Angående resebidrag till vissa patienter vid kustsanatorierna
1913-01-31 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1913:81, Angående resebidrag till vissa patienter vid kustsanatorierna
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 81.
1
N:r 81.
Kungl. Maj;ts nådiga proposition till Riksdagen angående
resebidrag till vissa patienter vid kustsanatorierna; given
Stockholms slott den 31 januari 1913.
Under åberopande av bilagd a utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1914 bevilja ett förslagsanslag å 10,000
kronor för beredande av bidrag till medellösa eller mindre bemedlade
personer från de norra länen för resor till och från de vid västkusten
belägna statsunderstödda kustsanatorierna att utgå under de villkor,
Kungl. Maj:t bestämmer.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Axel Schotte.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 50 käft. (Nr 81.)
1
2
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 81.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31
januari 1913.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Staafe,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvård,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswärd,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:
Vid 1912 års Riksdag väcktes av enskild motionär i Första kammaren
förslag om skrivelse till Kungl. Magt, att Kungl. Maj:t måtte taga under
övervägande, huruvida och i vad mån en nedsättning av gällande biljettpris
vid resor å statens järnvägar kunde beredas patienter, som i kurhänseende
besöka något av de statsunderstödda kustsanatorierna vid
västkusten. I sin motivering framhöll motionären, att, under det lungsotssjukhusen
och lungsotssanatorierna ligga spridda kring hela landet
samt resorna till och från sanatorierna i följd härav ej bliva vidare betungande
för patienterna, förhållandet ställer sig annorlunda med sådana
patienter, som behöva vistas vid kustsanatorierna, vilka så gott som
samtliga äro belägna vid västkusten. Här blir resekostnaden en faktor
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 81.
att räkna med, särskilt då det gäller patienter från norra och mellersta
Sverige. Den blir till och med understundom så hög, att den kan ställa
sig hindrande i vägen för genomgående av eu kur vid någon av dessa
anstalter. För att råda bot härutinnan hade nu motionären tänkt sig,
att staten skulle kunna träda hjälpande emellan genom att bereda dessa
patienter, så gott som uteslutande barn från medellösa och mindre
bemedlade hem, en lindring i resekostnaden på sätt i vissa andra fall
skett.
Första kammarens andra tillfälliga utskott, till vars behandling
motionen hänvisats, hemställde, att Första kammaren måtte på så sätt
bifalla motionen, att kammaren för sin del måtte besluta, det Riksdagen
ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes verkställa
utredning, huruvida och i vad mån statsunderstöd bör lämnas till
bestridande av kostnaderna för patienters resor till och från kustsanatorierna,
samt därefter vidtaga de åtgärder, vartill denna utredning
kunde föranleda. Första kammaren beslöt i enlighet med utskottets
hemställan, och detta beslut blev sedan av Andra kammaren biträtt.
I skrivelse den 13 april 1912 har därefter Riksdagen anfört, hurusom
för Riksdagen tillgängliga uppgifter utvisade, att det huvudsakligen vore
barn från södra delarna av landet, som åtnjöte vård å kustsanatorierna.
Då sådant ej gärna kunde bero på annat än att resorna från norra delarna
av landet ställde sig förhållandevis dyra, syntes åtgärder böra vidtagas till
beredande av understöd till resekostnaderna samt sådant understöd böra
lämnas av staten. Riksdagen erinrade vidare, att i vissa med förevarande
jämförliga fall avgiftsfria resor eller nedsättning i biljettprisen å statens
järnvägar medgivits, delvis mot gottgörelse till statens järnvägar från särskilt
anvisat anslag. Av medicinalstyrelsen hade dessutom i ett utlåtande
av den 15 december 1911 över en framställning om understöd till föreningarna
för bistånd åt lyfta och vanföra ifrågasatts eu annan form för
resekostnadsersättning, i det att rätt till ersättning föreslagits äga rum
endast där kommun, varest medellös vanför har sin hemort, är särskilt
betungad med sjukvård av sådant slag som det ifrågavarande eller
där den vanföre är mindre bemedlad och icke själv kan bekosta resorna
eller slutligen där på grund av större avstand till vardanstalt eller av
annan orsak resekostnaden blir särskilt betungande. Riksdagen, som
för sin del ansåge tveksamt, huruvida de i senast berörda förslag förordade
begränsningarna av rätten till understöd vore lämpliga, ansåge
sig icke böra bestämt förorda någon viss utväg till frågans lösning,
utan anhöll, att Kungl. Maj:t täcktes verkställa utredning, huruvida och
4
Medicinal
styrelsen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 81.
i vad mån statsunderstöd borde lämnas till bestridande av kostnaderna
för patienters resor till och från kustsanatorierna, samt därefter vidtaga
de åtgärder, vartill denna utredning kunde föranleda.
Sedan medicinalstyrelsens utlåtande i ärendet infordrats, har styrelsen
i en till Kungl. Maj:t inkommen skrivelse anfört följande.
Styrelsens ovannämnda utlåtande av den 15 december 1911 gällde
statsåtgärder till förminskande av följderna av de sista årens utbredda
barnförlamningsepidemier. Då denna sjukdom i följd av sin utbredning
såsom epidemi drabbat olika kommuner synnerligen ojämt, föreslog
medicinalstyrelsen, bland annat, att endast kommuner, vilka vore särskilt
betungade av sådan sjukvård, skulle åtnjuta statsunderstöd för
sina sjuka medlemmars resor. Eu sådan inskränkning i rätten till statsbidrag
för resorna anser medicinalstyrelsen naturligtvis icke böra ifrågasättas
för skrofulösa barns resebidrag. De båda andra av medicinalstyrelsen
beträffande vanföras resor föreslagna inskränkningarna, att
understöd endast borde tillkomma mindre bemedlade, som icke kunde
själva bekosta resorna, samt att understöd borde utgå särskilt i sådana
fall, där avståndet till vårdanstalten vore stort, syntes däremot hava
lika tillämpning på de skrofulösas resor. Åven motionären hade antytt
samma uppfattning.
En annan skillnad mellan de vanföra och de skrofulösa med avseende
på behovet av statsunderstöd anser medicinalstyrelsen ligga däri,
att de vanföra måste flera gånger, ofta under flera års tid, besöka anstalterna,
de skrofulösa däremot hava i allmänhet endast att betala en
resa fram och tillbaka. Oaktat sålunda -de skrofulösa, respektive deras
hemortskommuner, hava mindre behov av statsunderstöd än de vanföra,
synes dock den av utskottet verkställda utredningen med därvid fogade
uppgifter över patienternas hemorter visa, att resans längd inverkar på
frekvensen av besök vid kustsjukhusen, i det vissa läns avlägsna läge
tyckes hava betingat, att så få patienter från dessa län vårdats å kustsjukhusen.
Att skrofulosen skulle förekomma mindre talrikt inom de
norrländska länen torde nämligen icke kunna antagas. Med hänsyn härtill
synes reseunderstöd vara behövligt just för dessa längre resor.
Medicinalstyrelsen anser sålunda, att reseunderstöd för de skrofulösa bör
medgivas endast för så vitt resekostnaden är relativt hög. Den form
för åtnjutande av nedsatta resekostuader å järnvägarna, som jämlikt
nådigt brev den 15 december 1911 bestämts för skolbarns studieresor
med mera, synes i detta fall mindre lämplig. Denna form förutsätter
nämligen, att större sällskap skulle resa på en gång, varvid sättet med
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 81.
5
biljetternas rekvisition direkt från järnvägsstyrelsen torde kunna anses
befogat. Helt olika ställer sig förhållandena vid de skrofulösas resor,
då de sjuka i regel torde företaga resan ensamma eller endast med
sällskap av vårdare. Den i nådiga brevet den 15 december 1911 omförmälda
nedsättningen i biljettpris medgives vidare för vilket avstånd
som helst, vilket enligt styrelsens uppfattning icke i föreliggande fall
vore behövligt.
Medicinalstyrelsen har för den skull tänkt sig en annan form för
ersättningens beräknande. Av uppgifterna angående kustsjukhuspatienternas
hemorter anser styrelsen framgå, att relativt få patienter från
norr om Stockholm—Örebro belägna hemorter under år 1911 besökt
dessa anstalter. Biljettkostnaden i tredje klass är från Stockholm—
Örebro till anstalterna för fullvuxna personer omkring 10 kronor för
enkel resa. Det synes därför, som om behov av bidrag till resekostnaden
gjorde sig kännbart först från det biljettkostnaden för enkel resa
överstiger detta belopp, vilket i våglängd motsvarar enligt persontaxan
för statens järnvägar 480 kilometer.
Tager man i betraktande, att avgiften för dag vid anstalterna
utgör 2 kronor, varav staten ersätter en fjärdedel, skulle vårdkostnaden
således för fyra månaders vistelse vid anstalten utgöra 180 kronor. I
förhållande till denna kostnad synes icke en resekostnad av högst 20
kronor vara alltför betungande. Medicinalstyrelsen har därför förordat,
att resebidrag av statsmedel må medgivas endast då järnvägsresans
längd utgör mer än 480 kilometer, samt bestämmas att utgå med det belopp,
varmed biljettpriset i tredje klass å järnväg överstiger 10 kronor
för enkel resa. I resekostnaden torde för dessa patienter, som i allmänhet
äro barn, ofta få inberäknas biljett även för en äldre följeslagare,
och torde detta bliva regel mer och mer ju längre resan är. Åven
biljett för sådan person synes därför böra få inberäknas i resekostnaden.
Någon begränsning, på sätt i Riksdagens skrivelse ifrågasatts, av statsbidraget
till att gälla endast resor å statens järnvägar synes därvid
icke böra ifrågakomma. Beträffande resor å ångbåt, vilka mera sällan
torde ifrågakomma och då endast på korta avstånd, torde de kunna
lämnas ur räkningen.
Aven vid förevarande slag av statsunderstöd torde böra tillses, att
det endast utgår i sådana fall, där den sjuke antingen är medellös eller
ock mindre bemedlad i den grad, att såväl han som försörjningspliktiga
anhöriga sakna tillgång att fullt bekosta hans och eventuellt vårdarens
resor. Angående sättet för statsbidragets erhållande torde särskilt
böra av Kungl. Maj it förordnas. Därvid ansåg styrelsen prövnin
-
6
Järnvägs
styrelsen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 81.
gen av ansökningarna och utbetalningen av statsbidragen lämpligen böra
anförtros åt vederbörande Kungl. Maj:ts befallningshavande. Huruvida
den sökande är medellös eller mindre bemedlad synes kunna styrkas
på samma sätt, som föreslagits vid frågan om statsbidrag för vanföras
resor. Behovet av sjukvård å kustsanatorium ävensom av vårdare under
resan torde även böra styrkas genom intyg av läkare.
Till vilket sammanlagt belopp ersättningen för resorna enligt ovanstående
grunder kunna komma att uppgå torde, säger medicinalstyrelsen,
vara omöjligt att med säkerhet i förväg avgöra. Ett för detta
ändamål beviljat anslag torde därför böra anvisas såsom förslagsanslag.
Till någon ledning för det belopp, som bör bestämmas, kan möjligen
följande beräkning tjäna. Kostnaden för varje särskild resa torde huvudsakligen
utgöras av den medföljande personens biljett fram och åter, då
de sjuka, i regel barn, oftast torde resa på halv biljett. För varje patient,
som åtnjuter bidrag, blir kostnaden sålunda, för vårdare minst 2 högst
4, i medeltal 2 Va biljetter, och för patienten själv 1 å 2, i medeltal 1 1 ±
biljett. Antages kostnaden för enkel biljett till i medeltal 18 kronor
(ungefär motsvarande Sollefteå såsom hemort), blir biljettkostnaden
för resan fram och åter i medeltal 72 kronor, varav 52 kronor då skulle
ersättas av staten. Under år 1911 vårdades å anstalterna 131 personer
från sådana delar av landet, att resebidrag enligt förenämnda grunder för
dem skulle hava utgått, eller V? av hela antalet vårdade. Antages det
vidare, att de bidragsberättigades antal kommer att stiga till 1/b av hela
antalet vårdade eller till (7& av 950) 190, skulle hela det erforderliga
beloppet bliva 9,880 kronor eller i runt tal 10,000 kronor..
Medicinalstyrelsen har därför hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes till
Riksdagen avlåta proposition om beviljande på extra stat för år 1914
av ett förslagsanslag å 10,000 kronor för beredande av bidrag till medellösa
och mindre bemedlade personer från de norra länen för resor till
och från de vid västkusten belägna statsunderstödda kustsjukhusen för
skrofulösa att utgå, på sätt Kungl. Maj:t bestämmer.
Järnvägsstyrelsen har i infordrat utlåtande till en början anfört, att
styrelsen i skrivelse den 12 december 1905 angående vissa nedsättningar i
de från och med den 1 januari 1906 gällande avgifter för personbefordran
å statens järnvägar uttalat, att vid avgörande av frågan, under
vilka förhållanden en nedsättning av berörda avgifter borde äga rum,
huvudsynpunkten borde vara den, att statens järnvägars inkomster av
personbefordringen icke borde minskas genom att nedsättning beviljades
för sådana fall, då vederbörande institutioner åtnjuta anslag av staten,
7
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 81.
landsting’ eller kommuner, ock således den nedsättning i avgifterna på
järnväg, som ifrågasättes, är jämförlig med ökning av dylika anslag.
I sådana fall borde enligt järnvägsstyrelsens åsikt det ytterligare understöd,
varav dylika institutioner för fullgörande av sina åtaganden kunde
vara i behov, bestridas genom höjning av sagda anslag, och icke på det
sätt att statens järnvägars och således statens inkomster minskades.
Däremot syntes det styrelsen, att rena välgörenhetsverk, vilka utan billigare
biljettpris säkerligen icke skulle kunna äga fortbestånd, borde
vara förtjänta av understöd, såvida man kunde anse det säkert, att missbruk
icke kunde inträffa. Till nedsättningar av denna kategori hörde
enligt styrelsens åsikt, bland annat, de medgivanden, vilka lämnats för
folkskolebarn från städerna, som genom förmedling av vederbörande styrelse
utsändas till landet under ferierna. Den nedsättning i biljettpris
för åtskilliga grupper av behövande, som Kungl. Maj:t i anledning härav
genom nådigt brev den 2 februari 1906 gav, har vad beträffar folkskolebarn
genom nådigt brev den 15 december 1911 än ytterligare utvidgats,
i sammanhang varmed emellertid förordnats, att den för järnvägarna
i följd därav uppkommande inkomstminskning skulle täckas
genom ett av Riksdagen för ändamålet till disposition ställt förslagsanslag.
Styrelsen erinrar vidare, att styrelsen i utlåtande den 6 februari
1909, i anledning av en av föreningen för bistånd åt vanföra i Göteborg
gjord underdånig framställning om fria resor för obemedlade vanföra,
kom till det slut, att, ehuru styrelsen till fullo behjärtade önskvärdheten
av att ett lättat tillfälle bereddes vanföra att begagna sig av
de förmåner, föreningen ifråga lovat att bereda dessa vanlottade människor,
styrelsen dock ansåg sig ej kunna tillstyrka bifall till den underdåniga
ansökningen under andra förhållanden, än att Kungl. Maj:t skulle
finna sig böra medgiva förmånen av avgiftsfria resor å statens järnvägar
jämväl åt övriga kategorier av abnorma, därvid då torde böra
tagas i övervägande, om ej statens järnvägar borde av allmänna medel
beredas ersättning för den minskning i inkomst av persontrafik, som
ett mera allmänt medgivande för vanföra av frihet från erläggande av
befordringsavgifter vid resa till och från kliniker, skolor och hem skulle
medföra. Nämnda framställning hade ej heller av Kungl. Maj:t bifallits.
Ehuruväl sistberörda framställning avsåg förmån av avgiftsfria resor,
medan Riksdagens nu föreliggande skrivelse kan anses åsyfta endast
nedsättning i befordringsavgifterna, torde likvisst, säger styrelsen, de
skål, som voro bestämmande i nyssnämnda fall, lika väl hava tillämpning
i nu föreliggande fall. Åven här är det ju fråga om allmän sjuk
-
8
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 81.
vård, en sak, som väl får anses åligga vederbörande kommuner att sörja
för och varmed järnvägarna — statens som enskildas — icke böra betungas.
Ett medgivande av nedsatta biljettpris eller fri befordring vid
resor till och från de s. k. kustsanatorierna för skrofulösa barn skulle
ock säkerligen framkalla krav på motsvarande förmån i fråga om resor
till och från de s. k. lungsotssanatorierna, krav, som, därest den nu
ifrågasatta nedsättningen i biljettpris medgives, svårligen skulle kunna
tillbakavisas.
På grund av det anförda bär järnvägsstyrelsen avstyrkt, att det
ifrågasatta statsunderstödet lämnas i form av fria resor eller så framt
ej järnvägen erhåller full ersättning därför från statsanslag — biljettprisnedsättning
å statens järnvägar.
Ändamålet med kustsanatorierna är att genom anstaltsvård skydda
barn, som lida av börjande tuberkulos eller hava tydliga anlag för
sådan sjukdom. Av derå auktoriteter har uttalats, att denna metod klav
stor ''betydelse för sjukdomens hämmande. Bifogade uppgifter för år
1911 och år 1912 (se bilaga) över de vid dessa anstalter intagna barnens
fördelning efter hemorten synas emellertid visa, att åtminstone de norrländska
länen hittills i ringa mån tagit ifrågavarande anstalter i anspråk.
Detta förhållande, vilket, såsom medicinalstyrelsen anmärker, icke torde
kunna bero därpå, att skrofulosen i dessa delar av landet ej skulle vara
utbredd, lärer väl i ej ringa mån hava sin grund i obekantskap med anstalterna
och däri, att befolkningen dragit sig för att sända de små patienterna,
varom här är fråga, så långt bort från hemmet, men tvivelsutan
har också en väsentligt medverkande orsak varit själva resekostnaden.
Utgående från sistnämnda förhållande har nu medicinalstyrelsen sökt
draga upp en gräns efter avstånd och kostnad sålunda, att bidrag endast
skulle medgivas, då järnvägsresans längd överstiger 480 kilometer, och
bestämmas att utgå med det belopp, varmed biljettpriset i tredje klass å
järnväg för patient jämte vårdare överstiger 10 kronor för enkel resa.
En dylik anordning torde ganska nära ansluta sig till den tanke,
som ligger till grund för motionen och Riksdagens skrivelse i ämnet,
i det statsbidraget inskränkes till sådana fall, då själva resekostnaden
kan antagas vara tämligen kännbar. Därmed synes man också ha bemött
den invändningen, att det nu ifrågasatta anslaget framdeles skulle
draga med sig bidrag till resor till de vanliga tuberkulossanatorierna.
För dem, som där behöva vård, torde väl resekostnaden i de allra flesta
fall inskränka sig till obetydliga belopp, så livligt som byggandet av
lungsotssanatorier har fortgått i olika delar av landet. I allt fall vill
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 81.
9
jag för min del uttryckligen framhålla, att jag ej för närvarande anser
lämpligt att inlåta sig på resebidrag till dessa sistnämnda sanatorier.
Beträffande åter den form, under vilken statsbidrag bör utgå, bär
jag, då fråga förelåg om resebidrag till vanföra, uttalat, att beviljandet
av fria resor och nedsättning av biljettprisen å statens järnvägar vore
mindre lämpligt, och samma uppfattning har nu gjorts gällande av järnvägsstyrelsen.
Bidraget synes mig sålunda böra utgå i form av ett för
ändamålet särskilt beviljat anslag.
Bidraget torde böra avse resor för såväl patienter som behövliga
vårdare till och från anstalt samt utgå endast i sådana fall, då patient
är medellös eller mindre bemedlad och saknar anhöriga, som äro pliktiga
och i tillfälle att betala hans och vårdarens resa. Utbetalningen av bidraget
torde kunna anordnas i överensstämmelse med vad som föreskrivits
i nådiga kungörelsen den 6 december 1912 angående statsbidragtill
resor, som av vanföra jämte vårdare företagas till eller från vanföreanstalt.
Vilket belopp, som för ändamålet torde bliva erforderligt, är givetvis
omöjligt att med någon säkerhet beräkna. Det synes mig dock med
tämligen stor visshet kunna antagas, att det belopp, medicinalstyrelsen
beräknat eller 10,000 kronor, icke kommer att överskridas.
Beträffande anskaffande av medel till denna utgift må erinras, att
det belopp, som för anordnande av vård åt personer, som lida av barnförlamning
efter 1912 års barnförlamningsepidemi, vilket belopp i statsverkspropositionen
beräknades till 133,800 kronor, numera ansetts kunna
nedsättas till 120,400 kronor, varigenom inom ramen för 1914 års statsregleringsförslag
medel till nu ifrågavarande utgift skulle finnas tillgängliga.
På grund av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1914 bevilja ett förslagsanslag
å 10,000 kronor för beredande av bidrag till
medellösa eller mindre bemedlade personer från de
norra länen för resor till och från de vid västkusten
belägna statsunderstödda kustsanatorierna att utgå
under de villkor, Kungl. Magt bestämmer.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt, 51 käft. (Nr 81.)
2
10
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 81.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnade, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas
till Riksdagen.
Ur protokollet:
Carl Stålhammar.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 81.
11
i
Bilaga.
Antal patienter, fördelade efter hemort.
år
1911.
år
1912
Kronprinssan Victorias kustsanatorium:
Stockholms län.............................................................
......................... 3
6
Uppsala län....................................................................
......................... —
1
Södermanlands län........................................................
......................... i
1
Östergötlands län...........................................................
......................... i
12
Jönköpings län..............................................................
........................ 20
32
Kronobergs län.............................................................
......................... 21
15
Kalmar län.......................................................................
2
2
Blekinge län....................................................................
.......................... 30
28
Kristianstads län ..........................................................
.......................... 108
85
Malmöhus län...............................................................
......................... 99
103
Hallands län...................................................................
......................... 36
27
Göteborgs och Bohus län ........................................
2
1
Värmlands län .............................................................
......................... 22
23
Örebro län.......................................................................
.......................... 7
7
Västmanlands län.........................................................
.......................... —
2
Kopparbergs län .........................................................
.......................... 19
20
Gävleborgs län .............................................................
l
5
Jämtlands län................................................................
.......................... —
1
Västerbottens län .......................................................
o
.......................... cj
—
Norrbottens län............................................................
.......................... 3
4
Stockholms stad ........................................................
......................... 53
46
Malmö stad ..................................................................
.......................... 29
34
Summa 465
455
Kustsanatoriet Styr so:
Uppsala län .................................................................
................... 10
1
Södermanlands län.......................................................
15
■Jönköpings län............................................................
.......................... —
1
Kalmar län ..................................................................
.......................... .
2
Transport 10 19
12
Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr 81.
Göteborgs och Bohus län.......
Al vs borgs län..........................
Skaraborgs län .........................
Värmlands län .........................
Örebro län...................................
Västmanlands län.......................
Västernorrlands län .................
Jämtlands län.............................
Norrbottens län.........................
Stockholms stad .......................
Göteborgs stad........................
Kustsanatoriet Apelviken :
Stockholms län.........................
Kronobergs län..........................
Kalmar län..................................
Kristianstads län.......................
Hallands län................................
Göteborgs och Bohus län .....
Alvsborgs län.............................
Skaraborgs län ..........................
Örebro län..................................
Västmanlands län.......................
Västernorrlands län ...............
Norrbottens län..........................
Stockholms stad .......................
år
1911.
år
1912.
Transport
10
19
24
22
20
23
5
5
3
8
12
15
27
21
1
1
1
—
2
9
1
—
180
170
Summa
286
293
............................. 4
—
.............................. 18
12
.............................. 10
15
.............................. —
1
.............................. 68
71
............................. 16
9
.............................. 39
39
.............................. 8
13
.............................. 3
4
.............................. 12
8
.............................. 10
4
.............................. 2
—
............................. —
1
Summa 190
177
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1913.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1913:114 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående resebidrag till vissa patienter vid kusts ana torierna s. 1 i texten