Sök i Ratio Lex

Angående ändringar i reglementet för dövstumlärarnas m. m

1913-02-21 · 46 sidor, varav 44 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 44 av 46 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1913:96, Angående ändringar i reglementet för dövstumlärarnas m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Majits Nåd. Proposition Nr 96.

1

Nr 96,

Iiurgl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående ändringar

i reglementet för dövstumlärarnas

m. m.; given Stockholms slott den 21 februari 1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av protokollet över ecklesiastik

ärenden för denna dag vill Kungl. Magt härigenom föreslå Riksdagen att

dels besluta,

att det högsta belopp, för vilket dövstumskoldistrikt på i övrigt stadgade

villkor må kunna vinna delaktighet i dövstumlärarnas pensionsanstalt

för vid distriktets skolor inrättad ordinarie tjänst, som i § 1 av det för

anstalten gällande reglementet avses, skall utgöra, för föreståndare änst

4,500 kronor, för lärartjänst 3,000 kronor och för lärarinnetjänst 2,000

kronor, samt ,

att för föreståndare, som icke innehar de för erhållande av föreståndarpension

i §§ 8, 9 och 10 av berörda reglemente bestämda, respektive

10, 8 och 5 tjänståren såsom föreståndare, pensionen skall beräknas så,

att för varje tjänstår såsom föreståndare, som brister i det för vart fall

bestämda antalet sådana år, avdrages från det belopp, vilket skulle utgått

vid fullt antal tjänstår, respektive 7io> Vs och Va av skillnaden mellan

nämnda belopp och motsvarande lärarpension;

dels föreskriva, att för rätt till hel pension vid avgång från tjänst skall för

föreståndare och lärare vid de av staten understödda folkhögskolorna och

därmed förenade lantmannaskolorna samt vid de fristående, statsunderstödda

lantmannaskolorna fordras att hava uppnått 60 års ålder samt

räkna 30 tjänstår, varav för föreståndare minst 10 tjänstår såsom sådan;

dels medgiva, att i samband med utfärdandet av nytt reglemente

för dövstumlärarnas pensionsanstalt, i vilket upptagas de föreskrifter, som

genom särskilda kungl. kungörelser meddelats beträffande vissa pensionsanstaltens

delägare, måtte få vidtagas sådana förändringar i avfattningen

av de utav Riksdagen godkända grunderna för anstaltens inrättande och

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 65 käft. (Nr 96.) 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

för nämnda delägares rätt till inträde däri, vilka för sådant ändamål

må vara erforderliga;

dels ock för beredande åt lärarpersonalen vid dövstumskolorna av

förhöjda delaktighetsbelopp i folkskollärarnas änke- och pupillkassa öka

det såsom bidrag till nämnda kassa å riksstatens tionde huvudtitel å ordinarie

stat uppförda anslaget från dess nuvarande belopp, 73,035 kronor,

med 690 kronor till 73,725 kronor.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Ivungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Fridtjuv Berg.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 96.

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 februari

1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvård,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström.

friherre Adeeswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Berg anförde härefter:

Riksdagen fattade år 1905 beslut om upprättande av en pensionsanstalt

för beredande av pension åt lärarpersonalen vid. de i enlighet med

lagen om dövstumundervisningen den 31 maj 1889 inrättade dövstumskolorna

i riket, varjämte Riksdagen medgav, att samma personal ägde

vinna delaktighet i folkskollärarnas änke- och pupillkassa. _ Sedan reglemente

för pensionsanstalten utfärdats den 30 augusti 1905, trädde densamma,

under förvaltning av direktionen över folkskollärarnas pensions

inrättning, i verksamhet från och med år 1906. Sedermera hava, på sätt

jag i det* följande får tillfälle närmare beröra, enligt Riksdagens vid olika

Ändringar i

reglementet

för dövstumlärarnas

pensionsår

stalt m. m.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Förbättrade

pensioneringsvillkor

för dÖvstuinlära

rk åren.

Kungl. Maj:ts Kåd. Proposition Kr 96.

tillfällen fattade beslut, lärarkårerna vid vissa andra läroanstalter, bland

dem folkhögskollärarna, beviljats rätt till inträde i pensionsanstalten.

Nu föreligga framställningar dels från dövstumlärarna, avseende en

allmän förbättring av deras pensionsvillkor, dels från folkhögskollärarna

angående sänkning av deras pensionsålder. De ändringar i gällande bestämmelser,

som i dessa framställningar avses, äro av” den °art, att för

deras genomförande Riksdagens medverkan erfordras.

Jag Rutil till eu början ingå på frågan om förbättring av dövstumlärarpersonalens

pensioneringsvillkor. Framställning härom har gjorts i en

skrivelse den 7 september 1909, vilken enligt å svenska dövstumlärarsä.11- skapets sammanträde den 16 —18 juni 1908 lämnat uppdrag ingivits till

Kungl. Maj.t av nämnda sällskaps centralstyrelse. Ifrågavarande skrivelse

är av följande innehåll:

Då genom kungl. reglementet den SO augusti 1905 eu pensionsanstalt för dövstil

mlai ar personalen upprättades, utgingo lönerna i högsta lönegraden för lärarpersogalen

vid dövstumskolorna med minst följande belopp: för föreståndare 4,000 kronor

jämte bostad, bränsle, lyse och trädgårdsland, för lärare 2,100 kronor jämte hyresersättning,

varierande mellan 300 och 600 kronor, och för lärarinna med 1,400 kronor

jämte 200 till 300 kronor i liyresersättning.

Vid bestämmandet av delaktighetsbeloppen i pensionsanstalten, efter vilka pension

skulle utgå med 75 procent av avlöningen i högsta lönegraden, begränsades dessa

dock till högst 4,000, 2,000. och 1,600 kronor för föreståndare, lärare och lärarinnor.

. Innan proposition avlåtits till Riksdagen rörande dövstumlärarpersonalens pensionering

och medan fragan ännu var under behandling inom vederbörande departement,

mgav sagda kår till Kungl. Maj:t en petition, vari under hänvisning till förhållandena

1N” , länder och jnoin andra kårer i vårt eget land den önskan uttalades, att delaktighetsbeloppen

måtte något höjas. Emellertid ansåg sig Kungl. Maj:t ej i den proposition,

som framlades för Riksdagen, kunna taga hänsyn till dövstumlärarkårens anhållan.

Sedan denna tid hava emellertid pensionerna icke blott för folkskolans utan

aven för högre folkskolans, allmänna läroverkens och blindskolans med flera lärarpersonaler

blivit väsentligen förhöjda.

Såväl folkskollärarnas i de större städerna som ock samtliga övriga här nyss

nämnda lärarkårers pensioner, överstiga, både vad pensionsbeloppen och procenten av

lönen beträffar, ganska betydligt dövstumlärarnas pensioner. Den proportion emellan

dövstumlärarnas och andra lärarkårers pensioner, som Kungl. Maj:t genom reglementet

för dövstumlärarnas pensionsanstalt clen 30 augusti 1905 velat åstadkomma, har sedan

dess fullständigt förryckts, dels därigenom att för övriga kårer pensionsvillkoren förbättrats

och dels därigenom att dövstumlärarpersonalens löner blivit omreglerade.

Under det att för ovan nämnda lärarkårer pensionen utgår med 66,67—75 procent

av deras inkomster i högsta lönegraden, utgår den för vissa dövstumlärare med

föga meta än halva ovannämnda procenttal; folkskolans lärare uppbära 75 procent

av hela sin lagstadgade lön i pension, och i de flesta städer erhålla dessa därjämte avsevärda

tilläggspensioner.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Vid folkskolorna i några av våra större städer utgå löner och pensioner med

följande belopp:

Ort

Lärare

Lärarinnor

.. -

''Procent av lönen

Lön i högsta

lönegraden

Pension

Lön i högsta

lönegraden

Pension

Stockholm .....................

3,400.—

2,380.-

2,300. —

1,610.—

70 % av hela lönen

Göteborg........................

3,000.-

2,100.-

2,100.—

1,470.—

Malmö...........................

3,000.-

2,100.-

2,400.-

1,680.-

Norrköping....................

3,000.—

2,100.-

2,200.-

1,540.-

Lund ...........................

2,800.—

1,960.-

1

O

o

1,400.-

Landskrona ..................

2,S00.—

1,960.—

2,000.-

1,400.-

»

Halmstad .....................

2,75<

1,787.50

1,900.—

1.235.-

65 % av lida lönen

För överlärare vid Stockholms folkskolor utgår pensionen med 3,500 kronor.

En läroverksadjunkts lön utgår i högsta lönegraden med 5,000 kronor, varav 3,400

kronor äro lön och 1,600 kronor tjänstgöringspenningar. För honom utgår hela lönen,

3,400 kronor i pension.

Den lärarkår, som dövstumlärarna väl närmast böra jämställas med, är blindskolans.

Ifrågavarande kår uppbär lönen oavkortad i pension liksom övriga låntagare,

å vilka lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension äger tillämpning. Sålunda

uppbär rektor vid blindinstitutet å Tomteboda 4,400 kronor i pension, ämneslärare

vid samma skola uppbär 2,400 kronor och ämneslärarinna 1,925 kronor.

För delägarna i civilstatens pensionsinrättning har den principen tillämpats, att

delaktighetsbeloppet eller, såsom det i berörda lag heter, pensionsunderlaget utgör

hela lönen för tjänst, med vilken jämte lön tjänstgöringspenningar eller ortstillägg äro

förenade; för annan tjänst 2/g av lönen.

Men icke blott för dessa tjänstemän har principen, att hela lönen skall vara delaktighetsbelopp,

tillämpats. För folkskollärarna utgör hela den lagstadgade avlöningen pensionsunderlag,

å vilket pension utgår med 75 procent. Och beträffande högre folkskolans lärare

tillåta vi oss göra ett citat nr statsrådsprotokollet angående höjande av understödet åt

högre folkskolor, löner och pensioner åt deras lärare: »Genom den av 1906 års Riksdag

beslutade löneförhöjningen (åt folkskolans lärare) har emellertid delaktighetsbeloppet (i

pensionsinrättningen) blivit höjt till det högsta lönebelopp, varav lärare enligt nämnda

beslut på grund av tjänstålder äger att komma i åtnjutande. Om nu en lönereglering

beslutas för högre folkskolans lärare, måste det anses rättvist ocn billigt, att jämväl

i fråga om dessa lärares pensionsrätt delaktighetsbeloppet i pensionsinrättningen bestämmes

till det högsta lönebelopp, varav läraren på grund av tjänstålder enligt gällande

stadgande!! äger att komma i åtnjutande. I enlighet härmed skulle delaktighetsbeloppet

bliva för tjänst, som innehaves av manlig lärare, vid högre folkskola, 2,400

kronor, och för tjänst, som innehaves av eu kvinnlig lärare, 2,000 kronor. Om delaktighetsbeloppet

sålunda bestämmes till respektive 2,400 och 2,000 kronor, komma

pensionerna att höjas till 1,800 kronor för manlig lärare och 1,500 kronor för kvinnlig

lärare. En sådan förhöjning torde i sin mån bidraga till att göra lärarplatserna lockande

för dugliga sökande.»

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 96.

Vid de finska dövstumskolorna utgå pensionerna för föreståndare med 5,400 mark,

för lärare med 3.000 mark och för lärarinna med 2,400 mark. I Schleswig med respektive

3,750, 2,850 och 1,800 mark, i Sachsen för föreståndare med 4,400 mark och för

lärare med 3,200 mark. Även i Danmark utgå pensionerna med avsevärt högre belopp

än hos oss.

Inom svenska dövstumskolan utgå pensionerna med högst 3,000 kronor för föreståndare,

1.500 kronor för lärare och 1,200 kronor för lärarinna.

Då i allmänhet inom vårt land den principen tillämpats, att hel pension skall

utgå med hela lönen med avdrag av tjänstgöringspenningarna eller också, vilket blir

detsamma, med 66,6 7—75 procent av vederbörande löntagares inkomster av sin tjänst,

måste det anses orimligt, att pensionerna för dövstumlärarpersonalen skola utgå endast,

med, för föreståndare 54,5—66,6 procent, förlärare 39,5—44,7 procent och för lärarinna

47—60 procent av lönerna.

De pensionsbelopp, som under sådana förhållanden tillförsäkras dövstumlärarkåren,

stå ej i rimlig proportion till lönerna, vartill kommer, att det torde vara hart när

omöjligt för en lärare med familj att föra en dräglig existens på en så knappt tillmätt

pension. Också har det bland de äldre inom kåren, som inom den närmaste framtiden

äro skyldiga att med pension avgå från sina tjänster, förmärkts en berättigad oro för

framtiden. Det borde väl i stället vara så, att ifrågavarande kår, vilken utför ett av

de svåraste undervisningsarbeten, som finnes, kunde, fri från alltför stora ekonomiska

bekymmer, med lugn emotse sin ålderdom.

Men även för själva dövstumundervisningen är det av största vikt, att våra peusionsförhållanden

bliva ordnade så, att vi bliva jämställda med andra lärarkårer, och

torde även rörande dövstumskolan sista punkten i det ovan citerade yttrandet av chefen

för ecklesiastikdepartementet äga sin tillämplighet: »Eu sådan förhöjning torde i sin

mån bidraga till att göra lärarplatserna lockande för dugliga sökande.»

Under sådana förhållanden våga vi med tanke på så väl dövstumskolans som dess

lärarkårs bästa framhålla såsom lämpligt, att dövstumlärarpersonalen måtte få i likhet

med civilstatens tjänstemän uppbära sin lön oavkortad i pension. Vi skilja därvid på

lön och tjänstgöringspenningar. De senare beräknas nu i allmänhet till 25 procent av

hela inkomsten från befattningen. Och då i föreståndarnas löneförmåner allmänt ingå

bostadslägenhet, vedbrand, lyse och trädgårdsland, vilka förmåner väl böra värderas

till minst 700 kronor, torde det vara billigt, att även detta belopp räknas dem till godo

för pension.

Den tanken, att dövstumlärarna skulle få uppbära sin lön oavkortad i pension,

är ej ny. I det protokoll över ecklesiastikärenden, vilket åtföljde Kungl. Maj:ts proposition

till Riksdagen angående pension åt dövstumlärarna, heter det: »Inspektören

över dövstumskolorna har i sitt utlåtande mot kommitténs förslag allenast erinrat, att

liksom för de statens ämbets- och tjänstemän, vilkas avlöning vore delad i lön och

tjänstgöringspengar, den regeln i allmänhet gällde, att pensionen utgjordes av hela

lönen, samma regel borde gälla för dövstumlärarpersonalen.»

Befinnes det emellertid, att vad reglementet för vår pensionsinrättning kallar hel

pension är otillräcklig och att en ändring fördenskull är av behovet påkallad, gäller

detta i ännu högre grad om den s. k. avkortade pensionen och om sjukpensionen. För

föreståndare och lärare utgår avkortad pension vid 55 års ålder och för lärarinna vid

50 års ålder med 66 procent av hel pension eller för föreståndare med 1,980 kronor, för

lärare med 990 kronor och för lärarinna med 792 kronor. Sjukpensionen utgör 45

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 96.

procent av hel pension, således för föreståndare 1,350 kronor, för lärare 675 kronor

och för lärarinna 540 kronor.

Det torde ej här vara behövligt att söka skildra, huru livet skulle komma att

gestalta sig för den, som vore nödsakad att, sjuk, underhålla sig själv med familj på

en dylik pension, denna därtill för föreståndare och lärare minskad med avgifterna till

änke- och pupillkassan. Yi inskränka oss blott till att säga, att denne förvisso bleve

nödsakad att anlita den offentliga barmhärtigheten.

I fråga om pension för den, som är oförmögen att på grund av sjukdom eller

vanförhet sköta sin tjänst, är för civilstatens tjänstemän stadgat, att om tjänstinnehavare

träffats av olycksfall i tjänsten och olycksfallet finnes för framtiden medföra

oförmåga till tjänstgöring, utgår hel pension med enahanda belopp som det. vid

tiden för olycksfallet för tjänstinnehavaren gällande pensionsunderlaget. Och vidare

stadgas, att tjänstinnehavare, som icke uppnått pensionsålder men under fem på varandra

följande år i följd av sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra

och finnes vara för framtiden till tjänstgöring oförmögen, är berättigad erhålla pension

till avkortat belopp i förhållande till det mindre antalet tjänstår, dock att dylik pension

i intet fall får utgå med mindre än 75 procent av hel pension.

Oss synes billighet och rättvisa kräva, att stadgandet om sjukpension helt och

hållet utgår ur vårt pensionsreglemente, och att avkortad pension tilldelas oss efter

samma, nyss anförda principer, som gälla för civilstatens tjänstemän.

Under sådana förhållanden skulle pensionerna för dövstumlärarpersonalen komma

att, såsom lönerna nu äro vid de olika skolorna, utgå med följande belopp:

Tjänst

1

Lön i

högsta

lönegraden

Värdet av

natura- förmåner

S u m m a

Hel

pension

Avkortad

pension

l:sta distriktet.

Föreståndare ..............................

5,500.“”

700.-

6,200.......

4,650—

3,487.50

3,800—

2.550.—

___

3,800.—

2,850.-

2,137.50

Lärarinna .................................

—

2,550.—

1,912.50

1,434,3 s

‘J:dra distriktet.

Föreståndare ..............................

4,500.—

700—

5,200—

3,900—

2,925—

Lärare.......................................

3,350.—

—

3,350.—

2,512.50

1,8S4,3S

Lärarinna .................................

2,200.-

—

2,200—

1,650—

1,237,50

3:dje distriktet.

! Föreståndare ..............................

4,500.—

700—

5,200.—

3,900—

2,925—

Lärare.......................................

3,800.-

3,800—

2,850-

2,137.50

2,450.-

__

3,450.—

1,837.50

1,378.13

4:de distriktet.

j Föreståndare ..............................

5,000. -

700.-

5,700.- -

4,275—

3,206.25

[ Lärare.....................................

3,500.-

—

3,500.—

2,625—

1,968.75

i Lärarinna ................................

2,300.—

—

2,300.—

1,725.-

| 1,293.7 5

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

r

i

Tjänst

Lön i

högsta

lönegraden

Värdet av

natura- förmåner

Summa

Hel

pension

Avkortad

pension

5:te distriktet.

Föreståndare..............................

4,500.-

700. -

5,200.-

3,900.-

2,925—

Lärare.......................................

3,800.-

—

3,800.-

2,850.-

2,137.50

Lärarinna .................................

2,450.—

—

2,450.-

1,837.50

1,378.13

(ide distriktet.

Föreståndare ..............................

4,500.—

rot i. -

5,200.-

3,900.—

2,925—

Lärare......................................

3,500.-

—

3,500.-

2,625.-

1,968.75

Lärarinna .................................

2,300.—

—

2,300.-

1,725.—

1,293.75

7 :de distriktet.

Föreståndare ..............................

4,500.-

700.—

5,200.—

3,900.—

2,925—

Lärare......................................

3,300. -

—

3,300.-

2,475—

1,856.25

Lärarinna ..................... ...........

2,200.-

—

2,200.-

1,650.—

1,237.50

För erhållande av hel pension fordras att hava uppnått 60 urs ålder samt att

räkna 30 tjänstår, varav för föreståndare minst 10 såsom sådan.

Aven i denna bestämmelse äro ett par ändringar av behovet påkallade. Vid

läroverk, seminarier,^ folkskolor och blindskolor uppnår lärarinna rätt till hel pension

vid fyllda 55 ar. Då en dövstumlärarinnas arbete väl måste anses mera ansträngande

än de förut nämnda lärarinnornas, torde även dövstumlärarinnorna böra få rätt till hel

pension vid 55 års ålder, för så vitt de då hava 25 tjänstår.

Om föreståndare icke har 10 tjänstår såsom sådan, då han är skyldig att avgå

med pension, skall han enligt nu gällande reglemente uppbära lärarpension. Ett

exempel: vi antaga, att eu 51-aring blir vald till föreståndare. Då får lian genast

betala de högre pensionsavgifter, som åligga föreståndare, men när han sedan efter 9

ar på grund av vid vissa skolor gällande bestämmelser möjligen nödgas avgå, får han

uppbära lärarpension. Beträffande avkortad pension är stadgandet i fråga av större

reell betydelse.

I civilstatens pensionsreglemente finnes ett stadgande, som med rätta borde tilllilmpas

på föreståndare. Det lyder så: »För tjänstinnehavare, som under kortare tid

än fem år innehaft den tjänst, från vilken avgång äger rum, skall beloppet av hel

pension utgöra en femtedel av sammanlagda beloppen av de högsta pensionsunderlag,

vilka under vart och ett av de senast förflutna fem åren varit för tjänstinnehavaren

gällande.»

I § 12 av vårt pensionsreglemente stadgas, att e. o. lärare eller lärarinna må få

räkna sig tillgodo sina. tjänstår såsom sådan utöver fem. Det synes oss, som om samma

rätt borde tillkomma även vikarierande lärare inom dövstumskolan. Och då det hittills

hänt, att dövstumlärare, som efter avlagd dövstumlärarexamen ej blivit i tillfälle

att erhålla anställning vid dövstumskola, i avvaktan på dylik anställning tjänstgjort

som ordinarie lärare vid folkskola, synes det oss billigt och rättvist, att sådan lärare,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. 9

om Lan senare vunnit anställning vid dövstumskola, finge för rätt till pension tillgodoräkna

sig intill fem års tjänstgöring vid folkskola.

Genom år 1907 företagen ändring av reglementet för folkskollärarnas änke- och

pupillkassa böjdes folkskollärarnas änkepension till 25 procent av delaktighetsbeloppet.

Men denna böjning gäller icke dövstumlärarna, ehuru de äro medlemmar av samma kassa.

Om dessa yttrade sig direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning på följande sätt:

»För lärarpersonalen vid dövstumskolorna måste frågan om ökning av änke- och pupillpensioner

bero därpå, huruvida det vid närmare granskning befinnes, att även i avseende

å denna grupp föreligger verkligt behov av förhöjda pensionsbelopp, ävensom

därpå att, om så vore fallet, behövligt statsanslag för dylik åtgärds genomförande

också vore att påräkna.»

För närvarande utgår pension till änka efter föreståndare med 800 kronor och till

sådan efter lärare med 400 kronor. Att det ej gärna kan vara möjligt åtminstone för

änka efter lärare att underhålla sig på eu dylik pension torde ligga så i öppen dag,

att därför ej tarvas några bevis. Den understiger ju ej obetydligt den pension, som

numera tilldelas avgående småskollärarinnor.

Yi våga därför beträffande denna sak anhålla, att änka efter föreståndare och

lärare vid dövstumskola måtte beredas pension efter samma grunder som änka efter folkskollärare

och att sagda pension således måtte utgå med 25 procent av pensionsunderlaget.

Vad pensionsavgifterna beträffar torde de böra utgöras efter samma grunder

som för civilstatans tjänstemän.

Enligt nu gällande pensionsreglemente utbetalas pensionerna halvårsvis. Då

det kan vålla den pensionsberättigade svårigheter att vänta hela sex månader, innan

han får någon pension utbetald, vore det önskligt, att pensionerna komme att utbetalas

kvartalsvis.

I § 16 mom. 3 av pensionsreglementet stadgas, att pensionstagare, som dömts

förlustig medborgerligt förtroende in. m., förverkat rätt till pension. Då dylik pensionstagares

hustru och barn utan någon som helst egen förskyllan skulle kunna bliva berövade

alla medel för sin utkomst, synes det oss rättvist, att, såsom det för civilstatens

tjänstemän stadgas, pensionen i förenämnda fall utgår med eu tredjedel av det ursprungliga

beloppet.

På grund av det ovan anförda våga vi anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes vidtaga

åtgärder för sådan ändring av för dövstumlärarpersonalen gällande pensionsreglementen,

att nedannämnda paragrafer och moment i dem måtte få följande lydelse:

§ 3 mom. 1: »Såsom underlag för bestämmande av pensions belopp skall för

tjänst, med vilken jämte lön tjänstgöringspenningar äro förenade, tjäna hela lönen

samt dessutom för dem, som åtnjuta naturaförmåner, det belopp, vartill dessa äro upptaxerade.

» Mom. 3: »Pensionsavgifterna beräknas efter beloppet av det för tjänsten

stadgade högsta pensionsunderlaget och utgöra en tiondels procent för hvarje helt

hundratal av kronor, dock icke mindre än 3 procent av tjänstinnehavarens lön i de

olika lönegraderna.»

§ 7: »Pension är hel eller avkortad. Hel pension utgår med samma belopp som

det för tjänstinnebavaren vid tiden för hans avgång från tjänsten gällande pensionsunderlag;

dock skall för föreståndare, som under kortare tid än fem år innehaft den

tjänst, från'' vilken avgång äger rum, beloppet av hel pension utgöra en femtedel av

sammanlagda beloppen av de högsta pensionsunderlag, vilka under vart och ett av de

senast förfiutna fem åren varit för tjänstinnebavaren gällande.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 65 höft. (Nr 9G.J 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Avkortad pension bestämmes på sätt som i § 9 närmare angives.»

§ 8: »För rätt till hel pension vid avgång från tjänst fordras av föreståndare

och lärare att hava uppnått 60 års ålder samt att räkna 30 tjänstår; för lärarinna att

hava uppnått 55 levnads- och 25 tjänstår.»

. § 9: »Tjänstinnehavare, som träffas av olycksfall i tjänsten, där olycksfallet finnes

för framtiden medföra oförmåga till tjänstgöring, uppbär pension med enahanda belopp

som det vid tiden för olycksfallet för tjänstinnehavaren gällande pensionsunderlag.

1 övrigt skall avkortad pension utgå i förhållande till antalet tjänstår och utgöra

minst 75 procent av hel pension. Till avkortad pension berättigas envar, som i följd av

sjukdom, ° vanförhet eller lyte varit urståndsatt att tjänstgöra under fem på varandra

följande år och icke uppnått det för erhållande av hel pension stadgade antalet tjänstår,

så vida tjänstårens antal icke understiger tio.»

§§ 10 och 11: utgå ur reglementet.

§ 12 mom. 1: »Tjänstår skall med avseende å rätt till pension beräknas icke

blott för ordinarie tjänstgöring i sådan befattning, som i § 1 avses, utan även för den

tid utöver fem år, under vilken den pensionssökande varit efter att hava blivit i dövstumlärarexamen

godkänd anställd vid dövstumskola av ifrågavarande slag såsom extra

eller vikarierande lärare eller lärarinna, varjämte pensionssökande må få räkna sig till

godo intill fem ordinarie tjänstår vid folkskola, så vitt dessa intjänats efter avlagd

do vstumlärarexamen.»

§ 16 mom. 3: »Har pensionstagare blivit dömd till förlust av medborgerligt förtroende

eller till i stället för avsättning straff enligt 2 kap. 17 § strafflagen, skola,

efter det sådant beslut vunnit laga kraft, två tredjedelar av pensionen anses förverkade,

och pension alltså utgå med endast eu tredjedel av det ursprungliga beloppet.»

§ 26 (första punkten): »Pensionen utbetalas kvartalsvis, en månad i förskott, i

början av mars, juni, september och december.»

§ 21 i reglementet för folkskollärarnas änke- och pupillkassa bör erhålla sådan

lydelse, att pensionen tilldelas dövstumlärares änkor och barn efter samma grunder som

folkskollärarnas.

Skulle Kungl. Maj:t icke kunna godkänna framställningen i dess föreliggande

form, våga vi anhålla, att Kungl. Maja ville efter grunder, som synas Kungl. Maj:t

lämpligare, vidtaga åtgärder för beredande åt föreståndare, lärare och lärarinnor vid

dövstumskolorna i riket av enahanda pensionsförmåner, som i vårt förslag äro upptagna.

Sedan denna centralstyrelsens framställning remitterats till de olika

dövstumskoldistriktens styrelser, hava dessa inkommit med yttranden däröver.

Därvid har styrelsen för andra dövstumskoldistriktet, under hänvisning

till att dovstumlärarpersonalens pensionsfråga så nyligen som år 1905

reglerats, förklarat sig förhindrad att tillstyrka det framställda förslaget.

Styrelsen för tredje dövstumskoldistriktet har, utan att inlåta sig på

någon granskning av de begärda ändringarna i gällande pensionsreglemente,

uttalat såsom sin mening, att hel pension för dövstumlärarpersonalen

borde utgå med hela lönen i den lönegrad, vari den pensionsberättigade

befunne sig vid avgången ur tjänsten, att avkortad pension

och sjukpension borde utgå med lägst 75 procent av hel pension samt att

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition Nr 96.

pension för ifrågavarande personals änkor och barn borde utgå efter samma,

grunder som för änkor och barn efter folkskollärare.

Styrelserna för de övriga dövstumskoldistrikten hava i sina yttranden

mer eller mindre fullständigt anslutit sig till ett uttalande i ärendet,

vilket framgått som resultat av överläggningar mellan utsedda ombud för

samtliga skolstyrelser utom styrelsen för andra distriktet och vilket uttalande

såsom eget yttrande åberopats av styrelserna för första och sjunde

distrikten.

Ur detta yttrande må anföras:

Vad först angår behovet av en förbättring av dövstumlärarpersonalens pensionsförmåner

anse vi i likhet med dövstumlärarsällsfeapet, att sedan nämnda personals

avlöning under de två senaste åren blivit avsevärt höjd, de pensioner, som enligt

reglementet för dövstumlärarnas pensionsanstalt den 30 augusti 1905 kunna tillkomma

ifrågavarande personal, måste betraktas som otillräckliga, vilket torde tydligt framgå därav

att, medan i allmänhet eljest vid pensionsregleringar den grundsatsen gjorts gällande,

att pensionen bör utgöra omkring 2/8 av avlöningens belopp, de högsta pensioner, dövstumslärarpersonalen

enligt nyssnämnda reglemente kan erhålla, för närvarande i medeltal

uppgå för lärarna till blott 41,9 procent och för lärarinnorna till 51 procent av

deras lön i högsta lönegraden. Dessa procentsiffror äro, såsom nämnts, medeltal och

motsvaras i vissa distrikt av 39,r> procent i fråga om lärare och 47 procent i fråga om

lärarinnor. _ , .

Men under det att vi således finna åtgärder böra vidtagas för pensionsbeloppens

höjning, anse vi denna höjning icke kunna astadkommas pa det av dövstunilärarsällskapet

föreslagna sätt, vilket "innebär, att med ändring av de huvudgrunder, varpå

förenämnda reglemente är byggt, såsom underlag för bestämmande av pensionsbeloppen

skulle tjäna de av vederbörande skoldistrikt fastställda lönerna med ^inräknande

av tjänstgöringspenningar samt dessutom för dem, som åtnjuta naturaförmåner, det

belopp, vartill dessa äro upptaxerade.

Vi anse det nämligen icke rimligtvis kunna ifrågasättas, att storleken av pensionerna,

vilka, när pensionsanstalten nått sin fulla utveckling, beräknats skola till

två tredjedelar bekostas av statsverket, skulle, såsom nämnda förslag innebär, bliva

beroende av de olika avlöningsbelopp, vederbörande landsting och stadsfullmäktige tilldela

ifrågavarande lärarpersonal, och av den fördelning mellan lön och tjänstgöringspenningar,

som därvid kan varda fastställd, eller att i vissa fall vederbörande^taxeringsmyndigkets

uppskattning av naturaförmånernas värde skulle öva inflytande a pensionsbeloppen.

Härtill kominer dessutom, att i vissa distrikt någon uppdelning av avlöningen

i lön och tjänstgöringspenningar icke ägt rum.

Enligt de genom ovannämnda reglemente fastslagna grunder för dövstumlärarpersonalens

pensionering utgöres hel pension av 75 procent a det delaktighetsbelopp,

varmed vederbörande tjänst ingår i pensionsanstalten, och för denna delaktighet äro

vissa maximibelopp stadgade, nämligen 4,000 kronor för förestandartjänst, 2,000 kronor

för lärartjänst och 1,600 kronor för lärarinnetjänst. Vi anse för var del en förbättring

i dövstumlärarpersonalens pensionsförmåner icke lämpligen kunna ske på annat

sätt än genom en höjning av berörda maximidelaktighetsbelopp. Visserligen varder

det i sådant fall fortfarande i sista hand beroende av vederbörande dövstumskoldistrikt,

huruvida de vilja för tjänsterna inom distriktet, i den man avlöningsbeloppen det med
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kuni/l. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

v^ua. delaktighet i anstalten för dessa förhöjda belopp. Men härtill torde distrikten

i allmänhet finna sig manade av omtanken för dövstumlärarpersonalens rekrytering

med dugliga krafter.

,.. r.P‘l no gäUer att bedöma, huru stor ökning i dessa delaktighetsbelopp, som

3or foresias, torde först få. erinras, hurusom vederbörande departementschef vid föredragning

inför Kung!. Maj:t av förslaget till inrättande av dövstumlärarnas pensionsanstalt

yttrade, bland annat,. att det delaktighetsbelopp, för vilket tjänst av ifrågavarande

slag finge i anstalten ingå, borde motsvara avlöningen för tjänsten, dock med

v?.ss ~®Sran®ning uppåt och nedåt. Liksom i folkskollärarnas pensionsinrättning syntes

värdet av bostad och bränsle eller ersättning därför ej böra inräknas i delaktmhetsbeloppet,

men däremot däri ingå hela den kontanta avlöningen, således både°lön i

högsta lönegraden och tjänstgöringspenningar; och pensionen borde liksom i berörda

pensionsinrättning utgå med 75 procent av delaktighetsbeloppet sålunda beräknat.

Avlöningen i högsta lönegrad utgör numera i" de särskilda distrikten för föreståndare

lägst 4,500 kronor och högst 5,500 kronor, för lärare lägst 3,300 kronor och

högst 3,800 kronor samt för lärarinnor lägst 2,200 kronor och högst 2,550 kronor. I

denna avlöning är, vad lärare och lärarinnor beträffar, inberäknad ersättning för bostad

och. bränsle,. varemot föreståndarna fortfarande åtnjuta, utöver förenämnda kontanta

avlöning, fri bostad med bränsle. Med avseende härå och med iakttagande av ovanberorda,

av föredragande departementschefen uppställda grundsats, att ersättning för

bostad och bränsle ej må medräknas vid delaktighetsbeloppens bestämmande, anse vi

oss hora föreslå, att de högsta delaktighetsbeloppen fastställas till 4,500 kronor för

torestandartjänst, 3,000 kronor för lärartjänst och 2,000 kronor för lärarinnetjänst

fcasom avdrag för ersättningen för bostad och bränsle har härvid i medeltal beräknats

i fråga om kramas avlöning ett belopp av 580 kronor och, beträffande lärarinnornas,

3o0 kronor, vilka avdrag ej synas vara för låga.

Om detta förslag till delaktighetsbeloppens höjning bifalles, skulle pensionsbeoppen

kunna bliva, för föreståndare 3,375 kronor eller 71,5 procent av föreståndares

kontanta medekvlöning i högsta lönegraden, för lärare 2,250 kronor eller omkring

b3 procent av kramas medekvlöning i högsta lönegrad och för lärarinna 1,500 kronor

eller ungefär 64 procent av lärarinnas medekvlöning i högsta lönegrad, vilka pensionsbelopp

icne torde kunna anses vara för höga.

. . Styrelseombuden, som även till behandling upptagit de av dövstumlärarsällskapet

i ovngt föreslagna andringarna i pensionsreglementet, anhålla vidare att få framlägga

sm mening rörande dessa förslag

^ dövstumlärarsällskapets förslag rörande pensionsuuderlag icke kunnat av oss

tu!styl kas, töljer härav, att vad sällskapet föreslagit såväl i fråga om de i § 3 mom 3

omtormalda pensionsavgifter som, vad angår § 7, i fråga om beloppet av hel pension

icke heller kan av oss förordas.

... Vad o särskilt föreståndarna beträffar har dövstumlärarsällskapet föreslagit, att

tor föreståndare, som under kortare tid än fem år innehaft den tjänst, från vilken

avgang ager ram, beloppet av hel pension skall utgöra eu femtedel av sammanlagda

beloppen av de högsta pensionsuuderlag, vilka under vart och ett av de senast förflutna

tern aren vant för tjänstinnehavaren gällande. Ehuru av angivet skäl en sådan

bestämmelse icke lärer kunna i reglementet intagas, anse emellertid styrelseombuden

nu gällande bestämmelse, att föreståndare, som icke i tio år tjänstgjort såsom sådan,

ager att uppbära allenast lärarpension, icke vara fullt rättvis, särskilt i betraktande

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungi. Majte Nåd. Proposition Nr 96.

därav, att föreståndaren under tiden nödgats erlägga högre pensionsavgift än som motsvarar

lärarpensionen. Yi anse alltså detta förhållande tarva en förändring i reglementet

i den riktning, att föreståndare, som vid avgång från tjänsten icke innehar

tio tjänstår såsom sådan, må, därest han i övrigt är pensionsberättigad, erhålla avkortad

föreståndarpension sålunda, att för varje år, han tjänstgjort såsom föreståndare,

den honom såsom dövstuinlärare tillkommande pensionen ökas med en tiondedel

av skillnaden mellan sistnämnda pension och den pension såsom föreståndare, vartill

han skulle hava varit berättigad, därest han i sådan egenskap tjänstgjort i tio år.

En dylik bestämmelse torde emellertid icke kunna intagas i § 7, utan hava sin rätta

plats i § 11.

I fråga om den av dövstumlärarsällskapet föreslagna rätt för lärarinna att erhålla

pension redan vid 55 levnads- och 25 tjänstår torde kunna anmärkas, att eu

dylik nedsättning av pensionsåldern skulle väsentligt rubba de beräkningar, som legat

till grund för pensionsanstaltens inrättande och måste betydligt öka statens kostnader

för ifrågavarande pensionering. För övrigt synes denna sänkning av pensionsåldern

knappast vara behövlig, då ju enligt § 9 rätt till avkortad pension inträder vid nedsatt

förmåga hos lärarinna att uppehålla tjänsten och då en arbetsför lärarinna i allmänhet

torde anse såsom en fördel att få kvarstå i tjänsten till fyllda 60 år.

Vidare har dövstumlärarsällskapet föreslagit, att tjänstinnehavare, som träffas av

olycksfall i tjänsten, skall, där olycksfallet finnes för framtiden medföra oförmåga till

tjänstgöring, uppbära pension med enahanda belopp, som det vid tiden för olycksfallet

för tjäustinnehavaren gällande pensionsunderlaget. Med erinran att stadgandet i varje

fall icke kan i denna form i pensionsreglementet inpassas, vilja vi för vår del ifrågasätta

behövligheten i detta reglemente av ett särskilt stadgande rörande olycksfall i

tjänsten. Att i pensionslagen för civila tjänstinnehavare dylikt särskilt stadgande intagits

heror påtagligen därpå, att vissa sådana tjänstinnehavare äro särskilt utsatta för

olycksfall i tjänsten. Med avseende å arten av dövstumlärarnas tjänstgöring synes för

dem behovet av en särskild pensionsrätt i sådant avseende ej vara större än för t. ex.

folkskollärarna, varför den härutinnan ifrågasatta ändringen förefaller mindre nödig.

Yad den avkortade pensionen beträffar synes dövstumlärarsällskapet ej hava

anfört tillräckliga skäl för rubbning av de i detta avseende i §§ 9 och 10 av gällande

reglemente fastslagna grunder. Om delaktighetsbeloppen varda på föreslaget sätt

höjda, kommer ju detta att verka till motsvarande ökning å beloppen av de avkortade

pensionerna enligt nyssnämnda paragrafer.

Därest den ifrågasatta ändringen i avseende å föreståndares rätt till pension

varder genomförd, torde de i nyssnämnda paragrafer för föreståndare upptagna tidsbestämmelser

kunna utgå.

Mot dövstumlärarsällskapets förslag till ändring av § 12 mom. 1 i fråga om beräkning

av tjänstår för pensions erhållande synes ej vara något att erinra, liksom ej

heller mot dess i § 16 mom. 3 framställda förslag, huru med pension skall förfaras,

då pensionär dömts till förlust av medborgerligt förtroende.

1 § 26 har dövstumlärarsällskapet föreslagit, att pensionen skulle utbetalas

kvartalsvis i stället för halvårsvis, såsom nu äger rum. Enligt vad vi inhämtat, är

ett sådant förslag redan i ett annat ärende på Kung!. Maj:ts prövning beroende.

Ändringen torde vara för flertalet pensionärer särdeles önskvärd, varför även vi vilja

förorda densamma.

Yad angår dövstumlärarsällskapets framställning om höjning av änkepensionen

till 25 procent av delaktighetsbeloppet i stället för 20 procent, vartill den för närvarande

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

uppgår, få vi erinra, att om nämnda delaktighetsbelopp varder på nu föreslaget sätt höjt

och alltså änka enligt § 21 i reglementet för folkskollärarnas änke- och pupillkassa den

15 oktober 1875 erhåller i pension 20 procent av delaktighetsbeloppet med förhöjning

med halvparten, om hon har ett eller flera pensionsberättigade barn, pensionen för

föreståndares änka skulle bliva 900 kronor utan barn och 1,350 kronor med barn

samt för lärares änka 600 kronor utan barn och 900 kronor med barn. Då dessa

belopp vid jämförelse med de pensioner, som tillkomma änkor efter delägare i civilstatens

änke- och pupillkassa, ingalunda kunna anses små, finna vi för vår del den

uti ifrågavarande avseende föreslagna ändringen icke vara nödvändig.

Enär emellertid folkskollärarpersonalen, för vilken änkepensionerna blivit jämlikt

kungl. kungörelsen den 28 juni 1907 höjda till 25 procent av delaktighetsbeloppet, likväl

fortfarande i pensionsavgifter till änke- och pupillkassan erlägga samma procenttal av

delaktighetsbeloppet som dövstumlärarna, synes rättvisan kräva, att dövstumlärarna,

vilkas änkepensioner fortfarande utgöra blott 20 procent av nämnda belopp, få sina

pensionsavgifter till kassan proportionsvis nedsatta.

Slutligen vilja styrelseombuden framhålla en synpunkt, som torde vara värd att

beaktas, då nu fråga är om förbättring i dövstumlärarpersonalens pensionering. 1

fråga om statens tjänstemän gäller i allmänhet den regeln, att tjänstinnehavares”rätt

till pension motsvaras av skyldighet för honom att avgå från tjänsten, så snart sådan

rätt inträtt. Även^ för dövstumskolan vore det utan tvivel fördelaktigt, om en dylik

skyldighet att avga ålades. dövstumlärarpersonalen, icke blott så snart rätt till hel

pension inträtt, vilken skyldighet redan nu torde vara i de inom de särskilda dövstumskoldistrikten

fastställda villkoren för avlönings åtnjutande vederbörande ålagd, utan

även då någon, som enligt gällande bestämmelser erhållit rätt till avkortad pension,

under en följd av år varit otjänstbar; och vilja vi i sådant avseende erinra därom, att

enligt lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober 1907

skyldighet att från tjänsten avgå inträder för tjänstinnehavare, som, efter att under

fem på varandra följande år i följd av sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd

att tjänstgöra, finnes vara för framtiden oförmögen till tjänstgöring.

I vissa dövstumskoldistrikt finnas bland nyssnämnda villkor för avlönings åtnjutande

intagna bestämmelser, som i vissa fall av längre otjänstbarhet antingen, såsom

i fjärde distriktet,. ålägga vederbörande att, så framt rätt till avkortad pension förefinnes,

^ avgå tran tjänsten, eller ock avse att verka därhän, att vederbörande må finna

med sin fördel förenligt att självmant avgå, såsom den för personalen i första distriktet

gällande bestämmelsen att under tjänstledighet, som oavbrutet fortfar längre tid än

tva år, den tjänstledige skall efter de två första årens förlopp, i fall han eller hon

vid den tiden är berättigad till avkortad pension, och eljest från den dag därefter, då

sådan rätt. för honom eller henne inträder, själv ensam bekosta hela avlöningen till

vikarie. V i anse det emellertid vara önskvärt, att därest den föreslagna höjningen av

delaktighetsbeloppen kommer till stånd, i pensionsreglementet intages ett allmänt

stadgande i syfte att skyldighet att avgå från tjänsten må inträda, dels så snart rätt

till hel pension för tjänstinnehavaren förefinnes, vederbörande skolstyrelse likväl obetaget

att medgiva tjänstinnehavaren tillstånd att även därefter kvarstå i tjänsten, dock

ej längre än ^ till fyllda sextiofem levnadsår, dels ock då tjänstinnehavare, efter att

under fem. på varandra följande ar i följd av sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur

stånd att tjänstgöra, finnes vara för framtiden till tjänstgöring oförmögen, i sistnämnda

fall dock blott under förutsättning att rätt till avkortad pension inträtt.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

De övriga skolstyrelserna hava, under instämmande i övrigt i nyssnämnda

utlåtande, i följande punkter uttalat därifrån avvikande meningar.

Styrelsen för fjärde dövstumskoldistriktet har föreslagit, att de högsta

delaktighetsbeloppen måtte fastställas till 4,400 kronor för föreståndartjänst

och 2,667 kronor för lärartjänst, i vilket fall pensionsbeloppen

skulle bliva för föreståndare 3,300 kronor och för lärare 2,000 kronor

samt änkepensionerna uppgå till för föreståndares änka 880 kronor utan

barn och 1,320 kronor med barn samt för lärares änka 533 kronor utan

barn och 799 kronor med barn.

Styrelsen för femte dövstumskoldistriktet har uttalat sig för att lärarinnorna

medgåves möjlighet att avgå från tjänsten med full pension

vid 55 levnads- och 30 tjänstår men också rättighet att under förutsättning

av tjänstduglighet få kvarstå i tjänsten utöver nämnda ålder. Arbetet

vid dövstumundervisningen kunde nämligen enligt styrelsens förmenande

icke anses vara av lindrigare art än vid undervisningen i folkskolan,

vilkens personal ägde uppbära hel pension vid 55 års ålder.

Därjämte har styrelsen ansett önskvärt, att icke blott i fråga om föreståndare

utan även i fråga om den övriga personalen den nu gällande

skalan för beräkning av avkortad pension ej verkade så starkt decimerande

samt i sådant hänseende anfört:

Enligt nu gällande bestämmelser har t. ex. en dövstu mlärare liksom en föreståndare

med mindre än 10 års föresfåndartjänst att vid 55 år, om han då nödgas

avgå, uppbära 66 procent av hel pension, vilket utgör 990 kronor eller mindre än en

vid samma ålder pensionerad folkskollärare, ehuru pensionsavgiften för den senare utgör

33 kronor 75 öre, för en dövstumlärare 50 kronor och för en föreståndare 100 kronor.

Att under sådana förhållanden dövstumskolorna ej kunna vänta att draga till sig dugliga

lärarkrafter är ju uppenbart.

I de större städerna beviljas dessutom folkskolans personal tilläggspensioner och

gäller härvid i flertalet av dessa, att från hel pension avgår 1 procent för varje år, som

för deD pensionerade fattas i 60 levnadsår. För dövstumlärarna frånräkuas ej mindre

än 8—6 procent eller i genomsnitt 7 procent i det närmaste för varje år — och detta avdrag

göres större ju närmare pensionsåldern nalkas. Beträffande s. k. sjukpension framgår

av § 10 i reglementet, att om en lärare eller föreståndare med mindre än 10 års

för estån d artj än st på grund av obotlig sjukdom nödgas avgå t. ex. vid 54 års ålder

med måhända över 20 tjänstår, han äger uppbära samma pension — 45 procent av hel

pension, för närvarande 675 kronor — som den lärare, vilken tjänstgjort endast 10

år och möjligen uppnått några och 30 års ålder. Styrelsen kan på grund av det anförda

ej biträda delegerades mening, att här ej föreligger tillräckliga skäl för en

ändring, utan finner tvärtom en sådan vara väl motiverad.

Slutligen har styrelsen för sjätte dövstumskoldistriktet föreslagit, att

de högsta delaktighetsbeloppen måtte fastställas till 4,400 kronor för föreståndartjänst

och 2,600 kronor för lärartjänst.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kung!. Majds Råd. Proposition Nr 96.

Liter det dövstumskoldistriktens styrelser avgivit sina utlåtanden, har

svenska dövstumlärarsällskapets centralstyrelse i en den 15 oktober 1910

ingiven skrift ånyo uttalat sig i ärendet.''

Centralstyrelsen tiar därvid, under förklaring att den icke längre ansåge det

lämpligt, att huvudgrunderna för dövstumlärarpersonalens pensionering ändrades till

överensstämmelse med lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, närmare

utvecklat sin uppfattning av de förslag, som i de förutnämnda utlåtandena framlagts

av skolstyrelserna och anfört bland annat följande:

Medan flertalet skolstyrelser i sina utlåtanden framhållit, att si allmänhet eljest

val .pension sr egleriugar den grundsatsen gjorts gällande, att pensionen bör utgöra tvä

tredjedelar av avlöningens . belopp», hava de för dövstumlärarnas flertal föreslagit

51,3 59 procent utav avlöningen 3,800 kronor, vilket i pensionsbelopp utgör 1,950° å

2,250 kronor... Pensionen för t. ex. föreståndaren å Manilla, vilken uppbär 5,500 kronor

i kontant avlöning såsom föreståndare för dövstumskolan, föreslås till 60 å 61,3 procent

eller till 3,300 å 3,375 kronor. För lärarinnorna föreslås den till omkring 59 procent

utav högsta avlöningen.

Föi'' att komma fram till dessa siffror hava styrelserna från lärarnas avlöning gjort

avdrag för vad som anses böra gå till hyra och anskaffande av bränsle. En dylik åtgärd

torde numera sakna all grund, sedan landsting och stadsfullmäktige inom samtuga

skoldistrikt upphävt eu dylik uppdelning utav avlöningen och beslutat, att hela

avlöningen skall utgå såsom lön. Med lika rätt skulle t. ex. för en läroverksadjunkt

eller för folkskollärarna i städerna avdrag kunna göras för hyra och bränsle, ty dessa

maste använda en del utav sin avlöning till förhyrning av bostad och inköp av bränsle

lika val som dövstumlärarna. Men någon dylik decimering av deras lön i och för

uppnåendet av ett mindre pensionsunderlag eller delaktighetsbelopp förekommer ej.

Aven om avdrag för hyra och bränsle skulle göras, synas de ej böra sättas till så

höga belopp, som styrelserna föreslagit, eller för lärare från 3,300 å 3,800 kronor till

2,600 kronor alltså 700 å 1,200 kronor.

ffuiu dövstumlärarpersonalens pensioner komma att ställa sig i jämförelse med

denna personal närmast likställda lärarkårer, i händelse skolstyrelsernas här ovan relaterade

förslag skulle vinna Kungl. Maj:ts bifall, torde framgå av nedanstående tabell,

vari vi med alternativet A beteckna det förslag, som avgivits av första, femte och

sjunde distriktens styrelser, och med alternativet B det, som avgivits av styrelserna i

fjärde och sjätte distrikten.

Tj ä n stin n stia v are

Dövstum- skolan alt. A

Dövstum- skolan alt. B

Blindskolan

å Tomteboda

Stockholms

folkskolor

Folkskolorna i Göte- borg, Malmö m. fl.

städer

Föreståndare .

bjé) < O

3,800

4,400

3,500

Lärare.......

2,250

1,950

2,400

2,380

2,100

Lärarinna ..

1,500

1,500

1,675 å 1,925

1,610

1,470 it 1,680

o ... härav synes, föreslås för dövstumlärarpersonalen lägre pensioner än för

blindskolans som i allmänhet för folkskolans lärarkårer i några större städer.

Att häri ej ligger full rättvisa framgår tydligt, om man tager i betraktande, att eu

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

dövstumlärare har ett års längre utbildningstid än en blindlärare och 2 års längre än

en folkskollärare, samt att dövstumläraren enligt det framlagda förslaget alternativ A

skulle betala 75 kronor om året i pensionsavgifter, medan en blindlärare betalar 72

kronor och en lärare vid folkskolorna 33 kronor 75 öre. Det är givet, att detta förhållande

ingalunda är ägnat att draga till dövstumskolan goda lärarkrafter.

Då styrelsedelegerade i sitt utlåtande hänvisa till folkhögskollärarnas år 1907

ordnade pensionsförhållanden, våga vi framhålla, att under det dessa lärare för att räkna

fullt tjänstår ej behöva undervisa mer än 20 veckor, det av dövstumlärarna kan

fordras ända till 40 veckor, vadau högre pensioner för dövstumlärarna böra vara befogade.

Enligt flertalet styrelsers förslag skulle sjukpension fortfarande utgå med endast

45 procent av hel pension. Det torde ligga i öppen dag, att de belopp, med vilka sjukpension

under sådana förhållanden kommer att utgå, äro alldeles otillräckliga och att

den lärare, som är nog olycklig att nödgas begagna sig av dylik pension, blir av förhållandena

tvingad att anlita den offentliga barmhärtigheten. Oriktigt synes det ock

vara, att en lärare, som uppnått t. ex. femtio års ålder och därvid i de flesta fall

tjänstgjort 25 år och under lika lång tid erlagt pensionsavgifter, ej skall åtnjuta högre

sjukpension än en lärare vid 35 års ålder, som innehar blott 10 tjänstår och under

blott denna tid erlagt pensionsavgifter. På intet annat område torde dylika bestämmelser

vara rådande. Ehuru ifrågavarande förhållande inför de församlade styrelseombuden

framhölls av föreståndare för dövstumskolorna, har det ej beaktats av flertalet

styrelser.

Yad lärarinnornas pensionsålder beträffar bör det ligga icke blott i lärarinnornas

utan framför allt i skolornas intresse, att rätt till hel pension beredes dem

vid 55 levnadsår, och anhålla vi att, om ändring i denna punkt skulle kunna vinnas,

få hänvisa till det utlåtande i ärendet, som avgivits av styrelsen för femte distriktets

dövstumskola.

Icke heller beträffande änke- och pupillpensionen har flertalet styrelser ansett sig

kunna tillstyrka bifall till vår begäran, att den måtte utgå med 25 procent av delaktighetsbeloppet

liksom för folkskollärarna, i vilkas kassa dövstumlärarna äro delägare.

De hava motiverat sitt avstyrkande utlåtande därmed, att de belopp, som komma att

utfalla, »vid jämförelse med de pensioner, som tillkomma änkor efter delägare i civilstatens

änke- och pupillkassa, ingalunda kunna anses små». Men de hava ej beaktat,

att under det t. ex. en rektor vid real- eller samskola betalar endast 70 kronor om

året i avgift för änkepensionen, en föreståndare vid dövstumskola enligt deras förslag

skall betala 150 kronor om året. I folkskollärarnas och dövstumlärarnas gemensamma

änke- och pupillkassa betala folkskollärarna en pensionsavgift av 31/., procent av delaktighetsbeloppet,

av vilket sedan 25 procent utfaller i pension för änka. Dövstumlärare

betala också 31/» procent av delaktighetsbeloppet; men för deras änkor utgår pension endast

med 20 procent av sagda belopp. Under sådana förhållanden är det tydligt, att folkskollärarnas

änke- och pupillkassa riktar sig på dövstumlärarnas bekostnad. För full rättvisa

böra antingen dövstumlärarnas änkepensioner höjas till 25 procent av delaktighetsbeloppet

eller avgifterna till kassan minskas. Uppmärksamgjorda härpå hava också några

styrelser föreslagit den förändringen, att avgifterna måtte minskas, medan andra föreslagit,

att pensionerna mätte höjas. Inom dövstumlärarkåren råder allmänt den önskan,

att avgifterna måtte bibehållas vid sin nuvarande storlek och pensionerna höjas till

25 procent av delaktighetsbeloppet.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 65 höft. (Nr 96.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

] infordrat utlåtande, dagtecknat den 12 november 1910, har därefter

direktionen över dövstumlärarnas pensionsanstalt i ärendet anfört:

I förevarande ärende får direktionen till en början erinra, att de i reglementet

för dövstumlärarnas pensionsanstalt den 30 augusti 1905 stadgade delakfcighetsbelopp,

nämligen 3,200—4,000 kronor för föreståndartjänst, 1,600—2,000 kronor för

lärartjänst och 1,200—1,600 kronor för lärarinnetjänst, hava bestämts med hänsyn till

de vid tiden för reglementets utfärdande rådande avlöningsförhållandena. De kontanta

lönerna utgingo vid nämnda tid, i högsta lönegraden med minst 4,000 kronor för

föreståndare, 2,100 kronor för lärare och 1,400 kronor för lärarinna, vilka sistnämnda

två kategorier dessutom åtnjöto viss hyresersättning. De högsta delaktighetsbeloppen

sattes således i viss mån i jämbredd med lägsta förekommande kontanta avlöningar

i ''högsta lönegraden, med vilken anordning torde hava åsyftats att i största möjliga

män lämna skoldistrikten öppet att, utan böjning av lönerna, bereda sin lärarpersonal

högsta förekommande pension. Att det å andra sidan ej ansågs självfallet, att pension

borde utgå i förhållande till lönen i högsta lönegraden, framgår därav, att vissa minima

för delaktighet fastställts. Skoldistrikten hava emellertid, med ett enda undantag, allt

från början bestämt delaktigheten till högsta medgivna belopp; och för närvarande

äro samtliga skoldistrikt för samtliga tjänster delaktiga efter nyss angivna grand.

Då numera lönerna blivit sä väsentligt höjda, som av de remitterade handlingarna

framgår, synes härav kunna hämtas stöd för det framställda anspråket på höjning

av pensionerna. Under förutsättning att erforderligt ökat statsbidrag erbålles får direktionen

alltså yttra sig över frågan, i vad mån eu förbättring av pensionerna skäligen

må kunna bringas till stånd.

Då dövstumlärarsällskapet numera avstått från sin ursprungligen gjorda hemställan

om pensionsreglementets omarbetning till överensstämmelse med lagen om civila

tjänstinnehavares rätt till pension, bär direktionen härvid att fästa sin uppmärksamhet

endast vid den utväg till pensionernas höjande, som ligger i fastställandet av högre

maxima för delaktigheten. I detta avseende kan direktionen ej finna annat, än att

det samfällda förslag, som framställts av styrelserna i första, femte och sjunde distrikten,

är förtjänt att förordas. Direktionen anser således lämpligt, att i enlighet med nämnda

förslag högsta beloppen för delaktighet bestämmas till 4,500 kronor för föreståndartjäust,

3,000 kronor för lärartjänst och 2,000 kronor för lärarinnetjänst. Härigenom

skulle det ursprungligen rådande förhållandet mellan å ena sidan lägsta förekommande

avlöning i högsta lönegraden, bortsett från naturaförmåner och hyresersättning, och å

andra sidan högsta medgivna delaktighetsbelopp bliva i någon män återställt. Den

kontanta avlöningen i högsta lönegraden utgör nämligen för närvarande, såsom framgår

av de remitterade handlingarna, minst 4,500 kronor för föreståndare, minst 3,300

kronor för lärare och minst 2,200 kronor för lärarinna. Å de föreslagna delaktighetsbeloppen

skulle naturligen beräkning av pensionsavgifter och pensioner äga ruin enligt

nu gällande grunder.

Härefter får direktionen yttra sig över övriga i ärendet uppkomna frågor.

I likhet med flertalet distriktsstyrelser och på av dem anförda skäl finner direktionen

sig ej kunna tillstyrka föreslagen sänkning av lärarinnornas pensionsålder.

Vad angår påkallad ändring av det i § 8 av pensionsreglementet förekommande

stadgande, att föreståndare skall för erhållande av pension räkna minst tio tjänstår

såsom föreståndare, får direktionen framhålla, att med detta stadgande tydligen åsyftas

att förekomma, att lärare vid allt för framskriden ålder mottager befordran till före
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungi. Maj-.U Nåd. Proposition Nr 96.

ståndare. I detta sammanhang får direktionen erinra om det likartade stadgande, som

meddelats i knngl. kungörelsen den 27 augusti 1904 angående ny löne- och pensionsreglering

för lärare och lärarinnor vid rikets allmänna läroverk och vilket stadgande

innebär, att tillförordnad rektor, som fullgjort de i fråga om ämneslärare för pensions

erhållande stadgade villkor och i minst 15 år innehaft rektorsförordnande, skall vara

berättigad att i pension uppbära sin lön såsom rektor oavkortad. Någon avkortad

rektorspension förekommer däremot icke. Det måste således, enligt direktionens åsikt,

vara av värde, att nu ifrågavarande föreskrift bibehålies. Ett bifall till de framställda

förslagen till ändringar — distriktsstyrelsernas lika mycket som dövstumlärarsällskapets —

skulle göra stadgandet ur berörda synpunkt betydelselöst. Direktionen finner sig därför

förhindrad att biträda någotdera förslaget utan föranlåtes hemställa, att stadgandet

bibebålles oförändrat,

I sammanhang med sitt berörda ändringsförslag rörande § 8 hava distriktsstyrelserna

föreslagit, att de i §§ 9 och 10 meddelade bestämmelser, enligt vilka föreståndare

i där förutsatta fall skall räkna respektiva minst 8 och 5 tjäustår såsom

föreståndare, skulle utgå ur paragraferna och pension således tilldelas föreståndare utan

den inskränkning, som ligger i nämnda bestämmelser. Direktionen ifrågasätter, huruvida

sådan ändring skulle utgöra eu riktig konsekvens av den föreslagna ändringen av

§ 8. I varje fall får direktionen, under åberopande av nyss anförda skäl och då ifrågavarande

stadganden torde befinnas stå i lämpligt förhållande till berörda föreskrift

i § 8, förklara sig förhindrad tillstyrka jämväl förevarande hemställan.

Stadgandena i övrigt i §§ 9 och 10 torde jämväl böra lämnas oförändrade, i vilket

avseende direktionen får åberopa vad styrelserna i första, fjärde, sjätte och sjunde distrikten

sammanstämmande yttrat.

Dövstumlärarsällskapet har vidare hemställt, att den rätt, som enligt § 12 mom. 1

i pensionsreglementet medgivits extra ordinarie lärare eller lärarinna att i viss utsträckning

räkna tjänstår såsom sådan, må förklaras tillkomma även vikarierande lärare. I

berörda stadgande, som har sin motsvarighet i § 17 av reglementet för folkskollärarnas

pensionsinrättning, förekommande uttryck »extra lärare eller lärarinna» torde

avse endast att utgöra en motsättning till det i samma moment förekommande uttryck

»ordinarie tjänstgöring». Stadgandet lär således få anses inrymma all ej ordinarie

tjänstgöring, således även tjänstgöring under vikariat, blott den infallit efter avlagd

examen. På analogt sätt har berörda motsvarande stadgande i reglementet för folkskollärarnas

pensionsinrättning tillämpats. Det föreslagna tillägget till momentet torde

alltså vara obehövligt.

Dövstumlärarsällskapets hemställan, att ordinarie anställning vid folkskola skulle i

viss mån och under vissa villkor få tillgodoräknas i och för rätt till pension från dövstumlärarnas

pensionsanstalt, torde få anses stå i strid med pensionsaustaltens i § 1 mom. 1

av reglementet angivna ändamål. På grund härav och med hänsyn jämväl till de konsekvenser,

som ett bifall till denna hemställan skulle medföra, kan direktionen ej biträda

densamma.

Mot yrkandet, att pensionstagare, som dörnes förlustig medborgerligt förtroende,

må bibehållas vid en viss del av sin pension, är från direktionens sida intet annat att

erinra, än att denna del av pensionen bör bestämmas till vad som kan anses motsvara

de av pensionstagaren själv erlagda pensionsavgifterna.

Det uttalade önskemålet, att pension må utbetalas kvartalsvis i stället för såsom

nu halvårsvis, har förut framhållits rörande andra under direktionens förvaltning stående

kassor. Sålunda hemställde folkskollärarnas änke- och pupillkassas revisorer år 1909 i

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kung!,. Maj:ts A ''ad. Proposition Nr 96.

sill da avgivna berättelse om sådan ändring av terminerna för utbetalning av pensioner.

Diiektionen avgav häröver utlåtande den 8 december 1909, vari direktionen

framhöll, att den önskade reformen ej lämpligen borde begränsas till folkskollärarnas

änke- och pupillkassa, utan utsträckas att gälla jämväl de övriga pensionsanstalter,

som av direktionen förvaltas och i vilka pensioner utbetalas halvårsvis, nämligen

folkskollärarnas pensionsinrättuing, elementarlärarnas änke- och pupillkassa, småskollärares

in. il. ålderdomsunderstödsanstalt och dövstunilärarnas peusionsanstalt; och påpekade

diiektionen i sammanhang härmed de ökade kostnader, som härav skulle föranledas.

Enligt, beslut den 8 april 1910 tanu Kungl. Majrt revisorernas berörda framställning

ej föranleda åtgärd. Förevarande fråga har således, ehuru i annan ordning,

redan förut gjorts till iöremål för Kung]. Maj:ts prövning. I det för närvarande på

Kung!. Maj:ts åtgärd beroende förslaget till nytt reglemente för elementarlärarnas

änke- och pupillkassa^ har jämväl hemställts om pensioners utbetalande kvartalsvis, i

vad.nämnda kassa angår; och har direktionen däröver, likasom över förslaget i övrigt,

avgivit utlåtande den 17 september 1910, vari direktionen framhållit enahanda synpunkter,

som bär ovan angivits. Beträffande denna fråga får direktionen således

endast åberopa vad sålunda förekommit.

Angående det av dövstumlärarsällskapet framställda yrkandet, att från folkskollärarnas

änke- och pupillkassa utgående pensioner till dövstumlärarpersonalens änkor

och barn ma, i likhet med pensioner till folkskollärares änkor och barn, beräknas efter

tiunufem procent av delaktighetsbeloppen i stället för såsom nu efter tjugu procent,

får direktionen allenast erinra, att sadant naturligen skulle rubba de för dövstumlärarpersonalens

delaktighet i änke- och pupillkassan gjorda beräkningarna. För avsedda

höjning av dessa pensioner förutsattes tydligen ökat statsbidrag eller ökade delägaravgifter

eller badadera; och under sådan förutsättning har direktionen intet att erinra

mot. den gjorda hemställan. Av det ovan sagda framgår, att direktionen ej heller kan

biträda av ^vissa distriktsstyrelser gjord hemställan om sänkning av till änke- och pupillkassan

ingående avgifter.

I detta sammanhang får direktionen erinra, att den genom kung], kungörelsen

den 28 juni 1907 medgivna böjningen av folkskolläraränkors pensioner från 20 till 25

procent av delaktighetsbeloppen möjliggjorts genom kassans efter en längre utvecklingsperiod

vunna gynnsamma ställning och således i viss mån utgjort eu gärd av rättvisa

mot efterlevande till dem, som bidragit till denna utveckling. Häri har tydligen dövstumlärarpersonalen

ingen del. Tillika får direktionen åberopa vad direktionen i sitt

utlåtande den 29. december 1906 angående berörda pensionsförböjning yttrade rörande

pensioner för änkor och barn efter dövstumlärare. Direktionen förklarade

däri bland annat, att det näppeligen kunde förnekas, att särskilt pensioner för änkor

och barn efter föreståndare för dövstumskolorna, beräknade efter det högsta medgivna

delaktighetsbeloppet, skulle vid höjning av pensionerna från 20 till 25 procent

komma . att uppgå till belopp, som med hänsyn till dessa tjänstemäns avlöning icke

skulle överensstämma med de pensionsbelopp, som eljest äro beredda efterlevande till

ämbets- och tjänstemän.

Slutligen bär av flertalet distriktsstyrelser hemställts, att i reglementet må inflyta

ett allmänt stadgande om skyldighet för delägare att vid viss ålder avgå från

tjänst vid dövstumskola. Från direktionens sida är häremot intet att erinra.

Jämväl statskontorets utlåtande har i ärendet infordrats. I dess den

11 februari 1911 avgivna yttrande har anförts:

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kung!. Ma/j:ts Nåd. Proposition Nr 06.

Visserligen hava endast några få år förflutit, sedan dövsturalärarpersonalen fick

sina pension sförhållanden ordnade genom 1905 års Riksdags beslut och reglementet för

dövstumlärarnas pensionsanstalt den 30 augusti samma år, men sedan dess har det

befunnits rättvist och med hänsyn till nämnda lärarkårs behöriga rekrytering nödigt

att i avsevärd mån höja deras avlöning Enär gällande högsta pensionsbelopp därför

numera måste anses icke stå i riktigt förhållande till avlöningsbeloppen samt även i

jämförelse med vad liknande lärarkårer i sådant avseende åtnjuta befinnas val låga, vill

det synas statskontoret såväl med rättvisa överensstämmande som ock av hänsyn till

rekryteringen av klokhet påkallat att bereda någon förbättring i dövstumlärarpersonalens

pensioner. Att, på sätt i förenämnda ansökning itragasatts, omarbeta grunderna

för pensionsanstalten i överensstämmelse med stadgandena i den civila pensionslagen

svnes icke vara behövligt och kan, såsom ock förut blivit i ärendet framhållet, anses

mindre lämpligt, enär pensionsbeloppet skulle i sådant fall avpassas efter lönens belopp,

vilket kunde av vederbörande distriktsstyrelse höjas, oberoende av statsmakternas medgivande

och utan att avlöningen i sin helhet underginge förändring. Liksom nu år

fallet, böra enligt statskontorets mening fortfarande bibehållas vissa bestämda maximibelopp

för delaktigheten i anstalten för varje särskild grupp inom lärarpersonalen samt

pensionsbeloppet utgöra tre fjärdedelar av delaktighetsbeloppet. Da statskontoret för

sin del finner de belopp, som av styrelserna för första, femte och sjunde dövstumskoldistrikteu

föreslagits och av direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning tillstyrkts

såsom högsta pensioner eller 3,375 kronor för föreståndare, 2,250 kronor för

lärare och 1,500 kronor för lärarinna vara lämpligt avvägda och skäliga, jiil statskontoret

förorda, att högsta delaktighetsbeloppet matte bestämmas för föreståndare till

4,500 kronor, för lärare till 3,000 kronor och för lärarinna till 2,000 kronor. Det

synes vara anledning antaga, att skolstyrelserna skola, om sådan förhöjning genomföres,

begagna sig därav och sålunda bereda personalen förbättrad pension. Med förhöjda

delaktighetsbelopp i nämnda anstalt följer ock. enligt kung!, kungörelsen angående

delaktighet i folkskollärarnas änke- och pupillkassa för den vid dövstumskolorna

anställda lärarpersonalen den 30 augusti 1905, att pensionerna till dövstumlärarnas

änkor och barn bliva i samma mån förbättrade. Att utöver de belopp, vartill änkeoch

pupillpensionerna sålunda komma att stiga, eller för förestandaränka 900 kronor och

för läraränka 600 kronor med förhöjning med 50 procent åt änka med oförsörjda barn,

höja nu ifrågavarande pensioner torde icke böra ifrågakomma. Beträffande förslaget

att nedsätta de stadgade avgifterna till änke- och pupillkassan anser statskontoret,

med hänsyn till vad direktionen anfört, detsamma icke böra vinna avseende.

Vad därefter vidkommer de väckta frågorna om nedsättning i lärarinnas pensionsålder,

om särskilda bestämmelser rörande olycksfall i tjänsten samt om ändring

av bestämmelserna i reglementets §§ 9 och 10 angående avkortad pension och sjukpension

är statskontoret, med hänsyn till vad flertalet dövstumskolstyrelser ävensom

direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning anfört, av den uppfattning, att nu

gällande bestämmelser i berörda avseenden böra bibehållas, utom vad angår frågan

om avkortad föreståndarpension, vartill statskontoret här nedan återkommer; ochanser

statskontoret icke heller i fråga om tjänstårsberäkningen någon ändring vara behövlig

för beredande av rätt till tjänstår för vikarierande lärare eller tillrådlig i fråga om

dövstumlärare, som förut vant lärare vid folkskola.

För rätt till hel pension såsom föreståndare fordras enligt § 8 i reglementet

förutom 60 levnads- och 30 tjänstår, att 10 av dessa ar tillbragts såsom föreståndare;

därest föreståndare icke kan räkna 10 år såsom sådan men i övrigt är pensions
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

berättigad erhåller lian enligt § 11 endast lärarpension. En dylik bestämmelse

bnnes beträffande rektorstjänsterna vid de allmänna läroverken stadgad i kungl. kungörelsen

angående nyT löne- och pensionsreglering för lärare och lärarinnor vid rikets

allmänna läroverk den 27 augusti 1904 F. c), vari medgives, att tillförordnad rektor,

som _ fullgjort de i fråga om ämneslärare för pensions erhållande stadgade villkoren

och i minst 15 är innehaft rektorsförordnande, skall vara berättigad att i pension uppbära

sin lön såsom rektor oavkortad. Det är emellertid eu väsentlig skillnad mellan

dessa båda stadgandeu; under det att det senare innebär till förmån för tillförordnad

rektor ett undantag från den allmänna regeln, att förordnande på högre tjänst icke

medför högre pension, sa är däremot förenämnda stadgande rörande föreståndare för

dövstumskola att betrakta såsom ett till nackdel för föreståndarna meddelat undanta»;,

i det att innehavandet av ordinarie befattning såsom föreståndare icke i någon måla

länder till fördel i pensionshänseende, såvitt icke 10 är såsom sådan uppnåtts. Vid

sadant förhållande och med hänsyn därjämte till de betydligt förhöjda avgifter till

pensionsanstalten, som åligga en föreståndare, vill det synas statskontoret, som om bestämmelsen.

rörande föreståndares pension borde i någon mån göras mindre sträng;

och anser sig statskontoret böra ansluta sig till vad styrelserna för första, fjärde, femte,

sjätte och sjunde distrikten föreslagit beträffande avkortad föreståndarpension, dock att

ändringen icke bör, såsom sagda förslag synes avse, inskränkas till endast bestämmelsen

i § 11, utan dylik förbättring med respektive eu åttondel och en femtedel av skillnaden

mellan föreståndar- och lärarpension enligt stadgandena i §§ 9 och 10 synes

jämväl höra beredas föreståndare för vart tjänstår såsom sådan. Såsom berörda förslag.

är formulerat, framstår den föreslagna pensionen såsom en förbättrad lärarpension:

utgångspunkten synes dock böra vara föreståndarpensionen, sådan den vid uppnåendet

av de i §§ 8, 9 och 10 angivna tjänstår såsom föreståndare är bestämd; härifrån bör

eVlssl, av<l.rag för vart år, som brister i det för varje fall bestämda antalet sådana

Danstur. Om ändringen av § 11 alltså kommer att medföra eu i förhållande till antalet

forestandarar avkortad föreståndarpension, synes eu hänvisning jämväl till sistnämnda

& vara pa sin plats i § 7.

Beträffande stadgandet, att pensionstagare, som genom laga kraft ägande beslut

dornts förlustig medborgerligt förtroende eller förklarats hava gjort sig till avsättning

förfallen, skall hava förverkat pension, har i förevarande ansökning hemställts om ändring

därhän, att sådan pensionstagare skulle få behålla en tredjedel av pensionen;

men enligt direktionens över folkskollärarnas pensionsinrättning förslag må blott den

del av pensionen behållas, som motsvarar av pensionstagaren själv erlagda avgifter,

flertalet av skolstyrelserna hava emellertid icke haft något att erinra mot att i°detta

tall ma behallas en tredjedel av pensionen, utgörande ungefär vad som av pensionen

motsvarar — utom pensionstagareus egna avgifter — de av vederbörande skolstyrelse

för honom erlagda pensionsbidrag. Vid sådant förhållande och med hänsyn tillika

dartrll, att frågor om dylik pension måste antagas bliva ytterst sällsynta samt att ett

bestämt belopp praktiskt taget är att föredraga framför ett belopp, sinn i varje särskilt

tält kravel- uträkning efter förslikriugstekniska grunder, anser statskontoret anledning

föreligga atfc bifalla ansökningen i denna del.

, Angående det i förevarande ansökning framställda förslaget om sådan ändring i

pensionsreglementet, att pension finge uppbäras kvartalsvis i stället för halvårsvis, tillåter

sig statskontoret åberopa vad statskontoret i utlåtande den 24 februari 1910 anfört

beträffande ett i revisionsberättelsen angående folkskollärarnas änke- och pupill
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

kassas räkenskaper och förvaltning för åren 1906—1908 väckt förslag om dylik förändring

av utbetalningsterminerna för pensioner från nämnda kassa.

Av de skolstyrelser, vilkas förslag till reglering av personalens pensionsförhållanden

blivit i huvudsakliga delar av statskontoret förordade, har framhållits önskvärdheten

därav, att om den föreslagna höjningen av delaktighetsbeloppen kommer till

stånd, i pensionsreglementet måtte intagas ett allmänt stadgande om skyldighet för

lärarpersonalen att från tjänsten avgå under vissa närmare angivna förutsättningar;

och har direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning icke haft något att erinra

mot detta förslag. Ej heller statskontoret vill däremot göra någon erinran, för så vitt

bestämmelser i detta avseende anses lämpligen kunna införas i pensionsreglementet

och sålunda bliva gällande även för personalen i andra och tredje skoldistrikten, vilkas

styrelser icke uttalat sig i frågan om sådana bestämmelser.

Yad slutligen beträffar de ökade kostnader, som måste följa av genomföraudet

av nu förordade ändringar i pensionsreglementet, vill statskontoret erinra om pensionsreglementets

stadgande!! därom, att kostnaderna skola bestridas genom avgifter av dels

vederbörande skoldistrikt dels ock vederbörande tjänstinnehavare samt genom fyllnadsbidrag

av staten; att avgifterna skola, i den mån de ej åtgå till årets utgifter, samlas i

eu fond, som göres räntebärande; samt att alla utgifter skola bestridas i första rummet

av avgifterna samt nämnda fonds avkastning och kapital, så att först sedan fonden till

fullo åtgått staten skall tillskjuta erforderligt årligt fyllaadsbidrag. Därest, såsom

statskontoret anser lämpligt, avgiftsprocenten bibehållas vid sin nuvarande storlek,

komma lärarpersonalen och skoldistrikten att i ungefär lika grad som hittills deltaga

i kostnaderna för pensioneringen. Vid upprättandet av dövstumlärarnas pensionsanstalt

beräknades, att statsverket skulle, när pensioneringen nått sitt jämviktsläge, få vidkännas

ungefär två tredjedelar av kostnaden. Detta förhållande mellan statens kostnad

å ena sidan och vad som genom avgifter bestrides å andra sidan synes böra i huvudsak

bibehållas, och statsverket således, då jämviktsläget inträtt, komma att bära omkring två

tredjedelar av den ökade kostnaden. Under övergångstiden däremot synas kostnaderna

komma att i högre grad drabba statsverket, då personalen kommer att pensioneras efter

delaktighetsbelopp, för vilka avgifter endast under kortare tid influtit. Några retroaktivavgifter

torde nämligen icke lämpligen kunna eller böra införas. Med erinran att

i riksstaten från och med år 1907 upptagits ett förslagsanslag till bidrag till dövstumliirarnas

pensionsanstalt, ursprungligen å 14,000 kronor och sedermera successivt höjt, så

att det i riksstaten för år 1911 är uppfört med 30,000 kronor, däri någon ändring

icke är i statsverkspropositionen till 1911 års Riksdag föreslagen, får statskontoret tilllika

meddela, att någon utgift å dessa anslag icke förekommit; vadan pensioneringen

synes hava kunnat bestridas med influtna avgifter. Eu försäkringsteknisk utredning

angående storleken av de ökade kostnader för statsverket, som de förändrade bestämmelserna

skulle medföra, torde emellertid böra verkställas, innan ärendet förelägges

Riksdagens prövning.

I anledning av statskontorets uttalande om önskvärdheten av en försäkringsteknisk

utredning angående storleken av de ökade kostnader för

statsverket, som den föreslagna förbättringen i dövstumlärarpersonalens

pensioneringsvillkor skulle medföra, uppdrogs åt direktionen över dövstumlärarnas

pensionsanstalt att låta verkställa sådan utredning, varvid kostnadsberäkningar

skulle uppgöras alternativt enligt de av direktionen och av

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

statskontoret framställda, i viss mån avvikande förslagen. Direktionen anmodade

förste aktuarien i försäkringsinspektionen, filosofie licentiaten K.

Englund att verkställa den begärda utredningen, och sedan denne fullgjort

sitt uppdrag, har direktionen, med överlämnande av Englunds yttrande, den

24 november 1911 avgivit eget förnyat utlåtande i ärendet.

Englund har rörande de av honom utförda beräkningarna anfört i

huvudsak följande:

Högsta delaktighetsbeloppet i dövstumlärarnas pensionsaostalt är enligt gällande

reglemente

för föreståndare ....................................................................................... kronor 4,000: —

» lärare................................................................................................... » 2,000: —

> lärarinna ............................................................................................. » 1,600: —

Nu har föreslagits, att detsamma bestämmes till

för föreståndare ....................................................................................... kronor 4,500: —

» lärare................................................................................................... » 3,000: —

» lärarinna............................................................................................. » 2,000: —

I ett utlåtande den 15 december 1904 meddelade doktor H. Tiselius en beräkning

av den kostnad för statsverket, som skulle uppstå vid tillämpning av nu gällande

bestämmelser, och befanns det, att med de högsta delaktighetsbeloppen pensionsutbetalningarna

per år slutligen efter 80 å 90 år skulle komma att växa till

för föreståndare....................................................................................... kronor 10,500: —

» lärare ............................................ » 18,750: —

> lärarinnor.......................................................................................... » 24,000: —

Summa kronor 53,250: —

Härvid var dock ingen hänsyn tagen till avkortade pensioners beviljande, lärarinnors

avgang ur tjänst i följd av giftermål m. m.; dessa faktorer ansågos böra medföra

en minskning av en åttondel i nyss angivna summa, varefter återstod ett årligt

pensionsbelopp av 46,594 kronor.

Avgifterna, 7x/2 procent å de till sammanlagt 210,000 kronor uppgående delaktighetsbeloppen,

utgjorde årligen 15,750 kronor, vadan staten, då pensioneringen nått sitt

jämviktsläge, skulle hava att årligen tillskjuta 30,850 kronor.

Tiselius förutsatte i denna beräkning, i likhet med 1899 års kommitterade för

ordnande av dövstumlärarnas pensionering, att personalen i framtiden komme att utgöras

av 8 föreståndare, 45 lärare och 55 lärarinnor.

Om ovannämnda beräkning avsett de nu föreslagna högsta delaktighetsbeloppen,

så hade resultatet blivit, att pensionsutbetalningarna skulle i jämviktsläget ha uppgått

till

för föreståndare ...................................

................................................. kronor

11,812: —

» lärare...............................................

................................................. »

28,125: —

» lärarinnor ......................................

................................................ »

30,000: —

Summa kronor

69,937: —,

som reducerats med x/8 till 61,195 ki-onor.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Avgiftssumman per år skulle liava beräknats till 7% procent å 281,000 kronor eller

21,075 kronor och det slutliga årliga tillskottet av statsmedel följaktligen till 40,120

kronor. _ _ ''

Den omständigheten, att de förhöjda delaktighetsbeloppen. tänkas införda törst

•ett tiotal år efter det den av Tiselius verkställda beräkningen ägde rum, kan tydligt™

icke påverka resultatet av den nu gjorda beräkningen, emedan en synnerligen lång tid

ju måste förflyta, innan jämvikt inträder, och följaktligen de pensioner, som beviljats

på grundvalen av hittills gällande delaktighetsbelopp, då måste hava upphört att löpa.

Således har det befunnits, att den föreslagna förhöjningen i delaktighetsbeloppen verkar

på det sätt, att efter 70 å SO år kräves ett årligt statsbidrag å 40,120 kronor i stället

för vid pensionsanstaltens inrättande beräknade 30,850 kronor, en ökning alltså av

9,270 kronor.

Såsom nämnts, har jag i denna beräkning förutsatt tillämpning av de högsta

delaktighetsbeloppen; en beräkning under annan förutsättning rörande delaktighetsbeloppen

torde icke hava något intresse, enär delaktigheten i pensionsanstalten hittills

nästan undantagslöst bestämts till högsta medgivna belopp.

I fråga om föreståndares rätt till pension har statskontoret tillstyrkt sådan ändring

i nu gällande föreskrift om minst 10 föreståndarår såsom villkor för erhållande

,av föreståndarpension, att pensionen, i händelse av pensionering innan de 10 aren

gatt till ända, efter viss regel bestämmes till ett högre belopp än efter nuvarande stadgauden.

Ävenså förordas härmed sammanhängande andringar i §§ 9 och 10. Direktionen

har däremot hemställt, att reglementet icke måtte ändras i dessa delar. Alternativ

kostnadsberäkning skulle nu utföras med hänsyn till å ena sidan statskontorets

och å andra sidan direktionens förslag.

Ur tillgängliga statistiska uppgifter har icke något fall kunnat framletas av beskaffenhet

att tillämpningen av statskontorets förslag skulle medfört någon ökning i

statens utgift för pensioneringen. Nu låter det emellertid tänka sig, att befintligheten

av en föreskrift, sådan som den av statskontoret förordade, skulle kunna verka

på det sätt, att befordran till föreståndare framdeles komme att försiggå i annan ordning

än som eljest skulle blivit fallet, och att ett större statsbidrag därigenom bleve

av nöden. Huru den saken skulle komma att utveckla sig, är dock något, som uppenbarligen

undandrager sig ail beräkning. Jag nödgas därför inskränka mig till att uttala

”den förmodan, att det härvidlag säkerligen rör sig endast, om en obetydlighet i

kostnadshänseende. Samtidigt erinras, att föreståndartjänsterna äro synnerligen få till

antalet, nämligen för närvarande blott 7.

Till följd av de manliga dövstumlärarnas delaktighet i folkskollärarnas änke- och

pupillkassa kräver en förhöjning av deras delaktighetsbelopp ökat statsbidrag även till

denna kassa.

Då dessa lärare upptogos i folkskollärarnas änke- och pupillkassa, tillämpades vid

beräkningen av det härför erforderliga statsbidraget JV2 procents räntefot och allmänna

svenska dödlighetstabellen för män av åren 1871—1880, de för elementarlärarnas

änke- och pupillkassa uträknade Em-tal (änkepensionsvärden), som finnas angivna a sid.

517—518 i 1894 års pensionskommittés betänkande, samt de Bm-tal (barnpensionsvärden),

som dåvarande professor Lindstedt meddelat i en utredning av den 6 augusti 1900 angående

folkskollärarnas änke- och pupillkassas ställning. När sedermera de manliga

lärarna vid statsunderstödda folkhögskolor i samband med upptagandet i dövstum
Bihang

till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 65 höft. (Nr 96.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

lärarnas pensionsanstalt gjordes delaktiga i folkskollärarnas änke- och pupillkassa, förelågo

Em-tal och Bm-tal uträknade på grundval av ett senare hopfört statistiskt material

från respektiva kassor, och kommo dessa Em-tal och Bm-tal också till användning vid

utredningen angående folkhögskollärarna. Av denna anledning har jag funnit det

vara i sin ordning att i avseende a de tillskott i pensioner åt dövstumlärares änkor

och barn, som betingas av den ifrågasatta förhöjningen av delaktighetsbeloppen, tilllämpa

sist omnämnda Em- och Bm-tal, vilka återfinnas i två av Tiselius avgivna

utlåtanden av respektive mars 1906 och december 1905. I övrigt är beräkningsgrundeu

densamma som vid utredningen år 1904.

När dövstumlärarnas pensionsförhållanden ordnades, funnos i tjänst 7 föreståndare

och 32 lärare; och beräknade 1899 års kommitterade för dövstumlärarnas pensionering,

att 2 å 3 decennier efter denna tid skulle ha inrättats ytterligare en föreståndartjänst

och 13 lärartjänster. Stödjande sig på dessa antaganden utförde Tiselius

beräkningen så, som om dessa nya tjänster skulle blivit på en gång inrättade 10 år

efter pensioneringens ordnande, vilket borde givit tillnärmelsevis samma resultat, som

om han antagit, att de nya tjänsterna successivt inrättats under den av kommitterade

förutsagda tiden. Av förteckningen över delägare i dövstumlärarnas pensionsanstalt

framgår nu emellertid, att intill nuvarande tid tillkommit endast 2 nya lärartjänster,

vadan det av Tiselius på grund av kommitterades beräkningar gjorda antagandet

tydligtvis icke längre kan läggas till grund för beräkningen. I avseende å de genom

förändringen uppkommande tillskotten i änke- och barnpensionerna har jag fördenskull

räknat så, som om de återstående tjänsterna bleve på en gång inrättade 10 år efter

den tidpunkt (den 1 januari 1913), då jag tänker mig reglementsändringen träda

i kraft.

Den behövliga ökningen i statsbidraget till folkskollärarnas änke- och pupillkassa

har enligt gjord beräkning ett kapitalvärde den 1 januari 1913 av 19,967 kronor, som

motsvaras av en perpetuel! årsränta i mitten av varje år å 687 kronor.

l)en ifrågasatta förhöjningen i delaktighetsbeloppen påkallar alltså eu ökning i

statsbidraget till folkskollärarnas änke- och pupillkassa, räknat från år 1913, av 687

kronor om året.

Direktionen har för egen del anfört:

Såsom av utredningen framgår, skulle en höjning i enlighet med de av direktionen

föreslagna grunderna av dövstumlärarnas pensioner komma att, sedan pensioneringen

efter 70 till 80 års förlopp nått sitt jämviktsläge, erfordra statsbidragets ökning

med 9,270 kronor för år. I vad mån åter eu tillämpning av de utav statskontoret

föreslagna avvikande grunderna för pensioneringen, vilka beröra endast föreståndares

rätt till avkortad pension, skulle medföra en ändring i detta resultat, har

den anlitade sakkunnige ansett sig ej kunna bedöma i vidare mån, än att det härvidlag

säkerligen rör sig endast om en obetydlighet. Då hittills ej förekommit något fall

av tillämpning av § 11 i reglementet för dövstumlärarnas pensionsanstalt och det väl

knappast lär vara möjligt att yttra sig om, i vad mån sådan tillämpning framdeles

kan ifrågakomma, far direktionen på grund härav och med åberopande jämväl av vad

den sakkunnige för övrigt härutinnan anfört hemställa, huruvida ej den verkställda

kostnadsberäkningen må anses tillämplig jämväl för den händelse, att den av statskontoret

ifrågasätta reglementsändringen kommer till stånd. Direktionen anser sig

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 96.

dock böra i detta sammanhang förklara sig vidhålla sin i utlåtande den 12 november

1910 uttalade åsikt, att någon ändring av reglementet i denna del ej bör vidtagas.

Den föreslagna höjningen av dövstumlärarpersonalens egna pensioner torde dock

ej under de närmaste åren påkalla någon ökning av det hittills år för år anvisade

fyllnadsbidraget av statsmedel, så mycket mindre som detta bidrag ännu ej behöft

tagas i anspråk.

Vad åter angår pensionering av dövstumlärares änkor och barn giver utredningen

vid handen, att med den föreslagna höjningen av samma lärarpersonals delaktighet i

folkskollärarnas änke- och pupillkassa skulle följa, att nämnda kassa allt från början

bleve i behov av statsbidragets ökning med 687 kronor.

I likhet med samtliga de myndigheter (med undantag av styrelsen för

andra dövstumskoldistriktet), vilka haft att yttra sig i det nu föreliggande mentsc

ärendet, finner jag en förbättring av dövstumlärarpersonalens pensioneringsförhållanden

befogad och önskvärd. Den förebragta utredningen har

ådagalagt, att förhållandet mellan avlöning och pension för ifrågavarande

lärarpersonal numera är avsevärt ogynnsammare än vad fallet är med

andra lärarkårer, som ifråga om utbildning och tjänstgöring kunna anses

vara ungefärligen likställda med densamma. Då därtill kommer att, enligt

vad utredningen likaledes visat, en icke oväsentlig förbättring kan åstadkommas

med en uppoffring från statsverkets sida, som för det närvarande

inskränker sig till en obetydlighet och även i framtiden komme att hålla

sig inom jämförelsevis måttliga gränser, synes mig allt tala för att man

så långt som möjligt söker tillgodose önskemålen hos ifrågavarande lärarkår,

vars nitiska och plikttrogna utförande av ett lika angeläget som prövande

arbete synes böra berättiga densamma till ungefär lika goda villkor

som dem, vilka i övrigt jämställda kårer åtnjuta.

Att fullständigt tillmötesgå alla de önskemål, som framställts av dövstumlärarsällskapets

centralstyrelse, synes mig emellertid med hänsyn till

de skäl, vilka de i ärendet hörda myndigheterna anfört, icke vara möjligt,

och jag har vid ärendets prövning funnit mig böra i huvudsak stanna vid

de meningar, som uttalats av nämnda myndigheter.

Den huvudgrund, enligt vilken delaktighet i pensionsanstalten hittills

vunnits, nämligen att denna inom vissa minimi- och maximigränser beräknats

efter avlöningen i högsta lönegraden för vidkommande tjänster,

synes mig sålunda alltfort böra bibehållas, detta så mycket hellre som

centralstyrelsen, såsom nämnts i senare ingiven skrift, frånfallit sitt ursprungliga

förslag om förändring i detta avseende till överensstämmelse

med grunderna för civila tjänstinnehavares pensionering.

Den förbättring av dövstumlärarnas pensionsvillkor, som nu kan ifrågakomma,

måste sålunda i främsta rummet bestå i en höjning av gäl
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

lande högsta belopp för delaktighet. Dessa belopp utgöra för närvarande

för föreståndareänst 4,000 kronor, för lärartjänst 2,000 kronor och för

lärarinnetjänst 1,600 kronor, och de högsta pensionsbeloppen uppgå till

respektive 3,000, 1,500 och 1,200 kronor. Nu har av styrelserna för tre

dövstumskoldistrikt, av pensionsanstaltens direktion och av statskontoret

föreslagits en höjning av delaktighetsbeloppen till respektive 4,500, 3,000

och 2,000 kronor, varmed skulle följa en höjning av pensionsbeloppens

högsta gräns till 3,375, 2,250 och 1,500 kronor. Val skulle jag finna en

något större höjning av ifrågavarande belopp, särskilt i fråga om lärare och

lärarinnor, vara önskvärd. Och det synes mig ovedersägligt, att den av

petitionärerna åberopade jämförelsen med lärarpersonalen vid blindinstitutet

å Tomteboda, vars pensionsbelopp uppgå till för rektor 4,400 kronor, för

lärare 2,400 kronor och för första lärarinna 1,925 kronor, talar för en större

höjning än den nyssnämnda av myndigheterna förordade. Försiktigheten

torde dock bjuda att nu åtnöja sig med de förut angivna beloppen, vilka

i allt fall innebära en avsevärd förbättring.

Jag föreslår alltså, att den övre gränsen för delaktighetsbeloppen

måtte höjas, för föreståndareänst från 4,000 kronor till 4,500 kronor, för

lärartjänst från 2,000 kronor till 3,000 kronor och för lärarinnetjänst från

1,600 kronor till 2,000 kronor.

Jag övergår nu till de detaljförändringar i fråga om gällande pensioneringsbestämmelser,

som ifrågasatts av dövstumlärarsällskapet.

För rätt till hel pension fordras enligt reglementet 60 levnadsår och

30 tjänstår, varav för föreståndare minst 10 tjänstår såsom sådan. Avkortad

pension kan beviljas i två fall: dels enligt en fallande skala med

92—66 procent av hel pension vid försvagad hälsa, bristande syn eller

hörsel eller liknande anledning efter uppnådda 55 levnadsår för föreståndare

eller lärare och 50 levnadsår för lärarinna samt, för bådadera,

25 tjänstår, varav för föreståndare minst 8 såsom sådan, dels ock med 45

procent av beloppet av hel pension vid oförmögenhet till tjänstgöring på

grund av obotlig sjukdom efter uppnådda 10 tjänstår, varav för föreståndare

minst 5 tjänstår såsom sådan.

1 fråga om dessa bestämmelser har dövstumlärarsällskapet yrkat:

dels att avkortad pension vid försvagad hälsa eller obotlig sjukdom

skulle utgå enligt samma grunder, som gälla för civila tjänstinnehavare,

d. v. s. i varje fall med minst 75 procent av hel pension,

dels att sådan rätt till pension vid olycksfall i tjänsten, som tillkommer

civila tjänstinnehavare, skulle medgivas,

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

dels att pensionsåldern för lärarinna skulle sänkas till 55 levnadsår

och 25 tjänstår, i likhet med vad som gäller för lärarinnor vid läroverk,

seminarier, folkskolor och blindskolor,

dels ock att pensionsvillkoren för föreståndare skulle i vissa hänseenden

förbättras.

Dessa yrkanden hava — med ett undantag, till vilket jag strax skall

återkomma — avstyrkts av samtliga i ärendet hörda myndigheter.

Mot en förändring av grunderna för avkortad pension bär anförts, att

en höjning på föreslaget sätt av delaktighetsbeloppen komme att medföra

motsvarande ökning i de avkortade pensionernas belopp.

De belopp, vartill avkortad pension skulle uppgå enligt nu gällande

högsta delaktighetsbelopp och enligt de av mig föreslagna, äro

följande:

Lägsta avkortade pension vid

försvagad hälsa

Avkortad pension vid

obotlig sjukdom

Enligt gällande

Enligt föreslagna

Enligt gällande

Enligt föreslagna

delaktighets-

delaktighets-

delaktighets-

delaktighets-

belopp

belopp

belopp

belopp

Föreståndare .....................

1,980: —

2,227:. 50

1,350: —

1,518: 75

Lärare..............................

990: -

1,485: -

675: —

1,012: 50

Lärarinna ........................

792: -

990: —

540: -

675: —

Tydligtvis skulle höjningen, åtminstone vad beträffar lärare, icke bliva

så oväsentlig. Det torde emellertid kunna sägas, att beloppen av de avkortade

pensionerna fortfarande bliva jämförelsevis låga, och i synnerhet

gäller detta om beloppen av avkortad pension vid obotlig sjukdom. Såsom

framgår av det kommittébetänkande, som låg till grund för beslutet

om pensionsanstaltens inrättande, är det belopp av 45 procent utav delaktighetsbeloppet,

enligt vilket sistnämnda pension skall beräknas, fastställt

i likhet med vad som härutinnan gäller för småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt.

Att nämnda procent måste betraktas såsom för

pensionstagarna föga gynnsam framgår genom en jämförelse med bestämmelserna

för civila tjänstinnehavares pensionering; för dessa utgår nämligen

avkortad pension alltid med minst 75 procent av delaktighetsbeloppet.

Jämväl de villkor, som gälla för folkskollärares rätt till avkortad

pension vid obotlig sjukdom, äro väsentligt bättre för pensionstagarna än

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

de, som gälla för dövstumlärare. Särskilt ogynnsam blir ställningen för

en lärare, som tvingas att avgå till följd av obotlig sjukdom, kort innan

lian uppnått den ålder, som skulle berättiga honom till avkortad pension

vid försvagad hälsa. Inträffar exempelvis sådant sjukdomsfall för en lärare,

som fyllt 54 år och innehar 25 tjänstår, skulle han med nu gällande

delaktighetsbelopp få åtnöjas med en pension av 675 kronor, men

innehade han ytterligare blott ett levnadsår, lomme pensionen att uppgå

till 990 kronor. Det synes mig, som skulle det bättre överensstämma

med rättvisan, om den ifrågavarande avkortade pensionens belopp icke

sattes lika för alla fall utan bestämdes i förhållande till levnads- och

tjänstårens antal, som fallet är med avkortad pension vid försvagad hälsa.

Såsom framhållits såväl av petitionärerna som av styrelsen för femte

dövstumskoldistriktet, torde också den fastställda skalan för beräkning av

sistnämnda avkortade pension, nämligen den som utgår vid försvagad

hälsa, kunna anses medföra en alltför stark begränsning av pensionsbeloppen,

även om man vid bedömande av grunderna därför icke kan lämna

ur sikte, att rätt till hel pension inträder vid jämförelsevis tidig ålder.

Även grunderna för avkortad pension vid försvagad hälsa äro desamma,

som tillämpas i fråga om sm åskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt.

Vid sådant förhållande synes det mig icke lämpligt att nu föreslå en

revision av hithörande bestämmelser, oaktat jag av nyss angivna skäl anser,

att en sådan borde komma till stånd i fråga om båda slagen av avkortad

pension. Med en slutgiltig reglering av hithörande förhållanden

torde böra anstå, till dess en likartad förändring kan genomföras av

grunderna för avkortad pension från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt.

För en sådan förändring beträffande sistnämnda anstalt erfordras givetvis

en utredning såväl i fråga om pensionsbeloppens rättvisa avvägande

som vad angår de ekonomiska konsekvenser, förändringen skulle medföra.

Det är ock min avsikt att låta verkställa en dylik utredning, varvid möjligen

också vissa andra ålderdomsunderstödsanstalten vidkommande spörsmål

böra tagas under omprövning.

I likhet med myndigheterna finner jag icke tillräckligt skäl föreligga

för införande av pensionsrätt för dövstumlärarpersonalen vid olycksfall i

tjänsten.

Icke heller anser jag mig böra förorda den ifrågasatta sänkningen av

kvinnlig tjänstinnehavares pensionsålder till 55 levnads- och 25 tjänstår.

Visserligen gäller denna pensionsålder för vissa med lärarinnor vid döv
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj;t.s Nåd. Proposition Nr 06.

stamskolor jämförliga kvinnliga tjänstinnehavare. Men några andra skäl

för en sänkning hava icke anförts än en hänvisning till nämnda förhållande,

och då de senare årens pensionslagstiftning närmast synes utmärkas

av en tendens att bestämma kvinnlig tjänstinnehavares pensionsålder

högre än sagda ålder, torde en sänkning för lärarinnorna vid dövstumskolorna

nu icke kunna anses tillrådlig.

I fråga om föreståndares rätt till pension hade dövstumlärarsällskapet

yrkat, att i sådant fall, då eljest pensionsberättigad föreståndare icke innehar

det bestämda antalet tjänstår såsom sådan och sålunda enligt nu

gällande bestämmelser skulle erhålla allenast lärarpension, ersättning för

hans inbetalade högre pensionsavgifter skulle beredas honom genom en

pa föreslaget sätt beräknad ökning av hans pension såsom lärare.

Direktionen över dövstumlärarnas pensionsinrättning har avstyrkt eu

förändring i sådan riktning av gällande bestämmelser, under erinran att

dessas syfte tydligen vore att förekomma, det lärare vid alltför framskriden

ålder mottoge befordran till föreståndartjänst. Då en förändring av

bestämmelserna på föreslaget sätt skulle göra desamma betydelselösa ur

nu berörda synpunkt, vore det enligt direktionens mening av värde, att

de bibehölles. Direktionen erinrar i detta sammanhang om den likartade

bestämmelse, som gäller i fråga om tillförordnad rektor vid allmänt läroverk,

att nämligen rektorspension tillkommer honom först efter 15 års

tjänstgöring såsom rektor.

Däremot hava de flesta skolstyrelserna och statskontoret funnit en

förändring i angiven riktning äga fog för sig. Skolstyrelserna hava tänkt

sig den föreslagna pensionsökningen såsom en förbättrad lärarpension,

under det statskontoret anser riktigast att betrakta densamma som en avkortad

föreståndarpension. Statskontoret framhåller den skillnad, som förefinnes

mellan rektor vid allmänt läroverk såsom tillförordnad och dövstumskolföreståndare

såsom ordinarie tjänstinnehavare, och den olikhet i

fråga om rätt till pension, som härflyter därur, samt erinrar om de betydligt

förhöjda avgifter till pensionsanstalten, som åligga föreståndare.

I anslutning till denna tankegång skulle för föreståndare, som icke innehar

de för erhållande av föreståndarpension i §§ 8, 9 och 10 av reglementet

bestämda, respektive 10, 8 och 5 tjänståren såsom sådan, pensionen

beräknas så, att för varje tjänstår såsom föreståndare, som brister i

det för vart fall bestämda antalet sådana år, avdrages från det belopp,

vilket skulle utgått vid fullt antal tjänstår, respektive 1/10, 1j8 och 1/3 av

skillnaden mellan sistnämnda belopp och motsvarande lärarpension.

Den undersökning rörande pensioneringskostnaderna enligt nu berörda

båda alternativ, som direktionen fått sig anbefalld, har givit vid

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

handen, att då hittills i intet fall föreståndare pensionerats, som icke

innehaft de för föreståndarpension erforderliga tjänståren, någon grund

för en sannolikhetsberäkning icke finnes. Den sakkunnige har emellertid

uttalat, att det härvidlag endast kunde röra sig om en obetydlighet i

kostnadshänseende. Direktionen anser sig därför kunna hemställa, att den

verkställda kostnadsberäkningen må anses tillämplig jämväl för den händelse,

att den av statskontoret ifrågasatta reglementsändringen komme till stånd.

Vid sådant förhållande synes det mig, som om det icke borde möta

na ar a betänkligheter att medgiva den förmån i avseende på föreståndares

pensioneringsvillkor, som ifrågasatts av lärarpersonalen samt förordats av

flertalet skolstyrelser och statskontoret. Man torde nämligen icke behöva

befara, att den ifrågasatta förändringen skulle hava till följd, att, till föreståndartjänster

befordrades personer, som på grund av framskriden ålder

skulle sakna nödiga betingelser att sköta dessa befattningar; skolstyrelserna,

som ju äga avgörandet i fråga om tjänstetillsättning, torde helt visst

komma att i detta hänseende tillvarataga skolornas bästa. Jag ansluter

mig alltså till den mening, som uttalats av statskontoret, och vill förorda,

att § 11 i pensionsreglementet förändras i nu angiven riktning.

Något förtydligande av det i § 12 av reglementet förekommande uttrycket

°»extra» lärare eller lärarinna, såsom dövstumlärarsällskapet ifrågasatt,

finner jag i likhet med direktionen och statskontoret icke erforderlig.

Av det sammanhang, vari uttrycket förekommer, torde framgå, att därmed

åsyftas tjänstgöring både som vikarie a ordinarie tjänst och å extra ordinarie

tjänst. ,

Dövstumlärarsällskapets hemställan, att ordinarie anställning vid folkskola

under vissa villkor skulle få tillgodoräknas för rätt till pension från

dövstumlärarnas pensionsanstalt, anser jag mig på av direktionen och statskontoret

anförda skäl icke kunna tillstyrka; särskilt synas mig de konsekvenser

betänkliga, som ett beslut i sådan riktning skulle medföra.

I fråga om pensionstagare, som genom laga kraft ägande beslut dömts

förlustig medborgerligt förtroende eller förklarats hava gjort sig till avsättning

förfallen, är i reglementet stadgat, att han skall hava, förverkat pensionen.

Dövstumlärarsällskapet har hemställt, att sådan pensionstagare i

likhet med pensionerad civil tjänstinnehavare må få behålla en tredjedel

av det ursprungliga pensionsbeloppet.

Direktionen har icke ansett sig* hava något annat att erinra häremot,

än att den del av pensionen, som skulle få behållas, borde bestämmas till

vad som kunde anses motsvara de av pensionstagaren själv erlagda pensionsavgifterna.

Flertalet skolstyrelser och statskontoret hava tillstyrkt döv

stumlärarsällskapets hemställan, sistnämnda myndighet under framhållande

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

bland annat därav, att frågor om dylik pension måste antagas bliva ytterst

sällsynta samt att ett bestämt belopp praktiskt taget vore att föredraga framför

ett belopp, som i varje särskilt fall krävde uträkning efter försäkringstekniska

grunder.

Jämförelsen med de för civil tjänstinnehavare gällande bestämmelserna

samt de av statskontoret andragna lämplighetsskälen synas mig tala för

ett bifall till dövstumlärarsällskapets hemställan i denna punkt.

Jämte de önskemål i fråga om lärarpersonalens självpensionering, som

framförts av dövstumlärarsäilskapet och för vilka jag nu redogjort, har

sällskapet ock uttalat sig för en sådan ändring av villkoren för personalens

delaktighet i folkskollärarnas änke- och pupillkassa, att änkepensionen,

som nu utgår med 20 procent av delaktighetsbeloppet, måtte höjas till

25 procent av samma belopp, i varje fall liksom hittills med 50 procents

förhöjning för änka med ett eller flera pensionsberättigade barn.

Flertalet skolstyrelser hava avstyrkt en sådan förändring, under erinran

att de pensionsbelopp, som efter den av styrelserna förordade höjningen

av delaktighetsbeloppen skulle tillkomma dövstumläraränkor, vid jämförelse

med de pensionsbelopp, som tillkomma änkor efter delägare i civilstatens

änke- och pupillkassa, ingalunda kunna anses små. Däremot hava skolstvrelserna

uttalat sig för en sänkning av avgifterna till änke- och pupillkassan,

enär det enligt styrelsernas mening icke vore rättvist, att dövstumlärarna,

vilkas änkepensioner skulle utgå med 20 procent av delaktighetsbeloppen,

erlade proportionsvis lika höga avgifter som folkskollärarna,

för vilka änkepensionerna numera uppgå till 25 procent av delaktighetsbeloppen.

Direktionen över folkskollärarnas änke- och pupillkassa

har beträffande dessa förslag anfört, att ett genomförande av såväl det ena

som det andra av dem skulle rubba de för dövstumlärarpersonalens delaktighet

i kassan gjorda beräkningarna; för en höjning av pensionsbeloppen

skulle förutsättas ökat statsbidrag eller ökade delägaravgifter eller bådadera,

1 detta sammanhang har direktionen ock erinrat, att den år 1907 medgivna

höjningen av folkskoll ärar änkors pensioner från 20 till 25 procent av delaktighetsbeloppen

möjliggjorts genom kassans efter en längre utvecklingsperiod

vunna gynnsamma ställning och sålunda i viss mån utgjort en gärd

av rättvisa mot efterlevande till dem, som bidragit till denna utveckling,

samt att dövstumlärarpersonalen tydligen icke hade någon del häri.

Icke heller statskontoret har ansett de nu berörda förslagen böra vinna

avseende. Såväl direktionen som statskontoret betona, att de belopp, vartill

änkepensionerna efter höjning av delaktighetsbeloppen skulle komma

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 65 käft. (Nr 96.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 96.

att stiga, måste anses tillfredsställande i jämförelse med de pensionsbelopp,

som eljest äro beredda efterlevande till ämbets- och tjänstemän.

Ehuru jag finner dövstumlärarpersonalens strävan att för sina efterlevande

betrygga de bästa möjliga pensionsvillkor synnerligen behjärtansvärd,

synas mig dock de skäl vara övertygande, som anförts av direktionen

och statskontoret mot eu höjning av pensionsbeloppen utan samtidig höjning

av avgifterna, och jag anser mig därför icke kunna i denna punkt

förorda dövstumlärarsällskapets framställning. Lika litet synes mig vissa

skolstyrelsers förslag om sänkning av pensionsavgifterna vara tillrådligt.

Dövstumlärarsällskapet har ansett önskvärt, att pensionerna, vilka nu

utbetalas halvårsvis, finge utbekommas kvartalsvis. De flesta dövstumskolstyrelserna

hava förordat en regiementsförändräng i angiven riktning.

Ungefär samtidigt därmed att berörda förslag framställdes i fråga om

dövstumlärarnas pensionsanstalt, hade likartat förslag väckts i fråga om

folkskollärarnas änke- och pupillkassa. Enär såväl direktionen över dövstumlärarnas

pensionsanstalt som statskontoret haft att yttra sig i anledning

av sistnämnda förslag, hava dessa myndigheter vid avgivande av yttrande

över dövstumlärarsällskapets här ifrågavarande framställning allenast

åberopat sina i det likartade ärendet tidigare avgivna utlåtanden liksom

det beslut, som däri fattats, i det Kungl. Maj:t den 8 april 1910 funnit

det framställda förslaget i avseende på folkskollärarnas änke- och pupillkassa

ej föranleda åtgärd. Nämnda beslut torde framför allt hava föranletts

av de ganska avsevärda merkostnader, eu förändring i antydd riktning

skulle hava medfört. Något skäl av sådan art kan givetvis icke förefinnas

beträffande dövstumslärarnas pensionsanstalt med dess jämförelsevis ringa

antal delägare.

A andra sidan bör det, såsom av direktionen framhållits, anses vara

av en viss betydelse, att härutinnan likartade bestämmelser gälla för samtliga

de under samma förvaltning stående pensionsanstalterna. Härvidlag förefinnes

emellertid numera ett undantag, i det från och med år 1912 pensionerna

från elementarlärarnas nya änke- och pupillkassa, som förvaltas

av samma direktion som dövstumlärarnas pensionsanstalt, utbetalas kvartalsvis.

Det synes mig vid sådant förhållande icke böra möta något hinder

att tillmötesgå dövstumlärarpersonalens framställda begäran, att jämväl pensionerna

från dövstumlärarnas pensionsanstalt måtte utbetalas i samma

ordning.

Beträffande änke- och pupillpensioner åter, vilka ju utgå från folkskollärarnas

änke- och pupillkassa, synes icke lämpligt att till dövstumlärarpersonalens

förmån göra något undantag från de för övriga delägare

gällande föreskrifterna.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. M«j:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Under förevarande ärendes behandling har genom flertalet distriktsstyrelser

yrkande framställts därom, att i pensionsanstaltens reglemente skulle

införas bestämmelser om tjänstinnehavares skyldighet att vid viss ålder avgå

från tjänsten. Till stöd härför har åberopats, att föreskrifter av sådant

innehåll äro meddelade i fråga om civila tjänstinnehavare.

Pensionsanstaltens direktion och statskontoret hava förklarat sig intet

hava att invända mot det framställda förslaget.

Visserligen står det distriktsstyrelserna fritt att vid lärarpersonalens

anställning uppställa de villkor i nu berörda hänseende, som kunna anses

erforderliga, och såsom framgår av i ärendet meddelade upplysningar har

så i de flesta fall skett. Men då det torde vara lämpligt, att samma regler

gälla inom alla distrikt, finner jag icke skäl att avböja det framställda

yrkandet. Den omständigheten, att, såsom statskontoret erinrat, två distriktsstyrelser

icke uttalat sig i ämnet, torde därvidlag vara utan betydelse,

alldenstund införandet i pensionsreglementet av de ifrågasatta

föreskrifterna icke torde kunna sägas medföra någon förminskning i styrelsernas

rätt gent emot lärarpersonalen.

För införande i reglementet av de av mig sist tillstyrkta tre förändringarna

torde emellertid något Riksdagens beslut icke vara erforderligt.

Vad angår de kostnader, den nu förordade förbättringen av dövstumlärarpersonalens

pensionsvillkor skulle komma att medföra, synes

det mig till en början klart, att, såsom av statskontoret framhållits, några

retroaktivavgifter icke lämpligen kunna eller böra införas. Den ökningav

pensioneringskostnaden, som under övergångstiden kan bliva en följd

därav, att vissa delägare i kassan skulle komma att pensioneras efter delaktighetsbelopp,

större än dem för vilka de under de hittills förflutna

åren erlagt pensionsavgifter, skulle sålunda komma att bäras av statsverket.

Då dövstumlärarnas pensionsanstalt upprättades, beräknades, att sedan pensioneringen

efter 80 å 90 år nått sin jämvikt, statsverket skulle bestrida

ungefär två tredjedelar av kostnaderna för pensioneringen. Under övergångstiden,

intill dess jämviktsläget nåtts, skulle först de inflytande avgifterna

användas till bestridande av pensioneringskostnaderna, innan något

tillskott av statsmedel toges i anspråk för detta ändamål. Den nyssnämnda

ökning i kostnaderna för statsverket under övergångstiden, som

kan bliva en följd av den nu föreslagna pensionsförhöj ningen, kommer

sålunda att visa sig däri, att bidrag av statsmedel bliva erforderliga något

tidigare än som skulle bliva fallet, därest ingen höjning av pensionsbeloppen

vidtoges. Enär vid pensionsanstaltens upprättande någon närmare be
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

Sänkning av

folkhögskolJärarnas

pensionsålder.

36 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

rakning icke förelåg angående den tidpunkt vid vilken statsbidrag skulle

bliva erforderligt för pensioneringens bestridande, torde ingenting kunna

närmare angivas i fråga om denna tidpunkts förskjutning genom den föreslagna

pensionshöjningen. I den ekonomiska utredning rörande denna

pensionsförhöjning, som direktionen enligt uppdrag låtit verkställa genom

sakkunnig person, förste aktuarien K. Englund, finnes ingen uppgift beträffande

den nu berörda kostnadsökningen, men enligt vad jag inhämtat,

kan den icke antagas komma att uppgå till något avsevärdare belopp.

Då samma avgiftsprocent, som hittills utgått, skulle bibehållas efter

pensionsförhöjningen, är tydligt, att kostnaderna i övrigt för denna förhöjning

skulle komma att fördela sig mellan kassans delägare, skoldistrikten

och statsverket enligt samma proportion, som från början avsetts. Av nyssnämnda

beräkning framgår, att den föreslagna pensionsförhöjningen skulle

verka på det sätt, att efter 70 å BO år skulle krävas ett årligt statsbidrag

å 40,120 kronor i stället för vid pensionsanstaltens inrättande beräknade

30,850 kronor, och alltså medföra en ökning av 9,270 kronor.

Den ökning av statsverkets kostnader, som skulle bliva eu följd av

den föreslagna höjningen av änkepensionerna, belöper sig enligt samma

sakkunniges beräkning till (187 kronor för år, med vilket belopp, avrundat

till 690 kronor, sålunda det för närvarande till 3,355 kronor uppgående

bidraget till folkskollärarnas änke- och pupillkassa för dövstuinlärarkårens

delaktighet däri bör höjas.

Jag övergår nu till förut omförmälda framställning angående sänkning

av pensionsåldern för lärarpersonalen vid folkhögskolorna. Nämnda lärarpersonal

äger i enlighet med Riksdagens år 1907 lämnade medgivande

från och med år 1908 rätt till delaktighet i dövstumlärarnas pensionsanstalt.

De villkor, på vilka sådan delaktighet beviljats, överensstämma i

det hela med de för dövstumlärarpersonalen stadgade, dock med ett väsentligt

undantag: under det för dövstumlärare för rätt till hel pension

erfordras 60 års ålder, kräves av folkhögskollärare för samma förmån

uppnådda 65 levnadsår; den erforderliga tjänståldern är för båda grupperna

densamma, nämligen 30 tjänstår, varav för föreståndare minst 10

tjänstår såsom sådan. Genom eu till Kungl. Maj:t å svenska folkhögskolans

lärarförenings vägnar genom dess ordförande folkhögskolföreståndaren

J- V. Jonsson den 8 oktober 1912 ingiven framställning har nu ifrågasatts

en ändring i nyssnämnda bestämmelser.

Innan jag redogör för denna framställning och däröver avgivna utlåtanden,

tillåter jag mig emellertid återgiva en från pensionsanstaltens

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 96.

direktion till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse, vari en fråga beröres, som

står i närmaste samband med den nu avhandlade. I nämnda skrivelse,

som är dagtecknad den 23 mars 1912, anför direktionen:

Enligt- § 8 i reglementet för dövstumlärarnas pensionsanstalt den 30 augusti

1905 erfordras för rätt till hel pension att hava uppnått 60 års ålder samt räkna

30 tjänstår. I § 9 av samma reglemente meddelas vidare vissa föreskrifter rörande

avkortad pension, innebärande att under vissa förutsättningar sådan pension kan erhållas

efter uppnådda 55 levnads- och 25 tjänstår samt att pensionens belopp är ställt i

beroende av levnadsåldern och skall beräknas efter en i paragrafen införd skala.

I kungörelsen angående delaktighet i dövstumlärarnas pensionsanstalt och folkskollärarnas

änke- och pupillkassa för lärarpersonalen vid folkhögskolorna den 28

juni 1907 finnes i fråga om pensionsåldern särskilt stadgat allenast, att för rätt för

''föreståndare och lärare till hel pension vid avgång från tjänst fordras uppnådda 65

levnadsår. I övrigt förekommer i berörda hänseende endast det allmänna stadgandet,

att föreskrifterna "i reglementet för dövstumlärarnas pensionsanstalt skola i tillämpliga

delar iakttagas.

För att en föreståndare eller lärare vid folkhögskoia skall kunna erhålla hel

pension, erfordras således uppnådda 65 levnads- och 30 tjänstår. I detta hänseende

giva meddelade föreskrifter ej anledning till tvekan. I fråga åter om sådan tjänstinnehavares

rätt till avkortad pension enligt ovannämnda § 9 i pensionsreglementet

kan det synas tvivelaktigt, huruvida sådan rätt verkligen bör liksom för en dövstumlärare

inträda redan vid fyllda 55 levnadsår. Tvärtom borde väl den för hel pension

för folkhögskollärare stadgade högre levnadsåldern ock konsekvent medföra eu fordran

på därefter lämpad högre levnadsålder för avkortad pension. Det synes därför kunna

med visst fog ifrågasättas, huruvida stadgande^ i § 9 av reglementet för dövstumlärarnas

pensionsanstalt kunna i fråga om pensionering av folkhögskollärare anses såsom

utan vidare »tillämpliga delar» av pensionsreglementet, A andra sidan finnes intet

stadgat därom, att en sådan tillämplighet är utesluten.

Rörande sättet för tillkomsten av ovannämnda stadgande om folkhögskollärares

pensionsålder får direktionen erinra, att under utredningen av frågan om folkhögskollärares

pensionering alltjämt förutsattes, att pensionsåldern skulle sättas lika med

dövstumlärares, till dess ärendet förekom till behandling inför statsutskottet vid 1907

års Riksdag. Utskottet ansåg lämpligt, att för rätt till pension fastställdes en levnadsålder

av 65 år, men att i övrigt gällande bestämmelser i § 8 av pensionsreglementet

borde bibehållas. Genom eu sådan förhöjning skulle åvägabringas överensstämmelse

med den för ämnes- och övningslärare vid statens läroverk stadgade levnadsålder för

rätt till hel pension. I detta sammanhang framhöll utskottet tillika, att den omständigheten,

att folkhögskollärare kunna erhålla avkortad pension, ock borde beaktas.

Statsutskottets ifrågavarande förslag godkändes sedermera av Riksdagen och Kungl. Maj:t.

En omedelbar tillämpning av den i § 9 intagna skalan å beloppet av avkortad

pension skulle innebära, att en folkhögskollärare, som först vid uppnådda 65 levnadsår

kan erhålla hel pension, dels kunde redan vid 59 levnadsår erhålla avkortad pension

med samma procenttal av hel pension som det, varmed den avkortade pensionen skulle

utgått, om läraren varit 64 år gammal, dels och komme att, oaktat eu för hel pension

stadgad levnadsålder av 65 år, efter 55 levnadsår erhålla avkortad pension enligt

samma beräkningsgrund som den, vilken gäller för eu redan vid 60 levnadsår till hel

pension berättigad dövstumlärare.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kung!. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 96.

Hos direktionen hava i åtskilliga fall under åberopande av § 9 i pensionsreglementet

sökts pension för vid folkhögskola anställd lärarpersonal, i vilka fall

direktionen nödgats i brist på annan föreskrift anse stadgandena i ovannämnda § 9

oförändrade äga tillämplighet på folkbögskollärare.

Direktionen, som härigenom fått särskild anledning att väcka fråga om det enligt

direktionens förmenande påtagliga behovet av gällande föreskrifters komplettering i

ovannämnda hänseende, får alltså hemställa, det Kungl. Maj:t täcktes vidtaga de

åtgärder, som i sådant syfte må finnas erforderliga.

Jag återkommer nu till den nyssnämnda framställningen från svenska

folkhögskolans lärarförenings styrelse, vilken framställning är av följande

innehåll:

Genom beslut av 1907 års Riksdag, föranlett av Kungl. Maj:ts proposition i

ärendet, medgavs enligt särskilda villkor delaktighet för de statsunderstödda folkhögskolornas

lärarpersonal i dövstumlärarnas pensionsanstalt samt i folkskollärarnas änkeoch

pupillkassa. I enlighet med bestämmelserna i den på grund av detta beslut utfärdade

kungörelsen av den 28 juni 1907 (jämte reglementet för dövstumlärarnas pensionsanstalt

av den 30 augusti 1905) äro sålunda folkhögskolornas lärare för att åtnjuta

pensionsrätt skyldiga att årligen erlägga avgifter i samma proportion som dövstumlärarna,

d. v. s. avgifter, som äro beräknade med hänsyn till full pension efter uppnådda

60 levnads- och 30 tjänstår. Men i olikhet med dövstumlärarna hava de icke

fått sig tillförsäkrad den valuta för sina erlagda avgifter, som avsetts såväl vid den

förberedande utredningen av folkhögskollärarnas pensionsfråga som av Kungl. Maj:ts

till Riksdagen avgivna proposition, i det att Riksdagen utan att sänka pensionsavgifterna

höjde pensionsåldern med ej mindre än 5 år.

Redan den omständigheten, att folkhögskolans lärare få erlägga pensionsavgifter

enligt en för dem synnerligen ofördelaktig, i det ursprungliga förslaget icke avsedd

beräkningsgrund, torde vara skäl nog för en ändring. Men härtill komma även olägenheter

av annan art.

När Riksdagen beslöt höja pensionsåldern till 65 år, anfördes som motiv härför,

att i den samma år antagna lagen rörande civila tjänstinnehavares pensionering stadgades

denna ålder för lärare vid statens läroverk i fråga om rätt till hel pension.

Denna jämförelse synes oss ur flera synpunkter vara missvisande. Då en folkhögskolas

bestånd i långt högre grad än andra läroanstalters vilar på den personliga kraft, den

andliga spänstighet och livaktighet, läraren kan inlägga i sitt arbete, är det för hennes

fortvara och utveckling av synnerlig vikt, att hon ej tvingas att behålla kvar

lärare, som redan förbrukat sin bästa arbetskraft, blott för att dessa skola sättas i

stånd att en gång erhålla pension. För en folkhögskola med vanligen ej mer än

två huvudlärare är det av en helt annan betydelse, om endera eller båda av dessa

hava nedsatt tjänstduglighet, än om vid ett statens läroverk en eller ett par av tjogtals

lärare äro i en sådan kondition. Vid dessa läroverk har ju dessutom staten —

genom själva sättet för förordnandet av rektor — tillförsäkrat sig, att läroanstaltens

ledning alltid kan läggas i kraftiga händer, eu anordning som med nu gällande pensionsbestämmelser

icke står folkhögskolan till buds. Medan en läroverksrektor efter

upphört rektorsförordnande kan återgå till en lektors- eller adjunktstjänst, skulle för

en folkhögskolföreståndare, i händelse han på grund av nedsatt arbetsduglighet ville

återgå till en andrelärarbefattning — förutsatt att en sådan stode honom till buds —

detta medföra minskning med omkring 1/;, i hans pension.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kung}. Majds Säd. Proposition Xr 96.

Vid Riksdagens behandling av detta ärende framhölls även som motiv för den

högre pensionsåldern, att folkhögskollärare i allmänhet ej hava längre tjänstgöringstid

än 20 veckor för år. Denna missuppfattning, föranledd därav att pensionsförslaget

angav nämnda tjänstgöringstid som minimum, påverkade utan tvivel i hög grad Riksdagens

beslut. Verkliga förhållandet är, att det stora flertalet folkhögskolor utom

vinterkursen på omkring 22 veckor hava en sommarkurs på omkring 13 veckor, vadan

således de allra flesta föreståndares och ett betydande antal andrelärares tjänstgöringstid

utgör omkring 35 veckor årligen. Och vid det mindretal skolor, där ej sommarkurs

av antytt slag förekommer, är föreståndaren i regel upptagen med andra kortare

utbildningskurser av olika slag, liksom det torde kunna påstås, att en folkhögskolföreståndare

i allmänhet är året om upptagen med verksamhet för sin skola av ett

eller annat slag.

Hittills har delaktigheten i pensionsanstalt för folkhögskollärare varit frivillig.

Den omständigheten, att nära fjärdedelen av skolföreståndare och ett vida större antal

av andrelärare ej begagnat sig av möjligheten till pension, torde i sin mån vara ett

bevis på, att de nu gällande bestämmelserna ej kunna anses tillfredsställande. Men

genom senaste Riksdags beslut har såsom villkor för statsunderstöd åt folkhögskola

bland annat stadgats, att föreståndaren och ytterligare en lärare vid varje skola måste

vara berättigade till pension. Då alltså nu pensioneringen av folkhögskollärare blivit

obligatorisk, torde en rättelse av förut påpekade missförhållande vara så mycket mer

av behovet påkallad.

Då alltså de avgifter till pensionskassan, som av folkhögskolorna och deras lärarpersonal

skola erläggas, äro beräknade för pensionering vid en levnadsålder av 60 år

och då det för folkhögskolorna är av stor vikt att äga en lärarkår av bästa möjliga

tjänstduglighet, drista vi hemställa, det Kungl. Maj:t täcktes genom proposition

till Riksdagen föreslå den ändring i bestämmelserna för folkhögskollärares delaktighet

i dövstumlärarnas pensionsanstalt, att rätt till hel pension inträder vid uppnådda 60

levnads- och 30 tjänstår.

Över denna framställning har efter remiss direktionen över dövstumlärarnas

pensionsanstalt den 22 oktober 1912 avgivit utlåtande och däri

anfört:

Rörande de olägenheter för folkhögskolornas verksamhet, vilka enligt den remitterade

skrivelsen skulle härleda sig därav, att lärarpersonalens pensionsålder satts

så högt som till 65 levnadsår, är direktionen ej i tillfälle att yttra sig; och på bedömandet

av denna fråga lär det huvudsakligen bero, huruvida den yrkade sänkningen

av pensionsåldern bör komma till stånd.

Emellertid anser direktionen sig böra framhålla, att då frågan om delaktighet i

dövstumlärarnas pensionsanstalt för folkhögskolornas lärarpersonal på sin tid var under

behandling, det varken från direktionens sida eller från annat håll ifrågasattes högre

pensionsålder än den för dövstumlärare stadgade eller 60 levnadsår, förr än ärendet

blev föremål för handläggning inom Riksdagens statsutskott. De verkställda beräkningarna

rörande kostnaderna för pensioneringen äro jämväl grundade på det antagandet,

att pensionsåldern skulle sålunda bestämmas; och i dessa beräkningar gjordes

ej någon jämkning med hänsyn till den sålunda av statsutskottet föreslagna och sedermera

i enlighet härmed av Riksdagen beslutade högre pensionsåldern. Eu eventuell

sänkning av pensionsåldern till 60 levnadsår skulle alltså ej medföra behov av ökniug

av det beräknade och beviljade statsbidraget till pensioneringen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition JS''r 90.

Skulle en sädaii sänkning av pensionsåldern anses böra komma till stånd, torde

i sådan förmån böra inbegripas jämväl lärarpersonalen vid statsunderstödda lantmannaskolor,

vilken enligt kungörelsen den 11 juni 1909 erhållit delaktighet i pensionsanstalten

på samma villkor som folkhögskollärare. Denna lärarpersonal torde

nämligen i alla avseenden böra jämställas med folkhögskolornas, då ju med ett stort

antal folkhögskolor äro förenade lantmannaskolavdelningar. De kostnadsberäkningar,

som föregingo denna delägargrupps upptagande i pensionsanstalten, äro visserligen

grundade på pensionsålderns bestämmande till 65 levnadsår. Men å andra sidan torde,

då delägargruppen räknar endast 4 medlemmar och således är mycket fåtalig, eu

sänkning av dess pensionsålder medföra endast eu obetydlig ökning av statens utgift

för pensioneringen, vilken ökning för övrigt i viss mån uppväges av det förhållande,

att pensionering av folkhögskollärare hittills försiggått på för dem ogynnsammare

villkor än beräknat varit. Berörda stegring av statens utgift torde därför kunna,

praktiskt sett, anses vara utan betydelse.

Vidare har i ärendet yttrande infordrats från inspektören över folkhögskolorna,

vilken i utlåtande den 11 december 1912 uttalat sig sålunda:

De av styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening anförda skälen för en

sänkning av lärarpersonalens pensionsålder synas mig värda allt beaktande. Det kan

icke bestridas, att det i många fall kan vara en olägenhet för folkhögskolorna att av

hänsyn till pensionsåldern nödgas bibehålla sådana lärare, som förbrukat sin bästa

arbetsförmåga, och att särskilt föreståndarbefattningen vid sådana skolor ställer stora

anspråk på innehavarens kroppsliga och andliga kraft. Av de åtta skolföreståndare,

som hittills beviljats pension, hava tre nödgats avgå före uppnådda 60 levnadsår med

avkortad pension, och av de återstående fem skulle åtminstone två hava gjort detsamma,

därest omständigheterna tillåtit det. Inom andrelärarkåren har hittills ingen uppnått

pensionsåldern. Omsättningen inom denna grupp av folkhögskolans lärarpersonal kar

varit mycket stark, mestadels beroende på de små lönerna. Andrelärarna hava vanligen

efter några års anställning vid folkhögskola övergått till andra undervisningsanstalter;

endast för ett mindre antal hava föreståndarbefattningar kunnat stå till buds. Även om

det kan väntas, att den nu beviljade förhöjningen i statsanslaget till folkhögskolorna

kommer att medföra en förbättring i dessa lärares ekonomiska ställning, torde dock

på många håll löneförhöjningen knappt kunna göras tillräcklig för att bibehålla andreläraren

vid tjänsten till uppnådd pensionsålder. Men sedan numera delaktighet i pensionsanstalten

blivit obligatorisk även för andreläraren, kan man emotse, det ej så få

avgifter komma att inbetalas till pensionskassan, för vilka den erläggande parten på

grund av för tidig avgång från tjänsten ej erhåller någon valuta. Detta förhållande

synes mig även böra tagas i betraktande vid bedömande av föreliggande fråga.

Såsom jämväl framgår av det utlåtande, direktionen över dövstumlärarnas pensionsanstalt

avgivit, äro de för folkkögskollärarpersonalens pensionering verkställda

beräkningarna grundade på den förutsättningen, att pensionsåldern skulle inträda vid

uppnådda 60 levnadsår. När Riksdagen höjde pensionsåldern till 65 år utan någon

ändring i bestämmelserna för övrigt, betydde detta en faktisk ökning i de beräknade

pensionsavgifterna, men därjämte inträffade det oegentliga förhållande mellan

åldern för rätt till avkortad pension och full pensionsålder, som direktionen påpekat

i sin skrivelse den 23 mars 1912. Om nu denna oegentlighet, såsom direktionen

synes finna önskvärt, borde föranleda någon ändring i gällande pensionsreglemente,

tyckes mig rättvisan kräva, att ettdera pensionsavgifterna för lärarpersonalen sänkas,

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 06.

därest nuvarande pensionsåldern av 65 levnadsår bibehålies och åldern för rätt till

avkortad pension Ilöjes, eller ock att pensionsåldern sänkes till 60 levnadsår med bibehållande

av de avgifter och den rätt till avkortad pension, som i Kungl. Maj:ts

proposition till 1907 års Riksdag föreslogos.

Som den sistnämnda utvägen enligt min övertygelse är den för folkhögskolan

tjänligaste, tvekar jag icke att tillstyrka bifall till föreliggande ansökan.

Slutligen har statskontoret i infordrat, den 19 december 1912 avgivet

utlåtande anfört:

Enligt statskontorets mening synes det föreligga skäl för en framställning

till Riksdagen om sådan ändring i de i kungörelsen den 28 juni 1907 intagna bestämmelserna

angående delaktighet i dövstumlärarnas pensionsanstalt och folkskollärarnas

änke- och pupillkassa för lärarpersonalen vid folkhögskolorna, att det särskilda

villkoret för föreståndare och lärare om uppnådda 65 levnadsår för erhållande av hel

pension upphäves. Härigenom skulle för såväl folkhögskollärare som lärare vid fristående,

statsunderstödda lantmannaskolor för rätt till hel pension vid avgång från

tjänsten fordras att hava uppnått 60 års ålder samt räkna 30 tjänstår, varav för föreståndare

minst 10 tjänstår såsom sådan.

Av de nu återgivna framställningarna och de över dem inkomna utlåtandena

synes mig framgå, att en ändring är påkallad i gällande bestämmelser

rörande folkhögskollärarnas pensionsålder.

De konsekvenser, som bliva en följd av gällande författningars tilllämpning

och som av direktionen i dess förstberörda framställning närmare

påvisats, torde kunna betraktas såsom mindre lämpliga och hava

väl näppeligen varit avsedda. Icke heller torde det kunna anses rättvist,

att folkhögskollärarna skola erlägga pensionsavgifter till samma belopp

som dövsturnlärarna men först fem år senare än de sistnämnda erhålla

hel pension. Då någon väsentligare skillnad i ålder vid inträdet i pensionsanstalten

icke torde förefinnas mellan nämnda båda lärargrupper ■—

vid en verkställd undersökning har till och med nämnda ålder visat sig

vara i genomsnitt lägre för folkhögskollärare — blir följden av gällande

bestämmelser den, att folkhögskollärarna i allmänhet få göra större ekonomiska

uppoffringar än dövsturnlärarna för vinnande vid eu senare tidpunkt

av samma förmån i pensionshänseende.

Såsom i de inkomna utlåtandena framhålles, kunna de nu berörda

onöj aktigheterna i gällande bestämmelser avlägsnas, antingen därigenom

att pensionsavgifterna för folkhögskollärarna något sänkas och levnadsåldern

för erhållande av avkortad pension höjes, eller och därigenom att

levnadsåldern för erhållande av hel pension för samma lärare sänkes från

65 till 60 år eller till samma ålder, som gäller i fråga om dövstumlärare.

Den senare utvägen synes mig avgjort vara att föredraga.

Bihang till Riksdagens protokoll IBIS. 1 samt. 65 höft. (Nr 96.)

])eparte
mentschefen.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

De skäl, som föranlett Riksdagen att bestämma en högre pensionsålder

för folkhögskollärarna än för dövstumlärarna, torde hava varit dels

önskan att i förevarande avseende vinna likformighet mellan folkhögskoloma,

och de allmänna läroverken, dels möjligen också hänsyn till den

jämförelsevis korta årliga minimitjänstgöring, som ställts som villkor för

folkhögskollärarnas delaktighet i pensionsanstalten.

Vad förstnämnda skäl angår vill jag helt instämma i de synpunkter,

som gjorts gällande av svenska folkhögskolans lärarförenings styrelse och

inspektören över folkhögskolorna. Det ligger i sakens natur, att framgången

i arbetet vid en folkhögskola i mycket hög grad är beroende därav, att

dess lärarpersonal äger full andlig styrka och livaktighet, liksom att folkhögskolan

och det allmänna läroverket i detta hänseende icke kunna jämställas,

enär lärarna vid en folkhögskola i regel äro vida färre än lärarna

vid ett allmänt läroverk samt var och en av de förra sålunda har att ansvara

för en långt större andel av skolans samlade arbete än var och en

av de senare. 1 så hög grad som en folkhögskola för en framgångsrik

verksamhet är beroende av allmänhetens fulla förtroende till samtliga vid

densamma verkande krafter måste det betraktas som en allvarsam olägenhet,

om densamma av hänsyn till pensionsförhållanden nödgas att kvarhålla

eu föreståndare eller lärare, som icke längre fyller måttet i nu berörda

hänseende. Den hittills vunna erfarenheten i fråga om den lämpliga pensionsåldern

för folkhögskolans lärare, vilken av inspektören i hans utlåtande

åberopats, synes avgjort tala för behövligheten av en sänkning i enlighet

med den gjorda framställningen.

Vad därefter vidkommer frågan om folkhögskollärarnas årliga tjänstgöringstid

är att märka, att denna sällan eller aldrig inskränker sig till

den fastställda minimitiden, utan vanligen har en omfattning, som icke

mycket understiger den för de allmänna läroverkens lärare fastställda.

Beaktas därjämte, att folkhögskollärarens tid och krafter under lärotiden

i väsentligt högre grad än läroverkslärarens tagas i anspråk för elevernas

räkning, enär folkhögskolan har karaktären ej blott av en läroanstalt utan

därjämte ock av ett ungdomshem, där det personliga umgänget mellan

lärare och lärjungar har en särdeles stor betydelse vid sidan av lektionsarbetet,

så torde från tjänstgöringstidens omfattning näppeligen något tungt

vägande skäl kunna hämtas mot den föreslagna sänkningen av pensionsåldern.

Då härtill kommer, att alla beräkningar rörande folkhögskollärarnas

pensionering gjorts med hänsyn till en pensionsålder av 60 år och ett

fastställande av denna ålder alltså icke skulle medföra någon ökning av de

beräknade kostnaderna för statsverket i och för pensioneringen, anser jag

mig kunna livligt förorda en sänkning av folkhögskollärarnas pensionsålder i

enlighet med det föreliggande, av samtliga myndigheter tillstyrkta förslaget.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Eu sänkning av folkhögskollärarnas pensionsålder medför emellertid,

såsom av såväl direktionen över pensionsanstalten som statskontoret framhållits,

som eu given konsekvens sänkning också av pensionsåldern för de

fristående statsunderstödda lantmannnaskolornas lärare. Nämnda fåtaliga

lärargrupp äger nämligen enligt Riksdagens medgivande från och med år

1910 pensionsrätt i dövstumlärarnas

bestämmelser och sätt som dem. vilka äro stadgade beträffande dylik

delaktighet för lärarna vid statsunderstödda folkhögskolor och därmed

förenade lantmannaskolor. Liksom sålunda i fråga om pensionsvillkoren

för lärarna vid fristående statsunderstödda lantmannaskolor samma oegentligheter

äro rådande som i fråga om folkhögskollärarnas pensionsvillkor,

torde ock rörande förstnämnda lärare samma sakliga skäl för en sänkning

av pensionsåldern äga tillämpning som i det föregående anförts. Någon

avsevärd utgiftsökning'' för statsverket är, såsom direktionen erinrat, icke

härav att förvänta. Det torde i detta sammanhang höra uttryckligen

framhållas, något som för övrigt framgår av vad jag nyss anfört, att nu

omförmälda lärare vid lantmannaskolor erlägga pensionsavgifter enligt alldeles

samma grunder som lärarna vid folkhögskolor.

Jag har i denna del av ärendet rådgjort med statsrådet och chefen för

jordbruksdepartementet, som förklarat sig i allo biträda de synpunkter, jag

härutinnan gjort gällande.

Slutligen anhåller jag att i samband härmed få beröra frågan om

utfärdande av nytt reglemente för dövstumlärarnas pensionsanstalt.

I det föregående bär jag haft anledning erinra därom, att jämte dövstumskolornas

lärare också folkhögskolornas och de fristående statsunderstödda

lantmannaskolornas lärare beviljats rätt till inträde i berörda pensionsanstalt.

Sådan rätt har dessutom enligt Riksdagens beslut medgivits

lärarna vid vissa andra läroanstalter. De lärargrupper, som sålunda tillhöra

dövstumlärarnas pensionsanstalt, äro för närvarande följande:

manliga eller kvinnliga föreståndare och lärare vid dövstum skolorna,

föreståndarinna och lärarinnor vid skolhemmet i Vänersborg för blinda

dövstumma,

manliga föreståndare och lärare vid de av staten understödda folkhögskolorna

och därmed förenade lantmannaskolor,

manlisa föreståndare och lärare vid fristående statsunderstödda låntmannaskolor,

manliga eller kvinnliga föreståndare och lärare vid de med statsmedel

understödda sinnesslöanstalterna,

föreståndarinnor samt manliga eller kvinnliga lärare vid de med statsmedel

understödda undervisningsanstalterna för vanföra.

Sänkning ar

pensionsåldern

för

lärarna vid

fristående

statsunderstödda

lantmannaskolor.

Nytt reglemente

för do vstumläramas

pensionsanstalt.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 06.

Då nu gällande reglemente utfärdades för pensionsanstalten, omfattade

densamma allenast dövstumlärarna. Vid de nyssnämnda senare

tillkomna lärargruppernas upptagande i anstalten har emellertid någon

ändring i reglementet icke vidtagits, utan genom särskild kungörelse

har för varje sådan grupp medgivits dess delaktighet i anstalten »under

iakttagande i tillämpliga delar» av föreskrifterna i pensionsanstaltens

reglemente och med fastställande av de särskilda villkor och bestämmelser,

som i varje fall ansetts erforderliga. Vad som stadgas i reglementet,

exempelvis angående delaktighetsbeloppens storlek för dövstumlärare, gäller

sålunda för andra lärargrupper, vilka icke äro nämnda i reglementet. Vidtages

nu en ändring i reglementet, vilken vore avsedd att gälla allenast

dövstumlärarna, komme densamma därför likväl att gälla även andra lärargrupper,

därest icke uttryckligt förbehåll intoges därom, att med avseende

på andra anstalten tillhörande lärare än dövstumslärarna reglementets ursprungliga

bestämmelser fortfarande skulle äga tillämplighet. Det är lätt

att inse, att på sådant sätt bestämmelserna skulle bliva i högsta grad

invecklade och svårhanterliga och för den med deras tillkomst obekante

nästan obegripliga.

Av dessa skäl har jag funnit det oundgängligt, att därest, på sätt

jag nyss förordat, förändringar i dövstumlärarnas pensioneringsvillkor

genomföras, samtidigt därmed även en omarbetning av reglementet kommer

till stånd. En sådan omarbetning borde avse att införa alla de för

de olika delägargrupperna gällande bestämmelserna i reglementet, och det

på sådant sätt att den avhängighet mellan föreskrifterna för de olika delägargrupperna,

som nu är rådande, försvunne. Ett förslag till nytt reglemente,

byggt på nu angivna grunder, har också utarbetats inom ecklesiastikdepartementet

med biträde av tillkallad sakkunnig person, verkställande

direktören i folkskollärarnas pensionsinrättning C. Widström. Nämnda förslag

är för närvarande föremål för ytterligare granskning och bearbetning.

Emellertid torde för genomförande av en sådan omarbetning av reglementet,

som nu angivits, Riksdagens medgivande böra utverkas. Då

Riksdagen år 1905 fattade beslut om pensionsanstaltens inrättande, godkände

nämligen Riksdagen enligt Kungl. Maj:ts förslag såsom grunder för

anstaltens inrättande till deras ordalydelse flera av de bestämmelser i reglementet,

vilka skulle komma att beröras av den föreslagna omarbetningen

därav.

På grund av vad jag nu anfört tillåter jag mig förorda, att framställning

måtte göras till Riksdagen att medgiva, att i samband med utfärdandet

av nytt reglemente för dövstumlärarnas pensionsanstalt, i vilket upptagas

de beträffande vissa pensionsanstaltens delägare genom särskilda kun
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl- Majds Nåd. Proposition Nr 96.

görelser meddelade föreskrifterna, de förändringar måtte få vidtagas i

avfattningen av de utav Riksdagen godkända grunderna, för pensionsanstaltens

inrättande och för nämnda delägares rätt till inträde däri, som

för sådant ändamål må vara erforderliga.

På samma gårig nytt reglemente utfärdas för pensionsanstalten torde

dess benämning, som numera icke nöjaktigt angiver anstaltens omfattning,

böra undergå någon jämkning.

Därest de nu gällande bestämmelserna rörande olika lärargruppers

delaktighet i dövstumlärarnas pensionsanstalt, på sätt jag. nu angivit,

bliva införda i anstaltens reglemente, böra givetvis de föreskrifter, som äro

givna i särskilda kungörelser angående samma lärargruppers rätt till delaktighet

i folkskollärarnas änke- och pupillkassa, sammanföras med bestämmelserna

angående dövstumlärarpersonalens delaktighet i samma anstalt

uti en enda författning. Förslag till sådan författning har ock med

biträde av den förutnämnde sakkunnige utarbetats inom departementet,

och torde jag, därest Riksdagens bifall vinnes för de av mig förordade

framställningarna, i sinom tid få tillfälle att för Ivungl. Maj:t, framlägga

berörda, förslag till prövning och stadfästelse.

På grund av vad jag nu anfört får jag alltså hemställa, att Eders

Kungl. Maj:t täcktes föreslå, Riksdagen att

dels besluta,

att det högsta belopp, för vilket dövstumskoldistrikt,

på i övrigt stadgade villkor må kunna vinna delaktighet

i dövstumlärarnas pensionsanstalt för vid distriktets

skolor inrättad ordinarie tjänst, som i § 1 av det för

anstalten gällande reglementet avses, skall, utgöra, för

föreståndartjänst 4,500 kronor, för lärartjänst 3,000

kronor och för lärarinnetjänst 2,000 kronor, samt

att för föreståndare, som icke innehar de för erhållande

av föreståndarpension i §§ 8, 9 och 10 av berörda

reglemente bestämda, respektive 10, 8 och 5 tjänståren

såsom föreståndare, pensionen skall beräknas så, att för

varje tjänstår såsom föreståndare, som brister i det för

vart fall bestämda antalet, sådana år, avdrages från det

belopp, vilket skulle utgått vid fullt antal tjänstår,

respektive Vio> Vs och Vs av skillnaden mellan nämnda

belopp och motsvarande lärarpension;

dels föreskriva, att för rätt till hel pension vid avgång

från tjänst skall för föreståndare och lärare vid de

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kanyl. Majds Nåd. Proposition Nr 96.

av staten understödda folkhögskolorna och därmed förenade

lantmannaskolorna samt vid de fristående, statsunderstödda

lantmannaskolorna fordras att hava uppnått

60 års ålder samt räkna 30 tjänstår, varav för föreståndare

minst 10 tjänstår såsom sådan;

dels medgiva, att i samband med utfärdandet av

nytt reglemente för dövstumlärarnas pensionsanstalt, i

vilket upptagas de föreskrifter, som genom särskilda

kungl. kungörelser meddelats beträffande vissa pensionsanstaltens

delägare, måtte få vidtagas sådana förändringar

i avfattningen av de utav Riksdagen godkända grunderna

för anstaltens inrättande och för nämnda delägares rätt

till inträde däri, vilka för sådant ändamål må vara erforderliga;
dels

ock för beredande åt lärarpersonalen vid dövstumskolorna

av förhöjda delaktighetsbelopp i folkskollärarnas

änke- och pupillkassa öka det såsom bidrag till

nämnda kassa å riksstatens tionde huvudtitel å ordinarie

stat uppförda anslaget från dess nuvarande belopp,

73,035 kronor, med 690 kronor till 73,725 kronor.

\ ad föredragande departementschefen sålunda hemställt

behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av

statsrådets övriga ledamöter, gilla; och skulle proposition

av det innehåll, bilaga vid detta protokoll utvisar,

avlåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Holmström.

Stockholm, Ivar Heeggströms Boktryckeri A. B., 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1913:29 Bankoutskottets utlåtande Nr 29 s. 1 i texten