Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 76

1913-01-31 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1913:76, Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 76

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 76.

1

Nr 70.

Kungl. Majds nådiga proposition till. Riksdagen angående

särskilt pensionsund er lag för förste provinsialläkare, som

tillika äro provinsialläkare; given Stockholms slott den 31

januari 1913.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att besluta sådant tillägg till den av 1911 års Riksdag fastställda

avlöningsstat för förste provinsialläkare och provinsialläkare, att såsom

pensionsunderlag för de förste provinsialläkare, vilka tillika äro provinsialläkare,

fastställes ett belopp av 4,000 kronor med förhöjning i förekommande

fall av de i avlöningsstaten upptagna ålderstilläggen.

•De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 45 höft. (Nr 76.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 76.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 31

januari 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Straff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvård,

Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström,

friherre Adelswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:

Vid 1911 års Riksdag, då ny avlöningsstat för förste provinsialläkare

och provinsialläkare fastställdes, inrättades självständiga förste

provinsi alläkartjänster i 16 län, varemot de 8 återstående förste provinsialläkartjänsterna

fortfarande skulle vara förenade med provinsialläkartjänst.

I avlöningsstaten har upptagits, bortsett från ortstillägg,

en avlöning för de självständiga förste provinsialläkarna av 6,000 kronor,

därav 4,000 kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar, samt

för de förste provinsialläkare, vilka tillika äro provinsialläkare, tjänstgöringspenningar

å 1,500 kronor, förutom provinsialläkarlönen 4,000

kronor, varav 3,000 kronor utgöra lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar.

Till lönen såväl för de självständiga förste provinsialläkarna

som för provinsialläkarna kunna komma två ålderstillägg, vart och ett

å 500 kronor, efter respektive 5 och 10 år.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 76.

3

I de yttranden, som avgåvos över det förberedande förslaget till

reglering av provinsialläkarstaten, uttalade flera förste provinsialläkare

allvarliga bekymmer med anledning av förslaget i vad det rörde avlöning

till de förste provinsialläkare, där tjänsten skulle vara förenad med

provinsialläkarbefattning. I all synnerhet framhölls, att pensionsunderlaget

för dessa vore otillfredsställande. Detta skulle utgöra för de 16

självständiga förste provinsialläkartjänsterna 5,000 kronor, men för de

övriga allenast 4,000 kronor. En sådan olikhet vore dock icke motiverad

av någon olikhet i vare sig kompetensfordringar eller tjänsteåligganden,

vilka tvärtom vore fullt identiska för båda kategorierna av

förste provinsialläkare. Det vore sålunda icke obefogat, att de båda

olika slagen av förste provinsialläkare, åtminstone med avseende å pension,

bleve fullt likställda.

Medicinalstyrelsen anmärkte i anledning härav, att ett pensionsbelopp

av 4,000 kronor vore väl litet för en förste provinsialläkare och

att detta missförhållande lämpligast kunde avhjälpas på det sätt, att för

de ifrågavarande 8 förste provinsialläkarna stadgades ett särskilt pensionsunderlag

av 5,000 kronor.

Dåvarande departementschefen uttalade till det statsrådsprotokoll

över civilärenden, som är fogat vid statsverkspropositionen till 1911 års

Riksdag, att förslaget om ett särskilt pensionsunderlag för ifrågavarande

förste provinsialläkare av 5,000 kronor i och för sig syntes väl värt

att tagas i närmare övervägande. Något förslag i sådan riktning blev

emellertid icke framlagt för Riksdagen.

Däremot beslutade 1911 års Riksdag, med bifall till Kungl. Maj-.ts

därom gjorda framställning, viss ändring i fråga om pensionsåldern för

provinsialläkare och förste provinsialläkare. För provinsialläkare, med

vilka de av dem, som skötte förste provinsialläkarbefattning, voro likställda,

hade dittills gällt, att för hel pension erfordrades att hava uppnått

62 levnads- och 27 tjänstår. Enligt den ändring av pensionslagen,

som skedde år 1911, skulle rätten att komma i åtnjutande av hel

pension inträda för provinsialläkare ävensom för sådana förste provinsialläkare,

som jämväl innehava provinsialläkarbefattning, vid 62 levnadsoch

20 tjänstår samt för förste provinsialläkare, som icke tillika äro

provinsialläkare, vid 65 levnads- och 23 tjänstår.

I en till Kungl. Maj:t inkommen skrift hava nu samtliga de förste

provinsialläkare, som tillika äro provinsialläkare, hemställt om förbättring

av sin ställning i pensionsavseende. De anföra däri, att de

genom den avlöningsstat, som fastställdes år 1911, blivit försatta i en i

jämförelse med övriga förste provinsialläkare synnerligen ogynnsam ställning.

Sålunda blir avlöningen 500 kronor lägre än de sistnämndas,

Framställning

från de förste

provinsialläkare,

si-m

tillika äro

provinsialläkare.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 76.

men det oaktat få sökandena under eventuellt iråkad sjukdom, varigenom

de hindras att sköta sin tjänst, avstå 500 kronor mera av denna

avlöning, enär sökandenas tjänstgöringspenningar utgöra 2,500 kronor

men de självständiga förste provinsialläkarnas endast 2,000 kronor.

Vid den praktik, vilken sökandenas tjänsteåligganden tilläventyrs

kunna giva dem tid övrig att idka, äro sökandena skyldiga att följa

provinsialläkartaxan, vilken efter nuvarande penningvärde måste anses

vara synnerligen låg, men så är icke förhållandet med övriga förste

provinsialläkare. Och slutligen, vilket för sökandena kännes svårast

och synes mest orättvist, komma sökandena att på sin ålderdom åtnjuta

1,000 kronor mindre årligen i pension än övriga förste provinsialläkare,

enär sökandenas pensionsunderlag bestämdes lika med provinsialläkarnas

eller till 4,000 kronor, men övriga förste provinsialläkares till 5,000

kronor. Det förhållandet, att sökandena utom förste provinsialläkartjänsterna

hava att svara för även provinsialläkartjänst, synes böra bereda

sökandena åtminstone icke sämre förmåner än de, som tillkomma

de förste provinsialläkare, vilka icke innehava dylik tjänst. De för

sökandena så ogynnsamma villkoren komma dessutom att gå ut över

även deras närmaste efterlevande, enär i följd av dessa villkor änkeoch

pupillpensionen blir mindre för deras änkor och barn än för övriga

förste provinsialläkares.

Oaktat allt detta ställas dock på sökandena och måste fortfarande

på förste provinsialläkarna i de län, där sökandena innehava befattningarna,

ställas fullkomligt samma kompetensfordringar som på övriga

förste provinsialläkare, och tjänsteåliggandena såsom förste provinsialläkare

äro och måste förbliva alldeles lika med dem, som tillkomma

dessa.

Något förvärv genom skötandet av provinsialläkartjänsten, som

ens tillnärmelsevis skulle kunna kompensera ovan påpekade ogynnsamma

lönn- och pensionsvillkor, är en omöjlighet, alldenstund de tjänsteplikter,

som åligga sökandena såsom förste provinsialläkare, i så hög grad

taga sökandenas tid i anspråk, att av provinsialläkartjänsten kan medhinnas

föga mer än sådant, som icke bereder ekonomisk fördel, t. ex.

årsberättelsens utarbetande, en mängd skrivelser till pastorer, kommunalnämnder,

barnmorskor, vaccinatörer m. fl. Provinsialläkartjänsten bidrager

alltså ingalunda att öka sökandenas inkomster men väl deras

arbete.

Den lönereglering, som 1911 års Riksdag beslöt, blev för sökandena

ogynnsam även i jämförelse med rikets provinsialläkare, enär den

tillökning av 750 kronor, som kom sökandena till del liksom övriga

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 76. 5

provinsialläkare, blir för sökandena, beräknad i procent av förutvarande

löneförmåner, ej obetydligt mindre, alldenstund sökandenas avlöning var

1,500 kronor högre än övriga provinsialläkares.

Då det i allt övrigt (kompetens, tjänstgöring, tjänsteansvar, o. s. v.)

råder alldeles lika förhållanden beträffande rikets samtliga förste provinsialläkare,

vore det för sökandena synnerligen svårt och syntes

icke motsvara rättvisans krav, att sökandena i ekonomiskt hänseende

skola vara så mycket ogynnsammare ställda än övriga förste provinsialläkare.

Särskilt kändes det för dem bittert, att, sedan de utnött sina

krafter i statens tjänst, de på sin ålderdom vore så mycket sämre

lottade än kamraterna på övriga förste provinsialläkarposter. Dylik anordning

skulle dessutom helt visst framdeles hven verka ogynnsamt på allmänna

hälsovården inom de 8 län, vars förste provinsialläkartjänster

sökandena för närvarande innehade.

Sökandena hava därför vänt sig till Kungl. Magt med anhållan,

att Kungl. Maj:t täcktes behjärta deras i jämförelse med övriga

förste provinsialläkare så ofördelaktiga ställning och, för dess förbättrande

i någon mån, i proposition till Riksdagen föreslå, att förste provinsialläkarna

i de 8 län, där förste provinsialläkartj änsten är förenad

med provinsialläkartj änst, erhålla samma pensionsund årtag och samma pensionsålder

som förste provinsialläkarna i rikets övriga län.

I infordrat utlåtande har medicinalstyrelsen anfört, att ifrågavarande

förste provinsialläkare alltmer bliva upptagna av sin förste provinsialläkarbefattning

och få allt mindre tid att ägna åt provinsialläkarförrättningar,

vilka följaktligen i stor utsträckning överlämnas åt

biträdande provinsialläkarna. Förste provinsialläkarnas tjänsteverksamhet

i de 8 så kallade lättskötta länen blir därför obetingat mer jämförlig med

förste provinsialläkarnas i de övriga 16 länen än med provinsialläkarnas.

Vid sådant förhållande anser styrelsen icke skäl finnas för att icke

samma pensionsålder fastställes för samtliga förste provinsialläkare.

Skulle i något fall på grund av försvagad hälsa och förminskade kroppskrafter

någon förste provinsialläkare, som tillika vore provinsialläkare,

icke alls förmå bestrida honom åliggande provinsialläkarförrättningar,

kunde detta avhjälpas på det sätt, att han erhölle ledighet från provinsialläkartj

änsten, men finge kvarstå såsom förste provinsialläkare.

På grund av det anförda och då medicinalstyrelsen fortfarande

hyste den uppfattning, att rätt och billighet krävde, det provinsialläkare,

som tillika äro förste provinsialläkare, om de också icke kunna beredas

samma löneförmåner som övriga förste provinsialläkare, åtminstone bliva

likställda med dem i fråga om rätt till pension, har styrelsen förordat

Medicinal

styrelsen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 76.

Statskontoret.

den nu gjorda framställningen och hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes

till Riksdagen avlåta proposition, dels att pensionsunderlaget för de

förste provinsialläkare, som tillika vore provinsialläkare, skulle beräknas

till 4,000 kronor jämte eventuella ålderstillägg, dels ock att gällande

pensionslag skulle ändras därhän, att även förste provinsialläkare, som

tillika vore provinsialläkare, skulle få rätt att åtnjuta hel pension vid

65 levnads- och 23 tjänstår.

Statskontoret anför i infordrat utlåtande följande.

Enligt den från och med år 1912 gällande staten för provinsialläkarkåren

äro sökandenas befattningar ■— liksom samtliga förste provinsialläkarbefattningar

enligt äldre stat •— i själva verket icke annat

än vanliga provinsialläkarbefattningar med därtill hörande avlöning,

men med tillägg av 1,500 kronor i tjänstgö ringspenningar såsom ersättning

för de särskilda göromål, som åligga en förste provinsialläkare.

För innehavare av nu ifrågavarande befattningar gälla därför i avseende

å pensionsålder och pensionsunderlag samma bestämmelser som för

annan provinsialläkare.

Då enligt statskontorets mening en förhöjning av pensionsåldern

måste anses vara eu nödvändig förutsättning för att kunna förorda en

höjning av pensionsunderlaget, har statskontoret först till behandling

upptagit frågan om ändring av pensionsåldern.

Anledningen till att pensionsåldern för ifrågavarande förste provinsialläkare

satts lägre än för övriga förste provinsialläkare är givetvis

ätt söka i den omständigheten, att sjukvården inom ett provinsialläkardistrikt

ansetts kräva jämförelsevis unga, fullt obrutna krafter. Av medicinalstyrelsens

yttrande i ärendet framgår emellertid, att en förste provinsialläkare,

som tillika är provinsialläkare, bliver alltmer upptagen av

de göromål, som åligga honom i egenskap av hälso- och sjukvårdens

målsman i länet, och således allt mindre kan tagas i anspråk för den

egentliga sjukvården i hans provinsialläkardistrikt, samt att styrelsen därför

numera kommit till den uppfattning, att med hänsyn till hälso- och

sjukvården i de 8 distrikt, vilkas innehavare tillika äro förste provinsialläkare,

icke borde möta några avsevärda betänkligheter mot den begärda

ändringen av pensionsåldern. Under sådana förhållanden har statskontoret

för, sin del förordat, att momenten c) och e) i 5 § av lagen den

11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension,

sådana dessa moment lyda enligt lag av den 10 juni 1912, ändras så

att bestämmelsen i förstnämnda moment kommer att gälla endast provinsialläkare

och det senare momentet samtliga förste provinsialläkare.

Statskontoret erinrar vidare, att, då enligt 1912 års Riks
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majris Nåd. Proposition Nr 76.

dags beslut pensionsåldern för hospitalsläkare höjdes från 62 till 65 år,

inrymdes tillika rätt för Kungl. Maj:t att, om sådan läkare vore av

sjukdom eller minskad arbetsförmåga urståndsatt att på ett tillfredsställande

sätt fullgöra sina åligganden och han tillika uppnått en levnadsålder

av minst 60 år, förklara honom skyldig att från tjänsten avgå;

och intogs stadgande i sådant avseende i 6 §, sista stycket, av pensionslagen.

Statskontoret har nu ifrågasatt, huruvida icke försiktigheten

bjuder, att en dylik rätt förbehålles Kungl. Maj:t, om pensionsåldern på

föreslaget sätt förändrades för de förste provinsialläkare, till vilkas

tjänsteåliggande det hörer att tillika bestrida en provinsialläkares göromål

i ett provinsialläkardistrikt.

Vidkommande därefter den föreslagna höjningen av pensionsunderlaget,

yttrar statskontoret, att det även enligt statskontorets mening

måste erkännas, att pensionsunderlaget för ifrågavarande förste provinsialläkare

icke är på ett tillfredsställande sätt avpassat i förhållande till

deras sammanlagda i stat upptagna avlöningsförmåner, som efter intjänande

av ålderstiliäggen uppgå till 6,500 kronor. De åtnjuta alltså

i avlöning 1,500 kronor mer än provinsialläkare och endast 500 kronor

mindre än övriga förste provinsialläkare, men äro i avseende å pensionsunderlag

likställda med de. förra, under det att de senares pensionsunderlag

är 1,000 kronor större. Med hänsyn härtill och under förutsättning,

att pensionsåldern belinnes kunna på föreslaget sätt höjas,

varigenom de ökade kostnader, som bliva en följd av förhöjt pensionsunderlag,

kunna i någon mån uppvägas, anser statskontoret sig

kunna förorda bifall till framställningen även i denna del. På grund

härav och då det måste ifrågasättas, huruvida det kan anses lämpligt,

att, på sätt gällande stat för provinsialläkarkåren innehåller, tjänstgöringspenningarna

— och därmed även avlöningen till vikarie — utgöra

2,500 kronor för förste provinsialläkare, som tillika är provinsialläkare,

men endast 2,000 kronor för övriga förste provinsialläkare, vilkas

sammanlagda avlöning dock, såsom ovan nämnts, med 500 kronor

överstiger de förras, anser statskontoret det av sökandena i avseende å

pensionsunderlaget framställda önskemålet kunna på lämpligaste sätt

vinnas genom sådan ändring av lönestaten, att för de 8 förste provinsialläkare,

som tillika äro provinsialläkare, upptages en avlöning till

enahanda belopp, som deras nuvarande sammanlagda begynnelsefivlöning,

eller 5,500 kronor, men så fördelad, att lönen kommer att utgöra 4,000

kronor eller samma belopp, som i begynnelselön tillkommer övriga

förste provinsialläkare, och tjänstgöringspenningarna endast 1,500 kronor,

med rätt till nuvarande förhöjning av lönen med 500 kronor efter

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

8 Kung!,- Maj:ts Nåd. Proposition Nr 76.

5 och ytterligare 500 kronor efter 10 års tjänstgöring; och bör till

följd härav antalet provinsialläkartjänster i staten minskas med åtta.

Den sålunda föreslagna förändringen skulle visserligen medföra, att ersättningen

till vikarie för ifrågavarande förste provinsialläkare skulle

bliva 500 kronor mindre än vikariatsersättningen vid annan förste provinsialläkartjänst,

men denna skillnad nppväges därav, att vikarien för

förste provinsialläkare, tillika provinsialläkare, skall jämlikt bestämmelse

i 17 § av nådiga läkarinstruktionen den 30 december 1911 av ordinarie

tjänstinnehavaren erhålla fri bostad.

Av den i ärendet förebragta utredningen synes mig framgå, att ifrågavarande

förste provinsialläkares pensionsförhålianden icke äro fullt tillfredsställande

ordnade, då deras pension med 1,000 kronor understiger

pensionen för de förste provinsialläkare, som icke tillika äro provinsialläkare.

Såsom statskontoret anmärkt, torde emellertid icke höjning av

pensionsunderlaget böra ske utan en höjning av pensionsåldern. Någon

större betänklighet mot en sådan åtgärd synes mig, i likhet med medicinalstyrelsen

och statskontoret, icke föreligga. I enlighet härmed

torde därför 5 § av lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till

pension den 11 oktober 1907 böra undergå sådan ändring, att för samtliga

förste provinsialläkare, således jämväl för sådana förste provinsialläkare,

som tillika äro provinsialläkare, stadgas såsom villkor för rätt att

komma i åtnjutande av hel pension att hava uppnått 05 levnads- och

23 tjänstår.

Tillika torde, på sätt statskontoret föreslagit, i 0 § av samma lag

böra införas ett stadgande, att, om förste provinsialläkare, som tillika är

provinsialläkare, befinnes vara av sjukdom eller minskad arbetsförmåga

urståndsatt att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden

och han tillika uppnått en levnadsålder av minst 80 år, må Konungen,

uppå därom av vederbörande myndighet gjord framställning, förklara

sådan tjänstinnehavare skyldig att från tjänsten avgå.

Med antydda ändring i avseende på pensionsåldern torde de förste

provinsialläkare, som tillika äro provinsialläkare, jämväl i avseende

å pensionsbeloppet kunna likställas med övriga förste provinsialläkare.

Detta kan ske antingen så, att enligt 3 § i 1907 års pensionslag ett

särskilt pensionsunderlag fastställes i staten, eller så, att fördelningen

mellan lön och tjänstgöringspenningar ändras. Statskontoret har

föreslagit den sistnämnda utvägen. Mot denna synes mig dock kunna

invändas först och främst, att man icke gärna bör ändra lönesatserna

i en stat, som fastställts för allenast två år sedan. Men därtill kom
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr 76.

mer, att den ifrågasatta ändringen också i visst fall torde kunna medföra

en verklig’ olägenhet. De ifrågavarande befattningshavarna sköta

tjänster, som eljest äro delade på två personer. Nu kan det emellertid

inträffa — såsom ock såväl medicinalstyrelsen som statskontoret uppmärksammat

— att eu sådan förste provinsialläkare blir för någon tid

urståndsatt att sköta den ena av tjänsterna t. ex. provinsialläkartjänsten,

under det han fortfarande väl förmår uppehålla förste provinsialläkartjänsten.

Enligt nu gällande lönestat skulle i sådant fall vikarien äga

rätt uppbära tjänstgöringspenningar såsom provinsialläkare. Genomfördes

däremot statskontorets förslag, torde det bliva svårt att kunna reglera

vikariens ersättning enligt de i allmänhet gällande bestämmelserna

i detta avseende. Jag anser mig därför böra förorda, att i lönestaten

för de förste provinsialläkare, som tillika äro provinsialläkare, fastställes

ett särskilt pensionsunderlag å 4,000 kronor med förhöjning av ålderstillägg

enligt staten.

Då antydda erforderliga ändringar av pensionslagen lära komma att

underställas Kungl. Magt på finansdepartementets föredragning, hemställer

jag, att Kungl. Magt måtte föreslå Riksdagen

att besluta sådant tillägg till den av 1911 års

Riksdag fastställda avlöningsstat för förste provinsialläkare

och provinsialläkare, att såsom pensionsunderlag

för de förste provinsialläkare, vilka tillika äro

provinsialläkare, fastställes ett belopp av 4,000 kronor

med förhöjning i förekommande fall av de i avlöningsstaten

upptagna ålderstilläggen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna

bifall samt förordnade, att proposition i ämnet av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle till

Riksdagen avlåtas

Ur protokollet:

Carl Stålhammar.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 45 höft. (Nr 76.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1913:246 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående särskilt pensionsunderlag för förste provinsialläkare, som tillika är o provinsialläka s. 6 i texten
  2. BU 1913:46 Utlåtande, i anledning av Kungl. Ma]ds proposition angående särskilt pensionsunderlag för förste provinsialläkare, som tillika äro provinsialläkare. s. 2 i texten