Angående överlåtelse till lantförsvaret av visst område för att tillläggas Gottlands infanteriregementes övningsfält
19 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 16 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1914 B:104, Angående överlåtelse till lantförsvaret av visst område för att tillläggas Gottlands infanteriregementes övningsfält
Dokumentets text
Kungi. Maj ds Nåd. Proposition Nr 104.
1
Nr 104.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
överlåtelse till lantförsvaret av visst område för att tillläggas
Gottlands infanteriregementes övningsfält; given
Drottningholms slott den 14 maj 1914.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Magt härmed föreslå
riksdagen medgiva,
att den å Gottland belägna lotten n:r 1 av Visborgs kungsladugård
med lorra hospitalslägenheten Kohagen må — med undantag av dels till
egendomen hörande skiftet 9/sa mantal Hundlund i Västerhejde socken
dels ock den mark, som är belägen söder och öster om de å bifogade
karta angivna linjerna x-y-z — vid utgången av nu löpande arrendetid
den 14 mars i915, mot den ersättning Kungl. Maj:t kan bestämma
eller efter motsvarande nedskrivning i statens domäners fond, från
domänstyrelsen överlåtas till lantförsvaret för att tilläggas det av Gottlands
infanteriregemente brukade övningsfältet.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Magt förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
IIj. L. Hammarskjöld.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 72 käft. (Nr 104.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 104.
Utdrag ur protokollet över la utför svars ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott
den 14 maj 1914.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Efter gemensam beredning inom lantförsvars- och jordbruksdepartementen
anförde chefen för förstnämnda departement, hans excellens
herr statsministern Hammarskjöld, följande:
»På sätt framgår av karta, som torde få bifogas protokollet för
denna, dag, äro Gottlands infanteriregementes etablissemang och övningsfält
till större delen omgivna av ägor, tillhörande Visborgs kun^sladugård.
''Lotten n:r 1 av Visborgs kungsladugård med förra hospitalslägenlieteu
Kohagen’ består av dels en huvudgård, utgörande ll/i« mantal
Visborgs kungsladugård och lägenheten nr 1 Kohagen, vilken huvudgård
är belägen söder om Visby och numera lyder under denna stad i kommunalt
hänseende, dels ock ett i Västerhejde socken beläget skifte, Hundlund,
om 9/s2 mantal. Huvudgårdens taxeringsvärde är enligt år 1911
lämnad uppgift 30,000 kronor och Hundlundsskiftets 10,000 kronor.
Abyggnaderna å huvudgården äro brandförsäkrade för 55,000 kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 104.
Enligt eu av extra lantmätaren Erik Waldenström i anledning av
vederbörligt förordnande den 29 april 1911 verkställd uppmätning innehåller
Åker.
Äng. Utmark^ Summa.
1 Vi6 mantal Visborgs kungsladugård
hektar...................................................... 75,4920 7,1350 1 84,03 2 6 6,6570
Lägenheten Kohagen hektar ................. 12,2 0,4580 80,2650 9 2,9230
Summa hektar 359,5800
I denna areal har emellertid inräknats icke blott Visborgs slätt och
lantförsvaret tillhöriga skjutbanor utan även Donnerska hagen. Visborgs
slätt och Donnerska hagen äro upptagna med tillhopa 65,60 hektar.
Däremot synes icke hava inräknats Visby skyttegilles skjutbana, som
innehåller eu areal av 9,4185 hektar.
Donnerska hagen innefattar 8,771 hektar och utgöres till en del av
kyrkoskatteåkern Djupqvieåker. Gottlands infanteriregementes officerskår
har den 8 juni 1891 erhållit lagfart å Donnerska hagen, men år
1902 har kronan inköpt det med litt. H å kartan betecknade området
samt marken öster därom, tillhopa 4,96 hektar.
De områden, som å kartan betecknats med litt. A, B, C, D, E, F
och I, innefatta tillhopa en areal av 71,77 hektar och hava på grund av
kungl. brev den 13 april 1894 avsöndrats för att användas till exercisoch
skjutfält in. m. för Gottlands infanteriregemente och Gottlands
artillerikår.
Hela lotten n:r 1 av Visborgs kungsladugård jämte lägenheten nr 1 Kohagen,
med undantag av de områden, som å kartan betecknas med litt. A,
B, C, D, E, F och I, har genom kontrakt den 11 januari 1895 utarrenderats
på tjugu år från den 14 mars 1895 till samma dag 1915 mot en årlig
avgift av 1,400 kronor. Nuvarande arrendatorn är Aktiebolaget Visby
cementfabrik, som dock själv brukar endast huvudgården och har utarrenderat
Hundlundsskiftet mot en årlig avgift av 701 kronor 25 öre.
Från den utarrenderade egendomen har avsöndrats ett område av
omkring en hektar, som tillagts infanteriregementet, mot gottgörelse till
arrendatorn genom nedsättning i den årliga arrendeavgiften med 30
kronor.
Förutom nyssnämnda nedsättning i arrendeavgiften uppbär arrendatorn
av kungsladugården årligen ersättning med nedan angivna belopp
för följande från egendomen till det allmänna upplåtna områden,
nämligen:
4
Kling!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 104.
T. f. regementschefens
framställning
den 7 februari
1911.
106 kronor 25 öre för 2,09 hektar eller 4'' i tunnland söder om
gamla etablissemanget belägen jord, som upplåtits till köksträdgård,
157 kronor för 3,07 hektar norr om Donnerska hagen belägen,
likaledes till köksträdgård åt regementet upplåten mark,
35 kronor 75 öre för 70,86 ar till trädgårdsland åt underofficerare
upplåten mark,
125 kronor för belysningsledningars framdragande,
40 kronor för mark, som tagits i anspråk för järnvägen från Visby
till Visborgs slätt, samt
5 kronor för plats för och väg till regementets vattentorn.
Slutligen har ett område av omkring 0,4 hektar upplåtits till Gottlands
soldatmissionssällskap till plats för soldathemmet.
Den till huvudgården hörande åkerjord, som genom kontraktet den
11 januari 1895 utarrenderats, består huvudsakligen av dels ett område,
kallat Kullåkrarna, om 35 hektar norr om kasernetablissemanget,
dels ett område om 30 hektar närmast söder om övningsfältet, dels
ock ett område om 8,5 hektar närmast öster om etablissemanget. Åkerjordens
beskaffenhet är i allmänhet mineralrik svalsaud med ett två å
tre decimeter djupt lager mylla. Avrösningsjorden utgöres till stor del
av s. k. hällmark, belägen mellan vägen Visby—Västerhejde och havet.
Av åbyggnaderna å huvudgården tillhöra blott en mindre flygel och en
mindre stafbyggnad arrendatorn, de övriga äro kronans.
I skrivelse den 7 februari 1911 till militärbefälhavaren på Gottland
har t. f. chefen för Gottlands. infanteriregemente framhållit, att
de arrendatorn av kungsladugården tillkommande ersättningsbeloppen
uppgå till omkring 500 kronor och att således kronans verkliga inkomst
av kungsladugården utgör blott (1,400 — 500 =) 900 kronor,
vilket belopp i själva verket ytterligare minskas genom de utgifter,
regementet måste vidkännas för skadegörelse å mark eller ersättning
till enskilda personer för beträdande av deras egendom — en nödvändig
följd av att regementets övningsfält för närvarande är på alla
sidor begränsat av kungsladugårdens ägor, vilka till stor del äro odlade
och sålunda icke få beträdas utan särskilda kostnader. I samma skrivelse
har t. f. regementschefen hemställt, att huvudgården vid slutet
av nu löpande arrendeperiod tillägges regementets övningsfält, och har
han i detta avseende framhållit, att regementets utbildning betydligt
skulle vinna härpå, synnerligast som det visat sig vara svårt att finna
lämplig terräng för de olika övningsgrenarna och jordägare i närheten
Kung!. Mgj:ts Nåd Proposition Nr 104. 5
av övningsplatsen försvårade beträdande av deras mark. Särskilt vore
de s. k. Kullåkrarna norr om etablissemanget av stor taktisk betydelse,
då det vore den enda mera framträdande höjdsträckning, som funnes
i övningsplatsens närhet. Åvenså vore disponerandet av skogspartiet
vid Oxhagen och fältet därintill av synnerligt värde vid övningar i
regements- och bataljonsförband. De s. k. hällarna, som hittills genom
arrendatorns av kungsladugården tillmötesgående fritt fått disponeras,
hade varit för regementet av mycket stort värde såväl vid anordnande
av enskilda fältskjutningar som vid övningar i bruten terräng;
men att så för framtiden finge ske, vore ej säkert, med mindre att
dessa hällmarker helt överlämnades till regementet.
T. f. regementschefen, som jämväl avgivit förslag till framtida användning
av byggnaderna vid huvudgården, har till slut anfört följande:
''Då det bör vara för regementet av synnerligen stor vikt att
helt kunna disponera över den närmaste terrängen vid etablissemanget,
synes det mig vid ordnandet av markförhållandet med kungsladugården
även vara ett lämpligt tillfälle, att den s. k. Donnerska hagen förvärvades
för kronans räkning, antingen genom kontant köp eller utbyte
av likvärdig mark av kungsladugårdens mot stadsgränsen varande del
av de s. k. Kullåkrarna, och vartill officerskåren förklarat sig vara
villig’.
Militärbefälhavaren på Gottland har i allo tillstyrkt t. f. regementschefens
förslag, på det att regementet måtte erhålla välbehövlig tillökning
av övningsfält och förråd m. m.
Efter besök å platsen har arméförvaltningens domäntjänsteman i
skrivelse den 6 februari 1912 anfört, att den nu åt regementet upplåtna
övningsplatsen tydligen vore alldeles för liten, att särskilt höjden
kring vattentornet torde vara ur övningssynpunkt för regementet eftersträvansvärd,
samt att lantförsvarets övertagande av kungsladugården
skulle, om icke rent av medföra större inkomst för kronan, åtminstone
ej medföra förlust. Till täckandet av det belopp, 900 kronor, som
kronan nu hade i behållning av arrendeavgiften, vore nämligen att påräkna
dels arrendeavgiften för Hundlundsskiftet, dels inkomst av åkerjord
vid Djupqvior, som endast i undantagsfall behövde beträdas av
trupper och därför kunde lämna inkomst genom grässkörd, bete eller
dylikt, dels ock inkomster av husen, varom allt t. f. regementschefen
skulle lämna närmare utredning.
Denne har ock därefter i skrivelse till domäntjänstemannen anfört,
att därest kungsladugården i sin helhet efter nu löpande arrendetids
Militärbefäl
havarens
yttrande.
Utredning av
armeförvaltningens
fortifikationsdepartement.
Fortifikationsdepartcmentet.
s framställning
den 16
november
1912.
6 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 104.
slut, överlåtes till regementet, inkomster genom utarrendering äro att
påräkna:
tor Hundlundsskiftet, för vilket till nuvarande arrendatorn av huvudgården
betalas kronor 701: 25,............................................ kronor 700: —
för en byggnad vid huvudgården med trädgård
och ett tunnland ängsmark ................................................. » 200: —
för 1,5 tunnland ängsmark intill huvudgården ...... » 20: —
samt för ett skifte om 15 tunnland öster om etablissemanget
å 18 kronor för tunnland ........................... » 270: —
Summa kronor 1,190: —
I denna beräkning har t. f. regementschefen icke upptagit möjlig
inkomst av kungsladugårdens huvudbyggnad, innehållande 8 rum och
2 kök med tillhörande trädgård, enär denna byggnad för att kunna
användas såsom bostad måste genomgå grundlig reparation eller fullständigt
ombyggas.
Fortifikationsdepartementet har i skrivelse den 16 november 1912
anfört, att behovet av ökat övningsfält för Gottlands infanteriregemente
otvivelaktigt länge förelegat och gjort sig särskilt kännbart efter
den nya arméorganisationens tillkomst. Med det nuvarande övningsfältets
likartade terrängförhållanden och begränsade omfattning, inneslutet
av kungsladugårdens ägor, måste regementets utbildning vid begagnandet
av allenast egen mark bliva alltför ensidig, varför detsamma
redan nu, för att kunna få omväxlande övningar, måst efter medgivande
av arrendatorn anlita kungsladugårdens ägor. Aven om överenskommelse
härom mot eller utan gottgörelse kunnat träffas med nuvarande
arrendatorn, måste det anses olämpligt, att regementet för sin utbildning
skulle vara beroende av en arrendators tillmötesgående. Uppenbart
vore ock, att ett tillfälligt medgivande till markens beträdande
icke i samma grad kunde medföra terrängens utnyttjande för övningsändamål,
som om regementet ägde full dispositionsrätt till marken.
De mest oavvisliga behoven av ökat utrymme hade knapphändigt
tillgodosetts genom de tid efter annan givna bestämmelserna och träffade
överenskommelserna om tilldelandet åt regementet av särskilda
delar utav kungsladugårdens ägor. Med hänsyn till därmed förenade
ersättningsanspråk hade dylika markområden blivit de minsta möjliga.
Vid ett förnyat utarrenderande skulle väl i första rummet de områden,
som på grund av särskilda avtal nu nyttjades av regementet, undan
-
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 104.
7
tagas från arrendet. Men dessutom både andra oavvisliga krav framkommit
eller vore sådana att motse, såsom tillökning av mark för
skjutbanor, ökat utrymme för kasernområdet m. in., som omedelbart
eller medelbart föranledde nödvändigheten av övningsfältets utvidgning.
Framförallt vore det dock önskvärdheten att kunna bedriva övningar i
särskilda grenar, som förestavade anspråket på ökat övningsområde av
växlande beskaffenhet; och fortifikationsdepartementet ville härutinnan
ytterligare framhålla vad t. f. regementschefen anfört om den taktiska
betydelsen av disponerandet utav den enda mera tillgängliga höjdsträckningen
vid de s. k. Kullåkrarna, utav skogspartiet vid Oxhagen samt
utav den brutna terrängen vid de s. k. hällarna. Genom förvärvandet
av dessa områden skulle regementet på samma gång erhålla fullt tillfredsställande
övningsmark och undgå de ersättningsanspråk, som nu
titt och ofta förekomme, därför att detsamma för sin utbildning vore
hänvisat till anlitandet av enskilda personer tillhörig mark.
Sedan emellertid angivna områden tillagts regementet, komme av
kungsladugårdens ägor inom Visby socken ej mycket att återstå, varförutom
detta återstående bleve splittrat i särskilda delar, vilkas utnyttjande
genom behovet av vägar till desamma m. m. skulle medföra inskränkning
i regementets rörelsefrihet å egna områden. Fördenskull vore
det desto mera lämpligt och ändamålsenligt, att samtliga dessa ägor
överlämnades till lantförsvaret, som dels övningarna därigenom kunde
än bättre tillgodoses, dels ock fastigheten i sin helhet kunde ekonomiskt
utnyttjas på sådant sätt, att den arrendeinkomst, staten för närvarande
hade av densamma, bleve tillfullo ersatt. Denna inkomst vore
av t. f. regementschefen beräknad till 900 kronor, däri inberäknat
arrendeavgiften för Hundlundsskiftet, varemot icke avdragits något
för do belopp, som varje år måste utgivas i ersättning för markskada
vid övningar och som vid övningsfältets föreslagna tillökning till väsentligaste
delar ej skulle ifrågakomma. För Hundlundsskiftet, som den
nuvarande arrendator!! av kungsladugården hade i sin ordning uttarrenderat,
uppbure han i årligt arrende, enligt t. f. regementschefens
uppgift, 701 kronor 25 öre; vadan, om detta belopp frånräknades den
behållna arrendesumman, endast 200 kronor i runt tal av denna återstode
eller nästan ej mer än vad som årligen åtginge till markskadeersättning.
Sålunda komme inflytande belopp, beräknade tillhopa till
490 kronor, från de övriga av t. f. regementschefen uppgivna inkomstkällorna
att bliva ren vinst för kronan, oberäknat de förmåner, som
erhölles genom förrådsutrymme m. m. och de besparingar av transportoch
andra avgifter, vilka nu föranleddes av fordons- och annan materiels
forsling från Tiugstäde till övningsplatsen.
8
Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 104.
Åven vore att märka, att i t. f. regementschefens beräkning icke
inginge någon arrendeavgift eller inkomst av bete eller grässkörd,
som dock kunde vara att påräkna, ej heller någon avkastning för kungsladugårdens
huvudbyggnad.
Om sistnämnda byggnad hade t. f. regementschefen i sin första
skrivelse uppgivit, att densamma lämpade sig till uthyrning åt gift
officer eller underofficer, men i skrivelsen till domäntjänstemannen såsom
skäl för då ej beräknad inkomst av byggnaden meddelat, att densamma
för att kunna användas måste genomgå grundlig reparation
eller fullständigt ombyggas. Då byggnaden, vilken för närvarande av
arrendator!!, enligt vad fortifikationsdepartemontet inhämtat, uthyrdes
till officerare, vore i så bristfälligt skick, torde inkomsterna av kungsladugården,
därest denna skulle bibehållas såsom jordbruksdomän, bliva
ytterligare avkortade genom nybyggnadskostnader, för vilka arrendator!!
bleve ersättningsberättigad. Vid egendomens överlämnande till lantförsvaret
medförde byggnadens bristfälliga beskaffenhet ej förlust, även
om ett bättre tillstånd vore ägnat att öka den beräknade vinsten. Huru
byggnaden efter dess överlämnande till lantförsvaret skulle komma att
användas, kunde icke nu närmare angivas, men i allt fall komme densamma
att i möjligaste mån tillvaratagas på sätt, varom fortifikationsdepartementot
framdeles efter omständigheterna ärnade avgiva förslag.
I fråga om dispositionen av övriga byggnader hade fortifikationsdepartementet.
icke något att för närvarande erinra mot t. f. regementschefens
förslag liksom ej heller mot hans förslag om utarrendering av
viss mark, men ansåge dock nämnda förslag icke böra vara för sig
bindande, för den händelse disposition på annat sätt skulle visa sig i
ett eller annat avseende mera fördelaktig.
Fortifikationsdepartementet ville obetingat biträda t. f. regementschefens
och militärbefälhavarens åsikt om kronans förvärvande av den
officerskåren tillhöriga, i etablissemangets omedelbara närhet belägna
Donnerska hagen och ansåge sådant förvärv lämpligast böra ske genom
byte mot jord till motsvarande värde vid kungsladugårdens norra gräns.
Helt säkert skulle överenskommelse härom kunna träffas emellan fortifikationsdepartementet
och officerskåren. Med hänsyn till kontrahenternas
ställning syntes dock lämpligast vara, att bestämmandet om
värdet av Donnerska hagen och storleken av det i vederlag'' härför
föreslagna jordområdet överlämnades till en ojävig nämnd av tre personer,
av vilka fortifikationsdepartementet och officerskåren skulle utse
vardera en samt den tredje förordnas av Kungl. Maj:ts befallningshavande
i Gottlands län.
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 104.
9
Aktiebolaget Visby cementfabrik hade uttryckt önskan att förvärva
den del av kungsladugården, som vore belägen norr om Visby skyttegilles
skjutbana och som delvis omfattade mark, som upplåtits till skjutbana
för artilleriet. Denna »artilleriets skjutbana» användes icke numera,
i det artilleri kåren efter erhållandet av skjutfält i Tofta huvudsakligen
hade sina skjutövningar därstädes och vid tillfällen, då skjutövningar
med karbin å förläggningsorten förekomme, hade dessa å
infanteriregementets längre söderut belägna skjutbana. Något hinder
för upplåtelse till bolaget av ifrågavarande område förelåge sålunda ej
för »artilleriets skjutbanas» skull, men ej heller i tillvaron av Visby
skyttegilles skjutbana, som efter den ifrågasatta upplåtelsen kunde begagnas
lika obehindrat som nu. Åven om mistningen av området medförde
någon olägenhet för andra militärövningars bedrivande, kunde
likväl denna olägenhet ej vara avsevärd, enär regementet efter kuugsladugårdens
förvärvande finge tillträde till likartad terräng söder därom.
Fortifikationsdepartementet, som tillika inhämtat upplysningar i fråga
om möjligheten att med hänsyn till skjutövningar för trupperna och
skyttegillet samt andra militärövningar undvara merberörda område,
funne sålunda hinder ej böra möta för dess upplåtande till Aktiebolaget
Visby cementfabrik, när eller i den mån behov därav för bolaget uppkomme.
Vidkommande värdet av området, som ej lämpligen kunde
odlas utan bestode av hällar med kalksten, kunde departementet ej för
närvarande yttra sig därom, helst departementet ej varit i tillfälle att
erhålla kännedom om det pris, som bolaget erlagt för tillförene från
kungsladugården inköpt mark av enahanda beskaffenhet. Det hade
emellertid för departementet uppgivits, att köpeskillingen i sistnämnda
fall bestämts av eu nämnd; och samma förfaringssätt syntes lämpligt
även beträffande nu ifrågavarande område, varvid nämndens ledamöter
torde utses i överensstämmelse med vad förut anförts i fråga om bytet
med Donnerska hagen, eller en av fortifikationsdepartementet, eu av7
köparen och en av Kungl. Maj:ts befallningshavande.
Beträffande Hundlundsskiftet i Västerhejde socken förelåge ej för
lantförsvaret något omedelbart behov därav; och enligt vad t. f. regementschefen
antytt samt departementet även genom annorledes erhållna
upplysningar inhämtat, lämpade samma skifte sig för delning och försäljning
till egna hem, vilken försäljning numera borde kunna befrämjas
efter det den järnväg från Visby, som förut gått endast till Visborgs
slätt, numera framdraga ända till Bjers samt järnvägsdriften
övertagits av ett enskilt bolag. Fortifikationsdepartementet hade emellertid
ej något att erinra mot överlämnandet till lantförsvaret jämväl
Bihang till senare riksdagens prokotoll 1914. 1 sand. 72 käft. (Nr 104.) 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 104.
Domänstyrelsens
yttrande
den 14
december
1912.
T. f. regementschefens
skrivelse den
28 januari
1913.
av detta skifte, om vars disposition och utnyttjande fortifikationsdepartementet
i sådant fall ämnade avgiva särskilt förslag.
Uti den 14 december 1912 avgivet yttrande har domänstyrelsen meddelat,
att Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet anmodats låta under
år 1912 i stadgad ordning och med iakttagande av, bland annat, föreskrifterna
i kungörelsen den 31 december 1909, angående förändrade
grunder för åtgärder i syfte att åt mindre bemedlade och obemedlade
bereda tillfälle att förvärva egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar,
upprätta förslag för förnyad utarrendering av ifrågavarande egendom
från den 14 mars 1915. Domänstyrelsen bar därjämte förklarat
sig icke hava något att erinra mot, att de delar av egendomen, som
oundgängligen erfordras för lantförsvarets ändamål, den 14 mars 1915
överlåtas på lantförsvaret, men då fortifikationsdepartementets framställning
syntes avse, att jämväl mark, som icke erfordrades för något
försvarsändamål, skulle överlämnas samt att en del av egendomen skulle
säljas och köpeskillingen tillföras lantförsvaret, bar domänstyrelsen
hemställt, att fortifikationsdepartementets framställning icke måtte vinna
bifall.
Sedan ärendet återremitterats till fortifikationsdepartementet samt
departementet infordrat närmare utredning om, vilka områden av Visborgs
kungsladugård vid nu löpande arrendetids slut den 14 mars 1915
böra överlämnas till lantförsvaret och särskilt äro oundgängligen erforderliga
för Gottlands infanteriregementes behov, har t. f. regementschefen
i skrivelse den 28 januari 1913 anfört följande.
Såsom i främsta rummet behövligt måste framhållas de s. k. hällarna
väster om landsvägen Visby—Västerhejde, gränsande i norr till
Aktiebolaget Visby cementfabriks nuvarande område och i söder intill
Vible egendom. Av remisshandlingarna hade t. f. regementschefen till sin
stora förvåning funnit, att fortifikationsdepartementet inhämtat upplysningar
i fråga om möjligheten att med hänsyn till skjutövningar för
trupperna och skyttegillet samt andra militärövningar undvara den norra
delen av hällarna och funnit hinder ej böra möta för dess upplåtande
till Aktiebolaget Visby cementfabrik, när eller i den mån behov därav
för bolaget uppkom me, samt föreslagit, att omförmälda område, utgörande
tillhopa 15,05 hektar, skulle till nämnda bolag få försäljas. Vem
det än månde vara, som lämnat fortifikationsdepartementet sådana upplysningar
angående områdets betydelse för militära övningar — icke
hade det varit någon, som ansett sig skyldig bevaka lantförsvarets och
Kung!,. May.ts Nåd. Proposition Nr 104.
11
speciellt Gottlands infanteriregementes viktigaste intressen. Såsom skäl
lör obehövligheten av den de], som upplåtits till skjutbana för artilleriet,
hade framhållits, att artillerikåren numera hade till sitt förfogande
Tofta skjutfält. Infanteriregementet vore emellertid i minst lika hög
grad beroende av lämplig terräng för sina övningar och därtill borde
terrängen icke vara alltför avlägset belägen. Den del av de s. k.
hällarna, som läge norr om regementets västra skjutbana, hade hittills
varit och förbleve för regementet ett av de värdefullaste områdena i
etablissemangets närhet. Inom detta område försigginge den huvudsakliga
rekrytdaningen i de viktigaste, övningsgrenarna: fälttjänst, utbildning
för eldstrid i bruten terräng m. m. Efter ingående rekognosceringar
hade till fullo ådagalagts, att detta vore det enda område,
undantagandes Dofta skjutfält, inom vilket fältskjutning enskilt och i
trupp på längre avstånd med skarp ammunition kunde företagas, så
framt man icke ville förflytta sig liera dagsmarscher bort från Visborgs
slätt, och därtill räckte givetvis icke övningsanslagen. Betydelsen av
nämnda område för Gottlands infanteriregemente framginge i övrigt
tydligt av Kungl. Maj:ts befallningshavandes i Gottlands län resolution
i anledning av flyttningen av Visby skyttegilles skjutbana på grund av
kungl. brevet den 5 juni 1909, då senaste försäljningen av mark även
ägde rum till Visby cementfabrik. I denna resolution hade såsom villkor
för upplåtelsen stadgats förbindelse för skyttegillet, att icke inhägna
området till hinder för Gottlands infanteriregementes övningar,
att efter tillsägelse från vederbörande regementschef inställa skjutning,
då banan eller dess skottlinie!- behövde beträdas för badning eller något
militärt ändamål och att städse hålla regementet underrättat om de
tider, då skjutbana!! begagnades.
Det oavvisliga behovet av att hava tillgång till terräng i etablissemangets
närhet, där skarpskjutningar på långa håll — även i trupp
och under fältmässiga förhållanden — kunde företagas, komme att framdeles
göra sig så mycket mera gällande, som spetskuleammunitionen
skulle införas vid armén. Skottriktningarna måste läggas just i »artilleriets
skjutbanas» förlängning — en sydligare riktning kunde man icke
taga av fara för Kneippbyn, för vilken orsaks skull även regementets
västra skjutbana för tre år sedan måst med dryga kostnader ombyggas.
Skarpskjutning från höjdsträckan å de s. k. Kullåkrarna kunde
icke företagas, dels emedan man då måste lägga skottriktningarna över
den starkt trafikerade landsvägen Visby-Västerhejde, dels emedan statens
telegraf- och telefonledningar, som följde landsvägen, skulle kunna
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 104.
skjutas av och dels emedan kungsladugårdens park och den bebodda
skyttepaviljongen skymde utsikten och läge i skottlinjen.
Angående ifrågavarande hällområde hade fortifikationsdepartementet
i sin underdåniga skrivelse yttrat, att mistningen av området visserligen
medförde någon olägenhet för andra militärövningars bedrivande än
för skjutövningar, men att denna olägenhet ej kunde vara avsevärd,
enär regementet efter kungsladugårdens förvärvande finge tillträde till
likartad terräng söder därom. Häremot ville regementschefen invända,
att terrängen å området norr om regementets västra skjutbana ingalunda
vore likartad med terrängen söder om densamma. Det norra området
vore fullkomligt öppet — undantagandes längst i söder — och
betydligt kuperat, då däremot det södra området vore skogbevuxet
och endast medgåve skjutning på korta håll i för ändamålet uppkvistado
gläntor. Det södra området kunde sålunda på intet vis jämställas med
och finna användning så som det norra. Skulle nu emellertid det norra
hällområdet, enligt fortifikationsdepartementets förslag, avyttras till
Visby cementfabrik, förelåge intet tvivel därom, att detsamma omedelbart
skulle inhägnas och beträdandet av området vid vite förbjudas,
varigenom regementet skulle komma att få vidkännas en oersättlig förlust
i övningsterräng och oberäknelig skada för övningarna.
Men icke blott ur övningssynpunkt vore det nämnda området av
största betydelse för lantförsvaret — även stora ekonomiska intressen
sattes på spel, om detsamma avyttrades till Visby cementfabrik. Etablissemangets
huvudavloppsledning vore med betydande kostnader nedlagd
på stort djup tvärs över exercisfältet och utmynnade invid kungsladugårdens
trädgård, varifrån den sedermera fortsatte i ett avloppsdike ut
på norra hällområdet till s. k. slukhå], skrevor i berget, där spillvatten
m. m. sålunda upptoges. Som avrinnandet genom nämnda slukhål försigginge
långsamt, beroende av att feta ämnen samlades, och det icke
kunde undvikas, att dessa tilltäppte skrevorna i berget, tills vederbörlig
rensning kunnat verkställas, uppstode en mindre göl med ofta stagnerande
vatten. Denna göl komme att ligga inom det av ceinentfabriken
åtrådda området. Det kunde då på goda grunder antagas, att
den blivande ägaren komme att förbjuda tillvaron av denna så viktiga
ledning inom området. Försök i denna riktning hade redan gjorts
genom en skrivelse till stadsläkaren; dock torde bolaget härmed icke
havt att skaffa. Ett sådant förbud skulle emellertid medföra, att ledningen
måste omläggas, och då funnes säkerligen ingen annan utväg
än att spränga densamma i berget ned till havsstranden, vartill komme
en nödvändig utbyggnad långt ut i sjön, på det att icke vattnet intill
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 104.
13
stranden skulle förorenas. Strandremsan nedanför berget begagnades
nämligen under sommaren flitigt såsom badplats såväl för regementet
som för stadsbefolkningen. Vilka kostnader en sådan ombyggnad
skulle medföra, kunde t. f. regementschefen icke ens närmelsevis angiva,
men säkerligen skulle de betydligt överstiga de inkomster, statsverket,
skulle erhålla vid en eventuell försäljning av det meromnämnda hällområdet.
Och om en sådan omläggning av ledningen ägde rum, vore det
för övrigt icke uteslutet, att bolagets utsprängning av sten, därest området
härtill finge disponeras, snart nog skulle medföra svår skada eller
rent av förstöring av densamma.
Närmast det sålunda omförmälda området framträdde såsom oundgängligen
erforderligt för regementet det område av odlad mark norr
om etablissemanget, de s. k. Kullåkrarna, som begränsades av vägarna
Visby—Västerhejde och Visby—Stenhumla, samt Donnerska hagen,
eventuellt utbytt mot område vid stadsgränseu, efter särskild överenskommelse.
Av remisshandlingarna torde tydligen framgå, vilken betydelse
t. f. regementschefen tillmätt detta område ur övningssynpunkt,
och ville han ytterligare framhålla detta med hänvisning till, vad fortifikationsdepartementet
anfört i sin framställning.
I sammanhang härmed ville t. f. regementschefen framhålla, hurusom
den nuvarande arrendatorns förbud att vid vite beträda Kullåkrarna
och övrig till arrendet hörande odlad mark, belägen i närheten
av etablissemanget, oberoende av skördeförhållandena, ytterst menligt
inverkat på övningarnas ändamålsenliga bedrivande, förutom det att
arrendatorn genom detta stränga förbud visat sig vara allt annat än
tillmötesgående mot regementet. Att »hällområdet» upplåtits för övningar
vore ju icke märkvärdigt, då detta vore fullkomligt ofruktbart
och ingen skadegörelse kunde ifrågakomma. I övrigt hade arrendatorn
betingat sig en oskäligt hög avgift för belysningsledningens framdragande
mellan Visby stads elektricitetsverk och Visborgs slätt, vilken
senare naturligen bortfölle, då området lades till regementet.
Med avseende å etablissemangets östra gräns vore en reglering
med områdesökning av yttersta behovet påkallad. Först och främst
borde naturligtvis till regementet överlåtas dels det område, som numera
arrenderades till planteringsland för underofficerare och vilket ytterligare
fordrade utökning, så att samtliga underofficerare bekomme lika
tillgång till sådan förmån, dels ock det område, som arrenderades för
köksträdgård.'' Som byggnadsverksamheten längs landsvägen VisbyStenkumla
visat sig vara i stark tillväxt, torde man med visshet kunna
förutse, att om kungsladugårdens här belägna område uppodlades och
14
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 104.
försåldes till egnahemstomter, byggnader med uthus komme att uppföras
i omedelbar närhet av regementets sjukhus. Givetvis måste detta senare
ligga fullt isolerat och på vederbörligt avstånd till närmaste byggnader,
särskilt sådana som icke stode under regementets förvaltning och vore
underkastade dess ordningsföreskrifter. Därför önskade t. f. regementschefen
ock gränsen utlagd åt detta håll. Det omedelbart härintill liggande
odlade fältet lämpade sig synnerligen väl till anordnande av
regementets idrottsplatts, som enligt nyligen utfärdade bestämmelser
snarast möjligt måste anläggas.
Närmaste området öster om regementets tvättinrättning och musikbarack,
i Kohagen, hade med vederbörligt tillstånd under en följd
av år använts för kokövningar och tältslagningsövningar ävensom
till övningsplats för spel och trumslagare m. m., och borde sålunda
för framtiden till sådant ändamål upplåtas åt regementet. Ur
sanitär och ordningssynpunkt vore ock av behovet påkallat, att regementets
gräns åt detta håll utflyttades, så att man icke i en framtid,
då härtill gränsande område upplätes till egnahemstomter, finge svinhus,
uthusbyggnader m. in. inpå sig.
Av behovet torde och i framtiden möjligen påkallas en utvidgningav
östra skjutbanan på bredden, och borde sålunda gränslinjen åt öster
utdragas.
Vad beträffade området sydväst om Visborgs slätt, Oxhagen och
den öppna, odlade terrängen intill Viblegränsen, gälde om detsamma
vad t. f. regementschefen tillförene anfört med avseende å de s. k.
Kullåkrarna ur övningssynpunkt. Värdet av detta område framträdde så
mycket klarare, om man jämförde de båda områdonas egenskap av bruten
och betäckt terräng.
Härtill komme, att den stora dräneringsledningen med sitt »slukhål»
befunne sig inom Oxhagen, och tydligen borde detta icke ligga på
främmande mark, om det kunde undvikas.
Vidkommande den till kungsladugården hörande huvudbyggnad och
ekonomibyggnader ville t. f. regementschefen fortfarande vidhålla vad
han tillförene anfört angående deras användning för regementets behov.
Sedan t. f. regementschefen emellertid numera närmare gjort sig underrättad
om deras beskaffenhet, hade utredning vunnits, att huvudbyggnaden
vore så bofällig, att den icke kunde uthyras, och att trädgården
vore så dålig, att den, såsom nuvarande trädgårdsmästaren uppgivit,
icke kunde påräknas lämna någon förtjänst. Behovet av ladugårdshuset
för förvaring av regementets nuvarande reglementerade fordon hade
blivit ännu mera trängande än förr, enär dessa enligt nyligen utfärdade
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 104.
15
bestämmelser skulle nedflyttas från Tingstäde till Visborgs slätt, varest
för närvarande ingen lokal för deras förvaring funnes. Likaså funnes
trängande behov av en lokal för förvaring av halm, och därtill lämpade
sig naturligen »ladan» synnerligen väl, dock efter en välbehövlig reparation
av taket.
Fortifikationsdepartementet har i skrivelse den 17 maj 1913 anfört Fortifikations
följande.
departe
Da
domänstyrelsen förmält sig icke hava något att erinra mot, att velse den it
till lantförsvaret överlämnades de delar av egendomen, som oundgäng- 1913’
ligen erfordrades för lantförsvarets ändamål, men likväl hemställt, att
fortifikationsdepartementets framställning den 16 november 1912, som
avsåge hela kungsladugårdens överlämnande till lantförsvaret, icke måtte
vinna något bifall, finge väl antagas, att i denna hemställan undantoges
förstnämnda delar.
I framställningen den 16 november 1912 både fortifikationsdepartementet
angivit de delar av kungsladugården, som enligt fortifikationsdepartementets
åsikt icke ovillkorligen vore erforderliga för lantförsvaret.
Bland dessa intoges första rummet av Hundlundsskiftet i Västerhejde
socken, vars överlämnande till lantförsvaret fortifikationsdepartementet
ifrågasatt endast under den förutsättning, att Kungl. Maj:tansåge
lämpligt, att nämnda skifte fortfarande skulle vara i förvaltningshänseende
förenat med kungsladugårdens övriga ägor. Vidare hade fortifikationsdepartementet
föreslagit, att sedan de till Visby stad hörande
delar av kungsladugården överlämnats till lantförsvaret, en mindre del
vid norra ägogränsen finge genom byte mot Gottlands infanteriregementes
officerskår tillhörig del av Donnerska hagen avstås till officerskåren.
Och slutligen gälde frågan ett område om 15,05 hektar vid
gränsen av Aktiebolaget Visby cementfabriks ägor, vilket nämnda bolag
ville förvärva.
Vidkommande Hundlundsskiftet förelåge icke för lantförsvaret
sådant behov av detsamma, att dess formliga upplåtande vore erforderligt.
Skiftet vore ock av sådan omfattning och både en sådan belägenhet,
att hinder för dess brukande oberoende av kungsladugårdens övriga
mark ej förefunnes.
Att från denna sistnämnda mark frånskilja den därmed sammanhängande
del, som fortifikationsdepartementet avsett till byte mot den
officerskåren tillhöriga och på alla sidor av lantförsvarets mark omgivna
delen av Donnerska hagen, skulle, även om bytet ej komme till stånd,
vara olämpligt. I sådant fall borde jämväl ifrågavarande del ingå i
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 104.
övningsfältet. Men fördelaktigast från lantförsvarets synpunkt vore att
åtkomma omförmälda officerskåren tillhöriga område. Och om officerskåren,
såsom uppgivits, vore villig att ingå på bytet, torde statsverket
icke kunna på något ekonomiskt fördelaktigare sätt förvärva det så
önskvärda och behövliga området.
Återstode sålunda det område om 15,05 hektar, som Aktiebolaget
Visby cementfabrik önskade förvärva. Sedan fortifikationsdepartementet
i anledning av den kungl. remissresolutionen inhämtat yttranden i
ärendet från t. f. chefen för Gottlands infanteriregemente, hade
denne med styrka framhållit, att just detta område vore synnerligen
nödvändigt för de militära övningarnas bedrivande, samt bestritt den av
fortifikationsdepartementet ifrågasatta möjligheten, att området skulle
kunna utan avsevärt men för dylika övningar till bolaget överlåtas
i den mån bolaget därav finge behov. T. f. regementschefens anförande,
vartill militärbefälhavaren även anslutit sig, föranledde fortifikationsdepartementet
meddela, att under ärendets beredning för avlåtandet
av den underdåniga framställning, som innehölles i departementets
skrivelse den 16 november 1912, en ledamot av styrelsen för
nämnda bolag hos departementet framhållit bolagets behov av ökat
område för kalkstensbrytning ocb låtit på karta utmärka detta samt att
upplysningar därefter inhämtats av en vid infanteriregementet anställd
officer om möjligheten för nämnda regemente och för Gottlands artillerikår
att med hänsyn till de militära övningarnes och särskilt skjutövningarnas
bedrivande undvara samma område. På grund av sålunda
inhämtade upplysningar och departementets kännedom om de lokala förhållandena
hade departementet ansett sig böra med tillmötesgående av
bolagets önskan genom det förslag, som i avseende å samma område i
departementets berörda skrivelse framställts, bidraga till undanröjandet
av formella hinder för bolaget att åtkomma detsamma, då behovet gjorde
sig gällande. Då nu t. f. regementschefen så kraftigt framhållit nödvändigheten
för truppernas övningar att kunna obehindrat förfoga över
ifrågavarande område, funne fortifikationsdepartementet hans av militärbefälhavaren
biträdda anförande utgöra ytterligare skäl för bifall till
departementets framställning angående områdets överlämnande till lantförsvaret,
varvid departementets, av uttryckt önskan från Aktiebolaget
• Visby cementfabrik föranledda förslag att efter framställning av bolaget
få till detsamma avyttra området, måste bliva eu fråga i andra hand,
vilken, då förnyad och skriftlig framställning därom från bolaget kunde
komma att föreligga, finge prövas efter då föreliggande omständigheter
med underlag av vunnen erfarenhet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
IT
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 104.
Överlämnandet av kungsladugårdens inom Visby stad belägna delar
till lantförsvaret bleve för statsverket i dess helhet ekonomiskt fördelaktigare
därigenom, att blivande omedelbara och medelbara inkomster
av fastigheten tillsammans med de ersättningsbelopp, som nu måste av
lantförsvaret betalas men efter överlämnandet komme att upphöra,
överstege den arrendeinkomst, som staten nu erliölle och även framdeles
kunde betinga sig. Fortifikationsdepartementet ville därför vidhålla
sin i skrivelsen den 16 november 1912 gjorda framställning om
kungsladugårdens överlämnande till lantförsvaret vid nu löpande arrendetids
utgång den 14 mars 1915; dock att därifrån undantoges det i
Västerhejde socken belägna Hundlundsskiftet om 9 32 mantal samt att
fortifikationsdepartementets förslag i avseende å överlåtelse till Aktiebolaget
Visby cementfabrik av viss del utav kungsladugården inom
Visby stad ej nu måtte komma under Kungl. Majt:s prövning.
I förnyat yttrande den 15 oktober 1913 har domänstyrelsen anfört Domänstyreiföljande.
Vad beträffade upplåtelse av mark till lantförsvaret från f5tr^td0e
Visborgs kungsladugård och förra hospitalslägenheten Kohagen, så vore ber 1913.
omfattningen av sagda upplåtelse ännu icke slutligt bestämd. De militära
myndigheter, som hörts i ärendet, hade hemställt, att hela den på
Visby stads område belägna delen av kungsladugården med lägenheten
Kohagen, men icke det med densamma under gemensamt arrende
förenade Hundlundsskiftet om 9 In mantal i Västerhejde socken, måtte
den 14 mars 1915 överlåtas åt lantförsvaret. Komme så att ske,
ville domänstyrelsen hemställa, att domänfonden bereddes kontant ersättning
härför med 30,000 kronor, som utgjorde kungsladugårdens
och lägenheten Kohagens gemensamma, nu gällande fastighetstaxeringsvärde,
ehuru vid annorlunda skeende realisation av dessa fastigheter
med säkerhet betydligt högre pris skulle kunna betingas. Kunde
ersättning på sådant sätt icke beredas domänfonden, torde vid en fullständig
överlåtelse av de sistnämnda fastigheterna Kungl. Maj:t meddela
föreskrift om domänfondens nedskrivande med motsvarande belopp.
Skulle endast vissa delar av den på statens område belägna delen av
kungsladugården med lägenheten Kohagen bliva åt lantförsvaret upplåtna,
torde domänstyrelsen sättas i tillfälle att, när definitivt beslut i
ämnet förelåge, avgiva nytt förslag till ersättning åt, respektive nedskrivning
i domänfonden för de överlåtna markområdena.
För att övningarna vid Gottlands infanteriregemente må kunna ända- Departementsmålsenligt
bedrivas, torde regementets nuvarande övningsfält böra utökas che,enmed
större delen av lotten nr 1 av Visborgs kungsladugård med förra
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 72 käft. (Nr 104.) 3
18
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 104.
hospitalslägenheten Kohagen. Redan med hänsyn till vad t. f. regementschefen
anfört synes det emellertid möjligt att från överflyttning
till lantförsvaret undantaga den del av egendomen, som utgöres av
skiftet. 9/ 32 mantal Hundland i Västerhejde socken. Enligt min åsikt
kan vidare från överflyttningen utan olägenhet undantagas den del av
egendomen, som är belägen söder och öster om de å kartan angivna
linjerna x-y-z. På därom av mig framställd förfrågan har domänstyrelsen
i skrivelse den 21 februari 1914 upplyst, att sist nämnda område
lämpar sig att införlivas med Skogsholms kronopark. Med nu omförmälda
undantag synes dock lotten nr 1 av Visborgs kungsladugård med
förra hospitalslägenheten Kohagen böra den 14 mars 1915 överlåtas
från domänstyrelsen till lantförsvaret för att tilläggas det av Gottlands
infanteriregemente brukade övningsfältet. Överlåtelsen torde ske mot
den ersättning Kungl. Maj:t kan bestämma eller efter motsvarande
nedskrivning i statens domäners fond.
Däremot finner jag mig icke av vad i ärendet förekommit övertygad
om nödvändigheten av att övningsfältet utökas med jämväl
den regementets officerskår tillhöriga del av Donnerska hagen; och
fragan om detta områdes utbytande mot annan mark synes mig för
övrigt icke heller föreligga i så utrett skick, att den kan göras till föremål
för framställning till riksdagen.
Jag hemställer alltså, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
medgiva,
att den å Gottland belägna lotten n:r 1 av Visborgs kungsladugård
med förra hospitalslägenheten Kohagen må — med undantag av dels till
egendomen hörande skiftet Va* mantal Hundlund i Västerhejde socken
dels ock den mark, som är belägen söder och öster om de å bifogade
karta angivna linjerna x-y-z — vid utgången av nu löpande arrendetid
den 14 mars 1915, mot den ersättning Kungl. Maj:t kan bestämma
eller efter motsvarande nedskrivning i statens domäners fond, från
domänstyrelsen överlåtas till lantförsvaret för att tilläggas det av Gottlands
infanteriregemente brukade övningsfältet.»
Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
Kurt Belfrage.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1914-
opaginerad Kontrollera mot PDF
0 sten—
Gen Stab Lit.Anst
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1914 B:228 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående överlåtelse till lantförsvaret av visst område för att tilläggas Gottlands infanterire s. 1 i texten
- JoU 1914 B:71 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående överlåtelse till lantförsvaret av visst område för att tilläggas Gottlands infanteriregementes övni a1 i texten