Sök i Ratio Lex

Angående anordnande av utvidgad statskontroll å fartygs sjövärdighet m. m

1914-05-29 · 82 sidor, varav 82 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 82 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1914 B:122, Angående anordnande av utvidgad statskontroll å fartygs sjövärdighet m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 122.

1

Nr 122.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående anordnande

av utvidgad statskontroll å fartygs sjövärdighet

m. m.; given Stockholms slott den 29 maj 1914.

Med åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att för anordnande av utvidgad statskontroll å fartygs sjövärdighet

m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med de av departementschefen

i nämnda protokoll angivna grunder å extra stat under sjunde huvudtiteln

för år 1915 bevilja ett anslag å kronor 171,400, med rätt för

Kungl. Maj:t att därav redan under år 1914 förskottsvis av tillgängliga

medel, anvisa kronor 3,275,

samt att besluta att, från och med år 1915 det i riksstaten under

sjunde huvudtiteln upptagna ordinarie anslaget å 11,500 kronor till

befrämjande i allmänhet av handel och sjöfart skall ur riksstaten utgå.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Axel Vennersten.

\

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 86 käft. (Nr 122.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å

Stockholms slott fredagen den 29 maj 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Frhs,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Vennersten anförde

efter gemensam beredning i vissa delar med hans excellens herr

ministern för utrikes ärendena och chefen för civildepartementet, följande:

Då min företrädare i ämbetet inför Kungl. Maj:t i statsrådet den

14 januari 1914 anmälde de frågor, som rörde regleringen av riksstatens

sjunde huvudtitel för år 1915, omförmälde han under punkt 41, »Anordnande

av utvidgad statskontroll å fartygs sjövärdighet m. m.», hurusom

den av Kungl. Maj:t den 21 december 1906 tillsatta kommittén med

uppdrag att efter verkställd utredning avgiva förslag till bestämmelser

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

angående kontroll å fartygs sjövärdighet m. m. med skrivelse av den 16

december 1910 avlämnat slutligt betänkande i ämnet; att, sedan kommerskollegium

den 24 augusti 1912 häröver avgivit infordrat utlåtande, inom

justitie- och finansdepartementen arbeten pågått för åstadkommande av

författningsförslag i ämnet; att över den del härav, som innefattade

ändringar i sjölagen, lagrådets yttrande redan vore avgivet, men att lagrådets

yttrande krävdes även beträffande ett dåmera föreliggande omarbetat

förslag till lag om tillsyn å fartyg; att den ifrågasatta lagstiftningen

förutsatte anordnande av en omfattande statskontroll å fartygs

sjövärdighet med vad därmed star i samband; samt att de härför erfoiderliga

medel torde böra äskas av riksdagen i samband med framläggande

för riksdagen av vederbörande lagförslag.

I enlighet med föredragandens därvid, i avbidan på den proposition

om anvisande av ifrågavarande medel, som kunde komma att föreläggas

riksdagen, gjorda samt av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

täcktes Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att, för anordnande av

utvidgad statskontroll å fartygs sjövärdighet m. m., bland de extra

anslagen under sjunde huvudtiteln för år 1915 beräkna ett belopp a%

170,000 kronor.

Den inom justitie- och finansdepartementen igångsatta beredningen

av förevarande ärende har sedermera fortgått. Vid beredningen biträda,

jämlikt Kungl. Maj:ts uppdrag och under viss medverkan av representanter

för den fartygstekniska, nautiska och socialpolitiska sakkunskapen, föredraganden

av ärendet i kommerskollegium kommerserådet Carl Malmén

och nämnda kommittés sekreterare advokaten Eliel Löfgren.

Ovannämnda omarbetade förslag till lag om tillsyn å. fartyg blev

den 30 januari 1914 av min företrädare i ämbetet anmält inför Kungl.

Maj:t, och beslöts därvid, att lagrådets utlåtande däröver skulle inhämtas.

Lagrådet har den 28 mars 1914 avgivit det begärda utlåtandet, varefter

jag förut denna dag förelagt Kungl. Maj:t förslag i denna lagfråga.

I statsverkspropositionen till den i maj 1914 sammanträdande

riksdagen har Kungl. Maj:t, sedan jag anmält min avsikt att inom kort

förelägga Kungl. Maj:t förslag i förevarande anslagsfråga, föreslagit

riksdagen att i avbidan å proposition i ärendet, för anordnande a\

ifrågavarande kontroll bland de extra anslagen under sjunde huvudtiteln

för år 1915 beräkna ett belopp av 170,000 kronor.

Vad nu angår den del av sjöfartssäkerhetsfrågan, som jag i detta

sammanhang har för avsikt att föredraga inför Kungl. Maj:t, nämligen

om anslag för utövande av den föreslagna statskontrollen å fartyg m. m.,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

har detta spörsmål redan under år 1913 varit föremål för Kungl. Maj:ts

prövning. Sedan nämligen Kungl. Magt den 7 mars 1913 på föredragning

av dåvarande chefen för justitiedepartementet för ordnat, att lagrådets

utlåtande skulle inhämtas över åsyftade förslag till ändring i vissa

delar av sjölagen, beslöt Kungl. Maj:t den 11 april 1913, på föredragning

av dåvarande chefen för finansdepartementet, att till riksdagen

avlåta proposition om anslag till den utvidgade fartygskontroll, som

komme att betingas av de föreslagna sjölagsändringarna. Förslaget

slutade på samma summa som den, vilken beräknats i den i maj 1914

avlämnade statsverkspropositionen, och begärdes rätt för Kungl. Maj:t

att därav redan under år 1913 använda 2,500 kronor. Då emellertid

med anledning av den långt framskridna tiden förslaget om ändringar i

sjölagen ej gjordes till föremål för proposition till riksdagen, blev den

framlagda anslagspropositionen återtagen.

När nu frågan om anslag till ifrågavarande kontrolls genomförande

denna gång förelägges statsmakterna, befinner den sig såväl formellt som

reellt i ett delvis annat läge än då densamma föregående år framfördes.

Dels föreligger nu, i motsats till år 1913, snart sagt hela den under riksdagens

prövning fallande sjöfartssäkerhetsfrågan med alla dess legislativa

och organisatoriska element i ett sammanhang till skärskådande, dels har

frågan om de la-gstadgade grunderna för den preventiva kontrollen, sådana

desamma återgivits i förslaget till lag om tillsyn å fartyg, utbrutits för

att göras till föremål för särskild framställning till riksdagen, dels föreligger

numera i fråga om den centrala tillsynsmyndighetens organisation

ett slutgiltigt uttalande från kommerskollegiikommittén och departementalkommitterade.

Föredragningen av anslagsfrågan behöver således ej denna

gång beröra ärendets legislativa moment utan kan i huvudsak inskränka

sig till spörsmålen om tillsynsmyndigheternas organisation och de medel,

som för densammas upprätthållande kunna finnas erforderliga.

Jag tillåter mig alltså att i fråga om behovet i allmänhet av utvidgade

sjöfartssäkerhetsbestämmelser och rörande därmed förbunden statskontroll

ävensom den svenska sjöfartssäkerhetslagstiftningens utveckling

och nuvarande ståndpunkt hänvisa till dels den proposition angående

vissa ändringar i sjölagen, som enligt Kungl. Maj:ts beslut av denna

dag - skall framläggas för riksdagen, och särskilt till det därtill fogade

utdraget av statsrådsprotokollet för den 7 mars 1913 (kungl. proposition

nr 116j dels ock den likaledes innevarande dag beslutade proposition

angående lag om tillsyn å fartyg med tillhörande statsrådsprotokoll för

den 30 januari 1914 (kungl. proposition nr 121).

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

Jag vill här blott nämna något om organisationen av den

statskontroll å fartyg, som redan under nuvarande förhållanden förefinnes

inom vårt land. Jag kommer då först att uppehålla mig vid

organen för den preventiva fartygskontrollen.

De äldsta bland dessa äro de besiktningsnämnder, som omförmälas Nuvarande

i kungl. förordningen angående vad i avseende å passagerarångfartygs tillayinorgan.

byggnad, utrustning och begagnande iakttagas bör av den 12 februari

1864. Enligt sagda författning skall, med vissa modifikationer för trolleri.

utländska fartyg, passagerarångfartyg varje år, innan första resan därmed

företages eller, därest resorna under vintern fortsättas, inom loppet

av ett år undersökas och prövas av tre besiktningsmän, av vilka en

skall vara kunnig i skeppsbyggeri, en i ångmaskiners sammansättning

och skötsel samt en i sjömanskap. Besiktningsmännen förordnas i Stockholm

av överståthållarämbetet samt i övriga städer och orter, där dylika

undersökningar kunna ifrågakomma och därtill lämpliga personer finnas

att tillgå, av Kungl. Maj:ts befallningshavande, som jämväl har att

bland besiktningsmännen utse ordförande. Dessa besiktningsmän äro

lokala funktionärer och äro icke anknutna vid eller beroende av det

centrala sjöfartsorganet.

Närmast på nämnda besiktningsmän ankommer jämväl tillämpningen

av kungl. förordningen av den 1 juli 1898 angående de räddningsinrättningar

och eldsläckningsredskap, vilka ångfartyg under resor

med passagerare skola medföra. Besiktning av sådana inrättningar och

redskap skall äga rum i samband med de årliga fartygsbesiktningarna.

Då de årligen återkommande besiktningarna av passagerarångfartyg

icke lämnade någon garanti för eller utgjorde kontroll å att fartygen

under tiden mellan besiktningarna höllos i vederbörligt skick, bestämdes

genom nådigt brev den 29 mars 1899, att för övervakandet av efterlevnaden

av bestämmelserna i 1864 och 1898 års berörda förordningar

skola finnas tre särskilda inspektörer, vilka det åligger en var inom det

honom anvisade tjänstgöringsdistrikt att i fråga om berörda författningars

tillämpning utöva tillsjm icke blott å de fartyg, som äro hemmahörande

inom distriktet utan även å fartyg, som för tillfället befinna sig därstädes,

samt, därest författningarnas föreskrifter befinnas icke bliva

behörigen iakttagna, genast om förhållandet göra anmälan hos vederbörande

polismyndighet för laga beivran. Dessa inspektörer för passagerarångfartyg

förordnas av Kungl. Maj:t för ett år i sänder efter förslag av

kommerskollegium. Inspektörerna stå under inseende av kommers
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

kollegium. Detta inseende har till syfte att åvägabringa likformighet i

inspektörernas verksamhet särskilt med avseende å författningsbestämmelsernas

tillämpning. Nämnda syfte bär man sökt nå huvudsakligen dels

i sammanhang med granskningen av de årsberättelser, som inspektörerna

äro skyldiga avgiva till kollegium, dels genom sammanträden med

inspektörerna inför vederbörande byråchef i kollegium, dels genom att,

i den mån det låter sig göra, eljest söka följa inspektörernas verksamhet.

Inspektörernas befogenhet bär närmare utstakats och i ganska

väsentlig mån utvidgats genom kungl. kungörelse av den 17 maj 1907;

så kan inspektör förbjuda fartygs nyttjande såsom passagerarångfartyg.

I viss mån hava även kommerskollegii funktioner härigenom ökats.

Enligt kungl. förordningen om vad med avseende å utvandrares

fortskaffande till främmande världsdel iakttagas bör av den 4 juni 1884

skola utvandrarfartyg underkastas besiktning av tre sakkunniga män,

som förordnas i Stockholm av överståthållarämbetet och i övriga städer,

där dylika besiktningar kunna ifrågakomma, av Kungl. Maj:ts befallningshavande

i länet. Något svenskt fartyg, på vilket denna förordning

är tillämplig, har emellertid under senare tider ej funnits.

Aven de interimistiska lagstiftningsåtgärder, som under de senaste

åren blivit vidtagna i sjöfartssäkerhetens intresse, hava påkallat viss

tillsyn från myndigheternas sida. Enligt kungl. förordningen av den

13 juli 1909 angående båtar och andra bärgningsredskap å fartyg i

Nordsjö- eller vidsträcktare fart äger kommerskollegium i fråga om

bärgningsredskapens slag, beskaffenhet och placering dels i allmänhet

eller för vissa fall utfärda de närmare föreskrifter, som finnas erforderliga

och överensstämma med grunderna i förordningen, dels ock i

särskilda fall meddela godkännande. Såsom de i förordningen avsedda

lokala inspektörer tjänstgöra ovan omförmälda inspektörer för passagerarångfartyg.

Vidare är kommerskollegium den statsmyndighet, som äger mottaga

och handlägga ansökning om lastmärke enligt kungl. förordningen

med provisoriska föreskrifter angående lastmärke å svenska fartyg i vissa

fall av den 21 maj 1910. Kollegium äger ock meddela de föreskrifter

som, utöver vad i förordningen med tillhörande fribordsbestämmelser

och fribordstabeller stadgas, kunna erfordras för dess tillämpning.

För fullgörandet av den kontrollverksamhet och vidtagandet av de

åtgärder i övrigt, som i sistnämnda båda förordningar ålagts kollegium,

är hos detta anställt ett skeppsbyggeritekniskt biträde med benämning

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

inspektör för fartygs bärgningsredskap och fartygs lastlinje. De funktioner,

som åligga denne tjänsteman för att bringa nyssnämnda lagstiftning

till verkställighet, hava dock på grund av lagstiftningens begränsade

räckvidd och andra förhållanden icke kommit att erhålla någon

större omfattning.

Jämväl en tredje av de i avbidan på en fullständig sjöfartssäkerhetslagstiftning

utfärdade specialförordningarna eller kungl. förordningen

med provisoriska föreskrifter angående certifikat för svenska fartyg i

vissa fall av den 21 maj 1910 kräver för sin tillämpning viss kontrollverksamhet

från myndigheternas sida. Redare eller befälhavare, som

önskar erhålla i författningen avsett certifikat, skall nämligen för detta

ändamål hänvända sig till två sådana besiktningsmän, som omförmälas

i kungl. förordningen av den 12 februari 1864 angående passagerarångfartyg.

Av besiktningsmännen skall den eno vara kunnig i skeppsbyggeri

och den andre i sjömanskap. Vad särskilt angår ett av de

områden som dylika certifikat avse, nämligen fartygslanternorna, är härvid

att märka, att, jämlikt kungl. förordningen av den 27 november

1908 om sådana lanternor, godkännande av desamma meddelas av nautiskmeteorologiska

byrån eller dess kontrollstationer, under det att den nyssnämnda

besiktningsmän tillkommande kontrollen å lanternor är inskränkt

till en granskning av riktigheten och tillämpligheten av det av nautiskmeteorologiska

byrån eller någon dess kontrollstation utfärdade lanternecertifikatet.

Jämväl i avseende å ifrågavarande förordning av den 21 maj

1910 äger kommerskollegium meddela de föreskrifter, som kunna erfordras

för dess tillämpning.

Den hittillsvarande statskontrollen å fartyg i vårt land har emellertid

varit av övervägande repressiv art. Redan före tillkomsten av nu

gällande sjölag hade 1877 års sjöfartssäkerhetskommitté förklarat de

bästa garantierna för säkerheten till sjöss ligga i ett noggrannt bestämt,

strängt ansvar för fartygs befälhavare och i ett effektivt undersökningsförfarande.

För att vinna härmed avsett resultat hade kommittén föreslagit,

att den högsta kontrollen över undersökningarna skulle ligga hos

en » sj ö far t so ver styr el so), därvid kommittén tänkte sig kommerskollegium

förstärkt med i nautiskt-merkantilt hänseende teoretiskt och praktiskt

bildade ledamöter, varjämte en särskild åklagarmyndighet borde inrättas

för övervakandet av givna bestämmelsers efterlevnad. Åven enligt 1891

års sjölag är statens uppgift i fråga om kontroll å sjöfartssäkerheten

huvudsakligen koncentrerad till att dels efter timad sjöolycka genom

sjöförklaring eller undersökning få orsakerna till olyckan tillförlitligen

Den repressiv

a kontrollen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 122.

konstaterade dels repressiv! utkräva det ansvar, vartill innebörden av

en verkställd sjöförklaring eller undersökning kan böra föranleda. Eu

naturlig följd härav har ock blivit, att de organisatoriska anordningar,

som staten hittills vidtagit i den allmänna sjöfartssäkerhetens intresse,

erhållit ganska oansenliga dimensioner. De funktioner, som påkallats

för utkrävande av det åsyftade befälhavaransvaret, hava länge fullgjorts

av kommerskollegium, utan att härför särskilt kvalificerad eller

speciellt avsedd personal varit ställd till kollega förfogande. Då emellertid

behovet av speciell sakkunskap för fullgörande av detta slags

åligganden efter hand gjorde sig alltmera gällande, föranledde detta

slutligen till att från och med år 1906 ett sjötekniskt biträde är hos

kollegium anställt. Enligt gällande instruktion av den 15 december

1905 åligger det biträdet bland annat: att efter granskning av varje

inkommande sjöförklaring avgiva yttrande däröver i vissa hänseenden,

däribland rörande eventuellt åtal; att övervaka det vederbörliga undersökningar

angående sjöolyckor komma till stånd; samt att i övrigt tillhandagå

kollegium med utredning rörande eljest förekommande sjötekniska

frågor.

Behovet

av nya tillsy

nsorgan.

Det säger sig självt, att en verksam tillämpning av de sjöfartssäkerhetsföreskrifter,

angående vilka förslag kommer att framläggas för

riksdagen, och i synnerhet av de detalj bestämmelser, som till desammas

fullständigande äro avsedda att utfärdas, kräver en helt annan och vidlyftigare

administrativ apparat än som under nuvarande förhållanden

finnes att tillgå. Särskilt gäller detta i fråga om den preventiva kontrollen,

vars ändamålsenliga anordnande ju utgör ett synnerligen viktigt

komplement till varje modern sjölagstiftning.

Under ärendets hittillsvarande behandling har, i fråga om den preventiva

kontrollens allmänna organisation, enighet i allmänhet varit rådande

därom, att de nuvarande lokala institutionerna för besiktning, främst av

passagerarångfartyg, ej böra i sitt nuvarande skick bibehållas. Angående

de anmärkningar, som kunna riktas särskilt mot de på grund av 1864

års förordning om passagerarångfartyg inrättade besiktningsnämnderna,

tillåter jag mig åberopa vad i sådant hänseende av dåvarande chefen

för finansdepartementet yttrats till statsrådsprotokollet den 30 sistlidne

januari (kungl. proposition nr 121 sid. 19). Likaså har allmänt erkänts,

att för tillsynens verksamma bedrivande fordras ej blott en kår av väl

kvalificerade, i tillräckligt antal över landet fördelade lokala inspektörer,

utan även en över de lokala kontrollorganen stående och hela tillsynsverksamheten

sammanhållande central kontrollmyndighet. Ej heller hava

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

invändningar blivit riktade mot den av sjöfartssäkerhetskommittén föreslagna

anordningen att åtminstone vissa tillsyns förrättningar skulle med

laga verkan kunna företagas i utlandet antingen av Sveriges konsulära

representanter eller av sakkunniga, förordnade av vederbörande svenska

myndighet.

Innan jag emellertid närmare ingår på frågan om de olika tillsynsmyndigheternas

organisation och avlöningsförhållanden, måste jag något

uppehålla mig vid kontrollväsendets ekonomiska sida över huvud taget.

Sjöfartssäkerlietskommittén har i sådant hänseende anfört, att

fullständig enighet inom kommittén varit rådande därom, att, med

hänsyn såväl till kontrollens utövande på det mest verksamma sätt som

till sjöfartsnäringens berättigade intresse, kostnaderna för den allmänna

tillsynen böra bäras av staten. Undantag från denna regel skulle endast

förekomma så till vida, att:

lösen för passagerarfartygscertifikat och annat certifikat, som av

redaren begäres, skulle av denne gäldas; samt att

kostnad för överbesiktning och förnyad passagerarfartygsbesiktning

skulle, där högre myndighet, hos vilken talan föres, så bestämmer, vidkännas

av klagande part.

Vidare skulle enligt 6 § av kommitténs förslag till lag om tillsyn

å fartyg ersättning till av den centrala tillsynsmyndigheten tillkallad

sakkunnig bekostas av den, som begärt inspektion eller besiktning,

ifall det varit på dennes anhållan som den sakkunnige tillkallats.

Vad sjöfartssäkerlietskommittén föreslagit i detta ämne kan jag

endast i vissa delar biträda. Så torde avgiften för certifikat i allmänhet

böra utgå ej i form av lösen utan såsom stämpel till statsverket. Vidare

bör beträffande kostnaden för sådan sakkunnig vid tillsynsförrättning,

vilken tillkallats av vederbörande tillsynsmyndighet, den omständigheten

att tillkallandet ägt rum på enskild parts begäran principiellt icke verka

därhän, att kostnaden skall drabba samma part. Kostnaden för av tillsynsmyndighet

tillkallad sakkunnig inom landet synes böra över huvud

komma att stanna å statsverket.

Det nu utarbetade förslaget till lag om tillsyn å fartyg avser

emellertid även att i andra, ganska viktiga fall befria statsverket från

kostnaden för tillsynens utövande. Enligt lagförslagets 13 § skola

nämligen utan kostnad för statsverket vidtagas vissa åtgärder, avseende

att möjliggöra ett rationellt utförande av sjövärdighetsbesiktning, sålunda

främst den torrsättning eller kölhalning, som i allmänhet är en oefterBihung

till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 86 höft. (Nr 122.) 2

Kostnaden för

tillsynen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Tillsyn å

svenska fartyg

i utlandet.

Sjöfartssäker
hetskommittén
-

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

givlig förutsättning för nämnda besiktnings verkställande. Vidare skulle

enligt förslagets 10 §, sådan den formulerats till följd av erinran från lagrådets

sida.. Konungen äga förordna, att statsverket skall vara befriat

flan ersättning till sakkunnig, som enlig! 2 § av tillsynsmyndighet

anlitats i fråga om förrättning utom riket. Innebörden av sistnämnda

undantag från huvudregeln om kostnadens fördelning torde böra något

klargöras genom en kortfattad redogörelse för den tänkta anordningen

av tillsynen å svenska fartyg i utlandet.

Sjöfartssäkerhetskommittén anför i fråga om inspektioners och besiktningars

verkställande i utlandet följande (kommittén förstår med

»besiktning» samma slags förrättning, som i det nu omarbetade lagförslaget

om tillsyn å fartyg kallas sjövärdiglietsbesiktning, samt benämner

den föreslagna centrala tillsynsmyndigheten »fartygsinspektionen»):

Kommittén har emellertid icke förbisett, att omständigheterna kunna påkalla

hållandet av sådana förrättningar jämväl utom riket, och har för detta fall framlagt

förslag till olika bestämmelser.

Vad då först angår inspektion i allmänhet torde, särskilt med den befattning

tillsynsmyndigheterna i flera länder taga med kontrollen över säkerheten å främmande

fartyg, sådan icke ofta böra ifrågakomma, men där av särskild anledning

dylik förrättning är av nöden, synes konsul lämpligen böra tillerkännas befogenhet

att, med biträde av sakkunnig, om han därav finner sig äga behov, företaga inspektion

i samma ordning som gäller om fartygsinspektör inom riket.

Beträffande vidare besiktning av fartyg, kan såväl den förnyade besiktningen

som besiktning, vilken skall på grund av särskilt i lagen nämnd anledning

föietagas, komma att verkställas utom riket. I sistberörda hänseende bör särskilt

anmärkas det fall, att utländskt fartyg å utrikes ort övergår i svensk ägo eller

att fartyg för svensk mans räkning utom riket nybyggts. Kommittén har för

(b likt fall uttalat, att besiktning skall hållas och, där så lämpligen kan ske, företagas

av en eller flera sakkunniga efter förordnande av fartygsinspektionen, därvid

kommittén utgått ifrån, att fartygsinspektionens uppdrag jämväl kunde lämnas till

ep eller flera utländska sakkunniga. Härvid vore det sålunda fartygsinspektionen

själv, som genom sina delegerade utförde besiktningen på alldeles samma sätt, som

om den verkställts inom riket. Därest åter förhållandena äro sådana, att de påkalla

besiktning utrikes, men denna icke under fartygsinspektionens kontroll kan

pa angivna sätt företagas, föreslår kommittén, att fartygsinspektionen må kunna

förordna om besiktning rörande fartygs sjövärdighet genom två av konsul tillkallade,

på visst sätt kvalificerade sakkunniga. Då en besiktning av sistberörda beskaffenhet

likväl icke torde utan vidare böra tillerkännas samma vitsord som en genom

svensk myndighet eller dess delegerade företagen besiktning, har fartygsinspektionen

enligt förslaget tillerkänts befogenhet att, därest så finnes erforderligt, för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition AV 122.

ordna om ytterligare besiktning å fartyget. Härtill gives särskild anledning, därest

fartyget icke vid den tidigare besiktningen blivit vederbörligen torrsatt eller kölhalat.

Efter verkställd inspektion eller »besiktning» skulle det enligt

kommitténs system åligga vederbörande förrättningsmän dels att avgiva

rapport till den centrala tillsynsmyndigheten för dess anteckning om förrättningen

och vad därvid förekommit, dels att lämna underrättelse till

redaren eller befälhavaren om anmärkta brister för deras avhjälpande samt

vid förnyat besök konstatera fartygets tillstånd efter mottaget meddelande,

att befunna brister avhulpits. Eventuellt åtal för fel eller försummelse

i fråga om iakttagandet av gällande föreskrifter skulle väckas av den

centrala myndigheten. Denna skulle ock, därest »besiktning» företagits

av dess delegerade, i mån av behov utfärda förbud mot nyttjande

av fartyg eller dess inrättningar eller redskap, varefter det skulle tillkomma

konsul att bringa förbudet till verkställighet. Därest åter av

konsul tillkallade sakkunniga förrättat »besiktningen», syntes väl konsuln

kunna hindra ett sjöovärdigt fartyg att avgå, där han förfogade över

dess skeppshandlingar, men skulle det eljest ankomma på den centrala

myndigheten att efter erhållen del av det över förrättningen förda protokollet

utfärda förbud och draga försorg om dess verkställande.

I fråga om inspektion ansåg kommittén det ej böra tillkomma

konsul att utfärda förbud mot nyttjande av fartyg, utan allenast att till

centralmyndigheten för beivran anmäla anmärkt förhållande. Däremot

ansågs konsul böra erhålla befogenhet att utfärda förbud mot nyttjande

av fartygs inrättningar och redskap.

Vad angår passagerarfartygsbesiktning, har sjöfartssäkerhetskommittén

förutsatt, att sådan alltid kommer att verkställas i hemlandet.

Kommittén föreslår nämligen, att om svenskt fartyg är utom riket

vid den tid, då dess passagerarfartygscertifikat skulle upphöra att gälla,

certifikatets giltighet må anses utsträckt, till dess fartyget återkommit till

svensk hamn.

Mot vad sjöfartssäkerhetskommittén sålunda föreslagit ifråga om

förrättningar utomlands har kommerskollegium, frånsett några huvudsakligen

formella ändringar beträffande »besiktning», ej framställt någon

erinran.

Aven jag kan i det stora hela ansluta mig till de principer för

tillsynens ordnande i utlandet, vilka av sjöfartssäkerhetskommittén utstakats.

Konsulernas sakkunskap på det fartygstekniska och nautiska

Kommers
kollegium.

.

Departements
chefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

området är givetvis i allmänhet ej tillräcklig för att åt dem skulle

kunna överlämnas ansvaret för den ingående och viktiga undersökning,

som sjövärdighetsbesiktning innebär. Att enbart av denna anledning

beröva vårt lands sjöfartsidkare möjligheten att låta sina fartyg undergå

sjövärdighetsbesiktning i utlandet synes dock ej böra ifrågasättas.

Särskilt i fråga om de fartyg, som gå i fart uteslutande eller huvudsakligen

mellan utländska hamnar, framträder behovet att hålla angivna

möjlighet öppen, och vad angår de i utlandet för svensk räkning nybyggda

eller eljest förvärvade fartygen, vilka enligt 19 § av förslaget

till lag om tillsyn å fartyg ej skulle kunna registreras såsom svenska

eller ens förses med svensk nationalitetshandling förrän de undergått

sjövärdighetsbesiktning till styrkande av det sjövärdiga skicket, gör sig

ju beträffande dessa ett sådant behov ännu starkare gällande. Vid angivna

förhållanden synes i enlighet med kommitténs förslag för sjövärdighet

sbesiktningarnas utförande böra anlitas av svensk myndighet tillkallade

sakkunniga. Att, såsom kommittén synes hava förordat, låta

dessa personers uppdrag bero på förordnande för varje särskilt tillfälle

av den centrala tillsynsmyndigheten resp. konsul, torde dock vålla alltför

mycken omgång. Lämpligare torde vara, att i allmänhet vissa i

utlandet bosatta experter av centralmyndigheten anmodas att för viss

tid eller tills vidare i förekommande fall verkställa förrättning, varom

här är fråga. Tillkallandet av vederbörande sakkunniga i varje särskilt

fall skulle emellertid bero av konsuln, sedan befälhavaren eller

redaren hos denne anmält fartyget till sjövärdighetsbesiktning eller ock

den centrala tillsynsmyndigheten förordnat om sådan besiktnings

hållande; och skulle besiktningen därefter verkställas under konsulns

inseende. Vad nu sagts utesluter naturligen ej, att centralmyndigheten,

där så finnes lämpligt, kan förordna besiktningsförrättare för särskilt

fall. Sakkunnigförordnande av antytt slag bör ock kunna lämnas åt

lokal fartygsinspektör i hemlandet. Den hållna besiktningen, vid vilken

ju, enligt reglerna i den förslagua tillsynslagens 13 §, fartyget skall

vara torrsatt eller kölhalat, bör i alla händelser, såsom utförd av centralmyndighetens

ombud, äga samma kraft som en inom hemlandet

verkställd.

Att bekläda nämnda sakkunniga med befogenhet att utfärda förbud

mot nyttjande av fartyg eller dess tillbehör anser jag däremot, i

likhet med kommittén, icke böra ifrågasättas, utan torde rätten till

ett sådant ingrepp i svenska sjöfartsförhållanden böra förbehållas svensk

myndighet såsom sådan. Saken torde bäst ordnas så, att vederbörande

sakkunnig, därest förbudet avser inrättning eller redskap, vänder sig

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

till konsuln, vilken, på sätt nedan sägs, skulle erhålla befogenhet att

utfärda sådant förbud, men i annat fall, direkt eller genom konsuln,

snarast möjligt underrättar den centrala tillsynsmyndigheten om det

anmärkta förhållandet, varefter denna prövar frågan om förbuds utfärdande.

Har nu förbud mot nyttjande av fartyg i vederbörlig ordning

meddelats, skulle konsuln, enligt tillsynslagens 24 §, äga avfordra befälhavaren

för fartyget gällande nationalitetshandling.

Mot konsulns befogenhet att i förekommande fall och, där så

erfordras, med biträde av sakkunnig verkställa inspektion synes intet

vara att erinra, liksom ej heller mot rätt för honom att förbjuda nyttjande

av fartygs inrättningar eller redskap. Dock bör han, såvitt möjligt,

före förbudets meddelande rådföra sig med den centrala tillsynsmyndigheten.

I fråga om passagerarfartygsbesiktning har jag ingen anledning

att avvika från kommitténs av kommerskollegium biträdda ståndpunkt.

Då således statskontrollen å svenska fartyg utomlands huvudsakligen

kommer att utövas ej av statens tjänstemän utan av särskilda

sakkunniga, är det av vikt att avgöra, i vad mån den i förutnämnda

lagförslags 10 § Konungen medgivna rätten att befria statsverket från

tillsynskostnaderna bör tagas i anspråk. Jag vill emellertid redan bär

förutskicka den anmärkningen, att frågan ej torde vara av särdeles stor

ekonomisk betydelse, då de fartyg, varom bär är fråga, väl i regel torde

äga klass i något av de allmänt erkända klassificeringssällskapen och

alltså, i anslutning till vad jag senare får tillfälle att andraga, torde

i väsentligaste delar böra undantagas från sjövärdighetsbesiktning.

Då svenska staten genom inrättandet av en offentlig kontroll å

fartygens säkerhet fastslagit såsom en dess angelägenhet att en sådan

säkerhet verkligen åstadkommes, bör det också vara en angelägenhet

av vikt, att kontrollen så långt möjligt utövas av svenska funktionärer,

vilka, såsom lydande direkt under en svensk central myndighet, självfallet

måste handla under en helt annan känsla av ansvar än i främmande

länder mera tillfälligtvis förordnade funktionärer. Av denna

grund synes kontrollväsendet icke böra läggas så, att det direkt inbjuder

till att låta verkställa de obligatoriska förrättningarna i främmande

länder i stället för i hemlandet. Fara härför synes emellertid

förefinnas, om staten ej blott åt sådan i utlandet utförd förrättning tillmäter

samma verkan som åt en i hemlandet utförd förrättning utan

även tager på sig kostnaden jämväl för den i utlandet utförda förrättningen.

Att en sjövärdighetsbesiktning bör äga sin fulla rättskraft, även

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

om densamma verkställes i utlandet, har jag i det föregående sökt framhålla.

Däremot synes vad jag nyss anfört höra medföra, att den Kungl.

Maj:t förbehållna befogenheten att låta kostnaden till sakkunniga för

sjövärdighetsbesiktning utomlands stanna på vederbörande redare i sin

tulla utsträckning tages i anspråk. Då nämligen de föreslagna stadgandena

om viss tillsyns utövande i utlandet tillkommit för att bereda

de svenska redarna lättnad, synes det icke vara för mycket begärt, om

å andra sidan dessa redare själva få vidkännas ersättningen till förrättningsmännen

för i utlandet verkställd sjövärdighetsbesiktning, helst

som denna kostnad icke lärer spela någon avsevärd roll i jämförelse

med den vinst i tid och penningar, som den i utlandet verkställda

förrättningen kan bereda.

Tager man fasta härpå, torde man icke behöva ingå på en undersökning

rörande storleken av de belopp, vartill kostnaden för de utom

riket utförda besiktningsförrättningarna skulle komma att belöpa sig.

En sådan undersökning torde för övrigt komma att stöta på avsevärda

vanskligheter redan på grund av svårigheten att på förhand bestämma

en taxa, efter vilken besiktningsmännen i utlandet skulle äga att göra

sina debiteringar. Då icke något fast, efter längre tid beräknat arvode

lärer kunna för dessa bestämmas, synes nämligen ersättningen böra

utgå efter arten och graden av det presterade arbetet, men även bliva

beroende på den å vederbörande ort gängse praxis vid debiteringar av

förevarande art.

V ad åter beträffar sådan förrättning utomlands, som är att anse

såsom inspektion, och vilken, enligt vad ovan anförts, skall verkställas

av svensk konsul, som väl då skulle äga befogenhet att såsom biträde

tillkalla sakkunnig, föreligger enligt min tanke icke samma anledning

att befria statsverket från utgiften härför. Den ersättning, som konsul

kunde få att för verkställd inspektion uppbära från det allmänna,

torde böra bestämmas genom av Kungl. Maj'':t utfärdad författning i

överensstämmelse med grunderna i gällande expeditionstaxa för beskickningarna

och konsulaten samt böra i likhet med ersättningen till sakkunniga,

som vid inspektion biträtt konsulerna, förskjutas och i vederbörlig

ordning anmälas till ersättande. Under förutsättning att bestämmelser

utfärdas, avseende att inskränka konsuls inspektion till de fall

då verklig anledning därtill föreligger, torde nu berörda utgifter ej

komma att stiga till några mera betydande belopp.

Anordnandet av statskontroll å svenska fartyg i utlandet skulle

sålunda äga ringa om ens något inflytande på frågan om tillsynsmyndigheternas

organisation och om de anslag, som krävas för kontrollens

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122. 15

genomförande. Jag kan alltså i det följande bortse från senast berörda

förhållanden.

Ej heller torde jag här behöva ingå på spörsmålet om de svenska

kontrollmyndigheternas ställning till de svenska hamnar besökande främmande

fartygen, enär jag, i anslutning till kommerskollegii ståndpunkt

härutinnan, anser detta vara en fråga, som närmast bliver beroende på,

vilka överenskommelser kunna träffas med främmande makter om ömsesidigt

erkännande av den utav vederbörande lands kontrollmyndigheter

utövade tillsynen över fartygens säkerhet. Jag vill emellertid begagna

tillfället att yttra några ord om kontrollen å de utvandrarfartyg, som

gå i fart på svensk hamn och vilka, såsom förut anmärkts, för närvarande

samtliga äro av utländsk nationalitet. Visserligen kan just i

fråga om dessa fartyg en lindring i tillsynen inom den närmare framtiden

tänkas inträda, i det att den nyligen hållna sjöfartssäkerhetskonferensen

i London, som sysslat i synnerhet med i oceanfart gående fartj^g,

förordat en bestämmelse i sådan riktning, att certifikat, utfärdat av hemlandets

myndighet, skulle befria resp. fartyg från tillsyn i främmande

land med undantag dock för fall av uppenbar fara för de ombordvarande

samt i viss mån beträffande sanitära förhållanden. Då emellertid konferensens

beslut ännu ej vunnit ratifikation för vårt lands vidkommande,

torde några även för blivande svenska utvandrarfartyg gällande erinringar

här ej vara ur vägen.

I den utarbetade propositionen angående lag om tillsyn å fartyg

finnes ej uttalat, huruvida den i kungl. förordningen av den 4 juni 1884

stadgade särskilda tillsynen å utvandrarfartyg borde bibehållas eller ej.

Enligt min mening bör, på sätt även sjöfartssäkerhetskommittén förutsatt,

denna kontroll fortfarande utövas vid sidan av den allmänna,

ehuruväl de materiella föreskrifterna angående ifrågavarande fartygs beskaffenhet

böra undergå viss jämkning för vinnande av överensstämmelse

med de för fartyg i oceanfart i allmänhet ifrågasatta. Däremot torde,

i enlighet med de grunder för statskontrollens ordnande, som ansetts

böra över hela linjen komma i tillämpning, givetvis de för tillsyn å

utvandrarfartyg stadgade besiktningsnämnderna försvinna och ifrågavarande

besiktningar anförtros åt de lokala statsorgan, som inrättas för

den allmänna fartygskontrollens utövande. Kostnaden för dessa besiktningar

har hittills vilat å redaren, och torde det, åtminstone så länge

något svenskt, fartyg av ifrågavarande slag ej finnes, ej föreligga något

skäl att härutinnan göra ändring. Besiktningsavgifterna skulle sålunda,

Kontrollen

främmande

fartyg i

Sverige.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Tillsyn å

svenska fartyg

i hemlandet.

16 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 122.

i allt fall för den närmaste framtiden, komma att ingå till statsverket,

exempelvis i form av stämpelavgift för expeditionen i ärendet.

Då förevarande förrättningar i stor utsträckning lära kunna företagas

i samband med inspektion resp. passagerarfartygsbesiktning, kunna

desamma ej väntas innebära någon avsevärd arbetsökning för statens

tillsynsmyndigheter. I allmänhet lärer, även frånsett de ytterligare

lättnader i kontrollen, som i fråga om såväl utvandrarfartyg som andra

fartyg av främmande nationalitet på den internationella överenskommelsens

väg kunna åvägabringas, tillsynen från svensk sida å sådana fartyg för

den närmaste tiden ej bliva så ingående, att den kan anses nämnvärt

inverka på frågan om kostnaderna för statskontrollen i dess helhet.

Jag kan alltså i det följande begränsa mig till frågan om den

statskontroll, som bliver erforderlig å svenska fartyg i hemlandet.

Ett bedömande av frågan om den närmare organisatoriska utformningen

av de olika för denna kontroll erforderliga tillsynsorganen

förutsätter givetvis en undersökning rörande storleken av den arbetsbörda,

som kan komma att påvila dessa myndigheter. Jag kommer

därvid främst att uppehålla mig vid de förrättningar, som, vad de lokala

tillsynsmyndigheterna angår, komma att taga ojämförligt största delen

av deras arbetskraft i anspråk, nämligen sjövärdighetsbesiktningarna.

För den för ändamålet erforderliga beräkningen har gjorts en uppdelning

av den svenska handelsflottan i fartyg med en bruttodräktighet

av 100 ton och därutöver och fartyg med en bruttodräktighet understigande

100 ton — den beträffande lastfartyg föreslagna allmänna gränsen för

plikten att undergå sjövärdighetsbesiktning. Ång- och motorfartygen hava

dessutom inom vardera huvudgruppen uppdelats i lastfartyg, passagerarfartyg

och bogserbåtar, därvid hänsyn tagits till den i 20 § av förslaget till

lag om tillsyn å fartyg intagna bestämmelsen att, om maskindrivet fartyg

nyttjas uteslutande eller lmvudsakligen till att mot ersättning befordra

passagerare eller om eljest å fartyg, som framdrives annorledes än medelst

rodd, skola på en gång medföras flera än tolv passagerare, fartyget skall

vara försett med passagerarfartygscertifikat och alltså jämlikt 11 § i

samma lag vara att anse som passagerarfartyg.

Denna uppdelning av den svenska handelsflottans fartyg har dock

endast blivit så pass fullständigt genomförd, som det varit möjligt utan

att igångsätta någon vidlyftigare undersökningsapparat, något som

knappast lärer krävas för nu ifrågavarande syfte. Största möjligheten

att vinna ett tillförlitligt resultat föreligger beträffande de fartyg, som

i egenskap av registrerade blivit upptagna i den av kommerskollegium

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

utgivna »Sveriges skeppslista», vid vilka fartyg jag till on början %ill

uppehålla mig. Jag följer därvid den senast, i medio av år 1913, utkomna

upplagan av nämnda publikation. Visserligen hava efter tiden

för denna upplagas utgivande dels nya fartyg tillkommit, dels åtskilliga

fartyg blivit avförda, men varken antalet eller storleken a\ dessa fartyg

är av beskaffenhet att i avsevärd mån inverka på resultatens inbördes

förhållanden. Uppdelningen av de i skeppslistan intagna fartygen, vid

vilken pråmfartygen, 121 till antalet, tills vidare ej medtagits, har givit

följande resultat:

Ång- och motorfartyg om 100 tons bruttodräktighet och där dier.

Lastfartyg............................................................................................. 758 st.

Passagerarfartyg ...........••••................................................................. £

Bogserfartyg (även bärgnings- och isbrytarfartyg) ................. y>

Ång- och motorf artyg av mindre bruttodräktighet än 100 ton.

r jf i 148 st.

Passagerarfartyg ..................................;......................:........................ ''

Bogserfartyg (även bärgnings- och isbrytarfartyg) ..................... ”

Segelfartyg om 100 tons bruttodräktighet och däröver ...... 452 »

Segelfartyg av mindre bruttodräktighet än 100 ton ........... 1,047 »

Vid förevarande beräkningar har man trott sig kunna antaga som

regel att, med undantag för maskindrivna lastfartyg, sjövärdighetsbesiktningarna

ske i Sverige, på samma gång man utgått från att forsta

sjövärdighetsbesiktuingen av de från utlandet till svenska handelsflottan

förvärvade fartyg äger rum utom Sverige. _

Enligt 16 § i det åberopade förslaget till lag om tillsyn a fartyg

skall periodisk sjövärdighetsbesiktning företagas

av passagerarfartyg i fart bortom linjen Skagen Lmdesnäs och

linjen Esbjerg—Texel varje år, och av annat passagerarfartyg vartannat

år, ......

samt av annat fartyg än passagerarfartyg, om det är maskinunve

eller segelfartyg av järn, vart fjärde år och eljest vart sjätte år, med

iakttagande härvid tillika att segelfartyg i fart bortom linjen Skagen

Lindesnäs och linjen Esbjerg—Texel skall beträffande botten utvändigt,

ävensom maskindrivet fartyg i avseende å botten utvändigt, propelleraxel,

bottenkranar och dylikt undergå förnyad sjövärdighetsbesiktning

vid utgången av halva den stadgade mellantiden.

De svenska passagerarfartygen i vidsträcktare fart, vilka skulle

besiktigas varje år, torde icke "uppgå till liera än ett tiotal, för vilka

alltså skulle krävas årligen tillhopa 10 sjövärdighetsbesiktningar.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1911. 1 saml. 86 höft. (Nr 122) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

Antalet övriga i skeppslista!! intagna passagerarfartyg skulle då

utgöra 347, men härtill bör läggas kanske hela antalet bogserfartyg,

el ei 14l, då snart sagt alla dessa under sommartiden en eller flera

gånger användas för lustresor. Hela antalet blir då 489, och enär desamma

skola undergå sjövärdighetsbesiktning vart annat år, blir antalet

årlig» besiktnings förrättningar, om ock stundom av mindre omfattande

art, 245.

Beträffande dem av de maskindrivna lastfartygen, om vilka bär

är fråga, nämligen dem om 100 tons bruttodräktighet och därutöver,

ar det naturligen snart sagt omöjligt att beräkna huru många av desamma

komma att begagna sig av en medgiven rätt att få besiktningen

utföra utomlands. Här må dock skäligen kunna antagas, att dessa

utomlands företagna besiktningar icke ifrågakomma för mer än eu tredjedel

av hela antalet, _ Antalet i skeppslistan förekommande lastfartyg,

imderkagtade sjövärdighetsbesiktning i hemlandet, skulle då bliva 506

och de för desamma ifrågakommande sjövärdighetsbesiktningarna av mer

eder mindre omfattande art uppgå till i genomsnitt 253 om året.

0 Beträffande de i skeppslistan upptagna segelfartygen har man vid

ifrågavarande beräkningar funnit sig kunna utgå från att intet av dem *

ma hänföras till passagerarfartyg.

segelfartyg, om vilka således bär är fråga, nämligen dem om

100 tons bruttodräktighet och däröver, kan väl hälften eller 226 antagas gå

1. den “y®8 »ngivna vidsträcktare farten — säkerligen är dock denna

si la val låg vadan, då dessa skola undergå sjövärdighetsbesiktning

av eji e0 annan art vant tredje år (de svenska segelfartygen av järn

äio sa fåtaliga, att de här utelämnas), antalet årliga sjövärdighetsbesiktrungar

för dessa fartyg bliver allenast 75.

Dä Övriga segelfartyg om 100 tons bruttodräktighet och däröver

skulle undergå sjövärdighetsbesiktning vart sjätte år, bliver för dem

antalet arliga besiktningar av denna art 38.

_ Vad pråmfartygen angår, äro desamma, såsom ej registreringspliktiga,

i allmänhet ej upptagna i skeppslistan. De fartyg av detta

s ag, vilka komme att bliva underkastade sjövärdighetsbesiktning, äro

dels sadana som aga en bruttodräktighet av'' 100 ton eller däröver, dels

sadana mindre pråmfartyg, som kunna komma att användas som passarlörstnämndas

antal torde kunna uppskattas till omkring

200, de sistnämndas till omkring 100. Det är nämligen ingen ovanlighet,

att pråmar under sommarmånaderna tagas i anspråk för lustresor,

varvid desamma, på grund av passagerarantalet, i allmänhet böra vara

försedda med passagerarfartygscertifikat. För pråmfartygen skulle således

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

antalet årliga sjövärdighetsbesiktningar kunna beräknas till för den förra

gruppen 33 och för den senare SO, allt i runda tal.

Men även fartyg, som på grund av sin ringa storlek äro befriade

från registreringsskyldighet och således i allmänhet ej förekomma i

skeppslistan, måste, därest de användas under sådana förhållanden, att

reglerna för passagerarfartyg äro å dem tillämpliga, underkastas sjövärdighetsbesiktning

vart annat år. Antalet av sådana fartyg låter sig

långt ifrån med visshet fastställas. Visserligen finnes i kommerskollegii

berättelse angående sjöfarten för år 1910 — de senare publicerade berättelserna

innehålla inga uppgifter härom — angivet antalet icke registrerade

svenska fartyg under 20 ton till 1,536. Å ena sidan måste

man nog antaga, att långt ifrån alla dessa fartyg falla inom räckvidden

av det föreslagna passagerarfartygsbegreppet, men å andra sidan har

man anledning antaga, att många av de fartyg, som här komma i betraktande,

icke blivit i nyssnämnda statistik medtagna. Om man anslår

antalet fartyg, varom här är fråga, till 800, torde man i varje fall icke

hava kommit till eu för hög siffra. Årliga antalet sjövärdighetsbesiktningar

å dessa fartyg skulle då bliva 400.

Härtill kommer vidare antalet av de sjövärdighetsbesiktningar,

som skola under arbetets gång företagas å nybyggnader av fartyg. Under

år 1912 hava i svenska fartygsregistret införts 13 i Sverige under samma

år nybyggda fartyg med en bruttodräktighet om 100 ton eller däröver.

Härvidlag må emellertid antagas såsom årligt medeltal eu något större

siffra, eller 15.

Sammanlagda antalet sjövärdighetsbesiktningar av mer eller mindre

omfattande art bliver sålunda 1,119 om året, en ganska aktningsvärd

siffra, vilken dock bör ytterligare ökas med antalet av de extra besiktningar,

som kunna komma att betingas av stadgandena i omförmälda

lagförslags 15, 17 och 18 §§. Beräknas detta antal till endast 31 per år,

skulle hela antalet sjövärdighetsbesiktningar under ett år i alla fall bliva

1,150.

Då sjövärdighetsbesiktningarna i och för sig utgöra de mest tidskrävande

av de tillsynsförrättningar, som komma att åligga de nya lokala

kontrollorganen, skulle givetvis ett så stort antal årliga sjövärdighetsbesiktningar,

som den verkställda utredningen givit vid handen, komma

att representera en högst betydande arbetsbörda för nämnda kontrollorgan.

Den föreslagna lagen om tillsyn å fartyg lämnar emellertid en

mö.jhghet öppen att avsevärt begränsa antalet dylika förrättningar.

Med stöd av lagförslagets 8 § skulle nämligen Konungen äga förordna,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

att för fartyg, som innehar klass i viss klassificeringsanstalt, och således

undergått klassens sjövärdighetsbesiktning, denna och däröver utfärdat

certifikat må godkännas såsom om de härrörde från svensk myndighet.

Skälen för denna bestämmelses upptagande i lagförslaget ävensom innebörden

av densamma framgå av dåvarande chefens för finansdepartementet

anförande till statsrådsprotokollet den 30 januari 1914 samt av

lagrådets yttrande i ämnet. Det förefaller mig, som om den Kungl.

Maj:t genom det föreslagna stadgandet medgivna befogenheten utan risk

kunde i ganska stor utsträckning tagas i anspråk. Icke blott för tillsynsmyndigheternas

arbete, utan även för redarna skulle därigenom

stora fördelar stå att vinna. Jag har alltså för avsikt att föreslå bestämmelser

i syfte att de svenska fartyg, som innehava klass i vissa

klassificeringsanstalter, befrias från sjövärdighetsbesiktning i den omfattning,

vari de såsom klassade äro underkastade kontroll. Till en

början torde detta medgivande böra gälla följande allmänt erkända och

för svenska fartyg i främsta rummet anlitade klassificeringsinstitutioner,

nämligen LIoyd’s Register of British and Foreign Shipping, Bureau

Veritas, Germanischer Lloyd, British Corporation och Det Norske Veritas.

På sätt i detta ämne till statsrådsprotokollet framhållits, skulle

ett fartygs egenskap av klassat ej ens vid tillämpning av ifrågavarande

medgivande innebära befrielse från alla i en sjövärdighetsbesiktning

ingående moment, men torde den tillsyn av exempelvis bostäder och

inredning, som ej täckes av klassbesiktningen, kunna utövas i samband

med inspektion. I alla händelser torde vid beräkning av antalet sjövärdighetsbesiktningar

de i ovannämnda institutioner klassade fartygen

kunna helt och hållet frånses.

I Sveriges skeppslista är anmärkt, vilka svenska fartyg innehava

klass i någon av de olika klassificeringsinstitutionerna, med angivande

härvid av vederbörande anstalts namn. Ifrågavarande uppgifter härstamma

dock icke från respektive klassificeringsinstitutioner utan från

vederbörande fartygs redare, vilka särskilt i fråga om segelfartyg

ej alltid torde hava sig så noga bekant, om klassen fortfarande består

eller ej. Några fullt exakta uppgifter i detta avseende torde därför icke

kunna erhållas, helst respektive klassificeringsinstitutioner icke lära hava

någon särskild förteckning över i deras register införda svenska fartyg

och ej heller torde kunna, åtminstone för närvarande, hava någon skyldighet

att lämna uppgift härom. De fel, som eu bearbetning enbart av

skeppslistans uppgifter möjligen kunde medföra, torde emellertid vara

så pass fåtaliga, att de icke nämnvärt inverka på nu ifrågavarande

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

undersökning. Det må därför, trots ovannämnda bristfälliga källoi, ^ id

denna undersökning antagas, att samtliga de enligt skeppslistan i ovannämnda

fem klassificeringssällskap intagna fartygen skulle komma att

av Kungl. Maj:t i huvudsak befrias från sjövärdighetsbesiktmng.

Vid ett genomgående av skeppslistan finner man, att av åug- och

motorfartygen sammanlagt 589, därav 30 passagerarfartyg, innehava

klass i någon av de ifrågavarande klassificeringsanstalterna. För segelfartygen

utgör motsvarande antal 205.

Vill man då tillse, vilken roll ifrågavarande klassade fartyg spela

inom do olika grupper, i vilka de sjövärdighetsbesiktmng underkastade

fartygen ovan uppdelats, torde bland de 30 klassade passagerarfaitygen

återfinnas samtliga de i det föregående till ett antal av 10 uppskattade

passagerarfartygen i fart bortom linjerna Skagen Lindesnäs och Lsbjeig

Dexel. Då dessa skulle undergå sjövärdighetsbesiktmng årligen, men

övriga passagerarfartyg endast vartannat ar, kominer med häusv n till

de klassade passagerarfartygen sjövärdighetsbesiktningarnas antal att

minskas med 20 om året.

Till de inom ifrågavarande anstalter klassade lastfartygen torde

vidare böra räknas samtliga de 252 maskindrivna lastfartyg, som enligt

min förut verkställda sannolikhetsberäkning kunna väntas begagna sig

av medgivandet att undergå sjövärdighetsbesiktmng i utlandet. Dessa

fartyg skulle alltså ej spela någon roll vid uppskattandet av den här

ifrågasatta lindringen i hemlandsmyndigheternas arbetsbörda.

Alltså återstå 307 maskindrivna lastfartyg, vilka tänkas undergå sjövärdighetsbesiktning

i hemlandet, men som pa grund av innehar d klass

skulle befrias därifrån. Då enligt den föreslagna lagen sjövärdighetsbesiktning

av större eller mindre omfattning skulle betiäflande dessa

fartyg ifrågakomma vartannat år, representera desamma 153 sådana

besiktningar.

Då de uti ifrågavarande sällskap klassade segelfartygen över 100

ton väl i regel gå i Nordsjö- eller vidsträcktare fart, betyda desamma

en minskning i antalet årliga sjövärdighetsbesiktningar av 68 stycken.

Hela den av ifrågavarande medgivande föranledda minskningen i

sjövärdighetsbesiktningarnas antal skulle alltså uppgå till 241 sådaun

förrättningar, varigenom den ovan angivna siffran 1,150 skulle kunna

nedbringas till 909 eller i runt tal 900.

Vad därefter angår det andra slaget av besiktning eller passagerarfartvgsbesiktningen,

framgår av det förut anförda, att antalet fartyg,

som enligt lagförslagets bestämmelser skulle vara försedda med passa
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 122.

gerarfartygscertifikat, kan uppskattas till 1,399, därvid dock de i fartygsregistret

ej upptagna fartygens antal endast kunnat ytterst approximativt

beiäknas. Av dessa fartyg skulle endast ett tiotal i längre fart gående

behöva årlig förnyelse av passagerarfartygscertifikatet, under det att för

återstoden detta certifikat skulle äga tvåårig giltighet. Årliga antalet

passagerarfartygsbesiktningar skulle alltså bliva i medeltal 705 eller i

runt tal 700. Om än detta slag av besiktning innefattar undersökning

om de stundom rätt. vidlyftiga betingelserna för fartygs förseende med

passagerarfartygscertifikat äro uppfyllda, torde dock kunna förväntas, att

passagerarfartygsbesiktningarna komma att taga vederbörande förrättningsmans

tid i anspråk i betydligt mindre grad än sjövärdighetsbesiktningarna.

Rörande den tredje huvudgrenen av kontrollverksamheten, nämligen

inspektionen, finnes ingen bestämmelse om huru ofta sådan skall företagas.

Inspektion bör för varje fartyg äga ram så ofta det finnes

påkallat eller lämpligt, utan onödig rubbning i fartygs trafikförhållanden.

Rock torde man ej kunna antaga, att i genomsnitt inspektion

företages för varje fartyg oftare än vartannat år. Varje svenskt fartyg,

a vilket någon finnes för betalning anställd eller såsom passagerare

färdas, skulle vara underkastat inspektion.

Antalet fartyg, som skulle underkastas inspektion, utgöres alltså icke

blott av alla i registret över svenska fartyg införda, till ett antal av

2,904 pråmfartygen därvid frånräknade— utan även av de många icke

registreringspliktiga och ej ändock i registret införda fartygen. Dessa

sistnämndas^ antal kan, med stöd av de nyss anförda statistiska upp
beräknas

till i runt tal 1,600. Härtill komma de

pråmfartyg, som över huvud äro underkastade statskontroll och vilkas

antal torde kunna sättas till i runt tal 500. Hela antalet av inspektion

underkastade, fartyg bliver då 5,004 eller i runt tal 5,000. Beräknar

man, att vaije fartyg, bortsett från de inspektionsförrättningar som lära

komma att företagas i samband med sjövärdighets- och passagerarfartygsbesi.

ktningar, undergår inspektion i''genomsnitt vartannat år, skulle

antalet fristående inspektionsförrättningar årligen kunna uppskattas

till 2,500. r

Förutom tillsynens tre angivna huvudarter märkas de särskilda

förrättningar för undersökning av fartygs maskiner, inrättningar och

utrustning, varom Konungen enligt sista stycket av lagförslagets 3 8

skulle aga att förordna. Jag har emellertid ej för avsikt att för närvarande

föreslå utfärdandet av bestämmelser om dylika förrättningar

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

utöver den undersökning av maskiner, inrättningar och utrustning, som

skulle komma att äga rum i samband med angivna huvudsakliga till—

synsförrättningar. Någon hänsyn till nämnda speciella förrättningar

synes därför här ej behöva tagas.

Med utgångspunkt från den svenska handelsflottans nuvarande

storlek skulle alltså ungefärliga antalet av de förrättningar, som under

loppet av ett år komma att åligga tillsynsmyndigheterna i fråga om

svenska fartyg inom landet, kunna beräknas på följande sätt i avrundade

tal: 900 sjövärdighetsbesiktningar, 700 passagerarfartygsbesiktningar

och 2,500 fristående inspektioner eller sammanlagt 4,100 förrättningar.

Vid bedömandet av ti 11 synsmyndigheternas arbetsbörda bör emellertid

uppmärksammas, att av praktiska skäl sjövärdighets- och passagerarfartygsbesiktningar

ofta nog lära komma att sammanfalla. Det är givet,

att härav föranledes eu viss begränsning särskilt i fråga om fartygsinspektörerna

åliggande tjänsteresor.

Jag övergår nu till frågan om de nya statsorgan, som erfordras för

utövande av den ifrågasatta statskontrollen å fartygs sjövärdighet in. in.

Det synes mig därvid lämpligast att först uppehålla mig vid de lokala

myndigheterna samt deras åligganden och befogenheter.

Såsom allmän motivering för behovet av en regelbunden lokal

fartygskontroll anför sjöfartssäkerhetskommittén följande:

Organ för den

preventiva

fartygskontroilen.

Lokala tillsynsmyndigheter.

Sjöfartssäker
hetskom
mittén.

Härjämte erfordras, att den centrala tekniska myndigheten erhåller biträde

för tillsynens utövande av lokala tjänstemän inom olika delar av riket. Även om

de nuvarande inspektörerna för passagerarångfartyg bibehölles och organisationen

av besiktningsförfarandet i fråga om dessa fartyg lämnades orubbad, skulle konti

ollens utsträckning till att gälla fartyg i allmänhet påkalla införandet av regelmässig

tillsyn genom kontrolltjänstemän i olika orter. Ett allsidigt övervakande

av den mängd skilda detaljer, vilka måste iakttagas för sjöfartssäkerhetens upprätthållande,

och ett skyndsamt vidtagande av de åtgärder, som må finnas nödiga

för att hindra ett osäkert fartygs användande i sjöfart, kunde den nya tillsynsverksamheten

ej väntas åvägabringa, därest denna, i fråga om andra fartyg än

passagerarångfartyg, skulle inskränkas till tillfälliga eller av särskilda skäl vidtagna

kontrollåtgärder enbart på föranledande av central myndighet.

Sin principiella ståndpunkt i fråga om de lokala tillsvnsmyndigheternas

allmänna organisation har kommittén angivit på följande sätt:

Med berörda utgångspunkt för sitt förslag, enligt vilket kontrollmyndighetens

undersökning icke avser att lämna ett formligt tillstånd till fartygs användande i

sjöfart, utan blott att tillse, huruvida några brister förefinnas, vare sig i allmänhet

eller i vissa avseenden, har kommittén, vid övervägande av fråga om, huru den

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 122.

lokala kontrollen lämpligen borde inrättas, funnit den vidlyftiga anordningen av

besiktningsnämnder kunna undvaras och tillräckligen ersättas med en fullt lämplig

och skicklig tjänsteman. Där, såsom i Frankrike, ett fartygs användande i sjöfart

grundar sig på ett formligt tillstånd i det över fartygets besiktning upprättade

certifikatet, är det helt naturligt, att prövningen härav icke överlämnas till en enda

tjänsteman, utan till en nämnd, avsedd att inom sig representera de olika synpunkter,

ur vilka frågan om fartygets nyttjande bör bedömas. Men så långt förrättningen

endast är en inspektion, det vill säga avser att ur teknisk synpunkt utröna fartygets

tillstånd med hänsyn till säkerheten i syfte att beivra därutinnan befunna brister,

bör förrättningen kunna, utan förfång för berättigade intressen, utföras av en enda,

med fartyg fullt förtrogen och opartisk person, på sätt inspektion i alla länder,

där statskontroll å fartyg finnes inrättad, numera utföres och jämväl beträffande

svenska passagerarångfartyg av inspektörerna för dessa bedrives. De anmärkningar,

vilka framkommit gent emot tillräckligheten av de sistnämndas kontrollåtgärder,

måste säkerligen hänföras till ofullständigheten i de föreskrifter de hava att iakttaga,

det ringa antalet inspektörer och svårigheten för dessa att reglera, sådant,

som av andra personer, besiktningsmännen, vid passagerarfartygsbesiktning bestämts,

men torde icke i något avseende vara att tillskriva det förhållande, att inspektion

förrättats av en enda person. Då nu den av kommittén föreslagna kontrollen utgöres

av inspektion i ovan angivna bemärkelse, har kontrollförfarandet ansetts kunna

grundas på förrättning av en enda tjänsteman, så mycket hellre, som det vid anordnandet

av den nuvarande passagerarfartygsbesiktningen visat sig, att det på flera

platser möter svårighet att erhålla tillräckligt antal kompetenta besiktningsmän

även för besiktning av allenast passagerarångfartygen, varförutom garanti för besiktningsmännens

fullt opartiska ställning icke genom gällande bestämmelser lämnats.

Berörda olägenheter vid en besiktningsinstitution, motsvarande den nuvarande vid

passagerarångfartyg, torde icke kunna undvikas utan att staten eller redarna finge

vidkännas kostnader, vilka icke skäligen kunna någondera åläggas. Tjänstemannens

opartiskhet har kommittén velat trygga genom föreskrift, att han icke skulle tillåtas

äga del i eller anställning å fartyg eller skeppsvarv. Hans oberoende bör jämväl i

möjligaste mån främjas genom att avlöningen icke allt för knappt tilltages. Därest

åter den ordinarie kontrolltjänstemannens fackkunskap i ett speciellt fall icke skulle

vara tillräcklig för bedömande av visst förhållande, har förslaget velat bereda

fartygsinspektionen möjlighet att giva honom biträde av en eller liera peisonei

med erforderlig speciell sakkunskap.

De lokala tillsynsorganens huvudsakliga uppgift skulle enligt kommitténs

förslag bestå i verkställande av inspektioner och »besiktningar))

å fartyg ävensom i utövandet av särskild tillsyn å passagerarfartyg.

I sistnämnda hänseende skulle det jämväl åligga de lokala inspektörerna

att för fartyg i Östersjö- och inskränktare fart utfärda passagerarfartygscertifikat.

De åtgärder, som efter verkställd inspektion eller »besiktning))

skulle åligga vederbörande inspektör, skulle enligt kommitténs förslag

gå ut på följande:

att avgiva rapport till den föreslagna centrala tillsynsmyndigheten

för dess anteckning om förrättningen och vad därvid förekommit;

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 122.

att lämna underrättelse till redaren eller befälhavaren om anmärkta

brister för deras avhjälpande samt att vid förnyat besök konstatera

fartygets tillstånd efter mottaget meddelande, att befunna brister avhulpits;
att

göra anmälan till polismyndighet för laga beivran av fel eller

försummelse vid iakttagandet av gällande föreskrifter, där sådan anmälan

finnes befogad;

samt att i förekommande fall utfärda förbud mot fartygs användande

helt och hållet eller i viss utsträckning, vilket förbud skulle

delgivas den centrala myndigheten och efter anmälan verkställas av

polismyndighet.

Till stöd för sitt förslag att förläna även lokal fartygsinspektör

befogenhet att utfärda förbud av nyss angivna art har kommittén

yttrat:

Det må härvid anmärkas, att i främmande länder, där förbud mot fartygs

nyttjande kan meddelas, detta i några länder förutsätter beslut av en besiktningsnämnd

eller sjörätt eller av högre administrativ myndighet, men att åter i andra

länder förbud kan utfärdas av en statens kontrolltjänsteman, antingen definitivt

eller i avvaktan på en besiktningsdomstols beslut i ärendet. Kommittén har ansett,

att i fartygsinspektörernas oberoende tjänsteställning och i de anspråk på kompetens,

man på dem måste ställa, förefunnes tillräcklig garanti för ett omdömesgillt

och opartiskt utövande av rätten att meddela förbud; och har kommittén därför

tillstyrkt att giva fartygsinspektörema likaväl som fartygsinspektionen sagda

befogenhet, så mycket hellre som det, med de mångenstädes långa avstånden mellan

hamnarna utefter Sveriges kust, både ur kostnadssynpunkt och med avseende å

faran i dröjsmål torde möta den största svårighet att anordna besiktningsnämnder

av fullt kompetenta personer. Därjämte bör fartygsinspektionen genom sina instruktioner

rörande inspektörernas verksamhet vara i tillfälle att giva dessa ledning

för en riktig utövning av rätten att meddela förbud medelst anvisning att särskilt

i sådana tveksamma fall, där förbud kan ifrågakomma, inhämta annans sakkunniga

yttrande, om sådant kan erhållas o. s. v., varförutom begränsning i vissa fartygsinspektörers

rätt att meddela förbud torde kunna i meddelad instruktion vidtagas.

Ett överlämnande till fartygsinspektör av befogenheten att beträffande

fartyg i allmänhet utfärda förbud mot nyttjande överensstämmer slutligen med den

uppfattning, som ligger till grund för bestämmelsen om inspektörernas för passagerarångfartyg

nuvarande rätt att jämlikt kungl. kungörelsen den 17 maj 1907

icke allenast företaga inspektion å, utan även utfärda förbud mot nyttjande av

passagerarångfartyg, vilken sistnämnda åtgärd skall vidtagas, så snart överhängande

fara för passagerarnas säkerhet skulle uppstå genom fartygets användande.

Fall, då berörda myndighet missbrukats, hava icke avhörts och lära än mindre

väntas förekomma efter inrättande av en central teknisk myndighet, fartygsinspektionen,

som även direkt är befogad att utfärda förbud och vars yttrande fartygsinspektören

tvivelsutan torde före slutlig åtgärds vidtagande inhämta, så snart detta

utan fara på grund av tidsutdräkten kan ske.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 86 höft. (Nr 122.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kommerslcollegium

m. fl.

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 122.

I fråga om de lokala fartygsinspektörernas antal, kompetensvillkor

och avlönande anför sjöfartssäkerhetskommittén:

För beräknandet av vilket antal fartygsinspektörer kunde anses erforderligt

för utförandet av tillsynsverksamheten i dess olika delar och vilka tjänstgöringsdistrikt

lämpligen borde tilldelas dessa, har kommittén föranstaltat om undersökning,

. så gott ske kunnat, rörande förekomsten av fartyg inom svenska hamnar.

Härvid har, bland annat, utrönts, huru svenska fartyg, som enligt kommitténs förslag

bleve underkastade besiktningsskyldighet, äro fördelade mellan respektive

hemorter, till ledning för eventuell distriktsindelning efter nämnda grunder.

Emellertid torde behovet av fartygsinspektörer icke uteslutande kunna bedömas

från berörda utgångspunkt, utan har kommittén sökt vinna en lämplig fördelning

av tjänstedistrikten efter de olika kust- och vattenområdenas beskaffenhet och belägenhet

samt ungefärliga antalet av de fartyg, som förekomma på olika platser,

därvid kommittén stannat för ett antal av 22 fartygsinspektörer med distrikt, som

utvisas av en vid betänkandet fogad tablå (Bil. IV).

De 22 fartygsinspektörer, som kommittén sålunda anser behövliga för tillsynens

utövande, kunna emellertid icke alla väntas fylla samma anspråk på teknisk

utbildning och kvalifikationer i övrigt. Till fartygsinspektörer torde böra utses

personer, vilka äga tillräcklig erfarenhet och kunskap såväl i skeppsbyggeri som

beträffande fartygs maskineri för att kunna med sakkunskap utföra förrättningar,

som för kontrollens verksamma utövande i allmänhet äro erforderliga. Härvid bör

det förhållande beaktas, att inom åtskilliga kustområden de fartyg, vilka kräva

tillsyn, företrädesvis äro segelfartyg av trä, varför vid utseende av fartygsinspektörer

för dylika områden huvudsakligt avseende lärer böra fästas därpå, att de utsedda

personerna äga erfarenhet och skicklighet i bedömandet av sådana fartyg.

Avlöningen för fartygsinspektörema torde, med hänsyn till olikheter i kvalifikationer

och i tjänstgöringens omfattning, icke böra bestämmas till samma belopp

för samtliga dessa tjänstemän. Kommittén har förslagsvis tänkt sig, att årliga

avlöningen bör bestämmas till 5,000 kronor för vardera av 8 inspektörer, 4,000

kronor för vardera av 8 inspektörer och 3,000 kronor för vardera av 6 inspektörer.

För en var av de 22 inspektörerna torde böra beräknas en årlig resekostnad

av 2,000 kronor. Sammanlagda kostnaden för den lokala inspektionen skulle

sålunda uppgå till 134,000 kronor.

Kommerskollegium har på denna punkt följande uttalande:

Beträffande organisationen av de lokala inspektörerna har kommittén tänkt

sig, att desamma skulle utgöra till antalet 22, enligt fördelning, som framgår av

bilaga IV till kommitténs betänkande.

Enligt denna bilaga skulle i regel endast en inspektör finnas inom varje

distrikt, men två i Sundsvall, tre i Stockholm och tre i Göteborg. Kommittén har

emellertid icke närmare angivit, huru den tänkt sig arbetet fördelat mellan inspektörerna

i dessa sist nämnda tre städer, om i mån av deras olika kvalifikationer —

för skeppsbyggeriteknik, maskinteknik och sjömanskap —, eller om var och en

skulle hava särskilt geografiskt bestämt underdistrikt, exempelvis för inspektörerna

i Stockholm dess hamnområde, Mälarhamnar och Saltsjöhamnar, eller på annat

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 122.

tänkbart sätt. Kollegium anser, att i de fall, då flera inspektörer stationeras å en

och samma plats, åt en av dem bör givas ett visst förmanskap, så att lian kan

ordna och fördela arbetet.

Kommitténs förslag till distriktsindelning är ju rätt obestämt och torde kräva

en omarbetning med angivande av bestämda geografiska begränsningar. Då detta

emellertid är en fråga, vilkens ordnande icke är av någon större principiell betydelse,

särskilt om de i förslaget skisserade tjänstgöringsområdena i det stora hela

bibehållas, torde frågan bäst avgöras först i sammanhang med de olika inspektörsbefattningamas

tillsättande. Detta gäller även beträffande platsernas fördelning

efter de olika löneklasserna. Att nu på förhand, innan någon erfarenhet av fartygsinspektionens

verksamhet vunnits, avgiva ett tillfredsställande förslag till slutgiltig

stat för inspektörerna med angivande av noggrannt bestämda distrikt och avlöningsbeloppet

för en var inspektör, förefaller omöjligt, helst som frågan också,

isynnerhet i början, är beroende av tillgången inom de olika orterna på lämpliga

kandidater samt på deras löneanspråk.

Det synes därför kollegium lämpligast att kostnaderna för den lokala inspektionen

beräknas tills vidare till den av kommittén angivna totalsumman, 134,000

kronor, att till avsedda ändamål fördelas av Kungl. Maj:t efter förslag av kollegium.

Kommitténs uttalande i fråga om kompetensvillkoren för. fartygsinspektörerna

har av kollegium biträtts. En annan uppfattning har

emellertid kommit till synes i vissa av de yttranden, som under ärendets

behandling avgivits från i saken intresserade korporationer. Så hava

ångfartygsbefälhavarsällskapet, Sveriges fartygsbefälsförening och sjökaptenssocieteten

i Stockholm uttalat, att i varje distrikt borde finnas

två inspektörer, av vilka en borde hava avlagt sjökaptensexamen och

fört handelsfartyg. Åven Stockholms styrmansförening har gjort gällande

behovet av sjöteknisk kompetens hos vissa av fartygsinspektörerna.

De erinringar, som sålunda blivit framställda från fartygsbefälets Departement>■

sida, synas mig ej sakna visst fog. Redan vid behandling i statsrådet chefen
av

frågan om tillsynsväsendets legislativa sida har ett principiellt

erkännande därav lämnats. I förutnämnda anförande till statsrådsprotokollet

den 30 januari 1914 angav nämligen dåvarande chefen för finansdepartementet

huvuddragen av de lokala tillsynsmyndigheternas organisation

på följande sätt. Förutom fartygsinspektörer med högre ingenjörsutbildning,

vilka förnämligast skulle verkställa sjövärdighets- och

passagerarfartygsbesiktningar, skulle anställas jämväl sådana inspektörer

med praktisk erfarenhet inom det nautiska och fartygsmaskinella området,

vilka skulle hava till åliggande att dels biträda de förstnämnda fartygsinspektörerna

var med sin speciella kompetens vid de av dem utförda

förrättningarna och dels på egen hand, men under de förres förmanskap,

verkställa fortlöpande inspektion i synnerhet å fartygens underhåll,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maf.ts Nåd. Proposition Nr 122.

utrustning och lastning samt rörande de sociala förhållandena ombord.

Vidare borde, särskilt i fråga om arbetsinrättningar för lastning och

lossning ombord å faiiyg, anordnas ett visst samarbete mellan fartygsinspektionens

och yrkesinspektionens myndigheter, därvid för undvikande

av dubbel inspektion i nyssnämnda avseende borde tillses, i vad mån

fartygsinspektörerna kunde förordnas att utöva jämväl yrkesinspektionens

tillsynsverksamhet. Tillsyn å bemanningen skulle åligga, förutom fartygsinspektörerna,

jämväl ombudsmännen vid sjömanshusen. De sistnämnda

skulle sålunda, inom av sjölag och utfärdade författningar angivna

gränser, särskilt vid mönstringsförrättningarna utöva sin kontrollverksamhet

rörande besättningens tillräcklighet och kvalifikationer. Med denna

anordning komme den allmänna tillsynsmyndighetens åtgärder i fråga

om bemanningen företrädesvis att bestå i ett enkelt konstaterande av

att, där speciella föreskrifter gällde, dessa efterlevdes.

Till detta förslag, i fråga om vars motivering jag hänvisar till

nämnda yttrande av min företrädare i ämbetet, kan jag i allmänhet helt

ansluta mig. Endast på två punkter finner jag vissa modifikationer

vara av nöden.

Jag anser den efter yrkesinspektionens förebild tänkta uppdelningen

av fartygsinspektörstjänsterna på två grader synnerligen ändamålsenlig.

Såsom lämplig benämning på innehavarna av de olika slagen befattningar

vill jag föreslå förste, resp. andre fartygsinspektör. Likaså anser

jag klart, att av andre fartygsinspektör i allmänhet bör fordras nautisk

eller fartygsmaskinell sakkunskap. Det torde emellertid visa sig välbetänkt,

att i en var av Sveriges tre största sjöfartsstäder, Stockholm, Göteborg

och Malmö, placera jämväl en andre inspektör med ingenjörsutbildning.

Genom en sådan anordning skulle det dels bliva bättre sörjt för förste

inspektörsklassens rekrytering, dels beredas möjlighet till en uppdelningav

de å nämnda orter särskilt talrika sjövärdighets- och passagerarfartygsbesiktningarna,

vilka i nyssnämnda uttalande till statsrådsprotokollet

förutsatts böra utföras av högre kvalificerade tekniker. För nämnda

förrättningars utförande av andre fartygsinspektör torde emellertid för

varje fall böra fordras särskilt uppdrag av vederbörande förste inspektör.

Med hänsyn till det stora antal, vartill nämnda besiktningsförrättningar

enligt det förut sagda över huvud kunna väntas uppgå, torde

det emellertid med fog kunna ifrågasättas, huruvida ens den antydda

åtgärden kan anses medföra tillräcklig arbetslindring för förste fartygsinspektörerna.

Jag har efter övervägande av saken funnit mig böra

här göra ännu ett avsteg från min företrädares uttalande samt i sådant

hänseende förorda, att förste fartygsinspektör måtte kunna i mån av

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

bristande tid uppdraga även åt lägre kvalificerad andre inspektör att

verkställa sjövärdighets- och passagerarfartygsbesiktningar. Härvid bör

naturligen, särskilt i fråga om förstnämnda slags förrättningar, vederbörande

andre inspektörs speciella kompetens komma i betraktande. Till

förebyggande av att detta medgivande för förste inspektörerna i alltför

hög grad tages i anspråk torde böra stadgas, att insändandet av rapport

angående av andre inspektör verkställd förrättning, liksom den övriga

skriftväxlingen mellan andre inspektörerna och den centrala myndigheten,

skall ske genom vederbörande förste inspektör, som därvid skulle

hava att å resp. rapport göra anteckning rörande de orsaker, som föranlett

förrättningens överlåtande på underordnad tjänsteman.

Vad nu anförts om sjövärdighets- och passagerarfartygsbesiktningars

verkställande i vissa fall genom andre fartygsiuspektör synes

även böra gälla i fråga om den särskilda tillsyn å utvandrarfartyg,

som enligt det förut sagda skulle bibehållas vid sidan av den allmänna

statskontrollen och vilken tillsyn förutsättes principiellt skola åligga

förste fartygsiuspektör. Den fortlöpande inspektionen skulle däremot

av samtliga inspektörer kunna verkställas på eget initiativ.

Vad särskilt angår vederbörande fartygsinspektörs rätt att meddela

förbud mot nyttjande av fartyg eller dess inrättningar eller redskap, kan

jag även i detta avseende hänvisa till ovannämnda uttalande till statsrådsprotokollet

av den 30 januari 1914. Där uppställdes i fråga om

denna befogenhets fördelning på de olika inhemska tillsynsorganen

följande huvudgrundsatser:

att den centrala tillsynsmyndigheten i första rummet skulle äga

rätt att utfärda förbud;

att samma rätt skulle tillkomma de lokala fartygsinspektörerna

med högre ingenjörsutbildning;

att däremot övriga fartygsinspektörer allenast för speciella, till sin

yttre beskaffenhet noggrannt angivna svårare fall av uppenbar osäkerhet

skulle äga att, helst i samråd med närmaste förman, utfärda förbud; samt

att förbud av lokal myndighet omedelbart borde underställas det

centrala tillsynsorganet, som, ändå att klagan över förbudet ej fördes,

skulle kunna upphäva detsamma.

Till vad sålunda av min företrädare anförts kan jag i princip lämna

min fulla anslutning. Att helt beröva andre fartygsinspektörerna rätten

att utfärda förbud kunde komma att i betänklig grad försvaga förbudsinstitutets

effektivitet. Just ur denna synpunkt synes det emellertid

knappast möjligt att på ett uttömmande sätt angiva de fall, då andre

fartygsiuspektör skulle äga att tillgripa förbudsåtgärden. Där det ej är

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Ktmgl. Maj:ts Råd. Proposition Nr 122.

fråga om ett diskretionärt bedömande från förrättningsmannens sida, utan

endast om en enkel författningstillämpning, kan naturligen avgörandet

utan risk överlämnas till andre inspektör. Likaså bör sådan tjänsteman

lika väl som konsul äga att förbjuda nyttjande av fartygs inrättningar

och redskap. I övrigt synes emellertid andre inspektörs befogenhet på

förevarande område lämpligen böra angivas i den riktningen, att förbud

kan av honom meddelas i de fall, då enligt inspektörens eget bedömande

den fara, vars förefintlighet är ett villkor för förbuds meddelande, är så

nära att förverkligas, att sakens hänskjutande till överordnad omöjligen

kan medhinnas, till exempel då ett på grund av betydligare läcka, för

stort passagerarantal eller illa sillvad däckslast uppenbart livsfarligt

fartyg står i begrepp att lägga ut. Där åter i sådant fall möjlighet

finnes att i tid meddela sig med överordnad myndighet, bör frågan om

förbi!dsåtgärden dit hänskjuta^.

Av fartygsinspektör meddelat förbud bör omedelbart underställas

den centrala tillsynsmyndigheten, tiar andre inspektör utfärdat förbudet,

bör härvid den avvikelse från regeln om skriftväxling med centralmyndigheten

äga rum, att meddelande om åtgärden avlåtes direkt

till nämnda myndighet, på samma gång anmälan göres till vederbörande

förste inspektör. Finner den sistnämnde något att erinra mot det

utfärdade förbudet, bör han skyndsamt delgiva centralmyndigheten sina

anmärkningar.

Frågan om de huvudsakliga åligganden, som i övrigt skulle tillkomma

de lokala inspektörerna av ena eller andra graden, ävensom

gränserna mellan centralmyndighetens och den lokala inspektionens

befogenheter har jag tänkt mig skola regleras genom en förordning,

som skulle innefatta närmare föreskrifter angående tillsyn å fartyg och

vartill ett utkast redan är utarbetat inom finansdepartementet. Ett par

omständigheter torde här böra särskilt omnämnas såsom i viss mån

inverkande på inspektörernas arbetsförhållanden, nämligen å ena sidan

inspektörernas skyldighet att dels avgiva rapport till centralmyndigheten

över varje förrättning, dels på anmodan till nämnda myndighet inkomma

med de upplysningar, vilka kunna erfordras för den årsberättelse, som

centralmyndigheten skulle hava att avgiva, samt å andra sidan deras plikt

att, inom området av vars och ens särskilda kompetens och i den mån så

kan ske utan hinder för tjänsteverksamheten i övrigt, tillhandagå fartygs

redare och befälhavare med råd och upplysningar rörande tillämpningen

av föreskrifter, som äro meddelade till sjöfartens säkerhet. Vad särskilt

sistnämnda åliggande angår, har i förut åberopade statsrådsprotokoll för

den 30 januari 1914 ifrågasatts, att åt de högre kvalificerade fartygs
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd« Proposition Nr 122.

inspektörerna skulle anförtros att gå redare och skeppsbyggare till

hända med den fakultativa granskning av fartygs ritningar, som i förevarande

utkast förutsattes och som eljest principiellt skulle tillkomma

den centrala tillsynsmyndigheten. Åven jag anser en dylik anordning

så till vida kunna genomföras, att förste fartygsinspektörerna, dock

endast i mån av tid, skulle hava att på vederbörandes begäran verkställa

granskning av fartygsritningar samt över granskningen till centralmyndigheten

avgiva rapport, åtföljd av till- eller avstyrkande utlåtande,

då själva ritningarna i allmänhet ej skulle behöva insändas till centralmyndigheten.

Sistnämnda myndighet skulle efter prövning av handlingarna

meddela beslut i ärendet.

Åven frågan om rätten att utfärda passagerarfartygscertilikat torde

böra i korthet beröras, särskilt som härutinnan olika meningar varit

rådande under ärendets tidigare behandling.

Befogenheten att utfärda passagerarfartygscertitikat skulle enligt

sjöfartssäkerhetskommitténs förslag i stor omfattning överlämnas till de

lokala kontrollorganen. Den föreslagna lagen om tillsyn å fartyg innehåller

emellertid i sin 7 §, att i fall då beträffande fartygs säkerhet

eller särskilt förhållande, som rör säkerheten, certifikat skall meddelas,

utfärdandet därav ankommer på den centrala tillsynsmyndigheten, där

ej Konungen annorledes förordnat. I det förut åberopade yttrandet till

statsrådsprotokollet av den 30 sistlidne januari har något bestämt uttalande

ej gjorts angående avgränsningen i bär förevarande hänseende

mellan den centrala och de lokala myndigheternas befogenhet, utan

endast framhållits, att för vidsträcktare fart passagerarfartygscertifikaten

borde utfärdas av den centrala tillsynsmyndigheten.

Att för fartyg, som anlöpa utländsk hamn, certifikatet bör meddelas

i sistnämnda ordning, synes mig av internationella häns}Tn självklart,

men även för fartyg i kustfart och inskränktare fart synes, i

enhetlighetens intresse, certifikatets utfärdande böra principiellt ankomma

på den centrala myndigheten, ehuru, i anslutning till det vid förutnämnda

proposition till 1913 års riksdag fogade författningsförslag, Kungl.

Maj:t skulle kunna medgiva centralmyndigheten att i större eller mindre

utsträckning bemyndiga vederbörande fartygsinspektör att för fartyg

i ovan nämnda inskränktare farter efter verkställd passagerarfartygsbesiktning

utfärda certifikat. Sådan rätt torde efter omständigheterna

kunna överlämnas även åt andre fartygsinspektör, som på xippdrag

av förman verkställt passagerarfartygsbesiktning. Jämväl där sådan

överlåtelse av centralmyndighetens befogenhet ej ägt rum, och sålunda

även beträffande fartyg i utländsk fart, bör emellertid möjligheten hållas

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

öppen att av vederbörande förrättningsman erhålla interimscertifikat i

avbidan på den slutliga handlingens utfärdande av centralmyndigheten.

För de lokala inspektörerna av olika grader synas följande kompetensfordringar

böra uppställas.

Förste fartygsinspektörerna samt de högre kvalificerade andre inspektörerna

i Stockholm, Göteborg och Malmö böra hava genomgått

fullständig kurs i skeppsbyggnadslära och ångmaskinlära vid tekniska

högskolan eller Chalmers tekniska läroanstalt eller ock äga däremot

svarande kunskaper. Därjämte synes önskvärt, att den ene av ifrågavarande

inspektörer i Stockholm samt möjligen en inspektör i närheten

av de större stålverksdistrikten även besitter erforderliga insikter för att

kunna fullgöra de materialprovningar, som torde betingas av eventuella

bestämmelser därom, att fartyg samt dess maskineri och ångpanna skola

jämväl beträffande materialets beskaffenhet vara underkastade centralmyndighetens

godkännande. Av förste inspektörerna bör naturligen

fordras praktisk erfarenhet främst inom skeppsbyggnadsfacket.

De nautiskt sakkunniga andre inspektörerna böra hava avlagt sjökaptensexamen

ävensom fullgjort längre sjötjänst dels å segelfartyg i

åtminstone Nordsjöfart, dels såsom befälhavare i utrikes fart. Av andre

inspektörerna med maskinteknisk utbildning åter bör fordras avlagd

övermaskinistexamen ävensom tjänstgöring i egenskap av maskinist till

sjöss.

1 fråga om kompetensvilikoren i samtliga angivna hänseenden

torde emellertid böra gälla, att fordringarna på så kallade pappersmergel*

ej böra alltför strängt upprätthållas. Redan den tänkbara svårigheten

att få samtliga inspektörsplatser besatta efter angivna grunder kan

komma att föranleda avprutningar på de uppställda fordringarna, och

även i övrigt böra, därest möjlighet finnes att till inspektör förvärva

en person av utmärkt duglighet, de rent formella kraven åtminstone på

teoretisk utbildning kunna i viss mån eftergivas. Så till exempel lärer

den erfarenhet av tillsynens utövande, som en andre inspektör haft tillfälle

inhämta under sin självständiga och biträdande kontrollverksamhet,

i förening med övriga personliga kvalifikationer kunna ersätta tilläventyrs

bristande teoretisk underbyggnad.

Sedan jag sålunda sökt redogöra för en del viktiga åligganden, som

skulle tillkomma de lokala kontrolltjänstemännen, ävensom de kompetensvillkor,

som synas böra uppställas för dem, övergår jag till frågan om

dessa tjänstemäns antal och fördelning på olika tjänstgöringsområden

samt de avlöningsförmåner, som synas böra dem tillerkännas.

Den verkställda approximativa beräkningen rörande svenska han
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

delsflottans tillsynspliktiga fartyg har givit vid handen ett årligt antal

av omkring 900 sjövärdighetsbesiktningar, 700 passagerarfartygsbesiktningar

och 2,500 fristående inspektioner eller sammanlagt omkring 4,100

förrättningar. Huru dessa förrättningar komma att fördela sig på de

olika hamnarna är naturligen omöjligt att med bestämdhet angiva. Vore

det endast fråga om de förrättningar, som under namn av sjövärdighetsoch

passagerarfartygsbesiktningar mera regelbundet återkomma och äro

av den omfattande art, att de väl måste antagas komma att äga rum

samtidigt med fartygens vårutrustning eller periodvis återkommande

överhalning, kunde det ju lätt ordnas så, att dessa förrättningar, till

övervägande del åtminstone, förlädes till de större hamnplatser, där

erforderligt varvsarbete jämte annat nödigt arbete bäst kali presteras.

Under sådan förutsättning skulle nog lokalinspektörerna kunna inskränkas

till ett fåtal, stationerade en eller flera just på sådana platser.

Men nu utgöres fartygsinspektörernas verksamhet till stor del av

inspektioner, vilka, ehuru med vederbörligt iakttagande att, så vitt

möjligt, rubbning i fartygens trafikförhållanden ej föranledes, böra företagas

å fartygen, då dessa äro i användning. Vidare erbjuda Sveriges

långsträckta kuster så många olika hamnar, vilka fartygen under seglationen

besöka, att detta med nödvändighet medför en betydlig utskiftning

av den lokala kontrollinstitutionens verksamhet. Härav följer

behovet av ett jämförelsevis stort antal inspektörer, fördelade så långt

möjligt utefter de svenska kusterna, varjämte sådana tjänstemän även

böra finnas att tillgå för sjöfarten å Vänern med därmed förbundna

älvar och sjöar.

Vid sådant förhållande synes det av sjöfartssäkerhetskommittén

föreslagna och av kommerskollegium utan erinran lämnade antalet inspektörer

svårligen kunna nedbringas. Däremot torde genom inrättandet av

eu lägre inspektörsgrad en ej obetydlig besparing i kostnaderna för

den lokala inspektionen möjliggöras.

Det erforderliga antalet förste inspektörer är givetvis beroende av

antalet sjövärdighets- och passagerarfartygsbesiktningar, vilka förrättningar

principiellt förutsättas utförda av dessa tjänstemän samt de tre

ingenjörsutbildade andre inspektörerna i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Beräknas dessa förrättningar, såsom nämnts, till ett antal av resp. 900

och 700 om året, och antager man, att i runt tal 200 sjövärdighetsbesiktningar

och ett lika stort antal passagerarfartygsbesiktningar överlåtas

på de nautiskt eller fartygsmaskinellt utbildade andre inspektörerna,

återstå för de ingen]örsutbildade inspektörernas del 700 sjövärdighetsoch

500 passagerarfartygsbesiktningar. Utgår man från, att var och en

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 86 höft. (Nr 122.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 122.

av ifrågavarande tjänstemän kan medhinna, förutom den samtliga inspektörer

åliggande inspektionsskyldigheten, omkring 80 sjövärdighetsbesiktningar

och omkring 55 passagerarfartygsbesiktningar om året,

eller sammanlagt omkring 135 besiktningsförrättningar — siffror, som med

hänsyn till förrättningarnas verkställande å olika orter ävensom förekommande

rapportskyldighet representera en ganska betydande arbetsbörda

— skulle, därest de ingenjörsutbildade andre inspektörerna förutsättas

på uppdrag verkställa sjövärdighets- och passagerarfartygsbesiktningar

i samma utsträckning som förste inspektörerna, sistnämnda

tjänstemäns antal kunna tillsvidare sättas till sex. Till jämförelse må

meddelas, att, enligt vad jag inhämtat, Engelska Lloyds två inspektörer

i Göteborg, vilka uteslutande ägna sig åt detta göromål, i medeltal

utföra tillhopa 235 besiktningar om året, närmast av samma omfattning

som sjövärdighetsbesiktningar, och att för dessa förrättningar ifrågavarande

inspektörer anses vara väl fåtaliga.

Som förste inspektörernas förläggningsorter böra med hänsyn till

det nyss anförda väljas de städer, dit varvsrörelsen är i huvudsak koncentrerad

och där sålunda sjövärdighets- och passagerarfartygsbesiktningarna

i allmänhet komma att försiggå. En av förste inspektörerna

torde, likaledes av angivna skäl, böra stationeras i närheten av de större

stålverksdistrikten, och torde med denna befattning lämpligen kunna

förenas^ tillsynen över sjöfarten å Vänern med angränsande vattendrag.

till varje förste inspektörs förfogande torde böra ställas en nautiskt

och en maskintekniskt kvalificerad andre inspektör. Härtill skulle för

den i Stockholm förlagde förste inspektören komma ännu en andre

inspektör med nautisk utbildning, en åtgärd, som betingas av distriktets

storlek samt det betydande antalet därstädes hemmahörande eller eljest

befintliga tillsynspliktiga segelfartyg av trä. Antalet lägre kvalificerade

andre inspektörer skulle sålunda komma att uppgå till 13, därav 7

nautiker och 6 fartygsmaskinister. Lägre kan antalet sådana tjänstemän

med säkerhet ej sättas, då desamma väl skulle få att handlägga huvudparten

av de omkring 2,500 fristående inspektionerna samt dessutom

biträda vid besiktningar och även i viss omfattning på egen hand utföra

sådana förrättningar. Sistnämnda inspektörer böra stationeras på

lämpliga och av de sjöfarande livligt besökta hamnplatser inom vederbörande

distrikt.

Att redan nu bestämt fastslå de olika inspektörernas distrikt, fördelning

och förläggningsorter synes dock knappast behöva ifrågakomma,

utan torde, såsom kommerskollegium anmärkt, frågan bäst avgöras i

sammanhang med de olika befattningarnas tillsättande. I fråga om

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 122.

förläggningsorterna torde för övrigt, i överensstämmelse med vad som

gäller inom yrkesinspektionen, avgörandet kunna överlämnas till den

centrala tillsynsmyndigheten. För att emellertid giva en föreställning

om det sätt, varpå, så vitt nu kan bedömas, angivna förhållanden lämpligast

skulle kunna ordnas, har jag låtit upprätta en tabell, utvisande

den av mig tänkta fördelningen av inspektörerna på distrikt, tjänstegrader

och förläggningsorter. Dessutom upptagas i tabellen, vilken,

liksom ock sjöfartssäkerhetskommitténs förut åberopade Bil. IV, torde få

biläggas statsrådsprotokollet, de belopp, vartill jag ansett mig böra

beräkna på respektive inspektörer belöpande avlöning samt rese- och

traktamentsersättning. Till dessa frågor kommer jag nu närmast att

övergå.

Vad förut sagts om olämpligheten att på förhand binda sig i fråga

om inspektörernas distrikt, fördelning och förläggningsorter har även i

viss mån sin tillämpning i fråga om senast nämnda förhållanden. Den

möjligheten måste således hållas öppen att i de i tabellen angivna

beloppen för rese- och traktamentsersättning vidtaga de jämkningar, som

kunna komma att betingas av en eventuell ändring i fråga om förläggningsorter

eller av andra omständigheter. *Att inspektörsbefattningarna

endast böra uppföras på extra stat, åtminstone tills större erfarenhet

vunnits rörande det sätt varpå statskontrollen kommer att fungera, synes

mig vara en given sak.

Vid bestämmande av fartygsinspektörernas löneförmåner bör naturligen

i främsta rummet hänsyn tagas till omfattningen och arten av det

arbete, som kommer att avfordras dessa tjänstemän. Den totala mängd

av förrättningar av ena eller andra slaget, som kan väntas falla på varje

inspektör, är, såsom av det förut sagda framgår, högst betydande och

kommer att mången gång göra arbetet synnerligen forcerat. Vidare

böra beaktas de särskilt inom vissa trakter ofta nog besvärliga resor,

som inspektörerna måste underkasta sig.

Men även förefintliga rekryteringsmöjliglieter böra naturligen i förevarande

avseende tagas i betraktande. Härvid må till en början framhållas,

att på grund av tillsynsväsendets hittillsvarande ringa omfattning

inom vårt land tillgången till personer, som äga verklig, specialicerad

kompetens på fartygskontrollens område — och sådana böra naturligen

i främsta rummet komma i åtanke — torde i och för sig vara

synnerligen knapp. Härtill kommer den dragningskraft, som ligger i

de bättre förvärvsmöjligheter, vilka särskilt för ingenjörerna ofta nog

erbjudas inom den privata verksamheten. De förmåner i fråga om säkrare

anställning m. m., som statstjänsten i allmänhet innebär, neutrali
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

seras ju bär i viss mån dels genom befattningarnas åtminstone tills

vidare extra ordinarie natur, dels genom nödvändigheten att, i opartiskhetens

intresse, högst väsentligt begränsa möjligheten för inspektörerna

att bereda sig extra inkomster utom tjänsten. Den biförtjänst, som i

mån av innehavda kvalifikationer vore tänkbar genom beklädande av

skeppsmätarbefattning, kan säkerligen ej skattas särdeles högt, då de

mera inkomstbringande skeppsmätarsysslorna på grund av göromålens

omfattning ej kunna tänkas förenade med den krävande tjänstgöringen

som fartygsinspektör. Vid angivna förhållanden torde det till eu början

få räknas med möjligheten av att en och annan förste fartygsinspektörsbefattning

kommer att besättas med en jämförelsevis ung person, vilken

väl så småningom får, så att säga, läras upp av den centrala myndighetens

personal, som bör förväntas komma att bestå av tillräckligt erfarna

och även eljest kompetenta män. Men det är då av vikt, att löneförmånerna

för lokalinspektörerna fixeras till sådana belopp, att deras

befattningar innebära för innehavarne tillräcklig lockelse att kvarstanna,

och att det alltså ej riskeras, att befattningarne bliva mera allmänt

betraktade såsom ett slags skola och övergivas, så snart innehavarne

inhämtat tillräckliga insikter och erfarenheter för att slå sig bättre fram

i privat verksamhet.

Av de skäl jag nu anfört synes årsarvodet till förste fartygsinspektörerna

under inga omständigheter kunna sättas till lägre belopp

än den till yrkesinspektörerna utgående begynnelseavlöningen. Från

det för sistnämnda tjänstemän i staten upptagna beloppet, 6,200 kronor,

torde emellertid böra avdragas i avrundat tal ett mot avgiften för

egen pensionering svarande belopp, eller 250 kronor. Förste fartygsinspektörernas

årsarvode skulle alltså komma att stanna vid 5,950

kronor. För andre fartygsinspektörerna torde, oberoende av kvalifikationer,

årsarvodet böra sättas till 3,000 kronor. Detta sistnämnda

årsarvode överstiger visserligen med 800 kronor det till underinspektörerna

inom yrkesinspektionen utgående arvodet, men bör härvid

ihågkommas, att de ingenjörsutbildade andre fartygsinspektörerna äga

lika höga kvalifikationer som de med 3,500 kronor avlönade yrkesinspektörsassistenterna,

samt att de övriga andre fartygsinspektörerna

i sin utbildning äro avgjort överlägsna nyssnämnda underinspektörer,

av vilka fordras övervägande praktisk kompetens. Av fartygsinspektörernas

arvoden synas för förste inspektörerna 2,000 kronor och för

andre inspektörerna 1,000 kronor böra anses motsvara tjänstgöringspenningar.

För de i Stockholm stationerade fartygsinspektörerna torde,

såsom fallet är inom yrkesinspektionen, böra tillkomma ortstillägg, vilket

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

synes kunna bestämmas till 400 kronor för förste inspektören och 300

kronor för en var andre inspektör.

Rese- och traktamentsersättning är i tabellen beräknad efter de

inom olika distrikt och orter rådande förhållanden. Sammanlagda beloppet

skulle uppgå till 29,800 kronor. Härvid är, i överensstämmelse

med vad som gäller beträffande yrkesinspektionens befattningshavare,

avsett, att ersättningen skall utgå till förste inspektörerna enligt tredje

klassen samt till andre inspektörerna enligt femte klassen i resereglemente!.

Vidare har vid beräkning av de olika beloppen hänsyn tagits

dels till avstånden inom resp. distrikt, dels till den förutsedda nödvändigheten

att i förekommande fall uppdraga åt andre inspektörerna,

särskilt de ingenjörsutbildade, att jämväl utom eget distrikt verkställa

viss förrättning.

För kontorskostnader bör ersättning tillkomma fartygsinspektörerna.

Till sådana kostnader är att räkna lokalhyra, utom för de i Stockholm

stationerade inspektörerna, åt vilka tjänsterum torde böra beredas i samband

med den centrala tillsynsmyndighetens lokaler. Dessa lokalhyror

böra enligt anställda beräkningar upptagas till sammanlagt åtminstone

6,300 kronor. Till skrivmaterialier och övriga kontorskostnader torde

få beräknas åtminstone lika mycket för fartygsinspektörerna av olika

grader, som nu tillgodokommer inspektörerna för passagerarångfartyg,

eller 300 kronor årligen för en var, således tillsammans 6,600 kronor.

Det må härvid ifrågasättas, huruvida icke fartygsinspektör borde av

dessa medel erhålla ersättning för de kostnader, som anskaffandet och

renhållningen av så kallade överdragskostymer medföra. För min del

finner jag det rimligt att inspektörerna erhålla ersättning för denna

med tjänsten direkt förenade kostnad. Därför torde rörande de för

kontorskostnader avsedda medel sådana bestämmelser givas, att utgifterna

i fråga om överdragskostymer kunna ersättas av samma medel.

Någon rätt till semester synes, åtminstone till en början, ej böra

tillerkännas ifrågavarande lokala befattningshavare. Vid sjukdomsfall

eller annat giltigt hinder för förste inspektör bör andre inspektör äga

skyldighet att i mån av kvalifikationer och lämplighet vikariera mot

uppbärande i regel av skillnaden mellan de belopp, som inom de olika

gradernas arvoden anses motsvara tjänstgöringspenningar. Då det emellertid

är att förutse, att för vikariat inom båda graderna understundom

måste anlitas utomstående personer, vilkas tjänster naturligen ej kunna

vinnas för de tjänstgöringspenningarna motsvarande beloppen, måste en

viss summa beräknas för vikariatsersättningar i sådana fall. Denna

summa synes kunna begränsas till 3,000 kronor för första året och då

s. 38 Kontrollera mot PDF

Den centrala

tillsynsmyndigheten.

Sjttfartssäkerhetskommittév.

38 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

räcka till gottgörelse även åt dem (andra än fartygsinspektörer), som

enligt den föreslagna tillsynslagens 2 § må av chefsmyndigheten förordnas

att utöva tillsyn.

Förste fartygsinspektörerna torde böra tillsättas av Konungen efter

förslag av den centrala tillsynsmyndigheten samt andre fartygsinspektörerna

av sistnämnda myndighet.

\ ad slutligen angår den tillsyn å bemanningen, som enligt det

förut sagda skulle tillkomma ombudsmännen vid sjömanshusen, lärer

densamma kunna karakteriseras så, att ifrågavarande tjänstemän skola

hava att vid utfärdande av sjömansnilla för fartyg samt eljest skyndsamt

med ledning av de mönstringsanteckningar eller den manskapsförteckning,

som enligt gällande författning om sjöfolks påmönstring må hava

rörande fartyget inkommit till sjömanshuset, söka utröna, huruvida fartyget

är behörigen bemannat ävensom att, därest härutinnan något är att

erinra, om förhållandet ofördröjligen göra anmälan till vederbörande fartygsinspektör

eller den centrala tillsynsmyndigheten.

Rätt att på grund av befunna brister i bemanningen utfärda förbud

mot fartygs nyttjande synes ej böra tillkomma sjömanshusombudsman.

Någon särskild utgift för statsverket torde, åtminstone till en början,

ej behöva föranledas av den tillsyn, som skulle åligga sjömanshusombudsmännen.

I fråga om behovet av en central tillsynsmyndighet samt densammas

plats inom statsförvaltningen och allmänna organisation anför

sjöfartssäkerhetskommittén följ ande:

Liksom kommittén anser, att för den repressiva kontrollens utövande på

effektivt sätt det är nödigt att den centrala myndighet, som härmed äger befattning,

verkligen gives ledningen vid övervakandet av sjölagens bestämmelser angående

undersökning efter inträffad sjöolycka, så finner kommittén det jämväl vara en

ovillkorlig förutsättning för ett rätt utövande av statens tillsyn å fartyg, att handhavandet

härav lämnas till en central myndighet, så inrättad, att dess tillsynsverksamhet

må utövas efter enhetliga grunder, med genomförd likformighet i tillämpningen

av givna säkerhetsbestämmelser, med full sakkunskap i de ärenden, vilka

ankomma på dess prövning, och med möjlighet att skyndsamt vidtaga nödiga åtgärder

till fartygssäkerhetens betryggande under minsta möjliga olägenhet för sjöfartsnäringens

idkare. Nödvändigheten att för det angivna syftet äga en särskild centralmyndighet

framgår redan av det tidigare anmärkta förhållande, att tillsynsmyndigheten

måste förutsättas utöva icke allenast en kontrollerande utan jämväl

en normerande verksamhet medelst utfärdande bland annat av tekniska föreskrifter

om vad för godkännande av vissa föremål erfordras. Även synes det vara ett

villkor för att vinna slutligt godkännande i åtskilliga främmande länders hamnar

av de föreskrifter, vilka röra beskaffenheten av svenska fartyg, att kontrollen över

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

dessa föreskrifters efterlevnad är, liksom i berörda främmande länder, överlämnad

till eu härför ansvarig central myndighet.

I Storbrittannien med flera länder utövas den högsta övervakande kontrollen

över fartyg av ett statsdepartement, med eller utan biträde av ett sakkunnigt råd

eller en särskild teknisk myndighet för utövande av den närmare tillsynen. Vid övervägande

av det sätt, varpå en blivande teknisk centralmyndighet för fartygskontroll

lämpligen skulle kunna inordnas i den nuvarande statsförvaltningen här i

landet, har kommittén funnit den ifrågasatta myndighetens blivande verksamhet

vara av den beskaffenhet, att den lämpligast borde övertagas av kommerskollegium,

som för närvarande handlägger till sjöfarten hörande ärenden i allmänhet och särskilt

har till uppgift att övervaka säkerheten ombord å fartyg i de avseenden denna

är genom gällande bestämmelser underkastad offentlig kontroll. I stället för en

sådan anordning har, i saknad av ett särskilt departement för sjöfartsärenden, allenast

inrättandet av ett fristående, under något av statsdeparteinenten direkt lydande

verk kunnat komma i betraktande. Men då frågan om införandet av en centralmyndighet

för behandlingen av tekniska ärenden i allmänhet icke för närvarande

är aktuell och inrättandet av ett dylikt verk speciellt för fartygskontrollen så

mycket mindre synts böra ifrågakomma, som detta innebure lösryckandet från

kommerskollegium av en verksamhet, för vilken denna myndighet, så långt som

den nuvarande kontrollen sträcker sig, redan är inrättad, har kommittén icke funnit

anledning föreslå ett anordnande av tillsynen å fartyg på sistberörda sätt. Ett

bestämt skäl för att hos kommerskollegium förlägga ledningen av kontrollen jämväl

på av kommittén föreslagna nya områden förefinnes också däruti, att kommerskollegium

enligt sjölagen, i vars grunder kommittén icke i detta avseende tillstyrker

någon ändring, har till uppgift att övervaka undersökningsförfarandet efter inträffad

sjöolycka. Det synes kommittén uppenbart, att en likformig och skyndsam tillämpning

av givna säkerhetsföreskrifter bör väsentligen främjas genom att den preventiva

och repressiva kontrollen över fartygs säkerhet förenas hos samma överordnade

myndighet. Tillräcklig garanti för sakkunskap, opartiskhet och självständighet

hos de personer, vilka äga att utföra de olika åtgärderna för kontrollens

utövande i skilda riktningar, bör därjämte erhållas genom tillseende därav, att olika

härför inrättade organ bliva för sina respektive ändamål lämpliga och skickliga

samt i viss mån av varandra oberoende. Liksom det sjötekniska biträdet och den

särskilda åklagaren enligt kommitténs förslag skulle direkt under kommerskollegium

vara verksamma för utredning och åtal på grund av inträffade sjöolyckor, anser

kommittén, att kommerskollegium bör utöva den tillsyn, varigenom fartygs beskaffenhet

skall kontrolleras, genom särskilt för ändamålet inrättade organ, som

inom sitt anvisade område skulle under självständigt ansvar uteslutande öva den

tekniska tillsynen med vad därmed äger omedelbart samband för säkerhetens betryggande.

------------ - —

Med den uppfattning, kommittén hyser angående de kontrollåtgärder av huvudsakligen

rent teknisk art, som böra ankomma på den föreslagna kontrollmyndighetens

utförande, har kommittén utgått ifrån, att det centrala organet härför, fartygsinspektionen,

bör utgöras av en i sjöväsendet kunnig och med sjöfartsnäringens

krav förtrogen man såsom chef samt två assistenter, av vilka den ene bör vara

utrustad med de största möjliga tekniska kvalifikationer beträffande fartygsbyggnad

och fartygsmaskineri och den andre, som närmast skulle hava att svara för

de rent administrativa göromålen, äga därför nödiga förutsättningar. Fartygsin
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

Kommers
kollegium.

40 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

spektionen skulle hava till uppgift att leda och övervaka tillsynen och därunder

låta verkställa undersökningar rörande fartyg; föra anteckningar angående fartygs

därvid befunna tillstånd och vad därmed står i samband; följa teknikens utveckling

på förevarande område, med skyldighet att tillhandagå andra myndigheter med utredning

i fråga om vad som rör fartygs säkerhet; samt att, på grund av givna

bestämmelser, lämna nödiga föreskrifter om sättet för fullgörandet av dessa. Dessutom

skulle fartygsinspektionen äga att utfärda certifikat rörande vissa förhållanden,

när sådant enligt gällande bestämmelser erfordras. Huru fartygsinspektionens

arbete i organisatoriskt avseende skulle inordnas under kommerskollegii verksamhet

torde bliva föremål för utredning av den kommitté, som är sysselsatt med utarbetande

av förslag om anordnandet efter nya grunder av kommerskollegii verksamhet

i allmänhet, men synes det sjöfartssäkerhetskommittén önskvärt, att fartygsinspektionens

chef, med den självständiga ställning han avsetts erhålla, bör i ärenden,

som skola i kollegium behandlas enligt den föreslagna lagen om tillsyn å fartyg,

såvitt hans egen vidtagna åtgärd icke är föremål för bedömande, vara föredragande

och eventuellt äga medbeslutanderätt hos kollegium.

I fråga om kostnaderna för centralmyndigheten utlät sig sjöfartssäkerhetskommittén

sålunda:

Vad först beträffar själva fartygsinspektionens stat, torde chefens avlöning

icke böra sättas under det belopp, som utgör begynnelseavlöning för ledamöter i de

med kommerskollegium likställda centrala ämbetsverk, där lönereglering genomförts,

eller 8,100 kronor årligen. Av assistenterna synes den fartygstekniskt utbildade

böra åtnjuta en årlig avlöning å minst 7,000 kronor och den andre assistenten

minst 5,000 kronor. Därtill komma, förutom sådana expenser, vilka kunna beräknas

ingå bland kommerskollegii för dess samtliga avdelningar gemensamma utgifter,

särskilda kostnader, såsom arvode till speciellt fackkunniga personer, resor,

överbesiktningar m. in., vilka utgifter förslagsvis torde böra upptagas till 10,000

kronor årligen. Med denna beräkning skulle utgifterna för den centrala administrationen

av fartygskontrollen uppgå till omkring 30,000 kronor om året.

Kommerskollegium tillstyrker inrättandet av en central tillsynsmyndighet

och anför härom:

Vad då beträffar organisationen av denna kontroll--- •— lärer behovet av en

central tillsynsmyndighet ligga i öppen dag, redan av den grund, att genom tillvaron

av en sådan myndighet lättare åstadkommes den likformighet i författningarnas

tillämpning, vilken är desto mera önskvärd, som föreskrifterna i sig själva äro

synnerligen mångskiftande. På spörsmålet huru denna centrala myndighet bör

vara organiserad torde det ej tillkomma kollegium att i detta sammanhang närmare

ingå, då detta ämne för närvarande utgör föremål för behandling av den kommitté,

som har att verkställa utredning rörande förändrad organisation av kommerskollegium

m. m. Kollegium torde härutinnan kunna för närvarande inskränka sig till

några uttalanden i fråga om centralmyndighetens personal och dennas kompetens.

Så vitt kollegium nu kan överskåda saken, bör enligt kollega mening den

centrala myndigheten införlivas med kollegium eller annat i dess ställe blivande

ämbetsverk samt utgöras av en mer eller mindre självständigt ställd chef, vilken i

regel bör vara fartygstekniskt (både skeppsbyggeri- och maskintekniskt) utbildad,

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 122.

samt minst tre underlydande tjänstemän (assistenter), därav en med juridiskt-administrativ

utbildning, en i sjömanskap väl förfaren och en om möjligt i såväl skeppsbyggeri

som maskinteknik utbildad, med iakttagande att, i den mån chefen är

mindre utbildad i dessa grenar, den sist nämnda assistenten bör i stället äga nödig

utbildning. Vidare torde erfordras ett eller två skrivbiträden.

Kollegium vill i detta sammanhang erinra om, att, enligt vad för kollegium

blivit upplyst, »Det norske sjöfartskontor» i Kristiania* som dock har överlåtit eu

väsentlig del av sitt arbete åt det norska klassificeringssällskapet »Det norske

Veritas», sysselsätter över ett tjugotal tjänstemän förutom de lokala besiktningsmännen,

ett antal, som ju ingalunda kan sägas stå ens tillnärmelsevis i samma

proportion till do här ovan för Sverige föreslagna som den norska handelsflottan

står till den svenska.

Frågan om kvalifikationerna för erhållandet av chefskapet för den ifrågasatta

nya fartygsinspektionen bör naturligen närmast avgöras med hänsyn till det maktpåliggande

i denna befattning och vikten av att därför erhålles så lämplig person

som möjligt. Blir frågan alltså i sista hand en personfråga, är det i varje fall av

stor vikt med hänsyn till fartygsinspektionens så gott som uteslutande fartygstekniska

uppgift, vilket i övrigt även kommittén särskilt framhållit, att just denna

kunskapsgren bliver starkt representerad inom fartygsinspektionen.

Kommerskollegiikommittén och departementalkommitterade hava

uttalat sig dels angående ifrågavarande centralmyndighets förläggning

i särskilt betänkande om de sociala ärendenas handläggning in. in., dels

vidare därom och angående övriga hithörande spörsmål i sitt slutliga

betänkande om inrättande av ett handelsdepartement.

I förstnämnda avseende anföra kommittéerna på tal om hänförande

till socialförvaltningen av arbetarskydd i vissa på speciallagstiftningberoende

näringar, däribland sjöfarten, följande:

Dessa olika grenar av speciallagstiftning innehålla obestridligen viktiga sociala

moment, i det att de åsyfta skydd mot de med yrkesutövningen å respektive områden

förenade risker. Men detta skydd avser ej blott anställd personal utan utsträckes

här till att gälla, allt efter omständigheterna, enskild och allmän egendom,

offentlig ordning och säkerhet, allmän trafik m. in. Härmed sammanhänger, att

ifrågavarande författningar innehålla ingående bestämmelser rörande vederbörande

arbetsföretags anordnande och drift. De sociala momenten i dylika specialförfattningar

äro sålunda så nära sammanvävda med de tekniskt-ekonomiska, att författningarnas

tillämpning i avseende å det ena området med nödvändighet måste inverka

även på det andra. Och då författningarnas tyngdpunkt ligger på det ekonomiska

området, anse kommittéerna lämpligast, att ärenden av hithörande slag

icke tillhöra den sociala förvaltningen utan det blivande organet för de ifrågakommande

näringsintressena. Sistnämnda förvaltning bör sålunda handhava lagstiftningsarbetet

på dessa områden samt utfärda föreskrifter och anvisningar till

ledning för de tjänstemän, som skola tillämpa författningarna. Men givetvis måste

den sociala förvaltningen — — — tillförsäkras behörigt inflytande i vad angår

arbetarskyddet.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 86 höft. (Nr 122.) 6

Kovxmerskoilcgiikomviittén

och

departementalkommitterade.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 122.

Av det nu anförda framgår, att jämväl de tjänstemannakårer, åt vilka den

speciella, tillsynen över hithörande författningar anförtrotts, böra anknytas till näringsförvaltningen.

Det vill dock synas, som om dessa tjänstemän därjämte borde, med

avseende på sina uppgifter på arbetarskyddets område, stå i viss närmare beröring

med den till socialförvaltningen förlagda yrkesinspektionens chefsmyndighet.

I det slutliga betänkandet föreslå kommittéerna den centrala tillsynsmyndighetens

organiserande såsom en sektion under den föreslagna

sjöfart sbyrån inom kommerskollegium (fartygsinspektionssektionen). Sektionen

skulle alltså närmast sortera under chefen för nämnda byrå. I

fråga om den personal, som skulle erfordras för arbetets bedrivande

inom sektionen, ansågo kommittéerna sig kunna antaga, att den av

Kungl. Maj:t i propositionen till 1913 års riksdag ifrågasatta personalutrustningen

för »lartygsinspektionen» vid ingången av giltighetstiden

lör den nya sjöfartssäkerhetslagstiftningen skulle bliva i det hela tillräcklig

även vid tiden lör genomförandet av kommittéernas organisationsförslag.

Kommittéerna hade därför icke funnit sig böra ifrågasätta

någon ökning av denna personalutrustning såvitt den avsåge de ordinarie

tjänstemännen.

Härefter fortsätta kommittéerna:

Kommittéerna utgå i enlighet härmed från, att såsom chef för fartygsinspektionssektionen

bör anställas en överinspektör. Denne skall utöva förmansskap över

den till sektionen hörande personal samt intaga ställning jämväl såsom de lokala

inspektörernas närmaste förman. Med hänsyn till beskaffenheten av sektionens göromål

måste ärendenas avgörande i stor utsträckning anförtros åt överinspektören. I

främsta rummet föranledes detta av ärendenas rent tekniska innebörd. Härtill kommer

nödvändigheten att kunna åstadkomma snabba avgöranden i avseende å kontrollens

utövande, ledningen av de lokala tjänstemännen samt den övriga utåt riktade inspektionsverksamheten.

Den jämförelsevis självständiga ställning, som sålunda skulle

tillkomma överinspektören, utesluter dock icke att byråchefen jämväl å detta område

måste taga en ej ringa befattning med ärendenas handläggning. Detta betingas

särskilt därav, att till generaldirektören skulle hänskjutas allenast de mest betydelsefulla

av de till denna sektion hörande ärenden.

Vad angår kompetensvillkoren för överinspektören, anse kommittéerna, att

han såsom den närmast ansvarige ledaren av fartygskontrollen bör besitta fartygsteknisk

utbildning i såväl teoretiskt som praktiskt hänseende.

I fråga om sektionens övriga personal anföra kommittéerna följande:

A sektionen erfordras en tjänsteman, vilken kan verksamt biträda vid handläggningen

av författningsärenden, administrativa ärenden och besvärsmål. Denne

tjänsteman skulle hava till uppgift att vara överinspektörens närmaste rådgivare i

överhuvud alla å sektionen förekommande frågor, som böra bedömas efter rättsliga

eller administrativa synpunkter, ävensom svara för dylika ärendens beredning. Han

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

skulle därjämte fullgöra sekreterargöromålen å sektionen och i denna egenskap svara

för uppsättning av de från sektionen utgående tjänstememorial, skrivelser och cirkulär

huvudsakligen i omförmälda slags ärenden, men även i mån av behov biträda med

avfattningen av andra utgående skrivelser och expeditioner. Nämnde tjänsteman,

för vilken icke kan avses lägre befattning än sådan av andra graden, bör med hänsyn

till sina uppgifter besitta såväl teoretisk som praktisk juridisk utbildning samt

vana vid administrativa göromål.

Såsom medhjälpare i tekniska frågor åt överinspektören vid tillsynens utövande

skulle anställas tvenne tjänstemän, av vilka den ene förutsättes skola vara

väl utbildad i såväl skeppsbyggeri som maskinteknik eller åtminstone på ettdera

området samt den andre sjötekniskt utbildad och väl förfaren i sjömanskap.

Det synes näppeligen låta sig göra att nu uppgöra någon detaljerad arbetsfördelning

mellan dessa bägge tjänstemän. Av de nyss ifrågasatta kvalifikationerna

för vardera av dem framgår, att den förstnämnde, vilken lämpligen kan benämnas

förste inspektör, skulle hava till åliggande att biträda vid handläggningen av frågor,

som kräva fartygsteknisk eller maskinteknisk sakkunskap, under det den senare

skulle biträda vid behandlingen av sjötekniska och nautiska frågor. Kommittéerna

förutsätta, att deras åligganden varda närmare utstakade i den specialinstruktion

för fartygsinspektionen, som kommittéerna — — — — — ifrågasatt skola utfärdas.

För renskrivning och dylika arbeten å sektionen anse kommittéerna böra anställas

två kvinnliga biträden. Beskaffenheten av en del av göromålen å sektionen

kräver otvivelaktigt, att det ena av dessa biträden erhåller högre grad.

Förutom ovan angivna ordinarie personal måste även anlitas extra arbetsbiträde

av en tekniskt utbildad amanuens med fast arvode.

Överinspektören skulle enligt kommittéernas förslag i egenskap av

sektionschef innehava byrådirektörs tjänsteställning samt i sådan egenskap

uppbära en avlöning av 7,000 kronor, därav 4,500 kronor skulle

utgöra lön, 2,000 kronor tjänstgöringspenningar och 500 kronor ortstillägg.

Efter resp. 5 och 10 år skulle till lönen komma två ålderstillägg,

vartdera om 500 kronor.

Kommittéernas beslut i denna fråga var emellertid ej enhälligt.

Härom anföres i betänkandet följande:

Kommittéernas flertal, som med mindretalet är enigt därutinnan, att överinspektörens

uppgifter bliva i särskild grad ansvarsfulla och krävande, anse sig dock

ej böra för honom föreslå högre avlöning än för övriga byrådirektörer. Skulle

nämligen svårighet uppkomma att få denna befattning besatt med fullt kompetent

innehavare, lärer kunna tillgripas den av kommittéerna för särskilda fall föreslagna

åtgärd att omedelbart tilldela honom det ena eller båda av de med tjänsten förenade

ålderstilläggen.

Kommerskollegiikommitténs ordförande samt ledamöterna Friberg, Hellner och

Malmros anse däremot oundgängligt, att överinspektörens avlöning bestämmes högre

än för nyssnämnda mellangrad. De avgöranden, som skulle tillkomma denne sektionschef,

bliva avsevärt mera omfattande än de, som skulle ankomma på de övriga

sektionscheferna (med undantag för byråchefen). Det förhållandet, att en betydande

del av sektionens ärenden är av övervägande teknisk art, måste nämligen föranleda.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 122.

att överinspektören får att på eget ansvar besluta i dylika ärenden. Hans ställning

blir tydligtvis härigenom i ej ringa mån likartad den, som i allmänhet intages av

byråchefer i centrala verk.

Uppgiften att såsom chef för fartygsinspektionen hava överinseende över tillsynen

å fartyg enligt den ifrågasatta nya sjöfartssäkerhetslagstiftningen måste bliva

i hög grad ansvarsfull och grannlaga. Tillämpningen av lagstiftningen jämte åliggandet

att i vissa fall till ledning för den lokala personalen uppställa normerande

grunder i ämnet kräver hos överinspektören ej blott teoretiska insikter utan ock ett

ej ringa mått av praktisk erfarenhet inom området.

Därjämte bör uppmärksammas, att på grund av hithörande frågors till väsentlig

del internationella karaktär förhandlingar med främmande länder ganska ofta av

dem föranledas. Då fartygsinspektionens chef i regeln lämpligen torde böra direkt

medverka vid dylika förhandlingar, måste han besitta förutom nödig språkkunskap

erforderliga representativa egenskaper för att i sådant hänseende kunna företräda

vårt land. Av dessa skäl är av vikt, att löneförmånerna för överinspektören tillmätas

så, att utsikt finnes att för befattningen förvärva fullt kompetent person med

erforderlig fackutbildning. Härvid måste alltid tagas i beräkning, att för personer

med sådan utbildning inkomstbringande sysslor av privat natur ganska rikligt stå

till buds, till följd varav urvalet blir i väsentlig män inskränkt. Detta blir desto

mera fallet, som möjligheten för överinspektören att inom området för sitt fack

erhålla enskilt förvärv måste med hänsyn till hans grannlaga tjänsteställning anses

utesluten.

I övrigt åberopa nämnda fyra ledamöter, att enligt Kungl. Maj:ts proposition

till 1913 års riksdag angående provisorisk organisation av en central myndighet för

kontroll å fartygs sjövärdighet lönen för en överinspektör ansetts icke böra bestämmas

lägre än till 7,500 kronor. Av motiveringen härför framgår emellertid

oförtydbart, att vederbörande departementschef ansett en ännu högre avlöning påkallad,

därest det då gällt att föreslå eu definitiv reglering.

Dessa fyra ledamöter anse sig på anförda grunder icke kunna tillråda, att

inspektörens avlöningsförmåner sättas lägre än till 8,100 kronor, utgående efter enahanda

grunder, som gälla för tjänst i tredje lönegraden.

I fråga om sektionens avlöniugsstat i övrigt anföra kommittéerna:

Avlöningen för den för fartygsinspektionssektionen föreslagne sekreteraren bör

bestämmas till det för tjänst i andra lönegraden fastställda belopp, 5,800 kronor.

Enahanda löneförmåner anse kommittéerna böra tillkomma förste fartygsinspektören.

Lägre avlöning lärer ej kunna bestämmas, såframt man skall kunna

påräkna att för befattningen erhålla person med erforderlig skeppsbyggnads- och

maskinteknisk utbildning. Dessutom bör förste inspektören vara lämpad att vid

ledighet för överinspektören fungera som dennes vikarie.

Beträffande andre fartygsinspektören, vilken skulle tillgodose fartygsinspektionens

behov av sakkunskap inom det nautiska området, kan förutsättas, att även om

viss kontroll å bemanningen skulle läggas under inspektionens tillsyn, han dock blir

mindre betungad än förste fartygsinspektören. Kommittéerna finna därför ej skäl

att för honom ifrågasätta högre avlöning, än som svarar mot första lönegraden.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

De kvinnliga biträdena skulle enligt kommittéernas förslag åtnjuta

en begynnelseavlöning av 1,600 respektive 1,200 kronor. Den å sektionen

anställde amanuensen skulle uppbära ett arvode av 1,800 kronor. Något

särskilt belopp för extra ordinarie amanuenser och andra extra biträden,

ersättning åt sakkunniga m. in. ävensom för vikariatsersättningar inom

sektionen finnes ej beräknat, utan har behovet av medel för sådana

ändamål inom sjöfartsbyrån i dess helhet anslagits till 7,500 kronor.

I fråga om sättet för tillsynsärendenas behandling inom centralmyndigheten

ävensom de olika tjänstemännens åligganden därvid utgör

kommittéernas förslag i huvudsak eu sammanfattning av vad i sådant

hänseende anfördes i den till 1913 års riksdag framlagda, men sedermera

återtagna propositionen i ärendet. Jag återkommer senare till denna fråga.

1 den nyssnämnda propositionen till 1913 års riksdag föreslogs,

att de uppgifter i fråga om statskontroll å fartyg, vilka tillkomme central

myndighet, borde tillsvidare utövas av kommerskollegium. Med denna

ävensom övriga organisationsfrågors definitiva lösning ansågs nämligen

böra anstå, tills slutgiltigt utlåtande av kommerskollegiikommittén och

departementalkommitterade förelåge. Såsom ett annat alternativ i förläggningsfrågan,

värt att vid det slutliga avgörandet tagas i övervägande,

antyddes emellertid en tudelning av de sjöfartssäkerheten rörande förvaltningsfrågor

därhän, att de som enbart eller i övervägande grad

rörde arbetarskydd lcomme under direkt behandling av socialstyrelsen

och denna underordnade organ.

I det nu utarbetade förslaget till lag om tillsyn å fartyg har intet

bestämt angivits angående den plats inom statsförvaltningen, som skulle

tillkomma den centrala tillsynsmyndigheten, i förslaget benämnd fartygsinspektionens

chefsnyndighet. Vid föredragningen den 30 januari 1914

inför Kungl. Maj:t av nämnda lagförslag har emellertid dåvarande chefen

för finansdepartementet framhållit lämpligheten av chefsmyndighetens

anknytande även för framtiden till kommerskollegium, eu åsikt, som under

ärendets beredning jämväl biträtts av tillkallade representanter för socialstyrelsen.

Enligt statsrådsprotokollet för nyssnämnda dag har min företrädare

i ämbetet givit uttryck för den meningen, att utöver det samarbete

mellan kommerskollegium och socialstyrelsen, som enligt de båda

verkens instruktioner i allmänhet skall äga rum, bör i sådana sjöfartssäkerhetsfrågor,

som hava avseende å arbetarskydd eller eljest äro av

social natur, en mera konstant samverkan mellan de båda nyndigheterna

anordnas. Frågor av nämnda beskaffenhet borde alltså göras till föremål

s. 46 Kontrollera mot PDF

Soci alfullmäktigen

Lindqvist.

46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

för samarbete mellan de båda ämbetsverken, ehuruväl beslutanderätten i

ärenden, som komme under lagen om tillsyn å fartyg, självfallet borde

tillkomma kommerskollegium. För att härunder bereda socialstyrelsen

möjlighet att verksamt deltaga i de sjöfart stekniska detaljernas bedömande

syntes anställandet hos nämnda styrelse av tillsvidare en tjänsteman med

nautisk eller eventuellt fartygsteknisk utbildning vara erforderligt.

Sedan socialstyrelsen anmodats att inkomma med det utlåtande,

som från . styrelsens sida kunde föranledas av den sålunda ifrågasatta

ökningen i styrelsens arbetskrafter, har styrelsen den 28 april 1914

avgivit sådant utlåtande, i anledning varav chefen för civildepartementet

lärer komma att framlägga erforderligt förslag. Vid berörda utlåtande

ellertid fo^ad eu av socialfullmäktigen H. Lindqvist avgiven

reservation, vilken i betraktande av densammas principiella innebörd

torde böra bär återgivas. Reservationen är av följande hädelse:

»De uppgifter, som skulle komma att åligga den föreslagna fartygsinspektjonen,

maste enligt min mening till stor, ja måhända övervägande del anses fullfölja

syften av social innebörd. Bestämmelserna om sjövärdighet ha ju ifråga om

lastfartyg i främsta rummet till ändamål att skydda besättningen mot olycksfall

i arbete. Beträffande. passagerarfartyg ha berörda bestämmelser tydligen delvis

samma ändamål, och ifrågasättas kan därjämte med skäl, om icke syftet med hänsyn

till passagerarna jämväl är att anse såsom huvudsakligen socialt — föreskrifterna

om emigranters befordring till främmande världsdel räknas självklart till den

sociala lagstiftningen. Andra till fartygsinspektionen hörande frågor, såsom rörande

skyddsanordningar vid maskiner och redskap, åtgärder till främjande av arbetets

sundhet, besättningens kost-, logis- och sjukvårdsförhållanden ombord, minderårigas

användande m. in , äro uppenbarligen att hänföra till det sociala området.

Med hänsyn till motsättningen mellan sociala och ekonomiska intressen, måste

de förra sa vitt möjligt tillgodoses genom särskild lagstiftning och tillsyn. Så har

beträffande flertalet slag av verksamhet skett genom lagen om arbetarskydd och

yrkesinspektionen, och jag kan icke se, varför ej samma regel borde tillämpas

jämväl i avseende å sjöfarten. Enklast skulle detta åvägabringas genom en utsträckning,

måhända i samband med vissa förändringar, av nämnda lag och inspektion

till sjöfarten. eu

Genom att uppdraga den lokala fartygsinspektionen åt yrkesinspektionen,

vilket i väsentlig mån antagligen läte sig väl göra, skulle ej blott de sociala intressena

bliva bättre tillgodosedda, utan uppenbarligen även betydande besparingar

göras för statsverket. Under vintertiden, då sjöfarten i åtskilliga hamnar är inställd

och i de övriga är i betydlig grad inskränkt skulle särskilda fartygsinspektörer på

många platser få intet eller föga att göra. Införlivade med yrkesinspektionen åter

skulle de kunna användas till andra göromål under vintertiden. Erforderlig sakkunskap

är för övrigt, enligt vad jag inhämtat, redan tillfinnandes inom yrkesinspektionen.

Sålunda har en yrkesinspektör haft anställning vid varv i olika länder

och i sjötjänst samt även utfört besiktningar av fartyg för sjöförsäkring, och en

assistent har tidigare tillhört mariningenjörskåren. Bland underinspektörerna har

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 122.

vidare ett flertal tidigare tjänstgjort som fartygsmaskinister, tre av dem vid flottan.

Yrkesinspektörerna äro redan nu, med undantag för en, som lämpligen torde kunna

förflyttas, ganska ändamålsenligt fördelade på de större hamnstäderna. Å mindre

hamnplatser borde yrkesinspektionens kommunala tillsynsorgan, vartill med tiden

väl även hamnmyndigheterna komma att räknas, kunna vara till avsevärd nytta för

fartygsinspektionen. Naturligen borde också staten för denna inspektion tillgodogöra

sig den medverkan, tull- och lotsverken lämpligen kunde giva.

Då sålunda från såväl socialpolitisk som statsfinansiell synpunkt med fog kan

ifrågasättas att åt statskontrollen å fartygs sjövärdighet m. m. jämte i samband

därmed tillämnade förändringar i sjölagstiftningen giva en helt annan gestaltning än

den föreslagna, har jag ansett, att socialstyrelsen, oaktat den därom ej erhållit uppdrag,

bort ingå i prövning av den föreliggande frågan i hela dess vidd och därefter

avgiva det yttrande och förslag, vartill prövningen kunnat föranleda.»

Ett bestämt uttalande till förmån för centralmyndighetens förläggande

till kommerskollegium föreligger å andra sidan från Sveriges

allmänna sjöfartsförening, å vars nyligen hållna årsmöte en sådan förläggning

enhälligt förordades.

Vid övervägande av de olika synpunkter, som gjort sig gällande Departementsi

denna förläggningsfråga, kan jag ej annat än ansluta mig till den chefen''

ståndpunkt, som enligt det förut sagda intagits av min företrädare i

ämbetet, ävensom till den utförliga motivering, varå densamma grundats,

dag får alltså hänvisa till vad förenämnda statsrådsprotokoll för den

30 januari 1914 i sådant hänseende innehåller.

Närmare bestämmelser rörande ifrågavarande samarbete mellan

kommerskollegium och socialstyrelsen synas böra i instruktionsväg meddelas

av Konungen i den mån saken ej kan ordnas genom överenskommelse

mellan ämbetsverken.

Vad därefter angår själva formen för chefsmyndighetens inordnande

i statsförvaltningen, synes den av sjöfartssäk erhetskommittén härför föreslagna

anordningen icke vara i allo lämplig. Kommittén har visserligen

hävdat den uppfattningen, att »fartygsinspektionen» skulle anknytas

vid kommerskollegium såsom överordnad myndighet, men denna "anknytning

skulle dock enligt kommitténs förslag bliva av ganska löslig

beskaffenhet, och den centrala tillsynsmyndigheten skulle komma att

bliva en i det hela självständig organisation med fristående beslutanderätt.

Konsekvensen härav skulle bliva, att chefsmyndigheten komme

att bilda en särskild instans, vars beslut skulle kunna hos ämbetsverket

överklagas. En organisationsform av denna beskaffenhet synes bliva

mera invecklad än vad som är nödigt och motigt. Det syfte, som

kommittén härmed till äventyrs velat tillgodose, nämligen att möjlig
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

göra och underlätta fattandet av beslut och vidtagandet av åtgärder

utan onödig omgång, lärer på annan väg lika väl kunna ernås, vadan

anordningen icke är av sådana hänsyn betingad. Vidare må anmärkas,

att i motsats till den tendens att inskränka antalet instanser inom statsadministrationen,

som på senare tid i vissa fall kommit till synes,

förslaget i själva verket leder till att instansernas antal i vissa fartygsinspektionsärenden

skulle komma att bliva ej mindre än fyra, nämligen:

de lokala fartygsinspektörerna, den centrala tillsynsmyndigheten, kommerskollegium

och Kungl. Magt. Tydligt är, att en sådan anordning

skulle medföra åtskilliga olägenheter och minst av allt befordra det

allmänna intresse, som särskilt på detta område ej får lämnas obeaktat,

nämligen vikten att sörja för att ärendena med minsta möjliga tidsutdräkt

kunna få sitt slutliga avgörande. Vissa av de här ovan angivna fördelar,

som chefsmyndighetens anknytning till det centrala sjöfartsorganet

skulle medföra, torde också endast i ofullständig grad vinnas

genom den av kommittén tänkta anordningen.

Jag får därför med anslutning till ett ändringsförslag av kommerskollegium

föreslå, att den avsedda tillsynen måtte utövas av kommerskollegium

såsom »fartygsinspektionens chefsmyndighet». Detta innebär,

att nämnda myndighet skulle helt införlivas med kollegium och utgöra

en del av detta ämbetsverk. Den avdelning av den centrala näringsförvaltningen,

som omfattar den egentliga fartygsinspektionen, och vilken

tillsvidare lämpligen torde kunna benämnas fartygsinspektionsavdelningen,

skulle alltså fullgöra sina funktioner i ämbetsverkets namn och, i enlighet

med de närmare instruktionsbestämmelser, som lära komma att utfärdas,

antingen själv besluta i vissa frågor eller ock medverka för eu frågas

beredning och föredragning till avgörande i den ordning, som därför

är för ett vart fall stadgad. Den egentliga kontrollverksamheten skulle

alltså även enligt denna anordning kunna utövas så, att självständigheten

och möjligheten att fatta snabba beslut bleve bevarad, så långt omständigheterna

göra det nödigt och önskligt. De från fartygsinspektionsavdelningen

i ämbetsverkets namn utgående besluten kunna givetvis

påräkna vida större auktoritet, än om de skola utfärdas ensamt av avdelningen

och i dess namn. Särskilt av internationella hänsyn torde

detta vara av viss betydelse vid utfärdandet av certifikat och andra

dylika handlingar, för vilka giltighet kräves i främmande länder. Det

centrala sjöfartsorganet såsom sådant bör sålunda utåt svara för de

funktioner, som skola tillhöra fartygsinspektionsavdelningen.

Den byrå inom kommerskollegium, till vilken fartygsinspektionsavdelningen

närmast bör anslutas, är, intilldess den föreslagna sjöfarts
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

byrån kan komma till stånd, givetvis byrån för ärenden angående utrikes

handeln och sjöfarten (utrikesbyrån), vilken redan har att handlägga de

på kollegium nu ankommande ärendena rörande sjöfartssäkerheten och

åtskilliga andra viktiga ärenden i fråga om sjöfarten i allmänhet. Någon

sektionsindelning är inom kollega byråer ännu ej genomförd, men det

torde, såsom av det nyss sagda lärer framgå, visa sig lämpligast att redan

från början låta avdelningens personal bilda en enhet med motsvarighet

närmast i de för ett omorganiserat kommerskollegium föreslagna sektionerna.

I spetsen för avdelningen skulle alltså ställas en chef, överinspektören,

närmast sorterande under byråchefen å utrikesbyrån, men

i övrigt beklädd med den vidsträckta beslutanderätt, som ärendenas ofta

brådskande beskaffenhet kräver. En ganska vittomfattande decentralisation

låter sig ock på detta område väl försvara, med hänsyn till att

göromålen merendels kräva en uteslutande teknisk sakkunskap, vilken i

allmänhet ej torde vara förefintlig hos överinspektörens överordnade.

Att till behandling i detalj upptaga frågan om sättet för handläggning

av tillsynsgöromålen torde här ej vara erforderligt. Närmare

bestämmelser härom synas lämpligen böra inrymmas i en särskild arbetsordning,

vilken torde böra i sinom tid efter författningsförslagens

eventuella antagande utarbetas efter samråd med överinspektören, sedan

denne blivit utsedd. Jag inskränker mig därför här till att i mera

allmänna drag angiva sättet för ärendenas avgörande, sådant jag tänkt

mig detsamma.

Jag kan härvid i det stora hela stödja mig på det förslag i sådant

hänseende, som uppgjorts av kommerskollegiikommittén och departementalkommitterade

och vilket, som jag förut anfört, i sin ordning är

fotat på den av Kungl. Maj:t till 1913 års riksdag avlåtna propositionen

om anordnande av utvidgad statskontroll å fartygs sjövärdighet m. m.

Vad nämnda kommittéer, i överensstämmelse med sina allmänna organisationsprinciper,

föreslagit i syfte att till lägre tjänstemän överlämna

beslutanderätt och föredragningsskyldighet i större utsträckning än

kollega organisation för närvarande i allmänhet medgiver, synes mig,

utan avvaktande av verkets fullständiga omorganisation, på förevarande

område kunna från början träda i tillämpning. Att göra dessa nytillkomna,

betydande ärendesgrupper till föremål för en onödigt omständlig

behandling, som tilläventyrs redan efter en kort tid kommer att omläggas,

synes mig ej böra ifrågakomma. Givetvis föranleder dock ett

sådant föregripande av den slutliga omorganisationen vissa omedelbara

ändringar i kommerskollegii instruktion.

För bedömande av arten och omfånget av den centrala tillsynsBihang

till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 86 höft. (Nr 122.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

myndighetens göromål samt sättet för ärendenas avgörande — frågor,

som givetvis hava inflytande å därmed förbundna anslagskrav — torde

dessa ärenden lämpligen kunna indelas i vissa huvudgrupper, nämligen

kontrollärenden, författningsärenden, administrativa ärenden samt besvärsmål.

Till kontrollärenden hör främst chefsmyndighetens uppgift att tillse,

att de förrättningar, som enligt den föreslagna lagen om tillsyn å fartyg

eller på grund av densamma utfärdade administrativa föreskrifter skola

äga rum för utövande av tillsyn å sjöfartssäkerheten, bliva vederbörligen

verkställda, ävensom att i övrigt leda och övervaka de lokala tillsynsorganens

verksamhet.

Vad då först angår de periodiskt eller under vissa angivna förhållanden

förekommande sjövärdighets- och passagerarfartygsbesiktningarna

skulle chefsmyndigheten i regel ej få att taga befattning

med dessa förrättningar i de särskilda fallen, förr än vederbörlig rapport

därom ingått. Granskningen av dessa rapporter är att hänföra till det

löpande arbetet. Sådan angelägenhet bör alltid avgöras av överinspektören,

såvitt rapporten godkännes.

På fartygsinspektör skulle ankomma att hos vederbörande redare

eller befälhavare göra erinran om avhjälpande av vid besiktning befunnet

fel eller påvisad brist. Endast för det fall att inspektör begär förhållningsregler

kommer saken under chefsmyndighetens beprövande. Därest

på grund av dylik begäran tjänsteresa för anställande av undersökning

anses påkallad, bör fråga härom underställas byråchefen, men det sakliga

avgörandet av dylikt tekniskt ärende tillhöra överinspektören ensam.

Om däremot vid granskning av inkommen rapport befinnes, att de efter

lokalinspektörs anvisning vidtagna reparationsåtgärder m. m. tarva

ändring eller komplettering, bör saken med hänsyn till dess räckvidd

för enskilde underställas byråchefens avgörande.

I den föreslagna tillsynslagens 17 och 18 §§ förutsättes emellertid,

att under vissa omständigheter fartygsinspektionens chefsmyndighet må

kunna på eget initiativ förordna om sjövärdighetsbesiktning. Av samma

skäl som nyss anförts ifråga om ändring eller komplettering av fartygsinspektörs

anvisningar böra även sådana frågor avgöras av byråchefen.

Därest besiktning föranleder till förbud från lokalinspektörs sida

mot nyttjande av fartyg eller visst tillbehör därtill, bör beslut, huruvida

förbudet skall äga bestånd, fattas av generaldirektören efter föredragning

av byråchefen i närvaro av överinspektören. I enahanda ordning bör

ock avgörandet ske, för det fall att lokalinspektör ej meddelat förbud,

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts Nåd. .Proposition Nr 122.

men detsamma anses böra på grund av inkommen rapports innehåll

eller eljest utfärdas på den centrala tillsynsmyndighetens ansvar.

Inkommande rapporter angående verkställd inspektion ävensom

fråga om vidtagande av därav påkallad åtgärd, såsom förbud mot nyttjande,

böra i tillämpliga delar behandlas i samma ordning som besiktningsrapporterna.

Det ligger i sakens natur, att då inspektion är avsedd

att kunna äga rum, när helst tillfälle därtill gives, chefsmyndigheten

har möjlighet att, i motsats till vad i allmänhet är fallet beträffande

besiktning, själv förordna om inspektion, då sådan på grund av inkommen

upplysning om beskaffenheten av visst fartyg befinnes nödvändig

eller önskvärd. Det torde kunna överlämnas åt överinspektören att på

eget ansvar meddela förordnande om inspektion. Å fartygsinspektionsavdelningen

böra på överinspektörens ansvar föras noggranna anteckningar

angående verkställda förrättningar av ena eller andra slaget med

särskilt avseende å därvid vunna upplysningar om fartygs sjövärdighet

och vad därmed står i samband.

Chefsmyndighetens åliggande att leda och övervaka de lokala

inspektörernas verksamhet torde i övrigt komma att fullgöras genom

avlåtande av antingen cirkulär med upplysningar, råd och instruktioner

beträffande sättet för besiktnings eller inspektions utförande eller beträffande

dess föremål eller ock anvisningar i särskilda fall på begäran

av fartygsinspektör eller av annan anledning.

I fråga om befogenheten att fatta beslut om avlåtande av sådana

cirkulär med mera bör innehållet vara utslagsgivande. . Cirkulär eller

svarsskrivelser med uteslutande tekniskt innehåll bör det tillkomma överinspektören

att på eget ansvar besluta, varemot, i den mån de innehålla

tolkning av författningsbestämmelser, behandlingen bör ske i den nedan

för författningsärenden angivna ordning.

Vad nu sagts om chefsmyndighetens befattning med de av fartygsinspektörerna

verkställda förrättningarna ävensom uppsikten i övrigt

över dessa tjänstemäns verksamhet gäller i tillämpliga delar i fråga om

kontrollen å svenska fartyg i utlandet.

Till kontrollärendena böra väl räknas även de frågor om anställande

av överbesiktning, som enligt tillsynslagens 27 § skulle kunna uppstå

efter anförda besvär över lokal tillsynsmyndighets beslut. Med hänsyn

till de kostnader för statsverket, som av sådana förrättningar kunna

föranledas, böra dessa ärenden lämpligen avgöras av byråchefen.

Likaså hör till förevarande grupp den granskning av nybyggnadsritningar

till fartyg, som på begäran av vederbörande fartygsägare,

skeppsbyggare eller tillverkare av maskiner eller ångpannor kan komma

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

att åligga chefsmyndigheten, ävensom meddelande av beslut i dylika

ärenden efter av fartygsinspektör verkställd granskning. Dessa frågor

synas på grund av sin uteslutande tekniska natur kunna förbehållas

överinspektören till avgörande.

Härmed närbesläktade äro de frågor, som avse meddelande av

godkännande i de fall, där enligt gällande bestämmelser chefsmyndighetens

godkännande skall inhämtas. Åven dessa ärenden böra avgöras

av överinspektören. Däremot bör utfärdande av meddelande om vad

för sådant godkännande erfordras ske i den ordning, som nedan under

författningsärenden angives.

Till författning särenden hör bland annat uppgiften att föreslå sådana

ändringar i gällande bestämmelser, som för sjöfartens säkerhet eller för

tillsynens utövande anses erforderliga, ävensom det ovan angivna åliggandet

att leda och övervaka fartygsinspektörernas verksamhet, i vad

detta åliggande avser utfärdande av sådana cirkulär, som innebära närmare

förklaring av författningarnas innebörd och således utgöra rena

för fattnings tolkningar.

Frågor om nya författningar eller ändring i gällande bestämmelser

skola av byråchefen föredragas för generaldirektören. Dock bör städse

iakttagas, att överinspektören skall svara för föredragningen i de delar,

vilka böra bedömas ur övervägande teknisk synpunkt. Byråchefen har

således att svara för ärendenas föredragning ur rent rättslig synpunkt.

Merendels torde bägge momenten i större eller mindre mån vid sidan

av varandra ingå i de författningsförslag, som beröra denna avdelnings

verksamhetsområde. Såväl byråchefen som överinspektören böra givetvis

vara närvarande vid behandlingen inför generaldirektören av ärenden

av denna art.

I huvudsakligen enahanda ordning som nu antytts böra behandlas

frågor om dispens från gällande författningsbestämmelser.

Såväl i förra som i senare fallet avses allenast ärenden, som skola

avgöras av Kungl. Maj:t. Sådana dispensfrågor, som skola behandlas

som styrelseärenden och avgöras av generaldirektören, böra föredragas

av byråchefen eller av överinspektören.

I de fall kollegium erhåller befogenhet att utfärda detaljbestämmelser

av teknisk beskaffenhet, vilka skola tjäna till allmän efterföljd,

synas desamma böra av överinspektören underställas byråchefen med

hänsyn till vikten av, att bestämmelserna erhålla en tillfredsställande formell

avfattning. Detsamma torde böra gälla om de särskilda bestämmelser

angående vad som fordras för vinnande av chefsmyndighetens godkän
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122. 53

nande i de fall, då sådant godkännande enligt gällande bestämmelser

skall inhämtas.

Till administrativa ärenden höra särskilt chefsmyndighetens åligganden

att utfärda fribordscertifikat och passagerarfartygscertifikat, att beträffande

andra förhållanden, vilka beröra säkerheten å fartyg, utfärda

certifikat, då sådant enligt lag eller författning påfordras, att på offentlig

myndighets framställning tillhandagå med teknisk utredning i fråga om

vad som berör fartygs säkerhet, att, i mån av tid, tillhandagå fartygs

redare och befälhavare samt skeppsbyggare och tillverkare av maskiner

eller ångpannor med råd och upplysningar rörande tillämpligheten av

föreskrifter, som äro meddelade till sjöfartens säkerhet, samt att varje år

avgiva berättelse över verksamheten under nästföregående året. Ävenledes

torde hit böra räknas den beredning, som kan ankomma på chefsmyndigheten

med hänsyn till åtal, vilka må anses av behovet påkallade

för överträdelser av sjöfartssäkerhetsförfattningarna, samt frågor om

tillsättandet av fartygsinspektörer och utseendet av sakkunnige för verkställande

av sjövärdighetsbesiktningar i utlandet.

Utfärdandet av nämnda olika certifikat bör åligga överinspektören

på ensamt ansvar, och de böra av honom undertecknas. Han bör ock

svara för utarbetandet av årsberättelsen.

Vad beträffar den ovan angivna uppgiften för chefsmyndigheten

att tillhandagå myndigheter och enskilda med vissa upplysningar, synas

de ur densamma härflytande ärendena kunna avgöras av överinspektören,

därest de avse spörsmål av uteslutande teknisk art. Skulle däremot

jämväl juridiska synpunkter behöva anläggas på frågan, bör avgörandet

hänskjutas till byråchefen och i viktigare fall till generaldirektören.

Vad därefter angår behandlingen av frågor om ansvar på grund

av timade sjöolyckor, kommer jag att närmare yttra mig härom i sammanhang

med frågan om den repressiva fartygskontrollens anordnande.

De frågor om ansvar för förseelse mot den del av sjöfartssäkerhetslagstiftningen,

vars tillämpning närmast ankommer på fartygsinspektionens

chefsmyndighet, torde i regeln vara vida lättare att bedöma än

de åtalsfrågor, som föranledas av den övriga säkerhetslagstiftningen.

De förra torde nämligen i motsats till de senare i regeln bestå i alldeles

uppenbara förseelser mot författningarna. Sedan anmälan om begången

förseelse vederbörligen beretts av chefsmyndighetens tjänstemän, och den

sjöåklagare, varom jag i det följande kommer att väcka förslag, fått

tillfälle att yttra sig, bör ärendets vidare handläggning ankomma på

byråchefen. Därest han anser åtal mot redare, befälhavare eller annan

böra ifrågakomma, föredrages ärendet för generaldirektören i överinspek
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

törens närvaro, varefter eventuellt beslutat åtal fortgår i samma ordning

som åtalsfrågor i allmänhet.

Föredragningen för generaldirektören av frågor om tillsättandet av

lokala inspektörsbefattningar samt utseendet av nämnda sakkunnige skulle

visserligen tillhöra byråchefen, men torde i allmänhet överlämnas till

överinspektören, vilken i varje fall bör närvara vid dessa frågors behandling

och därvid uttala sin mening.

Till besvärsmål höra alla ärenden, som avse besvär, anförda hos

kommerskollegium över tjänsteåtgärd av fartygsinspektör resp. konsul,

ävensom utlåtanden och förklaringar rörande besvär, som hos Kungl.

Maj:t anföras mot kollega eget beslut.

Besvärsfrågor skulle alltid föredragas inför generaldirektören, och

bör föredragningen verkställas av byråchefen i överinspektörens närvaro.

Av vad jag nu anfört i fråga om sättet för handläggningen, såvitt

den preventiva kontrollen angår, av sjöfartssäkerhetsärendena inom

centralförvaltningen torde framgå, att för dessa ärendens behandling

fartygsinspektionsavdelningen måste utrustas med såväl tekniskt som

juridiskt-administrativt skolade arbetskrafter. I förstnämnda hänseende

bör såväl den fartygs- och maskintekniska som den nautiska sakkunskapen

vara representerad inom avdelningen. De ärenden, som i allra

främsta rummet komma att falla under den tekniskt kvalificerade personalens

bedömande, äro de i det föregående vidrörda kontrollärendena.

Vilken omfattning desamma komma att erhålla är naturligen synnerligen

vanskligt att förutsäga. Jag har i det föregående sökt beräkna antalet

årliga förrättningar av lokalinspektörerna, och även om ej alla de förrättningar,

som utgöra enbart inspektioner, äro av den omfattande art,

att de kräva en utförlig rapport, får man väl antaga, att centralorganet

i en eller annan form får att taga befattning med samtliga de

beräknade 4,100 förrättningarna. Ett annat av de till kontrollärendena

hörande göromälen, som möjligen kommer att taga de tekniskt utbildade

tjänstemännens arbetskraft i hög grad i anspråk, utgöres av den granskning

av nybyggnadsritningar till fartyg, som enligt den blivande tillsynsförordningen

skulle på vederbörandes begäran tillkomma fartygsinspektionens

chefsmyndighet. Skulle detta medgivande för vederbörande

i någon större omfattning tagas i anspråk, kan ifrågavarande granskningsarbete

komma att intaga ett mycket betydande rum inom inspektionsavdelningens

uppgifter. Intill dess erfarenhet vunnits i förevarande

hänseende, torde emellertid den tekniskt utbildade personal, som förutom

chefen behöver anställas å avdelningen, kunna inskränkas till två inspektörer,

därav en med utbildning inom skeppsbyggeri- och maskinfacken

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

samt en med nautisk kompetens, ävensom en tekniskt skolad amanuens.

Gröromålens närmare fördelning mellan de tekniska befattningshavarne

torde lämpligen bestämmas i arbetsordning. För bevakande av de

juridisk-administrativa synpunkterna, särskilt i fråga om författnings-,

besvärs- och administrativa ärenden, samt för sekreterargöromålen erfordras

en sekreterare och en amanuens. Anställandet av de två amanuenserna är

väl motiverat dels av göromålens omfattning, dels av behovet att sörja

för ett lämpligt ordnande av rekryterings- och vikariatsförhållandena.

För bestridande av de omfattande skrivgöromålen äro två kvinnliga

biträden av nöden.

Att den föreslagna personalen ej kommer att visa sig för drygt

tilltagen, torde med bestämdhet kunna påstås. Det är nämligen, som

synes, en mångfald uppgifter av stor omfattning och maktpåliggande

art, som förestå den blivande inspektionsavdelningen, ett förhållande som

också kräver att till de olika posterna erhållas verkligt kvalificerade

personer. Frågor rörande sjöfartssäkerheten äro ofta av högst invecklad

natur, och förmågan att fatta ett avgörande härutinnan och framför allt

att bedöma de grunder, som för avgörandet måste bliva normerande,

förutsätter ej endast teoretiska insikter utan jämväl praktisk erfarenhet

i berörda hänseenden ävensom god kännedom om utländska förhållanden

på detta område, vilket ju i stor utsträckning är av internationell karaktär.

Man måste alltså sätta kompetensfordringarna ganska högt, isynnerhet

beträffande den blivande chefen. Denne bör alltså äga såväl skeppsbyggeriteknisk

som maskinteknisk högskolebildning eller däremot svarande

insikter samt dessutom tillräcklig praktisk erfarenhet på området.

Såsom ytterligare stöd för önskemålet att chefen innehar nämnda

tekniska kvalifikationer får jag åberopa den särskilda mening ledamoten i

sjöfartssäkerhetskommittén herr Hök med instämmande av kommittéledamöterna

herrar Gummesson och Lindley härutinnan uttalat, så

tydande:

Med den uppfattning kommittén hyser och som även jag biträder, att de

kontrollåtgärder, vilka ankomma på fartygsinspektionen, huvudsakligen kräva fartygstekniska

insikter, och då kommittén med denna utgångspunkt jämväl tänkt sig anordnandet

av den lokala kontrollen genom tjänstemän med erfarenhet i skeppsbyggeri

och maskinteknik, synes konsekvensen hava fordrat, att kommittén förordat tillsättandet

av en fartygstekniskt bildad och erfaren man jämväl såsom chef för fartygsinspektionen,

varemot väl en av assistenterna må vara speciellt utbildad i sjömanskap.

»En i sjömansväsendet kunnig och med sjöfartsnäringens krav förtrogen man»,

som av kommittén ansetts lämplig såsom chef för fartygsinspektionen, är ej i nämnda

sin egenskap kompetent att själv bedöma vad som i olika fall ur säkerhetssynpunkt

fordras eller att leda de undersökningar och åtgärder, vilka med syfte att iakttaga

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 122.

fartygs säkerhet skola företagas av fartygsinspektionen och dess underordnade tjänstemän.

Ej heller är någon annan än en fackman på det fartygstekniska området

kompetent att utfärda de tekniska detaljbestämmelser, vilka fartygsinspektionen

enligt kommitténs förslag skulle utfärda. Däremot har chefen för nu ifrågavarande

rent tekniska myndighet intet att skaffa med sjöväsendet i det hela eller med sjöfartsnäringens

krav i annan mån än som har med sjöiavtssäkerheten att skaffa.

Kan man erhålla en chef, som tillika äger de av kommittén nämnda kvalifikationerna,

är det naturligen så mycket bättre, men vad som måste fasthållas är,

att huvudvikten bör fästas vid den fartygstekniska bildningen och erfarenheten, när

det gäller att tillsätta chefsposten. Detta förhållande framträder särskilt om man

tager i betraktande, att hithörande ärenden äro i väsentlig grad av internationell

karaktär och fordra ständiga förhandlingar och kommunikation i övrigt med utlandet

i frågor, vilka just fordra ett bedömande ur rent teknisk synpunkt. Då Sverige i

alla dessa fall lämpligen bör företrädas av fartygsinspektionens chef, följer redan

härav, att denne bör äga kompetens att fullt bedöma vad varje fråga gäller för att

på bästa sätt befordra vårt lands intressen. Cheferna för de stora enskilda klassificeringsanstalterna,

vilka anstalter ju hava i huvudsak samma verksamhet som fartygsinspektionen

skulle erhålla, äro även fartygstekniskt utbildade män.

Slutligen kan jag icke alldeles förbise, att, på det sätt kommittén angivit

chefens särskilda kvalifikationer, det icke är uteslutet att en person, vars huvudintresse

icke överensstämmer med fartygsinspektionens syfte — sjöfartssäkerhetens

bevarande — må komma att utöva ledningen över fartygskontrollen i landet.

Aven den ingenjörsutbildade inspektören bör äga samma kvalifikationer

som enligt det sagda skulle fordras av överinspektören. På

den nautiskt skolade inspektören böra ställas minst lika boga kompetensfordringar

som å de nautiskt utbildade fartygsinspektörerna. Vad slutligen

sekreteraren angår, bör denne i överensstämmelse med kommerskollegiikommitténs

och departementalkommitterades förslag besitta såväl

teoretisk som praktisk juridisk utbildning samt vana vid administrativa

göromål.

Härjämte torde kontrollväsendets många beröringspunkter med

utlandet för fartygsinspektionsavdelningens befattningshavare i allmänhet

nödvändiggöra goda insikter i engelska, franska och tyska språken.

Ställer man nu dylika krav beträffande kompetensen å de olika

befattningshavarna, måste ock befattningarna bliva så avlönade, att

det finnes möjlighet att för desamma vinna personer med sådan kompetens,

och gäller härvid i ännu högre grad vad jag i motsvarande

ämne anfört beträffande de lokala inspektörerna. Samma inskränkningar

i fråga om möjligheten till biförtjänst på det privata området, som enligt

det föregående skulle gälla för de lokala inspektörerna, böra äga motsvarande

tillämpning beträffande fartygsinspektionsavdelningens tjänstemän.

Men å andra sidan måste hänsyn tagas till den omständigheten att, då

inspektionsavdelningen är avsedd att inordnas i kommerskollegium, stor
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

leken av avlöningarna lärer, åtminstone i viss mån, få lämpas efter de

löneförmåner, som tillkomma ämbetsverkets nuvarande befattningshavare.

Intill dess kommerskollegii omorganisation blivit genomförd, böra

ifrågavarande befattningar lämpligen uppföras på extra stat.

Beträffande särskilt överinspektören, borde hans avlöning enligt

sjöfartssäkerhetskommitténs samt fyra reservanters inom kommerskollegiikommittén

mening icke sättas under det belopp, som utgör begynnelseavlöning

för ledamöter i nyreglerade verk, eller 8,100 kronor årligen,

medan majoriteten inom kommerskollegiikommittén och departementalkommitterade

velat begränsa beloppet till 7,000 kronor och alltså

till den för övriga byrådirektörer inom verket föreslagna avlöningen,

eventuellt med uppbärande från början av ett eller två ålderstiHägg, samt

nyssnämnde tre reservanter inom sjöfartssäkerhetskommittén uttalat, att

en fullt lämplig chef med av dem förutsatta kvalifikationer icke kunde

erhållas under 10,000 kronor årligen. Vid avgörande av denna fråga

torde följande synpunkter böra tagas i betraktande.

Överinspektören skulle icke bliva fullt likställd med ledamot i kollegium

beträffande göromålens handläggning, ity att han icke skulle bliva

chef för en särskild byrå inom ämbetsverket. Men å andra sidan är

detta nog icke så mycket beroende på, att ärendena beräknas bliva av

så ringa omfattning, att av denna grund inrättandet av eu helt ny byrå

inom kommerskollegium anses omotiverat, utan grunden till att fartygsinspektionsavdelningen

icke nu ansetts böra erhålla samma formella ställning

som de övriga byråerna i det nuvarande kommerskollegium är huvudsakligen

angelägenheten att ej avsöndra från varandra frågor av lika natur

samt behovet att kunna beträffande de i rättsligt och administrativt avseende

mången gång ganska ingripande frågorna lägga avgörandet eller

inflytande därå i händerna på en härför utbildad byråchef. Det framgår

i övrigt av den förut gjorda skisseringen av ärendenas fördelning inom

fartygsinspektionsavdelningen, att en mycket betydande del av ärendena

är av den art, att de måste avgöras eller i varje fall handläggas av avdelningens

chef, vadan dennes ställning beträffande dessa ärenden, som ingalunda

äro att betrakta såsom rena expeditionsgöromål, ganska nära sammanfaller

med en byråchefs. Då vid de många förhandlingar och den

kommunikation i övrigt, som på sjöfaidssäkerhetens område måste äga

rum med utlandet, överinspektören i allmänhet bör direkt medverka, måste

han i särskilt hög grad besitta de härför erforderliga kvalifikationerna —

representativa egenskaper och god språkkunskap — och för förvärv av en

härmed utrustad person kunna jämförelsevis höga löneförmåner krävas.

Nu anförda synpunkter beträffande storleken av överinspektörens

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 86 höft. (Nr 122.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 122.

avlöning förtjäna förvisso det största beaktande, och vore här fråga om

ett slutgiltigt fastställande av löneförmånerna både nog sjöfartssäkerhetskommitténs

och ovannämnda reservanters åsikt om avlöningens storlek

krävt ett grundligt övervägande. Jag föreställer mig dock, att på frågans

ännu något provisoriska stadium och åtminstone för den tid saken

nu närmast gäller, nämligen till 1915 års slut, årsavlöningen skulle

kunna begränsas till ett belopp, som något understiger begynnelseavlöningen

för ledamot i nyreglerat centralt ämbetsverk. Härigenom undvikes

ock den inkonsekvens, som otvivelaktigt ligger däri, att beloppet

skulle för fartygsinspektionsavdelningens chef vara lika högt som begynnelselönen

är — och detta med hjälp av provisoriskt avlöningstillägg —

för den honom överordnade chefen för kommerskollegii utrikesbyrå, ett skäl,

som emellertid komme att bortfalla, därest, såsom av nyssnämnda organisationskommittéer

föreslagits, chefen för det omorganiserade kommerskollegii

sjöfartsbyrå komme att erhålla en årsavlöning av 10,000 kronor.

Om jag således ej vill nu föreslå avlöningsbeloppet så högt som till

8,100 kronor för år, synes åter den av majoriteten inom nyssnämnda

kommittéer föreslagna avlöningen, 7,000 kronor, vara väl knapp. Ett

belopp å 7,500 kronor — som just motsvarar det lägre av kommittémajoritetens

förslag om eventuel ökning med ålderstillägg — torde,

såvitt nu utan vidare erfarenhet kan bedömas, vara det bäst avvägda.

Beträffande sekreteraren och den ingen]örsutbildade inspektören

föreslår jag nu beloppet av årsavlöningen för vardera till det belopp,

som utgör begynnelselönen för tjänsteman av andra lönegraden i nyreglerat

centralt verk. Från detta belopp, 5,800 kronor, bör göras ett

efter samma grunder som beträffande förste fai''tygsinspektörerna beräknat

avdrag för egen pensionering, således i detta fall 200 kronor.

Ifrågavarande tjänstemäns avlöning skulle alltså komma att utgå med

5,600 kronor. Beskaffenheten och omfattningen av deras blivande arbete

lära icke skäligen medgiva någon avprutning å nyssnämnda belopp.

Det må ock bemärkas, att nämnde inspektör bör vara kvalificerad

att vid ledighet för chefen fungera som dennes vikarie.

Vad därefter beträffar den nautiskt skolade inspektören, kunde

visserligen behovet av högt kvalificerade arbetskrafter synas tala för

denne tjänstemans likställande i fråga om avlöningsförmåner med den

nyss nämnda inspektören. Häremot kan emellertid med skäl invändas,

att med fartygstypernas nuvarande utveckling sjöfartssäkerhetsfrågornas

bedömande ur skeppsbyggeritekniska och maskintekniska synpunkter

kommer att bliva betydligt mera betungande än de uppgifter, som komme

att ställas på den nautiska sakkunskapen. Vidare bör hänsyn tagas till

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

de högre kostnader, som ingenjörsutbildningen kräver. Slutligen må

anmärkas, att för befattningen som kommerskollegii sjötekniska biträde,

beträffande vilken ungefär enahanda kompetensfordringar gälla som de

för den nautiska inspektörstjänsten ifrågasatta, avlöningen nu endast

utgör 3,000 kronor och av kommerskollegiikommittén samt departementalkommitterade

föreslagits till 4,000 kronor. Av dessa skäl måste jag

inskränka mig till att föreslå den nautiskt utbildade inspektörens årsarvode

till det belopp, som motsvarar begynnelseavlöningen för tjänst i

första lönegraden inom nyreglerade ämbetsverk, eller, efter avdrag av

pensionsavgifterna motsvarande belopp, 3,900 kronor. Vid sådant förhållande,

och för att bättre skilja dessa tjänstemän från de lokala inspektörerna,

torde de förra lämpligen kunna erhålla benämningen förste bvråinspektör

och byråinspektör.

Då det synes önskvärt, att åtminstone det ena av de kvinnliga

biträdena besitter vissa språkkunskaper, synas arvodena för de båda

biträdesbefattningarna böra bestämmas till resp. 1,550 och 1,150 kronor,

motsvarande, efter avdrag för pensionsavgifter, de till ordinarie kvinnliga

biträden av resp. andra och första avlöningsgrad inom centralförvaltningen

i allmänhet utgående begynnelseavlöningarna.

Av de årsarvoden, som skulle utgå till de olika befattningshavarne

å fartygsinspelctionsavdelningen, torde lämpliga andelar böra

anses såsom tjänstgöringspenningar, i vilket hänseende beloppet skäligen

bör utgöra för chefen 2,500 kronor, för sekreteraren och förste

byråinspektören 1,800 kronor vardera, för byråinspektören 1,500 kronor

samt för de kvinnliga biträdena resp. 550 och 350 kronor.

Amanuensarvodena torde böra utgå med de för sådana tjänstemän

inom verket vanliga belopp och sålunda kunna lämpligen utgöra för

den tekniskt skolade amanuensen 1,800 kronor och för den juridisktadministrativt

utbildade 1,500 kronor.

Då jag utgår från att i tillämpliga delar nyss nämnda befattningshavare,

med undantag av amanuenserna, skola i fråga om skyldigheter,

däribland daglig arbetstid å tjänsterummet, likställas med ordinarie

befattningshavare i kommerskollegium, synes det ej vara obilligt,

om redan under det första året tjänstledighet med bibehållna löneförmåner

kunde dem beredas i samma utsträckning som den deras

ordinarie vederlikar tillkommande semester. Man skulle då hava att

beräkna ersättning till vikarier med följande belopp, motsvarande resp.

tjänstgöringspenningar (för kvinnliga biträden efter i 1912 års statsverksproposition

angivna grunder) för nedannämnda tider nämligen:

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

för chefen, en och en halv månad .......................... kronor 312: 5 0

» sekreteraren, en och en halv månad................. » 225: —

» förste byråinspektören, en och en halv månad » 225: —

» byråinspektören, en månad ............................... » 125: —

» de kvinnliga biträdena, en månad..................... » 175: —

summa kronor 1,062: 5 0,

vilket belopp torde kunna avrundas till 1,100 kronor.

Till gottgörelse för den extra arbetshjälp inom fartygsinspektionsavdelningen,

som till äventyrs kan finnas oundgängligen erforderlig,

beräknas 1,000 kronor och till ersättningar åt sådana i 2 § av det framlagda

förslaget till lag om tillsyn å fartyg omförmälda sakkunniga,

vilkas ersättande kan komma att stanna å statsverket, 2,000 kronor.

Till resekostnads- och traktamentsersättningar under år 1915 åt

tjänstemän i fartygsinspektionsavdelningen torde, med hänsyn till de

rätt många resor, som lära bliva erforderliga för undersökningar på ort

och ställe av fartyg samt för handledning å stationerna av resp. lokalinspektörer,

krävas 2,000 kronor eller mera. Dessa ersättningar böra

utgå från det under sjunde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget till

rese- och traktamentspenningar.

För biträde med uppläggande från början av ett fullständigt kortregister

över de svenska fartygen, avsett att inrymma fortlöpande anteckningar

från de olika inspektionerna och besiktningarna, lärer erfordras

något mindre belopp, förslagsvis 200 kronor.

Ett genomförande av den ifrågasatta nya lagstiftningen kan ock,

förutom vad redan anförts i fråga om ersättning till vissa sakkunniga,

förväntas medföra kostnader för statsverket i två andra hänseenden, nämligen

dels i vissa fall för överbesiktning enligt tillsynslagens 27 §, dels*

ock på grund av den kronan jämlikt 25 § i samma lag åliggande skyldighet

att för visst fall ersätta den skada, som vållats av däri omförmälda

förbud, varigenom fartyg hindrats att gå till sjöss. Med avseende

å dessa behov, som i saknad av erfarenhet om föreskrifternas verkningar

för närvarande äro rätt vanskliga att beräkna, synes det lämpligast

att härav under den första tiden föranledda kostnader täckas av tillgängliga

statsmedel och i vederbörlig ordning anmälas till ersättande.

Den utvidgade sjöfartssäkerhetslagstiftningen är avsedd att träda

i kraft med ingången av år 1915, något som dels i och för sig, i betraktande

av lagstiftningens ändamål att trygga sjöfartssäkerheten, dels

ock av internationella hänsyn är högst trängande. Det är då av synnerlig

vikt att organisationen av statskontrollen är till dess i huvudsak

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

genomförd samt att redan från början erforderliga instruktions- in. fl.

bestämmelser finnas i ordning. Det lärer därför bliva nödigt att åtminstone

inspektionsavdelningens chef och sekreterare få träda i funktion

i god tid under år 1914, ej gärna senare än den 1 oktober, för

att närmast ägna sig åt nyss antydda uppgifter. För dessa tjänstemän

bör alltså beräknas — förutom ersättning för eventuella resor, vilken

skulle utgå från nyssnämnda förslagsanslag — arvode för de tre sista

månaderna av 1914 med 3,275 kronor. Skulle behov av ytterligare arbetshjälp

under samma tid komma att visa sig, torde det kunna gå för sig,

att till erforderligt biträde åt nämnda tjänstemän anvisas tillfälliga arbetskrafter,

vilkas ersättande lämpligen må i mån av omständigheterna bero på

särskild anmälan i sinom tid hos Kungl. Magt. Jag förutsätter i detta sammanhang,

att under nämnda tre månader den nya chefen får, utan särskild

gottgörelse, fullgöra även de åligganden, som för närvarande påvila

den förut omförmälda inspektören för fartygs bärgningsredskap och

för fartygs lastlinje, och att således arvodet till denne under samma tid

in besparas.

I sitt förutnämnda anförande till statsrådsprotokollet av den 30

januari 1914 berörde dåvarande chefen för finansdepartementet ett uttalat

önskemål att vid den centrala tillsynsmyndighetens sida inrätta ett

sjöfartskunnigt råd för att biträda vid utarbetande av tekniska föreskrifter

och vad därmed sammanhänger samt förmälte därvid, att detta

syntes honom vara värt att övervägas, varför han ville återkomma härtill

vid senare föredragning av fråga om anslag till utvidgad statskontroll.

Det skulle väl härvid närmast vara ett skeppsbyggeritekniskt råd,

som skulle komma i fråga. Sjöfartens målsmän lära nämligen i regel

icke vara tillräckligt hemma i de rent tekniska detaljfrågorna för att

kunna effektivt biträda vid de tekniska föreskrifternas utfärdande, och

do rena sjöfartsintressena torde nog lika väl i fråga om sjöfartssäkerheten

som rörande andra för sjöfarten betydelsefulla lagstiftningsärenden

kunna tills vidare bevakas av det på grund av kungl. förordning utav

den 15 mars 1912 fungerande handelsrådet, inom vilket även sjöfarten,

företrädesvis rederiverksamheten, skall vara representerad.

Men beträffande de erforderliga detaljföreskrifter i fråga om tilllämpningen

i praktiken av de nya sjöfartssäkerhetsbestämmelserna, vid vilkas

utarbetande biträde av ett sådant råd skulle lämnas, måste flertalet av

föreskrifterna självfallet utfärdas omedelbart och innan den nya tillsynen

träder i verksamhet och således kanske i avsevärda delar till och

med redan innan fartygsinspektionens chefsmyndighet blivit fullt orga
-

Skeppsbyg
geritekniskt
råd.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

niserad. Det må då synas mindre lämpligt a,tt anordna ett sakkunnigt

råd, även ett provisoriskt sådant, innan den myndighet vederbörligen

fungerar, till vilkens stöd rådet är avsett att inrättas.

För övrigt torde det icke överensstämma med hittills rådande och

med gott resultat prövade principer för arbetssättet i fråga om sakkunniga

råd av nu ifrågavarande slag att åt ett sådant överlåta ett så ingående

detaljarbete, eller ens samarbete, som uppgörandet av tekniska

föreskrifter och cirkulär. Fast mera synes detta detaljarbete böra

försiggå uteslutande inom ämbetsverket självt och utföras av dess

fackutbildade tjänstemän.

Kommerskollegiikommittén och departementalkommitterade hava

också yttrat sig i sådan riktning i fråga om det näringsråd, som enligt

deras förslag skulle ställas vid sidan av det omorganiserade kommerskollegium

och i vars sektion för industriärenden en representant för

skeppsbyggnadsindustrien skulle erhålla plats. Kommittéerna anföra i

sådant hänseende i sitt gemensamt avgivna betänkande om inrättande av

ett handelsdepartement (sid. 522):

Naturligtvis kan man ej förvänta, att i rådsmedlemmarnes personer erhålla

samlad all den fackkunskap, som i varje fall är av betydelse för administrationen.

Så långt är specialiseringen inom näringslivets teknik redan driven, att en dylik

strävan icke är möjlig att realisera. För specialutredningar och detaljkännedom

får förvaltningen själv ansvara dels genom sina tjänstemän, dels genom egna experter,

dels slutligen genom att till rådets tjänst ställa de experter, som detta kan behöva.

Om det också icke nu gäller att taga ståndpunkt till frågan om

inrättandet av ett näringsråd, avsett att i allmänhet tillföra kommerskollegium

en fond av i det praktiska livet förvärvad sakkunskap, skulle

dock i varje fall den av sagda kommittéer tänkta organiseringen av ett

dylikt sakkunnigt råd kunna på ett äventyrande sätt föregripas, om man

redan nu i förväg inrättade ett särskilt skeppsbyggnadskunnigt råd.

Detta komme ju sedan antingen att helt eller delvis gå upp i näringsrådet

eller ock att verka jämsides med detsamma. Man kunde då

komma att stå inför den mindre lyckliga eventualiteten att samma

fråga bleve behandlad av två aA^ varandra oberoende och måhända i

sina uttalanden skiljaktiga råd.

Att låta ett på förhand inrättat skeppsbyggeritekniskt råd sedermera

gå upp i eller rent av bilda en sektion i det föreslagna näringsrådet

förefaller mig ock vara synnerligen olämpligt redan av den grund,

att ett skeppsbyggeritekniskt råd, för att överhuvud kunna sägas få

karaktären av ett råd, borde sammansättas av flera sakkunniga, vilka

knappast alla, kanske blott en eller två, kunde i sinom tid erhålla plats

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Naj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

inom vederbörlig sektion av näringsrådet. Utan en sådan inskränkning

skulle detta speciella fackområde bliva för starkt representerat och ej

erhålla vederbörlig motvikt från representanter för andra näringsintressen,

vilka synas hava lika berättigade anspråk att få göra sina synpunkter

gällande. Man skulle då riskera att få en alltför vidlyftig och

tungrodd apparat, utan att något bättre resultat därmed vunnes, en

risk, som man icke under något förhållande synes böra åtaga sig, så

länge icke något verkligt förefintligt trängande behov kunnat påvisas.

Sedan fartygsinspektionens verksamhet blivit slutgiltigt ordnad och

hunnit fortgå någon tid, torde de tekniska spörsmål, som lämpligen

synas böra bringas under ett råds behandling, icke bliva flere eller mera

invecklade, än att det föreslagna näringsrådet lärer bliva väl skickat

att behandla desamma.

På nu anförda grunder måste jag i sakens nuvarande läge avstyrka

inrättandet av ett skeppsbyggeritekniskt råd vid sidan av fartygsinspektionens

chefsmyndighet.

Med det nu anförda är emellertid ingalunda avsett att förneka

önskvärdheten av att vid utformandet av de tekniska detaljföreskrifter,

som vid sidan av den blivande lagen och förordningen om tillsyn å

fartyg skola reglera denna tillsyn, så mångsidig teknisk sakkunskap

som möjligt ställes till förfogande. Men då, såsom jag förut antytt,

detta utarbetande av specialföreskrifter kommer att erfordras i någon

större utsträckning endast kort före och vid den nya tillsynens ikraftträdande

och tillsynsmyndigheternas första organisation, synes det mig

vara en riktigare utväg att för detta ändamål tillkalla vissa sakkunniga.

Det är givet, att vissa normer måste fastställas, efter vilka statens

kontrollorgan kunna avgöra, huruvida ett fartyg är att anse såsom sjövärdigt

och eljest säkert eller icke. I fråga om fartyg, som innehar

klass i någon erkänd klassificeringsanstalt, gälla ju i de viktigare delar

klassen omfattar klassreglementets bestämmelser om dimensioner m. in.

men särskilt i fråga om oklassade fartyg finnas inga sådana å svenska

förhållanden fullt tillämpliga bestämmelser, och klassreglementena, av

vilka ju intet är svenskt, kunna naturligen icke utan vidare tillämpas

på alla fartyg, särskilt icke de mindre fartygen å mera begränsade

farvatten. För en mängd fartygs vidkommande bliver det alltså nödvändigt

att uppgöra så kallade dimensionstabeller och andra bestämmelser,

och lärer den praxis, som härutinnan arbetat sig fram vid de

olika svenska varven, kunna i det stora hela komma till användning, om

blott eu viss reda och enhetlighet åstadkommes härutinnan.

Det är därför också min avsikt att, om riksdagen bifaller inrättandet

s. 64 Kontrollera mot PDF

Kontroll å

fartygslanternor

m. m.

Organ förden

repressiva

fartygskontrollen.

64 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

av den nya statskontrollen, utan dröjsmål väcka förslag om tillkallande av

lämpliga sakkunniga att biträda i nyss angivna syfte. Spörsmålen åter

om lämpliga åtgärder för att åt den centrala tillsynsmyndighetens

verksamhet bereda det mera permanenta tillskott, som må bestå i anlitandet

av sakkunniga (experter) och hänvändelser till ett näringsråd

eller sektion därav, torde lämpligast få sin lösning i samband med den

slutliga prövningen av nyssnämnda två kommittéers förslag härutinnan.

Innan jag övergår till organen för den repressiva fartygskontrollen,

vill jag begagna tillfället att framhålla, att det väckta förslaget om

den preventiva kontrollens ordnande ej avser att upphäva den befattning

med kontrollen å fartygs lanternor, kompasser och övriga nautiska instrument,

som tillkommer nautisk-meteorologiska byrån själv eller genom

dess kontrollstationer. Tvärtom förutsätter jag, att ifrågavarande myndigheters

åligganden på förevarande område komma att ökas genom att,

såsom sjöfartssäkerhetskommittén föreslagit, åt nämnda slag av tillsyn

förlänas en mera obligatorisk karaktär än hittills. Detta arbetstillskott,

som för övrigt på grund av gällande sportelväsen motsvaras av viss

inkomstökning för tjänstemännen, synes dock, åtminstone till en början,

ej bliva av omfattning att föranleda någon förändring i byråns organisation

eller avlöningsstat.

De ärenden angående repressiv statskontroll å fartyg, som under

nuvarande förhållanden tillhöra kommerskollegii handläggning, äro förlagda

till kollega byrå för ärenden angående utrikes handeln och sjöfarten.

Enligt kommerskollegiikommitténs och departementalkommitterades

förslag skulle desamma tillhöra verkets sjöfartsbyrå.

Ett antagande av den nya sjöfartssäkerhetslagstiftningen skulle

komma att avsevärt öka omfattningen av de göromål, som i förevarande

hänseende åligga kommerskollegium. I omförmälda förslag till ändringar

i sjölagen förekommer såsom en nyhet att vederbörande befälhavare skall

inom riket till kommerskollegium och utom riket till närmast varande svenske

konsul ofördröjligen avgiva skriftlig rapport om snart sagt varje timad

händelse, som kan betraktas såsom en sjöolycka. Dessa rapporter, vilkas

avgivande skulle vara obligatoriskt, äro avsedda att huvudsakligen tillgodose

två ändamål, nämligen dels att tjäna kommerskollegium till ledning

vid fullgörande av dess uppgift i avseende å vederbörliga undersökningar

(i lagförslaget benämnda sjöförhör) i anledning av inträffade

olyckor, dels ock att ligga till grund för en fullständig officiell statistik

över sjöolyckor, vilken hittills saknats, men som givetvis skulle ur

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kung1. Mnj.ts Nåd Proposition Nr 1&2.

liera synpunkter vara till gagn. Enligt lagförslaget, i vilket upptagits

åtskilliga nya bestämmelser i syfte att förbättra undersökningsförfarand

et och säkrare utkräva det personliga ansvaret för sjöfartssäkerheteu,

skulle liksom enligt nu gällande sjölag rätten (resp. konsul) ofördröjligen

insända protokollet över sjöförhöret till kommerskollegium för

undergående av granskning. Det bliver då beroende på åtgärd av

kollegium och de organ, detta får till sitt förfogande, om vid redan

verkställt sjöförhör må bero eller nytt sådant förhör skall ske eller anstalt

vidtagas för anhängiggörande av talan mot vederbörande om ansvar.

Mest betydande blir arbetsökningen givetvis för det sjötekniska

biträdet, vars bibehållande inom verket med utvidgade åligganden föreslagits

av sjöfartssäkerhetskommittén. Enligt kommitténs förslag skulle

biträdet utöva samma tillsyn över att behöriga rapporter angående sjöolyckor

verkligen inkomma från fartygsbefälhavare, som biträdet för

närvarande har att utöva rörande undersökningars hållande och domstolsprotokollens

insändande, varjämte biträdet fortfarande skulle vara

skyldigt tillhandagå kollegium med utredning i sjötekniska frågor. Aven

borde biträdet stå i förbindelse med den enligt kommitténs förslag i förhållande

till kollegium mera självständiga centrala tillsynsmyndigheten

på det sätt, att biträdet underrättade denna om sådana sjöolyckor,

vilka ansåges böra efterföljas av »besiktning» eller inspektion. Biträdets

åligganden med avseende å statistiken över sjöolyckor skulle, enligt det

av kommittén för nämnda tjänsteman utarbetade instruktionsförslaget,

bestå i att för varje år, i enlighet med av kommerskollegium meddelade

närmare föreskrifter, sammanställa en översikt av de sjöolyckor, som

under året meddelats i rapporter och sjöförhörsprotokoll.

I fråga om det sjötekniska biträdets förhållande till den centrala tillsynsmyndigheten

har kommittén uttalat sig mot framkommet förslag att

inordna sjötekniska biträdet under denna myndighet. För att det sjötekniska

biträdet skulle bliva i tillfälle att på ett självständigt och opartiskt

sätt bedöma och yttra sig över de frågor, som från centralmyndigheten

komme under kollegii prövning, ansåg kommittén denne tjänsteman

fortfarande böra sortera direkt under kollegium. Därjämte har

anmärkts, att det måhända viktigaste området av det sjötekniska biträdets

verksamhet, granskningen av inkommande rapporter och sjöförklaringar,

faller inom den repressiva kontrollen rörande fartygs säkerhet,

under det att den centrala tillsynsmyndigheten endast skulle hava till uppgift

att utöva eu rent preventiv kontroll från statens sida i berörda avseende.

Slutligen borde enligt kommitténs mening ej förbises, att det sjötekBihang

till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. Sfi höft. (Nr 122.) 9

Sjötekniska

biträdet

Sjöfarts
sukerhets
kommitté».

s. 66 Kontrollera mot PDF

Kommers
kollegium.

Kommerskollegiikommittén

och

departcmentalkommitte•

rade.

66 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 122.

niska biträdet skulle tillhandagå kollegium med utredning även i andra

sjöfartsangelägenheter än sådana, som angå fartygs säkerhet, vadan

han även ur denna synpunkt lämpligast borde ställas direkt under

kollegium.

Under åberopande att den del av kommitténs betänkande, som rör

det sjötekniska biträdet inom kommerskollegium och instruktionen för honom,

i väsentlig mån tillhörde spörsmålen om kollega organisation och således

borde ankomma på behandling närmast av kommerskollegiikommittén,

har kollegium i sitt utlåtande över nämnda betänkande inskränkt sig

till det uttalande att det sjötekniska biträdet eller någon motsvarande

befattningshavare obetingat bör fortfarande finnas med de funktioner i

huvudsak, som framgå av kommitténs förslag till instruktion för honom.

Jämväl kommerskollegiikommittén och departementalkommitterade

anse, att i fråga om sjötekniskt biträde hos kommerskollegium enahanda

anordning som hittills i huvudsak bör bibehållas. Kommittéerna, som

förorda sjöfartsbyråns indelning i tre sektioner, administrativa sektionen,

fartygsregistreringssektionen och fartygsinspektionssektionen, yttra sig

i fråga om biträdets ställning till centralmyndigheten för den preventiva

kontrollen på följande sätt:

Visserligen skola båda dessa organ befordra enahanda huvudsyfte, nämligen

säkerheten till sjöss, men dock på olika vägar och med skilda medel. Fartygsinspektionen

har--till sin uppgift att genom huvudsakligen förhandskontroll och till
syn

direkt förebygga sjöolyckor, varemot sjötekniska biträdets verksamhet åsyftar

att, när i ett visst fall sjöolycka inträffat, utöva en efterhandskontroll rörande själva

ansvaret för den timade händelsen. Handhavandet av denna tvåsidiga kontroll måste

givetvis i såväl ena som andra fallet vara en vansklig och ömtålig uppgift. Det

ligger stor makt uppå, att kontrollverksamheten i bägge sina yttringar mötes med

förtroende ej minst från närmast intresserade sjöfartskretsar — såväl arbetsgivare

som arbetstagare — och städse för bevarande därav iakttager eu objektivitet, som

är höjd över underordnade hänsyn. Beskaffenheten ocli omfattningen av de med

nämnda förhandskontroll förenade bestyr betinga enligt kommittéernas mening oundgängligen

deras behandling, såvitt angår centralförvaltningen, inom en enkom härför

avsedd sektion. Så är däremot icke fallet med handhavandet av den repressiva

efterhandskon trollen.

I sista hand tillhör väl bedömandet av en viss ansvarsfråga vederbörande

domstol, men det måste dock alltid fordras, att det organ, på vars initiativ frågan

i första hand beror, handlar med varsamhet och omsikt samt utan allt för strängt

fasthållande vid formella synpunkter. Det synes kommittéerna lämpligast, attefterhandskontrollen

utövas i nära anslutning till administrativa sektionen, som får att

i allmänhet befordra sjöfartens intressen. Genom denna anordning gives ett riktigt

uttryck åt den tanken, att även kontrollen i själva verket är avsedd att i stort

sett vara sjöfarten till gagn och icke är självändamål.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 122.

Genom behandling av denna gren av sjöfartskontrollen gemensamt med de

administrativa sjöfartsärendena vinnes ock den fördel, att å ena sidan den sakkunskap,

varöver administrativa sektionen bör förfoga, får tillfälle att mera omedelbart

göra sig gällande vid behandling av efterhandskontrollen och å andra sidan

det sjötekniska biträdets insikter och under tjänstutövningen förvärvade erfarenhet

lättare kunna tillgodogöras för de allmänna administrativa ärendena. Då i övrigt

dels sjöfartssäkerhetskommittén genom sitt förslag till instruktion för sjötekniska

biträdet dels förevarande kommittéer genom sina organisationsförslag sökt på ett

betryggande sätt sörja för erforderligt samarbete mellan sjötekniska biträdet och

fartygsinspektionen, förfaller huvudskälet för deras inrymmande inom en och samma

sektion.

Redan av dessa skäl tveka kommittéerna icke att förorda, att sjötekniska

biträdet inordnas i den administrativa sektionen. Biträdet torde lämpligen böra

erhålla benämningen av nautisk assistent.

Ett ytterligare skäl för den nautiske assistentens placering å administrativa

sektionen har varit, att därigenom ett mera ändamålsenligt utnyttjande av den

nautiske assistentens arbetskraft bör kunna vinnas, än fallet är med det nuvarande

sjötekniska biträdets. Huvudparten av hans verksamhet i den form, som förslagen

förutsätta, skulle utgöras av arbetet med granskning av sjöolycksrapporter och

sjöförhörsprotokoll samt avgivande av sådana yttranden, som i instruktionen avses,

särskilt beträffande ansvaret för inträffade sjöolyckor. I det störa flertalet dylika

ärenden kommer tvivelsutan hans yttrande framgent liksom hittills att efter utveckling

av vad i saken förekommit utmynna i en hemställan, att någon åtgärd från

kommerskollegiets sida icke skall vidtagas eller att med fråga om särskild åtgärd

skall anstå, tills ytterligare utredning inhämtats från redare eller befälhavare eller

andra vederbörande. Föredragningen av ärenden med denna innebörd synes utan

olägenhet kunna anförtros åt nautiske assistenten och böra ske inför byråchefen,

som beslutar i ärendet. Föreslår däremot nautiske assistenten, att i anledning av

vad i ärendet angående sjöolycka förekommit åtal skall mot någon anställas, bör

ärendet av byråchefen föredragas till avgörande inför generaldirektören. Jämväl

för det fall att byråchefen vid någon assistentens föredragning finner, att åtal kan

ifrågasättas, bör byråchefen övertaga föredragningen och generaldirektören alltså

besluta i saken. I båda fallen bör assistenten närvara vid föredragningen.

Övervakandet av att vederbörliga rapporter insändas till kollegiet, att sjöförhör

verkligen komma till stånd samt att protokollen över desamma inkomma

skulle åligga nautiske assistenten. Anmälningar om försummelser härutinnan höra

av assistenten föredragas för byråchefen, som beslutar om vidtagande av erforderlig

åtgärd i saken och i mån av behov förordnar om anställande av sjöförhör. Endast

för det fall, att försummelse anses böra föranleda till åtal, föredrages ärendet av

byråchefen till avgörande för generaldirektören. Hemställan om tillämpning av

stadgandet i 320 § sjölagen bör ock av assistenten föredragas för byråchefen, som

beslutar.

Nautiske assistentens samarbete med fartygsinspektionen bör lämpligen så

ordnas, att assistenten i form av ett kortfattat memorial direkt till fartygsinspektionssektionen

avlåter meddelanden om behov av inspektion eller besiktning. Ytterligare

erforderligt samarbete mellan dem bör för vinnande av bästa möjliga utbyte ordnas

s. 68 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

68 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

i möjligast fria former med undvikande av onödig omgång samt huvudsakligen ske

genom personliga överläggningar mellan nautiske assistenten och fartyginspektionens

chef. Den gemensamme byråchefen blir här liksom eljes den sammanhållande kraften,

och från honom böra utgå tilläventyrs erforderliga anvisningar för ordnande av

samarbetet

Redan arten av nautiske assistentens uppdrag angiver, att av honom måste

i första hand krävas omfattande insikter och erfarenhet i sjötekniska och nautiska

frågor, varjämte av honom fordras god allmän underbyggnad. I regeln torde för

befattningen bäst lämpa sig en teoretiskt och praktiskt väl utbildad fartygsbefälhavare,

som äger förutsättningar för att kunna tillämpa sina kunskaper vid fullgörandet

av uppdraget.

Beträffande ifrågavarande tjänstemans avlöningsförhållanden anföra

kommittéerna, att de betydligt ökade göromål, som nautiske assistenten

skulle erhålla, samt den jämväl åsyftade utvidgningen av hans ansvar,

särskilt vad anginge hans föredragningsskyldighet, enligt kommittéernas

mening betingade, att assistenten erhölle ordinarie anställning. Därigenom

vunnes i övrigt den fördel, att hans närvaro i ämbetsverket

alltid kunde påräknas under den dagliga arbetstiden för de övriga tjänstemännen,

vilka sålunda kunde av assistenten omedelbart erhålla erforderliga

upplysningar. Då det vore att antaga, att lämpliga aspiranter till

befattningen som nautisk assistent ej skulle komma att saknas, torde

avlöningsvillkoren kunna begränsas till de för första lönegraden gällande.

Det av sistnämnda kommittéer framställda förslaget beträffande

ifrågavarande tjänstemans ställning och åligganden inom kommerskollegium

ävensom hans avlöningsförmåner synes mig i allt huvudsakligt

värt beaktande. Då emellertid riksdagen redan för år 1915 fastställt

sjötekniska biträdets avlöningsförmåner till det under senare år

utgående arvodet av 3,000 kronor, synes för nämnda år ej annan ändring

i angivna förhållanden böra inträda än som direkt betingas av den föreslagna

sjöfartssäkerhetslagstiftningens tillämpning och do statistiska

arbetsuppgifter, som i samband därmed skulle tillkomma biträdet. Med

föreslagen föredragningsskyldighet, uppförande på ordinarie stat, ökning

i avlöningsförmåner samt eventuellt ändrad benämning skulle alltså tillsvidare

anstå.

Emellertid innebära redan de åligganden, som enligt det nyss

sagda från och med nästa år skulle tillkomma här ifrågavarande tjänsteman,

ett så pass betydande arbetstillskott, att för deras fullgörande till

biträdets förfogande synes böra ställas viss underordnad personal. Särskilt

gäller detta sammanförandet av de statistiska uppgifterna rörande

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

sjöolyckor. K o m in e r s k o 11 e g''i i k o in m i 11 c n och departementalkommitterade

förutsätta ock, att eu av administrativa sektionens amanuenser skall i

viss omfattning biträda bär ifrågavarande tjänsteman. På grund härav

och i anslutning till av kommcrskollegium i skrivelse den 26 september

1913 gjord framställning får jag föreslå, att till arbetshjälp åt det

sjötekuiska biträdet i nyssnämnda hänseende ävensom för införing i

liggare och för andra mindre kvalificerade uppgifter måtte för år 1915

anvisas ett belopp, som torde kunna begränsas till 1,500 kronor.

Sjötekniska biträdet jämte honom underordnad personal bära, på

skäl som av de olika kommittérna angivits, ej inordnas inom lartygsinspektionens

chefsmyndighet utan ställas direkt under vederbörande

byråchef.

Det redan av 1877 års sjöfartssäkerhetskommitté framställda önskemålet

om eu särskild åklagarmyndighet för sjörättsinål har upptagits av

den för samma ändamål senast tillsatta kommittén. Denna anför i sådant

hänseende följande:

Jämlikt instruktion av (lön 15 december 1905 har det sjötekniska biträdet

till åliggande, bland annat, dels att i första hand pröva, om skäl till åtal enligt

292, 293 eller 306 § sjölagen föreligger, dels ock att, därest talan om ansvar föres,

tillhandagå åklagaren med råd och anvisningar. På sätt stadgandet om det sjötekniska

biträdets prövning rörande ansvarstalan är formulerat och i saknad av

särskilda åklagare i sjörättsmål, omfattar den förberedande prövningen icke allenast

ett bedömande av fakta ur sjöteknisk synpunkt, utan jämväl frågan om dessa

faktas rättsliga innebörd och verkan samt om utsikterna för åtal från rent processuel

synpunkt. Om en mångfald nya bestämmelser skulle komma att reglera

vad med säkerheten till sjöss äger beröring och därmed även inverka på ansvarets

bestämmande, samtidigt med att det sjötekniska biträdet erhölle ökade uppgifter inom

det rent tekniska området, torde det bliva omöjligt att upprätthålla de nya bestämmelsernas

auktoritet och vederbörligen utkräva redares och befälhavares ansvar

utan att den sjösakkunnige vid den rent juridiska prövningen erhåller biträde

av person med rättslig bildning oeh erfarenhet särskilt inom sjörätten. Redan

det ökade antalet ärenden, som måste bliva underkastade ett juridiskt bedömande

vid fråga om åtal, lärer kräva en dylik anordning, vartill kommer att den av

kommittén föreslagna fördelningen av ansvaret mellan redare och befälhavare torde

medföra större svårighet beträffande rättsprövningen. än fallet är med gällande

lagstiftning, enligt vilken bedömandet av skälen för åtal oftast är beroende allenast

därav, huruvida tekniska fel från befälhavarens sida föreligga i avseende å fartygets

ledning och vård.

Bleve det sålunda nödvändigt att hos kommerskollegium anställa ett särskilt

biträde för rättsprövningen, synes det lämpligt, att denne person tillika utrustades

med befogenhet att i egenskap av särskild åklagare på eget ansvar väcka

och utföra åtal angående brott och förseelser mot i sjölagen och skilda förordningar

givna bestämmelser rörande sjöfartssäkerheten. I samtliga de förslag, vilka

Särskild

åklagare.

Sjöfarts
säkerhets
kommittén.

s. 70 Kontrollera mot PDF

Kommers

kollegium.

Kommer 8- kollegiikommittén

och departement

alkommitterade.

70 Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 122.

på detta område framkommit i syfte att öka säkerheten till sjöss, har införandet

av särskilda åklagare i sjörättsmål framställts såsom ett önskemål, även där detaljerade

föreskrifter om beskaffenheten av fartyget samt dess utrustning och lastning

icke föreslagits. Mångfalden av de med ett ordnat kontrollsystem följande

detaljbestämmelser låter behovet av en särskild åklagare i dylika mål än mera

framträda, enär enheten i de principer, efter vilka åtal beslutas, samt likformigheten

i sättet för dess utförande härigenom blir svårare att iakttaga för de olika

allmänna åklagarna i landet, vilka dessutom icke sällan äro oerfarna i sjöärenden

och näppeligen kunna överblicka hela det område, i vilket deras ingripande må

erfordras. En vid kommerskollegium verksam, särskild åklagare, som ägde stödet

av dess sjötekniska biträdes sakkunskap och tillgång till den centrala kontroll

myndighetens iakttagelser vid prövning om befogenheten av åtal, skulle därför

tvivelsutan bliva av största betydelse för eu effektiv och enhetlig rättstillämpning

och därigenom högeligen främja syftet med de i lagar och förordningar givna säkerhetsföreskrifter

och ansvarsbestämmelser. Inrättandet av en särskild åklagare

skulle, ehuru denne själv vore åtalsberättigad för hela riket, icke medföra rubbning

i de allmänna åklagarnas rätt och skyldighet till åtal inom deras respektive

distrikt, men bör den särskilda åklagaren vara skyldig att, efter väckande av åtal

från dessa eller dessförinnan, lämna dem begärda anvisningar och råd med hänsyn

till sakens rättsliga bedömande, liksom det sjötekniska biträdet i kommerskollegium

har att i tekniska frågor gå de allmänna åklagarna tillhanda. En tredje form för

den särskilda åklagarens dol i utredningen torde emellertid bliva den vanligaste:

han uppsätter i samråd med kommerskollogii sjötekniska biträde en promemoria

till den allmänna åklagarens ledning i sådana fall, där han anser åtal befogat, och

denna promemoria tillställes genom kommerskollogii försorg vederbörande åklagare

för den åtgärd, till vilken denne finner sig föranlåten. Vill denne ej åtala, må det

ankomma på den särskilde åklagaren att fullfölja saken eller ej, varjämte Konungens

befallningshavande i de olika länen säkerligen skulle draga försorg därom, att vid

forefallando behov åtal väcktes och utfördes på kommerskollegii eller den därvid

anställde särskilde åklagarens föranstaltande.

Kommerskollegium har härutinnan, med hänvisning till den närmast

på kommerskollegiikommittén ankommande behandling av detta spörsmål,

inskränkt sig till det uttalande att inrättandet av eu särskild åklagarmyndighet

med de av kommittén antydda uppgifter — eventuellt i förening

med andra tjällsteuppgifter — enligt kollega mening skulle vara till gagn

för sjöfartssäkerheten och därför av kollegium tillstyrktes.

Kommerskollegiikommittén och departementalkommittorade ägna

frågan om särskild åklagare i sjörättsmål en ingående behandling. Efter

att hava redogjort för den nuvarande handläggningen inom kommerskollegium

av frågor om ansvar för timad sjöolycka fortsätta kommittéerna:

Om ock denna anordning kunnat fungera utan större olägenheter under hittillsvarande

enklare förhållanden i avseende å undersökningsförfarandet, synes den inga
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungi. Majds Nåd. Proposition Nr 122.

lunda kunna motsvara beliovet efter införandet av den vida mera komplicerade lagstiftning'',

som är att inom den närmaste framtiden förvänta. Framför allt nödvändiggöres

en ändring därav, att byråchefens uppmärksamhet enligt kommittéernas

förslag till organisation måste riktas åt så många andra håll. Han blir därigenom

urståndsatt att på egen hand genomtränga och själv utveckla de rent rättsliga

momenten i varje särskilt fall. Jämsides med bedömandet ur sjöteknisk-nautisk

synpunkt av ansvaret för en sjöolycka måste den förberedande prövningen av sjöolycksfallet

taga sikte på de föreliggande faktas betydelse i rättsligt hänseende och

med ledning härav bedöma utsikterna för ett eventuellt åtal. Fordran bära kan ej

eftergivas, utan att fara uppstår att hela systemet förfelar sitt ändamål och att

tilliten till detsamma undergräves. Det synes därför nödvändigt, att till kommerskollegiets

förfogande ställes en särskild person, som får att fylla nämnda uppgifter.

Genom anställandet av en sådan person vinnes den påtagliga fördel, att då denne

sålunda skall inrikta sig enkom ä dessa frågor, lian därigenom får tillfälle att göra

sig fullt förtrogen med de för dem säregna juridiska synpunkterna och därjämte

kan sörja för kontinuitetens bevarande.

Jämte uppdraget att fungera såsom juridiskt biträde åt kommerskollegiet vid

den förberedande rättsprövningen i dylika ärenden bör den ifrågasatte funktionären

erhålla till åliggande att i egenskap av maritim åklagare i viss utsträckning medverka

vid själva utkrävandet av det rättsliga ansvaret i de fall, då sådant ifrågakornmer.

Kommerskollegiet är för närvarande uteslutande hänvisat till att anlita

medverkan av lokala myndigheter vid åtals anställande. Detta plägar nu ske under

den form, att kollegiet med överlämnande av handlingarna i ett ärende jämte sjötekniska

biträdets memorial anmodar Kungl. Majds befallningshavande att delgiva

vederbörande allmänna åklagare saken för vidtagande av den åtgärd, vartill han

må finna fog. Trots den fakultativa form, varunder delgivandet sålunda sker, hava

åklagarna givetvis uppfattat detsamma såsom en direkt uppfordran att anhängiggöra

åtal och i regeln även efterkommit denna uppfordran. Åtalen hava sedermera

anhängiggjorts och vidare fullföljts av dem på eget ansvar med huvudsakligen

allenast den ledning, som beståtts i sjötekniska biträdets memorial. Bristfälligheterna

i denna anordning ligga i öppen dag.

I första rummet måste det betraktas såsom ett betänkligt missförhållande,

att de lokala allmänna åklagarna, vilka i allmänhet icke själva kunna sitta inne

med några speciella teoretiska insikter i sjörättslagstiftningen eller någon större

praktisk erfarenhet i sådana angelägenheter, ej heller från den centrala myndighet,

från vilken initiativet till åtalet utgått, erhålla fullt vägledande direktiv eller upplysningar

om den rättsliga sidan av saken, utan äro härutinnan hänvisade var och

eu allenast till sitt eget subjektiva omdöme. Förklarligt är att under sådana förhållanden

utförandet av åtalen ej alltid kan motsvara berättigade anspråk. 1 sista

hand kommer tämligen naturligt härigenom den enhetlighet i rättstillämpningen,

som ej minst på detta område bör uppställas såsom en oeftergivlig fordran, att lida

avbräck och lagens syfte att genom den härav vållade osäkerhet delvis omintetgöras.

Jämväl måste det betraktas såsom en oegentlighet, vilken bör avhjälpas, att under

nuvarande förhållanden det lätt kan inträffa att, i fall eu åklagare avböjer taga om

hand eu sak, denna får nedläggas av brist på utväg att med tillhjälp av annat

organ få densamma processuellt utförd.

Kommittéerna anse sig därför böra kraftigt uttala sig för anställande av eu

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 122.

särskild maritim åklagare med uppgift att i nyss antydd ordning medverka vid utkrävandet

av det rättsliga ansvaret för sjöolyckor.

Härjämte anse kommittéerna ifrågavarande tjänsteman böra biträda

vid beivrande av överträdelser mot andra författningar, vilkas efterlevnad

kollegium nu har eller framdeles får att övervaka.

Längre fram anföra kommittéerna följande:

De skäl, som kommittéerna nyss närmare utvecklat till stöd för sin åsikt,

att nautiske assistenten bör inordnas under den administrativa sektionen, synas

kommittéerna hava sin tillämpning även beträffande den maritime åklagaren. Kommittéerna

utgå därför från, att denne skall tillhöra nämnda sektion. Av redogörelsen

för assistentens verksamhet torde framgå, att denna i vissa viktiga delar bär föranleda

till nära samverkan med den maritime åklagaren. Ett stort antal frågor,

som avse ansvar för fartygs sjövärdighet, måste nämligen bliva föremål för prövning

från dem bägge, ehuru från olika synpunkter.

Den regelmässiga gången av ett ärende om ansvar för en sjöolycka, angående

vilken sjöförhör verkställts och protokoll därom föreligger, torde böra bliva den,

att nautiske assistenten får att i första hand skärskåda saken från sin ståndpunkt,

nämligen den sjöteknisk-nautiska, och ur denna synpunkt avgiva skriftlig promemoria

i frågan. Med ledning av denna införskaffas den ytterligare utredning, som

befinnes erforderlig, eventuellt genom föranstaltande av nytt sjöförhör med tillämpning

av 321 § sjölagen. Sedan sålunda denna del av ärendet blivit nöjaktigt utredd

och belyst, hänskjutes saken till den maritime åklagarens bedömande från rättslig

synpunkt. Varje sjöförhörsprotokoll förutsattes skola hliva föremål för hans granskning.

Inom viss skälig tid bör han därefter avgiva ett skriftligt yttrande i ärendet

med angivande särskilt, huruvida och för sådant fall mot vem och i vilken ordning

han anser åtal böra anställas med anledning av sjöolyckan, och vilka yrkanden han

anser i en blivande rättegång böra framställas. Sedan sålunda i form av yttranden

från de båda sakkunniga det erforderliga underlaget för ett allsidigt bedömande av

saken erhållits, föredrager nautiske assistenten i ovan angiven ordning ärendet för

byråchefen, som då kan besluta, att detsamma ej skall föranleda till någon vidare

åtgärd. Endast för det fall, att åtal ifrågasättes av byråchefen eller av nautiske

assistenten, kommer såsom nämnt ärendet under generaldirektörens prövning på

föredragning av byråchefen. Det skulle kunna sättas i fråga, att den föredragning,

som sker inför byråchefen, bör verkställas icke av assistenten utan av den juridiskt

utbildade åklagaren. Överlämnandet av detta bestyr åt assistenten motiveras dock

av hans ställning i allmänhet och särskilt därav, alt vid föredragningen de sjötekniska

synpunkterna oftare torde tarva ett ytterligare klarläggande än de rent

juridiska, om vilka byråchefen torde hava lättare att själv bilda sig ett omdöme på

grund av det föreliggande yttrandet.

Genom sådana anordningar skulle enligt kommittéernas mening ett både

omsorgsfullt och allsidigt övervägande även på detta preliminära stadium komma

varje särskilt ärende till godo, men likväl blott de enstaka fall, i vilka ifrågasättes

eu så allvarlig åtgärd som anställande av åtal på myndighetens föranstaltande, behöva

dragas under generaldirektörens prövning.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

Därest ett ärende kommit till den punkt, att generaldirektören beslutat åtals

anställande, bör som regel detsamma vidare fortgå i följande ordning.

Nautiske assistenten och den maritime åklagaren böra gemensamt på grundval

av sina föregående yttranden utarbeta och skriftligen avfatta en fullständig

vägledning för åtals utförande, innehållande tillika en sammanfattning av de olika

synpunkter, som vardera av dem företräder. Samarbetet mellan dem bör i mån av

behov ledas av byråchefen, som i händelse av divergerande meningar om vägledningens

innehåll får därom träffa avgörande.

Härigenom skulle enligt kommittéernas åsikt den ovan anmärkta bristen på

sakkunskap vid själva utförandet av åtalen kunna i väsentlig mån avhjälpas, och

kommittéerna föreställa sig, att utvägen att härför taga i anspråk de lokala allmänna

åklagarna med fördel låter sig använda, under den förutsättning att de av kommittéerna

nyss angivna anordningar i syfte att för varje särskilt fall bereda allmänna

åklagaren den nödiga vägledningen för målets utförande bringas till stånd. I samband

med överlämnandet av ett ärende för åtals anställande genom vederbörande

allmänna åklagare bör i sådant syfte uttryckligen givas tillkänna, att han äger hos

kommerskollegiet påräkna att på begäran erhålla all nödig ytterligare vägledning

vid åtalets anhängiggörande. Särskilt för eventuellt fullföljande av ett åtal hos

högre instans lärer allmänne åklagaren ofta behöva verksamt biträde för talans

utvecklande samt äga anspråk på tillhandahållandet av all den ytterligare bevisning

eller den motbevisning, som med anledning av vad under målets handläggning vid

den lägre domstolen förekommit må vara erforderlig och kunna genom kollegiets

försorg anskaffas. Om ock själva det ursprungliga överlämnandet av ett åtalsärende

till allmänna åklagaren lämpligen torde böra ske genom förmedling av Kungl. Maj:ts

vederbörande befallningshavande, bör dock för underlättande av samverkan mellan

kollegiet och åklagaren all vidare skriftväxling i saken ske direkt och utan sådan

förmedling.

Även om alltså i överensstämmelse härmed allmänna åklagaren fortfarande

avses skola uppträda på eget ansvar, skulle han dock uppenbarligen få sitt arbete

i väsentlig mån underlättat och i realiteten om ock ej formellt sitt ansvar minskat.

Han skulle ock säkerligen genom det stöd, som han åtnjöte och vore i sin goda

rätt att påkalla från den centrala sjöfartsförvaltningens sida, vinna den trygghetskänsla,

att han, om ock med bibehållande av ansvar, dock i själva verket utförde

ett honom anförtrott uppdrag från denna förvaltning.

Det ovan framhållna missförhållande, som för närvarande kan uppstå därigenom,

att en åklagare avböjer att anhängiggöra eller fullfölja ett åtal, torde

endast högst undantagsvis behöva befaras. Men den eventualitet är dock ej helt

utesluten, att genom ett sådant avböjande möjligheten att väcka eller fullfölja ett

åtal kan avskäras och detta till och med just i ett principiellt viktigt fall, beträffande

vilket vore av intresse att erhålla prejudikat. För att bereda utväg att förhindra

uppkomsten av en sådan eventualitet synes nödigt, att den maritime åklagaren vid

sidan av sin första uppgift att biträda vid den preliminära rättsprövningen och vid

åtalens utförande erhåller befogenhet att som verklig åklagare i sjörättsmål jämväl

omedelbart själv utföra åtal. Denna befogenhet synes dock åtminstone tillsvidare

böra begränsas att avse dels de fall, där sådant av nyss angivna orsak visar sig

oundgängligt såsom en subsidiär utväg, dels vissa undantagsfall, då med hänsyn till

en föreliggande åtalsfrågas mera invecklade beskaffenhet och svårighet att å viss

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914■ 1 sand. 86 höft. (hr 122.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

Departemintt
chefen.

74 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

ort erhålla kompetent åklagare för dess utförande prövas lämpligt att i stället anlita

den maritime åklagaren. Förordnande för denne bör dock för varje särskilt fall

lämnas av kommerskollegiet. Uppgiften för honom att uppträda i den egenskap,

som själva benämningen utmärker, skulle sålunda i verkligheten bliva föga omfattande.

Kommittéerna anse nämligen varken tillrådligt eller behövligt att redan

från början, innan någon erfarenhet föreligger om konsekvenserna i förevarande

hänseende av den nya sjöfartssäkerhetslagstiftningen, upprätta en central åklagarmyndighet,

utrustad med den självständighet och fristående befogenhet, som sjöfartssäkerhetskommittén

synes hava avsett med sitt förslag om anställande av en särskild

åklagare. Kommittéerna förutsätta emellertid möjligheten av, att förhållandena

framdeles kunna föranleda behov av att omorganisera den ifrågasatta befattningen

till ett verkligt fiskalsämbete med befogenhet att efter eget initiativ och på eget

ansvar utföra åtal för förseelser mot bestämmelser i nämnda eller annan lagstiftning,

som faller under kollegiets kontroll.

Med den av kommittéerna föreslagna begränsningen av den maritime åklagarens

befogenhet är ock förbunden den fördel, att med hänsyn till göromålens

beskaffenhet och omfattning kostnaderna för hans avlöning kunna hållas inom mycket

måttliga gränser. Det synes kommittéerna i sådant avseende lämpligt, att avlöningen

utgår i form av arvode och att uppdraget meddelas allenast på förordnande

för viss tid, exempelvis tre år i sänder.

Såsom kvalifikationer för den maritime åklagaren måste givetvis krävas

juridisk utbildning och särskilt goda insikter på sjörättslagstiftningens område ävensom

praktisk erfarenhet om processförfarandet.

Beloppet av ersättningen åt ifrågavarande tjänsteman anses av

kommittéerna kunna begränsas till 2,000 kronor för år räknat, om uppdraget

förenas med ordinarie tjänst inom kollegium.

Behovet av en särskild åklagare för sjörättsmål inom kommerskollegium

torde genom vad i de olika kommittéutlåtandena anförts få

anses på ett tillfyllestgörande sätt motiverat. Nämnde tjänsteman, som

lämpligen torde kunna benämnas sjöåklagare, synes genast från början

kunna i huvudsak erhålla den ställning och de åligganden, som av

kommerskollegiikommittén och departementalkommitterade förutsatts.

Dock synes i detta sammanhang ej böra upptagas frågan om sjöåklagarens

skyldighet att föra kollega talan i andra mål än de med sjöfartssäkerhetslagstiftningen

sammanhängande. Sysslan, för vars beklädande

synas böra gälla de av sistnämnda kommittéer föreslagna kompetensvillkoren,

torde, i mån av omständigheterna, kunna få förenas med annan

befattning inom kommerskollegium. Evad så sker eller icke, lärer, med

hänsyn till vikten att erhålla en väl kvalificerad innehavare redan från

början, hans arvode ej böra sättas lägre än till 3,000 kronor.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

Vid ett genomförande efter angivna grunder av utvidgad statskontroll

å fartygs sjövärdighet m. m. bortfaller behovet av de organ

för preventiv fartygskontroll, som under nuvarande förhållanden avlönas

av statsmedel, nämligen å ena sidan inspektören för fartygs bärgningsredskap

och för fartygs lastlinje, å den andra de tre lokala inspektörerna

för passagerarångfartyg, vilka sistnämnda, såsom redan omnämnts, därjämte

tjänstgöra såsom inspektörer enligt förordningen av den 13 juli

1909 angående båtar och andra bärgningsredskap å fartyg i Nordsjöeller

vidsträcktare fart. En besparing av de till dessa funktionärer

anvisade belopp skulle sålunda uppstå. Då ifrågavarande befattningar,

vilka alla tillkommit under de senaste femton åren, äro tillsatta endast

medelst förordnande tills vidare eller för högst ett år i sänder, synas,

i den mån deras innehavare ej skulle komma att tagas i anspråk lör

den nya kontrollorganisationen, några ekonomiska förpliktelser för staten

gentemot dem ej föreligga. De belopp, som sålunda skulle komma att

inbesparas för staten, ävensom sättet för deras hittillsvarande anvisande

framgå av följande framställning.

Inspektören för fartygs bärgningsredskap och för fartygs lastlinje

uppbär ett årsarvode, i förra hänseendet å 2,500 kronor och i det senare

hänseendet å 2,000 kronor. Det första av dessa arvoden utgår från

handels- och sjöfartsfonden, och om det senare jämte vissa andra anvisade

medel är förordnat, att de skola bestridas av de i § 6 i kungl.

förordningen med provisoriska föreskrifter angående lastmärke å svenska

fartyg i vissa fall av den 21 maj 1910 stadgade, till kommerskollegium

ingående avgifter för fartygs förseende med lastmärke, i den mån de

förslå härtill, samt i övrigt av handels- och sjöfartsfondens tillgångar.

Då blott ett fåtal redare använt sig av den nuvarande provisorisk-fakultativa

lastlinjelagstiftningen, hava hittills ifrågavarande utgifter utgått

huvudsakligen från nämnda fond.

Beträffande inspektörerna för passagerarångfartyg, utgå deras nuvarande

årsarvoden, 3,500 kronor för en var, från anslaget till befrämjande

i allmänhet av handel och sjöfart, dem tillkommande resekostnadsoch

traktamentsersättningar, till årligt belopp av numera högst 3,000

kronor för inspektören i norra distriktet och 2,500 kronor för vardera

av de andra, eller tillhopa 8,000 kronor, med 1,000 kronor från nämnda

anslag och med återstående beloppet, högst 7,000 kronor, från handelsoch

sjöfartsfonden, samt till dem anslagna medel till bestridande av

utgifter för skrivmaterialier och expenser, numera högst 300 kronor om

året för en var, från sistnämnda fond.

Sålunda skulle genom indragning av nämnda befattningar för stats
-

Indragninj

av hittillsvarande

befattningar.

s. 76 Kontrollera mot PDF

Samman
fattning.

76 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

verket inbesparas sammanlagt 23,900 kronor om året. Ehuru dessa medel

endast delvis utgått efter anvisande av riksdagen, synes dock givet, att

med den nya sjöfartssäkerhetslagstiftningens ikraftträdande och framgent

det av densamma betingade anslagsbehovet bör i dess helhet tillgodoses

genom av riksdagen beviljade medel.

Det belopp, som sålunda för år 1915 skulle behöva äskas hos riksdagen,

framgår av följande, på det nu anförda grundade sammanställning:

Arvode till 1 överinspektör

och chef för fartygsinspektionsavdelningen

kronor

»

»

»

»

»

»

»

»

»

» 1 sekreterare å

» 1 förste byråinspektör å

» 1 byråinspektör å

Arvoden » 2 amanuenser å

Arvode » 1 kvinnligt biträde å

» )) 1 » » å

Vikariatsersättningar och extra biträden, allt för fartygsinspektionsavdelningen

(1,100 + 1,000 + 200)

Ersättning för arbetshjälp åt kommerskollegii sjötekniska

biträde........................................................

Arvode till särskild sjöåklagare hos kommerskollegium

............................................................................

Arvoden till 6 förste fartygsinspektörer å 5,950 kr.

» »16 andre » å 3,000 kr.

Ortstillägg till i Stockholm stationerade fartygsinspektörer

..................................................................

Rese- och traktamentsersättning till fartygsinspek
törerna.

...........................................................................

Ersättning för skrivmaterialier, lokalhyra och andra

kontorskostnader åt fartygsinspektörerna, kostnaderna

för överdragskostymer inberäknade (6,300

+ 6,600).........................................................................

Ersättning till vikarier för fartygsinspektörerna ......

Sakkunniga biträden vid förrättningar inom Sverige

7,500

5,600

5,600

3,900

3,300

1,550

1,150

2,300: —

1,500: -

3,000

35,700

48,000

1,300:

29,800:

12,900

3.000

2.000

vartill kommer arvode för tiden 1 oktober-31

december 1914 åt fartygsinspektionsavdelningens

chef och sekreterare ..................................

kronor 168,100

eller i mera avrundat tal

.............. »

3,275: —

Summa kronor

171,375: —

............. »

171,400: —.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

Det belopp av 170,000 kronor, vartill motsvarande anslag beräknats

såväl i den till 1913 års riksdag avlåtna propositionen som i de

innevarande år avlämnade statsverkspropositionerna, bar alltså måst

ökas med 1,400 kronor.

Vid bedömande av den verkliga kostnaden för den nya kontrollorganisationens

genomförande bör emellertid från den angivna slutsumman

dragas det belopp av 23,900 kronor, som enligt det förut sagda

skulle inbesparas för statsverket genom indragning av vissa hittills

befintliga kontrollorgan, och av vilket belopp, på sätt nedan skalig vidare

omförmälas, 11,500 kronor synas böra avföras ur riksstaten. Åven å

do för lokalinspektörerna beräknade arvodena skulle under det första

året någon besparing kunna tänkas, i den mån någon av dessa tjänstemän

icke kan eller behöver tillsättas förrän någon tid in på år 1915, så

ock givetvis, till följd av deras natur, på vissa andra av de nyss beräknade

posterna. Med eventuella besparingar å vissa poster skulle då med andra

beräknade poster avsedda utgifter kunna till totalsumman något ökas,

vilket törhända kräves särskilt i fråga om rese- och traktamentsersättning

till fartygsinspektörerna.

I detta sammanhang må även erinras, att tillsynen å fartyg

kommer att medföra vissa direkta inkomster för statsverket. I sådant

hänseende äro egentligen att nämna avgifter för stämpel å ifrågakommande

certifikat ävensom å expedition rörande besiktning av utvandrarfartyg.

Under denna form böra även från 1915 års början till statsverket

ingå stadgade avgifter för fartygs förseende med lastmärke, av

vilka hittills vederbörande inspektörer (experter) erhållit den drygaste

andelen. Samtliga dessa inkomster för statsverket till följd av kontrollens

utövande lära dock komma att stanna vid relativt låga belopp,

vadan desamma knappast komma att utöva något nämnvärt inflytande

i fråga om statskontrollens ekonomiska sida.

Då ovannämnda anslag till befrämjande i allmänhet av handel och

sjöfart tagits till hela sitt belopp, 11,500 kronor, i anspråk just för

kostnader, som skulle ersättas av medel, om vilkas äskande nu är fråga,

torde, om den nu planerade anordningen genomföres, samma anslag

böra utgå ur riksstaten.

På grund av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för anordnande av utvidgad statskontroll å

fartygs sjövärdighet m. m. i huvudsaklig överensstäm
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

melse med de av mig nu angivna grunder å extra

stat under sjunde huvudtiteln för år 1915 bevilja ett

anslag å................................................ kronor 171,400: —

med rätt för Kungl. Maj:t att därav

under år 1914 förskottsvis av

tillgängliga medel anvisa .............. kronor 3,275: —

samt att besluta, att från och med år 1915 det

i riksstaten under sjunde huvudtiteln upptagna ordinarie

anslaget å 11,500 kronor till befrämjande i allmänhet

av handel och sjöfart skall ur riksstaten utgå.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnade att proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga . . . till detta

protokoll utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Schumacher.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

79

Bil. I.

Tabell över fartygs inspektörernas fördelning på distrikt och förläggningsorter

ävensom till dem utgående arvoden samt rese- och traktamentsersättning.

Distrikt

Tjänstgöringsområde

Antal

inspektörer

Kvalifikationer

Station

Arvode

kronor

Bese- och

trakta- ments- ersättning

kronor

Sundsvalls

Norrbottens

län

1 förste inspektör

ingenjör

Sundsvall

5,950

2,500 j

distrikt

Västerbottens

»

1 andre

sjökapten

»

3,000.

1,500 i

Vtlsternorrlands

»

1 »

»

övermaskinist

Luleå

3,000

2,000

Jämtlands

»

Stockholms

Gävleborgs

»

1 förste inspektör

ingenjör

Stockholm

6,350

1,500

distrikt

Kopparbergs

*

1 andre

»

»

3,300

2,000

Stockholms stad

1

»

sjökapten

*

3,300

1,000

Stockholms

län

1 >

»

övermaskinist

»

3,300

1,000

Uppsala

»

1 »

»

sjökapten

Gävle

3,000

1,200

Södermanlands

»

Östergötlands

>

Oskarshamns

Kalmar

1 förste inspektör

ingenjör

Oskarshamn

5,950

1,500 j

distrikt

Gottlands

»

i andre

»

övermaskinist

»

3,000

1,000 J

Jönköpings

>

1 >

»

sjökapten

Kal mar

3,000

1,000

Kronobergs

Malmö

Blekinge

>

1 förste inspektör

ingenjör

Malmö

5,950

1,000.

distrikt

Kristianstads

»

1 andre

»

»

»

3,000

2,000}

Malmöhus

>

1 »

»

sjökapten

Simrishamn

3,000

800

1 »

övermaskinist

Hälsingborg

3,000

800

Göteborgs

Hallands

»

1 förste inspektör

ingenjör

Göteborg

5,950

1,5001

distrikt

Göteborgs och Bohus

>

1 andre

»

»

3,000

2,000

Älvsborgs

1 »

»

sjökapten

3,000

1,000 J

1 »

»

övermaskinist

Lysekil

3,000

1,000

Kristinehamns

Skaraborgs

»

1 förste inspektör

ingenjör

Kristinehamn

5,950

1,5001

distrikt

Värmlands

»

t andre

*

sjökapten

»

3,000

1,000 }

Västmanlands

»

1 »

»

övermuskinist

»

3,000

1,0001

Örebro

>

Summa kr.

85,000

29,800

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

Bil. II.

Fartygsinspektörernas antal, boningsorter och tjänstgöringsoniråden enligt

sjöfartssäkerhetskommitténs förslag.

(Bil. IV i kommitténs betänkande.)

Antal

inspek-

törer

Boningsort

Tjänstgöringsområde

1

Luleå.

Städerna Haparanda, Luleå ocho Piteå, kustorterna från finska

gränsen till utloppet av Åbyälven jämte floddalar och

lappmarkssjöar.

1

Umeå.

Städerna Skellefteå, Umeå och Örnsköldsvik, kustorterna

från utloppet av Åbyälven till Ulvöarna jämte floddalar

och lappmarkssjöar.

2

Sundsvall.

Städerna Härnösand och Sundsvall, kustorterna från Ulv- öarna till Galtström, floddalar samt sjöar i Jämtland.

1

Söderhamn.

Städerna Hudiksvall och Söderhamn, kustorterna från Galt- ström till Kusön, floddalar och insjöar.

1

Gävle.

Staden Gävle, kustorterna från Kusön till Björn, floddalar

Öregrund.

och insjöar jämväl j Dalarne och Härjedalen.

1

Städerna Öregrund, Östhammar och Norrtälje samt kust- orter i Roslagen.

3

Stockholm.

Staden Stockholm samt städer och kustorter i Södertörn,

vid Mälaren och Hjälmaren.

1

Norrköping.

Städerna Trosa, Nyköping, Norrköping och Söderköping,

kustorter i Södermanland utom Södertörn samt i Öster- götland, städer och kustorter vid Vättern samt vid floder

och insjöar i nämnda landskap.

1

Visby.

Gotland.

1

Oskarshamn.

Städerna Västervik och Oskarshamn samt kustorter i Kalmar

län norr om Påskallavik.

1

Kalmar.

Städerna Kalmar och Borgholm samt kustorter vid Kalmar- sund från Oskarshamn till Utlängan jämte de småländska

insjöarna.

1

Sölvesborg.

Städer och kustorter från Utlängan till Sandhammaren.

1

Malmö.

Städer och kustorter från Sandhammaren till Rå samt in- sjöar i Skåne.

1

Hälsingborg.

Städer och kustorter från Rå till Morup.

3

Göteborg.

Städer och kustorter från Morup till och med Marstrand,

Göta älv.

1

Kristinehamn.

Städer och kustorter vid Vänern och därmed i förbindelse

stående älvar och sjöar.

1

Lysekil.

Städer och kustorter norr om Marstrand.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.

81

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Inledning ..................................................................................................................... 3

Nuvarande tillsynsorgan............................................................................................... 5

Den preventiva kontrollen ...................................................................... 5

Den repressiva » 7

Behovet av nya tillsynsorgan .................................................................................... 8

Kostnader för tillsynen ............................................................................................... 9

Tillsyn å svenska fartyg i utlandet........................................................................... 10

Sjöfartssäkerhetskommittén........................................................................ 10

Kommerskollegium...................................................................................... 11

Departementschefen .................................................................................... 11

Kontrollen å främmande fartyg i Sverige ................................................................ 15

Tillsyn å svenska fartyg i hemlandet ....................................................................... 16

Organ för den preventiva fartygskontrollen ............................................................ 23

Lokala tillsynsmyndigheter ....................................................................... 23

Sjöfartssäkerhetskommittén ........................................................................ 23

Kommerskollegium m. fl............ 26

Departementschefen .................................................................................... 27

Den centrala tillsynsmyndigheten................................................................................ 38

Sjöfartssäkerhetskommittén ........................................................................ 38

Kommerskollegium...................................................................................... 40

Kommerskollegiikommittén och departementalkommitterade ................ 41

Socialfullmäktigen Lindqvist .................................................................... 46

Departementschefen .................................................................................... 47

Skeppsbyggeritekniskt råd ....................................................................... 61

Kontroll å fartygslanternor m. m............................................................. 64

Organ för den repressiva fartygskontrollen............................................................... 64

Sjötekniska biträdet ................................................................................................. 65

Sjöfartssäkerhetskommittén ........................................................................ 65

Kommerskollegium........................................................................................ 66

Kommerskollegiikommittén och departementalkommitterade ................ 66

Departementschefen .................................................................................... 68

Särskild åklagare........................................................................................................... 69

Sjöfartssäkerhetskommittén ........................................................................ 69

Kommerskollegium........................................................................................ 70

Kommerskollegiikommittén och departementalkommitterade ................ 70

Departementschefen .................................................................................. 74

Indragning av hittillsvarande befattningar ................................................................ 75

Sammanfattning ............................................................................................................ 76

Bihang till senare riksdagens protokoll lull. 1 sand. 86 höft. (Nr 122.) 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 122.

Bilagor:

Sid.

I. Tabell över fartygsinspektöremas fördelning på distrikt och förläggningsorter

ävensom till dem utgående arvoden samt

rese- och traktamentsersättning................................................ 79

II. Fartygsinspektöremas antal, boningsorter och tjänstgörings
områden

enligt sjöfartssäkerhetskommitténs förslag ............ 80

STOCKHOLM, ISAAC MARGUS'' BOKTRYCKERI.AKTIEBOLAG, 1914.

\

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1914 B:205 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 122 angående anordnande av utvidgad statskontroll å fartygs sjövärdighet m. m. s. 14 i texten
  2. 2SärU 1914 B:3 Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 3 s. 1 i texten