmas till 2,700 kronor, som därigenom

skulle beredas större möjlighet att vid statens vattenfallsverk fästa

de mest dugande aspiranter å dylika befattningar.

Då jag nu går att angiva min ståndpunkt i fråga om avlöningen

till driftverkmästare, anser jag mig böra villigt erkänna att de motiv för

den högre avlöningen, som anförts av vattenfallsstyrelsen, synts mig beaktansvärda.

Att emellertid för ifrågavarande befattningar, för vilka icke

lärer erfordras någon högre teoretisk utbildning, sätta avlöningen högre

än vad av statsutskottet föreslagits och kommittén tillstyrkt, anser jag

åtminstone för det närvarande, innan ytterligare erfarenhet vunnits, knappast

vara erforderligt. Jag får alltså hemställa, att för driftverkmästare

må sättas eu avlöning av lägst 2,400 och högst 3,400 kronor

Jämväl ifråga om avlöningen till maskinister av l:a och 2:a graden

ansluter jag mig till kommitténs förslag.

Instrumentmakar en skall sköta underhåll, justering och reparation

av alla för uppmätning hos abonnenter avsedda mätare med tillbehör samt

reparation och justering av finare instrument å stationerna.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

37

Bcgynnclser- v] Gill ngen för denne befattningshavare skulle enligt Kungl.

Maj:ts förslag av år 1911 utgöra 2,400 kronor och slutavlöningen 3,400

kronor.

De av Kungl. Maj:t föreslagna avlöningssatserna bibehöllos uti statsutskottets

förslag.

Då, enligt vad kommittén inhämtat, instrumentmakarbefattningen

icke lärer kunna rekryteras inom verket, utan för denna befattning lämpliga

personer måste sökas från andra håll och äro synnerligen eftersökta,

har kommittén icke haft något att erinra mot de nämnda begynnelse- och

slutavlöningarna. Genomgående hava emellertid tillämpats treårsperioder

för intjänandet av avlöningsförhöjning.

Vad kommittén sålunda föreslagit har icke givit mig anledning till

anmärkning från min sida.

1 Kungl. Maj:ts vid 1911 års riksdag framlagda förslag upptog©»

ytterligare övermontör och montör.

Övermontör har till åliggande att inkoppla nya mätare hos abonnenterna,

, tva gånger i månaden verkställa avläsning av alla abonnenternas

mätare, uppsöka och avhjälpa fel i de lokala distributionsnäten, leda utvidgnings-

och reparationsarbeten samt utföra föreskrivna kvartalsbesiktningar

in. m. Montör biträder med dessa för övermontör specificerade

arbeten under övermontör, där sådan finnes, och i övrigt direkt

under distriktsingenj ör.

Avlöningen blev 1911 av Kungl. Maj:t föreslagen till lägst 1,800 och

högst 2,700 kronor för övermontör samt lägst i,260 och högst 1,800

kronor för montör.

Vidkommande de sålunda föreslagna avlöningarna anmärkte statsutskottet,

att övermontörens avlöning syntes avsevärt hög. Utskottet hade

fördenskull ansett sig böra föreslå en nedsättning sålunda, att begynnelseavlöningen

bestämdes till 1,650 och slutavlöningen till 2,400 kronor.

Kommittén har emellertid, med hänsyn till vikten av att för befattning

såsom övermontör må kunna vara att tillgå lämplig person, icke

ansett sig kunna förorda deri av statsutskottet ifrågasatta sänkningen av

avlöningen._ Det har av kommittén framhållits, att fråga härvidlag är

om befattning, vars innehavare icke ständigt kan övervakas av distriktsingenj

ör, utan måste handla pa eget ansvar särskilt vad mätaravläsningarna

beträffar och jämväl hava förmåga såsom arbetsledare.

De år 19 i 1 av Kungl. Maj:t föreslagna begynnelse- och slutavlöningarna

för såväl övermontör som montör har kommittén funnit väl avvägda. Genom

införandet av klassen med 1,950 kronors avlöning hava emellertid

Kommittén:

Departe
mentschefen
-

Övermon
tör.

Montör.

Kommittén:

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

Departe
-

Repara
tionsmäs
tare.

(förman å

reparationsverkstad.

)

Kommittén:

Departe
mentschefen
-

Staiions
mästare.

(Stations
förmau.

)

antalet avlöningsförhöjningar även för övermontör i kommitténs förslagkunnat

sättas till fyra i stället för tre enligt Kungl. Maj:ts berörda

förslag. För såväl övermontör som montör hava i kommitténs förslaggenomgående

beräknats treårsperioder för intjänande av avlöningsförhöjning.

Kommitténs förslag, vilket sålunda i huvudsak överensstämmer med

det av Kungl. Maj:t förut framlagda förslaget, synes mig böra följas.

Till belysning av omfattningen av övermontörernas arbetsområde vill

jag påpeka, att för närvarande allenast två övermontörer äro anställda vid

Trolliiätte kraftverk och därunder hörande anläggningar.

Vidare skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag av år 1911 finnas en befattningshavare

med benämning förman å reparationsverkstad, till vilken

avlöningen skulle utgå med lägst 1,500 och högst 2,400 kronor eller enahanda

belopp, som då av Kungl. Maj:t. föreslagits för maskinist, av l:a graden.

Enligt vad förut omnämnts, föreslog statsutskottet sänkning av

slutavlöningen för maskinist av l:a graden till 2,100 kronor. Samma slutavlöning

ansåg statsutskottet även böra tillkomma förman å reparationsverkstad.

Kommittén anför nu, att då, enligt vad kommittén inhämtat, ungefår

enahanda fordringar i avseende å maskinkännedom och erfarenhet lära

böra ställas å den befattningshavare, varom nu är fråga, som å maskinist

av l:a graden, har kommittén ansett nämnda bägge befattningar jämväl

böra i avlöningshänseende likställas. Avlöningen skulle alltså, på sätt kommittén

redan föreslagit för maskinist av l:a graden, utgå med lägst 1,650

och högst 2,400 kronor.

Beträffande benämningen å befattningshavaren i fråga har kommittén,

med hänsyn därtill att hans verksamhet icke blott är förlagd till reparationsverkstaden

utan även utom densamma samt att hans tjänst snarare

har karaktären av en verkmästarbefattning än en förmansbefattning,

funnit benämningen »reparationsmästare» lämpligare.

Jag ansluter mig till kommitténs förslag beträffande ifrågavarande

: befattningshavare.

För den närmaste skötseln av de under vederbörande distriktsingenjörer

lydande sekundär- och tertiärstationerna voro i Kungl. Maj:ts föregående-

förslag upptagna station sförmän, med en avlöning av lägst 1,800

och högst 2,700 kronor.

Statsutskottet ansåg sig böra i avseende å stationsförmannen föreslå

enahanda nedsättning i avlöningen som beträffande övermontören, vilken

då av Kungl. Magt i avlöningshänseende likställts med stationsförmannen.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kung!. Majds nåd. proposition Nr 75. 39

Med tillämpning därav skulle dessas begynnelseavlöning sättas till 1,650

och deras slutavlöning till 2,400 kronor.

I fråga om stationsförmannen, vilka enligt kommitténs mening riktigare

borde benämnas stationsmästare, bär kommittén framhållit, att de

äro ensamma ansvariga för den dagliga skötseln av sekundärstationerna

med dessas livsfarliga anordningar. Deras befattning med tertiärstationerna

inskränker sig till att de några gånger i månaden tillse dessa stationer,

för vilkas skötsel eljest icke erfordras någon personal.

Att stationsmästarbefattningarna — säger kommittén — måste besättas

med fullt pålitliga personer, framgår tydligt därav, att de distriktsingenjörer,

vilka äro deras närmaste överordnade, icke oftare än omkring

tre gånger i månaden äro i tillfälle att inspektera vederbörande sekundär1

station. På grund av tjänstens art äro stationsmästarna så bundna vid

sin station såväl dag som natt, att de icke kunna ens för en kortare

stund avlägsna sig från stationsområdet utan att annan kompetent person

sättes i deras ställe.

Då stationsmästarna, yttrar kommittén vidare, måste vara i detalj

förtrogna med de lokala förhållandena vid vederbörande sekundärstation,

är det vidare av största vikt att de så länge som möjligt stanna i sina

befattningar. Ombyte av personal å dessa platser lärer ock vara till större

olägenhet än beträffande någon annan därmed jämförlig befattning. Emellertid

hava redan två av befattningshavarna i fråga lämnat sin tjänst för

att tillträda bättre avlönade befattningar på annat håll. Deras utbildning

gör dem nämligen synnerligen eftersökta såsom högspänningsmontörcr

hos firmor för elektriska anläggningar.

Med hänsyn till det anförda anser kommittén det icke vara rådligt

att nedsätta avlöningen under den av Kungl. Maj:t förut föreslagna. Kommittén

har fördenskull i sitt förslag upptagit stationsmästarnas avlöning till

samma belopp som kommittén föreslagit för övermontör.

I likhet med kommittén finner jag tvingande skäl föreligga, att avlöningen

för dessa viktiga befattningar bestämmes så, att man må kunna

till dem förvärva kompetenta personer och att dessa så länge som möjligt

kvarstanna i sina befattningar. Jag anser mig fördenskull böra förorda

kommitténs förslag i fråga om avlöningen. Jämväl den av kommittén

ifrågaställda benämningen »stationsmästare» för ifrågavarande befattningshavare

synes mig lämplig.

Aven vid kraftverket skulle finnas anställda kvinnliga kontorsskrivare.

Avlöningen till dessa har satts till enahanda belopp som för motsvarande

befattningshavare vid kanalverket.

Kommittén:

Departe
mentschefen
-

Kvinnlig

kontor sskrivare.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

Vakt. I Kungl. Maj:ts förslag år 1911 voro bland personalen vid kraftverket

jämväl upptagna telefon-, port- och dammvakter med samma fasta avlöning

som för vakter vid kanalverket.

I nu föreliggande förslag har även tillämpats denna grundsats. Av

enahanda anledning, som förut anförts beträffande motsvarande befattningshavare

vid kanalverket, har emellertid benämningen å

kategori av tjänstemän ansetts böra ändras till enbart »vakter».

Vidkommande det uti Kungl. Maj:ts föregående förslag under § .1

upptagna tilläggsarvodet till vissa vakter vid kraftverket och räkenskapsav
l

hänvisa till vad under § 14 kommer att anföras.

ifrågavarande

delningen

tillåter jag

jroiihätte Den till Trollhätteverken hörande räkenskapsavdelningen förestås av

r°avdelning. ^etl 1 1905 års stat för Trollhätte kanal- och vattenverk upptagne kamreKontorschef.

raren- Enligt denna stat tillkommer honom avlöning av lägst 4,500 och

(Byrådirek- högst 5,500 kronor.

tör. Kamrer.) [ propositionen vid 1911 års riksdag framhölls, att hans arbete

under senare tiden högst betydligt ökats, bland annat genom egnahemsrörelsen

vid Trollhättan och de därmed sammanhängande byggnadslånen.

Sedan leverans av elektrisk energi börjat från den störa kraftstationen, hade

jämväl den honom åliggande penningförvaltningen och kassakontrollen väsentligen

tillväxt. Av vattenfallsstyrelsen hade därför föreslagits, att kamreraren,

under namn av byrådirektör, skulle erhålla en avlöning av lägst

5,500 och högst 7,000 kronor. Styrelsen hade därvid jämväl tagit hänsyn

till att han såsom chef för räkenskapsavdelningen icke borde i avlöningshänseende

alltför mycket ställas efter cheferna för kanal- och kraftverken.

Då emellertid byrådirektörerna vid statens järnvägar endast hade en

avlöning av lägst 4,800 och högst 5,700 kronor, och då vidare chefskapet

för ifrågavarande räkenskapsavdelning, ehuru av stor betydelse för vattenfallsverket,

dock icke för att rätt handhavas krävde en person med den

utbildning, som måste fordras beträffande överingenjörerna vid kanal- och

kraftverken, hade vederbörande departementschef ansett, att avlöningen till

räken skap sav delningen s chef kunde nedsättas till lägst 4,600 och högst

6,000 kronor.

I Kungl. Maj:ts då framlagda förslag upptogs ock avlöningen till

bemälde tjänsteman på sätt departementschefen ifrågasatt.

Statsutskottet fann icke något särskilt skäl angivet att benämna

kamreraren byrådirektör utan upptog för sin del honom under benämning

kamrerare och föreståndare för räkenskapsavdelningen. Den av Kungl.

Maj:t då för honom föreslagna avlöningen syntes utskottet, i betraktande av

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

de kvalifikationer, som för befattningen erfordrades, alltför hög, och fann utskottet

det vara tillfyllest, om hans slutavlöning komme att stanna vid

5,500 kronor.

Enligt instruktionsbestämmelser, utfärdade av vattenfallsstyrelsen,

åligger det ifrågavarande tjänsteman, bland annat,

att bereda och, när vattenfallsdirektören det påkallar, inför vattenfallsstyrelsen

eller vattenfallsdirektören föredraga de ärenden, som tillhöra

kamrerarens tjänstebefattning;

att föra befäl över den ä räkenskapskontoret anställda personalen

samt, i vad som rör bokföring, statistik och uppbörd, över den å kanalstationerna

anställda personalen;

att hava tillsyn över Trollhätte kanal- och vattenverks bokföring

samt därvid tillse, att vattenfallsstyrelsens och vattenfallsdirektörens beslut

bliva vederbörligen iakttagna;

att meddela sådana detalj bestämmelser, som utgöra omedelbar tilllämpning

av vattenfallsstyrelsens och vattenfallsdirektörens beslut eller av

gällande instruktioner och föreskrifter i vad de röra kamrerarens verksamhetsområde;
att

upprätta verkets räkenskaper för varje år;

att för varje månad till vattenfallsdirektören avlämna dels rapporter

över verkets inkomster och utgifter under månaden, dels översikter över

verkets ekonomiska ställning vid månadens slut;

att med kontrasignation av kassakontrollanten utfärda anvisningar

till utbetalning av de för verkets räkning i bankinrättning innestående

medel;

att minst en gång i månaden å olika tider verkställa inventering

av verkets kassor samt däröver upprätta instrument, som insändes till

vattenfallsstyrelsen;

att granska de av kassören upprättade dagliga kassarapporterna;

att två gånger i månaden avgiva rapport över kanaluppbörden;

att föra förberedande underhandlingar angående försäljning, utarrendering

eller annan upplåtelse av tomter inom Trollhättans planlagda

område eller av egnahemstomter och angående utlämnande av egnahemslån,

samt att för verkets räkning underteckna avtal om uthyrande av lägenheter

i de byggnader, som stå under kamrerarens vård;

att vårda brandförsäkringsbrev, inteckningar, kontrakt och andra

värdehandlingar ävensom övriga till verkets arkiv hörande handlingar, i

den mån dessas vård ej åligger överingenjören vid kanalverket;

att i god tid till vattenfallsstyrelsen anmäla, när åtgärd behöver

vidtagas för förnyande eller bibehållande av värdet utav de inteckningar

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 44 käft. (Nr 75.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 75.

Kommittén:

Departe
mentschefen
-

Kassör.

och övriga värdehandlingar, som av kamreraren skola förvaras, samt därvid

särskilt tillse, att borgensförbindelse, som ingåtts för fullgörande av

förpliktelse mot staten, icke försämras eller preskriberas;

att besluta i de ärenden, vilkas avgörande vattenfallsstyrelsen eller

vattenfallsdirektören överlämnar till kamreraren; samt

att i övrigt handlägga de ärenden, som vattenfallsstyrelsen eller

vattenfallsdirektören hänskjuter till kamreraren.

Vidkommande nu till en början benämningen å ifrågavarande befattningshafvare

har kommittén, i likhet med statsutskottet, funnit titeln

byrådirektör mindre lämplig. För sin del har kommittén velat föreslå

bensinnina;en kontorschef.

Med hänsyn till ifrågavarande befattningshavares ställning, såsom

föreståndare för en hel avdelning vid verket, och med avseende jämväl å

det med samma befattning förenade ansvaret har kommittén ansett slutavlöningen

för befattningen icke böra sättas lägre än som upptagits i Kungl.

Maj:ts berörda förslag. Perioderna för avlöningsförh öfning, vilka i Kungl.

Maj:ts förslag satts till respektive 2, 3 och 3 år, har kommittén emellertid

ansett böra omfatta 5 år vardera. Slutavlöningen skulle alltså enligt kommitténs

förslag uppnås först efter 15 år i stället för efter 8 år enligt

Kungl. Maj:ts nyssnämnda förslag.

Deri av statsutskottet vid 1911 års riksdag förordade nedsättningen

av slutavlöningen för ifrågavarande befattningshavare torde väsentligen haft

sin grund i den uppfattningen att personen ifråga allenast skulle hava att

utföra rena kamrerargöromål. Så är emellertid ej fallet, utan han är chef

för eu hel avdelning av Trollhätteverken, och åligger honom såsom sådan

ett ej obetydligt ansvar. Vid sådant förhållande och då Riksdagen år 1912

för den i viss mån jämförliga, kontorschefsbefattningen vid telegrafverkets

verkstad bestämt en slutavlöning av 6,000 kronor, torde slutavlöningen

för nu ifrågavarande befattning böra sättas till samma belopp. Detta överensstämmer

också såväl med vad Kungl. Maj:t vid 1911 års riksdag föreslog,

som med kommitténs nu avgivna förslag. Emellertid synes man kunna

såtillvida tillmötesgå statsutskottets krav på minskade avlöningsförmåner,

att tiden för slutavlöningens uppnående i enlighet med kommitténs förslag

utsträckes från 8 till 15 år.

Deri av kommittén föreslagna benämningen »kontorschef» synes mig

lämplig, då densamma tydligt angiver befattningshavarens tjänsteställning.

Kassören vid Trollhätte kanal- och vattenverk, som tillika är bokhållare,

åtnjuter enligt den av Riksdagen år 1905 godkända staten en avlöning av

lägst 2,500 och högst 3,100 kronor samt 500 kronor i felräkningspenningar.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

43

I Kungl. Maj:ts år 1911 framlagda förslag upptogs avlöningen för

kassör till lägst 3,000 och högst 4,200 kronor jämte 500 kronor i felräkningspenningar.

Mot Kungl. Maj:ts berörda förslag fann statsutskottet icke något att

erinra.

Även i kommitténs förslag hava de nämnda avlöningssatserna bibe- Kommittén:

hållits. I fråga om perioderna för intjänande av avlöningsförhöjning, vilka

enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle omfatta resp. 2, 3 och 3 år, har kommittén

däremot vidtagit den ändring, att jämväl den första perioden satts

till o ar.

Häremot har jag icke något att erinra. Departe
mentschefen
I

gällande, av Riksdagen år 1905 godkända avlöningsstat för Trolihätte Revisor och

kanal- och vattenverk är uppförd en Icontrollinspektor och materialförval- inspektor

tare, tillika bokhållare, med en avlöning av lägst 2,500 och högst 3,100

kronor. I egenskap av kontrollinspektor åligger honom, bland annat, att

tillse och undersöka, att de till uppbördskontoret från fartygen inlämnade

fraktsedlar och fraktuppgifter överensstämma med den last, fartygen verkligen

innehava.

Denna befattning skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag av år 1911

förändras till en revisors- och kontrollinspektorsbefattning med avlöning

av lägst 2,400 och högst 3,400 kronor.

Det framhölls därvid av departementschefen, att denne befattningshavare

borde i likhet med andra statens revisorer hava anm är kningspro vision

enligt vanliga grunder. Därjämte borde i avlöningsreglementet intagas

bestämmelse om att kontrollinspektoren liksom annan vid vattenfallsverket

anställd tjänsteman ägde, i förekommande fall, uppbära den andel i straffavgift,

som enligt av Kungl. Maj:t fastställt reglemente tillkomme tjänsteman,

vilken upptäckt försök att undandraga statsverket föreskrivna kanalavgifter.

Bestämmelser rörande nämnda an märkningsp ro vision och andel i

straffavgift voro då också intagna i Kungl. Maj:ts förslag till avlöningsreglemente,

§ 14.

Från statutskottets sida gjordes icke någon anmärkning i avseende

å Kungl. Maj:ts berörda förslag beträffande revisorn och kontrollinspektorn.

I fråga om de ändrade åligganden, som skulle tillkomma nämnde Kommittén:

befattningshavare, har kommittén icke haft något att erinra. Däremot

har det synts kommittén som skulle — med fullföljande av den sedan

lång tid tillbaka inslagna vägen att efter hand indraga vederbörande statstjänstemän

förut tillkommande andelar i böter — det ej vidare vara lämp
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 75.

ligt att bland nu ifrågavarande befattningshavares avlöningsförmåner komrne

att ingå andel i straffavgifter, ådömda trafikanter.

Straffavgift, varom här är fråga, utgår enligt huvudsakligen följande

grunder.

Om fartygs last befinnes vara annan eller större än av befälhavaren

uppgivits, skall för överskott, om det ej å någon vara överstiger fem

procent, erläggas endast enkel avgift, men för befintligt större överskott

tiodubbel avgift. Av nämnda straffavgift tillfaller hälften den tjänsteman,

som upptäckt förhållandet, och hälften kanalverket.

Sker emellertid upptäckten först sedan fartyg lämnat kanalen —

detta lärer i allmänhet vara fallet — är befälhavaren förfallen till samma

ansvar, men skola då två tredjedelar av den tiodubbla avgiften tillfalla

angivaren.

Dessa sistnämnda angivarandelar utgå i regeln till kontrollinspektoren.

De denne tillkommande andelarna hava under tioårsperioden 1902

—191 i uppgått till:

År

1902 .......

.......1,438

kronor

»

1903 .......

.......1,186

»

1904 .......

.......1,617

»

»

1905 .......

....... 582

1906 .......

.......2,570

»

»

1907 .......

........1,652

»

y>

1908 .......

.......2,022

»

»

1909 .......

.......2,018

»

»

1910.......

.......1,542

» ■

1911.......

.......2,958

»

eller i medeltal för nämnda period 1,758 kronor.

Att andelarna i straffavgifter, säger kommittén, icke stå i något rimligt

förhållande till det av kontrollinspektoren uti ifrågavarande hänseende

i tjänsten nedlagda arbetet, därpå kunna flertalet av nyssnämnda siffror,

ipen i all synnerhet siffror för åren 1897 och 1901 tjäna såsom exempel.

År 1897 erhöll nämligen kontrollinspektoren 11,506 kronor och år 1901

6,110 kronor; detta lärer dock hava berott på alldeles särskilda förhållanden.

Utan att vilja yttra sig i fråga om straffavgifternas fortfarande utgående,

vare sig efter nu gällande eller efter förändrade grunder, har

kommittén emellertid hemställt, att andel i straffavgifter icke vidare må

tillkomma personal vid Trollhätte kanalverk.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.

Under erinran att andel i straffavgifter hittills utgjort eu betydande

inkomstkälla för kontrollinspektoren, har kommittén framhållit, att, därest

sådan andel icke vidare skulle komma att utgå, hänsyn därtill borde tagas

vid bestämmande av den fasta avlöningen.

Kommittén har ock under angivna förutsättning ansett sig böra i

sitt förslag uppföra revisorn och kontrollinspektoren med en avlöning av

lägst 3,000 och högst 4,200 kronor eller enahanda avlöning, som enligt

kommitténs förslag skulle utgå till kontrollör och till kassör.

Vidkommande kommitténs förslag att borttaga deir nu gällande och

i Kungl. Maj:ts förslag av år 1911 bibehållna bestämmelsen därom, att

kontrollinspektoren likasom annan vid verket anställd person skulle äga

uppbära andel i straffavgifter, har vattenfallsstyrelsen i sitt nu föreliggande

yttrande uttalat, att styrelsen ställde sig mycket tveksam angående lämpligheten

av kommitténs berörda förslag. Det kunde nämligen tilläventyrs

befaras, att denne därigenom kunde bliva mindre nitisk i sin strävan att

beivra avgivandet av felaktiga lastuppgifter, i synnerhet som den anmärkningsprovision,

som därför skulle tillkomma honom, antagligen komme att

uppgå till endast obetydliga belopp. Den olägenhet, som förefunnes med

nu gällande bestämmelser, att kontrollinspektorens provision för en enda

anmärkning — såsom framgår av siffrorna för åren 1897 och 1901

kunde uppgå till betydande belopp, vilka icke stode i någon rimlig proportion

till hans därå nedlagda arbete, ansåge vattenfallsstyrelsen bliva i

väsentlig mån undanröjd, om det provisionsbelopp, som tillkomme kontrollinspektoren

för varje särskild anmärkning, begränsades till exempelvis

högst 500 å 1,000 kronor. _ _

En annan utväg vore att sänka kontrollinspektorens andel i straffavgiften

till ett lägre kvottal än nu. Genom båda dessa sätt för frågans

ordnande skulle man enligt styrelsens mening i högre grad än enligt

kommittéförslaget bibehålla fördelen med det nuvarande systemet att bevara

kontrollinspektorens intresse för framställande och fullföljande av

anmärkningar mot felaktiga lastuppgifter. Därest något av de sålunda

ifrågasatta alternativen valdes, borde dock den förut för kontrollinspektoren

föreslagna fasta avlöningen höjas.

Därest det, yttrar styrelsen vidare, av principiella skäl skulle anses

lämpligt att efter" hand inom statsförvaltningen borttaga vederbörande

tjänstemän förut tillkommande andelar i böter, anser sig dock styrelsen,

med hänsyn jämväl till de svårigheter, som emellanåt förefinnas att avgöra,

huruvida den felaktiga lastuppgiften avgivits av förbiseende eller om

någon avsikt förelegat att undandraga Trollhätte kanal verk föreskrivna kan al - umgälder, icke böra för sin del motsätta sig kommitténs förslag i denna del.

Vattenfallsstyrelsen

:

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Majtis nåd. proposition Nr 75.

Departe
mentschefen
-

Bokhållare.

Kvinnlig

kontors
skrivare.

Valet.

För min del måste jag ställa mig på kommitténs ståndpunkt, att de

'' straffavgifter, varom här är fråga, icke böra tillkomma vederbörande tjänsteman.

Dennes avlöning bör enligt min mening bestämmas oberoende av

en dylik sportel. Och man måste ovillkorligen ställa den fordran på en

statstjänare i nu förevarande ställning, att han med lika nit och kraft

fullgör sitt åliggande med avseende å kontrollen av fartygslasterna, vare

sig han därav bär särskild ekonomisk fördel eller ej. Jag tillstyrker därför

kommitténs förslag i denna del. Huruvida och under vilken form

dylika straffavgifter fortfarande böra stadgas, är en fråga, som i detta

sammanhang ej kan upptagas till vidare behandling. Denna fråga torde

emellertid framdeles få ytterligare utredas. Mot de av kommittén föreslagna

avlöningssatserna för kontrollinspektoren har jag icke något att

erinra.

Till räkenskapsavdelningen skulle vidare höra bokhållare av l:a och

2:a graden samt kvinnliga kontorssknvare.

Slutligen skulle den vaktmästare, som tjänstgör i administrationsbyggnaden

i Trollhättan, uppföras å denna avdelning under benämningen

vakt.

Avlöningarna till bokhållare och kvinnliga kontorsskrivare hava upptagits

till samma belopp som för motsvarande befattningshavare vid kanalverket

och kraftverket. Vakten vid administrationsbyggnaden torde i avlöningshänseende

böra likställas med portvakt vid kraftverket.

Såsom bilaga till detta protokoll torde få fogas en sammanställning

av fasta avlöningar till tjänstemän vid statens vattenfallsverk enligt vattenfallsstyrelsens

förslag år 1909 samt enligt Kungl. Maj:ts och statsutskottets

förslag år 1911 ävensom enligt mitt, med löneregleringskommitténs över
O

o 7 O O

omstämmande förslag. 1

1 § 4 innehållas bestämmelser i fråga om antalet olika befattningshavare.

Beträffande motsvarande paragraf (§ 3) i vattenfallsstyrelsens i skrivelsen

den 17 mars 1909 framlagda förslag anförde styrelsen, att det läge

i sakens natur, att, i den mån staten alltmera tillgodogjorde sig vattenkraften,

även antalet av tjänstemän för de olika verkens drift komme att

ökas. För de viktigare befattningarna syntes det i allmänhet icke erbjuda

alltför stora svårigheter att beräkna deras antal så tidigt, att förslag om

erforderliga nya befattningar kunde föreläggas Riksdagen föregående år.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

47

Däremot ansåg styrelsen det höra överlämnas åt Kungl. Maj:t att

med avseende på antalet ordinarie tjänster av lägre grad utöva beslutanderätten,

liksom vid statens järnvägar vore förhållandet. Då i allt fall anslagen

till avlöningar vid statens vattenfall sverk borde beräknas såsom förslagsanslag,

skedde därigenom knappast någon annan ändring, än att större

lätthet vunnes att vid uppgörande av det definitiva, statförslaget för ett år

taga hänsyn till det av förhållandenas utveckling skapade behovet.

Vid ärendets föredragning den 17 februari fåll förklarade departementschefen,

att han ansåge det lämpligt att, i likhet med vad som ägde

rum vid statens järnvägar, Kungl. Maj it medgåves rätt att bestämma antalet

lägre befattningshavare vid statens vattenfallsverk. I den mån nämnda

verk utvidgades, måste nya sådana befattningshavare anställas, och det

skulle mången gång kunna medföra svårighet, om varje sådan ökning av

de lägre tjänstemännen måste underställas Riksdagens prövning.

Departementschefen, erinrade i detta hänseende, att, vad anginge förmän

och vakter vid Trollhätte kanalverk, Riksdagen för det dåvarande icke

bestämde deras antal. Emellertid ansåg han lämpligt, att, utöver vad

vattenfallsstyrelsen föreslagit, jämväl antalet kanalinspelctorer — två av l:a

och en av 2:a lönegraden •— bleve, med hänsyn till de för dessa befattningshavare

föreslagna avlöningsförmåner, bestämt i avlöningsreglementet.

Statsutskottet yttrade beträffande ifrågavarande paragraf följande.

Med anledning av vad utskottet föreslagit borde i § 4 av avlöningsreglementet

i stället för en byrådirektör upptagas eu kamrerare och föreståndare

för räkenskapsavdelningen samt i stället för de i paragrafen angivna

kanalinspektorerna uppföras en kanalinspektor av l:a lönegraden, eu

av 2:a och en av 3:e lönegraden.

1 övrigt hade utskottet icke funnit något annat att erinra mot de i

paragrafen upptagna särskilda befattningarna än att utskottet, som velat

ifrågasätta, huruvida icke distriktsingenjörsbefattningarna vore av behovet

påkallade allenast så länge kraftverket vore föremål för utveckling, ansett

sig böra framhålla, att sådana befattningar borde, om de framdeles skulle

befinnas för kraftverket obehövliga, så snart ske kunde indragas och

deras innehavare förflyttas till annan tillgänglig befattning vid vattenfallsverket.

Mot den i paragrafen intagna föreskriften att »antalet övriga i § 3

omförmälda befattningar» skulle bestämmas för varje år av Kungl. Maj:t

hade utskottet icke funnit något att erinra. Utskottet hade dock velat

uttala det antagandet, ait Kungl. Maj:t icke skulle underlåta att taga i

övervägande, huruvida antalet av dessa befattningar, särskilt förmansbefattningarna,

måtte kunna nedbringas.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kommittén:

Ingenjörs
personalens
storlek.

Kommittén:

Rungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

Även kommittén har för sin del ansett sig icke böra göra någon

erinran mot att allenast vissa särskilt angivna befattningar till antalet

upptagas i avlöningsreglementet, under det att antalet övriga befattningar

för varje år bestämmas af Kungl. Maj:t.

I Kungl- Maj-.ts berörda förslag har kommittén icke vidtagit andra

ändringar än de som betingas dels av de utav kommittén föreslagna förändrade

benämningarna beträffande byrådirektören samt kontrollören och

statistikern, dels ock av den uppdelning av kanalinspektorsbefattningarna

i tre, i stället för två, grader, vilken redan av statsutskottet ifrågasatts.

Vid ärendets behandling inom Riksdagens Andra kammare uttalades

den meningen att, särskilt i jämförelse med kommunala eller enskildakraftverk,

den i då föreliggande reglementsförslag upptagna ingenjörspersonalen

vid Trollhätte kraftverk vore alltför stor.

Efter det emellertid flertalet av kommitténs medlemmar besökt anläggningarna

vid Trollhättan och kommittén tagit kännedom om innehållet

av en utav överingenjören vid Trollhätte kraftverk till vattenfallsstyrelsen

avgiven promemoria, har kommittén ansett sig icke kunna föreslå

någon minskning beträffande den ifrågavarande personalen.

I nämnda hänseende har kommittén från nyssberörda promemoria

anfört och åberopat följande.

För klargörandet av det behövliga antalet ingenjörer — yttras det i promemorian

— torde det vara nödvändigt att redogöra lör de olika arbeten, som

utföras vid kraftverket. .

Trollhätte kraftverk liksom de flesta andra elektricitetsverk maste ständigt

befinna sig i tillväxt. Energibehovet inom distributionsområdet kommer nämligen

alltid att vara statt i kontinuerlig tillväxt, och staten blir alltså nödsakad

att sörja för att energibehovet inom distributionsområdet blir tillgodosett, även

sedan Göta älvs c:a 200,000 hästkrafter blivit tagna fullt i anspråk. »Man riskerar

sålunda icke att få för stor personal, om den anpassas efter den under nuvarande

förhållanden minsta förekommande tillväxten.»

Enligt vad i promemorian vidare upplyses, kan det arbete, som kräves av

ingenjörerna vid Trollhätte kraftverk, i huvudsak indelas i följande tre grupper.

1) för planering och utförande av utvidgningar och nyanläggningar;

2) för drift, underhåll, statistik och boki öring;

8) för distribution.

Utvidgningar och nyanläggningar omfatta

dels utvidgning av kraftstationen, insättande av nytt maskineri och instrumentering

i Trollhättan i mån av avsättningens tillväxt,

dels utförandet av nya långlinjer och sekundärstationer för nya avsättningsområden

och komplettering av redan befintliga, jämväl i mån av avsättningens

tillväxt, och

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 75.

dels utförandet av sekundärlinjer och tertiäranläggningar.

Yad särskilt angår nyanläggning av sekundärlinjer och tertiäranläggningar,

anser överingenjören tydligt, att sådana arbeten komma att pågå ständigt, och

att, i den mån dessa äro betingade direkt av kontrakt om energileveranser, de

närmast kunna hänföras till »arbete för distributionen».

Vidkommande de s. k. tertiärnäten yttras i detta sammanhang uti promemorian

följande:

»Det har i riksdagsdiskussionen upprepade gånger framhållits, att Trollhätte

kraftverk icke sysselsätter sig med detaljförsäljning till småkonsumenter,

utan avyttrar kraften i stora poster. Detta är i huvudsak riktigt — dock med

undantag för de s. k. tertiärnäten. På sina ställen i mindre samhällen, där kommunen

icke förfogat över lämpliga organ för att övertaga energidistributionen

och där initiativ och kapital för bildandet av ett distributionsbolag icke varit

tillfinnandes, har det visat sig lämpligt, att kraftverket själft anlägger och driver

distributionsnät. Så har skett i Grästorps köping, i Vårgårda, i Håkantorp, i

Strömslund, på egna-hemsområdet vid Trollhättan och senast i Lilla Edet. Att

detta icke varit något missgrepp, utan ett kraftigt medel att göra befolkningen

förtrogen med den elektriska energiens användning, torde framgå av stegringen i

årsinkomsten från Grästorpsnätet, som kom i gång i december 1908. Denna utgjorde

År. Er.

1909 .............. 3,365

1910 ..............5.360

1911 ..............5,855

beräknas 1912..............6,100

En sammanställning av anläggningskostnader, abonnentantal i oktober

1912 och sannolik årsinkomst 1912 för dessa nät torde ha sitt intresse.

Total anläggningskostnad:

[Beräknat

för tertiär-

för tertiär-

Abonnent- brutto

nät.

station.

antal.

1912.

[Er.]

[Er.]

[Er.]

Grästorp..........

. . . 12,766

10,129

91

6,100

Håkantorp.........

. . . 3,648

finns ej

21

775

V årgärda.........

. . . 9.356

9,510

57

2,700

Trollhättan, västra stranden

. . . 10,700

4,725

82

3.340

» östra »

. . . 7,778

181

75

2,600

Lilla Edet.........

. . . 9,016

8,994

106

nyss igångsatt

S:a 53,264

33.539

432

—

Om dessa detalj affärer också icke kunna betecknas såsom lukrativa, så

synes dock av siffrorna från Grästorp, att de äro mäktiga eu betydlig tillväxt —

och de medföra en sekundär, man skulle kunna säga reklamverkan på den om
Bihang

till Riksdagens protokoll 1013. 1 sand. 44 käft. (Nr 757) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

givande landsbygden för elektricitetens popularisering, utom det att de understundom

möjliggöra framdragandet av en distributionsledning för även andra konsumenter.

Det är därför mycket sannolikt, att kraftverket får anledning utföra

flera sådana tertiäranläggningar. Projektering och utförande av sådana kräver

också sitt arbete.»

Beträffande den andra gruppen av arbeten, nämligen de för drift, underhåll

m. m., framhålles det uti promemorian, att det ingenjörsarbete, som kräves

för driftens upprätthållande, icke kan inskränka sig till tillsyn av personalen,

kontroll att det hela hålles i gott stånd samt ordnandet av reparationer och

underhåll. Yid ett stort kraftverk kräves nämligen ett ständigt arbete för förbättringar

såväl rent tekniska som ekonomiska, vidare fordras i stor utsträckning

experimentella undersökningar av anläggningens apparater för att förebygga försämring

och förekomma driftstörningar. Personalen måste undervisas och övas i

hanterandet av alla de icke så enkla anordningar, som förekomma, och instrueras

i avseende på de störningar, som kunna tänkas inträffa. Slutligen måste en omfattande

statistik över driften föras, på det att vid stegrad belastning materielen

må i rätt tid utvidgas och på mest ekonomiska sätt utnyttjas samt källor till

störningar arbetas bort. »Med rätta förvänta i första hand verkets abbonenter,

och dessutom andra elektricitetsverks innehavare, att statens kraftverk vid Trollhättan

går i spetsen för utvecklingen på detta område.»

Det framhålles vidare, att verkets storlek, distributionsnätets omfattning

och den i avseende på åskväder särdeles besvärliga trakten ställa stora krav på

driftsledningen. Upphandling av förbruka ingsmaterialier, kontrollen av energidebiteringen

såväl som en nogrann kontroll av mätapparaterna kräva mycket

ingenjörsarbete.

I detta sammanhang erinrar överingenjören, att beträffande flera abonnenter

årsavgiften uppgår till flera hundra tusen kronor. Denna debiteras efter mätapparater,

vilkas noggrannhet ständigt måste tillses, då ju eu missvisning på endast

några få procent kan betyda en skillnad i årsavgift, uppgående till lika

mycket som flera ingenjörslöner.

Vad som emellertid enligt överingenjörens mening i sista hand bestämmer

erforderlig driftspersonal, är nödvändigheten att närhelst och varhelst i anläggningen

en störning, en skada inträffar, kompetent personal måste finnas tillgänglig

för driftens ordnande ögonblickligen. »Kraftverkets förlust vid ett fullständigt

driftsavbrott torde kunna taxeras till omkring 200 kronor per timme

och abonnenternas naturligtvis till mycket mera. Det är sålunda stora värden,

som stå på spel, och kraftleverantören kan icke stå till svars med att driftsavbrott

av brist på kompetent befäl utsträckas längre än som behövde vara

fallet.»

I avseende å de till tredje gruppen — för distributionen — hörande arbeten

omförmäles i promemorian, hurusom för varje ny abonnent i de allra flesta

fall först en utredning måste göras, som övertygar den blivande abonnenten, att

användande av kraft från Trollhätteverket för honom innebär övervägande fördelar.

Sedan uppgörelse om kraftleveransen träffats eller dessförinnan, måste i

regel en utredning om det mest ekonomiska sättet för kraftens ditledande göras,

eventuellt erforderlig utvidgning av sekundärstationens elektriska utrustning vidtagas,

koncessionshandlingar för ledningen utarbetas, distributionsledningen (stundom

flera mil) byggas. Vidare måste projektet för abonnentens elektriska in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

stallation i detalj granskas och utförandet övervakas, på det att dels någon,

störande återverkan på kraftverkets anläggningar icke åstadkommes, dels abonnenten

får en fullgod anläggning, som arbetar oklanderligt, »så att Troilhättekraften

icke råkar i misskredit». Sedan driften kommit i gång hos konsumenten,

måste kraftverkets personal ständigt hava kännedom om de hos konsumenten befintliga

anläggningarna för att hastigt kunna ingripa i händelse av behov av

utvidgning, tillfälliga fel i mätapparaterna o. d.

Då distributionsområdet sträcker sig från Västkusten till Skövde, är det

enligt överingenjörens mening uteslutet, att all förhandling med konsumenterna

inom området på ett praktiskt sätt skulle kunna ske direkt från Trollhättan.

Området har därför uppdelats i tre distributionsdistrikt, vart och ett omfattande

de distributionsområden, som matas med ström från eu grupp huvudlinjer från

Trollhättan. Sålunda omfattar det s. k. Skaradistriktet distributionsområden med

huvudstationer i Skövde, Skara och Håkantorp. Bland konsumtionsorter inom

detta distrikt kunna nämnas städerna Skara, Skövde och Falköping samt

köpingarna Grästorp och Vara. Det s. k. Göteborgsdistriktet omfattar ett område

med huvudstafioner i Lilla Edet, Nol, Göteborg och Alingsås. Trollhättedistriktet

slutligen omfattar distributionsområdet kring Trollhättan inklusive de

distributionsnät, som utgå från de tre äldre kraftstationerna, matande, delvis

över avnämarna tillhöriga ledningar, bl. a. städerna Trollhättan, Vänersborg och

Uddevalla.

Den ingen]örspersonal, som har att utföra ovan antydda arbeten, är, enligt

vad i promemorian upplyses, i stora drag organiserad på följande sätt:

I. Överingenjörsassistenten har ledningen av kraftverkets expedition,

inom vilken avdelning handläggas:

a) upphandlingsärenden rörande mätare, förbrukningsartiklar och

förrådsmateriel;

b) bokföring och debitering, räkenskapsgranskning; och

c) tekniska, ekonomiska och administrativa utredningar.

II. Driftingenjören har ledningen av kraftstationen i Trollhättan samt

driften av högspänningsanläggningarna. Hans avdelning åligger:

a) driften och underhållet av högspänningsanläggningarna (undantagandes

linjer);

b) utvidgningar av kraftstationen med maskineri och instrumentering;

c) skötsel av laboratorium och reparationsverkstad; och

d) personalens undervisning.

III. Nybyggnadsavdelningen omfattar ett linjebyggnadskontor och ett

konstruktionskontor för företrädesvis sekundärstationer.

IV. Distriktsavdelningarna, vilka förestås av distriktsingenjörer,

åligger:

1) driften och underhållet av underställda anläggningarna inom distriktet;
2)

utförande av nybyggnader av distributionsanläggningarna; och

o) ackvisition av nya konsumenter.

Beträffande Trollhättedistriktet ingår i underställda anläggningar kraftstationerna

å Malgön och Önan samt omformarestationen vid Olidehälan.

Av ovanstående avdelningar skulle personalen å nybyggnadsavdelningen

icke uppföras såsom ordinarie.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Departe
mentschefen
-

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

Till bemötande av gjorda anmärkningar mot antalet ingenjörer vid kraftverket

anföres i promemorian vidare.

I Trollhättan äro bosatta fyra ingenjörer, nämligen överingenjören, överingenjörsassistenten,

driftingenjören och en distriktsingenjör.

»Av dessa är det endast driftingenjören, som icke utan svårare olägenhet

kunde bo annorstädes än i Trollhättan. Det är alltså endast en ingenjör, som

är nödvändig på själva platsen.»

»Det är tydligt, att liksom Sydvenska kraftaktiebolagets direktör, l:e ingenjör

och 2:e ingenjör med hela huvudkontoret äro bosatta i Malmö, Yngeredsforsbolagets

disponent, l:e ingenjör och biträdande ingenjör äro bosatta i Mölndal,

så kunde Trollhätteverkets överingenjör och överingenjörsassistent vara bosatta i

t. ex. i Göteborg, om huvudkontoret förlädes dit. Att Trollhättan såsom plats

för kraftverkets huvudkontor föredragits framför Göteborg är emellertid helt

naturligt.»

Distriktsingenjören i Trollhättan — vilkens distrikt är afsett att framdeles

möjligen omfatta distributionsområden med 10,000 volts distributionslinjer, utgående

från Trollhättan, Uddevalla och någon punkt norr om Lysekil, varje sådant

område med c:a 20 km. radie — skulle enligt överingenjörens mening lika väl

kunna placeras t. ex. i Uddevalla, och det lärer icke vara uteslutet att så kan

komma att visa sig lämpligt. Hittills har hans övervägande verksamhet varit i

Trollhättan och dess närmaste omnejd, varför han placerats på samma ställe som

huvudko ntoret.

»Det har sagts» — anföres det vidare i promemorian — »att ett stort kraftverk

icke kräver större ingenjöispersonal än ett litet, och detta kan vara sannt,

om skillnaden i storlek endast ligger i skillnaden i maskinenheternas storlek och

de abonnerade kraftbeloppens storlek. Helt annorlunda ligger saken, om skillnaden

förefinnes i distributionsanläggningarnas utsträckning, abonnenternas antal

och framför allt i den årliga tillväxtens storlek. Det är påtagligt att det ingenjörsarbete,

som kräves, i mycket hög grad betingas just av utvecklingen av ett

verk.»

I sådant hänseende framhålles i promemorian, att Trollhätteverket, ehuru

yngre än Sydsvenska kraftaktiebolaget, Gullspångsbolaget och Yngeredsforsbolaget,

dock har hunnit växa till dubbla storleken av det största av de andra.

Det påpekas ock, att av Trollhätte kraftverks tjänstemän måste krävas

ett ganska betydande arbete, som icke i nämnvärd utsträckning förekommer vid

privata kraftverk, nämligen utarbetande av promemorior, tjänstememorial och yttranden

till vattenfallsstyrelsen.

Då enligt gällande instruktioner alla uppkandlingsärenden, som avse summor

över 2,000 kronor, avgöras inom vattenfallsstyrelsen, måste rörande alla sådana

frågor motiveringen för förslag utarbetas skriftligt. I de privata verken

avgöras sådana frågor i de flesta fall efter muntlig föredragning.

»Utom den skriftliga behandlingen av upphandlingsärenden och dylika angelägenheter,

som behandlas muntligt i privata verk, anlitas Trollhätte kraftverks

ingenjörer naturligtvis även i stor utsträckning för behandling av frågor, som

alls icke förekomma i privata verk, t. ex. sådana som gå till regering och riksdag.»

Vad kommittén anfört och åberopat i fråga om behovet av den före:

slagna ingen]örspersonalen vid Trollhätte kraftverk, har synts mig över
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

tygande. Tilläggas må, att det redan visat sig nödvändigt att genom anlitande

av extra arbetskrafter söka lätta den dryga arbetsbörda, som åligger

ifrågavarande ingenjörspersonal.

Beträffande avfattningen av 4 § i avlöningsreglementet har jag icke

något att anmärka mot kommitténs förslag, vilket till innehållet överensstämmer

med Kungl. Maj:ts år 1911 framlagda förslag.

I § 5 innefattas bestämmelser i fråga om föidiöjning i fast avlöning.

Beträffande första att-satsen i mom. l:o torde böra anmärkas, att

till sådan ledighet, som icke skulle öva inverkan å vederbörande tjänstemans

rätt till avlöningsförhöjning, af kommittén hänförts ej blott semester

utan även annan tjänstledighet, som i fråga om rätt att uppbära

avlöning likställts med semester (jfr § 6 mom. 4 och 5 i reglementsförslaget).

Vattenfallsstyrelsen har i avseende å formuleringen av berörda afsats

framhållit, att till sådan tjänstgöring, som ifråga om rätt till förhöjning

av fast avlöning betraktas lika med tjänstgöring vid statens vattenfallsverk,

jämväl bör hänföras fullgörande av värnplikt. Till denna fråga

torde jag i annat sammanhang få återkomma.

I tredje att-satsen innehålles bestämmelse om rätt till personligt

lönetillägg i vissa fall.

Beträffande motsvarande stadgande i Kungl. Maj:ts förslag år 1911

yttrade departementschefen följande.

Vattenfallsstyrelsen hade hemställt, att tjänsteman, som vid tillträdande

av den nya avlöningsstaten skulle erhålla lägre avlöning än han

förut tillsammans uppburit, skulle äga såsom personligt lönetillägg uppbära

skillnaden, intill dess hans avlöning stigit till samma belopp.

Denna förmån syntes departementschefen endast böra tillkomma

tjänsteman vid Trollhätte kanalverk och räkenskapsavdelningen i Trollhättan.

Kraftverket kunde ej sägas hava varit organiserat förr än från och

med år 1910, då den av Kungl. Maj:t fastställda provisoriska staten började

tillämpas. Det borde därför icke medgivas, att tjänsteman, vilken

käft anställning vid kraftstationsbyggnaden och sedermera erhölle någon

av de nyinrättade befattningarna vid vattenfailsverket, finge bibehålla de

löneförmåner han åtnjutit under byggnadstiden, därest de överstege den

avlöning, som enligt det nya reglementet skulle tillkomma honom.

Icke heller syntes anställning vid kraftverket före ingången av år

1910 böra räknas tjänsteman tillgodo för uppflyttning i högre avlöningsklass.

Vad anginge slussförmän och vakter vid kanal verket, skogvaktare,

arbetsförmän och ångbåtsbefälhavare samt några maskinister och montörer

eller med dem likställda personer, som tjänstgjort vid de provi
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kommittén:

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

•

soriska kraftstationerna, borde de i fråga om rätt att för uppflyttning i

högre avlöningsklass få tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring samt angående

erhållande av personliga lönetillägg likställas med tjänstemän vid

kanalverket och räkenskapsavdelningen.

Såsom förut omförmälts, hade staten från och med 1911 års början

övertagit den befattning med Göta älvs farled å sträckan mellan Trollhätte

kanal och Göteborgs hamns gräns, vilken förut tillkommit Göteborgs

hamnstyrelse. Därigenom hade staten även övertagit bogseringsanstalten

mellan Ströms kanal och Ivarslund. Därest befälhavare och

maskinist å denna anstalts bogserångare överginge i statens tjänst, borde

jämväl de i förekommande fall komma i åtnjutande av nämnda förmån

att för uppflyttning i högre avlöningsklass tillgodoräkna sig föregående

tjänstgöring samt att erhålla personliga lönetillägg.

Mot den av Kungl. Maj:t då föreslagna avfattningen af ifrågavarande

stadgande gjorde statsutskottet icke någon anmärkning.

Nämnda bestämmelse har uti kommitténs förslag i huvudsak erhållit

enahanda lydelse som i Kungl. Maj:ts berörda förslag. Den rätt till

personligt lönetillägg, som skulle kunna tillkomma befattningshavare vid

»provisorisk kraftstation i Trollhättan», har emellertid synts kommittén

böra tillkomma jämväl befattningshavare vid dylik station »tillhörande

linjer».

Under erinran att kommittén hemställt, att andel i straffavgifter

icke vidare må tillkomma personal vid Trollhätte kanalverk, och sålunda

ej heller den befattningshavare, som i föreliggande förslag upptagits under

benämningen revisor och kontrollinspektor, har kommittén funnit erforderligt,

att för avgörandet av uppkommande fråga om personligt lönetillägg

föreskrift meddelas om sättet för beräknande av den inkomst, befattningshavare

må hava åtnjutit i andel av straffavgifter.

Kommittén har fördenskull såsom tillägg till tredje att-satsen i § 5

l:o uti avlöningsreglementet föreslagit, att den inkomst, befattningshavare

vid Trollhätte kanalverk uppburit i andel av straffavgifter, skall beräknas

efter medeltalet av vad i sådant hänseende i befattningen åtnjutits under

senast förflutna tio kalenderår.

Det förutsättes av kommittén såsom självfallet, att, om befattning, i

vilken personligt lönetillägg skulle kunna ifrågakomma, bliver ledig, befattningen

icke tillsättes definitivt förr än med det nya avlöningsreglementets

trädande i kraft.

Den fjärde att-satsen av § 5 l:o har kommittén ansett böra erhålla

en något ändrad formulering, på det att meningen med däri innefattade

bestämmelser må tydligare framgå.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

I skrivelse den 3 februari 1913 har vattenfallsstyrelsen inkommit Vattenfaiismed

vissa erinringar angående 5 §. Styrelsen meddelar först, att de styrelsenkanalinspektorerna

tillkommande uppbördsprovisioner, minskade med de år

1905 föreskrivna avdrag å lönen, hava under tioårsperioden 1903—1912

uppgått till nedan angivna belopp:

År vid Ström. vid Brinkebergskulle.

19031 ......... 1,234: 24 1,917: 14

19041 ......... 1,236: 36 1,719: 84

1905 ......... 1,154: 29 1,524: 32

1906 ......... 1,323: 62 1,954: 46

1907 ......... 1,299: 58 1,717: 12

1908 ......... 1,084: 04 1,578: 44

1909 ......... 1,016: 90 1,563: 24

1910 .........1,189: 01 1,718: 20

1911 ......... 1,459: 30 1,668: 93

1912 ......... 1,482: 33 2,227: 97

eller i medeltal för nämnda period vid Ströms station 1,247 kronor 97 öre

öcft vid Brinkebergskulle station 1,758 kronor 97 öre.

Styrelsen erinrar vidare om sitt ovannämnda förslag angående kanalinspektorernas

avlöning samt om vad den kungl. propositionen vid 1911

års riksdag innehöll i samma ämne ävensom att 1911 års statsutskott

föreslog, att kanalinspektorsbefattningen vid Brinkebergskulle skulle nedflyttas

till 2:a lönegraden och att för kanalinspektoren vid Ström skulle

uppföras en kanalinspektorstjänst av 3:e lönegraden med ännu lägre avlöning,

lägst 2,700 och högst 3,800 kronor.

Detta förslag, yttrar styrelsen härefter, till vilket löneregleringskommittén

anslutit sig, innebär, jämfört med § 5 mom. 1, 3:dje att-satsen,

bokstavligt tolkad, att de nuvarande innehavarna av kanalinspektorsbefattningarna,

skulle, om de kvarstå i innehavande tjänster, erhålla lägre avlöning,

än vad de förut uppburit i avlöning och uppbördsprovision tillsammans,

vilket förhållande hittills blivit förbisett.

Det synes vattenfallsstyrelsen vara skäligt, att jämväl i nu anförda

fall personliga lönetillägg uttryckligen beviljas de nuvarande befattningshavarna

intill dess deras avlöningar stigit till samma belopp, som de förut

uppburit i avlöning och uppbördsprovision tillsammans. Härvid torde inkomst,

som befattningshavare åtnjutit i uppbördsprovision, lämpligen böra,

i likhet med vad som föreslagits beträffande andel av straffavgifter, be
1

För åren 1903 och 1904 gällde visserligen icke de vid den år 1905 godkända staten

för Trollhätte kanal- och vattenverk fogade bestämmelser om avdrag å lönen, men hava. likväl

för jämförbarhets skull dylika avdrag här vidtagits.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

räknas efter medeltalet av vad i sådant hänseende i befattningen åtnjutits

under senast förflutna tio kalenderår.

En särskild omständighet, säger styrelsen, är emellertid att härvid

taga i betraktande. Uppå därom gjord ansökan medgav på sin tid dåvarande

styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk, att kassören A.

Schagerström och kanalinspektoren vid Brinkebergskulle J. Johansson

finge på grund av hälsoskäl byta tjänstgöring, samt förordnade sålunda ej

mindre kassören Schagerström att tills vidare bestrida kanalinspektorsbefattningen

vid Brinkebergskulle mot åtnjutande av de med denna tjänst

förenade avlöningsförmåner än även kanalinspektoren Johansson att tills

vidare bestrida kassörsbefattningen mot åtnjutande av de med denna tjänst

förenade avlöningsförmåner. Uppbördsprovisionen vid kanalinspektorsbefattningen

kunde anses delvis kompenseras av dels den 300 kronor högre

avlöningen, dels felräkningspenningarna vid kassörsbefattningen.

Nämnda förordnanden hava bestått allt sedan 1908 års ingång. Det

synes därför vattenfallsstyrelsen vara med billighet överensstämmande, att

vare sig den ena eller den andra av nämnda båda tjänstemän, Schagerström

eller Johansson, efter det nya avlöningsreglementets trädande i kraft

kommer att bestrida kanalinspektorstjänsten vid Brinkebergskulle, honom

därvid tillerkännes personligt lönetillägg, utgörande skillnaden mellan den

honom enligt det nya avlöningsreglementet tillkommande avlöningen och

det inkomstbelopp, som förut varit förenat med uppehållandet av kanalinspektorsbefattningen

vid Brinkebergskulle, varvid inkomst av upp.bördsprovision

beräknas på sätt ovan föreslagits.

Vattenfallsstyrelsen har vidare föreslagit den övergångsbestämmelsen,

att, därest den nuvarande innehavaren av kanalinspektorsbefattningen vid

Ström befordras till kanalinspektor av l:a eller 2:a graden vid statens

vattenfallsverk, han beträffande uppflyttning i högre klass får tillgodoräknas

den tid, som före det nya avlöningsreglementets trädande i kraft

förflutit från hans tillträde till sin kanalinspektorsbefattning hos Nya Trollhätte

kanalbolag, såsom om denna befattning hade varit en kanalinspektorstjänst

av 2:a graden vid statens vattenfallsverk. Detta motiveras därav, att

de båda kanalinspektorsbefattningarna vid Ström och Brinkebergskulle hittills

varit jämställda i avlöningshänseende, och att den nuvarande innehavaren av

kanalinspektorstjänsten vid Ström är den äldre och mera meriterade av de

två kanalinspektorer, som nu hava ordinarie befattningar vid kanalverket.

För fullständighetens skull anser styrelsen slutligen erfordras en förklaring,

att vid tillämpande av § 5 mom. 1 andra att-satsen i kommitténs

förslag till avlöningsreglemente bokhållarebefattning vid Nya Trollhätte

kanalbolag skall anses motsvara bokhållarebefattning av l:a graden vid

statens vattenfallsverk, enär det är avsett, att innehavare av sistnämnda

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

57

befattning skall utföra arbete, jämförbart med det, som utfördes av bokhållarna

vid Nya Trollhätte kanalbolag, resp. nu utföres av bokhållarna

vid Trollhätte kanal- och vattenverk.

Vad först beträffar uppbördsprovisionen torde samma skäl tala för

att nuvarande innehavare av kanalinspektorsbefattning erhålla personligt

avlöningstillägg, motsvarande förlusten genom provisionens borttagande,

som för det av kommittén föreslagna stadgandet beträffande befattningshavare,

som mister andel i sti’affavgifter. 1 enlighet med denna min uppfattning

har jag ock i 3:dje attsatsen av § 5 mom. 1 särskilt upptagit

provision.

Då kassören A. Schagerström, enligt vad styrelsen meddelar, i 5 år

oavbrutet skött kanalinspektorstjänsten vid Brinkebergskulle och uppburit

därmed förenad provision, synes mig billigheten fordra, att, därest han, då

den nya staten träder i kraft, utnämnes till samma befattning, han må

äga att uppbära personligt avlöningstillägg, såsom om han varit ordinarie

innehavare av befattningen. Detta tillägg kommer då naturligtvis att beräknas

efter grunderna i § 5 mom. 1. Emellertid torde för ändamålet

särskild framställning böra göras hos Riksdagen.

Vad vidare angår den nuvarande kanalinspektoren vid Ström torde

enligt 3:dje att-satsen av förevarande moment hinder ej möta att, därest

han vid den nya statens ikraftträdande befordras till annan kanalinspektorsbefattning,

vars begynnelseavlöning är lägre än den inkomst han förut

tillsammans uppburit, däri inberäknad provision, skillnaden tilldelas honom

såsom personligt tillägg till lönen, intill dess hans avlöning stigit till

samma belopp. Eljes skulle ifrågavarande befattningshavare kunna i följd

av befordringen få uppbära lägre löneinkomster än om han kvarstått på

den plats, han nu innehar.

Däremot torde den tolkningen vara utesluten, att han skulle få tillgodoräkna

sig sin tjänstgöring i befattningen såsom kanalinspektor för ernående

av ålderstillägg i en befattning, som enligt avlöningsreglementet

är av högre grad.

Då slutligen de personer, som varit anställda såsom bokhållare först

hos Nya Trollhätte kanalbolag och numera vid Trollhätte kanal- och vattenverk,

enligt vad styrelsen upplyser, utfört samma arbete, som avses för

de föreslagna första gradens bokhållarbefattningar, torde sådan person redan

enligt den av kommittén föreslagna lydelsen av andra att-satsen av första

momentet äga tillgodoräkna sig sin tjänstgöring i de förutvarande befattningarna

för uppflyttning i högre klass av förste bokhållarbefattningarnas

avlöningsskala.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 44 käft. (Nr 75.)

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

Angående

vissa personliga

lönetillägg.

Vattenfallsdirektörcn:
-

Vattenfallsstyrelsen

:

Mot kommitténs förslag till § 5 inom. 1 har jag i övrigt intet att

erinra.

I detta sammanhang tillåter jag mig redogöra för ett av vattenfallsdirektören

till löneregleringskommitténs protokoll gjort uttalande i fråga

om beredande av personliga lönetillägg i vissa andra fall än de i kommitténs

reglementsförslag angivna.

Vattenfallsdirektören har därvid — efter framhållande att kommitténs

förslag till avlöningsbestämmelser i stort sett innebure en minskning

i avlöningsförmåner för tjänstemännen vid statens vattenfallsverk även i

jämförelse med det av statsutskottet år 1911 framlagda förslaget bland

annat genom förlängning i vissa fall av perioderna för intjänande av

avlöningsförhöjning — anfört följande.

Visserligen har kommittén för vissa av de befattningar, vilkas avlöningsförmåner

annars skulle avsevärt reducerats genom ändring i perioderna

för avlöningsförhöjning, föreslagit förhöjd lägsta avlöning, men trots

detta innebär förslaget en avsevärd förlust för många av de nuvarande

befattningshavarna, vilka vid eventuell anställning på stat enligt avlöningsreglementets

bestämmelser skulle få underkasta sig den längre väntan

på avlöningstillägg utan att komma i åtnjutande av den av kommittén

såsom kompensation föreslagna högre begynnelseavlöningen, eftersom de

alltsedan sin anställning i kraftverkets tjänst erhållit avlöning med de

lägre belopp, som funnos i statsutskottets och föregående förslag upptagna.

Detta för ifrågavarande personer ogynnsamma förhållande ansåg vattenfallsdirektören

kunna undanröjas medelst beviljande av personliga lönetillägg

under en viss övergångstid.

Vattenfallsstyrelsen har nu, i anslutning till vattenfallsdirektörens

berörda uttalande, uti sitt utlåtande över kommitténs förslag anfört, att

det syntes vattenfallsstyrelsen skäligt, att de nu anställda tjänstemännen vid

Trollhätte kraftverk erhölle någon kompensation för den minskning i avlöningsförmåner,

de skulle lida genom att de under sin tjänstgöring vid vattenfallsverket

till en början erhållit avlöning enligt de i förutvarande förslag

upptagna lägsta löneklasserna för motsvarande befattning och i fortsättningen

eventuellt bleve underkastade den av kommittén ifrågasatta

förändring till det sämre av perioderna för intjänande av avlöningsförhöjning.

Vattenfallsstyrelsen funne sig fördenskull föranlåten att hemställa

om vidtagande av erforderliga åtgärder, för att ifrågavarande tjänstemän

måtte beredas någon ersättning för nämnda minskning i avlöningsförmåner

genom personliga lönetillägg att utgå under den tid närmast

efter avlöningsreglementets trädande i kraft, som förflöte innan vederbörande

tjänsteman vore berättigad att uppflyttas i högre löneklass.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

59

Vad denna fråga beträffar torde det visserligen kunna inträffa att, såsom

vattenfallsdirektören och vattenfallsstyrelsen framhållit, de nu föreslagna

avlöningsbestämmelserna för en eller annan tjänsteman framstå såsom

ogynnsammare än vad vederbörande trott sig hava haft anledning att

hoppas.

Emellertid är att märka, att icke någon av de tjänstemän, varom

här torde vara fråga, för det närvarande innehar ordinarie anställning eller

på grund av kontrakt eller eljest kan äga behöriga anspråk att efter bestämd

tids tjänst komma i åtnjutande av avlöningsförhöjning. Nu utgående

personliga avlöningstillägg hava allenast medgivits för ett år i sänder.

Då vederbörande genom bestämmelserna i reglementsförslaget i varje

fall ej skulle lida minskning i innehavande avlöning, synes mig icke föreligga

anledning att uti ifrågavarande fall bevilja personliga avlöningstillägg,

helst som ett dylikt förfarande utan tvivel skulle kunna medföra vittgående

konsekvenser.

Mom. 2:o i förevarande paragraf av Kungl. Maj:ts förslag år 1911

har sin motsvarighet i telegrafverkets avlöningsreglemente § 4 mom. 4 och

var av följande lydelse:

»Undantagsvis må, för förvärvande i tjänst av särskilt kvalificerad

person, Kungl. Maj:t kunna tilldela tjänsteman avlöning efter högre klass

än den, som i ovan angivna reglering finnes såsom lägsta avlöning för

den av tjänstemannen innehavda befattning angiven.»

Efter att hava påpekat, att berörda undantagsstadgande inom telegrafverket

funnit ytterst ringa användning, yttrar kommittén, att det visserligen

synts kommittén önskvärt, att även inom statens vattenfallsverk

möjlighet må föreligga att i särskilda undantagsfall, genom erbjudande av

högre avlöning än den för en tjänst stadgade normala begynnelseavlöningen,

förvärva särskilt dugande kraft. Kommittén hade dock ansett sig kunna

antaga, att denna möjlighet icke skulle behöva hållas öppen beträffande

personalen i dess helhet, utan att det ifrågavarande undantagsstadgandet

lämpligen borde kunna begränsas till att gälla allenast några få grupper

af befattningshavare, nämligen överingenjör vid kanalverk samt driftingenjör,

instrumentmakare och stations mästare vid kraftverk.

Mot den av kommittén uttalade uppfattningen i berörda hänseende

reserverade sig såväl vattenfallsdirektören som en annan av kommitténs

ledamöter med yrkande, att stadgandet måtte, såsom enligt Kungl. Maj:ts

förslag år 1911, omfatta alla befattningshavare vid statens vattenfallsverk.

Till stöd härför har vattenfallsdirektören till kommitténs protokoll anfört

bland annat följande.

Departe
mentschefen
-

§ 5 mom.

2:o.

Kommittén:

Reservation

till kommittén

:

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 75.

Det av kommittén påpekade förhållandet att motsvarande undantagsstadgande

inom telegrafverket funnit ytterst ringa användning visar just,

att en generell bestämmelse av ifrågavarande art icke medför några vittgående

följder beträffande anställning av tjänstemän i allmänhet och att

den därför icke bör kunna medföra några risker för missbruk, i synnerhet

som Kungl. Maj:t lär noga överväga en underdånig framställning i

sådant syfte, innan den eventuellt beviljas. Men å andra sidan måste den

anses vara alldeles särskilt lämplig för statens vattenfallsverk, vilket än

mer än telegrafverket uppträder i fri konkurrens med enskilda. Statens

vattenfallsverk har behov av en hel del tjänstemän, som måste äga en alldeles

speciell utbildning, och äger icke eu så stor stab av tjänstemän, att

lämplig person bland denna alltid tinnes att få vid besättning av de olika

befattningarna. Inom statens vattenfallsverk har också den ifrågavarande

utvägen redan en gång måst tillgripas, nämligen vid besättning av driftingenjörsbefattningen

vid Trollhätte kraftverk år 1911. Det var då omöjligt

att förvärva fullt kvalificerad person utan att Kungl. Maj:t medgav

den nuvarande befattningshavarens anställande mot högre avlöning än den

då bestämda begynnelseavlöningen.

Likaväl som den utgiften säger vatten fallsdirektören, var förmånlig

för statsverket, likaväl kan en ökning av avlöningen vid ett annat tillfälle

och vid tillsättning av andra befattningar än de få av kommittén angivna

befinnas medföra fördelar för verket, som mångfald uppväga de jämförelsevis

obetydliga belopp, varom kan bliva fråga. Intet välskött enskilt tekniskt

industriellt företag tvekar att i penningar värdera förmågan, ty man

har här insett, vad det betyder att få rätta mannen på rätta platsen och

att en dugande och skicklig man på en kort stund kan för företaget inbespara

årslönen många gånger om.

Det har blivit anmärkt — yttras det vidare — att da behov inträder

av att anställa särskilt kvalificerad person mot högre begynnelseavlöning

än den normala, frågan alltid kan underställas Riksdagens prövning. Men

oafsett att Riksdagen endast sammanträder under en kortare tid av året

och att ärendet ofta nog ej tål det uppskov, som skulle bliva eu följd av

en framställning till Riksdagen, så ligga förhållandena i regel så, att den

person, om vars lörvärvande i tjänst fråga är, med hänsyn till sin arbetsgivare

säkerligen i de flesta fall ej vill hava saken dragen under offentlig

behandling av Riksdagen i synnerhet icke under så lång tid, som härför i

regel lärer åtgå.

Skall staten, framhåller vattenfall sdirektören, driva industriell verksamhet

sådan som den, vilken anförtrotts vattenfallsstyrelsen, är det oavvisligen

nödvändigt att åt förvaltningen givas friare former än dem, i

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

vilka vanliga statens ämbetsverk inpressats. Något skäl syntes icke förefinnas,

varför vatten fallsverkets rörelsefrihet i ifrågavarande avseende skulle

bliva mera kringskuren än telegrafverkets. Snarare borde ytterligare rörelsefrihet

vara på sin plats.

I detta sammanhang påminde vattenfallsdirektören därom, att Kungl.

Maj:t och Riksdagen i det år 1907 beslutade avlöningsreglementet för tjänstemän

vid statens järnvägar inrymt en ännu vidsträcktare frihet i ifrågavarande

hänseende, än den som medgivits för telegrafverket och som Kungl. Maj:t

och 1911 års statsutskott föreslagit för vattenfalIsverket, i det att, då det

gäller befattning med lägsta arvode av 2,400 kronor eller därunder, icke

Kungl. Maj:t utan järnvägsstyrelsen själv fått rätt att tilldela ny innehavare

av befattningen högre arvode. Detta sakförhållande syntes vattenfallsdirektören

ytterligare tala mot den av kommitténs flertal föreslagna

medelvägen.

Vattenfallsstyrelsen har uti sitt nu avgivna utlåtande, under åberopande

av vattenfallsdirektörens motivering, hemställt, att nu ifrågavarande

stadgande måtte erhålla följande lydelse: »Undantagsvis må, för förvärvande

i tjänst av särskilt kvalificerad person, Kungl. Nlaj:t kunna tilldela tjänsteman

fast avlöning efter högre klass än den, som i ovan angivna reglering

linnés såsom lägsta avlöning för den av tjänstemannen innehavda befattning

angiven, dock icke i något fall högre än den för befattningen bestämda

slutavlöning.»

Grunden till de stadganden i ämnet, som finnas i avlöningsreglementena

för telegrafverket och statens järnvägar, torde vara, att man antagit,

att det vid dessa affär sdrivan de verk, som stå i konkurrens om personalen,

särskilt den tekniskt utbildade, med den enskilda industriella och

affärsverksamheten, i särskilda undantagsfall kan visa sig fördelaktigt att

för förvärv av en speciellt kvalificerad person lämna högre avlöning än

reglementets normalbestämmelser medgiva. Kommitténs förslag vilar uppenbarligen

på den tanken, att dylika konkurrensfall kunna förekomma även

vid vattenfallsverken Emellertid har kommittén ansett sig böra inskränka

medgivandet angående undantagsavlöning till allenast vissa befattningar.

Uppenbart synes mig vara, att en bestämmelse av det innehåll, som, på

sätt nyss erinrats, finnes i avlöningsreglementena för telegrafverket och

statens järnvägar, är ett undantagsstadgande, som, förutom att vissa befogade

anmärkningar i och för sig kunna framställas däremot, i allt fall

icke bör utsträckas längre än som synes av förhållandena oundgängligen

påkallat. Huruvida bestämmelsen bör begränsas på det sätt kommittén

föreslagit eller erhålla en mera generell avfattning enligt vattenfallsstyrel
-

Vattenfallsstyrelsen:
-

Departe
mentschefen
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

sens förslag kan vara föremål för olika meningar. Och jag skall villigt

medgiva, att vattenfallsstyrelsen anfört goda skäl för sin ståndpunkt.

Emellertid måste jag i förevarande avseende biträda kommitténs uppfattning,

att den nämnda undantagsbestämmelsen allenast bör stadgas för personer

med viss teknisk utbildning, om vilka större konkurrens med den

enskilda industrien kan antagas föreligga. Det bör icke möta alltför stora

svårigheter att om ett verkligt oundgängligt behov eller statsintresse kräver

att kunna ge höjd begynnelseavlöning åt person i annan ställning än

som kommitténs förslag upptager, göra framställning efter omständigheterna

hos Riksdagen.

Jag får alltså tillstyrka, att stadgandet i § 5 mom. 2 avfattas på

sätt kommittén föreslagit.

Paragraferna 0 och 7 i Kungl. Maj:ts föregående förslag till avlöningsreglemente

motsvaras av § 6 uti det av kommittén framlagda förslaget,

vilken paragraf innehåller allmänna bestämmelser för åtnjutande

av den i reglementet uppförda avlöning.

På sätt i mom. l:o av denna paragraf angives, skulle tjänsteman

vid statens vattenfallsverk vara underkastad, bland annat, de i gällande

instruktion givna bestämmelser ävensom den utvidgade eller förändrade

tjänstgöring, som kunde varda honom i behörig ordning ålagd.

I likhet med kommittén har jag funnit angeläget, att, i anstiftning

till föreskrifter i åtskilliga av Kungl. Maj:t utfärdade instruktioner, varder

i instruktion för tjänstemän vid statens vattenfallsverk uttryckligen föreskrivet,

att, då behovet så fordrar, varje sådan tjänsteman skall, utan avseende

å stadgad arbetsfördelning, lämna det biträde, som påkallas av

vederbörande.

I mom. l:o av § 6 i regleraentsförslaget har kommittén, med förebild

från de stadganden, som meddelats om åtnjutande av avlöningsförmåner

enligt den från och med år 1911 gällande ordinarie stat för fångvårdsstaten,

infört eu föreskrift därom, att tjänsteman vid förflyttning till

annan ort skall äga åtnjuta ersättning för flyttningskostnad, därest förflyttningen

sker utan hans egen ansökning eller uttryckta önskan.

I mom. 3:o hava beträffande kvinnliga kontorsskrivare införts föreskrifter

motsvarande dem, som vid 1912 års riksdag blivit, efter förslag

av Kungl. Maj:t, antagna och sedermera för ett flertal verk i kungl. kungörelse

den 10 juni 1912 (svensk författningssamling n:r 151) intagna

i fråga om dels gift kvinnas befordran dels ock kvinnlig tjänstinnehavares

skyldighet att, efter ingående av äktenskap, avgå från befatt
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 15.

Beträffande tjänstemans rätt till avlöning under semester har i mom.

4:o uttryckligen angivits, att felräkningspenningar (§ 12 i kommitténs

förslag) samt sådan provision och särskild ersättning, som omförmäles uti

§ 15 i samma förslag, icke skola tillkomma semesterledig tjänsteman. I

anslutning till de för telegrafverket numera (§ 6 mom. 4)"meddelade föreskrifter

har vidare föreslagits, att med semesterledighet må i förevarande

avseende likställas tid, under vilken tjänsteman för beredande av semester

bestritt högre befattning eller som han med vattenfallsstyrelsens medgivande

använt för att utom sin tjänstgöringsort göra iakttagelser eller

idka studier i frågor, fallande inom området för hans''verksamhet, eller som

åtgått för fullgörande av de skyldigheter, som ålegat honom såsom fullmäktig

eller revisor vid civilstatens änke- och pupillkassa.

Vidare har i mom. 5:o av § 6 i kommitténs förslag, likaledes i anslutning

till telegrafverkets reviderade avlöningsreglemente (§ 6 mom. 5), införts

en föreskrift av innehåll att enahanda avlöningsförmåner, som få av vederbörande

tjänsteman uppbäras under semester, må även vid sjukdomsfall till

honom . utgå under högst så lång tid av ett och samma ''kalenderår, att

sjukledigheten tillika med semester icke överstiger fyrtiofem dagar. Efter

denna tids förlopp skulle den sjukledige äga åtnjuta allenast de till lön

hörande avlöningsförmåner, nämligen — förutom den del av den fasta avlöningen,

som utgöres av lön — bostadsförmån och i förekommande fall dyrortstillägg,

i den mån sådant tillägg är att hänföra till lönen. Med lön

skulle givetvis i förevarande avseende likställas det överingenjören vid

Trollhätte kraftverk tillkommande arvode.

Vid tjänstledighet av annan anledning än i det föregående nämnts

skulle, enligt bestämmelserna i mom. 6:o af § 6 i kommitténs förslag,

tjänsteman kunna av vattenfallsstyrelsen förpliktas att jämväl av de till

lön (för överingenjören vid Trollhätte kraftverk: av de'' till arvodet) hörande

förmåner avstå så mycket, som erfordras för befattningens uppehållande

eller eljest prövas skäligt.

I det förslag . till avlöningsreglemente, som jag kommer att framlägga

för Kungl. Maj:t, hava momenten 1—6 av § 6 givits enahanda lydelse

som i kommitténs förslag.

1 mom. 7:o har kommittén föreslagit, att tjänsteman, som i följd av

kroppsskada, ådragen under tjänsteutövning, blivit tills vidare oförmögen

till tjänstgöring, skulle kunna, efter vattenfallsstyrelsens beprövande, under

högst sex månader få åtnjuta den med tjänsten förenade avlöning med

enahanda undantag, som förut angivits i fråga om semester och annan

därmed likställd ledighet.

s. 64 Kontrollera mot PDF

Vattenfallsstyrelsen

:

Departe
mentschefen
-

64 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

Beträffande avfattningen av detta moment i kommitténs förslag har

vattenfallsstyrelsen i sitt utlåtande anfört följande.

Uttrycket kroppskada ådragen under tjänstutövning torde i regel

anses innefatta endast yttre skador samt arm- och benbrott eller dylikt.

Styrelsen anser det emellertid vara med rättvisa och billighet överensstämmande,

att jämväl sjukdom, bevisligen ådragen under tjänstutövning, efter

styrelsens beprövande kan medföra rätt till åtnjutande av oavkortade avlöningsförmåner.

Om exempelvis under svåra väderleksförhållanden någon

av Trollhåtte kraftverks distributionsledningar skulle skadas, och en av de

montörer, som utsändes att så snabbt som möjligt bota skadan, därvid

ådrager sig lunginflammation, synes det icke finnas någon giltig anledning,

varför lian under sjukdomstiden skall vidkännas afkortning i sin avlöning,

medan han skulle fått åtnjuta samtliga sina avlöningsförmåner, om han

exempelvis åsamkat sig benbrott vid ett fall från en ledningsstolpe. Vattenfallsstyrelsen

har för den skull hemställt, att i fråga om rätt till utfående

av oavkortad avlöning, sjukdom, bevisligen ådragen under tjänstutövning,

likställes med olycksfall, föranlett av arbete i tjänsten.

Vad nu angår vattenfallsstyrelsens förslag att med kroppsskada

skulle uti förevarande hänseende likställas sjukdom, bevisligen ådragen

under tjänstutövning, anser jag mig böra framhålla, att motsvarande stadganden

beträffande post- och telegrafverken samt statens järnvägar ävensom

fångvårdsstaten endast avse kroppsskada ådragen under tjänstutövning.

Den uppfattning, som sålunda i allmänhet varit gällande i avseende å

formuleringen av ifrågavarande stadgande, torde kunna anses vara föranledd

av svårigheten att kunna med någon större grad av säkerhet avgöra,

huruvida ett sjukdomsfall verkligen kan hänföras till vederbörandes arbete

i tjänsten eller ej. Att under sådana förhållanden beträffande statens

vattenfatlsverk tillämpa en undantagsbestämmelse synes mig icke lämpligt.

Skulle emellertid i något särskilt fall omständigheterna därtill föranleda,

lärer Kungl. Maj:t, efter framställning av vattenfallsstyrelsen, vara i tillfälle

att av tillgängliga medel bereda vederbörande ersättning för mistade

avlöningsförmåner under sjukdom, som bevisligen ådragits under tjänstutövning.

_

I inom. 8:o och 9:o hava bestämmelser meddelats i fråga om skyldighet

för tjänsteman att såsom vikarie bestrida högre befattning, ävensom i

fråga om ersättning i vissa fall till den som uppehåller ledig tjänst eller

eljest bestrider annan tjänst än sin egen. Dessa bestämmelser äro i

väsentliga delar hämtade från det reviderade avlöningsreglementet för telegrafverket

(§ 6 mom. 8 och § 9). Vad särskilt beträffar föreskriften

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 75,

att, därest vikariatsförordnande är avsett att fortgå under längre tid än

tre månader, den vikarierandes sammanlagda avlöningsförmåner ej må

överstiga, vad han såsom ordinarie å befattningen skulle äga uppbära, är

att märka, att den vikarierande i varje fall kommer att erhålla minst den

avlöning, han skulle hava, om han förvaltade sin egen tjänst.

Då vattenfallsverkens kraftanläggningar komma att bli placerade i

ganska vitt skilda delar av landet, har skyldigheten för tjänsteman att vid

annans tjänsteresa vikariera utan särskild ersättning icke ansetts böra begränsas

till tjänsteresa »under några få dagar», såsom skett i 1911 årsförslag,

utan givits en något mera vidsträckt formulering.

Enär överingenjören vid Trollhätte kraftverk åtnjuter tantiem i

stället för tjänstgöringspenningar, erfordras för vissa fall, då o han är

tjänstledig, särskilda föreskrifter rörande vikariens gottgörande. Åt dessa

föreskrifter har jag i anslutning till kommitténs förslag ansett böra givas

den affattning, som mom. 8:o i § 6 utvisar.

I § 7, vilken motsvarar § 8 uti Kungl. Maj:ts år 1911 framlagda

förslag, innehållas bestämmelser angående semester'' för personalen.

Enligt Kungl. Maj:ts berörda förslag skulle semestertidens längd utgöra

antingen högst 30 eller högst 15 dagar. Semester om högst 30 dagar

skulle åtnjutas av i ingen]örstjänst anställda befattningshavare, byrådirektör,

kanalinspektor, kassör, kontrollör och statistiker, revisor och kontrollinspektor,

bokhållare samt kontorsskrivare; öfrig personal skulle erhålla

högst 15 dagars semester.

Det har emellertid inom kommittén av den särskilt sakkunnige ledamoten

framhållits, att de sålunda föreslagna bestämmelserna syntes böra,

särskilt med hänsyn till de erfarenheter som vunnits under de senaste

åren, revideras därhän, att semestertiden skulle utsträckas för några befattningshavare

från 30 till 45 dagar och för vissa från 15 till 30 dagar.

Semester om högst 45 dagar har sålunda ifrågasatts för överingenjör

vid kraftverk, driftingenjör och distriktsingenjör samt dylik ledighet

under högst 30 dagar jämväl för driftverkmästare, öfvermontör, stationsmästare

och montör.

Till stöd härför har, vad beträffar överingenjörsbefattningen vid

kraftverket, anförts, att denna befattning befunnits vara till den grad ansträngande,

att den väl betingar en semestertid af 45 dagar.

1 fråga om driftingenjör och distriktsingenjör har påpekats, hurusom

dessa befattningshavare, vilka äro fullt upptagna under vardagar,

därutöver måste göra tjänst nästan undantagslöst varje söndag samt dessutom

ofta nog under natten. Ordinarie underhållsarbetet vid kraftverket och å

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. åå käft. {Nr 75.) 9

§ 7-

Kommittén

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts nåd. proposition AV 75.

Departementschefen

:

§ 8.

Kommittén:

Vattenfallsstyrelsen

:

linjerna kan nämligen endast äga rum söndagar mellan kloekan 9 och 2 på

dagen, under vilken tid driften kan åtminstone delvis inställas. Provningar

och dylika arbeten företagas alltid på den tid av dygnet, då belastningen

och därmed risken av störningar för avnämarna är den minsta möjliga.

Enahanda skäl har åberopats för en utsträckning av semestertiden

beträffande driftverkmästare, övermontör och montör.

Beträffande stationsmästare (stationsförman) har framhållits, hurusom

sådan befattningshavare är strängt bunden vid sin station såväl dag

som natt, vardag som söndag.

Vad sålunda anförts har synts kommittén tala för utsträckning av

semestertiden för angivna befattningshavare på sätt föreslagits.

Med hänsyn till den synnerligen ansträngande tjänstgöring, som

åligger överingenjör vid kraftverk, driftingenjör och distriktsingenjör samt

driftverkmästare, övermontör, stationsmästare och montör anser jag mig

böra förorda kommitténs förslag i antydda hänseende.

I § 8 uti kommitténs förslag (motsvarande § 9 i 1911 års) innefattas

bestämmelser rörande avlöningsförhållanden vid avgång från tjänst.

Kommittén har i denna paragraf infört ett stadgande därom, att, då

tjänsteman, som åtnjuter fri bostad (jämför § 10), avlider, vattenfallsstyrelsen

må, efter prövning av förekommande omständigheter, medgiva

hans änka eller efterlevande familj att för avflyttning från bostaden njuta

lämplig fardag.

Ett liknande stadgande förekommer bland villkor och bestämmelser

för åtnjutande av avlöningsförmåner enligt den från och med år 1911

gällande ordinarie stat för fångvårdsstaten.

1 anslutning till Kungl. Maj:ts förslag av år 1911 har kommittén

i nu ifrågavarande paragraf ytterligare intagit följande bestämmelser:

»Avlider vid statens vattenfallsverk anställd person, vilkens befattning

icke är uppförd å ordinarie stat, må, därest och i den män den

myndighet, som beslutit om anställningen, så prövar skäligt, den för befattningen

bestämda avlöningen utgå till månadens slut.

Avlider tjänsteman, vare sig oixlinarie eller extra, eller annan vid statens

vattenfallsverk anställd person i följd av olyckshändelse, timad under

tjänstutövning eller arbete vid verket, må ett belopp, motsvarandeden avlidnes

fasta avlöning för en månad, såsom begravningshjälp tilldelas hans dödsbo.»

Vattenfallsstyrelsen har emellertid i sitt över kommitténs förslag

avgivna utlåtande framhållit, att i reglementsförslaget innehållna stadganden

om begravningshjälp, i vad de skulle avse vid verket anställda arbetare,

icke överensstämde med de allmänna bestämmelser, som den 9 februari

s. 67 Kontrollera mot PDF

KungL Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

67

1909 utfärdats av telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen

gemensamt, angående arbetare vid telegrafverket, statens järnvägar eller

under vattenfallsstyrelsen lydande byggnadsarbeten.

Med hänsyn härtill och då avlöningsreglementet icke torde böra äga

tillämpning på personer, vilkas anställning är av så tillfällig natur som

arbetare vid byggnadsföretag, har jag ansett paragrafen böra i viss mån

omredigeras.

I sammanhang med behandlingen av förevarande paragraf har vattenfallsstyrelsen

framhållit angelägenheten av att i de för varje år fastställda

staterna för vattenfalls verkets driftkostnader, bleve, i likhet med

vad som skett i staterna för telegrafverkets driftkostnader för åren 1912

och 1913, upptaget ett särskilt anslag till belöidngar, studieresor och

gratifikationer åt tjänstemän vid de olika affärer, i vilka statens vattenfallsverk

är uppdelat. Exempelvis då skada uppstått å någon av Trollhätte

kraftverks distributionsledningar eller trafikhinder inträffat å Trollhätte

kanal, kunde det, såsom erfarenheten givit vid handen, ej så sällan

inträffa, att vederbörande personal för ett snabbt avhjälpande av det sålunda

uppkomna hindret för återupptagande av energileveransen, respektive

kanaltrafiken, måste tagas i anspråk för därför erforderligt arbete

under vida längre tid per dag än som i regel kunde fordras, och detta

stundom under svår väderlek eller andra för personalen olägliga omständigheter.

Det vore då synnerligen önskvärt, om vattenfallsstyrelsen hade

tillfälle att genom en lämplig gratifikation belöna visat nit i tjänsten.

Givetvis vore det också behövligt, att vissa tjänstemän kunde beredas tillfälle

att på statens bekostnad företaga studieresor för att taga del av de

uppfinningar eller förbättrade tekniska anordningar, som funnes inom eller

utom landet och som kunde vara till gagn för driften av statens vattenfallsverk.

För uppfinningar och dylikt ansåg styrelsen jämväl belöningar

böra beredas vederbörande tjänstemän, under villkor att dylika uppfinningar

finge utan särskild gottgörelse användas af vattenfallsverket.

Upptagande i avlöningsreglementet av en uttrycklig bestämmelse

angående rätt för vattenfallsstyrelsen att utdela dylika belöningar, resebidrag

och gratifikationer syntes styrelsen icke vara erforderligt, utan

skulle det vara tillfyllest, om anslag för ändamålet anvisades i de av

Kungl. Maj:t årligen fastställda staterna för statens vattenfallsverk, men

styrelsen hade dock ansett sig böra erinra om angelägenheten av dylika

anslag, i händelse Kungl. Magt skulle finna lämpligt att nu förevarande

§ i avlöningsreglementet med hänsyn därtill något jämkades.

Departe
mentschefen
-

Vattenfalls
styrelsen:
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.

Departe- I det av vattenfallsstyrelsen antydda hänseendet tillåter jag mig

meiisc e en■ eidnra, att Kungl. Maj:t, på framställning av vattenfallsstyrelsen, i de

genom nådigt brev den 31 december 1912 fastställda utgiftsstaterna för

statens vattenfallsverk för år 1913 under rubriken »Belöningar, studieresor

och gratifikationer åt tjänstemän» upptagit för Trollhätte kanalverk ett

belopp av 1,000 kronor, och för Trollhätte kraftverk 3,000 kronor samt

för Södertälje kanalverk 500 kronor.

I sammanhang härmed har medgivits, att från nämnda anslag må

av vattenfallsstyrelsen i särskilda undantagsfall till maskinister, montörer

och vakter utbetalas gratifikation för brådskande arbete, som av dem måst

utföras under mera avsevärd del av den tid, då eljest i regeln tjänstgöring

ej skolat påfordras av dem.

Att även för framtiden behov föreligger att i vederbörande utgiftsstater

för statens vattenfallsverk uppföra anslag för antydda ändamål,

synes mig uppenbart. Jag erinrar också om, att för närvarande upptages

i postverkets stat ett anslag till gratifikationer m. in. åt tjänstemän eller

andra personer, som äro anställda vid postverket eller anlitas i dess ärenden,

samt i telegrafverkets stat ett anslag för belöningar, studieresor och gratifikationer

åt tjänstemän. Lika litet som för dessa verk synes mig emellertid

någon anledning föreligga att i nu ifrågavarande avlöningsreglemente intaga

särskilda bestämmelser angående gratifikationer, detta så mycket mindre

som ett stadgande i sådan riktning tilläventyrs skulle kunna föranleda den

uppfattningen, att särskild ersättning utöver avlöningen bör utgå för varje

arbete, som verkställes utöver vanlig tjänstetid, vilket naturligtvis ingalunda

av mig avses.

§!)- Paragraf 9, som handlar om resekostnads- och traktamentsersätt
ning

vid tjänsteresor inom riket, är lika lydande med § 10 i Kungl.

Maj:ts förslag av år 1911.

§ 10* Bestämmelser angående förmån av fri bostad eller ersättning där
för

innehöllos i § 11 av Kungl. Maj:ts vid 1911 års riksdag framlagda

förslag.

Enligt dessa bestämmelser skulle fri bostad eller ersättning därför,

efter vattenfallsstyrelsens beprövande, tillkomma överingenjören vid kraftverket

vid Trollhättan samt övriga vid vattenfallsverket anställda ordinarie

tjänstemän, därvid ersättningsbeloppen skulle beräknas för överingenjören

vid nämnda kraftverk till 1,500 kronor och för övriga tjänstemän till

minst 15 och högst 30 procent av avlöningen allt efter den ort, där vederbörande

vore placerad, och i enlighet med de grunder, som av Kungl.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

69

Maj:t bestämdes; dock med iakttagande därav, att beloppet av nämnda ersättning

ej finge överstiga 1,500 kronor.

Under antagande att de grunder, efter vilka de ersättningsbelopp,

som skulle i procent av avlöningen beräknas, bleve med ledning av kommerskollegii

statistik över olika orters dyrhet bestämda, förklarade statsutskottet

sig icke hava funnit något att erinra emot vad Kungl. Maj:t

sålunda hemställt.

Kungl. Maj:t hade vidare föreslagit, att med fri bostad in natura

skulle, då bostaden läge i närheten av ett statens kraftverk, utom förmånen

av fritt bränsle, jämväl vara förenad förmånen av fri elektrisk belysning

efter vattenfallsstyrelsens bestämmande.

Utskottet, som icke funnit det lämpligt, att staten skulle bekosta

jämväl avnämarens elektriska armatur, hade med den begränsning, som

därav påkallades, biträtt Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag.

Mot de i övrigt uti nämnda paragraf innefattade bestämmelser

gjordes icke någon anmärkning av utskottet.

Från kommitténs sida har Kungl. Maj:ts berörda förslag icke, utöver Kommittén-,

vad från statsutskottets sida anförts, givit anledning till annan erinran än

att kommittén ansett det böra bestämt stadgas, att de tjänstemän, som

åtnjuta förmånen av fri bostad, skola vara boende i den upplåtna lägenheten;

varjämte för tydlighetens skull torde böra utsägas, att, utom

elektrisk armatur, även lampor skola bekostas av vederbörande tjänsteman.

Från § 2 i Kungl. Maj:ts förslag av år 1911 har kommittén till Departe§

10 i sitt förslag överflyttat stadgande därom, att förmånen av fri bostad mcntschefeu

eller ersättning därför skall räknas beträffande överingenjören vid Trollhätte

kraftverk till arvodet och beträffande övriga tjänstemän till lönen.

I avseende å den procentsats, efter vilken bostadsersättning hittills

utgått, anser jag mig böra erinra, att Kungl. Maj:t genom nådigt brev

den 22 december 1911, angående fastställelse av utgiftstater för statens

vattenfallsverk för år 1912 in. m., medgivit, att bostadsersättning skall

beräknas för överingenjören vid Trollhätte kraftverk till 1,500 kronor

och för övriga befattningshavare, stationerade i Göteborg eller Trollhättan,

till högst 25 procent och, stationerade annorstädes, till högst 20 procent

av avlöningen, allt efter den ort, där vederbörande är placerad; dock med

iakttagande därav, att beloppet av nämnda ersättning ej må överstiga

1,500 kronor. Motsvarande bestämmelse är ock intagen i nådigt brev den

31 december 1912, angående fastställelse av utgiftsstater för år 1913.

Vid avfattningen av ifrågavarande paragraf i mitt förslag till avlöningsreglemente

har iakttagits vad kommittén sålunda föreslagit.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.

§11. Enligt § 11 i kommitténs förslag (motsvarande § 12 i Kungl. Maj:ts

förslag av år 1911) skalle å ort, där de allmänna levnadskostnaderna äro

särskilt höga, tjänstemän med slutavlöning av högst 3,400 kronor kunna

av vattenfallsstyrelsen tillerkännas dyrortstillägg, utgående, enligt av Kungl.

Maj:t fastställda grunder, med högst femton procent av dem tillkommande

fasta avlöning. Enligt Kungl. Maj:ts förslag var maximibeloppet av slutavlöning,

med vilken dyrortstillägg skulle kunna förenas, 3,800 kronor,

vilket belopp emellertid av statsutskottet nedsattes till 3,400 kronor.

Kommittén: Kommittén erinrar därom att, enligt vad av propositionen vid 1911

års riksdag'' framgår, det icke var avsett, att dyrortstillägg skulle komma

att utgå i Trollhättan.

För egen del har kommittén ansett sig böra här uttala, att, då

kommittén funnit sig böna för personalen i Trollhättan föreslå de avlöningsförmåner,

som innefattas i kommitténs nu föreliggande betänkande,

kommittén utgått från den bestämda förutsättningen, att befattningshavare

å nämnda ort icke skola komma i åtnjutande av dyrortstillägg

i annat fall, än att de allmänna levnadskostnaderna i Trollhättan skulle

komma att undergå en starkare stegring, än som motsvaras av den allmänna

stegring, som i avseende å dessa levnadskostnader må kunna göra

sig gällande inom landet i dess helhet.

Det har visat sig, yttrar kommittén vidare, att de i avlöningsreglementena

för post- och telegrafverken meddelade bestämmelser om dyrortstillägg

(tilläggsarvode), vilka innebära bland annat, att dyrortstiilägget

(tilläggsarvodet) skall utgå enligt av vederbörande styrelse fastställda grunder,

vid tillämpningen lett till varjehanda svårigheter och att fråga om

rätt till sådant tillägg å särskilda orter i talrika fall hänskjutits till Kungl.

Maj:ts prövning. Kommittén har fördenskull beträffande statens vattenfallsverk

föreslagit, att de grunder, efter vilka dyrortstillägg må utgå vid sistnämnda

verk, skola fastställas av Kungl. Maj:t.

Departe- Såsom kommittén erinrat hava gällande bestämmelser om dyrorts
''tillägg

vid kommunikationsverken inedföid åtskilliga svårigheter och ojämnheter

vid tillämpningen samt dessutom ofta föranlett tvister. På sätt jag

vid föredragning av förslaget till nytt avlöningsreglemente för viss personal

vid postverket hade tillfälle att anföra, är en utredning i dyrortstilläggsfrågan

igångsatt, i syfte att vinna i görligaste grad enhetliga bestäm:

nelser för de olika verken, ävensom bestämda grunder för fastställande

av de platser där dyrortstillägg bör utgå. Mot vad här föreslagits beträffande

dyrortstillägg vid nu ifrågavarande verk har jag visserligen icke

något att erinra, men vill därvid uttryckligen betona, att vederbörande,

som i anledning härav tillerkännas dyrortstillägg, böra vara underkastade

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 7-5.

71

de allmänna bestämmelser och grunder, som kunna bliva meddelade för

dyrortstilläggens reglerande, även om detta i särskilt fall skulle medföra

ändring i förut åtnjuten dylik förmån.

Den i det senare momentet av förevarande paragraf införda bestämmelsen

om dyrortstilläggets fördelning i lön och tjänstgöringspenningar

har sin motsvarighet i telegrafverkets avlöningsreglemente (§ 17, sådan

den blivit godkänd vid 1912 års riksdag).

Beträffande § 13 i Kungl. Maj:ts förslag vid 1911 års riksdag, som §12.

innehöll bestämmelser i fråga om felräkningspenningar, anmärkte statsutskottet,

att beloppet av de för kanalinspektoren vid Akersbergs station

föreslagna felräkningspenningar, 400 kronor, synts utskottet väl högt tillmätt

och att det borde vara tillräckligt, om de bestämdes till 300 kronor.

I kommitténs förslag överensstämmer § 12 med innehållet i § 13

i Kungl. Maj:ts förslag, med den ändring som av statsutskottet föreslagits.

Såsom redan antytts, funnos i § 14 av Kungl. Maj:ts förslag in- § 13.

tagna bestämmelser i fråga om anmärkningsprovision samt om andel i

straffavgift åt tjänsteman, vilken upptäckt försök att undandraga statsverket

föreskrivna kanalafgifter.

Kommittén, som redan under § 3 i fråga om avlöningsförmånerna

för revisorn och kontrollinspektoren uttalat såsom sin åsikt, att andel i

dylik straffavgift icke vidare borde tillkomma tjänstemän vid statens vattenfallsverk,

har i överensstämmelse härmed ur § 13, vilken motsvarar § 14 i

Kungl. Maj:ts förslag, uteslutit bestämmelser angående andel i straffavgifter.

Beträffande anmärkningsprovisionen har i kommitténs förslag stadgandet

avfattats i överensstämmelse med motsvarande bestämmelse i det vid 1912

års riksdag reviderade avlöningsreglementet för tjänstemän vid telegrafverket.

I fråga om de närmare grunderna för anmärkningspro visionens utgående

har kommittén erinrat, hurusom i regel uti nyare instruktioner,

bland dem den för telegrafstyrelsen, viss begränsning av den vederbörande

tillkommande anmärkningsprovisionen blivit fastställd i avseende å större

anmärknings belopp.

Vid utfärdandet av bestämmelser i ämnet beträffande statens vattenfallsverk

anser kommittén dylik begränsning av anmärkningsprovisionen

också böra iakttagas. På given anledning har kommittén framhållit, att,

därest straffavgift skulle komma att fortfarande utgå, anmärkningsprovision

icke under något förhållande bör beräknas på straffavgiften i dess helhet

utan allenast på det belopp, som utgör skillnaden mellan den kanalavgift,

som av trafikanten bort erläggas, och den, som av honom erlagts.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

Till § 14 i kommitténs förslag hava från § 3 i Kungl. Maj:ts förslag

av år 1911 överförts bestämmelser i fråga om tilläggsarvode till

telefon- eller portvakt vid kraftverk, som förrättar mera maktpåliggande

arbete, samt till vakt, anställd vid administrationsbyggnaden i Trollhättan.

Enligt vad dåvarande departementschefen meddelade, skulle nämligen

telefon- och portvakter delvis användas til! mera kvalificerat arbete, såsom

bearbetning av dagsrapporterna för driftstatistiken, räkning, skrivning och

enklare utarbete.

Det hade därför ifrågasatts, att de skulle tillhöra en högre avlöningsklass

än andra vakter. Departementschefen ansåg emellertid, att saken

bäst kunde ordnas så, att vattenfallsstyrelsen erhölle bemyndigande att

till telefon- och portvakter, som, förutom sina vanliga göromål, jämväl

sysselsattes med mera maktpåliggande arbete, utbetala, utöver de i avlöningsreglementet

fastställda avlöningsförmånerna, ett tilläggsarvode å högst

300 kronor för år. En liknande anordning förekomme vid statens järnvägar

beträffande banvakter, vilka tjänstgjorde såsom vakter vid rörliga

broar. Aven till kontorsbiträde vid statens järnvägar kunde för särskild

tjänstgöring utbetalas tilläggsarvode.

Därest nämnda förslag bifölles, skulle man bliva i tillfälle att uppmuntra

de vakter, som kunde utföra mera krävande arbete, och om någon

vakt icke ordentligt och omsorgsfullt verkställde de honom förelagda mera

kvalificerade göromålen, skulle han få återgå till att endast förrätta väldig

vakttj änstgö ring.

Vidkommande vakten vid administrationsbyggnaden hade vattenfallsstyrelsen

tillkännagivit, att denne hade synnerligen lång och ansträngande

tjänstgöring. Förutom vanliga vaktmästargöromål, däribland handhavande

av all till administrationsbyggnaden ankommande samt därifrån avgående

värdepost och vanlig post, skötte han telefoncentralen och värmeledningen

i nämnda byggnad. Fördenskull hade föreslagits, att han skulle likställas

med förman av 2:a lönegraden och alltså erhålla lägst 1,260 och högst 1,800

kronor.

Detta förslag kunde departementschefen icke biträda. Däremot ansåg

han, att vattenfallsstyrelsen borde bemyndigas att, liksom till telefon- och

portvakter, vilka förrättade mera maktpåliggande arbete, till vaktmästaren

utbetala ett tilläggsarvode å högst 300 kronor om året för skötseln av

administrationsbyggnadens telefoncentral och värmeledning.

Den av departementschefen sålunda föreslagna anordningen i fråga

om telefon- och portvakter vid kraftverket har kommittén ansett särdeles

lämplig, då därigenom möjlighet bereddes att få mera kvalificerat arbete

utfört för en ringa kostnad.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

73

Arbetet i fråga består huvudsakligen däruti, att med ledning av

listor, upptagande avläsningar å mätinstrument inom kraftcentralen, uträkna

och grafiskt framställa variationerna i energiförbrukning o. d. under

dygnets olika timmar.

Vad vakten vid administrationsbyggnaden angår, har kommittén också

ansett att för sådana särskilda göromål, vilka icke skäligen kunna anses

tillhöra hans vaktmästarbefattning, särskild ersättning bör utgå.

Att dylikt tilläggsarvode bör räknas såsom tjänstgöringspenningar,

har kommittén ansett böra tydligt uttryckas i avlöningsreglementet.

T § 15, vilken av kommittén till sitt innehåll bibehållits lika med

motsvarande paragraf i Kungl. Maj:ts förslag, innefattas till en början bestämmelser

angående den till personal å kanalverk tillhörig bogserbåt utgående

provision å bruttoinkomsten för bogseringen. I fråga om dylik provision

tillåter jag mig hänvisa till vad ovan under § 3 (rubriken förman) anförts.

Vidare givas i § 15 bestämmelser beträffande särskild ersättning

till viss personal, som deltager i ackordsarbete.

1 fråga om anledningen till införande av sistberörda bestämmelser

meddelade vid ärendets föredragning år 1911 dåvarande departementschefen,

att under vintertiden, då Trollhätte kanal vore stängd, vakter och vissa

maskinister, tillsammans med de tillfälligt anställda arbetarna, plägade användas

vid reparationer och nybyggnader vid verket, vilka arbeten ofta

utfördes på s. k. ackord eller beting. Därest ackordsförtjänsten överskrede

det belopp, til! vilket de ordinarie avlöningsförmånerna under motsvarande

tid uppginge, uppstode ett överskott, det s. k. överbetinget, vilket delades

mellan samtliga i ackordsarbetet deltagande. Då detta befunnits vara en

mycket lämplig avlöningsform, i det arbetsprestationen på sådant sätt ökades,

hade man ansett motsvarande personals upptagande i staten icke böra förhindra

den fortsatta användningen av denna avlöningsform. Detsamma

gällde ock i tillämpliga delar jäinnställd personal vid kraftverket i Trollhättan.

Departementschefen förutsatte dock, att vattenfallsstyrelsen komme

att så tillämpa paragrafen, att ifrågavarande befattningshavare icke finge

vissa dagar, då ackordsarbetet för dem utfallit gynnsamt, tillämpa ackordsprisen,

men däremot andra dagar, under vilka deras arbetsprestationer

varit mindre, erhålla betalning efter den för dem bestämda fasta avlöningen.

Särskild ersättning borde tillkomma dem, endast i fall för hela den

tid, ackordsarbetet varade, deras arbetsförtjänst bleve större med tillämpning

av ackordsprisen än den fasta avlöning de skulle uppburit, om de

haft sin vanliga sysselsättning. Bestämmelserna syntes därjämte böra ut
Biliang

till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 44 höft. (Nr 75). 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

tryckligen inskränkas att avse allenast maskinister och vakter vid kanalverk

samt montörer och vakter vid kraftverk.

Vad uti ifrågavarande paragraf av Kungl. Maj:t föreslogs, lämnades

av statsutskottet utan anmärkning.

§ 1G* Enligt § 16 i Kungl. Maj:ts nyssberörda förslag skulle uniforms
persedlar

in natura eller beklädnadsersättning kunna tilldelas viss angiven

personal vid statens vattenfallsverk enligt reglemente, som skulle fastställas

av vattenfallsstyrelsen.

Den sålunda föreslagna bestämmelsen är i huvudsak överensstämmande

med vad som gäller vid telegraf- och postverken samt statens

järnvägar. Jämväl vid dessa senare verk är åt vederbörande styrelse

överlämnat att utfärda reglemente rörande den närmare tillämpningen

af ifrågavarande bestämmelse.

_ Kommittén har vid sådant förhållande icke haft något att erinra

mot innehållet i denna paragraf.

*LUarte6’ kommittén under §§ 11 —16 anfört och föreslagit har icke givit

mentschefen: mi& anledning till erinran eller särskilt yttrande.

§ 17'' I § 17 av 1911 års förslag innehölls, bland annat, bestämmelse därom

att kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter skulle enligt de närmare bestämmelser,

Kungl. Maj:t meddelade, lämnas åt driftverkmästare, instrumentmakare,

övermontör, stationsförman, förman, maskinist, montör och vakt samt

med dessa jämförlig extra personal ävensom deras hos dem boende hustrur

och oförsörjda barn.

Statsutskottet erinrade, att 1910 års Riksdag vid fastställandet av

utgiftsstater för tullverket för år 1911 uttryckligen uttalat, att sådan förmån,

varom här vore fråga, icke finge utsträckas även till befattningshavandes

familj. Med den inskränkning, som därav betingades, biträdde

utskottet vad Kungl. Maj:t uti ifrågavarande hänseende föreslagit beträffande

statens vattenfallsverk. Där tjänsteman redan genom kontrakt

tillförsäkrats sådan förmån jämväl för sin familj, borde den emellertid fortfarande

såsom dittills utgå.

o

I anledning av vad sålunda anmärkts ansåg utskottet böra i paragrafen

intagas dels en föreskrift av följande lydelse: »Sådan förmån

må dock icke tillkomma tjänstemans familj», dels ock en så lydande bestämmelse:

»Där tjänsteman redan genom kontrakt tillförsäkrats kostnads
fri

läkarvård jämte medikamenter jämväl för sin familj, bör, så länge

kontraktet är gällande, denna förmån fortfarande utgå».

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.

75

Kommittén, som delar den av statsutskottet uttalade uppfattningen, Kommittén:

har vid avfattandet av paragrafen i fråga iakttagit den av utskottet föreslagna

begränsningen av ifrågavarande förmån till att, såsom allmän regel,

omfatta allenast vederbörande tjänstemän själva.

Vidkommande det av utskottet gjorda undantaget från nämnda regel

beträffande viss personal framhåller emellertid kommittén, att förmånen av

kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter för familj icke blott genom kontrakt

tillerkänts vakter och vissa andra befattningshavare, utan även, visserligen

utan kontrakt, men dock sedan gammalt, varit tillförsäkrad en del förmän

och maskinister. Kommittén har fördenskull ansett bestämmelsen i

nämnda hänseende böra givas en vidsträcktare omfattning.

Den av kommittén föreslagna lydelsen av § 17 är följande:

»Kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter lämnas enligt de närmare

bestämmelser, Kungl. Maj:t meddelar, åt de i § 16 nämnda ordinarie och

extra tjänstemän, ävensom till andra tjänstemän under sjukdom, som föranletts

av olycksfall i tjänsten. Sådan förmån må dock icke tillkomma

tjänstemans familj.

Anm. Där tjänsteman redan tillförsäkrats kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter

jämväl för sin familj, skall denna förmån fortfarande utgå, så länge kan kvarstår i den befattning,

i vilken han tillförsäkrats berörda förmån.2

Enligt vattenfallsstyrelsens, i dess utlåtande över kommitténs för- Vattenfaiisslag

uttalade mening, skulle denna formulering av paragrafen icke tyd- styrelsenligt

giva vid handen, huruvida i kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter

inbegripas jämväl vård å sjukhem och sanatorium samt kostnaderna för

konstgjorda lemmar och dylikt. Då det synts styrelsen vara skäligt, att

rättigheten till fri läkar- och sjukvård enligt denna paragraf gives en

dylik vidsträcktare omfattning, bär styrelsen fästat uppmärksamheten å

förhållandet.

Då det enligt kommitténs förslag skulle tillkomma Kungl. Maj:t att Departeutfärda

närmare bestämmelser i ämnet, synes mig icke föreligga någon anledning

att i avlöningsreglementet inrycka detalj föreskrifter i de av vattenfallsstyrelsen

antydda hänseenden; och har jag icke heller i övrigt haft

något att erinra mot den av kommittén föreslagna formuleringen.

I denna paragraf givna föreskrifter i fråga om innehållande av § 18- avlöning i vissa fall överensstämma med motsvarande bestämmelser vid

andra statens verk.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.

§ 19.

Pensionering

af vederbörande

tjänstemän.

Frågan om

civila

pensionslagens

tillämpning

Tidigare förslag.

1905 års

riksdag.

Spörsmålet om lämpligaste sättet att ordna pensioneringen av tjänstemän

vid statens vattenfallsverk samt deras änkor och barn har varit föremål

för skiljaktiga meningar.

Jag tillåter mig därför att först erinra om vad som förut förekommit

i denna fråga.

I det kontrakt, som, efter beslut vid 1904 års riksdag, den 31 maj

samma år å Kund. Maj:ts och kronans vägnar undertecknades angående

förvärvandet av Trollhare kanalverk och viss annan Nya Trollhäfte

kanalbolags egendom, innehöll § 12 följande stadgande beträffande i

kanalbolagets tjänst anställda personer:

»De i kanalbolagets tjänst anställda personer, vilka finnas upptagna

å en härvid såsom bilaga fogad förteckning, skola äga rätt att övergå i

O O O'' 27) O

statsverkets tjänst utan minskning i de en var av dem enligt samma

förteckning tillkommande avlönings- och pensionsförmåner och utan att i

övrigt inträda i försämrad tjänsteställning, dock med förbehåll,

l:o) att de åtnöja sig med de med deras nu innehavande befattningar

jämförliga sådana, som vederbörande statsmyndighet anser lämpligt

att åt dem anförtro;

2:o) att de varda skyldiga underkasta sig alla för statens personal i

jämförliga tjänster nu eller framdeles gällande reglementen och instruktioner

samt villkor för antagande, bibehållande vid anställning, befordran

och entledigande i den mån samma reglementen, instruktioner och villkor

förklaras vara med avseende å dem tillämpliga.

Alla de vid kanalverkets överlämnande till kronan i kanalverkets tjänst

genom kontrakt anställda vakter och arbetare med flera tillförsäkras de dem

enligt anställningskontrakten tillkommande avlönings- och pensionsförmåner.»

I anledning av framställning från Kungl. Maj:t (proposition n:r 90)

godkändes vid 1 905 års riksdag avlöningsstat för styrelse och tjänstemän vid

Trollhätte kanal- och vattenverk jämte tillhörande villkor och bestämmelser

i fråga om avlönings- och pensionsförhållanden ävensom vad som föreslagits

i fråga om statsbidrag till beredande av pension åt änkor och

oförsörjda barn efter tjänstemän vid kanal- och vattenverket.

I den nämnda avlöningsstaten upptogos — förutom vissa befattningar,

om vilka nu efter vattenfallsstyrelsens tillkomst ej vidare är fråga —

en överingenjör, en kamrerare, en kassör, tillika bokhållare, en kontrollinspektor

och materialförvaltare, tillika bokhållare, en bokhållare samt två

kanalinspektorer.

För åtnjutande av de i avlöningsstaten för dessa befattningshavare

uppförda avlöningsförmåner stadgades vissa allmänna villkor och bestämmelser,

varibland

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 75.

77

att tjänstinnehavare skulle vara förpliktad att, överingenjören då

han uppnått 65 levnads- och minst 30 tjänstår samt annan tjänstinnehavare

då han uppnått 65 levnads- och minst 35 tjänstår, med oavkortad

lön såsom pension avgå från befattningen, Kungl. Maj:t eller styrelsen,

där det tillkomme styrelsen att utfärda avskedet, dock obetaget att låta

med detsamma anstå, därest och så länge den pensionsberättigade prövades

kunna i befattningen på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna

och kunde finnas villig att kvarstå i densamma; och skulle vid beräkning

av tjänståren inräknas den tid, under vilken tjänstinnehavaren kunde

hava varit anställd såsom tjänsteman hos Nya Trollhätte kanalbolag;

att tjänstinnehavaren skulle vara skyldig underkasta sig de förändrade

bestämmelser rörande pensionering, som kunde varda stadgade, samt

att, intill dess ny allmän författning angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension trätt i kraft, å de bestämda löneförmånerna för

en var av förut nämnda tjänstemän skulle avdragas och till statsverket

ingå vissa angivna belopp.

Tjänsteman, som vid kanalverkets övertagande av Kungl. Maj:t och

kronan var där anställd och enligt § 12 i det mellan Kungl. Maj:t och

kronan samt Nya Trollhätte kanalbolag den 31 maj 1904 avslutade kontrakt

ägde rätt att utan minskning i honom tillkommande avlönings- och

pensionsförmåner övergå i statsverkets tjänst, ägde ej, så framt han icke

före den 1 januari 1906 förklarat sig villig ingå på den nya staten, uppbära

andra löne- och pensionsförmåner än dem, som genom nämnda kontrakt

blivit honom tillförsäkrade.

Den 11 oktober 1907 utfärdades lag angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension.

Enligt § 1 i denna lag skulle, med de undantag och under de

villkor, som i lagen stadgades, rätt till pension vid avgång från tjänst

tillkomma en var ordinarie innehavare av civil tjänst med lön å stat,

som blivit fastställd av Konungen och Riksdagen.

Från lagens tillämpning undantogos i § 2 vissa angivna tjänster.

Bland dem voro icke ovan omförmälda tjänster vid Trollhätte kanaloch

vattenverk.

Deras innehavare voro alltså, såvitt de ingått på den vid 1905 års

riksdag godkända avlöningsstaten, underkastade den nya pensionslagen,

som, med iakttagande av vissa i dess 18 § innefattade bestämmelser,

skulle träda i kraft den 1 januari 1908.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 31 december 1907 framhöll emellertid

styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk, att 1907 års pensionslag

1907 års

pensionslag.

Framställning

av

vattenfallsstyrelsen

år 1907.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

1908 års

riksdag.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

syntes medföra åtskilliga rubbningar i de vid avlöningsstaten för verket

fastade villkor och bestämmelser och att dessa rubbningar delvis syntes för

verkets förhållanden mindre väl lämpade eller stode i strid med de förutsättningar,

som legat till grund för avlöningsstatens uppgörande och ordnande

av verkets räkenskapsförhållanden m. m. Styrelsen gjorde därför

framställning om meddelande av vissa närmare föreskrifter uti ifrågavarande

hänseenden.

Över den av styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk gjorda

framställningen avgav statskontoret den 6 februari 1908 utlåtande,

vari hemställdes, att tjänsterna vid Trollhätte kanal- och vattenverk

måtte, i likhet med vad som vore föreskrivet för, bland andra,

tjänsterna vid telegrafverket och statens järnvägar, undantagas från pensionslagens

tillämpning.

Statskontoret ansåg flera viktiga omständigheter tala för en sådan

undanta omställning.

O Ö

Redan verkets egenskap av en industriell anläggning med dess avskilda

drätsel syntes hänvisa dess personal till en särställning uti ifrågavarande

hänseende.

1 betraktande syntes även böra tagas det förhållande, att utom

den jämförelsevis fåtaliga personal, för vilken den vid 1905 års riksdag

antagna lönestat gällde, till detta verk vore att räkna ett betydande antal

kroppsarbetare och andra löntagare med mer eller mindre fast anställning,

för vilkas pensionering i en eller annan form verket säkerligen finge

vidkännas utgifter.

Då pensionslagen icke ägde tillämpning å den i nyssnämnda lönestat

upptagna verkställande direktören — som uppbar arvode och

tantiem — måste en pensionering vid sidan av den i pensionslagen

stadgade i alla händelser fortfarande förekomma vid detta verk.

Det hade framhållits, hurusom, ifall pensionslagen fortfarande skulle

å verkets tjänstemän äga tillämpning, det skulle bliva nödigt att i lagen

införa en del nya bestämmelser, som hade särskilt avseende å tjänstinnehavare

vid Trollhätte kanal- och vattenverk. Även om man i likhet

med styrelsen funne önskligt, att de verk, som undantoges från pensionslagen,

bleve så få som möjligt, ansåg dock statskontoret, att det å andra

sidan icke finge förbises, att det kunde vara olämpligt att belasta lagen

med allt för många specialbestämmelser.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 24 april 1908

anförde chefen för finansdepartementet, att han, i likhet med statskontoret

samt med hänsyn till den särskilda ställning, Trollhätte kanal
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

och vattenverk intoge inom statsförvaltningen, och därmed sammanhängande

av statskontoret påpekade förhållanden, fann lämpligast, att

verkets tjänstemän undantoges från pensionslagens tillämpning. Man

undsluppe ock därigenom att i lagen inrymma en hel del undantagsbestämmelser,

som eljest syntes oundgängliga att där införa.

Därest, i enlighet med vad departementschefen sålunda tillstyrkt,

ifrågavarande tjänstinnehavare undantoges från pensionslagens tillämpning,

utgjorde detta, enligt departementschefens mening, och såsom även

statskontoret i sitt utlåtande erinrat, intet hinder för att genom tillägg

till eller ändringar i de i sammanhang med den för Trollhätte kanaloch

vattenverk fastställda lönestat meddelade bestämmelser vidtaga de

jämkningar, som kunde finnas lämpliga och skäliga. Huruvida och i

vilken omfattning dylika jämkningar borde äga rum, utgjorde emellertid

en fråga, vilken icke syntes behöva i då förevarande sammanhang upptagas

till prövning.

Departementschefen fann sig alltså böra förorda sådan förändrad lydelse

av 2 § i pensionslagen, att bland tjänster, å vilka lagen icke skulle äga

tillämpning, upptoges jämväl tjänst vid Trollhätte kanal- och vattenverk.

Därest detta förslag vunne godkännande, syntes, på sätt statskontoret

jämväl tillstyrkt, i sammanhang därmed böra beslutas, dels att

den förändrade lydelsen av berörda paragraf skulle tillämpas från och med

den 1 januari 1908, då pensionslagen trädde i kraft, dels ock att den

bland avlöningsvillkoren för en del tjänstinnehavare vid Trollhätte kanaloch

vattenverk stadgade skyldighet att å de bestämda löneförmånerna vidkännas

avdrag till vissa angivna belopp skulle även efter den 1 januari

1908 kvarstå och tillämpas.

I överensstämmelse med departementschefens hemställan gjorde

Kungl. Maj:t, i proposition nr 210, framställning vid 1908 års riksdag;

och bifölls denna framställning av Riksdagen.

Genom lag den 17 juni 1908 erhöll § 2 i pensionslagen av den 11

oktober 1907 ändrad lydelse i så måtto, att från sistnämnda lags tillämpning

undantogs jämväl tjänst vid Trollhätte kanal- och vattenverk. Den förändrade

lydelsen skulle tillämpas för tiden från och med den 1 januari

1908.

Vid 1909 års riksdag blevo, såsom redan är nämnt, avlöningsförmåner

bestämda för överingenjören vid Trollhätte kraftverk. Bland

villkoren för åtnjutande av dessa avlöningsförmåner var ock, att bemälde

överingenjör skulle vara skyldig underkasta sig de bestämmelser i fråga

om pensionering, som kunde varda stadgade.

Ändring av

pensionslagen

år 1908.

1909 års

riksdag.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 15.

1911 §,rs

proposition.

I Riksdagens skrivelse i ärendet den 24 maj 1909, nr 225, framhölls,

att beträffande överingenjörens pensionering något förslag icke förelåge,

men att av det vid kungl. proposition i ärendet fogade statsrådsprotokoll

syntes framgå, att Riksdagen hade att från Kungl. Maj:t motse

framställning i nämnda hänseende i sammanhang med förslag till ordnande

av avlönings- och pensionsförhållandena för övriga befattningshavare vid

kraftverket. Riksdagen föreställde sig, att Kungl. Magt därvid komme

att för överingenjören föreslå en efter hans avlöningsförmåner och ställning

lämpad pension att utgå efter liknande grunder, som blivit bestämda för

vattenfalisdirektören.

I vattenfallsstyrelsens reglementsförslag av den 17 mars 1909,

voro i § 15 intagna bestämmelser dels under litt. A angående pensionering

av tjänstemän vid statens vattenfallsverk, dels ock under litt. B

rörande pensionering av efterlevande änkor och barn till sådana tjänstemän.

Det av Kungl. Maj:t vid 1911 års Riksdag framlagda reglementsförslaget

innehöll i § 19 bestämmelser angående pensionering av såväl

överingenjören vid kraftverket som övriga tjänstemän vid vatten falls verken,

men däremot ej angående pensionering av deras änkor och barn.

De bestämmelser, som avsågo andra tjänstemän än överingenjören

vid kraftverket, voro till allra största delen hämtade från den civila pensionslagen

samt kungl. kungörelsen den 11 oktober 1907 med föreskrifter

om verkställighet av nämnda lag.

Såsom skilj aktigheter må särskilt omnämnas följande.

Enligt mom. 4 i § 19 av Kungl. Maj:ts förslag skulle rätt att komma

i åtnjutande av hel pension inträda vid uppnådda sextiofem levnads- och

trettiofem tjänstår; dock att vid anställning av överingenjör och annan

ingenjör vattenfallsstyrelsen skulle kunna för dem begränsa tjänståren intill

tjugufem, samt att för maskinister, montörer och vakter ävensom

för kontorsskrivare nämnda rätt skulle inträda vid uppnådda sextio levnads-

och trettio tjänstår.

Pensionsavgifterna skulle, enligt mom. 9, ingå till en särskild pensionsfond,

att förvaltas av vattenfallsstyrelsen. Från denna fond skulle

bestridas så stor del av kostnaden för beredande av pension enligt det av

Kungl. Magt föreslagna avlöningsreglementet, som enligt vetenskaplig

sannolikhetsberäkning funnes motsvara fondens tillgångar och de stadgade

pensionsavgifternas storlek.

Enligt mom. 13 skulle tjänstår för erhållande av pension enligt

reglementet beräknas icke allenast för tid, under vilken tjänstemannen

innehaft tjänst, som i reglemente avsåges, utan även för tid, under vilken

han innehaft annan statstjänst, tjänst hos Nya Trollhätte kanalbolag

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kung!. Ma.j:ts nåd. proposition Nr 75.

81

eller bogseringsanstalten mellan Ströms kanal och Ivarslund eller ock i

statens tjänst haft extra anställning eller förordnande.

Vad överingenjören vid kraftverket angår har naturligtvis ej ifrågasatts

att införa särskilda bestämmelser angående hans pensionering i pensionslagen.

Beträffande den övriga personalen däremot anför kommittén följande.

Efter noggrant övervägande av vad under föregående behandlingar

av detta ärende blivit anfört och föreslaget beträffande pensioneringen av

den ordinarie personalen vid statens vattenfallsverk, har kommittén kommit

till den bestämda övertygelsen, att bäst och lämpligast vore, om —

med ändring av § 2 i den civila pensionslagen, sådan denna paragraf

numera lyder — nämnda lag bleve tillämplig på ifrågavarande personal,

naturligen med undantag av överingenjören vid Trollhätte kraftverk,

vilken ju ock tillsättes allenast genom förordnande på viss tid.

Varder den civila pensionslagen tillämplig på den nämnda personalen,

löses därmed ock den mycket omdebatterade frågan om pensioneringen

av änkor och barn efter befattningshavare tillhörande samma personal.

De skäl, som på sin tid anfördes mot den civila pensionslagens tilllämpning

på tjänstemän vid Trollhätte kanal- och vattenverk, synas kommittén

numera ej kunna andragas till stöd för den nu ifrågavarande personalens

undantagande från nämnda lag.

Det anmärktes då av statskontoret, att Trollhätte kanal- och vattenverks

egenskap av en industriell anläggning med avskild drätsel syntes

hänvisa dess personal till en särställning i ifrågavarande hänseende.

Härvid torde dock kunna exempelvis erinras, hurusom postverkets och

postsparbankens personaler äro underkastade den civila pensionslagen,

oaktat dessa verk ju ock hava sin särskilda drätsel.

Statskontoret ansåg det även böra tagas i betraktande, att utom den

jämförelsevis fåtaliga personal, för vilken den vid 1905 års riksdag för

Trollhätte kanal- och vattenverk antagna lönestaten gällde, till verket vore

att räkna ett betydande antal kroppsarbetare och andra löntagare med

mer eller mindre fast anställning, för vilkas pensionering i en eller

annan form verket säkerligen finge vidkännas utgifter.

Vid uppgörande av det förslag till avlöningsreglemente för statens

vattenfallsverk, som låg till grund för Kungl. Maj:ts framställning vid

1911 års riksdag, hade emellertid ansetts lämpligt, att bland de ordinarie

tjänstemännen, jämväl i pensionshänseende, inordna även den personal av

underbefäl och vakter in. fl., som hittills varit anställd på viss tids uppsägning.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 44 Käft. (Nr 75.)

Löneregle
rings
kommittén.

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kuugl. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.

Statskon
toret.

Att pensionslagen ej kan äga tillämpning på överingenjören vid Trollhätte

kraftverk, vars fasta avlöning utgår i form av arvode och tantiem,

kan väl rimligtvis icke böra utgöra hinder för att den övriga ordinarie

personalen vid statens vattenfallsverk underkastas pensionslagen. Postverkets

chef, vars avlöning utgår i form av arvode, är ju ej heller underkastad

nämnda lag såsom den övriga ordinarie personalen vid sistnämnda verk.

Den omständigheten att, därest pensionslagen skulle komma att äga

tillämpning på personal vid statens va.ttenfallsverk, lagen kan böra modifieras

i en del speciella hänseenden, torde numera ej böra tillerkännas

den betydenhet, som den år 1908 eller strax efter lagens trädande i kraft

ansågs hava. Erfarenheten har nämligen åter och åter givit vid handen

behovet av sådana modifikationer; och lagen har ock undergått ändringar,

ej blott år 1908, utan även åren 1909, 1911 och 1912, allteftersom sådana

ändringar visat sig nödiga eller ändamålsenliga.

Kommittén anser sig alltså böra tillstyrka, att åtgärd vidtages i

syfte att den civila pensionslagen må bliva tillämplig å ordinarie

personal vid statens vattenfallsverk.

Kommittén har därjämte föreslagit vissa modifikationer i den civila

pensionslagens bestämmelser. Förutom ändringen i § 2 ansågs näridigen

lagens tillämpning å personal vid statens vattenfallsverk föranleda särskilda

stadganden i fråga om antalet levnads- och tjänstår för rätt att komma i

åtnjutande av hel pension och vad därmed äger samband ävensom i fråga

om tjänstår för erhållande av pension.

Statskontoret har i sitt den 16 januari 1918 avgivna utlåtande

förklarat, att statskontoret, som ej funnit anledning frångå sin i förenämnda

utlåtande den 6 februari 1908 uttalade åsikt om lämpligheten av

att tjänsterna vid statens vattenfallsverk vore undantagna från pensionslagens

tillämpning, ingått i granskning av de föreslagna ändrade bestämmelserna,

och därvid, under den givna förutsättningen, att kommitténs

förslag i pensionsfrågan principiellt vunne godkännande, icke funnit något

att erinra mot nämnda ändringar.

Från majoritetens inom statskontoret mening var emellertid en ledamot,

t. f. statskommissarien K. A. Beckman, skiljaktig. I motsats mot

majoriteten ansåg han det principiellt riktigast att i en lag sammanfatta

pensionsbestämmelserna för sådana kategorier av tjänstinnehavare, som

borde i huvudsak behandlas lika, då därigenom vunnes, att såväl likheter

som skiljaktigheter omedelbart framträdde. På grund härav tillstyrkte

Beckman kommitténs förslag, att allmänna pensionslagen bleve

gällande för den personal vid statens vattenfallsverk, varom fråga vore.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

83

Såsom den av mig lämnade redogörelsen giver vid handen, hava

olika meningar framkommit beträffande frågan, huruvida den civila pensionslagen

bör bliva tillämplig å ordinarie personal vid statens vattenfallsverk

eller huruvida särskilda bestämmelser rörande nämnda personals pensionering

böra utfärdas.

Då den civila pensionslagen är avsedd att såvitt möjligt gälla samtliga

ordinarie befattningshavare i statens tjänst, böra enligt mitt förmenande

synnerligen starka skäl anföras, därest någon personal skall

undantagas från lagens tillämpning.

De av statskontoret på sin tid åberopade skälen för en dylik undantagsställning

beträffande personalen vid statens vattenfallsverk — vilka

skäl väl torde hava legat till grund för majoritetens inom statskontoret

vidhållande av sin antydda uppfattning — synas emellertid, såsom kommittén

framhållit, numera icke utgöra tillräckligt stöd för personalens

undantagande från nämnda lag.

Efter samråd med chefen för finansdepartementet anser jag mig för

den skull böra tillstyrka, att i avlöningsreglementet för tjänstemän vid

statens vattenfallsverk intages bestämmelse därom, att för de ordinarie

tjänstemännen ~~ undantagandes alltså överingenjören vid Trollhätte kraftverk

— skall i fråga om skyldighet att från tjänsten avgå ävensom i fråga

om rätt till pension gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande eller,

såvitt angår innehavare av befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet

till befattningen stadgat.

Beträffande de ändringar i den civila pensionslagen ävensom andra

därmed sammanhängande bestämmelser, vilka må bliva erforderliga till

följd av lagens tillämpning å personal vid statens vattenfallsverk, torde

förslag komma att framläggas inför Kungl. Maj:t av chefen för finansdepartementet.

Sedan jag sålunda redogjort för själva principfrågan, övergår jag

till de speciella bestämmelserna.

Vad då först beträffar pensioneringen av överingenjören vid Trollhätte

kraftverk erinrar jag, att i mom. l:o av § 19 i Kungl. Maj:ts förslag

år 1911 upptogos särskilda bestämmelser i fråga om pension åt denne.

I detta hänseende anförde vederbörande departementschef följande.

Överingenjören vid kraftverket skulle enligt Riksdagens beslut

tillsättas genom förordnande på viss tid av högst sex år, och Riksdagen

hade i sin skrivelse den 24 maj 1909, nr 225, angående bestämmande

av avlöningsförmånerna åt beinälde överingenjör meddelat, att Riksdagen

Departe
mentschefen.

Pensionering

av

överingenjören

vid Trollhätte

kraftverk.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.

föreställde sig, att Kungl. Maj:t komme att för överingenjören föreslå

en efter hans avlöningsförmåner och ställning lämpad pension att utgå

efter liknande grunder, som blivit bestämda i fråga om vattenfallsdirektören.

Enligt dessa grunder, som återfunnes i Riksdagens skrivelse nr 9

av år 1908, vore vattenfallsdirektör berättigad att från och med månaden

näst efter den, under vilken han uppnått 65 levnadsår, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av

6,000 kronor. Därjämte vore vattenfallsdirektör, som, innan han uppnått

65 levnadsår, antingen på grund av sjukdom eller därigenom, att han

efter utgången av den tid, för vilken han förordnats, icke erhölle förnyat

förordnande, eller ock eljest utan egen begäran nödgades avgå från

sin befattning utan att på grund av tjänstefel hava förverkat densamma,

berättigad att i pension uppbära ett årligt belopp av 6,000 kronor för

tiden intill dess han uppnått 65 års ålder.

Vattenfallsdirektören ägde alltså under angivna förutsättningar komma

i åtnjutande av full pension, utan hänsyn till den tid, under vilken han

tjänstgjort.

I fråga om generalpostdirektören samt generaldirektören och chefen

för telegrafverket stadgades däremot i vederbörande avlöningsreglementen,

att de vore berättigade till full pension, först sedan de minst 12 år innehaft

sina ämbeten. Avginge de tidigare, minskades pensionen enligt vissa

grunder. Liknande bestämmelser voro också gällande beträffande pensionen

för verk ställande direktören för Trollhätte kanal- och vattenverk.

Därest det av vattenfallsstyrelsen för överingenjören vid kraftverket

vid Trollhättan föreslagna pensionsbeloppet å 5,500 kronor skulle bibehållas,

syntes, efter mönstret av omförmälda föreskrift i avlöningsreglementena

för post- och telegrafverken, detta belopp böra utgå endast om

överingenjören under något längre tid innehaft sin befattning eller måste

avgå på grund av olycksfall i tjänsten. 1 annat fall borde minskning äga

rum i överensstämmelse med de för post- och telegrafverkens chefer

gällande regler.

Departementschefen ansåg alltså, att det borde bestämmas, att överingenjör

vid kraftverket vid Trollhättan, vilken minst 12 år innehaft

förordnande å sådan befattning eller på grund av olycksfall i tjänsten

tidigare bleve oförmögen till vidare tjänstgöring, skulle vara berättigad

att i pension (av kraftverkets medel) uppbära 5,500 kronor, samt att, om

överingenjör vid kraftverket, innan han uppnådde 12 tjänstår, antingen

på grund av sjukdom befunnes oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring

eller ock utan egen begäran nödgades avgå från sin befattning,

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

85

utan att på grund av tjänstefel hava förverkat densamma, han skulle

vara berättigad att i pension uppbära 4,500 kronor, då avgången skedde

före eller vid 6 tjänstår, samt 5,000 kronor, då avgången skedde efter

6, men före 12 tjänstår.

Vidare syntes det departementschefen böra föreskrivas, att ett i

enlighet med de i allmänna pensionslagen bestämda grunder beräknat belopp,

eller 302 kronor 50 öre, årligen skulle såsom pensionsavgift avdragas

å det för överingenjören bestämda arvodet eller, därest avgången skedde

av annan anledning än olycksfall i tjänsten, den honom, intilldess han

uppnått 65 år, tillkommande pension.

Mot de omnämnda bestämmelserna beträffande överingenjören vid

Trollhätte kraftverk gjordes icke någon anmärkning av statsutskottet, och

hava de ej heller föranlett erinran från kommitténs sida. I mitt förslag

äro de även upptagna utan ändring.

I mom. 2:o uti § 19 av Kungl. Maj:ts förslag av år 1911 innefattades

bestämmelser angående beräkningen av pensionsunderlag för övriga tjänstemän

vid statens vattenfalls verk.

Statsutskottet fann några jämkningar böra äga rom i fråga om vissa av

de under § 19 mom. 2 i Kungl. Maj:ts förslag upptagna pensionsunderlagen.

Sålunda ansåg utskottet det för överingenjören vid kanalverk upptagna

pensionsunderlaget å 5,000 kronor böra nedsättas till 4,800 kronor.

Det för kamreraren (i Kungl. Maj:ts förslag benämnd byrådirektör)

samt distriktsingenjör utom huvudstation föreslagna pensionsunderlaget,

4,200 kronor, borde jämväl, enligt utskottets förmenande, något

sänkas, då dessa befattningshavare, vilka vore i avlöningshänseende i

det närmaste jämnställda med distriktsingenjör vid huvudstation, syntes

böra erhålla samma pensionsunderlag som denne, eller 4,000 kronor. För

den dåvarande innehavaren av kamrerarbefattningen, som genom kontrakt

vore tillförsäkrad eu pension å 4,200 kronor, borde dock pensionsunderlaget

bestämmas till sistnämnda belopp, varom en anmärkning syntes

böra inflyta under momentet.

Dessutom hade det befunnits nödigt att införa ett särskilt pensionsunderlag

å 2,400 kronor för den av utskottet föreslagna kanalinspektoren

av 3:e lönegraden.

Slutligen hade någon skillnad ansetts påkallad i fråga om pensionsunderlagen

för de olika slagen av förmän.

I fråga om särskilda pensionsunderlag för vederbörande tjänstemän,

så vitt de äro anställda vid Trollhätte kanal- och kraftverk samt räkenskaps

avdelning, har kommittén, vad angår överingenjören vid kanalverket,

Pensionering

av

Övriga

tjänstemän

vid statens

vattenfallsverk.

Kommittén:

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

Departementschefen

:

anslutit sig till statsutskottets uppfattning, enligt vilken dennes pensionsunderlag

skulle utgöra 4,800 kronor.

Däremot har kommittén — som ansett distriktsingenjör utom huvudstationen

samt kontorschef vid räkenskapsavdelningen (— byrådirektör i

Kungl. Maj:ts förslag och kamrerare i utskottets) böra i avseende å den

fasta avlöningen likställas med överingenjörsassistent och driftingenjör —

för samtliga dessa befattningshavare upptagit pensionsunderlaget till

4,200 kronor.

Av enahanda skäl bar pensionsunderlaget för kanalinspektor av 2:a

graden, för kontrollör samt för revisor och kontrollinspektor satts till

samma belopp som för kassör, eller 3,000 kronor.

I likhet med statsutskottet har kommittén för den av kommittén

och utskottet föreslagna kanalinspektorsbefattning av 3:e graden ansett

pensionsunderlaget böra sättas till 2,400 kronor.

Till den grupp av befattningshavare — bokhållare av 2:a graden,

övermontör och stationsmästare (stationsförman) — för vilka enligt såväl

Kungl. Maj ds som utskottets förslag pensionsunderlaget skulle vara

1,800 kronor, har kommittén ansett böra skäligen hänföras även reparationsmästare

(= förman å reparationsverkstad enligt statsutskottets förslag)

samt maskinist av l:a graden.

Förmän av l:a och 2:a graden samt maskinist av 2:a graden hava

synts kommittén böra jämte montör och kontorsskrivare hänföras till

grupp med 1,200 kronor i pensionsunderlag.

För den av kommittén föreslagna förmansbefattning av 3:e graden

har satts ett pensionsunderlag av 1,000 kronor.

Den lägsta gruppen — med 900 kronor — skulle innefatta, jämte

vakter, »maskinskötare» vid kanalverket.

Då de av kommittén ifrågasatta pensionsund erlagen synas mig lämpligt

avvägda, har jag ansett mig kunna ansluta mig till kommitténs förslag

i nämnda hänseende.

I detta sammanhang torde jag böra omnämna vattenfallsstyrelsens,

i sitt yttrande över kommitténs förslag, uttalande i fråga om pensionering

av vissa vakter m. fl. befattningshavare vid Trollhätte kanalverk.

Styrelsen har därvid erinrat, hurusom styrelsen i skrivelse den 29

oktober 1909 anmälde, att bland kraftverkets personal funnes några vakter,

som antingen redan voro eller under den närmaste tiden skulle bliva

pensionsmässiga. Då emellertid pensionerna för vakter enligt vattenfallsstyrelsens

i mars 1909 avgivna förslag till avlöningsreglemente — vilket

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

87

i denna del överensstämde med samtliga de senare framlagda förslagen

i ämnet — voro betydligt högre än de, som skulle tillfalla nämnda personer,

därest de erhöile avsked genast efter uppnådd pensionsålder, anmälde

styrelsen i samma skrivelse, att styrelsen hade för avsikt att låta

dem kvarbliva i tjänst, vartill de samtliga vore fullt dugliga, så länge, att

de kunde komma i åtnjutande av de förhöjda pensionsbeloppen. Givetvis

komme pensionsstaten därigenom att något höjas, men då de nuvarande

pensionerna vore alltför låga för att ifrågavarande tjänstemän skulle kunna

på dem få sitt uppehälle, hade styrelsen funnit den hänsyn, som borde

tagas till en långvarig och plikttrogen tjänsteuppfyllelse, väga mera än

ökningen i utgifterna för personalens pensionering.

Något avlöningsreglemente för tjänstemännen vid statens vattenfallsverk

har emellertid, yttrar styrelsen vidare, icke vunnit Kungl. Maj:ts och

Riksdagens godkännande under den relativt långa tid, som förflutit, sedan

nämnda uttalande gjordes. Styrelsen finner sig därför icke längre kunna

i allo vidhålla sin avsikt att låta ifrågavarande vakter kvarstanna i tjänst

så länge, att de kunna erhålla de förhöjda pensionsbeloppen, utan förklarade

sig styrelsen ämna inom kort till Kungl. Maj:t ingå med framställning

om beredande av pensioner till skäligt belopp för sådana tjänstemän vid

Trollhätte kanalverk och den numera i kanalverket ingående bogseringsanstalten

Ström—Ivarslund, som icke längre äro tjänstdugliga eller som

uppnått sådan levnadsålder, att de icke få ingå på den nya staten.

Då någon framställning i antydda hänseende ännu icke till Kungl.

Maj:t inkommit från vattenfallsstyrelsen, torde anledning icke föreligga att

nu närmare ingå på denna fråga.

I fråga om sättet för beredande av pensioner åt änkor och barn efter Pensionering

tjänstemän vid statens vatten fallsverk innebar Kungl. Maj:ts förslag vid av och

191 1 års riksdag, att, med den ifrågavarande personalens fortfarande

undantagande från den civila pensionslagens tillämpning, framställning

måtte göras till fullmäktige för civilstatens änke- och pupillkassa om sådant

tillägg till kassans reglemente, att delaktighet i kassan måtte beredas

tjänstemän vid statens vattenfallsverk.

Jag erinrar därom alt, enligt §§ 2 och 4 av gällande reglemente

för civilstatens änke- och pupillkassa, befattningshavare, å vilka den civila

pensionslagen icke äger tillämpning, ej kunna erhålla delaktighet i nämnda

kassa. Därest personalen vid statens vattenfallsverk skulle undantagas

från lagens tillämpning, skulle alltså delaktighet i kassan kunna beredas

personalen endast genom ändring av reglementet för kassan; och är det

kassans fullmäktige, som äga besluta i sådant hänseende.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

Om emellertid, såsom kommittén föreslagit och jag tillstyrkt, den

civila pensionslagen göres tillämplig jämväl på tjänstemän vid statens

vattenfallsverk, blir i och med det att vederbörande befattningshavare

underkastas den nämnda pensionslagen, reglementet för civilstatens änkeoch

pupillkassa utan vidare gällande för dem, som därefter utnämnas till

innehavare av ordinarie tjänster vid vattenfallsverken.

Vare sig den ena eller andra utvägen väljes för beredande av delaktighet

i änke- och pupillkassan för personalen vid statens vattenfallsverk,

fordras emellertid vissa övergångsbestämmelser beträffande dem, som

vid tiden för nämnda verks anslutning till kassan redan äro innehavare

av tjänster vid samma verk.

1 § 5 av reglementet för kassan stadgas nämligen, att, om tjänst, med

vilken delaktighet i kassan icke följt, varder upptagen till sådan delaktighet,

denna ändring icke skall äga tillämpning på den, som är innehavare

av tjänsten, när ändringen träder i kraft. Sådan tjänstinnehavare må dock

kunna bereda sig den delägarrätt, som ändringen eljest medför, därest han

icke fyllt sextio år och hans hälsotillstånd, enligt intyg av legitimerad

läkare, ej giver anledning befara, att hans återstående livstid skall bliva

kortare, än som i allmänhet kan beräknas för person av hans ålder.

I § 16 stadgas vidare, att tjänstinnehavare, som vill begagna

sig av omförmälda rätt, är skyldig betala, utöver de årsavgifter och befordringsavgifter,

som äro gemensamma för alla kassan tillhörande tjänstemän,

det tillägg till befordringsavgiften, som med hänsyn till hans samt

hans hustrus och barns ålder kan efter försäkringstekniska grunder böra utgå.

För dem, som innehava tjänster å den av Riksdagen godkända och

av Kungl. Maj:t fastställda staten för kanalverket och räkenskapsavdelningen

i Trollhättan, eller befattningar, som upptagits å de av Kungl.

Maj:t fastställda provisoriska staterna för Trollhätte kraftverk, är, även

sedan befattningen uppförts på ordinarie stat, anslutningen till civilstatens

änke- och pupillkassa alltså endast villkorlig. De, som önska

sådan anslutning, få därom gorå särskild ansökning till kassans styrelse,

varefter styrelsen prövar, om och under vilka villkor tillträde till kassan

kan medgifvas. Detsamma blir förhållandet med de vid Trollhätte kanal

genom kontrakt anställda förmän och vakter in. fl.

I propositionen vid 1911 års riksdag föreslogos också vissa bestämmelser

i syfte att bereda ifrågavarande befattningshavare vissa lättnader

i berörda hänseenden.

Dåvarande departementschefen yttrade i sådant avseende följande.

Det syntes honom vara med billighet överensstämmande, att staten

vidtoge åtgärder för att dessa befattningshavare måtte kunna vinna inträde

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

89

i kassan på samma villkor, som komme att gälla för tjänstemän, vilka,

efter det statens vattenfallsverk vunnit anslutning till kassan, utnämndes

till innehavare av ordinarie tjänster vid nämnda verk.

Familjepensionering tillkomma nämligen redan kanalverkets och

räkenskapsavdelningens personal, och om staten beslutade, att detta behov

skulle tillgodoses på annat sätt, syntes det böra medgivas, att de särskilda

utgifter, som till följd av förändringens genomförande komme att

drabba de dåvarande befattningshavarna, finge bestridas av statsverket.

Vad anginge Trollhätte kraftverks personal, ansåg departementschefen

den omständigheten, att stat för verket icke var definitivt fastställd

eller familjepensioneringen ordnad, då kraftverket år 1910 sattes i gång

och personalen alltså måste anställas, icke böra medföra, att denna personal

bleve försatt i sämre ställning än de, som sedermera tillträdde tjänster

vid kraftverket.

Departemenschefen höll alltså före, att, därest särskilda tilläggsavgifter

komme att avfordras några av de vid statens vattenfallsverk redan

befintliga befattningshavarna, som ville vinna anslutning till civilstatens

änke- och pupillkassa, dessa 1 illäggsavgifter borde få av vattenfallsstyrelsen

utbetalas av statens vattenfallsverks medel.

Därest någon till följd av ålder över 60 år eller sjuklighet icke

kunde bliva delägare i kassan, syntes medgivande böra lämnas vattenfallsstyrelsen

att till änka och barn, som han kunde komma att efterlämna,

utbetala pension av statens vattenfallsverks medel med samma belopp

och enligt samma grunder, som gällde för pension från civilstatens änkeoch

pupillkassa. Såsom villkor borde dock föreskrivas, att tjänstemannen

till statens vattenfallsverks kassa betalade lika stora års- och befordringsavgifter,

som han skulle erlagt, i fall han varit delägare i civilstatens

änke- och pupillkassa.

Staten skulle därigenom möjligen komma att direkt ansvara för

pension till tjänstemans änka och barn. Någon betänklighet mot denna

anordning ansåg departementschefen emellertid icke böra förefinnas.

Den vore en förutsättning för hans förslag att personalen skulle anslutas

till civilstatens änke- och pupillkassa, och genom en sådan anslutning

ordnades familj epensioneringen på för staten billigaste sätt. Man syntes

icke heller behöva befara, att detta undantagsstadgande skulle behöva

tillämpas i någon större utsträckning. Vid statens vattenfallsverk funnos för

det dåvarande endast 6 befattningshavare, som vid 1912 års ingång hade

fyllt 60 år, och föreskriften, att svag hälsa utgjorde hinder för redan befintliga

tjänstemäns inträde i kassan, antogs icke komma att tillämpas i

någon större utsträckning.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 saml. 44 höft. (Nr 75.)

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 75.

Beträffande förmän och vakter vid kanalverket borde, enligt departementschefens

åsikt, ytterligare medgivande lämnas. Enligt § 18 i

reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa skulle delägare i kassan

såsom årsavgift erlägga 21 procent av sitt delaktighetsbelopp. Dessutom

skulle jämlikt § 14 i samma reglemente viss befordringsavgift betalas av

en var, vilken, efter det han fyllt tjugofyra år, inträdde såsom delägare

i kassan eller erhölle förhöjning i delaktighetsbeloppet. Denna befordringsavgift

uppginge för den, som först vid mera framskriden ålder

bleve delägare i kassan, till ganska betydande belopp. Om, såsom departementschefen

föreslagit, en kanalvakts pension bestämdes till 900

kronor, skulle en sådan vakt, vilken vid inträdet i kassan fyllt 50 år,

få betala 561 kronor 60 öre i befordringsavgift.

Redan enligt de med förmännen och vakterna vid kanalverket avslutade

kontrakten kunde emellertid änka efter sådan vakt erhålla {(elision,

som i regel uppginge till 200 kronor. Jämväl fader- och moderlösa barn

efter befattningshavare kunde på grund av kontrakten tillerkännas årligt

understöd till uppnådda femton års ålder med sammanlagt högst tio

kronor i månaden. Rätten till dessa pensioner vore visserligen icke ovillkorlig,

men bestämmelserna i kontrakten hade alltid tillämpats så, att

pensioner till änkor och barn utgått med de föreskrivna beloppen. I

praktiken hade alltså en verklig pensionsrätt för änkor och barn förelegat.

För att kanalvakternas änkor och barn skulle komma i åtnjutande av dessa

pensioner, hade vakterna icke erlagt några avgifter. Ifall vakterna åter

skulle anslutas till civilstatens änke- och pupillkassa, måste de, förutom

omförmälda tilläggs- och befordringsavgifter, betala årsavgifter, under det

pensionen för deras änkor nedsattes från 200 till 180 kronor.

För att vakterna genom att övergå på den nya staten icke måtte

beträffande familjepensioneringen komma i alltför mycket sämre ställning

än för det dåvarande, syntes man därför beträffande dem böra gå något

längre än i fråga om andra tjänstemän vid statens vatrenfallsverk och

medgiva, att även de befordringsavgifter, som eventuellt komme att

avfordras dem, måtte erläggas av nämnda verks medel.

Vad anginge de sju ordinarie tjänstemännen vid Trollhätte kanalverk

och räkenskapsavdelning, för vilkas familjepensionering enligt 1905

års Riksdags medgivande vore på det sätt sörjt, att staten lämnade vissa

bidrag, därest de vunnit delaktighet i allmänna änke- och pupillkassans

premieavdelning, ansåg departementschefen någon ändring därutinnan icke

böra vidtagas, därest dessa tjänstemän till följd av befordringsavgifternas

storlek skulle föredraga att bibehålla detta sätt för familjepensionering

framför att söka bliva delägare i civilstatens änke- och pupillkassa.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

91

Då för de redan befintliga tjänstemännen inträde i civilstatens

änke- och pupillkassa skulle bero på frivillig ansökning, samt eventuella

tilläggsavgifter svårligen läte sig på förhand beräknas, kunde departementschefen

icke lämna någon uppgift på den kostnad, som skulle drabba

staten, därest eventuella tilläggsavgifter för samtliga befattningshavare

och dessutom befordringsavgifter för förmän och vakter vid kanalverket

skulle gäldas av statens vattenfallsverks medel. Dessa utgifter, som blott

skulle ifrågakomma vid de dåvarande befattningshavarnas inträde i

kassan, bleve emellertid enligt departementschefens mening obetydliga i

jämförelse med den kostnad för all framtid, som familjepensionering utan

inordnande av vatten fallsverken under civilstatens änke- och pupillkassa

skulle medföra för statsverket.

I överensstämmelse med departementschefens hemställan föreslog

Kungl. Maj:t 1911 års Riksdag, att, under förutsättning av sådan ändring

i reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa, att tjänstemän vid

statens vattenfallsverk, oaktat de ej enligt det då framlagda förslaget skulle

underkastas pensionslagens bestämmelser, bleve förpliktade till delaktighet

i kassan, medgiva,

att de tilläggsavgifter, vilka enligt § 16 i sistberörda reglemente

kunde komma att avfordras sådana tjänstemän för inträde i nämnda kassa,

ävensom de befordringsavgifter, som jämlikt § 14 i samma reglemente

skulle till kassan utgivas av förmän och vakter, vilka före 1912 års ingång

anställts vid Trollhare kanalverk, finge utbetalas av vederbörande

verks medel; samt

att, därest ordinarie tjänsteman vid statens vattenfallsverk icke kunde

bereda sig delägarrätt i civilstatens änke- och pupillkassa, till änka och

barn, som han kunde komma att efterlämna, finge av vederbörande verks

medel utbetalas pension med samma belopp och enligt samma grunder, som

gällde för pension från civilstatens änke- och pupillkassa, under villkor att

tjänstemannen till verkets kassa betalade lika stora års- och befordringsavgifter,

som han skolat erlägga, om han varit delägare i civilstatens änkeoch

pupillkassa, dock att förmän och vakter, vilka före 1912 års ingång

anställts vid Trollhätte kanalverk, endast behövde erlägga årsavgifter.

Beträffande det föreslagna medgivandet i det förstnämnda hänseendet

anförde statsutskottet, att ett dylikt medgivande givetvis komme att

medföra rätt betydande kostnader för statsverket, men då de förmän och

vakter, om vilka fråga vore, redan på grund av sina kontrakt ansåges

vara av staten tillförsäkrade pension för sina familjer, samt billigheten

syntes kräva, att staten erlade den erforderliga tilläggsavgiften jämväl

för de övriga befattningshavarna vid statens vattenfallsverk, vilka vore

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Ma,j:ts nåd. proposition Nr 75.

därstädes anställda vid tiden för nämnda verks anslutning till ifrågavarande

kassa, hade utskottet ansett sig böra tillstyrka vad Kungl. Maj:t

sålunda föreslagit.

Emot Kungl. Maj:ts förslag i det senare hänseendet gjorde utskottet

icke någon erinran.

mentschefén Den omständigheten, att enligt mitt förslag reglementet för civil
men

sc e en- statens änke- och pupillkassa skulle utan vidare bliva gällande för personalen

vid statens vattenfallsverk, har icke någon inverkan på frågan om behovet

eller billigheten av de ifrågasatta övergångsbestämmelserna, och ansluter

jag mig härvid i själva saken till statsutskottets uppfattning.

Beträffande dessa övergångsbestämmelser föreslog, såsom nämnt,

Kungl. Maj:t Riksdagen medgiva, bland annat, att de befordringsavgifter,

som jämlikt § 14 i reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa skulle

till kassan utgivas av förmän och vakter, vilka före viss tidpunkt anställts

vid Trollhätte kanalverk, finge utbetalas av vederbörande verks medel.

Då emellertid vid kanalverket finnas vissa befattningshavare, nämligen

maskinskötare, vilka i avlöningshänseende intaga en mellanställning

mellan omförmälda förmän och vakter, har det synts kommittén, att dylikt

medgivande bör utsträckas till att omfatta jämväl maskinskötare. Härutinnan

är jag ock ense med kommittén.

Såsom en följd härav torde maskinskötare, som icke kunna bereda

sig delägarrätt i civilstatens änke- och pupillkassa, böra befrias från skyldighet

att till vederbörande verks kassa erlägga befordringsavgifter.

f avseende å rätten att komma i åtnjutande av ovan angivna förmåner

skulle tidpunkten för vederbörandes anställning vara avgörande. I sådant

hänseende var av Kungl. Maj:t föreslaget, att anställningen skulle hava

skett före 1912 års ingång.

Kommittén, som förutsatt, att vid eventuellt uppkommande vakans

på förmans-, maskinskötare- eller vaktbeställning tjänsten icke definitivt

tillsättes förr än med det nya avlöningsreglementets ikraftträdande, har

ansett sig kunna föreslå, att numera anställning före ingången av år 1913

må vara i antydda hänseende bestämmande. Häremot synes mig icke något

vara att erinra.

§ 20. I fråga om sättet för tjänstemännens antagande, varom § 20 inne
håller

bestämmelser, torde böra erinras, att, i överensstämmelse med 1909

års Riksdags beslut, överingenjören vid Trollhätte kraftverk skall tillsättas

genom förordnande på viss tid av högst sex år.

Den avfattning, paragrafen erhöll i Kungl. Maj:ts förslag år 1911 och

som överensstämmer med motsvarande stadganden i avlöningsreglementen

O O O

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 15.

93

för telegraf- och postverken samt postsparbanken, gav icke anledning till

erinran från statsutskottets sida.

I anslutning till kommittén har jag i slutet av denna paragraf ansett

mig böra intaga en hänvisning, beträffande kvinnliga kontorsskrivare, till

§ 6 mom. 3.

Enligt § 21 i Kungl. Maj:ts förslag av år 1911 skulle en var, som med § 21.

eller efter viss angiven tidpunkt kornme att tillträda befattning såsom tjänsteman

vid statens vattenfallsverk, vara pliktig att underkasta sig de i avlöningsreglementet

givna villkor och bestämmelser samt den minskning i

befintliga sportelinkomsfer, som kunde varda av Kungl. Maj:t bestämd,

ävensom de förändrade bestämmelser i fråga om pension, som kunde

varda stadgade.

Då icke blott minskning utan även upphörande av eventuellt förekommande

sportelinkomster torde, kunna ifrågakomma, har, vid stadgandets

avfattning i det av mig nu framlagda förslaget, tagits hänsyn härtill,

därvid beaktats vad i sådant hänseende förekommer i avlöningsvillkoren för

en mängd ämbetsverk och myndigheter.

Med avseende å innehållet uti § 19 av mitt förslag har ur

§21 uteslutits stadgandet om skyldighet för vederbörande att underkasta

sig förändrade bestämmelser i fråga om pension.

Senare delen av § 21 enligt Kungl. Maj:ts berörda förslag innehöll

föreskrift därom, att till de nuvarande innehavare av befattningar vid

Trollhätte kanal- och vattenverk, vilka före viss tidpunkt förklarade, att

de icke ville underkasta sig avlöningsreglementet samt dess villkor och

bestämmelser, och som icke lagligen kunde därtill förbindas, avlöningsförmåner

skulle utgå enligt för dem hittills gällande grunder.

Den av fattning senare delen av § 21 sålunda erhöll har icke synts

vara fullt tydlig och uttömmande, och har fördenskull denna del av paragrafen

formulerats mera i överensstämmelse med vad i dylikt hänseende

i allmänhet plägat stadgas i avlöningsvillkor.

I avlöningsreglementena för telegraf- och postverken har intagits § 22.

föreskrift därom, att grunderna för avlöningen till extra tjänstemän bestämmas

av Kungl. Maj:t.

Föreskrift i sådant hänseende har synts mig böra införas jämväl i

avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens vattenfallsverk.

Enligt kommitténs förslag skulle det nya avlöningsreglementet lända

till efterrättelse från och med den 1 januari 1914.

Tiden för

ikraftträdandet

av

avlöningsreglementet.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

Särskilda framställningar hava emellertid gjorts därom, att det nya

reglementet måtte tidigare träda i kraft.

Vattenfallsstyrelsen har sålunda uti sitt utlåtande den 17 december

1912 hemställt, att tidpunkten för ikraftträdandet måtte bestämmas till

den 1 juli 1913. Därjämte hava tjänstemän vid Trollhätte kanal- och

vattenverks avdelning kanalverket föreslagit, att nämnda tidpunkt måtte

framflyttas till den 1 januari 1913.

Till stöd för sistberörda framställning bär anförts, att, då det av

vattenfallsstyrelsen år 1909 upprättade förslaget till avlöningsreglemente

fördröjts till avgörande på grund av de olika utredningar, som detsamma

haft att genomgå, den välbehövliga förhöjningen av löneförmånerna icke

kommit sökandena till del inom den tid, som ursprungligen beräknats,

samt att detta vore så mycket mera kännbart, som levnadsvillkoren under

de senare åren alltmera stegrats.

Vidare har erinrats, att i motsats till sökandena samtliga befattningshavare

vid Trollhätte kraftverk genom provisoriska avlöningsstater redan

från år 1910 kommit i åtnjutande av höjda avlöningsförmåner och sålunda

erhållit en mera gynnad ställning; för utjämning av denna olikhet vore

det enligt sökandenas förmenande önskvärt, att tiden för avlöningsreglementets

tillämpande om möjligt framflyttades.

För reglementets snara tillämpande hava sökandena jämväl ansett

tala den omständigheten, att de extra ordinarie tjänstemän vid kanalverket,

som eventuellt komme att förflyttas på ordinarie stat och som

innehaft anställning vid verket icke mindre än 6—10 år, icke skulle förrän

fi ån den tid, reglementet träder i kraft, äga tillgodoräkna sig någon del

av sin tjänstgöring för erhållande av avlöningsförhöj ning.

Vattenfallsstyrelsen har i sitt yttrande den 20 december 1912 över

berörda framställning uttalat, att styrelsen icke ansett lämpligt föreslå

tiden för reglementets ikraftträdande till den 1 januari 1915, enär det

syntes styrelsen kunna mota betänkligheter att giva retroaktiv verkan åt

beslutet om godkännande av avlöningsreglementet. Därest Kungl. Maj:t

emellertid skulle finna hinder i sådant hänseende icke föreligga, har styrelsen,

då det blivande avlöningsreglementet syntes böra vinna tillämpning

så snart som möjligt, funnit sig kunna förorda bifall till framställningen.

Departe- Beträffande de löneregleringar, som under de senare åren ägt rum,

mentschefen: jiar gg_ g0tt gom undantagslöst gällt, att ny avlöningsstat trätt i kraft

från och med året näst efter det, varunder regleringen beslutats. I fråga

om statens vattenfallsverk synes mig icke tillräckliga skäl föreligga för att

härutinnan göra undantag. Erinras må ock, att genom Kungl. Maj:ts be
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

95

slut den 31 december 1912 redan fastställts utgiftsstater för statens vattenfallsverk

för år 19 I 3. Vid antydda förhållanden finner jag mig böra tillstyrka,

att tidpunkten för ikraftträdandet av det nya avlöningsreglementet

för tjänstemän vid statens vattenfallsverk må bestämmas till den 1 januari

1914.

* *

I propositionen vid 1911 års riksdag angående godkännande av förslag

till avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens vattenfallsverk föreslog

Kungl. Maj:t, att Riksdagen måtte medgiva, att de avlöningsförmåner,

som enligt avlöningsreglementet tillkomme tjänstemän vid statens vattenfallsverk,

finge utgå direkt av vederbörande verks medel.

1 nämnda hänseende yttrade dåvarande departementschefen, att avlöningen

till tjänstemännen vid Trollhätte kanalverk syntes böra utgå direkt

av kanalinkomsterna och avlöningarna till tjänstemännen vid Trollhätte

kraftverk direkt av dettas inkomster.

Avlöningarna till tjänstemännen vid räkenskapsavdelningen ansåg

departementschefen lämpligen kunna utgå av kanalverkets, kraftverkets

och egendomsförvaltningens inkomster, i enlighet med fördelning, som bestämdes

av vattenfallsstyrelsen i förhållande till det arbete, som de olika

avdelningarna förorsakade räkenskapsavdelniagens personal. Därest denna

personal toges i anspråk med arbete för kraftverksbyggnaden och Trollhätte

kanals ombyggnad, syntes jämväl av de därför anslagna medlen

något bidrag böra lämnas till ifrågavarande personals avlöning.

Då nya under vattenfallsstyrelsen lydande verk komme till stånd, borde

även avlöningarna till deras tjänstemän utgå direkt av verkens inkomster.

Vad Kungl. Maj:t föreslagit i fråga om sättet för avlöningens bestridande

lämnades av statsutskottet utan anmärkning och har icke heller givit

mig anledning till erinran.

-tf
*
I

händelse av bifall till vad jag sålunda föreslagit, skulle avlöningsreglementet

erhålla följande lydelse.

Avlöningsreglemente :

Hl. f för tjänstemän vid statens vattenfallsverk.

§ 1.

Överingenjören vid Trollhätte kraftverk äger såsom fast avlöning

uppbära årligt arvode av 8,000 kronor samt i stället för tjänstgöringspen
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.

ningar tantiem å nettovinsten av kraftverkets rörelse med 2,000 kronor,

därest vinsten icke överstiger 200,000 kronor, samt ytterligare, därest

vinsten överstiger 200,000 kronor, med en halv procent å överskjutande

belopp, allt för år räknat.

Tantiem utgår för året på en gång, sedan årets bokslut blivit av

vattenfallsstyrelsen godkänt, och anses, där fördelning mellan olika tjänstförrättare

skall ske, falla med lika belopp på lika delar av året.

§ 2.

Till övriga tjänstemän utgår fast avlöning, fördelad i lön och tjänstgöringspenningar,

jämlikt följande avlöningsskala med däri angivna årliga

belopp för de särskilda avlöningsklasserna:

Klass.

Tjänstgörings-

Summa

Kronor.

penningar.

Kronor.

avlöning.

Kronor.

1......

.....4,200

2,800

7,000

2.....

.....3,900

2,600

6,500

3.....

.....3,600

2,400

6,000

4.....

.....3,300

2,200

5,500

5.....

.....3,000

2,000

5,000

6.....

.....2,760

1,840

4,600

7.....

.....2,520

1,680

4,200

8.....

.....2,400

1,400

3,800

9.....

.....2,200

1,200

3,400

10.....

.....2,000

1,000

3,000

11.....

.....1,800

900

2,700

12.....

.....1,600

800

2,400

13.....

.....1,500

600

2,100

14.....

.....1,440

510

1,950

15.....

.....1,350

450

1,800

16.....

.....1,240

410

1,650

17.....

.....1,130

370

1,500

18.....

.....1,040

340

1,380

19.....

..... 950

310

1,260

20.....

..... 920

220

1,140

21.....

..... 820

200

1,020

22.....

..... 770

190

960

23.....

..... 720

180

900

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition AV 75.

97

Deri fasta avlöningen utgår till nedannämnda tjänstemän enligt följande

reglering:

Klass.

Lägsta

avlöning.

Kronor.

Klass.

Högsta

avlöning.

Kronor.

Trollhätte kanalverk.

Överingenjör............

Q

O

6,000

1

7,000

Kanalingenjör...........

7

4,200

4

5,500

Kanalinspektor av l:a graden.....

9

3,400

6

4,600

» - 2:a » .....

10

3,000

7

4,200

» » 3:e » .....

11

o

o

of

8

3,800

Bokhållare av l:a sraden......

13

2,100

10

3,000

i'' 2:a » . .

15

1,800

11

2,700

Förman av l:a graden........

18

1,380

14

1,950

» » 2:a » ........

20

1,140

16

1,650

Kontorsskrivare, kvinnlig......

20

1.140

16

1,650

. Förman av 3:e graden.......

21

1,020

17

1,500

Maskinskötare...........

22

960

18

1,380

Vakt...............

23

900

19

1.260

Trollhätte kraftverk.

Överingenjörsassistent........

6

4,600

3

6,000

Driftingenjör............

6

4,600

3

6,000

Distriktsingenjör utom huvudstationen

6

4,600

3

6,000

» vid »

7

4,200

4

5,500

Kontrollör.............

10

3,000

7

4,200

Driftverkmästare..........

12

2,400

9

3,400

Instrumentmakare.........

12

2,400

9

3,400

Bokhållare av l:a graden......

13

2,100

10

3,000

» » 2:a t> ......

15

1,800

11

2,700

Övermontör............

15

1,800

11

2,700

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt.

44 käft. (AV 75.)

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr In.

Klass.

Lägsta

avöning.

Kronor.

Klass.

Högsta

avlöning.

Kronor.

Stationsinästare...........

15

1,800

11

2,700

Reparationsmästare.........

16

1,650

12

2,400

Maskinist av l:a graden.......

16

1,650

12

2,400

Montör..............

19

1,260

15

1,800

Maskinist av 2:a graden.......

20

1,140

16

1,650

Kontorsskrivare, kvinnlig......

20

1,140

16

1,650

V akt...............

23

900

19

1,260

Trollhätte räkenskapsavdelning.

Kontorschef............

6

4,600

3

6,000

Kassör..............

10

3,000

7

4,200

Revisor och kontrollinspektor.....

10

3,000

7

4,200

Bokhållare av l:a graden......

13

2,100

10

3,000

» » 2:a » ......

15

1,800

11

2,700

Kontorsskrivare, kvinnlig......

20

1,140

16

1,650

V akt...............

23

900

19

1,260

§ 4.

Antalet av nedanstående befattningar utgör:

Överingenjörer............

Kontorschef.............

Överingenjörsassistent.........

Driftingenjör ............

Distriktsingenjörer..........

Kanalingenjör............

Kanalinspektor av l:a graden .....

» » 2:a » ..........1

» 3:e » ..........1

Kontrollör...................1

Kassör....................1

Revisor och kontrollinspektor..........1

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

Antalet övriga i § 3 omförmälda befattningar bestämmes för varje

år av Kungl. Maj:t.

§ 5.

l:o. Tjänsteman, för vilken den fasta avlöningen i § 3 finnes bestämd

till ett lägsta och ett högsta belopp, erhåller förhöjning i denna

avlöning enligt de bestämmelser, vilka finnas sammanförda i den vid detta

reglemente fogade avlöningstabell, under iakttagande:

att tjänsteman under mera än fyra femtedelar av den tjänstetid,

som erfordras för att vinna uppflyttning i högre klass, med gott vitsord

bestritt sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller

fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom

till last den tid han åtnjutit semester eller annan tjänstledighet, som i

fråga om rätt att uppbära avlöning likställts med semester;

att uppflyttning i högre klass ej må ske förrän vid början av kalenderåret

näst efter det, varunder den stadgade tjänståldern blivit uppnådd;

börande tjänsteman därvid tillgodoräknas den tid, som före detta

avlöningsreglementes trädande i kraft förflutit från hans tillträde till motsvarande

befattning hos statens vattenfallsverk, Trollhätte kanal- och vattenverk,

Nya Trollhätte kanalbolag eller bogseringsanstalten mellan Ströms

kanal och Ivarslund;

att befattningshavare vid Trollhätte kanalverk, den till Trollhätteverken

hörande räkenskapsavdelningen, provisorisk kraftstation i Trollhättan med

tillhörande linjer eller bogseringsanstalten mellan Ströms kanal och Ivarslund,

som vid tillträdande av den nya avlöningsstaten skulle erhålla lägre avlöning

än han förut tillsammans uppburit i sin befattning, äger såsom personligt

tillägg till lönen uppbära skillnaden intill dess hans avlöning stigit till

samma belopp; skolande härvid inkomst, som befattningshavare vid kanalverket

uppburit i provision eller andel av straffavgifter, beräknas efter

medeltalet av vad i sådant hänseende i befattningen åtnjutits under senast

förflutna tio kalenderår;

att tjänsteman, som befordras eller i annan ordning förflyttas från

en befattning till annan, å vilken den fasta begynnelseavlöningen är lika

med eller lägre än den fasta avlöning, som han vid tiden för förflyttningen

uppbär, kvarstår i innehavande klass och äger för uppflyttning i närmast

högre klass tillgodoräkna sig hela den tid han innehaft avlöning efter

den klass han vid förflyttningen tillhört; dock att den, som etter egen

ansökning eller uttryckt önskan förflyttas till befattning med lägre slutavlöning,

ej må bekomma högre avlöning än den för sistnämnda befattning

bestämda slutavlöning;

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 75.

att likväl tjänsteman, som, då lian intjänat stadgad tid för uppflyttning

i högre klass, redan uppnatt den levnadsålder, vid vilken han enligt

bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension

är skyldig att från tjänsten avgå, icke må uppflyttas i högre klass.

2:o. Undantagsvis ma, för förvärvande i tjänst av särskilt kvalificerad

person, Kungl. Maj:t kunna tilldela överingenjör vid kanalverk samt

driftingenjör, instrumentmakare och stationsmä.stare vid kraftverk fast avlöning

efter högre klass än den, som i ovan angivna reglering finnes såsom

lägsta avlöning för den av tjänstemannen innehavda befattning angiven,

dock icke i näsrot fall högre än den för befattningen bestämda slutavlöning.

§ 6.

För åtnjutande av den i detta reglemente uppförda avlöning gälla

följande allmänna bestämmelser:

l:o. Tjänsteman skall vara underkastad icke allenast de i gällande

instruktion givna bestämmelser, utan ock den utvidgade eller förändrade

tjänstgöring eller den förflyttning till annan tjänstgöringsort eller annan

befattning, som kan varda honom i behörig ordning ålagd, dock utan

minskning i den honom vid förflyttningen enligt detta reglemente tillkommande

fasta avlöning eller pensionsrätt samt, vid förflyttning till annan

ort, mot ersättning för flyttningskostnad, därest förflyttningen sker utan

hans egen ansökning eller uttryckta önskan.

Utgår någon del av avlöningen i form av tantiem, är tjänstemannen underkastad

den reglering härav, som kan varda i vederbörlig ordning bestämd.

2:o. Med ordinarie befattning vid statens vattenfallsverk må icke

förenas annan tjänst ä rikets, Riksdagens eller kommuns stat.

Ej heller må med sådan befattning förenas vare sig uppdrag såsom

ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett

med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller

befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning

av vad slag som helst, så framt ej, vad angår överingenjör

eller kontorschef, Kungl. Mrij:t och, vad angår innehavare av annan befattning,

vattenfallsstyrelsen, uppå därom gjord framställning och efter

prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka

hinderligt för tjänstgöringen vid statens vattenfallsverk, finner uppdraget

eller befattningen kunna få tills vidare mottagas och bibehållas.

3:o. Till kvinnlig kontorsskrivarbefattning må gift kvinna befordras

allenast efter av Kungl. Maj:t på framställning i varje särskilt fall lämnat

medgivande.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majtis nåd. proposition Nr 15.

101

Där innehavare av kvinnlig kontorsskrivarbefattning ingår äktenskap.

skall hon icke vara skyldig att av sådan anledning avgå från befattningen,

därest icke vattenfallsstyrelsen med hänsyn till befattningens behöriga

upprätthållande finner det nödigt.

4:o. Tjänsteman äger tillgodonjuta oavkortad avlöning icke blott för

den tid han verkligen tjänstgjort utan även. med undantag av felräkningspenningar

samt av den i § 15 omförmälda provision och särskilda ersättning,

under den tid. han åtnjutit semester eller för beredande av semester

bestritt högre befattning eller med vattenfallsstyrelsens medgivande använt

för att utom sin tjänstgöringsort göra iakttagelser eller idka studier

i frågor, fallande inom området för hans verksamhet, eller som åtgått

för fullgörande av de skyldigheter, som ålegat honom såsom fullmäktig

eller revisor vid civilstatens änke- och pupillkassa.

5:o. Den, som av sjukdom hindras att förrätta sin tjänst, må likaledes

åtnjuta oavkortad avlöning, med de i mom. 4:o angivna undantag, under

högst så lång tid av ett och samma kalenderår, att ledigheten för sjukdom

tillika med semester icke överstiger fyrtiofem dagar, men äger därefter

åtnjuta allenast de till lön eller, därest den fasta avlöningen utgår i

form av arvode och tantiem, allenast de till arvodet hörande förmåner.

6:o. Tjänsteman, som av annan anledning än i mom. 4:o och 5:o omförmäles,

åtnjuter ledighet eller är hindrad att bestrida sin befattning, kan

av vattenfallsstyrelsen förpliktas att jämväl av de till lön eller, därest den

fasta avlöningen utgår i form af arvode och tantiem, av de till arvodet

hörande förmåner avstå så mycket, som erfordras för befattningens uppehållande

eller eljest prövas skäligt.

7:o. Därest emellertid tjänsteman i följd av kroppsskada, ådragen

under tjänsteutövning, blivit tills vidare oförmögen till tjänstgöring, må

avlöningen, med de i mom. 4:o angivna undantag, kunna, efter vattenfallsstyrelsens

beprövande, till honom utgå oavkortad under högst sex månader;

ankommande däremot på prövning av Kungl. Maj:t, till huru stor del

avlöning kali böra till den skadade utgå efter omförmälda tid av sex månader.

8:o. Tjänsteman skall, om han därtill förordnas, vara skyldig att

under sammanlagt högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom

vikarie bestrida högre befattning.

Erfordras vikarie för tjänsteman i anledning av dennes tjänsteresa

inom landet eller då tjänsteman åtnjuter semester eller fullgör uppdrag

såsom fullmäktig eller revisor vid civilstatens änke- och pupillkassa eller

undfått sådan kostnadsfri sjukledighet, som avses i mom. 5:o, äger den

vikarierande liksom ock annan i succession efter honom såsom fast avlöning

allenast åtnjuta vad som tillkommer honom å hans egen tjänst.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

Erfordras vikarie för tjänsteman av annan anledning, äger den vikarierande,

utöver egen fast avlöning, uppbära ett belopp, motsvarande

skillnaden mellan de till den lästa avlöningen hänförliga tjänstgöringspenningarna

i lägsta avlöningsklassen för, å ena sidan, den högre befattning,

som uppehälles, och, å andra sidan, den vikari erandes egen befattning,

dock med iakttagande, därest vikariatsförordnandet är avsett att fortgå under

längre tid än tre månader, att den vikarierandes sammanlagda avlöningsförmåner

ej må överstiga vad han såsom ordinarie å befattningen skulle

äga uppbära. Därest i nu ifrågavarande fall vikarie erfordras för överingenjören

vid Trollhätte kraftverk och denne icke må för ledighetstiden

tillgodoräkna sig tantiem, äger vikarien, mot avstående av egna tjänstgöringspenningar,

uppbära tantiem enligt fördelning, som i § 1 angives,

dock lägst till belopp motsvarande vad han fått avstå av tjänstgöringspenningarna.

År åter anledningen till bemälde överingenjörs tjänstledighet

sådan, att han äger tillgodoräkna sig tantiem för ledighetstiden, och är

vikarien icke skyldig att utan särskild gottgörelse bestrida befattningen,

förordnar Kungl. Magt i förekommande fall beträffande den ersättning, som

må tillkomma vikarien.

9:o. Vad i mom. 8:o tredje stycket stadgas skall gälla jämväl

beträffande tjänsteman, som på förordnande förvaltar ledig tjänst, liksom

ock beträffande vikarie i succession efter honom. Extra ordinarie tjänsteman

äger att under uppdrag, varom i detta moment är fråga, uppbära

den begynnelseavlöning, som är förenad med den tjänst han uppehåller.

§ 7.

Tjänsteman äger årligen, när sådant utan hinder för göromålens behöriga

gång kan ske, åtnjuta semester, överingenjör vid kraftverk, driftingenjör

och distriktsingenjör under högst 45 dagar, annan i ingerijörstjänst

anställd befattningshavare, kontorschef, kanalinspektor, kontrollör,

kassör, revisor och kontrollinspektor, driftverkmästare, bokhållare, övermontör,

stationsmästare, montör och kontorsskrivare under högst 30 dagar

samt övrig personal under högst 15 dagar.

Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd.

är pliktig att å tid av året, som bestämmes av vederbörande överordnade

myndighet, begagna sig av semester.

§ 8.

Vid avgång från tjänst till följd av avskedstagande, entledigande eller

dödsfall utgå de till lön eller, därest den fasta avlöningen utgöres av arvode

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

103

och tantiem, de till arvodet hörande förmåner till månadens slut; dock

att, då tjänsteman, som åtnjuter fri bostad, avlider, vattenfallsstyrelsen

inå, efter prövning av förekommande omständigheter, medgiva hans änka

eller efterlevande familj att för avflyttning från bostaden njuta lämplig fardag.

Avlider vid statens vattenfallsverk anställd extra tjänsteman, må därest

och i den mån den myndighet, som beslutit om anställningen, så prövar

skäligt, den för befattningen bestämda avlöningen utgå till månadens slut.

Avlider tjänsteman, vare sig ordinarie eller extra, i följd av olyckshändelse,

timad under tjänsteutövning eller arbete vid verket, må ett belopp,

motsvarande den avlidnes fasta avlöning för en månad, såsom begravningshjälp

tilldelas hans dödsbo.

§ 9.

Vid tjänsteresa inom riket utgår resekostnads- och traktamentsersättning

för tjänstemän enligt bestämmelserna i gällande resereglemente, dock

att vid långvarigare uppdrag, förenade med resa från boningsorten, vid ofta

återkommande tjänsteresor eller i särskilda fall, då omständigheterna därtill

eljest föranleda, vattenfallsstyrelsen äger bestämma lägre resekostnads- och

traktamentsersättning.

§ io.

Förmån av fri bostad eller ersättning därför må, efter vattenfallsstyrelsens

beprövande, tillkomma överingenjören vid Trollhätte kraftverk

samt övriga vid statens vattenfallsverk anställda ordinarie tjänstemän, därvid

ersättningsbeloppen skola beräknas för överingenjören vid nämnda kraftverk

till 1,500 kronor och för övriga tjänstemän till minst 15 och högst

30 procent av den fasta avlöningen allt efter den ort, där vederbörande är

placerad, och i enlighet med de grunder, som av Kungl. Maj:t bestämmas;

dock med iakttagande därav, att beloppet av nämnda ersättning ej må

överstiga 1,500 kronor.

Då ersättning för bostad utgår, må, därest av statens vattenfallsverk disponeras

lägenhet, som finnes vara för vederbörande tjänsteman lämplig, sådan

lägenhet mot hyra till honom upplåtas, därvid hyresbeloppet skall bestämmas

med hänsyn till det pris, som å orten i allmänhet gäller för liknande

lägenhet, samt, i det fall att hyran överstiger ersättningsbeloppet, skillnaden

av tjänstemannen erlägges till statens vattenfallsverk och, i motsatt

fall, det belopp, varmed hyran understiger ersättningen, av nämnda verk

utbetalas till tjänstemannen.

Med fri bostad in natura är förenad förmånen av fritt bränsle och,

då bostaden ligger i närheten av ett statens kraftverk, fri elektrisk belys
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

ning, allt efter vattenfallsstyrelsens bestämmande; dock att vederbörande

tjänsteman skall vara skyldig att själv bekosta erforderlig elektrisk armatur

och lampor.

Förmånen av fri bostad eller ersättning därför räknas beträffande

överingenjören vid Trollhätte kraftverk till arvodet och beträffande övriga

tjänstemän till lönen.

De tjänstemän, som åtnjuta förmånen av fri bostad, skola vara boende

i den upplåtna lägenheten.

. § 11.

Å ort, där de allmänna levnadskostnaderna äro särskilt höga, kunna

tjänstemän med slutavlöning av högst 3,400 kronor av vattenfallsstyrelsen

tillerkännas dyrortstillägg, utgående, enligt av Kungl. Maj:t fastställda

grunder, med högst femton procent av dem tillkommande fasta avlöning.

Dyrortstillägg fördelas i lön och tjänstgöringspenningar i samma

proportion som den fasta avlöningen.

§ 12.

Felräkningspenningar tillkomma årligen kassören vid den till Trollhätteverken

förande räkenskapsavdelningen med 500 kronor, kanalinspektoren

vid Akersbergs station med 300 kronor, kanalinspektorerna vid

Brinkebergskulle och Ströms stationer med 100 kronor till vardera och

bokhållare vid nämnda verk, åt vilken uppbörd anförtros, med 75 kronor,

varjämte vattenfallsstyrelsen äger årligen anvisa ett belopp av högst 300

kronor till fördelning bland de tjänstemän vid samma verk, som nattetid

utöva uppbördstjänst.

Felräkningspenningarna utgå alltid till den som bestrider tjänsten.

§ 13.

Anmärkningsprovision tillkommer vederbörande hos statens vattenfall

sver k anställda tjänstemän enligt de närmare grunder, Kungl. Maj:t bestämmer,

med högst femton procent av hvarje belopp, som på grund av

anmärkning, gjord av sådan tjänsteman, antingen, såsom ej upptaget till

redovisning eller såsom obehörigen kreditera^ till statens vattenfallsverk

inflyter och utan anmärkningens framställande ej skulle hava kommit

nämnda verk till godo, eller, såsom för högt debiterat eller för lågt bred!- terat, till vederbörande återgäldas.

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

§ 14.

Efter vattenfallsstyrelsens beprövande må utöver den fasta avlöningen

kunna utbetalas tillä,ggsarvode av högst 300 kronor om året till telefoneller

portvakt vid kraftverk, som förrättar mera maktpåliggande arbete,

samt till vakt vid administrationsbyggnaden i Trollhättan, åt vilken uppdrages

att bestrida sådana särskilda göromål, som icke skäligen kunna

anses tillhöra hans befattning. Sådant arvode räknas till tjänstgöringspenningarna.

§ 15.

Till personal å kanalverk tillhörig bogserbat må utgå provision å

den för bogseringen inflytande bruttoinkomst till belopp, som vattenfallsstyrelsen

äger bestämma.

Till maskinskötare och vakter vid kanalverk samt montörer och vakter

vid kraftverk, vilka sysselsättas med arbete, fallande utanför deras vanliga

arbetsområde, må utbetalas särskild ersättning med det belopp, varmed

arbetsförtjänsten, beräknad enligt fastställda ackordspris, kan komma att

överskjuta den för samma personal bestämda ordinarie avlöning.

§ 16.

Uniformspersedlar in natura eller beklädnadsersättning till visst

ärligt belopp må tilldelas driftverkmästare, instrumentmakare, övermontör,

stationsmästare, reparationsmästare, maskinist, förman, montör, maskinskötare

och vakt ävensom med dessa jämförlig extra personal enligt reglemente,

som av vattenfallsstyrelsen fastställes.

§ 17.

Kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter lämnas enligt de närmare

bestämmelser, Kungl. Maj:t meddelar, åt de i § 16 nämnda ordinarie

och extra tjänstemän, ävensom till andra tjänstemän under sjukdom, som

föranletts av olycksfall i tjänsten. Sådan förmån må dock icke tillkomma

tjänstemans familj.

Anm. Där tjänsteman redan tillförsäkrats kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter

jämväl för sin familj, skall denna förmån fortfarande utgå, så länge han kvarstår i den befattning,

i vilken han tillförsäkrats berörda förmån.

§ 18.

Avhåller sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig

ordning erhållit tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt förfall,

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sarnl. 44 käft. (Nr 75.) 14

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.

io*;

må han under tiden ej åtnjuta någon avlöning. Varder tjänsteman avstängd

från tjänstgöring eller tagen i häkte, skall under tiden den del

av hans avlöning, smil icke av vattenfallsstyrelsen prövas böra användas

till befattningens uppehållande, innehållas, såvida ej vattenfallsstyrelsen

finner skäligt låta honom uppbära något därav.

§ 19-

l:o. Överingenjör vid Trollhätte kraftverk, vilken minst 12 år innehaft

förordnande i nämnda egenskap eller på grund av olycksfall i tjänsten

tidigare bliver oförmögen till vidare tjänstgöring, är berättigad att i

pension uppbära 5,500 kronor för år. Om överingenjör, innan han uppnår

12 tjänstår, antingen på grund av sjukdom befinnes oförmögen till

nöjaktig vidare tjänstgöring eller ock utan egen begäran nödgas avgå från

sin befattning, utan att på grund av tjänstefel hava förverkat densamma,

är han berättigad att i årlig pension uppbära 4,500 kronor, då avgången

sker före eller vid 6 tjänstår, samt 5,000 kronor, då avgången sker efter

6 men före 12 tjänstår. Pensionen utgår av kraftverkets medel, och skall

såsom pensionsavgift ett belopp av 302 kronor 50 öre årligen avdragas å

det för överingenjören bestämda arvodet eller, därest avgången sker av

annan anledning än olycksfall i tjänsten, den honom, intill dess han uppnått

65 år, tillkommande pension.

2:o. För övriga tjänstemän vid statens vattenfallsverk skall i fråga

om skyldighet att från tjänsten avgå ävensom i fråga om rätt till pension

gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension är vid

tiden för den nya lönestatens ikraftträdande eller, såvitt angår innehavare

av befattning, söm därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgat.

För dessa övriga tjänstemän, såvitt de äro anställda vid Trollhätte

kanal- och kraftverk samt räkenskapsavdelning, skall pensionsunderlag beräknas

till följande belopp:

4,800 kronor för överingenjören vid kanalverket,

4,200 kronor för överingenjörsassistent, driftingenjör, distriktsingenjör

utom huvudstationen och kontorschef,

4.000 kronor för kanalingenjör och distriktsingenjör vid huvudstationen,

3,300 kronor för kanalinspektor av l:a graden,

3.000 kronor för kanalinspektor av 2:a graden, kontrollör, kassör

samt revisor och kontrollinspektor,

2,400 kronor för kanalinspektor av 3:e graden,

2.000 kronor för driftverkmästare, instrumentmakare och bokhållare

av l:a graden,

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

107

1,800 kronor för bokhållare av 2:a graden, övermontör, stationsmästare,

reparationsmästare och maskinist av l:a graden,

1,200 kronor för förman av l:a och 2:a graden, montör, maskinist

av 2:a graden och kontorsskrivare,

1,000 kronor för förman av 3:e graden, samt

900 kronor för maskinskötare och vakt.

§ 20.

Överingenjören vid Trollhätte kraftverk tillsättes genom förordnande

på viss tid av högst sex år samt övriga tjänstemän vid statens vattenfallsverk

genom konstitutorial, vilket skall anses innebära, att tjänsteman kan

i administrativ väg avsättas från sin befattning på grund av fel eller försummelse

i tjänsten.

Beträffande kvinnliga kontorsskrivare lända därjämte uti ifrågavarande

hänseende till efterrättelse bestämmelserna i § 6 mom. 3:o.

§ 21.

En var, som med eller efter 1914 års intrång'' tillträder befattning

såsom tjänsteman vid statens vattenfallsverk, skall vara pliktig att underkasta

sig de i detta avlöningsreglemente innefattade villkor och bestämmelser

samt, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, minskning i eller upphörande

av befintliga sportelinkomster.

Till de nuvarande innehavare av befattningar vid Trollhätte kanaloch

vattenverk, vilka icke före den 1 november 1913 förklara, att de

vilja underkasta sig detta avlöningsreglemente samt dess villkor och bestämmelser,

och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola avlöningsoch

pensionsförmåner utgå enligt för dem nu gällande grunder.

§ 22.

Grunderna för avlöning till extra tjänstemän, som användas för driften

vid statens vattenfallsverk, fastställas av Kungl. Maj:t på förslag av vattenfallsstyrelsen.

Detta avlöningsreglemente skall lända till efterrättelse från och med

den 1 januari 1914.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 75.

09

Avlöningstabel i.

(Jämför § 5 i reglementet.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kuncfl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

Avlönings
utvisande

begynnelseavlöning'' och avlönings
-

Uppflyttnin

g i hö

gre klass kan äga

rum,

när avlöning

Klass.

23

22

21

20

»9

18

17

16

15

Avlöning,

kronor.

900

tH*0

1,020

1.140

1,260

1.880

1

1.500 1,650

1.800

Trollhare kanalverk.

Begynnelse-

avlöning,

kronor.

Överingenjör...........

6,000

Kanalingenjör...........

4,200

—

—

—

—

—

—

—

Kanalinspektor av l:a graden ....

3,400

—

> » 2:a » ....

3,000

—

> > 3:e > ....

2,700

—

—

—

—

—

—

'' —

—

Bokhållare av l:a graden......

2,100

> > 2:a > ......

1,800

—

—

-

—

—

—

—

—

—

Förman av l:a graden.......

1,380

—

—

—

—

—

—

3

1 O

O

3

• > 2:a > .......

1,140

—

—

—

—

3

3

3

3

—

Kontorsskrivare, kvinnlig .....

1,140

—

—

—

3

O

O

3

3

—

Förman av 3:e graden.......

1.020

—

—

—

3

3

3

3

1 —

—

Maskinskötare...........

960.

—

-

2

2

2

2

-

—

—

Y akt...............

900

—

2

2

2

2

—

—

—

Trollhät.te kraftverk.

Överingenjör ...........

8,000

Överingenjörsassistent.......

4,600

—

Driftingenjör...........

4,600

Distriktsingenjör utom huvndstationen

4,600

> vid >

4,200

Kontrollör.............

3,000

Driftverkmästare..........

2,400

Instrumentmakare.........

2,400

Bokhållare av l:a graden......

2,100

—

—

—

—

—

—

—

i —

—

> > 2:a > ......

1,800

;

Övermontör............

1,800

Stationsmästare..........

1,800

j —

Keparationsmästare........

1,650

-

3

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

111

tabell,

förhöjning- efter angivet antal år.

edligt närmast lägre klass innehafts

i nedan nämnda

intal

år.

14

13

12

11

10

»

8

7

0

5

4

3

2

i

i

1,950 2.100

2,400; 2,700 3,000 3,400 3,800 4,200

4,000

5.000

5,500

0.000

0.500

''

7.000

5

5

1--

—

—

—

—

—

3

O

0

O

—

—

—

—

-

—

—

—

—

—

3

O

O

3

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

3

3

3

—

—

—

-

—

—

—

! —

—

3

3

3

i 3

3

3

3

! 3

=

=

—

-

Tantiem.

5

5

5

—

—

1

-

5

5

5

—

—

—

—

—

—

—

—

—

5

5

5

—

_

—

—

—

—

—

—

—

—

5

5

5

—

—

—

—

—

—

—

—

3

3

3

—

—

—

—

—

—

. —

—

—

3

3

3

—

—

—

3

3

3

—

—

3

3

3

—

—

—

—

—

—

—

—

—

3

3

3

3

—

—-

—

—

—

—

—

—

—

—

|

3

3

3

3

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

3

3

3

3

1 3

3

3

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kung i. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

Uppflyttning i högre klass kan äga

ram,

när avlöning

1

1

Klass.

23

22

21

20

19

18

17

16

»

Avlöning,

kronor.

900

900

1.020

1.140

1.200

1,380

1,500

1,650

1.800

Begynnelse-

avlöning,

kronor.

Maskinist av l:a graden ......

1,650

3

Montör..............

1,260

_

—

—

—

—

3

3

3

3

Maskinist av 2:a graden......

1.140

—

—

—

—

3

3

3

O

—

Kontorsskrivare, kvinnlig.....

1,140

—

—

—

—

3

3

3

o

O

—

Vakt...............

900

—

2

2

Q

2

—

—

—

—

Trollhätte räkenskapsavdelniug''.

Kontorschef............

4,600

“

—

_

_

—

_

_

_

Kassör..............

3,000

_

—

—

—

—

—

_

—

Revisor och kontrollinspektor ....

3,000

Bokhållare av l:a graderi......

2,100

» ■> J:a > ......

1,800

Kontorsskrivare, kvinnlig .....

1.140

—

—

—

—

O

O

3

3

3

—

Vakt...............

900

''

2

•2

2

2

—

—

—

—

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

Ilo

enligt närmast lägre klass innehafts i nedan nämnda antal år.

14

18

12

n

10

9

8

7

0

5

4

Q

2

i

j 1

1,950 2.100 2,400

2.700

3,000

3,400

3,800i 4.200 4,000

5,000

5.500! 6,000 6,500

i i

7.000

3

3

3

i _

—

_

_

_

_

_

_

-

_

-

_

_

«

5

5

5

| -

—

—

3

3

3

—

_

—

—

—

-

''

O

i--

—

3

3

3

—

—

—

—

—

—

—

__

3

3

3

3

: -

—

—

__

—

—

—

—

—

—

—

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 44 käft. (Nr 75.)

15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kung!.. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

Kostnads
beräkning.

Vid den kungl. propositionen till 1911 års Riksdag angående godkännande

av förslag till avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens

vattenfallsverk var såsom bilaga fogad en inom vattenfallsstyrelsen upprättad

överslagsstat, upptagande det antal ordinarie tjänstemän, som beräknades

bliva behövliga vid Trollhätte kanalverk, kraftverk och räkenskapsavdelning

år 1912, samt de för nämnda tjänstemän erforderliga avlöningsbelopp.

För att läggas till grund vid eu jämförelse mellan kostnaderna för

genomförande av vattenfallsstyrelsens förslag av år 1909, Kung]. Maj:ts och

statsutskottets förslag av år 1911 samt kommitténs nu föreliggande förslag,

har kommittén från vattenfallsstyrelsen fått mottaga avlöningsstater för

ovannämnda avdelningar av statens vattenfallsverk enligt de olika förslagen,

varvid behovet beräknats för år 1914. Jag erinrar, att mitt förslag

beträffande avlöningssatserna till alla delar överensstämer med kommitténs

förslag.

Vid uppgörande av nyssberörda avlöningsstater bär i betraktande

tagits, om nuvarande innehavare av motsvarande befattningar skulle vara

berättigade att på grund av föregående tjänstgöring erhålla högre avlöning

än begynnelseavlöningen eller att åtnjuta personligt lönetillägg, dock att

eventuell ersättning för mistad provision eller andel i straffavgifter härvid

icke beräknats.

Efter vad som framgår av dessa avlöningsstater, vilka torde få såsom

bilaga fogas vid detta protokoll, skulle sammanlagda fasta avlöningarna till

den ordinarie personalen jämte garanterad tantiem till överingenjören vid

Trollhätte kraftverk utgöra:

enligt vattenfallsstyrelsens

förslag

av år 1909:

kr.

enligt Kungl. Maj:ts

förslag av år 1911:

kr.

enligt statsutskottets

förslag av år 1911:

kr.

enligt löneregloringskommitténs

( = mitt)

förslag:

kr.

261,014 248,514

241,504 247,269

Härvid bör emellertid iakttagas, att enligt kommitténs och mitt förslag

icke skulle utgå tantiem till distriktsingenjör utom huvudstationen. Vid

en jämförelse mellan, å ena sidan, mitt med kommitténs överensstämmande

förslag och, å andra sidan, de övriga förslagen böra alltså rättvisligen

till summorna enligt dessa senare förslag läggas kostnaderna för nämnda

tantiem.

Likaledes bör vid en dylik jämförelse uppmärksammas, att, då enligt

kommitténs och mitt förslag perioderna för avlöningsförhöjning för åtskilliga

befattningshavare blivit utsträckta och alltså tidpunkten för slutavlö
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

115

ningens uppnående framflyttats samt tiden för densammas åtnjutande förkorta,

ts, detta förhållande torde komma att i längden föranleda relativt

lägre kostnader enligt mitt förslag än enligt de övriga förslagen, även

om i betraktande tages att för den lägsta kategorien av befattningshavare

— vakter — perioden för den sista, avlöningsförhöjningen enligt mitt,

med kommitténs överensstämmande förslag avkortats med ett år.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört,

ställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att

får jag hem
-

Departe
mentschefens
hemställan.

dels godkänna här ovan intagna förslag till avlöningsreglemente

för tjänstemän vid statens vattenfa,llsverk;
dels

medgiva, att avlöningsförmåner, som enligt

samma reglemente tillkomma tjänstemän vid statens

vattenfalls verk, må utgå direkt av vederbörande verks

medel;

dels medgiva, att därest nuvarande kassören A.

Schagerström, vilken för närvarande bestrider kanalinspektorstjänsten

vid Brinkebergskulle, utnämnes till

berörda befattning med ingången av år 1914, han må

äga att uppbära personligt avlöningstillägg, såsom om

han varit innehavare av samma befattning;

dels ock, under förutsättning att lagen den 11 oktober

1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till

pension vinner tillämpning å tjänstemän vid statens

vattenfallsverk och att i följd därav tjänstemän vid

nämnda verk bliva förpliktade till delaktighet i civilstatens

änke- och pupillkassa, medgiva,

att de tilläggsavgifter, vilka enligt § 16 i reglementet

för nyssberörda kassa kunna komma att avfordras

sådana tjänstemän för inträde i kassan, ävensom de befordringsavgifter,

som jämlikt § 14 i samma reglemente

skola till kassan utgivas av förmän, maskinskötare och

vakter, vilka före 1913 års ingång anställts vid Trollhätte

kanalverk, må utbetalas av vederbörande verks

medel; samt

att, därest ordinarie tjänsteman vid statens vattenfallsverk

icke kan bereda sig delägarrätt i civilstatens

änke- och pupillkassa, till änka och barn, som han kan

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.

komma att efterlämna, må av vederbörande verks medel

utbetalas pension med samma belopp och enligt samma

grunder, som gälla för pension från civilstatens änkeoch

pupillkassa, under villkor att tjänstemannen till

verkets kassa betalar lika stora års- och befordringsavgifter,

som han skolat erlägga, om han varit delägare

i civilstatens änke- och pupillkassa, dock att förmän,

maskinskötare och vakter, vilka före 1913 års ingånganställts

vid Trollhätte kanalverk, endast behöva erlägga

årsavgifter.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till

Riksdagen.

Ur protokollet:

Wilh. Reuterswärd.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 75.

117

Bilaga 1.

Samman stål I n i n g

av

fasta avlöningar

till

tjänstemän vid statens vatten fa Ils ver k

(enligt vattenfallsstyrelsens förslag år 1909 samt enligt Kungl. Maj:ts och

statsutskottets förslag år 1911 ävensom enligt departementschefens med

löneregleringskommitténs överensstämmande förslag).

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kung!,. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.

Begynnelse- och slutarlöning.

(Antal år mellan avlöningsförhöjningarna.)

(Enligt lönereglerings
!

Enligt vattenfallssty-1 Enligt Kungl. Maj:ts Enligt statsutskottets kommitténs och derelsens

förslag år 1909. | förslag år 1911. j förslag år 1911. j parfceraentschefens

förslag.

Trollhätte kanalverk. ----i-—---i-- i “

Överingenjör.......

Kanal ingenjör......

Kanalinspektor av l:a graden

» 2:a »

» » 3:e »

Bokhållare av l:a graden

>'' » 2:a i

Förman av l:a graden . .

6.000— 7,500

(2 4-3 + Öl

3.400— 5,500

(2 + 2 + 2 + 8 + 3)

3.400— 4,600

< 2 + 3 + 3)

3.000— 4,200

(2 + 3 + 31

2,100—3,000

(2 + 3 + 3)

1,650—2,700

(2 + 2 + 3 + 3)

1,500—2,400

(2 + 2 + 3 + 3)

6.000— 7,500

(2 ^ 3 + 3)

3.400— 5,500

(2 + 2 + 2 + 3 + 31

3.400— 4,600

'' (2 + 3 + 3)

3.000— 4,200

(2 + 3 + 3)

2,100—3,000

(2 + 3 + 3)

1,650—2,700 |

(2 + 2 + 3 + 3) |

1,380—2,100 j

(2 + 2 + 3 + Öl ;

6.000— 7,000

(2 + Öl

3.400— 5,000

(2 + 2 + 3 + 3)

3.400— 4,600

(2 + 3 + 3)

3.000— 4,200

(2 + 3 + 3)

2,700—3,800

(2 + 3 + 3)

2,100—3,000

(2 + 3 + 3)

1,650—2,700

(2 + 2 + 3 + 3)

1,260—1,800

(2 + 2 + 3 + Öl

6.000— 7,000

(5 + 5)

4,200—5,500

(5 + 5 -i- 5)

3,400—4,600

(3 + 3 + 3)

3.000— 4,200

'' (3 + 3 + 3)

2,700—3;800

(3 + 3 + 3)

2,100—3,000

(3 + 3 + 3)

1,800—2,700

(3 + 3 + 3 + 3)

1,380—1,950

(3 + 3 t 3 + 3)

» » 2:a »

Kontorsskrivare, kvinnlig

Förman av 3:e graden

Maskinskötare (maskinist)

Vakt.........

1,260—1,800

(2 + 3 + 3 + 3)

1,260—1,800 I 1,020—1,500

(2 f 2

3)

! ,020—1,800 ! 1,020—1,650

2 + 2 + 2+ 3+ 3+ 3)|(2 + 2 + 2 + 3 + 3)

(2 + 2 + 3 + 3)

900—1,5001 900—1,500

(2 + 2 + 2 + 3 + 3+3); (3 + 2 + 2 + 3 + 3 + 3)

900—1,500

(2 + 2 + 2 + 3 + 3+3)

900-

(2 + 2

-1,260

2 + 3)

1,140—1,650

(3 + 34-3 + 3)

1,140—1,650

(3 + 3 + 3 +3)

1,020—1,500

(3 + 3 + 8 + 3)

900—1,500 960 — 1,380

(2 + 2 + 2 + 3 + 3+3)i (2 + 2 + 3 + 2)

900—1,260

(2 + 2 + 2 + 2)

900—1,260

(2 + 2 2 + 3)

Trollhätte kraftverk.

Överingenjör.......

Överingenj örsassistent (by

ingenjör).......

8,000

+ tantiem

: 8,800—6,000

1(2 + 2 + 2 + 3 + 3)

8,000

+ tantiem

8,800—6,000

(2 + 2 + 2 -4 3 + 3) (:

8,000 8,000

+ tantiem ; + tantiem

,800—6,000 i 4,600—6,000

+ 2 + 2 + 3 + 3); (5 + 5 + 5)

Driftingenjör........

Distriktsingenjör utom huvud-1

stationen........f

Distriktsingenjör vid huvud-1

stationen........(

Kontrollör (kontrollör och sta-li

tistiker).........f!

1,800 6,000

! + 2 - 2

l- 3) (

3,800--5,000

+ tantiem högst

3,000

(2 + 3 + 3)

3.800-

2 -i- 2 +

3.800— 5,000

+ tantiem högst

3.000

(2 + 3 + 3)

3.400—5,500

-6,000 | 3,800—6.000

! + B -l- 3)1(2 + 2 + 2 + 3 + 3):

1,400—5,500 ______ JPI......

! + 2 + 2 + 3 + 3) (2 + 2 + 2 + 3 + 8) (2 + 2 + 2 + 3 + 3)|

l ,400—3,400 2,400—3,400

(2 + 3 + 3) (2 + 3 + 3)

3,800—5,000

+ tantiem högst

2,000

(2 + 3 + 3i

3,400—5,500

2,400—3,400

(9. x 4. x fn

4,600—6,000

(5 +- 5 t 5)

4,600—6,000

(5 4 5 + 5)

4,200—5,500

(5 i- 5 + 5)

3,000—4,200

(3 + 3 + 3)

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.

119

Begynnelse- och slntavlöning.

(Antal år mellan avlöningsförhöjningarna.)

j Enligt lönereglerings
-

relsens förslå" ur 1909.

förslag ur 1911.

förslag år 1911.

partementsehefcus

förslag.

Driftverkmästare......

2,400—8,800

(3 + 8 + 3 + 3)

2,400—3,800

(2 -i- 3 + 8 + 3)

2,400—3,400

(2 + 3 + 8)

2,400—3,400

(3 + 3 + 3)

! n stru in entmakare......

2,400—3,400

(2 + 3 + 3)

2.400—3,400

(2 - 3 - 8)

2,400—3,400

(2 + 3 + 3)

2,400—3,400

(3 + 3 + 3)

Bokhållare av l:a graden . . .

2,100—3,000

(2 + 3 + 3)

2,100—3,000

(2 + 3 - 8)

2,100—3,000

(2 + 3 + 3)

2,100—3,000

(3 + 3 + 3)

» 2:a ...

1,650—2,700

(2 + 2 + 3 3i

1,650—2,700

(2 + 2 + 8 -i- 3)

1,650—2,700

(2 + 2 4- 3 + 3)

1,800—2,700

(3 + 3 + 3 + 3)

Övermontör........

1,800—2,700

(2 -f 1> + 3)

1,800—2,700

(2 + 3 + 3)

1,650—2,400

(2 + 3 + 3)

1,800—2,700

(3 + 3 + 3 + 3)

Stationsmästare (stationsförman) 1.800—2,700

i) • / . ’ (2 + 3 + 8)

Keparationsrnästare (reparatör, lj .

förman å reparationsverkstad)!; ,’a

1,800—2,700

(2 + 3 + 3)

1,500—2,400

(2 + 2 + 8 + 3)

1,650—2,400

(2 + 3 + 3)

1,500—2,100

(2 + 2 4- 3)

1,800—2,700

(o + 3 + 3 + 3)

1,650—2,400

(3 + 8 + 3 + 3)

Maskinist av l:a graden . . .

1,500—2,400

(2 + 2 - 3 + 31

1,500—2,400

(2 + 2 8 + 3)

1,500—2,100

(2 + 2 -r 3)

1,650—2,400

(3 + 3 + 3 + 3)

Montör..........

1,260—1,800

(2 + 2 + 3 + 3)

1,260—1,800

(2 + 2 + 3 + 3)

1,260—1,800

(2 t 2 + 3 + 3)

1,260—1,800

(3 + 8 3 + 3)

Maskinist av 2:a graden . . .

1,140—1,650

(2 + 2 + 3 + 8)

1,140—1,650

(2 + 2 + 3 + 3)

1,140—1,650

(2 + 2 + o -i- 3)

1,140—1,650

(3 + 3 + 3 + 3)

Kontorsskrivare, kvinnlig . .

—

1,020—1,800 i 1,020—1,650

(.2 + 2 + 2 ; 8 + 3 + 3) (2 + 2 + 2 + 3 +3)

1,140—1,650

(3 + 3 + 3 + 3)

Vakt...........

900—1,500

(2 + 2 + 2 + 3 + 3 + 3)

900—1,260

(2 + 2 + 2 + 3)

900—1,260

(2 + 2 + 2 + 3)

900—1,260

(2 + 2 + 2 + 2)

Trollhätte räkenskapsavdelning''.

Kontorschef (byrådirektör, kam-l

rerare) ......... /

5,500—7,000

(2 + 8 + 3)

4,600—6,000

(2,+ 3 + 3)

4,600—5,500

(2 + 3)

4,600—6,000

(5 + 5 + 5)

Kassör..........

4,200—5,500

(2 + 3 + 8)

3,000—4,200

(2 + 3 + 3)

3,000—4,200

(2 + 3 + 3)

3,000—4,200

(3 + 3 + 3)

Revisor och kontrollinspektor . .

2,400—3,400

+ andel i straff- avgifter

(2 + 3 + 3)

2,400—3,400

+ andel i straff- avgifter

(2 + 8 -i 3)

2,400—3,400

+ andel i straff- avgifter

(2 + 3 + 3)

3,000—4,200

(3 + 3 + 3)

Bokhållare av l:a graden . .

2,100—3,000

(2 + 3 + 3)

2,100—3,000

(2 + 3 + 3)

2,100—3,000

(2 + 3 + 3)

2,100-3,000

(8 + 3 + 3)

» 2:a » . .

1.650—2,700

(2 + 2 + 3 - 31

1,650—2,700

(2 + 2 + 3 + 3)

1,650—2,700

(2 + 2 + 3 + 3)

1,800—2,700

(o + 3 + 3 + 3)

Kontorsskrivare, kvinnlig . .

1,140—1,800

(2 + 2 + 2 + 3 + 3)

1,020—1,800 i 1,020—1,650

(2+ 2 + 2+ 3 +3 +3)1(2 + 2 + 2 + 3 +3)

1,140—1,650

(3 4- 3 + 3 + 3)

Vakt...........

—

900—1,260

(2 + 2 + 2 + 3)

900—1,260

(2 + 2 + 2 + 3)

900—1,260

(2 + 2 + 2 + 2)

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

121

Bilaga 2.

Avlön i ngs stat er

överslagsvis beräknade

för

år 1914.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 saml. 44 käft. (Nr 75.) 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

Avlöningsstater,

överslagsvis beräknade enligt vattenfallsstyrelsens förslag år 1909, Kungl.

Maj:ts förslag år 1911, statsutskottets förslag år 1911 och löneregleringskommitténs

förslag år 1912, för det antal ordinarie tjänstemän, som år

1914 antagligen behöves vid Trollhätte kanal- och vattenverk.

Enligt

vattenfalls- styrelsens

förslag

år 1909.

Enligt

Kungl. Ma.j:ts

förslag- år 1911.

Enligt stats- utskottets

förslag

år 1911.

Enligt löne- reglerings- kommitténs

förslag

år 1912.

Trollhätte kanalverk.

1

överingenjör........

7,500

7,500

7,000

7,000

1

kanalingenjör.......

3,400

3,400

3,400

4,200 ''

1

kanalinspektor av l:a graden .

4,600

4,600

4,600

4,600

1

» » » » .

4,600

4,600

—

—

1

» » 2:a >

3.000

3,000

4,200

4,200

i 1

» » 3:e »

—

2,700

2,700

1

bokhållare av l:a graden . .

2,100

2,100

2,100

2,100

1

» » 2:a » . .

1,650

1,650

1,650

1,800

8

förmän av l:a graden ....

16,500

14,700

13,050

13,800

4

» » 2:a > ....

6,060

6,060

5,040

5,550

2

» » » » ....

3,300

3,300

2,760

—

2

» » 3:e » ....

—

—-

—

2,760

1

maskinskötare (maskinist) . .

1.260

1,260

1,260

1,260

50 vakter ..........

69,840

61,800

61,800

61,920

Summa kronor

123,810

113,970

109,560

111,890

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

123

Trollhätte kraftverk.

Enligt

vattenfalls- j

styrelsens |

förslag

år 1909.

Enligt

Kungl. Maj:tsi

förslag

år 1911.

Enligt stats- utskottets

förslag

år 1911.

Enligt löne- reglerings- kommitténs ;

förslag

år 1912.

1

överingenjör . .......

10,000

10,000

10,000

10,000

1

överingenjörsassistent (byrå-

ingenjör)........

4,600

4,600

4,600

4,600

1

•)

driftingenjör.......

distriktsingenjörer utom hu-

4,200

4,200

4,200

4,600

vudstationen......

8,400

8,400

8,400

9,200

1

distriktsingenjör vid huvud-

stationen........

4,200

4,200

4,200

4,200

1

kontrollör (kontrollör och sta-

tistiker)........

2,700

2,700

2,700

3,400

4

driftverkmästare......

10,500

10,500

10,500

10,500

1

instrumentmakare .....

2,700

2,700

2,700

2,700

1

bokhållare av l:a graden . .

2,400

2,400

2,400

2,100

2

» » 2:a . .

3,300

3,300

3,300

3,600

2

övermontörer.......

4,200

4,200

3,750

3,900

6

stationsmästare(stationsförmän)

12,600

12,600

10,950

11,250

1

reparationsmästare (förman å

reparationsverkstad) . . .

1,650

1,650

1,650

1,650

8

maskinister av l:a graden . .

13,500

13,500

13,500

14,400

3

montörer.........

4,260

4,260

4,260

4,140

13

maskinister av 2:a graden . .

17.250

17,250

17,250

16,265

kontor.sskrivare, kvinnlig . .

1,380

1,260

1,260

1,260

3

vakter..........

2,880

2,880

2,880

2,880

Personliga lönetillägg för:

1

driftingenjör........

800

800

800

400

1

distriktsingenjör......

60

60

60

—

1

montör..........

4

4

4

4

4

maskinister av 2:a graden . .

—

—

—

195

Summa kronor

! 111,584

111,464

109,364

111,239

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.

\ Trollhätte räkenskapsavdelning.

1 kontorschef (byrådirektör, kamrerare)

.........

1 kassör ...........

1 revisor och kon tro] Inspektor .

1 bokhållare av l:a graden . . .

2 j » 2:a » . . .

2 kontorsskrivare, kvinnliga . .

: 1 vakt ............

Summa kronor

Sammandrag.

Trollhätte kanalverk......

Trollhatte kraftverk......

Trollhätte räkenskapsavdelning .

Summa kronor

Enligt

vattenfalls- styrelsens

förslag

år 1909.

Enligt

Kungl. Maj:ts

förslag

år 1911.

Enligt stats- utskottets

förslag

år 1911.

Enligt löne- reglerings- konnnitténs

förslag

år 1912.

7,000

6,000

5,500

6,000 :

5,500

4,200

4,200

4,200

3,400

3,400

3,400

3,800

3,000

3,000

3,000

3,000

3,300

3,300

3,300

3,600

2,280

2,040

2,040

2,280

1,140

1,140

1,140

1,260

| 25,620

23,080

22,580

24,140

123,810

113,970

109,560

111,890

111,584

111,464

109,364

111,239

25,620

23,080

22,580

24,140

261,014

248,514

241,504

247,269

Vid avlöningsbeloppens uträknande har tagits hänsyn till om nuvarande

innehavare av motsvarande befattningar enligt förslaget till avlöningsreglemente

för tjänstemän vid statens vattenfallsverk äro berättigade

att på grund av föregående tjänstgöring erhålla högre avlöning än begynnelseavlöningen

eller att åtnjuta personligt lönetillägg. Däremot hava ej upptagits

vare sig hyresersättningar och naturaförmåner för de i förestående,

förslagsvis beräknade avlöningsstater upptagna befattningarna, eller tantiem,

utom garanterad sådan till överingenjören vid Trollhätte kraftverk, eller

provision eller extra ersättning till vissa vakter i enlighet med bestämmelse

i förslagen. I slutsumman ingår ej ersättning till e. o. personal.

Stockholm den 25 oktober 1912.

M. Munck af Rosenschöld.

Stockholm 1913. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

130535

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1913:235 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av förslag till avlöning sreglemente för tjänstemän vid statens vattenfal a1 i texten
  2. SU 1913:55 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av förslag till avlöning sreglemente för tjänstemän vid statens vatten fallsverk m. m., s. 1 i texten