Angående understödjande av föreläsningar och andra åtgärder till beredande av fortsatt utbildning för dövstumma
1913-02-21 · 10 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1913:83, Angående understödjande av föreläsningar och andra åtgärder till beredande av fortsatt utbildning för dövstumma
Dokumentets text
Kung!,. Maj ds Nåd. Proposition Nr 83
1
Nr 83.
Kungl. Maja* nådiga proposition till Riksdagen angående understödjande
av föreläsningar och andra åtgärder till beredande
av fortsatt utbildning för dövstumma; given Stockholms
slott den 21 februari 1913.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
medgiva,
att till dövstumskolstyrelser eller enskilda, som anordna föreläsningar
eller vidtaga andra åtgärder till beredande av fortsatt utbildning för dövstumma,
må av förslagsanslaget till befrämjande av dövstumundervisningen
utgå understöd med högst 500 kronor årligen för varje dövstumskoldistrikt
under villkor, att bidrag till verksamheten med minst samma belopp
som statsunderstödet tillskjutes från annat håll, samt under de förbehåll
och bestämmelser i övrigt, Kungl. Maj:t kan finna gott fastställa.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF
Fridtjuv Berg.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand.
32 höft, (Nr 83.)
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Kling!. Mnj:is Nåd. Proposition Nr 83.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 februari 1913.
N Svarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvåbd,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswård,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Berg anförde härefter:
Understöd- Till Kungl. Maj:t har från föreningen till förmån för dövstumma i
läsningar1''och fjärde distriktet inkommit en ansökning om understöd för anordnande av
andra åtSär- föreläsningar för dövstumma inom fjärde dövstumskoldistriktet. Ifråga^tt^tbiid-"
varande ansökning, som å föreningens vägnar är undertecknad av F. Korning
för din och F. Svanström, år av följande lydelse:
Föreningen till förmån för dövstumma i fjärde distriktet, vilken bar sitt säte i
Vänersborg, bär till uppgift att stödja de dövstumma efter skoltiden i andligt och
materiellt avseende. Att de dövstumma kunna behöva materiellt stöd torde lätt in
-
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.
ses, då man betänker, att de allra flesta komma från fattiga liem och gå ut i kampen
för tillvaron på grund av sitt lyte så mycket sämre utrustade än andra. Den dövstummes
behov av andligt stöd åter har sin grund däri, att han för sin andliga utveckling
efter skoltidens slut i regel icke kan betjäna sig av de medel, som stå de
hörande till buds. På grund av bristande språkliga insikter blir läsning av vanliga
böcker för mången endast ett besvärligt arbete, som han snart övergiver. Bevistandet
av vanliga föreläsningar och dylikt är för de flesta av lätt insedda skäl till varken
nytta eller nöje. Det dagliga umgänget med omgivningen ger föga av andlig
väckelse dels på grund av svårigheterna vid tankeutbytet, dels därför att umgängeskretsen
har så litet att giva.
Särskilt för de vuxna dövstumma avsedd läsning söker svenska dövstumlärarsällskapet
sedan några år åstadkomma, och föreningen till förmån för dövstumma i fjärde
distriktet har för distriktets dövstumma anskaffat ett litet vandringsbibliotek, vars innehåll
valts med särskild hänsyn till läsekretsen.
Men föreningen till förmån för dövstumma i fjärde distriktet har även ansett,
att eu ordnad föreläsningsverksamhet för dövstumma inom distriktet bör snarast möjligt
åstadkommas, då detta säkerligen är det bästa medlet att väcka och hålla livaktigt
de dövstummas andliga intresse.
Sedan ett par år hava ock föreläsningar och förevisningar för dövstumma anordnats
på föreningens bekostnad, de flesta i Göteborg, där största antalet dövstumma
inom distriktet finnes samlat på en plats.
Föreläsare måste vara eu med de dövstummas meddelelsemedel och språkförmåga
fullt förtrogen person. Föredragen hava också i regeln hållits av lärare eller lärarinnor
vid dövstumskola. Dessa hava i ersättning icke kunnat erhålla, ej heller begärt
mera än vad deras resa kostat dem, ingenting därutöver. Föreningen kan emellertid
ej påräkna att i all framtid på dessa villkor erhålla lämpliga föreläsare i tillräckligt
antal. Föreningen måste därför vara betänkt på att giva sina föreläsare ersättning
någorlunda jämförlig med den, som vid av staten understödda föreläsningsanstalter erhålles.
Därtill komma utgifter för förhyrandet av nödiga lokaler. För att kunna
icke blott hålla föreläsningsverksamheten i gång utan även utvidga deusamma är därför
ekonomiskt understöd av nöden.
Då av allmänna medel ett ganska stort belopp årligen utdelas som understöd till
föreläsningsföreningar, arbetarinstitut o. d. och den dövstumme på grund av sitt
lyte icke kan draga nytta av dessa institutioner, synes det föreningens styrelse ej
obilligt, att ett mindre belopp anslås särskilt för föreläsningsverksamheten bland de
dövstumma.
På grund av vad ovan blivit anfört vågar föreningens styrelse i underdånighet
anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes giva föreningen av disponibla medel ett understöd
av 500 kronor eller det belopp, Kungl. Maj:t kan pröva lämpligt, för anordnandet
av föreläsningar för dövstumma inom fjärde distriktet efter plan, som i möjligaste
mån ansluter sig till andra statsunderstödda föreläsningsanstalter, samt på de "villkor
i övrigt, som Kungl. Maj:t täcktes föreskriva.
Vid ansökningen voro fogade dels föreningens stadgar, dels ock redogörelser
för föreningens verksamhet under arbetsåren 1908—1909 och
1909—1910.
4
Kung!. M«j:ts Nåd. Proposition Xr So.
På grund av remiss har styrelsen för fjärde dövstumskoldistriktet rörande
den gjorda ansökningen anfört:
Föreningens ändamål vore gott, och dess verksamhet hade visat sig vara välsignelsebringande
för de dövstumma, vadan föreningen syntes vara väl förtjänt av understöd
för sin föreläsningsverksamhet. Då likväl denna gren av föreningens verksamhet
vore jämförelsevis ny, syntes det begärda understödet tills vidare höra sättas
något lägre än till 500 kronor, och ville styrelsen föreslå, att det finge utgå med 300
kronor.
Inspektören över dövstumundervisningen har på grund av remiss i
ärendet anfört följande:
Då föreningen till förmån för dövstumma i fjärde distriktet har till uppgift att
stödja de dövstumma efter utträdet ur skolan i såväl andligt som materiellt avseende
och ej mindre på grund av vitsord från styrelsen för fjärde dövstumskoldistriktet
än enligt de redogörelser för verksamheten under åren 1908—1909 och 1909-—
1910, som bilagts ansökningen, synes hava väl motsvarat sitt ändamål och gjort ^ sig
förtjänt av erkännande och uppmuntran och då de dövstumma efter slutad skolgång
i ännu högre grad än de hörande äro i behov av kraftigt stöd i livet och detta stöd
behöver erbjudas dem på flerfaldigt sätt samt då anordnandet av för deras behov
särskilt avpassade föreläsningar är synnerligen ägnat att väcka, vidmakthålla och föröka
deras andliga intressen och därigenom giva deras liv ett rikare innehåll, tillstyrkes
i överensstämmelse med skolstyrelsens förslag bifall till föreningens ansökning att på
de villkor, Kungl. Maj:t täcktes föreskriva, av allmänna medel erhålla ett understöd
av 300 kronor.
Därefter har yttrande infordrats från statskontoret, vilket utlåtit sig
sålunda:
Bland de villkor, som genom nådiga kungörelsen den 11 juni 1909 blivit fastställda
för att komma i åtnjutande av bidrag från anslaget till understöd åt sådana
anstalter och föreningar, som anordna populärvetenskapliga föreläsningskurser i folkbil
dningssyfte, förekommer även, att kommuner eller enskilda skola för anordnande av
sådana föreläsningskurser tillskjuta minst lika mycket som staten. Då sökande föreningen
icke ens uppgivit, att kommuner eller enskilda iklätt sig sådan förbindelse
med avseende å den föreläsningsverksamhet, varom här är fråga, synes möjlighet icke
forefinnas att från nämnda anslag bevilja föreningen det begärda anslaget. På grund
därav, att nämnda föreläsningsverksamhet torde vara avsedd för dövstumma, som redan
genomgått dövstumskolorna, synes icke heller någon del av avkastningen av f. d. allmänna
dövstuminstitutets donationsmedel böra komma till användning för nu ifrågavarande
ändamål. Dessa donationer hava nämligen i allmänhet tillkommit för att för
de dövstumma barnen underlätta tillgång till skolimåervisning.
Då det emellertid synes statskontoret vara både billigt och önskvärt, att förening,
som har till syfte att åstadkomma ordnad föreläsningsverksamhet för dövstumma,
må kunna, därest i övrigt de huvudsakliga förutsättningarna för att komma
i åtnjutande av understöd från det ovanberörda anslaget äro uppfyllda, bliva delaktig
av sådant understöd utan att ovannämnda förutsättning är för handen, hemställer
statskontoret, huruvida icke Kungl. Maj:t täcktes finna skäl att hos Riksdagen
utverka sådan jämkning i de bestämda villkoren, att där föreläsningsverksam
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Kung!. Maj:ls Hud. Proposition Hr So.
heten gäller (lövstumma, understöd skulle kunna få utgå, ändock att visst bidrag icke
är utfast av kommuner eller enskilda.
1 anledning av vad statskontoret anfört överlämnades ärendet till
Kungl. Majrts befallningshavande i Alvsborgs län, som erhöll i uppdrag
att från föreningen infordra förslag till plan för anordnande av föreläsningar
för dövst limma inom fjärde distriktet samt till villkor för åtnjutande
av statsbidrag till sådana föreläsningar, att i ärendet höra styrelsen
för fjärde dövstumskoldistriktet och att avgiva eget utlåtande i
ämnet.
Föreningens styrelse har till åtlydnad härav lämnat ytterligare upplysningar
om sin föreläsningsverksamliet, varav må meddelas följande:
Av redogörelserna för föreningens verksamhet under arbetsåren 1908—1909 och
1909—1910, vilka äro vidfogade föreningens underdåniga ansökan om statsbidrag,
ävensom av redogörelsen för arbetsåret 1910—1911, vilken närslutes, framgår, att föreläsningarna
hållits under arbetsåret 1908—1909 till ett antal av 25, fördelade på 7
månader, under arbetsåret 1909—1910 till ett antal av 32, fördelade på 8 månader, och
under arbetsåret 1910—1911 till ett antal av 28, fördelade på 8 månader. I regeln
hava dessa föreläsningar hållits en gång i veckan. Då kungörelsen den 13 juni 1908
angående understöd åt anstalter och föreningar, som anordna populärvetenskapliga
föreläsningskurser i folkbildningssyfte, bland annat föreskriver, att föreläsningar av
ifrågavarande slag skola fortgå visst antal timmar i veckan under fem till åtta månader,
synes föreningen hava uppfyllt detta villkor för erhållande av statsbidrag.
På samma sätt ämnar föreningen för framtiden anordna denna verksamhet. Under
eu till av minst fem månader komma sålunda föreläsningar att hållas eu gång i veckan,
företrädesvis i Göteborg, där ett jämförelsevis stort antal vuxna dövstumma äro bosatta,
men även på andra platser inom distriktet, där ett större antal dövstumma finnas, såsom
Borås och Halmstad.
Föreläsningarna väljas inom sådana ämnesgrupper, som lämpa sig för de dövstmmna
och äro ägnade att väcka och hålla vid liv deras andliga intressen. Aven
lägges vikt vid att föreläsningar anordnas i serier inom sådana kunskapsämnen, där
de dövstummas i skolan förvärvade insikter böra utvidgas och fördjupas.
Föreläsare måste givetvis väljas bland personer, som äro fullt förtrogna med de
dövstumma och känna deras meddelelsemedel och språkliga och andliga ståndpunkt. Det
är sålunda endast nuvarande och f. cl. lärare, dövstumpräster samt en eller annan dövstum,
som kunna användas för denna verksamhet.
Efter en redogörelse för de föreläsningar, vilka styrelsen planerat för
arbetsåret 1911—1912, fortsätter styrelsen:
För föreläsningarna förfogar föreningen över eget skioptikon, varjämte den. torde *
kunna påräkna att fä använda kartor och dylik materiell från distriktets skola i Vänersborg.
Beträffande den ekonomiska sidan av föreningens föreläsningsverksamliet får föreningen
meddela, att eu garantiteckning å 300 kronor gjorts av bolag och enskilda
personer i Göteborg, såsom av vidfogad lista framgår. Föreningen förfogar dessutom,
6
Knuff!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.
såsom redogörelsen för arbetsåret 1910—1911 visar, över tillräckliga medel för att
kunna uppställa garanti för ytterligare samma belopp.
Föreläsningsverksamheten i dess helhet ledes av föreningens styrelse. För verksamheten
i Göteborg har dock en särskild föreståndarinna antagits, fröken Annie Kock,
som leder föreläsningarna därstädes.
Föreningen är slutligen villig att till Kungl. Maj:ts befallningshavande i Älvsborgs
län vid varje arbetsårs slut insända redogörelse för föreläsningsverksamheten.
Den åberopade årsredogörelsen och garantiteckningen farinös bifogade
framställningen.
Styrelsen för fjärde dövstumskoldistriktet har, med hänsyn därtill
att föreningen i fråga om såväl årliga antalet föreläsningar, val av ämnen
och föreläsare som ock den lämnade garantien vore förtjänt av statsunderstöd
för sin verksamhet, ånyo tillstyrkt, att ett understöd av 300 kronor
måtte lämnas föreningen.
Kungl. Maj:ts befallningshavande i Alvsborgs län har för egen del
anfört:
Föreningen bar visserligen lyckats anskaffa bidrag av enskilda till föreläsningsverksamheten
för år 1912 och tills vidare till belopp av sammanlagt 300 kronor. Då
emellertid nämnda verksamhet är avsedd att utövas inom olika kommuner och i följd
av det relativt ringa antalet dövstumma i varje kommun det kan befaras, att svårighet
kominer att möta att även för framtiden anskaffa dylika bidrag, vill Kungl. Maj:ts
befallningshavande i underdånighet förorda statskontorets i dess vid handlingarna fogade
utlåtande gjorda hemställan, att Kungl. Maj:t täcktes hos Riksdagen utverka sådan
jämkning i de för understöd till populärvetenskapliga föreläsningskurser i folkbildningssyfte
i allmänhet bestämda villkoren, att där föreläsningsverksamheten gäller
dövstumma, understöd skulle kunna få utgå, ändock att visst bidrag icke är utläst av
kommuner eller enskilde.
För den händelse sådan ändring i villkoren skulle vidtagas, får Kungl. Maj:ts
befallningshavande, som inhämtat, att om några föreläsningar skola kunna komma till
stånd jämväl å andra orter i dövstumdistriktet än Göteborg och ersättningarna till
föreläsarna i någon mån likställas med vad som plägar betalas för populärvetenskapliga
föreläsningar i fblkbildningssyfte, föreningen verkligen är i behov av det begärda beloppet,
500 kronor, utöver de tecknade enskilda bidragen, hemställa, att nämnda belopp
måtte beviljas.
Yad i övrigt villkoren för åtnjutande av statsbidrag till föreläsningar för dövstumma
beträffar torde även anstalt, som anordnar sådana, böra vara underkastad inspektion
och skyldighet att avgiva redogörelse i likhet med anstalt för föreläsningar i
folkbildningssyfte, och synes, då antalet i Göteborg bosatta dövstumma är större än i
någon annan kommun i fjärde dövstumskoldistriktet, vadan det vida övervägande flertalet
av föreläsningar kommer att hållas i nämnda stad, inspektor för de av sökande
föreningen anordnade föreläsningarna böra utses av Kungl. Maj:ts befallningshavande i
Göteborgs och Bohus län samt redovisning för verksamheten ävensom framställningar
om fortsatt statsbidrag böra inlämnas till samma befallningshavande, oberoende därav,
att föreningens styrelse har sitt säte i Vänersborg.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition AV 83. ?
I ärendet har jämväl utlåtande inhämtats från Kungl. Maj:ts befallningshavande
i Göteborgs och Bohus län, som därvid yttrat:
Det ändamål, som föreningen uppställt för sin ifrågavarande verksamhet, synes
Kungl. Maj:ts befallningshavande synnerligen behjärtansvärt; och torde föreningen för
förverkligandet därav vara väl förtjänt av det understöd, som kan komma föreningen
till godo.
Med hänsyn härtill samt på grund av vad den i ärendet föreliggande utredningen
giver vid handen anser sig Kungl. Maj:ts befallningshavande böra biträda statskontorets
hemställan i ärendet, att Kungl. Maj:t täcktes hos Riksdagen utverka sådan jämkning
i de för understöd till populärvetenskapliga föreläsningskurser i folkbildningssyfte i
allmänhet bestämda villkoren, att där föreläsningsverksamheten gäller dövstumma, understöd
skulle kunna få utgå, ändock att visst bidrag icke är utfäst av kommuner eller
enskilda.
Under förutsättning att sådan jämkning kommer till stånd får Kungl. Maj:ts
befallningshavande på av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Alvsborgs län anförda
skäl i underdånighet hemställa, att föreningen till förmån för dövstumma i fjärde distriktet
måtte av statsmedel komma i åtnjutande av begärt belopp, 500 kronor.
Emot vad Kungl. Maj:ts befallningshavande i Älvsborgs län anfört beträffande
inspektion och redovisning för föreningens verksamhet samt framställningar om fortsatt
statsbidrag har Kungl. Maj:ts befallningshavande icke något att erinra.
Sedan sålunda frågan om anslag till föreläsningar för dövstumma
blivit vederbörligen utredd i vad densamma angår fjärde dövstumskoldistriktet,
befanns det emellertid, att ärendet icke borde företagas till avgörande,
innan jämväl utretts, huruvida likartade behov gjort sig gällande
inom övriga dövstumskoldistrikt, samt i så fall huruvida och i vad mån
distrikten kunde av egna medel tillgodose desamma. 1 anledning härav
hava utlåtanden infordrats från styrelserna för ifrågavarande dövstumskoldistrikt.
Samtliga styrelser vitsorda, att de dövstumma, sedan de lämnat skolan, äro i stort
behov av all den andliga väckelse, som möjligen kan beredas dem. Vad som i detta
hänseende står de fullsinnade till buds, kunna de dövstumma vanligen icke tillgodogöra
sig, och de löpa därför, isolerade från sin omgivning som de äro, lätt fara att
andligen försoffas, och detta så mycket mer som någon för de dövstummas ståndpunkt
särskilt lämpad litteratur icke finnes. Inom de flesta distrikten har man ock sökt i
någon mån avhjälpa ifrågavarande behov; genom lärarkårernas ansträngningar, i flera
fall med något ekonomiskt understöd från vederbörande distriktsstyrelser, hava anordnats
kortare fortsättningskurser för äldre dövstumma, föredrag, samkväm o. d. De
förefintliga tillgångarna hava dock varit otillräckliga att giva verksamheten det stöd,
som erfordrats, för att densamma skulle kunna nå någon avsevärdare omfattning. Då
sålunda ett behov föreligger, som icke kan med tillgängliga medel tillgodoses, uttala
alla de nämnda styrelserna, med undantag av styrelsen för sjätte dövstumskoldistriktet,
önskvärdheten av att anslag av statsmedel kunde utverkas för ändamålet.
Slutligen har, efter framställning av dövstumföreningen i Göteborg,
8
Ku»i/7. Mojit.s Nåd. Proposition Nr 83.
Departe
mentschefen.
denna förening satts i tillfälle att yttra sig i ärendet och därvid, jämte
det den betonat behovet av anslag för det berörda ändamålet, uttalat önskvärdheten
av att ett samarbete i fråga om anordnandet av föreläsningar i
Göteborg komme till stånd mellan ifrågavarande förening och föreningen
o O O o
till förmån för dövstumma i fjärde distriktet.
På grund av eu utav Kung!. Maj:t framlagd proposition, vilken var
föranledd av framställningar dels från kommitterade, utsedda av femte
nordiska mötet för abnormsaken år 1903, dels från 1903 års kyrkomöte,
har Riksdagen år 1905 beviljat ett förslagsanslag å högst 14,000 kronor
till understödjande av kyrklig själavård åt dövstumma. Vidare har Riksdagen
år 1912 på av Kungl. Maj:t framlagd proposition, grundad på framställning
från lantbruksskoleföreningen för dövstumma, medgivit, att av
det under åttonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till befrämjande
av dövstumundervisningen må utgå statsbidrag till för dövstumma avsedda
lantbruksskolor, räknat efter högst 250 kronor årligen för varje av sådan
skola underhållen dövstum.
De Riksdagens beslut, varom jag nu tillåtit mig erinra, liksom den
framställning, för vilken jag nyss redogjort, äro tydligen förestavade av
medvetandet därom, att de dövstumma efter den obligatoriska skolundervisningens
avslutande äro i behov av särskilda åtgärder för tillfredsställande
av deras andliga liv och för utvecklande av deras kunskaper och färdigheter.
Det är naturligt, att så måste vara. De starkt begränsade möjligheterna
för meddelelse med den dövstumme åstadkomma med nödvändighet
eu betydlig inskränkning i vad skolan eljest kunnat giva honom av
insikt och andlig utveckling. Till den dövstummes tysta värld tränger blott
en del av den mångfald intryck från samlivet med andra människor,
som tjäna den fullsinnade till inre väckelse och utveckling. Och av
de mångahanda anordningar, som äro ägnade till förströelse och andlig
vederkvickelse för den hörande, är mycket för den dövstumme oåtkomligt.
Det synes därför icke vara något tvivel om att särskilda åtgärder,
sådana som beröras i den föreliggande framställningen och de däröver
avgivna yttrandena, till förmån för de vuxna dövstummas fortsatta utveckling
äro av behovet högeligen påkallade. Jämte föredrag, avpassade efter
de dövstummas ståndpunkt, har man härvid särskilt att tänka på fortsättningskurser
av den art, som här och var anordnats inom distrikten.
Även andra åtgärder torde kunna komma till användning.
Den verkställda utredningen ger vid handen, att de ansträngningar i
förevarande hänseende, som göras av enskilda och distriktsstyrelserna, måste
Kungl. Majils Nåd. Proposition Nr 83.
9
bliva synnerligen begränsade och mera tillfälliga, därest de icke erhålla stöd
av ett fast anslag från det allmännas sida. Jag är sålunda av den meningen,
att staten här bör träda hjälpande emellan och anslå ett, om ock begränsat,
understöd till anordningar och åtgärder, som äro ägnade att bidraga till
de vuxna dövstummas fortsatta utbildning; givetvis bör sådant understöd
komma icke blott ett utan samtliga dövstumskoldistrikt till godo. De myndigheter,
som utlåtit sig i ärendet, hava också, såsom framgår av vad jag
förut anfört, nästan utan undantag uttalat sig för understöd av statsmedel
för här ifrågavarande ändamål.
Några av de hörda myndigheterna hava ansett, att understödet borde,
efter utverkande av Riksdagens bifall, kunna beredas från det till understöd
för anordnande av populärvetenskapliga föreläsningar anvisade anslaget.
Jag kan dock icke finna en sådan anordning lämplig. Aven om man förutsatte,
att den utbildning, som här åsyftas, blott skulle bestå i föreläsningar,
måste dessa för att tjäna sitt syfte bliva av så speciell art, att den
allmänna karaktär, som utmärker de från nämnda anslag understödda bildningsåtgärderna,
bleve nästan fullständigt utplånad. Nu torde emellertid,
såsom jag nyss antytt, statsunderstödet böra avse även andra anordningar
för ifrågavarande syfte än föreläsningar, och det bleve vid sådant förhållande
ännu oegentligare att låta understödet utgå från sagda anslag. Slutligen
skulle det helt visst vålla åtskilliga olägenheter att nödgas i bestämmelserna
för anslaget i fråga infläta särbestämmelser för en viss grupp
av föreläsningar.
Lämpligare synes mig då vara att gå den väg, som anvisas av Riksdagens
förutberörda beslut år 1912, och bevilja det understöd, varom här
är fråga, från förslagsanslaget till befrämjande av dövstumundervisningen.
Nämnda anslag har under de senare åren, i samband därmed att antalet
dövstumma barn avtagit, lämnat avsevärt överskott — för år 1911 uppgående
till 34,259 kronor 45 öre — och kan sålunda utan svårighet bära
den utgift, som kan ifrågakomma för här avsedda ändamål.
Vad angår understödets maximibelopp synes man mig tills vidare
böra stanna vid den siffra, som ursprungligen föreslagits av föreningen till
förmån för dövstumma inom fjärde distriktet och som vunnit flera myndigheters
förord, eller högst 500 kronor årligen för varje dövstumskoldistrikt,
sammanlagt alltså högst 3,500 kronor.
Såsom villkor för erhållande av understöd, vilket bör kunna tilldelas
såväl distriktsskolstyrelse som enskild förening, synes man, i överensstämmelse
med vad som skett på likartade områden, böra fordra, att bidrag
till verksamheten till samma belopp som statsunderstödet lämnas från annat
håll. Övriga villkor och bestämmelser för understöds beviljande, som
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 52 käft. (Nr 83.) 2
10 Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 83.
kunna finnas erforderliga, torde det böra överlämnas åt Kungl. Maj:t att,
efter vederbörandes hörande, fastställa.
Den inspektion av här berörda verksamhet, som kan vara erforderlig,
torde kunna utövas av inspektören över dövstumundervisningen i samband
med dennes inspektion av nämnda undervisning. Någon förhöjning av hans
arvode torde av sådan anledning icke vara erforderlig.
På grund av vad jag nu anfört får jag alltså hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgiva,
att till dövstumskolstyrelser eller enskilda, som anordna
föreläsningar eller vidtaga andra åtgärder till beredande
av fortsatt utbildning för dövstumma, må av
förslagsanslaget till befrämjande av dövstumundervisningen
utgå understöd med högst 500 kronor årligen
för varje dövstumskoldistrikt under villkor, att bidrag
till verksamheten med minst samma belopp som statsunderstödet
tillskjutes från annat håll, samt under de
förbehåll och bestämmelser i övrigt, Kungl. Maj:t kan
finna gott fastställa.
Till denna departementschefens av statsrådets övriga
ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t
Konungen lämna bifall; och skulle proposition av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, avlåtas till
Riksdagen.
Ur protokollet:
Gunnar Holmström.
Stockholm, Ivar Hreggströms Boktryckeri A. B., 1913.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1913:51 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående understödjande av föreläsningar och andra åtgärder till beredande av fortsatt utbild s. 3 i texten