Angående stat för veterinärhögskolan m. m
1914-01-14 · 162 sidor, varav 159 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 159 av 162 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1914 A:46, Angående stat för veterinärhögskolan m. m
Dokumentets text
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 46.
1
Nr 46.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående stat
för veterinärhögskolan m. mgiven Stockholms slott den
14 januari 1914.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen att
dels godkänna det i statsrådsprotokollet framlagda förslaget till
stat för veterinärhögskolan, att tillämpas från och med år 1915, ävensom
de villkor och bestämmelser, som föreslagits för åtnjutande av
de i avlöningsstaten för ordinarie befattningshavare vid högskolan upptagna
avlöningsförmåner;
dels förklara,
att en var, som med eller efter ingången av år 1915 tillträder
ordinarie befattning vid veterinärhögskolan, skall vara pliktig att underkasta
sig ovanberörda villkor och bestämmelser; samt
att de förutvarande innehavare av ordinarie befattningar vid veterinärinstitutet,
vilka icke före den 1 november 1914 anmäla, att de vilja
övergå till avlöningsstaten för veterinärhögskolan samt underkasta sig
de för avlöningens åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser, och
som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola vara bibehållna vid
dem enligt hittills gällande ordinarie stat för veterinärinstitutet tillkommande
avlöningsförmåner ävensom, i den mån ej annat föranledes
av bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till
pension, vid den rätt till pension, som hittills tillkommit dem;
dels medgiva, ej mindre att besparingar, som under ett år uppkomma
å anslagsbelopp under den i staten för högskolan upptagna
omkostnadsstaten, må användas till bestridande av utgifter under ett
kommande år, än även att det belopp, varmed högskolans inkomster
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 27 höft. (Nr 46.) 1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
utöver statsanslag överskjuta den summa av 12,000 kronor, som vid
statsanslagets bestämmande avsetts för bestridande av högskolans utgifter
enligt fastställd stat, må efter Kungl. Maj:ts beprövande användas
för högskolans behov, dock icke för beredande av ökad ersättning åt
befattningshavare, för vilken avlöning finnes uppförd å högskolans stat;
dels ock uppföra det under anslagstiteln »veterinärundervisningen>
å ordinarie stat under nionde huvudtiteln upptagna anslaget till veterinärinstitutet
under förändrad benämning: veterinärhögskolan, med ett
från 81,800 kronor till 174,600 kronor eller sålunda med 92,800 kronor
höjt belopp;
kommande vid bifall härtill anslagstiteln »veterinärundervisningen»
att i sin helhet höjas med motsvarande belopp eller från 86,200 kronor
till 179,000 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Alfred Petersson.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
3
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
januari 1914.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve EHRENSVÄRD,
Statsråden: Petersson,
SCHOTTE,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswärd,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Petersson, anförde:
Sedan direktionen för veterinärinstitutet i skrivelse den 3 juni
1910 framlagt förslag till ny stat för institutet, över vilket förslag
medicinalstyrelsen avgivit utlåtande den 9 november 1910, samt vissa
ytterligare framställningar och utlåtanden inkommit, avgav löneregleringskommittén
den 26 februari 1913 betänkande angående reglering
av löneförhållanden m. m. vid veterinärinstitutet. Över detta betänkande
avgåvos utlåtanden den 28 mars 1913 av statskontoret ävensom den 11
april 1913 av medicinalstyrelsen efter hörande av institutets lärarkollegium
och direktion.
Därefter beslöt Kungl. Maj:t, på min hemställan, den 18 april 1913
att till Riksdagen avlåta proposition angående stat för veterinärhögskolan
m. m. (propositionen nr 268).
Inledning.
4
Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
I sin skrivelse den 30 maj 1913 angående regleringen av utgifterna
under riksstatens nionde huvudtitel anförde Riksdagen uti punkten 85
med anledning av berörda proposition följande:
»Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition innehåller förslag
till en genomgripande förändring av det nuvarande veterinärinstitutets
organisation ävensom fullständig reglering av löneförhållandena vid
institutet. Dessa frågor äro synnerligen omfattande och kräva givetvis
en grundlig prövning. Då emellertid propositionen inkommit till Riksdagen
först den 22 nästlidne april samt Riksdagen under den sedan
dess gångna tiden varit upptagen med behandling av åtskilliga andra,
delvis ganska omfattande och viktiga frågor och först den 16 innevarande
maj blivit i tillfälle att pabörja behandlingen av ifrågavarande
ärende, har Riksdagen med hänsyn till den långt framskridna tiden
ansett det icke vara möjligt att innevarande år ingå på närmare
granskning av de omfattande förändringar beträffande organisation
och lönestat för veterinärinstitutet, som i propositionen föreslagits.»
»Då vid nu anförda förhållanden den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna
omorganisationen och löneregleringen för veterinärinstitutet icke
skulle komma att genomföras med 1914 års ingång, har Riksdagen
haft att tillse, till vilket belopp anslag till veterinärinstitutets uppehållande
under nämnda år borde anvisas. Enligt vad Riksdagens
vederbörande utskott under hand inhämtat från jordbruksdepartementet
borde under nyss _ angivna förutsättning det ordinarie anslaget bibehållas
oförändrat vid 81,800 kronor och hela anslagstiteln till veterinärundervisningen
vid 86,200 kronor. Dessutom skulle på extra stat för
år 1914 behöva anvisas dels för ersättande av utav statskontoret under
år 1912 förskottsvis bestridd utgift för uppehållande av veterinärinstitutets
verksamhet under år 1912 ett anslag av 15,103 kronor samt
för uppehållande av veterinärinstitutets verksamhet under år 1913,
utöver förut beviljade anslag, ett anslag av 17,200 kronor, dels ock
för uppehållande av institutets verksamhet under år 1914 samma årsbelopp,
som förut beviljats, eller 51,000 kronor samt därutöver till
täckande av beräknad brist under år 1914 ett belopp av 16,130 kronor.
Inalles skulle alltså de anslag, som erfordras å extra stat för år 1914
uppgå till 99,433 kronor.»
»Riksdagen, som icke haft något att erinra mot de sålunda gjorda
beräkningarna, har därför icke i vidare mån bifallit Eders Kungl. Maj:ts
ifrågavarande proposition än att Riksdagen i anledning av densamma å
extra stat för år 1914 till Kungl. Maj:ts förfogande ställt ett anslag av
99,433 kronor att användas till uppehållande av veterinärinstitutets verk
-
5
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 46.
samhet, med rätt för Kung]. Maj:t att utav sagda anslag under år 1913 av
tillgängliga medel förskottsvis för ändamålet utanordna 17,200 kronor.»
Då sålunda frågan om veterinärinstitutets omorganisation icke
vann sin lösning vid 1913 års riksdag, anhåller jag nu att få ånyo
anmäla ärendet i syfte att proposition i ämnet måtte avlåtas till
Riksdagen innevarande år.
Jag har därvid att anmäla, att under tiden från senaste riksdag
i ämnet inkommit dels en skrivelse den 6 oktober 1913 från medicinalstyrelsen
med överlämnande av en skrift från föreståndaren för statens
veterinärbakteriologiska anstalt, professorn A. M. Bergman, i anledning
varav yttranden avgivits av veterinärinstitutets lärarkollegium och
direktion, dels en skrivelse den 10 september 1913 från arméförvaltningens
sjukvårdsstyrelse, över vilken sistnämnda skrivelse medicinalstyrelsen
avgivit utlåtande den 24 oktober samma år och därvid bifogat
inhämtade yttranden av veterinärinstitutets lärarkollegium och direktion.
Jag tillåter mig i den följande framställningen i allt väsentligt
återgiva den redogörelse jag lämnade till statsrådsprotokollet den 18
april 1913 samt mina då havda uttalanden, allenast med uteslutande
av vad som rörde behovet av medel till täckande av brist för år 1912
samt till uppehållande av institutets verksamhet under åren 1913 och
1914, vilket icke längre har betydelse, sedan Riksdagen anvisat nödigt
anslag för dessa ändamål. Jag får under framställningens gång tillfälle
att närmare omförmäla innehållet i berörda nytillkomna handlingar
och yttra mig däröver ävensom redogöra för den behandling, som
sedan senaste riksdag ägnats frågan om apotek eller annat läkemedelsförråd
vid veterinärinstitutet, och inverkan därav på nu förevarande fråga.
Jag vill då till en början erinra, att å ordinarie stat under nionde
huvudtiteln finnes till veterinärundervisningen uppfört ett anslag å
86,200 kronor. Härav äro 4,400 kronor avsedda till veterinärinrättningen
i Skara. I detta belopp ifrågasättes nu ingen ändring. Återstoden av
anslaget, 81,800 kronor, utgår till veterinärinstitutet. Därjämte hava till
uppehållande av detta instituts verksamhet anvisats anslag å extra stat.
I avseende å veterinärinstitutets uppkomst och utveckling intill
nuvarande tid tillåter jag mig hänvisa till den utförliga historik, som
finnes meddelad i löneregleringskommitténs betänkande. Jag vill nu
endast erinra om följande.
Genom beslut vid 1906 års riksdag bestämdes, att veterinärinstitutets
dåvarande område, beläget i närheten av Karlaplan i Stockholm,
Nuvarande
stat, anslag
och stadgar.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
finge föryttras samt att av inflytande försäljningsmedel finge användas
dels tillhopa 2,000,000 kronor till återförvärvande av besittningsrätten
till lägenheten Kräftriket å Djurgården, inlösen av därvarande byggnader
och uppförande därstädes av nya byggnader för institutet och dels
250,000 kronor till inredning av de nya byggnaderna ävensom till
inventarier i desamma. De nya byggnaderna blevo färdiga att tagas i
bruk i början av hösten år 1911.
Nu gällande stat för veterinärinstitutet antogs av Riksdagen år
1907 och har följande utseende.
Lön
Tjänst-
görings-
pen-
ningar
Arvode
Summa
1,000
1,000
4,000
2,000
—
6,000
16,000
8,000
—
24,000
2,600
1,400
—
4,000
2,600
1,400
—
4,000
2,000
1,000
—
3,000
—
—
3,000
3,000
—
—
3,000
3,000
—
—
2,500
2,500
—
—
1,500
1,500
—
—
1,500
1,500
—
—
500
500
—
—
500
500
—
—
—
1,200
900
600
200
1,700
900
600
—
1,500
900
600
—
1,500
700
500
1,200
—
—
5,000
—
—
—
4,000
—
—
—
3,000
—
—
10,000
—
83,600
1 rektor ..............................................................
1 professor..............................................................
4 professorer..........................................................
1 lektor .................................................................
1 » ..................................................................
1 adjunkt ..............................................................
1 assistent vid den stationära kliniken och polikliniken
1 assistent vid den anatomisk-fysiologiska avdelningen ......
1 assistent vid den patologisk-anatomiska och bakteriologiska
avdelningen ........................................................
1 lärare i kött- och mjölkkontroll ..........................
1 kamrerare ...........................................................
För uppehållande av sekreterargöromål hos direktionen
För uppehållande av bibliotekariegöromål ..................
För undervisning i ridning och körning ....................
1 vaktmästare och konservator .................................
1 » på kemiska avdelningen .....................
1 fodermarsk............................................................
1 port- och telefonvakt ............................................
Betjäning i övrigt ...............................................
Stipendier åt elever................................................
Byggnaders och stängsels underhåll .........................
Till diverse utgifter ...............................................
Summa kronor
Anm. 1. f ör professor kan lönen höjas efter 5 år med 500 kronor och efter ytterligare 5 år
likaledes med 500 kronor.
» 2. För lektor och adjunkt kan avlöningen höjas efter 5 år med 500 kronor och efter ytter
ligare
5 år likaledes med 500 kronor samt efter nya 5 år med ytterligare 500 kronor
och efter än ytterligare 5 år ånyo med 500 kronor. Av varje sådant ålderstillägg skola
350 kronor utgöra lön och 150 kronor tjänstgöringspenningar.
» 3. För port- och telefonvakt kan lönen efter 5 år höjas med 100 kronor.
» 4. Därest ordinarie lärare åtnjuter fri bostad, skola & lönen avdragas 500 kronor årligen.
» 5. Därest assistent åtnjuter fri bostad, skola å arvodet avdragas 300 kronor årligen.
» 6. Därest vaktmästare, fodermarsk eller port- och telefonvakt åtnjuter fri bostad jämte
bränsle, skola å lönen avdragas 250 kronor årligen.
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
Enär bostadsavdragen beräknades till inalles 1,800 kronor, bestämdes
anslagsbeloppet allenast till förut angivna 81,800 kronor.
För åtnjutande av de i staten för rektor, övriga professorer,
lektorer, adjunkt, vaktmästare, fodermarsk samt port- och telefonvakt
upptagna avlöningsförmåner godkände Riksdagen vissa villkor och bestämmelser,
vilka äro offentliggjorda genom kungörelse den 5 juli 1907.
Jag vill nu endast erinra, att dessa villkor innehålla bestämmelser dels
därom, att innehavare av lärarbefattningar vid institutet icke äga att
utan direktionens medgivande utöva enskild praktik, och dels därom
att den, som tillträtt den nya avlöningsstaten, är skyldig underkasta
sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande eller minskning i
extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för
bestyr i sammanhang därmed.
Gällande stadgar för veterinärinstitutet äro utfärdade den 31
januari 1908.
I dessa stadgar (§ 1) angives institutets ändamål vara att såsom
fullständig läroanstalt bilda skickliga veterinärer och hovslagare.
För behörighet till professors-, lektors- eller adjunktstjänst vid
institutet, vilka tjänster tillsättas av Kungl. Maj:t (§ 15) efter förslag
av institutets direktion, erfordras (§ 16): 1) att hava avlagt veterinärexamen,
vilken likväl med avseende å lektorstjänst i kemi kan ersättas
av medicine kandidat- eller apotekarexamen; 2) att äga för den sökta
lärarbefattningen erforderliga kunskaper och skicklighet; 3) att avlägga
två offentliga föreläsningsprov och ett praktiskt prov, vilket likasom
det ena föreläsningsprovet bestämmes av kollegiet.
Undervisningen vid institutet skall enligt 20 § i stadgarna, sådan
denna paragraf lyder enligt kungörelsen den 11 december 1908, bestridas av:
en professor i anatomi och fysiologi med undervisningsskyldighet
därjämte i zoologi;
en professor i husdjursskötsel jämte husdjursavel, raslära, stuterikunskap,
ytterlära och veterinärrättsvetenskap;
en professor i kirurgi, som tillika förestår den kirurgiska kliniken
vid institutet;
en professor i patologi och terapi jämte epizootilära, farmakodynamik,
toxikologi och recepturkonst, med åliggande tillika att vara föreståndare
för institutets medicinska klinik;
en professor i histologi och patologisk anatomi, med skyldighet
tillika att övervaka och leda obduktionerna vid institutet;
en lektor i botanik, fysik, kemi, farmakologi och farmaci, med
åliggande tillika att utöva tillsynen över institutets medikamentförråd;
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
en lektor i obstetrik med den undervisningsskyldighet därjämte,
som kan bliva honom av direktionen ålagd, samt med åliggande tilllika
att, enligt närmare av direktionen på lärarkollegiets förslag utfärdad
instruktion, leda institutets ambulatoriska klinik;
en adjunkt för undervisning i hovens sjukdomar samt hovbeslagsläran
och dess utövning;
en assistent vid den stationära kliniken och polikliniken;
eu assistent vid den anatomisk-fysiologiska avdelningen;
en assistent vid den patologisk-anatomiska och bakteriologiska
avdelningen;
en lärare i kött- och mjölkkontroll; samt
en lärare i bakteriologi.
Lärarkollegiet är medgivet att, efter omständigheterna och om
sådant finnes lända till nytta för undervisningen, med direktionens tillstånd
fördela läroämnena på annat sätt, dock alltid så, att varje professor
bibehålies vid sina huvudsakliga läroämnen.
Därjämte bör, i den mån sig göra låter, undervisning i ridning
och körning beredas eleverna.
Såsom lärare i bakteriologi tjänstgör laboratorn vid den veterinärbakteriologiska
anstalten (§ 14, enligt kungörelsen den 11 deceim
ber 1908).
Professor är skyldig att meddela eleverna undervisning eller praktisk
handledning minst aderton timmar varje vecka ävensom att med
biträde av vederbörande assistent vårda till hans lärostol hörande
samlingar och undervisningsmateriel (§ 22).
Adjunkten åligger att undervisa och öva elever såväl som civila
hovslagarlärlingar i det praktiska av hovbeslagskonsten, att hava närmaste
tillsyn över institutets smedja, att tillse, att erforderliga verktyg
hållas i ordentligt skick, att leda och övervaka skoningen i smedjan,
ävensom att under ansvar och ersättningsskyldighet vårda smedjans
förråd och inventarier samt redovisa dess inkomster och utgifter (§ 23).
Till biträde vid undervisningen, huvudsakligen vid repetitioner
samt vid handledning i de praktiska övningarna, äger lärarkollegium,
på förslag av vederbörande professor, antaga några bland de äldsta
och skickligaste eleverna (§ 24).
Läsåret räknas från den 15 augusti och indelas i två lästerminer,
nämligen höstterminen från och med nämnda dag till den 15 december
och vårterminen från och med den 15 januari till den 15 juni. Sjukvården
och de praktiska övningarna fortgå dock vid institutet utan
avbrott hela året, varför den ledighetstid, som bör tillkomma varje
9
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 46.
lärare, skall så ordnas, att de kliniska och praktiska övningarna kunna
ostörda alla tider fortsättas (§26).
Lärokurserna böra så inrättas, att fullständig veterinärbildning
kan meddelas på fyra år; men de elever, som på denna tid ej förvärvat
fullgoda kunskaper och skicklighet, kunna därutöver erhålla högst två
års förlängning av lärotiden (§27).
Enligt stadgarna (§ 29) skola vid institutet finnas för undervisningen
erforderliga, under vederbörande lärares vård ställda hjälpmedel,
nämligen:
a) bibliotek, som under rektors inseende ställes under närmaste
vård och tillsyn av en av lärarkollegiet därtill utsedd lärare och hålles
för begagnande och utlåning tillgängligt på tider och villkor, som bestämmas
av lärarkollegiet;
b) anatomisal jämte anatomiskt museum;
c) kemiskt laboratorium jämte samlingar av kemiska och farmakologiska
preparater;
d) botanisk trädgård, om lägenhet därtill finnes;
e) samling av kirurgiska instrument och bandager samt av hovbeslag
m. m.;
f) ett för veterinärbehov fullständigt medikamentförråd, varifrån
jämväl läkemedel må utlämnas för de djur, som erhålla behandling
vid institutet;
g) instruktionssmedja med nödiga verktyg och materiel.
Den sjukvård, som för institutets ändamål är förenad med detsamma,
omfattar (§30):
a) å institutets sjukvårdsanstalter intagna djur (stationär klinik);
b) de djur, som uppvisas vid institutet och för vilkas behandling
upplysningar och råd begäras (poliklinik); samt
c) djur, som genom institutets försorg vårdas utom detsamma
(ambulatorisk klinik).
För att antagas såsom elev fordras att hava avlagt sådan examen,
som berättigar till inskrivning såsom studerande vid universitet (§ 32).
Samtliga elever äga rättighet att utan avgift erhålla undervisning.
De bland dem, som äro utsedda till biträde vid undervisningen och den
praktiska handledningen, skola därjämte åtnjuta fri bostad med ljus
och ved; och skall det bero på utrymme och tillgångar, åt huru många
för övrigt av de två högsta klassernas elever denna förmån må kunna
beredas (§ 33).
> Även hovslagarlärlingarna erhålla kostnadsfri undervisning (§ 48).
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 27 käft. (Nr 46.) 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
Med erinran att veterinärläroanstaltens nybyggnader närmade sig
sin fullbordan och kunde förväntas komma att tagas i användande under
loppet av år 1911, framlade lärarkollegiet i skrivelse den 28 april
1910 förslag till ändrade stadgar för läroanstalten, i förslaget benämnd
kungl. veterinärhögskolan, ävensom förslag till examensstadga för högskolan,
till stadgar för en särskild under högskolan lydande hovslagarskola
samt till ny stat.
Med skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 juni 1910 överlämnade
direktionen de från lärarkollegiet mottagna handlingarna in. m. och då
direktionen ansett sig böra i lärarkollegiets förslag göra vissa ändringar
och tillägg, överlämnade direktionen tillika för egen del särskilda förslag
till stadgar för »kungl. veterinärhögskolan», till undervisnings- och
examensstadga för högskolan, till stadgar för en under högskolan lydande
hovslagarskola samt till stat för högskolan.
På grund av remiss avgav medicinalstyrelsen den 9 november
1910 utlåtande över de avgivna stadge- och statförslagen, varefter Kungl.
Maj:t den 14 december 1910 anbefallde direktionen att inkomma med
förslag rörande de allmänna anslag och belopp i övrigt, som kunde vara
oundgängligen erforderliga för uppehållande av institutets verksamhet
efter samma plan som dittills i de för institutet uppförda nya lokalerna.
I anledning därav och sedan lärarkollegiet den 21 december 1910
ånyo yttrat sig i ärendet, avgav direktionen påföljande dag utlåtande.
Med anledning av sålunda förebragt utredning avlät Kungl. Maj:t
till 1911 års Riksdag proposition (nr 142), däri föreslogs, att Riksdagen
måtte å extra stat för år 1912
dels till Kungl. Majrts förfogande ställa ett anslag å 51,000 kronor
att användas till uppehållande av veterinärinstitutets verksamhet efter
inflyttandet i de för institutets räkning uppförda nybyggnaderna vid
lägenheten Kräftriket, med rätt för Kungl. Maj:t att utav sagda anslag
under år 1911 av tillgängliga medel förskottsvis för ändamålet utanordna
erforderligt belopp,
dels ock anvisa ett belopp av 5,000 kronor till inköp av en för
institutets försöksladugård erforderlig nötkreatursbesättning.
Riksdagen, som biföll förslaget om anvisande av 51,000 kronor för
uppehållande av veterinärinstitutets verksamhet samt för inköp av nötkreatur
beviljade ett anslag av 3,000 kronor, anförde i den skrivelse
av den 30 maj 1911 (nr 9, punkten 27), vari dessa beslut anmäldes hos
Kungl. Maj:t, följande.
»Enligt vad i statsrådsprotokollet upplyses, befinna sig veterinär
-
11
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
institutets nybyggnader nu så nära sin fullbordan, att institutet antages
kunna inflytta i desamma under loppet av innevarande år. På grund
av de nya lokalernas omfattning och av vissa andra anledningar har,
enligt vad av samma protokoll vidare inhämtas, fråga uppstått om vidtagandet
i sammanhang med institutets överflyttning till de nya byggnaderna
av väsentliga ändringar i institutets gällande stat, vilken fråga
för närvarande är under utredning. Då det emellertid, i avbidan å
frågans slutliga avgörande, vore erforderligt att bereda institutet tillgång
till bestridande av en del ökade utgifter, som komme att bliva förenade
med verksamhetens förläggande till de nya lokalerna, har Eders Kungl.
Maj:t för ett provisoriskt ordnande under en tid av ett år av vissa förhållanden
vid det nya institutet nu äskat ett för ändamålet avsett extra
anslag å i runt tal 51,000 kronor. Detta anslag skulle, ‘jämte de till
11,700 kronor för år beräknade nettoinkomsterna av institutets stall
och smedja, användas för nedannämnda särskilda ändamål med följande
fördelning:
en lärare å den anatomisk-fysiologiska avdelningen............
en lärare vid den medicinska kliniken ................................
vaktmästare och annan betjäning, nämligen:
en vaktmästare på den patologisk-anatomiska avdelningen,
en vaktmästare på den ekonomiska avdelningen,
en fodermarsk på den medicinska avdelningen,
en sjukvårdare på den kirurgiska avdelningen,
en ladugårdsförman, en maskinist samt en
verkmästare i hovbeslagssmedjan...........................
4,000: —
3;500: —
9,000: —
anslag till de särskilda avdelning ärna, nämlige
n:
till bibliotek samt till inköp av hästar och nötkreatur
för dissektioner och operations-
övningar.............................................
kr.
4,500: —
» anatomiska avdelningen
»
2,000: —
» fysiologisk-kemiska avdelningen
2,000: —
» bakteriologiska avdelningen
» patologisk-anatomiska och histolo-
»
1,000: —
giska avdelningen ..............................
»
2,000: —
» kirurgiska avdelningen
» medicinska avdelningen och klini-
1,000: —
ken för smärre husdjur .................
7>
1,000: —
Transport kr.
13,500: — kr. 16,500: —
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
Transport
till avdelningen för husdjursskötsel
» exkursioner.......................................
» avdelningen för bujatrik, obstetrik
och ambulatorisk klinik.............
> avdelningen för hovbeslag och hovsjukdomar
...................................
» avdelningen för kött- och mjölkkontroll
..........................................
» anspannslära ......................................
kr. 13,500: — kr. 16,500: —
» 1,000: —
» 500: —
» 1,500: —
» 1,000: —
500: —
150: — kr. 18,150: —
allmänna anslag:
gas................................................................
vatten ........................................................
elektrisk belysning och drift ...............
bränsle .......................................................
inventariers anskaffande och underhåll
renhållning...............................................
diverse utgifter.......................................
efter avdrag av den i gällande stat
uppförda posten för »diverse utgifter»
.....................................................
kr. 2,000: —
» 1,000: —
> 10,000: —
» 14,000: —
» 2,000: —
» 4.000: —
» 5''000: —
kr. 38,000: —
» 10,000: —
kr. 28,000: —.»
»Vidare har äskats ett extra anslag å 5,000 kronor för inköp av
en kreatursbesättning, avsedd att inrymmas i den nybyggda försöksladugården
vid institutet, vilken komrne att rymma ett antal av 18
nötkreatur.»
»Såsom förut nämnts, är det begärda anslaget å 51,000 kronor
avsett för provisoriskt ordnande av förhållandena vid det nya veterinärinstitutet
i avvaktan på att ny stat för institutet må bliva fastställd.
Enligt vad de i statsrådsprotokollet omförmälda förberedande utredningarna
i ämnet giva vid handen, skulle den nya staten komma att
kräva högst avsevärda belopp, mer än dubbla slutsumman av gällande
stat. I betraktande härav och då sistnämnda stat av Riksdagen antogs
kort efter det anslag för nybyggnaderna beviljats och med hänsyn till det av
de utvidgade lokalerna förorsakade ökade medelsbehovet, har Riksdagen
ej kunnat undgå att finna det högst anmärkningsvärt, att vid byggnadsanslagets
beviljande ej utredning förebragts om kostnaderna för uppe
-
13
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 46.
hållandet av verksamheten vid institutet i de nya lokalerna. Då emellertid
institutets gamla byggnader äro för trånga för institutets nuvarande
behov samt de nya byggnaderna stå så gott som färdiga och verksamhetens
förläggande dit kräver, enligt vad utredningen till fullo ådagalägger,
betydligt ökade kostnader, torde annat icke vara att göra än
att bevilja medel för ändamålet, därvid ett tillmötesgående av de nu
föreliggande anslagskraven dock ingalunda är att betrakta såsom ett
godtagande på förhand av den ifrågasatta nya staten för institutet.»
»Beträffande de särskilda ändamål, som med ifrågavarande anslag
avses, har Riksdagen icke funnit anledning till annat uttalande, än att
Riksdagen velat uttala sin förväntan, att största möjliga sparsamhet
iakttages vid handhavandet av institutets ekonomi, särskilt vad bränsle
och elektrisk ström beträffar. Ty anordningarna för uppvärmning och
belysning, ehuru säkerligen från facklig synpunkt tillfredsställande, har
Riksdagens vederbörande utskott vid besök å stället funnit vara av den
beskaffenhet, att kostnaderna för anstaltens drift kan till avsevärd grad
bliva beroende på sättet, huru nämnda anordningar nyttjas. Sålunda
syntes byggnaderna vara synnerligen rikligt försedda med värmeelement
även å ställen, där det kan ifrågasättas, huruvida uppvärmning är av
behovet; och elektriska lampor tycktes flerstädes inom anstalten vara
så tätt monterade, att särskild aktsamhet syntes fordras för att undvika
slöseri med ljus.»
»Vidkommande slutligen den till anskaffande föreslagna kreatursbesättningen,
så har denna till ändamål att lämna eleverna tillfälle att
vid institutet praktiskt studera nötkreatursskötseln och den normala
dräktigheten med dess symtom samt den normala förlossningen. Antalet
djur i besättningen skulle vara aderton. Så stort antal synes emellertid
Riksdagen icke erforderligt för att vinna det åsyftade ändamålet, utan
torde, för att hålla institutets i alla händelser dryga utgifter för betjäning
inom rimliga gränser, institutet väl kunna åtnöjas med ett så stort
antal, som kan av en enda man behörigen skötas och mjölkas, d. v. s.
omkring tolv djur. Till inköp av en sålunda reducerad besättning torde
3,000 kronor förslå.»
På Kungl. Maj:ts förslag ställde därefter 1912 års Riksdag på extra
stat för år 1913 till Kungl. Maj:ts förfogande ett anslag å 68,000 kronor
att användas till uppehållande av veterinärinstitutets verksamhet, med
rätt för Kungl. Maj:t att utav sagda anslag under år 1912 av tillgängliga
medel förskottsvis för ändamålet utanordna 17,000 kronor.
De beslut, som fattades i ämnet av 1913 års Riksdag, äro ovan
återgivna. ___
14
Till löneregleringskommittén
överlämnade
framställningar.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
Samma dag, då ovan omförmälda proposition till 1911 års Riksdag
avläts av Kungl. Maj:t, eller den 24 mars 1911, beslöt Kungl. Maj:t
tillika att till löneregleringskommittén överlämna lärarkollegiets och
direktionens förut omnämnda, år 1910 avgivna förslag till nya stadgar
och ny stat för veterinärinstitutet in. fl. till ärendet hörande handlingar,
därvid kommittén erhöll befallning att angående i dessa handlingar
berörda organisations- och löneregleringsfrågor avgiva utlåtande och
förslag.
Det torde i detta sammanhang böra erinras, hurusom dåvarande
chefen för jordbruksdepartementet till det vid sistnämnda proposition
fogade statsrådsprotokollet för den 24 mars 1911 anförde följande.
»De förslag, vilka sålunda nu äro beroende på Eders Kungl. Maj:ts
prövning, innebära en i flera avseenden genomgripande omdaning av
det veterinära undervisningsväsendet i vårt land. Den ledande tanken
i förslagen har varit, att det nya veterinärinstitutet skulle bliva icke
blott en utbildningsanstalt för praktiserande veterinärer utan även, i
större utsträckning än hittills varit möjligt, ett säte för bedrivande av
vetenskaplig forskning. I överensstämmelse med denna tanke hava
såväl lärarkollegiet som direktionen vid utarbetande av sina stadgeförslag
till grund för desamma i vidsträckt mån lagt de för våra
universitet och högskolor gällande stadgar och hava likaledes i de nya
förslagen till stat för lärarna upptagit avlöningsförmåner huvudsakligen
motsvarande universitetslärarnas.»
»Den omorganisation, som således blivit ifrågasatt, synes mig
emellertid vara av den omfattning, att något definitivt beslut i ärendet
icke lärer kunna fattas, innan detsamma underkastas en mer allsidig
utredning än hittills kunnat medhinnas. Ehuru det sålunda icke lärer
vara möjligt att för närvarande fatta någon bestämd ståndpunkt i
frågan, synes det mig likväl lämpligt att, under hänvisning till|vad
föredragande departementschefen vid framläggande år 1907 av förslaget
till nu gällande stat anfört, redan nu framhålla, att med fastställandet
av nämnda stat och de i överensstämmelse därmed avfattade stadgarna
otvivelaktigt avsetts att giva frågan om organisationen av institutets
lärarpersonal och undervisning en i väsentligare hänseenden slutgiltig
lösning. Med stöd härav synes mig en mera genomgripande omorganisation
av institutet knappast kunna inom den närmaste tiden komma i
fråga, därest icke synnerligen tungt vägande skäl finnas föreligga för
de föreslagna ändringarna.»
»A andra sidan har redan vid behandlingen av frågorna om institutets
nybyggnad och om den nu gällande staten ställts i utsikt, att vissa
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
förändringar i organisationen skulle framdeles bliva erforderliga. Sålunda
framhölls, att i framtiden dels ämnena anatomi och fysiologi
borde skiljas åt dels ock särskild ledare behövde anställas för en klinik
för mindre husdjur. Vidare torde det vara påtagligt, att jämväl härutöver
i viss mån ökade lärarkrafter skola finnas av nöden för undervisningens
behöriga uppehållande vid det nya institutet med dess betydligt
utvidgade lokaler och större antal elever ävensom att behovet
av vaktmästare och annan betjäning vid det nya institutet kommer att
bliva större än vad för närvarande är fallet. Inflyttningen i det nya
institutet torde även med nödvändighet föranleda höjning av institutets
driftkostnader, såsom för belysning, vatten, uppvärmning m. m., ävensom
av utgifterna för institutets särskilda avdelningar.»
»Jämväl beträlfande lärarnas och den övriga personalens avlöningsförhållanden
torde vissa jämkningar kunna finnas av behovet påkallade
till undvikande av att institutets personal skulle i fråga om löneförmåner
komma i sämre ställning än personalen vid andra jämförliga
undervisningsanstalter, för vilka avlöningen blivit senare reglerad.»
Vidare överlämnade Kungl. Maj:t den 10 januari 1913 till kommittén
en av veterinärinstitutets direktion gjord framställning om extra
lönetillägg från och med år 1912 åt nuvarande adjunkten vid institutet
Axel Pålman m. m. jämte i ärendet avgivna utlåtanden.
Den 27 januari 1913 anbefallde slutligen Kungl. Maj:t kommittén
att avgiva utlåtande över dels en av tre biträdande lärare vid institutet
gjord framställning i fråga om avlöningarna för prosektor och laboratorer
därstädes, dels ock en framställning från innehavaren av befattningen
såsom vaktmästare och konservator vid institutet angående avlöningen
för denna befattning m. m., över vilka båda framställningar
lärarkollegiet och direktionen avgivit yttranden.
Då jag nu går att i anslutning till kommitténs betänkande redogöra
för innehållet i de till kommittén överlämnade handlingarna samt
för kommitténs förslag och däröver avgivna yttranden, ävensom att för
egen del yttra mig i ämnet, har jag i likhet med kommittén funnit
lämpligt att, för vinnande av större överskådlighet, uppdela ämnet på
särskilda huvudavdelningar.
16
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 46.
Lärarkollegiet
28/i 1910.
I. Yeterinärhögskolans uppgifter in. m.
I sin förut omnämnda skrivelse av den 28 april 1910 har lärarkollegiet
anfört, att de allmänna grunder, som varit bestämmande för
kollegiet vid utarbetandet av dess förslag till nya stadgar och ny stat,
varit att i- möjligaste mån söka avhjälpa de klagomål, som gång efter
annan framställts dels med anledning av den hämmande inverkan på det
vetenskapliga arbetet, som de begränsade utrymmesförhållandena, de
knappa anslagen och bristen på hjälplärare nödvändigtvis måst föra
med sig, dels ock med anledning av den något föråldrade undervisningsplanen,
som ej vare sig i fråga om den teoretiska eller den praktiska
undervisningen lämnat de studerande den valuta och den utbildning,
som obestridligen skulle kunna vinnas med en mera ändamålsenlig
anordning av undervisningen.
Det hade framhållits, och det kunde tyvärr icke förnekas, att den
vetenskapliga livaktigheten vid institutet, förnämligast av skäl, som
redan vore nämnda, ej varit så stor, som önskvärt skulle varit. Det
hade alltjämt varit kollegiets strävan att åstadkomma ändring härutinnan.
Den första nödvändiga förutsättningen härför vore ju ett nytt institut
med alla de ökade möjligheter till forskning och vetenskaplig livaktighet,
det kunde erbjuda. Det måste nämligen allvarligt betonas, att en sådan
institutions huvuduppgift, vid sidan av utbildningen av veterinärer,
måste vara att föra de veterinära vetenskaperna framåt. Ett sådant
vetenskapligt arbete måste enligt kollegiets mening anses nödigt, emedan
forskning i veterinära ämnen ej förekomme vid annan högskola eller
universitet i Sverge; och sådan forskning vore nödvändig ej blott för
utrönande av viktiga spörsmål rörande husdjursskötseln utan även för
utbildande av lärare vid institutet; i längden ginge det ej an att uteslutande
leva på de rön, som gjorts i utlandet.
Överallt utomlands, där veterinärvetenskapen stode högt, yttrar
vidare kollegiet, fungerade veterinärskolorna både till namnet och till
gagnet som högskolor, intoge vid en del skolor i Tyskland och Schweiz
ställning såsom fakulteter vid universiteten eller hade, såsom i Österrike
och Ungern, självständig promotionsrätt. Det vore högt på tiden, att
också vårt svenska veterinärläroverk toge steget ut och ryckte upp i
nivå med skolorna utomlands, och denna tanke hade även vid förslagets
utarbetande varit bestämmande för kollegiet. Därför hade kollegiet också,
så långt det varit lämpligt och möjligt, låtit de för våra universitet och
högskolor gällande stadgar ligga till grund för sina förslag.
17
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
I enlighet med dessa uttalanden har lärarkollegiet i sitt förslag
till stadgar för högskolan angivit såsom dess ändamål »att såsom
anstalt för undervisning i de till veterinärvetenskapen hörande ämnena
utbilda veterinärer ävensom att främja utvecklingen av de vetenskaper,
som tillhöra högskolans verksamhetsområde».
I nu gällande stadgar vore såsom läroanstaltens ändamål upptaget
jämväl att utbilda hovslagare. En sådan uppgift ansåg kollegiet icke
böra tillkomma själva högskolan. Då det emellertid synts lämpligt att
vid sidan av högskolan och under dess hägn anordna en särskild undervisningsanstalt
för bildande av hovslagare, hade kollegiet upprättat ett
särskilt förslag till stadgar för en under högskolan lydande hovslagarskola.
Kollegiet har vidare hemställt om ökade kompetensfordringar för
sökande till professors- eller lektorstjänst och framhållit, att detta stode
i närmaste överensstämmelse med de strävanden att höja den vetenskapliga
nivån vid högskolan, som kollegiet alltjämt vid utarbetandet
av det nya stadgeförslaget sökt låta sig angeläget vara att fullfölja,
samt måste anses såsom en nödvändig förutsättning för att dessa strävanden
skulle kunna förverkligas.
Lärokurserna skulle så anordnas, att veterinärexamen kunde
liksom nu medhinnas på fyra år.
För inskrivning såsom elev vid veterinärhögskolan skulle fordras
avlagd studentexamen och att den inskrivningssökande vid denna examen
eller fyllnadsprövning till densamma erhållit vitsord om minst godkända
insikter i biologi samt i matematik å latin- eller realgymnasium ävensom
enahanda vitsord i fysik och kemi å realgymnasium.
I sitt stadgeförslag har lärarkollegiet inryckt bestämmelse därom,
att rättighet att utgiva och offentligen försvara disputationsavhandling
skulle tillkomma vid högskolan utexaminerad veterinär, som ville vinna
veterinär doktorsgrad, samt därom att veterinär doktorsgrad skulle få
av högskolan genom lärarkollegiet utdelas åt utexaminerad veterinär,
vilken vid högskolan fullgjort vederbörligt disputationsprov.
De skäl, som givit anledning till dessa förslag, har lärarkollegiet
ansett ligga i öppen dag. Veterinärvetenskapen vore såsom vetenskap
betraktad ännu ung, och den hade för sin vidare utveckling behov av
all det understöd så i ett som i annat avseende, som kunde beredas
den. Den hade för vårt lands vidkommande hittills saknat den mäktiga
sporre till forskning, som möjligheten att erhålla doktorsvärdighet givetvis
måste anses utgöra.
Det syntes ligga nära till hands, att rätten att promovera borde
tillkomma den högskola, där de vetenskapliga uppgifter, på vilka en
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 sand,. 27 höft. (Nr 46.) 3
Direktionen
3/e 1910.
18 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 46.
promotion grundade sig, bearbetades och löstes. På den nionde internationella
veterinärkongressen i Haag hösten 1909, där frågan om förvärvande
av veterinär doktorsgrad bland annat stått på programmet,
hade kongressen också enhälligt och på det bestämdaste uttalat sig för
behovet av eu självständig promotionsrätt för veterinärhögskolorna.
När den nya veterinärläroanstalten planlagts, hade detta skett
även med tanken fästad på att där bereda möjligheten för ett genomfört
vetenskapligt forskningsarbete. Detta hade framhållits i motiveringen
för de anslag, som krävdes, och denna tanke hade också blivit vid
anslagets beviljande av Kungl. Maj:t och Riksdagen behjärtad. Det
kunde icke annat än ligga i vårt lands husdjursskötsels stora intresse,
att en möjligast livlig vetenskaplig verksamhet komme till stånd inom
de viktiga grenar av densamma, en veterinärhögskola hade till uppgift
att föra fram, så mycket mer, som det ej här rörde sig om några utgifter
för statsverket; och det måste anses såsom ett livsvillkor för den
veterinärvetenskapliga forskningen i vårt land, att också den bereddes
detta mäktiga stöd, som i så hög grad varit ägnat att föra fram de
vid universiteten representerade vetenskaperna.
Därför hade också kollegiet ansett sig böra uppställa denna promoveringsrätt
som ett oundgängligt krav vid den omläggning av institutets
stadgar, som vore föreslagen, ehuruväl kollegiet nogsamt måste
räkna med den högst betydande ökade arbetsbörda, som kunde bliva
en följd härav för institutets lärare. Ty det vore tydligt, att dessa
vetenskapliga arbeten skulle i regel komma att försiggå på veterinärhögskolan
och i mer eller mindre grad intressera och stödjas av de särskilda
avdelningscheferna vid högskolan, vilka väl också väsentligast
komme att fungera som opponenter.
Då vidare man mer och mer strävade efter att förbättra de praktiskt
verksamma veterinärernas ekonomiska ställning och åtskilliga av
dem sutte med lika goda villkor som lärarna vid högskolan eller med
ännu bättre, måste man också tänka på att sörja för en rekrytering av
dessa lärostolar med dugande män; och då det, enligt kollegiets åsikt,
vore tydligt, att doktorsgraden komme att bli ett plus i meritförteckningen,
som särskilt de sökande till alla de ekonomiskt fördelaktigaste
veterinära befattningarna skulle sträva efter att förvärva sig, skulle på
så sätt en mera vetenskapligt skolad stab stå till hands även för återbesättandet
av högskolans lärarbefattningar.
Direktionen, vars stadgeförslag ej företer någon avsevärd avvikelse
från lärarkollegiets förslag, i vad det här ovan återgivits, har i sin
19
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
skrivelse till Kungl. Maj:t den B juni 1910 yttrat, att direktionen, försåvitt
den icke gjorde någon anmärkning mot lärarkollegiets uttalanden
och förslag, i huvudsakliga delar instämde i kollegiets motivering; och
har direktionen vidare angående veterinärinstitutets blivande uppgifter
anfört följande.
»Den ledande tanken i stadgeförslagen är, att, sedan institutet
inflyttat i sina nya, tidsenliga lokaler, läroanstalten bör, i enlighet med
vad som uttalades redan under förberedelserna för byggnadsföretaget,
bliva icke blott ett institut för utbildning av veterinärer utan ock en
härd för vetenskaplig forskning inom det veterinära kunskapsområdet.
Erfarenheten inom och utom landet visar otvetydigt, att det numera
icke är möjligt att meddela undervisning vid läroanstalten utan att tillräckligt
tillfälle lämnas lärare och mera försigkomna lärjungar att i
rikare mån än hittills varit möjligt bedriva verkligt vetenskapliga studier
och forskningar. Detta innebär dock endast en utveckling i rätt riktning
av vad som redan nu måste anses vara institutets ändamål och
tager sig ett naturligt uttryck i den föreslagna benämningen: veterinärhögskolan.
»
Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande den 9 november 1910 förklarat
sig finna den utveckling, som föreliggande förslag innebure, vara
att anse som en given följd av statsmakternas beslut att uppföra ett
nytt tidsenligt veterinärinstitut, vars särskilda avdelningar naturligen
borde begagnas i undervisningens och veterinärvetenskapernas intresse
och icke kunde få stå obegagnade. Medicinalstyrelsen sade sig till fullo
instämma i den princip, som i stadgeförslagen kommit till uttryck,
nämligen att, sedan institutet inflyttat i sina nya, tidsenliga lokaler, läroanstalten
borde bliva icke blott ett institut för utbildning av veterinärer
utan ock en anstalt för vetenskaplig forskning inom det veterinära
kunskapsområdet.
I det förnyade yttrande, som den 21 december 1910 avgavs av
lärarkollegiet, har till en början erinrats, hurusom det nya institutet
blivit inrett för ett antal av 120 elever, och upptagits till närmare
utredning, huruvida landet verkligen hade behov av ett så stort antal
veterinärer, som ett elevantal av 120 årligen skulle tillföra detsamma.
Kollegiet har härvid erinrat, att redan i skrivelse av den 7 februari
1906 till chefen för jordbruksdepartementet de av nämnda departementschef
tillkallade sakkunniga för yttrande över förslag till nytt institut, med
Medicinalstyrelsen
9/n 1910.
Lärarkollegiet
21/i2 1910.
20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
stöd av en statistik för 10 år beräknat, att man på 120 elever icke
kunde utexaminera mer än omkring 18 om året.
Lärarkollegiet ansåg detta antal helt visst vara det minsta, som
borde beräknas för att dels fylla den stora veterinärbrist, som vore
rådande, dels rekrytera de genom innehavares frånfälle eller inträdande i
pensionsåldern ledigblivna befattningarna, dels besätta de nya platser,
som alltjämt skapades och som i en nära framtid med de uppväxande
slakthusen och den uppblomstrande hygienen än mera komme att ökas
i antal. Nyssnämnda sakkunniga hade framhållit, hurusom vissa landsdelar,
särskilt i Norrland, vore ytterst illa tillgodosedda, då på sina ställen
ett avstånd av tjugutals mil kunde förekomma mellan veterinärerna.
Vid 1910 års början hade, enligt vad kollegiet meddelade, omkring 25
distrikt stått lediga, utan att någon veterinär kunnat erhållas, och det
klagades allmänt över denna brist. Kollegiet ansåg det med ett ord
vara satt utom allt tvivel, att institutet måste taga emot så många elever,
det i sina nya byggnader kunde rymma.
Ett ökat antal elever krävde emellertid med nödvändighet ökade
anslag och ökade lärarkrafter, om undervisningen skulle bliva fullt tillfredsställande,
och det kunde helt naturligt icke gärna ifrågasättas, att
institutet skulle utexaminera undermåliga veterinärer. Fastmer syntes
alla skäl och icke minst det ömtåliga förhållandet till främmande makter
i fråga om export av våra husdjur med oundgänglig nödvändighet fordra,
att våra veterinärers utbildning vore fullgod och jämförlig med den,
som vid veterinärhögskolorna i andra kulturländer komme de studerande
till del, och att det bereddes institutet möjligheter att bibringa dem en
sådan utbildning. Det vore också med tanke härpå, det nya institutet
planerats, och hela systemet (paviljongsystem), föreläsningssalar och
övningssalar m. m. vore inrättat därefter.
En stor olägenhet med det ringa lärarantalet på det gamla institutet
hade varit, att kurserna i vissa ämnen måst fördelas på två år,
så att två avdelningar samtidigt nödgats övervara föreläsningarna eller
arbeta på laboratorierna. På grund av den menliga inverkan, som denna
anordning medfört för undervisningen, hade en ändring härutinnan
föreslagits i den nya läroplanen; föreläsningssalar och laboratorier vore
ock på det nya institutet inredda för endast en årskurs. För att så
skulle kunna ske, måste emellertid lärarnas antal ökas, försåvitt deras
undervisningsskyldighet ej skulle fördubblas, vilket ju vore fullkomligt
orimligt. Då därför i den nådiga remissen den 14 december 1910 till
direktionen förutsattes, att verksamheten skulle i det nya institutet
21
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
drivas efter samma plan som dittills, så vore detta av nämnda skäl
och ännu andra, till vilka kollegiet längre fram återkomme, icke möjligt.
Yeterinärinstitutets direktion har i skrivelsen den 22 december 1910
för egen del anfört följande.
I varje läroämne vid veterinärinstitutet hade det till följd av bristande
lärarkrafter ålegat en lärare att föreläsa lärokursen i dess helhet.
Enär detta i de större och viktigare ämnena icke kunna medhinnas
under ett läsår, hade föreläsningarna det ena året omfattat den förra
hälften av ämnet och det andra året senare hälften. Då läroplanen
varit så anordnad, att veterinärexamen skolat kunna avläggas efter fyra
års studier, hade vid början av varje läsår en årsklass elever måst påbörja
åhörandet av föreläsningarna i ett ämne av ifrågavarande beskaffenhet,
vadan alltså föreläsningarna åhörts av två olika årsklasser samtidigt.
Härav hade naturligtvis blivit en följd, att vartannat år en årsklass
fått börja åhöra föreläsningarna mitt uti ämnet, utan att förut hava
bevistat föreläsningarna om den tidigare, grundläggande delen av ämnet.
För att råda bot för detta missförhållande hade läroplanen för det nya
institutet anordnats så, att hela lärokursen i varje ämne skulle kunna
föreläsas under ett läsår, vilket skulle ske på det sätt, att professorn i
ämnet genomginge endast en del av lärokursen och vederbörande hjälplärare
under samma tid genomginge återstoden. Därigenom komme
varje föreläsning att bevistas av endast en årsklass elever; och med
hänsyn därtill vore föreläsningssalar och laboratorier vid det nya institutet
tillmätta.
Det förutvarande institutet hade varit avsett för 80 elever, och
med hänsyn därtill hade varje år intagits ett tjugutal. Emellertid hade
elevantalet under de gångna åren icke stannat vid 80 utan varit avsevärt
större, detta tillföljd därav, att årligen åtskilliga elever i de tre
första årsklasserna icke kunnat flyttas till nästa årsklass, och att långt
ifrån alla eleverna i fjärde årsklassen under läsåret kunnat avlägga
examen. Så hade under höstterminen 1910 elevantalet utgjort inalles
95. I genomsnitt hade halva antalet eller 48 elever haft att samtidigt
bevista åtskilliga föreläsningar och demonstrationer m. m.
I det nya institutet vore lokalerna avsedda att rymma omkring
40 elever. För att efter hand kunna fylla landets behov av veterinärer,
beräknades ett trettital elever behöva intagas årligen. På så sätt skulle
elevantalet komma att utgöra 120, men i själva verket komme antalet
att bliva högre och beräknades komma att gå upp till omkring 150.
Då lokalerna i nya institutet rymde 40 elever, vore det alltså uppenbart,
Direktionen
*2/i2 1910.
Lönc
reglerings
kommittén
-
22 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
att undervisningen där icke kunde drivas efter samma plan som dittills.
även om elevantalet icke ökades, och så mycket mindre efter avsedd
ökning av elevantalet, då plats skulle erfordras för 75 elever.
En annan olägenhet i det rådande undervisningssystemet hade
bestått i svårigheten för läraren att, särskilt i laboratorierna, samtidigt
undervisa ett så stort antal elever. Denna svårighet skulle — oavsett
bristande utrymme i lokalerna — framträda så mycket skarpare efter
institutets förflyttning till dess nya byggnader med ty åtföljande avsevärt
ökat antal elever.
Dåvarande avdelningen för anatomi och fysiologi vore avsedd att
i nya institutet uppdelas i två från varandra skilda institutioner, för
vilka särskilda lokaler funnes inrättade, och den medicinska kliniken
skulle delas till en medicinsk klinik för större husdjur och en klinik för
smärre husdjur. Dessa förändringar, som nödvändiggjorde inrättandet
av en professur i fysiologi och en laboratorstjänst vid nyssnämnda
kliniker, medförde uppenbarligen ändringar av den dittills tillämpade
läroplanen.
Direktionen ansåg följaktligen, att institutets verksamhet i dess
nya lokaler icke skulle kunna uppehållas efter samma plan som dittills.
Löneregleringskommittén har i sitt betänkande till en början
framhållit, hurusom de framlagda förslagen innefattade ej allenast en
betydande tillökning av den nu för veterinärinstitutet gällande utgiftsstaten
och därå upptagen ordinarie personal, utan även en omläggning
av stadgarnas bestämmelse om institutets uppgifter. Under det att
enligt nu gällande stadgar veterinärinstitutet hade till ändamål att såsom
fullständig läroanstalt bilda skickliga veterinärer och hovslagare, skulle
nämligen enligt föreliggande stadgeförslag »veterinärhögskolans» ändamål
vara att såsom anstalt för undervisningen i de till veterinärvetenskapen
hörande ämnena utbilda veterinärer ävensom att främja utvecklingen
av de vetenskaper, som tillhöra högskolans verksamhetsområde.
Kommittén har vidare anfört väsentligen följande.
Utbildningen av hovslagare hade sålunda ansetts icke böra tillkomma
veterinärhögskolan, varemot hemställts, att vid sidan av högskolan
och under dess hägn skulle anordnas en särskild undervisningsanstalt
för bildande av hovslagare, för vilken anstalt föreslagits särskilda
stadgar.
Även enligt lärarkollegiets och direktionens förslag till examensstadga
skulle emellertid undervisning i hovbeslag och i läran om hovens
sjukdomar meddelas åt de blivande veterinärerna, i vilkas båda examina
23
Kungl. Maj:ts -Nåd. Proposition Nr 46.
hovbeslagsläran skulle ingå som examensämne. Vidare vore lärare i
hovbeslagslära ävensom en assistent och en verkmästare vid hovbeslagssmedjan
upptagna å föreslagen stat för veterinärhögskolan.
Kommittén har velat uttala den mening, att det icke skulle vara
välbetänkt, om föreståndaren och övrig personal vid institutionen för
hovbeslag skulle i förhållande till institutets direktion, lärarkollegium
och rektor intaga en särskild mera fristående ställning än föreståndarna
och personalen vid de övriga institutionerna.
På dessa och i övrigt anförda skäl har kommittén hemställt, att
förslaget om hovslagarskolans utbrytning från veterinärinstitutet och
anordnande såsom en i viss mån fristående läroanstalt med särskilda
stadgar icke måtte vinna bifall.
Enligt ovan anförda förslag till ändrad bestämmelse angående den
ifrågavarande veterinära läroanstaltens ändamål skulle densamma, enligt
vad löneregleringskommittén vidare anfört, ej allenast vara en undervisningsanstalt
utan även hava till uppgift »att främja utvecklingen av
de vetenskaper, som tillhöra högskolans verksamhetsområde».
Det syntes kommittén uppenbart, att, därest undervisningen vid
veterinärinstitutet skulle kunna fylla sitt ändamål, densamma borde vara
grundad på vetenskaplig forskning. För att detta måtte kunna vara
fallet, borde undervisningen handhavas av lärare, vilka var och en inom
sitt läro område ej allenast vore väl förtrogna med den vetenskapliga
utvecklingen utan även behärskade de vetenskapliga arbetsmetoderna,
så att de ägde förmåga att själva göra vetenskapliga iakttagelser och
utföra vetenskapliga undersökningar. I sådant syfte hade ock inom det
nya institutet ställts till lärarnas förfogande laboratorier och andra
materiella hjälpmedel, och det syntes även från undervisningens synpunkt
vara önskvärt, att de möjligheter till ökad vetenskaplig verksamhet,
som sålunda öppnats, icke måtte lämnas obegagnade.
Då det gällde att i stadgarna fastslå veterinärinstitutets ändamål
borde emellertid enligt kommitténs mening ändamålet angivas på ett
sätt, som icke innefattade någon principiell avvikelse frän den nuvarande
bestämmelsen. Det vore, efter vad kommittén hölle före, undervisningens
krav, som borde vara normerande vid bestämmandet av det erforderliga
antalet lärarplatser och jämväl andra befattningar vid institutet. Endast
om denna ståndpunkt fasthölles, syntes det bliva möjligt att åtminstone
till någorlunda skäliga belopp begränsa de i allt fall oväntat dryga kostnader,
som institutets verksamhet i de nya lokalerna syntes komma
att medföra.
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
En jämförelse med motsvarande bestämmelser för universiteten i
Uppsala och Lund samt karolinska institutet syntes i detta sammanhang
vara av intresse, helst som dessa bestämmelser för ej lång tid sedan
varit föremål för ändringar. Bestämmelsen i universitetsstatuterna. av
den 27 november 1908 § 99 om universitetets uppgift likasom även
en föreskrift av motsvarande innehåll i stadgarna för karolinska institutet
av den 27 november 1908 § 79 omformulerades genom särskilda
kungörelser av den 13 augusti 1909 på sådant sätt, att i nyssberörda
paragrafer allenast uttalas, att universitetet, respektive karolinska institutet,
har att, var inom sitt område, meddela en på vetenskaplig forskninggrundad
undervisning ävensom att i samband därmed sörja för den
examination, varom i särskilda examensstadgar är förordnat.
Då någon särskild och uttrycklig bestämmelse om skyldighet för
universiteten eller för karolinska institutet att inom områdena för deras
verksamhet främja den vetenskapliga utvecklingen ej ansetts erforderlig,
borde sådan föreskrift kunna undvaras även i veterinärinstitutets stadgar.
Det borde slutligen i detta sammanhang icke lämnas oanmärkt,
att en vetenskaplig arbetsuppgift inom det veterinärmedicinska området
vore ålagd den veterinärbakteriologiska anstalten, vilken enligt sin
instruktion av den 2 oktober 1908 hade till uppgift dels att tillhandagå
veterinärförvaltningen med nödiga vetenskapliga undersökningar och
andra arbeten inom särskilt angivna områden, dels att, i den mån omständigheterna
sådant medgåve, utöva självständig vetenskaplig forskninginom
anstaltens verksamhetsområde, dels ock att genom den vid anstalten
anställde laboratorn upprätthålla undervisningsskyldigheten i bakteriologi
vid veterinärinstitutet.
Frågan om veterinärinstitutets blivande benämning hade av lärarkollegiet
och direktionen blivit satt i sammanhang med de nu behandlade
frågorna.
Enligt kommitténs mening vore namnfrågan i och för sig av mera
underordnad betydelse, om den ock ej vore alldeles utan sina tilläventyrs
kommande konsekvenser i anslagsväg. Kommittén ansåge sig dock
icke höra i detta avseende göra någon bestämd hemställan.
A ena sidan syntes yrkandet på genomförandet av högskolebenämningen
vinna stöd av 1912 års Riksdags beslut om förändring av benämningen
»skogsinstitutet» till »skogshögskolan». Å andra sidan syntes
de vid nyligen skedda löneregleringar bibehållna namnen karolinska
mediko- kirurgiska institutet, tandläkarinstitutet och farmaceutiska institutet
ävensom saknaden, enligt kommitténs mening, av verkligt betydelse
-
25
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 46.
fulla skäl för ändring av den hävdvunna benämningen »veterinärinstitutet»
tala för dess bibehållande. Kommittén hade ock för sin del
såväl i sitt förslag till ny stat som i övrigt i betänkandet använt sistberörda
benämning.
Bestämmelserna i den föreslagna examensstadgan hade ansetts
icke böra göras till föremål för någon mera ingående granskning av
kommittén.
Det hade emellertid ådragit sig kommitténs uppmärksamhet, att
enligt de i lärarkollegiets och direktionens skrivelser omförmälda beräkningarna
antalet årligen utexaminerade elever upptagits anmärkningsvärt
lågt i förhållande till såväl antalet årligen intagna elever som ock
antalet av institutets samtliga elever. Under det att antalet årligen
intagna elever i det nya institutet beräknats till ett trettital, hade av
direktionen antagits, att elevantalet i det hela skulle komma att uppgå
till omkring 150. Beträffande antalet årligen utexaminerade elever
skulle, enligt eu av lärarkollegiet åberopad beräkning av förut omförmälda
sakkunniga, på ett elevantal av 120 icke kunna utexamineras
mer än omkring 18 årligen. Enligt samma beräkningsgrund skulle
följaktligen den av direktionen senast angivna totalsiffran av omkring
150 elever motsvaras av omkring 22 å 23 utexaminerade veterinärer
om året.
Därest under en följd av år såväl antalet nyintagna elever som
sammanlagda elevantalet varit konstant, syntes emellertid antalet årligen
utexaminerade elever böra understiga de nyintagnas antal allenast med
en siffra motsvarande antalet av de elever, som årligen avbröte sina
studier utan att hava avlagt veterinärexamen. Då det förefallit kommittén
mindre sannolikt, att de i förtid avgångna elevernas antal skulle
i allmänhet vara så betydande, som de nyss anförda siffrorna gåve vid
handen, hade kommittén tagit kännedom om den statistik, varpå nämnda
sakkunniga grundat sin beräkning. Efter granskning av denna beräkning
har kommittén uttalat, att antalet av de utexaminerade syntes
böra på ett lärjungeantal av 120 bliva inemot 24 årligen och på ett
lärjungeantal av 150 närma sig 30 årligen.
Med avseende härå och då ett antal av 18 utexaminerade elever
om året ansetts kunna åtminstone någorlunda motsvara landets behov
av veterinärer, hade kommittén funnit anledning taga under övervägande,
huruvida icke under nuvarande förhållanden, då institutet syntes äga
möjlighet att i sina nya byggnader mottaga ett ej oväsentligt större
antal elever än vid byggnadernas uppförande beräknats, intagningen
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 27 halt. (Nr 46.) 4
26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
av elever och därmed också årskontingenten av utexaminerade veterinärer
borde begränsas på annat sätt än genom det utrymme, som kunde
beredas inom institutets byggnader.
Därest veterinärinstitutets direktion ålades att exempelvis vart
femte år till Kungl. Maj:t inkomma med ej mindre utredning angående
landets tillgång på och behov av veterinärer än även förslag till det
antal elever, som under vart och ett av de närmast följande fem åren
finge mottagas vid institutet, skulle härigenom vinnas möjlighet till
icke blott en viss begränsning av kostnaderna för undervisningens uppehållande
vid institutet m. m. utan även och framför allt en för veterinäryrkets
utövare likasom för landet i det hela önskvärd garanti mot uppkomsten
av en alltför stor tillgång till arbetskraft inom det veterinära
området. En dylik prövning av den omfattning, vari elever finge mottagas,
hade, enligt vad kommittén inhämtat, sedan ett antal år tillbaka
ägt rum vid tekniska högskolan och vid skogsinstitutet och syntes
även kunna förväntas komma att företagas vid den blivande skogshögskolan.
Det relativt stora antalet av dem, som påbörjat men icke fullföljt
studier vid veterinärinstitutet, och av dem, som för sin lärokurs därstädes
behövt använda längre tid än fyra år, syntes kommittén utgöra
en kraftig maning att tillse, huruvida icke i förhållande till studietidens
beräknade längd alltför stora fordringar ställdes på de studerandes
arbetsförmåga.
Någon förbättring härutinnan borde väl kunna väntas genom den
föreslagna bestämmelsen, att inträde såsom elev vid veterinärinstitutet
icke vidare skulle stå öppet för en var, som avlagt studentexamen, utan
allenast för dem, som erhållit betyg, utvisande sådana kunskaper i biologi,
matematik, fysik och kemi, som ansetts erforderliga för ett fruktbärande
studium vid veterinärinstitutet, vilken bestämmelse av kommittén förordades
och som stode i överensstämmelse med vad som från och med år
1908 gällde för inträde vid medicinsk fakultet eller karolinska institutet.
Vidare hade i förslagen till examensstadga inryckts bestämmelser,
åsyftande kontroll över de särskilda ämneslärarnas examensfordringar
och reducering av för högt tilltagna fordringar till lämplig omfattning.
För att en tillfredsställande veterinärkurs måtte kunna utan överansträngning
i allmänhet medhinnas på den beräknade tiden av fyra
år, hade emellertid kommittén funnit erforderligt även hemställa om en
förlängning av den tid, varunder föreläsningarna vid institutet årligen
skola pågå. — Till denna fråga återkommer jag senare.
27
Kungl. M<xj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
De föreslagna ändrade bestämmelserna angående kompetens för
befordran till lärarbefattning vid veterinärinstitutet hava icke givit anledning
till någon erinran från kommitténs sida.
Yad angår förslaget om rätt för veterinärinstitutet (eller »veterinärhögskolan»)
att utdela veterinär doktorsgrad, ansåge kommittén något
yttrande från dess sida icke förväntas därom, huruvida vid institutet
nu förefunnes och framdeles kunde vara att påräkna den livaktiga och
ständigt fortgående vetenskapliga verksamhet, som syntes böra utgöra
en förutsättning för promotionsrättens beviljande.
Då emellertid lärarkollegiet i sin framställning i ämnet framhållit,
att promotionsrätten skulle för institutets lärare kunna komma att medföra
en högst betydande ökad arbetsbörda, syntes anledning förefinnas
att antaga, att, därest den ifrågavarande rättigheten bleve institutet
beviljad, densamma kunde komma att giva anledning till ökade krav
på lärarkrafter från institutets sida. Det syntes vidare sannolikt, att
ett medgivande av promotionsrätt åt veterinärinstitutet skulle vara ägnat
att framkalla anspråk på motsvarande rättighet för vissa andra bildningsanstalter
inom landet och sålunda utgöra första steget till en
väsentlig utsträckning av denna, av ålder universiteten förbehållna rättighet,
vilken först på senaste tiden medgivits åt karolinska institutet
samt Stockholms och Göteborgs högskolor.
Kommittén hade slutligen velat uttala sina tvivel, huruvida det
såsom veterinärinstitutets lärarkollegium syntes anse skulle vara önskvärt,
att de personer, vilka ämnade uppträda såsom sökande till de
ekonomiskt fördelaktigaste veterinära befattningarna i riket, i allmänhet
komme att eftersträva veterinär doktorsgrad. Enligt kommitténs åsikt
borde nämligen ådagalagd duglighet i veterinäryrkets praktiska utövning
i första hand vara avgörande vid tillsättande av sådana befattningar,
vilkas innehavare skulle hava till uppgift att utöva veterinärpraktik.
I det yttrande, som veterinärinstitutets lärarkollegium den 19 mars Lärarkollegiet
1913 avgivit med anledning av löneregleringskommitténs betänkande, 19/8 1913- har kollegiet i nu förevarande delar anfört, bland annat, följande.
Det hade ingalunda varit kollegiets avsikt, att institutionen för
hovbeslag, som vore lika nödvändig för den veterinära utbildningen
som någon av de övriga institutionerna, skulle skiljas från institutet,
utan endast själva hovslagarskolan, som hade en helt annan uppgift,
och för vilken särskilda stadgar alltid måste utfärdas.
Då kommitténs förslag om borttagande av den av kollegiet före
-
28
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
slagna bestämmelsen, att högskolans uppgift, bland annat, vore att
främja utvecklingen av de vetenskaper, som tillhörde dess verksamhetsområde,
endast syntes grunda sig därpå, att en sådan bestämmelse vore
överflödig, hade kollegiet intet att erinra mot att bestämmelsen om
institutets ändamål omformulerades till. överensstämmelse med vad som
gällde för universiteten och karolinska institutet.
Det hade aldrig varit kollegiets mening, att den föreslagna promotionsrätten
skulle fordra ökade lärarkrafter, utan hade kollegiet
endast velat framhålla, att den nämnda rättigheten skulle i väsentlig
mån kunna bidraga till att hos respektive lärare höja intresset för ett
mera vetenskapligt arbete.
Direktionen
*/* 1913.
Direktionen har i yttrande den 3 april 1913 anfört, att den i de
delar, beträffande vilka den anslöte sig till kollegiets uppfattning, inskränkte
sig till att i huvudsakliga delar åberopa vad kollegiet anfört.
Frågan om lämpligaste sättet att angiva hovslagarskolans ställning
till högskolan vore av huvudsakligen formell art och direktionen
vidhölle sitt förslag härutinnan.
Kommitténs uttalade farhåga, att ett medgivande av promotionsrätt
åt institutet skulle framkalla anspråk på ökade lärarkrafter, syntes
ej böra tillmätas betydelse. De disputationsprov, som kunde förväntas,
om promotionsrätten beviljades, kunde icke berättiga till dylikt antagande.
Däremot kunde medgivandet av promotionsrätten antagas komma
att verka som en särskild drivkraft till intensivare arbete för lärarna
därigenom att de, för att kunna lämna de blivande doktorsaspiranterna
erforderlig ledning i deras studier, skulle nödgas på helt annat sätt
följa med utvecklingen inom sitt ämne, än som under nuvarande förhållanden
erfordrades. Det vore också uppenbarligen härpå lärarkollegiet
syftat med det uttalande, som närmast syntes hava föranlett
kommitténs farhågor i förevarande hänseende. Likaså syntes den omständigheten,
att ett bifall till framställningen om promotionsrätt åt
institutet skulle kunna föranleda liknande framställningar från andra
undervisningsanstalter, enligt direktionens förmenande icke böra avskräcka.
Det borde ej kunna bestridas — något som för övrigt erfarenheten
från andra områden redan visat — att möjligheten att vinna
doktorsgrad inom den veterinära disciplinen skulle verksamt bidraga
till att framkalla litterär verksamhet på det veterinära kunskapsområdet
i form av avhandlingar i olika veterinära ämnen. Därest dessa avhandlingar,
såsom vore avsett vid disputation för doktorsgradens vinnande,
komme att befordras till trycket, skulle också de rön och forsknings
-
29
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 46.
resultat, som genom avhandlingarna framlades, lättare komma en större
allmänhet till godo än nu ofta bleve fallet. Vad man ytterst ville nå
med doktorsgraden vore sålunda att söka skapa intresse för vetenskapliga
undersökningar beträffande veterinära frågor i större utstickning
än vad hittills varit möjligt. Huru viktigt åter det vore, att en inhemsk
veterinärlitteratur skapades, framginge därav, att det ej gärna
kunde ifrågasättas, att de för tjänstgöring i landets olika delar anställda
veterinärerna i större utsträckning skulle hava tid och tillfälle
att genom studier av den utländska litteraturens alster följa utvecklingen
inom den vetenskap, som läge till grund för deras arbete. Och
vad anginge de rön och erfarenheter, som gjordes vid själva institutet,
vore ju det närmast till hands liggande medlet att göra dem allmännare
kända att tillskapa en inhemsk litteratur med utgångspunkt från
institutet. Däremot vore det ingalunda direktionens mening att innehavare
av doktorsgrad skulle vid konkurrens om de veterinära befattningarna
endast på grund av denna merit tillerkännes företräde framför
en icke promoverad. Det antagliga och mest sannolika vore, att
den veterinära doktorsgraden ej komme att i det praktiska livet spela
större roll än den medicinska visat sig göra. Slutligen ville direktionen
i anledning av kommitténs uttalande, att ådagalagd praktisk duglighet
i första hand borde vara avgörande vid tillsättande av befattningar,
med vilka följde veterinärpraktik, giva tillkänna, att direktionen
så tillvida delade kommitténs uppfattning, att direktionen ansåge största
hänsyn böra tagas till den praktiska dugligheten, men att direktionen
å andra sidan ej heller kunde bortse från den störa betydelse,
den vetenskapliga utbildningen både jämväl för det praktiska livet. All
vetenskap — förutsatt att det vore verklig sådan — förde till rena
praktiska resultat i sista hand och mera ju djupare och grundligaie
den vore.
Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande den 11 april 1913 icke
yttrat sig i nu förevarande ämnen. Styrelsen har emellertid framhållit,
att med hänsyn till den korta tid, som stått styrelsen till buds för
utlåtandets avgivande, styrelsen icke kunnat avgiva ett i alla delar så
fullständigt och ingående yttrande, som styrelsen eljest ansett ömkligt,
utan finge i det mesta inskränka sig till att i korthet yttra sig beträffande
de punkter, där styrelsen ansett sådant oundgängligen erforderligt.
I ett par avseenden, därav icke något berör förhållanden i nu
ifrågavarande del av redogörelsen, har styrelsen funnit sig böra intaga
eu från veterinärinstitutets direktion avvikande ställning, men i övrigt
Medicinalstyrelsen
11/t 1913.
Departements
chefen.
30 Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 46-
icke funnit anledning till särskild erinran mot vad direktionen hemställt
utan förklarat sig instämma i direktionens förslag, i de flesta fall även
med gillande av direktionens motiveringar.
De frågor, som berörts i nu förevarande del av ämnet, äro väsentligen
stadgefrågor, vilka visserligen hava stor betydelse för att klarlägga
ifrågavarande läroanstalts uppgifter och verksamhetssätt och därigenom
bilda en utgångspunkt vid bedömande av frågorna om de lärarkrafter,
som behöva anställas, samt de anslag, som erfordras. Men de torde icke
vara av natur att tarva något beslut av Riksdagen, utom i fråga om
läroanstaltens benämning, vilken ju måste fastslås i samband med statens
fastställande.
Samma skäl, som år 1912 föranledde mig att hemställa, att skogsinstitutet
måtte efter sin omorganisation benämnas skogshögskolan,
göra, att jag nu finner mig böra föreslå, att namnet veterinärinstitutet
utbytes mot veterinärhögskolan. Läroanstaltens uppgift, sådan denna
angivits av såväl löneregleringskommittén som de hörda myndigheterna,
samt arten och omfattningen av det arbete, som där bör bedrivas både
från lärares och elevers sida, i synnerhet sedan genom nya lokaler
och genom höjda anslag de materiella förutsättningarna därför ökats,
synas mig utgöra giltigt skäl att i fråga om benämningen likställa
veterinärinstitutet med andra högskolor i riket.
Huruvida likställigheten med universiteten och de högskolor, som
meddela universitetsbildning, bör sträckas därhän, att jämväl promotionsrätt
medgives, torde icke behöva nu avgöras, utan lärer denna fråga
kunna undanskjutas, till dess nya stadgar för högskolan skola utfärdas.
Att på det av löneregleringskommittén föreslagna sättet söka
rätta högskolans elevantal efter det vid varje tid påräkneliga behovet
av veterinärer synes mig särdeles lämpligt. Även förslaget om skärpning
av inträdesfordringarna för elev synes mig förtjänt av bifall.
Vad i övrigt i nu omförmälda hänseenden från olika håll anförts
föranleder i detta sammanhang icke något annat yttrande från min
sida än ett uttalande, att jag anser det vara av största vikt, att högskolan
organiseras på sådant sätt, att den kan med utnyttjande av de
hjälpmedel för vetenskaplig verksamhet, som stå till buds, på ett fullt
tillfredsställande sätt fylla sitt ändamål att meddela en på vetenskaplig
forskning grundad undervisning och sålunda bliva till största möjliga
praktiska nytta för landet.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
31
II. Direktionens förslag till stat för yeterinärhögskolan.
Innan jag ingår på en närmare redogörelse för de särskilda förändringar
i veterinärinstitutets nuvarande stat, som blivit ifrågasatta,
anser jag lämpligt att, för vinnande av större överskådlighet, bär i ett
sammanhang införa det av direktionen den 3 juni 1910 avgivna statförslaget.
■ 1" "■
Tjänst-
Lön ;
görings-
Arvode
Summa
pen-
ningar
Avlöningsstat.
—
—
1,000
1,000
1 professor i anatomi och histologi .................................
5,000
2,500
—
7,500
1 „ i fysiologi och kemi.......................................
5,000
2,500
—
7,500
1 „ i patologisk anatomi.......................................
5,000
2,500
—
7,500
1 ,, i medicin, tillika föreståndare för den medicinska
kliniken och kliniken för smärre husdjur......
5,000
2,500
—
7,500
1 ,. i kirurgi, tillika föreståndare för den kirurgiska
kliniken för större husdjur ........................
5,000
2,500
—
7,500
1 „ ''i husdjurslära................................................
5,000
2,500
—
7,500
1 „ i läran om nötkreaturens sjukdomar (bujatrik) och
obstetrik, tillika föreståndare för den ambula-
toriska kliniken'') ....................................
5,000
2,500
—
7,500
1 lärare i hovbeslag, tillika föreståndare för hovbeslagssmedjan
och hovslagarskolan 2) ................................................
2,600
1,400
—
4,000
1 prosektor vid den anatomiska avdelningen, med under-
| visningsskyldighet tillika i histologi..............................
—
—
4,000
4,000
*) Lektorn å övergångsstat i obstetrik förordnas att uppehålla undervisningen i läran om
nötkreaturens sjukdomar (bujatrik) mot ett tilläggsarvode till sin avlöning såsom lektor av 1,000
kronor att utgå av professorslönen. Professuren tillsättes först sedan lektoratet i obstetrik genom
nuvarande lektorns avgång indragits.
J) Läraren i hovbeslag åtnjuter en avlöning av 2,000 kronor i lön och 1,000 kronor i tjänstgöringspenningar
eller tillhopa 3,000 kronor, så länge de militära hovslagarkuiserna äro förlagda
till högskolan.
32
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
Lön
Tjänst-
görings-
pen-
ningar
1 Arvode
i
Summa
1 laborator i fysiologi och kemi....................................
1 klinisk laborator med tjänstgöringsskyldighet vid den medi-
—
—
4,000
4,000
cinska kliniken och kliniken för smärre husdjm
j 1 » laborator med tjänstgöringsskyldighet vid den kirur-
4,000
4,000
giska kliniken...........................................
—
-
4,000
4,000
1 1 assistent vid den patologisk-anatomiska avdelningen ......
—
—
2,500
2,500
1 » vid den kirurgiska kliniken..............................
—
-
2,500
2,500
1 » vid den medicinska kliniken ...........................
—
—
2,500
2,500
1 » vid den ambulatoriska kliniken.......................
—
—
2,500
2,500
1 » i hovbeslagssmedjan ....................................
] För uppehållande av den del av rektors undervisningsskyldig- liet, från vilken han med hänsyn till rektorsgöromålen
2,500
2,500
befrias ......................................................
—
—
1,000
1,000
1 lärare i kött- och mjölkkontroll ....................................
—
—
1,500
1,500
1 bibliotekarie ...............................................................
-
—
700
700
j 1 sekreterare..............................................................
—
—
1,000
1,000
1 kamrerare .............................................................
—
—
2,000
2,000
1 vaktmästare och konservator .......................................
1,200
600
—
1,800
1 » på den kemiska avdelningen .....................
900
600
—
1,500
1 » på den patologisk-anatomiska avdelningen ...
900
600
—
1,500
1 » på den ekonomiska avdelningen..................
900
600
—
1,500
1 fodermarsk på den kirurgiska avdelningen ....................
1 » på den medicinska avdelningen, tillika hund-
900
600
—
1,500
skötare...................................................
900
600
—
1,500
1 sjukvårdare på den kirurgiska avdelningen.....................
900
600
—
1,500
1 1 förman i försöksladugården ..........................................
900
600
—
1,500
1 port- och telefonvakt ..................................................
900
600
—
1,500
j 1 maskinist .................................................................
900
600
—
1,500
| 1 verkmästare i hovbeslagssmedjan .................................
1,200
600
—
1,800
{ Drängar och extra betjäning ..........................................
—
—
—
5,000 !
Stipendier åt de studerande ..........................................
Övergångsstat.
1 lektor i obstelrik, tillika föreståndare för den ambulatoriska
4,000 !
kliniken ................................................................
2,600
1,400
—
4,000
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46. 33
"
Lön
Tjänst-
görings-
Arvode
Summa
pen-
ningar
Anslag för de särskilda avdelningarna.
Biblioteket.....................................................................
—
—
—
3,500
Anatomiska och histologiska avdelningen .....................
—
—
—
2,300
Till inköp av hästar och nötkreatur för dissektioner och
operationsövningar ...................................................
—
—
—
2,500
Fysiologisk-kemiska avdelningen....................................
—
—
—
2,000
Undervisningen i bakteriologi..........................................
—
—
—
1,000
Patologisk-anatomiska avdelningen....................................
—
—
—
1,700
Kirurgiska avdelningen ...................................................
—
—
—
1,000
Medicinska avdelningen och kliniken för smärre husdjur ...
—
—
—
1,000
Avdelningen för husdjursskötsel.......................................
—
—
—
1,000
Exkursioner ..................................................................
—
—
—
500
Avdelningen för nölkreaturssjukdomar (bujatrik), obstetrik och
1,500
ambulatorisk klinik ...................................................
—
—
—
Avdelningen för hovbeslag och hovsjukdomar ..................
—
—
—
1,000
Avdelningen för kött- och mjölkkontroll ...........................
—
—
—
500.
Anspannslära ...............................................................
—
—
—
150
Undervisning i ridkonst och körning.................................
1,200
Allmänna anslag.
Byggnaders och stängsels underhåll .................................
—
—
—
5,000
Gas.............................................................................
—
—
—
2,000
Vatten..........................................................................
—
—
—
1,000
Elektrisk belysning och drift .........................................
—
—
—
11,400
Bränsle .......................................................................
—
—
—
17,000
Inventariers anskaffande och underhåll.............................
—
—
—
3,000
Renhållning .................................................................
—
—
—
4,000
Diverse utgifter ..........................................................
Summa kronor
—
—
—
5,000
—
—
191,650
Lärarrådet vid högskolan vare medgivet att, efter omständigheterna och om sådant finnes
lända till nytta för undervisningen, med styrelsens tillstånd fördela läroämnena mellan lärarna,
dock alltid så att varje lärare bibehålies vid sina huvudsakliga läroämnen.
För professor kan lönen höjas efter 5 år med 600 kronor.
För lektorn å övergångsstat och läraren i hovbeslag kan avlöningen höjas efter 5 år med
500 kronor ocli efter ytterligare 5 år likaledes med 500 kronor samt efter nya 5 år med ytterligare
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 27 käft. (Nr 46.) 5
34
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 46.
500 kronor och etter än ytterligare 5 år ånyo med 500 kronor. Av varje sådant ålderstillägg skola
350 kronor utgöra lön och 150 kronor tjänstgöringspenningar.
För 1 vaktmästare och konservator, 1 fodermarsk på den kirurgiska avdelningen, 1 fodermarsk
på den medicinska avdelningen, tillika hundskötare, 1 förman i försöksladugården och 1
verkmästare i hovbeslagssmedjan kan lönen höjas efter 5 år med 100 kronor och efter ytterligare
5 år likaledes med 100 kronor.
För 1 vaktmästare på den kemiska avdelningen, 1 vaktmästare på den patologisk-anatomiska
avdelningen, 1 vaktmästare på den ekonomiska avdelningen, 1 sjukvårdare på den kirurgiska avdelningen,
1 port- och telefonvakt och 1 maskinist kan lönen höjas efter 5 år med 100 kronor.
Prosektor, laboratorer, assistenter, vaktmästare, fodermarskar, sjukvårdare, förman i försöksladugården,
port- och telefonvakt, maskinist och verkmästare åtnjuta, förutom den kontanta
avlöningen, jämväl fri bostad och värme.
Därest professor, lektor å övergångsstat eller lärare i hovbeslag åtnjuter fri bostad, skola
å lönen avdragas 500 kronor årligen.
Det torde böra här anmärkas, dels att i statförslaget avlöningssummor
blivit utförda såväl för professorn i läran om nötkreaturens
sjukdomar m. m. som för lektorn å övergångsstat, ehuru dessa befattningar
enligt anmärkning vid samma statförslag skulle utesluta
varandra, och dels att direktionen genom senare framställningar i viss
män ändrat sina förslag angående professuren i patologisk anatomi,
angående ovanbemälde lektor, angående avlöningen för läraren i hovbeslag,
prosektorn och laboratorerna, angående anslag till anatomiska
och histologiska avdelningen samt angående de allmänna anslagen.
III. Professorernas avlöningsförmåner, lärarnas tjänstgöringsskyldighet
m. in.
Professorer- I sin skrivelse av den 28 april 1910 har lärarkollegiet erinrat, att
löntngsför- 1907 års omreglering av veterinärinstitutets stat professorernas
måner. avlöningsförmåner blivit höjda till likhet med universitetsprofessorernas
Lärarkollegiet och intendenternas vid naturhistoriska riksmuseum samt att jag då
A i9io. framhållit, att enligt min mening däruti icke läge någon oegentlighet,
enär de elever, som undervisades vid veterinärinstitutet, måste, liksom
eleverna vid högskolorna, hava avlagt mogenhetsexamen samt vidare
kursen vid institutet vore ganska lång, nämligen fyraårig, och slutligen
veterinärvetenskapens utveckling under senaste tid gjorde, att den vetenskapliga
utbildning, som dåmera krävdes av en professor vid veterinärinstitutet,
syntes kunna ungefär jämställas med övriga professorers,
svnnerligast om de i det vilande stadgeförslaget ifrågasatta skärpta
kompetensvillkor för professur— avhandling, disputationsprov m. m. —-
opaginerad Kontrollera mot PDF
85
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
vunne Kungl. Maj:ts gillande. Jag hade även ansett en viss betj’delse
böra tillmätas den omständigheten, att ifrågavarande professorer vore
nödsakade att bo i huvudstaden, varest levnadskostnaderna vore jämförelsevis
dyra.
Denna motivering hade, yttrar vidare lärarkollegiet, också vunnit
Riksdagens gillande. Emellertid hade vid 1908 års riksdag en ny lönereglering
blivit genomförd för universitetsprofessorerna m. fl., och då
de motiv, som vid 1907 års riksdag legat till grund för professorernas
vid veterinärinstitutet lönereglering i överensstämmelse med övriga professorers,
alltjämt förelåge med om möjligt än större tyngd på grund
av de ökade krav särskilt på vetenskaplig verksamhet, som vid den nya
högskolan med dess större möjligheter för sådan verksamhet helt naturligt
komme att ställas på innehavare av professurer därstädes, hade
kollegiet ansett sig äga fullt skäl för att hos Kungl. Maj:t göra hemställan
om professorslönernas reglering i överensstämmelse med den
redan en gång av Kungl. Maj:t och Riksdagen fastslagna principen.
Direktionen och medicinalstyrelsen hava icke haft något att erinra
mot lärarkollegiets förslag i fråga om avlöningen för professorerna.
Löneregleringskommittén har anfört, att enligt kommitténs mening
professorerna vid veterinärinstitutet borde kunna i avlöningshänseende
hänföras till samma kategori som professorerna vid farmaceutiska institutet,
för vilka Riksdagen år 1911 på Kungl. Maj:ts förslag fastställt en
begynnelseavlöning av 6,400 kronor, därav 4,400 kronor lön och 2,000
kronor tjänstgöringspenningar, vartill skulle kunna komma ett ålderstillägg
till lönen å 600 kronor efter fem år. Utan att i princip frånträda
denna sin mening, ansåge sig likväl kommittén, med avseende å
Kungl. Maj:ts och Riksdagens sammanstämmande beslut år 1912 ifråga
om professorer vid den blivande skogshögskolan samt avdelningsföreståndarna
vid statens skogsförsöksanstalt, böra för de nu ifrågavarande professorerna
— likasom för avdelningsföreståndarna vid centralanstalten för
försöksväsendet på jordbruksområdet — föreslå en begynnelseavlöning av
7,500 kronor, därav 5,000 lön och 2,500 tjänstgöringspenningar, vartill
skulle kunna komma ett åldertillägg till lönen å 600 kronor efter fem år.
Frågorna om bostadsförmån för vissa professorer vid veterinärinstitutet
och om det avdrag å lönen, som bör svara mot denna förmån,
komma att här nedan behandlas i sammanhang med motsvarande frågor
rörande andra befattningshavare vid institutet.
Löner egleringskommittén.
36
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
tjänstgörings- ^ detta sammanhang torde böra i korthet redogöras för de bestäm
skyldighet
melser i lärarkollegiets förslag till stadgar för veterinärhögskolan, vilka
m- m- skulle bliva normerande med avseende å lärarnas tjänstgöringsskyldighet.
Luejiei Läsåret räknades — anför kollegiet — enligt gällande bestämmelser
28/i 1910. från den 15 augusti och indelades i två lästerminer, nämligen höstterminen
från och med nämnda dag till den 15 december = 122 dagar och vårterminen
från och med den 15 januari till den 15 juni = 151 dagar. Alltså
utgjorde hela läsåret sammanlagt 273 dagar. Ferietiden utgjorde sålunda
för närvarande 92 dagar, varjämte ferier vid påsk brukat förekomma.
Vidare hade vid början och slutet av såväl höst- som vårterminen en
viss tid använts till tentamina, något växlande för de olika lärarna och
årskurserna allt efter de tenterandes antal. Den hade i medeltal utgjort
fyra veckor vid vårterminens slut och fjorton dagar vid höstterminens
början samt en till två veckor vid höstterminens slut och lika lång tid
vid vårterminens början. Det egentliga, föreläsningar innefattande läsåret
hade sålunda hittills brukat pågå i icke fullt sju månader.
Läsåret skulle enligt kollegiets förslag taga sin början den 1 september
och omfatta två lästerminer, den ena eller höstterminen från och
med nämnda dag till den 22 december och den andra eller vårterminen
från och med den 12 januari till den 1 juni. Den övriga tiden av året
jämte tre dagar före och tre dagar efter påskdagen skulle vara ferier.
Fritagna från föreläsningar skulle dessutom vara de två sista veckorna
av vårterminen och den första veckan av höstterminen, vilka tider
skulle få uteslutande användas till tentamina och examina. Tjänstgöringarna
vid de kliniska och patologisk-anatomiska avdelningarna
skulle fortgå under hela året med den fördelning av tjänstgöringen
mellan vederbörande lärare, som högskolans styrelse på lärarkollegiets
förslag skulle äga att fastställa.
Lärarkollegiet har påpekat, att enligt förslaget höstterminens längd
skulle vara 112 dagar och vårterminens 140 dagar samt hela läsåret
alltså komma att utgöra 252 dagar eller samma tid, som vore stadgad
för tekniska högskolan, ävensom att ferierna skulle utsträckas till 113
dagar förutom en vecka vid påsk. Föreläsningarna skulle komma att
pågå under en tid av 224 dagar eller nära 7 l/_> månader, således omkring
en halv månad längre än dittills varit fallet.
Varje professor skulle enligt stadgeförslaget under lästerminerna
med undantag av de från föreläsningar fritagna tiderna vid vårterminens
slut och höstterminens början hålla föreläsning minst fyra timmar i
veckan samt leda de studerandes praktiska övningar, allt i enlighet med
37
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
fastställd undervisningsplan. Övriga lärares undervisningsskyldighet
skulle bestämmas av styrelsen på förslag av lärarkollegiet.
Löneregleringskommittén har i nu förevarande hänseenden anfört
väsentligen följande.
De bestämmelser i såväl de nu gällande som de föreslagna stadgarna,
genom vilka professorernas skyldigheter med avseende å undervisningen
och i övrigt reglerades, avsåge dels det arbetskvantum, som,
för vecka räknat, skulle av varje professor fullgöras, dels ock läsårets
längd. . ,
Mot de föreslagna stadgandena i det förra avseendet har kommittén
framställt en erinran, dock utan något yrkande. Jag torde i detta
sammanhang ej behöva uppehålla mig därvid.
I det senare hänseendet har kommittén framhållit, att då det nu
gällde att i sammanhang med förbättring av professorernas avlöningar
fastslå den undervisningsskyldighet, som borde åligga dem, borde man
taga till utgångspunkt det i stadgarna fastställda läsåret och icke allenast
den del av läsåret, som återstode efter avdrag av de tider, varunder
föreläsningarna plägat utan något i stadgarna lämnat medgivande
inställas. Och då det visat sig, att ett betydande antal av de studerande
antingen alldeles icke eller också endast på väsentligt längre tid än som
beräknats kunnat avsluta sina studier vid veterinärinstitutet samt någon
utsträckning av studiekursens normala längd utöver fyra år icke syntes
böra ifrågakomma, hade kommittén funnit det angeläget, att den nu
faktiskt använda årliga föreläsningstiden utsträcktes så, att alltför stark
forcering av undervisningen måtte kunna förebyggas och densamma
vederbörligen tillgodogöras av de studerande i allmänhet.
Med hänsyn till möjligheten att de s. k. tentamensperioderna,
vilka enligt den gjorda framställningen skulle inskränkas från omkring
nio veckor till omkring tre veckor, framdeles kunde komma att anses
behöva förlängas, hade kommittén, som ansåge en sådan förlängning
icke böra inkräkta på undervisningstiden, funnit ändamålsenligt, att då
terminernas längd fastsloges i stadgarna, tentamensperioderna icke i dem
inbegrepes utan förlädes utanför terminerna.
Höstterminen syntes kommittén kunna taga sin början den 1
september och fortgå till och med den 21 december eller under 112
dagar och vårterminen fortgå från och med den 12 januari till och med
den 31 maj eller under 140 dagar. Läsårets sammanlagda längd skulle
alltså bliva 252 dagar eller, om påskveckan frånräknades, 245 dagar.
De tider, som kunde erfordras uteslutande för examina och tenta
-
Löne
reglerings
kommittén.
38
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
mina vid slutet av vårterminen och början av höstterminen, skulle enligt
kommitténs förslag förläggas till sommarmånaderna i omedelbar anslutning
till terminerna, vadan alltså professorernas tjänstgöring, frånsett
tjänstgöringen vid de kliniska och patologisk-anatomiska avdelningarna,
skulle på hösten taga sin början den 25 augusti och på våren avslutas
med den 14 juni.
Kommittén har ansett sig böra framhålla, att enligt kommitténs
förslag terminerna med tillägg av tentamensperioderna skulle komma
att upptaga lika lång tid av året som de nuvarande terminerna eller
273 dagar samt att därvid förlängningen av föreläsningstiden vunnits
uteslutande genom minskning av tentamensperiodernas längd.
Kommittén hade vid sina senast omförmälda förslag utgått ifrån,
att de studerande skulle vara berättigade att, förutom å de för tentamina
särskilt avsedda tiderna, även under pågående termin erhålla
tentamen.
\id behandlingen av frågan om lärarnas undervisningsskyldighet
har kommittén även yttrat sig om det av direktionen föreslagna tilllägget
till staten, att det skulle vara lärarrådet medgivet att, efter
omständigheterna och om sådant funnes lända till nytta för undervisningen,
med styrelsens tillstånd fördela läroämnena mellan lärarna,
dock alltid så, att varje lärare bibehölles vid sina huvudsakliga läroämnen.
Av närmare angivna skäl har kommittén förklarat sig anse
det föreslagna tillägget icke böra intagas i staten utan bestämmelse i
samma syfte i stället meddelas på annat sätt.
Enligt direktionens stadgeförslag skulle en var vid högskolan
anställd lärare hava till åliggande att »i sina ämnen» uppehålla undervisningen
i enlighet med de instruktioner och den undervisningsplan,
som styrelsen fastställt. På det att svårigheter icke måtte vara att
befara för uppehållande av undervisningen i de ämnen, vilka enligt
undervisnings- och examensstadgan skulle vara föremål för examination
vid veterinärinstitutet, men som icke i staten hänfördes till viss lärarbefattning,
ansåge kommittén sistnämnda paragraf i stadgarna böra så
avfattas, att institutets lärare förpliktades att uppehålla undervisning
icke blott i de »huvudsakliga läroämnen», som i staten funnes angivna såsom
tillhörande deras befattningar, utan även därutöver i enlighet med fastställda
instruktioner och undervisningsplaner; och borde stadgande av
motsvarande innehåll införas även i de för ordinarie lärare vid veterinärinstitutet
gällande avlöningsvillkoren.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 46. 39
Lärarkollegiet har i sitt yttrande över kommitténs förslag i nu
förevarande hänseenden allenast uttalat betänkligheter mot förslagen
rörande läsårets indelning och föreläsningstidens utsträckning. Kollegiet
hade vid sitt förslag till undervisningens organisation och till examensstadga
sökt så mycket som möjligt underlätta studierna och möjliggöra
deras avslutande inom den föreslagna tiden. Förutom en omgruppering
av ämnena hade därför en viss koncentrering och avkortning av kurserna
i de flesta ämnen blivit nödvändig. Skulle nu föreläsningstiden
förlängas, kunde detta medföra en utsträckning av kurserna i de särskilda
läroämnena och sålunda motverka det därmed avsedda ändamålet.
Direktionen har beträffande frågan om lästerminernas längd m. m.
anslutit sig till kommitténs förslag. Direktionen hade ej funnit sig
övertygad av de skäl, kollegiet anfört för avstyrkande av detta förslag.
En förlängning av föreläsningstiden på sätt kommittén ifrågasatt medförde
ju icke någon ökning av läsårets längd och syntes ingalunda behöva
föra med sig såsom ovillkorlig följd en utsträckning av lärokurserna
i de olika ämnena, på sätt kollegiet tycktes vilja göra gällande.
Direktionen föreställde sig, att den utsträckta tiden kunde fullt utnyttjas
till elevernas fromma genom anordnande av repetitionskurser ävensom
föreläsningar på specialområden inom vederbörande lärares ämnen och
därigenom eleverna göras delaktiga av de rön och forskningsresultat,
lärarna borde i den nya undervisningsanstalten bliva i tillfälle göra i
vida större utsträckning än hittills varit möjligt, så mycket mer som
institutets ändamål ju vore att meddela en på vetenskaplig forskning
grundad undervisning.
I fråga om professorernas avlöning biträder jag det av samtliga
i ärendet hörda myndigheter understödda förslaget, att den bestämmes
till likhet med universitetsprofessorernas.
Jämväl i övriga nu omförmälda delar ansluter jag mig till löneregleringskommitténs
förslag.
IV. Lärarbefattningarna i anatomi, fysiologi, kemi, patologisk anatomi,
histologi och bakteriologi.
Enligt veterinärinstitutets nu gällande stadgar skall av de fem i
staten för institutet uppförda professorerna en företräda ämnena anatomi
och fysiologi samt en ämnena histologi och patologisk anatomi. Den
Lärarkollegiet
19/s
1913.
Direktionen
s/i 1913.
Departements
chefen.
40
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 46.
förre har tillika undervisningsskyldighet i zoologi; den senare skall
övervaka och leda obduktionerna vid institutet.
En av de två lektorerna skall enligt stadgarna representera ämnena
botanik, fysik, kemi, farmakologi och farmaci, med åliggande tillika att
utöva tillsynen över institutets medikamentförråd.
Till nu ifrågavarande ämnesgrupp höra även två assistenter, den
ene vid den anatomisk-fysiologiska avdelningen samt den andre vid den
patologisk-anatomiska och bakteriologiska avdelningen.
Enligt stadgarna skall vid institutet finnas en lärare i bakteriologi.
Denna lärarbefattning uppehälles av laboratorn vid veterinärbakteriologiska
anstalten, vilken enligt § 8 i instruktionen för denna anstalt den
2 oktober 1908 har att bestrida undervisningen i bakteriologi vid veterinärinstitutet
i enlighet med gällande stadgar för nämnda institut och
den av institutets direktion fastställda läroplan.
Lärarkollegiet
"1*11910.
Enligt lärarkollegiets förslag skulle den nuvarande professuren i
anatomi och fysiologi uppdelas i två professurer, den ena i anatomi
samt den andra i fysiologi och kemi.
Assistentbefattningen vid anatomisk-fysiologiska avdelningen skulle
ersättas av en prosektorstjänst vid anatomiska avdelningen med arvode
av 4,000 kronor jämte fri bostad och värme.
I stället för ovannämnda lektorat skulle inrättas en laboratorsbefattning
i kemi, vars innehavare tillika skulle vara föreståndare för ett
vid veterinärhögskolan inrättat självständigt apotek. Laboratorn skulle
äga åtnjuta, förutom fri bostad och värme, dels ett arvode från statsverket
å 2,500 kronor, dels ock i egenskap av apoteksföreståndare ett
ytterligare arvode å 1,500 kronor att utgå av inkomsterna från apoteket.
Professorn i histologi och patologisk anatomi skulle bibehållas vid
sina läroämnen och biträdas av en assistent vid den patologisk-anatomiska
och histologiska avdelningen med arvode av 2,500 kronor jämte
fri bostad och värme.
Till motivering av dessa förslag har lärarkollegiet i sin ofta nämnda
skrivelse av den 28 april 1910, under åberopande av sina allmänna uttalanden
angående lärarkrafternas otillräcklighet och lärarnas betungande
med alltför många eller alltför omfångsrika ämnen, anfört följande.
För närvarande hade undervisningen i anatomi och fysiologi att
kämpa med ganska stora svårigheter, beroende på att dessa ämnen vore
sammanslagna under samma professur. Av professorns fem föreläsningstimmar
i veckan användes under hela läsåret två till anatomi och de
övriga tre till fysiologi och embryologi. Men med två timmar i veckan
41
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition AV 46.
åtginge två läsår för att genomgå hela föreläsningskursen i anatomi.
Därav följde, att vartannat år de nykomna eleverna genast måste åhöra
föreläsningar, börjande i kursens mitt och i regel omfattande kärl- och
nervsystemet, föreläsningar, av vilka de ej kunde draga den ringaste
nytta, då läran om muskler och inälvor, som föregående år förelästs,
vore för dem fullkomligt obekant. Jämväl under det påföljande läsåret
medförde denna anordning olägenheter.
Även i fysiologi och fysiologisk kemi, de helt säkert viktigaste
av de förberedande ämnena i en läkares eller veterinärs utbildningskurs,
ansåg lärarkollegiet fullgod undervisning ej kunna lämnas med då befintliga
lärarkrafter. I det nya institutet komme antalet studerande
att med 50 procent överstiga det dåvarande, och enligt den av kollegiet
föreslagna nya läroplanen skulle de ifrågavarande ämnena, i vilka undervisning
då meddelades i tredje klassen, redan avslutas under det andra
studieåret. Det bleve därför tydligtvis omöjligt för en professor att lämna
tillfredsställande undervisning i såväl anatomi som fysiologi. Kollegiet
hade därför icke tvekat att hemställa om inrättande av en ny professur
i fysiologi, även omfattande undervisning i elementär kemi till den omfattning
utöver kursen i kemi för studentexamen, som erfordrades för
studiet av medicinsk och farmaceutisk kemi, och kollegiet hade gjort
denna hemställan med så mycket större skäl, som vid det nya institutet
lokaler funnes för en från anatomien skild självständig fysiologisk
institution.
Då det vidare länge varit ett önskemål, att vid institutet, i likhet
med vad som vore fallet vid utländska veterinärhögskolor, måtte till
fördel för såväl undervisningen som institutets ekonomi finnas ett självständigt
apotek, hade kollegiet föreslagit, att laboratorn vid den fysiologiska
institutionen, vilken borde hava avlagt apotekarexamen, skulle
förestå detta apotek. Redan enligt gällande stadgar skulle ett för veterinärbehov
fullständigt medikamentförråd finnas vid läroanstalten.
För assistenten å den anatomiska avdelningen hade kollegiet föreslagit
namnet prosektor och för att få någon aspirant till denna särdeles
svårtillsättliga plats sett sig nödsakad höja hans arvode till 4,000 kronor.
Enligt kollegiets åsikt komme det att falla sig svårt nog ändå att vid
»den nuvarande prosektor^» avgång finna lämplig aspirant till platsen,
ty ingen veterinär utom högskolan hade tillfälle förvärva sig den såväl
teoretiska som tekniska utbildning, som krävdes av en lärare på denna
post. En tjänstgöring på densamma kunde svårligen heller i nämnvärd
mån meritera till någon annan befattning än till professuren i hithörande
ämnen. Därför måste det också genom ett högre arvode än vad som
Bihang till Riksdagens protokoll 4914. 1 samt. 27 käft. (Nr 46.) 6
42
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
vore föreslaget åt assistenterna sörjas för, att det bleve större kontinuitet
i befattningen än vad som avsåges med assistentbefattningarna. Kollegiet
hade på denna grund ansett arvodet här böra utgå med 4,000
kronor.
Beträffande professorn i patologisk anatomi och histologi framhåller
lärarkollegiet, att han visserligen skulle befrias från bakteriologien,
vilket ämne lagts på en annan lärare — nämligen laboratorn
vid veterinärbakteriologiska anstalten — men att han i stället skulle
få på sin lott en del av embryologien m. m., varför han ock allt fortfarande
vore i behov av eu assistent.
Direktionen
3/e 1910.
Direktionens förslag till stat skiljer sig i nu förevarande delar
från lärarkollegiets till en början därutinnan, att till professuren i anatomi
skulle hänföras även ämnet histologi (mikroskopisk anatomi), att
följaktligen professorn i patologisk anatomi skulle befrias från ämnet
histologi, samt att prosektorn vid anatomiska avdelningen tillika skulle
hava undervisningsskyldighet i histologi.
Enligt direktionens mening hörde histologien till sin natur närmast
tillsammans med anatomien, och direktionen hade funnit sammanförandet
av dessa båda ämnen under samma professur icke böra bliva obehörigt
besvärande för dåvarande anatomie professorn, enär han skulle befrias
från ämnet fysiologi, och dessutom direktionens förslag ginge ut på
att ålägga prosektorn undervisningsskyldighet i histologi. Därest genom
den sålunda föreslagna anordningen professorns i patologisk anatomi
undervisningsskyldighet ej skulle bliva tillräckligt utnyttjad, har direktionen
ansett något av professorns i medicin ämnen, t. ex. epizootiläran,
möjligen kunna överflyttas till professorn i patologisk anatomi.
Laboratorn skulle enligt direktionens förslag till stat företräda ej
allenast kemien utan även fysiologien. Hans arvode upptogs av direktionen
till 4,000 kronor av statsmedel jämte fri bostad och värme,
och han skulle icke vara apoteksföreståndare. Direktionen hade nämligen
i sitt stadgeförslag upptagit bestämmelse av innehåll, att vid högskolan
skulle finnas ett för veterinärbehov fullständigt medikamentförråd, varifrån
läkemedel kunde utlämnas för de djur, för vilka vid högskolan söktes
vård. Direktionen förklarade sig anse gällande bestämmelse i detta ämne
böra tills vidare kvarstå, och att det borde få bero på omständigheterna,
huruvida framdeles ett självständigt apotek kunde bliva erforderligt, varom
särskild framställning då finge göras. Laboratorn i fysiologi och
kemi borde till följd därav icke vara examinerad apotekare utan veterinär.
Föreståndare för medikamentförrådet borde den apoteksinne
-
43
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
havare anskaffa, som tillhandahölle apoteksvarorna i medikamentförrådet.
En nödvändig följd härav bleve, att laboratorns avlöning måste
i sin helhet föras på stat.
Den av direktionen föreslagna förflyttningen av ämnet histologi
till annan professur medförde såsom sin konsekvens, att den assistent,
som skulle biträda professorn i patologisk anatomi, enligt direktionens
förslag skulle vara bunden endast vid den patologisk-anatomiska avdelningen
och icke, såsom lärarkollegiet föreslagit, vid en gemensam patologisk-anatomisk
och histologisk avdelning.
Med avseende å avlöningen för nyssbemälda assistent såväl som
för övriga fvra i lärarkollegiets och direktionens statförslag upptagna Medicmaiassistenter
har medicinalstyrelsen i sitt utlåtande den 9 november styrelsen °/n
1910 anmärkt, att, då veterinärinstitutet för framtiden borde bliva jämnställt
med rikets högskolor och arbetet vid institutet sålunda anordnas
i likhet med arbetet vid dessa, styrelsen ansett dylik assistentbefattning
kunna likställas med amanuensbefattning vid de medicinska klinikerna
och de vetenskapliga institutionerna, vilka sistnämnda tjänster vore
avsedda till, bland annat, att bereda studerande, omedelbart efter examens
avläggande eller även tidigare, tillfälle till fortsatta studier och vetenskapligt
arbete. Den med dessa tjänster förenade avlöningen borde
sålunda icke betraktas såsom ett arvode, fullt tillräckligt att giva platsernas
innehavare deras levebröd, utan delvis såsom ett understöd vid
studiernas fortsättande och fördjupande. Med hänsyn härtill förklarade
sig medicinalstyrelsen anse, att arvodet för en var av ifrågavarande
fem assistenter borde kunna nedsättas till 1,500 kronor för år. Mot
medicinalstyrelsens hemställan i denna del anfördes reservation av föredraganden
i ärendet medicinalrådet G. Kjerrulf, som ansåg lägre arvode
än 2,500 kronor för år icke böra erbjudas assistenterna.
I en till chefen för jordbruksdepartementet ingiven promemoria Tn*ets
från veterinärinstitutets rektor professor J. G. H. Yennerholm har framhållits,
att den av medicinalstyrelsen föreslagna sänkningen av assistentarvodena
till 1,500 kronor ganska säkert skulle omöjliggöra anskaffandet
av assistenter. Även med dåvarande arvoden hade det erbjudit stora
svårigheter att förmå veterinärer söka sig till institutet. På klinikerna
exempelvis, där arvodet utginge med 3,000 kronor (resp. 2,700 kronor
och fri bostad), vore det hart när omöjligt att få någon assistent. Det
hade i regel icke varit möjligt att få en assistent att stanna ett år i
sänder, och för det dåvarande hade ingen särskild assistent kunnat
Direktionen
2-/i2 1910.
Framställ) ling
om förbättrade
avlöningsförmåner
för
prosektor och
laboratorer.
44 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
erhållas, utan en bataljonsveterinär vid positionsartilleriet tjänstgjorde
samtidigt som assistent på veterinärinstitutets kliniker.
En mängd distriktsveterinärbefattningar stode lediga, nya förmånligare
befattningar öppnades vid slakthusen och assistentbefattningarna
hade ingen lockelse för de unga veterinärerna; och så komme
det, enligt professor Vennerholms mening, efter allt att döma ännu
länge att förbliva. Det kunde — yttrade professorn — endast vara
obekantskap med de faktiska förhållandena, som kommit medicinalstyrelsen
att likställa assistenterna vid veterinärinstitutet med amanuenserna
vid de medicinska klinikerna m. fl. institutioner. Kårerna kunde
för övrigt med avseende på sitt antal icke jämföras och den unge
veterinären hade för att vinna ordinarie befattning ej behov av någon
sådan särskild komplettering, som en assistentbefattning skulle lämna
honom tillfälle till. Följden skulle med ett ord bliva den, att veterinärhögskolan
komme att stå utan assistenter.
I sitt utlåtande den 22 december 1910 har direktionen förklarat
sig icke kunna dela medicinalstyrelsens åsikt, att assistentarvodena
borde bestämmas till allenast 1,500 kronor. Assistenterna måste nämligen
vara utexaminerade veterinärer; och med den brist på veterinärer,
som vore rådande, samt med den därav följande lättheten för de nyutexaminerade
veterinärerna att omedelbart finna jämväl gott avlönade
anställningar, komme det icke att bliva lätt att ens mot det av direktionen
föreslagna arvodet erhålla lämpliga assistenter.
I detta sammanhang torde även böra i korthet redogöras för vad
som förekommit i den av tre biträdande lärare vid veterinärinstitutet
väckta frågan om förbättring i de föreslagna avlöningsförmånerna för
prosektor och laboratorer vid institutet, ehuru av laboratorsbefattningarna
endast en tillhör den ämnesgrupp, om vars lärarkrafter nu
närmast är fråga.
I en till veterinärinstitutets direktion avlåten skrift hava de tre
ifrågavarande lärarna till en början erinrat, att Riksdagen vartdera av
åren 1911 och 1912 på extra stat beviljat anslag för uppehållande av
veterinärinstitutets verksamhet samt att enligt den fastställda fördelningen
av dessa anslag skulle vid institutet finnas anställda en lärare
vid den anatomisk-fysiologiska avdelningen och en lärare vid den medicinska
kliniken med årsarvoden av 4,000 kronor för den förre och
3,500 kronor för den senare jämte fri bostad för vardera av dem.
I den ingivna skriften framhålles vidare, hurusom Kungl. Maj:t,
45
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 46.
på framställningar av direktionen för institutet, genom särskilda beslut
medgivit, att av tillgängliga medel vid institutet finge, räknat från och
med den 1 september 1911, användas 1,000 kronor för år till upprätthållande
av en del av rektorns undervisningsskyldighet. Detta belopp
hade använts till att utöka assistentens vid klinikerna (kirurgiska kliniken)
arvode, så att hans årsinkomst från institutet utgjort 4,000
kronor, men med skyldighet för honom i stället att tjänstgöra som
laborator vid kirurgiska avdelningen.
Nämnda två lärarbefattningar å extra stat ävensom den sålunda
inrättade laboratorsbefattningen vid kirurgiska klinikan uppehölles för
det dåvarande av de tre lärare, apotekaren N. O. Engfeldt samt veterinärerna
G. Palmgren och G. Forssell, vilka undertecknat nu ifrågavarande
skrift.
I det förslag till ny stat för veterinärinstitutet, som direktionen
den 3 juni 1910 överlämnat till Kungl. Maj:t, hade upptagits, bland
annat, en prosektor vid den anatomiska avdelningen med undervisningsskyldighet
tillika i histologi, en klinisk laborator vid den medicinska
kliniken och kliniken för smärre husdjur, en laborator i fysiologi och
kemi samt en klinisk laborator vid den kirurgiska kliniken. Enligt
förslaget skulle dessa befattningar tillsättas allenast på förordnande för
en tid av tre år i sänder och avlöningsförmånerna vore föreslagna att
utgå med 4,000 kronor till eu var såsom årligt arvode. Av dessa befattningar
vore de tre sistnämnda avsedda att ei''sätta de tjänster, som
för det dåvarande innehades av Palmgren, Engfeldt och Forssell.
Ett synnerligen ansvarsfullt arbete vore redan överlämnat åt dem,
och enligt det nya statförslaget komme ovannämnda fyra befattningars
innehavare att erhålla än mer maktpåliggande och krävande arbete.
Därtill komme, att utsikterna till befordran vid institutet för dessa
befattningshavare kunde förväntas bliva ytterst ringa och för vissa av
dem hart när uteslutna.
Sökandena ansågo, att det såväl för institutet i egenskap av läroanstalt
som för blivande innehavare av förberörda fyra befattningar
skulle vara uteslutande till fördel, om befattningarna bleve ombildade till
ordinarie tjänster och sålunda komme att bestridas under mera betryggande
former än, såsom i förslaget ifrågasatts, genom för kort tid utfärdade
förordnanden. Samtliga dessa befattningshavares tid och krafter komme
enligt det framlagda förslaget att tagas i anspråk i minst lika hög
grad, som i allmänhet ägde rum beträffande ordinarie lärare vid andra
statens läroanstalter. Det vore under sådana förhållanden endast med
billighet och rättvisa överensstämmande, om dem förunnades den förmån
46
Lärarkollegiet
18/i* 1912.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
av en mera oberoende och tryggad ställning, som en ordinarie tjänst
innebure, icke minst med hänsyn till därmed förenad rätt till pension.
Avlöningen för dessa fyra befattningshavare syntes böra sättas
till enahanda belopp, som i direktionens förslag till stat för institutet
ifrågasatts, eller 4,000 kronor, men, i stället för att i staten upptagas
som arvode, fördelas i lön och tjänstgöringspenningar samt medföra
rätt till två ålderstillägg å 500 kronor i likhet med vad som gällde
för laboratorerna vid farmaceutiska institutet.
Över detta förslag har lärarkollegiet den 18 december 1912 avgivit
yttrande, däri kollegiet anfört, hurusom av motiveringen till
kollegiets förslag till stat med avseende å prosektors- och laboratorstjänsterna
tydligt framginge, att dessa lärare visserligen skulle tilldelas
en viss undervisningsskyldighet men att de dock vore avsedda att utgöra
ett slags biträdande lärare, var och en underordnad en professor såsom
chef, med rätt för professorn att reglerande ingripa i den av laboratorn
lämnade undervisningen. Denna mening vore inom kollegiet fortfarande
den förhärskande.
Det hade därför synts kollegiet lämpligast, att dessa lärarbefattningar
tillsattes endast på viss tid, så att en professor icke under hela
sin tid skulle behöva vara beroende av eu underlärare, som han ansåge
för ämnet mindre lämplig. En viss kontinuitet hade dock ansetts
önskvärd, och kollegiet hade därför föreslagit dels ett så högt arvode
som 4,000 kronor, dels att laboratorerna till skillnad från assistenterna
skulle förordnas för en tid av 3 år. Hade innehavaren av tjänsten
vid nämnda tids utgång visat sig förtjänt av ett förnyat förordnande,
kunde väl ett sådant i allmänhet antagas bliva utfärdat och tillsättandet
på viss tid medförde ju i så fall för innehavaren föga olägenhet.
Skulle han däremot hava visat sig för tjänsten mindre lämplig, vore
det ju ovillkorligen till fördel för institutet, att ett ombyte kunde ske.
Kollegiet ansåg på den grund för närvarande skäl icke föreligga
att tillstyrka bifall till den i skriften gjorda framställningen, i synnerhet
som erfarenheten åtminstone icke ännu visat, att de av kollegiet föreslagna
åtgärderna för kontinuitetens upprätthållande skulle vara otillräckliga.
Laboratorernas ställning såsom lärare vid institutet vore även i
väsentlig grad beroende av lärarbefattningarnas slutliga anordning och
i synnerhet därpå, huruvida de av lärarkollegiet förordade assistentbefattningarna
komme att beviljas eller ej. Skulle t. ex. laboratorsbefattningarna
nu ombildas till fullt självständiga lärartjänster och de
begärda assistentbefattningarna kanske icke komma till stånd, så komme
47
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
vederbörande professorer för framtiden att stå lika blottställda på fackmässigt
utbildade biträden vid undervisningen och det vetenskapliga
arbetet som fordom, och det vore bristen på nödiga hjälplärare, som
kollegiet vid upprepade tillfällen framhållit såsom ett av de väsentligaste
hindren för ett framgångsrikt arbete vid institutet. En förändring av
laboratorsbefattningarna i den riktning, som uti ifrågavarande skrift
framhölles, skulle därför under närvarande förhållanden lätt kunna bliva
till mera skada än gagn.
Kollegiet hemställde därför, att den gjorda framställningen om
laborators- och prosektorsbefattningarnas överförande på ordinarie stat
icke måtte bifallas.
Kollegiets nu återgivna yttrande åtföljdes av en reservation, undertecknad
av professor Yennerholm, t. f. lektorn i kemi med flera ämnen
A. Y. Sahlstedt samt läraren i bakteriologi laboratorn H. G. Magnusson,
vilka tillstyrkte sökandenas anhållan, under förutsättning att utnämning
till prosektors- och laboratorstjänst skedde på kollegiets förslag först
sedan sökanden genom två års förordnande och eventuellt genom avlagda
särskilda lärdomsprov fullt styrkt sin kompetens därtill.
Yeterinärinstitutets direktion har i skrivelse den 17 januari 1913
anslutit sig till den av lärarkollegiets majoritet uttalade åsikten i fråga
om befattningarnas karaktär och härför åberopat de skäl, lärarkollegiet
anfört till stöd för sin uppfattning. Därjämte har direktionen framhållit,
att ett bifall till framställningen, i vad den avsåge tjänsternas
omändring till ordinarie, skulle föra med sig jämväl den olägenheten,
att vid institutet kunde komma att bindas relativt unga och oprövade
personer, vilka sedermera måhända visade sig icke äga de för vinnande
av vidare befordran vid institutet erforderliga förutsättningarna, och vilka,
så fort detta förhållande bleve uppenbart, i sakens intresse borde fortast
möjligt söka sig annan verksamhet. Hade emellertid en sådan person
blivit bunden vid institutet genom ordinarie anställning, kunde det bliva
hart när omöjligt för institutet att, huru önskligt det än vore, bliva
befriad från honom. Minoriteten i lärarkollegiet hade visserligen sökt
råda bot på denna olägenhet genom att föreslå en viss kortare prövningstid
före den fasta anställningen. För att eu sådan prövningstid
skulle medgiva ett fullgiltigt omdöme om vad man hade att i vetenskapligt
och praktiskt hänseende vänta av vederbörande, måste den
emellertid enligt direktionens förmenande göras så lång, att det mål,
vartill framställningen syftade, näppeligen komme att vinnas. Sex eller
Reservation.
Direktionen
17/i 1913.
48
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
nio år vore väl den kortaste prövotid, som borde ifrågakomma, om
verklig kompetens till en huvudlärarbefattning därunder skulle kunna
ådagaläggas.
Direktionen ansåg det dock ej böra förbises, att förhållanden
kunde inträffa, som gjorde det särskilt önskvärt att under längre tid
vid institutet kvarhålla en eller annan dylik lärare av mera framstående
förmåga och förtjänst, om vilken det med visshet kunde förutses, att
han en gång såsom ordinarie lärare skulle komma att tillföra institutet
en verklig kraft. För att kunna påräkna detta syntes det icke kunna
undgås, att möjlighet måste beredas att tillägga en sådan person i
någon mån bättre villkor, än som i allmänhet ansetts böra vara förenade
med ifrågavarande tjänster. Direktionen hade i sådant hänseende tänkt
sig, att den lämpligaste anordningen skulle vara, om, då efter viss tids
tjänstgöring förnyande av förordnandet ifrågakomme, därmed kunde
förenas en viss förhöjning av arvodet. Den rätta tidpunkten för
arvodesförhöjningen hade synts direktionen inträffa efter sex års tjänstgöring,
då erforderlig kännedom om vederbörandes förmåga borde hava
vunnits. Förnyat förordnande efter sex års tjänstgöring skulle dock
icke ovillkorligen medföra rätt till löneförhöjning, utan denna förmån
skulle uteslutande tillerkännas lärare, vilken det skulle vara av alldeles
särskilt intresse för institutet att fortfarande hava bunden vid läroanstalten.
Förhöjningen syntes ej höra sättas till ett alltför ringa belopp,
om det syftemål, som därmed vore avsett att vinnas, verkligen skulle
ernås. Det syntes direktionen, som om en höjning i arvodet med 1,000
kronor vore av förhållandena påkallad.
Löneregle
ringskommit
tén.
Då löneregleringskommittén gått att yttra sig över nu ifrågavarande
delar av ämnet, har kommittén angående de förändringar, som sålunda
föreslagits med avseende å lärarbefattningarna inom ämnesgruppen
anatomi, fysiologi, kemi, patologisk anatomi, histologi och bakteriologi,
först meddelat följande sammanställning av dels den nu gällande, år
1907 av Riksdagen fastställda staten, dels ock den av direktionen föreslagna
staten, i vilken sammanställning de nuvarande professors- och
lektorsbefattningarna inom ifrågavarande ämnesgrupp upptagas med de
undervisningsämnen, som enligt gällande stadgar äro förenade med
samma befattningar.
Såsom redan är nämnt, åligger det numera laboratorn vid den
veterinärbakteriologiska anstalten att upprätthålla undervisningsskyldigheten
i bakteriologi vid veterinärinstitutet.
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 46.
49
Gällande stat
Summa
av-
löning
Anmärk-
ningar
1 professor i anatomi
och fysiologi .........
6,000
[2 ålderstillägg
\ å 500 kr. efter
| 5 och 10 år.—
Ombostadåt- njutes, avdra- gas å lönen
500 kr.
1 assistent vid anato- misk-fysiologiska av- delningen ...............
3,000
i''Om bostad åt- 1 njutes, avdra- j gas å arvodet
l 300 kr.
1 lektor i botanik, fysik,
kemi, farmakologi
och farmaci............
4,000
4 ålderstillägg
å 500 kr. efter
5, 10, 15 och
) 20 år. — Om
1 hostad åtnju- | tes, avdragas
j å lönen 500
i kr.
1 professor i histologi och
patologisk anatomi
6,000
2 ålderstillägg
å 500 kr. efter
5 och 10 år. —
Om bostad åt- njutes, avdra- gas å lönen
500 kr.
1 assistent vid patologisk- anatomiska och bak- teriologiska avdelnin- gen .....................
2,500
fOm bostad åt- ! njutes, avdra- ! gas å arvodet
i 300 kr.
Summa kr.
21,500
År direktionen föreslagen stat
Summa
av
löning
-
Anmärk
ningar
-
1 professor i anatomi och
histologi ...............
1 prosektor vid anato-j
miska avdelningen]
med undervisnings-]
skyldighet tillika
histologi ............
1 professor i fysiologi
och kemi...............
1 laborator i fysiologi
och kemi............
1 professor i patologisk
anatomi ............
1 assistent vid patologisk
anatomiska avdelningen
Summa kr
7,500
4,000
7,500
4,000
7,500
2,500
1 ålderstillägg
å 600 kr. efterj
5 år. — Om
bostad åtnju-|
tes, avdragas!
å lönen 500]
kr.
| (Fri bostad och!
\ värme.
1 ålderstillägg]
å 600 kr. efter
5 år. — Om
bostad åtnjutes,
avdragas!
å lönen 500]
kr.
/Fri bostad och]
/ värme.
1 ålderstillägg]
å 600 kr. efter]
5 år. — Om
bostad åtnju!
tes, avdragas]
j å lönen 500
l *■
(Fri bostad och
\ värme.
33,000
Kommittén har därefter anfört följande.
Att en delning av den nuvarande professuren i anatomi och fysiologi
skulle efter veterinärinstitutets inflyttning i sina nya byggnader bliva
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 27 höft. (Nr 46.) 7
Ang. lärarbefattningar
i anatomi
och histologi.
50 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
behövlig, hade framhållits redan vid de förberedande arbetena för institutets
nybyggnad och för de ändringar i institutets stat, som år 1907
blevo genomförda. Det berättigade i detta krav syntes även hava
erkänts i chefens för jordbruksdepartementet till statsrådsprotokollet för
den 24 mars 1911 avgivna yttrande och Riksdagen hade för tiden från
och med den 1 september 1911 till utgången av år 1913 på extra stat
beviljat anslag, vari ingått arvode med 4,000 kronor för år räknat åt
en lärare å den anatomisk-fysiologiska avdelningen.
Av lärarkollegiets redogörelse för det sätt, varpå undervisningen i
anatomi och fysiologi bedrivits i det gamla institutet, framginge, att
bristen pa tillräckliga lokaler därstädes nödgat till ett för undervisningen
tvivelsutan synnerligen menligt sammanförande av lärjungar på
väsentligt olika stadier av lärokursen. Endast genom en sådan anordning,
vilken enligt kommitténs mening icke vidare borde ifrågakomma,
både möjliggjorts sådan inskränkning av antalet undervisningstimmar
i anatomi och fysiologi, att dessa båda vart för sig omfattande och
viktiga ämnen kunnat handhavas av en enda huvudlärare.
Kommittén funne sig fullt övertygad därom, att de ifrågavarande
ämnena nu borde särskiljas och förläggas till olika huvudlärare. Ett ytterligare
skäl härtill syntes ligga däruti, att det svårligen kunde förutsättas,
att vid uppkommande vakanser skulle stå till buds sökande med erforderlig
kompetens inom såväl det ena som det andra av ifrågavarande,
sinsemellan ej så närliggande ämnen.
Förslaget, att representanterna för anatomien och för fysiologien
båda skulle vara professorer, hade icke heller givit kommittén anledning
till någon erinran.
Emellertid hade föreslagits, att med vardera av professurerna i
anatomi och i fysiologi skulle förenas ytterligare ett läroämne.
lill professuren i anatomi skulle sålunda enligt direktionens förslag
överflyttas det nu med professuren i patologisk anatomi förenade
ämnet histologi, vilket ämne åter enligt lärarkollegiets förslag skulle
bibehållas vid sistnämnda professur.
Histologien hade till och med år 1893 inbegripits i ämnet anatomi
samt företrätts av professorn i anatomi och fysiologi, men genom kungörelse
den 8 december 1893 skilts från den makroskopiska anatomien
och lagts till den då nyinrättade professuren i histologi, patologisk
anatomi och bakteriologi. Detta torde hava varit beroende därpå, att
professorn i anatomi och fysiologi ansetts vara i behov av lättnad i sin
arbetsbörda och att något lämpligare sätt för genomförande av en sådan
lättnad icke kunnat utfinnas. Det syntes nämligen ej ens kunna ifråga
-
51
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
sättas, att det från undervisningens synpunkt eller eljest skulle medföra
någon fördel att, på sätt då skedde, sammanföra histologien med den
patologiska anatomien i stället för med den normala makroskopiska
anatomien. Kommittén hade också lika med veterinärinstitutets direktion
funnit, att histologien borde vid den nu förestående omorganisationen
och utvidgningen av institutets lärarkrafter åter förenas med
den makroskopiska anatomien.
Det vore ock ett särskilt gynnsamt tillfälle till genomförande av
en sådan åtgärd, som nu erbjöde sig, då professorn i anatomi skulle
befrias från det stora och med anatomien mindre nära sammanhörande
ämnet fysiologi. Ett utbyte av fysiologien mot histologien skulle enligt
kommitténs förmenande i och för sig innebära eu minskning i arbetsmängden
för professorn i anatomi, vilken dessutom enligt förslaget
skulle i stället för den hittillsvarande assistenten i anatomi och fysiologi
erhålla till sitt biträde en prosektor.
Kommittén, som ansett sig böra tillstyrka prosektorstjänstens inrättande,
hade visserligen icke funnit lämpligt, att prosektorn genom
uttrycklig föreskrift i staten tillförbundes att upprätthålla undervisningen
i histologi, men kommittén förutsatte, att han i vederbörlig ordning förpliktades
att med professorn deltaga i undervisningen i de till professuren
hörande ämnen, därvid det likväl syntes böra överlåtas åt
direktionen att efter sig företeende omständigheter bestämma det sätt,
varpå undervisningsskyldigheten borde fördelas mellan de båda lärarna.
Därest i enlighet med kommitténs förslag .prosektorstjänsten bleve
uppförd på veterinärinstitutets stat, syntes en blivande professor i anatomi
och histologi icke behöva bliva för hårt betungad med arbete.
Mot kommitténs förslag skulle emellertid kunna anmärkas, att
någon begäran om lindring för den nuvarande professorn i histologi
och patologisk anatomi icke blivit framställd. Den patologiska anatomien,
som i sig innefattade både det makroskopiska och det mikroskopiska
studiet av de sjukliga förändringarna i djurkroppen, syntes
dock få anses både från den vetenskapliga forskningens och från undervisningens
synpunkt vara till omfattning och betydelse förtjänt att
fullt jämnställas med den normala makroskopiska och mikroskopiska
anatomien.
En olägenhet av histologiens överflyttande till professuren i anatomi
skulle måhända kunna anses ligga däruti, att den anatomiska
institutionen icke vore försedd med sådan utrustning, som krävdes för
anatomiens mikroskopiska studium. Det skulle därför kunna ifrågasättas,
huruvida det i längden kunde vara lämpligt, att detta studium
52
Ang. prosektor
och
laboratorers
avlöning.
Klintjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
under professorns i anatomi eller en honom underordnad lärares ledning
bedreves inom patologisk-anatomiska institutionen, eller om icke den
föreslagna överflyttningen av histologien borde medföra såsom sin
konsekvens, att för den anatomiska institutionen måste anskaffas mikroskopisk
utrustning och möjligen även bekostas någon förändring av
lokalernas anordning och inredning. Då emellertid enligt upplysning,
som blivit kommittén meddelad, den praktiska undervisningen i histologi,
ehuru förlagd till den patologisk-anatomiska institutionen, under vissa
tider plägat stå under närmaste ledning av lärare vid anatomiska institutionen,
samt antalet undervisningstimmar i histologi dessutom vore
relativt obetydligt, syntes särskilda kostnader för mikroskopisk utrustning
å anatomiska institutionen kunna undvikas. I allt fall torde från
denna synpunkt hinder icke böra möta för genomförande av en ändamålsenlig
fördelning av läroämnena mellan professorerna vid veterinärinstitutet.
Prosektorns avlöning vore — likasom också laboratorernas — i
direktionens statförslag upptagen till 4,000 kronor, arvode, jämte rätt
till fri bostad och värme. Direktionen hade emellertid sedermera hemställt,
att i staten måtte meddelas sådana bestämmelser, att, därest
innehavare av prosektors- eller laboratorsbefattning efter förordnande
under två treårsperioder befunnes vara av så framstående skicklighet,
att det för institutet skulle vara synnerligen önskvärt att fortfarande
behålla denne lärare, det skulle ankomma på Kungl. Maj:t att, på
framställning av direktionen, medgiva förhöjning i arvodet med 1,000
kronor.
De skäl, som föranlett lärarkollegiets majoritet och direktionen att
avstyrka de tre biträdande lärarnas förslag om prosektors- och laboratorsbefattningarnas
uppförande å veterinärinstitutets stat såsom ordinarie,
med lön och tjänstgöringspenningar avlönade tjänster, syntes kommittén
vara välgrundade; och ansåge därför kommittén att ifrågavarande
befattningar — i den mån anslag till deras avlönande funnes böra
beviljas — borde vara förenade med arvoden och tillsättas, såsom av
vederbörande myndigheter föreslagits, medelst förordnande för tre år
åt gången.
Det arvode av 4,000 kronor, vartill prosektorn och laboratorerna
skulle bliva berättigade, överensstämde med de arvodesbelopp, som i
gällande stat för karolinska institutet funnes upptagna för en klinisk
laborator vid serafimerlasarettets kliniska laboratorium, för en laborator
vid patologisk-anatomiska instutionen samt för en prosektor. Kommittén,
53
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 46.
som i det följande komme att yttra sig angående direktionens förslag
om rätt för ifrågavarande befattningshavare att jämte nämnda kontanta
arvode åtnjuta fri bostad och värme, hade icke funnit någon anledning
till erinran mot nämnda arvodesbelopp.
Direktionens senast gjorda förslag, att Kungl. Maj:t skulle kunna,
under vissa angivna förutsättningar, bevilja laborator eller prosektor,
efter sex års förordnande, förhöjning i arvodet med 1,000 kronor årligen,
avsåge en anordning, vartill någon motsvarighet icke syntes kunna
inom statsförvaltningen påvisas.
Därest å veterinärinstitutets stat, varest för närvarande icke funnes
upptagna några andra biträdande lärare än assistenter, nu skulle bliva
uppförda prosektor och laboratorer, syntes detta komma att för institutet
medföra så avsevärd fördel, att det icke billigtvis borde kunna påfordras,
att avlöningen för dessa lärare skulle sättas högre än för nyssnämnda
befattningshavare vid karolinska institutet. Anledning härtill syntes så
mycket mindre förefinnas, som tillsättning av nämnda befattningar vid
karolinska institutet enligt nådigt brev den 10 juni 1909 skulle föregås
av en ingående prövning av sökandenas skicklighet såsom vetenskapsidkare
och lärare, under det att enligt direktionens stadgeförslag särskilda
garantier för motsvarande befattningshavares vid veterinärinstitutet
vetenskapliga skicklighet icke skulle förefinnas.
Kommittén har därför förordat lärarkollegiets och direktionens
förslag år 1910 angående arvoden åt prosektor och laboratorer.
Enligt lärarkollegiets och direktionens i detta avseende sammanstämmande
förslag skulle professorn i fysiologi tillika övertaga ämnet
kemi, däri en av institutets båda lektorer för närvarande vore huvudlärare.
Lektoratet skulle indragas, men professorn skulle vid sin sida
hava en laborator, om vilkens tjänsteställning och åliggande emellertid
olika meningar yppats mellan lärarkollegiet och direktionen.
Enligt lärarkollegiets förslag skulle nämligen laboratorn vara examinerad
apotekare, förestå ett vid institutet inrättat självständigt apotek
och allenast representera det ena av professorns läroämnen, nämligen
kemien. Enligt direktionens förslag skulle däremot läkemedel vid institutet
tillhandahållas från ett medikamentförråd, vars föreståndare skulle
anställas av vederbörande apoteksinnehavare och icke hava någon befattning
med undervisningen vid institutet, under det att laboratorn skulle
vara examinerad veterinär samt företräda både fysiologien och kemien.
Kommittén hade icke hyst någon tvekan därom, att de båda undervisningsämnena
fysiologi och kemi så nära berörde och delvis inginge
Ang. lärarbefattningar
i fysiologi
och kemi.
54
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 46.
i varandra, att den nya professuren i fysiologi lämpligen borde i sig
upptaga även ämnet kemi.
Förslaget, att laboratorn skulle vara apotekare och företräda endast
kemien, vilade på den ännu icke existerande förutsättningen, attinstitutet
skulle hava till sitt förfogande ett eget apotek. Visserligen
hade, enligt vad kommittén inhämtat, veterinärinstitutets nuvarande
direktion ingått till Kungl. Maj:t med framställning om rättighet
att försälja läkemedel för alla djur, som vore föremål för behandling
vid institutets stationära kliniker, polikliniker och ambulatoriska klinik,
samt om rätt att till riket införa apoteksvaror; men då denna framställning
blivit avstyrkt av apotekarsocietetens direktion, syntes den angivna
förutsättningen om eget apotek vid institutet få anses i hög grad
oviss. Redan av denna anledning vore kommittén förhindrad att biträda
lärarkollegiets förslag om laboratorstjänstens anordnande, vilket för
övrigt syntes vara motiverat huvudsakligen genom institutets behov att
skaffa sig inkomster och mindre med hänsyn till undervisningens krav.
Ej heller direktionens ovanberörda förslag i nu förevarande
avseende syntes emellertid vara av beskaffenhet att kunna av kommittén
understödjas. Förslaget hade avgivits innan ännu veterinärinstitutet
avflyttat från sina gamla byggnader. Någon för institutet i dess helhet
gemensam anordning för läkemedels anskaffande och tillhandahållande
hade där ej blivit genomförd, och direktionen torde hava ansett sig
sakna anledning att vid uppgörande av sitt statförslag förutsätta, att
någon av institutets lärarkrafter kunde behöva disponeras för apoteksgöromål.
Efter inflyttningen i det nya institutet hade emellertid i därför
avsett rum inom en till medicinska kliniken hörande byggnad anordnats
ett för de stationära klinikernas behov avsett läkemedelsförråd, för vilket
erforderliga råmaterial, såvitt de vore att hänföra till apoteksvaror,
inköptes från vederbörligen privilegierat apotek. Vid detta förråd tillreddes
av dess föreståndare, vilken vore examinerad apotekare, läkemedel
efter ordination av vederbörande lärare vid de stationära klinikerna, varjämte
klinikerna från förrådet erhölle sådana medicinalier, som ansåges
böra för sjukvården ständigt finnas till hands. Föreståndaren för förrådet
avlönades, enligt vad som meddelats kommittén, med 4,000 kronor om
året från det av Riksdagen på extra stat för tiden från och med september
1911 beviljade anslag, 51,000 kronor för år räknat. Nämnda
avlöningsbelopp hade ansetts motsvara ett i berörda extra anslag ingående
belopp av 4,000 kronor för »en lärare å den anatomisk-fysiologiska
avdelningen». De åligganden, som tillhörde sistnämnda lärarbefattning,
motsvarande den begärda nya professuren i fysiologi och
55
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
kemi, uppehölles emellertid i själva verket av t. f. lektorn i kemi m. in.,
vilken vore examinerad veterinär, under det att föreståndaren för
medikamentförrådet hade till åliggande att uppehålla den tjänstgöring,
som enligt stadgarna ålåge nämnde lektor i kemi.
Därest direktionens i de remitterade handlingarna innefattade förslag
nu skulle genomföras, skulle de vid institutet numera vidtagna
apoteksanordningarna icke vidare kunna upprätthållas, då nämligen någon
föreståndare för läkemedelsförrådet icke komme att finnas tillgänglig.
Med hänsyn till det ovissa resultatet av direktionens numera gjorda
ansökan om utvidgade rättigheter i fråga om inköp och tillhandahållande
av medicin, hade kommittén ansett sig böra undvika att avgiva ett förslag,
varigenom en sådan påföljd skulle kunna framkallas; och då först
efter det slutliga avgörandet av berörda ansökan en fast grund för
bedömandet av behovet av biträdande lärare på nu ifrågavarande område
komme att förefinnas, hade kommittén ansett sig icke under nuvarande
förhållanden kunna tillstyrka uppförande å ordinarie stat av någon
biträdande lärare i fysiologi eller kemi.
Däremot syntes tills vidare böra å extra stat beviljas erforderligt
anslag för avlönande av en lärare med laborators ställning, åt vilken
skulle anförtros dels föreståndarskapet för det nu vid institutet inrättade
läkemedelsförrådet, dels ock den undervisning i kemi, som lämpligen
syntes kunna överlämnas åt honom.
Kommittén har därför med avseende å lärarbefattningarna i fysiologi
och kemi hemställt, att å staten för veterinärinstitutet måtte uppföras
en professor i fysiologi och kemi med avlöning lika med professorn
i anatomi och histologi, samt att å extra stat måtte för veterinärinstitutet
uppföras ett belopp av 4,000 kronor såsom arvode åt en
extra laborator i kemi, tillika föreståndare för institutets medikamentförråd.
Vid behandlingen av frågan om professuren i anatomi och histologi
hade, såsom förut nämnts, kommittén på angivna skäl uttalat den
meningen, att den nuvarande professuren i histologi och patologisk
anatomi borde för framtiden omfatta endast sistnämnda ämne.
Med avseende å den lättnad, som härigenom skulle beredas professurens
innehavare, syntes kunna ifrågasättas, huruvida icke den nuvarande
assistentbefattningen vid patologisk-anatomiska och bakteriologiska
avdelningarna skulle kunna helt och hållet undvaras. Det syntes emellertid
kommittén önskvärt, att de studerande under hela den tid, deras
övningar å patologisk-anatomiska institutionen påginge, därstädes måtte
Ang. lärarbefattningar
patologisk
anatomi.
Ang,
assistenters
avlöning.
Föreståndaren
för veterinärbakteriologiska
anstalten
angående
undervisningen
i bakteriologi
vid institutet.
56 Kung!. Maj-is Nåd. Proposition Nr 46.
hava tillgång till erforderlig ledning och anvisning vid sina arbeten,
och det syntes icke skäligen kunna åläggas professorn att, jämte det
han uppehölle honom åliggande föreläsningsverksamhet, ensam ansvara
för ledningen av övningarna.
Med hänsyn vidare till den patologiska anatomiens stora vikt och
då laboratorn vid veterinärbakteriologiska anstalten icke syntes böra
berövas det biträde vid undervisningen, som han hittills haft att påräkna
av assistenten vid den patologisk-anatomiska och bakteriologiska avdelningen,
hade kommittén ansett assistentbefattningen böra bibehållas och
fortfarande vara fästad vid såväl den patologisk-anatomiska som den
bakteriologiska avdelningen.
I anledning härav hade kommittén haft att taga i övervägande,
vilken avlöning skäligen borde tillkomma assistenter vid veterinärinstitutet.
Med hänsyn till den tillgång på arbetsförtjänst, som i regel
syntes stå de nyexaminerade veterinärerna öppen, hade kommittén ansett,
att, därest arvodet skulle bestämmas till lägre belopp än 2,500 kronor,
utsikter knappast skulle förefinnas att erhålla kompetenta sökande till
dessa assistentbefattningar; och hade därför kommittén, som i det följande
komme att behandla frågan om bostäder för assistenter, icke
ansett sig böra påyrka någon nedsättning i det från veterinärinstitutets
sida föreslagna arvodesbeloppet.
Sedan löneregleringskommitténs betänkande blivit för utlåtandes
avgivande remitterat till medicinalstyrelsen, har föreståndaren för statens
veterinärbakteriologiska anstalt, professorn A. Bergman i en till nämnda
styrelse ställd skrift framlagt ett förslag till ändrad anordning i fråga
om undervisningen i bakteriologi vid institutet. Professor Bergman
erinrar, att kommittén meddelat, att någon begäran om lindring för den
nuvarande professorn i anatomi och histologi ej blivit framställd, men
att kommittén, som föreslagit överflyttandet av histologien till annan
lärare, funnit skäl till en dylik lindring i den uppfattningen att »den
patologiska anatomien — —--dock lärer fä anses både från den
vetenskapliga forskningens och från undervisningens synpunkt vara till
omfattning och betydelse förtjänt att fullt jämnställas med den normala
makroskopiska och mikroskopiska anatomien». Att den patologiska anatomien
ur båda dessa synpunkter hade minst samma betydelse som de
sistnämnda ämnena vore utan tvivel sant, men den patologiska anatomiens
omfattning ur undervisningssynpunkt, vilken det väl här mest gällde, kunde
ej med fog sägas vara så stor som omfattningen av anatomi och liisto
-
57
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 46.
logi. Man måste komma ihåg, att studiet av kroppens normala byggnad
(anatomi och histologi) vore grundläggande och förutsatte inlärandet av
en viss teknik, av vilken man sedan hade nytta, när man studerade
avvikelserna från den normala byggnaden. Att avsevärt utvidga den
nuvarande undervisningen i patologisk anatomi vore säkerligen icke
rådligt, då det kunde bidraga till förlängning av studietiden vid veterinärinstitutet,
och det syntes ej heller vara behövligt, för att den studerande
skulle förvärva det mått av kunskap i ämnet, som behövdes för fortsatta
veterinära studier och praktisk veterinärverksamhet. Professorns
i patologisk anatomi undervisningsskyldighet skulle sålunda, om löneregleringskommitténs
förslag oförändrat vunne Riksdagens bifall, bliva
väl litet omfattande, men detta kunde hjälpas genom att denne professor
i stället för undervisningen i histologi, med 1 timmes föreläsning i
veckan på höstterminen och 2 timmar på vårterminen samt 39 timmar
övningar, finge övertaga undervisningen i bakteriologi, vilken nu omfattade
2 timmar föreläsningar i veckan under höstterminen, inga på
vårterminen och endast 16 timmar övningar. Som syntes, kunde i så
fall undervisningen i patologisk anatomi och bakteriologi ändå utvidgas
utan att professorns tid bleve mera än nu upptagen av undervisning.
Som bekant tillkomme det för närvarande statens veterinärbakteriologiska
anstalt att genom den vid anstalten anställde laboratorn upprätthålla
undervisningsskyldigheten i bakteriologi vid veterinärinstitutet.
Lärarkollegiet vid veterinärinstitutet hade ursprungligen föreslagit, att
den veterinärbakteriologiska anstaltens föreståndare skulle ombesörja den
teoretiska undervisningen i bakteriologi vid institutet, under det att en
assistent borde leda de praktiska övningarna. Kollegiets ordförande
professor Vennerholm hade visserligen ansett det av kollegiets flertal
gillade förslaget såsom för veterinärinstitutet förmånligast, men likväl
med hänsyn till att medicinalstyrelsens representant inom direktionen
där bestämt hävdat som sin uppfattning, att föreståndaren för veterinärbakteriologiska
anstalten icke borde ha någon undervisningsskyldighet
vid institutet, föreslagit en modifikation så till vida, att undervisningen
i bakteriologi skulle kunna uppdragas åt anstaltens laborator. Direktionen
för veterinärinstitutet hade förklarat, att den veterinärbakteriologiska
anstalten, om den skulle anordnas vid veterinärinstitutet, måste
inrättas som en självständig institution, och dess tjänstemän vara
helt och hållet befriade från undervisningsskyldighet vid institutet i
annan mån, än att föreståndaren skulle låta de äldre veterinäreleverna
få en överblick över gången och arten av de på anstalten försiggående
arbetena. Medicinalstyrelsen hade framhållit som sin bestämda uppBihang
till Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 27 höft. (Nr 46.) 8
58
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
fattning, att anstaltens tjänstemän borde vara befriade från undervisning
vid institutet i annan mån än av direktionen sålunda föreslagits. I
propositionen den 9 april 1908 angående inrättande av en veterinärbakteriologisk
anstalt hade av departementschefen framlagts professor Vennerholms
förslag, men det hade icke skett utan tvekan, vilken tagit sig uttryck
i följande ord: »Oaktat goda skäl synas mig föreligga för direktionens
åsikt, anser jag dock, att det ej bör vara förenat med någon större
risk att gå den medelväg, som institutets rektor professor Yennerholm
i sin reservation till lärarkollegiets betänkande förordat, nämligen att
uppdraga undervisningen i bakteriologi vid institutet åt en under anstaltens
chef tjänstgörande laborator.» Detta hade också blivit Riksdagens
beslut. Denna bestämmelse hade alltså framförts med tvekan som ett
kompromissförslag.
Professor Bergmans uppfattning vore, att bestämmelsen, att anstaltens
laborator skulle upprätthålla undervisningen i bakteriologi vid
veterinärinstitutet, icke medfört någon fördel för anstalten. Meddelandet
av denna elementära undervisning vore ganska främmande för
anstaltens verksamhet i övrigt. Tiden för föreläsningar och övningar
vore visserligen icke lång, men om man därtill lade vad som fordrades
för förberedelse, tentamina och deltagande i kollegier, så vore den arbetstid,
som sålunda ginge förlorad för anstalten, ändå icke alldeles betydelselös,
och det vore så med laboratoriearbeten, att nödtvungen frånvaro
från desamma kunde, om den komme olägligt, även när det blott gällde
kortare stunder, medföra stor tidsspillan. Principen att laboratorn såsom
anstaltens tjänsteman utövade självständig verksamhet vid sidan av föreståndaren,
ansåge Bergman icke riktig. Det vore ur anstaltens synpunkt
mycket önskligt, om laboratorn kunde befrias från nämnda undervisningsskyldighet.
Nu skulle man kunna invända, att, om laboratorn befriades från
undervisningsskyldighet, så vore hans avlöning onödigt hög. Det vore
dock icke fallet, ty undervisningen hade varit en jämförelsevis liten del
av hans verksamhet och kunde icke betraktas som högre kvalificerad
än den övriga delen. Hans arbete skulle icke heller minskas utan
endast bliva i viss mån av annan art, uteslutande ägnat åt anstalten.
Om man därtill toge i betraktande, att han vid åtskilliga tillfällen hade
att vara föreståndarens ställföreträdare, så syntes det icke rimligt att
sätta hans lön lägre än den nu vore.
Det skulle vidare kunna ifrågasättas, om icke den år 1913 av Riksdagen
beslutade assistenten vid veterinärbakteriologiska anstalten kunde
vara obehövlig, ifall laboratorn befriades från nämnda undervisnings
-
59
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
skyldighet. Men dennas omfattning vore icke så stor, att ökningen i
anstaltens arbetskrafter därigenom kunde bli mera än en bråkdel av den
ökning, som erhölles genom att en assistent anställdes. Vad Bergman
dock bland annat hoppades kunna vinnas genom undervisningsskyldighetens
borttagande vore, att mera tid skulle bli övrig för författarverksamhet.
Då Bergman utarbetat sitt förslag till stat för anstalten för år 1913,
hade det icke varit bekant, att möjlighet till en tillfredsställande lösning
av frågan om den bakteriologiska undervisningens ordnande skulle yppa
sig så snart. I annat fall skulle han icke underlåtit att fästa uppmärksamheten
på densamma. Men även om så varit, skulle han icke tvekat att
framhålla behovet av att assistent anställdes, då detta behov i alla fall vore
mycket stort. Sedan dess hade anstaltens verksamhet fortfarande utvecklats.
Det vore orimligt, att två tjänstemän skulle kunna räcka till för arbetet,
och åtskilligt måste stå tillbaka för löpande göromål. Anställandet av
en assistent hade därför varit nödvändigt, även om laboratorn befriades
från sin undervisningsskyldighet vid veterinärinstitutet.
En befrielse härifrån förhindrade naturligtvis icke, att tillfälle fortfarande
kunde beredas veterinärinstitutets äldre elever att taga del av
gången och arten av anstaltens arbeten. Ej heller utgjorde det något
hinder för att allt insänt material, som ej behövdes för anstaltens
arbeten, fortfarande som hittills kunde ställas till förfogande för undervisningen
vid veterinärinstitutet.
Ämnena bakteriologi och patologisk anatomi stode utan tvivel
varandra mycket nära, i det att de flesta patologisk-anatomiska förändringar
i mer eller mindre grad vore beroende eller påverkade av
mikroorganismer. Det vore därför nödvändigt att vid undervisning i ett
av dessa ämnen taga hänsyn till det andra. Det skulle således vara ur
undervisningssynpunkt fördelaktigt, om professorn i patologisk anatomi
finge övertaga ämnet bakteriologi i stället för histologi, och Bergman
trodde sig veta, att den mångårige läraren i dessa ämnen vid veterinärinstitutet
vore av samma mening.
I löneregleringskommitténs förslag till anställande av en gemensam
assistent vid patologisk-anatomiska och bakteriologiska avdelningarna
svntes man också kunna se ett medgivande av den nära samhörigheten
mellan de båda ämnena. Det kunde emellertid ifrågasättas,
om det vore lämpligt, att en person på sa sätt ålades att assistera pa
två avdelningar, men denna olägenhet skulle försvinna, om dessa ämnen
bleve förenade i en professur.
Nu funnes ett årsanslag å 1,000 kronor för undervisningen i
60
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
bakteriologi, och i stället för de få rummen på gamla veterinärinstitutet
funnes nu en stor institution för undervisningen i patologisk anatomi,
bakteriologi och histologi. Statens veterinärbakteriologiska anstalt hade
däremot inga undervisningslokaler. Undervisningen i bakteriologi skedde
därför på den s. k. patologisk-anatomiska institutionen, föreläsningarna
i dess föreläsningssal, övningarna i dess mikroskoperingssal och förberedande
arbeten i ett därill reserverat rum. Den patologisk-anatomiska
institutionen vore också utrustad med för bakteriologiska arbeten
erforderliga rum till smärre försöksdjur och försöksstall. Överflyttandet
av bakteriologien till denna institution föranledde alltså ingen svårighet
ur lokal synpunkt.
Med stöd av det sålunda anförda har Bergman hemställt, att, i
anslutning till förslaget att professorn i histologi och patologisk anatomi
vid veterinärinstitutet skulle befrias från sin undervisningsskyldighet i
förstnämnda ämne, skyldigheten att undervisa i bakteriologi vid veterinärinstitutet
måtte överflyttas från laboratorn vid veterinärbakteriologiska
anstalten till professorn i patologisk anatomi vid institutet.
Lärarkollegiet Lärarkollegiet, som vid sitt yttrande över löneregleringskommitténs
/« 1913. förgjag jämväl haft att taga under övervägande professor Bergmans
nyssberörda framställning, har vad först beträffar kommitténs förslag
att överflytta ämnet histologi från professuren i patologisk anatomi till
professuren i anatomi anfört, att därigenom en väsentligt ojämn fördelning
av arbetsbördan emellan dessa lärostolar skulle bliva följden.
Den i förslaget anförda minskningen i professorns i anatomi undervisningsskyldighet
genom att han befriats från fysiologien vore nämligen
mera skenbar än verklig, då de timmar, som förut använts för fysiologien,
numera upptoges av föreläsningar i anatomi, och 5 timmars föreläsningar
i veckan vore dock knappt tillräckligt för att medhinna kurserna i husdjurens
anatomi, komparativ anatomi och embryologi. Skulle även
ämnet histologi hänföras till nämnda professur, komme den anatomiska
undervisningen därigenom att bliva i hög grad lidande. Att ämnet
patologisk anatomi vore tillräckligt vidlyftigt och betydelsefullt för att
utfylla en persons hela tid och tillfullo taga hans arbetskrafter i anspråk,
ville kollegiet ingalunda bestrida, men skulle professorn i nämnda ämne
endast meddela undervisning däri och åläggas samma föreläsningsskyldighet
som övriga professorer, måste föreläsningskursen i ämnet i
väsentlig grad utsträckas, nämligen från nuvarande 107 timmar till
155 timmar. Om också den erforderliga examenskursen därigenom icke
behövde ökas, så komme dock de studerandes tid att upptagas av flera
61
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
föreläsningar, då den nu för histologien använda tiden i stället måste
utfyllas med föreläsningar i patologisk anatomi.
Skulle histologien likväl hänföras till den anatomiska avdelningen,
så ville kollegiet fästa uppmärksamheten på, att det i löneregleringskommitténs
förslag för nämnda avdelning upptagna anslaget av 2,300
kronor ej kunde anses tillräckligt. För närvarande vore för den anatomiska
avdelningen använt ett belopp av 2,000 kronor, som vore för
ändamålet väl behövligt, och sålunda skulle för den histologiska undervisningen
återstå endast 300 kronor, vilket tydligen vore otillräckligt.
En förhöjning bleve därför nödvändig, och det för den anatomiska och
histologiska avdelningen gemensamma årsanslaget syntes icke böra sättas
lägre än till 2,800 kronor. Dessutom borde till den första uppsättningen
av instrument, glas m. m. anvisas en summa av omkring 2,500 kronor.
Ifråga om löneregleringskommitténs förslag, »att å extra stat må för
veterinärinstitutet uppföras ett belopp av 4,000 kronor såsom arvode åt
en extra laborator i kemi, tillika föreståndare för institutets medikamentförråd»,
har kollegiet anfört, att professorn i fysiologi och kemi enligt
kollegiets förslag skulle av ämnet kemi endast övertaga undervisningen
i den fysiologiska kemien, varemot den propedeutiska kursen ävensom
den farmaceutiska kemien skulle överlämnas åt laboratorn. För att
erhålla en person med nödig kompetens i båda dessa grenar av ämnet
hade kollegiet ansett lämpligt, att laboratorn vore examinerad apotekare.
Därigenom vunnes även den fördelen, att han kunde förestå institutets
lake medelsförråd, så länge ett sådant funnes. Laboratorns huvuduppgift
bleve dock alltid att vara biträdande lärare i kemi, och då befattningen
ifråga sålunda, vare sig ett eget apotek komme att ställas till institutets
förfogande eller ej, vore oundgängligen nödvändig för ett tillfredsställande
ordnande av undervisningen i kemi, vore det i högsta grad
önskvärt, att anslaget för avlönande även av nämnda laboratorsbefattning
upptoges å institutets ordinarie stat.
Vidkommande frågan om ordnande av undervisningen i bakteriologi
har kollegiet anfört, att ett av de väsentligaste skälen för den veterinärbakteriologiska
anstaltens förläggande till institutet varit, att för den
veterinära undervisningen på bästa möjliga sätt tillgodogöra det rikliga
material, som från alla håll insändes till anstalten. Den hittills vunna
erfarenheten hade utvisat, att det från institutets sida avsedda ändamålet
tillfullo uppnåtts. Skulle undervisningen i bakteriologi nu åter överflyttas
till professorn i patologisk anatomi och den organiska föreningen
med den veterinärbakteriologiska anstalten sålunda brytas, skulle det
enligt kollegiets mening otvivelaktigt vara till skada för undervisningen.
Reservation.
62 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
Det måste nämligen alltid betraktas som en fördel, att antalet av de
undervisningsämnen, som tillkomme varje lärare, så mycket som möjligt
minskades, då respektive lärare därigenom alltid lättare kunde behärska
sitt ämne. Då institutet genom den nuvarande anordningen för undervisningen
i bakfceriologi hade tillgång till en person, som uteslutande
hade att ägna sig åt denna disciplin, läge däruti en så väsentlig fördel,
att den vore väl värd att tillvarataga. En förening av två så viktiga
ämnen som bakteriologi och patologisk anatomi, som vart och ett för
sig fullständigt krävde sin man, på samma person kunde därför ingalunda
vara någon fördel varken för undervisningen eller de vetenskapliga
arbetena inom dessa ämnen vid institutet.
Av det rikliga material, som insändes till anstalteh, kunde naturligtvis
det för undervisningen i bakteriologi behövliga bäst tillvaratagas
och sovras av en person, som på samma gång han vore anställd vid
anstalten och sålunda hade fullt reda på tillgängligt material även hade
att bestrida undervisningen vid institutet och på grund därav väl kände,
vad som därför vore för tillfället bäst behövligt. Detsamma gällde även
ifråga om det gagn, de studerande vid institutet kunde hava av den
medgivna rätten att vid den veterinärbakteriologiska anstalten taga del
av gången och arten av där förekommande arbeten. Tydligt vore, att
behållningen för de studerande borde kunna bliva väsentligt större, om
deras arbeten även där leddes av samme lärare, som förut haft deras
undervisning sig anförtrodd och sålunda kände deras kunskaper och
kunde undvika tidsspillan genom onödig upprepning av vad de förut
kände.
Enligt nuvarande laboratorns uppgift vore den tid, som uteslutande
toges i anspråk för undervisningen, jämförelsevis så ringa, att därigenom
endast högst obetydligt av hans arbete för anstalten ginge förlorat.
Fördelarna för anstalten av att laboratorn befriades från undervisningsskyldigheten
i bakteriologi syntes sålunda vara jämförelsevis obetydliga
i förhållande till de olägenheter, som brytandet av det hittills rådande
sambandet mellan nämnda anstalt och institutet skulle kunna medföra
för undervisningen därstädes.
Vid detta kollegiets yttrande var fogad reservation av besiktningsveterinären
S. D. Wall, vilken under dåvarande ordinarie professorns i histologi
och patologisk anatomi J. Svenssons sjukdom tjänstgjorde såsom
hans ställföreträdare. Reservanten, vilken förmälde sig hava i ämnet
samrått med professor Svensson och uttala även dennes mening,
kunde icke dela kollegiets åsikt, att histologien fortfarande borde vara
63
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
förenad med den patologiska anatomien, utan anslöt sig av närmare
angivna skäl till direktionens och löneregleringskommitténs förslag om
detta ämnes överförande till den anatomiska professuren.
Direktionen har i sitt yttrande den 3 april 1913 meddelat, att vad
kollegiet nu anfört till förmån för histologiens fortsatta förblivande vid
den patologisk-anatomiska professuren icke förmått rubba direktionen i
dess övertygelse, att den av institutets förra direktion och kommittén
intagna ståndpunkten i denna fråga vore den riktiga. Direktionen ville
emellertid erinra, att, därest detta förslag komme att vinna statsmakternas
godkännande, det för anatomiska och histologiska avdelningen i
omkostnadsstaten upptagna beloppet av 2,300 kronor borde höjas till
2,800 kronor, liksom också för nyanskaffning av erforderliga instrument
och glas m. in. för samma avdelning syntes behöva för en gång anvisas
ett anslag å extra stat av omkring 2,500 kronor.
Med anledning av kommitténs förslag att tills vidare skulle å extra
stat uppföras ett arvode av 4,000 kronor till en extra laborator i kemi,
tillika föreståndare för institutets medikamentförråd, har direktionen
anfört, att den omständigheten, att apotekarsocietetens direktion avstyrkt
direktionens framställning i apoteksfrågan, icke kunde föranleda direktionen
att frångå sin framställning om uppförande av laboratorsbefattningen
å den ordinarie staten. Vilken än utgången av framställningen
i apoteksfrågan kunde bliva, kvarstode dock i varje fall behovet av en
laborator inom ifrågavarande ämnesgrupp, och avlöningen kunde ej sättas
lägre än till nn ifrågasatta 4,000 kronor. Om i enlighet med kommitténs
hemställan det erforderliga beloppet komme att anvisas på extra
stat och sålunda beviljas för varje år, kunde förordnande å tjänsten ej
meddelas för längre tid än ett år i sänder, vilket åter i sin mån skulle
bidraga att än ytterligare försvåra rekryteringen till platsen.
Beträffande frågan, huruvida veterinärbakteriologiska anstaltens
tjänstemän skulle i någon mån betungas med undervisningsskyldighet vid
veterinärinstitutet eller ej, hade, enligt vad direktionen erinrat, å ena sidan
framhållits, att dessa tjänstemän borde odelat få ägna sig åt de många
viktiga uppgifter, som ålåge anstalten, försåvitt densamma skulle på ett
tillfredsställande sätt motsvara det med anstaltens inrättande avsedda
ändamålet, medan man å andra sidan ansett, att undervisningen i bakteriologi
vid institutet skulle kunna anförtros åt veterinärbakteriologiska
anstalten. Redan när frågan om anstaltens inrättande förelåg, hade dessa
båda divergerande åsikter varit representerade hos de myndigheter, som
haft att yttra sig rörande anstaltens organisation m. m. Lärarkollegiet
Direktionen
3/4 1913.
64 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
vid institutet hade då liksom nu hyllat den senare åsikten, under det
att såväl dåvarande direktionen som medicinalstyrelsen med skärpa
förfäktat den förra meningen.
Erfarenheten under de nu gångna åren hade, enligt direktionens
mening, till fullo bekräftat riktigheten av den uppfattningen, att den
dubbelställning, som laboratorn vid anstalten år 1908 erhöll, skulle
vålla avsevärda olägenheter för anstalten och dess för landets husdjursskötsel
viktiga arbete; och tilläte sig direktionen i detta avseende hänvisa
till den utförliga motivering, dåvarande direktionen i sitt yttrande
rörande anstaltens organisation framlade till stöd för sitt då framställda
yrkande. Direktionen intoge i denna fråga allt fortfarande samma
ståndpunkt och då, genom att professorn i histologi och patologisk
anatomi, som före ifrågavarande anstalts inrättande uppehållit undervisningen
förutom i dessa ämnen jämväl i bakteriologi, nu skulle befrias
från undervisningsskyldighet i förstnämnda ämne, tillfälle förelåge att
uti förevarande hänseende få en ändring genomförd i, enligt direktionens
åsikt, den enda rätta riktningen, syntes det direktionen synnerligen
önskvärt, att sådan ändring nu bleve vidtagen. Att nämnde professor
nu återtoge sitt förutvarande ämne bakteriologi torde icke i någon
mån behöva bliva betungande för honom, enär undervisningen vid
institutet i ämnet vore långt mindre omfattande än i det samme professor
nu tillhörande ämnet histologi. Någon svårighet för honom att i fullt
nöjaktig utsträckning kunna för sin undervisning draga fördel av det
undervisningsmateriel, som kunde erhållas från veterinärbakteriologiska
anstalten, behövde enligt direktionens övertygelse icke befaras. Genom
ett bifall till detta förslag skulle anstalten bliva i tillfälle att odelat
få ägna sina krafter åt fyllandet av den viktiga uppgift, för vilken
anstalten uteslutande blivit upprättad. Detta syntes direktionen vara
så mycket mera av behovet påkallat, som anstaltens arbetsbörda, såsom
man från början kunnat förutse, visat sig vara stadd i så stark tillväxt,
att anstalten, så länge de tillgängliga arbetskrafterna skulle vara splittrade
på två så skilda verksamhetsfält, som nu vore fallet, svårligen
kunde motsvara de fordringar, som ställdes på densamma. På sätt
professor Bergman i sin skrivelse framhållit, syntes den föreslagna överflyttningen
av undervisningsskyldigheten i bakteriologi icke behöva vålla
nämnvärda svårigheter beträffande lokala förhållanden.
Alla omständigheter syntes sålunda direktionen tala för att ett
bifall till professor Bergmans framställning skulle, utan att i något
hänseende behöva verka störande på undervisningen i bakteriologi,
lända den veterinärbakteriologiska anstalten till avsevärd båtnad.
65
Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 46.
Mot direktionens uttalande i fråga om undervisningen i bakteriologi Rcservahon■
tiar reservation avgivits av direktionens ordförande, justitieradet P. von
Seth ocli ledamoten godsägaren J. A. Scharp, vilka anfört, att de icke kunde
biträda flertalets mening, huvudsakligast av det skälet, att de funne det
mindre lämpligt, att så kort tid efter det Kungl. Maj:t och Riksdagen fattat
sitt beslut rörande anstaltens organisation, föreslå en så avsevärt genomgripande
förändring, varigenom anstalten komme att sa gott som lösslitas
från institutet såsom veterinärutbildningsanstalt, och detta så mycket mer
som de ej heller vore övertygade om, att den ifrågasatta förändringen
icke skulle behöva föra med sig vissa svårigheter i lokalt hänseende.
Medicinalstyrelsen har i fråga om laboratorsbefattningen i kemi,
som enligt löneregleringskommitténs förslag skulle uppföras å extra l913
stat, men som direktionen velat uppföra å ordinarie stat, förklarat sig
icke kunna dela direktionens åsikt. Frågan sammanhängde nämligen
med väckt förslag, att laboratorn tillika skulle vara föreståndare för ett
för institutet ifrågasatt självständigt apotek, resp. ett medikamentförråd,
från vilket medicin kunde utlämnas även till djurägare, vilkas
djur, utan att hava varit förda till institutet, dock blivit genom dess
ambulatoriska klinik behandlade för sjukdom. Då denna apoteksfråga
ännu icke vunnit sin lösning, ansåge sig styrelsen icke kunna för närvarande
tillstyrka, att laboratorsbefattningen sattes å ordinarie stat.
Beträffande frågan om ordnandet av undervisningen i bakteriologi,
som berörde även veterinärbakteriologiska anstalten och som vore av
anmärkningsvärd betydelse, ansåge styrelsen sig böra yttra sig utförligare.
Professuren i patologisk anatomi vid institutet hade från början av
dess inrättande omfattat ämnena patologisk anatomi, bakteriologi och
histologi. Vid tillkomsten av statens v.eterinärbakteriologiska anstalt
hade från professuren i fråga avskilts undervisningsskyldigheten i bakteriologi,
och nu skulle, enligt såväl löneregleringskommitténs som
direktionens förslag, vilket medicinalstyrelsen biträdde, ytterligare frånskiljas
undervisningsskyldigheten i histologi, enär denna sistnämnda
skyldighet skulle överflyttas på professuren i anatomi vid institutet.
Sålunda skulle av de tre ursprungliga ämnena återstå endast patologisk
anatomi, en ganska väsentlig inskränkning således. Denna inskränkning
framträdde så mycket starkare, om man toge i betraktande jämväl
den omständigheten, att på den tid professuren omfatta,de de tre angivna
ämnena och ända till tiden för veterinärbakteriologiska anstaltens
tillkomst det ålegat professurens innehavare att även bereda tuberkulin
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 27 käft. (Nr 46.) 9
66
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
samt förrätta bakteriologiska och patologiskt-anatomiska undersökningar
på alla sådana djurdelar, som för veterinäradministrationens räkning
insändes till institutet. I betraktande av denna som sagt ganska väsentliga
inskränkning i de ursprungligen med professuren i fråga förenade
åliggandena syntes det styrelsen synnerligen välbetänkt att till denna
professur återbörda skyldigheten till undervisning i bakteriologi, varigenom
en så väl av direktionen som även styrelsen länge hyst önskan
omsider skulle vinna uppfyllelse.
Direktionen hade till stöd för sin ståndpunkt i denna del av
ärendet bland annat åberopat och hänvisat till ett den 5 december
1907 av dåvarande direktionen för institutet avgivet yttrande rörande
denna fråga. Även medicinalstyrelsen funne de i detta yttrande gjorda
uttalandena härom synnerligen beaktansvärda och biträdde jämväl vad
professor Bergman i förut anförda skrivelse anfört i frågan.
Emellertid hade nu så väl veterinärinstitutets lärarkollegium i sitt
ovan anförda yttrande som ock två reservanter inom direktionen hyst
en härifrån avvikande mening. Styrelsen ansåge sig emellertid böra
göra en sammanfattning av de motskäl, som talade för direktionens och
styrelsens sammanstämmande mening i denna del av ärendet.
Mot lärarkollegiets ståndpunkt härutinnan kunde bland annat anföras
följande:
l:o) Kollegiet framhölle som en väsentlig fördel, att veterinärinstitutet
genom den nuvarande anordningen för undervisningen i bakteriologi
hade tillgång till en person, som uteslutande hade att ägna sig
åt denna disciplin. Detta vore emellertid icke fallet, ty han måste även
lika ofta utföra arbete, hörande till den patologiska anatomiens område
och i sin dagliga verksamhet se båda dessa ämnen ur en helt annan
synpunkt än undervisningens. Härtill komme, att han framdeles mer
och mer måste tänkas bli upptagen av tjänsteresor, varigenom undervisningen
skulle bliva lidande. För den veterinära utbildningen ansåge
styrelsen det därför ej kunna vara särskilt fördelaktigt, om laboratorn
meddelade undervisning i bakteriologi vid veterinärinstitutet. För
denna utbildning kunde statens veterinärbakteriologiska anstalt däremot
verka genom undervisning vid specialkurser, såsom för länsveterinäraspiranter
och äldre veterinärer.
2:o) Kollegiet yttrade vidare, att ett av de väsentligaste skälen för
förläggandet av statens veterinärbakteriologiska anstalt till veterinärinstitutet
varit, att för den veterinära undervisningen på bästa sätt tillgodogöra
det material, som dit insändes. Det egentliga skälet härtill
torde dock hava varit förhoppningen, att man skulle kunna spara ut
-
67
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
gifter för anstaltens anordnande, i all synnerhet till dess man vunnit
erfarenhet om, huru stort behovet av en fristående sådan anstalt vore
här i landet. Varken direktionens majoritet eller medicinalstyrelsen hade
hyst eller hyste några som helst farhågor för att icke — även om laboratorn
ställdes utanför undervisningen vid institutet — det till anstalten
insända undersökningsmaterial, som ej behövdes för dess egna arbeten,
skulle ställas till förfogande för undervisning vid institutet. Föreskrift
härom funnes också lämnad i instruktionen för denna anstalt, och
styrelsen hade sig jämväl bekant, att denna föreskrift blivit efterlevd,
men att institutet i mycket ringa grad använt sig av denna fördel.
3:o) Beträffande äldre veterinärelevers arbeten på anstalten hade
medicinalstyrelsen inhämtat, att dessa brukade vara så anordnade, att
var och en finge sig en mindre uppgift förelagd att lösa under ledning
av anstaltens tjänstemän. Vid sådant förhållande kunde det ej hava
någon nämnvärd betydelse, om denna handledning gåves av laboratorn
såsom lärare eller föreståndaren för anstalten, då styrelsen vore övertygad
om, att undervisningen i varje fall skulle bliva så god, som tid
och omständigheter medgåve.
4:o) Undervisningen i patologisk anatomi omfattade nu, enligt
kollegiets uppgift, 107 timmars föreläsningar. Ytterligare utvidgning
av detta ämne vore icke tillrådlig, om man ville undvika förlängning
av studietiden, och vore ej heller behövlig för att de studerande skulle
förvärva det mått av kunskap i ämnet, som erfordrades för fortsatta
veterinärstudier och praktisk veterinärverksamhet.
5:o) 155 föreläsningar om året, vilket skulle bliva summan av föreläsningarna
i patologisk anatomi och bakteriologi, kunde, även om
man toge hänsyn till att obduktioner tillkomme. icke anses vara för
mycket, i synnerhet ej då det rörde sig om föreläsning av begränsade
kurser. När det nu föresloges ökning av lärarnas löner, syntes en så
stor, samtidig minskning av undervisningsskyldigheten, som den ifrågasatta,
vara svår att motivera.
Mot reservanternas inom direktionen ståndpunkt kunde bland annat
anföras följande:
Angående verkan av bestämmelsen om skyldighet för laboratorn
att undervisa i bakteriologi vid veterinärinstitutet hade redan nu så stor
erfarenhet vunnits, att den kunde sägas bestämt bekräfta riktigheten av
den utav både direktionen och styrelsen uttalade farhågan, att anordningen
skulle befinnas olämplig. Olägenheterna med densamma kunde
ej tänkas avtaga, utan måste ökas, i mån som anstaltens arbetsfält utvidgades.
Av detta skäl och enär ett så gynnsamt tillfälle till en till
-
Reservation.
Föreståndaren
för veterinär
bakteriologiska
anstalten
26/o
1913.
68 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46-
fredsställande lösning av frågan om den bakteriologiska undervisningens
ordnande sannolikt icke snart komme att åter erbjuda sig, ansåge styrelsen,
att detta tillfälle ovillkorligen borde begagnas.
En resumé av de skäl, som talade till förmån för direktionens
och styrelsens förevarande hemställan om undervisningens i bakteriologi
överflyttande till professuren i patologisk anatomi, tedde sig på
följande sätt:
Ur anstaltens synpunkt: Olägenheter: inga. Fördelar: 1) direkt
tidsbesparing; 2) laboratorns intresse kunde odelat ägnas åt anstalten.
Ur ordinarie professorns i patologisk anatomi (och histologi) synpunkt:
Fördelaktigt både för undervisningen och för honom själv, om undervisningsskyldigheten
i histologi utbyttes mot sådan i bakteriologi.
Ur veterinärinstitutets synpunkt: Påstådda olägenheter vore bemötta
redan här ovan. Fördelar: 1) bakteriologien stode patologisk anatomi
mycket närmare än histologien gjorde det; 2) läraren i patologisk
anatomi och bakteriologi kunde odelat ägna sig åt undervisningen, och
avbrott däri genom dennes tjänsteresor riskerades icke; B) den föreslagne
assistenten i patologisk anatomi och bakteriologi komme att tjänstgöra
under en enda chef, varigenom hans arbetskraft kunde bättre utnyttjas.
Ur ekonomisk synpunkt: Överflyttningen skulle icke föranleda någon
utgift för statsverket, enär tillräckligt årsanslag för undervisningen i
bakteriologi, 1,000 kronor, funnes uppfört å veterinärinstitutets stat
och undervisningen skulle komma att meddelas i samma lokaler som
nu, nämligen på patologisk-anatomiska avdelningen, vilken med sina
27 rum och försöksstall vore fullt tillräcklig för undervisningen i såväl
patologisk anatomi som bakteriologi.
Vid medicinalstyrelsens utlåtande var fogad reservation av föredraganden,
medicinalrådet Kjerrulf, som tillstyrkte direktionens förslag
att redan nu uppföra laboratorsbefattningen i kemi å ordinarie stat.
Föreståndaren för veterinärbakteriologiska anstalten, förbemälde
Bergman, har i eu till medicinalstyrelsen ställd, av denna styrelse med
skrivelse den 6 oktober 1913 överlämnad skrift av den 26 september
1913 hemställt att, då propositionen till 1913 års Riksdag icke blivit
avgjord, medicinalstyrelsen måtte förnya sin framställning av den 11
april samma år om överflyttande av undervisningsskyldigheten i bakteriologi
till professorn i patologisk anatomi. Bergman har särskilt
åberopat de stora svårigheter, som visat sig på grund av laboratorns
69
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 46.
undervisningsskyldighet kunna uppkomma i de fall, när tjänstledighet
behövdes för anstaltens föreståndare. Tillika har Bergman anfört, att
sedan numera professuren i histologi och patologisk anatomi blivit ledig
genom förre innehavarens, professor Svenssons frånfälle samt enligt
Kungl. Majtts beslut skulle tillsvidare uppehållas endast på förordnande
i avvaktan på omorganisationen, tillfället syntes vara synnerligen lägligt
för vidtagandet av ändring i nämnda professurs omfattning. Han vidhölle
för övrigt sin åsikt att ur undervisningssynpunkt ämnena patologisk
anatomi och bakteriologi ej vore större, än att de bekvämt
kunde sammanfattas i en professur, och att det skulle vara till stor
fördel för undervisningen, om ämnet bakteriologi inginge i denna professur
i stället för histologi.
Medicinalstyrelsen har i sin sist omförmälda skrivelse åberopat
sitt utlåtande av den 11 april 1913 och framhållit, att de där angivna
olägenheterna av laboratorns undervisningsskyldighet under senaste tid
trätt allt mera i dagen.
Veterinärinstitutets direktion, som anbefallts yttra sig över sistomförmälda
framställning, har inhämtat yttrande av lärarkollegiet,
vilket i skrivelse den 15 oktober 1913 förklarat, att sedan kollegiet
den 19 mars 1913 avgivit yttrande i frågan, ingenting inträffat, som
varit i någon mån ägnat att påverka kollegiets ställning till förslaget.
Den erfarenhet, som vunnits av den nuvarande innehavaren av befattningen
såsom laborator vid anstalten och lärare i bakteriologi vid institutet,
överensstämde, enligt vad som meddelats kollegiet, ingalunda
med den av professor Bergman uttalade.
Direktionen har med skrivelse den 15 oktober 1913 överlämnat
lärarkollegiets yttrande samt för egen del åberopat vad direktionen
och dess särskilda ledamöter förut anfört i frågan.
Med skrivelse den 10 september 1913 till chefen för lantförsvarsdepartementet
har arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse överlämnat en
P. M., vari framhållits vissa önskemål angående veterinärundervisningen
m. m. Denna skrivelse har blivit överlämnad till jordbruksdepartementet,
varefter yttrande infordrats från medicinalstyrelsen efter direktionens
för institutet hörande.
Sjukvårdsstyrelsens önskemål gälla anordningen av undervisningen
i husdjurslära och i hovbeslagslära m. m. samt de biträdande
Medicinalstyrelsen
6/io
1913.
Lärarkollegiet
16/io 1913.
Direktionen
16/io 1913.
Arméförvaltningens
sjukvårdsstyrelse
10/9 1913.
70
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
lärarnas ställning. I de bägge förstnämnda hänseendena skall jag senare
återkomma till desamma.
Angående de biträdande lärarna — nämligen enligt statförslaget
till 1913 års Riksdag en prosektor, två laboratorer och två assistenter
— framhåller sjukvårdsstyrelsen, att dessa tjänster torde vara inrättade
för att bereda vederbörande huvudlärare sakkunnigt biträde, vilket
visserligen vore behövligt, men de borde ej mindre vara avsedda för
att unga män, som avlagt veterinärexamen, skulle få tillfälle att själva
utbilda och förkovra sina kunskaper på områden, där de tjänstgjorde.
Därföre borde det också vara av synnerlig vikt, att dessa biträdande
lärare icke finge kvarstå i sådan befattning mer än viss tid; på det
att de icke skulle stänga vägen för andra, som önskade komma i åtnjutande
av förmånen att erhålla sådan anställning. Genom lämplig
omsättning av innehavare på dessa platser skulle sålunda småningom
komma att utbildas en liten stab av på olika områden mera kvalificerade
veterinärer ej blott till fromma för veterinärvården i allmänhet
utan ock till höjande av veterinärutbildningen och forskningen. Härigenom
skulle vidare vinnas den ej minst viktiga fördelen att erhålla
lämpliga aspiranter till veterinärbefattningar, som fordrade särskilda
kvalifikationer, vilket även komme armén tillgodo, och framför allt
syntes hänsyn till detta krav böra tagas för nöjaktig rekrytering av
lärarkåren vid högskolan. Fattades den biträdande lärarens uppgift på
detta sätt, måste också bestämmelser fastslås, som omintetgjoikle, att
en sådan person finge innehava sin anställning mer än viss tid, varvid
tre år borde vara maximum.
Något giltigt skäl att i avseende på löneförmåner och tjänsteställning
särskilja dessa biträdande lärare i olika klasser ansåge sjukvårdsstyrelsen
icke kunna andragas. Kompetensen hos desamma borde
anses vara lika, även om de hade förberett sig för olika läroämnen,
och den ena posten finge anses vara lika krävande och ansvarsfull som
den andra. Det syntes därföre vara både med rättvisa och billighet
överensstämmande, att endast en kategori biträdande lärare funnes, och
att dessa även i avseende på avlöning likställdes, de måtte sedan bära
titel laborator (prosektor) eller assistent. Det syntes också, som om
en avlöning av 3,000 kronor borde få anses nöjaktig. Man syntes icke
behöva riskera, att med denna löneförmån jämte fri bostad platserna
skulle komma att stå obesatta. De tillfällen till fortsatt utbildning,
som lämnades på en sådan plats, samt de ökade meriter, som borde
åtfölja en anställning såsom biträdande lärare, borde vara lockelser nog.
Berörda önskemål skulle vinnas genom att i staten infördes en
71
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 46.
bestämmelse därom, att biträdande lärare förordnades av styrelsen på
förslag av lärarkollegium för en tid av ett år. Den som ansåges
lämplig att fortfarande innehava förordnande såsom biträdande lärare,
borde kunna få detsamma förlängt för ett år i sänder under ytterligare
högst två år.
Lärarkollegiet har i yttrande till direktionen den 11 oktober Lärarkollegiet
O v 111 n 1 Q1 Q
1913 i förevarande hänseende anfört huvudsakligen följande. 110
I vad sjukvårdsstyrelsen anfört i fråga om assistentbefattningar
kunde kollegiet i huvudsak instämma och hade detta iakttagits i kollegiets
förslag till stat och stadgar för institutet. Däremot ville kollegiet
bestrida, att icke giltiga skäl anförts för att i avseende på löneförmåner
och tjänsteställning särskilja dessa biträdande lärare i olika
klasser, och hänvisade till vad som härom anförts i motiveringen till förslaget
om inrättande av prosektors- och laboratorsbefattningar. I de stora
ämnen, som många av lärarna vid institutet ensamma företrädde, vore
det enligt kollegiets mening fullkomligt omöjligt att meddela en fullt
nöjaktig undervisning, för såvitt icke en del därav kunde få anförtros åt
biträdande lärare. Den väsentliga skillnaden bleve sålunda den, att åt
vissa biträdande lärare måste överlämnas en i viss mån självständig
undervisning med tentamensskyldighet. Så hade t. ex. prosektorn att
undervisa i en del av anatomien, för att nämnda ämne skulle kunna
medhinnas på den begränsade tid, som enligt den nya undervisningsplanen
vore anslagen därtill, laboratorn vid den medicinska kliniken
hade att ombesörja föreläsningar och tentamina i det viktiga ämnet
farmakologi, och laboratorn vid den kirurgiska kliniken hade sig anförtrodd
den allmänna kirurgien och operationsläran, förutom det att
han måste vara tillräckligt skicklig operatör för att på egen hand utföra
även svårare operationer. En viss kontinuitet inom dessa befattningar
vore därför oundgängligen nödvändig, för såvitt undervisningen
icke skulle bliva i betänklig grad lidande, och hade kollegiet sökt
vinna detta genom att för laboratorerna föreslå en något högre avlöning
och tillsättande på tre år i sänder. Sjukvårdsstyrelsens uppfattning,
att kompetensen för alla biträdande lärare borde vara lika, kunde
sålunda endast vara beroende på bristande kännedom om laboratorernas
uppgifter. Då det visat sig ytterst svårt att till nämnda laboratorsbefattningar
erhålla tillräckligt kompetenta sökande, vadan de flera
gånger nödgats besättas med nyss utexaminerade veterinärer, ansåge
kollegiet ingalunda den föreslagna avlöningen för högt tilltagen, och
en sänkning skulle utan tvivel omöjliggöra besättandet av dessa tjän
-
72
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
ster med lämpliga personer, som även vore villiga att under en följd
av år tvärstanna på sin post. Ingen fråga rörande omorganisationen
vid institutet hade för övrigt varit föremål för en så grundlig utredning
som just den om laboratorer och assistenter, och kollegiet vågade
bestämt hävda den åsikten, att den av kollegiet föreslagna anordningen,
som nu även sedan två år tillbaka prövats, vore den för undervisningen
och den veterinära utbildningen i framtiden lämpligaste.
I fråga om sjukvårdsstyrelsens P. M. i allmänhet har lärarkollegiet
anfört, att kollegiet visserligen ej ville bestrida, att personer och
myndigheter, som hade att närmare taga befattning med veterinärerna
vid utövande av deras praktiska verksamhet, kunde vara i viss mån
kompetenta att bedöma, i vilka avseenden den veterinära utbildningen
bruste, men för att avgöra huru undervisningen lämpligast borde
ordnas fordrades först och främst en ingående kännedom om den
vetenskapliga utvecklingen inom alla veterinärvetenskapens grenar och
dessutom även en tillräcklig erfarenhet rörande de olika ämnenas förhållande
till varandra för att rätt kunna bedöma den återverkan, som
ändringar i undervisningen i ett avseende kunde utöva även på andra
områden. Det förslag, som kollegiet avgivit till omorganisation av
undervisningen vid veterinärhögskolan, grundade sig på årslånga arbeten,
varunder förslaget i alla detaljer skärskådats från olika synpunkter.
Ett ingripande från .utomstående myndigheter, som icke
kunde äga tillräckligt omfattande kännedom om förhållandena vid institutet
och de krav, som borde ställas på den veterinära utbildningen i
alla riktningar, skulle lätt kunna förrycka förslaget i vissa avseenden
och förringa verkan av den föreslagna omorganisationen, vilket även,
enligt kollegiets mening, tydligt visades av här föreliggande P. M.
från sjukvårdsstyrelsen, då alla däri föreslagna förändringar utan undantag
skulle medföra väsentliga försämringar i förslaget.
Direktionen
16/io 1913.
Veterinärinstitutets direktion har i utlåtande den 15 oktober
1913 i fråga om sjukvårdsstyrelsens förslag, att samtliga biträdande
lärare vid högskolan skulle erhålla lika tjänsteställning och avlöning,
endast framhållit, att de skäl, sjukvårdsstyrelsen anfört till stöd för
detta förslag, icke i någon mån förmått rubba direktionen från dess i
denna fråga förut intagna ståndpunkt.
Beträffande förslaget, att de biträdande lärarna skulle förordnas
endast för ett år och att de i varje fall ej skulle få innehava förordnandet
längre tid än högst tre år, ansåge sig direktionen utöver vad
lärarkollegiet anfört böra framhålla, att det huvudsakligen vore ur de
73
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 46.
biträdande lärarnas krets, som uppkomna vakanser bland de ordinarie
lärarna komme att skola fyllas. Kompetens till ordinarie lärarbefattning
skulle emellertid omöjligen kunna vinnas under så kort anställningstid,
som den sjukvårdsstyrelsen föreslagit. Ett genomförande av
detta förslag skulle säkerligen innebära en allvarlig fara för rekryteringen
av de ordinarie lärarkrafterna vid institutet. Direktionen hade
ju också just från denna synpunkt på sin tid gjort framställning om
vidtagande av åtgärder i syfte att möjliggöra kvarhållandet vid institutet
under längre tid av särskilt framstående yngre lärarkrafter.
Enligt sjukvårdsstyrelsens åsikt skulle genom den cirkulation,
som uppkomme genom den av styrelsen ifrågasatta anordningen, erhållas
lämpliga aspiranter till veterinärbefattningar, som fordrade särskilda
kvalifikationer, något som skulle underlätta rekryteringen av
jämväl den militära veterinärläkarkåren. Direktionen vore ingalunda
övertygad om att den ifrågasatta anordningen vore ägnad att tillföra
arméns veterinärläkarkår särskilt kvalificerade krafter, enär dessa nog
allt framgent under i övrigt oförändrade förhållanden skulle komma
att gå till de vida bättre avlönade civila befattningarna, särskilt de vid
slakthusen. För att nå det mål, som sjukvårdsstyrelsen torde avsett
att vinna med sina i förberörda P. M. väckta förslag, nämligen att
avhjälpa möjligen förefintliga brister i den militära veterinärutbildningen
och skaffa mer kvalificerat folk in på den militära veterinärläkarbanan,
måste enligt direktionens mening för visso andra utvägar
tillgripas, som förde mera direkt till detta mål. Direktionen syftade
härvid på särskilda fortsättningskurser och sådana avlöningsförmåner,
som kunde locka de mera kvalificerade krafterna över på denna bana.
Direktionen har på det bestämdaste avrått från varje förändring
i de av sjukvårdsstyrelsen antydda riktningarna av den i propositionen
till 1913 års Riksdag föreslagna organisationen av veterinärinstitutet.
Medicinalstyrelsen har i utlåtande den 24 oktober 1913 hemställt, Medicmaiatt
sjukvårdsstyrelsens skrivelse icke måtte föranleda några ändringar
i det framlagda förslaget.
Uti ovan omförmälda ärende rörande inrättandet av ett apotek vid Kungl. Maj.ts
veterinärinstitutet har Kungl. Maj:t meddelat beslut den 14 november
1913 och därvid bemyndigat medicinalstyrelsen att uppdraga åt någon fråga.
lämplig apoteksinnehavare att, under iakttagande av gällande föreskrifter
angående medikamentshandel och under den särskilda kontroll, medicinalstyrelsen
kunde finna skäligt ytterligare föreskriva, till försäljning
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 27 häft. (Nr 46.) 10
74
Departements
chefen.
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 46.
genom en av styrelsen, efter direktionens för veterinärinstitutet hörande,
godkänd föreståndare tillsvidare tillhandahålla ett medikamentförråd för
veterinärbehov vid ifrågavarande institut, under förutsättning att institutet
mot ''hyra tillhandahåller erforderliga lokaler för medikamentförrådet. Tilllika
har Kungl. Maj:t förordnat, att den, som erhåller uppdrag att tillhandahålla
ifrågavarande medikamentförråd, skall vara skyldig att, därest
institutets direktion sådant påfordrar, enligt vissa föreskrifter inlösa institutets
lager av apoteksvaror och dess apoteksinventarier, under förutsättning
att de äro fullgoda. Vidare har medgivits, att ifrågavarande medikamentförråd
må hållas stängt under den del av dygnet, som medicinalstyrelsen,
efter direktionens för institutet hörande, bestämmer. Slutligen
har Kungl. Maj:t föreskrivit, att därest en laboratorsbefattning i kemi
varder inrättad vid institutet, innehavaren av nämnda befattning skall,
såvida han är legitimerad apotekare och eljest hinder icke möter, förordnas
till föreståndare för medikamentförrådet.
I anledning av detta Kungl. Maj:ts beslut har institutets rektor
uti skrivelse den 28 november 1913 till chefen för jordbruksdepartementet
framhållit, att anledningen till att, såsom i propositionen till 1913 års
Riksdag föreslogs, sätta ifrågavarande laborator tillsvidare på extra stat
numera bortfallit, och har rektorn hemställt, att denne befattningshavare
nu måtte upptagas å högskolans ordinarie stat.
Vad löneregleringskommitte''n uti nu ifrågavarande hänseenden
föreslagit finner jag mig böra biträda i alla avseenden, utom beträffande
frågan om laboratorsbefattningen i kemi, vilken kommit i nytt
läge genom Kungl. Maj:ts ovan omförmälda beslut i institutets apoteksfråga.
Jag tillstyrker alltså, bland annat, överflyttande av histologien
från professuren i patologisk anatomi till professuren i anatomi, förändrande
av eu assistenttjänst till prosektorsbefattning vid anatomiska
och histologiska avdelningen samt inrättande av en ny professur i
fysiologi och kemi. Till de genom histologiens överflyttning erforderliga
anslag till den anatomiska avdelningen återkommer jag senare.
Vad beträffar nyssnämnda laboratorsbefattning i kemi följer av
Kungl. Maj:ts beslut i institutets apoteksfråga, att visserligen möjlighet
bör beredas att vid platsens besättande erhålla en person, som är
kompetent att även förestå medikamentförrådet. Hans huvuduppgift förblir
emellertid att verka såsom laborator i kemi vid undervisningen i detta
ämne vid högskolan och för den händelse icke sådan person skulle erhållas
till befattningen, att han kan tillika förordnas till föreståndare för medika
-
75
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
mentförrådet, eller eljest hinder skulle möta för en sådan anordning, bör
i varje fall full avlöning för honom finnas upptagen å högskolans stat.
Men även om han förordnas till sådan föreståndare, synes mig tillräcklig
anledning icke föreligga att av sådan orsak minska hans arvode såsom
laborator. Enligt vad institutets rektor upplyst, kommer han nämligen
att av laboratorsbefattningen bliva fullt lika mycket upptagen som
övriga laboratorer av de dem åliggande laboratorssysslor. Medikamentförrådet
skulle hållas öppet endast en kortare del av dygnet och
arbetena där finge laboratorn, om han förordnades till dess föreståndare,
för övrigt sköta på tid, som han hade ledig från sin undervisning vid
institutet. Rörelsen å medikamentförrådet vore icke och kunde ej
heller antagas bliva av någon större omfattning. Med hänsyn till dessa
förhållanden syntes det icke påkallat att beräkna, att laboratorn skulle
av sin verksamhet i medikamentförrådet erhålla någon extra inkomst
av den betydenhet, att densamma skäligen borde medföra minskning i
det arvode, han borde åtnjuta å institutets stat i likhet med övriga laboratorer.
På grund av dessa skäl anser jag att en laboratorsbefattning
i kemi bör utan några särskilda inskränkningar uppföras å högskolans
stat med samma arvode, 4,000 kronor, som övriga dylika befattningar.
Yad angår den från veterinärbakteriologiska anstaltens sida väckta
frågan om upphörande av anstaltens laborators undervisningsskyldighet i
bakteriologi vid högskolan och denna undervisnings övertagande av
professorn i patologisk anatomi, vill jag icke bestrida, att en sådan
anordning i och för sig förefaller rätt tilltalande och att den skulle
för anstalten medföra fördelar. Jag anser mig dock icke, åtminstone
för närvarande, kunna tillstyrka en sådan förändring, förnämligast av
det skäl, att jag anser det synnerligen viktigt, att ett intimt samband
råder emellan de båda institutionerna, en synpunkt som vid veterinärbakteriologiska
anstaltens inrättande gjorde sig starkt gällande. Att
detta samband vidmakthålles och stärkes, om undervisningsskyldighet
i bakteriologi fortfarande åligger laboratorn, synes mig uppenbart.
Härtill kommer, att frågan om ökande av veterinärbakteriologiska anstaltens
arbetskrafter varit föremål för prövning av Riksdagen så
nyligen som år 1913.
76
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 46.
V. Lärarbefattningarna i medicin (patologi och terapi), kirurgi, husdjurslära,
läran om nötkreaturens sjukdomar (bujatrik) och obstetrik.
Veterinärinstitutets nu gällande stat, jämförd med stadgarna för
institutet, upptager inom nu ifrågavarande ämnesgrupp följande lärare:
en professor i husdjursskötsel jämte husdjursavel, raslära, stuterikunskap,
ytterlära och veterinärrättsvetenskap;
en professor i kirurgi, som bör förestå den kirurgiska kliniken
vid institutet;
en professor i patologi och terapi jämte epizootilära (läran om
smittosamma djursjukdomar), farmakodynamik, toxikologi och receptkonst,
med åliggande tillika att vara föreståndare för institutets medicinska
klinik;
en lektor i obstetrik med den undervisningsskyldighet därjämte,
som kan bliva honom av direktionen ålagd, samt med åliggande tillika
att, enligt närmare av direktionen på lärarkollegiets förslag utfärdad
instruktion, leda institutets ambulatoriska klinik; samt
en assistent vid den stationära kliniken och polikliniken.
LäZ>ukm9oiet Enligt lärarkollegiets förslag till stat för veterinärhögskolan skulle
omförmälda tjänstemän motsvaras av följande:
en professor i medicin, tillika föreståndare för den medicinska
kliniken och kliniken för smärre husdjur;
en professor i kirurgi, tillika föreståndare för den kirurgiska kliniken
för större husdjur;
en professor i husdjurslära;
en lektor i bujatrik (läran om nötkreaturens sjukdomar) och obstetrik,
tillika föreståndare för den ambulatoriska kliniken;
en klinisk laborator med tjänstgöringsskyldighet vid den medicinska
kliniken;
en klinisk laborator med tjänstgöringsskyldighet vid den kirurgiska
kliniken;
en assistent vid den kirurgiska kliniken;
en assistent vid den medicinska kliniken; samt
en assistent vid den ambulatoriska kliniken.
I lektorns avlöning föreslogs icke någon förändring, men med
hänsyn till den föreslagna utvidgningen av hans ämnesområde har av
lärarkollegiet i staten upptagits ett särskilt anslag å 2,000 kronor »för
77
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
undervisningen i bujatrik», vilket anslag var avsett att såsom särskilt
arvode uppbäras av bemälde lektor.
Angående nu ifrågavarande delar av statförslaget har lärarkollegiet
i sin motivering yttrat följande.
Kollegiet hade redan i den utredning, som föregått behandlingen
i Riksdagen av den nya högskolans byggnadsfråga, lämnat en översikt
över, huru det utomlands ställde sig med fördelningen av de ämnen,
som representerades av den nuvarande professorn i patologi och terapi
m. m. Av översikten, i vilken uppräknats alla mera kända skolor,
framginge, att de ifrågavarande ämnena omhänderhades av minst tre,
vanligen fyra till fem, ja sex till åtta lärare. Dessa siffror syntes tillräckligt
tydligt visa den oundgängliga nödvändigheten av ökade lärarkrafter
för ifrågavarande ämnen.
Den nämnde professorn hade vidare dittills bestxutt chefskapet
för både medicinska kliniken för större husdjur (polikliniken och stationära
kliniken) och hela hundkliniken (polikliniken och stationära
kliniken). Detta system hade många gånger varit rent olidligt. Det
hade varit omöjligt för klinikchefen att själv kunna leda båda klinikerna
och utnyttja materialet som undervisningsmaterial och framför allt hade
det missförhållandet uppstått, att under tiden mellan kliniktiderna de
sjuka djurens vård på denna avdelning måst anförtros åt de studerande.
Därtill komme, att avdelningen för smärre husdjur fått sin särskilda
paviljong vid den nya högskolan, under det medicinska kliniken för
större husdjur hade sin. Då emellertid i den förra på grund av bristande
anslag ej kunnat inredas någon laboratorieavdelning och då vidare
kollegiet sökt att i möjligaste mån begränsa anslagskraven, hade kollegiet
ej nu velat föreslå en uppdelning av professuren i patologi i två,
utan nöjt sig med att föreslå en laboratorstjänst i stället för en ny
professur. Laboratorn skulle alltså subordinera under professorn i patologi
eller, som han av kollegiet vore föreslagen att kallas, i medicin; laboratorn
skulle emellertid självständigt leda den medicinska stationära kliniken
och polikliniken för större husdjur, under det att professorn själv skulle
leda den mera frekventerade och vad undervisningsmaterialet beträffade
långt mera instruktiva kliniken för smärre husdjur. Laboratorn skulle
därjämte övertaga undervisningen i farmakologi, omfattande farmakognosi,
farmakodynamik, toxikologi och receptskrivningslära, under det
att professorn i medicin skulle fortfarande undervisa i medicin, omfattande
klinisk propedeutik samt husdjurens, med undantag av nötkreaturens,
speciella patologi och terapi jämte hela epizootiläran.
Undervisningen i nötkreaturssjukdomarna (bujatriken) hade näm
-
78 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
ligen kollegiet ansett nödvändigtvis böra förläggas till den lärare, som
hade tillfälle till att praktiskt undervisa i detta ämne. Här vore ett fält
för den praktiserande veterinären, som för varje år allt mer toge hans
intresse i anspråk och satte hans praktiska duglighet på prov. De raska
framsteg, vår nötkreatursavel gjort, och de ökade värdena på djuren
hade också ökat kraven på våra veterinärer i dessa stycken och kollegiet
hade vid utarbetandet av de nya stadgarna ej kunnat undgå att taga
nödig hänsyn till de ofta nog från lantbrukskretsar framkomna fordringarna
på en möjligast tillfredsställande utbildning av de studerande i
fråga om nötkreaturssjukdomarnas rationella behandling. Det hade därför
särskilt legat kollegiet om hjärtat att söka få undervisningen rörande
nötkreaturssjukdomarna samlad på en hand och hos den lärare, som
hade ambulatoriska kliniken sig anförtrodd. Endast han hade nämligen
tillfälle till att meddela praktisk undervisning i detta ämne, ty endast
på denna klinik förekomma någon nötkreaturspraktik. Dittills hade
alltså undervisningen i nötkx-eaturssjukdomarna (frånsett könsorganens
sjukdomar) måst bedrivas utan att vederbörande lärare haft tillfälle att
på ett enda djur demonstrera de sjukdomar, över vilka han föreläst,
och att på detta sätt åstadkomma ett levande och fruktbringande vetande
läte sig ej gärna göra.
Men det ämne, det här gällde, vore ganska vidlyftigt och dess
omfattning och vikt hade också vid främmande skolor ansetts nödvändiggöra
en professur däri. Bujatrik, obstetrik och ambulatorisk klinik vore
förenade till en lärostol. Detta skulle även kollegiet ansett fullt berättigat
vid den nya svenska veterinärhögskolan, därest kollegiet ej av
formella skäl måst bortse från en sådan lösning. Ambulatoriska kliniken
omhänderhades nämligen av en av Kungl. Maj:t utnämnd lektor, som
helt naturligt ej kunde på de alltid osäkra utsikterna att komma i fråga
vid besättandet av en eventuellt ledigförklarad professur i bujatrik
m. m. avsäga sig sitt lektorat. Att åter föreslå honom till professor
utan att han, på sätt i kollegiets förslag till stadgar vore föreskrivet,
meriterat sig därför, hade kollegiet heller icke ansett lämpligt. Då
han emellertid lika fullt borde omhänderhava undervisningen i bujatrik
och en så betydligt ökad undervisningsskyldighet, som detta ämne
innebure, ej syntes utan vederlag kunna åläggas honom, hade kollegiet
för det dåvarande ej kunnat på bättre sätt lösa frågan än genom att
föreslå ett årligt arvode åt honom av 2,000 kronor.
Med avseende å den kirurgiska kliniken har lärarkollegiet föreslagit,
att assistentbefattningen vid den stationära kliniken och polikliniken
måtte ombildas till en laboratorsbefattning, och har kollegiet
79
Kunt/l. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
för detta förslag åberopat följande grunder. Den kirurgiska kliniken
för större husdjur hade städse varit mycket betydande. Ett stort antal
operationer (600 å 700) förekomme där årligen. En hel del av dessa
vore ytterst ansträngande och av den natur, att de ej gärna kunde
utföras annat än av en skolad kirurg. Då emellertid den ringa avlöningen
åt assistenter på klinikerna gjort, att ingen velat stanna vid sådan
befattning över omkring ett års tid, och alltså oupphörliga ombyten
ifrågakommit, hade följden blivit den, att vederbörande professor själv
måst förrätta alla dessa stora och ansträngande operationer; och då
kliniken även i övrigt vore stor och betungande, hade han därigenom
nödgats prestera en tjänstgöring, som skulle vara ganska påkostande
även för en yngre kraft och som måste bliva det över hövan för den
mera till åren komne klinikchefen. Dessa större operationer på djur
vore nämligen i hög grad fysiskt ansträngande, icke minst emedan de
måste företagas i en för operatören ofta synnerligen tröttande ställning.
Det vore naturligt, att häri måste ligga en fara för, att sådana operationer
till slut måste avvisas, då klinikchefen helt enkelt icke längre
förmådde utföra dem och ingen funnes, som kunde fylla hans plats.
Därför vore det nödvändigt, att den förutvarande kliniska assistentbefattningen
ombildades till en laboratorsbefattning. För att nödig
kontinuitet i laboratorsbefattningen skulle vinnas, borde ej arvodet sättas
lägre än 4,000 kronor jämte bostad.
Kollegiet ansåg sig också böra framhålla lämpligheten av, att
undervisningen i veterinär statsmedicin hade kunnat övertagas av någon
inom den veterinära administrationen anställd person, som hade tillfälle
att sätta sig in i detta ämnes praktiska tillämpning, men då kollegiet
ej hade sig bekant, huru vederbörande myndighet skulle ställa sig till
en sådan lösning, hade kollegiet funnit sig ej böra i detta sammanhang
komma med något definitivt förslag härutinnan. Kollegiet har dock
betonat, att den nuvarande anordningen med förläggande av ämnet
statsmedicin till professuren i husdjursskötsel ej kunde anses vara fullt
tillfredsställande, då dessa ämnen icke stode i något direkt samband
med varandra och å andra sidan de till undervisning i statsmedicin
använda timmarna vore väl behövliga för en fullständigare undervisning
i husdjurslära.
Vad angår assistenterna, har lärarkollegiet till en början framhållit,
att varje huvudlärare, som skulle arbeta vetenskapligt — i all
synnerhet om han sysslade med laboratoriearbete — vore oundgängligen
i behov av biträde och att följaktligen assistent eller motsvarande hjälplärare
måste finnas på varje avdelning.
80
Reservation.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
På klinikerna hade eleverna dittills i tur och ordning tjänstgjort
som assistenter eller jourhavande, såsom det kallats. Detta system hade
haft avsevärda olägenheter. På mellantiderna mellan klinikerna hade,
särskilt nattetid, allmänheten varit för behandling av en del sjukdomsfall
hos särskilt hästar och hundar hänvisad till eleverna, och dessa hade
för sina jourtjänstgöringar, som räckt en vecka för varje gång, tagits
ifrån föreläsningar och övningar på andra håll, till förfång för dem
själva. Denna jourtjänstgöring måste, enligt kollegiets mening, övertagas
av utexaminerade veterinärer. Såväl högskolans anseende som
djurägarnas intressen fordrade detta, och därför hade föreslagits en
assistent på den kirurgiska samt en på den medicinska kliniken och
kliniken för smärre husdjur.
Men även på ambulatoriska kliniken krävdes en assistent. På
denna klinik förekomme dagligen resor, snart sagt från morgon till
kväll, och det skulle för vederbörande klinikchef bliva omöjligt att, då
nu hans undervisningsskyldighet blivit föreslagen att ökas med ett så
betydande ämne som bujatriken, medhinna att bereda sig på sina föreläsningar
och följa med sin vetenskap eller idka självständig vetenskaplig
forskning, för den händelse han dag efter dag, såsom för
närvarande vore fallet, måste ligga ute på resor. Även om klinikchefens
föreläsningsskyldighet ej ökades, gjorde behovet av en assistent sig här
gällande med den omfattning, som ambulatoriska kliniken dåmera tagit.
Genom en ökning av lärarkrafterna komme ock kliniken helt säkert
att ökas ännu mera och då lämna ett rikligt och synnerligen värdefullt
material för undervisningen, framför allt i nötkreaturssjukdomar. Nötkreaturen
utgjorde nämligen bland de djur, som behandlades på denna
klinik, det övervägande flertalet. En ökning av denna klinik kunde
också påfordras på grund av det ökade antal studerande, för vilka den
nya högskolan vore avsedd. Assistenten kunde taga hand om de mindre
maktpåliggande fallen; för att ambulatoriska kliniken skulle kunna vidmakthållas,
måste den nämligen omhändertaga även fall av mindre intresse,
men där dock sakkunnig hjälp behövdes. De djurägare, som
anlitade densamma, hade anspråk därpå och detta med rätta. De vände
sig naturligtvis i motsatt fall åt annat håll.
Mot lärarkollegiets förslag om uppförande i staten av en lektor i
bujatrik och obstetrik har professorn i medicin K. A. Hj. Dahlström,
med instämmande av professorn i husdjursskötsel m. m. E. Th. Nyström,
anfört reservation och därvid yttrat, att han i likhet med lärarkollegiet
och på de skäl, som kollegiet anfört, ansåge, att upprättandet av en
81
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
särskild professur i bujatrik jämte obstetrik och ambulatorisk klinik vore
den lämpligaste, ja den enda riktiga lösningen av frågan om ordnande
av undervisningen i nötkreaturssjukdomarna. Boskapsskötseln vore nämligen
en av vårt lands viktigaste huvudnäringar, och läran om nötkreaturssjukdomarna
måste alltså för utbildning av flertalet veterinärer,
nämligen dem, som en gång komrne att på landsbygden ägna sig åt
praktisk veterinärverksamhet, vara av den allra största betydelse. Professor
Dahlström ansåg ämnet vara fullt lika viktigt som läroämnet
fysiologi, vari av lärarkollegiet föreslagits inrättande av en ny professur.
Det vore fullkomligt motbjudande att endast och allenast av formella skäl
avstå från en lösning, som kollegiet framhållit såsom den bästa möjliga.
Skulle det icke anses lämpligt att i och med den ifrågasatta
utvidgade undervisningsskyldigheten för lektorn utan vidare uppflytta
honom till professor, så kunde ju lektoratet tills vidare ställas på övergångsstat
samt lektorn förordnas att, mot åtnjutande av någon del av
anslaget till den föreslagna professuren, upprätthålla undervisningen i
till densamma hörande läroämnen.
Direktionens förslag till stat avviker i nu förevarande delar från
lärarkollegiets därutinnan: ......
att i stället för den av kollegiet föreslagne lektorn av direktionen
föreslås en professor i läran om nötkreaturens sjukdomar (bujatrik) oc
obstetrik, tillika föreståndare för den ambulatoriska kliniken; samt
att den kliniske laboratorn i medicin upptages såsom tjänstgönngsskyldig
vid såväl den medicinska kliniken som kliniken för smärre husdjur.
Enligt en direktionens statförlag bifogad not skulle professuren i
bujatrik och obstetrik tillsättas först sedan lektoratet i obstetrik genom
nuvarande lektorns avgång indragits; och skulle nämnde lektor, vilken
av direktionen ansetts böra uppföras å övergångsstat, forordnas att
uppehålla undervisningen i läran om nötkreaturens sjukdomar (bujatrik)
mot ett tilläggsarvode till sin avlöning såsom lektor av 1,000 kronor
att utgå av professorslönen. Det av lärarkollegiet ifrågasatta särskilda
anslaget å 2,000 kronor för undervisningen i bujatrik upptages sålunda
icke i direktionens statförslag. I sin skrivelse i ämnet förklarar sig
direktionen anse den omständigheten, att eu lektor redan funnes, icke
behöva utgöra hinder för inrättande på föreslaget sätt av en professur.
Direktionen har vidare funnit det icke vara ändamålsenligt att,
såsom lärarkollegiet föreslagit, på förhand stadga viss fördelning av
arbetet mellan professorn i medicin, vilken av lärarkollegiet ansetts hora
leda kliniken för mindre husdjur, och hans laborator, som skulle självBihang
till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 27 käft. (Nr 46.) 11
Direktionen
8/e 1910.
82
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
ständigt förestå den medicinska kliniken för större husdjur. Direktionen
anser, att professorn i medicin bör i egenskap av föreståndare
även för den medicinska kliniken för större husdjur deltaga i ledningen
av densamma samt att fördelning av tjänstgöringen mellan professorn
och laboratorn bör verkställas efter omständigheterna av styrelsen.
Medicinalstyrelsen, vars uttalanden angående assistentarvodenas
9/n 1910. belopp återgivits i det föregående, har, utom beträffande dessa arvoden,
förordat direktionens förslag till stat i de delar, om vilka nu är fråga.
Lärarkollegiet Beträffande dessa delar har lärarkollegiet vidare i sitt yttrande
/u 1910. (jen 2i december 1910 anfört följande.
De åt lektorn i obstetrik och ambulatorisk klinik för undervisningen
i bujatrik av lärarkollegiet föreslagna 2,000 kronor måste anses
a\ behovet nödvändigtvis pakallade, och kollegiet ansåge sig icke längre
kunna sta till svars med att, som dittills skett, den för de studerandes
praktiska utbildning så synnerligen viktiga undervisningen i nötkreaturssjukdomarna
allt fortfarande skulle bestridas av chefen för den medicinska
kliniken, enär på denna klinik knappast någonsin tillfälle gåves
att behandla sjuka nötkreatur eller meddela någon klinisk undervisning
i detta ämne. Ifrågavarande lärare hade till följd därav även själv
förklarat sig ur stånd att på ett tillfredsställande sätt meddela denna
undervisning.
Såväl från medlemmar av regeringen som inom riksdagskretsar
hade upprepade gånger framhållits behovet av en bättre utbildning av
eleverna just i detta för vår husdjursskötsel så viktiga ämne. Det måste
också anses vara hög tid på att den lärare, åt vilken den praktiska
undervisningen i nötkreaturssjukdomarna vid institutet vore anförtrodd,
jämväl finge hand om den teoretiska. Den betydligt ökade undervisningsskyldighet,
som därav skulle följa för lektorn i obstetrik och ambulatorisk
klinik, syntes ej rimligen kunna åläggas honom utan särskilt
vederlag.
För att möjliggöra en sådan förbättring av undervisningen i detta
betydelsefulla ämne, vore emellertid därjämte nödvändigt att genom en
assistent bereda honom lättnad i hans kliniska verksamhet.
Yad beträffade de bägge andra föreslagna kliniska assistentbefattningarna,
så kunde man visserligen icke säga, att de vore oundgängligen
nödvändiga för verksamhetens drivande i de nya lokalerna; men de vore
det, förså vitt en del beklagliga missförhållanden skulle kunna avhjälpas.
Tjänstgöringen vid institutets kliniker påginge dag och natt; sjuka
83
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
hästar fördes mycket ofta till klinikerna kvällar och nätter och oftast
då behäftade med sådan sjukdom (kolik), att de måste övervakas natten
lång. På dagarna komme, som naturligt vore, en mängd olycksfall
m. m. utom kliniktiderna. För att en examinerad veterinär skulle kunna
dag och natt stå till buds på institutet, behövdes nödvändigtvis dessa
assistenter. I annat fall måste en av eleverna vid institutet övertaga
dessa vakter, såsom hittills skett, men institutet stode näppeligen
till svars med att åt dessa, icke därtill kompetenta personer överlåta
vården av det djurmaterial, som utom kliniktiderna tillfördes dess kliniker.
Allvarliga klagomål från allmänhetens sida hade ock av denna
anledning gång efter annan ingått.
Kollegiet ansåge sig också böra framhålla, att såväl laborators- som
assistentbefattningarna vore av synnerligen stor betydelse, ja oundgängligen
nödiga för en tillfredsställande rekrytering av institutets lärarkår.
I sitt utlåtande den 22 december 1910 har direktionen uttalat, att Direktionen
direktionen — efter ytterligare omsorgsfull granskning av varje särskild ^ 19UK
post i direktionens förslag till ny stat för institutet — kommit till den
övertygelsen, att av de däri upptagna anslagen samtliga poster måste
anses oundgängligen erforderliga för uppehållande av institutets verksamhet
i de för institutet uppförda nya lokalerna, utom för den närmaste
tiden anslagen till professuren i bujatrik och obstetrik samt till
assistenterna vid den kirurgiska och den medicinska kliniken.
Vad professuren i bujatrik och obstetrik anginge, erfordrades icke
dess uppförande på stat, så länge nuvarande lektorn i obstetrik vore i
tjänst och för undervisningen i bujatrik erhölle föreslaget arvode. Efter
hans avgång kunde emellertid enligt direktionens åsikt en professur i
bujatrik och obstetrik icke undvaras.
Assistenterna vid de nämnda klinikerna bleve icke oundgängligen
erforderliga för undervisningens uppehållande i institutets nya lokaler,
men direktionen ansåge uppenbart, att de bleve det för tillgodoseende av
allmänhetens berättigade krav på tillvaratagande av det dyrbara kreatursmaterial,
som lämnades i institutets vård.
Löneregleringskommittén har vid behandlingen av förslagen rörande
nu ifrågavarande ämnesgrupp ytterligare uppdelat desamma. kommittén.
Yad först beträffar läroämnet medicin, i nuvarande stadgar be- Ang ]ftrnr_
nämnt patologi och terapi, har kommittén erinrat, att direktionens för- befattningar
slag innefattade de ändringar i staten, som utvisades av följande sam- 1 mecliun''
manställning av den nu gällande och den föreslagna staten:
84
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
1
Gällande stat
Av direktionen föreslagen stat
Summa
av-
löning
Anmärk-
ningar
Summa
av-
löning
Anmärk-
ningar
1 professor i patologi och
terapi jämte epizooti- lära, farmakodynamik,
toxikologi och recep- turkonst, med ålig- gande tillika att vara
föreståndare för insti- tutets medicinska kli- nik .......................
6,000
2 ålderstillägg
å 500 kr. efter
5 och 10 år. —
Om bostad åt- njutes, avdra- gas å lönen
500 kr.
1 professor i medicin, till- lika föreståndare för
den medicinska klini- ken och kliniken för
smärre husdjur.........
7,500 !
i
1 ålderstillägg
å 600 kr. efter;
5 år. — Om
bostad åtnju- tes, avdragas
å lönen 500kr.
1 klinisk laborator med
i
het vicf den medicinera
kliniken och kliniken
för smärre husdjur ...
1 assistent vid den medi- cinska kliniken ......
4,000 |
2,500 i
[ Fri bostad och
f värme.
Summa kr.
6,000
Summa kr.
14,000
1
I nu gällande stat funnes även upptagen en assistent vid »den
stationära kliniken och polikliniken». Då emellertid denne assistent under
en följd av år tagits i anspråk uteslutande för den kirurgiska avdelningen,
hade kommittén ansett sig böra hänföra honom till de för
ämnet kirurgi avsedda lärarkrafterna.
Vid den nu gjorda sammanställningen borde även anmärkas, att i
det extra anslag, som för tiden från och med den 1 september 1911
beviljats veterinärinstitutet för uppehållande av dess verksamhet, inginge
med 3,500 kronor för år räknat arvode åt en lärare vid den medicinska
kliniken.
Behovet av en särskild lärare vid kliniken för smärre husdjur
syntes, enligt vad kommittén anfört, hava vunnit erkännande av chefen
för jordbruksdepartementet i hans förut omförmälda yttrande till statsrådsprotokollet
den 24 mars 1911. Kommittén hade också funnit utredningen
i ärendet visa, att föreståndarskapet och undervisningsskyldigheten
vid såväl den medicinska kliniken för större husdjur som kliniken
för smärre husdjur, vid vilken senare även kirurgisk behandling förekomme,
icke skäligen borde åläggas professorn i medicin ensam, utan
borde han till sin medhjälpare erhålla en lärare i laborators stallning,
85
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
I överensstämmelse med vad kommittén yttrat rörande fördelningen
av tjänstgöringen mellan professorn i anatomi och histologi samt
prosektorn ansåge kommittén lämpligt, att såväl professorn som laboratorn
i medicin upptoges i staten såsom tjänstgöringsskyldiga vid både
den medicinska kliniken för större husdjur och kliniken för mindre husdjur.
Genom en sådan anordning skulle det lämnas öppet för direktionen
att ordna laboratorns tjänstgöring på sätt för undervisningen befunnes
mest ändamålsenligt, allenast med den inskränkning, att professorn
i sin egenskap av föreståndare städse skulle bibehålla överinseendet även
vid den klinik, dit laboratorns huvudsakliga verksamhet komme att förläggas.
Kommittén hade däremot ansett sig icke kunna tillstyrka förslaget,
att till professorns i medicin och den under honom sorterande laboratorns
biträde skulle anställas en assistent. Professorn i medicin skulle enligt
kommitténs förslag befrias från undervisningsskyldighet i bujatrik, vilket
ämne jämte obstetriken skulle hänföras till en nyinrättad professur. Då
härtill komme, att undervisningen i medicin, som före inflyttningen till
det nya institutet ålegat professorn ensam, enligt kommitténs förslag
skulle komma att uppdelas mellan honom och en laborator, syntes anledning
saknas att inrätta ytterligare en lärarbefattning i detta ämne.
I veterinärinstitutets nu gällande stat och i den av institutets
direktion föreslagna staten upptagas följande för tillgodoseende av
läroämnet kirurgi avsedda lärarbefattningar:
Gällande stat
Åt direktionen föreslagen stat
1 professor i kirurgi, före''
ståndare för den kirurgiska
kliniken ......
1 assistent vid den stationera
kliniken och
polikliniken ............
Summa kr.
Summa
6,000
3,000
Anmärk
-
löning ! nm^ar
0,000
2 ålderstillägg
å 500 kr. efter
5 och 10 år. —
Om hostad åt
njutes, avdragas
å lönen
500 kr.
[Om bostad åt|
njutes, avdra''
i gas å arvodet
300 kr.
Summa
av
löning
-
1 professor i kirurgi, till
lika föreståndare för
den kirurgiska kliniken
för större husdjur
1 klinisk laborator med
tjänstgöringsskyldig
het vid den kirurgiska
kliniken.................
i assistent vid den kirurgiskn
kliniken .....
Summa kr. 14,000
7,500
4,000
2,500
Anmärk
ningar
-
1 ålderstillägg
å 600 kr. efter
5 år. — Om
hostad åtnjutes,
avdragas
å lönen 500 kr.
I Fri bostad och
| värme.
Ang. lärarbefattningar
i kirurgi.
86
Ang. lärarbefattningar
i husdjurslära,
biijatrik
ochobstetrik.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
Vad anginge den föreslagna nya laboratorstjänsten, ansåge kommittén
med hänsyn till den omfattning, rörelsen vid kirurgiska kliniken
vunnit, och den ansträngande beskaffenheten av tjänstgöringen därstädes
klinikens föreståndare numera vara i behov av en väl skolad lärarkraft,
som kunde med honom dela arbetet och ansvaret för såväl undervisningen
som sjukvården vid kliniken.
Däremot hade kommittén icke funnit sig övertygad därom, att
ytterligare en lärarkraft skulle vara behövlig för den kirurgiska kliniken.
Då kirurgisk behandling av smärre husdjur icke ägde rum vid den nu
ifrågavarande, endast för större husdjur avsedda, så kallade kirurgiska
kliniken utan vid den för smärre husdjur avsedda kliniken, vilken
sålunda i själva verket vore en blandad medicinsk och kirurgisk klinik,
syntes för den kirurgiska kliniken icke erfordras större lärarpersonal
än för den medicinska kliniken för större husdjur och kliniken för
smärre husdjur tillsammantagna.
Följande tabell utvisar de förändringar i veterinärinstitutets stat,
som av institutets direktion påyrkats med avseende å lärarbefattningar i
husdjurslära, läran om nötkreaturens sjukdomar (bujatrik) och obstetrik:
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
87
Gällande stat
Av direktionen föreslagen stat
Summa
professor i husdjurs''
skötsel jämte husdjurs''
avel, raslära, stuterikunskap,
ytterlära och
veterinärrättsvetenskap
.....................
lektor i obstetrik med
den undervisningsskyldighet,
därjämte,
som kan bliva honom
av direktionen ålagd,
samt med åliggande
tillika att, enligt närmare
av direktionen på
lärarkollegiets förslag
utfärdad instruktion,
leda institutets ambulatoriska
klinik ...
6,000
Summa kr. 10,000 |
4,000
Anmärk
ningar
-
Summa
av
löning
-
1 professor i husdjurslära
2 ålderstillägg
å 500 kr. efter
5 och 10 år. —
Om bostad åtnjutes,
avdragas
å lönen
500 kr.
4 ålderstillägg
å 500 kr. efter
5, 10, 15 och
20 år. — Om
bostad åtnju
tes, avdragas
å lönen 500kr.
7,500
professor i läran om
nötkreaturens sjukdomar
(bujatrik) och obstetrik,
tillika föreståndare
för den ambulatoriska
kliniken1) ..
1 assistent vid den ambulatoriska
kliniken.
Summa kr.
Övergångsstat.
1 lektor i obstetrik, tillika
föreståndare för den
ambulatoriska kliniken
7,500
2,500
17,500
4,000
Anmärk
ningar
-
1 ålderstillägg
å 600 kr. eller
5 år. — Om
bostad åtnjutes,
avdragas
å lönen 500kr.
/Fri bostad och
\ värme.
4 ålderstillägg
å 500 kr. efter
5, 10, 15 och
20 år. — Om
bostad åtnju*
tes, avdragas
å lönen 500kr.
*) Lektorn å övergångsstat i obstetrik förordnas
att uppehålla undervisningen i läran om nötkreaturens
sjukdomar (bujatrik) mot ett tilläggsarvode
till sin avlöning såsom lektor av 1,000
kronor att utgå av professorslönen. Professuren
tillsättes först sedan lektoratet i obstetrik genom
nuvarande lektorns avgång indragits.
Kommittén har anfört, att beträffande professuren i husdjursskötsel
m. m. direktionens förslag innefattade — utom höjning av professorsavlöningen
till vad i allmänhet föreslagits för professorerna — ingen
88
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
annan förändring än med avseende å de ämnen, som företrädas av ifrågavarande
professur. Ämnet »husdjurslära» syntes emellertid enligt kommitténs
mening få anses i sig innefatta samtliga de ämnen, som inginge
i den nuvarande professurens benämning, med undantag för veterinärrättsvetenskap.
Med hänsyn till vad kommittén föreslagit beträffande
professorernas undervisningsskyldighet utgjorde emellertid den omständigheten,
att veterinärrättsvetenskapen icke skulle upptagas i den ifrågavarande
professurens benämning, intet hinder för att undervisningen i
veterinärrättsvetenskap fortfarande komme att åläggas professurens
innehavare.
Frågan om den blivande tjänsteställningen för den nuvarande lektorn
i obstetrik och föreståndaren för den ambulatoriska kliniken samt
om det sätt, varpå behovet av undervisning i bujatrik skulle tillgodoses,
hade vid ärendets förberedande behandling varit föremål för olika meningar.
Meningsskiljaktigheterna inskränkte sig dock dels till frågan,
huruvida med beslut om den ifrågasatta professurens inrättande borde
få anstå, till dess den nuvarande lektorn avgått, dels ock till frågan
om beloppet av den särskilda ersättningen för undervisningen i
bujatrik under den tid, nuvarande lektorn kunde komma att kvarstå
vid lektoratet.
Det lede enligt kommitténs mening icke något tvivel, att kännedom
om nötkreaturens sjukdomar och erfarenhet i deras behandling vore
för flertalet praktiserande veterinärer av så väsentlig vikt, att undervisningen
i ämnet borde vid veterinärinstitutet tillgodoses genom upptagande
å staten av en lärarbefattning med samma avlöning och kompetensfordringar,
som föreslagits för huvudlärarna i de övriga viktigare
läroämnena. Innehavaren av denna befattning borde tillika vara föreståndare
för den ambulatoriska kliniken och dessutom från det nuvarande
lektoratet i obstetrik övertaga detta ämne. Någon anledning att vid
den nu förestående omarbetningen och utvidgningen av veterinärinstitutets
stat undantaga frågan om organiserandet av lärarpersonalen på
det ifrågavarande området och uppskjuta dess avgörande syntes kommittén
icke föreligga.
Yad anginge frågan, vilken ställning den nuvarande lektorn i
obstetrik borde intaga efter tillkomsten av den nya professuren, borde
beaktas, att det icke från något håll blivit ifrågasatt annat, än att beinälde
lektor skulle övertaga och under sin återstående tjänstetid fullgöra
de skyldigheter, som med avseende å undervisning och examination
framdeles skulle åligga innehavarna av professuren. Då så vore fallet,
syntes emellertid lektorn icke heller billigtvis böra utestängas från de
89
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
rättigheter med avseende å avlöning, pension och tjänstetitel, som skulle
tillkomma innehavare av ifrågavarande professur, utan syntes han böra
utan ansökan eller prov från och med tiden för den nya statens trädande
i kraft befordras till innehavare av samma professur. Någon
rättighet att för åtnjutande av ålderstillägg å professorslönen räkna sig
till godo tjänstgöring såsom lektor borde dock icke medgivas honom.
Förslaget att vid ambulatoriska kliniken skulle anställas, jämte
professorn, även en assistent hade kommittén ansett sig böra förorda.
Föreståndaren för nämnda klinik, vilken, enligt vad kommittén inhämtat,
ensam av institutets ordinarie lärare vore av direktionen förbjuden att
utöva enskild praktik, syntes redan under nuvarande förhållanden hava
en tämligen betungande tjänstgöring. Och om han, jämte sina nuvarande
åligganden vid ambulatoriska kliniken samt undervisningen i
obstetrik, finge sig ålagt det viktiga ämnet bujatrik samt erhölle professors
föreläsningsskyldighet, skulle måhända en inskränkning av den
ambulatoriska klinikens verksamhet icke kunna undvikas, därest icke
ytterligare en lärarkraft inom professurens ämnesområde bleve beviljad.
Det syntes emellertid kommittén angeläget, att den ambulatoriska
kliniken med avseende å det synnerligen värdefulla studiematerial, som
vid densamma stode till buds, tillgodosåges på sådant sätt, att någon
minskning i omfattningen av dess verksamhet icke behövde befaras.
Vid fördelningen av tjänstgöringen mellan professorn och assistenten
borde enligt kommitténs mening tillses, att professorn i största
möjliga utsträckning komme att deltaga i undervisningen vid ambulatoriska
kliniken och därvid särskilt ägna sig åt sådana fall, som tillhörde
bujatrikens område, samt åt första behandlingen av andra vid
kliniken förekommande sjukdomsfall.
Kommittén har därför hemställt, att å veterinärinstitutets stat måtte
uppföras dels en professor i husdjurslära, dels en professor i bujatrik
och obstetrik, dels ock en assistent vid ambulatoriska kliniken.
Statskontoret har i utlåtande den 28 mars 1913, då det syntes
tvivelaktigt om, såsom kommittén i strid med fackmyndigheternas förslag
antagit, Kungl. Magt skulle finna gott att utan ansökan eller prov
från och med tiden för den nya statens trädande i kraft befordra lektorn
i obstetrik m. in. till professor i bujatrik in. in., hemställt, i ungefärlig
överensstämmelse med direktionen, att i staten måtte inom linjen uppföras
en övergångsstat, upptagande förenämnde lektor med nuvarande
avlöning jämte ett arvode å 1,000 kronor, så länge han på förordnande
uppehölle undervisningen i bujatrik, börande samtliga dessa avlöningsBihang
till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 27 höft. (Nr 46.) 12
Statskontoret
1913.
Lärarkollegiet
1918.
Direktionen
fl/4 1918.
90 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
förmåner utgå av den i staten upptagna avlöningen för professorn i
bujatrik, vilken avlöning i övrigt skulle under tiden besparas.
Lärarkollegiet bar i sitt yttrande den 19 mars 1913 i nu förevarande
hänseenden dels framhållit önskvärdheten av att de av kommittén
avstyrkta assistentbefattningarna vid klinikerna beviljades, dels ock beträffande
undervisningen i bujatrik uttalat sin tillfredsställelse över, att
kommittén icke ansett de av kollegiet anförda formella skälen vara av
sådan betydelse, att därigenom upprättande av en sådan professur redan
nu vore utesluten. Beträffande tillsättandet av professuren så, då den
nuvarande innehavaren av lektoratet i obstetrik, enligt kollegiets mening
icke ännu styrkt sig vara i besittning av den kompetens, som erfordrades
enligt kollegiets av löneregleringskommittén även godkända förslag
till bestämmelser för tillsättande av professorstjänster, syntes det kollegiet
mindre lämpligt, att han utan vidare uppflyttades till professor, utan
borde han dessförinnan sättas i tillfälle att visa, det han verkligen besutte
för befattningen i fråga nödiga kvalifikationer. Kollegiet ville därför
föreslå, att bemälde lektor måtte tillsvidare förordnas att förestå professuren
i bujatrik och obstetrik, och att han såsom ersättning för den
betydligt ökade undervisningsskyldighet, som därigenom komme att
åläggas honom, måtte beviljas ett extra arvode av 2,500 kronor att
utgå från de till avlöning av professuren i bujatrik föreslagna medlen,
dock med den begränsning att summan av lektorslönen och arvodet icke
finge överstiga de nu föreslagna professorslönerna.
Direktionen har i sitt yttrande den 3 april 1913 beträffande nu
ifrågavarande delar av ämnet endast yttrat sig i fråga om professuren
i bujatrik och vad därmed sammanhänger. Direktionen kunde ej ansluta
sig till kommitténs förslag att utan vidare uppflytta den nuvarande innehavaren
av lektorsbefattningen i obstetrik till innehavare av den ifrågasatta
nya professuren. Om kommitténs förslag härutinnan godkändes,
skulle detta hava till följd, att samtidigt med att man i de nya stadgarna
för institutet fastsloge vissa bestämmelser till garanti för att vid
professorsbefattningars tillsättande endast fullt kompetenta personer skulle
erhållas, man i viss mån måste dispensera från just dessa föreskrifter.
Direktionen ansåge det under alla förhållanden olämpligt, om en person,
som ej styrkt sin kompetens till en lärarbefattning av så synnerligt stor
betydelse för veterinärutbildningen, utan vidare utnämndes till densamma.
I förevarande fall hade den lärare, vars uppflyttning till professor ifrågasatts,
förut undervisat endast i det ena av de båda ämnen, som skulle
91
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 46.
tillhöra professurens ämnesgrupp, nämligen obstetrik, i vilket ämne han
visserligen visat praktisk duglighet men åtminstone för närvarande ej
styrkt sin vetenskapliga kompetens. I det andra till professuren hörande
ämnet, läran om nötkreaturens sjukdomar (bujatrik), vilket vore ett av
de viktigaste ämnena inom den veterinära disciplinen och otvivelaktigt
utgjorde ifrågavarande lärostols huvudämne, hade han, såvitt direktionen
kände, ej haft tillfälle att på något sätt visa sig äga för professur
vetenskaplig kompetens. Man borde i förevarande fall icke helt
och hållet bortse från att, då det gällde en så framskjuten plats, som
den en professor i ett ämne intoge, man ej finge underskatta den teoretiska
utbildningen.
Ej heller kunde direktionen biträda lärarkollegiets förslag, enär
detsamma, på sätt kommittén enligt direktionens mening fullt riktigt
påvisat, skulle leda till inkonsekvens. Det enda riktiga syntes. alltså
vara, att professuren på vanligt sätt kungjordes till ansökan ledig och
tillsattes på sätt stadgarna härom föreskreve.
Visserligen förutsatte direktionen härvidlag, att det ej borde medföra
någon svårighet för nuvarande innehavaren av lektoratet i obstetrik,
H. Stålfors, att till fullo ådagalägga sin kompetens till den nya professuren,
men å andra sidan kunde direktionen ej undgå att inse möjligheten
därav, att en annan på området mera meriterad person kunde
komma att anmäla sig som sökande och därvid bliva utnämnd till befattningen.
Enär det under sådana förhållanden enligt direktionens
mening redan av billighetshänsyn icke syntes kunna ifrågasättas att
ålägga lektor Stålfors, som under flera år innehaft lektoratet och under
lång tid uppehållit en icke oväsentlig del av den undervisning, som
komme att åligga den blivande innehavaren av den ifrågasatta professuren,
att tjänstgöra under den nya befattningshavaren och därvid måhända
fullgöra en assistents tjänsteåligganden, samt en sådan anordning
jämväl kunde befaras komma att leda till slitningar och motsättningar,
som kunde inverka menligt på undervisningen inom ifrågavarande ämnesgrupp,
funne sig direktionen under förhandenvarande förhallanden böra
föreslå, att lektor Stålfors måtte överföras på indragningsstat.
Direktionen hemställde därför, att ifrågavarande professur, som till
förtydligande av innebörden av ordet bujatrik syntes böra upptagas i
staten under samma rubrik, som direktionen i sitt förslag till avlöningsstat
angivit, måtte på i stadgeförslaget föreskrivet sätt omedelbart efter
den nya statens ikraftträdande anslås ledig och därefter i enlighet med
därom gällande bestämmelser i vanlig ordning tillsättas, samt att nu
-
Reservationer.
92 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
varande innehavaren av lektorsbefattningen i obstetrik måtte överflyttas
ä indragningsstat.
Mot direktionens uttalande i fråga om professuren i nötkreaturens
sjukdomar (bujatrik) in. m. samt lektoratet i obstetrik hava särskilda
reservationer avgivits av direktionens ledamöter professorn E. G. Muller
och godsägaren Scharp.
Den förre har förklarat sig i överensstämmelse med direktionens
övriga ledamöter anse det vara synnerligen nyttigt och nödvändigt, att
en professur i nötkreaturens sjukdomar och obstetrik inrättas vid veterinärinstitutet
och att denna professur snarast möjligt tillsättes enligt de
nya befordringsgrunder, som skola gälla enligt den nya organisationsplanen.
Med avseende på frågan om lektoratet i obstetrik hyste han
emellertid en annan uppfattning än direktionen i övrigt. Skulle det
inträffa, att den nuvarande lektorn i obstetrik icke erhölle den ovannämnda
professuren, så borde lektoratet ställas på övergångsstat och
dess innehavare deltaga i undervisningen i det stora och viktiga ämnet,
på sätt som av direktionen efter lärarkollegiets förslag bestämdes.
Tillsättandet av en assistenttjänst borde under dessa förhållanden uppskjutas.
Att den sålunda föreslagna förändringen läte sig genomföra,
framginge därav, att den nuvarande lektorn vore skyldig att underkasta
sig de förändringar i åligganden, som en omorganisation kunde medföra.
Reservanten delade icke direktionens mening, att en sådan anordning
kunde befaras komma att leda till slitningar och motsättningar, som
kunde komma att inverka menligt på undervisningen inom ifrågavarande
ämnesgrupp. Det finge anses vara rektors, lärarkollegiets och direktionens
skyldighet att träffa sådana anordningar, att dylika slitningar
och motsättningar icke uppstode. Det måste vara en stor fördel för
läroverket att i ett så viktigt läroämne erhålla två lärare, av vilka
den ene genom sin ådagalagda vetenskapliga kompetens vore i stånd
att meddela en mera djupgående och grundlig undervisning, under det
att den andre med sin under årens lopp vunna praktiska erfarenhet
ävenledes vore väl skickad att vara verksam inom läroområdet. Från
ekonomisk synpunkt syntes den föreslagna anordningen vara den billigaste
av alla de här föreslagna. Enligt direktionens förslag skulle
lönen alltjämt utgå till den på indragningsstat förflyttade lektorn,
men därjämte skulle krävas anslag för en assistent. Enligt reservantens
förslag vore det senare obehövligt. Jämfört med löneregleringskommitténs
och lärarkollegiets förslag syntes den av reservanten föreslagna
anordningen vara något dyrare. Men detta vore endast skenbart. Ty
93
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
med hänsyn därtill, att läran om nötkreaturens sjukdomar vore ett synnerligen
viktigt läroämne och att en veterinärutbildning i detta ämne
lände det allmänna till bästa, vore det tydligt, att ekonomien vida bättre
tillgodosåges, i fall två lärare av ovannämnda beskaffenhet meddelade
undervisning än i de fall, där undervisningen handhades av icke kompetent
person.
Den andre reservanten, godsägaren Scharp, förordade för sin del
lärarkollegiets senast avgivna förslag med den ändringen likväl, att
lektorns sammanlagda avlöning icke under något förhållande borde få
överstiga professorns begynnelseavlöning.
Medicinalstyrelsen har icke kunnat biträda direktionens hemställan,
att lektorn i obstetrik, för den händelse han icke bleve utnämnd till
professor i läran om nötkreaturens sjukdomar och obstetrik, skulle sättas
på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet. Styrelsen ställde sig
i detta avseende på samma ståndpunkt som reservanten professor Muller,
vilken föreslagit, att den nya professuren skulle omedelbart efter den
nya lönestatens ikraftträdande i vanlig ordning anslås ledig till ansökan
och hittillsvarande innehavaren av lektoratet i obstetrik sättas på övergångsstat
med den tjänstgöringsskyldighet å avdelningen, som kunde
komma att uppdragas åt honom.
Medicinalstyrelsen
11 /4
1913.
Reservation mot styrelsens utlåtande i denna del har avgivits av Reservation.
medicinalrådet Kjerrulf, som anslutit sig till direktionens mening i fråga
om nuvarande lektorns förflyttande till indragningsstat.
Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse har i ovan omförmälda P. ArméförvaltM.
även yttrat sig i fråga om undervisningen i husdjurslära och därvid
anfört bland annat följande. ''7» lois.
Undervisningen i detta ämne, omfattande så viktiga delar av den
veterinära utbildningen som läran om hygien, utfodring, avel och ytterlära
m. in., syntes böra vara så anordnad, att den i såväl teoretiskt
som praktiskt avseende tillfredsställde alla rimliga fordringar. Om en
veterinär icke vore tillräckligt förtrogen med särskilt den praktiska
tillämpningen av dessa ämnen, skulle han icke kunna lämna de råd
och upplysningar, som i sådana hänseenden önskades av honom, till
skada icke blott för hans egen verksamhet utan också för vederbörande
djurägare. Det vore också ett känt förhållande, att mången djurägare
vore i behov av råd och upplysningar i beröi’da avseenden, och erfarenheten
hade även givit vid handen, att veterinären på hithörande område
kunde hava ett tacksamt fält att bearbeta. Det torde vidare
94
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition AV 46.
bemärkas, att veterinär utbildning måste förutsättas för vissa lärarbefattningar
vid lantbruksinstituten med undervisning i ämnen, hörande
till här berörda ämnesgrupp, och dessutom anlitades ett icke obetydligt
antal veterinärer för undervisning i lantbruks- och lantmannaskolor.
Sålunda måste det ligga stor vikt uppå, att denna gren av den veterinära
utbildningen i allmänhet bleve väl tillgodosedd, och icke minst
viktigt vore detta för den militära veterinärvården.
Emellertid syntes det icke kunna bestridas, att särskilt på djurbedömningens
område, d. v. s. vid den praktiska tillämpningen av
ytterläran, det icke vore så väl beställt, som önskvärt kunde vara,
vilket inom invigda kretsar icke heller vore något okänt förhållande,
även om det icke kommit till offentligt uttryck. Vid en hel del tillfällen
hade man också som konsekvens härav fått bevittna, att den
veterinära sakkunskapen icke så sällan ställts utom räkningen, där man
kunde tycka, att den i stället självskrivet bort vara representerad.
Orsaken härtill syntes endast kunna sökas däruti, att veterinärutbildningen
på detta område ej varit tillfyllest.
Av den sist utgivna årsberättelsen från veterinärinstitutet syntes
man också hava skäl att draga den slutsats, att en ändring härutinnan
vore av behovet påkallad. Å sidan 54 hette det nämligen: »för erhållande
av praktisk undervisning i ytterlära hava de studerande av 3:e årsklassen,
två och två i tur och ordning, deltagit i de vid institutet
förekommande besiktningar för köp, och hava under året för nämnda
ändamål granskats 148 hästar av olika raser och typer. Sedan de
studerande åhört föreläsningarna i ytterlära och deltagit i besiktning
av minst 10 hästar, har av var och en avlagts praktiska prov i exteriörbedömning.
»
Det borde för en var, som visste med vilka svårigheter det vore
förbundet att inhämta kunskaper i ytterlära och färdighet att tillämpa
desamma, vara tydligt och klart, att ifrågavarande undervisningsmateriel
för 20—30 elever vore alldeles otillräckligt. Visserligen kunde emot
detta påstående den invändningen göras, att det icke vore mängden
hästar, som härvid vore bestämmande, utan resultatet berodde fastmer
av det sätt, varpå besiktningarna komme till utförande och undervisningen
vid desamma meddelades. Vid besiktningar för köp syntes
det emellertid icke alltid vara så lämpligt eller ens möjligt att kritiskt
ingå i detaljer, vilket för undervisningen eljest kunde vara önskvärt.
Man kunde väl också utan överdrift påstå, att den studerande, som
varit med om endast 10 dylika besiktningar, ej erhållit den grund att
bygga på, som erfordrades för att han på egen hand skulle kunna
opaginerad Kontrollera mot PDF
9,5
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
utföra besiktningar samt bedöma och avgiva utlåtande över djur. Men
veterinären måste under studietiden erhålla den övning eller »blick»,
som erfordrades för bedömande av djur i det friska tillståndet. Huru
skulle han eljest kunna reda sig, då han komme ut i det praktiska
livet, och då det även gällde att bedöma abnorma tillstånd?
Materiel för sådana övningar syntes emellertid icke behöva saknas.
Sådana på klinikerna inställda djur, vilka utan olägenhet kunde framföras
för besiktning, borde kunna tagas i anspråk för denna undervisning,
liksom också en hel del av de hästar, som fördes till smedjan
för skoning, varest det för övrigt funnes en utmärkt lokal för mönstring
av hästar. Vidare borde det icke vara uteslutet, att under vissa tider
av året tillstånd kunde utverkas, att hästar ställdes till förfogande från
i huvudstaden förlagda truppförband.
Att döma av ingivna förslag syntes emellertid fara föreligga, att
arbetet på husdjurslärans område av brist på lärarkrafter skulle bliva
eftersatt, även sedan nu ett nytt och eljest tidsenligt läroverk tagits i
anspråk. Enär meningen väl torde vara, att, utom undervisning i husdj
urslära, vetenskaplig verksamhet skulle utövas även på detta område
till gagn för veterinärutbildningen och landets husdjursskötsel, syntes
det väl icke rimligtvis kunna fordras, att professorn i ämnet skulle
kunna omhänderhava detta arbete utan någon skolad medhjälpare.
Ett oavvisligt krav syntes åtminstone vara, att biträdande lärare (assistent)
anställdes i husdj urslära att biträda vederbörande lärare vid
besiktningar och praktiska demonstrationer samt repetitionsövningar
med de studerande samt att i övrigt gå till hända med all den hjälp,
som erfordrades även för vetenskapligt arbete, om undervisningen i
detta ämne skulle kunna drivas på ett fullt tillfredsställande sätt.
Det bör redan här anmärkas, att sjukvårdsstyrelsen på tal om
undervisningen i hovbeslagslära in. m. förklarat sig anse det böra tagas
under omprövning, huruvida professorn i husdjurslära skulle kunna omhändertaga,
hela det uppdrag, som föreslagits skola åligga läraren i
hovbeslag, samt ifrågasatt anställandet av en assistent till biträde åt
professorn vid denna undervisning.
Veterinärinstitutets lärarkollegium har i sitt yttrande den 11
oktober 1918 härom till en början anfört, att man i allmänhet icke
kunde fordra, att undervisningen vid en högskola skulle vara så anordnad,
att de studerande därigenom förvärvade sig en fullkomlig utbildning
även i praktiskt avseende, och allra minst borde man kunna begära, att
LUrarlcolUrjiet
"/io 1918.
96
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
den nyutexaminerade veterinären, redan då han lämnade veterinärhögskolan,
skulle besitta tillräcklig praktisk erfarenhet för att uppträda
såsom auktoritet inom husdjurslärans alla områden. Skulle de av sjukvårdsstyrelsen
i nämnda avseende uppställda fordringarna på de studerandes
utbildning i praktiskt avseende kunna tillfredsställas, måste
studietiden i väsentlig grad förlängas, då under nuvarande förhållanden
icke mera tid kunde upplåtas för den praktiska utbildningen, utan att
för mycket inkräkta på den teoretiska undervisningen såväl i liusdjurslära
som andra viktiga ämnen.
Särskilt hade framhållits, att vid den praktiska tillämpningen av
ytterläran det icke vore så väl beställt, som önskligt kunde vara, då
var och eu av de studerande endast fått deltaga i besiktningen av 10 hästar.
Att de icke kunnat närvara vid flera än 10 besiktningar vid institutet
vore emellertid varken beroende på bristande material eller bristande
lärarkrafter utan endast därpå, att elevernas tid icke räckte till. Då
det icke läte sig göra att vid de praktiska tjänstgöringarna uppdela
de studerande på flera avdelningar, än som för närvarande skedde,
emedan antalet inom varje grupp därigenom skulle bli så litet, att
verksamheten vid klinikerna icke skulle kunna upprätthållas, och de
studerande icke kunde tagas i anspråk för dessa besiktningar under
annan tid på dagen än kliniktiden, då deras tid för övrigt vore till
det yttersta anlitad för föreläsningar, praktiska övningar och självstudier,
hade ingen bättre anordning kunnat träffas, än att bland de
tjänstgörande vid klinikerna två och två i tur och ordning uttagits för
att deltaga i övningarna för exteriörbedömning. Yarje elev finge sålunda
deltaga endast i en tiondel av alla de för undervisningen i exteriör förekommande
demonstrationerna. Den av sjukvårdsstyrelsen uttalade åsikten, att
det vid besiktningar för köp syntes icke alltid vara så lämpligt eller ens möjligt
att kritiskt ingå i detaljer, syntes minst sagt egendomlig, då det enligt
kollegiets mening just vore vid dylika besiktningar, som veterinären oförbehållsamt
borde uttala sina åsikter, då man väl icke finge förutsätta, att veterinären
skulle stå i något slags beroende av hästhandlaren, något som kolle - giet hoppades i allmänhet icke må vara fallet, och som allra minst borde
kunna insinueras i fråga om lärarna vid institutet. Den uppfattningen att
de vid institutet anordnade besiktningarna för köp skulle vara den enda
praktiska undervisning, som meddelades de studerande i exteriörbedömning,
vore likaledes fullkomligt felaktig. Dessa övningar avsåge först och
främst huvudsakligen den normala ytterläran, d. v. s. bedömande av hästen i
friskt tillstånd för att för de studerande påpeka de viktigaste olikheterna i
kroppsbyggnaden och undervisa dem om de grunder, efter vilka en hästs
97
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
värde borde bedömas. För detta ändamål hade även årligen företagits
en exkursion till Strömsholm, där samtliga såväl vid därvarande hingstdepå
som ridskola uppställda hästar framvisats (sammanlagt uppgående
till omkring 150), varförutom vid samma tillfälle även
remontdepån vid Utnäslöt besökts och där befintliga remonter granskats.
De studerande hade sålunda haft tillfälle att under lärarens ledning
bese icke blott de omnämnda 10 hästarna utan i stället omkring 300
å 400 hästar. Kollegiet ville dock ingalunda påstå, att ens detta material
vore tillräckligt att utbilda de studerande till fullt kompetenta
domare ifråga om hästbedömning, men de borde dock härigenom, i
förening med de kunskaper de för övrigt förvärvat sig genom sina
veterinära studier, hava erhållit en god grund att bygga på, för att
med tiden, om intresse för saken och nödiga förutsättningar för övrigt
förefunnes, utbildas till skickliga djurbedömare, och mera finge man,
enligt kollegiets mening, icke begära av undervisningen i denna gren
av veterinärvetenskapen. Den som verkligen kände, med vilka svårigheter
ett riktigt bedömande av djur vore förenat, den stora och mångsidiga
erfarenhet, som därtill erfordrades, och huru ytterst få, som dock
kunde utbilda sig till verkligt skickliga djurbedömare, kunde aldrig
uppställa den fordran, att veterinären redan under studietiden skulle
hava förvärvat sig de härför nödiga förutsättningarna. Det av sjukvårdsstyrelsen
i detta sammanhang använda uttrycket, att veterinären
under studietiden måste erhålla den »blick», som erfordrades för bedömande
av djur, strede också mot vanligt språkbruk, då med »blick»
för djur i allmänhet menades en viss naturlig begåvning, som ingalunda
kunde förvärvas, lika litet som vem som helst genom övning
kunde förvärva sig en artists anlag, och den i nämnda avseende uppställda
fordran på veterinärens utbildning vore sålunda fullkomligt
orimlig. Den i berörda P. M. vidare framställda frågan: hur veterinären
eljest (nämligen om han ej förvärvat sig den »blick», som erfordrades
för bedömande av djur i det friska tillståndet) skulle kunna reda sig,
då det gällde att bedöma abnorma tillstånd, syntes ange, att sjukvårdsstyrelsen
ansåge det lättare att rätt värdesätta ett djur i friskt tillstånd
än att påvisa och bedöma möjligen förekommande fel och sjukligheter,
vilket dock ingalunda vore fallet. Det vore just bedömandet
av djur i friskt tillstånd, som fordrade en uppövad skicklighet och
särskild begåvning, som icke av vem som helst kunde förvärvas, men
påvisandet av fel och sjukligheter kunde mycket väl inläras, och kännedomen
därom borde också av veterinären redan under studietiden inhämtas.
Veterinärexamen innebure därför, enligt kollegiets mening,
Bihang till Riksdagens protokoll, It) 14. 1 sand. 27 höft. (Nr 46.) 13
98 Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 46.
visserligen ingen kompetens till prisdomare eller auktoritet vid bedömande
av djur i allmänhet, men däremot ovillkorligen då det gällde
bedömande av abnorma tillstånd. Den praktiska undervisning, som
erfordrades för inhämtande av härtill nödiga kunskaper och färdighet,
meddelades icke så mycket vid de förut omnämnda övningarna i exteriörbedömning
utan dels vid den kirurgiska kliniken, dels vid de praktiska
övningarna i hovbeslag och för undervisningen i hovens sjukdomar,
och det material, som för dessa ändamål funnes tillgängligt, utnyttjades
sålunda redan nu tillfullo och kollegiet vågade påstå, att ett
på så ingående sätt för nämnda undervisning utnyttjat material knappast
torde finnas att tillgå vid någon veterinärhögskola i världen. Den
i P. M. framkastade anmärkningen, att materialet för sådana övningar
borde tagas i anspråk för undervisningen, kunde sålunda endast vara
beroende på bristande kännedom om förhållandet vid institutet. Då
det för undervisningens effektivitet givetvis vore en fördel, att den
meddelades av speciellt utbildade lärare, syntes det kollegiet otvivelaktigt
vara förmånligare, att den praktiska undervisningen i bedömande
av fel och sjukligheter anförtroddes åt speciallärarna i ämnet, professorn
i kirurgi och läraren i hovbeslag och hovens sjukdomar, hellre än
att överlämnas åt professorn i husdjurslära, som endast hade att sysselsätta
sig med husdjuren i friskt tillstånd.
En ökning av undervisningen i ytterlära ansåge kollegiet därför
ingalunda böra ifrågakomma, då de studerande redan nu erhölle
en fullt tillräcklig och på ett synnerligen rikligt material stödd undervisning
i de delar av ytterläran, som för den veterinära, och speciellt
militärveterinära, utbildningen vore viktigast, och då en utsträckt praktisk
undervisning i den normala ytterläran icke kunde ske, utan att
därigenom inkräktades på tiden för andra för den veterinära utbildningen
viktigare ämnen. Då ytterläran ej heller tillhörde de ämnen, vars
betydelse på senare tider stegrats, utan dess värde snarare i väsentlig
mån förringats, sedan man vid djurbedömningen allt mer och mer
gått ifrån de fordom allmänt tillämpade formalistiska principerna och
kommit till insikt om, att ett djurs värde även betingades av helt
andra faktorer än den yttre formen, syntes ännu mindre skäl föreligga
för en utsträckt undervisning i nämnda ämne. Att undervisningen i
ytterlära skulle i någon mån kunna befrämjas genom det av sjukvårdsstyrelsen
föreslagna medlet, att besiktningar och praktiska demonstrationer
skulle anförtros åt en assistent, ville kollegiet även på det bestämdaste
bestrida, i synnerhet då nämnda anordning sammanställdes med den
av styrelsen uttalade uppfattningen, att assistenter endast borde till
-
99
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
sättas för ett år i sänder. Hur det i så fall skulle kunna bliva tal
om någon »skolad medhjälpare», hade kollegiet svårt att förstå, då
assistenter, efter den erfarenhet, kollegiet hade, alltid måst sökas bland
de nyss utexaminerade veterinärerna.
Att anställandet av en assistent i husdjurslära skulle kunna vara
till gagn för att befrämja det vetenskapliga arbetet inom ämnet, ville
kollegiet gärna medgiva, men vid uppgörande av förslag till nya stadgar
och stat hade kollegiet i allmänhet följt den principen, att de
rent veterinära ämnena, som icke vore företrädda vid någon annan
vetenskaplig institution, i första hand borde tillgodoses, för att inom
dem möjliggöra ett vetenskapligt forskningsarbete. Att ett vetenskapligt
arbete vid institutet vore önskvärt även inom husdjurslärans område
ville kollegiet gärna medgiva, men huscljursläran hade dock sin
förnämsta hemortsrätt vid lantbruksinstituten och en blivande lantbrukshögskola,
och det vetenskapliga arbetet vid veterinärhögskolan
finge väl antagas i allmänhet mera komma att beröra de grenar av
ämnet, som direkt gränsade intill de rent veterinära ämnena, och för
en vetenskaplig forskning i dessa delar saknades ingalunda möjligheter
vid institutet, utan att någon som helst ändring i de föreslagna anordningarna
behövde vidtagas.
Något skäl för påståendet att ett oavvisligt krav syntes vara,
att en biträdande lärare (assistent) anställdes i husdjurslära, hade sålunda
icke förbragts.
Direktionen har i utlåtande den 15 oktober 1913 instämt med
lärarkollegiet. Förslaget att professorn i husdjurslära även skulle övertaga
hela det uppdrag, som eljest skulle åligga läraren i hovbeslag m. m.,
vore enligt direktionens mening redan därför olämpligt, att det säkerligen
skulle helt förrycka undervisningen i husdjursskötsel i ensidig
riktning. Syftet med den ifrågasatta sammanslagningen av förenämnda
båda lärarbefattningar syntes, av sjukvårdsstyrelsens P. M. att döma,
vara att bereda ytterläran och särskilt den speciella gren därav, som
avsåge hästen, ökat utrymme inom undervisningen och på så sätt söka
utbilda skickliga djurbedömare. Om det särskilt för arméns veterinärer
visat sig önskligt, att de besutte större insikt och erfarenhet på hithörande
område, än som med den nuvarande undervisningen i denna
gren av veterinärvetenskapen kunnat bibringas veterinäraspiranterna,
nödgades man emellertid enligt direktionens förmenande söka nå detta
mål på annat sätt och på andra vägar, än som av sjukvårdsstyrelsen
ifrågasatts. Man kunde nämligen ej vid organisationen av en lär o
-
Direktionen
15/io 1913.
Medicinalstyrelsen
24/io
1913.
Departements
chefen.
100 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
anstalt sådan som veterinärhögskolan se endast till det militära specialintresset,
utan man måste gå ut ifrån, att veterinärhögskolan icke
blott hade till ändamål att utbilda skickliga vårdare av arméns hästuppsättning
utan även i minst lika stor utsträckning vore avsedd att
tjäna den stora jordbrukande allmänheten genom att sörja för att
denna erhölle allsidigt och väl utbildade veterinärer för sina behov,
och att högskolans organisation därför måste bliva sådan, att högskolan
kunde på ett fullt nöjaktigt sätt fylla jämväl denna sin viktiga uppgift.
Vad sjukvårdsstyrelsen anfört syntes emellertid föranleda framkastandet
av den frågan, om ej inrättandet av särskilda fortsättningskurser
för militära veterinärer vore av behovet påkallat. Genom dylika
kurser skulle ju de militära kraven kunna fullt tillgodoses.
Medicinalstyrelsen har i likhet med lärarkollegiet och direktionen
avstyrkt ändring i förslaget i det av sjukvårdsstyrelsen framhållna hänseendet.
Medicinalstyrelsen har därvid uttalat, att den av direktionen
framkastade tanken på inrättande av särskilda fortsättningskurser för
militära veterinärer syntes värd allt beaktande.
Beträffande lärarbefattningarna i medicin, kirurgi och husdjurslära
ansluter jag mig i alla delar till löneregleringskonmiitténs förslag. Jag
finner alltså icke anledning att på grund av vad arméförvaltningens
sjukvårdsstyrelse anfört i fråga om anordnandet av undervisningen i
husdjurslära frångå den ståndpunkt, jag i detta hänseende intog vid
ärendets föredragning den 18 april 1913.
Vidkommande ordnandet av undervisningen i läran om nötkreaturens
sjukdomar och obstetrik äro numera såväl löneregleringskommittén
som alla, vilka därefter yttrat sig i frågan, ense därom, att en
professur i dessa ämnen bör upprättas, ävensom att denne professor
bör till sitt biträde vid den ambulatoriska kliniken hava en tjänsteman
med assistents åligganden. I denna uppfattning instämmer jag till fullo.
Vad som vållar svårigheter och framkallat olika meningar är förhållandet
mellan denna professur och lektoratet i obstetrik eller snarare huru
det skall ordnas med avseende å den nuvarande innehavaren av detta
lektorat.
Lärarkollegiet, som i sitt första yttrande icke ifrågasatte inrättandet
av en professur, tog då för givet, att den nuvarande lektorn skulle
omhänderhava undervisningen i nötkreaturssjukdomarna. Även direktionen
yttrade i sitt utlåtande den 22 december 1910, att professurens
uppförande å stat icke erfordrades, så länge nuvarande lektorn i obste
-
101
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
trik vore i tjänst och för undervisningen i bujatrik erhölle föreslaget
arvode. Direktionen ansåg alltså självfallet, att denna undervisning nu
skulle anförtros å nuvarande lektorn. Löneregleringskommittén drog
ut konsekvensen av dessa uttalanden och ansåg, att då sålunda togs för
givet, att lektorn skulle under hela sill återstående tjänstetid uppehålla
undervisningen i de till professuren hörande ämnen, han även borde
bliva ordinarie innehavare av professuren. Detta förslag har emellertid
icke vunnit understöd i något av de därefter avgivna yttrandena och
ej heller i någon reservation. Men om fackmyndigheterna alltså äro
ense i denna punkt, äro de dock icke överens inbördes i fråga om den
utväg, som eljest bör tillgripas. Å ena sidan står lärarkollegiet, som
föreslår, att nuvarande lektorn måtte förordnas att tills vidare förestå
professuren mot visst arvode utöver sin lektorslön, vilket arvode synes
vara avpassat så, att hans avlöning skulle bliva ungefär densamma som
professors. Kollegiet vill emellertid icke, att han skall, innan han i den
ordning, som kan bliva stadgad, styrkt sin kompetens till professuren,
utnämnas till professor. Kollegiet gör alltså en bestämd skillnad mellan
den kompetens, kollegiet anser böra fordras av eu ordinarie professor
och av en person, som endast på förordnande förestår professuren. En
reservant i direktionen ansluter sig, med viss modifikation beträffande
arvodesbeloppet, till kollegiets mening. Å andra sidan stå direktionens
övriga ledamöter och medicinalstyrelsen, vilka samstämmigt anse, att
professuren bör förklaras ledig till ansökan, varvid såväl lektorn som
tilläventyrs andra sökande få efter ådagalagd kompetens tävla om platsen.
Men full enighet rörande lektorns ställning, för den händelse han icke
skulle vid sådan tävlan erhålla professuren, råder icke ens mellan dem,
som omfatta sistnämnda mening. Direktionens majoritet samt en reservant
inom medicinalstyrelsen vilja sätta lektorn på indragningsstat och frikalla
honom från vidare tjänstgöringsskyldighet vid högskolan, under
det att en reservant inom direktionen ävensom medicinalstyrelsen förorda,
att han skall ställas på övergångsstat och honom åläggas den
tjänstgöringsskyldighet, som högskolans styrelse bestämmer, varvid reservanten
inom direktionen ansett, att i sådant fall den föreslagne assistenten
vid den ambulatoriska kliniken bör kunna undvaras.
Vid övervägande av de olika möjligheter, som kunna erbjuda sig
för lösningen av denna fråga, har jag funnit löneregleringskommitténs
förslag att låta den nuvarande lektorn utan vidare uppflyttas till professor
icke kunna tillrådas gent emot det enhälliga avstyrkande, detta förslag
sedermera mött, och de invändningar på grund av hans ännu icke visade
vetenskapliga kompetens, som från alla håll med styrka framförts.
102
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
Vad beträffar de övriga förslaget), kan jag ej undgå att finna den
av direktionens majoritet tillstyrkta utvägen vara såväl konsekvent
som ägnad att tillföra läroanstalten den bästa kraft, som för denna
lärarbefattning för närvarande står att erhålla. Emellertid skulle ett
sådant förfarande, därest den nuvarande innehavaren av lektoratet vid
professorsbefattningens tillsättande icke befunnes kompetent för densamma,
kunna ur ekonomisk synpunkt bliva ofördelaktigt såväl för statsverket
som för lektorn, vilken därigenom bleve avstängd från möjligheten
att erhålla hittills ej intjänta ålderstillägg. Att åter, såsom professor
Muller i sin reservation ävensom medicinalstyrelsen förordat,
ålägga honom att, därest han icke, när professuren förklarats ledig,
utnämnes till dess innehavare, tjänstgöra under professorn i en befattning,
som eljest ansetts tillräckligt tillgodosedd medelst en assistent, är en
anordning, som icke heller synes mig fullt tilltalande och som skulle
kunna leda till för undervisningen och samarbetet mindre fördelaktiga
förhållanden. I varje fall skulle säkerligen den nuvarande lektorn finna
en sådan anordning med hänsyn till hans förutvarande ställning otillfredsställande.
Däremot synes det mig ej uteslutet att närmast i anslutning till
det av lärarkollegiet förordade tillvägagångssättet öppna möjlighet för
ett mera tillfredsställande ordnande av denna fråga. Jag tänker mig
denna anordning sålunda, att lektorn nu sättes på övergångsstat med
rätt ej mindre till åtnjutande av lektors nuvarande avlöningsförmåner
jämte ett tilläggsarvode för undervisningen i läran om nötkreaturens sjukdomar
å 2,500 kronor, dock med den begränsning att lektorns sammanlagda
avlöningsförmåner ej må överstiga 7,000 kronor, än även till att,
därest han inom viss, av Kungl. Maj:t bestämd tid vederbörligen styrker
sin kompetens till den ifrågavarande professuren — vilken professur
under samma tid ej bör ledigförklaras — varda utan tävlan utnämnd till
dess innehavare. Därest han icke inom den bestämda tiden styrker dylik
kompetens, bör professuren anslås till ansökan ledig och lektorn antingen
kvarstå å övergångsstat med den tjänstgöringsskyldighet, som
kan i så fall varda honom i behörig ordning ålagd, eller ock, efter
framställning till Riksdagen, förflyttas till indragningsstat. Genom en
sådan anordning, som jag nu förordat, vinner man, att det i hög grad
bör ligga i lektorns intresse att snarast möjligt styrka sin professorskompetens.
Därest han likväl icke inom föreskriven tid fullgjort sådant
villkor, lärer därmed få anses vara tillfyllest ådagalagt, att undervisningens
intresse kräver, att professuren anslås ledig till ansökan.
Vid den sålunda förordade lösningen av frågan böra såväl pro
-
103
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 46.
fessuren som den föreslagna assistentbefattningen nu uppföras å ordinarie
stat men den senare befattningen ej tillsättas, så länge lektoratet
kvarstår å övergångsstat, därom anteckning torde böra göras i staten.
Vid sådant förhållande torde vid beräkningen av det erforderliga anslagsbeloppet
till högskolan assistentarvodet ej för närvarande böra
medräknas. Under den tid, då lektorn uppehåller de till professuren
hörande göromålen, bör dock till hans biträde anställas en person att
bestrida de för assistenten avsedda göromålen. Till gottgörelse åt
denne person samt tilläggsarvode åt lektorn lämnar det för professuren
i staten upptagna avlöningsbeloppet full tillgång.
VI. Lärarbefattniiigarna i liovbeslagslära, kött- och mjölkkontroll ni. m.
Beträffande nu ifrågavarande läroämnen upptager veterinärinstitutets
nu gällande stat, jämförd med stadgarna för institutet, följande lärare:
en adjunkt för undervisning i hovens sjukdomar samt hovbeslagsläran
och dess utövning, samt
en lärare i kött- och mjölkkontroll.
I detta sammanhang bör vidare erinras om ett i staten uppfört
anslag å 1,200 kronor för undervisning i ridning och körning.
Enligt lärarkollegiets förslag till stat för veterinärhögskolan skulle
adjunkten motsvaras av en lärare i hovbeslagslära, tillika föreståndare
för hovbeslagssmedjan och hovslagarskolan, med samma avlöningsförmåner
som nuvarande adjunkten. Därjämte skulle en befattning såsom
assistent vid hovbeslagssmedjan inrättas. Läraren i kött- och mjölkkontroll
skulle bibehållas med oförändrat arvodesbelopp och likaså upptager
kollegiets förslag fortfarande 1,200 kronor till undervisning i ridkonst
och körning.
Kollegiet har anfört, att den föreslagne assistenten vore nödvändig
på grund av den under senare år i högst väsentlig mån Ökade verksamheten
i smedjan.
Direktionen yttrade i sin skrivelse den 3 juni 1910, att anledningen
till att kollegiet för läraren i hovbeslag föreslagit en begynnelseavlöning
av endast 3,000 kronor varit, att bemälde lärare haft och
hade en icke oväsentlig inkomst genom de militära hovslagarkurserna.
Då det emellertid vore ovisst, hur länge dessa kurser komme att vara
förlagda till institutet, och inkomsten därav alltså vore för läraren
mycket osäker, föreslog direktionen för honom såsom begynnelseavlöning
Lärarkollegiet
28/4 1910.
Direktionen
3/q 1910,
104
Kungl. Maj:ts Nad. Proposition Nr 46.
3,000 kronor att utgå så länge de militära hovslagarkurserna komme
att fortfara och därefter 4,000 kronor.
bärarkoiUgM j sitt yttrande den 21 december 1910 har lärarkollegiet anfört, att
12 ’ assistentbefattningen vid hovbeslagssmedjan icke kunde undvaras, för
såvitt undervisningen därstädes och driften i sin helhet skulle kunna
skötas på ett tillfredsställande sätt. Hästar komme och ginge i institutets
smedja från tidigt på morgonen till kvällen och adjunkten kunde ej
rimligtvis åläggas en sådan daglig 12—14 timmars tjänstgöring. Det
vore nämligen att märka, att det undervisades på denna avdelning
under hela dagen och att när som helst ett fall kunde komma, som
krävde särskild behandling av sjukbeslag av olika art.
Kollegiet ville vidare framhålla, att den nämnde adjunktens undervisningsskyldighet
på senare åren i hög grad utvidgats och framför allt
att ett ökat elevantal särskilt vid de praktiska övningarna i hovbeslag
— där läraren måste sysselsätta sig med varje elev särskilt — komme
att i väsentlig grad öka hans arbete, varför undervisningen ovillkorligen
måste bliva lidande, om icke nödigt biträde kunde anskaffas.
Likaledes borde påpekas, att den på senare tiden betydligt utvidgade
och för erhållande av tillräckligt undervisningsmaterial absolut nödiga
driften inom smedjan medfört ett väsentligt ökat arbete för adjunkten
med räkenskapernas förande.
Framställ- Såsom förut blivit omnämnt, bär veterinärinstitutets direktion i
lärlren Thor- en senare framställning hemställt om extra lönetillägg från och med år
besiay m. m. 1912 åt nuvarande adjunkten vid institutet Axel Pålman m. m.
Framställningen föranleddes av Kungl. Maj:ts befallning i generalorder
den 12 januari 1912, att förut anbefallda militära hovslagarkurser
vid veterinärinstitutet under år 1912 skulle inställas.
I anledning härav anförde direktionen i skrivelse till Kungl. Maj:t
den 26 januari 1912, bland annat, att sedan omkring 40 år tillbaka
militära hovslagarkurser årligen varit anordnade vid veterinärinstitutet,
att Pålman, vilken år 1899 tillträtt sin befattning och sedan dess årligen
lett ifrågavarande kurser, därav haft en inkomst, som under åren 1906—
1911 överstigit 3,000 kronor årligen, samt att med hänsyn härtill
adjunktens begynnelseavlöning vid den från och med år 1908 tillämpade
löneregleringen blivit bestämd till allenast 3,000 kronor. Då till följd
av nyssnämnda generalorder adjunktens inkomster komme att väsentligen
minskas, hemställde direktionen om åtgärder för beredande åt Pålman
av ett årligt extra lönetillägg å 1,000 kronor från och med år 1912,
105
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
till dess han från sin tjänst avgått eller genom till äventyrs ånyo vid
veterinärinstitutet anordnade militära hovslagarkurser erhållit motsvarande
inkomst eller ny lönestat för institutet blivit fastställd.
Efter det berörda skrivelse av direktionen avlåtits, väcktes fråga,
att vissa hovslagarelever — till antalet fyra — från Svea ingenjörkår
och fälttelegrafkåren skulle erhålla utbildning vid veterinärinstitutet i
eu kurs, vilken var avsedd att ledas av Pålman och skulle bereda honom
en extra inkomst under år 1912 av 400 kronor, och underrättade direktionen
i Skrivelse den 4 mars 1912 härom chefen för jordbruksdepartementet
under uttalande att direktionen därav icke funnit anledning att
frångå eller ändra sin förut gjorda framställning om extra lönetillägg
åt Pålman.
Över direktionens förenämnda framställning till Kungl. Maj:t avgåvos
utlåtanden av medicinalstyrelsen och statskontoret.
Sedan därefter direktionen erhållit befallning att i anledning av
vissa av statskontoret gjorda uttalanden avgiva utlåtande i ärendet,
ingick Pålman den 18 december 1912 till direktionen med en skrift,
däri han anförde följande.
Då lönestaten för veterinärinstitutet år 1907 blivit av Riksdagen
fastställd, hade avlöningen för läraren i hovbeslag och hovsjukdomar,
i anledning därav att till honom utgått ett arvode av 3,200 å 3,400
kronor för de till institutet förlagda militära hovslagarkurserna, blivit
satt så lågt som till 3,000 kronor med fyra ålderstillägg å 500 kronor,
sålunda motsvarande adjunktsavlöningen vid läroverken. Vid uppgörande
av de statförslag, som dåmera vilade hos löneregleringskommittén, hade
lärarkollegiet icke haft anledning antaga, att ifrågavarande kurser skulle
borttagas från veterinärinstitutet, varför någon förhöjning av lönen ej
heller blivit ifrågasatt. Direktionen hade emellertid föreslagit en löneförhöjning
med 1,000 kronor för den händelse kurserna skulle upphöra.
I enlighet härmed hade också direktionen gjort framställning om retroaktivt
utbetalande av detta belopp från och med kursernas upphörande,
som inträffat den 14 april 1912.
Då Pålman befarade, att det sålunda i direktionens förslag till
4,000 kronor höjda avlöningsbeloppet kunde komma att fastslås i den
blivande ordinarie staten, ville han fästa direktionens uppmärksamhet
därpå, att detta lönebelox>p icke kunde anses tillfredsställande vare sig
med avseende å platsens vikt och omfattning eller i jämförelse med övriga
lärares avlöning. Under årens lopp hade nämligen till den ursprungliga
instruktionssmedsbefattningen lagts de veterinärstuderandes undervisning
i både hovbeslagslära, hovsjukdomar och anspannslära. Undervisningen
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 97 höft. (Nr 46.) 14
106
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
i sin helhet omfattade tre föreläsningstimmar i veckan under hela läsåret,
varigenom befattningen blivit en fullt självständig lärostol, som
krävde ett vetenskapligt arbete på samma sätt som de övriga. Vidare
hörde till tjänsten undervisningen vid de civila hovslagarkurserna, vilken
nu, då två kurser höllos årligen, upptog fyra timmar i veckan under
sju månader. Dessutom hade adjunkten sig ålagd ledningen av verksamheten
vid hovbeslagssmedjan med anskaffning av material för undervisningen
samt för försök och studier för befrämjande av ämnets utveckling.
Att den storartade framgång, smedjan haft under de sista åren
på det gamla institutet, blivit utnyttjad både i praktiskt och vetenskapligt
avseende, därom syntes museets innehåll bära fullgiltigt vittnesbörd.
Genom ekonomisk uppoffring hade Palman lyckats att — oaktat
genom automobilernas stora utbredning hästarna i Stockholm minskats
och oaktat det nya institutets ogynnsamma belägenhet — även efter inflyttningen
i det nya institutet hålla klientelet uppe i en för undervisningen
nödvändig höjd, eller i det närmaste tre gånger högre än
vid tiden för Pålmans anställning.
För den ingalunda obetydliga räkenskapsföringen hade Pålman,
sedan direktionen på sin tid avslagit en av honom framställd begäran om
arvode åt ett räkenskapsbiträde, även fått vidkännas utgifter.
Av vad Pålman anfört ansåge han framgå, att ifrågavarande lärarbefattning
hade lika stor omfattning och vikt som andra självständiga
ämneslärarbefattningar, för vilka i de flesta fall professurer vore inrättade.
Om nu tre timmars föreläsningar i veckan för veterinärstuderande
skulle anses för litet, ville Pålman fästa uppmärksamheten på, att för
de kliniska professurerna en minskning i föreläsningstimmarnas antal
från fem till fyra vore föreslagen med hänsyn till klinikerna, vilka upptoge
ungefär två timmar dagligen. Den hela dagen räckande tillsynen
av skoningen syntes då också kunna fullt uppväga den för Pålmans del
två timmar kortare föreläsningstiden, även om härvid icke skulle tagas
hänsyn till undervisningen av hovslagarlärlingarna och till räkenskapsföringen.
Utomlands hade denna verksamhet överallt ansetts kräva professur.
Det kunde väl då icke vara rättvist och billigt eller uppmuntra till
arbete, att ifrågavarande tjänst i Stockholm icke ansåges värd högre
avlöning än t. ex. de till inrättande föreslagna underlärarplatserna (laboratorsbefattningarna),
som dock i de flesta fall vore övergångsplatser,
vilkas innehavare hade alla utsikter att i sinom tid befordras till professorer,
under det att läraren i hovbeslag genom sin specialisering snart
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46. 107
nog bleve olämplig att ägna sig åt någon annan gren av veterinärvetenskapen.
Då det efter så många års intensivt arbete för höjande av honom
anförtrodd plats måste kännas synnerligen hårt att finna densamma så
tillbakasätta i jämförelse med samtliga likartade tjänster, anhöll Pålman,
att direktionen ville hos vederbörande föreslå, att lärarens i hovbeslag
m. m. avlöning från och med tiden för de militära hovslagarkursernas
upphörande måtte höjas med 2,000 kronor i stället för med det av
direktionen föreslagna beloppet 1,000 kronor.
Med utlåtende den 19 december 1912 överlämnade direktionen till
Kungl. Maj:t Pålmans omförmälda skrift samt anförde för egen del,
bland annat, följande.
Att den minskning i inkomst, som genom de militära hovslagarkursernas
förflyttning från veterinärinstitutet för Pålman uppkommit
under år 1912, allt framgent komme att för honom föreligga, syntes nu
få anses avgjort, då Kungl. Maj:t den 18 oktober 1912 förordnat, bland
annat, att från och med den 1 januari 1913 arméns hovslagarbeställningsmän
skulle utbildas uti vid vederbörande kavalleri- och artilleritruppförband
anordnade hovslagarskolor.
Visserligen hade, erinrade direktionen, jämväl bestämts, att kurser
för fortsatt hovslagarutbildning hädanefter skulle anordnas vid veterinärinstitutet
och att avgiften för varje elev, som deltoge i sådan kurs,
skulle utgöra 100 kronor. Då emellertid antalet av dessa elever, som
för år 1912 utgjort fyra och för år 1913 likaså torde komma att bestämmas
till fyra, vore så ringa, bleve den extra inkomst, som härigenom
kunde vara att påräkna för Pålman såsom ledare av dessa kurser,
ytterst obetydlig i jämförelse med vad han förut haft genom de militära
hovslagarkurserna. Det ställdes till och med i utsikt, att även dessa
kurser för fortsatt utbildning vid veterinärinstitutet komme att upphöra,
varigenom jämväl denna extra inkomst skulle berövas Pålman.
Den av Pålman gjorda framställningen om höjning av lärarens i
hovbeslag avlöning med 2,000 kronor fann sig direktionen böra på det
varmaste tillstyrka, såvitt anginge Pålman personligen. Visserligen hade
direktionen i sin förut omförmälda framställning om extra lönetillägg
åt Pålman ifrågasatt ett belopp av endast 1,000 kronor, liksom ock
direktionen i sitt förslag till ny stat av den 3 juni 1910 föreslagit för
denne lärare en begynnelseavlöning av blott 4,000 kronor efter de militära
hovslagarkursernas upphörande vid institutet. Detta förklarades
Direktionen
ls/u 1912.
108
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
emellertid därav, att vid tiden för dessa förslags framläggande det ännu
ej varit fullt bestämt rörande de militära hovslagarkursernas ordnande
för framtiden. Det både därför vid den tiden icke låtit sig med full
visshet beräkna, huru stor den definitiva inkomstminskningen för Pålman
skulle komma att bliva. Numera vore förhållandet ett annat. Såsom
framginge av vad direktionen anfört, komme Pålman att förlora hela
eller i varje fall så gott som hela ifrågavarande inkomst.
Direktionen har i detta sammanhang jämväl upptagit frågan om
beloppet av den avlöning, som för framtiden borde tillkomma innehavaren
av den lärarbefattning, vilken nu bestredes av Pålman, samt anfört, att
det syntes kunna ifrågasättas, huruvida icke även med det av direktionen
i förslaget till stat upptagna tillägg å 1,000 kronor avlöningen komme
att bliva alltför ringa. Visserligen förlorade i detta hänseende de rent
personliga skäl, som framförallt varit för direktionen bestämmande i
fråga om framställningen beträffande Pålman, sin huvudsakligaste betydelse.
En blivande innehavare av befattningen kunde ju på helt annat
sätt än Pålman beräkna sina utsikter och inrätta sig därefter. Men å
andra sidan finge icke förbises, att till följd av tillkomsten av det ena
offentliga slakthuset efter det andra och den nyss genomförda regleringen
av distriktsveterinärernas ställning utsikterna för våra veterinärer
till jämförelsevis goda inkomster i praktisk verksamhet numera vore
helt andra än då direktionen avgav sitt förenämnda förslag. Om institutet
skulle vid besättandet av ifrågavarande befattning kunna med
framgång konkurrera om de bättre förmågorna inom veterinärkåren,
borde följaktligen avlöningen ej sättas alltför låg. Av synnerlig vikt
för bibehållandet vid institutets smedja av ett något så när tillfredsställande
klientel vore även, att alltför täta ombyten av föreståndare
för densamma undvekes. Det hade med hänsyn till dessa förhållanden
synts direktionen vara värt att tagas i allvarligt övervägande, om ej
vid en ny lönereglering avlöningen för ifrågavarande befattning borde
bestämmas till vad direktionen enligt det förut anförda ansåge böra i
varje fall tillerkännas Pålman personligen, eller 5,000 kronor med fyra
ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor.
Det torde här böra anmärkas, att genom det numera upphävda
nådiga brevet den 21 juni 1904 angående utbildningen av hovbeslagsmanskap
vid kavalleriet, ingenjörtrupperna och trängen förordnades,
att för utbildning av hovslagare vid nämnda truppslag skulle
årligen anordnas i kommandoväg bestämt antal undervisningskurser,
dock högst sex, varav högst tre vid veterinärinstitutet i Stockholm;
109
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 46.
att antalet av de från varje truppförband i kurserna deltagande
elever skulle i kommandoväg bestämmas, under iakttagande att antalet
elever i varje kurs finge i Stockholm uppgå till högst tolv;
att såsom ersättning för den teoretiska undervisningen vid liovbeslagskurserna
i Stockholm skulle utgå, om endast en kurs där årligen
anordnades, 1.000 kronor, om två kurser anordnades, 1,500 kronor
samt, om tre kurser anordnades, 2,500 kronor; samt
att såsom ersättning för praktisk undervisning i hovbeslag vid
utbildningskurserna i Stockholm skulle utgå 25 kronor för varje elev.
Löneregleringskommittén har, med förmälan att kommittén komme
att avgiva särskilt utlåtande över förslaget om extra lönetillägg för
Pålman personligen, anfört beträffande den avlöning, som i blivande
stat för institutet borde upptagas för lär arbefattningen i hovbeslag
m. m., att starka skäl syntes tala för en höjning i det nuvarande avlöningsbeloppet.
Till en början hade nämligen upplysning vunnits därom, att den
inkomst, som till och med år 1911 under en lång följd av år varit
förenad med ledning av de till veterinärinstitutet förlagda kurserna
för utbildande av hovslagare för arméns behov och som på senare tiden
plägat för år räknat överstiga 3,000 kronor, för vartdera avåren 1912
och 1913 reducerats till ett förhållandevis obetydligt belopp och för
framtiden möjligen komme att alldeles upphöra. Vid den lönereglering,
som år 1907 genomfördes, syntes ock hänsyn hava tagits till den extra
inkomst, som sålunda varit förenad med den dåvarande instruktionssmedsbefattningen.
Även om dylika eller andra likartade kurser skulle komma att
framdeles anordnas vid veterinärinstitutet, ansåge emellertid kommittén,
att lärarens i hovbeslag avlöning icke borde påverkas av dem. Enligt
kommitténs förslag borde det fortfarande ingå i veterinärinstitutets uppgift
att utbilda hovslagare, och läraren i hovbeslag, vilken hittills icke
ansetts pliktig att utan särskild gottgörelse lämna undervisning åt militära
hovslagarlärlingar, borde också hava skyldighet att undervisa ej
allenast civila hovslagarlärlingar utan även sådana, som kunde komma
att från arméns truppförband i kommandoväg beordras till veterinärinstitutets
hovslagarskola. Därest sålunda någon avgift skulle komma
att i sammanhang med dylika kommenderingar tillföras veterinärinstitutet,
syntes densamma icke böra till någon del få uppbäras av läraren
i hovbeslag utan i sin helhet redovisas bland institutets inkomster.
Kommittén ansåge icke heller den i nu gällande stadgar för vete
-
Löneregle
rings
kommittén.
110 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
rinärinstitutet förekommande och även i direktionens stadgeförslag upptagna
bestämmelsen, enligt vilken föreståndaren för hovbeslagssmedjan
berättigades att i provision uppbära tio procent av smedjans nettoinkomster,
böra bibehållas. Nämnde föreståndare borde ej mindre än
föreståndarna för klinikerna vid institutet kunna förväntas även utan
särskild provision ägna sitt intresse åt att till gagn för den honom
åliggande undervisningen handhava verksamheten vid sin institution på
sådant sätt, att densamma vunne allmänhetens förtroende och rörelsen
därstädes hölles vederbörligen uppe. Enligt vad kommittén inhämtat,
hade den nuvarande adjunktens inkomster av provision å rörelsen vid
smedjan under senare år uppgått till omkring 200 å 300 kronor om
året eller något däröver och ett år stigit till närmare 700 kronor. Upphörandet
av den ifrågavarande lärarens rätt till uppbördsprovision borde
enligt kommitténs mening icke för honom medföra befrielse från hans
nuvarande skyldigheter i avseende å räkenskapsföringen vid hovbeslagssmedjan.
Med avseende å vad kommittén nu yttrat och då avlöningen för
en lärarbefattning, med vilken vore förenad föreståndarskap för en så
pass stor institution som hovbeslagssmedjan vid det nya veterinärinstitutet
och vars innehavare vore huvudlärare därstädes icke blott i hovbeslag
utan även i läran om hovens sjukdomar, icke syntes böra sättas
alltför lågt, hade kommittén ansett sig böra hemställa, att avlöningen
för ifrågavarande befattning måtte sättas till samma belopp som för de
å karolinska institutets stat uppförda laboratorerna i fysiologi och i
bakteriologi eller till 5,600 kronor, därav 3,600 lön och 2,000 tjänstgöringspenningar,
jämte två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, efter
resp. 5 och 10 år. Samma avlöning funnes även å stat uppförd för
en prosektor och två laboratorer inom medicinska fakulteten vid universitetet
i Uppsala.
Därest denna avlöning, vilken vad anginge begynnelseavlöningen
med 600 kronor överstege det högsta belopp, som av direktionen i
sådant hänseende blivit ifrågasatt, skulle bliva fastställd för ifrågavarande
lärarbefattning, syntes det icke böra medgivas den nuvarande
adjunkten att vid övergång till den nya staten räkna föregående tjänstgöring
sig till godo för erhållande av ålderstillägg.
Det begärda anslaget till avlöning åt en assistent i hovbeslagssmedjan
hade kommittén icke ansett sig kunna tillstyrka. Sedan den
tid, då lärarkollegiets och direktionens förslag i detta avseende framställdes,
hade, enligt vad upplyst blivit, frekvensen vid smedjan i följd
av det inom huvudstaden alltjämt fortgående ersättandet av hästar med
opaginerad Kontrollera mot PDF
in
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
automobiler i hög grad minskats. Då härtill komme; att kurserna för
utbildande av hovslagarbeställningsmän vid armén numera förflyttats
från veterinärinstitutet, och att ej heller de kurser, som avsåge utbildning
av instruktörer vid arméns hovslagarskolor, kunde med någon
större grad av sannolikhet väntas komma att framdeles äga rum vid
institutet, syntes någon ökning av lärarpersonalen vid hovslagarskolan
icke vara tillrådlig. Det biträde vid ledningen av de praktiska arbetena
vid institutionen och vid den ekonomiska förvaltningen därstädes, varav
vederbörande lärare kunde anses vara i behov, syntes bliva honom på nöjaktigt
sätt tillförsäkrat, därest en verkmästarbefattning vid hovbeslagssmedjan
komme att uppföras å veterinärinstitutets stat.
Beträffande anslagen för en lärare i kött- och mjölkkontroll samt
för undervisning i ridkonst och körning hade icke föreslagits någon
ändring, och kommittén hade därvid icke något att erinra.
Mot kommitténs förslag, att den till läraren i hovbeslag nu ut- Reservation.
gående provision av 10 procent å nettoinkomsten av smedjan skulle
upphöra i sammanhang med regleringen av hans avlöning, har reservation
avgivits av kommitténs ledamot herr A. Pers, vilken förklarat, att
han icke funnit sig övertygad om lämpligheten av en dylik åtgärd.
Det syntes nämligen vara synnerligen angeläget, att det klientel,
som nu funnes vid hovbeslagssmedjan, så vitt möjligt uppehölles vid
sitt nuvarande omfång. Skedde icke detta, skulle den stort tilltagna
smedjan ej komma att utnyttjas mer än till en del. Undervisningen i
det ifrågavarande viktiga läroämnet skulle ock komma att bliva lidande
vid en svag rörelse i smedjan, såväl vad beträffade eleverna vid institutet
som framför allt i fråga om de hovslagarlärlingar, som väl allt
framgent komme att här söka sin utbildning.
Det syntes visserligen kunna sägas, att det å tjänstens vägnar
ålåge den lärare, som blivit satt på denna post, att ombesörja även denna
sida av sin uppgift. Biktigketen härav ville reservanten icke bestrida.
Även hade framhållits, att provision icke borde utgå vid hovbeslagssmedjan,
enär dylik provision icke ansetts erforderlig vid övriga
kliniker vid institutet. Förhållandena vid dessa kliniker, å ena, och
hovbeslagssmedjan, å andra sidan, syntes emellertid icke vara fullt jämförliga.
Institutet ägde nämligen vid sjukklinikerna en utrustning särskilt
i fråga om anordningar för hanterande av sjuka djur, som ställde
dem utom konkurrens med praktiserande veterinärer. Så vore däremot
icke fallet beträffande hovbeslag, som, vad friska hästar beträffade,
112
Löneregleringskommittén
16/s 1913.
Statskontoret
J8/s 1913.
Lärarkollegiet
19/d 1913.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 46.
måste bedrivas i tävlan med enskilda yrkesidkare. Då härtill komme,
att användandet av automobiler i Stockholm och dess närhet allt mera
minskade antalet hästar, syntes denna del av institutets verksamhet
fordra en alldeles särskild omsikt för att hållas uppe i allmänhetens
bevågenhet.
Av uppgifterna å de inkomster, som berörda provision givit nuvarande
innehavaren av ifrågavarande befattning, framginge, att det
hela ej rörde sig om några mer betydande belopp. Reservantens mening
vore ej heller, att ett bibehållande av provisionen skulle föranleda nedsättning
av den utav kommittén föreslagna fasta avlöningen.
Uti det särskilda utlåtande, som löneregleringskommittén den 15
mars 1913 avgivit i fråga om extra lönetillägg åt Pålman personligen,
har kommittén, under erinran om sitt förslag rörande avlöning åt läraren
i hovbeslag in. in. å den nya staten för institutet, anfört, att kommittén
alltså nu hade att utreda frågan, huruvida under tiden från det de vid
veterinärinstitutet anordnade kurserna för utbildande av hovslagarbeställningsmän
vid armén upphört och till dess ny stat för institutet
komme att träda i tillämpning Pålman borde erhålla extra avlöningstillägg
i anledning av minskningen i inkomst genom kursernas förflyttning
från institutet. Av närmare angivna skäl har kommittén hemställt,
att framställningen om dylikt tillägg icke måtte föranleda någon åtgärd.
Statskontoret har förklarat sig dela den av reservanten inom löneregleringskommittén
uttalade åsikt, att bibehållandet av den nu till
föreståndaren för hovbeslagssmedjan utgående provisionen av 10 procent
å nettoinkomsten av smedjan borde bibehållas, enär denna anordning
vore till fördel för institutet.
Lärarkollegiet har funnit den av kommittén föreslagna väsentliga
förhöjningen i avlöningen för läraren i hovbeslag glädjande och väl
motiverad. Kollegiet hade vid uppgörande av sitt förslag till stat
ännu icke vunnit kännedom om den minskning i inkomster, bemälde
lärare skulle få vidkännas genom upphörandet av de militära hovslagarkurserna.
Med hänsyn till denna oväntade och betydliga minskning
samt i betraktande av Pålmans allvarliga och framgångsrika arbete
under en lång tjänstetid för uppehållande och utvecklande av driften
inom hovbeslagssmedjan ansåge kollegiet emellertid det vara i hög grad
önskvärt, att Pålman erhölle rätt att vid övergången till ny stat räkna
sin föregående tjänstgöring sig till godo för ålderstillägg. Mot bort
-
113
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
tagandet av provisionen hade kollegiet intet att erinra, helst som inkomsterna
därav i framtiden torde komma att bliva mindre betydande.
Direktionen har, med tillkännagivande att adjunkten Pålman för
närvarande intjänat två ålderstillägg, anmält, att Pålman uti en till
Kungl. Maj:t ställd, till direktionen ingiven skrift anhållit att, om ej
direktionens förslag rörande personligt lönetillägg för honom bifölles,
honom måtte tillerkännas rätt att tillgodoräkna sig föregående tjänstetid
och att en blivande förhöjning å hans lön måtte få utgå från den
14 april 1912, då de militära hovslagar kurserna upphörde.
Direktionen har för egen del ansett lärarkollegiets förslag att
bevilja honom rätt att tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring innebära
en rättvis och lämplig utväg att bereda honom sådan avlöning,
som direktionen ansåge böra tillkomma honom, och har därför tillstyrkt
kollegiets förslag.
vs
*p
I arméförvaltningens sjukvårdsstyrelses ovan omförmälda P. M.
har i fråga om undervisningen i hovbeslagslära anförts, bland annat,
att man av det förhållandet, att för läraren i hovbeslag och läran om
hovens sjukdomar föreslagits en begynnelseavlöning, som med 1,900
kronor understege professors, syntes kunna draga den slutsatsen, att
lärarbefattningen i dessa ämnen ansetts böra tillmätas en underordnad
betydelse, vilket så mycket hellre kunde antagas, som det föreslagits,
att innehavaren av densamma icke ens skulle erhålla någon titel. En
sådan anordning syntes väl icke vara förenlig med de principer, som
borde göra sig gällande vid organisation av en högskola.
Emellertid syntes det icke kunna bestridas, att undervisningen i
hovsjukdomar och hovbeslag vore av den största vikt för utbildningav
praktiskt dugliga veterinärer. Hältor, orsakade av sjukdomar i
hoven, skador i fotens ledgångar, felaktiga benställningar m. in., hörde
till de vanligare anledningar, varför veterinär! ingripande erfordrades,
och utom annan behandling fordrade de ofta vård genom särskilt beslag,
i vilket fall tillämpning av kunskap i hovbeslagslära måste förutsättas.
Något skäl varför dessa ämnen skulle sättas tillbaka syntes väl
därför icke kunna andragas, utan syntes i stället alla skäl tala för
att desamma lades i lika kompetent hand, som övriga tillämpningsämnen.
Härigenom skulle också vinnas konsekvens beträffande anordningen
av undervisningen i dess helhet.
För övrigt syntes man icke behöva riskera att misstaga sig, om
man vågade påstå, att vid framtida vakans någon dugande kraft icke
Bihang till, Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. ''/7 höft. (Nr 46.) 15
Direktionen
1913.
Armé förvaltningens
sjukvårdsstyrelse
10/9 1913.
114
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
skulle befinnas hågad att ställa sig till förfogande, då det gällde eu
beställning av här ifrågavarande beskaffenhet.
Emellertid kunde möjligen inrättande av en särskild professur
för dessa ämnen icke befinnas lämpligt, även om undervisning i andra
ämnen skulle kunna förläggas dit. Vid sådant förhållande syntes det
böra tagas under omprövning, huruvida hovsjukdomar, som förut tillhört
kirurgien, borde förläggas till detta ämne, eller om professorn i
husdjurslära skulle kunna omhändertaga hela det uppdrag, som föreslagits
skola åligga »läraren» i hovbeslag m. m. Ämnet kunde nämligen
anses äga ett visst samband med ytterläran, enär dit hörde bland
annat bedömning av benställningar, hovformer m. in. Vidare vunnes
med en sådan anordning, att vederbörande professor finge syssla med
ren veterinärvård, speciellt hovsjukdomar, vilket han eljest ställdes
alldeles utom. Här finge han också ett gynnsamt tillfälle att bereda
de studerande välbehövliga övningar i bedömande av benställningar,
hovformer, rörelser m. in. Och förlädes sådana övningar till tider, då
vederbörande studerande hade genomgått hovbeslagsläran och ytterläran,
eller med andra ord då de vore mera förberedda och mogna att
inhämta ifrågavarande kunskaper, skulle dessa också kunna göras mera
fruktbärande, en anordning som tvivelsutan skulle vara till stort gagn
för utbildningen.
Då vidare föresloges anställande av en verkmästare i skosmedjan,
vilken verkmästare borde äga de för ledning av det praktiska arbetet
i skosmedjan erforderliga kvalifikationer, skulle blott ett övervakande
av detta arbete vara erforderligt, och då dessutom här likaväl som på
övriga områden borde anställas biträdande lärare (assistent), syntes,
om lättnad eventuellt kunde beredas vederbörande professor i annat
avseende, den nu ifrågasatta undervisningen icke behöva bliva särskilt
betungande. Assistenten borde kunna biträda icke blott med den
undervisning, som erfordrades för hovbeslagsskolan, d. v. s. för den
skola, som hade till uppgift att utbilda hovslagare, utan ock med den
praktiska undervisningen i hovbeslaget för de studerande. Då vidare
anatomi och fysiologi enligt förslaget skulle uppdelas på var sin lärostol,
och man under sådana förhållanden borde kunna fordra, att under
visningen i hovens anatomi och fysiologi av vederbörande lärare bleve
nöjaktigt tillgodosedd, så att dessa delar icke behövde föreläsas om
igen i hovbeslagsläran, borde ämnets omfattning kunna inskränkas ej
oväsentligt.
Här syntes enligt sjukvårdsstyrelsens mening en sakkunnig utredning
vara av behovet påkallad, på det att undervisningen i berörda
Rungl: Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46. 115
ämnen måtte bliva i lika grad tillgodosedd som i övriga tillämpningsämnen.
Med det sålunda anförda både icke avsetts att på något sätt
lägga hinder i vägen för att åt den nuvarande innehavaren av adjunktstjänsten
i hovbeslagslära m. m. bereda en ur ekonomisk synpunkt värdig
ställning, vilken med hänsyn till hans tjänstetid och förtjänstfulla
verksamhet måste anses vara fullt berättigad.
Med anledning av dessa sjukvårdsstyrelsens erinringar har institutets
lärarkollegium i sitt yttrande den 11 oktober 1913 framhållit,
att sjukvårdsstyrelsen, sedan den uttalat att det icke syntes vara förenligt
med de principer, som borde göra sig gällande vid organisation
av en högskola, att undervisningen i hovbeslag in. m. anförtroddes åt
en person med endast titeln »lärare» och med en begynnelselön, som
med 1,900 kronor understege en professors löneförmåner, likväl omedelbart
därefter föresloge, att dessa ämnen skulle förläggas till professorn
i husdjurslära för att skötas av honom med biträde av en
assistent och sålunda anförtros åt en person, som för nämnda undervisning
icke komme att åtnjuta någon som helst ersättning. Hela
undervisningen i dessa, även enligt sjukvårdsstyrelsens åsikt, så viktiga
ämnen skulle sålunda komma att ersättas endast med en assistentlön.
Att en dylik anordning skulle kunna underlätta platsens besättande
eller befrämja undervisningen, vågade kollegiet på det bestämdaste
bestrida. Utan tvivel måste undervisningen i hovbeslagslära och hovens
sjukdomar bättre tillgodoses genom att överlämnas åt en speciallärare
än att anförtros åt professorn i husdjurslära, som redan förut hade så
många, stora ämnen att ägna sig åt, vilka icke, med undantag av den
jämförelsevis obetydliga del, som anginge hästens ytterlära, hade någon
beröring med de till hovbeslagsläran hörande ämnena. Såsom en fördel av
en dylik anordning hade även anförts, att professorn i husdjurslära därigenom
finge syssla med ren veterinärvård, något som kollegiet däremot
vågade påstå skulle vara en väsentlig olägenhet. Professorn i husdjurslära
hade endast att företräda den normala husdjursskötseln, och redan
för flera år sedan, då det gällde att ordna förhållandena vid den ambulatoriska
kliniken, hade kollegiet tydligen bevisat, att det under
nuvarande förhållanden vore omöjligt för en person att nöjaktigt följa
med den vetenskapliga utvecklingen inom alla för den normala husdjursskötseln
viktiga ämnen och på samma gång underhålla sitt vetande
i de rent veterinära vetenskaperna, så att han med framgång
även kunde ägna sig åt »ren veterinärverksamhet». Något sådant hade
Liirarkollegiet
u/io 1913.
116
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
möjligen kunnat låta sig göra för 50 å 60 år tillbaka och vore överensstämmande
med forna tiders åsikter, att varje lärare vid veterinärinstitutet
skulle kunna omfatta alla för den veterinära utbildningen
nödiga discipliner.
Det syntes kollegiet även, att sjukvårdsstyrelsen gjorde sig skyldig
till en betydande inkonsekvens, då enligt förut lämnad redogörelse
styrelsen först av omsorg för undervisningen i kusdjurslära framhölle,
att de tillgängliga lärarkrafterna vore otillräckliga, och sedan kort
därpå föresloge, att till nämnda professur även borde förläggas
ett helt nytt ämne, som hittills visat sig tillfullo taga i anspråk en
för undervisningen däri speciellt utbildad persons hela arbetskraft. En
dylik sammanslagning skulle enligt sjukvårdsstyrelsens mening möjliggöras
därigenom, att det praktiska hovbeslaget överlämnades åt en
verkmästare och endast övervakades av professorn, som dessutom vid
de praktiska övningarna i exteriörbedömning skulle biträdas av eu
assistent, och därigenom befrias från en så väsentlig del av det arbete,
som nu tillkomme honom, att han gott skulle kunna hinna med både
att ägna sig åt vetenskaplig forskning (naturligtvis både inom hovbeslagsläran,
hovsjukdomar och husdjurslärans alla grenar) och undervisningen
i hovbeslagslära, vars omfattning »skulle kunna inskränkas
ej oväsentligt», om hovens anatomi och fysiologi icke behövde föreläsas
om igen i hovbeslagsläran.
Härtill ville kollegiet anföra att, om professorn också endast
skulle övervaka det praktiska hovbeslaget, så fordrades dock därtill
fullgod kompetens, vilken den nuvarande innehavaren av professuren
knappast kunde antagas vara villig att på äldre dagar förskaffa sig.
Om det vid en blivande vakans skulle bliva svårt att under nuvarande
förhållanden finna en för lärarbefattningen i hovbeslagslära fullt lämplig
person, så skulle det säkerligen bliva väsentligt svårare, för att
icke säga absolut omöjligt, att erhålla någon med tillräcklig kompetens
både i hovbeslagslära och husdjurslära. Förslaget folie därför på
sin egen orimlighet. Uppfattningen att befrielsen från den praktiska
undervisningen i exteriörbedömning skulle medföra någon väsentlig
lättnad syntes grunda sig på att sjukvårdsstyrelsen ansåge, att hästens
ytterlära utgjorde en högst väsentlig del av undervisningen i husdjurslära,
vilket ingalunda vore fallet. Att undervisningen i hovbeslagslära
skulle kunna inskränkas ej oväsentligt genom uteslutande av hovens
anatomi och fysiologi vore likaledes en fullkomligt felaktig uppfattning,
som endast kunde bero på bristande kännedom om undervisningens
nuvarande anordning. Det hade endast varit så länge under
-
117
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 46.
visningen i hovbeslagslära och anatomi började samtidigt, som det
varit nödvändigt att som inledning till hovbeslagsläran mera fullständigt
genomgå fotens anatomi, varom de studerande då ännu ej hade
någon kännedom, något som däremot med den nuvarande anordningen
icke vore nödvändigt och ej heller förekomme.
Direktionen och medicinalstyrelsen hava avstyrkt varje ändring
på grund av sjukvårdsstyrelsens framställning. Särskilt har därvid
framhållits, att hithörande frågor undergått långvarig och noggrann
granskning och att någon ytterligare utredning, vilken skulle föranleda
uppskov, icke syntes av behovet påkallad.
Mot löneregleringskommitténs förslag i fråga om uppförande i
staten av en särskild befattning såsom lärare i hovbeslag och läran
om hovens sjukdomar, tillika föreståndare för hovbeslagssmedjan och
hovslagarskolan, har jag icke någon erinran att göra. Ej heller har
jag något att invända mot kommitténs förslag beträffande avlöningen
åt denne lärare och jag biträder jämväl kommitténs åsikt, att personligt
lönetillägg icke bör på föreslaget sätt åtgå till Pålman. Jämväl
anser jag omförmälda provision böra indragas.
Jag anser däremot goda skäl tala för, att rätt medgives Pålman
att vid övergång å den nya staten tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring
för åtnjutande av ålderstillägg. Hans avlöning skulle därigenom,
med inräknande av de bägge ålderstilläggen, uppgå till 6,600 kronor.
Jag vill erinra att, därest de militära hovslagarkurserna bibehållits vid
institutet och övriga nuvarande bestämmelser ävenledes förblivit gällande,
Pålmans tjänsteinkomster kunna beräknas skola hava för närvarande
utgjort: avlöning 8,000 kronor, två ålderstillägg 1,000 kronor, inkomst
av de militära hovslagarkurserna omkring 3,000 kronor samt provision
inemot 300 kronor eller tillhopa omkring 7,300 kronor, varifrån för fri
bostad skulle avgå 500 kronor, så att den behållna inkomsten bleve 6,800
kronor. Enligt kommitténs förslag till bostadsavdrag, för vilket jag senare
skall redogöra och som jag biträder, skulle för den av Pålman nu bebodda
lägenheten å avlöningen avdragas 900 kronor, så att, om han bibehölle
denna bostadslägenhet och ålderstilläggen intjänats, hans behållna tjänsteinkomst
skulle efter löneregleringen bliva allenast 5,700 kronor. Visserligen
är Pålman enligt avlöningsvillkoren skyldig att efter Kung].
Maj:ts bestämmande underkasta sig minskning i extra inkomster till
följd av tjänsten, men att nu, då lönen skall regleras, för honom bestämma
avlöningsregler, som ännu mer än nyssnämnda jämförelse ut
-
Direktionen
16/io 1913
och Medicinalstyrelsen
-4/io 1913.
Departements
chefen.
118 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
visar skalle minska hans inkomster, synes mig icke kunna anses lämpligt
eller billigt.
Jag tillstyrker därför, att han må förklaras berättigad att vid
övergång å den nya staten för ålderstillägg tillgodoräkna sig föregående
tjänstgöring såsom adjunkt.
Angående läraren i kött- och mjölkkontroll samt undervisningen
i ridkonst och körning föreslås icke någon ändring i nuvarande förhållanden.
VII. Betjäning.
t
För betjäning vid veterinärinstitutet äro i nu gällande stat upptagna
dels avlöningar för en vaktmästare och konservator, en vaktmästare
på kemiska avdelningen och en fodermarsk ävensom för en portoch
telefonvakt, dels ock för betjäning i övrigt ett anslag å 5,000 kronor.
Lärarkollegiet
28/4 1910.
Lärarkollegiets förslag till stat upptager avlöning till följande
betjänte, nämligen:
en vaktmästare och konservator,
tre andra vaktmästare, därav en på den kemiska, en på den patologisk-anatomiska
och en på den ekonomiska avdelningen,
två fodermarskar, därav en på den kirurgiska och en på den
medicinska avdelningen, den senare tillika hundskötare,
en sjukvårdare på den kirurgiska avdelningen,
en ladugårdsförman,
en port- och telefonvakt,
en maskinist samt
en verkmästare i hovbeslagssmedjan;
varjämte föreslås ett ytterligare anslag å 5,000 kronor till drängar
och extra betjäning.
Lärarkollegiet har i sin skrivelse av den 28 april 1910, med uttalande
att vaktmästare måste finnas på varje avdelning vid veterinärinstitutet,
angående de särskilda föreslagna befattningarna yttrat följande.
I anslutning till vad som yttrats angående behovet av en assistent
i hovbeslagssmedjan förklarar lärarkollegiet, att i en smedja, där så
många elever (24 och vissa tider ända till 50) dagligen skulle undervisas
i praktiskt smide och beslag å levande material, måste jämte assistenten
finnas en verkmästare, vilken kunde såsom närmaste chef för arbetarna
119
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
övervaka dem och praktiskt instruera lärlingarna. Hans avlöningsförmåner
hade, likasom även konservatorns vid anatomiska avdelningen, blivit
satta till 1,800 kronor jämte två ålderstillägg samt fri bostad och värme.
Av dessa bägge personer måste nämligen krävas en specialutbildning, som
icke i samma mån behövde förutsättas hos någon av den övriga vid avdelningarna
anställda personalen. Framför allt vore vid ledighet å konservatorsbefattningen
denna plats mycket svår att få besatt, och av
verkmästaren i hovbeslagssmedjan fordrades icke blott yrkesskicklighet
utan en del personliga egenskaper därjämte, som gjorde honom lämplig
att undervisa och leda. Enär den dåvarande konservatorn endast med
svårighet kunnat förmås att stanna kvar och säkerligen, i händelse
höjning i avlöningen icke beviljades, komme att avgå, hade kollegiet
ansett nödigt föreslå den ifrågasatta förhöjningen av hans löneförmåner.
Bland betjäningen på stat hade kollegiet upptagit en sjukvårdare
på kirurgiska kliniken. En sådan funnes redan, sedan det för något
år sedan visat sig nödvändigt anställa ett biträde i stallarna, som hade
mera vana och inblick i sjukbehandlingen, än vad stallbetjäningen
eljest besutte. Han användes också för uppbörden av alla avgifter för
förbandsmaterial och en del medicin, som förbrukades för de kommande
och gående patienternas räkning. Därigenom besparades institutet icke
så obetydliga utgifter. Det vore i hög grad önskvärt, att en sådan
person anställdes på stat. Det läge eljest nära till hands för honom
att, så snart han fått vana vid sjukbehandling, söka sig till mera förmånliga
platser i större stallar, där personer med sådan utbildning vore
eftersökta; och om nya personer gång efter annan måste instrueras,
reducerades därigenom betydligt den nytta, man eljest kunde draga av
en sådan person.
Med avseende å sitt förslag om uppförande på stat av en fodermarsk
på den medicinska kliniken, tillika hundskötare, anförde lärarkollegiet,
att om denne fodermarsk gällde vad som vore sagt om sjukvårdaren
på kirurgiska avdelningen. Den förutvarande fodermarsken
kunde icke tjänstgöra på den medicinska avdelningen; någon beröring
finge nämligen icke äga rum mellan den medicinska och den kirurgiska
kliniken, alldenstund å den förra funnes av smittosamma sjukdomar
(särskilt lungröta) angripna djur, vilkas sjukdomar skulle kunna överföras
från stall till stall. Förmannen på den medicinska kliniken syntes
dock samtidigt kunna fungera som hundskötare.
Att en maskinist borde finnas, som omhänderhade skötseln av
högskolans maskinerier och värmeapparater in. m., och likaså en ladu
-
Direktionen
8/e 1910.
Medicinalstyrelsen
8/ii 1910.
120 Kung!. Maj:t.s Nåd. Proposition Nr 46.
gårdsskötare, och att dessa personer ej borde vara tillfälligtvis utan på
stat anställda, ansåg lärarkollegiet icke behöva motiveras.
För sjukvårdaren, fodermarskarna, maskinisten och ladugårdsförmannen
såväl som för vaktmästarna utom den, som tillika vore konservator,
hade lärarkollegiet föreslagit (oberäknat ålderstillägg) avlöningsförmåner
av 1,500 kronor jämte fri bostad och värme. För mindre
avlöning stode icke gärna pålitligt folk att få. Det vore att märka, att
vaktmästarna måste omhänderhava städningen på avdelningarna. De
måste därför i regel hava familj, där hustrun kunde ansvara för städningen.
Ladugårdsskötaren måste också hava kvinnligt biträde för att
kunna ombesörja mjölkningen av korna.
Ekonomivaktmästaren hade — fortsatte lärarkollegiet — dittills
tjänstgjort även på den kemiska avdelningen, något som bleve ogörligt
vid den nya högskolan och redan medfört många olägenheter. Särskilt
på grund av hovbeslagssmcdjans, men även på grund av klinikernas
betydande ekonomiska apparat vore ekonomivaktmästaren mycket
upptagen; enbart indrivningen av smedjans alla räkningar toge en betydlig
tid i anspråk för honom. Han vore också styrelsens och rektorns
vaktmästare.
Port- och telefonvaktens avlöningsförmåner hade dittills (oberäknat
ålderstillägg) utgjort blott 950 kronor om året jämte fri bostad och
värme. Det hade visat sig omöjligt att få en sådan befattningshavare
för detta belopp, och därför hade dåvarande port- och telefonvakten
också måst tillerkännas extra ersättning för biträde vid telefonvakthållningen.
Han måste nämligen hålla biträde, då det vore absolut
omöjligt för eu ensam person att dag och natt sköta port och telefon,
vilka vore i ständigt bruk. Talrika sjukbesök förekomme nämligen
även nattetid. På grund av vad sålunda anförts kunde man rimligtvis
icke sätta port- och telefonvaktens avlöningsförmåner lägre än för nyssnämnda
vaktmästare.
Vid förslaget om ålderstillägg åt betjänte hade kollegiet utgått
från den grundsatsen, att de, vilkas tjänstgöring betingade större skicklighet
och vana, borde berättigas till två ålderstillägg, vartdera å 100
kronor, de övriga till ett sådant ålderstillägg.
Direktionens förslag till stat överensstämmer i nu förevarande
delar med lärarkollegiets förslag.
Medicinalstyrelsen har icke haft något att erinra mot lärarkollegiets
och direktionens förslag till stat i nu ifrågavarande delar.
121
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
Nuvarande vaktmästaren och konservatorn vid veterinärinstitutet
Chr. A. Roth har hos direktionen gjort framställning därom, att vid
blivande lönereglering för institutet måtte för sökandens tjänst, vilken
lämpligen borde benämnas antingen preparators- eller konservatorstjänst,
fastställas en kontant avlöning av 2.400 kronor samt att med tjänsten
dessutom måtte förenas rätt till fri bostad om tre ruin och kök ävensom
rätt till semester under en månad om året.
Över denna framställning hava yttranden till direktionen avgivits
av professorn J. P. Lundgren i hans egenskap av föreståndare för anatomiska
institutionen samt av lärarkollegiet.
Professor Lundgren har i sitt yttrande meddelat, att då Roth
under sin tjänstetid städse ådagalagt ordentlighet och plikttrohet i sitt
arbete, funnes för Lundgren ingen anledning att ej tillstyrka Roths
framställning om förbättrade avlönings- och bostadsförhållanden. Däremot
kunde Lundgren ej finna, att Roths arbete vid institutionen vore
av så ansträngande beskaffenhet eller att för övrigt befattningen vore
av sådan natur, att åt honom borde beviljas längre semester än de
fjorton dagar, han årligen plägat vara ledig. Slutligen har professor
Lundgren hemställt, att intet avseende måtte fästas vid Roths begäran
att bliva fri från vaktmästartiteln.
Lärarkollegiet har med åberopande av de av professor Lundgren
anförda skälen hemställt, att något avseende icke måtte fästas vid den
av Roth gjorda framställningen om förlängd semester och om borttagande
av titeln vaktmästare. I fråga om avlöningen har kollegiet påpekat,
att Roth just genom sin speciella yrkesskicklighet vore i tillfälle
att bereda sig icke obetydliga extra inkomster genom att utföra arbeten
även för andra avdelningar vid institutet, för vilka arbeten alltid särskild
betalning erlades. En tillstyrkan av den begärda löneförhöjningen
syntes kollegiet därför lätt kunna hava till följd, att även övriga vaktmästare
eller med dem jämförliga betjänte vid institutet komme med
samma anspråk, vilket även syntes kunna bliva följden av bifall till
den begärda utvidgningen av bostaden. Kollegiet hemställde därför,
att icke heller den gjorda framställningen om löneförhöjning eller utvidgning
av bostaden måtte till någon åtgärd föranleda.
Direktionen har funnit sig sakna anledning tillstyrka bifall till
någon del av framställningen.
Med avseende å den å ordinarie stat uppförda betjäningspersonalen
åsyftar direktionens förslag till stat eu väsentlig tillökning såväl i vad
angår antalet av denna personal som i fråga om dess avlöning. Detta
framgår av följande sammanställning av anslagen till sådan personal
ävensom till extra betjäning dels i nu gällande och dels i den av direktionen
föreslagna staten.
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt, 27 käft. (Nr 46.)
Framställning
om löneförbättring
m. m. för
vaktmästaren
och konservatorn.
Loncrcgleringskommittén.
16
122
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
Gällande stat
Summa
av-
löning
1 vaktmästare och kon- servator
1,700
1 »på kemiska
avdelningen
1,500
1 fodermarsk
1 port- och telefonvakt
Betjäning i övrigt ......
Summa kr.
1,500
1,200
5,000 i
Anmärk
-
j 1 ålderstillägg
! å 100 kr. efter
! 5 år.
101)00
Av direktionen föreslagen stat
Summa
av
löning
-
Anmärk
ningar
-
1 vaktmästare och konservator
1
»på den ke
miska
avdelningen
1
»på den pa
tologiskunatomiska
avdelningen
...
1 »på den eko
nomiska
avdelnin
-
gen .........
1 fodermarsk på den kirurgiska
avdelningen
......
1 »på den medicinska
avdelningen,
tillika
hundskötare
......
1 sjukvårdare på den kirurgiska
avdelningen
1 förman i försöksladu
gården .................
1 port- och telefonvakt.
1 maskinist .............
1 verkmästare i hov
beslagssmedjan........
Drängar och extra be
tj aning .................
Summa kr
12 ålderstillägg
1,800 < å 100 kr. efter
It 5 och 10 år.
1,500
1,500
1,500
1,500
1,500
1,500
1,500
1,500
1,500
1,800
5,000
22,100
1 ålderstillägg
å 100 kr. efter
5 år.
2 ålderstillägg!
å 100 kr. efter
5 och 10 år.
11 ålderstillägg
; å 100 kr. efter
{ 5 år.
2 ålderstillägg
å 100 kr. efter
5 och 10 år.
] 1 ålderstillägg
j å 100 kr. efter
J 5 år.
(2 ålderstillägg
! å 100 kr. efter
t 5 och 10 år.
Anm. Därest vaktmästare, fodermarsk eller portoch
telefonvakt åtnjuter fri bostad jämte
bränsle, skola å lönen avdragas 250 kronor
årligen.
Anm. Vaktmästare, fodermarskar, sjukvårdare,
förman i försöksladugården, port- och telefonvakt
maskinist och verkmästare åtnjuta
förutom den kontanta avlöningen jämväl
fri bostad och värme.
123
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
Det är emellertid att märka, hurusom Riksdagen alltsedan år
1911 för uppehållande av veterinärinstitutets verksamhet efter inflyttandet
i de nya byggnaderna beviljat anslag på extra stat, varuti
inberäknats anslag å 9,000 kronor för avlönande av en vaktmästare
på den patologisk-anatomiska avdelningen, en vaktmästare på den
ekonomiska avdelningen, en fodermarsk på den medicinska avdelningen,
en sjukvårdare på den kirurgiska avdelningen, en ladugårdsförman,
en maskinist samt en verkmästare i hovbeslagssmedjan.
Samtliga de till b etjäningsp er sonalen hörande nya befattningar,
för vilka direktionen äskat anslag å ordinarie stat, äro sålunda på grund
av Riksdagens omförmälda beslut till finnandes alltifrån september månad
1911. Det omförmälda, i extra anslaget ingående beloppet av 9,000
kronor har fördelats med 1,500 kronor till verkmästaren i hovbeslagssmedjan
och 1,250 kronor till en var av sex extra betjänte, vilka alla
— likasom även verkmästaren — tillika åtnjuta fri bostad och värme.
Löneregleringskommittén har efter inhämtade upplysningar angående
ifrågavarande betjäntes åligganden funnit sig böra tillstyrka, att
samtliga de föreslagna nya befattningarna må upptagas å ordinarie stat.
Kommittén har anmärkt, att, enligt vad till dess kännedom kommit,
städningen å de särskilda institutionerna icke, såsom tillämnat varit,
utan särskild ersättning besörjes av vederbörande vaktmästare. Institutets
rektor, professor Vennerholm, hade härom upplyst, att det icke låtit
sig göra att ålägga vaktmästarna att ansvara för städningen på sina
institutioner utan särskild ersättning härför. Ett försök att ordna saken
på detta sätt hade nämligen lett till uppsägningar av de bästa bland
vaktmästarpersonalen. Professor Vennerholm hade i detta sammanhang
erinrat, att exempelvis den patologisk-anatomiska institutionen omfattade
36 rum, vartill komme korridorer och trappor, samt att den
anatomiska och den fysiologisk-kemiska institutionen var för sig vore
väl så stora. Det hade därför blivit nödvändigt att ordna städningen
och rengöringen på annat sätt, dock så, att vissa delar därav bestriddes
av vederbörande vaktmästare eller stallpersonal. För städning m. m.
utginge därför numera särskild ersättning av 400 kronor årligen, men
det vore att märka, dels att häruti inginge också all den betydliga
tvätten på avdelningarna av blusar samt handdukar, dels ock att på
grund av beskaffenheten av verksamheten vid veterinärinstitutet städningen
därstädes, särskilt vad vissa lokaler beträffade, ställde sig annorlunda
och besvärligare än i vanliga ämbetslokaler.
Professor Vennerholm hade tillagt, att betjäningen vid veterinärinstitutet
i allmänhet hade en ganska lång dagstjänstgöring, vilken för
124 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
fodermarskar ock sjukvårdare i stallarna m. fl. varade från klockan 6
f. m. till klockan 9 e. in. samt i ladugården från klockan 5 f. m. till
klockan 9 e. m. Vaktmästarna vid avdelningarna vore i regel hela
dagarna bundna av sina befattningar och kunde ej som en del vaktmästare
i ämbetsverken skaffa sig biinkomster i staden. Maskinisten
vore strängt upptagen från tidigt på morgonen till sent på kvällen,
och ibland förekomme för honom också nattjänstgöring.
Kommittén har vidare erinrat, att av de elva betjänte, som funnes
specifikt upptagna i direktionens statförslag, hade två, nämligen den
vaktmästare, som tillika vore konservator, och verkmästaren i hovbeslagssmedjan,
ansetts böra i avlöning ställas väsentligt högre än de övriga.
Kommittén, som funnit lämpligt, att de båda nu ifrågavarande
befattningshavarna sinsemellan måtte likställas i avlöning, hade ansett
sig böra för dem föreslå samma kontanta avlöning, som i karolinska
institutets stat funnes upptagen för en preparator, eller 1,650 kronor,
därav 900 lön, 600 tjänstgöringspenningar och 150 ortstillägg, jämte två
ålderstillägg till lönen, vartdera å 100 kronor, det ena efter fem och det
andra efter tio år. Härvid hade kommittén velat erinra, att samma
avlöningsbelopp, med undantag allenast för ortstillägget, funnes upptagna
dels i staten för universitetet i Uppsala för en preparator vid
anatomiska institutionen och för en vaktmästare, tillika preparator, vid
mineralogisk-geologiska institutionen, dels ock i staten för universitetet
i Lund för en preparator vid anatomisk-histologiska institutionen.
Uad anginge tjänstetiteln för den nuvarande vaktmästaren och
konservatorn vid veterinärinstitutet, hade kommittén ansett, att, jämte
det vaktmästarbenämningen bibehölles, titeln »konservator» borde i staten
utbytas mot »preparator», vilken tjänstebenämning tillkomme nyssnämnda
befattningshavare vid universitetens och karolinska institutets
anatomiska institutioner.
Beträffande de avlöningstyper, vilka för övriga nio i direktionens
statförslag upptagna betjänte borde upptagas å den nya staten för
veterinärinstitutet, hade kommittén ansett begynnelseavlöningarna böra
fastställas dels till det belopp, 1,500 kronor, som enligt institutets nuvarande
stat utgjorde avlöningen för en vaktmästare vid kemiska avdelningen
och för en fodermarsk, och dels till 1,200 kronor, som enligt
sistnämnda stat utgjorde begynnelseavlöning för en port- och telefonvakt.
Härtill borde emellertid enligt kommitténs mening komma ålderstillägg
å 100 kronor till samma antal, som numera plägade beviljas för
vaktmästare vid ämbetsverk i Stockholm, eller ett för dem, som hade
125
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
en begynnelseavlöning av 1,500 kronor, och två för dem, vilkas begynnelseavlöning
utgjorde 1,200 kronor.
I den högre av dessa avlöningsgrupper syntes böra placeras
vaktmästaren på den ekonomiska avdelningen, vilken hade sig
anförtrodd en ej obetydlig uppbörd av avgifter för behandling av djur
å klinikerna och vid smedjan,
fodermarsken vid kirurgiska avdelningen, som hade ansvaret för
klinikens foderförråd och hade under sitt förmanskap ett par från anslaget
till »betjäning i övrigt» avlönade drängar,
fodermarsken vid medicinska avdelningen, som jämte ansvaret för
foderförrådet och förrådet av förbandsmaterial, vadd m. m. å denna
klinik hade sig anförtrodd uppbörd och redovisning för vissa förbrukade
förbandsartiklar m. m.,
sjukvårdaren vid kirurgiska avdelningen, som därstädes handhade
enahanda uppbörd och redovisning samt verkställde rengöring och mindre
reparationer å till kastningsapparater in. in. hörande remtyg o. d.,
ladugårdsförmannen, som ansvarade för skötseln av kreatursbesättningen,
verkställde mjölkningen och skötte försäljningen av mjölken, samt
maskinisten, vilken ansvarade för skötseln av såväl värmeapparaterna
som de i maskinhuset, tvättstugan och reningsverket inrymda
maskinerna, förestode den i maskinhuset inrymda reparationsverkstaden,
verkställde lagningar å maskiner och ledningar in. m. samt hade till
sitt biträde eldare.
I den lägre avlöningsgruppen med 1,200 kronors begynnelseavlöning
och två ålderstillägg, vartdera å 100 kronor efter respektive
fem och tio år, borde åter enligt kommitténs mening komma
vaktmästarna vid kemiska och patologisk-anatomiska avdelningarna,
vilka syntes böra i sin avlöning likställas med motsvarande befattningshavare
vid karolinska institutet, samt
port- och telefonvakten, vilkens göromål icke vore av beskaffenhet
att förutsätta någon särskild utbildning utöver vad i allmänhet fordrades
för vaktmästarbefattningar.
Beträffande port- och telefonvakten hade meddelats, att, då han
icke kunnat ensam uppehålla port- och telefonvaktsgöromålen, särskild
ersättning måst honom beviljas för biträde vid telefonvakthållningen.
Kommittén, som ansåge samtliga erforderliga kostnader för ifrågavarande
göromål böra uppföras å avlöningsstat, har hemställt om beviljande av
ett särskilt anslag å 200 kronor till biträde vid port- och telefonvaktsgöromålen.
126
Lärarkollegiet
18/« 1913.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
Då kommitténs förslag innebnre någon nedsättning i avlöningen
för vaktmästaren vid kemiska avdelningen, har kommittén anmärkt, att
nuvarande ordinarie innehavaren av ifrågavarande vaktmästarbefattning
alltifrån institutets inflyttning i sina nya byggnader tjänstgjort såsom
vaktmästare vid ekonomiska avdelningen och att han — under förutsättning
att vaktmästarbefattningen vid sistnämnda avdelning bleve
upptagen å ordinarie stat med den av kommittén föreslagna avlöningen
och att han bleve innehavare av denna befattning — följaktligen icke
komme att beröras av nämnda avlöningsminskning.
Även för den vaktmästare, som tillika vore konservator, skulle
enligt kommitténs förslag begynnelseavlöningen minskas, men då den
nuvarande vaktmästaren och konservatorn innehaft sin tjänst under så
lång tid, att han kunde från den nya statens trädande i kraft erhålla
båda de för hans tjänst av kommittén föreslagna ålderstilläggen, skulle
för honom personligen den nya lönestaten medföra förbättring i avlöningen.
Angående dispositionen av anslaget å 5,000 kronor till »betjäning
i övrigt» hade kommittén från veterinärinstitutet inhämtat, att från
nämnda anslag utginge avlöningar till en nattvakt, till en hundskötare
samt till två drängar vid kirurgiska avdelningens stallar med 1,000
kronor till dem var, till en gårdsdräng, vilken under fem månader av
året skötte planteringarna och den yttre renhållningen vid institutet,
med 500 kronor samt till en av smederna för biträde vid renhållningen
av anatomisalen och obduktionssalen med likaledes 500 kronor.
Då ersättning till eldare icke borde, såsom för närvarande vore
fallet, utgå från det till omkostnadsstat hörande anslaget till bränsle,
hade kommittén ansett sig böra hemställa om ökning av det nu ifrågavarande
anslaget till betjäning med ett belopp, som enligt inhämtade
upplysningar syntes kunna bestämmas till 1,800 kronor. Anslaget
skulle alltså med förändrad benämning »drängar och extra betjäning»
uppföras å veterinärinstitutets nya stat med förhöjt belopp av 6,800
kronor.
Lärarkollegiet har förklarat sig anse det synnerligen ofördelaktigt,
om icke åtminstone vaktmästaren vid den kemisk-fysiologiska avdelningen
erhölle högre avlöning än kommittén föreslagit, enär dennes
sysslor krävde en viss färdighet, som först efter lång övning kunde
fullt inläras.
127
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
Direktionen kar med anledning av en framställning av adjunkten
Pålman hemställt, att den provision av nettovinsten av rörelsen i
smedjan, som hittills tillkommit adjunkten, måtte tillerkännas verkmästaren.
En sådan anordning skulle vara ett gott medel att underhålla
intresset för bibehållande av smedjans klientel i samma omfattning som
hittills.
För egen del biträder jag till alla delar löneregleringskommitténs
förslag rörande betjäningen. Det föreslagna antalet befattningshavare
synes mig vara erforderligt och avlöningarna avvägda efter vad som
utgår till jämförliga befattningshavare vid andra verk och myndigheter.
Direktionens förslag om provision till verkmästaren kan jag icke understödja.
Vill. Bostäder för lärare och betjänte.
Löneregleringskommittén har i ett sammanhang yttrat sig angående
de i statförslagen upptagna bestämmelser för lärare och betjänte i fråga
om dels rätt till bostad dels ock skyldighet att för åtnjuten bostadsförmån
vidkännas avdrag å avlöningen och därvid till en början redogjort
för den tillgång till bostadslägenheter, som förefinnes vid det nya
veterinärinstitutet.
I sådant avseende hade kommittén från institutet erhållit upplysning,
att såsom bostäder åt tjänstemän och betjänte funnes tillgängliga
följande lägenheter:
en lägenhet om 7 rum, kök, serveringsrum och badrum, till vilken
lägenhet, för närvarande disponerad av institutets rektor, även hörde ett
par hallar och ett gästrum;
en lägenhet om 6 rum, kök, serveringsrum och badrum, nu bebodd
av lektorn i obstetrik m. m.;
en lägenhet om 5 rum, kök, serveringsrum och badrum, nu bebodd
av adjunkten i hovbeslagslära m. m.;
en lägenhet om 4 rum, kök, serveringrum och badrum, nu bebodd
av assistenten vid stationära kliniken och polikliniken;
elva lägenheter om 2 rum och kök, alla bebodda av personer,
tillhörande betjäningspersonalen vid institutet;
Direktionen
3A 1913.
Departements
chefen.
Löneregle
ringskom
mittén.
128
Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
lyra lägenheter om 1 rum och kök, likaledes bebodda av betjäningspersonal;
fem
dubbletter, av vilka två beboddes av assistenterna vid den anatomisk-fysiologiska
avdelningen samt vid den patologisk-anatomiska och
bakteriologiska avdelningen, en av en såsom amanuens vid den kirurgiska
kliniken tjänstgörande elev och två av jourhavande elever vid medicinska
och kirurgiska klinikerna;
femton enkelrum, därav två, belägna inom samma tambur, beboddes
av den med extra anslag avlönade läraren vid medicinska kliniken, två
av drängarna vid kirurgiska kliniken samt elva av elever, vilka tjänstgjorde
såsom amanuenser eller jourhavande.
Därest det av direktionen uppgjorda statförslaget skulle godkännas
samt omförmälda bostadslägenheter konmie att innehavas av befattningshavare,
motsvarande dem, som för närvarande innehade lägenheterna,
skulle alltså institutets rektor ävensom de lärare, som i den nya staten
komme att ersätta den nuvarande lektorn i obstetrik in. m. och den
nuvarande adjunkten, var för sig få sina i staten angivna kontanta
avlöningsförmåner minskade med samma belopp 500 kronor, ehuru deras
bostäder uppenbarligen ägde sinsemellan väsentligt olika hyresvärden.
Och då avdragsbeloppet i dessa samtliga tre fall uppenbarligen understege
bostadslägenheternas verkliga hyresvärden, skulle innehavandet av
bostadslägenhet för en var av ifrågavarande tre befattningshavare innebära
en påtaglig ekonomisk förmån, vilken, vad särskilt anginge rektor,
skulle — oavsett det arvode å 1,000 kronor, som han skulle äga uppbära
såsom gottgörelse för rektorsgöromålen — ställa honom i avlöningsavseende
väsentligen framför övriga professorer.
Uppenbart vore ock, att, därest den lärare, som å den nya staten
komme att ersätta den nu för kirurgiska kliniken disponerade assistenten,
skulle få disponera den familjebostad, som nu innehades av nämnde
assistent, samt — i enlighet med direktionens statförslag — avdrag
härför icke skulle göras å denne lärares avlöning, likställigheten i avlöningshänseende
mellan honom och övriga befattningshavare i samma
tjänstegrad skulle komma att i avsevärd mån rubbas.
Då statsverket åtagit sig de ej obetydliga kostnaderna för anordnande
av bostäder för vissa lärare, likasom för fast anställda betjänte
vid veterinärinstitutet, hade detta emellertid uppenbarligen icke skett i
syfte att bereda bostädernas innehavare ökade ekonomiska fördelar utan
därför, att det ansetts vara för institutets verksamhet gagneligt, att åtminstone
en del av dess befattningshavare hade sina bostäder inom
institutets område.
129
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
Enär familjebostäder funnes att tillgå endast för fyra ''lärare vid
institutet, både det därför synts kommittén böra klargöras för vilka av
lärartjänsterna vid institutet det kunde anses vara av särskild vikt, att
deras innehavare vore boende vid institutet, och enligt kommitténs mening
borde innehavarna av dessa lärartjänster hava ej endast rättighet utan
även skyldighet att begagna sig av någon av institutets bostadslägenheter.
Att detta i första rummet borde vara fallet med den av professorerna,
som vore rektor vid institutet, syntes ligga i öppen dag.
Jämte institutets rektor eller »föreståndare» hade sedan lång tid
tillbaka även läraren i hovbeslag varit skyldig att bo vid institutet, och
kommittén ansåge detta även framdeles böra vara fallet.
Även beträffande föreståndaren för ambulatoriska kliniken, som för
närvarande förfogade över en av bostadslägenheterna, syntes hans lärarverksamhet
hava avsevärd fördel av att han hade bostad vid institutet,
särskilt av den anledningen, att han där lättare än eljest vore fallet
kunde vid tillfällen, då resor skulle företagas, komma i förbindelse med
de elever, som skulle medfölja på resorna.
Den fjärde av de för lärare vid veterinärinstitutet avsedda familjebostäderna
innehades för närvarande av assistenten vid den stationära
kliniken och polikliniken, vilkens befattning i direktionens statförslag
närmast motsvarades av laboratorstjänsten vid kirnrgiska kliniken.
Efter inhämtande av upplysningar till ledning för sitt omdöme i
nu förevarande hänseende hade kommittén kommit till den uppfattningen,
att en av de ifrågavarande bostadslägenheterna borde disponeras antingen
av en av professorerna i medicin eller i kirurgi eller av en av laboratorerna
i dessa ämnen samt att direktionen borde äga bestämma, vilken
av dessa befattningshavare skulle hava sin bostad vid institutet.
Den av bostadslägenheterna, som nu innehades av institutets rektor,
borde enligt kommitténs mening alltjämt vara förbehållen åt honom.
Vad anginge de tre övriga av ifrågavarande lägenheter, syntes det
icke böra i staten fastslås, att den ene eller andre läraren skulle vara
ovillkorligen berättigad till någon viss av dessa lägenheter utan syntes
det höra överlåtas åt direktionen att, efter omständigheterna i varje fall,
fördela dessa tre bostadslägenheter emellan läraren i hovbeslag, föreståndaren
för ambulatoriska kliniken och en av professorerna eller laboratorerna
i medicin eller kirurgi, därvid på vederbörande lärares avlöning
borde avdragas det hy res värde, som i staten funnes angivet för
den lägenhet, han innehade.
Beträffande de grunder, efter vilka uppskattningen av bostadsBihang
till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 27 höft. (Nr 46.) 17
130
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
lägenheters hyresvärden borde äga rum, har kommittén erinrat om uttalanden
i betänkandet angående reglering av löneförhållanden m. m.
beträffande personal vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
in. m.
I de hyresavdrag, som i nu gällande stat blivit fastställda för
lärare vid veterinärinstitutet, hade värdet av bostadslägenheternas uppvärmning
icke inbegripits. Vid det nya institutet ombesörjdes emellertid
uppvärmningen i samtliga lägenheter från de värmecentraler, som avsetts
för uppvärmning av respektive byggnader i deras helhet. Av
denna anledning hade, enligt vad som meddelats kommittén, vid inflyttningen
till det nya institutet för varje bostad, som avsetts för lärare,
företagits en uppskattning av den ungefärliga kostnaden för dess uppvärmning,
enligt vilken uppskattning institutet sedermera av vederbörande
lärare bekommit ersättning för så stor del av det förbrukade bränslet
m. m., som ansetts belöpa på hans bostadslägenhet. Under de förhållanden,
som vore rådande vid det nya institutet, borde uppenbarligen
enligt kommitténs mening vid uppskattningen av bostadsförmåns värde
medräknas värdet av det för bostadens uppvärmning förbrukade bränslet
och av den förmån, bostadens innehavare åtnjöte därigenom, att bestyren
med uppeldningen sköttes genom institutets försorg.
Med avseende härå ansåge kommittén hyresvärdena å de för lärare
avsedda familjebostäderna böra bestämmas till följande belopp: den för
rektor avsedda lägenheten till 1,500 kronor; den av lektorn i obstetrik
m. m. nu bebodda lägenheten till 1,200 kronor; den av adjunkten nu
bebodda lägenheten till 900 kronor; samt den av assistenten vid stationära
kliniken och polikliniken bebodda lägenheten till 600 kronor.
I betjäningens hyresavdrag inbegrepes, enligt hvad kommittén vidare
anfört, redan enligt nu gällande stat även bränsle. Vid det nya veterinärinstitutet
uppvärmdes även de för betjäningspersonalen avsedda bostäderna
medelst värmeledning, varjämte den ved, som erfordrades för
matlagningsändamål, tillhandahölles dem på institutets bekostnad. Kommittén,
som härvid allenast funnit sig böra erinra, att vedens sågning
och huggning icke borde bekostas av institutet, hade ansett anledning
icke förefinnas att avvika från det i regel tillämpade tillvägagångssättet,
enligt vilket i Stockholm bostadsförmån jämte bränsle för dylik befattningshavare
uppskattades till 250 kronor, som avdroges å avlöningen. Då
anledning icke syntes föreligga att tillmötesgå de av nuvarande vaktmästaren
och konservatorn framställda anspråken på förbättrad bostad,
borde enligt kommitténs mening även å hans avlöning avdragas samma
belopp.
131
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
Beträffande de befattningshavare, för vilka familjebostäder icke
funnes att tillgå vid veterinärinstitutet, borde icke i staten inflyta någon
bestämmelse om skyldighet att bo å institutet. I den mån det för behörigt
uppehållande av assistentbefattning eller undantagsvis av prosektor-
eller laboratorstjänst kunde befinnas önskvärt, att vederbörande
befattningshavare vore boende vid institutet, samt bostad, avsedd för
ogift person, där kunde beredas honom, syntes likväl hinder härför icke
böra möta. För åtnjuten bostadsförmån av denna beskaffenhet ansåge
emellertid kommittén något avdrag å avlöningen icke böra ifrågakomma.
Givetvis borde med avseende å de nämnda befattningshavarna vid veterinärinstitutet
gälla, att de under sådana förhållanden, varom nu vore
fråga, borde själva bebo de åt dem upplåtna lägenheterna och icke
vara berättigade att upplåta dem åt andra personer.
Statskontoret har endast påyrkat ett förtydligande beträffande
bostadslägenheternas betecknande.
Statskontoret
28/3 1913.
Kollegiet har förklarat sig icke hava något att erinra mot förslaget
i denna del, vilket även av direktionen lämnats utan anmärkning. direktionen.
Jag finner mig böra biträda löneregleringskommitténs förslag i Departements.
nu förevarande avseende med det av statskontoret förordade förtydli- ekefen.
gandet.
IX. Styrelse, lärarkollegium, rektor, tjänstemän m. m.
Enligt nu gällande stadgar för veterinärinstitutet utgöres institutets
styrelse av en direktion, bestående av ordförande, som utnämnes av
Kungl. Maj:t, samt fyra ledamöter, nämligen den ledamot av medicinalstyrelsen,
som därstädes föredrager veterinärärenden, och tre i huvudstaden
bosatta, för veterinärväsendet nitälskande män, vilka på direktionens
förslag därtill förordnas av Kungl. Maj:t. Institutets rektor
föredrager ärendena inför direktionen utan att deltaga i besluten. Vid
direktionens sammanträden föres protokollet av en därtill av direktionen
utsedd lämplig person.
Lärarkollegiet
''Ve 1910.
132 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 46.
Lärarkollegium utgöres av institutets professorer, lektorer och
adjunkt eller vikarie för dessa. Rektor föredrager ärendena och leder
överläggningarna i lärarkollegium. Vid kollegiets sammanträden föres
protokoll av en bland lärarna, vilken tillika besörjer utgående expeditioner
mot det ai''vode, som direktionen bestämmer.
Kungl. Maj:t förordnar på direktionens förslag en av professorerna
att vara institutets rektor för tre år i sänder, utan hinder för direktionen
att ånyo föreslå den avgående till befattningen.
Direktionen antager, mot fastställt arvode, en kamrerare, vilken
vid tillträdandet av sin befattning skall ställa godkänd borgen för
1,500 kronor.
Lärarkollegiet har i sitt stadgeförslag ifrågasatt åtskilliga ändringar
i nu angivna hänseenden. Jag torde emellertid härav nu endast behöva
omförmäla, att kollegiet föreslagit, att rektor skulle, om han så önskade,
erhålla minskning i sin undervisningsskyldighet samt att kamreraren
skulle vara skyldig att vid tillträdandet av sin befattning ställa godkänd
borgen för ett belopp av 5,000 kronor.
Kollegiet har vidare i sin skrivelse den 28 april 1910 anfört
följande. Att rektor skulle äga att, om han så önskade, erhålla minskning
i sin undervisningsskyldighet, vore endast ett stadfästande av vad
som redan sedan några år praktiserats och vore i överensstämmelse med
bestämmelserna vid universiteten och karolinska institutet m. fl. läroanstalter.
En sådan bestämmelse syntes för framtiden efter inflyttningen
i den nya högskolan bliva än mera av behovet påkallad på grund av
de ökade krav, som tvivelsutan där komme att ställas på högskolans
rektor.
Den ganska tidsödande och krävande befattningen som bibliotekarie
hade dittills enligt kollegiets mening varit över hövan lågt avlönad.
Hans arvode hade utgått med 500 kronor, under det att t. ex. karolinska
institutets bibliotekarie åtnjöte 1,500 kronor. Det hade synts kollegiet
förenat med rättvisa och billighet, att dels bibliotekariearvodet höjdes
något (till 700 kronor) dels ock ett anslag av intill 300 kronor bereddes
för ett biträde åt bibliotekarien, vilket anslag dock vore avsett att utgå
av biblioteksanslaget.
Vidkommande sekreterarbefattningen, så hade dittills till en sekreterare
i direktionen utgått 500 kronor och till lärarkollegiets sekreterare
350 kronor. Av flera skäl ansåg lärarkollegiet det emellertid vara
lämpligt att sammanslå dessa båda befattningar. Ärenden, som ginge
genom högskolans styrelse, förbereddes i regel i kollegiet, och det kunde
133
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
endast vara till fördel, att den, som skulle i styrelsen uppsätta skrivelser
över en del där behandlade frågor, varit med redan när de debatterats
i kollegiet. Han hade på så vis betydligt lättare att sätta sig in i
dem och att på lämpligt sätt avväga motiv o. s. v. Hans arvode för
den dubbla befattningen hade ansetts böra utgå med 1,000 kronor. Han
komme nämligen att ganska mycket tagas i anspråk.
Vidare hade genom en del nya anordningar med avseende å räkenskapsföringen
m. m. vid institutet dess kamrerares tjänsteåligganden
kommit att rätt betydligt ökas och än mer bleve detta fallet vid den
nya högskolan. Han hade 1—2 timmars daglig tjänstgöring vid institutet
utom en del hemarbete, omhänderhade kontrollen över inköpt
foder m. m. Kollegiet hade därför sett sig nödsakat föreslå en höjning
av hans arvode till 2,000 kronor.
Direktionens förslag till stadgar skiljer sig beträffande nu ifrågavarande
delar i vissa avseenden från lärarkollegiets förslag. I fråga om
anslagen och deras belopp har emellertid direktionen upptagit kollegiets
yrkanden.
Löneregleringskommittén har anfört, att å veterinärinstitutets nu
gällande stat samt å direktionens förslag till stat funnes de i följande
sammanställning upptagna anslag:
Gällande stat:
1 rektor, arvode.............................. kr. 1,000
För uppehållande av bibliotekariegöro
mål.
............................................ » 500
För uppehållande av sekreterargöromål
hos direktionen ........................... » 500
1 kamrerare.................................... » 1,500
Stipendier åt elever ........................ » 4,000
Summa kronor 7,500
Av direktionen föreslagen stat:
1 rektor, arvode ........................... kr. 1,000
För uppehållande av den del av rektors
undervisningsskyldighet, från vilken
han med hänsyn till rektorsgöro
-
målen befrias .............................. » 1,000
1 bibliotekarie .............................. » 700
1 sekreterare .............................. » 1,000
1 kamrerare ................................. » 2,000
Stipendier åt de studerande............ » 4,000
Summa kronor 9,700
Direktionen
3/« 1910.
Lönereg
leringskom
mittén.
134
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
Kommittén, som icke hade någon erinran mot att rektorsarvodet
bibehölles vid sitt nuvarande belopp av 1,000 kronor, hade funnit sig
övertygad därom, att vid det nya veterinärinstitutet rektorsgöromålen
hade sådan omfattning, att den professor, som erhölle uppdraget att
vara rektor, skäligen borde kunna göra anspråk på någon lindring i
den honom såsom professor åliggande undervisningsskyldigheten. I
lärarkollegiets och direktionens stadgeförslag hade ock intagits en bestämmelse
om sådan rätt för rektor, utan att likväl därvid angivits,
från huru stor del av sin undervisningsskyldighet rektor av ifrågavarande
anledning skulle kunna vinna befrielse. Kommittén hade icke
något att erinra mot det anslag å 1,000 kronor för nu ifrågavarande
ändamål, som föreslagits till uppförande å veterinärinstitutets stat, men
ansåge önskvärt, att den föreslagna bestämmelsen i stadgarna fullständigades
i nyss angivet hänseende.
Tillräckliga skäl syntes kommittén icke vara anförda vare sig för
höjning av det nuvarande anslaget till bibliotekariegöromål, vilket under
en följd av år uppburits av en av institutets ordinarie professorer,
eller för det av lärarkollegiet ifrågasatta medgivandet, att till biträde åt
bibliotekarien skulle få användas intill 300 kronor av det biblioteksanslag,
som upptagits under rubriken »anslag för de särskilda avdelningarna».
Det syntes kommittén ändamålsenligt, att, såsom föreslaget blivit,
protokollsföringen vid lärarkollegiets sammanträden och därtill hörande
expeditionsgöromål anförtroddes åt samma person, som hade uppdrag
att tjänstgöra såsom sekreterare hos styrelsen. Ersättningen utginge
för närvarande med 350 kronor från anslaget till diverse utgifter åt
den av lärarna, som biträdde kollegiet med ifrågavarande göromål, och
med 500 kronor å institutets stat åt direktionens sekreterare. Förslaget
att bestämma anslaget för uppehållande av samtliga sekreterargöromålen
till 1,000 kronor hade icke givit kommittén anledning till någon
erinran.
Då det möjligen kunde befinnas ändamålsenligt att åt någon ordinarie
statstjänsteman anförtro sekreterargöromålen, hade kommittén, på
det att befogenheten av en sådan anordning icke måtte kunna ifrågasättas,
ansett anslaget böra, i överensstämmelse med vad redan nu vore
fallet beträffande sekreterarbefattningen hos direktionen, i staten uppföras
under rubrik »för uppehållande av sekreterargöromål».
Förslaget om höjning i arvodet för veterinärinstitutets kamrerare
från 1,500 till 2,000 kronor syntes vara tillfyllest motiverat genom den
135
Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 46.
betydande omfattning, institutets verksamhet numera vunnit, och kommittén
hade icke funnit anledning till annan erinran mot detta förslag,
än att anslaget av skäl, likartade med dem, som nyss åberopats med
avseende å anslaget för uppehållande av sekreterargöromål, syntes böra
uppföras i staten under förändrad rubrik »för uppehållande av kamrerargöromål».
Något åläggande för kamreraren att till säkerhet för honom anförtrodd
uppbörd ställa borgen för visst belopp ansåge kommittén icke
böra inflyta i stadgarna. På grund av vunnen erfarenhet om olämpligheten
av dylika ålägganden för uppbördsman hade desamma även inom
förvaltningsgrenar, där de sedan lång tid tillbaka varit brukliga, icke
ansetts böra bibehållas vid under senare tider företagna löneregleringar.
Beträffande anslaget å 4,000 kronor till stipendier åt elever hade
kommittén icke funnit anledning till erinran mot bibehållande av detsamma,
vilket jämväl syntes böra hänföras till avlöningsanslagen.
Lärarkollegiet har vänt sig mot kommitténs avstyrkande av såväl
den begärda förhöjningen i bibliotekariens arvode som rätten att använda
300 kronor av biblioteksanslaget till biträde åt honom. Kollegiet
ansåge dessa framställningar fullt befogade. Sedan det nuvarande arvodet
för bibliotekarien fastställdes år 1906, hade anslaget till biblioteket
och därmed nyanskaffningen av böcker och tidskrifter i väsentlig
grad ökats och då varje boktitel för katalogisering m. m. måste införas
på minst tre, för somliga t. o. m. på fem olika ställen, måste bibliotekariens
arbete naturligtvis i samma mån stegras. Om den av kollegiet
föreslagna och i betraktande av den på de senare åren inom
många av veterinärvetenskapens olika grenar väsentligt stegrade utvecklingen
även väl behövliga förhöjningen av biblioteksanslaget fastställdes,
syntes redan däruti tillräckligt skäl föreligga för eu höjning
även av bibliotekariens arvode. Även utlåningen av böcker och sålunda
därav följande expeditionsgöromål hade på senaste åren icke oväsentligt
ökats, och då det vore önskvärt, att bibliotekarien kunde få tillfälle
att ägna någon tid även åt sådana arbeten som utgivning av ny
katalog, komplettering av defekter från äldre tid, bibliografiska studier
m. m., ansåge kollegiet ett biträde för utförande av vissa biblioteksgöromäl
väl behövligt. Såsom stöd för vad kollegiet sålunda anfört
bifogades en tablå över biblioteksverksamhetens utveckling under åren
från och med 1896 till närvarande tid, utvisande att såväl antalet nyförvärvade
arbeten som utlämnade boklån mångdubblats.
Lärarkollegiet
19/s 1913.
Direktionen
*/4 1913.
Departe
mentschefen.
136 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
Direktionen har beträffande bibliotekarien och biträdet åt honom
instämt i lärarkollegiets uttalanden och framhållit, att genom den
ifrågasatta ökningen av bibliotekariens arvode detta skulle komma att
stå i rimlig proportion till bibliotekets storlek och vad bibliotekarier
vid liknande bibliotek uppbure.
Vad under ifrågavarande avdelning anförts giver mig icke anledning
till särskilt yttrande i annat avseende än beträffande bibliotekariens
avlöning. Jag vill visserligen på intet sätt bestrida, att med den ställning
såsom högskola, som jag anser ifrågavarande läroanstalt böra
intaga, och den vetenskapliga livaktighet, som där bör utvecklas, följer
behovet av ett välförsett och välordnat bibliotek, vilket i sin tur föranleder
ett avsevärt arbete för bibliotekarien. Men för närvarande anser
jag någon höjning i arvodet icke oundgängligen erforderlig. Jag vill
erinra, att i det förslag till stat för skogshögskolan, jag år 1912 framlade
i samband med förslaget till ordnande av den högre skogsundervisningen,
bibliotekariens arvode upptogs med samma belopp, 500
kronor, som den nuvarande staten för veterinärinstitutet innehåller.
Jämväl i övriga nu förevarande avseenden biträder jag löneregleringskommitténs
förslag.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 46.
137
X. Löneregleringskommitténs förslag till avlöningsstat för
veterinärinstitutet m. m.
Löneregleringskommitténs förslag till avlöningsstat för veterinärinstitutet
är i sin helhet av följande lydelse.
Lön.
Tjänst-
görings-
Orts-
Arvode.
Summa.
Kronor.
pennin-
gar.
Kronor.
tillägg.
Kronor.
Kronor.
Kronor.
1 rektor ........................................................
_
_
_
1,000
1,000
1 professor i anatomi och histologi.....................
5,000
2,500
—
—
7,500
1 ,, i fysiologi och kemi ........................
5,000
2,500
—
—
7,500
1 „ i patologisk anatomi........................
5,000
2,500
—
—
7,500
i „ i medicin, tillika föreståndare för medi-
cinska kliniken och kliniken för
smärre husdjur...........................
5,000
2,500
—
—
7,500
1 „ i kirurgi, tillika föreståndare för kirur-
giska kliniken .........................
5,000
2,500
—
—
7,500
1 „ i husdjurslära .................................
5,000
2,500
—
—
7,500
1 „ i bujatrik och obstetrik, tillika före-
ståndare för ambulatoriska kliniken
5,000
2,500
—
—
7,500
1 lärare i hovbeslag och läran om hovens sjuk- domar, tillika föreståndare för hovbeslags-
smedjan och hovslagarskolan .....................
3,600
2,000
—
—
5,600
1 prosektor vid anatomiska och histologiska av-
delningen ...............................................
—
—
—
4,000
4,000
1 klinisk laborator med tjänstgöringsskyldighet vid
medicinska kliniken och kliniken
för smärre husdjur.....................
—
—
—
4,000
4,000
1 „ „ vid kirurgiska kliniken..............
—
—
—
4,000
4,000
1 assistent vid patologisk-anatomiska och bakterio-
logiska avdelningarna.................
—
—
—
2,500
2,500
1 „ „ ambulatoriska kliniken ...............
—
—
—
2,500
2,500
1 lärare i kött- och mjölkkontroll .....................
—
—
—
1,600
1,500
För undervisning i ridkonst och körning ...........
—
—
—
—
1,200
För uppehållande av den del av rektors under- visningsskyldighet, från vilken han med hänsyn
till rektorsgöromålen befrias.......................
—
—
—
—
1,000
För uppehållande av bibliotekariegöromål...........
—
—
—
—
500
„ „ „ sekreterargöromål..............
—
—
—
—
1,000
„ ,< „ kamrerargöromål ..............
—
—
—
-
2,000
Bihang till Riksdagens protokoll 1914.
1 samt.
27 höft. (Nr 46.)
18
138
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
Lön.
Tjänst-
görings-
Orts-
Arvode.
Summa.
Kronor.
pennin-
gar.
Kronor.
tillägg.
Kronor.
Kronor.
Kronor.
1 vaktmästare och preparator ...........................
900
600
150
1,650
1 verkmästare vid hovbeslagssmedjan ...............
900
600
150
—
1,650
1 vaktmästare vid ekonomiska avdelningen.........
900
450
150
—
1,500
1 fodermarsk vid kirurgiska avdelningen ............
900
450
150
—
1,500
1 „ „ medicinska avdelningen, tillika
hundskötare .............................................
900
450
150
1,500
1 sjukvårdare vid kirurgiska avdelningen............
900
450
150
—
1,500
1 ladugårdsförman .........................................
900
450
150
—
1,500
1 maskinist......................................................
900
450
150
—
1,500
1 vaktmästare vid kemiska avdelningen ......... ..
700
350
150
—
1,200
1 „ „ patologisk-anatomiska avdelningen
700
350
150
—
1,200
1 port- och telefonvakt ....................................
700
350
150
1,200
Till biträde vid port- och telefonvaktsgöromålen...
—
—
200
Drängar och extra betjäning..............................
—
—
—
—
6,800
Stipendier åt studerande.................................
—
—
—
—
4,000
Tillhopa
—
_
_
—
110,200
Anmärkningar.
1. För professor kan lönen höjas efter 5 år med 600 kronor.
2. För läraren i hovbeslag och läran om hovens sjukdomar kan lönen höjas efter 5 år
med 500 kronor och efter ytterligare 5 år likaledes med 500 kronor.
3. För vaktmästaren och preparatorn samt verkmästaren vid hovbeslagssmedjan kan lönen
höjas efter 5 år med 100 kronor och efter ytterligare 5 år likaledes med 100 kronor.
4. För vaktmästaren vid ekonomiska avdelningen, fodermarskarna, sjukvårdaren vid kirurgiska
avdelningen, ladugårdsförmannen samt maskinisten kan lönen höjas efter 5 år med 100 kronor.
5. För vaktmästaren vid kemiska avdelningen, vaktmästaren vid patologisk-anatomiska
avdelningen samt port- och telefonvakten kan lönen höjas efter 5 år med 100 kronor och efter
ytterligare 5 år likaledes med 100 kronor.
6. Den av professorerna, som tillika är rektor vid institutet, skall vara skyldig att bebo
den för rektor avsedda bostadslägenheten därstädes och skall för densamma ävensom för dess uppvärmning
vidkännas avdrag å professorslönen med 1,500 kronor årligen.
7. Professorn i bujatrik och obstetrik, läraren i hovbeslag och läran om hovens sjukdomar
samt den av professorerna eller laboratorerna i medicin eller i kirurgi, beträffande vilken sådant
varder av institutets styrelse bestämt, skola var för sig vara skyldiga att bebo den av de för
lärare vid institutet avsedda familjebostäderna, som av styrelsen anvisas. För bostaden ävensom
för dess uppvärmning skall avdrag göras, för professor och läraren i hovbeslag m. m. å lönen samt
för laborator å arvodet, med belopp, motsvarande det beräknade årliga hyresvärdet, utgörande för
de särskilda bostäderna resp. 1,200, 900 och 600 kronor.
8. Vaktmästare, verkmästare, fodermarsk, sjukvårdare, ladugårdsförman, maskinist samt
port- och telefonvakt skola var for sig efter styrelsens bestämmande vara skyldiga att begagna
bostad vid institutet; skolande, därest dylik befattningshavare sålunda får sig anvisad bostad jämte
bränsle, ortstillägg ej utgå till honom ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.
139
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 46.
Enligt kommitténs förslag skulle, jämte ordinarie anslag för
veterinärinstitutet, å extra stat beviljas ett belopp av 4,000 kronor
såsom arvode åt en extra laborator i kemi, tillika föreståndare för
institutets medikamentförråd.
Kommittén bar i sitt statförslag även upptagit en omkostnadsstat,
slutande å 68,050 kronor, så att staten i sin helhet utvisar en
slutsumma av 178,250 kronor. Kommittén har emellertid tillkännagivit,
att den med hänsyn till sitt uppdrag icke ansett sig böra till
närmare behandling upptaga de frågor, som beröra omkostnaderna,
utan i staten infört desamma enligt direktionens härovan införda statförslag
den 3 juni 1910, vilken åtgärd sålunda icke vore att uppfatta
såsom ett tillstyrkande från kommitténs sida av de då begärda, synnerligen
betydande anslagsförhöjningarna. Kommittén har särskilt erinrat,
att den förut avstyrkt användandet av 300 kronor av biblioteksanslaget
till anställande av ett biträde vid biblioteket samt att den i avlöningsstaten
med 1,800 kronor upptagit avlöningar åt eldare, vilka avlöningar
förut utgått från bränsleanslaget.
Jag tillåter mig redan nu nämna, att direktionen i senare framställningar
ändrat sina yrkanden beträffande ifrågavarande omkostnadsstat.
Kommittén har vidare framlagt förslag till avlöningsvillkor för
ordinarie befattningshavare å veterinärinstitutets stat samt till bestämmelser
rörande den nya statens trädande i tillämpning.
XI. Anslag till omkostnader.
Utom de anslag, som i det föregående blivit omnämnda, upptager
den nu gällande staten för veterinärinstitutet ytterligare anslag å 3,000
kronor till byggnaders och stängsels underhåll samt å 10,000 kronor
till diverse utgifter.
Alltifrån veterinärinstitutets inflyttning i sina nya byggnader har,
såsom förut nämnts, institutet därjämte fått till sitt förfogande ett särskilt,
av Riksdagen på extra stat beviljat anslag, som för varje år till
och med år 1913 utgått med 51,000 kronor, vartill komma av 1913 års
Riksdag beviljade medel för täckande av uppkommen brist för år 1912
samt för beredande av ökade medel för år 1913. För år 1914 har motsvarande
anslag beviljats till belopp av 67,130 kronor. Av det extra
anslaget skulle emellertid, på sätt framgår av uppställningen å sid. 11
härovan, bestridas även arvoden till två lärare och vissa betjänte till
sammanlagt belopp av 16,500 kronor, så att av anslaget å 51,000 kronor
140
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
återstått till omkostnaderna 34,500 kronor. Med tillägg av de ordinarie
anslagen till byggnaders och stängsels underhåll, 3,000 kronor, och till
diverse utgifter, 10,000 kronor, samt beräknad nettoinkomst från stall
och smedja å 11,700 kronor, uppgingo alltså före 1913 års Riksdags
beslut de till omkostnaders bestridande avsedda beloppen inalles till
59,200 kronor. Angående den beräknade fördelningen av detta belopp,
dock med undantag av anslaget till byggnaders och stängsels underhåll,
tillåter jag mig hänvisa till nyssnämnda uppställning å sid. 11 och 12.
Lärarkollegiet
28/. 1910.
kronor
Lärarkollegiets förslag till stat upptager följande anslag för de
särskilda avdelningarna:
Biblioteket.....................................................................................
Anatomiska avdelningen .......................................................
Till inköp av hästar och nötkreatur för dissektioner och
operationsövningar............................................................
Fysiologisk-kemiska avdelningen ............................................
Bakteriologiska avdelningen .............................................
Patologisk-anatomiska och histologiska avdelningen.........
Kirurgiska avdelningen ..................................................
Medicinska avdelningen och kliniken för smärre husdjur
Avdelningen för husdj ursskötsel ..........................................
Exkursioner...........................................................................
Avdelningen för bujatrik, obstetrik och ambulatorisk
klinik..........................................................................
Avdelningen för hovbeslag och hovsjukdomar ..................
Avdelningen för kött- och mjölkkontroll ...........................
Anspannslära .........................................................................
3.500
2,000
2.500
2,000
500
2,000
1,000
1,000
1,000
500
1,500
1,000
500
150
Summa kronor 19,150
Härtill skulle komma med oförändrat belopp anslaget till byggnaders
och stängsels underhåll, vilket anslag av lärarkollegiet sammanförts
med avlöningsanslagen.
I sin skrivelse den 28 april 1910 har lärarkollegiet framhållit,
att kollegiet icke avgivit något förslag beträffande anslag till diverse
utgifter, enär utredning därutinnan ännu icke kunnat verkställas.
Institutets rektor har därefter den 26 maj 1910 till direktionen
överlämnat utredningar över kostnaderna för gas och vatten, elektrisk
belysning samt bränsleåtgång vid det nya institutet samt avgivit förslag
till ett allmänt materialanslag för institutet, slutande å ett belopp av
43,400 kronor enligt viss, närmare angiven beräkning.
141
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 46.
I direktionens förslag till stat äro nu ifrågavarande anslag uppdelade
i två grupper, den ena med rubriken »anslag för de särskilda
avdelningarna» och den andra benämnd »allmänna anslag».
Anslagen för de särskilda avdelningarna skilja sig från de av
lärarkollegiet föreslagna motsvarande anslagen allenast därutinnan, att
anslaget till bakteriologiska avdelningen, under förändrad rubrik »undervisningen
i bakteriologi», av direktionen upptagits till 1,000 kronor i
stället för av lärarkollegiet föreslagna 500 kronor samt att med
avseende å det av direktionen förordade sammanförandet av ämnet
histologi med ämnet anatomi 300 kronor flyttats från patologiskt-anatomiska
till anatomiska och histologiska avdelningens anslag.
Sammanlagda beloppet av anslagen för de särskilda avdelningarna
skulle alltså enligt direktionens förslag uppgå till 19,650 kronor.
De s. k. allmänna anslagen, bland vilka direktionen med förhöjt
belopp av 5,000 kronor upptagit anslaget till byggnaders och stängsels
underhåll, skulle i övrigt enligt direktionens förslag till stat komma
att motsvara det av rektor föreslagna allmänna materialanslaget. Slutsumman
av de allmänna anslagen skulle sålunda enligt direktionens
förslag bliva 48,400 kronor.
Direktionen
*/e 1910.
Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande den 9 november 1910 framhållit,
att det belopp, vartill anslagen till de olika avdelningarna vid
institutet blivit av direktionen upptagna, syntes vara väl högt beräknat
samt att, ehuru styrelsen icke vore i stånd att säga, var en minskning
lämpligast skulle kunna ske, styrelsen likväl trott, att de särskilda
avdelningarnas sammanlagda behov med sparsamhet skulle kunna bliva
tillgodosedda med ett belopp 5,000 kronor mindre än det föreslagna.
Likaså ansåg medicinalstyrelsen de allmänna anslagen, som av direktionen
upptagits till sammanlagt 48,400 kronor, kunna minskas med
5,000 kronor, till dess erfarenhet om behovet vunnits.
Medicinalstyrelsen
8/ii
1910.
I sitt förnyade yttrande den 22 december 1910 har direktionen
beträffande de begärda anslagen för de särskilda avdelningarna och de
allmänna anslagen uttalat, att direktionen vid noggrant genomgående
av varje särskilt anslag kommit till den övertygelsen, att samtliga dessa
anslag vore oundgängligen erforderliga för uppehållande av institutets
verksamhet i de för institutet uppförda nya lokalerna.
Direktionen
”/it 1910.
I skrivelse den 3 maj 1912 anförde direktionen, att vid upp- Framställgörandet
av bokslut för första kvartalet år 1912 det visat sig, att ”''^klZnads
medel
för år
1912.
Framställning
om
ökade omkostnadsmedel
för år 1913.
142 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
samtliga poster bland de s. k. allmänna anslagen med undantag för
anslaget till elektrisk belysning och drift tidigare blivit för lågt beräknade.
Direktionen beräknade, att för uppehållande under år 1912
av institutets verksamhet i de nya byggnaderna erfordrades, utöver
därför redan beviljade anslag, ytterligare ett belopp av 21,300 kronor
jämte 1,000 kronor till utfodring av försöksladugårdens kreatursbesättning,
för vilket ändamål anslag ej förut beräknats. Direktionen hemställde
därför om anvisande till dess förfogande för uppehållande av
institutets verksamhet under år 1912 av 22,300 kronor utöver för
ändamålet redan anvisade anslag.
Sedan medicinalstyrelsen och statskontoret avgivit infordrade
utlåtanden i ärendet, ingav veterinärinstitutets rektor en medelsredogörelse
för institutet för tiden 1 september 1911—1 september 1912,
av vilken handling bland annat inhämtas,
att under nämnda tid utgifterna för gas, vatten, bränsle, inventarier,
renhållning och diverse utgifter överskridit de för samma ändamål
anvisade medlen med tillhopa 22,673 kronor 44 öre varjämte ladugårdens
drift orsakat en förlust av 863 kronor 52 öre, så att de
ökade utgifterna inalles uppginge till 23,536 kronor 96 öre;
att under samma tid å anslaget till elektrisk belysning och drift
besparats 4,204 kronor 72 öre, varjämte inkomsterna av stallet och
smedjan överstigit härför beräknat belopp med 3,833 kronor 90 öre
och å medikamentförrådet uppstått en vinst av 395 kronor 70 öre,
vilka belopp tillhopa uppginge till 8,434 kronor 32 öre;
samt att sålunda under verksamhetsåret uppstått en brist i de för
institutets allmänna behov anslagna medel å 15,102 kronor 64 öre.
Med anledning av direktionens omförmälda framställning anvisade
Kungl. Maj:t den 25 oktober 1912 till direktionens förfogande, mot
redovisningsskyldighet, för täckande av berörda brist ett belopp av
15,102 kronor 64 öre. Detta belopp har sedermera ersatts av medel,
som anvisats av 1913 års Riksdag.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 27 september 1912 gjorde
direktionen framställning bland annat om tilläggsanslag för år 1913
å 22,300 kronor. Med frånseende av det i institutets stat särskilt
upptagna anslaget till byggnaders och stängsels underhåll beräknades
därvid de allmänna anslagen till ett sammanlagt belopp av 61,850
kronor, varav 1,000 kronor avsågo kostnader för försöksladugården.
143
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
Härtill komme anslag till vissa lärare och betjäning samt till de
särskilda avdelningarna med samma summor, som legat till grund för
beräknande av det extra anslaget för år 1913, nämligen enligt den å
sid. 11 och 12 härovan intagna fördelning tillhopa 34,650 kronor.
Dessa omkostnader upptoges alltså till sammanlagt 96,500 kronor. Ifall
härifrån droges dels anslaget å ordinarie stat å 10,000 kronor till diverse
utgifter, dels beräknade inkomster av stall och smedja, liksom
förut 11,700 kronor, samt dels beräknade inkomster för försäljning av
hudar och från medikamentförrådet samt avgifter från institutets personal
för gas, vatten, lyse m. m. 1,500 kronor, eller tillhopa 23,200
kronor, återstode 73,300 kronor. Skillnaden mellan detta belopp och
det för år 1913 redan anvisade extra statsanslaget å 51,000 kronor,
eller sålunda 22,300 kronor, utvisade behovet av tilläggsanslag för
år 1913.
Jag tillåter mig erinra, att erforderligt tilläggsbelopp numera
blivit av 1913 års Riksdag anvisat för institutets verksamhet under
samma år.
Statskontoret har med hänsyn till de växlande utgifter, som vore
att motse å de särskilda allmänna anslagen, och med erinran att till
karolinska institutet utginge ett s. k. allmänt materielanslag, ifrågasatt,
om icke alla de allmänna anslagen borde anses tillsammans utgöra ett
enda »allmänt anslag för bränsle, belysning, renhållning in. in.».
Lärarkollegiet har erinrat, att om ämnet histologi hänfördes till
den anatomiska professuren, anslaget till denna avdelning borde, såsom
kollegiet förut anfört, höjas till 2,800 kronor, samt anfört, att i rubriken
»till inköp av hästar och nötkreatur för dissektioner och operationsövningar»
borde i stället för orden »hästar och nötkreatur» sättas
»djur», enär numera även andra djur, såsom får, användes för sagda
ändamål. Beträffande det begärda anslaget å 1,000 kronor till foder
åt försöksladugården har kollegiet framhållit, att detta vore tillräckligt
endast under förutsättning, att även inkomsterna av ladugården finge
användas till ladugårdsdriftens uppehållande.
Beträffande de allmänna anslagen har institutets rektor avlämnat
en på bokslutet för år 1912 grundad promemoria, varav inhämtas, att
under sistnämnda kalenderår utgifterna under berörda anslagsposter
belöpt sig till
Statskontoret
28/3 1913.
Lärarkollegiet
19/s 1913.
Institutets
rektor.
144
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
renhållning .......
diverse utgifter...
gas
vatten
bränsle..................................................
inventariers anskaffande och underhåll .
elektrisk belysning och drift
1,837: 94
2,078: 25
3,549: 23
29,150: 17
1,206: —
5,668: 92
7,343: 78
Summa 50,834: 29
Härtill komme kostnaderna för försöksladugården.
Utgifterna för år 1912 skulle alltså, enligt vad rektor anfört, med
omkring 10,000 kronor hava understigit den av direktionen beräknade
totalsumman av dessa utgiftsposter för år 1913. Denna minskning förklarades
emellertid delvis av att på åtskilliga poster sista kvartalets
räkningar för år 1912 ej kunnat inbetalas förr än år 1913. Sålunda
hade 4:e kvartalets gasräkning för år 1912 gått till 491 kronor 40
öre, vadan gasen förnämnda år alltså belöpt sig till 2,329 kronor 34
öre; 4:de kvartalets elektriska belysning och drift hade gått till 1,600
kronor 25 öre; hela denna post sålunda till 5,149 kronor 48 öre o. s. v.
Utgifterna å inventarieanslaget hade ställt sig lägre än beräknat
varit. Detta berodde dels på att en del inventarier vore inköpta för
resterande medel av nybyggnadsanslaget, dels på att all anskaffning på
grund av bristande tillgångar måst i möjligaste mån undanskjutas.
Denna nödtvungna sparsamhet hade också måst göra sig gällande på
andra poster. Så hade renhållningen likaledes rätt avsevärt understigit
den beräknade summan. En gårdsdräng, som för renhållningen av ett
så stort område som institutets vore en nödvändighet, hade ej kunnat
anställas, utan denna syssla hade så gott sig göra låtit fått skötas av
stallbetjäningen, vilket kunnat försiggå under den så gott som snöfria
vinter som då gått, men ej ginge för sig i längden.
För bränsleanslaget hade redan i 1910 års förslag med ledning
av beräkningen av storleken av det nya veterinärinstitutets lokaler något
så när tillförlitliga siffror kunnat angivas och den härför anlitade sakkunnige,
ingenjören W. Dahlgren, hade anslagit själva bränsleåtgången
till 17,000 kronor. Med stöd av denna beräkning, som alltså blott
omfattat själva kolförbrukningen, hade också direktionen föreslagit
bränsleanslaget till 17,000 kronor (koksen kostade den tiden 0.9 9 kronor
per hektoliter). Den under kalenderåret 1912 vunna erfarenheten stämde
ganska nära med denna beräkning, i det att koksförbrukningen under
året varit 17,300 hektoliter, men vad direktionen helt naturligt ej år
145
Kungl. Majis Nåd. Proposition Nr 46.
1910 kunnat räkna med, var att en kolstrejk i England skulle komma
att driva upp kolpriserna med 50 procent, som faktiskt blivit fallet,
och koksförbrukningen under år 1912 hade alltså gått löst på 25,107
kronor 10 öre. Härtill komme ved för 983 kronor, stenkol för 224
kronor, diverse såsom slaggkörning, oljor, en del verktyg, trassel, smärre
reparationer, som ej kunnat utföras av maskinisten m. m., 1,132 kronor
samt slutligen avlöning åt eldare, vilken post i 1912 års medelsredogörelse
vore upptagen till 1,704 kronor, men som för framtiden skulle
bortgå från bränsleanslaget, om löneregleringskommitténs förslag till
avlöning åt betjäning vunne gillande.
Sammanlagt hade bränslekostnaderna för år 1912 belöpt sig till
29,150 kronor 17 öre eller, om eldarnas avlöningar fråndroges, 27,446
kronor 17 öre. Det borde dock också tagas med i beräkningen, att
vintern och särskilt eftervintern år 1912 varit ovanligt blid, nästan
utan egentlig köld. Denna post vore ju den övervägande största å de
allmänna anslagen och kunde aldrig bliva fast utan måste växla med
de växlande kolpriserna. Den syntes i alla händelser, enär kolpriserna
ej visade någon tendens att falla, böra anslås till minst 28.000 kronor.
Påfallande vore den betydande minskningen i utgifterna för elektrisk
belysning och drift mot vad från början hade varit beräknat.
Denna skillnad berodde dels på den ytterliga svårigheten i att från
början här göra några exakta beräkningar, dels därpå att, i överensstämmelse
med de från regering och Riksdag gjorda särskilda anmaningarna
till sparsamhet i avseende på denna post, en del inskränkningar
i belysningen gjorts, som ej i längden kunde vidmakthållas.
Rektor vågade av anförda skäl icke föreslå en sådan sänkning av denna
post, som 1912 års erfarenhet skulle visa på, men något borde den
kunna sänkas, exempelvis till 8,000 kronor, däri inberäknat en del
reparationskostnader, som hittills delvis bestritts av vederbörande leverantör,
men som för framtiden, när ansvarstiden nu vore slut, måste
bestridas av institutet. Det syntes dock klokast att ej sänka posten
för elektrisk belysning och drift under 10,000 kronor, då man ju i
detta anslag möjligen kunde hava en välbehövlig regulator för de
växlande kolpriserna.
För byggnaders och stängsels underhåll hade åtgått 6,138 kronor
75 öre och tydligt vore, att denna utgiftspost snart nog måste beräknas
stiga än ytterligare. I alla händelser borde den ej sättas lägre än av
direktionen föreslagits eller 5,000 kronor.
Vad slutligen försöksladugården beträffade, belöpte sig driftsutgifterna
för densamma år 1912 efter avdrag av inkomsterna till 1,148
Bihang till Riksdagens ''protokoll 1914. 1 sand. 27 höft. (Nr 46.) 19
Direktionen
a/* 1913.
Departements
chefen.
146 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 46.
kronor 22 öre, vilken summa ju bra nog närmade sig den av direktionen
förutsatta, 1,000 kronor. Åtminstone kunde anslaget till ladugården
under inga förhållanden sättas lägre än vad sålunda vore föreslaget.
Rektor ansåge alltså, att för nedannämnda anslagsposter borde
föreslås följande belopp, nämligen för
byggnaders och stängsels underhåll .............
kronor
5,000
gas .................................................................
2,500
vatten ...................................................................
2,200
elektrisk belysning och drift.............................
»
8,000
bränsle.................................................................
28,000
inventariers anskaffande och underhåll
»
3,000
renhållning .......................................................
»
6,000
försöksladugården...............................................
»
1,000
diverse utgifter ...............................................
»
7,500
Summa
kronor
63,200.
Direktionen har beträffande anslagsbeloppen inskränkt sig till att
hänvisa till den av rektor sålunda avgivna promemorian samt i övrigt
förklarat sig finna det mindre lämpligt att i staten detaljerat upptaga
posterna under de allmänna anslagen. Dessa vore nämligen till övervägande
del av den natur, att växlingar i prismarknaden samt andra
anledningar lätt kunde föranleda behov av jämkningar i de särskilda
beloppen. I anslutning härtill ville därför direktionen hemställa, att ett
belopp av 68,200 kronor måtte i staten uppföras under rubrik »allmänt
anslag för bränsle, belysning, renhållning m. in.».
Tillika har direktionen hemställt om medgivande att använda
besparingar, som under ett år kunde uppkomma å anslagen till de
särskilda avdelningarna och å det allmänna anslaget, till bestridande
av utgifter under ett kommande år i likhet med vad som vore medgivet
beträffande lantbruksinstitutet vid Ultuna samt lantbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp.
För åskådliggörande av förhållandena beträffande omkostnadsstaten
tillåter jag mig meddela följande sammanställning rörande fördelningen
av de därtill hörande anslagsposterna dels enligt de bestämmelser, som
meddelats av Kungl. Maj:t i enlighet med uträkning i statsrådsprotokollet
år 1911 vid äskandet av det extra anslaget samt Riksdagens
skrivelse samma år, dels ock enligt direktionens nu ifrågavarande förslag,
sådant detta slutligen fixerats.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
147
Dlrek-
Nuvarande
tionens
fördelning.
förslag.
Anslag Ull de särskilda avdelningarna.
Bibliotek samt inköp av hästar och nötkreatur för dissektioner och
operationsövningar ...............................................................
4,500
—
Biblioteket *1..............................................................................
_
3,500
Inköp av djur för dissektioner och operationsövningar*)..................
—
2,500
Anatomiska avdelningen (anatomiska och histologiska *) ...............
2,000
2,800
Fysiologisk-kemiska avdelningen...................................................
2,000
2,000
Undervisning i bakteriologi .........................................................
1,000
1,000
Patologisk-anatomiska och histologiska avdelningen (patologisk ana-
tomiska *).............................................................................
2,000
1,700
Kirurgiska avdelningen............................................................
1,000
1,000
Medicinska avdelningen och kliniken för smärre husdjur ..............
1,000
1,000
Avdelningen för husdjursskötsel...................................................
1,000
1,000
Exkursioner ..........................................................................
500
500
Avdelningen för nötkreaturssjukdomar, obstetrik och ambulatorisk
klinik.................................................. .................................
1,500
1,500
Avdelningen för hovbeslag och hovsjukdomar .............................
1,000
1,000
Avdelningen för kött- och mjölkkontroll .....................................
500
500 |
Anspannslära ..........................................................................
150
150
Summa kr.
18,150
20,150
Allmänna anslag.
Byggnaders och stängsels underhåll .............................................
3,000
5,000
Gas ......................................................................................
2,000
2,500
Vatten.......................................................................................
1,000
2,200
Elektrisk belysning och drift ......................................................
10,000
8,000
Bränsle ....................................................................................
14,000
28,000
Inventariers anskaffande och underhåll..........................................
2,000
3,000
Renhållning ..............................................................................
4,000
6,000
Försöksladugården .....................................................................
—
1,000
Diverse utgifter ........................................................................
5,050
7,500
Summa kr.
41,050
63,200
Tillhopa kr.
59,200
83,360 1
j Direktionens förslag.
148
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 46.
Yad beträffar först anslagen till de särskilda avdelningarna består
den ökning med sammanlagt 2,000 kronor, som direktionen föreslår, i
jämförelse med nuvarande fördelning dels i en höjning med 1,500
kronor av de anslagsposter, som avse biblioteket och inköp av djur
till dissektioner och operationsövningar, dels i en av histologiens överflyttning
föranledd ökning med 800 kronor i anslaget till den anatomiska
avdelningen, vilken ökning dock delvis motsvaras av en minskning
å 300 kronor i anslaget till den patologisk-anatomiska avdelningen.
Dessa höjningar och ändringar synas mig befogade, dock att då från
biblioteksanslaget icke synes böra avlönas något biträde åt bibliotekarien,
vartill beräknats 300 kronor, sagda anslag bör minskas med detta belopp.
Jag tillstyrker därför, att anslagen till de särskilda avdelningarna upptagas
i staten på det sätt och med de belopp, direktionens förslag innebär,
biblioteksanslaget dock endast med 3,200 kronor, varigenom summan av
anslagen till de särskilda avdelningarna sänkes till 19,850 kronor.
I fråga om de allmänna anslagen biträder jag statskontorets och
direktionens mening, att desamma lämpligen böra sammanföras till en
gemensam anslagspost. Det av rektorn och direktionen med ledning av
1912 års utgifter beräknade beloppet, 63,200 kronor, synes mig emellertid
kunna tåla någon nedsättning. Det är nämligen först och främst att
märka, att, då anslagsposterna sammanslås, en möjligen uppkommande
brist å en utgiftspost kan täckas av överskott å en annan. Därjämte lärer
det icke vara lämpligt att vid bestämmande av anslag å ordinarie stat
beräkna bränsleanslaget på grundvalen av de ovanliga prisförhållanden,
som rått under år 1912. Höga pris på inköpt foder under samma år
synas även hava bidragit att göra driften i försöksladugården mer förlustbringande
än under mer normala förhållanden bör bliva fallet. Härtill
kommer, att jämväl den beräknade kostnaden för elektrisk belysning
synes kunna tåla någon ytterligare nedprutning. Slutligen är att märka,
att i rektors tablå upptagas utgifterna för gas, vatten och elektricitet med
sina bruttobelopp, ehuru institutet under år 1912 haft inkomster å tillhopa
1,369 kronor 38 öre genom gottgörelser för användning av dessa
tillhandahållna nyttigheter. Med hänsyn till alla dessa omständigheter,
och då det är oundgängligt, att största sparsamhet från institutets sida
iakttages i fråga om de utgifter, som skola bestridas av dessa anslagsmedel,
torde en nedsättning av det av direktionen föreslagna totalbeloppet för
det allmänna anslaget till 58,000 kronor icke få anses innebära någon
avsevärd risk i fråga om institutets förmåga att bestrida de nödvändiga
utgifterna av ifrågavarande natur.
Direktionens framställning om rätt att under senare år använda
uppkomna besparingar å avdelningsanslagen och det allmänna anslaget
torde böra bifallas och lärer Riksdagens medgivande därtill böra inhämtas.
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 46.
149
XII. Förslag till stat m. m. för veterinärhögskolan.
I anslutning till vad jag ovan å särskilda ställen anfört tillåter Departementsjag
mig framlägga följande förslag till stat för veterinärhögskolan.
Tjänst-
görings-
Orts-
Arvode.
Summa.
Kronor.
pen-
ningar.
Kronor.
tillägg.
Kronor.
Kronor.
Kronor.
Avlöningsstat.
| 1 rektor .......................................................
_
1,000
1,000
j 1 professor i anatomi och histologi.....................
5,000
2,500
—
—
7,500
| 1 „ i fysiologi och kemi ........................
5,000
2,500
—
—
7,500
i „ i patologisk anatomi...... ...............
5,000
2,500
—
—
7,500
1 „ i medicin, tillika föreståndare för medi-
duska kliniken och kliniken för
smärre husdjur....... .........
5,000
2,500
—
—
7,500
1 „ i kirurgi, tillika föreståndare för kirur- giska kliniken ........................
5,000
2,500
7,500
1 „ i husdj urslära .................................
5,000
2,500
—
—
7,500
1 „ i läran om nötkreaturens sjukdomar
(bujatrik) och obstetrik, tillika
föreståndare för ambulatoriska
kliniken .................................
5,000
2,500
—
—
7,500
1 lärare i hovbeslag och läran om hovens sjuk-
domar, tillika föreståndare för hovbeslagssmed- jan och hovslagarskolan ..............................
3,600
2,000
_
_
5,600
1 prosektor vid anatomiska och histologiska av-
delningen ...................................................
—
—
—
4,OCK)
4,000 |
1 laborator i kemi ..........................................
—
—
—
4,000
4,000
i klinisk laborator med tjänstgöringsskyldighet
vid medicinska kliniken och kli-
niken för smärre husdjur .........
—
—
—
4,000
4,000
1 „ „ vid kirurgiska kliniken ............
—
—
—
4,000
4,000
i assistent vid patologisk-anatomiska och bakterio-
logiska avdelningarna...............
—
—
—
2,500
2,500
1 „ ,, ambulatoriska kliniken ............
—
—
—
2,500
2,500
1 lärare i kött- och mjölkkontroll .....................
—
-
1,500
1,500
För undervisning i ridkonst och körning ............
—
—
—
1,200 1
För uppehållande av den del av rektors under-
visningsskyldighet, från vilken han med hänsyn
till rektorsgöromålen befrias .......................
—
—
—
1,000
För uppehållande av bibliotekariegöromål............
—
—
—
500
„ „ ,, sekreterargöromål...............
—
1 —
—
—
1,000
„ „ „ kumrerargöromål ............
—
!
| —
—
2,000
150 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
Tjänst-
görings-
Orts-
Arvode.
Summa.
Kronor.
pen-
ningar.
Kronor.
tillägg.
Kronor.
Kronor.
Kronor.
1 vaktmästare och preparator ...........................
900
600
150
_
1,650
1 verkmästare vid hovbeslagssmedjan..................
900
600
150
—
1,650
1 vaktmästare vid ekonomiska avdelningen.........
900
450
150
—
1,500
1 fodermarsk vid kirurgiska avdelningen ............
900
450
150
—
1,500
1 „ „ medicinska avdelningen, tillika
hundskötare.............................................
900
450
150
—
1,500
1 sjukvårdare vid kirurgiska avdelningen......
900
450
150
—
1,500
1 ladugårdsförman ........................................
900
460
150
—
1,500
1 maskinist.....................................................
900
450
150
—
1,500
1 vaktmästare vid kemiska avdelningen ............
700
350
150
—
1,200
1 „ vid patologisk-anatomiska avdelningen
700
350
150
—
1,200
1 port- och telefonvakt ....................................
700
350
150
—
1,200
Till biträde vid port- och telefonvaktsgöromålen...
—
—
—
—
200
Drängar och extra betjäning.............................
—
—
—
—
6,800
Stipendier åt studerande....................................
—
—
—
—
4.000
Tillhopa
—
—
—
—
114,200
Övergångsstat.
1 lektor i obstetrik, tillika föreståndare för den ambulatoriska kliniken: lön 2,600
kronor, tjänstgöringspenningar 1,400 kronor, tillhopa .........................................
Omkostnadsstat.
Anslag för de särskilda avdelningarna.
Biblioteket .......................................................................................... kr. 3,200
Anatomiska och histologiska avdelningen................................................. „ 2,800
Till inköp av djur för dissektioner och operationsövningar ........................ „ 2,500
Fysiologisk-kemiska avdelningen ......................................................... „ 2,000
j Undervisningen i bakteriologi................................................................. „ 1,000
Patologisk-anatomiska avdelningen ......................................................... „ 1,700
Kirurgiska avdelningen.......................................................................... „ 1,000
Medicinska avdelningen och kliniken för smärre husdjur ........................... „ 1,000
Avdelningen för husdjursskötsel ........................................................... „ 1,000
1 Exkursioner.......................................................................................... „ 500
Avdelningen för nötkreaturssjukdomar (bujatrik), obstetrik och ambulatorisk
klinik ............................................................................................ „ 1,500
Avdelningen för hovbeslag och hovsjukdomar .......................................... ,, 1,000
Avdelningen för kött- och mjölkkontroll................................................... „ 500
Anspannslära ....................................................................................... „ ISO
Allmänt anslag för bränsle, belysning, renhållning m. m.....................................
Summa kronor
4,000
19,850
58,000
196,050
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
151
Anmärkningar.
1. För professor kan lönen höjas efter 5 år med 600 kronor.
2. För läraren i hovbeslag och läran om hovens sjukdomar kan lönen höjas efter 5 år med
500 kronor och efter ytterligare 5 år likaledes med 500 kronor.
3. För vaktmästaren och preparatorn samt verkmästaren vid hovbeslagssmedjan kan lönen
höjas efter 5 år med 100 kronor och efter ytterligare 5 år likaledes med 100 kronor.
4. För vaktmästaren vid ekonomiska avdelningen, fodermarskarna, sjukvårdaren vid kirurgiska
avdelningen, ladugårdsförmannen samt maskinisten kan lönen höjas efter 5 år med 100 kronor.
5. För vaktmästaren vid kemiska avdelningen, vaktmästaren vid patologisk-anatomiska
avdelningen samt port- och telefonvakten kan lönen höjas efter 5 år med 100 kronor och efter
ytterligare 5 år likaledes med 100 kronor.
6. Lektorn i obstetrik å övergångsstat har, utom sin ovan upptagna avlöning, rätt till 4
ålderstillägg å 500 kronor efter respektive 5, 10, 15 och 20 år, skolande av varje sådant ålderstillägg
350 kronor utgöra lön och 150 kronor tjänstgöringspenningar, samt, så länge han på
förordnande uppehåller undervisningen i läran om nötkreaturens sjukdomar (bujatrik), ett tilläggsarvode
av 2,500 kronor, dock att lektorns samtliga avlöningsförmåner, tilläggsarvodet inbegripet,
icke må överstiga 7,000 kronor. Nämnda tilläggsarvode utgår av den i staten uppförda avlöningen
för en professor i läran om nötkreaturens sjukdomar (bujatrik) m m.
7. Befattningen såsom assistent vid den ambulatoriska kliniken tillsättes först, sedan
lektoratet i obstetrik å övergångsstat vid nuvarande innehavarens avgång indragits.
8. Den av professorerna, som tillika är rektor vid institutet, skall vara skyldig att bebo
den för rektor avsedda bostadslägenheten därstädes och skall för^ densamma ävensom för dess
uppvärmning vidkännas avdrag å professorslönen med 1,500 kronor årligen.
9. Professorn i läran om nötkreaturens sjukdomar (bujatrik) m. m., lektorn i obstetrik å
övergångsstat, läraren i hovbeslag och läran om hovens sjukdomar samt den av professorerna
eller laboratorerna i medicin eller i kirurgi, beträffande vilken sådant varder av institutets styrelse
bestämt, skola var för sig vara skyldiga att bebo den av de för lärare vid institutet avsedda
familjebostäderna, som av styrelsen anvisas. För bostaden ävensom för dess uppvärmning skall
avdrag göras, för professor, lektorn och läraren i bovbeslag m. m. å lönen samt för laborator å
arvodet, med belopp, motsvarande det beräknade årliga hyresvärdet och utgörande för sexrumslägenhet
1,200 kronor, för femrumslägenhet 900 kronor och lör fyrarumslägenhet 600 kronor.
10. Vaktmästare, verkmästare, fodermarsk, sjukvårdare, ladugårdsförman. maskinist samt
port- och telefon vak t skola var för sig efter styrelsens bestämmande vara skyldiga att begagna
bostad vid institutet; skolande, därest dylik befattningshavare sålunda får sig anvisad bostad jämte
bränsle, ortstillägg ej utgå till honom ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.
Jag tillåter mig särskilt framhålla, att, så länge nuvarande innehavaren
av lektoratet å övergångsstat på förordnande uppehåller undervisningen
i läran om nötkreaturens sjukdomar, komma besparingar att
uppstå å den i staten uppförda avlöningen för en professor i samma
ämne m. m.
För åtnjutande av de i förestående avlöningsstat för ordinarie
befattningshavare upptagna avlöningsförmåner torde, i överensstämmelse
med vad löneregleringskommittén föreslagit och med tillägg av rätt för
läraren i hovbeslag m. m. att för ålderstillägg få tillgodoräkna sig
föregående tjänstgöring såsom adjunkt, böra fastställas följande villkor
och bestämmelser, nämligen:
att innehavare av ordinarie befattning vid veterinärhögskolan skall
vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning
i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändring i högskolans
152
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 46.
organisation eller verksamhet eller eljest i allmänhet kan varda stadgad,
samt i sådant hänseende vara pliktig att. med bibehållande av den tjänsteställning
och den avlöning, han innehar, i enlighet med nya eller förändrade
föreskrifter sköta de med befattningen förenade göromål;
att lärare vid veterinärhögskolan skola vara skyldiga att uppehålla
undervisning icke blott i de huvudsakliga ämnen, som i staten finnas
angivna såsom tillhörande deras befattningar, utan även därutöver i
enlighet med vederbörligen fastställda instruktioner och undervisningsplaner;
att
med ordinarie befattning vid veterinärhögskolan icke må förenas
annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;
att med ordinarie befattning vid veterinärhögskolan ej heller må
förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för
verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försett eller blivit
såsom aktiebolag registrerat, eller befattning såsom tjänsteman i sådant
verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst,
såframt ej, vad angår professor, Kungl. Maj:t och, vad angår innehavare
av annan befattning, högskolans styrelse uppå därom gjord framställning
och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej
må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid högskolan, finner uppdraget
eller befattningen kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;
att innehavare av lärarbefattningar vid högskolan icke äga att
utan styrelsens medgivande utöva enskild praktik;
att tjänstgöringspenningar eller arvode få uppbäras endast för den
tid, befattnings innehavare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester
eller därmed jämförlig ledighet, men skola för den tid, han eljest varit
befriad från tjänstgöring, utgå till den, som uppehållit befattningen,
där ej, vad arvode beträffar, annorlunda varder av Kungl. Maj:t bestämt;
att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägg, därest sådant förekommer, men
att den, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,
tjänstgöring hos Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller
andra särskilda uppdrag eller, i behörig ordning avstänges från tjänstgöring
eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan
förpliktas att under ledigheten, utöver tjänstgöringspenningar och i förekommande
fall arvode, avstå så mycket av lönen eller ortstillägget, som
för befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt;
att avlöning ej må utgå till tjänstinnehavare för tid, varunder
han avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning
erhållit tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt förfall;
153
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 46.
att, därest tjänstinnehavare varder avstängd från tjänstgöring
eller i häkte tagen, den del av hans avlöning, som icke prövas böra
användas till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas,
såvida ej prövas skäligt låta honom uppbära något därav;
att, därest förhöjning av lön efter viss tids fortsatt innehavande
av befattning i samma lönegrad är i staten medgiven, tidpunkten för
första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor
att innehavaren under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid, som
erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt
sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort
annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom
till last den tid, han åtnjutit semester eller därmed jämförlig ledighet,
och för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare fem
år, på samma villkor, under iakttagande, vad var och en av omförmälda
löneförhöjningar angår, att den högre avlöningen ej får tillträdas
förrän vid början av kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade
tjänståldern blivit uppnådd;
att tjänstinnehavare må äga att för rätt till löneförhöjning tillgodoräkna
sig ordinarie tjänstgöring i samma eller jämförlig befattning
vid veterinärinstitutet före avlöningsstatens för veterinärhögskolan
trädande i kraft;
att dessutom befattningshavare, som vid statens för veterinärhögskolan
ikraftträdande är anställd såsom extra vaktmästare eller annan
likställd befattningshavare vid veterinärinstitutet och antages till ordinarie
dylik befattning å den nya staten, äger att för åtnjutande av
löneförhöjning räkna sig till godo den tid, han därförinnan innehaft
stadig anställning i förenämnda egenskap;
att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
av löneförhöjning, redan uppnått den levnads- och tjänstålder, som berättigar
honom till pension, icke må tillträda samma förhöjning;
att en var vaktmästare eller likställd befattningshavare vid veterinärhögskolan
må årligen, i den mån sådant kan ske utan kostnad för
det allmänna och utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta
semester under femton dagar;
att emellertid, där det erfordras för beredande av sådan ledighet,
befattningshavare av nyssberörda slag skall vara skyldig att, utan särskild
ersättning utöver den honom eljest tillkommande avlöningen,
jämte egen tjänst bestrida göromål, tillhörande annan befattning av
nämnda slag vid veterinärhögskolan;
att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entBihang
till Riksdagens protokoll 1914. I samt. 27 käft. (Nr 46.) 20
Departementschefen.
154 Kung!. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 46.
ledigande eller dödsfall själva lönen ävensom ortstillägg utgå till månadens
slut;
att i fråga om skyldighet att från tjänsten avgå ävensom i fråga
om rätt till pension skall gälla vad i särskild lag angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande
eller, såvitt angår innehavare av befattning, som därefter tillträdes,
vid tillträdet till befattningen stadgat; samt
att den, som tillträder avlöningsstaten för veterinärhögskolan,
skall vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande,
upphörande av eller minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja
tjänstbefattning eller utgå för bestyr i sammanhang därmed.
XIII. Kostnadsberäkning.
Den ovan av mig tillstyrkta staten slutar på en summa av 196,050
kronor. Hela detta belopp behöver emellertid icke anvisas såsom anslag.
I sådant avseende är till en början att märka, att arvodet till
assistenten vid den ambulatoriska kliniken, upptaget till 2,500 kronor,
icke behöver för närvarande tagas i beräkning.
Vidare bör iakttagas, att till följd av bostadsavdrag för rektor,
tre andra lärare och elva betjänte med de i anmärkningarna till staten
angivna belopp statens slutsumma minskas med tillhopa 6,950 kronor.
Dessutom bör vid statsanslagets fastställande hänsyn tagas till de
inkomster, som utöver statsanslaget kunna vara att påräkna för högskolan.
Löneregleringskommittén har i detta hänseende lämnat nedanstående
uppgifter för åren 1908—1911, vilka jag enligt erhållna uppgifter
kompletterat med motsvarande siffror för år 1912.
1908.
1909.
1910.
1911.
1912.
j Stallet, netto.................................
12,753
87
12,873
67
15,861
53
11,424
30
7,137
41
i Hovbeslagssmedjan, netto...............
3,205
42
3,149
66
2,284
35
6,973
68
1,741
28
| Ambulatoriska kliniken, netto .........
349
52
814
01
694
58
538
71
858
05
| Rabatt å medicin...........................
776
26
756
51
653
90
377
14
895
34
i Försäljning av hudar .....................
372
—
606
—
666
—
—
—
437
—
„ „ kasserade effekter ...
—
—
15
—
49
80
—
—
489
27
Vissa andra inkomster ..................
—
—
12
22
34
93
1,031
60
884
95
Summa kronor
17,457
07
18,227
07
20,245
09
20,345
43
12,443
30
155
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
Kommittén har erinrat, att densamma hemställt om upphörande av
uppbördsprovision å inkomsterna av smedjan. Vidare har kommittén
anfört, att föreliggande stadgeändringsförslag innehölle, att betalning
skulle enligt av styrelsen fastställd taxa framdeles erläggas för sjukbehandling
och operationer å de stationära klinikerna, vilka förut varit
avgiftsfria, samt i viss mån ändrade bestämmelser gälla för ersättningför
sjukvård vid den ambulatoriska kliniken. Härigenom skulle beredas
vissa inkomstmöjligheter. Kommittén ville icke göra annan erinran
häremot; än att det syntes kunna ifrågasättas, huruvida icke taxorna
borde fastställas av Kungl. Maj:t. Kommittén har i allt fall ansett det
inkomstbelopp, som för bestridande av utgifter enligt stat kunde för
framtiden vara att påräkna av institutets verksamhet, böra beräknas
så, att det kunde antagas, att lägre inkomstbelopp icke under något år
skulle komma att inflyta, och detta även under förutsättning, att någon
ersättning för läkaråtgärder vid stationära och ambulatoriska klinikerna
icke uttoges av allmänheten.
Även om till följd av den minskade frekvensen vid smedjan
någon mera avsevärd inkomst från densamma icke skulle framdeles
komma att tillföras institutet, ansåg kommittén det kunna antagas, att
rörelsen vid stallarna åtminstone icke skulle komma att avtaga och att
denna rörelse också skulle lämna en ej obetydlig inkomst. Inkomsterna
av medikamentförrådet vore med avseende å den då ännu oavgjorda
frågan om institutets rättigheter i detta avseende tämligen ovissa, och
inkomsterna genom försäljning av hudar, kasserade effekter m. m. i
regel till beloppet synnerligen obetydliga.
Emellertid har kommittén, som haft att tillgå vissa förberedande
uträkningar rörande inkomsterna under år 1912, ansett, att de ifrågavarande
inkomsterna kunna antagas sammanlagt årligen uppgå till
åtminstone 12,000 kronor. Även jag anser dem böra här beräknas till
sistnämnda belopp och vill härvid erinra att genom Kungl. Maj:ts beslut
i institutets apoteksfråga någon inkomst för rabatt å medicin icke
torde framdeles tillkomma institutet, varemot detta i stället erhåller
viss inkomst genom den hyra för apotekslokalen, som vederbörande
apoteksinnehavare skall erlägga.
I direktionens stadgeförslag hemställes, att genom högskolans verksamhet
uppkomna inkomster skulle få av styrelsen användas för tillfälliga
behov, som avse byggnaders och inventariers vidmakthållande eller
undervisningens eller studiernas förkovran, men att vad därefter återstode
av inkomsterna skulle inlevereras till statskontoret. Löneregleringskommittén
har för sin del icke funnit anledning till erinran mot, att
156
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
de av direktionen sålunda föreslagna bestämmelserna må tillämpas på
den del av inkomsterna, som överskjuter det belopp av 12,000 kronor,
för år räknat, vilket enligt kommitténs förslag skulle avses för bestridande
av högskolans utgifter enligt fastställd stat; dock bör enligt kommitténs
mening frågan om disposition av sådana överskottsmedel underställas
Kungl. Maj:ts prövning samt dylika medel under inga förhållanden få
användas till beredande av ökad ersättning åt befattningshavare, för
vilken avlöning finnes uppförd å institutets stat.
Direktionen har ansett en dylik bestämmelse ofördelaktig genom
nödtvånget att upprätta eljest onödiga och tidsödande bokslut.
Yad kommittén sålunda anfört synes mig välgrundat. Direktionens
invändning lärer icke i verkligheten komma att visa sig vara av särdeles
stor betydelse, då ju bokslut alltid skall upprättas och frågan om
överskottsmedlens disposition väl kan anstå, tills detta skett i början av
det påföljande året. Jag anser sålunda den av kommittén uttalade grundsatsen
böra tillämpas på det inkomstbelopp, som överskjuter 12,000
kronor, och torde Riksdagens medgivande härtill böra inhämtas.
Om från statens slutsumma, 196,050 kronor, dragés dels förberörda
assistentarvode, 2,500 kronor, dels värdet av bostadsavdragen, 6,950
kronor, och dels ovanberörda inkomstbelopp, 12,000 kronor, eller tillhopa
21,450 kronor, återstår såsom behövligt statsanslag ett belopp av
174,600 kronor, vilket motsvarar en höjning av det nuvarande anslaget,
81,800 kronor, med 92,800 kronor.
Jag tillåter mig erinra, att för denna läroanstalts uppehållande
under senare år beviljats anslag å extra stat, uppgående för innevarande
år till 67,130 kronor.
I fråga om de anslag till veterinärhögskolan m. in., som ifrågasatts
att ytterligare äskas å extra stat, tillåter jag mig erinra, att,
sedan Kungl. Maj:t numera fattat beslut i frågan om veterinärinstitutets
läkemedelsförråd och jag med anledning härav tillstyrkt uppförande
i staten av en befattning såsom laborator i kemi, löneregleringskommitténs
förslag om ett anslag å extra stat å 4,000 kronor såsom
arvode åt en laborator i kemi, tillika föreståndare för högskolans
medikamentförråd, icke lärer böra föranleda någon åtgärd.
Tillika erinrar jag, att lärarkollegiet och direktionen, under förutsättning
att histologien överflyttas till anatomiska professuren, hemställt
om ett anslag å 2,500 kronor för komplettering av utrustningen
å den anatomiska institutionen. Löneregleringskommittén, som haft
denna fråga under övervägande, har emellertid av angivna skäl ansett
särskilda kostnader för mikroskopisk utrustning å anatomiska institutionen
kunna undvikas. Jag ansluter mig till sistnämnda mening.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 46.
157
XIV. Departementschefens hemställan.
På grund av vad jag nu anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte i proposition föreslå Riksdagen, att
dels godkänna det av mig framlagda förslaget till stat för veterinärhögskolan,
att tillämpas från och med år 1915, ävensom de villkor och
bestämmelser, som av mig föreslagits för åtnjutande av de i avlöningsstaten
för ordinarie befattningshavare vid högskolan upptagna avlöningsförmåner;
dels
förklara,
att en var, som med eller efter ingången av år 1915 tillträder
ordinarie befattning vid veterinärhögskolan, skall vara pliktig att underkasta
sig ovanberörda villkor och bestämmelser; samt
att de förutvarande innehavare av ordinarie befattningar vid veterinärinstitutet,
vilka icke före den 1 november 1914 anmäla, att de vilja
övergå till avlöningsstaten för veterinärhögskolan samt underkasta sig
de för avlöningens åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser, och
som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid
dem enligt hittills gällande ordinarie stat för veterinärinstitutet tillkommande
avlöningsförmåner ävensom, i den mån ej annat föranledes
av bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till
pension, vid den rätt till pension, som hittills tillkommit dem;
dels medgiva, ej mindre att besparingar, som under ett år uppkomma
å anslagsbelopp under den i staten för högskolan upptagna
omkostnadsstaten, må användas till bestridande av utgifter under ett
kommande år, än även att det belopp, varmed högskolans inkomster
utöver statsanslag överskjuta den summa av 12,000 kronor, som vid
statsanslagets bestämmande avsetts för bestridande av högskolans utgifter
enligt fastställd stat, må efter Kungl. Maj:ts beprövande användas
för högskolans behov, dock icke för beredande av ökad ersättning åt
befattningshavare, för vilken avlöning finnes uppförd å högskolans stat;
dels ock uppföra det under anslagstiteln »veterinärundervisningen»
å ordinarie stat under nionde huvudtiteln upptagna anslaget till veterinärinstitutet
under förändrad benämning: veterinärhögskolan, med ett från
81,800 kronor till 174,600 kronor eller sålunda med 92,800 kronor
höjt belopp;
kommande vid bifall härtill anslagstiteln »veterinärundervisningen»
att i sin helhet höjas med motsvarande belopp eller från 86,200 kronor
till 179,000 kronor.
158
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
Vad departementschefen sålunda hemställt, däruti
statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade Hans
Maj:t Konungen gilla och bifalla samt förordnade,
att proposition i ämnet skulle avlåtas till Riksdagen
med den lydelse, bil. —---vid detta protokoll utvisar.
Vid protokollet:
Curt Bohtlieb.
Kungt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
159
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
Inledning ........................................................................................................................ 3
Nuvarande stat, anslag och stadgar............................................................................ 5
Till löneregleringskommittén överlämnade framställningar .................................... 14
I. Veterinärhögskolans uppgifter m. m. ................................................................ 16
Lärarkollegiet 28/4 1910.................................................................................... 16
Direktionen 3/c 1910 ....................................................................................... 18
Medicinalstyrelsen 9/n 1910 ............................................................................ 19
Lärarkollegiet, 21/12 1910 ............................................................................... 19
Direktionen 22/12 1910........................................................................................ 21
Löneregleringskommittén................................................................................... 22
Lärarkollegiet 1#/3 1913 .................................................................................... 27
Direktionen */* 1913 ........................................................................................ 28
Medicinalstyrelsen 11 fi 1913 ............................................................................ 29
Departementschefen............................................................................................ 30
II. Direktionens förslag till stat för veterinärhögskolan ........................................ 31
IH. Professorernas avlöningsförmåner, lärarnas tjänstgöringsskyldighet m. m..... 34
Professorernas avlöningsförmåner.................................................................... 34
Lärarkollegiet 1910 ................................................................................ 34
Löneregleringskommittén............................................................................... 35
Lärarnas tjänstgöringsskyldighet m. m......................................................... 36
Lärarkollegiet 28/4 1910 ................................................................................ 36
Löneregleringskommittén.............................................................................. 37
Lärarkollegiet ,9/s 1913................................................................................ 39
Direktionen */* 1913 .................................................................................... 39
Departementschefen..................................................... 39
IV. Lärarbefattningarna i anatomi, fysiologi, kemi, patologisk anatomi, histologi
och bakteriologi............................................................................................... 39
Lärarkollegiet **/4 1910 .................................................................................... 40
160 Kungl. Maj:ts Nåd.. Proposition Nr 46.
Sid.
Direktionen 3/e 1010 ........................................................................................ 42
Assistenternas avlöning .................................................................................... 43
Medicinalstyrelsen 9/u 1910 ......... 43
Institutets rektor........................................................................................... 43
Direktionen s*/u 1910.................................................................................... 44
Framställning om förbättrade avlöningsförmåner för prosektor och
laboratorer........................................................................................................ 44
Lärarkollegiet 18/12 1912.............................................................................. 46
Reservation .................................................................................................... 47
Direktionen 17/''i 1913.................................................................................... 47
Löneregleringskommittén.................................................................................... 48
ang. lärarbefattningar i anatomi och histologi ........................ 49
» prosektors och laboratorers avlöning............................................. 52
» lärarbefattningar i fysiologi och kemi ............................................ 53
» » i patologisk anatomi ............................................ 55
» assistenters avlöning............................................................................ 56
Ang, undervisningen i bakteriologi ...................-........................................... 56
Veterinärbakteriologiska anstaltens föreståndare...................................... 56
Lärarkollegiet 19/# 1913 ................................................................................ 60
Reservation .................................................................................................... 62
Direktionen 3/4 1913 ................................................................................... 63
Reservation ................................................................................................... 65
Medicinalstyrelsen u/i 1913 ........................................................................ 65
Reservation .................................................................................................... 68
Veterinärbakteriologiska anstaltens föreståndare 26/9 1913 .................... 68
Medicinalstyrelsen 6/io 1916 ........................................................................ 69
Lärarkollegiet 15/10 1913............................................................................... 69
Direktionen 15/10 1913.................................................................................... 69
Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse 10/9 1913 ............................................ 69
Lärarkollegiet n/10 1913................................................................................ 71
Direktionen 16/10 1913.................................................................................... 72
Medicinalstyrelsen 3Vi 0 1916........................................................................ 73
Kungl. Maj:t u/11 1913 ................................................................................ 73
Departementschefen............................................................................................ 74
V. Lärarbefattningarna i medicin, kirurgi, husdjur stura, läran om nötkreaturens
sjukdomar och obstetrik ................................................................................ 76
Lärarkollegiet *®/4 1910 .................................................................................... 76
Reservation ....................................................................................................... 60
Direktionen 31910 ....................................................................................... 61
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46. 161
Sid.
Medicinalstyrelsen 9/u 1910 ............................................................................ 82
Lärarkollegiet 31/12 1910................................................................................ 82
Direktionen 33/l2 1910.................................................................................... 83
Löneregleringskommittén............................................................................... 83
ang. lärarbefattningar i medicin ............................................................ 83
* » i kirurgi................................................................ 85
* » i husdj urslära, bujatrik, obstetrik.................... 86
Statskontoret 38/3 1913 ................................................................................ 89
Lärarkollegiet 19/3 1913 ................................................................................ 90
Direktionen 3/4 1913 .................................................................................... 90
Reservationer ................................................................................................ 92
Medicinalstyrelsen n/4 1913 ........................................................................ 93
Reservation ..................................................................................v................ 93
Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse 10/9 1913........................................ 93
Lärarkollegiet 11/10 1913........................................................................... 95
Direktionen 15/]0 1913............................................................................... 99
Medicinalstyrelsen 34/10 1913.................................................................... 100
Departementschefen................................................................................... 100
VI. Lärarbefattningarna i hovbeslagslära, kött- och mjölkkontroll m. m......... 103
Lärarkollegiet 28/4 1910 .............................................................................. 103
Direktionen */6 1910 .................................................................................... 103
Lärarkollegiet 31/12 1910.................................. 104
Framställning ang. läraren i hovbeslag m. m......................................... 104
Direktionen 19/]2 1912.................................................................................... 107
Löneregleringskommittén............................................................................... 109
Reservation .................................................................................................... 111
Löneregleringskommittén 15/3 1913 ........................................................... 112
Statskontoret 2s/;i 1913 ................................................................................ 112
Lärarkollegiet 19/s 1913 ............................................................................... 112
Direktionen 3/i 1913 .................................................................................... 113
Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse 10/9 1913............. 113
Lärarkollegiet u/,0 1913............................................................................ 115
Direktionen 15/I0 1913............................................................................... 117
Medicinalstyrelsen 34/10 1913................................................................... 117
Departementschefen.................................................................................... 117
VII. Betjäning ............................................................................................................ 118
Lärarkollegiet 38/, 1910................................................................................ 118
Direktionen s/6 1910 ................................................................................... 120
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 27 käft. (Nr 46) 21
162 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.
Sid.
Medicinalstyrelsen °/it 1910 ....................................................................... 120
Framställning ang. vaktmästaren och konservatorn ................................ 121
Löneregleringskommittén................................................................................ 121
Lärarkollegiet 19/3 1913............................................................................... 126
Direktionen 3/4 1913 .................................................................................... 127
Departementschefen....................................................................................... 127
Vin. Bostäder för lärare och betjänte ................................................................... 127
Löneregleringskommittén................................................................................ 127
Statskontoret 28/3 1913 ................................................................................ 131
Lärarkollegiet och direktionen .................................................................... 131
Departementschefen........................................................................................ 131
IX. Styrelse, lärarkollegium, rektor, tjänstemän m. m......................................... 131
Lärarkollegiet 28/4 1910 ................................................................................ 132
Direktionen 3/6 1910 .................................................................................... 133
Löneregleringskommittén................................................................................ 133
Lärarkollegiet 19/3 1913 ................................................................................ 135
Direktionen s/4 1913 ................................................................................... 136
Departementschefen........................................................................................ 136
X. Lönereglering skommitténs förslag till avlöningsstat för veterinärinstitutet
m. .............................................................................................................. 137
XI. Anslag till omkostnader .................................................................................... 139
Lärarkollegiet 28/4 1910 ................................................................................ 140
Direktionen s/6 1910 .................................................................................... 141
Medicinalstyrelsen 9/u 1910 ........................................................................ 141
Direktionen 22/l2 1910.................................................................................... 141
Framställning om ökade omkostnadsmedel för år 1912 ........................ 141
» » » » » > 1913 ........................ 142
Statskontoret 28/s 1913 ................................................................................ 143
Lärarkollegiet ,9/3 1913 .............................................................................. 143
Institutets rektor............................................................................................ 143
Direktionen 3/4 1913 .................................................................................... 146
Departementschefen........................................................................................ 146
XII. Förslag till stat m. m. för veterinärhögskolan................................................ 149
Departementschefen........................................................................................ 149
XIII. Kostnadsberäkning ............................................................................................ 134
Departementschefen....................................................................................... 134
XIV. Departementschefens hemställan........................................................................ 157
STOCKHOLM, ISAAC MARG US'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1914.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- JoU 1914 A:32 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående stat för veterinärhögskolan m. m. jämte tre i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten