Angående, ändring i grunderna för upplåtelse av tomträtt samt utlämnande av byggnadslån inom tjänstemannasamhället vid Mörby m. m
1914-05-13 · 32 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 28 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1914 B:139, Angående, ändring i grunderna för upplåtelse av tomträtt samt utlämnande av byggnadslån inom tjänstemannasamhället vid Mörby m. m
Dokumentets text
Kitngl. Majds nåd. proposition nr 139.
1
Nr 139.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående, ändring
i grunderna för upplåtelse av tomträtt samt utlämnande
av byggnadslån inom tjänstemannasamhället vid Mörby
m. m.; given Stockholms slott den 13 maj 1914.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden
för denna dag vill Kungl. Magt härigenom föreslå riksdagen medgiva,
l:o) att tomträtt eller nyttjanderätt till tomt inom tjänstemannasamhället
vid Mörby må under de i statsrådsprotokollet angivna villkor upplåtas
även till svensk medborgare, som icke har fast anställning i statens
tjänst eller efter att hava innehaft sådan anställning åtnjuter pension från
staten;
2:o) att från den av riksdagen anvisade lånefonden för tjänstemannasamhället
vid Mörby må, under iakttagande av de bestämmelser
Kungl. Maj:t för varje särskilt fall meddelar, till tjänstemannasamhällets
egnahemsförening för uppförande genom dess försorg av några egnahemsbyggnader
för uthyrning utlämnas byggnadslån uppgående till högs 90- procent av den i vederbörlig ordning fastställda byggnadskostnaden;
3:o) att föreningen befrias från erläggande av tomträttsavgift för
andra tomter, än som av föreningen till annan överlåtits eller utarrtende
rats eller å vilka föreningen påbörjat uppförande av byggnad; samt
4:o) att Kungl. Maj:t må, om så erfordras, bevilja föreningen anstånd
med erläggande av högst så stor andel av annuiteten å det föreningen
beviljade lånet för anläggning av vägar in. m., som belöper på
icke upplåtna tomter, mot det att föreningen på icke erlagd del av annuiteten
betalar ränta efter fem procent från förfallodagen, till dess likvid sker.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörandet utskott; och Kungl. Magt förbliver riksdagen med all kitngl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:
GUSTAF ADOLF.
Oscar von Sydow.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 96 höft. {Nr 139.)
1
2
Kungl. Maj:ts nåd. fr oposition nr 139.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 13 maj 1914.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Beslut angående
anordnande
av ett
tjänstemannasamhälle
vid
Mörby.
Departementschefen statsrådet von Sydow anförde:
Enligt skrivelse den 27 maj 1911 har riksdagen, bland annat, med
bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning,
l:o) medgivit, dels att, sedan stadsplan och tomtindelning fastställts
för det område om 31,77 hektar av kronoegendomen 1 Vs mantal Mörby
nr 1 i Danderyds socken av Stockholms län, som å den vid statsrådsprotokollet
den 24 februari 1911 fogade kartan funnes utmärkt med heldragna
röda linjer, till en av statstjänstemän bildad, behörigen registrerad
förening för ekonomisk verksamhet finge i huvudsaklig överensstämmelse
med de i statsrådsprotokollet angivna grunder, med tomträtt
under en tid icke överstigande 60 år upplåtas de inom området befintliga
tomterna mot en tomträttsavgift, som skulle uppgå till ett belopp mot
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 139.
o
svarande minst 4 procent ränta å tomternas sammanlagda markvärde, beräknat
efter 15 öre kvadratmetern, dels ock att till föreningen finge tills
vidare utan avgift med nyttjanderätt upplåtas de till vägar och öppna
platser avsedda delar av området, mot att föreningen förbunde sig att
iordningställa och väl underhålla desamma;
2:o) beslutat, att en lånefond, benämnd lånefonden för tjänstemannasamhället
vid Mörby, skulle bildas, samt för avsättning till denna fond
under utgifter för kapitalökning oeh underrubriken statens utlåningsfonder
för år 1912 anvisat ett anslag av 930,000 kronor, att utgå av
lånemedel, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1911 av tillgängliga
medel förskottsvis utanordna 330,000 kronor;
3:o) medgivit, att ur nämnda lånefond av statskontoret finge beviljas
nämnda förening dels ett lånebelopp av högst 330,000 kronor för att,
enligt de närmare föreskrifter, som Kungl. Maj:t utfärdade, användas till
anläggning av vägar och öppna platser samt vatten- och avloppsledningar
inom förenämnda område av kronoegendomen Mörbj^, med skyldighet för
låntagaren att å lånet erlägga ränta efter 4V2 procent om året och enligt
av Kungl. Maj:t fastställd plan amortera detsamma under eu tid icke överstigande
fyrtio år, men med rätt för Kungl. Maj:t att under högst två år
medgiva uppskov med erläggande av ränta och amortering å lånet, dels
och, i huvudsaklig överensstämmelse med de i statsrådsprotokollet den 24
februari 1911 angivna grunder och enligt de närmare bestämmelser, som
Kungl. Maj:t meddelade, lån för bebyggande av tomter, som upplåtits med
tomträtt inom ifrågavarande område av kronoegendomen Mörby, å vilka
lån skulle erläggas ränta efter 4V‘2 procent om året.
Uti det statsrådsprotokoll för den 24 februari 1911, som fanns bifogat
den till riksdagen avlåtna propositionen i ämnet, anförde dåvarande
chefen för civildepartementet beträffande det värde, som borde Åsättas den
till tomträttsupplåtelse föreslagna delen av kronoegendomen Mörby, att
enligt vad departementschefen genom domänintendenten inhämtat, den till
egendomen i fråga hörande åkerjorden syntes kunna, betraktad endast ur
jordbrukssynpunkt, uppskattas till i medeltal 600 kronor per hektar och
avrösningsjorden med därå befintlig skog till i medeltal 300 kronor per
hektar. Värdet av hela östra delen av egendomen skulle alltså efter denna
uppskattning belöpa sig till omkring 28,600 kronor eller 12,600 kronor
högre än det — efter 5 procent — kapitaliserade värdet å den till 800
kronor beräknade årliga arrendeavgiften för nyssnämnda del av egendomen.
Emellertid torde, yttrade departementschefen, såsom domänstyrelsen
framhållit, egendomen med hänsyn till sin belägenhet betinga ett avsevärt
högre försäljningsvärde än det nyss nämnda. Detta skulle, på av sty
-
4
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 139.
relsen anförda skäl, enligt styrelsens åsikt kunna sättas till minst 1,000,000
kronor, varav å egendomens östra del skulle belöpa minst 400,000 kronor
eller något över 62 öre för kvadratmeter för till byggnadstomt tjänlig
mark. Enligt vad departementschefen inhämtat, torde detta dock för mark,
som med hänsyn till belägenhet och begärlighet för motsvarande ändamål
kunde vara jämförlig med den ifrågavarande, anses såsom ett högt värde.
Vid den expropriation, efter vilken Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolag
år 1905 förvärvade sitt omförmälda område av egendomen, torde detta
»efter vad jord eller lägenhet av lika beskaffenhet och godhet i orten
högst gäller» hava uppskattats till 72 öre kvadratmetern. De av Stockholms
stad förvärvade markområdena vid Alviken och Enskede samt Äppelviken
hade i inköpspris betingat mellan 7 öre och en krona 69 öre, samt
i medeltal 28 öre per kvadratmeter. Enligt vad departementschefen inhämtat,
hade vissa samhällen i huvudstadens närhet måst söka sig och
även erhållit för styckning till tomter tjänlig mark för samma pris. I en
av överintendentsämbetet verkställd utredning hade också framhållits, att
erfarenheten från villasamhällen i allmänhet ådagalagt, att markens värde
från början ej finge vara stort högre än jordbruksvärde, ifall villaområdets
exploatering skulle med fördel löna sig och tomterna skulle kunna avyttras
till sådant pris, att en hastig utbyggnad därigenom skulle möjliggöras.
Enär det torde vara av vikt, att även i förhållande till andra samhällen i
huvudstadens närhet, där marken innehades med äganderätt, det nu ifrågavarande
samhället fyllde behöriga anspråk på billighet, syntes den sålunda
framhållna synpunkten förtjäna att beaktas.
Enligt domänintendentens förcnämnda uppskattning och om man i
värde likställde impedimenter med avrösningsjord, skulle de 31,77 hektar
av egendomen, som departementschefen ansåg böra upplåtas till bebyggande,
hava ett jordbruksvärde av 12,577 kronor 80 öre. Om man för
området i dess helhet, inberäknat den mark, som åtginge till vägar och
allmänna platser, bestämde ett värde av 10 öre kvadratmetern eller tillhopa
31,770 kronor, skulle detta alltså utgöra åtskilligt mer än dubbla
jordbruksvärdet. Enär det inskridande från statens sida, som nu ifrågasattes,
borde ske mot skälig valuta från deras sida, vilkas intresse här närmast
vore i fråga, men staten å andra sidan ej heller borde tillgodoräkna
sig någon egentlig affärsvinst av den förevarande upplåtelsen, syntes departementschefen
ett markvärde av 10 öre kvadratmetern vara lämpligt.
Då omkring Vs av området skulle upptagas av vägar och allmänna platser,
borde värdet å tomterna kunna fastställas till 15 öre kvadratmetern.
Vidare yttrade departementschefen, att cn av de viktigaste fördelarna
med tomträtten vore, att blivande jordvärdestegring kunde komma
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 13!).
staten eller kommunen till godo. Tomter kunde i början upplåtas mot
jemförelsevis låg avgift, och denna höjdes sedan, i den mån markvärdet
ökades. Då såsom i Trollhättan och Stockholm staten eller kommunen
direkt till den enskilde upplät tomträtt, kunde vid förnyelse av varje
särskild tomträttsupplåtelse tagas hänsyn till det ökade jordvärdet. Om
åter staten till en förening upplåtit marken, torde vara lämpligt, att tomträttsavgiften
kunde efter utgången av vissa kortare tidsperioder i fall av
behov småningom höjas. Härigenom undveke man, att eu person, som av
föreningen bekommit tomträttsupplåtelse mot slutet av den tid, då föreningens
upplåtelse tilländaginge, riskerade att plötsligt få sin tointsrättsavgift
väsentligt höjd.
Efter att hava redogjort för de bestämmelser, som Stockholms stad
tillämpar uti ifrågavarande avseende, framhöll departementschefen, att man
där utgår från, att jordvärdestegringen under normala förhållanden icke
kunde antagas överstiga en halv procent om året, och att, om markägaren
höjde avgiften mer än som motsvarade en sådan stegring, han bleve skyldig
att lösa å tomten befintliga byggnader in. in.
I fall staten tillämpade en liknande norm, skulle man vid en tomträttsupplåtelse
till föreningen å exempelvis 60 år kunna i avtalet föreskriva,
att staten ägde vart tjugonde år höja den i tomträttsavtalet bestämda
tomträttsavgiften med högst tio procent. Kungl. Maj:t skulle då
före utgången av varje tjuguårsperiod, efter hörande av vederbörande
myndigheter, bestämma om och i vad mån höjning av föreningens tointrättsavgift
skulle äga rum inom den angivna gränsen.
Beträffande frågan om vilka befattningshavare böra få förvärva
tomträtt anförde departementschefen, att i tomträttsavtalet borde bestämmas,
att föreningen endast finge upplåta tomträtt till civila och militära
tjänstemän i statens tjänst, högre eller lägre, ordinarie eller extra
ordinarie med fast anställning. Till militära tjänstemän borde även
räknas reservbefäl. Hade tomträtt förvärvats under tjänstetiden, borde
den naturligen få behållas även under pensionstiden. Doge tomträtt shavaren,
borde hans änka och omyndiga barn få njuta tomträtten ostört
till godo. På särskild prövning för varje fall syntes böra bero, om efter
tomträttshavarens död även hans myndiga barn samt andra hans efterlämnade
anhöriga borde få kvarsitta å tomten. Då för övrigt, såsom
förut anmärkts, vid fråga om åtgärder, som här avsåges, särskild vikt torde
böra fästas därvid, att ändamålet med de ifrågavarande förmånerna för
framtiden uppehölles, syntes böra föreskrivas, att den, som utan att vara
berättigad till pension upphörde med sin statstjänst, likasom även den,
som transporterades till stadigvarande befattning å annan ort, skulle gä
opaginerad Kontrollera mot PDF
(i
Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 131).
förlustig tomträtten, dock att det borde vara honom obetaget att överlåta
tomträtten till annan, som vore tjänsteman i statens tjänst. Överhuvudtaget
borde den, som av staten fått mottaga tomträttsupplåtelse, icke få
överlåta tomträtten till annan än den, som ägt rätt till upplåtelse. Avtal
eller annan rättshandling, avseende sådan överlåtelse, borde vara ogiltig
och icke kunna verka inskränkning i tomträttshavarens förpliktelser såsom
sådan. Ej heller syntes det utan vidare kunna tillåtas, att lägenhet, som
innehades med tomträtt, upplätes till nyttjande mot ersättning åt annan
än tjänsteman.
En sådan inskränkning i tomträttsinnehavarens förfoganderätt över
tomten, som nn förutsatts, torde icke kunna åläggas honom utan vissa av
föreningen honom tillförsäkrade garantier. Dessa syntes böra gå ut därpå,
att, i händelse tomträttshavaren avginge från sin tjänst annorledes- än
med pension eller mot eller med sin vilja transporterades till annan ort,
föreningen iklädde sig skyldighet att på därom inom viss tid framställt
yrkande inlösa å tomten uppförda byggnader in. in. Sådan skyldighet
torde rättvisligen även böra åligga föreningen, i händelse tomträttshavaren
avled och lösen inom viss tid påyrkades av stärbhusdelägarna eller om
efterlämnad änka, barn eller annan anhörig, som begagnat sig av tillförsäkrad
rätt att kvarsitta i tomrätten, avlede och stärbhusdelägarna påyrkade
lösen. Vid bestämmande av den tid, inom vilken i nu avsedda fall
anspråk på lösen borde framställas, borde naturligen skälig hänsyn tagas
till tomträttshavarens intressen.
Med avseende å beloppet av den lösen, som i ovanberörda fall borde
ifrågakomma, ville departementschefen erinra, att, om föreningen i allmänhet
i de avsedda fallen skulle utgiva eu lösesumma, som svarade mot
fulla värdet av byggnader in. in., någon sporre för den enskilde tomträttshavaren
att själv förhandla angående föryttringen i många fall skulle
alldeles saknas. Med hänsyn till kostnaden och omgången för föreningen
av en dylik inlösen, som endast skulle bliva en förmedling till ny föryttring,
torde detta ej heller rättvisligen kunna begäras. Departementschefen
ansåg fördenskull, att föreningens löseskyldighet borde kunna inskränkas
till att utgiva omkring 90 procent av värdet av byggnaderna
in. in. Detta värde sjmtes kunna bestämmas på samma sätt, som departementschefen
förut ifrågasatt för löseskyldighet, som staten skulle åtaga sig.
Frihet borde emellertid lämnas föreningen att på annat sätt ordna saken,
om föreningen så ansåge lämpligt.
Då föreningen sålunda nödgades inlösa en byggnad, kunde det måhända
inträffa, att föreningen icke genast lyckades uppgöra avtal med
någon tjänsteman om- att övertaga tomträtten. För att den löseskyldighet,
fCungl. Maj:ts nåd. proposition nr 139. 7
gom måste åligga föreningen, icke måtte bliva för densamma mer betungande
än nödigt, torde därför böra medgivas föreningen att i undantagsfall,
om så bleve erforderligt, på ett eller flera år uthyra inlösta byggnader
även till annan än eu statens tjänsteman.
Sedan departementschefen lämnat uppgift å de belopp, som staten
behövde lämna egnahemsföreningen såsom lån för anläggning av vägar samt
vatten- och avloppsledningar, yttrade departementschefen vidare, att den
handräckning staten för ändamålet ifråga skulle lämna ensamt genom upplåtande
av mark för bebyggande och lån för områdets iordningställande,
helt visst skulle bliva av mindre betydelse utan ett mera verksamt ekonomiskt
understöd från statens sida. De tjänstemän, som komme att bosätta
sig å Mörby, torde i allmänhet sakna medel att mer än till någon
mindre del bekosta boningshusens uppförande, och då bankerna, så vitt
vore bekant, icke beviljade lån mot tomträttsinteckningar, torde staten vara
nödsakad träda emellan även genom lämnande av lån för de upplåtna
tomternas bebyggande. Sådana lån beviljades av staten till tomtråttshavare
i Trollhättan bland annat från en av riksdagen anvisad fond. För
att möjliggöra uppförande av byggnader å med tomträtt upplåtna markområden
å Stockholms stads egendomar hade genom stadens försorg bildats
aktiebolaget Stockholms tomträttskassa, som meddelade lån mot tomträttsinteckningar.
De medel, som erfordrades för byggnadslån, uppginge visserligen
till vida större belopp än för områdets iordningställande för bebyggande.
Då emellertid icke heller här borde bliva fråga om annat, än att de för
ändamålet erforderliga medlen skulle till fullo förräntas, syntes departementschefen
ur statsfinansiell synpunkt någon mer vägande betänklighet mot
förslaget icke möta.
Efter att hava omnämnt de beräkningar, som uppgjorts inom överintendentsämbetet
rörande kostnaden för byggnader inom egnahemsområdet,
yttrade departementschefen, att, då naturligen det inskridande från statens
sida, som här ifrågasattes, i främsta rummet borde komma de lägre
avlönade tjänstemännen till godo, det syntes angeläget, att den ifrågavarande
verksamheten från statens sida ordnades med hänsyn härtill. I sådant
syfte borde här, såsom i Tyskland, iakttagas, icke blott att tomter i regel
ej finge upplåtas annat än för bebyggande med bostadshus och att dessa
inom viss kortare tid skulle vara å de upplåtna tomterna uppförda, utan
även att byggnaderna skulle uppföras enligt av staten godkänd plan. Detta
syntes desto angelägnare som, på sätt departementschefen ifrågasatt, löseskyldighet
med avseende å dessa i vissa fall ansetts böra åläggas föreningen
och undantagsvis jämväl staten, som därför måste tillse, att ej
8 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 139.
på grund avjbyggnadernas beskaffenhet hinder restes mot deras framtida utnyttjande.
A andra sidan bolde naturligen aktgivas därpå, att ej genom
småaktiga eller alltför detaljerade bestämmelser friheten och trevnaden inskränktes.
Ett medel för vinnande av ovan angivna syfte vore naturligen, att
från början för värjo lägenhet bestämdes ett visst lägre antal rum, vilket
icke finge överskridas. Eu annan utväg vore, att lån icke lämnades utöver
visst belopp eller för lågenheter utöver viss kostnad. Då det icke
heller kunde vara lämpligt, att allt för stora kapital för det ifrågavarande
ändamålet bundes, syntes åtgärder i denna riktning vara av behovet
påkallade. Departementschefen funne sig därför böra förorda en sådan
anordning, att lån lämnades med intill 75 procent av byggnadens värde,
till dess detta uppginge till 15,000 kronor, men att däremot överskjutande
värde ej toges i beräkning vid bestämmande av byggnadslånets belopp.
Skulle undantagsvis flerfamiljshus ifrågakomma med större byggnadskostnad
än den nyssnämnda eller någon av föreningen uppförd allmän byggnad,
borde därav föranledd jämkning vara tillåten i nämnda regel. I byggnadskostnaden
torde böra inräknas kostnaden för den för byggnadens uppförande
erforderliga planering samt, om tomträttshavaren det begärde, även
kostnaden för ledningar inom tomtgränsen för vatten, avlopp och belysning
samt för nödigt stängsel.
Till säkerhet för lånen, som syntes böra amorteras på minst 20,
högst 40 år, borde tjäna inteckningar i tomträtten med bästa förmånsrätt.
Vid bestämmande av amorteringstiden borde föreningen taga hänsyn till
de olika tjänstemännens önskningar samt till deras ålder, enär det syntes
vara lämpligt, att byggnadslånen voro amorterade, då pensionsåldern inträdde
och tjänstemännens inkomster minskades.
Upv- Den 28 juli 1911 fastställde Kungl. Maj:t stadgar för tjäll stom ann a
''fomträtt™samhällets
vid Mörby egnahemsförening med begränsad personlig ansvarigavtalmeil
hot, därvid bland annat föreskrevs, att till medlem i föreningen kan antaegnahems-
gas en vav> som har fast anställning i statens tjänst eller efter att hava
oienmgen. jnnepa^ gfpja,, anställning åtnjuter pension.
Vid föredragning den 29 mars 1912 av riksdagens förenämnda
skrivelse godkände Kungl. Maj:t ett i enlighet med de för riksdagen framlagda
grunder upprättat tomträttsavtal, varefter detsamma enligt nådigt
bemyndigande den 7 maj 1912 undertecknades av dåvarande departementschefen,
å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar, samt av tjänstemannasamhällets
vid Mörby egnahemsförening.
Det sålunda avslutade tomträttsavtalet år av följande lydelse:
9
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 139.
Kungl. Maj:t och kronan, i detta avtal benämnd staten, upplåter härigenom
till tjänstemannasamhällets vid Mörby egnahemsförening med begränsad
personlig ansvarighet, här nedan kallad föreningen, på följande villkor dels för
tiden till och med den 31 december 1971 tomträtt till samtliga de tomter, som
enligt av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Stockholms län den 27 mars 1912
fastställd tomtindelning finnas upptagna å den av Kungl. Maj:t den 8 i samma
månad fastställda stadsplanen för tjänstemannasamhället vid Mörby, beläget å
kronoegendomen l1/s mantal Mörby n:r 1 i Danderyds socken av Stockholms län,
dels ock rätt att tillsvidare för avsett ändamål använda de områden, som å
samma stadsplan utmärkts såsom vägar och öppna platser.
Sammanlagda arealen av det upplåtna området uppgår enligt ett den 2
april 1912 av distriktslantmätaren N. Ahlin utfärdat bevis till 33 hektar 87 ar
58 kvadratmeter, varav tomtarealen upptager 24 hektar 83 ar 7 kvadratmeter
samt vägar och öppna platser 9 hektar 4 ar 51 kvadratmeter.
§ I
Föreningen
erlägger årlig tomträttsavgift med 4 procent av de till föreningen
upplåtna tomternas värde, beräknat till 15 öre för kvadratmeter eller
för sammanlagda tomtarealen om 248,307 kvadratmeter 1,489 kronor 84 öre, dock
med rätt för staten att vart tjugonde år höja denna tomträttsavgift med högst
10 procent.
Tomträttsavgiften, som skall utgå för tiden från 1912 års början, skall
vid varje kalenderårs slut inbetalas till kronofogden i Vaxholms fögderi.
För rätten till vägar och öppna platser erlägger föreningen icke någon avgift.
§ 2.
Tomträtt eller nyttjanderätt till tomt må med nedannämnda undantag
allenast förvärvas av medlem i föreningen.
Ingen må erhålla tomträtt å mer än en tomt. Dock må undantagsvis
tomträtt kunna beviljas å två bredvid varandra liggande tomter, om deras sammanlagda
areal icke överstiger 2,000 kvadratmeter.
Dör tomträttshavare, äga hans änka och omyndiga barn njuta hans tomträtt
till godo. På föreningens styrelse ankommer, huruvida avliden tomträttshavares
myndiga barn eller andra anhöriga må övertaga hans tomträtt.
Föreningsmedlem, som utan rätt till pension upphör att vara statens
tjänsteman, förlorar tomträtten, honom dock obetaget att överlåta tomträtten till
annan föreningsmedlem.
§ 3.
Avlider tomträttshavare eller hans änka eller anhörig, som varit berättigad
att å tomten kvarbo, eller avgår tomträttshavare från tjänst utan pension
eller transporteras han till annan ort, är föreningen skyldig att, om senast sex
månader efter dödsfallet eller tjänstemannens avsked eller förflyttning yrkande
därom framställes, övertaga tomträtten samt utgiva ersättning för byggnader å
tomten ävensom för nedlagda kostnader å dess planering samt förseende med
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 96 käft. {Nr 139.) 2
10
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 139.
vatten-, avlopps- och belysningsledningar samt stängsel, med belopp, som bestämmes
i avtal mellan föreningen och dess medlemmar.
§ 4.
Därest tomträtten försäljes å exekutiv auktion, äger inroparen eller hans
rättsinnehavare, att för den tid, som återstår av tomträttsupplåtelsen till föreningen
eller, om statens tomträttsupplåtelse till föreningen förnyas, under denna
tid, dock i intet fall sammanlagt längre än 20 år, övertaga tomträtten, även
om inroparen eller hans rättsinnehavare icke är berättigad att bliva medlem av
föreningen.
föreningen äger att av inropare eller hans rättsinnehavare, som icke är
berättigad att bliva medlem av föreningen, inlösa tomträtten, därest föreningen
senast inom en vecka efter köpeskillingslikviden därom gör framställning samt
erlägger inropssumman och de kostnader inroparen fått vidkännas till följd av
inropet.
För den händelse inroparen eller hans rättsinnehavare icke är berättigad
att bliva medlem av föreningen och ej inom en tid av 20 år efter den exekutiva
auktionen överlåtit tomträtten till någon, som har rätt att bliva sådan medlem,
återgår tomträtten vid utgången av denna tid till föreningen, som då har skyldighet
att inlösa å tomten befintliga byggnader, vatten-, avlopps- och belysningsledningar
samt stängsel för belopp, motsvarande den i § 8 omförmälda löseskillingen,
minskad med D/s procent för varje år, som förflutit från den tidpunkt,
då det i nämnda § omförmälda besiktningsinstrumentet blivit i föreskriven ordning
underskrivet.
§ 5.
Vid upplåtelse av tomt med tomträtt må föreningen ej betinga sig tomträttsavgift,
som med mer än 25 procent överstiger det belopp, beräknat för kvadratmeter,
som föreningen enligt § 1 i detta avtal skall erlägga till staten.
Föreningen skall vid tomträttsupplåtelse stadga följande bestämmelser:
a) Tomten får begagDas endast för bostadsändamål. Den må följaktligen
ej användas till industriell anläggning eller upplags- eller afstjälpningsplats eller
på sådant sätt, att genom buller, rök, lukt eller annorledes obehag kan föranledas
för närboende. Ej heller må där finnas ladugård eller svinhus. A tomten
får icke idkas utskänkning eller försäljning av vin, öl eller brännvin, ej heller
utan föreningens tillstånd öppnas salubod.
b) Boningshus skall senast två år efter tomträttsupplåtelsen vara uppfört
å tomten vid äventyr att tomträttshavaren eljest skall vara skyldig att,
förutom den å tomten efter dess storlek belöpande andel av annuiteten å det av
staten beviljade lån för anläggning av vägar m. m., såsom plikt till föreningen
för varje månad, varmed den bestämda tiden överskrides, utgiva ett belopp beräknat
till tio procent av nämnda andel.
Kan i följd av strejk, lockout eller i allmänhet på grund av hinder, som det
ej stått i tomträttshavarens makt att avvärja, tomten ej bliva bebyggd inom ovan
fastställda tid, må tomträttshavaren åtnjuta en mot hindrets varaktighet svarande
förlängning i den stadgade tiden. Uppförd byggnad får icke utan medgivande
av statens kontrollant rörande egnahemssamhället helt eller delvis rivas och bör,
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 139. 11
i händelse den till större eller mindre del nedbrinner, genast återuppbyggas till
enahanda omfattning.
Det åligger tomträttshavaren att brandförsäkra byggnaden till ett belopp,
ej understigande dess fastställda värde.
c) Byggnad bör vara ändamålsenlig och smakfull. För detta ändamål skall
ritning och situationsplan jämte arbetsbeskrivning till varje nybyggnad och avsevärdare
ombyggnad liksom förslag till utvändig målning eller revetering underställas
föreningens styrelse och statens kontrollant för godkännande, innan byggnadsarbete
får utföras. Byggnaden bör ock väl underhållas under upplåtelsetiden.
d) Byggnad får icke utan samtycke av föreningens styrelse uthyras till
annan än tjänsteman i statens tjänst.
e) För kontroll å vad ovan i denna paragraf stadgats är tomrättshavaren
pliktig att, i händelse föreningens styrelse eller statens kontrollant för något fall
sådant påfordrar, lämna erforderliga upplysningar och tillfälle till besiktning av
lägenhet.
§ 6.
A Mörby egnahemsområde få växande träd icke borttagas i annat fall, än
då sådant är nödvändigt för anläggning av väg eller trädgård eller uppförande
av byggnad eller annat dylikt ändamål, samt i varje fall endast efter medgivande
av statens kontrollant.
Borttagna träd må av föreningen användas för dess behov.
Föreningen skall vaka över att byggnader och stängsel å tomterna väl
underhållas, samt att de obebyggda områdena av tomterna städse befinnas i
snyggt och vårdat skick.
§ 7.
Staten skall senast den 31 december 1966 meddela föreningen, huruvida och
på vilka villkor ifrågavarande tomter vid upplåtelsetidens slut komma att ånyo
upplåtas.
Om någon del av området icke vid tomträttstidens slut ånyo upplåtes till
föreningen med tomträtt, skall staten till föreningen betala ersättning för byggnader
å de tomter, som icke komma att ånyo upplåtas, ävensom för nedlagda
kostnader å tomternas planering samt förseende med vatten-, avlopps- och belysningsledningar
samt stängsel, dock att ersättning icke gives för kostnad, som
nedlagts å område, efter det staten tillkännagivit sig komma att återtaga detsamma.
Enahanda ersättningsskyldighet ikläder sig staten, om staten för ny tomträttsupplåtelse
fordrar tomträttsavgift, som med mera än 30 procent överstiger
den nu bestämda, eller rätt att under den nya upplåtelsetiden höja avgiften med
mera än 10 procent vart tjugonde år eller eljest strängare villkor än de förut
gällande, och föreningen icke vill på dessa villkor mottaga ny upplåtelse.
Fordrar staten för ny upplåtelse av område inom tjänstemannasamhället
en årlig avgäld, som icke med mera än 30 procent överstiger den nu bestämda,
eller betingar sig staten ej rätt att under den nya upplåtelsetiden höja avgiften
med mera än 10 procent vart tjugonde år och äro villkoren i övrigt icke strängare
än de, som detta avtal bestämmer, men vill föreningen icke antaga dessa villkor,
skola å området befintliga byggnader, vatten-, avlopps- och belysningsledningar
12
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 139.
samt stängsel vid upplåtelsetidens slut utan lösen tillfalla staten. År tomträtt
till tomt inom området intecknad, må dock i detta fall innehavare av inteckning, beviljad
senast två år före upplåtelsetidens slut, övertaga den erbjudna nya upplåtelsen
å tomten med rätt till byggnad, ledningar och stängsel, som eljest skulle
tillfalla staten, därest inteckningshavaren minst sex månader före upplåtelsetidens
utgång därom gör anmälan hos Kungl. Maj:t. Finnas flera intecliningshavare,
skall den, vars inteckning har sämre rätt, äga företräde till sådant övertagande
framför den, som har bättre rätt, dock under villkor att han förnöjer inteckna gshavare
med bättre rätt.
År inteckningshavare, som sålunda övertagit ny tomträttsupplåtelse, icke
berättigad att bliva medlem av föreningen och har han icke inom en tid av 20
år efter tomträttsupplåtelsens övertagande överlåtit tomträtten till någon, som
har rätt att bliva sådan medlem, återgår tomträtten vid utgången av denna tid
till föreningen, som då har skyldighet att inlösa å tomten befintliga byggnader,
vatten-, avlopps- och belysningsledningar samt stängsel för belopp motsvarande
den i'' § 8 omförmälda löseskillingen, minskad med l1/2 procent för varje år som
förflutit från den tidpunkt, då det i nämnda § omförmälda besiktningsinstrumentet
blivit i föreskriven ordning underskrivet.
Uppstå mellan staten och föreningen olika meningar, huruvida föreningen,
därest den icke vill av staten mottaga ny upplåtelse, är berättigad att erhålla
lösen för byggnader m. m., skall tvisten avgöras av tre skiljemän i enlighet med
gällande lag om skiljemän.
§ 8.
För fastställande av den löseskilling, som enligt detta avtal skall av staten
erläggas för byggnad m. m. inom egnahemsområdet, skall föreningens styrelse, så
fort ske kan efter det byggnad blivit färdig, låta besiktiga och upprätta beskrivning
över byggnaden samt verkställa uppskattning av byggnadskostnaden.
Till ledning härför skall tomträttshavare åläggas att tillhandahålla kostnadsförslag,
entreprenadkontrakt, räkningar och övriga handlingar, av vilka upplysningar
i saken stå att vinna. I byggnadskostnaden inräknas kostnad för tomtens
planering och förseende med vatten-, avlopps- och belysningsledningar samt stängsel.
Däremot må i byggnadskostnaden ej inrättas kostnad för säregna inrättningar och
påtagliga lyxanordningar.
Sedan uppskattning av byggnadskostnaden sålunda ägt rum, skall denna
underställas prövning av statens kontrollant, som därefter fastställer löseskillingen.
Åtnöjes ej föreningen eller tomträttshavare med den fastställda löseskillingen,
äger föreningen eller tomträttshavaren inom två månader efter erhållen del
av kontrollantens beslut hänskjuta sakens avgörande till tre skiljemän i. enlighet
med gällande lag om skiljemän.
Angående verkställd besiktning och uppskattning samt löseskillings fastställande
upprättas i två exemplar besiktningsinstrument, som underskrives av
statens kontrollant, genom behörig firmateckning av föreningen samt av vederbörande
tomträttshavare. Det ena exemplaret förvaras därefter av föreningen och
det andra överlämnas till tomträttshavaren.
På enahanda sätt må på begäran av tomträttshavare förfaras, därest byggnad
under tomträttstiden så förändras, att dess värde väsentligen ökas.
13
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 139.
Befmnes vid tomträttstidens slut tomträttshavare hava eftersatt något av
den underhållsskyldighet, som åligger honom, skall därför göras avdrag å löseskillingen.
För bestämmandet av detta avdrag äger staten låta uppskatta dels
kostnaden för uppförande vid ifrågavarande tidpunkt av en ny byggnad av lika
beskaffenhet dels kostnaden för avhjälpande av befunna brister och uträkna, huru
många procent den senare kostnaden utgör av den förra; och äger staten vid lösesummans
bestämmande avdraga lika många procent från den fastställda löseskillingen.
Staten äger jämväl vid förnyad tomträttsupplåtelse låta verkställa ny uppskattning
för bestämmande av löseskilling enligt det nya tomträttsavtalet, därest
staten finner dåvarande värdet av uppförd byggnad samt ledningar och stängsel
icke motsvara den förut fastställda kostnaden.
Vad sålunda stadgas gäller även med avseende å ledningar och stängsel.
Atnöjes ej tomträttshavaren eller föreningen med det avdrag, som sålunda
bestämmes, eller vid förnyad tomträttsupplåtelse med därvid uppskattade löseskillingen,
äger han till töreningen, inom två månader efter erhållen del av beslutet
härutinnan, hänskjuta sakens avgörande till tre skiljemän enligt gällande
lag om skiljemän.
§ 9-
Därest tomträtt på grund av bestämmelserna i §§ 3, 4 eller 7 återgår till
föreningen, må föreningen, om sådant undantagsvis erfordras, på ett eller flera
år upplåta nyttjanderätt till tomten till annan än föreningsmedlem.
§ io.
Kostnad för förrättning av skiljemän, varom omförmäles i detta avtal, skall
gäldas av kontrahenterna till hälften vardera.»
Vidare beviljade Kungl. Maj:t den 29 mars 1912 ur lånefonden för Lån för antjänstemannasamhället
vid Mörby nämnda förening ett lån å 330,000 kronor
att användas till anläggning av vägar och öppna platser samt vattenoch
avloppsledningar för berörda tjänstemannasamhälle. För lånet föreskrev
Kungl. Maj:t särskilda villkor, däribland att å detsamma skulle erläggas
ränta efter 4V2 procent om året, och att det skulle amorteras under
en tid icke överstigande fyrtio år.
Ytterligare anbefallde Kungl. Maj:t, likaledes den 29 mars 1912, Byggnadsstatskontoret
att till tjänstemannasamhällets vid Mörby egnaheinsförening
med begränsad personlig ansvarighet ur lånefonden för berörda tjänstemannasamhälle,
i den mån densamma därtill lämnade tillgång, bevilja lån
för bebyggande av tomter, som till föreningen upplåtits med tomträtt inom
sådan del av kronoegendomen lVs mantal Mörby n:r 1, för vilken plan
för bebyggande blivit av Kungl. Maj:t fastställd.
Såsom villkor för lånen föreskrev Kungl. Maj:t, bland annat, att de
skulle amorteras under en tid av högst 40 år, och att å desamma skulle
14
Anvisande
av ytterligare
medel
till lånefonden.
Framställning
av
tjänstemannasamhällets
vid Mörby
eqnaliemsförening
om ändring
av tomträttsvilllcoren
m. m.
Kungl. Alaj:ts nåd. proposition nr 139.
erläggas ränta efter 472 procent om året. Lånen skulle få beviljas med
belopp, som högst uppginge till tre fjärdedelar av byggnadskostnaden,
bestämd på sätt i § 8 av tomträttsavtalet med föreningen föreskreves samt
med iakttagande att värde över 15,000 kronor icke finge tagas i beräkning
vid bestämmande av byggnadslånets belopp. I byggnadskostnaden medgav
Kungl. Maj:t inräknande av kostnad för tomts planering ävensom dess
förseende med vatten-, avlopps- och belysningsledningar samt stängsel.
Riksdagen har därefter år 1912, med bifall till vad Kungl. Maj:t,
föreslagit, för år 1913 anvisat ett anslag av 200,000 kronor för avsättning
till lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby.
Uti en till Kungl. Maj:t den 15 oktober 1912 ingiven skrift har
tjänstemannasamhällets vid Mörby egnahemsförening anfört, att, innan
frågan om anordnande av ett tjänstemannasamhälle å kronoegendomen
Mörby blivit slutligen ordnad, intresset för densamma bland statens tjänstemän
syntes vara ganska livligt, vilket bekräftades av den försöksteckning,
som under slutet av år 1910 anordnades av styrelsen för statstjänarnes i
Stockholm förbund och som gav till resultat, att omkring 375 civila och
militära, i statens tjänst anställda befattningshavare anmälde sig för eventuellt
erhållande av byggnadstomter å Mörby.
Sedan företaget nu kommit till stånd, hava dock, meddelar föreningen,
endast omkring 25 personer anmält sig till inträde i föreningen
och därav 20 bestämt sig för tomter.
När föreningen gjorde sin framställning voro följande tomter med
nedan angivna areal upptagna:
Tomtnummer.
Areal. Kvm.
36 2,258
38 1,670
69 2,008
79 1,750
82 1,485
85 1,093
88 ................... 860
92 2,332
93 2,136
96 2,174
97 1,600
98 2,270
99 2,170
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 139.
15
Tomtnummer.
118 .
138 .
140 .
147 och 148
149 .
151 .
167 .
Areal. Kvm.
. . . . 1,330
. . . . 1,136
. . . . 1,180
. . . . 1,864
. . . . 904
. . . . 938
■ . ■ . 1,161
Summa 32,319
Undersöker man de orsaker, som kunnat avhålla statens befattningshavare
från att utflytta till Mörby för att där erhålla sunda och även
billiga bostäder, torde, säger föreningen, bland annat kunna framhållas
följande.
Man hade trott sig kunna antaga, att de lägre tjänstemännen, för
vilka de höga hyrorna i Stockholm vore särskilt tryckande, skulle framför
andra begagna sig av tillfället att härutinnan söka få någon lindring.
Väl har det lyckats föreningen att få eu bostad om 2 rum och kök
med goda källarutrymmen uppförd för en kostnad av 4,800 kronor, vartill
kommer omkring 400 kronor beräknad kostnad för tomtens planering
och stängsel. Den årliga kostnaden för amortering och förräntning av
härför upptagna lån jämte bidrag till vägar och allmänna ledningar tillika
med andra kostnader för fastigheten har ock skattats till ett så lågt belopp
som 575 kronor, vilket torde understiga, vad motsvarande utrymmen
i Stockholm betinga i hyra. Men, då härtill kommer den ganska höga
biljettkostnaden — endast för familjeförsörjaren 100 kronor om året —
som ju hårdast drabbar de minsta inkomsttagarna, höjes årskostnaden rätt
mycket över den, som en befattningshavare med till exempel 2,000 kronors
inkomst kan anses hava råd att avstå till hyra för bostad. Detta
synes vara huvudsakliga anledningen till att av dylika befattningshavare
endast 3 anmält sig för tomträtt vid Mörby.
Bristande kännedom om betydelsen av det nya tomträttsinstitutet
har enligt föreningens åsikt sannolikt för många spekulanter varit anledning
till tvekan att söka sig till Mörby. Äganderätt till tomtområdet
anses för dessa vara den första betingelsen för uppförande av ett eget
hem, därvid förhoppningen att framdeles genom värdestegring kunna få
någon vinst givetvis spelar en betydande roll. I samma mån som de förmånliga
tomträttsvillkoren vid Mörby bliva mera kända, antager föreningen
emellertid, att denna anledning till avhållsamhet från egnahemsföretaget
skall bortfalla.
16
Kungl. Mcij:ts nåd. proposition nr 139.
Nära härmed sammanhänger, fortsätter föreningen, den av flera spekulanter
uttalade betänkligheten att för sin återstående livstid binda sig
vid platsen, även om ändrade tjänstgöringsförhållanden eller andra omständigheter
skulle föranleda en återinflyttning till huvudstaden, därvid
svårigheter kunde uppstå att i sådant fall utan större förlust få fastigheten
placerad på annan statstjänsteman.
Slutligen hava, säger föreningen, många befattningshavare, som uttalat
livlig önskan att kunna få ett eget hem vid Mörby, förklarat sig ej
hava disponibelt det kapital, som i varje fall erfordras för byggnadsföretag
därstädes. Även om lån av staten erhålles till 75 % av denna kostnad,
är det sannolikt endast ett fåtal tjänstemän, som utan egen förmögenhet
kunnat på sin lön göra några besparingar, så att de kunna disponera återstående
25 /. Om de på privat väg kunna erhålla lån för någon del av
denna summa, måste återbetalning härav ske inom så kort tid, att därigenom
årskostnaden för det egna hemmet blir under motsvarande tid så
stor, att löneinkomsterna ej kunna bära densamma. Förutsättning för
undanröjande av detta hinder skulle alltså vara, att stående lån på längre
tid kunde erhållas för ytterligare någon del av byggnadskostnaden, exempelvis
ända upp till 90 /. Men då detta icke lärer kunna åstadkommas
på enskild väg, är enda förhoppningen i detta avseende att staten här,
såsom i Tyskland ägt rum, skulle lämna lån intill denna procent.
Då föreningen genom tomträttsavtal och mottagande av lån för anläggning
av vägar och ledningar inom egnahemsområdet iklätt sig stora
förpliktelser gent emot staten och detta skett under förutsättning, att föreningen
skulle få den anslutning, som man av vad som föregått statsmakternas
beslut om upplåtelse av Mörbyområdet haft skäl att förvänta, men
fara nu synes föreligga, att denna anslutning uteblir, måste, framhåller
föreningen, av densamma i tid tagas i övervägande, vilka åtgärder böra
med anledning härav vidtagas.
Sedan föreningen allt från dess bildande sökt genom cirkulär, tidningsuppsatser
och broschyrer bland statens tjänstemän sprida kännedom
om villkoren för tointrättsupplåtelserna vid Mörby, men detta ej lett till
önskat resultat, torde, yttrar föreningen, för densamma ej stå annan utväg
öppen än att anmäla förhållandet för Kungl. Maj:t för att utverka ändring
av villkoren för tomträttsupplåtelser.
Därvid har föreningen såsom ett första önskemål framhållit, att staten
skulle kunna bevilja lån till högre procent av byggnadskostnaden än
nuvarande bestämmelser medgiva.
Då erfarenheten hittills givit vid handen, säger föreningen, att statens
tjänstemän ej kunnat eller velat begagna sig av de onekligen stora
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 133.
17
fördelar, staten velat bereda dein för erhållande av bättre bostadsförhållanden,
men staten för detta ändamål gjort stora ekonomiska uppoffringar,
som ej torde kunna riskeras genom att området ej blir använt för bostadsändamål,
synes nödvändigheten bjuda, att staten öppnar området även för
andra än statens tjänstemän.
Om staten ansett det vara med sitt intresse förenligt att bereda
sina tjänstemän erbjudna förmåner utan annan ersättning än som motsvarar
ett efter förhållandena i orten synnerligen lågt markvärde och nedlagda
kostnader, borde väl, fortsätter föreningen, däremot vid eventuell
upplåtelse av mark till utomstående staten kunna beräkna någon vinst,
som står i förhållande till Mörbyområdets belägenhet omedelbart inpå
huvudstaden på en plats med de bästa kommunikationer. I detta avseende
torde därför kunna ifrågasättas, att vid sådan tomträttsupplåtelse tomträttsavgifter
och andelar uti annuiteten för återbetalande av det från staten
erhållna lånet för anläggning av vägar in. m. inom Mörbyområdet
komma att motsvara 5 procent ränta på det pris, som tomter av liknande
beskaffenhet betinga uti de villastäder, som gränsa till nämnda område.
Enligt det med staten upprättade tomträttsavtalet erlägger föreningen,
erinrar densamma, en årlig tomträttsavgift med 4 procent av de till föreningen
upplåtna tomternas värde, beräknat till 15 öre per kvadratmeter
eller för sammanlagda tomtarealen om 248,307 kvadratmeter 1,489 kronor
84 öre. För anläggning av vägar samt för vatten- och avloppsledningar
har staten beviljat ett lån å 330,000 kronor, varav således belöper på
varje kvadratmeter i avrundat tal 1 krona 35 öre, varigenom alltså varje
kvadratmeter av området får ett kostnadspris av sammanlagt 1 krona 50
öre. Då inom Stocksunds köping eller Djursholms stad någon tomt nu ej
torde kunna erhållas för mindre pris än 3 kronor per kvadratmeter, bör
vid tomträttsupplåtelse inom Mörbyområdet tomtvärdet i jämförelse härmed
och med hänsyn till tomträttens något lägre värdesättning än äganderätten
kunna beräknas till åtminstone 2 kronor 50 öre kvadratmetern och således
för tomterna kunna betalas åtminstone 12,5 öre per år och kvadratmeter,
därav 3 öre skäligen kunde vara tomträttsavgift samt återstoden
gå till återbetalningen av förenämnda lån, ävensom till någon mindre del till
föreningen såsom bidrag till föreningens förvaltningskostnader. Härigenom
skulle staten kunna tillföras en icke obetydlig årlig vinst av ifrågavarande
område.
För att befordra tomträttsupplåtelser på dessa villkor synes staten,
yttrar föreningen vidare, fortfarande böra bevilja byggnadslån från lånefonden
för tjänstemannasamhället vid Mörby på samma villkor som till
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 96 käft. (Nr 139.) 3
18
Kung}. Maj:ts nåd. proposition nr 139.
statens tjänstemän, eventuellt med den skärpningen, att lånen skulle löpa
med 5 procent ränta.
Huruvida det kan vara möjligt eller lämpligt att, liksom det medgivits
att under vissa förutsättningar från staten tillhöriga fastigheter invid
Trollhättan försälja områden och tomter, lämna liknande medgivande
beträffande tomter och områden inom Mörbyområdet, är ett ämne, säger
föreningen, som den ej anser sig kunna ingå på.
Skulle emellertid omständigheterna föranleda till ändring av bestämmelserna
för upplåtelse av mark från det till föreningen överlåtna området
vid Mörby, så att dylik upplåtelse kan ske även till andra än statstjänstemän,
följer därav självfallet, enligt föreningens åsikt, att de statstjänstemän,
som redan fått eller framdeles kunna få tomträttsupplåtelser
därstädes, må kunna på de ändrade villkoren överlåta sina tomträtter
även till andra än statens tjänstemän.
Under anslutning till vad sålunda anförts, har föreningen i underdånighet
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte taga den här ovan behandlade
frågan i övervägande för att, därest de synpunkter, som nu framhållits,
skulle anses värda beaktande, hos riksdagen utverka bemyndigande att,
där så kan finnas erforderligt, medgiva föreningen rätt att överlåta tomträtter
till tomter inom Mörbyområdet även till andra svenska medborgare
än statstjänstemän på de ändrade villkor, som därför skäligen kunna bestämmas.
Erfarenheten från Mörby angränsande villasamhällen har givit vid
handen, anför föreningen vidare, att många personer, som antingen ej
haft råd att förvärva ett eget hem utom huvudstaden eller av skilda anledningar
ej kunnat stadigvarande binda sig vid en viss plats, likväl önskat
genom hyresavtal för längre eller kortare tid komma i besittning av
bostad, helst i enfamiljshus, utanför huvudstaden för att få bättre bostadsförhållanden,
än där i allmänhet erbjudas. Då tillfällen att hyra dylika
bostäder i villastäderna äro jämförelsevis få, har föreningen trott, att utflyttningen
till Mörby kunde främjas genom att föreningen läte uppföra
några lämpliga, mindre bostadshus, avsedda för uthyrning, under förmodan,
att i många fall hyresgäster, som funne trevnad i en sådan bostad,
efter någon tid skulle vilja övertaga tomträtten till tomt och hus. Föreningen
har emellertid mycket begränsade kapitaltillgångar och nödgas
alltså för genomförande av dylika byggnadsföretag i stor utsträckning anlita
lån, därvid föreningen, så som vid avgivande av proposition i Mörbyfrågan
till 1911 års riksdag förutsattes, har förmånen att vända sig till
staten såsom långivare med utsikt att få lån intill 75 procent av byggnadskostnaden.
Men då det icke ens med denna höga lånemarginal är
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung1. Maj:ts nåd. proposition nr 139.
10
för föreningen möjligt att i någon avsevärd omfattning inlåta sig på en
sådan byggnadsverksamhet, som här nu omnämnts och som synes kunna
gagna statens intressen lika mycket som föreningens, har föreningen till
sist hemställt, att Kungl. Maj:t måtte utverka bemyndigande för föreningen
att för sådant ändamål erhålla lån intill 90 procent av byggnadskostnaden.
Statskontoi’et har uti avgivet utlåtande erinrat, att såväl av vissa
uttalanden i det statsrådsprotokoll, som åtföljde propositionen till 1911 års
riksdag, som av riksdagens skrivelse i ämnet med all tydlighet syntes
framgå, att de vid samma riksdag beslutade åtgärderna vidtagits i syfte
att bereda statens tjänstemän i huvudstaden med omnejd tillfälle att på i
ekonomiskt avseende särskilt fördelaktiga villkor förvärva egna hem, samt
att man därvid ansåge sig kunna utgå från det antagande, att man kunde
förvänta en betydande anslutning från tjänstemännens sida till förverkligande
av detta mål. På samma gång förutsattes dock, att dessa åtgärder icke
borde sträcka sig längre än att de medel, som staten ställde till förfogande
för detta ändamål, borde bliva fullt räntebärande och staten hållas
skadeslös för sina uppoffringar.
Erfarenheten, så vitt sådan hittills kunnat vinnas, har, fortsätter
statskontoret, ådagalagt, att den väsentliga förutsättning, under vilken berörda
åtgärder beslutats, icke förefanns i närmelsevis den omfattning som
man föreställt sig.
Av de nu föreslagna ändringarna i upplåtelse- och lånevillkoren äro,
framhåller statskontoret, vissa av principiell innebörd, i det att med deras bifallande
skulle uppgivas själva grunden för statens initiativ till bildandet
av denna egnahemsförening, vilken sedermera vore att likställa med egnahemsföreningar
i allmänhet.
Huruvida tiden redan nu är inne att övergiva den tanke, som givit
upphov till den första inom landet bildade föreningen av detta slag, har
statskontoret icke tilltrott sig att avgöra och anser sig på grund härav
icke böra göra någon vidare erinran mot förslaget i denna del, helst en
utvidgning av tillfällena till upplåtelser av ifrågavarande tomter möjligen
skulle för staten medföra utsikt att återbekomma de medel, som nedlagts
på ordnandet av detta område.
De övriga medgivanden, som ifrågasättas, synas statskontoret icke
vara av betydelse ur principiell synpunkt utan böra betraktas såsom jämkningar
i de nu uppställda lånevillkoren, vilka jämkningar staten knappast
torde hava anledning att motsätta sig, därest förhoppning förefinnes, att
efterfrågan på tomter därigenom skulle bliva större.
Utlåtande
v statskontoret.
20
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 139.
Framställ- Uti en sedermera den 22 februari 1913 ingiven skrift har tjänste
befrielse
mannasamhällets vid Mörby egnahemsförening erinrat, att, enligt vad
från er- föreningen förut meddelat, endast en ringa del av de tomter inom
teto^rlws^t)änstemannasamhället vid Mörby, som till föreningen med tomträtt uppavgift
för låtits, blivit upptagna.
OWtomter.a Enligt tomträttsavtal med staten skulle, fortsätter föreningen, det
åligga densamma att erlägga tomträttsavgift för samtliga tomter med 1,489
kronor 84 öre. Men då föreningen i sin tur i tomträttsavgift för närvarande
ej får in mera än omkring 12 procent av nämnda belopp, skulle
föreningen av egna tillgångar betala resten.
Föreningens tillgångar utgöras, uppgiver föreningen, endast av influtna
inträdesavgifter, något mera än 2,000 kronor, och skulle alltså detta
kapital inom kort åtgå för erläggande av tomträttsavgifterna. Föreningen
har därför ansett sig våga ifrågasätta att befrias från en dylik förlust; och
har föreningen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte medgiva, att föreningen
erlägger tomträttsavgift endast för de tomter, som blivit upptagna och för
vilka föreningen i sin tur får någon inkomst.
Sedan statskontoret avgivit sitt utlåtande samt vederbörlig beredning
av ärendet ägt rum inom civildepartementet, hade tiden så långt
fortskridit, att proposition svårligen kunde avlåtas till 1913 års riksdag.
Skäl torde även hava förelegat att dröja något med eventuell framställning
till riksdagen för att utröna, om icke till äventyrs, sedan samhället
blivit fullt ordnat, tillslutningen till detsamma bleve livligare, så att ändring
av den ursprungliga planen kunde undvikas.
Utarrende- För att befordra upplåtelsen av tomter har Kungl. Maj:t även på
rtn9 ““tom'' framställning av föreningen vidtagit viss åtgärd.
Uti en till Kungl. Maj:t ingiven skrift av den 8 maj 1913 framhöll föreningen,
att, sedan byggnadsverksamheten inom tjänstemannasamhället fortgått
å olika delar av området, det visat sig, att några tomter till följd av
grundförhållanden eller sämre belägenhet ej äro begärliga såsom byggnadstomter,
men däremot väl skulle lämpa sig antingen för trädgårdsland eller till
en i vissa fall önskvärd tillökning av en förut med tomträtt upplåten tomt.
Då det vid den ringa anslutning, som föreningen hittills vunnit, är
synnerligen önskvärt att begagna varje tillfälle till erhållande av inkomst
av de till föreningen upplåtna tomterna, har det, fortsatte föreningen, ifrågasatts,
att tillstånd skulle lämnas föreningen att utarrendera tomter av
nu angivna beskaffenhet till förutvarande tomträttsinnehavare mot minst
samma avgifter, som äro bestämda för tomträttsupplåtelser.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 139.
21
Tiden för en sådan nyttjanderätt ansåg föreningen kunna sättas till
högst den för nyttjanderätt av fast egendom i lag bestämda, men för att
bereda föreningen möjlighet att vid eventuellt ökad efterfrågan på tomträtter
inom området även före nyttjanderättstidens slut återfå tomten, syntes
det föreningen vara nödvändigt att vid utarrenderingen härom göra
förbehåll, därvid dock bestämmelser om viss ersättning för å tomten gjorda
anläggningar vore lämpliga.
Föreningen anhöll därför, att Kungl. Maj:t måtte lämna föreningen
tillstånd att utarrendera tomter inom tjänstemannasamhället vid Mörby
under de förutsättningar, som nu angivits.
Med anledning av föreningens berörda framställning medgav Kungl.
Maj:t den 16 maj 1913, att egnahemsföreningen finge till medlem i föreningen,
vilken innehade tomträtt till tomt inom egnahemssamhället, genom
arrende upplåta ytterligare en tomt inom samhället utan hinder därav, att
sammanlagda arealen av den med tomträtt och den på arrende upplåtna
tomten möjligen komme att överstiga 2,000 kvadratmeter. Avgifterna för
sålunda utarrenderade tomter finge icke understiga dem, som erlades för
med tomträtt upplåtna tomter. I arrendeavtalen skulle föreningen förbehålla
sig samt Kungl. Maj:t och kronan rätt att även före den i avtalen
bestämda arrendetidens utgång, sex månader efter uppsägning, återtaga utarrenderad
tomt mot skyldighet att i den ordning det med föreningen upprättade
tomträttsavtalet av den 7 maj 1912 bestämde, utgiva ersättning för
sådan å tomten verkställd anläggning, för vilken gottgörelse enligt tomträttsavtalet
skulle utgå. Verkställdes å utarrenderad tomt anläggning av
sådan beskaffenhet, att, enligt tomträttsavtalet eller av Kungl. Maj:t meddelade
bestämmelser, lösen därför skulle av staten erläggas, därest området
av staten återtoges, skulle, såvida i dylikt fall skulle kunna påkallas lösningsskyldighet,
värdet av sådan anläggning fastställas på sätt i tomträttsavtalet
vore stadgat i fråga om anläggning å med tomträtt upplåten tomt.
På grund av berörda medgivande har av föreningen utarrenderats
tomter till en sammanlagd areal av omkring 7,000 kvadratmeter. Vidare
hava enligt av föreningen lämnad uppgift, sedan föreningen den 15 oktober
1912 ingav sin första framställning, följande tomter upplåtits med tomträtt
nämligen:
Tomtnummer. Areal kvm.
78
2,175
1,900
810
86, 87 .
117 .
22
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 139.
Tomtnummer.
Areal kvm.
125
136
137
142
145
157
159
161
166
. . . 1,847
. . . 1,224
. . . 1,136
. . . 1,211
. . . 1,462
. . . 2,074
. . . 1,562
. . . . 808
. . . . 1,505
Summa 17,714
Sammanlagda upplåtna tomtarealen uppgår sålunda till omkring
55,000 kvadratmeter eller till något mer än Vs av hela tomtarealen.
Ansökning
om anstånd
med erläggande
av
ränta och
amortering
å lån för
anläggning
av vägar
m. m.
Slutligen har föreningen i eu den 15 januari 1914 dagtecknad skrift
gjort framställning rörande anstånd med erläggande av viss del av annuiteten
å lånet för anläggning av vägar m. in.
Föreningen har därvid till en början erinrat, att Kungl. Maj:t genom
nådigt brev den 29 mars 1912 ur lånefonden för tjänstemannasamhället
vid Mörby beviljat föreningen ett lån å 330,000 kronor att användas till
anläggning av vägar och öppna platser samt vatten- och avloppsledningar
inom samhället. Såsom villkor för lånet har Kungl. Maj:t bland annat
föreskrivit, att å lånet skall erläggas ränta efter 4V2 % om året, och
att detsamma skall enligt en av Kungl. Maj:t fastställd plan amorteras
under en tid icke överstigande 40 år. Annuiteten, som utgör 5,66 % å
lånebeloppet, skall första gången erläggas sedan tre år förflutit från lyftningsdagen.
Till följd härav åligger det föreningen att den 17 maj 1915 inbetala
18,678 kronor och därefter årligen samma belopp till och med år 1951.
Sedan denna annuitet fördelats på hela den till föreningen upplåtna
tomtarealen, 248,307 kvadratmeter, med ej fullt 8 öre per kvadratmeter,
har, meddelar föreningen, i tomträttsavtal mellan föreningen och enskilda
tomträttshavare intagits åläggande för dem att under 40 år från upplåtelsen
erlägga den på vederbörande tomt efter dess areal belöpande andel
av ifrågavarande lån.
I den mån tomterna ej bliva upptagna uppstår, påpekar föreningen,
vid sådant förhållande för föreningen vid annuitetens erläggande en brist,
som föreningen ej har egna medel att täcka. Så snart det blev uppenbart,
att till följd av den ringa anslutningen till föreningen en sådan brist
23
Kungl. Majdi nåd. proposition nr 139.
skulle uppstå, skyndade föreningen att hos Kungl. Maj:t anmäla förhållandet
och göra framställning om ändrade bestämmelser för upplåtelse av
tomter vid Mörby för att därigenom vinna ökad anslutning till föreningen.
Avgörandet av detta ärende har emellertid, fortsätter föreningen,
blivit uppskjutet, så att fara synes vara för handen, att icke ens med ändrade
tomträttsbestämmelser så många tomter skola före den 17 maj 1915
bliva upptagna, att därpå belöpande andelar tillsammans med redan erlagda
avgifter kunna förslå till betalande av första annuiteten.
Föreningen har därför i underdånighet anhållit, att hos riksdagen
måtte utverkas bemyndigande för Kungl. Maj:t att, om så skulle erfordras,
medgiva anstånd med erläggande av högst så stor andel av annuiteten för
här ovan omförrnälda lån, som kan belöpa på icke upplåtna tomter, mot
det att föreningen på icke erlagd del av annuiteten betalar en ränta
efter 5 %.
Förutsättningen för att föreningen skall kunna förränta och amortera
det av staten för områdets iordningställande beviljade lånet är givetvis, att
tomterna inom en någorlunda kort tid kunna av föreningen upplåtas. Då
nu föreningen meddelat, att, om ändring icke vidtages i tomträttsvillkoren,
föreningen har föga utsikt att kunna under innevarande år finna
avsättning för ens så många tomter som under år 1913, torde det vara
nödvändigt att ändra de bestämmelser, som för närvarande gälla för bosättning
inom samhället.
Den tanke, som låg till grund för statsmakternas beslut år 1911 att
skapa ett egnahemssamhälle å kronoegendoinen Mörby, var otvivelaktigt
att därigenom i någon mån lätta de tryckande hyresförhållandena inom
huvudstaden för statens egna tjänstemän. Detta i och för sig synnerligen
behjärtansvärda önskemål har, såsom av den lämnade redogörelsen framgår,
hittills ej i någon större utsträckning kunnat fullföljas. Villigheten att
slå sig ner i tjänstemannasamhället har tydligen blivit avsevärt mycket
mindre, än de provisoriska teckningslistorna låtit förmoda, och detta oaktat
föreningen torde ha lyckats ordna byggnadsverksamheten jämförelsevis billigt.
Det synes därför vara klart, att, om man skall kunna motse någon
kraftigare utveckling inom sådan tid, att staten undviker förluster å det
redan nedlagda kapitalet, vissa ändringar i grunderna måste ske, även om
därigenom huvudsyftet med företaget i viss mån skulle skjutas i bakgrunden.
Departe
ments
chefen.
24
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 139.
Bristande Bland skalen till det ringa antalet tomtupplåtelser har föreningen
komntomU till en början framhållit, att bristande kännedom om betydelsen av det
rättsinsti- nya tomträttsinstitutet sannolikt för åtskilliga spekulanter vant anledning
tutet. tvekan att bosätta sig inom tjänstemannasamhället. Äganderätt till
tomtområdet skulle således av många anses vara den första betingelsen för
uppförande av ett eget hem. Någon ändring av upplåtelseformen för
tomterna anser jag mig emellertid icke böra föreslå. Förutsättningen för
det låga värde, som åsätta marken, har just varit, att genom användande av
tomträttsinstitutet den blivande jordvärdestegringen skulle komma det allmänna
till godo.
Medgivande
för icke
statstjänsteman
att förvärra
tomträtt.
Däremot anser jag det kunna ifrågasättas, om icke en ändring bör
vidtagas i de, såsom föreningen påpekat, i visst avseende stränga tomträttsvillkoren,
vilka i icke ringa mån torde föranlett den bristande anslutningen.
På det ändamålet med upplåtelsen av tjänstemannasamhället måtte
även för framtiden bibehållas, har i avtal med egnahemsföreningen
stadgats, att, med vissa undantag, när avliden tomträttshavare efterlämnar
änka eller arvingar samt då tomträtt säljes exekutivt, tomträtt
eller nyttjanderätt till tomt endast må förvärvas av medlem i egnahemsföreningen.
Enligt de av Kungl. Maj:t för föreningen fastställda stadgar
får till medlem av föreningen endast antagas den, som har fast anställning
i statens tjänst eller efter att hava innehaft sådan anställning åtnju
-
ter pension.
Tjänsteman, vilken uppfört ett eget hem på Mörby men till följd
av förändrad tjänstgöring eller av annan anledning behöver flytta tillbaka
till Stockholm, är alltså vid uppsökande av någon, som vill köpa hans hus
och övertaga tomträtten, hänvisad till en synnerligen begränsad krets av
spekulanter. Icke osannolikt är, att han på grund därav nödgas sälja sitt
hus till underpris. Av egnahemsföreningens skrift framgår också, att
tjänstemän, vilka gjort förfrågan rörande förvärvande av tomter inom
tjänstemannasamhället, i allmänhet hava den uppfattningen, att de genom
att övertaga tomträtt till en tomt inom samhället binda sig vid densamma
för sin återstående livstid och att många med anledning därav icke
vågat uppföra någon byggnad inom tjänstemannasamhället.
Något gynnsammare är den ställd, som avgår från tjänst utan pension
eller transporteras till annan ort, i det att föreningen då är pliktig
att övertaga tomträtten samt utgiva ersättning för å tomten befintliga
byggnader in. in. med belopp, som bestämmes i avtal mellan föreningen
och dess medlemmar. I enlighet med vad som angavs i de tillämnade
25
Kungl. Majds nåd. proposition nr 139.
grunderna för tcmträttsupplåfelse, som meddelades riksdagen, förbehålle
sig dock föreningen att i sådant fall endast utgiva lösen med 90 procent
av värdet av byggnader in. in. Om en tomträttshavare icke själv lyckas
anskaffa någon, som till fulla värdet övertager hans byggnader, gör han
alltså även i detta fall förlust.
De sålunda framhållna svårigheterna att vid behov överlåta tomträtten,
skulle väsentligt minskas, om, såsom föreningen hemställt, tomträtten
finge upplåtas även till annan än statstjänsteman. Den ursprungliga planen
med tjänstemannasamhället skulle visserligen härigenom rubbas, men då anslutningen
till tjänstemannasamhället icke blivit tillräckligt stor, synes dock
möjlighet böra förefinnas att åtminstone i vissa fall upplåta tomträtt till
annan än statstjänsteman. Medgivande härtill torde därför böra begäras
hos riksdagen. Några mera betydande invändningar lära icke kunna göras
mot en sådan ändring av planen. Om statens tjänstemän ej, sedan samhället
numera fullt ordnats, i tillräcklig omfattning begagna sig av det
gynnsamma tillfälle, som erbjudits dem att skaffa sig billiga och sunda
bostäder, synas andra svenska medborgare böra få tillgodogöra sig de fördelar,
som uppförande av ett eget hem inom tjänstemannasamhället innebär.
Jag tillåter mig i detta sammanhang erinra, att vid tomtupplåtelse å
statens egnahemsområden i Trollhättan någon annan skillnad icke göres
mellan personer, som äro anställda i statens tjänst eller ej, än att de förra
hava företräde till erhållande av byggnadslån. I Tyskland upplåter staten
till bostadsföreningar och dylika sammanslutningar av i statens tjänst anställda
arbetare, hantverkare eller lågt avlönade tjänstemän fastigheter med
Erbbaurecht, motsvarande vår tomträtt, för uppförande av bostadslägenheter.
Jämväl byggnadslån kunna av sådana sammanslutningar erhållas från därför
anvisade medel. I de avtal, som ingås med vederbörande förening, stadgas,
att, om inom viss bestämd tid våningarna icke kunna uthyras till personer,
för vilka de äro avsedda, föreningen har fria händer att upplåta lägenheterna
till andra.
Om alltså en sådan ändring vidtages i tomträttsvillkoren för tjänstemannasamhället
vid Mörby, att tomträtt får vare sig av enskild tomträttshavare
eller av föreningen överlåtas på annan än statstjänsteman, skulle
kunna ifrågasättas att meddela bestämmelser, varigenom rätten för icke
statstjänstemän att bosätta sig på Mörby inskränktes till sådana svenska
medborgare, för vilka ett verkligt behov finnes att skaffa sig billiga bostäder.
Man skulle exempelvis från förmånen att erhålla tomträtt å Mörby
kunna utesluta dem, vilkas inkomster taxerats över ett visst belopp.
Oavsett svårigheten att riktigt uppdraga en sådan gräns, torde en sådan
bestämmelse vara obehövlig. Den fastställda storleken på tomterna samt
Bihang till senare riksdagens •protokoll 1914. 1 saml. 96 käft. (Nr 139.) 4
26
Kungl. Maj:ts nåd. -proposition nr 139.
Inskränkningar
i
rätten för
begränsningen av det belopp, som får åtnjutas i byggnadslån, torde nämligen
medföra, att i regeln endast personer med inkomst motsvarande
statstjänstemäns skola firma med sin fördel förenligt att slå sig ned på
Mörby.
•/
Däremot synes, på sätt egnahemsföreningen själv antytt, tomträttshavare,
som icke äro anställda i statens tjänst, ej böra komma i åtnjutande
av fullt samma fördelar, som bjudas statstjänare. Dessa betala nu
för de till dem upplåtna tomterna en årlig avgift av 9 öre per kvadratmeter.
Härav motsvarar ett öre den tomtråttsavgift, som egnahemsföreningen
skall betala till staten, medan återstoden utgöres av ränta och amortering
å det lån, som staten beviljat för anläggning av vägar samt vattenok
avloppsledningar m. m. Föreningen har nu ansett lämpligt, att tomträttsavgiften
för icke statstjänstemän höjes till 3 öre per kvadratmeter.
Om härtill lägges en av föreningen till 9.5 öre per kvadratmeter beräknad
avgift för ränta och amortering å kostnaden för vägar samt vatten- och
avloppsledningar m. m. samt bidrag till föreningens administrationskostnader,
skulle en icke statstjänare för sin tomt årligen få erlägga 12.5 öre
per kvadratmeter d. v. s. 5 procent å ett till 2 kronor 50 öre kvadratmetern
beräknat markvärde. Vid jämförelse med tomtpriset inom angränsande
villasamhällen torde en sådan avgift icke vara för hög, även
om man tager i betraktande tomträttens mindre begärlighet än äganderätten.
Den ökade tomträttsavgiften för tomter, som upplåtits till andra än statstjänstemän,
bör av egnahemsföreningen redovisas till staten. I den mån
föreningens tomträttsavgift till staten enligt bestämmelsen i tomtråttsavtalet
höjes, böra även de tomträttsavgifter, som skola betalas av andra än statstjänstemän,
undergå motsvarande ökning.
Då det fortfarande lärer vara så gott som omöjligt att i vanliga
penninginrättningar erhålla lån mot tomträtt, torde även icke statstjänstemän,
om till sådana komma att upplåtas tomter inom tjänstemannasamhället
vid Mörby, böra erhålla lån från den av riksdagen anvisade lånefonden
för nämnda tjänstemannasamhälle. Därvid torde dock, på sätt
föreningen framhållit, den ränta, som skall erläggas till staten, kunna höjas
till 5 procent eller V2 procent mera än den, som betalas av statstjänstemän.
I övrigt synas de nu gällande lånevillkoren böra lända till efteirättelse.
I likhet med vad som gäller beträffande statens egnahemssamhällen
vid Trollhättan, torde statstjänstemän böra hava företräde till erhållande
av byggnadslån.
Skulle staten utan några särskilda inskränkningar medgiva, att tomter
inom tjäntemannasamhälle finge upplåtas till andra än statstjänstemän,
27
Kungi. Mcijits nåd. proposition nr 139.
skulle man emellertid alltför mycket avvika från själva ändamålet med icke stats
Kqmhällpt
tjänstemän
samnaliet. _ att förvärva
till en början lärer därför böra stadgas begränsning av föreningens tomträtt
rätt att till annan än statstjänsteman upplåta tomträtt inom tjänstemanna- tjänstesamhället.
Sålunda skulle kunna föreskrivas, att föreningen icke utan mannasamKungl.
Maj:ts samtycke må till annan än statstjänsteman upplåta tomt- häUet
rätt, om sammanlagda arealen av de tomter, som förut innehavas av icke
statstjänare, överstiger 1/i av hela tomtarealen. Däremot synes någon inskränkning
icke böra göras uti den ifrågasatta rätten för enskilda tomträttshavare
att överlåta sina tomträtter även till annan än statstjänsteman.
Vidare synes lämpligt att vidtaga åtgärder för att befordra, att till
andra än statstjänstemän upplåtna tomter vid ombyte av tomträttsbavare
överlåtas till statstjänare. I sådant syfte skulle kunna föreskrivas och i
vederbörande tomträttsavtal intagas bestämmelse att, om någon vill till
annan än statstjänsteman överlåta tomträtt inom egnahemssamhället, han
skall hembjuda föreningen att på de villkor, som han av annan betingat
Big, övertaga tomträtten, samt att inskrivning av överlåtelse ej må ske,
förr ån den nya tomträttshavaren visat, att sådant hembud skett. Införes
en dylik hembudsskyldighet, skulle en statstjänsteman, som önskar förvärva
eget hem på Mörby, kunna, om ingen för honom lämplig obebyggd
tomt finnes, anmäla sig hos egnahemsföreningen, som, då hembud av tomträtt
gjordes, skulle underrätta tjänstemannen om, på vilka villkor han
kunde övertaga tomrätt till redan bebyggd tomt. Därest ingen spekulant
för tillfället funnes, skulle föreningen, om den så ansåge lämpligt,
kunna för egen räkning inlösa tomträtten och uthyra den å tomten uppförda
byggnaden, tills någon tjänsteman ville förvärva den. Sedan tomträtt
sålunda övertagits av en statstjänsteman eller av föreningen, skulle
tomträttsavgiften och räntan å byggnadslånet från och med nästa månad
sänkas till de belopp, som gälla för statstjänstemän. Härigenom skulle
en statstjänsteman eller föreningen alltid komma att innehava tomträtten
på något fördelaktigare villkor än den, som icke år statstjänsteman. Möjligen
skulle därför tjänstemän eller föreningen ofta finna det med sin fördel
förenligt att begagna sig av den medgivna företrädesrätten att få tomträtt
på sig överlåten, och på detta sätt skulle tomträtter, som upplåtits till andra
än statstjänstemän, åter enligt den ursprungliga planen komma i statstjänares
besittning.
Därest på det sätt, för vilket jag här ovan redogjort, även icke
statstjänare beredas tillfälle att övertaga tomträtter å Mörby, synas de
tjänstemän, med vilka tomträttsavtal redan avslutats, böra, om de därom
framställa begäran, få dessa avtal så ändrade, att de på samma villkor
Ändring av
föreningens
skyldighet
att inlösa
tomträtter.
Ifrågasatt
ökning av
belåningsvärdet
å
byggnader.
28 Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 139.
som ny tomträttshavare få rätt att till icke statstjänstemän överlåta
sina tomter.
Erhålles tillstånd att till annan än tjänsteman överlåta tomträtt,
synes den föreningen nu ålagda skyldigheten att, ifall tomträttshavare
avlider eller transporteras till annan ort, övertaga tomträtten och inlösa
därtill hörande byggnader m. m. kunna upphöra. Tomträttshavare, som
avgår från tjänst utan pension, skulle givetvis, om ändringen kommer
till stånd, äga rätt att bibehålla sin tomträtt, varför föreningens nuvarande
lösningsskyldighet gent emot sådan tomträttshavare skulle försvinna.
För tjänstemän, med vilka tomträttsavtal redan avslutats, bör deri
av mig nyss förordade rätten att få avtalen så ändrade, att de få överlåta
sina tomter till andra än statstjänstemän, göras beroende av, att de
tillika medgiva den nu ifrågasatta ändringen av föreningens inlösenskyldighet.
Egnahemsföreningen har ytterligare framhållit, att många befattningshavare,
som uttalat livlig önskan att kunna få ett eget hem å Mörby, förklarat
sig ej hava disponibelt det kapital, som utöver statslånet erfordras
för byggnadsföretag därstädes. Föreningen har med anledning därav
ifrågasatt, att det belopp, vilket staten beviljar som lån och som för närvarande
får uppgå till högst tre fjärdedelar av byggnadskostnaden, måtte
kunna i fall av behov ökas till exempelvis 90 procent av samma kostnad.
Därvid har föreningen åberopat, att i Tyskland lån för uppförande av
bostadsbyggnader för tjänstemän beviljas intill 90 procent av värdet.
De villkor, som gälla för lån till sådana byggnader, äro emellertid
väsentligt olika dem, som tillämpas vid Mörby. Sålunda kunna lån endast
erhållas för att anordna lämpliga småvåningar för arbetare, hantverkare
och ringa avlönade tjänstemän, anställda i statens verk eller förvaltningar.
Jämväl i övrigt äro förhållandena beträffande omförmälda byggnadslån i
Tyskland olika mot dem, som föreskrivits för lån från lånefonden för
tjänstemannasamhället vid Mörby.
Såväl för de lån, som för uppförande av bostadslägenheter beviljas
från statens egnahemslånefond, som för dem, vilka av vattenfallsstyrelsen
utlämnas för uppförande av byggnader å statens egnahemsområden i Trollhättan,
gäller emellertid, i likhet med för byggnadslånen från omförmälda
lånefond för tjänstemannasamhället vid Mörby, att lånen icke få överstiga
tre fjärdedelar av byggnadskostnaden, vartill beträffande lån från egnahemslånefonden
lägges värdet av tomten. Utan synnerligen tvingande
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 139.
29
skal lär icke böra göras något undantag från denna allmänna regel. För
att staten icke skall behöva riskera att få övertaga egnahemsbyggnader
till följd av att deras ägare icke kunnat fullgöra sina åtagna förpliktelser,
synes det vara av vikt, att man icke eftergiver på fordringen, att egnahemsbyggarne
själva hava något i förhållande till lånet icke allt för obetydligt
kapital att skjuta till. Jämväl för egnahemsföreningen, som skall
i första hand gent emot staten ansvara för förräntning och amortering av
utlämnade lånebelopp, torde det vara av betydelse, att berörda förutsättning
är för handen.
Däremot synes kunna ifrågasättas att i någon mån tillmötesgå föreningens
framställning om utlämnande av lån till något högre procent av
byggnadskostnad^ än det fastställda, på det att föreningen måtte kunna
uppföra några mindre byggnader för uthyrning. Föreningen har meddelat,
att erfarenheten från Mörby angränsande villasamhällen givit vid handen,
att många personer, som antingen ej hava råd att förvärva eget hem utom
huvudstaden eller av skilda anledningar icke kunna stadigvarande binda
sig vid en viss plats, likväl önskat genom hyresavtal för längre eller
kortare tid komma i besittning av bostad, helst enfamiljshus. Föreningen
har därför trott, att utflyttningen till Mörby skulle kunna befrämjas genom
att föreningen läte bygga några mindre hus, avsedda för uthyrning.
Det är föreningens avsikt att nu uppföra 7 egnahemsbyggnader. Av dessa
skulle 3, om 5 rum och kök, vardera kosta omkring 11,000 kronor, 2, om
4 rum och kök, vardera omkring 9,500 kronor samt 2, om 3 rum och kök,
vardera omkring 7,000 kronor. Kostnaden per eldstad skulle alltså i medeltal
bliva omkring 1,800 kronor. För att möjliggöra uppförandet av
dessa byggnader, har föreningen anhållit att för desamma erhålla lån till
90 procent av byggnadskostnaden. Så snart tillfälle erbjuder sig, ämnar föreningen
avyttra de tillämnade byggnaderna. När en byggnad sålts, skulle
den del av det icke amorterade statslånet, som tilläventyrs överstiger 75
procent av värdet, genast till staten återbetalas.
Endast beträffande ett mindre antal av föreningen uppförda byggnader
lär det kunna ifrågasättas att medgiva undantag från eljest gällande
föreskrifter om utlämnande av lån. Under förutsättning härav och
att Kungl. Maj:ts samtycke i varje särskilt fall inhämtas, så att de bestämmelser,
som kunna erfordras utöver de eljest gällande, måtte kunna
meddelas, synes mig någon större betänklighet icke böra möta mot föreningens
ifrågavarande framställning. Givetvis bör den för tjänstemannasamhället.
föreskrivna allmänna regeln, att det högsta värde, som för
varje byggnad får läggas till grund för belåningen, icke må överstiga
15,000 kronor, även i dessa fall tillämpas.
30
Befrielse
från erläggande
av
tomträttsavgift
för
oupptagna
tomter.
Uppskov
med erläggande
av
Kungl. Maj:ts nåd. preposition Nr 139.
Föreningen har vidare anhållit om befrielse från erläggande av
tomträttsavgift för andra tomter än dem, som blivit upptagna och för vilka
föreningen alltså får inkomst. Med anledning härav tillåter jag mig
erinra, att, enligt det med föreningen upprättade tomträttsavtalet, föreningen
skall för hela det till föreningen upplåtna området betala en årlig tomträttsavgift
av 1,489 kronor 84 öre, med rätt för staten att vart tjugonde
år höja denna tomträttsavgift med högst 10 procent. Tomträttsavgiften
för de tomter, som föreningen överlåtit på sina medlemmar, uppgår till
329 kronor 18 öre. Slutligen har föreningen för avsikt att bebygga
tomter, för vilka sammanlagda tomträttsavgiften belöper sig till 60 kronor
93 öre. Arrendeavgiften för hela kronoegendomen Mörbys öster om
Stockholm—Rimbo järnväg belägna del har beräknats till 800 kronor,
enligt vad som inhämtas av det vid propositionen om anordnande av
ifrågavarande egnahemssamhälle fogade statsrådsprotokollet för den 24
februari 1911. För den till egnahemsföreningen icke upplåtna större
delen av det östra området betalas nu en arrendeavgift av 1,000 kronor.
Aven om man tillämpar den vid tjänstemannasamhällets bildande följda
grundsatsen, att staten ej för detsamma skall göra någon ekonomisk
uppoffring, synes följaktligen den hjälp åt egnahemsföreningen, som ett
bifall till nu ifrågavarande framställning innebär, kunna försvaras, då
staten ändock från östra området av kronoegendomen skulle få större inkomst
än förut. Minskningen under några år av den bestämda tomträttsavgiften
skulle dessutom, om andra än tjänstemän få tillträde till samhället,
delvis uppvägas av de högre avgifter dessa skulle betala.
Om föreningens nu ifrågavarande framställning bifalles, vilket jag
anser mig kunna tillstyrka, bör tomträttsavgift betalas för tomt från och
med den månad, då tomträtten av föreningen till annan överlåtits eller
föreningen själv börjat uppföra byggnad å tomt. Skulle i enstaka fall
med föreningsstyrelsens medgivande enskild tomträttshavare påbörja byggnadsarbete
på tomt, innan tomträttsavtal med föreningen hunnit formligen
avslutas, bör tomträttsavgiften betalas från och med den månad, tomten
sålunda tagits i besittning. Med tomträttsavgift bör likställas arrende,
i de fall då tomt enligt förenämnda, av Kungl. Maj:t lämnade tillstånd
upplåtes med vanlig nyttjanderätt. Medgivandet torde beträffande nu oupptagna
tomter böra få återverkande kraft, så att föreningen för dessa befrias
från avgift, till dess sådan enligt de angivna reglerna skall betalas. Att
närmare bestämma desamma torde böra överlämnas åt Kungl. Maj:t.
Slutligen har föreningen meddelat, att det möjligen kan bliva nödvändigt
för föreningen att erhålla ytterligare uppskov med erläggande av
31
Kungl. May.ts nåd. proposition nr 139.
ränta och amortering å det lån å 330,000 kronor, som beviljats föreningen
för anläggande av vägar samt vatten- och avloppsledningar inom
egnahemssamhället. Såsom förut erinrats har Kungl. Maj:t enligt riksdagens
medgivande beviljat uppskov under två år med erläggande av ränta
och amortering å detta lån. Då proposition avläts till 1911 års riksdag
om anordnande av ifrågavarande egnahemssamhälle, antog man, på grund
av det stora antalet tjänstemän, som provisoriskt antecknat sig för erhållande
av egna hem inom samhället, att samtliga tomter inom några få år
skulle bliva upptagna. Om detta antagande förverkligats, hade det beviljade
uppskovet med ränta och amortering under två år varit tillfyllest. De
annuiteter, som belöpte på tomter, vilka möjligen varit oupptagna, då betalningen
skulle börja, hade kunnat bestridas av de medel, som samlats under de två
första åren. Hela det belopp, som skall betalas i ränta och amortering å ifrågavarande
lån å 330,000 kronor, har nämligen av föreningen fördelats å
samtliga tomter i förhållande till deras areal, och från och med den dag
då tomträttsavtal uppgöres eller tomt av någon tages i besittning, erlägger
innehavaren till föreningen den på tomten belöpande annuiteten.
Enligt vad föreningen meddelat, har på detta sätt samlats enofond,
som den 31 december 1913 uppgick till 5,273 kronor 84 öre. Årliga
annuitetsbeloppet för nu upplåtna tomter uppgår till 4,082 kronor 64 öre.
Därest tillstånd erhålles även för icke statstjänstemän att förvärva tomträtt
på Mörby, är det möjligt, att tomtupplåtelsen kan gå så hastigt, att med
anlitande av denna fond för betalning av annuiteter, som belöpa å oupptagna
tomter, föreningen kan i behörig ordning fullgöra inbetalningen av
hela det annuitetsbelopp, 18,678 kronor, som föreningen skall första
gången den 17 maj 1915 och sedermera årligen erlägga till statskontoret.
Kan emellertid under innevarande år icke upplåtas ett avsevärt antal tomter,
blir det antagligen omöjligt för föreningen att under några år, till
.dess större delen av tomterna blivit upptagen, erlägga annuitetsbeloppen
i deras helhet. För att icke till äventyrs nästa år behöva avlåta ny framställning
till riksdagen om ändring i villkoren för egnahemssamhället,
anser jag därför, att redan nu bör begäras tillstånd för Kungl. Maj:t att,
om så erfordras, medgiva anstånd med högst så stor del av annuiteten,
som belöper på oupptagna tomter. Men då det är meningen, att tjänstemannasamhällets
anordnande icke skall medföra några utgifter för statsverket,
bör föreningen enligt sitt åtagande förpliktas att å icke erlagda
annuitetsbelopp betala 5 procent ränta från förfallodagen, till dess likvid sker.
Om så erfordras, bör dock anstånd med räntornas erläggande kunna medgivas.
ränta och
amortering
å lån för
anläggning
av vägar
in. in.
32
Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition nr 139.
Med anledning av vad sålunda anförts, får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
l:o) att tomträtt eller nyttjanderätt till tomt inom
tjänstemannasamhället vid Mörby må under de i statsrådsprotokollet
angivna villkor upplåtas även till svensk
medborgare, som icke har fast anställning i statens
tjänst eller efter att hava innehaft sådan anställning
åtnjuter pension från staten;
2:o) att från den av riksdagen anvisade lånefonden
för tjänstemannasamhället vid Mörby må, under
iakttagande av de bestämmelser Kungl. Maj:t för varje
särskilt fall meddelar, till tjänstemannasamhällets egnahemsförening
för uppförande genom dess försorg av
några egnahemsbyggnader för uthyrning utlämnas byggnadslån
uppgående till högst 90 procent av den i vederbörlig
ordning fastställda byggnadskostnaden;
3:o) att föreningen befrias från erläggande av
tomträttsavgift för andra tomter, än som av föreningen
till annan överlåtits eller utarrenderats eller å vilka föreningen
påbörjat uppförande av byggnad; samt
4:o) att Kungl. Maj:t må, om så erfordras, bevilja
föreningen anstånd med erläggande av högst så stor andel
av annuiteten å det föreningen beviljade lånet för anläggning
av vägar m. m., som belöper på icke upplåtna tomter,
mot det att föreningen på icke erlagd del av annuiteten
betalar ränta efter fem procent från förfallodagen,
till dess likvid sker.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnade, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Nils Adelgren.
Stockholm 1914. Kungl, Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.
131215
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1914 B:126 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. May.ts proposition angående ändring i grunderna för upplåtelse av tomträtt samt utlämnande av byggnadslån inom tj s. 10 i texten