Sök i Ratio Lex

Angående ändring av § 17 mom. 1 i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning

1913-01-24 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1913:91, Angående ändring av § 17 mom. 1 i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 91.

1

Nr 91.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående ändring

av § 17 mom. 1 i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning;

given Stockholms slott den 24 januari

1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att medgiva sådan ändring av § 17 mom. 1 i det för folkskollärarnas

pensionsinrättning gällande reglementet, att såsom tjänstår för rätt till

pension från nämnda inrättning må få räknas icke blott den tid, under

vilken lärare såsom ordinarie bestritt lärarbeställning vid folkskola, utan

även den tid utöver fem år, som han varit anställd med full tjänstgöring

vid någon till den allmänna folkundervisningen hörande skola.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott, och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Fridtjuv Berg.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 60 höft. (Nr 91.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 91.

Ändring av

§ 17 mom. 1

i reglementet

för folkskollärarnas

pensionsinrättning.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24 januari 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvärd,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

friherre Adelswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Berg anförde:

Bland de lärare, som äro berättigade till erhållande av pension från

folkskollärarnas pensionsinrättning, finnas två grupper, för vilka nu gällande

villkor för pensions beviljande i vissa fall bliva synnerligen hårda

och tryckande. Dessa grupper omfatta dels sådana lärare, som på grund

av gällande seminariestadgas medgivande — vanligen efter flera års tjänstgöring

i småskola eller folkskola — antagits till elever vid folkskoleseminarium

vid högre ålder än den eljest för intagning stadgade maximiåldern

av tjugusex år, dels sådana lärare, som — likaledes vanligen efter flera års

tjänstgöring i småskola eller folkskola — av Kungl. Maj:t förklarats be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. May.ts Nåd, Proposition Nr 91.

rättigade att söka ock innehava lärartjänst vid folkskola utan hinder därav,

att de icke avlagt folkskollärarexamen.

I fråga om båda de nämnda grupperna av lärare hava nu till Kungl.

Maj:t inkommit framställningar om vidtagande av åtgärder för förbättring

av deras pensioneringsvillkor.

Uti den framställning, som avser förstberörda lärare och vilken ingivits

av folkskoleinspektörerna E. Westberg och N. J. Jonsson, har anförts:

1 motion till Riksdagens Andra kammare (nr 143 år 1909) föreslog nu avlidne

riksdagsmannen M. Sundström, »att Riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Magt anhålla,

det Kungl. Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till

sådan ändring i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning, att lärare och

lärarinna, som enligt § 33 av nådiga stadgan för folkskollärarseminarierna i riket vid

högre ålder erhållit inträde vid seminarium eller som efter flerårig tjänstgöring vid

småskola erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd att söka och innehava befattning vid folkskola

men på grund härav icke vid uppnådda 60 års ålder nått den i pensionsreglementet

föreskrivna tjänstetiden, mätte erhålla rätt antingen att räkna viss del av tjänstetiden

sig till godo eller ock att vid nämnda ålder avgå med rätt till pension mot erläggande

av pensionsavgiften för de år, som återstå.»

Denna motion ledde icke till någon Riksdagens åtgärd, och motionärens samma

år timade frånfälle gjorde, att ärendet ej vidare, såsom hans avsikt var, återupptogs.

De av motionären framhållna motiven till den föreslagna ändringen äro dock fortfarande

lika gällande, och d;å vi livligt inse behovet av att något göres i den av

honom föreslagna riktningen, tillåta vi oss i underdånighet framlägga saken för Kungl.

Maj:t. Förutom de i motionen förebragta skälen till en ändring i angiven riktning

bedja vi tå framhålla, att för andra lärargrupper möjlighet finnes att vid övergång

från en kategori till en annan fa tillgodoräkna sig tjänstår från föregående verksamhet.

Enligt kungl. kungörelsen den 28 juni 1907 angående anslag till högre

folkskola § 2 äger lärare att för vinnande av ålderstillägg räkna sig till godo den tid,

han tjänstgjort såsom ämneslärare vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium eller ock

innehaft ordinarie anställning vid folkskola, dock ej mera än 10 år; enligt reglementet

för folkskollärarnas pensionsinrättning § 17 mom. 3, sådant detta lyder enligt kungl.

kungörelsen den 28 juni 1907, äger lärare vid högre folkskola att för erhållande av

pension räkna den tid, han tjänstgjort vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium;

och enligt lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober

1907 § 17 äger tjäustinnehavare att vid beräkning av tjänstår medräkna den tid, han

innehaft annan statstjänst. Principen är således på andra områden erkänd och tilllämpad.

Jämväl inom folkskollärarkåren äger något likartat rum, i det att den tid

utöver 5 år, under vilken lärare såsom extra ordinarie varit anställd vid folkskola,

får beräknas vid ansökan om pension, endast att de ordinarie tjänståren i sådant fall

skola vara minst 20. Då de lärare, varom här är fråga, i likhet med extra ordinarie

folkskollärare tillhört småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt och där under

hela sin föregående anställning erlagt sina årsavgifter, synes ett likartat medgivande

jämväl för dem vara lika befogat. Skillnaden i pensionshänseende synes inskränka

sig till att de förra avlagt examen vid folkskoleseminarium, innan de vunnit anställning

vid den allmänna folkundervisningen, medan de senare avlagt samma examen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 91.

eller dispenserats därifrån efter en längre tids tjänstgöring, som i de flesta fall torde

hava varit av samma beskaffenhet, t. ex. såsom biträdande eller vikarierande i folkskola

eller lärare i mindre folkskola. Ett fullständigt annullerande av en väl vitsordad

tjänstgöring för en viss kategori inom lärarkåren, medan för en annan samma

tjänstgöring åtminstone delvis får beräknas, synes ej fullt rättvist.

På grund av vad som anförts och vad åberopade motionen i övrigt innehåller

tillåta vi oss i underdånighet hemställa, det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning

om och hos Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring av reglementets

för folkskollärarnas pensionsinrättning § 17, att lärare, som före avlagd examen vid

folkskoleseminarium tjänstgjort vid till allmänna folkundervisningen hörande anstalt,

må för vinnande av pension äga rätt att beräkna viss del av sin föregående verksamhet

under de villkor, som härför kunna befinnas erforderliga.

Beträffande den senare av ifrågavarande båda lärargrupper har i en

av åtskilliga lärare och lärarinnor till Kungl. Maj:t ingiven, den 16 september

1912 dagtecknad framställning anförts:

Sedan genom Kungl. Maj:ts medgivande tillfälle kan beredas vid småskola anställda

lärare och lärarinnor att, efter erhållen nådig dispens, få fast anställning vid

folkskola, har uppmärksamheten blivit riktad därpå, att en dylik vid folkskolan anställd

dispenserad lärare eller lärarinna kommer att i pensionshänseende intaga en särdeles

ogynnsam ställning.

Vid lämnandet av småskolan går nämligen en sådan lärare miste om den rätt

till pension ur småskolans ålderdomsunderstödsanstalt, vartill han eljest vore berättigad

och vartill han under sitt arbete vid småskolan årligen erlagt föreskrivna pensionsavgifter;

och vid folkskolan blir en dispenserad lärare ej fullt pensionsberättigad förrän

efter 30 tjänstår därstädes.

Givet är att det ytterst sällan kan inträffa och i verkligheten svårligen torde låta

sig göra, att en dispenserad lärare, som först tillbragt flera år vid småskolan, sedermera

skulle kunna nöjaktigt tjänstgöra ytterligare 30 år i en folkskola. Det är visserligen

sant, att möjlighet finnes att efter 25 års anställning vid folkskola erhålla en så kallad

avkortad pension; men även denna långa tjänstetid av 25 år vid folkskola — sedan

man flera år förut arbetat vid småskola — torde svårligen kunna av många uppnås.

De dispenserade lärarna, vilka erhållit dispens vid den ålder, att de svårligen

kunna kvarstå i folkskolan till uppnådd tjänstetid, och vilka lära uppgå till omkring

60 hava sålunda uppenbarligen kommit i ett mycket ofördelaktigt läge med hänsyn

till sin pension; och det synes oss, som om både rättvisa och billighet krävde, att

jämkning och rättelse härutinnan skedde och att deras pensionsförhållanden på ett mera

tillfredsställande sätt ordnades.

Enklast torde detta kunna ske därigenom, att dem bereddes rättighet att i fråga

om pension få räkna sig till godo de år, som de såsom ordinarie tjänstgjort vid småskola.

Härvid kan man ju tänka sig, att en sådan dispenserad lärare, vid tillgodogörande

av alla sina ordinarie tjänstår vid såväl småskola som folkskola, bleve berättigad

till antingen 60 procent av delaktighetsbeloppet eller 75 procent av samma

delaktighetsbelopp med avdrag av 1 procent för varje i folkskolan felande tjänstar.

Tillfälle torde ock i sådant fall böra beredas dem, som så önska och kunna, att

få betala den mellanavgift — detta kunde ske genom större pensionsavgifter — som

möjligen kan erfordras för att genast göra dem likställda med andra ordinarie lärare.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kwigl. Maj:tx Nåd. Proposition Nr 91. 5

Onskligt vore även, att en dispensera!! lärare kunde i händelse av obotlig sjukdom

bliva i fråga om understöd jämbördig med övriga ordinarie folkskollärare.

Det torde ock uppenbarligen ligga i folkskolans eget intresse, att de äldre dispenserade

lärare, vilka uppnått åldersgränsen och kanske ej kunna på ett fullt nöjaktigt

sätt handhava folkundervisningen, beredas tillfälle att lämna sina platser åt

yngre krafter.

Förvissade därom, att de synpunkter, vi sålunda vågat framhålla, skola vinna

Kungl. Maj:ts beaktande, få vi alltså i underdånighet hemställa:

att Kungl. Maj:t täcktes skyndsammast möjligt vidtaga åtgärder för att vid folkskolan

fast anställda dispenserade lärare och lärarinnor måtte, under vissa villkor och

förutsättningar, förklaras berättigade att i fråga om pension få räkna sig tillgodo de

år, som de haft fast anställning vid småskola.

Rörande nämnda framställningar hava yttranden infordrats från direktionen

över folkskollärarnas pensionsinrättning. I ett den 22 oktober 1912

avgivet yttrande, avseende den förra framställningen, har direktionen uttalat

sig sålunda:

Det i den remitterade underdåniga skrivelsen avsedda stadgandet i § 17 mom. t

av reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning, vilket stadgande innebär, att

tjänstgöring vid den allmänna folkundervisningen utan föregående folkskollärarexamen

ej får tillgodoräknas för rätt till pension, medför tydligen, att en rätt skarp

gräns uppdrages mellan lärare vid egentliga folkskolor å ena sidan samt övriga

vid den allmänna folkundervisningen anställda lärare å andra sidan. Huruvida den i

skrivelsen påyrkade ändringen av stadgandet bör äga rum, torde således ytterst bero

på spörsmålet, om det över huvud taget är ur undervisningens synpunkt önskligt, att

nämnda gräns mer eller mindre rubbas. I detta ämne torde det ej tillkomma direktionen

att närmare yttra sig.

Till stöd för föreliggande framställning har anförts, hurusom det på andra områden

är medgivet tjänstinnehavare att vid övergång från en verksamhet till en annan

räkna tjänstår för pension för hela tjänstgöringstiden. Huruvida dessa åberopade fall

äro fullt jämförliga med det förevarande, synes visserligen kunna ifrågasättas. A andra

sidan lär det dock ej kunna anses annat än billigt, att lärarverksamhet vid den allmänna

folkundervisningens skolor, dessa må nu vara av ena eller andra slaget, får,

mera än nu är medgivet, tillgodoräknas för pension från folkskollärarnas pensionsinrättning;

och från pensionsinrättningens synpunkt är häremot så mycket mindre att

erinra, som det ju ej avses att vidtaga någon ändring i reglementets stadganden om

för olika slags pension erforderligt minimum av ordinarie tjänstår med tv åtföljande

ordinarie pensionsavgifter.

Hittills hos Kungl. Maj:t gjorda ansökningar om dispens från ifrågavarande stadgande

hava, med hänsyn till stadgandets ovillkorliga karaktär, lämnats utan bifall utom

i några jämförelsevis sällsynta fall, där vederbörande lärare, före erhållen dispens från

examen, redan faktiskt innehaft ordinarie tjänst. Dessa fall hava avseende på förhållanden,

som ligga rätt långt tillbaka i tiden. Eljest hava, såsom nämnts, framställningar

av denna art städse avslagits. I många av dessa fall hava dock omständigheterna

varit sådana, att direktionen, vid avgivande av underdåniga utlåtanden över

ansökningarna, skulle känt sig benägen att tillstyrka. Såsom exempel härpå må anföras

följande: en småskollärarinna, Kristina Grängberg i Alfta, erhöll, efter 14 års

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

6 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 91.

lärarinne verksamhet, vid 34 års ålder dispens från folkskollärarinneexamen och tjänstgjorde

därefter i 6 år såsom extra folkskollärarinna, innan hon vann anställning såsom

ordinarie; en lärare, Olof Stadig i Transtrand, erhöll etter 25 års tjänstgöring vid

småskola och mindre folkskola vid 41 års ålder dispens från folkskollärarexamen,

varefter han erhöll anställning såsom ordinarie folkskollärare; eu annan lärare, Per

Olsson i Bosjö, avlade folkskollärarexamen vid 37 års ålder, efter 17 års föregående

tjänstgöring såsom lärare, och fick därefter ordinarie tjänst vid folkskola; en lärare,

Johan Erik Jonsson i Godegård, hade, då han vid 40 års ålder avlade folkskollärarexamen,

därförut i omkring 18 år tjänstgjort såsom lärare vid småskola och mindre

folkskola. Exemplen skulle kunna mångfaldigas; men det anförda torde tillräckligt

belysa billigheten av utsträckt rätt till tjänstårsberäkning.

Med hänsyn till vad sålunda anförts får direktionen förklara sig för sin del ej

hava något att erinra mot eu sådan ändring av stadgandet i § 17 mom. 1 i pensionsreglementet,

att för rätt till pension må tillgodoräknas, jämte tjänstgöring såsom ordinarie

folkskollärare, jämväl den tid utöver fem år, vederbörande eljest tjänstgjort vid

de till den allmänna folkundervisningen hörande skolor.

I sammanhang härmed får direktionen hemställa, dels att andra punkten av mom.

1 i § 17 må, såsom numera saknande praktisk betydelse, utgå, och dels att i mom. 2

av samma paragraf må efter orden »ordinarie tjänstår» tilläggas »såsom folkskollärare».

Skulle av anledning, som direktionen här ovan först berört, den föreslagna

utsträckningen av rätt till tjänstårsberäkning anses innebära en allt för vitt gående

ändring av hittills rådande förhållanden, synes det dock böra göras på Kungl. Maj:ts

prövning i varje särskilt fall beroende, om och i vad män tjänstgöring före avlagd

examen må tillgodoräknas för rätt till pension från folkskollärarnas pensionsinrättning.

I sitt den 19 november 1912 avgivna utlåtande över den senare av

ifrågavarande framställningar åberopar direktionen vad den i nyss återgivna

yttrande anfört, varjämte direktionen framhåller, att densamma icke

funnit anledning göra. någon skillnad mellan de fall, då läraren avlagt behörig

folkskollärarexamen, och dem, då han erhållit dispens från sådan

examen.

Slutligen har statskontoret, efter nådig remiss, den 12 december 1912

i ärendet anfört: j

Statskontoret förutsätter, att direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning

tagit i betraktande den ökade kostnad, som kan bliva eu följd av eu sådan ändring

av § 17 mom. 1 i pensionsinrättningens reglemente, som här föreslagits, och statskontoret

har vid sådant förhållande för sin del icke något att erinra mot att sagda

moment erhåller den av bemälda direktion förordade lydelse.

Innan jag närmare uttalar mig i den genom nu återgivna framställningar

väckta frågan om förbättrade pensioneringsvillkor för vissa

lärare vid folkskolorna, vilka först vid mera framskriden ålder där vinna

ordinarie anställning, anser jag mig böra meddela några upplysningar an
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

I

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 91. 7

gående den grupp av ifrågavarande lärare, som utgöres av dem, vilka

efter erhållen dispens från folkskollärarexamen vunnit, dylik anställning.

Sedan gammalt hava till Kungl. Maj:t plägat inkomma ansökningar

om rätt för personer, vilka icke avlagt folkskollärarexamen, att söka och

innehava lärarbefattning vid folkskola, och sådana ansökningar hava under

vissa förutsättningar av Kungl. Magt bifallits. I de allra flesta fall bär

dispensen givits blott för någon särskild lärartjänst, och de förutsättningar,

som ansetts därvid böra föreligga, hava i allmänhet varit följande. Den

sökande skall hava med goda vitsord undergått prövning för anställning

vid småskola samt, utom det att han tjänstgjort i småskola, under icke

alltför kort tid bestritt lärartjänst vid folkskola eller mindre folkskola.

Vederbörande skolråd och kyrkostämma skola hava lämnat sitt förord till

ansökningen och förklarat sig villiga att anställa sökanden å den ifrågavarande

tjänsten. Folkskoleinspektören skall likaledes hava förordat ansökningen.

Slutligen skall det vara tydligt, att det sökta medgivandet kan

medföra en förbättring i fråga om skolväsendet, antingen så, att församlingen

förbundit sig att, därest dispensen beviljas, förändra den skola, där

sökanden tjänstgör, till en bättre typ, eller så, att en tjänst, som under

längre tid saknat ordinarie innehavare och till vilken kompetent sökande

trots upprepade ledigförklaranden icke anmält sig, därigenom kan bliva

besatt med ordinarie innehavare. Därjämte har hänsyn tagits till sökandens

ålder och till den särskilda utbildning, han möjligen före eller efter

avlagd småskollärarexamen förskaffat sig. I de få fall, då en mera omfattande

dispens beviljats, hava sökandena genom avlagda examina eller

annorledes styrkt sig äga insikter och pedagogisk utbildning, som motsvarat

och vanligen åtskilligt överträffat vad som kan förvärvas under

genomgående av ett folkskoleseminarium.

Den nu rådande bristen på kompetenta lärarkrafter vid folkskolan

har givetvis föranlett, att för småskolorna utbildade lärare i allt större

utsträckning måst anställas såsom vikarier vid folkskolor, och till följd

härav hava de fall blivit allt talrikare, där nu angivna förutsättningar för

beviljande av dispens förefunnits. Antalet bifallna dispensansökningar har

därför blivit allt större. Det exakta antalet i tjänst varande sålunda dispenserade

folkskollärare är mig icke bekant, men av en inom ecklesiastikdepartementet

gjord undersökning framgår, att den i ärendet uppgivna

siffran av omkring 60 måste anses väsentligt understiga den verkliga.

Antalet av dem, som under år 1912 erhållit dispens från folkskollärarexamen,

uppgår till 31.

Ehuru de lärare och lärarinnor, som på nu berörda sätt vunnit

anställning vid folkskolor, helt visst med stor plikttrohet och i de allra

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 91.

flesta fall med god framgång fullgöra det arbete, som anförtrotts dem, torde

det dock icke kunna betraktas såsom önskvärt eller lämpligt, att undervisningen

i folkskolorna i så pass stor utsträckning, som nu är fallet, uppehälles

av lärare, vilka icke erhållit den därför avsedda utbildningen. I

den mån ökad tillgång på behörigen utbildade lärarkrafter vinnes, torde

därför dispenseringen från folkskollärarexamen kunna och böra inskränkas.

Vad beträffar den andra och helt visst mindre talrika av ifrågavarande

lärargrupper, nämligen den, som utgöres av lärare, vilka i enlighet med

gällande seminariestadgas medgivande vid högre ålder än den normala

vunnit inträde vid folkskoleseminarium, är jag av den meningen, att utsträckt

möjlighet till inträde vid seminarium fortfarande bör beredas intresserade

och begåvade personer, vilka genom lärarverksamhet ådagalagt

sin fallenhet för kallet. Någon framtida avsevärdare minskning av antalet

utav de till denna grupp hörande lärare är sålunda med denna uppfattning

icke att förvänta.

Efter dessa inledande anmärkningar övergår jag till det föreliggande

spörsmålet om här ifrågavarande lärares pensionering.

Enligt gällande reglemente för folkskollärarnas pensionsinrättning erfordras

för rätt till hel pension, vilken utgår med tre fjärdedelar av det högsta

lönebelopp, varav läraren, på grund av tjänstålder, enligt gällande författning

äger att komma i åtnjutande, uppnådda 55 levnadsår och 30 tjänstår.

Såsom tjänstår räknas, förutom den ordinarie tjänstetiden såsom folkskollärare,

tjänstgöring i folkskola såsom extra ordinarie efter avlagd folkskollärarexamen

med undantag av de fem första åren. Av de för pensionsrätt

beräknade tjänståren skola minst 20 vara ordinarie. Lärare, som icke

uppnått fastställt antal levnads- eller tjänstår, kan under vissa förutsättningar

erhålla avkortad pension. Pensionsavgift erlägges av lärare vid

folkskola, endast om han är ordinarie; icke ordinarie lärare vid folkskola

— med undantag allenast av vikarie å ordinarie folkskollärartjänst —

erlägger avgift till småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt.

Den ekonomiska uppoffring, som kräves av en lärare för erhållande

av hel pension, är sålunda, att han skall hava inbetalt minst 20 årsavgifter

till pensionsinrättningen; det mått av arbete, som fordras av honom för

samma förmån, är, att han efter avlagd folkskollärarexamen skall hava

tjänstgjort i folkskola ett visst antal år, som i gynnsammaste fall uppgår

till 30 men kan uppgå till 35 eller flera alltefter tidpunkten för vunnen

ordinarie anställning.

I sistnämnda hänseende komma emellertid de här ifrågavarande lärarna

■med sitt försenade inträde på folkskollärarbanan i ett ganska ogynnsamt

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 91.

läge. Visserligen hava de vanligen vid den tid, då de uppnått den för

pensionering erforderliga levnadsåldern, varit verksamma i den allmänna

folkundervisningens tjänst det antal tjänstår, som skulle erfordras för hel

pension. Men denna tjänstgöring har till någon del fullgjorts antingen i

småskola och mindre folkskola eller ock i folkskola före vunnen behörighet

till ordinarie befattning därstädes och får sålunda enligt nu gällande revier

i denna del icke komma i betraktande vid beräkningen av tjänstår.

Vad de ingivna framställningarna åsyfta är, att den tjänstgöring, som

sålunda fullgjorts före den vunna behörigheten till ordinarie folkskollärartjänst,

skall på ett eller annat sätt tillgodoräknas för rätt till pension.

Och sökandena anse så mycket större skäl härtill föreligga, som de och

med dem likställda under samma tjänstgöring i allmänhet gjort ekonomiska

uppoffringar för ålderns dagar genom att erlägga avgifter till småskollärares

in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt.

Enligt det förslag till förändring härutinnan, som förordats av direktionen

över folkskollärarnas pensionsinrättning och av statskontoret, skulle

visserligen stadgandet om ett minimiantal av 20 ordinarie tjänstår såsom

folkskollärare bibehållas, men det antal tjänstår, som därutöver erfordras

för erhållande av pension, skulle kunna vara intjänt före vunnen behörighet

till folkskollärartjänst och även vid annan till den allmänna folkundervisningen

hörande läroanstalt än egentlig folkskola.

För detta förslag synas mig starka billighetsskäl tala. Här ifrågavarande

lärare fullgöra ju lika lång tjänstetid inom den allmänna folkundervisningen,

som eljest kräves för hel pension. Det torde då icke

kunna anses rättvist eller billigt, att de skola gå alldeles miste om pension

eller erhålla sådan till väsentligen minskat belopp, därför att de

tagits i anspråk för mera krävande tjänstgöring, sedan de genom avlagd

folkskollärarexamen eller fullgjord tjänstgöring ådagalagt, att de avsevärt

förkovrat sig efter sin kurs vid småskoleseminarium. Det kan i detta

sammanhang vara på sin plats att påminna om det av folkskoleinspektörerna

Westberg och Jonsson i deras förut återgivna inlaga åberopade

stadgandet i § 17 i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension

den 11 oktober 1907, enligt vilket stadgande tjänstår för erhållande av

pension får räknas icke allenast för tid, under vilken tjänstinnehavaren

innehaft tjänst, som i berörda lag avses, utan även för den tid, under

vilken han innehaft annan statstjänst eller ock i statens tjänst haft extra

ordinarie anställning eller förordnande.

För en så skarp gräns mellan småskola och folkskola, som de här

berörda nu gällande pensionsbestämmelserna uppdraga, torde knappast

finnas några sakliga skäl; småskola och folkskola äro integrerande och

Bihang till riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 60 Itäft. Nr (91.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 91.

lika betydelsefulla beståndsdelar av ett helt, den för den stora allmänheten

avsedda barndomsskolan. Att i vårt land fordringarna vanligen

ställas olika för tjänstgöring inom den ena eller den andra av dessa skolålder

eller rättare sagt skolstadier beror blott av ekonomiska skäl, och det

synes då icke vara anledning att uppehålla gränsen mellan dem på områden,

där så icke är oundgängligen nödvändigt. Den s. k. mindre folkskolan,

vilken har till uppgift att fylla samma behov som en småskola

jämte en folkskola men för vilken blott erfordras småskollärarkompetens,

ådagalägger bäst, hur nära sambandet är mellan de båda skolformerna.

Det här ifrågasatta medgivandet skulle icke för pensionsinrättningen

medföra några utgifter, som icke rättvisligen böra anses åligga densamma.

De berörda lärarna skulle fullgöra samma ekonomiska minimiprestation till

anstalten som de lärare, vilka enligt gällande bestämmelser äga rätt till hel

pension. Pensionsinrättningens ställning måste tydligen vara sådan, att

densamma kan omfatta samtliga landets folkskollärartjänster. Och därest

för de tjänster, vilka nu uppehållas av dispenserade lärare, fullt kompetenta

sådana funnes att tillgå, skulle dessa givetvis i regel komma att erhålla

hel pension. Det föreliggande förslaget innebär sålunda ingen utvidgning

av det verksamhetsområde, för vilket pensionsinrättningen från början

varit avsedd.

Då jag, såsom nyss anförts, anser den i pensionshänseende hittills

uppehållna gränsen mellan tjänstgöring i olika till den allmänna folkundervisningen

hörande skolformer obehövlig och olämplig, finner jag icke

tillräckligt skäl att, såsom direktionen över pensionsinrättningen alternativt

ifrågasatt, föreslå, att rätten till tjänstårsberäkning för pension skulle

i varje särskilt fall göras till föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Där

övergången från småskola till folkskola beror på avlagd folkskollärarexamen,

synes mig en sådan prövning av skäl, som jag här ovan berört,

näppeligen kunna leda till annat än ett medgivande av rätt till tjänstårsberäkning

och således vara på det hela taget meningslös, och där den

beror på av Kungl. Maj:t beviljad dispens, äger ju i alla händelser en

prövning av lärarens tjänstgöring och övriga meriter rum.

Såsom jag under nästföljande punkt i protokollet kommer att närmare

utveckla, har den nu gällande bestämmelsen om rätt att räkna tjänstår

för anställning vid folkskola i praktiken tillämpats så, att sådan rätt endast

efter Kungl. Maj:ts särskilda medgivande ansetts tillkomma den, som

tjänstgjort vid av enskilda underhållen folkskola. Skulle bestämmelsen

om tjänstårsrätt utvidgas, på sätt jag förordat, lärer givetvis även i avseende

å tjänstgöring vid mindre folkskola eller småskola, som underhålles

av enskilda, samma förfaringssätt böra tillämpas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Mqj:ts Nåd. Proposition Nr 91.

Bifall till det förslag, jag här förordat, påkallar jämkning av några

paragrafer i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning, vartill

Riksdagens samtycke dock icke torde erfordras.

Jämväl vad direktionen i sitt yttrande hemställt rörande vissa andra

redaktionella förändringar i reglementet torde ej vara av beskaffenhet att

böra föranleda framställning- till Riksdagen.

På grand av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kungl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att medgiva sådan ändring av § 17 mom. 1 i det

för folkskollärarnas pensionsinrättning gällande reglementet,

att såsom tjänstår för rätt till pension från

nämnda inrättning må få räknas icke blott den tid, under

vilken lärare såsom ordinarie bestritt lärarbeställning

vid folkskola, utan även den tid utöver fem år,

som han varit anställd med full tjänstgöring vid någon

till den allmänna folkundervisningen hörande skola.

Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt

behagade Hans Magt Konungen, på tillstyrkan av

statsrådets övriga ledamöter, gilla och bifalla; och skulle

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, avlåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

Christer (VÄlhedyhll.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1913:27 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändring av § 11 mom. 1 i reglementet för folkskollärarnas pensionsinr ältning. s. 3 i texten