Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändrad lydelse av § 20 regeringsformen

1914-06-06 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1914 B:134, Med förslag till ändrad lydelse av § 20 regeringsformen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 134.

1

Nr 134.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

ändrad lydelse av § 20 regeringsformen; given Stockholms

slott den 6 juni 1914.

Under åberopande av bilägga i statsrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning

framlägga följande

Förslag

till

ändrad lydelse av § 20 regeringsformen.

De mål, som från krigsdomstolarna dragas under Konungens

prövning, skola uti högsta domstolen företagas och avgöras. Tvenne

militärpersoner av högre grad, dem Konungen härtill utser och förordnar,

böra med domare jäv och ansvar, och utan särskilt arvode,

sådana mål i högsta domstolen övervara och däröver rösta, dock må

domarenas antal icke överstiga åtta.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Berndt Hasselrot.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt 91 käft. (Nr 134.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 134.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet

å Stockholms slott lördagen den 6 juni 1914.

N ärvar ande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena WALLENBERG,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anförde:

»Angående behandlingen av militära mål i högsta instans är i 20 §

regeringsformen stadgat, att i fredstid mål, som från krigsdomstolarna

dragas under Konungens prövning, skola i högsta domstolen företagas

och avgöras, därvid två av Konungen därtill förordnade militärpersoner

av högre grad skola deltaga i målens avgörande, men att under krig

därmed skall förhållas efter krigsart.iklarna.

I 1798 års krigsartiklar, vilka gällde vid tiden för regeringsformens

tillkomst, finnas även vissa bestämmelser meddelade rörande

dylika måls behandling i högsta instans under krigstid. Dessa bestämmelser

äro dock synnerligen ofullständiga och otydliga. Med anledning

härav avlät Kungl. Maj:t efter högsta domstolens och statsrådets hörande

redan under år 1809 proposition till riksdagen, i vilken proposition

Kungl. Maj:t till riksdagens bifall framställde den förklaring av krigs
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 134.

artiklarna, att alla de militära förbrytelser, som under krig förövades

och ifrån krigsdomstolarna antingen hemställningsvis eller genom underdåniga

besvär och ansökningar underkastades Konungens nådiga prövning,

skulle av Kungl. Maj:t eller dess högste befälhavare, enligt den instruktion

Konungen därom meddelade, prövas och avgöras, utan tillämpning av

vad för generalauditörsärendenas hanterande i fredstid jämlikt regeringsformen

funnes stadgat. Denna proposition blev av riksdagen bifallen.

I enlighet härmed förskrevs sedermera i Kungl. cirkuläret den

26 november 1812, att, då armén vore sammandragen, ärendena

från de krigsdomstolar, som enligt detta cirkulär skulle inrättas vid

varje division och äga lika anseende med överdomstol, skulle genom

hemställning i de fall, då krigsöverdomstol enligt krigsartiklarna sådant

borde iakttaga, eller genom besvär eller nådeansökning dragas under

Konungens eller högsta befälhavarens prövning. Beträffande flottan

stadgades genom ett Kungl. cirkulär av samma dag, att med rättegångsordningen

om skeppsbord skulle förhållas på sätt i krigsartiklarna vore

stadgat, så framt ej Kungl. Maj:t därom vid särskilda tillfällen annorlunda

förordnade. Under 1813 och 1814 års krig uppdrogs ock, liksom

tidigare skett, Konungens doms- och benådningsrätt i krigsrättsmål åt

vederbörande högste befälhavare.

Genom förordningen den 11 juni 1868 om införande av de nya

krigslagarna av samma dag upphävdes såväl 1798 års krigsartiklar som

Kungl. cirkulären av den 26 november 1812. I samband därmed gjordes

emellertid icke någon ändring i 20 § regeringsformen. I en skrivelse

av 1901 års riksdag, däri framställning gjordes om revision av

krigslagstiftningen, har riksdagen erinrat därom, att i 3 § av den nu

gällande förordningen om krigsdomstolar och rättegången därstädes

endast vore stadgat, att över krigshovrätt eller överkrigsrätt vore högsta

domstolen, »efter vad i grundlagen stadgat är». Riksdagen anförde

vidare, att då grundlagen icke innehölle något annat stadgande rörande

ifrågavarande måls behandling i krigstid än det, som meddelades i 20 §

regeringsformen, eller att under krig härmed förhölles efter krigsartiklarna,

syntes numera härutinnan i lagstiftningen förefinnas en lucka,

som borde utfyllas, eller i varje fall en otydlighet, som borde avhjälpas;

och hemställde riksdagen med stöd av det anförda, att Kungl. Maj:t

täcktes anbefalla, att vid den förestående revisiouen av strafflagen för

krigsmakten samt förordningen om krigsdomstolar och rättegången därstädes

skulle tagas under omprövning, bland annat, huruvida icke bestämmelser

borde meddelas angående behandlingen av militära mål i

högsta instans under krigstid.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr V34.

Riksdagens nämnda skrivelse överlämnades sedermera till den

kommitté, som under ur 1901 tillsattes för revision av krigslagstiftuingen.

Kommittén anför i sitt betänkande, att man stannade i ovisshet, huru

krigsrättsmålen i krigstid enligt nu gällande lag rätteligen borde behandlas.

Å ena sidan kunde man nämligen säga, att då 1798 års krigsartiklar

uttryckligen upphävts, den i grundlagen därtill gjorda hänvisningen

måste anses förfallen, samt att vid sådant förhållande och då

1868 års förordning om krigsd om stolar och rättegången därstädes icke

innehöllo några särskilda föreskrifter om behandlingen av krigsrättsmål

i högsta instans i krigstid, det i regeringsformen för fredstid stadgade

förfarandet borde tillämpas även under krig. Men å andra sidan kunde

till stöd för en motsatt mening anföras, att, då 1868 års förordning i

ifrågavarande avseende hänvisade till grundlagen, samt denna fortfarande

inskränkte högsta domstolens domsrätt i krigsrättsmål till fredstid och

beträffande förhållandena under krig åberopade krigsartiklarna, genom

1868 års krigslagar någon rubbning ej skett i Konungens genom

regeringsformen och krigsartiklarna stadgade rätt att under krig själv

eller genom högste befälhavare för armé eller flotta utöva domsrätten i

krigsrättsmål. Eu tredje mening kunde ock tänkas, nämligen den, att

om 1809 års förklaring, sedan krigsartiklarna upphävts, finge anses hava

förfallit, all föreskrift numera saknades, huru i förevarande avseende

skulle förfaras, alldenstund, på sätt nyss blivit nämnt, grundlagen begränsade

högsta domstolens befattning med krigsrättsmålen till fredstid.

Så länge kriminallag för krigsmakten stiftades av Konungen ensam,

medförde emellertid en sådan brist jämförelsevis mindre olägenhet, enär

Kungl. Maj:t vid förefallande behov kunde utan riksdagens hörande

meddela erforderliga föreskrifter i ämnet. Vilken av dessa meningar

än finge anses vara den rätta, vore det uppenbarligen nödvändigt, att

den otydlighet, som i ifrågavarande avseende i lagen nu förefunnes,

bleve avhjälpt.

Angående de ändringar i nu gällande lagstiftning, som med

anledning härav borde komma till stånd, anför kommittén vidare:

»Visserligen är sannt, att tillämpningen av det i regeringsformen för

fredstid stadgade sättet för behandlingen av ifrågavarande mål även i

krigstid i vissa fall kan medföra uppskov med målens behandling.

Detta skäl för en avvikelse från den i allmänhet gällande ordningen i

berörda avseende synes dock under de förhållanden, som numera råda,

äga långt mindre betydelse än förr. Endast i sådana fall, då någon

del av krigsmakten under krig befinner sig utom riket utan direkt förbindelse

med hemlandet eller på sjötåg å avlägsnare farvatten eller eljest

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 134.

för längre tid varder avskuren från förbindelse med den ort, där högsta

domstolen har sitt säte, kan någon nämnvärd olägenhet tänkas därav

behöva uppkomma. Svårigheterna att åstadkomma ett ur rättssäkerhetens

synpunkt tillräckligt betryggande organ för handläggningen av

ifrågavarande mål i högsta instans äro emellertid uppenbarligen mycket

stora, att ej säga oöver vinnerliga. Den enligt 1798 års krigsartiklar

och 1809 års förklaring härutinnan gällande ordning anser kommittén

i nämnda avseende alldeles otillfredsställande. Icke heller på annat sätt

lärer under ifrågavarande förhållanden betryggande anordningar stå att

vinna. Kommittén har därför stannat vid den mening, att ifrågavarande

mål även i krigstid böra upptagas och avgöras av högsta

domstolen i enahanda ordning, som gäller för fredstid. Om än därav

i ett eller annat fall må föranledas något uppskov med ett måls slutliga

avgörande, synes dock olägenheten därav icke vara så stor, att

man därför bör vidtaga åtgärder, varigenom rättssäkerheten skulle

äventyras.

Den ändring av nuvarande bestämmelser, som, därest kommitténs

uppfattning härutinnan gillas, bliver erforderlig, skulle alltså bestå däri,

att 2 mom. i regeringsformens 20 § därur skulle utgå, i sammanhangvarmed

1 mom. skulle erhålla en i så måtto ändrad avfattning, som

betingas därav, att däri förekommande bestämmelser ej vidare skulle

vara begränsade att allenast avse de mål, som uti fredstid dragas under

Konungens prövning.»

I anslutning till vad kommittén sålunda anfört har av kommittén

framlagts förslag till ändrad lydelse av 20 § regeringsformen.

En av kommitténs ledamöter, med vilken krigshovrätten sedermera

instämt i sitt yttrande över kommittéförslaget, har i avgiven reservation

anfört, att han endast biträdde förslaget under förutsättning, att

en lagstiftning komme till stånd, varigenom möjlighet bereddes att i

vissa fall bringa i verkställighet överkrigsrätts utslag, ehuru det icke

vunnit laga kraft. Under åberopande av ett utav lagutskottet vid 1809

års riksdag gjort uttalande framhållar denne ledamot, att det särskilt i

en av fienden omsluten fästning, som vore avskuren från förbindelse

med hemorten, vore omöjligt att med nödig skyndsamhet bestraffa

begångna förbrytelser, om ej högste befälhavaren på stället antingen

utrustades med den högsta domsrätten eller erhölle rätt att bringa

i verkställighet den inom fästningen under angivna förhållanden sannolikt

fungerande överkrigsrättens utslag, oavsett de vunnit Iaea kraft

eller icke.

Av den nu lämnade utredningen torde framgå, att de bestämBihang

till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 91 höft. (Nr 134.) 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 134.

melser 20 § regeringsformen innehåller rörande krigsrättsmåls behandling

i högsta instans i krigstid äro i hög grad ofullständiga och otydliga.

Jag har ej heller funnit anledning till någon erinran mot det

av kommittén framlagda förslaget till förändrad lydelse av nämnda

lagrum. I likhet med kommittén finner jag vidare tillräckliga skäl icke

vara anförda för det av en ledamot i kommittén framställda förslaget,

att i samband med den ifrågasatta ändringen i regeringsformen särskilda

lagbestämmelser skulle utfärdas i syfte, att krigsöverdomstols

utslag i vissa fäll skall kunna verkställas utan att det vunnit laga kraft,

helst, såsom nämnda ledamot även framhållit, undantag vid en sådan

lagstiftning i varje fall lärer böra göras för utslag, varigenom någon

ådömts livets förlust, Även torde böra anmärkas, att såväl enligt gällande

lag som enligt det nyligen för riksdagen framlagda förslaget till lag

om krigsdomstolar och rättegången därstädes ståndsrätts utslag genast

kan befordras till verkställighet av vederbörande befälhavare.»

Föredraganden uppläste härefter ovannämnda förslag till ändrad

lydelse av § 20 regeringsformen samt hemställde, att detsamma måtte

föreläggas riksdagen till prövning i grundlagsenlig ordning.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Ivungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall; och skulle till riksdagen

avlåtas nådig proposition av den lydelse bilaga . . .

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Israel Myrberg.

STOCKHOLM, ISAAC M ARGUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1914.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. KU 1914 B:29 Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse av § 20 regeringsformen, dels ock väckt motion om ändring i nämnda lagr s. 1 i texten