Sök i Ratio Lex

Angående pension för postmästaren Brynolf Fredrik Wennqvist

1914-05-23 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1914 B:117, Angående pension för postmästaren Brynolf Fredrik Wennqvist

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 117.

1

Nr 117.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående

pension för postmästaren Brynolf Fredrik Wennqvist;

given Stockholms slott den 23 maj 1914.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Makt härmed föreslå riksdagen

medgiva,

att postmästaren Brynolf Fredrik Wennqvist må från och med månaden

näst efter den, då avsked från postmästareänsten beviljas honom,

under sin återstående livstid, utöver honom tillkommande pensioner från

post- och telegrafverken å tillhopa 3,100 kronor, tillika å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension till belopp av 550 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Majrts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Oscar von Sydoic.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 81 käft. (Nr 117.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 117.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Iiungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 23 maj 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:

I en till Kungl. Maj:t ställd, av generalpoststyrelsen med underdånig

skrivelse den 30 december 1913 överlämnad ansökan har postmästaren

i Leksand Brynolf Fredrik Wennqvist anhållit, att han måtte förklaras

berättigad att vid avgång ur postverkets tjänst uppbära full

pension såsom posttjänsteman, oaktat han sedan år 1903 uppbär pension

såsom f. d. assistent vid telegrafverket.

Generalpoststyrelsen har i nämnda skrivelse meddelat, att Wennqvist,

som enligt företett prästbetyg är född den 10 december 1846, den

12 mars 1866 antogs till extra ordinäre kammarskrivare vid generalpoststyrelsens

kameraldepartement samt befordrades den 6 december 1881

till postexpeditör och den 15 september 1903 till postmästare vid postverket

med placering tills vidare i Leksand.

Postmästartjänsten i Leksand tillhör klass 4 av de å postverkets

avlöningsstat upptagna postmästareänster. Såsom postmästare av denna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ktmgl. May.ts Nåd. Proposition Nr 117.

klass åtnjuter Wennqvist årlig fast avlöning av 4,600 kronor, av vilket

belopp 3,100 kronor utgöra lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar.

Enligt vad generalpoststyrelsen vitsordar, har Wennqvist uppnått de

levnads- och tjänstår, vid vilka, enligt 5 § lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension den 11 oktober 1907, rätt i allmänhet inträder

för postmästare att komma i åtnjutande av hel pension. Sådan pension

skulle, enligt 3 och 4 §§ av lagen, för Wennqvist motsvara hela den

till honom vid tiden för hans avgång från posttjänsten utgående lön.

Alltsedan oktober 1903 åtnjuter emellertid Wennqvist pension för

statstjänst, å vilken nämnda lag icke äger tillämpning. Wennqvist, som

jämte sin posttjänst under ett flertal år innehaft assistentbefattning vid

telegrafverket, fick nämligen vid avgången från denna befattning sig

tillerkänd en årlig pension för samma befattning å 1,650 kronor.

Vid detta förhållande skulle Wennqvist icke vara berättigad att erhålla

full pension såsom postmästare. I 16 § mom. 3:o av åberopade lag

stadgas nämligen, att för den, som vid avgång från tjänsten åtnjuter

eller sedermera erhåller pension för statstjänst, å vilken denna lag icke

äger tillämpning, pension för den förra tjänsten må utgå med en tredjedel

av det belopp, som eljest skolat utgå; dock att, därest härigenom

de båda pensionerna icke skulle tillsammans uppgå till nämnda belopp,

pensionen må ökas med vad som motsvarar skillnaden.

Jämlikt dessa bestämmelser torde Wennqvist följaktligen vara berättigad

att för postmästare’änsten erhålla pension med endast 1,450

kronor.

Wennqvist har i föreliggande ansökning anfört i huvudsak följande:
Under

de senaste årtiondena av 1800-talet hade vederbörande myndigheter

i anledning av den då aktuella frågan om sammanslagning av post- och telegrafverken

sökt ställa så, att det, i händelse eu sådan sammanslagning skulle komma

till stånd, icke skulle saknas tjänstemän, vilka vore kompetenta att sköta befattning

i båda verken. Hinder hade sålunda icke mött att samtidigt bekläda ordinarie

befattning i post- och telegrafverken. Efter förutgången 15-årig samtidig

tjänstgöring i de båda verken hade Wennqvist även befordrats till postexpeditör

med bibehållande av assistentbefattning vid telegrafverket, vilka två befattningar

han sedan samtidigt innehaft över 22 år.

Ehuru den sålunda ifrågasatta sammanslagningen icke förverkligats, hade

Wennqvist med hänsyn till redan inbetalda avsevärda pensionsavgifter likväl bibehållit

sina befattningar i bägge verken, tills han år 1903 erhållit pension såsom

telegrafassistent.

Enligt då gällande bestämmelser var han nämligen berättigad att vid 56 */2

levnadsår avgå ur telegrafverkets tjänst med rätt till pension. Rätten till denna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kunijl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 117.

hade betingats av icke obetydliga ekonomiska insatser från Wennqvists sida, i

medeltal 100 kronor för år alltsedan år 1875.

Wennqvists hälsa hade redan vid utnämningen till postmästare år 1903

varit vacklande och det mångåriga krävande arbetet å två statstjänster samtidigt

både medfört en sådan nedsättning av hans arbetsförmåga, att han då icke ansett

sig kunna ifrågaställa dess prövande å högre tjänst. Sedermera hade hans hälsa

under år 1906 fullständigt brutits, och han hade sedan dess varit oförmögen till

arbete. Då Wennqvist under sin långvariga tjänstledighet på grund av sjukdom

måst avstå från en stor del av sina inkomster å posttjänsten och därjämte utgifter

för sjukvård in. in. tillkommit, hade han alltså kort tid efter sin nyssnämnda

utnämning gått miste om den tryggare ekonomiska ställning, han sökt

bereda sig genom ekonomiska uppoffringar och genom åsidosättande av tillfällen

till befordran. Yid uppnådd pensionsålder i postverket ställdes han nu inför

utsikten att erhålla sina inkomster ytterligare reducerade, då han på grund av

ovan omförmälda stadgande i pensionslagen för civila tjänstinnehavare skulle

träffas av en inkomstminskning, motsvarande nu åtnjuten pension såsom telegraftjänsteman.

Vid hans tillträdande av ordinarie befattning i post- och telegrafverken

torde ej hava funnits någon bestämmelse därom, att tjänsteman, som'' innehade

ordinarie befattning i såväl postverket som telegrafverket, skulle vid avgång från

båda dessa tjänster vara skyldig att avstå pension å endera tjänsten eller allenast

till visst belopp uppbära pension från den ena av tjänsterna. Icke heller

hade det den 6 juni 1902 utfärdade avlöningsreglementet för tjänstemän och

betjänte vid postverket innehållit någon härå tydande bestämmelse. Visserligen

både detta reglemente stadgat, att den, som tillträdde den från 1903 års början

gällande nya avlöningsstaten, skulle vara skyldig underkasta sig de förändrade

bestämmelser i fråga om pension, som kunde varda stadgade, men vid den förberedande

behandlingen av detta avlöningsreglemente syntes icke något uttalande

hava förekommit, som kunnat giva anledning att befara ett blivande dylikt stadgande.

Vid tillträdandet av 1903 års avlöningsstat vid postverket hade Wennqvist

alltså icke kunnat föreställa sig, att nyss antydda bestämmelse en gång i

framtiden skulle för honom avskära möjligheten att erhålla full pension från båda

verken. Emellertid hade flera år senare genom lagen den 11 oktober 1907 stadgats,

med tillämpning jämväl å den som tillträtt nyssnämnda avlöningsstat vid

postverket, att pension icke skulle till oavkortat belopp få uppbäras av den, som

redan innehade pension från annan statstjänst.

"Vid nu anförda förhållanden innebure alltså åberopade bestämmelse i 1907

års lag för Wennqvist en stor orättvisa. Därtill kommc, att Wennqvist för pensionsrätt

från telegrafverket underkastat sig förut omnämnda ekonomiska uppoffringar,

vilka synts honom utgöra en garanti för bibehållande av hans därå

grundade rätt till pension från en enskild om ock statsunderstödd pensionsinrättning

utan att därifrån utgående förmåner skulle hindra honom från det fulla

tillgodonjutandet av pension från annan statstjänst i samma utsträckning, som

eljest vore medgiven.

På grund av vad sålunda anförts, hemställde alltså Wennqvist, att Kung!

Maj:t täcktes föranstalta därom, att Wennqvist vid avgång ur postverkets tjänst

måtte förklaras berättigad att uppbära — frånsett pension från telegrafverket

— pension å innehavande posttjänst till samma belopp, som skolat utgå, därest

han vid avgången ur postverkets tjänst icke åtnjöte pension å telegraftjänst.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 117. 5

Till följd av remiss har statskontoret den 26 januari 1914 avgivit

underdånigt utlåtande i ärendet och därvid anfört, att statskontoret icke

kunde tillstyrka bifall till ansökningen i hela dess omfattning, enär pensionslagen

för förening av två pensioner alltid föreskreve en reduktion

av ettdera pensionsbeloppet, då båda tillsammans såsom i detta fall överstege

3,000 kronor, och en avvikelse från denna princip med hänsyn till

konsekvenserna icke syntes vara tillrådlig. Däremot skulle det enligt

statskontorets mening kunna ifrågasättas, huruvida icke i detta fall, där

pensionsavgift erlagts för såväl den ena som den andra pensionen och

där reduktionen, mot vad som vanligen plägade vara händelsen, beräknades

i förhållande till det större av de båda pensionsbeloppen, skäl

möjligen skulle kunna anses föreligga att i analogi med stadgandet i

mom. 2:o av 16 § pensionslagen bereda Wennqvist i sammanlagda pensioner

ett belopp, som motsvarade den större pensionen, ökad med Vs

av den mindre, d. v. s. tillhopa 3,650 kronor. Då han redan uppbure

en pension å 1,650 kronor och, såsom ovan nämnts, vore enligt pensionslagen

berättigad till en pension av 1,450 kronor att utgå från och

med månaden näst efter den, då avsked från postmästartjänsten bleve

honom beviljat, skulle, om nådigt avseende i den omfattning, statskontoret

ifrågasatte, fästes vid förenämnda anhållan, hos riksdagen göras

framställning om rätt för Wennqvist att från nyssnämnda tidpunkt jämväl

uppbära pension å allmänna indragningsstaten till belopp av 550

kronor.

I 1907 års lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension

(16 §) har såsom allmän regel fastslagits, att vid förening av två pensioner

för statstjänst, vilka sammanlagt överstiga 3,000 kronor, viss

reduktion av ettdera pensionsbeloppet skall ske. Lagstiftaren har vid

bestämmandet av den grad, i vilken dylik reduktion skall vidtagas, utgått

från det antagandet, att vederbörande tjänstinnehavare genom erläggande

av de i lagen stadgade pensionsavgifter enligt genomsnittsberäkning

själv bekostar omkring en tredjedel av sin blivande pension, samt har

på grund därav ansett tjänstinnehavare, som behörigen erlagt dessa

avgifter, vara berättigad att under alla omständigheter, såvida han i

övrigt uppfyller de för pensions åtnjutande stadgade villkor, uppbära

mot samma avgifter svarande andel av pensionsbeloppet eller en tredjedel

därav. Beträdande frågan, huruvida reduktionen skall ske å det större

eller å det mindre pensionsbeloppet, där beloppen icke äro lika, torde

lagstiftaren hava ansett, att såsom allmän regel borde gälla det för

dylika pensionstagare förmånligaste alternativet eller att reduktionen skall

göras å det mindre beloppet.

Statskontoret.

Departements
chefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 117.

Hithörande bestämmelser återfinnas i mom. 2:o och 3:o i 16 § av

åberopade lag. 1 mom. 2:o behandlas det fall, att båda pensionerna åtnjutas

för tjänst, som avses i lagen, och är i detta moment i överensstämmelse

med nyssnämnda regel stadgat, att hela det högre pensionsbeloppet

skall utgå med tillägg av en tredjedel av det mindre. I mom.

3:o avses åter det fall, att den ena pensionen åtnjutes för statstjänst, å

vilken lagen icke äger tillämpning. I detta fall gäller, att reduktionen skall

ske å den pension, som utgår enligt ifrågavarande lag, vare sig denna

pension är till beloppet större eller mindre än den andra. Denna lagrummets

avfattning torde grunda sig därå, att lagstiftaren ansett det

icke lämpligen kunna i pensionslagen stadgas, att en pensionstagare

skall vidkännas avdrag i honom på grund av andra bestämmelser tillkommande

pension för statstjänst ; borde dylikt avdrag ske, förutsatte

detta ändring i sistnämnda bestämmelser i den riktning, att avdrag å

sådan pension på grund av förening med pension för tjänst, som avses

i 1907 års pensionslag, bleve uttryckligen stadgat. Anledningen till

skillnaden i avfattningen av ifrågavarande två moment lärer vara att söka

enbart i nu angivna förhållande.

Det är emellertid att märka, att, enligt i statskontoret inhämtad

uppgift, i flertalet av de fall, som komma under inom. 3:o, den pension,

som tillkommer vederbörande tjänstinnehavare för tjänst, som avses i

pensionslagen, i regel torde vara mindre än den honom enligt annan

lagbestämmelse tillkommande. Oftast torde nämligen härvid vara fråga

om någon mindre bibefattning. Detta medför emellertid, att jämväl i de

i mom. 3:o behandlade fallen i själva verket den allmänna principen,

att reduktionen skall drabba det mindre pensionsbeloppet, i regel bliver

tillämpad. Då i nu förevarande fall med tillämpning av lagens bestämmelser

motsatt förhållande skulle inträffa, finner jag redan häri ett

vägande skäl att förorda bifall till Wennqvists ansökning i den omfattning,

statskontoret föreslagit. Ett sådant bifallande av ansökningen

torde, på sätt av det ovan anförda framgår, långt ifrån att stå i strid

mot lagens principer, tvärtom vara i full överensstämmelse med vad

lagstiftaren tänkt sig. Att bifalla ansökningen i hela dess vidd kan

däremot enligt min mening icke ifrågakomma.

Vidare är att bemärka den av statskontoret jämväl framhållna omständigheten,

att Wennqvist erlagt pensionsavgift för båda pensionerna.

Enligt tidigare pensionsbestämmelser var det nämligen, som bekant,

ingalunda alltid förhållandet, att tjänstinnehavare själv bidrog till sin

blivande statspension. Då så emellertid här är fallet, synes det mig vara

desto större skäl att låta Wennqvist åtnjuta något större fördel av sina

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 117. 7

inbetalda avgifter, än som enligt lagens bestämmelser utan vidare tillkommer

honom.

Det nu anförda anser jag innefatta fullgoda skäl för att i fall,

sådant som det nu föreliggande, medgiva vederbörande tjänstinnehavare

förening av två pensioner på det sätt, att sammanlagda pensionsbeloppen

komma att motsvara det högre pensionsbeloppet, ökat med en tredjedel

av det lägre. Härtill kommer i förevarande fall, att vederbörande myndigheter,

på sätt Wennqvist anfört, med hänsyn till ifrågasatt sammanslagning

av post- och telegrafverken tidigare medgivit förening av

tjänster inom dessa verk, samt att Wennqvist på grund av det mångåriga

krävande arbetet å två statstjänster ådragit sig sjukdom, som alltsedan

1906 gjort honom oförmögen till arbete och tillskyndat honom

ej oväsentlig ekonomisk förlust.

Tillämpas nyss angivna beräkningsgrund å Wennqvist, innebär detta,

att hans pensionsbelopp för ifrågavarande två tjänster borde utgöra

respektive 3,100 kronor och 550 kronor eller tillhopa 3,650 kronor. Enär

AVennqvist från telegrafverkets pensionsinrättning uppbär 1,650 kronor

och jämlikt civila pensionslagen är berättigad att av postmedel erhålla 1,450

kronor, erfordras alltså ett pensionsfyllnadsbelopp av 550 kronor, vilket

torde böra utgå å allmänna indragningsstaten.

Då enligt min mening sålunda rättvisa och billighet tala för ett

visst tillmötesgående av Wennqvists framställning, tvekar jag ej att

förorda densamma i enlighet med statskontorets förslag. Jag hemställer

alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att postmästaren Brynolf Fredrik Wennqvist må

från och med månaden näst efter den, då avsked från

postmästare''änsten beviljas honom, under sin återstående

livstid, utöver honom tillkommande pensioner från

post- och telegrafverken å tillhopa 3,100 kronor, tillika

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

till belopp av 550 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt förordnade,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skulle till riksdagen avlåtas.

Ur protokollet:

Carl Stälhammar.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.