Sök i Ratio Lex

Angående rätt för vissa tjänstemän att för avlöningsförhöjning tillgodoräkna sig tid, varunder tjänstledighet åtnjutits för fullgörande av värnplikt

1913-02-21 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1913:98, Angående rätt för vissa tjänstemän att för avlöningsförhöjning tillgodoräkna sig tid, varunder tjänstledighet åtnjutits för fullgörande av värnplikt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

1

Nr 98.

Kungl. Majits nådiga proposition till Riksdagen angående

rätt för vissa tjänstemän att för avlöningsförhöjning tillgodoräkna

sig tid, varunder tjänstledighet åtnjutits för

fullgörande av värnplikt; given Stockholms slott den 21

februari 1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag’ vill Kung]. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

medgiva,

att i alla de fall, där för civil ordinarie befattningshavare avlöningsförhöjning

må äga rum efter viss tids tjänstgöring, honom icke må föras

till last tid, varunder han åtnjutit ledighet för fullgörande av värnplikt.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

i»

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bihang till Bilisdagens protokoll 1913. 1 samt. 67 höft. (Nr 98.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung! Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

Framställning

från Riksdagens

justitieombudsman.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21

februari 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvård,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

friherre Adelswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

''i

Efter gemensam beredning med cheferna för övriga departement

yttrade chefen för civildepartementet, statsrådet Schotte:

I underdånig skrivelse den 2 mars 1911 har Riksdagens justitieombudsman

anfört följande.

Enligt 4 § 1 mom. i avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens

järnvägar den 15 november 1907 erhåller tjänsteman, för vilken

arvode i 2 § av reglementet finnes bestämt till ett lägsta och ett högsta

belopp, arvodesförhöjning efter att hava innehaft ett och samma

arvode i tre år; och äger sådan förhöjning rum, intill dess det för befattningen

stadgade högsta arvode uppnåtts.

Sedan i samma moment närmare angivits det belopp, varmed

innehavande arvode sålunda förhöjes, stadgas i 2 mom., bland annat,

följande:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98. 3

»I övrigt gäller såsom allmänna villkor för erhållande av arvodesförhöjning:
att

tjänsteman under mera än fyra femtedelar av den tjänstetid,

som erfordras för att vinna arvodesförhöjning, med gott vitsord bestritt

sin egen eller på grund av förordnande annan statens tjänst eller fullgjort

annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom

till last den tid, han åtnjutit semester eller tjänstledighet utan arvodesavdrag.

»

Av förekommen anledning har järnvägsstyrelsen i order den 4 november

1910 förklarat, att vid beräkning av den tjänstetid, som enligt

ifrågavarande bestämmelse erfordras för att ordinarie eller extra _ ordinarie

tjänsteman vid statens järnvägar må erhålla arvodesförhöjning,

får icke medräknas den tid, varunder vederbörande varit för fullgörande

av värnplikt förhindrad att bestrida sin tjänst.

Utan tvivel står denna order, yttrar justitieombudsmannen, i full

överensstämmelse med förberörda stadgande i 4 § 2 mom. av avlöningsreglementet

för tjänstemän vid statens järnvägar. Värnpliktstjänstgöringen

kan nämligen icke betraktas som en sådan »tjänst» eller ett

sådant »uppdrag», varom i stadgandet förmäles, och under värnpliktstjänstgöringen

åtnjuter vederbörande icke ledighet från sin tjänst vid

statens järnvägar »ritan arvodesavdrag».

En annan sak är, anför justitieombudsmannen vidare, om ifrågavarande

stadgande — såvitt det för järnvägsstyrelsen nödvändiggör att

vid beräkning av tjänstetid för arvodesförhöjning lägga vederbörande

till last den tid, varunder lian varit för fullgörande av värnplikt förhindrad

— låter försvara sig ur klokhets- och billighetssynpunkt.

I detta avseende hänvisar justitieombudsmannen till en i 1911 års

första häfte av tidskriften »Från Svenska Statsförvaltningen» intagen

artikel, däruti bland annat yttras:

»Man må äga rätt att hysa tvivel, huruvida denna bestämmelse är

lycklig. En livlig agitation gör sig ju, som bekant är, från vissa håll

gällande att med alla till buds stående medel göra värnplikten förhatlig.

År det då lämpligt att---förena denna tjänstgöring, som

av staten för statens egen skull obligatoriskt ålägges den enskilde, med

en ekonomisk uppoffring av nu omförulält slag.

Men skulle man dock icke kunna lämpligen jämställa utövningen

av värnplikten med de uppdrag, vilka få fullgöras utan att medföra

ekonomisk förlust i nu ifrågavarande avseende? Ökningen i utgifterna

för staten torde väl icke därigenom bliva så synnerligen betungande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Järnvägs
styrelsen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

Och det skulle för visso för de värnpliktiga vara av icke ringa betydelse

att veta, att de, som utföra denna tjänstgöring, icke komma att

i ekonomiskt avseende ställas sämre än de, som kanske på grund av

ett eller annat kroppsligt fel, närsynthet, hjärtfel eller dylikt, befrias

från fullgörande av värnplikten, utan att i form av värnpliktsskatt

eller liknande lämna ersättning för sin befrielse från nämnda tjänstgöring.

»

Under instämmande häri och med erinran, att förevarande spörsmål

synes hava betydelse icke allenast beträffande statens järnvägar

utan även i fråga om andra områden av statsförvaltningen — i vilket

avseende hänvisas till exempelvis avlöningsreglementet för tjänstemän

vid postverket § 3 — har justitieombudsmannen för Kungl. Maj:t framlagt

förhållandet till den uppmärksamhet, Kungl. Maj:t kunde finna saken

förtjäna.

I anledning av berörda skrivelse har järnvägsstyrelsen i underdånigt

utlåtande den 28 oktober 1911 anfört huvudsakligen följande.

Det i § 4 mom. 2 av avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens

järnvägar intagna stadgande, som legat till grund för järnvägsstyrelsens

i justitieombudsmannens skrivelse omförmälda order av den

4 november 1910, överensstämmer i huvudsak med motsvarande bestämmelse

i det förut gällande avlöningsreglementet samt med 1902

års allmänna löneregleringskommittés förslag till föreskrifter angående

allmänna villkor för arvodesförköjning.

En ändring av ifrågavarande stadgande i sådan riktning, att värnpliktstjänstgöringen

skulle bliva jämställd med de uppdrag, vilka enligt

stadgandets nuvarande lydelse få fullgöras utan att i fråga om arvodesförhöjning

inverka på beräkningen av vederbörandes tjänstetid, finner

styrelsen emellertid nu på i justitieombudsmannens skrivelse anförda

skäl vara ur klokhets- och billighetssynpunkt önskvärd.

I avseende på den ekonomiska innebörden av eu sådan ändringanmärker

styrelsen, att för en ordinarie tjänsteman, som på grund av

värnpliktstjänstgöring försenats ett år i avseende på arvodesförköjning,

inträffar varje följande dylik förhöjning inom befattningen ett år senare

än eljest skulle varit fallet, och på grund av bestämmelserna i § 4 mom.

3 av avlöningsreglementet fortfar nämnda förhållande oftast jämväl

efter befordran till annan befattning. Den förlust, som tjänstemannen

får vidkännas, utgör sålunda summan av de belopp, varmed årsarvodet

varje gång förhöjes, med därå eventuellt belöpande ersättning för bostad

och bränsle. I regel vinnes emellertid ordinarie anställning så

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 98.

sent, att hela värnpliktstjänstgöringen då redan fullgjorts eller åtminstone

endast repetitionsövningarna eller den ena av dem återstå att

fullgöra. Under år 1910 åtnjöts sålunda dylik tjänstledighet av allenast

56 ordinarie tjänstemän under i medeltal 37 dagar. Endast under förutsättning

att tjänstledighet åtnjutits av annan anledning t. ex. för sjukdom

— vilket i avseende på denna yngre personal sällan torde, vara

fallet — under så lång tid, att den tillsammans med värnpliktstjänstgöringen

överstiger en femtedel av den period av tre år, som är stadgad

för arvodesförhöjnings erhållande, skulle tjänstgöringen i fråga verka

försenande på vederbörandes arvodesförhöjning, vadan i praktiken den

ifrågavarande bestämmelsen endast i enstaka fall torde hava någon

ekonomisk betydelse för den ordinarie personalen.

Genom förenämnda bestämmelse den 4 november 1910 har styrelsen

funnit sig böra i förevarande avseende likställa den extra, ordinarie

med den ordinarie personalen. För den händelse alltså att en ändring

i avlöningsreglementet i ifrågasatt riktning komme till stånd, anser

styrelsen enahanda princip böra genomföras i fråga om den extra ordinarie

personalen.

För denna personals vidkommande bliva, enligt vad styrelsen framhåller,

de ekonomiska verkningarna av en dylik ändring mera betydande,

om de också ställa sig ganska växlande i olika fall. Extra

ordinarie anställning vinnes i allmänhet vid unga ar, och begynnelseavlöning

med rätt till tjänstårsberäkning tillträdes vid 21 års ålder.

Med hänsyn härtill och att ordinarieskap, åtminstone beträffande tjänstemän

av lägre grad, i de flesta fall icke erhålles förrän efter uppnådda

23 levnadsår, fullgöres oftast värnpliktstjänstgöringen i sin helhet eller

till större delen under vederbörandes anställning såsom extra ordinarie.

Under år 1910 åtnjöts sålunda ledighet för dylik tjänstgöring av 565

extra ordinarie tjänstemän under i medeltal 88 dagar, hör de extra

ordinarie finnes ej såsom för de ordinarie medgiven någon rätt att i

avseende på avlöningsförhöjning tillgodoräkna sig viss tid av åtnjuten

tjänstledighet, och inverkar sålunda även kortare ledighet försenande.

Å andra sidan erhåller extra ordinarie tjänsteman avlöningsförhöjning

redan vid ingången av det kalenderkvartal, som följer näst efter det,

varunder vederbörligt antal tjänstår uppnåtts, och behöver därföre tjänstledigheten

ej inverka försenande i samma grad som för de ordinarie.

Då varje följande avlöningsförhöjning försenas lika många kvartal som

en föregående, utgör tjänstemannens förlust summan av de å nämnda

kvartal belöpande avlöningsförhöjningarna. Vid anställningen som ordi
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

G en er al poststyrelsen.

Statskontoret.

Kutigl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

narie upphör givetvis den föregående värnpliktstjänstgöringens inverkan

i avlöningshänseende.

En om ock approximativ beräkning angående den ekonomiska innebörden

av den ifrågasatta stadgeändringen beträffande den extra ordinarie

personalen under exempelvis ett år anser emellertid styrelsen icke

kunna utföras utan en synnerligen tidskrävande utredning på grund av

de många delvis icke kända omständigheter, som därvid inverka. Sålunda

måste hänsyn tagas till den tjänstledighet för värnplikts fullgörande,

som åtnjutits även under de föregående åren, tjänstledighet jämväl

av annan anledning, tjänstemännens olika avlöning samt deras

eventuella befordringar till andra extra ordinarie befattningar, tiden för

deras eventuella anställning å ordinarie stat o. s. v. Då avlöningsförhöjningarna

för så gott som all den personal, varom här är fråga, utgör

allenast 15 kronor per kvartal samt antalet förhöjningar, varå värnpliktstjänstgöringen

kan inverka, på grund av överföringen på ordinarie

stat i flertalet fäll utgör allenast 2 eller högst 3, torde emellertid den

utgift, som den ifrågasatta ändringen skulle orsaka statens järnvägar,

icke uppgå till så avsevärt belopp, att vid frågans avgörande någon

större hänsyn härtill synes behöva tagas.

Järnvägsstyrelsen hemställer om avlåtande av proposition till Riksdagen

med förslag, angående ändrad lydelse i nämnda hänseende av §

4 mom. 2 i avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar.

Generalpoststyrelsen har uti underdånigt utlåtande den 25 april

1911 erinrat, att i avlöningsreglementet för tjänstemän vid postverket

funnes intagen enahanda bestämmelse i förevarande avseende som i

avlöningsreglementet för statens järnvägar, varemot beträffande vissa

extra tjänstemän gällde, att ledighet för fullgörande av värnplikt ej

finge föras dem till last i fråga om intjänande av arvodesförhöjning.

Styrelsen har för sin del ansett det billigt och rättvist, att värnpliktstiden

finge medräknas i den tid, varunder tjänsteman intjänar förhöjning

i sin avlöning.

Statskontoret, som jämväl anbefallts att yttra sig i ärendet, har uti

underdånigt utlåtande den 15 februari 1912 anfört följande.

Vad först angår frågan, huruvida tid, då vederbörande varit tjänstledig

för fullgörande av värnplikt, må, utan att sådant uttryckligt medgivits,

tillgodoräknas för avlöningsförhöjnings åtnjutande, erinrar statskontoret,

att denna fråga nyligen varit föremål för Kungl. Maj:ts

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

prövning, nämligen då av regeringsrätten den 13 oktober 1911 utslag

meddelades på besvär av kammarskrivaren W. A. Smith över generaltullstyrelsens

beslut rörande beloppet av klagandens fasta ingångsavlöning

å 1911 års stat.

Enligt de vid avlöningsreglementet för tjänstemän vid tullverkets

lokalförvaltning samt kust- och gränslmvakning den 18 juni 1910 fogade

övergångsbestämmelser må under vissaN^örutsättningar sådan tjänsteman

för avlöningsförhöjning räkna sig till godo vad som överstiger åtta år

av tid, varunder han med eller utan ersättning effektivt tjänstgjort vid

tullverket. Generaltullstyrelsen fann Smith icke berättigad att i sådan

»effektiv tjänstgöring» inräkna även tid, varunder han på grund av

värnplikts fullgörande varit förhindrad att tjänstgöra vid tullverket,

och i enlighet med statskontorets hemställan i utlåtande den 20 april

1911 blev denna styrelsens uppfattning godkänd genom regeringsrättens

förenämnda utslag.

I sitt nyssberörda utlåtande yttrade statskontoret, bland annat:

»I anledning av vad i målet förekommit vill statskontoret emellertid

uttala, hurusom det synes förtjäna tagas i övervägande, huruvida

ej i allmänhet bland villkoren för ålderstilläggs åtnjutande borde intagas

bestämmelse därom, att tjänstledighet för fullgörande av värnpliktsskyldighet

ej må räknas vederbörande till last.»

Under framhållande att statskontoret alltså till fullo delar den uppfattning

Riksdagens justitieombudsman uttalat i nu föreliggande framställning,

erinrar statskontoret vidare därom, att i några fall, nämligen

så vitt angår vid postverket och tullverket anställda extra ordinarie

befattningshavares rätt till avlöningsförhöjning efter vissa år, ifrågavarande

förmån redan enligt gällande bestämmelser är vederbörande

medgiven. Genom general tullstyrelsens rundskrivelse den 9 januari

1908 har nämligen förordnats, att den tid, varunder i tullverket anställd

extra ordinarie tjänsteman eller extra ordinarie betjänt med gott vitsord

fullgör honom åliggande värnplikt, må i fråga om rätt till förhöjning

i dagavlöning, varom förmäles i generaltullstyrelsens rundskrivelser

den 15 april och den 12 december 1907, honom tillgodoräknas.

Vidare har senast genom kungl. brevet den 30 december 1911 beträffande

den arvodesförhöjning, som efter vissa år tillkommer vid postverket

anställd extra tjänsteman, under villkor att han mer än fyra

femtedelar av perioden med gott vitsord bestritt hel dagstjänstgöring

vid postverket, förordnats, att härvid icke må föras manlig tjänsteman

till last den tid, han åtnjutit ledighet för fullgörande av värnplikt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 98.

Med avseende härå anser statskontoret uppenbarligen billigheten

kräva, att ett motsvarande medgivande lämnas även i fråga om den

extra personalen vid statens järnvägar.

Statskontoret anser emellertid, att man icke borde stanna härvid.

Åven för ordinarie tjänstemän vid ovannämnda förvaltningar samt för

tjänstemän, vare sig ordinarie eller extra ordinarie, inom andra grenar

av statsförvaltningen kunna fall förekomma, där den ifrågavarande

rätten att för ålderstilläggs åtnjutande tillgodoräkna tid för värnplikts

fullgörande kan vara av betydelse. Såsom exempel härå erinrar statskontoret

därom, att, enligt vad som framgår av kungl. brevet den 15

november 1910, ordinarie adjunkten vid realskolan i Arvika A. H. Wiselius

under en månad av sistnämnda år åtnjöt tjänstledighet för fullgörande

av värnplikt. Statskontoret anser det väl sannolikt, att de

fäll, där vederbörande vid vunnen befordran till ordinarie innehavare

av statstjänst ännu ej fullgjort sin värnplikt, äro tämligen få. Men

detta synes ej böra utgöra något skäl för, att man ej skulle även för

dessa fall tillgodose billighetens krav. Och då för övrigt tjänstgöring

såsom extra ordinarie i vissa fall, till exempel enligt förberörda övergångsbestämmelser

i fråga om avlöningsförhållandena vid tullverket

samt § 3 i de vid gällande avlöningsreglemente för tjänstemän vid

postverket fogade övergångsbestämmelser, må tillgodoräknas även för

ålderstillägg till ordinarie tjänstemans avlöning, finner statskontoret det

i dylika fall, såsom också framgår av ovanberörda besvärsmål, kunna

vara av betydelse för ordinarie tjänsteman, huru i förevarande avseende

hans tidigare tjänstgöring såsom extra ordinarie skall beräknas.

Statskontoret anser det alltså rättvist, att det ifrågavarande medgivandet

må omfatta alla de fall, då någon, som innehar anställning i

statens tjänst, vare sig ordinarie eller extra ordinarie, undfår tjänstledighet

för värnplikts fullgörande.

Vad angår sättet för detta önskemåls realiserande, anser statskontoret

det vara onödigt och olämpligt att för sådant ändamål vidtaga

ändring i alla de särskilda reglementen, kungörelser och andra föreskrifter,

som innehålla villkor för avlöningars åtnjutande. Enligt statskontorets

mening låter saken, enklast ordna sig på det sätt, att Kungl.

Maj:t föreslår Riksdagen medgiva, att vid alla de fall, där på grund av

viss tids tjänstgöring avlöningsförhöjning må äga rum för i statens

tjänst anställd person, denne ej skall föras till last tid, varunder han

åtnjutit ledighet för fullgörande av värnplikt; varefter, därest detta av

Riksdagen bifalles, kungl. kungörelse i ämnet synes statskontoret böra

utfärdas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

. Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 98.

9

I sammanhang härmed upptager statskontoret till behandling en

annan fråga, som rör förhållandena under tjänstledighet för fullgörande

av värnplikt, nämligen frågan om huru stor del av sin avlöning tjänsteman

under sådan tjänstledighet får behålla. I sådant avseende erinrar

statskontoret, att, sedan bemälde Wiselius hos Kungl. Maj:t hemställt

om befrielse från skyldighet att under den tid, han fullgjorde sin värnplikt,

till sin vikarie avstå mer av sin avlöning än på samma tid belöpande

tjänstgöringspenningar samt statskontoret i avgivet utlåtande

tillstyrkt denna ansökning, Kungl. Maj:t enligt förenämnda kungl. brev

den 25 november 1910 icke fann skäl bifalla ansökningen. Statskontoret,

som antager, att detta Kungl. Maj:ts beslut grundat sig därpå,

att kungl. kungörelsen angående ny löne- och pensionsreglering för

lärare och lärarinnor vid rikets allmänna läroverk den 27 augusti 1904

ansetts lägga hinder i vägen för bifall till sökandens begäran, hemställer

nu till Kungl. Maj:ts beprövande, huruvida det ej av samma

skäl, som föranlett den av Riksdagens justitieombudsman gjorda framställningen,

bör anses klokt och rättvist, att åtgärder vidtagas för att

vederbörande må under fullgörande av värnplikt icke behöva av sina

avlöningsförmåner avstå mer än som äger rum under tjänstledighet på

grund av styrkt sjukdom, således i de flesta fall endast tjänstgöringspenningar.

Under framhållande att de fall, varå ett sådant medgivande skulle

få tillämpning, utan tvivel bleve ganska få och att därför frågan ur

kostnadssynpunkt synes vara av helt ringa betydelse för statsverket,

hemställer statskontoret, som anser denna fråga lämpligen kunna

ordnas i samband med den här förut avhandlade, att Kung]. Maj:t

måtte föreslå Riksdagen medgiva jämväl, att i statens tjänst anställd

person må under tjänstledighet, som åtnjutes för fullgörande av värnplikt,

behålla så stor del av sin avlöning, som han enligt gällande bestämmelser

äger uppbära under tjänstledighet på grund av styrktsjukdom.

Uti särskilda, av Riksdagen godkända avlöningsbestämmelser för

civila ordinarie befattningshavare vid statens ämbetsverk och myndigheter

är i fråga om rätt att komma i åtnjutande av avlöningsförhöjning

efter viss tids fortsatt innehavande av befattning i regel föreskrivet

såsom villkor, att befattningshavaren under mer än fyra femtedelar av

den tjänstetid, som erfordras för att vinna dylik förhöjning, med gott

vitsord bestritt sin egen eller på grund av förordnande annan statens

tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 6? käft. (Nr 98.) 2

Departements
chefens
yttrande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98..

föras honom till last den tid, han åtnjutit semester eller annan ledighet

utan avdrag av avlöning.

Däremot är icke i något fall uttryckligen medgivet, att tid, som

kan hava åtgått för fullgörande av värnplikt, må tillgodoräknas civil

ordinarie befattningshavare för intjänande av ålderstillägg. Icke heller

torde det låta sig göra att hänföra värnpliktstjänstgöring till fullgörande

av »offentligt uppdrag». I likhet med Riksdagens justitieombudsman

och de i ärendet hörda myndigheter anser jag emellertid,

att såväl klokhets- som billighetsskäl tala för att befattningshavare icke

föres till last tid, varunder han åtnjutit ledighet för fullgörande av

värnplikt.

Riksdagen har ock i skrivelse den 29 maj 1912, nr 259, angående

vidtagande av åtgärder till värnpliktiges skyddande mot förlust av innehavda

anställningar i statens tjänst eller Vid dess arbetsföretag på

grund av inkallande till tjänstgöring, uttalat, att mer eller mindre fast

anställd värnpliktig icke bör på grund av fullgörande av sin värnplikt

lida någotjnenli favseende å, bland annat, rätt till ålderstillägg.

I förbigående tillåter jag mig nämna, att den utredning, som blivit

igångsatt ^med ^anledning av Riksdagens berörda skrivelse, ännu icke

hunnit avslutas.

Under angivna förhållanden och då en föreskrift i det syfte, varom

nu är fråga, synes kunna fristående för sig prövas, synes mig alltså

en allmän föreskrift i berörda avseende, gällande civila ordinarie befattningshavare

vid samtliga statens ämbetsverk och myndigheter, böra

utfärdas. Då detta emellertid innebär en ändring av avlöningsbestämmelser,

som godkänts av Riksdagen, torde Riksdagens medgivande

behöva inhämtas.

Aven beträffande extra befattningshavare synes frågan om värnpliktstjänstgöringens

inverkan på tidpunkten för tillträdande av eventuellt

förekommande avlöningsförhöjning böra uppmärksammas. Såsom

av det anförda framgår, har i fråga om dylika befattningshavare vid

vissa verk redan givits föreskrifter, i ändamål att tiden för fullgörande

av värnplikt icke må föras vederbörande till last i avseende å avlöningsförhöjning.

Då givetvis ensartade bestämmelser i nämnda hänseende,

så vitt möjligt, böra gälla för samtliga verk och myndigheter, torde en

revision i antydd riktning vara av behovet påkallad. Härför fordras

dock icke särskilt medgivande av Riksdagen, då det ju tillkommer

Kungl. Maj:t eller vederbörande myndighet att fastställa avlöningsgrunder

för extra personal.

Vidkommande statskontorets förslag att i statens tjänst anställd

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Preposition Nr 98.

person skulle få under tjänstledighet, som åtnjutes för fullgörande av

värnplikt, behålla viss del av sin avlöning, anser jag mig i frågans

nuvarande läge och förr än en ingående utredning blivit verkställd icke

kunna göra något bestämt uttalande. Denna fråga är uppenbart av

vida större och mera invecklad beskaffenhet än den nu närmast förevarande.

Vidare synes mig kunna ifrågasättas, huruvida ej framdeles

ändring bör göras i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till

pension och andra för vissa kategorier av civila befattningshavare gällande

pensionsbestämmelser i syfte att tjänstår för erhållande av pension

må få beräknas även för tid, varunder vederbörande fullgjort värnplikt.

Jämväl denna fråga tarvar emellertid en mera ingående prövning.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå Riksdagen medgiva,

att i alla de fall, där för civil ordinarie befattningshavare

avlöningsförhöjning må äga rum efter

viss tids tjänstgöring, honom icke må föras till last

tid, varunder han åtnjutit ledighet för fullgörande av

värnplikt.

Vad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle

nådig proposition till Riksdagen avlåtas av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Nils Ädelgren.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1913:148 Riksdagens skrivelse nr 148 a1 i texten
  2. SU 1913:122 Utlåtande, i anledning av Kungl. May.ts ''proposition till Riksdagen angående rätt för vissa tjänstemän att för avlöningsförhöjning tillgodoräkna sig tid, varun s. 1 i texten