Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om tillsyn å fartyg

1914-05-29 · 83 sidor, varav 72 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 72 av 83 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1914 B:121, Med förslag till lag om tillsyn å fartyg

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 121.

1

Nr 121.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag

till lag om tillsyn å fartyg; given Stockholms slott den

29 maj 1914.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om tillsyn å'' fartyg.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Axel Vennersten.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 85 käft. (Nr 121).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

Förslag

till

lag om tillsyn å fartyg.

FÖRSTA KAPITLET.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Tillsyn å fartyg skall enligt denna lag utövas för utrönande, huruvida

bestämmelserna i 5 a § sjölagen och de med stöd därav utfärdade

föreskrifter äro iaktfagna.

I fråga om fartyg, som tillhör svenska staten, är denna lag tillämplig

endast i den mån Konungen därom särskilt förordnar.

De bestämmelser i denna lag, vilka ej särskilt förklaras gälla om svenska

fartyg, skola, med de undantag och avvikelser Konungen må bestämma,

äga tillämplighet jämväl å utländska fartyg, som här i riket finnas. 2

2 §•

Den i denna lag stadgade tillsyn utövas av fartygsinspektionens

chefsmyndighet, i vissa avseenden under samverkan med yrkesinspektionens

chefsmyndighet, samt, under förstnämnda myndighets överinseende

och ledning, av fartygsinspektörer eller av andra, som av fartygsinspektionens

chefsmyndighet förordnas. Utom riket utövas tillsynen av konsulerna

i den utsträckning, som särskilt stadgas. I fråga om bemanningen

utövas tillsyn jämväl av ombudsmännen vid sjömanshusen.

Vederbörande tillsjmsmyndighet må uppdraga åt sakkunnig att biträda

vid och utom riket jämväl verkställa förrättning, varom i denna

lag sägs.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

3

3 §•

Tillsyn utövas dels genom sådana besiktningar för undersökning

av fartyg i vissa hänseenden, varom stadgas i 2 och 3 kap., (sjövärdighetsbesiktning

och passagerarfartygsbesiktniug) och dels medelst inspektion,

varom sägs i 4 kap.

Vad angår fartyg, som jämlikt 2 kap. äro underkastade sjövärdighetsbesiktning,

må Konungen förordna, att särskilda, regelbundet återkommande

förrättningar för undersökning av maskiner, inrättningar eller

utrustning skola företagas jämväl i andra fall och i annan ordning än

av föreskrifterna i 2 och 3 kap. föranledas.

4 §•

Tillsynsmyndighet skall jämte tilläventyrs åtföljande biträde äga

tillträde till fartyg för verkställande av förrättning enligt denna lag, med

befogenhet tillika att därvid taga del av de fart}7get rörande, ombord

befintliga handlingar. Tillsynsmyndighet läte sig angeläget vara att

så anordna förrättning, att därav såvitt möjligt rubbning i fartygets

trafikförhållanden ej föranledes eller i övrigt större olägenhet förorsakas,

än som kan anses oundgängligen nödigt.

5 §•

Vad i 17 kap. 11 § rättegångsbalken förordnas om dem, som

rättens eller Konungens befallningshavandes bud och ärende gå, galle

ock dem, som hava att taga befattning med tillsyn enligt denna lag.

6 §■

Polismyndighet vare pliktig att lämna tillsynsmyndighet det biträde,

som av dess tjänsteåligganden enligt denna lag kan påkallas.

7 §•

I fall, då beträffande fartygs säkerhet eller särskilt förhållande,

som rör säkerheten, offentlig myndighets bevis (certifikat) skall meddelas,

ankommer utfärdandet därav på fartygsinspektionens chefsmyndighet,

där ej Konungen annorledes förordnat.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

8 §.

På Konungen ankommer alt bestämma, att av viss utländsk myndighet

eller av viss klassificeringsanstalt företagen undersökning rörande

fartyg må goMkännas såsom vore den verkställd av vederbörande svenska

tillsynsmyndighet, ävensom att över sådan undersökning utfärdat certifikat

skall äga enahanda giltighet, som om det av svensk myndighet utfärdats.

9 §•

Fartyg, som nyttjas till händelse] öfart eller till befordran av passagerare

i den omfattning att det enligt vad i 20 § stadgas skall vara

försett med passagerarfartygscertifikat, skall i fart bortom linjen Skagen

—Lin desnäs och linjen Esbjerg—Texel, till ledning för tillsynen å dess

nedlastning, vara försett med lastmärke, utvisande fartygets minsta tilllåtna

fribord.

10 §.

i

Kostnaderna för tillsynen bäras av statsverket, där ej annorlunda

stadgas i denna lag eller, beträffande ersättning åt sakkunnig, som jämlikt

2 § anlitas för förrättning utom riket, av Konungen förordnas.

11 §•

Med passagerare förstås i denna lag varje person, som* medföres

å fartyg, oavsett om ersättning härför skall utgå eller ej, med undantag

av:

befälhavaren;

besättningen;

personer, som i 108 § sjölagen avses;

i tjänst ombord varande lotsar och andra, som därstädes utöva

allmän tjänstebefattning, jämte deras medhjälpare.

Med passagerarfartyg förstås i denna lag varje fartyg, för vilket

gällande passagerarfartygscertifikat är utfärdat.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

5

12 §.

Närmare föreskrifter angående tillsynens utövande meddelas av

Konungen.

ANDRA KAPITLET.

Om Bjövärdighetsbesiktning.

13 §.

Med sjövärdighetsbesiktning förstås undersökning, som, i de särskilda

fall nedan i detta kapitel sägs, anställes för utrönande, huruvida fartyg

må anses sjövärdigt med hänsyn till dess användning och den fart, van

det nyttjas eller är avsett att nyttjas.

Vid sjövärdighetsbesiktning åligge redaren eller befälhavaren att, i

den mån sådant finnes för besiktningens utförande oundgängligt, låta

verkställa uthuggning och borrning, öppna fartygets klädsel och garnering,

våghålsplankor och ribbor i garneringshål samt manhålsluckor,

pröva drivning med rabb och järn samt i övrigt göra fartyget och dess

rum tillgängliga för besiktningen. Vägrar redare eller befälhavare att

verkställa åtgärd, som sålunda åligger honom, vare tillsynsmyndigheten

befogad att låta verkställa denna på redarens bekostnad.

Det åligge jämväl redaren eller befälhavaren att, där ej besiktningen

försiggår under fartygets byggande, låta för besiktning av skrovet

utan kostnad för statsverket torrsätta eller kölhala fartyget.

14 §.

1 mom. Å fartyg, som för svensk mans räkning nybygges, skall

sjövärdighetsbesiktning verkställas innan det må till sjöfart nyttjas.

Har utländskt fartyg övergått i svensk mans ägo, skall, så snart

ske kan, sjövärdighetsbesiktning å fartyget verkställas.

Vad nu sagts gäller ej om fartyg, som har mindre bruttodräktighet

än 100 registerton.

2 mom. Om sjövärdighetsbesiktning å fartyg, innan det må förses

med passagerarfartygscertifikat, stadgas i 3 kap. ■

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

15 §.

Svenskt fartyg, som enligt 6 § sjölagen förklarats icke vara iståndsättligt,

skall undergå sjövärdighetsbesiktning, innan det må åter till sjöfart

nyttjas.

16 §.

Passagerarfartyg, så ock annat fartyg, som är svenskt och äger en

bruttodräktighet av 100 registerton eller däröver, skall, så länge det till

sjöfart nyttjas, underkastas förnyade sjövärdighetsbesiktningar med nedannämnda

mellantider:

a) för passagerarfartyg i fart bortom linjen Skagen—Lindesnäs och

linjen Esbjerg—Texel ett år och för sådant fartyg i inskränktare fart

två år; samt

b) för annat fartyg än passagerarfartyg, om det är maskindrivet eller

segelfartyg av järn, fyra år och eljest sex år, skolande dessutom segelfartyg

i fart bortom linjen Skagen—Lindesnäs och linjen Esbjerg—

Texel beträffande botten utvändigt, ävensom maskindrivet fartyg i avseende

å botten utvändigt, propelleraxel, bottenkranar och dylikt undergå

förnyad sjövärdighetsbesiktning vid utgången av halva den stadgade

mellantiden.

Med hänsyn till särskilda omständigheter, såsom skrovs, maskineris

eller ångpannas ålder eller beskaffenhet, äger fartygsinspektionens chefsmyndighet

bestämma, att förnyad sjövärdighetsbesiktning i avseenden,

som prövas nödiga, skall verkställas inom kortare tid än ovan sägs.

Förnyad sjövärdighetsbesiktning må, utan rubbning i den gällande

tidsföljden för efterföljande besiktning, företagas högst tre månader

före eller efter föreskriven tidpunkt.

Chefsmyndigheten må meddela skäligt anstånd med förnyad

sjövärdighetsbesiktning, dock ej för längre tid än sex månader efter den

tidpunkt, då besiktningen skolat senast ske, och skall i sådant fall från

den tidpunkt, då besiktningen äger rum, tiden för därefter följande besiktning

räknas.

17 §•

Om fartyg, varom i 16 § sägs, till huvudsaklig del ombygges eller

lidit skada av väsentligare omfattning, må fartygsinspektionens chefsmyndighet

förordna att, utan hinder av att den mellantid, som enligt

sagda § skulle gälla, icke förflutit, förnyad sjövärdighetsbesiktning skall

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121. 7

ske i den utsträckning, som prövas nödig; ägande chefsmyndigheten i

mån av omständigheterna förordna, att från den tidpunkt besiktningen

äger rum tiden för därefter följande besiktning skall räknas.

18 §.

Fartygsinspektionens chefsmyndighet må för visst fall, där särskild

anledning linnes föreligga, förordna om sjövärdighetsbesiktning å svenskt

fartyg, som ej eljest på grund av bestämmelserna i detta kapitel är

underkastat sådan besiktning.

19 §.

I fall, som avses i 14 § 1 mom. och 15 §, må fartyget ej i fartygsregistret

införas, ej heller förses med nationalitetshandling eller i 4 §

sjölagen omförmält hemortsbevis, förrän genom besiktningen blivit utrönt,

att fartyget är i sj ovärdigt skick.

TREDJE KAPITLET.

Om passagerarfartygsbesiktning.

20 §.

Nyttjas maskindrivet fartyg uteslutande eller huvudsakligen till att

mot ersättning befordra passagerare, eller medföras eljest å fartyg, som

framdrives annorledes än medelst rodd, på en gång flera än tolv

passagerare, skall fartyget vara försett med passagerarfartygscertifikat.

I nämnda antal inräknas ej: bärgare och deras medhjälpare, vilka,

efter det sjöskada drabbat fartyget, medfölja detsamma; personer, vilka

till hamn införas, efter att hava bärgats ur sjönöd; samt sjöfolk, som

fortskaffas genom konsuls försorg jämlikt 34 § sjölagen.

Ej heller inräknas i passagerarantalet, så vitt angår kortare fart

mellan svenska hamnar, stuvare eller stuveriarbetare eller andra arbetare

och deras förmän, vilka för arbete ombord medfölja fartyg, eller sjömän

eller i 108 § sjölagen avsedda personer, vilka efter erhållen eller avslutad

anställning sändas till eller från annat samma redare tillhörigt far
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

tyg. Vad med kortare fart skall förstås, så ock huruvida i fart mellan

utländska hamnar personer, som nu sagts, må undantagas vid beräkningen,

därom förordnar Konungen.

21 §.

För undersökning, huruvida fartyg uppfyller de särskilda betingelser,

som av Konungen må hava stadgats för fartygs förseende med passagerarfartygscertifikat,

skall det undergå passagerarfartygsbesiktning.

Därvid skall särskilt utrönas och bestämmas, i vilken fart fartyget må

nyttjas samt vilket antal passagerare fartyget äger högst medföra.

Fartyg må ej förses med passagerarfartygscertifikat, med mindre

det, ändå att det icke enligt reglerna i 2 kap. skolat undergå sjövärdighetsbesiktning,

underkastats sådan och därvid befunnits sjövärdigt med

hänsyn till den fart, vari det är avsett att nyttjas, samt efter sjövärdighetsbesiktningen

ej så lång tid förflutit eller sådana omständigheter förekommit,

att förnyad sjövärdighetsbesiktning skolat enligt de i sagda

kapitel i fråga om passagerarfartyg givna regler verkställas.

22 §.

Passagerarfartygscertifikat gälle för fartyg i fart bortom linjen Skagen

—Lindesnäs och linjen Esbjerg—Texel ett år samt för fartyg i inskränktare

fart två år, från och med dagen för dess utfärdande, skolande

dock, därest fartyget befunnits vara i sådant skick, att fulla säkerheten

icke kan antagas äga bestånd så länge, tiden förkortas i motsvarande

mån. Den tid, för vilken certifikat är gällande, skall däri

utsättas.

År svenskt fartyg utom riket vid tid, då för detsamma utfärdat passagerarfartygscertifikat

skulle upphöra att gälla, varde tiden för certifikatets

giltighet utsträckt, till dess fartyget återkommit till svensk hamn.

Där särskild anledning prövas vara för handen, må fartygsinspektionens

chefsmyndighet förklara passagerarfartygscertifikat giltigt för

viss tid eller viss resa efter utgången av den tid, för vilken certifikatet

eljest skulle gälla.

Har passagerarfartyg lidit skada av väsentligare omfattning eller

ock vid inspektion eller sjövärdighetsbesiktning befunnits vara så bristfälligt,

eller eljest av sådan beskaffenhet, att det ej utan fara kan vidare

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

9

nyttjas till befordran av passagerare i den utsträckning certifikatet medgiver,

äger chefsmyndigheten förklara certifikatet icke längre vara gällande.

Jämväl på begäran av vederbörande redare må chefsmyndigheten

förklara passagerarfartygscertifikat icke längre vara gällande.

FJÅRDE KAPITLET.

Om inspektion.

23 §.

Fartyg, varå någon är mot betalning anställd eller färdas såsom

passagerare, är underkastat inspektion för utrönande, huruvida fartyget

är i behörigt skick. För sådant ändamål må tillsynsmyndighet närhelst

så finnes påkallat eller lämpligt och i ett varb hänseende, vari fartyget

är föremål för tillsyn, företaga undersökning, dock att för inspektionens

verkställande icke må krävas vidtagande av sådana åtgärder, varom i

13 § förmäles.

FEMTE KAPITLET.

Om förbud mot nyttjande.

24 §.

Finnes fartyg hava sådana brister till skrov, maskin eller utrustning

eller vara så illa bemannat eller så hårt eller olämpligt lastat

eller så olämpligt barlastat, att resa därmed icke kan. företagas utan

uppenbar livsfara för dem, som äro ombord, äger vederbörande tillsynsmyndighet

i erforderlig utsträckning förbjuda fartygets nyttjande, intill

dess missförhållandet blivit undanröjt.

Tredskas redare eller befälhavare att låta torrsätta eller kölhala

fartyg i de fall, då sådant enligt 13 § åligger honom, äger vederbörande

tillsynsmyndighet likaledes förbjuda fartygets nyttjande, intill dess åtgärden

vidtagits.

Åro fartygs för arbetes utförande avsedda inrättningar eller redskap

så bristfälliga, att arbetet därmed är förbundet med uppenbar fara för

olycksfall, äger vederbörande tillsynsmyndighet i erforderlig utsträckning

förbjuda nyttjandet därav, intill dess bristen blivit avhjälpt.

Bihang Ull senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 85 käft. (Nr 121.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

Förbud, som meddelats av annan tillsynsmyndighet än fartygsinspektionens

chefsmyndighet, skall ofördröjligen underställas chefsmyndighetens

prövning.

Myndighet, som meddelat förbud, skall utan avgift tillhandahålla

fartygets redare eller befälhavare skriftligt besked om förbudet och

anledningen därtill.

Till förhindrande att meddelat förbud mot fartygs nyttjande överträdes

äger svensk konsul avfordra befälhavaren för fartyget gällande

nationalitetshandling.

2h §.

Har till följd av förbud, som jämlikt 24 § första och tredje styckena

meddelats av annan tillsynsmjmdighet än fartygsinspektionens chefsmyndighet

och ej av denna godkänts, fartyg hindrats att gå till sjöss,

vare kronan, där skälig anledning till förbudet finnes icke hava förelegat,

skyldig ersätta den skada, som genom förbudet må hava vållats.

Talan om sådan ersättning skall anhängiggöras genom stämning

till Stockholms rådstuvurätt inom två år från den dag, då förbudet meddelades,

eller vare talan mot kronan förfallen.

Vad kronan nödgats utgiva, söke kronan åter av den felande i

man av befogenhet.

SJÄTTE KAPITLET.

Om besvär samt om överbesiktning m. m.

26 §.

Den som icke åtnöjes med beslut, som av tillsynsmyndighet meddelats,

äger att, såvida ej beslutet jämlikt 24 § underställts högre

myndighets prövning, inom den tid och i den ordning, som är stadgad

för klagan i mål, vilka handläggas av förvaltande myndighet, anföra

besvär, över beslut av annan tillsynsmyndighet än fartygsinspektionens

chefsmyndighet hos denna samt över beslut av chefsmyndigheten hos

Konungen; dock att den, vilken beslutet delgivits under resa med fartyget

utom riket, äger anföra besvär inom ett år därefter.

Förbud, som i 24 § sägs, stånde fast intill dess detsamma kan

varda av högre myndighet upphävt. Vad nu sagts gälle ock om beslut,

varigenom passagerarfartygscertifikat förklarats icke längre vara gällande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

11

27 §.

1 ärende, som genom besvär eller underställning kommit under

prövning av fartygsinspektionens chefsmyndighet, skall denna, om part

sådant påkallar eller det finnes för ärendets prövning erforderligt, förordna

om syn å fartyget (överbesiktning).

Kostnad för överbesiktning skall förskjutas av part, därest förrättningen

tillkommit på dennes begäran. Vid slutlig prövning av

ärendet bestämmes tillika, huruvida med hänsyn till förekomna omständigheter

sålunda förskjutet belopp skall till parten återgäldas.

SJUNDE KAPITLET.

Ansvarsbestämmelser.

28 §.

Hindrar redare eller befälhavare sjövärdighetsbesiktning eller

inspektion eller underlåter han något av vad enligt 13 § andra stycket

honom åligger, eller vägrar befälhavare i fall som i 24 § sista stycket

sägs att till konsul utlämna där omförmäld handling, straffes med böter

från och med tio till och med ettusen kronor, där ej gärningen efter

allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.

29 §.

Nyttjas fartyg utan att vara vederbörligen försett med lastmärke,

där sådant är föreskrivet, straffes befälhavaren med böter från och med

tio till och med ettusen kronor.

30 §.

Nyttjas fartyg till befordran av passagerare på sätt eller i den omfattning

varom i 20 § sägs, utan att vara försett med gällande passagerarfartygscertifikat,

eller nyttjas passagerarfartyg i strid mot bestämmelse

i det för fartyget gällande passagerarfartygscertifikatet, straffes

befälhavaren med böter från och med tio till och med femtusen kronor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Klingl. Ma,j:ts Nåd. Proposition Nr 121.

31 §.

Nyttjas fartyg eller dess för arbetes utförande avsedda inrättningar

eller redskap i strid mot förbud, som meddelats jämlikt 24 §, straffes

befälhavaren med böter från och med etthundra till och med femtusen

kronor eller, därest omständigheterna äro synnerligen försvårande, med

fängelse i högst sex månader, såvitt ej gärningen efter allmänna strafflagen

eller sjölagen bör beläggas med strängare straff.

32 §.

Till enahanda straff som befälhavaren dömes redare eller annan, som

ä redares vägnar haft befattning med fartyget, där han uppsåtligen förlett

befälhavaren till förseelse, som i 29, 30 eller 31 § sägs, eller med

råd eller dåd främjat sådan förseelse.

33 §.

Den som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse,

varom förmäles i 28, 29, 30 eller 31 §, fortsätter samma förseelse, skall för

varje gång stämning därför utfärdats och delgivits fällas till det ansvar,

som är bestämt för sådan förseelse.

34 §.

Allmän åklagare skall tala å förseelse, varom i denna lag sägs.

35 §.

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan och skola vid

bristande tillgång till deras fulla gäldande förvandlas enligt allmänna

strafflagen.

36 §.

Om domstol i mål rörande förseelse, varom i denna lag sägs, skall

vad i 328 § sjölagen stadgas äga motsvarande tillämpning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1915.

Fartyg, som vid denna lags ikraftträdande nyttjas till sjöfart och

är av beskaffenhet varom i 16 § sägs, skall undergå sj ovårdigt! etsbesiktning,

första gången å tid, som bestämmes av fai*tygsinspektionens

chefsmyndighet, och därefter i enlighet med vad i nämnda § stadgas.

Besiktningsbevis, som vid lagens ikraftträdande är utfärdat för fartyg

enligt förordningen angående vad i avseende å passagerarångfartygs

byggnad, utrustning och begagnande iakttagas bör den 12 februari 1864,

må gälla såsom passagerarfartygscertifikat intill dess den för bevisets

giltighet bestämda tid utgått.

Fartyg av mindre bruttodräktighet än 100 registerton, som före den

1 januari 1915 nyttjats till sjöfart, må, där det ej är ångfartyg, till den

1 januari 1916 användas för befordran av passagerare såsom i 20 §

sägs, ändock att det icke är försett med passagerarfartygscertifikat.

Under tiden till den 1 januari 1917 skall den omständigheten, att

fartyg icke undergått sjövärdighetsbesiktning, ej utgöra hinder att fartyget

förses med passagerarfartygscertifikat.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

Utdrag av protokollet över finansärenden. hållet inför Hans

Majd Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen

den 30 januari 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvärd,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

friherre Adelswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Chefen för finansdepartementet statsrådet friherre Adelswärd anmälde

det i chefens för justitiedepartementet yttrande till protokollet

över justitiedepartementsärenden denna dag omförmälda förslag till lag

om tillsyn å fartyg samt anförde, efter gemensam beredning med cheferna

för sistnämnda departement och för civildepartementet, följande:

»Det utarbetade lagförslaget rörande tillsyn å fartyg är till sina

grunder byggt på ett av den år 1906 tillsatta sjöfartssäkerhetskommittén

framlagt förslag, till vilket kommerskollegium i huvudsak anslutit

sig. I åtskilliga avseenden har dock kommitténs förslag icke följts,

utan reservationsvis till kommittébetänkandet avgivna meningar upptagits.

Därjämte hava över kommittébetänkandet eller eljest i ärendet gjorda

yttranden och förslag tjänat till ledning vid lagförslagets upprättande.

Under ärendets beredning inom departementet hava dessutom representanter

för olika, med sjöfarten förlmndna intressen samt för fartygstekniken

hörts över förslaget i dess skilda delar, varjämte representanter

för socialstyrelsen deltagit särskilt vid behandling av frågan om

tillsynsmyndigheternas organisation och deras förhållande till yrkesinspektionens

verksamhet, i den mån spörsmålet härom ägt betydelse för

det föreliggande förslaget.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

15

Den kontroll, som liär är i fråga, är av preventiv natur, i första rummet

ägnad att genom tillsyn från statsmyndigheternas sida över fartygs

säkerhet förekomma sjöolyckor, häri inbegripna olycksfall under skeppsarbetes

utförande, varemot i sjölagen behandlas den kontroll rörande sjöfartssäkerheten

av repressiv art, som utövas genom anställande av undersökning

om inträffade sjöolyckor i syfte särskilt att utkräva stadgat straffansvar

för eventuellt vållande.

Huru den svenska lagstiftningen för närvarande är anordnad med

hänsyn till dessa båda slag av statskontroll framgår av chefens för

justitiedepartementet anförande till statsrådsprotokollet den 7 mars

1913 vid remiss för lagrådets yttrande av förslag till lag om ändring

i vissa delar av sjölagen. Här skall endast anmärkas, att den preventiva

statskontrollen enligt gällande rätt huvudsakligen är inskränkt

till de årligen återkommande, av lokala besiktningsmän företagna besiktningarna

å svenska passagerarångfartyg; att dessa fartyg emellertid

också äro underkastade inspektion på obestämda tider av tre inom

skilda distrikt under lcommerskollegii inseende verksamma inspektörer;

att inspektörerna numera, enligt en kung!, kungörelse den 17 maj

1907, äro utrustade med befogenheten att i svårare fall av bristande

säkerhet utfärda förbud mot nyttjande av passagerarångfartyg; men att

beträffande andra fartyg än passagerarångfartyg en ordnad statskontroll

icke utövas annat än i vissa avseenden, beträffande vilka obligatoriskt

eller fakultativt gällande specialföreskrifter undantagsvis blivit utfärdade.

Dylika specialföreskrifter med därav följande tills}Tn över deras efterlevnad

gälla, utom beträffande rätten att fortskaffa utvandrare enligt kungl.

förordningen den 4 juni 1884, om fartygs signallanternor och nautiska

instrument, vilka på visst sätt stå under nautisk-meteorologiska byråns

kontroll (marinförvaltningens kungörelse den 4 mars 1898; instruktioner

för nautisk-meteorologiska byrån den 29 november 1907 och för dennas

kontrollstationer den 27 november 1908 samt kungl. förordningen om

fartygslanternor den 27 november 1908); om båtar och andra bärgningsredskap

å fartyg i Nordsjö- eller vidsträcktare fart enligt kungl. förordningen

den 13 juli 1909; om lastmärke å fartyg i Nordsjön och där bortom

enligt kungl. förordningen den 21 maj 1910, varigenom tillfälle beretts

svenska redare att, därest de så önska, få svenskt lastmärke åsatt sina

fartyg; samt om transport av explosiva varor och annat farligt gods,

för vilka olika kontrollföreskrifter utfärdats. Bärgningsredskap å fartyg i

sådan fart, för vilken specialföreskrifter äro utfärdade, ävensom lastmärke

i de fall, där redare begagnat sig av rätten att få sådant med

tillämpning av den svenska författningen åsatt, stå under tillsyn av

kommerskollegium och dess för ändamålet tillsatta tekniska biträden.

Första

kapitlet.

i §•

Tillsynens

omfattning.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

Det är emellertid icke i alla fall, där specialföreskrifter utfärdats,

som en regelmässig kontroll beträffande fartyg i allmänhet utövas. I

utgivna meddelanden har medicinalstyrelsen lämnat ledning för bestämmandet

av medicinförrådet m. m. ombord å fartyg, och genom särskild

spisordning av den 17 april 1896 har, på sätt i sjölagen förutsatts, besättningens

rätt till utspisning blivit reglerad, men i intetdera av dessa

avseenden utövas obligatorisk statskontroll över bestämmelsernas efterlevnad.

Däremot har redaren i fråga om fartyg i Nordsjö- och vidsträcktare

fart, med hänsyn till de fordringar, vilka särskilt i brittiska

och franska hamnar ställts på jämväl främmande fartyg, rätt att få

vederbörande myndighets prövning och bevis (certifikat) rörande iakttagandet

av vissa av de obligatoriskt eller fakultativt gällande specialföreskrifterna.

Enligt kungl. förordningen den 21 maj 1910 med provisoriska

föreskrifter angående certifikat för svenska fartyg i vissa

fall kan sålunda beträffande alla fartyg i ovannämnda fart certifikat meddelas

om att vissa svenska föreskrifter äro iakttagna i avseende å antingen

allenast båtar och andra bärgningsredskap eller ock därjämte

signalapparater och lanternor, proviant samt läkemedel och förbandsartiklar.

Certifikatet erhålles i detta fall efter hänvändelse till två sådana

besiktningsmän, som omförmälas i kungl. förordningen den 12

februari 1864 angående passage rarångfartyg, av vilka besiktningsmän

den ene skall vara kunnig i skeppsbyggeri och den andre i sjömanskap.

Detta certifikat bör grundas å besiktningsmännens direkta iakttagelse

rörande sakförhållandet utom i fråga om sådana lanternor, över vilka

nautisk-meteorologiska byrån utfärdat certifikat, där ju en granskning

av sistnämnda certifikats riktighet och tillämplighet är tillfyllest. Beträffande

åter fartygs lastmärke beror det väl på fartygs redare, om

han vill hava svenskt sådant åsatt sitt fartyg i fart, där lastmärke

fordras, men begagnar han sig härav, skall ock certifikat häröver (fribordscertifikat)

utfärdas, i detta fall av den centrala tillsynsmyndigheten,

kommerskollegium (eller av visst klassificeringssällskap).

Det ovannämnda förslaget till ändring i vissa delar av sjölagen,

som skall föreläggas den nu samlade Riksdagen, förutsätter icke allenast

antagandet av nya allmänna bestämmelser om beskaffenheten av fartyg

och vad därtill för sjöfartens säkra bedrivande hörer, utan jämväl i detalj

gående, på administrativ väg utfärdade föreskrifter i ämnet. Av

skäl, som av motiveringen till sagda förslag inhämtas, följer med införandet

av dylika specialföreskrifter en motsvarande statskontroll, som

sträcker sig till samtliga de delar av ämnet, vilka genom dessa föreskrifter

omfattas. Icke allenast fartygs sjövärdighet i egentlig mening,

utan även dess utrustning, bemanning och lastning skulle sålunda göras

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

till föremål för specialbestämmelser och statskontroll. Och eftersom sjölagens

allmänna fordringar i berörda hänseenden avses gälla alla för

sjöfart använda fartyg, oberoende av deras storlek och ändamål, bör

jämväl statens tillsyn äga enahanda omfattning. Endast den inskränkning

har, i överensstämmelse med innehållet av sjöfartssäkerhetskommitténs

förslag, härutinnan gjorts, att fartyg, vara ingen person finnes

för betalning anställd eller färdas såsom passagerare, skulle vara undantaget

från den genom ifrågavarande lagstiftning ordnade preventiva statskontrollen.

Praktiskt taget torde härigenom, och då beteckningen »passagerare»

i förslaget fått en synnerligen vidsträckt betydelse, allenast de

minsta lustfartygen och fiskebåtarna jämte vanliga roddbåtar och därmed

jämförliga farkoster undantagas från tillsyn. Därjämte är det uppenbart,

att örlogsflottans fartyg böra undantagas från den här ifrågavarande

statskontrollen liksom särskilda materiella säkerhetsföreskrifter gälla rörande

deras beskaffenhet; och synes det jämväl beträffande övriga statens

fartyg böra ankomma på Konungen att bestämma i vad mån de skola

underkastas tillsyn.

Den ovan berörda tillsyn å fartyg, som för närvarande finnes, är

helt och hållet av rent teknisk art — densamma gäller den för sjöfart

använda materielens och dithörande inrättningars beskaffenhet med

hänsyn till angelägenheten att i mesta mån minska sjöresans risker.

Den statskontroll, som med förevarande förslag avses, utgör huvudsakligen

en utvidgning av denna tekniska tillsyn, med en vidsträcktare

omfattning än den förutvarande och mera enhetligt ordnad än tillförne.

Men liksom den tilltänkta nya 5 a § i sjölagen även berör åtskilliga

förhållanden å fartyg, vilka icke direkt kunna sägas angå fartygs säkerhet

i nyss antydda bemärkelse, så kommer också den erforderliga statskontrollen

att erhålla en därefter rättad utsträckning. Så förutsätter

sjölagsförslaget, att bostadsförhållandena ombord å fartyg skola regleras,

vilket nu icke är fallet annat än med hänsyn till skeppsmätningen, och

i anslutning härtill blir en effektiv bostadsinspektion av nöden. Under

uttrycket »fartygs utrustning» kommer enligt förslaget till ändringar i

sjölagen proviant, vatten och läkemedel, varför beskaffenheten härav

också faller under den föreslagna tillsynen. Åven arbetet ombord, särskilt

i avseende å frågan om fartygs tillräckliga bemanning, tänkes

bliva föremål för en närmare reglering, och jämväl i detta avseende

har därför statens tillsyn ansetts påkallad. Härvid anknyter sig det

föreliggande förslaget, liksom det förutnämnda inom justitiedepartementet

utarbetade, till en minoritet inom sjöfartssäkerhetskommittén, varemot

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 85 käft. (Nr 121.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

kommitténs majoritet icke ansåg, att bemanningen borde underkastas tillsyn

av myndigheter, vilka företrädesvis inrättats med kompetens för en

rent fartygsteknisk kontroll. Det befogade i denna anmärkning vill

emellertid det föreliggande förslaget avhjälpa på sätt i annan ordning

skall angivas.

En särställning intager den del av hithörande lagstiftning, som

kommer att avse de ombordvarandes sk}’dd mot ohälsa och olycksfall,

bland annat i avseende å arbete vid fartygs för lastning och lossning

avsedda inrättningar och redskap, såsom vinschar o. d. Åtskilliga av

dessa bestämmelser äro av speciellt fartygsteknisk art och gälla den

egentliga skeppstjänsten, andra åter motsvara de allmänna arbetare kyddsbestämmelser,

viika gälla för arbete i land, och tjäna ombord å fartyg

till skydd vid arbetet, vare sig detta utföres av sjömän eller stuvare.

1 den mån arbete av stuvare utföres vid fartygs inrättningar och

redskap, torde arbetarskyddslagens bestämmelser om tillsyn få anses

gälla.

En dubbelinspektion kan sålunda i detta hänseende undvikas allenast

genom att tillsynen anförtros åt ett gemensamt inspektionsorgan.

Anordning härför torde också kunna träffas, och i allt fall torde, såsom

ock lagrådet i sitt yttrande anmärkt, svårare olägenheter av en dubbelinspektion

kunna förekommas genom lämpliga iustruktioner till de myndigheter,

vilka hava att utöva tillsynen.

En till fartyg i allmänhet utvidgad, omfattande statskontroll måste

fästa särskild uppmärksamhet å passagerarfartygen, med vilken drivkraft

dessa än må framföras. Dels nödvändiggör medförandet av ett flertal

personer i många fall ökade garantier för säkerheten och dels måste å

dylika fartyg åtskilliga förhållanden rörande hygien m. m. tillses, även

där dessa icke direkt angå de ombordvarandes trygghet mot sjöolycka

eller annat olycksfall. Härigenom påkallas en oftare än eljest upprepad

undersökning, som sträcker sig jämväl utöver det vanliga området för

fartygstillsyn. Och beträffande passagerarfartyg i utrikes fart framträder

därjämte starkare än i fråga om andra slag av fartyg nödvändigheten

att aupassa sig efter främmande länders säkerhetsfordringar och

tillsynsföreskrifter, enär kontrollen å dylika fartyg i utländska hamnar

är mera ingående och har större krav på likformighet än rörande

andra fartyg. Berörda förhållande har ock på detta område redan tidigt

framkallat en överensstämmelse i gällande föreskrifter länderna emellan,

vilken icke haft sin motsvarighet inom andra delar af ämnet; och för

den internationella kontrollens underlättande har därjämte fordran ställts

på innehavet av passagevarfartygscertifikat, varigenom i sammanträngd

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121. I!''

form av behörig myndighet intygas, att ett visst passagerarfartyg vid

företagen särskild besiktning funnits uppfylla de i stort sett internationella

fordringarna på ett sådant fartyg.

Den årliga besiktning av svenska passagerarångfartyg, som enligt

1864 års förordning är stadgad, utmynnar jämväl i ett certifikat (»besiktningsbevis»),

som utfärdas av de av tre personer bestående lokala besiktningsnämnder,

vilka verkställa passagerarfartygsbesiktningen. Anmärkningar

kunna dock med fog framställas mot den nuvarande besiktningsinstitutionens

verksamhet. Fullt kompetenta personer för de tillfälliga

göromålen med dessa besiktningar hava icke allestädes stått att vinna.

Ej heller hava fullständiga instruktioner eller andra laga föreskrifter i

varje detalj tjänat till ledning för besiktningsmännens omdöme, varför

detta i åtskilliga fall kommit att bero på växlande subjektiva intryck.

Dessutom har någon tillfredsställande enhetlig ledning av besiktningsmännens

verksamhet ej med nuvarande organisation av den centrala

tillsynsmyndigheten, kommerskollegium, kunnat åvägabringas, särskilt

som inspektörerna för passagerarångfartyg icke erhållit direkt förmanskap

över besiktningsmännen. Och slutligen har själva det förhållande,

att den centrala tillsynsmyndigheten icke i vårt land utfärdar certifikaten

och såmedelst garanterar deras tillförlitlighet, givit anledning till

anmärkningar från främmande stater, särskilt England och Frankrike.

För nämnda brister vill den nu ifrågasatta tillsynslagstiftningen

råda bot genom att, med upphävande av den gällande besiktningsinstitutionen,

inordna passagerarfartygsbesiktningen under den allmänna statskontrollen,

med iakttagande jämväl av angelägenheten att bringa den

speciella tillsynen å passagerarfartyg i överensstämmelse med de internationella

fordringarna.

Som ovan nämnts, gjorde sig behovet av likformiga bestämmelser

och ömsesidig kontroll de skilda länderna emellan först känt i fråga

om passagerarfartygen, detta redan på grund av varje lands intresse av

att skydda sina egna innevånare mot osäkerheten hos främmande fartyg.

Även 1864 års svenska förordning i ämnet står på den ståndpunkten,

att utländskt ångfartyg, som för passagerare mellan svenska

hamnar, är underkastat svensk passagerarfartygsbesiktning, varemot sådant

fartyg, som går från svensk till utländsk hamn, är från besiktning

undantaget, därest dess befälhavare kan ådagalägga fartygets behörighet

att enligt sitt hemlands lag föra passagerare, vilket i själva

verket blir liktydigt med att förete utländskt passagerarfartygscertifikat.

Denna ömsesidighet vid statstillsynens utövande är emellertid numera

ingalunda inskränkt till passagerarfartygen. Utvecklingen på det

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 121.

sociala området har gjort det till en allmän grundsats, att icke blott

trafikanterna utan jämväl det från fartyg till fartyg mönstrande sjöfolket

ha en rätt att överallt finna fartygets säkerhet skäligen tillgodosedd.

Med stöd av denna uppfattning utgör nationernas ömsesidiga

fartygskontroll numera ett uttryck för en internationell rättshjälp och

bör icke längre, så vitt kontrollen inom rimliga gränser avser säkerhetens

upprätthållande, betraktas såsom ett obehörigt ingrepp på främmande

makts område.

Därjämte har en rederirörelse, som i hemlandet är underkastad

statskontroll, ett naturligt intresse av att icke behöva lida under en ojämn

konkurrens med främmande redares okontrollerade och eventuellt bristfälliga

fartyg.

Dessa ur olika riktningar samverkande intressen hava numera givit

upphov till en allmän, ömsesidig fartygskontroll i åtskilliga länder,

vilken i en nära framtid torde genomföras hos övriga sjöfartsidkande

nationer.

I anslutning till vad som redan är svensk rätt på det område, där

en allmän statskontroll finnes genomförd, och i överensstämmelse med

den allmänna tendensen inom all modern sjöfartslagstiftning komma,

enligt det föreliggande lagförslaget, jämväl främmande fartyg i svenska

hamnar att underkastas tillsyn. Den mera ingående undersökning, som

i förslaget benämnes »sjövärdighetsbesiktning», skulle dock, på sätt även

annorstädes är fallet, i allmänhet gälla endast inhemska fartyg. »Passagerarfartygsbesiktning»

skulle emellertid utländskt fartyg liksom nu vara

underkastat, därest ej Konungen härutinnan medgivit undantag, t. ex.

förklarat på visst sätt beskaffat utländskt passagerarfartygscertifikat vara

likvärdigt med svenskt. I de fall passagerarfartygsbesiktning å ett utländskt

fartyg sålunda komme till stånd, skulle det jämväl falla under

de särskilda reglerna om sjövärdighetsbesiktning. Det tillkommer även

eljest enligt förslaget Konungen att bestämma efter olika förhållanden

rättade undantag och avvikelser i fråga om tillsynen över utländska fartyg,

med iakttagande naturligen, att de allmänna fordringarna på ett utländskt

fartygs nödtorftiga säkerhet icke eftergivas. Ett uppenbarligen

livsfarligt fartyg bör icke tillåtas lämna svensk hamn, därför att det är utländskt.

Men däremot avser lagförslaget att möjliggöra dels undantag från

tillsynen över utländska fartygs beskaffenhet i särskilda avseenden, därvid

speciellt bostads- och arbetsvillkor ombord å främmande fartyg böra behandlas

med den största försiktighet, dels avvikelser i sättet för tillsynens

utövande och dels slutligen ett ömsesidigt ordnande av fartygskontrollen

mellan Sverige och de främmande länder, vilkas säkerhetsbe
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 121.

stämmelser och tillsynsväsen motsvara de i vårt land stadgade. Där

förefunnen brist i ett utländskt fartyg icke anses kunna eller böra föranleda

till annan påföljd, bör i allt fall genom den centrala tillsyningsmyndighetens

försorg vederbörande i fartygets hemland erhålla meddelande

om felet för att beredas tillfälle att däri åstadkomma rättelse.

Statens kontroll över ett så vidlyftigt och mångskiftande område, 2 §.

som det ifrågavarande, tarvar uppenbarligen såväl en tekniskt-admini- TiiUynsmynstrativt

skolad chefsmyndighet som lokala organ för ett verksamt ut- d''sheter

övande av dess uppgift. Att man därvid icke kan bygga vidare på de

runt omkring i landet tillfälligtvis sammanförda besiktningsmännen för

passagerarångfartyg, vilka utan genomförd enhetlig ledning av överordnad

myndighet bedrivit sin verksamhet, har stått klart för alla

sakkunniga, som under ärendets beredning yttrat sig. Lika uppenbart

har det synts envar, att införandet av en fullt kompetent

central tillsynsmyndighet är en oeftergivlig förutsättning för statskontrollens

lämpliga ordnande från början och dess behöriga upprätthållande

i fortsättningen. Fullständig enighet har även rått därom, att

den blivande fartygskontrollen icke är av beskaffenhet att påkalla bekostandet

av ett särskilt ämbetsverk för ändamålet. Ända till det sista

skedet av ärendets beredning har man jämväl varit enig därom, att

den centrala tillsynsmyndigheten, åtminstone till dess ett särskilt handels-

och sjöfartsdepartement blivit inrättat, borde anknytas till kommerskollegium,

som för närvarande har att i främsta rummet företräda

sjölärtsintressena i statsförvaltningen. Inom sjöfartssäkerhetskommittén

gjordes ingen häremot avvikande åsikt gällande, ehuruväl herr Hök,

under instämmande av herrar Gummeson och Lindley, med skiljaktigheter

från majoritetens motivering framförde den meningen, att man

borde försäkra sig om, att tillsynsmyndighetens chef bleve en högt

kvalificerad, speciellt fartygstekniskt utbildad person, som icke kunde

befaras åsidosätta sjöfartssäkerheten för andra sjöfartsintressen. Därefter

hava departementalkommitterade och kommerskollegiikommittén

uttalat sig för, att jämväl kontrollen å arbetarskyddet inom sjöfarten

borde, liksom i andra på speciallagstiftning beroende näringar,

anknytas till respektive näringsförvaltning, detta företrädesvis på

den grund, att »de sociala momenten i dylika specialförfattningar äro

så nära sammanvävda med de teknisk-ekonomiska, att författningarnas

tillämpning i avseende å det ena området med nödvändighet måste inverka

även på det andra.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

99

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

De nämnda kommittéerna ansågo dock, att även med en sådan anordning

den sociala förvaltningen borde tillförsäkras behörigt inflytande

i vad anginge arbetarskyddet inom dylika specialområden.

Emellertid har nu från några håll gjorts gällande den ursprungligen

av Stockholms styrmansförening framförda meningen, att den blivande

fartygskontrollen icke lämpligen borde anförtros åt kommerskollegium. I en

under april månad 1913 till Eders Kungl. Maj:t ställd underdånig skrivelse

har nämnda förening uttalat sig för förläggandet av den centrala tillsynsmyndigheten

till socialstyrelsen samt till stöd härför anfört, i huvudsak,

att då kollegii huvuduppgift inom statsförvaltningen vore att på alla

områden tillvarataga näringarnas rent ekonomiska intressen, men sjösäkerhetslagstiftningen

på många håll inom redarkretsar komme att betraktas

såsom ett intrång i den ekonomiska förvärvsfriheten och som ett

avbräck för rörelsens största möjliga avkastning, kollegium måste såsom

tillsynsmyndighet komma i en ömtålig mellanställning; att med hänsyn

härtill yrkesinspektionen överflyttats till socialstyrelsen; samt att genom

den inom socialstyrelsen för närvarande pågående arbetsstatistiska undersökningen

rörande sjömansyrket socialstyrelsen på grundval av undersökningens

material fått en inblick i sjömansyrkets olika förhållanden,

vilket torde bliva till stort gagn för dess blivande inspektionsverksamhet.

Vid avgivande av den till 1913 års Riksdag aAdåtna, sedermera återtagna

propositionen rörande utvidgad statskontroll å fartyg var det åsyftat

att mera provisoriskt träfar nödiga anstalter för berörda tillsyn,

varför ock därvid föreslagen anordning att förbinda den centrala tillsynsmyndigheten

med kommerskollegium angavs vara ämnad att gälla

tillsvidare och sålunda ej avsåge att föregripa den slutgiltiga organisationen

av tillsynsmyndigheterna. Den anordning, som alternativt ansågs

möjlig, var en tudelning av de sjöfartssäkerheten rörande förvaltningsfrågor

därhän, att de som enbart eller i övervägande grad anginge arbetarskydd

komme under direkt behandling av socialstyrelsen och denna

underordnade organ. Men i brist på tillgänglig utredning, och då vederbörande

myndigheter icke hörts över ett dylikt uppslag, ansågs tillräcklig

grund saknas för att då taga ett sådant steg.

1 det lagförslag, som nu framlägges, har det centrala tillsynsorganet

betraktats såsom en särskild myndighet med benämning fartyg sinspektionens

chef smy Helighet utan angivande av, huruvida densamma skulle

verka fullt fristående från andra myndigheter eller ingå såsom del i

någon förut befintlig. Vid äskande av anslag till far tygsinspektionen

är det emellertid min mening att, i anslutning till den ståndpunkt, som

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

intagits jämväl av de i ärendets beredning härutinnan deltagande representanterna

för socialstyrelsen, förorda chefsmyndighetens anknytande

till det nuvarande sjöfartsorganet, kommerskollegium, och detta på de

huvudsakliga grunder, som redan i detta samband skola angivas.

Till eu början lärer det icke kunna bestridas, att starka praktiska

skäl, åtminstone vid en första organisation av den ifrågavarande tillsynsmyndigheten,

tala för dess införlivande med kommerskollegium. Den

repressiva kontroll över fartygs säkerhet, som utövas genom undersökning

av sjöolyckor och ansvars utkrävande, ligger enligt gällande sjölag

hos kommerskollegium, och från intet håll har fråga väckts om upphörandet

av sagda förhållande, men väl om åvägabringandet av större

enhetlighet och effektivitet i ledningen av kommerskol lega tillsyn härutinnan.

På grundval av sjöfartssäkerhetskommitténs enhälligt beslutade

förslag om åtgärder till vinnande av sistberörda syfte vilar ock det

förutnämnda inom justitiedepartementet utarbetade förslaget till ändring

i vissa delar av sjölagen. Enligt detta förslag kommer bland annat

området för undersökning efter inträffad sjöolycka att utvidgas till svårare

olycks- och sjukdomsfall bland de å fartyg ombordvarande, och

rapporterna häröver skola insändas till kommerskollegium för åtgärd.

Den sjötekniska sakkunskap, som bör anlitas vid frågan om åtals anställande,

finnes ock företrädd hos kommerskollegium, liksom det är meningen

att träffa motsvarande anordning vid inrättandet av den särskilda

sjöåklagarmyndigheten. Naturligen är det för olika tillsynsåtgärders samverkan

till sjöfartens säkerhet av betydelse att den repressiva kontrollen

kan utövas i ett visst samband med den preventiva och att omedelbar

tillgång till endera til Isy nsgr enens erfarenhet och material står

den andra till buds. Angelägenheten härav skall i ett senare samband

närmare belysas. Så mycket mera naturligt förefaller det att vid en

nu företagen utvidgning av statskontrollen å fartyg förlägga denna till

kommerskollegium, som man därvid äger fördelen att bygga på en

redan påbörjad utveckling. Den nuvarande tillsynen över passagerarfartyg

utövas under inseende av kommerskollegium, och hos denna myndighet

äro också de anstalter förlagda, vilka på senare tid inrättats för

att provisoriskt fylla de internationella fordringarna på fartygs beskaffenhet

och kontrollen däröver (inspektion å bärgningsredskap och utfärdande

av fribordscertifikat). Och slutligen anmärkes det förhållandet,

att fartygskontrollen i de länder, efter vilkas lagstiftning vi för vår sjöfarts

obehindrade bedrivande äro nödsakade att i viktiga avseenden anpassa

oss, ingår såsom ett led i den centrala sjöfartsförvaltningen. Då

den internationella utvecklingen på förevarande område, med den ömse
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121

sidiga tillämpning av far tygskontrollen, som densamma medfört, kräver

ständig kommunikation emellan de statsmyndigheter, vilka i de skilda

länderna ntöva kontrollen, är det av icke ringa vikt för ärendenas skyndsamma

och tillfredsställande .avgörande att desamma å ömse sidor behandlas

av de myndigheter, vilka hava den utrikes sjöfarten inom

sitt tjänsteområde. Huru angelägen man än bör vara att undvika

obehörig inverkan av enskilda sjöfartsintressen på frågor, som röra säkerheten,

måste väl dock erkännas, att det för behandlingen av dessa

spörsmål, särskilt i deras internationella sammanhang, är nödigt att äga

kännedom om sjöfartens allmänna läge, och de i berörda hänseende erforderliga

kvalifikationerna hos den förvaltande myndigheten torde i allt

fall företrädesvis vara till finnandes hos det centrala sjöfartsorganet.

Skulle den ifrågavarande kontrollverksamheten ordnas fristående från

kommerskollegium, bleve det fördenskull av nöden att tillsynsmyndigheten

som regel inhämtade kommerskollegii yttrande, vilket icke allenast

komme att vålla tidsutdräkt, utan även lätt gåve upphov till eu

viss osäkerhet i tillsynens utövande.

För att gent emot nyss anförda omständigheter motivera den övervägande

lämpligheten av att ordna tillsynen på annat sätt än i samband

med den centrala sjöfartsförvaltningen skulle det vara nödigt att påvisa,

att ärendenas egen natur påkallade deras behandling annorstädes eller att

frågan ur kostnads- eller andra hänsyn gjorde detta önskligt. Då det med

betydande kostnader förbundna inrättandet av en inom statsförvaltningen

alldeles fristående tillsynsmyndighet icke ifrågasatts, återstår härvid att

taga under övervägande den framkomna tanken på fartygstillsynens inordnande

under socialstyrelsen. Enär även med detta förslag befattningshavarna

inom den centrala myndigheten måste äga speciell fackkunskap och

behövas till visst antal, varför nuvarande tjänstemän inom socialstyrelsen

’ icke kunde övertaga någon väsentlig del av de nya specialuppgifterna, filur

kostnadssynpunkt intet att vinna med förslaget. Beträffande åter kontrollärendenas

beskaffenhet är det väl obestridligt, att en del av dessa

står det område, varpå den nuvarande yrkesinspektionen är verksam,

synnerligen nära. Detta är fallet beträffande tillsyn över lastnings- och

lossningsarbete ombord å fartyg samt inspektion av bostads- och övriga

levnadsförhållanden ombord. Afen nyssberörda del av den nya myndighetens

verksamhet kommer ingalunda att bliva den mest omfattande.

Den speciallagstiftning, vars tillämpning skall efterses, gäller icke blott

arbetarskydd, utan angår fartygsmaterielens beskaffenhet och rederirörelsens

anordnande överhuvud med hänsyn till allmän och enskild säkerhet.

Tillsynsmyndigheterna avses skola i möjligaste mån gå vederbörande

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

25

näringsidkare tillhanda redan vid fartygets konstruktion och byggande;

förrätta och övervaka besiktningar och inspektioner å fartyg i alla

dess delar; göra passagerar fartygsbesiktningar och utfärda certifikat

på grundvalen av dessa; fastställa lastmärke och utfärda fribordscertiiikat

ävensom andra certifikat och handlingar, vilka med hänsyn bland

annat till den utrikes sjöfarten påfordras etc. etc. — allt åtgärder,

vilka taga en övervägande del av myndighetens verksamhet i anspråk

och som visserligen äro av betydelse ur arbetarskyddssynpunkt, men

därjämte äga det allmännare syftet att skydda fartyg, passagerare och

gods likaväl som de ombord anställda personerna.

Att överföra den antydda verksamheten till socialstyrelsen vore

att belasta denna myndighet med en mängd för densamma främmande

uppgifter, utan att därmed vunnes något praktiskt syfte, men tvärtom

bestämda olägenheter vållades.

Mot fartygskontrollens förläggning hos kommerskollegium har nu väsentligen

anmärkts, att man icke kunde från kommerskollegium påräkna

en lika intresserad och sakkunnig behandling av de rent sociala spörsmålen,

som från den myndighet, som har de sociala ärendena till sin huvuduppgift.

Obestridligen finnes i denna uppfattning åtskilligt beaktansvärt. Det må

gärna medgivas, att kommerskollegium såsom eu helhet betraktat, med den

mångskiftande verksamhet, som åligger detta verk, icke kan väntas ägna

ett lika stort intresse och ett lika sakkunnigt arbete åt speciellt arbetarskyddsbestämmelsernas

övervakande, som man vill påräkna från socialstyrelsens

sida. Men farhågorna i berörda hänseende kunna undanrödjas

på annat sätt än genom att förlägga det hela eller någon del av

ärendena till socialstyrelsens direkta avgörande. Sjöfartssäkerhetskommittén

har velat tillgodose syftet av en snabb, fackkunnig och intresserad

ledning av fartygstillsynen genom förslaget om, att den centrala

fartygsinspektionen, ehuru anknuten till kommerskollegium, skulle vara

en i första hand självständigt beslutande myndighet. Av organisatoriska

och andra skäl synes förverkligandet härav stöta på svårigheter, vilka

jag i motiveringen till den förutnämnda propositionen till 1913 års riksdag

om anordnande av utvidgad statskontroll närmare vidrört. Men i

själva verket torde, även om kommerskollegium framstår såsom den

formellt beslutande myndigheten, den däri införlivade chefsmyndigheten

såväl kunna som böra inrättas så, att densamma erhåller tillräcklig förmåga

av initiativ samt erforderlig självständighet och handlingskraft för

tillsynens effektiva bedrivande. Härvid är det av vikt att vinna största

möjliga trygghet för, att fartygsinspektionens chef, såsom de ovan

omförmälda ledamöterna av sjöfartssäkerhetskommittén herrar Hök, GumBihang

till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 85 höft. (Nr 1218) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

messon och Lindley också framhållit, måtte bliva en på det speciellt

fartygstekniska området högt kvalificerad person, som är förtrogen med

de internationella fordringarna på fartygssäkerheten och även utåt är

lämplig att representera den svenska fartygstillsynen.

Därjämte bör socialstyrelsens speciella intresse och sakkunskap för

en yrkesinspektions uppgifter även inom ifrågavarande tillsynsgren kunna

tillgodogöras medels ett ordnat samarbete mellan nämnda myndighet och

kommerskollegium, särskilt med avseende å arbetarskyddet och i övrigt,

där de båda myndigheternas arbetsfält äro likartade eller gränsa till

varandra. En dylik samverkan är redan enligt gällande instruktioner

förutsatt att i allmänhet äga rum mellan de båda verken. Mellan fartygsinspektionens

chefsmyndighet och socialstyrelsen bör emellertid samarbetet

bliva mera konstant. Redan vid den första organisationen av

fartygsinspektionens chefsmyndighet bör en sådan samverkan konstitueras,

socialstyrelsens redan vunna erfarenhet utnyttjas samt tillsynsverksamheten

å fartyg speciellt beträffande arbetarskyddet gemensamt planläggas.

Denna samverkan för tillgodoseende av de rent sociala uppgifterna

bör därefter permanent bibehållas, icke allenast tillfälligtvis

etableras. Frågor av ovanberörda beskaffenhet böra sålunda göras till

föremål för gemensam handläggning av de båda ämbetsverken, ehuruväl

beslutanderätten i ärenden, som komma under lagen om tillsyn å fartyg,

självfallet bör tillkomma kommerskollegium. För att härunder bereda

socialstyrelsen möjlighet att verksamt deltaga i de sjöfartstekniska detaljernas

bedömande torde anställandet av tillsvidare en tjänsteman hos

''nämnda styrelse med nautisk eller eventuellt fartygsteknisk utbildning

finnas erforderligt.

Genom dylika anordningar får socialstyrelsen behörigt inflytande

på kommerskollegii tillsynsverksamhet, utan att verkställigheten av nödiga

kontrollåtgärder förryckes eller försenas. Tvångsåtgärderna äro beträffande

sjöfartssäkerheten av annat slag än vid arbetarskyddet i land.

I det senare fallet kan den lokala yrkesinspektionen ingripa allenast

genom Konungens befallningshavande i orten. År däremot ett fartyg

osäkert förfares på annat sätt. Varje fel eller brist i fartyget är i

och för sig en förseelse, som, därest åtal följer, kommer att bestraffas.

Den hos kommerskollegium anställde, särskilde sjöåklagaren, i vars

tjänsteplikt det skall ingå att utan angivelse beivra de svårare förseelserna,

bör äga omedelbar tillgång till de häröver hos fartygsinspektionens

chefsmyndighet befintliga rapporter. Kan fartyget på grund av

bristande sjövärdighet icke med säkerhet nyttjas, är det ett verksamt

medel att vägra fartyget registrering eller nationalitetshandling. Då

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 321.

nu utfärdandet härav är beroende på kommerskollegii åtgärd, synes

kollegium lämpligen böra äga att omedelbart taga kännedom om och

materiellt pröva de sakförhållanden, som utgöra grunden för en åtgärdT

för vilken kollegium självt är ansvarigt. Vad slutligen beträffar de svåraste

fallen av fartygs osäkerhet, där omständigheterna nödvändiggöra ett

ofördröjligt kvarhållande av fartyget efter direkt beslut från den centrala

tillsynsmyndigheten själv eller dess underordnade organ, lärer det

med fog kunna påstås, att det centrala sjöfartsorganet, därest detta icke

skall tillvitas att taga hänsyn till enskilda intressen framför de allmänna,

är mest skickat att, med stöd av därinom befintlig, väl kvalificerad sakkunskap,

på ett allsidigt sätt pröva behövligheten och utsträckningen av

en i sina konsekvenser så vidtgående åtgärd, som ett förbud mot fartygs

nyttjande innebär.

Med en fullt kompetent, i erforderlig utsträckning självständigt verksam

chef för fartygsinspektionen; en fast ordnad samverkan mellan socialstyrelsen

och fartygsinspektionens chefsmyndighet för tillgodoseende

av de företrädesvis sociala uppgifterna; samt en av kompetent sjötekniker

biträdd, väl kvalificerad sjöåklagare synes det på angivna skäl bliva

tillräckligt sörjt för arbetarskyddet ombord å våra fartyg även om man,

för undvikande av organisatoriska och andra väsentliga olägenheter, införlivar

fartygsinspektionens chefsmyndighet med kommerskollegium såsom

det centrala förvaltningsorganet för sjöfartsärenden i allmänhet.

Skulle det emellertid visa sig, att i detta avseende träffade anordningar

icke verka tillfredsställande, kan ju en omorganisation härutinnan göras

på grund av vunnen erfarenhet om den nu föreslagna tillsynens verkningar.

Chefsmyndighetens särskilda uppgifter samt dess samarbete med

socialstyrelsen böra genom av Konungen utfärdad instruktion närmare

bestämmas. Däribland bör ingå skyldigheten att föreslå sådana ändringar

i gällande bestämmelser, som för sjöfartens säkerhet eller för

tillsynens utövande anses erforderliga, samt att på offentlig myndighets

framställning tillhandagå med teknisk utredning i frågor rörande sjöfartssäkerheten.

Därjämte bör den centrala myndigheten inrätta sin

verksamhet så, att ett förtroendefullt samarbete kan väntas mellan

ämbetsmyndigheterna och de enskilda sjöfartsidkare, vilka lojalt vilja

verka för samma syfte beträffande säkerheten till sjöss. Särskilt framträder

nödvändigheten härav, då det som i förevarande fall gäller att

införa helt nya detaljbestämmelser med kontroll över deras fullgörande.

Det närmare innehållet av dylika föreskrifter kommer, såsom en

teknisk-administrativ lagstiftning här måste anordnas, att i vidsträckt

opaginerad Kontrollera mot PDF

23

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 121.

grad bero av chefsmyndighetens eget bedömande; och för att utfärdade

kontrollföreskrifter må utan rubbning i sjöfarten kunna genomföras, bör

centralmyndigheten i sådana fall vara förpliktad att genom meddelanden

på förhand (cirkulär) till redare och andra giva besked om vad som

kommer att fordras för att fartygsinspektionens godkännande i vissa

avseenden skall erhållas. En form för sådant meddelande är att delgiva

de sjöfartsintresserade de specialinstruktioner, vilka för t. ex. besiktnings

utförande må utfärdas för de lokala tillsynsmyndigheterna.

En viktig del av chefsmyndighetens verksamhet kommer att bestå

i ledningen och övervakandet av de lokala tillsynsmyndigheternas åtgöranden.

Den tekniska kontrollen över fartyg i de skilda hamnarna

skulle enligt lagförslaget, på sätt sjöfartssäkerhetskommitten enhälligt

föreslagit samt i kommerskollegii och andra 3rttranden tillstyrkts, utövas

genom enmanstillsyn av lokala far tygsinspektör er.

Den anordning, som kunde tänkas träda i stället för denna, vore

att, i överensstämmelse med de nuvarande grunderna för besiktningen

av passagerarångfartyg, inrätta besiktningsnämnder, bestående av två

eller flera personer med fackkunskap i de avseenden, vilka vid en undersökning

av förhållandena ombord å fartyg ifrågakomma: skeppsbyggnad,

maskinteknik och sjömanskap. Detta system har givits företräde

särskilt i sådana länder, där såsom t. ex. i Frankrike tillsynen utmynnar

i ett på besiktning av respektive nämnd grundat fartsbevis, ett tillstånd

att nyttja fartyget till sjöfart under ett slags statsgaranti för dess säkerhet.

Också i dessa länder utövas däremot den permanent fortlöpande

tillsynen, inspektionen, av en inspektör, var inom sitt distrikt. Där åter,

såsom fallet är enligt den engelska lagstiftningen — till vilken vår sjölagstiftning

på förevarande område närmast ansluter sig — fartygets

säkerhet väl är ett villkor för sjöfartens bedrivande, men något generellt

offentligt bevis icke häröver i allmänhet utfärdas, har man nöjt sig

med att för den lokala kontrollen i varje särskilt fall fordra undersökning

av allenast en kontrolltjänstoman, likväl med den modifikation, att

för så kallat definitivt kvarhållande av ett fartyg såsom osäkert erfordras

att saken underställes specialdomstol [besiktningsdomstol (Court of

survey) eller sjörätt], samt att passagerarfartygsbesiktningen, som ju överallt

utmynnar i ett certifikat, utföres av två inspektörer, vilka dock

icke gemensamt utlåta sig över sina iakttagelser, utan var för sig yttra

sig över sådant, som faller under envars speciella fackkunskap. I våra

grannländer Danmark och Norge skall fartyget vara försett med särskilt

sjövärdighetsbevis, i Danmark utfärdat efter besiktning av en nämnd,

men i Norge efter undersökning av enskild besiktningsman med viss

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

2;»

högre fartygsteknisk kompetens, varemot den fortlöpande tillsynen, inspektionen,

av fartyg i sistnämnda land utövas av »tillsynsman» med

företrädesvis sjöteknisk utbildning.

Då det förevarande förslaget, med anslutning till det inom justitiedepartementet

utarbetade rörande sjölagen, icke förutsätter inrättandet

av några under statsansvar för sjösäkerheten gällande fartscertifikat för

fartyg i allmänhet utan bestämt tillsynen såsom en statens kontroll över

redares och befälhavares uppfyllelse av sina förpliktelser enligt sjölagen

utan certifikattvång, har jag så mycket mindre ansett mig böra förorda

en utbyggnad av de nuvarande besiktningsnäinnderna för passagerarfartygs

besiktning såsom grund för den till andra fartyg utvidgade

kontrollen, som en sådan anordning, för att bliva effektiv, skulle draga

större kostnader än som motsvarade de fördelar, som därvid tilläventyrs

vore att vinna. En besiktningsnämnd skulle ju vid de viktigare förrättningarna

erbjuda fördelen av att representera olika slags fackkunskap,

men det synes dock på detta område icke omöjligt att ernå detta syfte

medelst en anordning, som gör en statstjäusteman ensam ansvarig för

viss förrättning. Vill man härvid tillse, att mesta möjliga sakkunskap

i skilda riktningar finnes företrädd lios den ansvarige inspektören, torde

fartygsinspektörerna'' företrädesvis böra väljas bland personer med högre

ingenjörsutbildning inom fartygstekniken, vartill hör kompetens både i

fartygs byggnad och maskinerier (driftmaskineri och arbetsmaskineri).

Då de stora internationella klassificeringsanstalterna kunna anförtro besiktningen

av fartygsmaterielen till en enda besiktningsman med sagda

kompetens, vilket i stor utsträckning är fallet, synes motsvarande förtroende

även kunna givas åt en statens tjänsteman, vars självständighet och frihet

från biinflytelser i möjligaste mån garanteras genom ämbetsställning och

innehållet av den för honom utfärdade instruktion. Sjöfartssäkerhetskommittén

har ock, med tillstyrkande från kommerskollegii sida, uttalat sig för

inrättandet av enmanstillsyn under förutsättning att denna huvudsakligen

utfördes av fullt kompetenta fartygsingenjörer. Endast ett mindretal

av de 22 föreslagna inspektörerna skulle, med särskilt avseende fäst

å segelfartygen, vara speciellt sjötekniskt utbildade.

Ehuru i lagförslaget upptagits den grundtanke, varå kommitténs

förslag vilar, har jag dock icke alldeles kunnat biträda förslaget om dess

närmare utförande. Enligt kommittéförslaget skulle, med undantag för

några större platser, där två eller tre inspektörer placerats, varje inspektör

hava sitt rätt vidsträckta tj änstgöringsområde, utan att någon samverkan

tryggats mellan de ingen]örsutbildade och de sjötekniska inspektörerna,

varigenom åtminstone i fråga om av de senare vidtagna förrätt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

80

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

ningar å maskindrivna fartyg lull sakkunskap icke garanterats annat än

genom bestämmelsen, att särskilt sakkunnig skulle för visst fall kunna

tillkallas att biträda vid förrättningen. Frånsett nyssberörda olägenhet

kan jämväl anmärkas, att den sålunda anordnade tillsynen alltför mycket

givits karaktären av uteslutande materielbesiktning, varemot inspektionen

rörande bostads- och övriga levnadsförhållanden ombord, d. v. s. den övervägande

sociala tillsynen, ställts i bakgrunden. Därjämte synes inrättandet

av ett så stort antal inspektörer med i det stora hela likartad kompetens

och befogenhet stöta på svårigheter vid platsbesättningen, påkalla

dryga kostnader och i allt fall näppeligen erbjuda säkerhet för att

nödiga förrättningar bleve på alla håll fullt tillfredsställande utförda.

Berörda olägenheter av det föreslagna tillsynssystemet torde på följande

sätt kunna undvikas.

Såsom ovan nämnts avser tillsynen dels en allmän fartygsteknisk

kontroll och dels arbetarskydd av mera speciell natur. Den mest maktpåliggande

delen av den fartygstekniska kontrollen utgöres av de s. k.

besiktningarna, som i ett annat samband skola närmare angivas. Här

bör endast erinras om, att besiktningen enligt förslaget utgör en undersökning

av fartygs skrov, maskineri och övriga fasta delar med tillbehör

i avseende å frågan om fartygets sjövärdighet, samt att denna företages

såväl innan fartyget första gången nyttjas till sjöfart som efter inträffad

kondemnation, väsentligare skada och därjämte med vissa mellantider

under fartygets regelmässiga nyttjande i sjöfart, vartill kommer den speciella

besiktningen för utrönande av, huruvida ett fartyg må användas

såsom passagerarfartyg. Alla dessa undersökningar äro av huvudsakligen

fartj^gsteknisk art och kräva bedömande i främsta rummet av en

fartygsingenjör. Men med ett lämpligt ordnande av hithörande förrättningar,

och förutsatt att de s. k. klassade fartygen väsentligen undantagas

från besiktningskyldighet, varifrån man här har utgått, torde antalet

av dessa högre kvalificerade fartygsinspektörer kunna nedbringas

till omkring en tredjedel av det antal kommittén föreslagit. Ett villkor

härför synes mig dock vara, att ett lämpligt antal fartygsinspektörer med

praktisk erfarenhet inom det nautiska eller fartygsmaskinella området

anställas för att dels biträda de förstnämnda fartygsinspektörerna var

med sin speciella kompetens vid de av dem utförda förrättningarna och

dels på egen hand, men under de förres förmanskap, verkställa fortlöpande

inspektion i synnerhet å fartygens underhåll, utrustning och

lastning samt rörande do sociala förhållandena ombord. Genom en d}dik

anordning av den lokala tillsynen, vartill förebild finnes i lagen om

arbetarskydd, vinnas, förutom nedbringande av kostnaderna, två för
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kutig!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

delar. Å ena sidan kan härigenom och med anlitande dessutom vid förefallande

behov av speciell fackkunskap erhållas det mångsidiga bedömande

vid de tekniska besiktningarna, som torde ersätta flertalsnämderna

utan att minska den ansvarige förrättningsmannens auktoritet. Å

andra sidan skulle den fortlöpande inspektionen å fartyg tillföras en

från sjömansyrket hämtad erfarenhet och blick för sjömännens levnadsförhållanden,

som torde bliva av väsentligt gagn för vinnande av ett

verksamt arbetarskydd. Därjämte bör även beträffande den lokala tillsynen

anordnas ett visst samarbete mellan de skilda tillsynsmyndigheterna.

Ett sådant blir särskilt nödvändigt i fråga om arbetsinrättningar

för lastning och lossning ombord å fartyg, därvid såväl stuvare som

sjömän kunna vara sysselsatta. För undvikande av en dubbel inspektion

i nyssberörda avseende bör ock tillses, i vad mån fartygsinspektörerna

må kunna förordnas att utöva jämväl yrkesinspektionens tillsynsverksamhet.

Beträffande de om fartygs bemanning gällande föreskrifter ansåg

sjöfartssäkerhetskommittén, att dessas tillämpning icke kunde underkastas

den huvudsakligen rent tekniska tillsyn, som förslaget avsåge. Lagförslaget

utgår från en motsatt uppfattning. Det befogade i kommitténs

anmärkning har delvis tillgodosetts genom nyss härovan berörda anordning

av den lokala tillsynen samt därjämte medelst bestämmelse i det

nu föreliggande lagförslaget därom, att sjömanshusombudsmännen skulle

medverka vid tillsynens utövande i berörda avseende. De sistnämnda,

vilka ombesörja mönstringen å fartyg, skulle i synnerhet till detta tillfälle

förlägga sin kontrollverksamhet rörande besättningens tillräcklighet och

kvalikationer, naturligen inom de gränser, som av sjölag och utfärdade

författningar angivas. Med denna anordning komme den allmänna tillsynsmyndighetens

åtgärder i detta hänseende företrädesvis att bestå i ett

enkelt konstaterande av att, där speciella föreskrifter gälla, dessa efterlevas,

vadan någon diskretionär prövning av bemanningsförhållandena

icke från deras sida behövde ifrågakomma.

Utom riket skulle fartygsinspektionens chefsmyndighet enligt förslaget

biträdas i sin verksamhet av svensk konsul. Denne skulle, enligt

närmare bestämmelser i utfärdad instruktion, äga att bidraga till verkställigheten

utom riket av den svenska tillsynsmyndighetens beslut; vid

särskilt förekommen anledning företaga undersökning å fartyg; föranstalta

om besiktning utom riket av fartyg, där sådan bör företagas; samt

i vissa fall, genom förvägrande eller kvarhållande av fartygs nationalitetshandling

eller annorledes, ingripa för att förekomma fara genom

användandet av ett osäkert fartyg eller av osäkra inrättningar eller redskap

å detsamma.

s. 32 Kontrollera mot PDF

8 §•

Inspektion

och besiktning.

32 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

Jämväl för fartygsinspektörerna är aveett att i administrativ ordning

utfärda instruktioner. De olika tillsynsmyndigheternas organisation och

verksamhetsfält skola närmare angivas vid föredragning av förslag till

äskande av anslag för tillsynens ordnande.

Beträffande de olika slagen av tillsyn å fartyg, såsom denna av

chefsmyndigheten genom dess inspektörer utföres, grundas lagförslaget å

sjöfartssäkerhetskommitténs i huvudsaken enhälliga förslag, ehuru bestämmelserna

förtydligats, föreskrifter av rent administrativ natur fatt

utgå och en närmare beskrivning, än som i kommittéus förslag förekommer,

lämnats på skillnaden mellan de olika tillsynsformerna.

Berörda tillsynsformer äro dels inspektion och dels besiktning. Vid

den blivande organisationen av tillsynsmyndigheternas verksamhet torde

man böra utgå ifrån, att båda dessa förrättningar alltid skulle kunna

företagas av såsom inspektör anställd färtygsingenjör, varemot fartygsinspektör

med nautisk eller enbart maskinteknisk utbildning väl skulle

kunna företaga inspektion, men besiktning blott i enklare fall. Eljest

skulle han allenast kunna biträda vid besiktning.

Inspektion är benämningen på den fortlöpande när som helst av vederbörande

myndighet påfordrade tillsynen, som avser vadhelst inspektören

har anledning att undersöka, men företrädesvis det allmänna fartygsunderhållet,

utrustning, lastning och de sociala förhållandena ombord,

varemot i fartygs trafikförhållanden mera ingripande åtgärder för den

egentliga sjövärdighetens bedömande icke skulle ingå i den regelmässiga

inspektionen.

Med besiktning åter förstås dels den i all modern sjölagstiftning särskilt

behandlade undersökning, som avser att bedöma de speciella villkoren

för ett fartygs användning såsom passagerarfartyg, dels ock en

under vissa förutsättningar och vid vissa tider eller tillfällen obligatoriskt

företagen undersökning, som alla passagerarfartyg'' och svenska fartyg i

allmänhet av en viss storlek eller beskaffenhet skulle underkastas för

bedömande av deras sjövärdighet, sålunda särskilt rörande skrovets och

maskineriets samt övriga fasta delars beskaffenhet.

Den förra av dessa speciella förrättningar behandlas under benämningen

»passagerarfärtygsbesiktning» i tredje kapitlet av lagförslaget,

den senare, »sjövärdighetsbesiktningen», i det andra kapitlet.

Utöver de besiktningar, vilka lagen sålunda till art och omfattning

bestämmer, har det funnits nödigt att, i anslutning till sjöfartssäkerhetskommitténs

förslag, förutsätta utfärdandet i administrativ väg av vissa

särskilda tillsynsbestämmelser, även om dessa i speciella avseenden gå

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

33

längre än lagen anger. Särskilda föreskrifter om tillsyn av nyssnämnda

slag skulle dock icke få givas annat än beträffande fartygs maskineri

samt fartygs olika inrättningar och utrustning, varemot beträffande fartygsskrovet

andra kapitlet avser att giva uttömmande bestämmelser.

Ehuru det utan särskilt stadgande väl får anses självfallet, att tillsynsmyndighet

skall äga tillträde till fartyg för tillsynens utövande,

har det icke ansetts olämpligt att i lagen införa uttrycklig bestämmelse

härom, vartill anknutits föreskrift om skyldighet för tillsynsmyndigheten

att anordna tillsynen så, att sjöfarten därigenom vållas minsta

möjliga olägenhet.

Statskontrollen skulle icke byggas på besiktningar såsom grund för

offentligt sjövärdighetsbevis (fartscertifikat, »permis de navigation»), men

förutsättes likväl behovet av certifikat dels i vissa avseenden eller beträffande

vissa fartyg dels rörande fartyg i allmänhet uti viss fart, i den

mån sådant må erfordras för fartygets godkännande enligt lagstiftningen

i de länder, på vilka det driver sjöfart.

I visst avseende kan certifikat erfordras bland annat rörande lastmärke,

som må vara föreskrivet för utvisande av det minsta tillåtna

fribordet. Vad passagerarfartygen angår fordras överallt företeende av

passagerarfartygscertifikat; och i båda dessa avseenden är det avsett att

i den vidsträcktare farten, i överensstämmelse med fordringarna utomlands,

hava certifikat utfärdade av den centrala tillsynsmyndigheten,

ehuru grundade på lokal myndighets iakttagelser och beräkningar.

I brittiska och franska hamnar måste fartyg, för att undgå en

tidsödande och kostsam besiktning, visas uppfylla sådana villkor rörande

säkerheten, som motsvara i dessa länder gällande föreskrifter, varför det

genom tidigare berörda, provisoriskt gällande bestämmelser gjorts möjligt

för svenska redare att erhålla certifikat utfärdade av skilda myndigheter

över vissa speciella förhållanden ombord å fartyg. Det avses nu

att bibehålla möjligheten för redaren att erhålla certifikat om att dylika

föreskrifter behörigen iakttagits, men skulle certifikaten utfärdas av chefsmjmdigheten

och ej av underordnad myndighet, där icke för speciella

fall andra av Konungen givna bestämmelser gälla, såsom beträffande

signallanternor och nautiska instrument.

I den män som bestämda föreskrifter och på visst sätt ordnad kontroll

få internationell giltighet, är det sannolikt, att utvecklingen leder

till allmänt antagande av ett system med obligatoriska certifikat över hela

det område, där ömsesidighet i föreskrifternas tillämpning införts, och ej

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. So höft. (Nr 121.) 5

4 §■

Tillträde till

fartyg m. in.

5 §.

Utfärdande av

certifikat.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

blott i fråga om passagerarfartygen samt eljest i vissa avseenden. Det

är uppenbart, att den internationella kontrollen betydligt underlättas genom

att nationella certifikat utfärdas med ensartad form och med samma

materiella betydelse. Finnes sådant, kan tillsynen i ett främmande land

inskränkas till en granskning av certifikatet, såvitt ej fartyget under resan

lidit skada, då en materiell undersökning givetvis blir av nöden. I

de fall, för vilka genom lag eller författning må bestämmas skyldighet

att hava certifikat över fartygs förhållanden, skall enligt förslaget, i saknad

av motsatt förordnande, certifikatet i fråga utfärdas av den centrala

tillsynsmyndigheten.

Har enligt främmande lagstiftning, som är likvärdig med den svenska

säkerhetslagstiftningen, certifikat rörande visst förhållande å svenskt

fartyg utfärdats, t. ex. rörande fartygets användning som passagerarfartyg,

dess kompasser, lastmärke eller annat eller ock dylikt bevis givits

av klassificeringsanstalt, bör detta certifikat kunna tillerkännas samma

giltighet som svenskt sådant. Behov av eu dylik bestämmelse framträder

särskilt i fråga om fartyg, som längre tid gå mellan utländska

hamnar utan möjlighet att där erhålla svenskt certifikat.

6 §■ Grunderna för det föreslagna stadgandet om lastmärke å fartyg i

Lostmärke. vissa fall framgå av vad statsrådet och chefen för justitiedepartementet

härom yttrat till statsrådsprotokollet den 7 mars 1913. Anledningen till

att bestämmelsen överflyttats till föreliggande lagförslag från sjölagsförslaget

har av chefen för justitiedepartementet vid ärendets förnyade

föredragning denna dag angivits; och ansluter jag mig i sagda avseende

till innehållet av berörda yttrande.

^ §■ Kostnaderna för tillsynen böra naturligen i allmänhet åligga staten,

Koetnadema enär kontrollen i det allmännas intresse utföres. Undantag från denna

fm tillsynen. reg-ej förekomma likväl enligt förslaget. De åtgärder, vilka åligga redaren

för möjliggörande av fartygets undersökning, böra också av denne bekostas.

Kostnad för åtgärd, som enligt lagförslagets bestämmelse i 24

§ vidtages på parts föranledande, kan ock komma att falla på parten.

Men i allmänhet skulle kontrollen bekostas av staten med förbehåll

allenast för Konungens befogenhet att stadga skyldighet för enskild part

att gälda ersättning åt sakkunniga i vissa fall, varmed närmast avses

ersättning för biträde vid förrättning utomlands.

8 §• Därest fartyg medför person, som enligt lagförslagets beteckning är

Passager»™ att anse såsom passagerare, är fartyget enligt lagförslaget underkastat den

gerarfartyg.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj-.ts Näd. Proposition Nr 121.

allmänna tillsynen även om det icke är att betrakta såsom passagerarfartyg,

med vilken sistnämnda beteckning lagförslaget avser fartyg, vars

redare begagnat sig av rätten att få fartyget besiktigat för användning

i passagerartrafik samt däröver erhållit särskilt passagerarfartygscertifikat.

I huvudsaklig överensstämmelse med den engelska lagstiftningen har

såsom »passagerare» angivits varje person, som medföljer ett fartyg,

därest han ej är redare för eller anställd å fartyget eller såsom lots,

tulltjänsteman 1. d. därå för tillfället utövar tjänst. Avgifts erläggande

skulle sålunda icke erfordras för att göra en person till passagerare.

Enligt gällande svensk rättspraxis åter torde avgifts erläggande härvid

äga väsentlig betydelse.

Förslaget har i detta avseende upptagit sjöfartssäkerhetskommitténs

och kommerskollegii tidigare förslag för att bringas till största möjliga

enhet med den utländska kontrollagstiftningen och för att lämna säkerhet

för, att tillsyn komme att utövas i alla fall, där sådan kan vara

behövlig.

Lagförslagets bestämmelser rörande passagerarfartyg skola i ett

sammanhang under tredje kapitlet beröras.

De allmänna bestämmelserna i lagen om tillsyn förutsätta, liksom

motsvarande materiella stadganden i sjölagen, utfärdandet av administrativa

specialföreskrifter i form av instruktioner, kungörelser o. d., varigenom

inom lagens ram, men närmare än som genom lagen skett, statens

tillsynsverksamhet må bestämmas.

Det viktigaste momentet vid en undersökning om fartygs säkerhet

är att utröna själva sjövärdigheten, d. v. s., med den beteckning som

förevarande lagförslag i likhet med förslaget till ändringar i sjölagen

använt, beskaffenheten av fartygets skrov och fasta delar samt vad därmed

står i direkt samband. Denna undersökning kräver ock, särskilt

vad fartygets botten angår, mera ingripande, tidsödande och kostsamma

åtgärder, såsom torrsättning eller kölhalning, för att en fullständig besiktning

skall anses gjord. Det är därför av särskild vikt för redaren

att en sådan besiktning anordnas på för rederiverksamhetens ostörda

gång lämpligaste sätt. Å andra sidan föreligger större trygghet för att

den vid en grundlig besiktning av de fasta delarna konstaterade beskaffenheten

hos fartyget någon längre tid bibehålies i samma skick, än

vad fallet är med fartygets utrustning. Man kan sålunda förena sjöfartsnäringens

intresse med en tillfredsställande garanti för säkerheten

genom att i detta hänseende huvudsakligen bygga kontrollen på perio
-

9 §•

Närmare bestämmelser.

Andra

kapitlet.

Om sjövärdighetsbesiktning.

10-17 H

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 121.

diska besiktningar eller vad i lagförslaget benämts »sjövärdighetsbesiktning».

Skyldigheten att underkastas dylik besiktning har i sjöfartssäkerhetskommitténs

förslag ansetts böra påvila dels varje fartyg, för vilket

passagerarfartygscertifikat skulle vara utfärdat, dels varje annat fartyg

på minst 150 registerton brutto.

Av reservanter inom kommittén har dock gränsen 150 ton ansetts

fritaga för många av de mindre fartygen, vilka, såsom vanligen oklassade,

oftast äro de mest osäkra, och har från deras sida gränsen för besiktningsskyldigheten

föreslagits till ett bruttotonnage av 100 registerton.

Då det särskilda behovet av besiktning å de mindre fartygen från sjöfartskunnigt

håll allmänt vitsordats, har lagförslaget grundats på samma

uppfattning. Och synes härmed skyldigheten till sjövärdighetsbesiktning

komma att gälla för alla fartyg, som gå i något vidsträcktare och sålunda

mera farlig fart.

Beträffande passagerarfartyg skulle besiktning äga rum med kortare

mellantider än för andra fartyg, dock att, efter införande av den fortlöpande

tillsynen å fartyg, den nuvarande årliga besiktningsskyldigheten

ansetts kunna utbytas mot skyldighet till besiktning med två års

mellantider beträffande passagerarfartyg i Östersjö- och inskränktare

fart. Segelfartyg i allmänhet av trä skulle besiktigas med sex års, och

vissa andra fartyg med fyra års mellantider. Botten och vissa viktigare

delar av fartyget, vilka lätt utsättas för icke omedelbart upptäckt skada,

böra, i de fall årlig eller vartannat års besiktning av fartyget i dess

helhet icke äger rum, som regel undergå sjövärdighetsbesiktning vid utgången

av halva den stadgade mellantiden. Likaså bör den centrala

tillsynsmyndigheten äga befogenhet att med hänsyn till ett särskilt fartygs

beskaffenhet förordna om besiktning med kortare mellantider. Respittid

bör finnas, och möjlighet till anstånd må tillika kunna medgivas

redaren.

Rubbning i mellantiderna kan ske till följd av den i 14 § stadgade

skyldigheten att underkasta besiktningspliktigt fartyg sjövärdighetsbesiktning

i nödig omfattning, innan det efter ombyggnad eller liden

väsentligare skada må nyttjas till sjöfart, även om eljest gällande tid

för förnyad besiktning icke förlupit.

Första gången sjövärdighetsbesiktning förekommer är enligt lagförslaget

då besiktningsskyldigt fartyg för svensk medborgares räkning

bygges, vare sig här i landet eller utom riket, i vilket fall besiktning

skall ske, innan fartyget får nyttjas till sjöfart. Skyldighet att underkasta

fartyget besiktning skulle jämväl åligga redare av fartyg, vilket

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121. P>7

från att vara utländskt övergår i svensk ägo. Åven de svenska fartyg,

som nyttjas i sjöfart, då lagen träder i kraft, skola enligt förslaget

undergå sjövärdighetsbesiktning, så snart tillsynsmyndigheten hinner

företaga sådan, men få dessförinnan obehindrad gå i fart. Det synes

nämligen icke föreligga något skäl, varför ej dessa äldre fartyg skulle

besiktigas, ehuruväl i de administrativa säkerhetsföreskrifter, vilka skola

utfärdas om huru fartyg skola vara beskaffade för att vid tillsyn undgå

anmärkning, fordringarna å redan i fart gående fartyg böra modifieras

så vitt detta är med säkerheten fullt förenligt.

Sjöfartssäkerhetskommittén hade beträffande nybyggnad av fartyg

enhälligt föreslagit att icke allenast själva fartyget skulle besiktigas, innan

det tillätes gå i sjöfart, utan att även godkännande skulle inhämtas från

den centrala tillsynsmyndigheten i samband med byggandet rörande fartygs

byggnadssätt och material. Häremot har från olika håll framställts

klander, dels med avseende å att berörda anordning skulle gripa för

djupt in på redarens och skeppsbyggarens bestämmanderätt och tilläventyrs

såväl fördröja fartygs byggande i det speciella fallet som hindra

den fartygs-tekniska utvecklingen, och dels med hänsyn till svårigheten

för vederbörande tillsynsmyndighet att, utan för sjöfartsnäringen hinderligt

fördröjande av arbetet i det hela, inom rimlig tid hinna pröva alla inkomna

ansökningar om godkännande av fartygs ritningar. I betraktande

av att sjöfartssäkerhetskommittén, som i allmänhet förordat straff

för förseelse mot tillsynsbestämmelserna, likväl icke föreslagit straff för

underlätet inhämtande av fartygsinspektionens godkännande, synes

kommittén huvudsakligen med berörda stadgande hava avsett att inskärpa

risken för redaren av att få ett redan färdigbyggt fartyg vid besiktning

underkänt, därest icke fartygets byggnadssätt och material blivit på förhand

av centralmyndigheten godkänt. Bestämmelsen åsyftade sålunda

icke allenast att främja den allmänna säkerheten, utan också att i rederinäringens

intresse giva redaren en rätt att få veta, huru han skulle bygga

för att få fartyget godkänt, svarande mot hans skyldighet att därefter

underkasta sig tillsynsmyndighetens prövning rörande det färdigbyggda

fartyget. Vad själva principen för ett dylikt stadgande angår, må det

väl erkännas, att det gives ungefär lika goda skäl för att underkasta en

större fartygsbyggnad myndighets godkännande som för att fordra

byggnadsnämndens förhandsprövning av en husbyggnad i stad. Då

lagförslaget icke desto mindre saknar den av kommittén föreslagna, i

form av ett obligatoriskt gällande påbud givna bestämmelsen, har detta

företrädesvis sin orsak i farhågan för, att granskningsarbetet, särskilt de

första åren av centralmyndighetens i allt fall nog så omfattande verk
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 121.

38

samhet, skulle antingen påkalla en väsentlig ökning av de beräknade

arbetskrafterna och därmed av kostnaderna för fartygsinspektionen eller

ock allt för mycket inkräkta på tillsynsverksamheten i övrigt, för att det

skulle ansos lämpligt att nu bestämt påbjuda skyldigheten att underkasta

fartygs byggnad en förhandsprövning. För övrigt synes det

kunna anförtros åt de högre kvalificerade fartygsinspektörerna att i

vanliga fall gå redaren och skeppsbyggaren till handa med granskningav

fartygs ritningar; och då jag avser att föreslå såväl dessas som

centralmyndighetens skyldighet att gå sjöfartsidkarna till hända med

råd och ledning jämväl i berörda hänseende, torde en dylik bestämmelse

ävensom redarens eget intresse av att icke få det färdigbyggda fartyget

underkänt tillräckligt samverka för det syfte, man vill vinna, utan att

en bestämd skyldighet att underkasta fartygsritningarna tillsynsmyndighetens

prövning behöver lagfästas.

Efter bortfallandet av berörda stadgande i kommitténs förslag har

det tillika ansetts onödigt att, såsom i kommittéförslaget skett, stadga

en, för övrigt till tid och sätt obestämd, fortgående besiktning av fartyget

under byggnadstiden såsom en från den första besiktningen efter

fartygets sjösättning skild förrättning. Den »första besiktningen» av ett

nybyggt fartyg slutar, enligt lagförslaget, först efter sjösättningen, och

den skall börja medan fartyget är på det torra, men det hela är blott

eu enda förrättning, även om i land förekommit en fortgående besiktning

vid flera skilda tillfällen.

Slutligen utgår förslaget ifrån, att fall förekomma, då sjövärdighetsbesiktning

bör ske, ehuru fartyget icke är passagerarfartyg eller har den bestämda

storleken av minst 100 registerton. Det ena är det vanliga fallet,

att redaren av ett fartyg, som blivit kondemnera^ åter vill använda det till

sjöfart. Innan detta tillåtes, bör besiktning verkställas, även om fartyget

icke därefter är besiktningsskyldigt på eljest stadgade mellantider. Och

vidare synes centralmyndigheten böra äga befogenhet att, vid förekommen

särskild anledning, varvid även fartygs ålder bör beaktas, förordna

om besiktning å fartyg, som ej eljest på grund av sin storlek eller

användning är underkastat sådan. Härigenom synes det berättigade

syftet vara lämpligen vunnet med vad reservanter inom kommittén föreslagit

därom, att jämväl vid »inspektion» en undersökning av sjövärdigheten

skulle kunna påfordras, då särskild anledning härtill yppats. Sådan

anledning består vanligen i inträffad skada (vare sig på grund av sjöolycka

eller annan orsak); är fartyget då besiktningsskyldigt, inträder

besiktningstvång utan vidare, i motsatt fall kan den centrala tillsynsmyndigheten

förordna härom.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

39

För att sjövärdighetsbesiktning skall anses fullgjord, bör den hava

företagits å ett genom redarens försorg torrsatt eller kölhalat fartyg.

Fartygets representant är dessutom ålagd att på egen kostnad låta verkställa

övriga behövliga åtgärder för fartygets noggranna undersökning.

Påföljd av försummelse härutinnan är enligt lagförslaget bötesstraff och,

i fråga om underlåten torrsättning eller kölhalning, även förbud mot

fartygets nyttjande.

Finner tillsynsmyndigheten nybyggt, förut utländskt eller kondemnerat

fartyg icke vara sjövärdigt, skulle enligt lagförslaget fartyget

icke få registreras eller erhålla svensk nationalitetshandling. Härigenom

hindras redare faktiskt från att med sjöovärdigt fartyg driva sin

näring. Beträffande redan utfärdat registreringsbevis har i 6 § sjölagen

införts stadgande för att trygga dess återsändande till kommerskollegium

efter det fartyg blivit kondemnerat.

Sättet för besiktning och dess åvägabringande kommer att genom

instruktion bestämmas. För de förnyade sjövärdighetsbesiktningarna synes,

liksom sjöfartssäkerhetskommittén tänkt sig anordnandet, någon skyldighet

för redaren att anmäla fartyget till besiktning icke böra stadgas. Besiktning

kan ock förekomma under svensk myndighets tillsyn å svenskt

fartyg utom riket, för vilket fall sjöfartssäkerhetskommitténs förslag

innehöll särskilda bestämmelser. Med den ståndpunkt lagförslaget intager

till frågan om vad som i lag bör inflyta har det synts opåkallat

att speciellt göra ordningen för besiktning utomlands till föremål för lagbestämmelser.

Emellertid torde kommitténs förslag i denna punkt få

anses såsom mindre tillfredsställande. Besiktning utom riket torde böra

företagas under konsuls överinseende i dennes egenskap av tillsynsmyndighet,

ehuruväl med anlitande av klassificeringsanstalts, utländsk tillsynsmyndighets

eller andra fackkunniga besiktningsmän.

Vid varje sjövärdighetsbesiktning bär det ansetts lämpligt att, i

den utsträckning förhållandena göra det möjligt, fordra företagandet av

inspektion, ehuru det eljest skulle bero på tillsynsmyndigheterna att bestämma

tiden och omfattningen härav. Ett sådant stadgande torde få anses

påkallat med hänsyn till de fall, att passagerarfartygscertifikat eller annat

sjövärdighetsbevis i fart på vissa utländska hamnar erfordras med sådant

innehåll, att därav framgår fartygets beskaffenhet jämväl i fråga om förhållanden,

vilka äro föremål för inspektion, men icke för besiktning.

Från den sjövärdighetsbesiktning, som i andra kapitlet omhandlas,

böra de så kallade klassade fartygen kunna undantagas i den mån inom

klassen gällande regler och den tillsyn, som de på grund av sin klass

äro underkastade, prövats erbjuda tillräcklig garanti för säkerheten. Detta

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

gäller i allmänhet uti varje sjöfartssäkerhetslagstiftning, som på senare

tid tillkommit, och jämväl enligt engelsk praxis, ehuru något allmänt

stadgande i detta avseende ej finnes i själva den engelska sjölagen. De

normer och den tillsyn, som gälla rörande fartyg, intagna i de stora internationella

klassificeringssällskapen — vilka anstalter bildats för att upprätthålla

och kontrollera de allmänna sjöförsäkringsbolagens fordringar å

fartygs sjövärdighet — äro i det stora hela av den beskaffenhet, att de

motsvara de skäliga anspråk, som härutinnan kunna av staten framställas.

Deras bestämmelser hava därför tjänat som normer för lagstiftningen;

och de tider, vilka jämväl förevarande lagförslag bestämt för de periodiska

besiktningarna, motsvara vad man i allmänhet ansett lämpligt för

inträdandet av klassade fartygs besiktningsskyldighet.

Då sjöfartssäkerhetskommitténs majoritet icke föreslog något uttryckligt

stadgande, som tillkännagav lagstiftningens ställning till klassade

fartyg, berodde detta icke på ett underkännande av klassens värde

för säkerheten, utan på skäl av rent formell natur. Man ansåg det

nämligen mindre lämpligt att göra en genom lag fastställd besiktningsskyldighet

till sitt innehåll och omfång beroende av bestämmelser

tillkomna genom enskilda utländska korporationers beslut. Vissa lättnader

i tillsynen över klassade fartyg borde väl kunna vinnas genom

det administrativa anordnandet av besiktningen, men den lagliga skyldigheten

att vid vissa tider och tillfällen underkasta fartyget statsbesiktning

skulle dock finnas. Reservationsvis påyrkades emellertid även

inom sjöfartssäkerhetskommittén, att i själva tillsynslagen klassade fartyg

måtte undantagas från besiktningstvång, helt och hållet eller till de

delar av fartyget, som folie under klassificeringsanstaltens tillsyn.

Lagförslaget intager, såsom nyss antytts, den ståndpunkten, att där

klassen uppenbarligen innebär samma garanti för säkerheten, som statstillsynen,

motsvarande lättnad i denna bör beredas klassade fartyg. Åven

utgår lagförslaget från den uppfattningen, att om klassade fartyg skola

helt eller delvis kunna fritagas från besiktning, detta må i själva lagen

utsägas. Enär klassens fordringar växla och eventuellt kunna nedsättas,

bör det dock icke utan vidare genom ett allmänt lagstadgande medgivas

undantag från besiktningsskyldighet för klassade fartyg. Statskontrollens

ställning till dessa bör avgöras efter huruvida innehavd klass i en klassificeringsanstalt

kan under en viss tidsperiod anses erbjuda tillräcklig

säkerhet, därvid såväl de för klassens fartyg gällande materiella regler

som klassbesiktningens beskaffenhet böra tagas i beräkning. Det synes

därför böra tillkomma Konungen att, efter prövning av befintliga

klasser under jämförelse med den nya säkerhetslagstiftningens ford
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr 121.

41

ringar, godkänna innehavet av viss klass i bestämda klassificeringsanstalter

såsom fullgod ersättning för statsbesiktningen i den omfattning,

som fartyget i egenskap av klassat är underkastat kontroll. Vid klassens

upphörande, eventuell nedsättning i klassens fordringar på fartygets

beskaffenhet under lagstiftningens motsvarande anspråk på säkerheten,

eller slutligen på grund av tilläventyrs minskad tillförlitlighet hos klassbesiktningen

skulle den ifrågavarande förmånen för klassade fartyg givetvis

upphöra. Likaledes bör naturligen klassat fartyg vara föremål för

besiktning rörande sådant, som icke inbegripes under klassificeringsanstalteus

kontroll, såsom fallet är med t. ex. bostäder och fartygs

inredning i allmänhet, även där sjövärdigheten därav må beröras.

Ej heller fritager klassen från skyldigheten att underkasta fartyget den

allmänna inspektionen, ehuruväl klassbestämmelserna kunna beröra vissa

områden, vilka ej falla under sjövärdighetsbesiktning, utan endast under

inspektion, såsom frågor om konstruktionen av och materialet i fartygets

för bärgningsändamål medhavda båtar.

Med en sådan anordning redan från början av statskontrollen, att

den egentliga sjövärdighetsbesiktningen icke komrne att till någon huvudsaklig

del omfatta fullgoda klassade fartyg, synes i jämförelse med kommitténs

förslag'' en så pass betydande inskränkning göras i den lokala

fartygsinspektionens verksamhet, att det av kommittén förutsatta antalet

lartygsinspektörer med viss högre ingenjörsutbildning torde kunna högst

väsentligt nedbringas utan hinder därav, att antalet besiktningssk}ddiga,

oklassade fartyg komme att betydligt ökas genom den i lagförslaget

vidtagna sänkningen av gränsen för fartygs besiktningsskyldighet från

150 till 100 ton.

Den föreslagna anordningen förutsätter, att ett förtroendefullt samarbete

i vissa avseenden kommer tillstånd mellan statsmyndigheterna

samt de olika klassificeringsanstalterna och deras besiktningsmän. Att

döma av erfarenheten i andra länder finnes det ock allt fog för att utgå

ifrån, att en dylik samverkan för ett gemensamt syfte må kunna åvägabringas.

Att däremot — såsom vid överlämnande av den ovannämnda

propositionen till 1913 års riksdag av en talare i Andra Kammaren

ifrågasattes — till någon mera väsentlig del bygga statskontrollen på

användning av klassificeringsanstalternas inspektörer för dess utövande,

"synes så mycket mindre kunna ske, som någon svensk klassificeringsanstalt

icke finnes, och de fåtaliga härvarande ombuden för utländska

klassificeringssällskap icke ens torde vara i tillfälle att vid sidan

av sin verksamhet såsom sådana åtaga sig att utföra en statsinspektörs

funktioner.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 85 käft. (Nr 121.)

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

Tredje

kapitlet.

Särskilda be''

stämmelserom

passagerarfartyg.

42 Kung!. May.ts Nåd- Proposition Nr 121.

Skyldigheten att underkasta fartyg särskild besiktning för erhållande

av passagerarfartygscertifikat har i lagförslaget anknutits dels till gällande

svensk förordning härom och dels till de internationella bestämmelserna

i ämnet. Enligt 1864 års förordning lärer få betraktas såsom passagerarångfartyg

och sålunda besiktningsskyldigt varje ångfartyg, som förer

någon passagerare, varunder dock allenast torde inbegripas person, för vars

befordrande avgift i någon form utgår. Besiktningsskyldigt såsom

passagerarfartyg enligt engelsk och fransk lagstiftning är åter fartyg,

om därå skola medföras flera än tolv passagerare, vare sig betalning härför

utgår eller ej. Enligt lagförslaget har, speciellt med hänsyn till

den inre farten, under passagerarfartyg förståtts varje maskindrivet fartyg,

som medför om också blott en enda passagerare, därest fartyget har

till huvudsaklig uppgift att mot betalning befordra passagerare. Med

nyss angivna bestämning kommer jämväl i mindre ångslups- och motorbåtstrafik

m. m. att gälla skyldighet för båtägaren att hava ett certifikat

för utövande av rätten att mot avgift medtaga passagerare, varemot de

större lastfartygen i regelbunden trade, vilka pläga vara inredda med ett

fåtal passagerarhytter och som ju enligt lagförslaget skulle underkastas

periodiska sjövärdighetsbesiktningar, skulle bliva skyldiga att hava

passagerarfartygscertifikat allenast för det fall, att de medföra flera än

tolv passagerare. Uppgår antalet medförda passagerare till över tolv

personer, skulle nämligen, i överensstämmelse med den ovannämda utländska

lagstiftningen, inträda ovillkorlig skyldighet att hava passagerarfartygscertifikat,

därest ej fartyget framdrives medelst rodd. Sistberörda

begränsning skulle sålunda fritaga t. ex. de så kallade »kyrkbåtarna» på

Siljan från besiktningsskyldighet, då avgift icke utgår för begagnandet.

Däremot blir, med lagförslagets ståndpunkt, medförandet av flera än

tolv personer förbundet med skyldigheten att hava certifikat, såvitt gäller

alla andra slag av fartyg, sålunda även lustfartyg, s. k. »badgästbåtar»

in. fl.

Vid beräkning av antalet, när detta är avgörande för den speciella

tillsynen å passagerarfartyg, böra emellertid icke upptagas vissa kategorier,

vilka tillfälligt medfölja fartyget på grund av laga bestämmelser eller

efter verkställt bärgningsföretag. Vad angår stuveriarbetare (som pläga

medföras från en lastageplats till en annan inom samma lastningsdistrikt)

ävensom andra arbetare, vilka utföra arbete ombord, har sjöfartssäker-’

hetskommittén helt generellt undantagit även dessa vid beräkningen av

passagerarantalet, varemot reservanter inom kommittén påyrkat deras

medräknande eller i allt fall, att rätten att medtaga sådana utan inräkning

i passagerarantalet måtte begränsas att gälla i viss inskränktare fart.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

Då det synes rimligt, att ett lastfartyg tillätes mellan nära liggande

lastningsplatser medföra stuvare och andra, som mera tillfälligt utföra

arbete ombord, men däremot icke bör vara berättigat härtill för längre

resor, har lagförslaget härutinnan upptagit reservanternas mening så till

vida, att i kortare fart mellan svenska hamnar dylika personer icke skulle

inräknas i passagerarantalet. Vad med kortare fart må förstås torde

böra bedömas olika efter olika förhållanden, varför lagförslaget velat

överlämna åt Konungen att bestämma härom. Enär det även kan bliva

av nöden för lastfartyg att, i överensstämmelse med rådande praxis,

tillåta medförandet av ifrågavande personer mellan orter utom riket, där

sådant med hänsyn till den utländska lagstiftningen låter sig göra, har

det ansetts lämpligt att överlämna till den administrativa lagstiftningen

att träffa särskilda bestämmelser jämväl för sådant fall.

På grund av på senare tid framträdande fordringar inom den internationella

sjöfarten har i lagförslaget med stuvare m. fl. i nu berörda

avseende likställts sjöfolk, som efter erhållen eller avslutad anställning

sändes till eller från annat samma redare tillhörigt fartyg, varemot

sistnämnda kategori jämlikt sjöfartssäkerhet skommitténs förslag helt och

hållet imdantagits vid passagerarantalets beräkning.

Behörig tillsynsmyndighet för verkställande av passagerarfartygsbesiktning

skulle genom instruktion bestämmas. Liksom sjövärdighetsbesiktningen

bör den i regel förrättas av fartygsinspektör med högre

ingenjörsutbildning, eventuellt biträdd av annan fartygsinspektör såsom

skrov- resp. maskinbesiktningsman, varigenom likformighet med den

engelska lagstiftningen skulle vinnas. I särskilda fall skulle, liksom eljest,

speciell fackkunskap anlitas.

Passagerarfartygsbesiktningen skulle i främsta rummet fastställa den

fart, vari fartyget får nyttjas, samt passagerarantalet efter de föreskrifter,

vilka det enligt 5 a § sjölagen tillkomme Konungen att utfärda. Passagerarfartygscertifikatet

bör innehålla förklaring särskilt rörande nyssnämnda

förhållanden och i övrigt inrättas så, att det för utrikes sjöfart

motsvarar de internationellt gällande fordringarna å dylik handling.

Då fartyget alltid bör vara sjövärdigt för den fart, vari det är avsett

att föra passagerare, är vid besiktningen att tillse, det behörig sjövärdighetsbesiktning,

enligt de för passagerarfartyg i andra kapitlet av tillsynslagen

stadgade regler, verkställts eller verkställes. Denna fordran

skulle gälla även för utländskt fartyg, när detta har att undergå passagerarfartvgsbesiktning.

Den i allmänhet stadgade tiden för passagerarfartygscertifikats giltighet

skulle vid besiktningen kunna förkortas efter vad förhållandena anses

böra medföra.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Fjärde

kapitlet.

Om förbud

mot nyttjande.

Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition Nr 121.

I likhet med engelsk lag har lagförslaget, med stöd jämväl av sjöfartssäkerhetskommitténs

yttrande i denna punkt, ansett giltighetstiden

för passagerarfartygscertifikat rörande svenskt fartyg, som vid denna tids

utgång befinner sig utom riket, kunna utsträckas till dess fartyget återkommit

till svensk hamn. Särskilt med den allt allmännare kontroll,

som numera utövas även å utländska passagerarfartyg, torde missbruk

av sagda lättnad vid den speciella passagerarfartygsbesiktningen knappast

behöva befaras. %

Begäres av redaren eller befälhavaren nytt passagerarfartygscertifikat

minst en månad före giltighetstidens utgång, ankommer det på tillsynsmyndigheten

att föranstalta besiktning så fort ske kan. Med bevis om

att sådan anmälan skett fortfar det redan utfärdade certifikatet att gälla,

tills nytt erhållits.

Har passagerarfartyg lidit skada av väsentligare beskaffenhet, är det

liksom annat besiktningsskyldigt fartyg underkastat ny sjövärdighetsbesiktning

jämlikt andra kapitlet tillsynslagen; och äger fartygsinspektionens

chefsmyndighet omedelbart efter erhållen kännedom om skadan

att förklara passagerarfartygseertifikatet ogiltigt. Samma påföljd må inträda

därest fartyget vid inspektion eller besiktning befinnes bristfälligt.

Mot den skyldighet, som finnes för redaren att underkasta ett fartyg,

för vilket certifikat är utfärdat och vid en viss tidpunkt gällande, den

för passagerarfartyg stadgade, speciella tillsynen bör svara en rätt att få

certifikatet ogiltigt förklarat, så snart han icke längre vill använda fartyget

såsom passagerarfartyg; och är bestämmelse i detta syfte införd i

lagförslaget.

Bestämmelserna i fjärde kapitlet av lagförslaget äro i huvudsak

överflyttade från det på sin tid för lagrådets yttrande remitterade

förslaget till ändringar i sjölagen, och hänvisas rörande grunderna

härför till det förutnämnda anförande, som chefen för justitiedepartementet

den 7 mars 1913 i ärendet hållit. I anledning av lagrådets

anmärkningar hava emellertid förutsätta ingarne för utfärdande av förbud

mot fartygs nyttjande på grund av dess osäkerhet bragts till närmare

överensstämmelse med såväl första delen av 292 § sjölagen som vissa

främmande lagars bestämmelser om rätt till fartygs kvarhållande såsom

osäkert. Fartygets beskaffenhet skall enligt lagförslaget erbjuda uppenbar

livsfara för de ombordvarande för att ifrågavarande förbud skall

kunna meddelas. Däremot kan jag icke dela lagrådets mening, att förbud

mot nyttjandet av fartygs särskilda inrättningar och redskap för

arbetes utförande allenast borde ifrågakomma vid lossning eller lastning.

Behov av förbud i detta hänseende lärer kunna inträda jämväl vid annat

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

45

skeppsarbete; och bör nyttjandet i varje fall kunna i erforderlig utsträckning

förbjudas, även där direkt livsfnrn icke kan påvisas.

Lagrådets erinran, att stadgandena om förbud jämväl borde innehålla

bestämmelse om sättet för förbudets verkställande, har i lagförslaget

uppmärksammats.

Såsom redan nämnt, har ansetts nödigt att erhålla den garanti mot

tredska av befälhavare eller redare att låta torrsätta eller kölhala sitt

fartyg, som ligger däri, att tillsynsmyndighet kan under sådana omständigheter

förbjuda fartygets nyttjande.

I sjöfartssäkerhetskommitténs förslag till lag om tillsyn var utsagt,

vilka myndigheter skulle äga att utfärda förbud jämlikt fjärde kapitlet.

Sådan befogenhet skulle tillkomma den centrala myndigheten, fartygsinspektörerna

samt, beträffande arbete vid fartygs inrättningar och- redskap,

men ej själva fartyget, jämväl svensk konsul. Vid motiveringen

till förslaget att giva även de lokala fartygsinspektörerna befogenhet att

stoppa fartyg förbisåg icke kommittén olägenheten av att, i motsats till

vad vanligen är fallet i andra länder, där de lokala kontrolltjänstemännen

äga motsvarande rätt, i vårt land saknas en speciell domstol eller sakkunnig

nämnd för skyndsam prövning av förbudets berättigande. Det

vore också ur kostnadssynpunkt och av andra skäl ogörligt, att med

hänsyn till nu ifrågavarande, speciella syfte inrätta särskilda myndigheter.

Men kommittén ansåg icke desto mindre, att — med anslutning

till vad för närvarande gäller beträffande passagerarångfartyg — rätten att

förbjuda fartygs nyttjande måste förbehållas fartygsinspektörerna, vilka

ensamt vore sakkunniga och i tillfälle att tillräckligt skyndsamt ingripa

gent emot ett fartyg, som befunnits osäkert. Nödig trygghet mot för

sjöfarten skadliga misstag funne kommittén böra kunna vinnas, förutom

i anordnandet av fartygsinspektörernas tjänsteställning, genom den centrala

myndighetens lämpliga ledning och förbudets omedelbara underställande

ävensom medelst instruktioner angående sättet för sagda befogenhets

utövande, varigenom densamma kunde för vissa fall begränsas

och anlitande av speciell fackkunskap vid förefallande behov förutsättas

såsom villkor för utfärdande av förbud.

Lagförslaget har lika litet i bei’örda avseende som eljest lämnat

närmare bestämmelser om tillsynsmyndigheternas befogenhet och verksamhet,

utan har inskränkt sig till fastställandet därav, att tillsynsmyndighet

må genom instruktion eller särskild författning beklädas med

rätt att utfärda ifrågavarande förbud. Därvid tänker jag mig, att i

överensstämmelse med grunderna för sjöfartssäkerhetskommitténs förslag

sagda befogenhet bör i huvudsak på det sätt bestämmas:

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kung. May.ts Nåd. Proposition Nr 121.

att fartygsinspektionens chefsmyndighet i första rummet må äga rätt

att utfärda förbud;

att samma rätt må tillkomma de lokala fartygsinspektörerna med

högre ingenjörsutbildning;

att däremot övriga fartygsinspektörer allenast för speciella, till sin

yttre beskaffenhet noggrant angivna svårare fall av uppenbar osäkerhet

skulle äga att, hälst i samråd med närmaste förman, utfärda förbud; samt

att förbud av lokal myndighet omedelbart bör underställas chefsmyndigheten,

som, ändå att klagan över förbudet ej föres, skulle kunna

upphäva förbudet.

Beträffande den myndighet, som i nämnda avseenden må tillkomma

svensk konsul, är jag av samma mening, som uttalats i sjöfartssäkerhetskommitténs

förslag. Hans biträde för verkställandet av utfärdat

förbud bör tagas i anspråk, men han synes åtminstone icke i regel böra

erhålla rätten att själv förbjuda nyttjandet av fartyg, ehuru den inskränktare

befogenheten att förhindra arbete vid farliga inrättningar och redskap

må tillkomma honom.

Inom landet torde utfärdandet av förbud så mycket säkrare kunna

anordnas på ett lämpligt sätt, därest för tillsynens utövande anlitas icke

blott fartygsteknisk, utan även nautisk erfarenhet och sakkunskap, såsom

jag härvid förutsatt.

Trots berörda anordningar för tryggandet av en visserligen effektiv,

men även försiktig tillämpning av rätten att förbjuda fartygs nyttjande,

är möjligheten av missgrepp från tillsynsmyndigheternas sida icke utesluten,

varför i lagförslaget upptagits rätt för redaren eller annan, som

genom åtgärden lidit skada, att erhålla ersättning härför av kronan, där

skälig anledning till förbudets utfärdande finnes icke hava förelegat.

Lagrådet har, i sitt yttrande över motsvarande bestämmelse i det

tidigare utarbetade förslaget till ändringar i sjölagen, uttalat sina betänkligheter

mot stadgandet om en så utsträckt ersättningsskyldighet för

statsverket och ansett det lämpligare att inskränka denna till sådana

fall, då straffbart ämbetsfel ansetts föreligga. Då emellertid enligt lagförslaget

den tekniska tillsynsmyndigheten skulle beklädas med en befogenhet,

som i allmänhet icke tillkommer annan än domstol eller polismyndighet,

och då dessutom, i fråga om fartygsinspektörs beslut,

möjligheten av en omedelbar prövning av utfärdat förbud inför domstol

eller sakkunnig nämnd på platsen är utesluten, synes det vara

befogat att här sträcka statens ersättningsskyldighet något längre än i

andra fall, då dylik skyldighet förekommer. Det ursprungliga förslagets

grundtanke har därför bibehållits, ehuru bestämmelsen förändrats så, att

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 121.

47

rätt till skadeersättning av kronan endast skulle kunna ifrågakomma,

• när fartygets resa hindrats och stoppningsåtgärden tillika saknat fog i

fartygets verkliga beskaffenhet, oavsett om tillsynsmyndighetens misstag

varit på subjektiva grunder ursäktligt.

Härefter följa i förslaget de bestämmelser, som ansetts i lag nödiga

om klagorätt och instansordning i ärenden rörande sjöfartssäkerheten.

Beslut, fattat av lokal tillsynsmyndighet, skulle överklagas hos fartygsinspektionens

chefsmyndighet och denna myndighets beslut åter hos

Konungen, som i statsrådet skulle träffa slutligt avgörande i dylika mål.

Såsom »part» förstås enligt lagförslaget varje direkt av beslutet intresserad

person, särskilt redare, befälhavare eller lastägare.

Meddelat beslut skulle stå fast, intill dess detsamma av högre myndighet

kunde bliva upphävt.

Förnyad undersökning (överbesiktning) skulle kunna anordnas av

vederbörande högre instans, dels på hemställan av part och dels efter

myndighetens egen prövning av lämpligheten härav. Sättet för överbesiktning

komme att i administrativ ordning bestämmas.

Om chefsmyndighets i förslaget förutsatta befogenhet att, oafsett

förd besvärstalan, upphäva av underordnad tillsynsmyndighet utfärdat

förbud är förut ordat.

Under ärendets beredning har från sjöfartsintresserade, vilka erhållit

tillfälle att i saken yttra sig, uttalats en uppfattning om lämpligheten

av att vid sidan av chefsmyndigheten inrätta ett färtygstekniskt

och sjöfartskunnigt råd efter ungefär enahanda grunder som det nuvarande

järnvägsrådet, med befogenhet och skyldighet att gå statsmyndigheterna

tillhanda med sin erfarenhet och fackkunskap på skilda områden

vid utfärdandet av de föreskrifter av teknisk och administrativ

natur, vilka för statskontrollens riktiga och lämpliga utövande äro av

nöden. Eventuellt skulle en sådan nämnd, för åstadkommande av allsidig

fackkunskap samt skyndsamhet vid ärendenas handläggning, övertaga

behandlingen av besvärsärenden.

Vad angår berörda förslag, i vad det avser beslutanderätt för en

central nämnd i dylika ärenden, kan jag icke biträda detsamma såsom

alltför främmande för den svenska statsförvaltningens och rättsskipningens

grunder. Huruvida åter fartygsinspektionens chefsmyndighet vid handläggning

och beslut i dessa ärenden borde i en eller annan form biträdas

av särskilda sakkunniga är en fråga, som ej i detta samband kan lämpligen

lösas.

Beträffande det uttalade önskemålet att vid chefsmyndighetens

sida inrätta ett sjöfartskunnigt råd för att biträda vid utarbetande av

Femte

kapitlet.

Om besvär

samt om överbeaiktning.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

Sjtttte

kapitlet.

Bestämmelser

i aveoende å

lagens efterlevnad.

tekniska föreskrifter och vad därmed sammanhänger, synes mig detta

vara värt att övervägas, varför jag vill återkomma härtill vid senare

föredragning av fråga om anslag till utvidgad statskontroll.

Enligt lagförslaget skulle med straff beläggas åtgärd av redare eller

befälhavare, som avser att förhindra utövandet av tillsyn å fartyg ävensom

underlåtenhet från deras sida att jämlikt 10 § 2 mom. första stycket

vidtaga nödig anstalt för att hålla fartyget tillgängligt för besiktning.

Däremot har, då tredska från vederbörandes sida att låta torrsätta eller

kölhala fartyget för att möjliggöra besiktning ansetts böra motverkas

genom förbud mot fartygets nyttjande, det funnits tillräckligt att härvid

anknyta straffbestämmelse allenast till eventuell överträdelse av sådant

förbud.

Sjölagens straffstadganden äro i allmänhet uppställda så, att befälhavaren

har huvudansvaret och redaren straffas såsom eventuellt delaktig

i befälhavarens brottsliga förfarande. Beträffande den i lagen om tillsyn

å fartyg förutsatta skyldigheten att hålla fartyg tillgängligt för besiktning

har det emellertid ansetts lämpligast att ställa redaren och befälhavaren

vid sidan av varandra, med straffskyldighet för envar av dem,

allt eftersom den ene eller andre eller båda framstå såsom gärningsmän.

Besiktningsskyldighet kan förefinnas oberoende av, huruvida befälhavare

är tillsatt eller vid tillfället fungerar eller icke; och där befälhavare finnes

bör även redaren äga direkt förpliktelse att underkasta fartygsmaterielen

och förhållandena ombord statens kontroll.

Under det att sålunda enligt lagförslaget stadgats straff för hindrandet

av besiktning, skulle däremot straff icke i allmänhet följa å det förfarande

i och för sig, att ett fartyg nyttjas till sjöfart utan att behörigen

hava undergått besiktning.

Undantag från denna regel skulle blott gälla passagerarfartygen,

vilkas begagnande i sjöfart regleras genom särskilda, i lagen om tillsyn

givna bestämmelser; och de härtill anknutna straffstadgandena avse alltså

nyttjande av passagerarfartyg utan gällande passagerarfartygscertifikat

samt användning av fartyget i strid mot utfärdat certifikat, vare sig

säkerheten i det speciella fallet satts i fara eller ej. I enlighet med

sjölagens grunder torde redarens ansvar för obehörigt nyttjande av ett

fartyg såsom passagerarfartyg böra bestämmas jämlikt reglerna för delaktighet

i brott.

Sjöfartssäkerhetskommitténs förslag, som i vissa fall velat stadga

anmälningsskyldighet för redare och befälhavare med avseende å blivande

besiktning, innehöll jämväl bestämmelse om bötesstraff av högst

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kring1. Maj ds Nåd. Proposition Nr 121.

49

200 kronor för uraktlåten anmälan. Då det föreliggande lagförslaget

utgår ifrån, att föreskrifter rörande dylik anmälan liksom åtskilliga andra

bestämmelser av formell natur böra överlämnas till den administrativa

lagstiftningen, har i anledning härav motsvarande straffbestämmelse fått

utgå ur förslaget, men bör frågan om straff i vissa fall skall inträda

för uraktlåten anmälan tagas i övervägande vid blivande administrativ

lagstiftning i ämnet.

För att göra jämlikt 4 kap. av tillsynsmyndighet meddelat förbud

mot nyttjande verksamt avser lagförslaget, såsom tidigare antytts,

att förbudet skulle av polismyndighet eller konsul bringas till verkställighet.

Sjöfartssäkerhetskommitténs förslag upptog dessutom straff

för överträdande av dylikt förbud såsom en under lagen om tillsyn

fallande förseelse, för vilken »redare, befälhavare eller annan» skulle

straffas med böter från och med etthundra till och med femtusen kronor.

Bestämmelsen innebar en utvidgning till fartyg i allmänhet av den rörande

passagerarångfartyg enligt kungörelsen den 17 maj 1907 inspektörerna

givna befogenhet att, vid påföljd av böter från och med femtio

till och med ettusen kronor, förbjuda nyttjande av fartyget, där dess

användande befunnes medföra »överhängande fara för passagerarnas

säkerhet». För tillsynsmyndighets förbud mot nyttjande skulle emellertid

enligt kommittéförslaget vara tillräckligt med uppkommen fara för

godset.

I det för lagrådets yttrande remitterade förslaget till ändring av sjölagen

följdes i huvudsak sjöfartssäkerhetskommitténs förslag i angivna

hänseende, och intogs jämväl bestämmelse om straff för överträdande av

förbud såsom ett särskilt moment av 292 §. Lagrådet framställde häremot

åtskilliga anmärkningar, varav innebörden var, att förbud mot fartygs

nyttjande, i anslutning till det nuvarande innehållet av 292 § och

med hänsyn till omfånget av motsvarande bestämmelse i utländska lagar,

borde inskränkas till fall av livsfara för de ombordvarande, samt att särskilt

straff för överträdande av förbud vore opåkallat, enär ju förbud

icke borde förekomma annat än då fartygets obehöriga beskaffenhet i och

för sig föranledde straff enligt 292 § sjölagen, vars bestämmelser vore

under olika förhållanden tillräckliga för att avse även den försvårande

omständigheten, att ett utfärdat förbud överträtts.

Sedan bestämmelserna rörande tillsyn å fartyg nu överförts till föreliggande

lagförslag, bör i detta sammanhang upptagas frågan, huruvida

särskilt straff för överträdande av förbud enligt fjärde kapitlet i förslaget

bör ifrågakomma.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 85 käft. (Nr 121.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

Ehuru lagrådet uttalat sig emot den ifrågavarande straffbestämmelsens

införande i sjölagen, anser jag mig böra tillstyrka, att i den särskilda

lagen om tillsyn å fartyg införes ett dylikt straffstadgande.

Vad angår förbud mot användning av själva fartyget på grund av

bristande säkerhet, får väl medgivas, att, när sådant förbud överträtts,

straff i allmänhet skulle följa enligt den högre strafflatituden i 292 §

sjölagen. Men antaget att ett utfärdat förbud i särskilt fall icke varit

å sakförhållandena tillräckligt grundat, synes det därför ej vara obefogat

att beivra och straffa det öppna trotset mot vederbörande myndighets

bud efter samma grunder, som på den allmänna strafflagens område

motivera straff för brytande av offentlig myndighets befallning.

Det bör icke heller frånses, att ur bevisningssynpunkt överträdande av

ett givet förbud är påtagligt, under det att, därest straff härför icke

funnes stadgat, det kunde befaras, att redaren för ett såsom osäkert

kvarhållet fartyg frestades att gå till sjöss med fartyget i förhoppning

om att kunna undandraga sig ansvaret för dess osäkra tillstånd.

Beträffande vidare användningen av bristfälliga inrättningar eller

redskap för arbetes utförande kan det, när överträdande av förbud tillkommer,

ifrågasättas, huruvida det högsta straffet enligt 292 §, eller

böter av ettusen kronor, må anses för varje fall tillräckligt.

Sedan i förslaget införts jämväl förbud mot fartygs nyttjande på

grund av tredska att låta torrsätta eller kölhala fartyget, synes upptagande

av straff för brytande av förbud ännu mera påkallat, då i sådant

fall fartygets nyttjande förvisso ej behöver innefatta brott vare sig enligt

292 § sjölagen eller allmänna strafflagen.

År förfarandet emellertid straffbart enligt sjölagen eller allmänna

strafflagen på sådant sätt, att straffet jämlikt tillämpligt lagrum blir

strängare än om det bedömdes efter förevarande lag, torde tillräckligt

skäl ej föreligga att låta straff i sistberörda avseende jämväl inträda.

På angivna grunder har straff för överträdande av förbud i förslaget

införts i enlighet med vad nu nämnts.

För en verksam tillämpning av givna straffbestämmelser upptager

lagförslaget stadgande om att den, som medan han står under tilltal för

förbrytelse enligt lagen om tillsyn å fartyg fortsätter samma förbrytelse,

skall fällas till förnyat ansvar efter varje nytt åtal. Brott mot lagen

om tillsyn å fartyg skulle underkastas allmänt åtal.

Rörande böters förvandling och forum hänvisas till allmän strafflag

och sjölagen.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

Den föreslagna tillsynslagen avses att träda i kraft den 1 januari

1915. Med hänsyn dels till angelägenheten att icke mer än skäligt betunga

sjöfarten, dels till behovet att från början rationellt fördela tillsynsmyndigheternas

arbetsbörda bliva vissa övergångsbestämmelser av

nöden. I sådant hänseende föreslås beträffande redan använda fartyg i

allmänhet frihet från periodiska sjövärdighetsbesiktningar, intill dess fartygsinspektionens

chefsmyndighet förordnat om sådan besiktnings verkställande

första gången. Likaledes skulle intill den 1 januari 1917 sjövärdighetsbesiktning

ej utgöra ett oeftergivligt villkor för tartygs förseende

med passagerarfartygscertifikat. Andra lättnader ifråga om

kravet på sådant certifikat skulle under viss tid efter lagens ikraftträdande

gälla för vissa fartyg, som vid lagens ikraftträdande nyttjas till

sjöfart, nämligen å ena sidan de fartyg, som den 1 januari 1915 äro

försedda med ännu gällande besiktningsvis enligt 1864 års förordning

om passagerarångfartyg, å den andra de förvisso rätt talrika fartyg, som

enligt den föreslagna lagen skulle räknas som passagerarfartyg men

ej skulle varit underkastade bestämmelserna i nyssnämnda förordning.»

Föredraganden uppläste härefter det omförmälda förslaget till lag

om tillsyn å fartyg, av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar,

samt hemställde, att lagrådets utlåtande över förslaget måtte, för det

ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, genom utdrag av protokollet

inhämtas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Olof Ljungberg.

Övergångp
bestämmelse
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Rungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 121.

Bil.

Förslag

till

lag om tillsyn å fartyg.

FÖRSTA KAPITLET.

Allmänna bestämmelser.

1 §■

Beträffande fartyg, varå någon finnes för betalning anställd eller

såsom passagerare färdas, skall utövas tillsyn enligt denna lag för utrönande,

huruvida bestämmelserna i 5 a § sjölagen och de med stöd

därav utfärdade föreskrifter äro iakttagna.

Å fartyg, som tillhör svenska staten, är denna lag tillämplig endast

i den mån Körningen därom särskilt förordnar.

De bestämmelser i denna lag, vilka ej särskilt förklaras gälla om svenska

fartyg, skola, med de undantag och avvikelser Konungen må bestämma,

äga tillämplighet jämväl å utländska fartyg, som här i riket finnas.

2 §-

Den i denna lag stadgade tillsyn utövas av fartygsinspektionens

chefsmyndighet, i vissa avseenden under samverkan med yrkesinspektionens

chefsmyndighet, samt, under förstnämnda myndighets överinseende

och ledning, av fartygsinspektörer eller andra, som av fartygsinspektionens

chefsmyndighet förordnas. I fråga om bemanningen utövas tillsyn

jämväl av ombudsmännen vid sjömanshusen. Utom riket biträdes fartygsinspektionens

chefsmyndighet av konsulerna.

hör visst fall må vederbörande tillsynsmyndighet uppdraga åt sakkunnig

att biträda vid och utom riket jämväl verkställa förrättning,

varom i denna lag sägs.

3 §''

För utövandet av tillsynen äge tillsynsmyndighet närhelst så finnes

påkallat eller lämpligt och i ett växt hänseende, vari fartyg är under
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

bo

kastat tillsyn, verkställa undersökning (inspektion), huruvida fartyget

är i behörigt skick.

Om särskilda förrättningar (sjövärdighetsbesiktning och passagerarfartygsbesiktning)

för undersökning av fartyg i vissa hänseenden stadgas

i 2 och 3 kap.

Om särskilda förrättningar för undersökning av fartygs maskineri,

inrättningar och utrustning äge Konungen förordna.

4 §•

Tillsynsmyndighet skall jämte tilläventyrs åtföljande biträde äga

tillträde till fartyg för verkställande av förrättning enligt denna lag, med

befogenhet tillika att därvid taga del av de fartyget rörande, ombord

befintliga handlingar. Tillsynsmyndighet läte sig angeläget vara att

så anordna förrättningen, att därav såvitt möjligt rubbning i fartygs

trafikförhållanden ej föranledes eller i övrigt större olägenhet förorsakas

de sjöfarande, än som kan anses oundgängligen nödigt.

5 §•

I fall, då beträffande fartygs säkerhet eller särskilt förhållande,

som rör säkerheten, offentlig myndighets bevis (certifikat) påfordras,

eller sådant certifikat skall på särskild begäran meddelas, ankommer utfärdandet

därav på fartygsinspektionens chefsmyndighet; dock att Konungen

äger med avseende å vissa certifikat annorledes förordna.

Konungen äger bestämma, att av viss utländsk myndighet eller

klassificeringsanstalt utfärdat certifikat må äga enahanda giltighet, som

om det utfärdats av vederbörande svenska myndighet.

6 §•

Fartyg, som nyttjas till handelssjöfart eller resandes fortskaffande i

fart bortom linjen Skagen—Lindesnäs och linjen Esbjerg—Texel, skall,

till ledning för tillsynen å dess nedlastning, vara försett med lastmärke,

utvisande fartygets minsta tillåtna fribord.

i §■

Kostnaderna för tillsynen bäras av statsverket, där ej annorlunda

stadgas i denna lag eller, beträffande ersättning åt sakkunnig, som omförmäles

i 2 §, av Konungen förordnas.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 121.

8 §•

1 mom. Med passagerare förstås i denna lag varje person, som

medföljer ombord å fartyg på dess resa, oavsett om ersättning härför

skall utgå eller ej, med undantag av:

befälhavaren;

besättningen;

personer, som i 108 § sjölagen avses;

redare i fartyget;

i hans tjänst anställda personer, som i fartyget rörande ärenden

medfölja;

1 tjänst ombord varande lotsar och andra, som därstädes utöva

allmän tjänstebefattning, jämte deras medhjälpare.

2 mom. Med passagerarefartyg förstås i denna lag varje fartyg,

för vilket gällande passagerarfartygscertifikat, varom i 3 kap. sägs, är

utfärdat.

9 §•

Närmare föreskrifter angående tillsynens utövande meddelas av

Konungen.

ANDRA KAPITLET.

Om sjövärdighetsbesiktning.

10 §.

1 mom. Med sjövärdighetsbesiktning förstås undersökning, som, i

de särskilda fall här nedan sägs anställes för utrönande, huruvida fartyg

må anses ^ovårdigt med hänsyn till dess användning och den fart, vari

det nyttjas eller är avsett att nyttjas.

2 mom. Vid sjövärdighetsbesiktning åligge redaren eller befälhavaren

att, i den mån sådant finnes för besiktningens utförande oundgängligt,

låta verkställa nödig uthuggning och borrning, öppna fartygets

klädsel och garnering, våghålsplankor och ribbor i garneringshål samt

manhålsluckor, pröva drivning med rabb och järn samt i övrigt göra

fartyget och dess rum tillgängliga för besiktningen.

Det åligge jämväl redaren eller befälhavaren att, där ej besiktningen

försiggår under fartygets byggande, vid besiktningen låta torrsätta

eller kölhala fartyget.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

° #

Åtgärd, varom i detta mom. sägs, skall vidtagas utan kostnad för

statsverket.

3 mom. I samband med sjövärdighetsbesiktning skall jämväl inspektion

av fartyget, i de avseenden besiktningen ej omfattar, verkställas

till den utsträckning ske kan.

11 §•

Å fartyg, som för svensk mans räkning nybygges, skall sjövärdighetsbesiktning

verkställas innan det må till sjöfart nyttjas.

Har utländskt fartyg övergått i svensk mans ägo, skall, så snart

ske kan, sjövärdighetsbesiktning å fartyget verkställas.

Vad nu sagts gäller ej om fartyg, som har mindre bruttodräktighet

än 100 registerton.

12 §.

Svenskt fartyg, som enligt 6 § sjölagen förklarats icke vara iståndsättligt,

skall undergå sjövärdighetsbesiktning, innan det må till sjöfart

nyttjas.

13 §.

1 mom. Svenskt passagerarfartyg, så ock annat svenskt fartyg,

som äger en bruttodräktighet av 100 registerton eller däröver, är, så

länge det till sjöfart nyttjas, underkastat periodiskt återkommande sjövärdighetsbesiktningar

med nedannämnda mellantider:

a) för passagerarfartyg i fart bortom linjen Skagen—Lindesnäs och

linjen Esbjerg—Vexel ett år och för sådant fartyg i inskränktare fart

två år samt:

b) för annat fartyg än passagerarfartyg, om det är maskindrivet eller

segelfartyg av järn, fyra år och eljest sex år, skolande dessutom segelfartyg

i fart bortom linjen Skagen—Lindesnäs och linjen Esbjerg—

Vexel beträffande botten utvändigt, ävensom maskindrivet fartyg i avseende

å botten utvändigt, propelleraxel, bottenkranar och dylikt undergå

förnyad sjövärdighetsbesiktning vid utgången av halva den stadgade

mellantiden.

Med hänsyn till särskilda omständigheter, såsom skrovs, maskineris

eller ångpannas ålder och beskaffenhet, äger fartygsinspektionens chefsmyndighet

fastställa viss kortare mellantid än i första stycket sägs.

Förnyad sjövärdighetsbesiktning må, utan rubbning i den gällande

tidsföljden för efterföljande besiktningar, företagas högst tre månader

före eller efter föreskriven tidpunkt.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kung1. Maj.is Nåd. Proposition Nr 121.

Chefsmyndigheten må meddela skäligt anstånd med förnyad sjövärdighetshesiktning,

dock ej för längre tid än högst sex månader efter

den tidpunkt, då besiktningen eljest skolat senast ske. Sådant anstånd

må ej föranleda rubbning i den gällande tidsföljden för efterföljande besiktningar.

2 inom. Vad i 1 mom. stadgas, skall tillämpas även å utländskt

passagerarfartyg, som går i fart på svensk hamn.

14 §.

Om fartyg, varom i 13 § sägs, till huvudsaklig del ombygges eller

lidit skada av väsentligare omfattning, må fartygsinspektionens chefsmyndighet

förordna att, utan hinder av att den mellantid, som enligt

sagda § skulle gälla, icke förflutit, förnyad sjövärdighetsbesiktning skall

ske i den utsträckning, som prövas nödig; ägande chefsmyndigheten i

mån av omständigheterna förordna, att ny mellantid må beräknas från

tiden för denna besiktning.

15 §.

1 mom. Om sjövärdighetsbesiktning å fartyg, innan det må förses

med passagerarfartygscertifikat, stadgas i 3 kap.

2 mom. Fartygsinspektionens chefsmyndighet må, där särskild anledning

finnes föreligga, för visst fall förordna om sjövärdighetsbesiktning

å svenskt fartyg, som ej eljest på grund av bestämmelserna i detta

kapitel är underkastat sådan besiktning.

16 §.

I fall, som avses i 11 eller 12 §, må fartyget ej i fartygsregistret

införas ej heller förses med svensk nationalitetshandling eller i 4 § sjölagen

omförmält hemortsbevis, förrän genom besiktningen blivit utrönt,

att fartyget är i sj ovärdigt skick.

U §•

Konungen äge förordna, att fartyg, som innehar klass i viss klassificeringsanstalt,

skall vara undantaget från sjövärdighetsbesiktning i den

omfattning, som Konungen prövar skäligt med hänsyn till de för klassen

gällande bestämmelser.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

57

TREDJE KAPITLET.

Om särskild tillsyn å passagerarfartyg.

18 §.

Nyttjas maskindrivet fartyg uteslutande eller huvudsakligen till att

mot ersättning befordra passagerare, eller skola eljest å fartyg, som

fram drives annorledes än medelst rodd, på en gång medföras flera än

tolv passagerare, skall fartyget vara försett med passagerarfartygscertifikat.

I nämnda antal inräknas ej: bärgare och deras medhjälpare, vilka,

efter det sjöskada drabbat fartyget, medfölja detsamma; personer, vilka

till hamn införas, efter att hava bärgats ur sjönöd; samt sjöfolk, som

fortskaffas genom konsuls försorg jämlikt 34 § sjölagen. Ej heller inräknas

i passagerarantalet, så vitt angår kortare fart mellan svenska

hamnar, stuvare eller stuveriarbetare eller andra arbetare och deras förmän,

vilka för arbete ombord medfölja fartyg, eller sjömän och i 108

§ sjölagen avsedda personer, vilka efter erhållen eller avslutad anställning

sändas till eller från annat samma redare tillhörigt fartyg.

Vad med kortare fart skall förstås så ock huruvida i annan fart

personer, som nu sagts, må undantagas vid beräkningen, därom äge

Konungen förordna.

19 §.

1 mom. För undersökning, huruvida fartyg må förses med passagerarfartygscertifikat,

skall det undergå passagerarfartygsbesiktning.

Därvid skall särskilt fastställas:

den fart, i vilken fartyget må nyttjas; samt

det högsta antal passagerare, som fartyget må på en gång

medföra.

2 mom. Fartyg må ej förses med passagerarfartygscertifikat, med

mindre det, ändå att det icke enligt reglerna i 2 kap. skolat undergå

sjövärdighetsbesiktning, underkastats sådan och därvid befunnits sjövärdigt

med hänsyn till den fart, vari det är avsett att nyttjas, samt

ej heller efter sjövärdighetsbesiktningen så lång mellantid förflutit eller

sådana omständigheter förekommit, att ny sjövärdighetsbesiktning skolat

enligt de i sagda kap. i fråga om passagerarfartyg givna regler verkställas.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1814. 1 sand. 85 höft. (Nr 121.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

I fråga om undantag från denna bestämmelse för fartyg, som innehar

klass i klassificeringsanstalt, skall vad i 17 § stadgas äga motsvarande

tillämpning.

20 §.

Tiden för giltigheten av passagerar fartygscertifikat skall i certifikatet

fastställas för fartyg i fart bortom linjen Skagern—Lindesnäs och linjen

Esbjerg—Texel till ett år samt för fartyg i inskränktare fart till två år,

från och med dagen för dess utfärdande, men skall, därest fartyget

befunnits vara i sådant skick, att fulla säkerheten icke kan antagas äga

bestånd så länge, förkortas i motsvarande mån.

År svenskt fartyg utom riket vid tid, då för detsamma utfärdat passagerarfartygscertifikat

skulle upphöra att gälla, varde tiden för certifikatets

giltighet utsträckt, till dess fartyget återkommer till svensk hamn.

Därest nytt passagerarfartygscertifikat hos vederbörande tillsynsmyndighet

begäres minst en månad före utgången av den tid, för vilken

utfärdat passagerarfartygscertitikat är gällande, varde tiden för

dettas giltighet utsträckt, till dess nytt certifikat hunnit utfärdas.

Har passagerarfartyg lidit skada av väsentligare omfattning eller

ock vid inspektion eller sjövärdighetsbesiktning befunnits vara bristfälligt

eller av beskaffenhet att ej vidare kunna nyttjas i den utsträckning

certifikatet medgiver, äger fartygsinspektionens chefsmyndighet förklara

certifikatet ogiltigt.

Jämväl på begäran av vederbörande redare må chefsmyndigheten

förklara passagerarfartygscertifikat ogiltigt.

FJÄRDE KAPITLET.

Om förbud mot nyttjande.

21 §.

Finnes fartyg hava sådana brister till skrov, maskin eller utrustning

eller vara så illa bemannat eller så hårt eller olämpligt lastat

eller så olämpligt barlastat, att resa därmed icke kan företagas utan

uppenbar livsfara för dem, som äro ombord, äger vederbörande tillsynsmyndighet

i erforderlig utsträckning förbjuda fartygets nyttjande, intill

dess missförhållandet blivit undanröjt.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

59

Tredskas redare eller befälhavare att låta torrsätta eller kölhala

fartyg i de fall, då sådant enligt 10 § åligger honom, äger vederbörande

tillsynsmyndighet likaledes förbjuda fartygets nyttjande, intill dess åtgärden

vidtagits.

Äro fartygs för arbetes utförande avsedda inrättningar eller redskap

så bristfälliga, att arbetet därmed är förbundet med uppenbar fara för

svårare olycksfall, äger vederbörande tillsynsmyndighet i erforderlig utsträckning

förbjuda nyttjandet därav, intill dess bristen blivit avhjälpt.

Myndighet, som meddelat förbud, skall utan avgift tillhandahålla

fartygets redare eller befälhavare av besvärshänvisning åtföljt skriftligt

besked om förbudet och anledningen därtill.

Myndighet inom riket, som meddelat förbud, skall därom ofördröjligen

underrätta vederbörande polismyndighet; åliggande det denna att

tillse det förbudet ej överträdes.

Till förhindrande att meddelat förbud mot fartygs nyttjande överträdes

äger svensk konsul avfordra befälhavaren för fartyget gällande

nationalitetshandling.

22 §.

Har till följd av tillsynsmyndighets förbud fartyg hindrats att gå

till sjöss, vare kronan, där skälig anledning till förbudets utfärdande

finnes icke hava förelegat, skyldig ersätta den skada, som genom förbudet

må hava vållats redare eller annan och som ej kunnat genom

klagan över förbudet förebyggas.

Talan om sådan ersättning skall anhängiggöras genom stämning

till Stockholms rådstuvurätt inom två år från den dag, då förbudet meddelades,

eller vare talan mot kronan förfallen.

Vad kronan nödgats utgiva, söke kronan åter av den felande i

mån av befogenhet.

FEMTE KAPITLET.

Om besvär samt om överbesiktning m. m.

23 §.

Part, vilken icke åtnöjes med beslut, som av tillsynsmyndighet meddelats,

äger i den ordning, som är stadgad för klagan i mål, vilka handläggas

av förvaltande myndighet, anföra besvär, över beslut av fartygs
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 121.

inspektionens chefsmyndighet hos Konungen samt över beslut av annan

tillsynsmyndighet hos chefsmyndigheten; dock att om fartyget vid beslutets

meddelande finnes utom riket, besvären må anföras inom ett år

från det klaganden erhållit del av beslutet.

Utan hinder av anförda besvär stånde meddelat förbud fast intill

dess detsamma kan varda av högre myndighet upphävt.

24 §.

Om klaganden sådant påkallar eller det finnes för besvärens prövning

erforderligt, äger den myndighet, som skall pröva besvären, förordna

om överbesiktning å fartyget.

Kostnad för överbesiktning skall förskjutas av klaganden, därest

förrättningen tillkommit på dennes begäran. Vid beslut i anledning av

förd klagan bestämmes tillika, huruvida med hänsyn till förekomna

omständigheter sålunda torskjlitet belopp skall till klaganden återställas.

25 §.

Fartygsinspektionens chefsmyndighet må upphäva av annan tillsynsmyndighet

meddelat förbud, ändå att klagan över förbudet ej föres.

SJÄTTE KAPITLET.

Bestämmelser i avseende å lagens efterlevnad.

26 §.

Hindrar redare eller befälhavare inspektion eller sjövärdighetsbesiktning

å fartyg eller underlåter han något av vad enligt 10 §

2 mom. första stycket honom åligger, eller vägrar befälhavare i fäll som

i 21 § sista stycket sägs att till konsul utlämna där omförmäld handling,

straffes med böter från och med tio till och med ettusen kronor, där ej

gärningen efter allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.

27 §.

Nyttjas fartyg till befordran av passagerare på sätt och i den omfattning

varom i 18 § sägs, utan att vara försett med gällande passa
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

gerarfartygscertifikat, eller nyttjas passagerarfartyg i strid mot bestämmelse

i det för fartyget gällande passagerarfartygscertifikatet, straffes

befälhavaren med böter från och med tio till och med femtusen kronor.

Till enahanda straff dömes redare eller annan, som å redares vägnar

haft befattning med fartyget, där han uppsåtligen förlett befälhavaren

till sådan förseelse eller med råd eller dåd främjat densamma.

28 §.

Nyttjas fartyg eller dess för arbetes utförande avsedda inrättningar

eller redskap i strid mot förbud, som meddelats jämlikt 21 §, straffes

befälhavaren med böter från och med etthundra till och med femtusen

kronor, där ej gärningen efter allmänna strafflagen eller sjölagen bör

beläggas med strängare straff.

Till enahanda straff dömes redare eller annan, som å redares vägnar

haft befattning med fartyget, där han uppsåtligen förlett befälhavaren

till sådan förseelse eller med råd och dåd främjat densamma.

29 §.

Den som under tid, då han är ställd under tilltal för förbrytelse,

varom törmäles i 26, 27 eller 28 §, fortsätter samma förbrytelse, skall

för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits fällas till det

ansvar, som är bestämt för sådan förbrytelse.

30 §.

Allmän åklagare skall tala å förbrytelse, varom i denna lag sägs.

31 §.

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan och skola vid

bristande tillgång till deras fulla gäldande förvandlas enligt allmänna

strafflagen.

32 §.

Om domstol i mål rörande förbrytelse, varom i denna lag sägs,

gäller vad i 328 § sjölagen stadgas.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

Genom denna lag upphävas:

förordningen angående vad i avseende å passageraråugfartygs byggnad,

utrustning och begagnande iakttagas bör den 12 februari 1864;

kungörelsen angående vissa bestämmelser rörande inspektörernas å

passagerarångfartyg befogenhet den 17 maj 1907;

jämte de föreskrifter i övrigt, som äro stridande mot denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1915.

Fartyg, som vid denna lags ikraftträdande nyttjas till sjöfart, skall

undergå sjövärdighetsbesiktning, varom i 13 § sägs, första gången å tid,

som bestämmes av fartygsinspektionens chefsmyndighet.

Fartyg, som vid lagens ikraftträdande är försett med besiktningsbevis

enligt förordningen angående vad i avseende å passagerarångfartygs

byggnad, utrustning och begagnande iakttagas bör den 12 februari

1864, må, så länge beviset gäller, användas för befordran av passagerare

i den omfattning, som med bevisets innehåll är förenligt, ändock att det

icke är försett med passagerarfartygscertifikat.

Fartyg av mindre bruttodräktighet än 100 registerton, som före den

1 januari 1915 nyttjats till sjöfart, må, där det ej är ångfartyg, till den

1 januari 1916 användas för befordran av passagerare i den omfattning,

som i 18 § sägs, ändock att det icke är försett med passagerarfartygscertifikat.

Under tiden till den 1 januari 1917 skall den omständigheten, att

fartyg icke undergått sjövärdighetsbesiktning, ej utgöra hinder att fartyget

förses med passagerarfartygscertifikat.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

63

Protokoll, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd lördagen den 28

mars 1914.

Närvarande:

Justitieråden Thomasson,

Svedelius,

Regeringsrådet Thulin,

Jnstitierådet friherre Leijonhufvud.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över finansärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 30 januari

1914, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det

ändamål, § 87 regeringsformen om förmäler, inhämtas över upprättat förslag

till lag om tillsyn å fartyg.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av advokaten Eliel Löfgren.

Lagrådet yttrade:

Det föreliggande lagförslaget upptager icke närmare föreskrifter, i

vilka avseenden fartyg skall vara underkastat tillsyn; förslaget hänvisar

därutinnan till 5 a § sjölagen. Denna paragraf är nu icke föremål för

lagrådets granskning, men har i det vid remissen fogade utdrag av

protokollet över justitiedepartementsärenden uttalats, att i densamma

skulle upptagas innehållet i 6 § 1 mom. i det förra året till lagrådet

remitterade förslaget till lag om ändring i vissa delar av sjölagen,

dock med undantag av bestämmelserna om lastmärke samt om

utländska fartyg. Vid bedömandet av nu ifrågavarande förslag har lagrådet

fördenskull utgått från att nämnda paragraf i sjölagen kommer

att få det innehåll, som sålunda i statsrådsprotokollet angivits.

I sitt yttrande över omförmälda förslag till ändring i vissa delar

av sjölagen framhöll lagrådet, att man borde beakta, huruvida förslaget

läte förena sig med hittills erkända folkrättsliga grundsatser; vid prövning

av denna fråga fann lagrådet förslaget icke vara tillfredsställande.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 121.

Att en lagstiftning sådan som den nu ifrågasatta, med det innehåll

i 5 a § sjölagen, som i statsrådsprotokollet angivits, skulle,

därest icke inskränkande bestämmelser meddelades i fråga om utländska

fartyg, gå längre än folkrättsligt må anses medgivet, synes

lagrådet uppenbart. Att exempelvis de stadganden med avseende å

bostäder ombord och om arbetsvillkoren, som lagstiftaren i fråga om

det egna landets fartyg velat genomföra, upprätthölles i samma omfattning

även beträffande främmande fartyg och försummelser därutinnan

straffades, skulle näppeligen kunna undgå att betraktas såsom obehörig

inblandning. Emellertid har departementschefen förklarat, att med stadgandet

i lagförslaget att Konungen må bestämma undantag och avvikelser

beträffande utländska fartyg avsetts bland annat att just i omförmälda

avseenden möjliggöra undantag från tillsynen. Lagrådet har

ansett sig icke böra underlåta att framhäva vikten av att dylik anordning

vidtages.

Mot det sätt, varpå gränsen dragits mellan de stadganden, som

böra erhålla civillags natur, och dem, vilka må anförtros åt administrativ

lagstiftning, har lagrådet icke funnit något att erinra. De anmärkningar

mot detalj bestämmelser i förslaget, till vilka lagrådet funnit anledning,

äro nedan upptagna under särskilda paragrafer i förslaget.

1 och 3 §§.

I det av sjöfartssäkerhetskommittén utarbetade förslag till lag om

tillsyn å fartyg angavs såsom förutsättning för att fartyg skulle vara

underkastat den art av tillsyn, som förslaget benämnde inspektion, att

å fartyget någon vore mot betalning anställd eller färdades såsom

passagerare. Ett dylikt villkor var icke föreskrivet beträffande tillsyn

av annat slag, utan betingades denna av andra särskilt angivna omständigheter.

Härutinnan innebär nu föreliggande förslag, som jämväl uppställer

skillnaden mellan inspektion och övrig tillsyn, en åtminstone

formell ändring, i det att, på sätt i första stycket av 1 § stadgas, föremål

för tillsyn icke i något fall skulle vara annat fartyg än sådant, varå

någon vore anställd mot betalning eller färdades såsom passagerare.

En dylik allmän inskränkning i tillsynens omfattning lärer ej stå rätt

väl tillsammans med innehållet i 11 §, jämförd med 10 § 2 inom.; av

bestämmelserna i dessa lagrum torde bliva en följd, att det särskilda

slag av förrättning för utövande av tillsynen, som upptagits under beteckningen

sjövärdighetsbesiktning, i regel kommer, beträffande nybyggt

fartyg, att åtminstone till en del äga rum innan fartyget blivit sjösatt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

er»

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

Enahanda kan förhållandet bliva i fråga om kondemnerat fartyg, som

avses i 12 §. Teoretiskt taget innebär visserligen kommittéförslaget, att

ett fartyg skulle kunna vara underkastat sjövärdighetsbesiktning utan

att sedermera vara föremål för tillsyn genom inspektion. Tänkbart är

ju, att ett nybyggt fartyg om minst 100 registertons bruttodräktighet

eller ett kondemnerat men sedermera iståndsatt fartyg skulle kunna i

fart skötas av ägarna ensamma utan något som helst betalt biträde och

att aldrig någon utomstående toges ombord å sådant fartyg. Till en

dylik möjlighet lärer emellertid icke behöva tagas någon hänsyn, vadan

lagrådet hemställer om återgång i denna del till kommitténs förslag.

Huru i andra hänseenden än nu berörda gränsen skall tänkas dragen

mellan de olika slag av tillsynsförrättningar, som förslaget velat uppställa,

har i detsamma icke med erforderlig klarhet blivit uttryckt.

En särskild oegentlighet torde förekomma därutinnan, att vad i

förslaget — visserligen ofullständigt — influtit rörande inspektion

erhållit sin plats bland allmänna bestämmelser i första kapitlet, under

det att därstädes i fråga om sjövärdighetsbesiktning och passagerarfartygsbesiktning,

vilka icke äro vare sig fullt fristående från inspektionen

eller att anse endast som underavdelningar av denua, hänvisning gjorts

till särskilda kapitel, där de närmare reglerna för dem upptagits. För

undvikande av denna oegentlighet och ernående av såväl eu fast terminologi

som full tydlighet beträffande förslagets avsedda innebörd, sådan

den av dess skilda föreskrifter framgår, synes böra företagas omarbetning

av förslaget och därvid iakttagas: att i 3 § inrymmes endast —

med hänvisning till de speciella bestämmelserna — ett angivande av de

olika sätt, på vilka tillsynen i regel utövas, nämligen genom de två nyss

nämnda slagen av besiktning samt genom inspektion, ävensom stadgande,

varigenom åt Konungen lämnas befogenhet att vad angår fartyg, som

är underkastat sjövärdighetsbesiktning, förordna, att särskilda regelbundet

återkommande besiktningar å fartygets maskiner, inrättningar eller utrustning

må äga rum i andra fall och i annan ordning än av föreskrifterna

i 2 och 3 kap. skulle föranledas; samt att i särskilt kapitel upptagas

bestämmelserna om inspektion, av innehåll att å fartyg, varå någon är

mot betalning anställd eller färdas såsom passagerare, tillsynsmyndighet

må närhelst så finnes påkallat eller lämpligt och i ett vart hänseende,

vari fartyget är underkastat tillsyn, företaga undersökning för utrönande,

huruvida fartyget är i behörigt skick, dock att för inspektionens verkställande

ej må krävas vidtagande av sådana åtgärder, varom i 10 § 2 mom.

förmäles.

Bihang till senare riksdagens protokoll ID 14. 1 samt. 85 käft. (Nr 121.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

Med en sådan uppställning bleve ock tydligare än nu är fallet, att

även om vid inspektion yppas anledning till antagande att å fartyget

finnes brist, som ej kan fullständigt bedömas utan anlitande av de nyss

antydda mera genomgripande åtgärderna, den inspekterande myndigheten

ej kan framtvinga sådana direkt utan allenast genom utverkande från

chefsmyndigheten av förordnande om extra sjövärdighetsbesiktning, där

sådan kan förekomma.

2 §•

I sitt yttrande till statsrådsprotokollet har departementschefen närmare

angivit den verksamhet, som med avseende å tillsyn utom riket

skulle tillkomma konsul. Därav framgår, att han inom området för sin

verksamhet skulle äga att självständigt öva tillsyn. Det synes vid sådant

förhållande oegentligt att, såsom i förslaget skett, benämna denna hans

verksamhet såsom ett lämnande av biträde åt chefsmyndigheten. Oegentligheten

framträder desto mera vid jämförelse med stadgandet i andra

stycket av förevarande paragraf. En jämkning i avfattningen synes fördenskull

böra vidtagas.

4 §•

I förevarande paragraf har stadgats rätt för tillsynsmyndighet att

jämte åtföljande biträde äga tillträde till fartyg för verkställande av tillsyn

samt befogenhet att därvid taga del av fartygshandlingar, som finnas

ombord. Huruvida tillsynsmyndigheten för utnyttjande av denna rätt i

fall av tredska skulle äga att påkalla biträde av polismyndighet är icke

utsagt. Då straff stadgas för befälhavare eller redare, som hindrar

inspektion eller sjövärdighetsbesiktning, samt förslaget innehåller föreskrift

om medverkan av polismyndighet för upprätthållande av meddelat

förbud, torde därav böra slutas, att polisbiträde i nu förevarande avseende

icke skulle stå till buds.

Om denna slutsats är riktig, framstår det för lagrådet såsom en

oegentlighet att härutinnan förfarits olika mot den anordning, som genomförts

å ett annat område för utövande av statskontroll, nämligen det som

regleras genom lagen om arbetarskydd. Förhållandena i dessa båda fall

erbjuda otvivelaktigt stora likheter. I 27 § lagen om arbetarskydd

stadgas, att polismyndighet är pliktig att lämna tillsynsorganen det

biträde, som av deras tjänsteåligganden enligt nämnda lag kan påkal
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

G7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

las. Att i nu föreliggande förslag likaväl som i lagen om arbetarskydd

ett dylikt stadgande är på sin plats, synes uppenbart. Ett dylikt tillvägagångssätt

synes bättre instämma med statskontrollens syfte än att

bygga enbart på straffbestämmelser. Lagrådet hemställer fördenskull, att

en föreskrift i berörda hänseende införes i förslaget.

I detta sammanhang vill lagrådet erinra om ett annat stadgande i

lagen om arbetarskydd. I dess 50 § föreskrives, att vad i 17 kap. 11 §

rättegångsbalken förordnas om dem, som rättens eller Konungens befallningshavandes

bud och ärende gå, skall gälla även dem, som hava att

taga befattning med tillsyn å efterlevnaden av lagen. Det vill synas

som om de skäl, vilka föranlett berörda stadgande, skulle äga giltighet

även beträffande den tillsyn, varom nu är fråga. Lagrådet anser sig

fördenskull böra förorda en komplettering av förslaget i sådant hänseende.

5 §•

Såsom departementschefen framhållit bör besiktning, som eljest är

påbjuden, kunna ersättas av en utav utländsk myndighet företagen besiktning,

därest vid prövning av de förhållanden, som gälla för denna

senare, den må anses likvärdig med den förra. Ett i dylikt fall av utländsk

myndighet utfärdat certifikat bör tillerkännas samma giltighet

som ett inom riket meddelat. Såsom besiktningsmyndighet kan också

godkännas en klassificeringsanstalt. De bestämmelser, som i dessa hänseenden

upptagas i förslaget, synas emellertid i viss mån mindre tillfredsställande.

I andra stycket av förevarande paragraf stadgas, att

Konungen äger bestämma, att av viss utländsk myndighet eller klassificeringsanstalt

utfärdat certifikat må äga enahanda giltighet, som om

det utfärdats av vederbörande svenska myndighet. Detta stadgande

måste anses innebära, att de besiktningar, som föregått certifikats utfärdande,

kunna godkännas; certifikatet är endast ett bevis om att vid

besiktningen fartyget eller vad eljest varit föremål för besiktningen befunnits

tillfredsställande. Då sedermera i 17 § och 19 § 2 mom. givas

särskilda bestämmelser om undantag från besiktning, där klassificeringsanstalt

företagit sådan, utgöra dessa bestämmelser i själva verket icke

annat än vad redan måste falla under stadgandet i 5 § andra stycket.

En dubbel föreskrift gives sålunda för dylikt fall. Denna oegentlighet

synes böra undanröjas. Föreskrifterna böra meddelas på ett ställe och

erhålla en avfattning, som klart angiver deras innebörd. Att upptaga

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

dem i 5 § torde näppeligen kunna anses lämpligt, då första stycket i

denna paragraf allenast bestämmer, vilken svensk myndighet som har att,

då besiktning ägt rum, utfärda certifikatet.

6 §•

I det förut omförmälta förslaget till lag om ändring i vissa delar

av sjölagen, som förra året var föremål för lagrådets granskning, upptogs

i 6 § 1 mom. bestämmelse om lastmärke. Denna bestämmelse är

nu överflyttad till föreliggande lagförslag. Såsom skäl härför anföres i

statsrådsprotokollet, att lastmärke å fartygs sida hörde i och för sig icke

så mycket samman med fartygets beskaffenhet, som det fastmer tjänade

till ledning för statskontrollen vid tillsyn över fartygets nedlastning.

Häremot har lagrådet icke något att erinra. Men "det vill emellertid

synas som om med ett dylikt åskådningssätt icke vore förenligt att,

såsom lärer vara avsett, i sjölagen bibehålla stadgandet om straffpåföljden

för underlåtenheten att hava lastmärke i fall då sådant är föreskrivet.

Lagrådet hemställer fördenskull, att jämväl straffbestämmelsen

överföres till föreliggande förslag.

Vid granskning av de särskilda yttranden, som vid remissen förra

året och vid remitterandet av nu ifrågavarande förslag avgivits till statsrådsprotokollet,

synes framgå, att i fråga om passagerarfartyg lastmärke

vid den i 6 § omförmälda fart skall vara anbringat å de fartyg, som

enligt 18 § skola vara försedda med passagerarfartygscertifikat. Det

uppenbarligen från 2 § sjölagen hämtade uttrycket »resandes fortskaffande»

lärer emellertid knappast möjliggöra den tolkning av 6 §, som

sålunda synes vara avsedd. En omredigering lärer fördenskull vara erforderlig,

så att sammanhanget mellan 6 § och 18 § första stycket

klargöres.

7 §•

Den Konungen här tillagda befogenhet att förordna, att ersättning

åt sakkunnig, som omförmäles i 2 §, skall bäras av annan än statsverket,

har enligt departementschefens yttrande närmast avseende å

ersättning för biträde vid förrättning utom riket. Om ock det må anses

lämpligt, att staten kan fritagas från kostnaden för sakkunnig i sist

angivna fall, torde samma möjlighet i fråga om dylik kostnad för

utövande av tillsynen inom riket icke skäligen böra hållas öppen. I

enlighet härmed synes förevarande stadgandes räckvidd böra begränsas.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

69

8 §•

Enligt andra momentet i denna paragraf skall med passagerarfartyg

i lagen förstås fartyg, för vilket gällande passagerarfartygscertifikat,

varom förmäles i 3 kap., är utfärdat. Ehuru ett av utländsk

myndighet eller klassificeringsanstalt meddelat certifikat kan tillerkännas

samma giltighet som ett av svensk myndighet utfärdat, skall alltså icke

ett med dylikt godkänt certifikat försett fartyg anses som passagerarfartyg

i lagens mening. De särskilda bestämmelser, som givas för

passagerarfartyg, bliva icke i dylikt fall tillämpliga. Exempelvis skulle

ifråga om ett svenskt fartyg, som utomlands erhållit certifikat med

nämnda giltighet, stadgandet i 20 § att i fall av skada certifikatet må

förklaras ogiltigt icke kunna göras gällande. En sådan anordning synes

lagrådet icke kunna upprätthållas. Det utländska certifikatet kan väl

tillerkännas giltighet men icke utöver vad som gäller för ett svenskt

certifikat. En ändring i omförmälta andra moment lärer fördenskull

vara påkallad, så att stadgandet kommer att omfatta samtliga med gällande

passagerarfartygscertifikat försedda fartyg.

10 §.

Klart är att, därest tillsjmsmyndigheten skall kunna avgöra, huruvida

ett fartyg är i sj ovärdigt skick, vissa åtgärder måste vidtagas med fartyget.

Skall skrovet kunna fullständigt besiktigas, måste det bringas i

dagen. Men genom en blott yttre besiktning vinnes icke en tillförlitlig

kunskap vare sig om skrovets eller vissa andra fartygsdelars beskaffenhet.

Uthuggning, borrning eller andra åtgärder kunna bliva erforderliga. De

nödiga åtgärderna, närmare angivna i andra momentet av denna paragraf,

har det ålagts redaren eller befälhavaren att verkställa. Underlåter

redaren eller befälhavaren att fullgöra vad honom sålunda åligger, har för

olika fall stadgats olika påföljd. Tredska i fråga om torrsättning eller kölhalning

av fartyget medför rätt för tillsynsmyndigheten att förbjuda fartygets

nyttjande, intill dess åtgärden vidtagits. Förbudet upprätthälles

vid behov genom polismyndighets medverkan. Vägrar däremot redaren

eller befälhavaren att vidtaga annan åtgärd, som funnits nödig för besiktningens

verkställande, kan han visserligen ådraga sig bötesansvar,

men något förbud att nyttja fartyget kan icke av sådan anledning meddelas,

och någon rätt för tillsynsmyndigheten att själv ombestyra åtgärderna

är icke stadgad och lärer ej heller vara avsedd. En sådan ord
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kuntji. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

ning synes lagrådet mindre tillfredsställande. Det kan hända, att fartygsskrovet

är så bristfälligt, att fartygets begagnande innebär uppenbar

livsfara för de ombordvarande, men att konstaterandet av detta förhållande

omöjliggöres genom vägran att vidtaga de nödiga åtgärderna för

besiktningen. Tillsynsmyndigheten måste i så fall lössläppa fartyget;

att bygga ett förbud på blotta misstanken om bristfälligheten är icke

medgivet. Det kan dock icke vara tillfyllest att hänvisa till att befälhavaren

eller redaren bliver straffad för sin tredska. Enligt lagrådets mening bör

i nu angivna fall en av följande två utvägar väljas; antingen bör rätt

till förbuds meddelande stadgas eller ock medgivas tillsynsmyndigheten

att på fartygets bekostnad låta ombesörja utförandet av de åtgärder,

redaren eller befälhavaren vägrat verkställa. Då redaren eller befälhavaren

berättigats att i första hand vidtaga åtgärderna, samt tillsynsmyndigheten

handlar under tjänstemannaansvar, torde ett dylikt medgivande

icke kunna anses såsom ett ingrepp i redarens berättigade intressen.

Ifrågavarande moment är så avfattat, som om vid varje sjövärdighetsbesiktning

torrsättning eller kölhalning av fartyget skulle äga rum.

Av 13 § framgår emellertid, att sjövärdighetsbesiktning kan komma att

omfatta allenast sådana delar av fartyget, vilka äro åtkomliga för besiktningen

utan att dylik åtgärd med fartyget vidtages. En jämkning i

avfattningen synes fördenskull önskvärd.

Tredje momentet i förevarande paragraf torde böra utgå ur förslaget.

Däri förutsättes, att vid sjövärdighetsbesiktning alltid skulle kunna

förekomma inspektion åtminstone i någon omfattning. Att så ej är

händelsen framgår av bestämmelserna i 11 och 12 §§. Det stadgande

angående inspektion i sammanhang med sjövärdighetsbesiktning, som

kunde finnas önskvärt att meddela, lärer för övrigt icke hava sin rätta

plats i det kapitel, som handlar om dylik besiktning, utan höra givas i

samband med andra stadganden om inspektion. Emellertid torde särskild

föreskrift i detta hänseende icke vara erforderlig, utan genom bestämmelserna

i 4 § eu nöjaktig reglering hava åstadkommits.

13 §.

De i 13 § givna bestämmelserna angående förnyelse med vissa mellantider

av verkställd sjövärdighetsbesiktning avse även passagerarfartyg.

Att sådant fartyg, där det ej på grund av föreskrifterna i 11 och 12 §§

skall undergå dylik besiktning, överhuvud är underkastat besiktningstvång

inhämtas emellertid först av den i 15 § 1 mom. givna hänvisningen

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

71

till 3 kap. En sådan uppställning synes innebära en oegentlighet, vilken

torde böra avhjälpas genom att bereda hänvisningen plats före 13 §.

Skulle densamma därvid intagas i någon av de två nästföregående paragraferna,

föranledes därav en jämkning i 16 §, så att sistnämnda lagrum

fortfarande kommer att avse endast svenskt fartyg.

Med hänsyn till förslagets definition å passagerarfartyg i 8 § gälla

föreskrifterna i förevarande paragraf om sjövärdighetsbesiktning å passagerarfartyg

endast de med svenskt certifikat försedda fartyg. Ett dylikt

svenskt fartyg är för varje fall underkastat besiktning, ett utländskt

endast om det går i fart på svensk hamn. Skulle lagrådets hemställan

under 8 § vinna godkännande, är naturligtvis, om man vill bibehålla

13 § vid dess föreslagna innehåll i omförmälta avseende, en ändring i dess

affattning erforderlig. Emellertid synes det lagrådet knappast tillfredsställande

att från sjövärdighetsbesiktning undantaga passagerarfartyg med

främmande certifikat. Har ett svenskt fartyg utomlands erhållit certifikat,

som här godkänts, och sedermera går i fart inom Sverige, torde

det vara med rätt och billighet överensstämmande att fartyget, under

de förutsättningar då ett med svenskt certifikat försett fartyg skall

undergå sjövärdighetsbesiktning, underkastas sådan besiktning, vilken

måhända är påbjuden i den lagstiftning, på grund varav certifikatet utfärdats,

men icke kan i enlighet därmed verkställas just av den anledning

att fartyget befinner sig här. Och förhållandet ställer sig väsentligen

enahanda beträffande ett utländskt fartyg, som bedriver sin trafik

här i riket. Bestämmelsen synes fördenskull böra omfatta passagerarfartyg

i allmänhet. De avvikelser, som må anses påkallade, lära kunna

meddelas i sammanhang med det förordnande, som erfordras för att

överhuvud utomlands verkställda besiktningar och meddelade certifikat

skola kunna göra ett fartyg till passagerarfartyg i lagens mening. Ett

bibehållande av 2 mom. i förevarande paragraf för att inskränka besiktningen

å utländskt fartyg till det fall, att fartyget går i fart på svensk

hamn, är uppenbarligen icke av nöden, enär enligt 1 § tillsyn å utländska

fartyg icke ifrågakommer med mindre de befinnna sig här i riket.

Då i förevarande paragraf användes uttrycket »förnyad sjövärdighetsbesiktning»,

lärer därmed icke vara avsett att beteckna annat än

vad förut i paragrafen benämnts »periodiskt återkommande sjövärdighetsbesiktningar».

Bestämmelserna torde avse att omfatta alla de sjövärdighetsbesiktningar

utom den första, som ett fartyg skall undergå, vare sig

de gälla fartyget i dess helhet eller endast vissa delar av detsamma.

Avfattningen lämnar dock rum för tvekan därutinnan. Till förebyggande

av missuppfattning torde en enhetlig terminologi böra komma till an
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

vändning i paragrafens olika delar. Det förekommande dubbla beteckningssättet

har måhända sin grund i den ovan anmärkta hänvisningen i

ett först efteråt upptaget lagrum; vidtages den rättelse i berörda hänseende,

varom lagrådet hemställt, lärer all anledning bortfalla att bibehålla

olikheten i affattningen.

Om vid sjövärdighetsbesiktning särskilda delar av fartyget skulle

finnas vara så beskaffade, att säkerheten ej kan anses betryggad under

så lång tid, som regelmässigt skulle förflyta till nästa besiktning, skulle

enligt förslaget tillsynsmyndigheten äga att föreskriva förnyad besiktning

inom kortare tid. Enligt bestämmelsens ordalydelse skulle den besiktning,

som i dylik händelse anbefalldes, städse omfatta fartyget i dess

helhet. Att pålägga en så vittgående skyldighet torde knappast vara

åsyftat och skulle i allt fall uppenbarligen icke vara befogat. I vilken

utsträckning den tidigare återkommande besiktningen skall äga rum, bör

naturligtvis för varje fall bestämmas med hänsyn till omständigheterna.

Ett förtydligande av stadgandet i sådan riktning synes fördenskull påkallat.

Klart är, att understundom är önskvärt, att den eljest stadgade tidpunkten

för förnyad sjövärdighetsbesiktning kan i någon mån förskjutas.

Detta kan bero på fartygets trafikförhållanden eller ock på behovet att

på ett tillfredsställande sätt ordna tillsynsmyndighetens arbeten. Sker

besiktningen endast en kortare tid innan den eljest skolat verkställas,

synes utgångspunkten för därefter följande mellantid kunna lämnas

orubbad. Detta är ock i förslaget iakttaget. Då därjämte stadgas, att

tidsföljden ej rubbas, om besiktning äger rum högst tre månader efter

den fastställda tidpunkten, borde man vara berättigad att därav draga

den slutsatsen att tidsföljden ändras, om dröjsmålet med besiktningen

är längre. Av paragrafens innehåll i övrigt framgår emellertid att så

ej är meningen. Vill man fasthålla vid den avsedda ståndpunkten, erfordras

fördenskull en omformulering av paragrafen.

Emellertid kan det ifrågasättas, huruvida icke en ändring i sak bör

vidtagas. Att förslaget ställt sig på nyss omförmälta ståndpunkt, torde

bero därpå, att man velat till lättnad för tillsynsmyndigheterna genom

en regelbundnare fördelning av förrättningarna föranleda redare och befälhavare

att iakttaga de fastslagna tiderna utan att därför behöva tillgripa

straffpåföljd för underlåtenhet därutinnan. Det torde dock ej kunna

förnekas, att en dylik utväg för vinnande av nämnda syfte icke är

överensstämmande med sakens natur. Har ett fartyg funnits erbjuda

tillbörlig säkerhet under viss tid, synes en förkortning av denna tid

ej böra göras av hänsyn, som icke hava avseende å fartygets be
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121. 73

skaffenhet. Enligt lagrådets tanke är det fördenskull riktigare att uppställa

som huvudregel att — med undantag för ovan berörda fall, då

besiktning sker i förtid — tiden för förnyad besiktning räknas från avslutandet

av föregående besiktning. Vid en sådan anordning förtjänar

måhända. tagas i övervägande, huruvida icke för åstadkommande av reda

och ordning beträffande besiktningarna bör stadgas särskilt tvångsmedel

mot redare och befälhavare utöver den föreslagna bestämmelsen om straff

för hindrande av sjövärdighetsbesiktning. En ändring i nu angiven

riktning torde jämväl föranleda en jämkning i 14 §.

! ’ 17 §•

I fråga om bestämmelsen i denna paragraf vill lagrådet erinra

om vad under 5 § blivit anfört.

18 §.

Vad med uttrycket »annan fart» i tredje stycket av denna paragraf

åsyftas synes oklart. Språkligt lärer uttrycket knappast kunna tolkas

annorlunda än såsom motsatsen till det strax förut i samma stycke förekommande

uttrycket »kortare fart». I så fall skulle Konungen icke äga

att exempelvis i fråga om kortare fart mellan utrikes orter förordna

om här avsedda personers undantagande vid beräkningen av passagerarantalet.

Att detta icke kan hava varit meningen framgår emellertid

av departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet, däri stadgandet

i fråga motiveras därmed, att det även kunde bliva av nöden

att för lastfartyg, i överensstämmelse med rådande praxis, tillåta

medförandet av ifrågavarande personer mellan orter utom riket, där sådant

med hänsyn till den utländska lagstiftningen läte sig göra. Om

någon åtskillnad härutinnan mellan längre och kortare utrikes fart talas

icke i statsrådsanförandet. På grund av de därvid använda ordalagen

skulle man närmast vara berättigad att draga den slutsatsen, att

här endast avsetts fart mellan orter utom riket. Andra tänkbara uppfattningar

äro dock, att även fart mellan svensk och utrikes ort och,

eventuellt, även längre fart mellan svenska hamnar böra i stadgandet

inbegripas. Vilken uppfattning av stadgandets innebörd än må vara den

rätta, kräves emellertid en jämkning av ordalagen, varigenom möjligheten

av misstolkning förebygges.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 85 haft. (Nr 121.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

19 §.

Å ett fartyg, som skall användas till befordran av passagerare,

måste större krav än å andra fartyg ställas i åtskilliga hänseenden,

exempelvis beträffande säkerhetsanordningar och fartygets utrustning i

övrigt. Föreskrifter härutinnan äro redan utfärdade och lära allt framgent

komma att finnas. Med den besiktning, som dylikt fartyg enligt stadgandet

i 1 mom. av förevarande paragraf skall undergå, åsyftas naturligtvis

att få visshet därom, att de fastställda betingelserna för rätten

att medföra passagerare äro fyllda; särskilda omständigheter äro därvid

att beakta och bland dessa, på sätt stadgandet direkt framhåller, att

få utrönt och bestämt, i vilken fart fartyget må nyttjas och huru många

passagerare det i sådan fart skall äga att medföra. Besiktningens sålunda

antydda ändamål synes lämpligen böra mera fullständigt och

tydligt än som skett i lagtexten angivas.

Beträffande sista stycket i denna paragraf erinras om lagrådets hemställan

under 5 §.

20 §.

Förslagets regler angående förlängning av passagerarfartygscertifikats

giltighetstid äro knappast fullt tillfredsställande. För fartyg, som

ankommer från utrikes ort samt har att i flera svenska hamnar avlämna

passagerare eller lossa gods, synes nödigt att, där certifikatet skulle

upphöra att gälla under resan till Sverige eller under resans senare

del mellan svenska hamnar, giltigheten utan vidare förlänges till resans

slut.

Då vidare stadgas, att om nytt certifikat begäres minst en månad

innan det redan meddelade upphör att gälla, giltighetstiden för detta

skall utsträckas till dess nytt certifikat hunnit att utfärdas, föreligger

här en oriktighet. Slutpunkten för den förlängda giltigheten bör naturligen

vara den nya besiktningen, som ju kan resultera däri, att på grund av

fartygets skick nytt certifikat finnes icke kunna utfärdas. Men även med

rättelse härav kan ifrågasättas stadgandets lämplighet. Det synes vila på den

förutsättningen, att även om begäran om ny besiktning göres inom skälig

tid, innan den skall äga rum, tillsynsmyndigheten icke alltid skulle medhinna

dess verkställande i behörig ordning. Ett antagande, att den no
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

75

dig befunna kontrollen skulle av staten anordnas så otillfredsställande,

att myndigheterna ej kunde fullgöra sina åligganden, lärer dock ej böra

ligga till grand för lagens avfattning. Villkoret att begäran om nytt

certifikat skall framställas viss tid i förväg torde kunna innebära otillbörlig

hårdhet, under det att åter rätten att efter en dylik anmälan

ovillkorligen få bevis, att det befintliga certifikatets giltighet förlängts,

kan, med den tämligen obestämda slutpunkten för den nya giltighetstiden,

tänkas föranleda missbruk. Något behov av berörda villkor föreligger

säkerligen icke. Intresset av trafikens ostörda fortgång kan förväntas

vara en tillräcklig drivfjäder för vederbörande att i tid samråda

med myndigheterna rörande den nya besiktningen. Försummas det ändock,

böra följderna därav drabba den försumlige. Emellertid kunna fall

tänkas då, oaktat någon försummelse ej föreligger, dröjsmål med besiktningen

icke kan undvikas, och möjlighet att förekomma olägenheter

därav måste givetvis finnas.

Alla berättigade synpunkter torde vara tillgodosedda, därest förevarande

stadgande utbytes mot bestämmelse, att tillsynsmyndighet må,

då särskild anledning därtill prövas vara för handen, förklara passagerarfartygscertifikat

giltigt för viss tid eller viss resa efter utgången av den

tid, då certifikatet eljest skulle upphört att gälla.

Uppenbart är, att icke varje bristfällighet i fråga om ett passagerarfartyg

utan endast dylik av mera väsentlig art och som icke kan genast

avhjälpas bör medföra, att certifikatet förklaras ogiltigt, liksom å andra

sidan att yppad brist må kunna föranleda åtgärd, som nu nämnts,

redan då fara för säkerheten föreligger och ej först då fartygets användande

omöjliggjorts. Avfattningen av fjärde stycket synes fördenskull

böra i någon mån jämkas.

21 §.

Under 4 § har lagrådet förordat införande i förslaget av ett allmänt

stadgande om skyldighet för polismyndighet att lämna tillsynsmyndigheterna

det biträde, som kan finnas erforderligt för upprätthållande

av deras föreskrifter. Vinner denna lagrådets hemställan godkännande,

synes bestämmelsen i femte stycket av förevarande paragraf

böra utgå. Men även om ett dylikt allmänt stadgande icke införes och

således en särskild föreskrift för nu avsedda fall skall ifrågakomma, torde

åt denna böra givas en annan avfattning än den i femte stycket använda.

Tillsjmsmyndighet bör äga rätt påkalla biträde av polismyndighet,

då sådant är behövligt. Att i stället för ett dylikt stadgande så
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 121.

som i förslaget skett föreskriva skyldighet för tillsynsmyndighet, som

meddelat förbud, att därom underrätta polismyndigheten och ålägga

denna att sedermera hålla hand över att förbudet ej överträdes lärer

icke vara tillfredsställande. Om t. ex. vid sjövärdighetsbesiktning tillsynsmyndigheten

förbjudit ett fartygs nyttjande innan vissa angivna

åtgärder vidtagits, kan det icke vara polismyndighets sak att avgöra, när

de föreskrivna åtgärderna skola anses vara verkställda. Ofta kan även

eu underrättelse om förbudet vara alldeles överflödig. Och om förbud

utfärdats mot nj^ttjande av exempelvis viss lossningsanordning, är fartygsbefälhavaren

därav oförhindrad att med fartyget avgå på en resa,

under vilken måhända flera hamnar skola anlöpas. Huru underrättelse

för sådant fall borde meddelas polismyndighet, torde icke vara lätt att

avgöra. År den brist, som föranlett förbudet, av beskaffenhet att kunna

avhjälpas under sjöfärden, går det naturligtvis icke för sig att låta polismyndighet

avgöra, om sådant avhjälpande ägt rum. För dylika händelser

böra helt visst tillsynsmyndigheterna å skilda orter ställa sig i förbindelse

med varandra. Polismyndighets medverkan bör påkallas, då

tillsynsmyndigheten finner befälhavaren vilja överträda förbudet.

22 §.

Vid granskningen av förut omförmälta förslag till lag om ändring

i vissa delar av sjölagen uttalade lagrådet mot en i förslaget intagen

bestämmelse om statens skadeståndsskyldighet, då förbud mot nyttjande

av fartyg eller dess inrättningar obehövigen meddelats, att ett statsansvar

i föreslagen utsträckning icke borde stadgas och att ett sådant ej

borde i något fall ifrågakomma, där icke straffbart ämbetsfel från tillsynsmyndighetens

sida ansetts föreligga. Uti det nu remitterade förslaget

har denna hemställan icke vunnit godkännande, om ock ansvarigheten

i vissa avseenden inskränkts. Enligt förevarande paragraf är staten

ansvarig för skada, som förorsakats redare eller annan därigenom

att till följd av tillsynsmyndighetens förbud fartyg hindrats att gå till

sjöss, där skälig anledning till förbudets utfärdande finnes icke hava

förelegat och i den mån skadan ej kunnat genom klagan över förbudet

förebyggas.

De skäl, som av departementschefen framlagts för detta stadgande,

innebära att de myndigheter, i vilkas hand det skulle läggas att meddela

förbud, icke kunde anses fullt skickade att härutinnan träffa avgörande

och att möjligheten av en omedelbar prövning av utfärdat förbud

inför verkligt sakkunnig myndighet vore utesluten. Dessa skäl äro

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

enligt lagrådets mening snarare ägnade att väcka tvekan, huruvida över

huvud något statsansvar härvidlag må stadgas. För lagrådet står det

klart, att i fråga om statens förpliktande att ansvara för skada, som ämbete-

eller tjänstemän i sin tjänsteutövning tillskyndat enskilda personer,

måste förfaras med stor försiktighet. Det bör nogsamt beaktas, att

icke genom ersättningsskyldigheten påläggas staten bördor, som skulle

kunna föranleda åsidosättande av viktiga statsintressen. Varje nytt steg

i dylik riktning bör fördenskull föregås av eu såvitt möjligt fullständig

utredning om riskens omfattning. Att i nu avsedda fall det kan bliva

fråga om betydande värden torde ligga i öppen dag. Det får därvidlag

ej förbises, att även ett förbild att nyttja fartygets inrättningar och redskap

indirekt kan innebära förbud för fartyget att gå till sjöss. Den

skada, som för en lastemottagare kan uppstå genom lastens fördröjande,

kan ofta erhålla en stor omfattning. Har man nu, såsom departementschefen

synes befara, att räkna med en ej alltför långt borta liggande

möjlighet till misstag från tillsynsmyndighetens sida, vilka ej omedelbart

kunna bliva rättade, lärer risken av ett statsansvar, i all synnerhet om

det icke inskränkes till de fall, då straffbart tjänstefel föreligger, få betraktas

såsom ganska stor. Men för att rätt bedöma räckvidden av en lagstiftning

uti ifrågakomna avseende måste också fasthållas, att ett genomförande

av statsansvaret å ett område kan föranleda, att kravet på enahanda

skyldighet i fråga om andra likartade rättsförhållanden icke med

berättigande kan avvisas. Att förslagets antagande komme att följdriktigt

medföra kraf på dylik skyldighet även beträffande andra områden

torde icke kunna förnekas. Så lärer exempelvis icke kunna upprätthållas

den skillnaden, att ett förbud att nyttja fartyg skulle, om det icke har

skäl för sig, medföra ansvarsskyldighet för staten men ett likartat förbud,

varigenom en fabriksdrift icke kunde fortsättas, lämna fabriksidkaren

utan ersättning.

De särskilda skäl, som tala mot en utsträckning av statsansvaret

utöver de fall, då straffbart tjänstefel är förhanden, äro, såsom lagrådet

i sitt tidigare utlåtande erinrat, närmare utvecklade i det kommittébetänkande,

som ligger till grund för lagen den 10 juli 1899. Enligt lagrådets

mening bör under ingå förhållanden en dylik utsträckning nu

ifrågakomma.

23 §.

I 22 § stadgas, att talan, varom där sägs, skall anhängiggöras inom

viss tid från det förbud meddelats. Sistnämnda tidpunkt sammanfaller

uppenbarligen med tiden för förbudets delgivande. Innan delgivning

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

skett, lärer förbud icke kunna anses vara meddelat. Beträffande andra

beslut av tillsynsmyndigheterna är emellertid ett dylikt sammanfallande

av berörda två tidsmoment icke alltid för handen. Detta

förhållande synes ej hava behörigen beaktats vid affattningen av förevarande

paragraf, då förmånen av förlängd besvärstid gjorts beroende av

att fartyg, som beslutet ifråga gäller, befinner sig utom riket vid beslutets

meddelande. Med hänsyn till grunderna för stadgandet torde emellertid

böra vara avgörande, var fartyget befinner sig vid beslutets delgivande.

Klagan över beslut, varigenom passagerarfartygscertifikat förklaras

ogiltigt, lärer icke böra medföra, att fartyget utan straffpåföljd skulle

kunna i avvaktan på besvärens slutliga prövning användas för passagerartrafik.

24 §.

Den s. k. överbesiktning, varom denna, paragraf handlar, är en förrättning

av väsentligen annan karaktär än de besiktningar, om vilka

förut i lagen talats. Överbesiktningen skulle, såsom i kommittémotiven

framhållits, uteslutande vara ett bevismedel rörande fartygets beskaffenhet

i omtvistat avseende; något beslut av en eller annan art skulle ej

framgå som resultat av förrättningen. Denna överbesiktningens exklusiva

egenskap av syn torde böra i lagen uttryckligen framhävas.

Därest klaganden påkallar överbesiktning och därvid förskjuter kostnaden

för densamma, lärer vara avsett att han skall vara ovillkorligen

berättigad att erhålla den äskade förättningen. De i första stycket

av paragrafen använda ordalag giva emellertid rum för en sådan tolkning,

att även i detta fall förordnandet om överbesiktning skulle bero

av myndighetens prövning. En jämkning av ordalagen till innehållets

förtydligande synes därför erforderlig.

Att klaganden skulle äga en dylik ovillkorlig rätt att erhålla överbesiktning

även i fall han först hos Kungl. Maj:t efter dit fullföljda

besvär härom framställer begäran, synes knappast erforderligt eller ens

lämpligt. Lagrådet hemställer därför, att paragrafen, såsom förhållandet

var i kommitténs förslag, begränsas att gälla endast det fall, då fråga

om överbesiktning väckes hos chefsmyndigheten. Anser Kungl. Maj:t,

om besvären äro på dess prövning beroende, att överbesiktning bort

hållas, är Kungl. Maj:t — oavsett om behovet härutinnan av klaganden

påpekats eller icke — uppenbarligen berättigad att utan direkt föreskrift

härom i lagen förordna om sådan besiktnings hållande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

79 .

28 §.

För överträdande av meddelat förbud utgör enligt denna paragraf,

där ej gärningen efter allmänna strafflagen eller sjölagen bör beläggas

med strängare straff, straffmaximum böter femtusen kronor. Enligt lagen

om arbetarskydd kan för dylik överträdelse straffet, där omständigheterna

äro synnerligen försvårande, höjas till fängelse i högst sex månader.

Då förbud enligt denna lag och enligt lagen om arbetarskydd kunna

komma att avse samma förhållanden, torde det vara av desto större

vikt, att ifrågavarande straffbestämmelser bringas till överensstämmelse

med varandra.

Klart är att genom den nya lagen de i särskilda administrativa författningar

upptagna stadganden, vilka äro avsedda att ersättas genom

de nya bestämmelserna, skola bringas ur tillämplighet. Emellertid innehålla

dessa författningar till en del föreskrifter, vilka jämväl för framtiden

lära böra äga giltighet. Så är fallet t. ex. med förordningen den

12 februari 1864 angående vad i avseende å passagerarångfartygs byggnad

m. m. iakttagas bör. En grundlig omarbetning i hithörande ämnen

torde bliva erforderlig över hela området, med utgallrande av de stadganden,

vilka icke vidare skola gälla, och sammanförande och omredigering

av dem, vilka skola kvarstå. Det kan därför ifrågasättas, huruvida

icke i de nya administrativa författningar, vilka i sammanhang

med den nu föreslagna lagens promulgerande tvivelsutan bliva utfärdade,

lämpligen borde beredas plats för det upphävande av de gamla

författningarna, som är påkallat. Det måste anses i viss mån oegentligt

att nu i lagen upptagits två författningar, som skola anses upphävda

av lagen, men ej omnämnts vissa andra författningar, med vilka

förhållandena torde ställa sig alldeles ensartade, såsom t. ex. förordningen

den 21 maj 1910 med provisoriska föreskrifter angående lastmärke

å svenska fartyg i vissa fall samt förordningen samma dag med

provisoriska föreskrifter angående certifikat för svenska fartyg i vissa fall.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

Utdrag av protokollet över finansärenden hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott fredagen den 29 maj 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Frtis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmälde

chefen för finansdepartementet statsrådet Vennersten lagrådets

genom utdrag av protokollet över finansärenden den 30 januari 1914

inhämtade utlåtande över upprättat förslag till lag om tillsyn å fartyg.

Föredragande departementschefen redogjorde för utlåtandets innehåll

och anförde därefter:

»I fråga om de tvångsmedel, som skulle stå den föreslagna tillsynsmyndigheten

till buds för verkställande av stadgad kontroll å fartyg,

intog det till lagrådet remitterade lagförslaget en annan ståndpunkt

än gällande lag om arbetarskydd. Under det att arbetarskyddslagen

bygger på kontrollmyndighetens befogenhet att, eventuellt med vederbörande

polismyndighets bistånd, verkställa givna kontrollföreskrifter,

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

utgick det remitterade lagförslaget från den förutsättningen, att den

straffpåföljd, som enligt sjölagen gäller för varje brist i fartygets säkerhet,

i allmänhet vore tillräckligt verksam för att tillgodose kontrollens

syfte, därest blott tillsynslagen stadgade straff för den, som ville hindra

tillsynens utövande. Endast i de fall, då fartyg eller för arbete ombord

avsedda inrättningar befunnes i viss högre grad farliga, eller då

redare eller befälhavare vägrat underkasta fartyg i särskilda fall stadgad

skrovbesiktning, skulle tillsynsmyndigheten enligt förslaget äga att ingripa

med förbud mot fartygets nyttjande och kunna anlita polismyndighet

för upprätthållande av förbudet.

Lagrådet har i olika sammanhang framställt anmärkningar mot det

remitterade lagförslagets bristande överensstämmelse med eljest gällande

bestämmelser rörande arbetarskydd, och har särskilt i ovan berörda avseende

funnit fartygskontrollens anordnande enligt lagförslaget vara mindre

tillfredsställande. Utan att avvikelse sker från de i förslaget angivna

grunderna för kontrollen torde ock tillsynsmyndigheten lämpligen kunna

erhålla befogenhet att vid företagen förrättning framtvinga de kontrollåtgärder,

som i 10 § 2 mom. första stycket i det remitterade förslaget

angivits. Jag tillstyrker därför, såväl att bland de allmänna bestämmelserna

i förslaget intages uttrycklig föreskrift därom, att biträde av

polismyndighet må kunna påkallas för fullgörandet av tillsynsmyndighets

åligganden, som att bland föreskrifterna om sjövärdighetsbesiktning må

intagas bestämmelse, att tillsynsmyndighet vid vederbörandes vägran att

verkställa påfordrade åtgärder av nyssnämnda slag är befogad att låta

ombesörja kontrollens utförande på redarens kostnad. Samtidigt synes

mig dock straffbestämmelsen i fråga om redarens eller befälhavarens

tredska böra kvarstå.

För att bringa lagförslaget till närmare överensstämmelse med lagen

om arbetarskydd föreslår jag tillika, att de som hava att taga befattning

med tillsynen bliva vittnesgill under de förutsättningar, vilka stadgas i

17 kap. 11 § rättegångsbalken, ävensom att i straffsatsen rörande överträdelse

av utfärdat förbud införes fängelse i högst sex månader i det

fall, att överträdelsen skett under synnerligen försvårande omständigheter.

Lagrådets erinringar beträffande lagförslagets innehåll och uppställning

torde jämväl i övrigt böra i allmänhet iakttagas.

Vad särskilt angår frågan, huruvida och i vad män kronan bör förpliktas

ersätta skada, som uppkommit genom ett obehörigt förbud från tillsynsmyndighets

sida, kan jag emellertid icke dela lagrådets uppfattning. De

särskilda förhållandena på förevarande område, där ett beslut av ingripande

betydelse måste i hast fattas av tillsynsmyndigheten själv,

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 85 käft. (Nr 121.) 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

synas icke vara jämförliga med förhållandena inom industrien, där förbud

mot fortsättande av en fabriksdrift må efter framställning av yrkesinspektör

och vederbörlig prövning utfärdas av Konungens befallningshavande.

En skadeståndsplikt för det allmänna lärer därför i berörda

avseende kunna stadgas inom sjöfarten, utan att såsom given konsekvens

behöva medföra eu liknande bestämmelse rörande industrien. Däremot

torde det vara berättigat att, vid stadgande av statens skadeståndsskyldighet

i förevarande fall, söka vinna en begränsning i ansvarigheten på

sätt förhållandet är bland annat enligt norsk lag, som medger ersättning allenast

på grund av felaktighet i en lokal tillsynsmyndighets förbud samt stadgar

förbudets underställning till annan myndighets prövning inom viss kort

tid. Jag tillstyrker stadgandet av en motsvarande anordning i lagen om

tillsyn å fartyg på det sätt, att skadeståndsskyldighet för staten bestämmes

allenast i det fall, att det felaktiga förbudet meddelats av annan tillsynsmyndighet

än chefsmyndigheten, varjämte i lagen torde böra intagas

uttrycklig bestämmelse om det av lokal myndighet utfärdade förbudets

ofördröj liga underställande till chefsmyndighetens prövning. Sistnämnda

myndighet bör väl förutsättas äga sådana kvalifikationer, att ett av densamma

meddelat eller godkänt förbud icke må antagas vara oskäligt,

även om det av en eller annan anledning kan efter klagan hava upphävts.

Genom denna anordning vinnes en begränsning av statens ansvarighet

till den skada, som uppkommit innan förbudet hunnit av chefsmyndigheten

prövas.

Beträffande vad lagrådet anfört om tiden för hållandet av de förnyade

sjövärdighetsbesiktningarna anser jag, att med hänsyn till tillsynsmyndigheternas

intresse av att på lämpligt sätt fördela arbetet, i lagen

bör bibehållas stadgandet, att förnyad sjövärdighetsbesiktning må företagas

högst tre månader före eller efter föreskriven tidpunkt utan rubbning

i den gällande tidsföljden för efterföljande besiktning. Däremot

synes i det fall, att anstånd erhållits, tiden för en efterföljande besiktning

böra, på sätt lagrådet anmärkt, räknas från den tidpunkt, då den

genom beviljat anstånd uppskjutna besiktningen verkligen ägt rum.

Vad slutligen angår lagrådets anmärkningar mot de föreslagna bestämmelserna

om passagerarfartygscertiiikats giltighet utöver i certifikatet

utsatt tid i vissa fall, torde syftet härmed lämpligen tillgodoses genom

att, med bibehållande av bestämmelsen i det föreslagna andra stycket

av 20 § men med uteslutande av tredje stycket i samma §, stadga befogenhet

för tillsynsmyndighet att vid särskild anledning förklara

passagerarfartygscertifikat giltigt för viss tid eller viss resa jämväl efter

utgången av den tid, för vilken certifikatet eljest skulle gälla.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

Vid den omarbetning av förslaget, som ägt rum, hava även vissa

redaktionella jämkningar däri vidtagits.

Slutligen är att omnämna, att då i den konvention, som av den

internationella sjöfartssäkerhetskonferensen i London under tiden november

1913—januari 1914 utarbetats och som även för Sveriges del under förbehåll

av blivande ratifikation undertecknats, »redare och i hans tjänst

anställda personer» räknats såsom passagerare, en häremot svarande

ändring gjorts i lagförslaget för att även i denna detalj bringa detta

till överenstämmelse med vad som i den internationella sjöfarten anses

böra gälla».

Föredraganden uppläste härefter lagförslaget i dess omarbetade skick

samt hemställde, att detsamma måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall, och skulle till riksdagen avlåtas

proposition av den lydelse, bilaga..... vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Schumacher.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1914 B:205 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 122 angående anordnande av utvidgad statskontroll å fartygs sjövärdighet m. m. s. 14 i texten
  2. Rskr. 1914 B:204 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 121 med förslag till lag om tillsyn å fartyg. s. 1 i texten
  3. 2SärU 1914 B:2 Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 2 s. 1 i texten