Sök i Ratio Lex

Angående ny ordinarie stat för pensionsstyrelsen in. in

1914-05-29 · 78 sidor, varav 77 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 77 av 78 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1914 B:140, Angående ny ordinarie stat för pensionsstyrelsen in. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

1

Nr 140.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående ny

ordinarie stat för pensionsstyrelsen in. in.; given Stockholms

slott den 29 maj 1914.

Under åberopande av bilagda utdrag av protokollet över civilärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen,

dels, med godkännande av det i samma protokoll intagna förslag till

ordinarie stat för pensionsstyrelsen, att tillämpas från och med år 1915,

jämte i protokollet omförmälda. allmänna villkor och bestämmelser för åtnjutande

av de i nämnda stat upptagna avlöningsförmåner, höja det å

riksstaten uppförda ordinarie anslaget till pensionsstyrelsen från 28,900

kronor med 206,700 kronor eller till 235,600 kronor;

dels ock för upprätthållande av pensionsstyrelsens verksamhet in. in.,

utöver anslaget å ordinarie stat, å extra stat för år 1915 anvisa ett förslåo-sanslag

å 381,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kung]. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Majestäts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Oscar von Sydow.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 97 käft. (Nr 140.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

Inledning.

Proposition

rid 1913

års riksdag.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet ä Stockholms

slott den 29 maj 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Föredragande departementschefen, statsrådet von Sydow anförde

vidare.

Då år 1913 anslag beviljades till en central anstalt för pensionsförsäkringsärenden,

pensionsstyrelsen, var frågan om denna styrelses organisation

ännu tämligen svävande. Jag torde emellertid nu få framlägga

ett förslag till ett mera definitivt ordnande av styrelsens organisation

ävensom angiva de anslagsäskanden, som äro erforderliga för genomförande

av detta organisation sförslag och för upprätthållande av styrelsens

verksamhet i övrigt.

Till en början ber jag få erinra om vad i denna fråga förekom

vid 1913 års riksdag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

I proposition den 25 april 1913, nr 298, gjorde Kungl. Maj:t framställning

angående anslag till pensionsstyrelsen.

Enligt det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet

över civilärenden för nämnda dag yttrade dåvarande chefen för civildepartementet

beträffande berörda anslagsfråga, bland annat, följande.

Då det varit av vikt att ej fördröja avslutandet av ålderdomsförsäkringskommitténs

egentliga uppdrag att avgiva förslag till ålderdoms- och invaliditetsförsäkring,

hade den ganska invecklade frågan om ordnandet i detalj av pensionsstyrelsens

organisation och sättet för dess verksamhet lämnats å sido i kommitténs

betänkande.

Frågan om denna organisations definitiva ordnande kunde ej heller för det

dåvarande framläggas för riksdagen.

Utom det att därför lämpligen borde fordras någon tids erfarenhet av

Sensionsväsendet i verksamhet, inverkade så många faktorer på denna fråga, att

et måste anses mindre lämpligt att redan från början bestämma sig för en detaljerad

organisation.

Vid den organisation av pensionsstyrelsen, som för det dåvarande borde

föreläggas riksdagen till antagande i samband med lagförslaget om allmän pensionsförsäkring,

syntes allenast böra ifrågasättas de förfoganden, som vore nödiga,

på det att styrelsen måtte kunna träda i funktion vid lagens ikraftträdande eller

redan någon tid därförut. Det vore, ansåg departementschefen, uppenbart för en

var, att just under de första åren av styrelsens verksamhet dess arbete måste

bliva synnerligt omfattande och maktpåliggande, enär det då gällde att organisera

hela den vidlyftiga försäkringsapparaten.

För vinnande av kännedom om de beräkningar av kostnaderna för pensionsstyrelsen

och dess verksamhet samt övriga omkostnader, som ålderdomsförsäkringskommittén

räknat med, ävensom för erhållande av en allmän översikt av den tilltänkta

organisationen både departementschefen vänt sig till kommitténs ordförande,

regeringsrådet A. Lindstedt, som därom lämnat en promemoria.

De huvuduppgifter, som skulle tillkomma pensionsstyrelsen, hade av regeringsrådet

Lindstedt i promemorian sammanfattats under följande rubriker:

1) pensionsärendenas behandling och avgörande;

2) bokföringen av erlagda pensionsavgifter och utgående pensioner;

3) statistiska och försäkringstekniska arbeten;

4) övervakandet av försäkringens genomförande i orterna jämte behandling av besvärsmål

m. m.

Beträffande den första frågan eller frågan om pensionsärendena framhöll regeringsrådet

Lindstedt, att kännedomen om det åriiga antalet ansökningar ävensom deras beskaffenhet

vore av betydelse.

Hela antalet ansökningar rörande pension skulle, om ansökningar rörande avgiftspension

och pensionstillägg även beträffande samma person ansåges såsom två skilda ansökningar,

enligt regeringsrådet Lindstedts beräkning uppgå till omkring 110,000, motsvarande 1907

års förhållanden och försäkringens fulla utveckling.

Kostnaderna för statsverket vore i väsentlig mån beroende på det sätt, efter vilket

avgörandet av dessa ansökningar anordnades. Av hela det nämnda antalet kunde man an
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

taga, att omkring 9/io, efter den föregående prövningen genom pensionsnämnderna ocli ombuden,

i huvudsak vore rena expeditionsärenden och endast undantagsvis gåve anledning till

ändring av underinstansens beslut. Angående Vio av ärendena måste man däremot antaga,

att besvär anförts från något håll, antingen från sakägaren själv eller från ombud eller

nämndens ordförande, eller att målet i överinstansen befunnits tvistigt.

För att nedbringa arbetet med alla dessa pensionsärenden till det minsta möjliga,

hade regeringsrådet Lindstedt tänkt sig, att ansökningar tillhörande den stora massan mera

eukla mål skulle kunna avgöras av tvenne tjänstemän sålunda, att varje mål föredroges även

första gradens tjänsteman (revisor eller aktuarie) inför eu tjänsteman av tredje graden

(byråchef eller råd). En dylik föredragande skulle då hava att förbereda omkring 50 enkla

mål i veckan, och skulle alla dessa mål kunna avgöras på en föredragningsdag av honom

och den högre tjänsteman, inför vilken målet föredroges. Räknade man för varje sådan

högre tjänsteman 4 arbetsdagar i veckan för dylika måls handläggning, komme på hans andel

200 enkla mål i veckan, föredragna av 4 föredragande. Förutom dessa 50 mål, som

för varje vecka skulle av en var av de föredragande tjänstemännen förberedas, skulle därjämte

å dem fördelas de mera tvistiga målen, till vilka då även skulle räknas sådana mål,

där fråga om ändring först vid målets föredragning uppkommit, utan att från sakägaren eller

ombudet anmärkning blivit gjord.

Varje sådant tvistigt mål skulle föredragas å en femte arbetsdag i veckan inför tvenne

av de högre tjänstemännen, varvid borde tillses, att åtminstone en av de tre tjänstemän, som

handlade målet, ägde domarkvalifikationer (3 §).

En dag i veckan skulle slutligen vara avsedd för behandling av allmänna ärenden

och av andra besvärsmål samt av sådana pensionsärenden, som funnes vara av synnerligen

tvistig beskaffenhet och därför borde göras till föremål för en allsidigare prövning.

Det hade därför synts regeringsrådet Lindstedt, som om för behandlingen av pensionsmålen

vid försäkringens fulla utveckling skulle erfordras omkring 10 tredje gradens tjänstemän

med omkring 40 föredragande inom första gradens tjänst. Emellertid vore det icke allenast

möjligt utan även sannolikt, att under försäkringens fortgång, efter allt större erfarenhet

och rutin, ärendena kunde behandlas ännu raskare och av något mindre antal arbetskrafter,

än som tills vidare antagits.

Förutom pensionsärendena och övriga mål av ovan antydd beskaffenhet tillkomme den

vidlyftiga bokföringen av erlagda pensionsavgifter och utgående pensioner, de statistiska och

försäkringstekniska utredningarna ävensom övervakandet av försäkringens genomförande i orterna.

Därför erfordrades minst ytterligare tre tjänstemän med byråchefs tjänst och avlöning

förutom ett antal underordnade tjänstemän, vilka även i dessa fall ej syntes erfordra högre

ställning, än som tillkomme första gradens tjänster. För den vidlyftiga skriftväxlingen erfordrades

minst två sekreterare jämte biträden.

Särskilt för utförande av de statistiska och försäkringstekniska utredningarna, framför

allt för genomförande av kortsystemet i fråga om de försäkrade och pensionärerna, måste ett

betydande antal biträden anställas, vilka dock till största delen kunde utgöras av kvinnliga

tjänstinnehavare med ett begynnelsearvode av 1,200 kronor. Dessutom erfordrades ett

mindre antal tjänstemän av första graden såsom chefer för avdelningar av dessa biträden.

Förutom vaktbetjäning och expenser av olika slag syntes man även böra vara betänkt

på att, såsom vid vissa andra statens verk dåmera vore fallet, tillsätta tvenne fullmäktige

med ungefär samma befogenhet som t. ex. i fråga om socialstyrelsen, dock att, då

dessa fullmäktiges göromål i förevarande fall även syntes böra utsträckas till att övervara

ett begränsat antal föredragningar av pensionsmål och dylikt, för deras uppdrag lämpligen

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

borde bestämmas ett årligt arvode av åtminstone 3,000 kronor för en var av dem. Huruvida

och i vilken utsträckning därjämte borde påtänkas inrättandet av ett särskilt råd, ansåg

regeringsrådet Lindstedt för det dåvarande kunna lämnas utom beräkningen, då kostnaderna

därför ej syntes böra bliva större än att de kunde inbegripas i summan för allmänna

utgifter.

Att närmare än som skett ingå på frågan om det definitiva ordnandet av den ifrågasatta

pensionsstyrelsens organisation syntes regeringsrådet Lindstedt ej lämpligt, då denna

organisation i allt fall, i betraktande av ärendenas stora antal och svårigheten att överskåda

den blivande verksamheten i sin helhet, ej kunde med någon säkerhet angivas, utan hade han

endast sökt att erhålla en ungefärlig föreställning angående antalet av de tjänstemän och om

de kostnader, som skulle erfordras i framtiden.

Beträffande huvudposterna i den enligt de antydda grunderna antagligen erforderliga

framtida staten för ämbetsverket i fråga meddelade regeringsrådet Lindstedt följande sammanställning:
.

Lön eller arvode in. m.

1 chef ............................ 15,000 kronor

13 tjänster av tredje lönegraden å 8,100 kronor........... 105,300 »

2 » » andra » å 5,800 » ........... 11,600 >

50 » » första » ä 4,000 » ........... 200,000 »

100 kvinnliga biträden å 1,200 kronor............... 120,000 »

2 fullmäktige å 3,000 kronor................... 6,000 »

Övriga utgifter av olika slag, till en del oberäkneliga......... 342,100 >

Summa 800,000 kronor.

För det dåvarande — yttrade departementschefen till statsrådsprotokollet

den 25 april 1913 — gällde det emellertid närmast att erhålla en föreställning

om de arbetskrafter, som erfordrades under de allra första åren av verksamheten,

och särskilt om beloppet av det anslag, som av 1913 års riksdag borde äskas för

ändamålet.

Vad då först beträffade de för behandling av pensionsärenden erforderliga

arbetskrafterna, vore de tydligen i avsevärd mån beroende på de blivande övergångsbestämmelserna.

Sålunda skulle, därest ålderdomsförsäkringskommitténs förslag

i detta hänseende bleve antaget, endast omkring 16,000 pensionsansökningar

vara att förvänta under år 1914. I verkligheten syntes man dock även

under denna förutsättning böra räkna med ett ej obetydligt högre antal ansökningar.

Genomförandet av det förslag i förevarande hänseende, som av Kungl. Maj:t

förelagts riksdagen, skulle antagligen höja antalet pensionsansökningar till omkring

50,000. Skulle genom övergångsbestämmelserna pensioneringen från början

erhålla en sådan omfattning, som t. ex. förutsattes i särskilt yrkande av herr

Branting, måste man år 1914 räkna med minst 80,000 ansökningar. Utsträcktes

lagens omfattning från början till ett så stort antal befintliga invalider, bleve

således antalet pensionsansökningar första året högst betydligt, vartill komme, att

man då ännu ej vunnit tillräcklig erfarenhet för ett riktigt bedömande av de olika

fallen; därigenom måste målens behandling bliva ännu mera tidsödande än under

mera normala förhållanden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Knuffl. MajUs nåd. proposition nr 140.

Vid denna osäkerhet beträffande vad som i förevarande avseende kunde

komma att bestämmas, syntes det departementschefen emellertid lämpligt att för

det första året (1914) ej på stat uppföra flera befattningar än som i varje fall

bleve erforderliga.

Beträffande under de första åren erforderlig tjänstepersonal hade regeringsrådet

Lindstedt meddelat, att, under antagande av en organisation av den ungefärliga

beskaffenhet han i ovannämnda promemoria antytt, redan från början

skulle erfordras, förutom chefen, åtminstone 4 ledamöter (tredje gradens tjänstemän)

av styrelsen för pensionsärendenas behandling. Förutom dessa fyra tjänstemän

skulle erfordras ytterligare minst två avdelningschefer för handhavandet av

de statistiska arbetena och för övervakandet av försäkringens handhavande i orterna.

I fråga om sekreterargöromålen skulle tydligen krävas från början minst

två sekreterare. För beredningen av pensionsmålen behövdes, motsvarande de fyra

därför avsedda tjänstemännen av tredje graden, minst 16 tjänstemän av första

graden (revisorer eller aktuarier). Därtill komme ytterligare minst 9 dylika tjänstemän

för registratorsgöromålen och såsom närmaste biträden åt cheferna för dessa

avdelningar.

Till nu omnämnda tjänstepersonal behövde läggas 1 förste vaktmästare och

2 vaktmästare.

Därförutom erfordrades 2 fullmäktige samt ett avsevärt antal befattningar

för diverse olika göromål av enklare beskaffenhet, vilka senare befattningar syntes

kunna besättas med nästan uteslutande kvinnlig personal. Att för det dåvarande

angiva något antal av sådana befattningshavare vore ej möjligt. Under början

av år 1914 syntes ett antal av 20 vara tillräckligt, medan under senare hälften

av året man behövde räkna med omkring 100. De kvinnliga biträdenas huvudsakliga

verksamhet skulle avse bokföringen samt statistisk bearbetning.

För avlönande av nu angivna biträden, för sedvanliga expenser m. m.

ävensom för tryckning av formulär, pensionsbrev, statistikkort och för lokalhyra

in. m. syntes ett anslag av omkring 400,000 kronor för år 1914 böra beräknas.

Med hänsyn till en del ovissa och oberäkneliga omständigheter borde dock detta

anslag givas förslagsanslags natur.

För egen del anförde departementschefen följande.

Med hänsjm till förevarande verks natur syntes honom böra övervägas,

huruvida icke avvikelser från de för centrala verk vanliga normerna i avseende

å löner och tjänsteställning för tjänstemännen borde i mer eller mindre mån äga

rum. Verksamheten inom pensionsanstalten vore av säregen beskaffenhet; såsom

prövande i sista instans frågor av betydelse för den enskilde, måste anstalten

utrustas med för detta ändamål fullt kvalificerade krafter; i avseende å en hel

mängd andra göromål fordrades närmast noggrannhet, uppmärksamhet och intresse,

men knappast särskild utbildning. Vore det i allmänhet av betydelse, att överkvalificerad

arbetskraft nndvekes i statsförvaltningen, måste detta särskilt vara

att beakta, när det gällde att skapa ett nytt verk av förevarande art, varinom

en betydande personal erfordrades och för vars upprätthållande stora kostnader

påkallades från det allmännas sida. Departementschefen ansåg därför, att särskild

försiktighet borde iakttagas med avseende å uppförande av tjänstemän å

ordinarie stat.

Vidare ville han uttala, att, när han antydde, huru de medel, som behövde

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140. 7

begäras å extra stat för pensionsstyrelsens upprätthållande närmast under år

1914, skulle kunna, vidkommande avlöningar till olika tjänstemän, disponeras,

därmed icke finge anses givet något som helst på hand angående dessa tjänstemäns

löner och tjänsteställning vid en definitiv organisation. En sådan organisation

kunde först framläggas om ett par år, när erfarenhet vunnits. Tilläventyrs skulle

det också befinnas lämpligt att därförinnan lämna löneregleriugskommittén tillfälle

att granska ett slutligt förslag till lönestat.

Vidkommande chefen för verket ansåg departementschefen, att med hänsyn

till dennes synnerligen omfattande och maktpåliggande befattning en avlöning av

15.000 kronor kunde anses skälig. Beträffande chefens benämning syntes för det

dåvarande särskilt beslut icke påkallas.

Då det enligt departementschefens mening knappast kunde förväntas, att

lämplig chef skulle kunna förvärvas, om befattningen icke redan från början uppfördes

å ordinarie stat, ansåg departementschefen en sådan anordning nådig.

Beträffande därefter de fyra ledamöter av styrelsen, som regeringsrådet

Lindstedt ansett redan från början böra anställas för pensionsärendenas handläggning,

fann departementschefen för sin del, att för det dåvarande allenast två

behövde uppföras å ordinarie stat. Av dessa skulle allenast för en böra fordras

juridisk utbildning. Vidkommande dessa ledamöters avlöning syntes departementschefen

de för hovrättsråd gällande bestämmelser böra tills vidare vinna tillämpning.

Enligt gällande lönestat åtnjöte hovrättsråden en begynnelseavlöning av

7.000 kronor jämte 3 ålderstillägg efter 5, 10 och 15 års tjänstgöring å respektive

500, 600 och 600 kronor. Efter 15 år komme de nämnda tjänstemännen i

pensionsstyrelsen alltså att uppnå en avlöning av tillhopa 8,700 kronor eller

samma löneförmåner, som de centrala verkens byråchefer i allmänhet åtnjöte

efter 5 år.

De två andra ledamöter, som enligt regeringsrådet Lindstedts mening

erfordrades för pensionsärendens handläggning, av vilka en syntes böra innehava

juridisk utbildning, ansåg departementschefen tills vidare icke behöva uppföras å

ordinarie stat.

De två ledamöter av styrelsen, vilka, likaledes enligt regeringsrådets mening,

närmast skulle handhava statistiska arbeten och övervakandet av försäkringens

handhavande i orterna, syntes departementschefen icke heller behöva för det dåvarande

uppföras å ordinarie stat.

Redan från början erfordrades en förste vaktmästare och två andre vaktmästare.

Avlöningarna borde bliva de för vaktmästare vanliga, och syntes befattningarna

redan från början böra uppföras å ordinarie stat.

Med avseende å övriga erforderliga tjänstemäns avlöningsförhållanden och

ställning ansåg departementschefen definitivt förslag ej för det dåvarande kunna

framläggas. Annat förfogande syntes honom ej kunna träffas, än att det överlämnades

åt Kungl. Maj:t att bestämma tjänstemännens antal och skäliga avlöningsförmåner,

varvid givetvis borde tillses, att varken dessa förmåner eller

tjänstemännens ställning komme att binda Kungl. Maj:t och riksdagen vid det

slutliga förslaget till organisation och stat. All uppmärksamhet borde också

ägnas åt, att överkvalificerad arbetskraft icke bleve anställd.

Departementschefen ansåg sig emellertid i detta avseende böra göra några

antydningar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majds nåd. proposition nr 140.

Om förutom de två ledamöter av styrelsen, som skulle uppföras å ordinarie

stat, ytterligare fyra erfordrades, därav 2 för pensionsärendens prövande och 2

för övervakande och ledande av statistiska arbeten och för försäkringens handhavande

i orterna — något varom departementschefen ej för det dåvarande kunde

avgiva ett slutligt omdöme —, syntes deras arvoden böra sättas till samma belopp,

som begynnelseavlöningen för de å ordinarie stat uppförda ledamöterna eller 7,000

kronor.

En av styrelsens ledamöter ansågs böra erhålla uppdrag såsom chefens

ställföreträdare.

Anställande av särskilda sekreterare syntes departementschefen knappast

behöva från början ifrågakomma, utan de göromål, som dessa eljest skulle handhava,

kunde bestridas av tjänstemän med avlöning som första gradens tjänstemän.

Huruvida samtliga de tjänstemän, som motsvarade de i regeringsrådet

Lindstedts förslag upptagna första gradens tjänstemän, skulle behöva uppföras

till arvode av 4,000 kronor om året, ansåg departementschefen ovisst. Möjligen

kunde för några lägre arvode ifrågasättas. Departementschefen utgick emellertid

vid kostnadsberäkningarna från, att alla dessa bleve avlönade med 4,000 kronor

om året.

Av de nio tjänstebefattningar, som av regeringsrådet Lindstedt ifrågasatts

för registrators- och statistiska arbeten, syntes några kunna besättas med kvinnliga

innehavare, t. ex. fyra stycken. De ifrågavarande befattningshavarna ansågos

tills vidare kunna tillerkännas arvoden med samma belopp som bokhållares i

järnvägsstyrelsen begynnelselön, således de manliga 2,940 kronor och de kvinnliga

2,100 kronor.

Med avseende å samtliga de nämnda tjänsterna och bokhållarbefattningarna

borde dock uppmärksammas, att arvodena ej finge sättas alltför knappa, då befordringsutsikterna

ej kunde bliva mer omfattande.

Det stora antal befattningshavare, som därförntom redan från början erfordrades

och vartill borde avses uteslutande kvinnlig personal, syntes departementschefen

icke från början kunna uppföras å ordinarie stat. De ansågos böra

vara av de två typer, som då funnes i centralförvaltningen, således med arvode

av 1,200 kronor för den lägre biträdesklassen och av 1,600 kronor för den högre

biträdesklassen.

1 ett verk som det ifrågavarande erfordrades enligt departementschefens

uppfattning ett rådgivande lekmannaelement, som i största möjliga utsträckning

deltoge i arbetet. Om detta lekmannaelement slutligt borde skapas i form av

av fullmäktige eller på annat sätt, ansåg departementschefen för aet dåvarande

kunna lämnas därhän. Det syntes honom tills vidare viktigast, att de sakkunniga

lekmän, som anställdes, kunde påräknas för att deltaga i behandlingen av de

ärenden, för vilka enligt regeringsrådet Lindstedts förenämnda promemoria skulle

disponeras en veckodag (allmänna ärenden, besvärsmål samt sådana pensionsärenden,

som befunnes vara av synnerligen tvistig beskaffenhet och därför syntes böra

göras till föremål för en allsidigare provning), ävensom för en del organisatoriska

arbeten. Med hänsyn till det ganska omfattande arbete, som skulle åligga dessa

sakkunniga, och med beaktande att olika kategorier sådana borde vara representerade

i styrelsen, ansåg departemententschefen deras antal böra sättas till 4 samt

arvodet för en var till Ti,000 kronor för år räknat.

I anslutning till vad sålunda anförts borde enligt departementschefens

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kwngl. Maj:ts nåd. proposition nr 140. 9

mening å ordinarie stat uppföras från och med år 1914 följande tjänstemän i

pensionsstyrelsen:

1 chef, löneförmåner....................kronor 15,000

2 ledamöter, » å 7,000 kronor............. » 14,000

1 förste vaktmästare..................... » 1,500

2 vaktmästare å 1,200 kronor................. » 2,400

Summa kronor 32,900

För år 1914 kunde beräknas erfordras arvoden till följande personal å

extra stat:

4 ledamöter å 7,000 kronor..................kronor

4 sakkunniga lekmän å 3,000 kronor............. »

18 tjänstemän å 4,000 kronor................. »

5 manliga bokhållare å 2,940 kronor............. »

4 kvinnliga bokhållare å 2,100 kronor............. »

20 kvinnliga biträden av högre grad å 1,600 kronor....... »

80 kvinnliga biträden av lägre grad å 1,200 kronor....... »

(alla biträden syntes ej erfordras för hela året, men uppfördes

deras arvoden ändock för helt år)

Summa kronor 263,100

Departementschefen erinrade, att i förut gjorda uttalanden och angivna

extra stat tjänstemännens avlöning upptagits utan hänsyn till de avdrag, motsvarande

pensionsavgifter för ordinarie tjänstemän, som givetvis borde föreskrivas.

Övriga anslag för år 1914 å extra stat hade departementschefen, efter samråd

med regeringsrådet Lindstedt, beräknat på följande sätt:

lokalhyra, med värme, belysning och städning..........kronor 25,000

möblering av lokalen ''..................... » 35,000

kostnaden för tryck, skrivmaterialier, postporto.......• . » 150,000

extra utgifter, reseersättningar, vikariatsersättningar m. m..... » 70,000

Summa kronor 280,000

Hela staten för pensionsstyrelsen för år 1914 skulle således uppgå till

576,000 kronor, därav å ordinarie stat 32,900 kronor samt å extra stat 543,100

kronor; och syntes sistnämnda belopp böra anvisas såsom förslagsanslag.

Departementschefen ansåg det emellertid vara tydligt, att en del av ovannämnda

befattningar i pensionsstyrelsen måste tillsättas redan under år 1913, så

tidigt ske kunde, då ju en mängd förarbeten vore nödvändiga, för att den egentliga

verksamheten från och med år 1914 skulle utan hinder kunna taga sin början.

Det syntes departementschefen, efter överläggning med regeringsrådet Lindstedt,

sannolikt, att för sådant ändamål ungefär från och med den 1 september

1913 följande tjänstebefattningar erfordrades, nämligen:

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 97 Käft. (Nr 140.) 2

28,000

12,000

72.000

14,700

8,400

32.000

96.000

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

chefen, 3 ledamöter, 2 andra tjänstemän samt de 4 sakkunniga lekmännen.

Därigenom skulle tillkomma en kostnad för år 1913 av i runt tal 18,000 kronor.

Av förslagsanslaget till biträden^ lokalhyra och möbler m. m. behövde

dessutom en del hållas tillgänglig under år 1913.

Med tillägg av nyssnämnda 18,000 kronor skulle hela det anslag tor pensionsstyrelsens

verksamhet, som behövde uppföras å 1914 års stat, bliva 594,000

kronor.

Under förutsättning av bifall till vad av departementschefen uttalats framlade

han förslag till avlönings- och omkostnadsstat för pensionsstyrelsen för ar 1914.

Beträffande de befattningshavare i styrelsen, vilka kunde komma att uppföras

å ordinarie stat, syntes departementschefen allmänna villkor och bestämmelser

för avlöningsförmånernas åtnjutande höra stadgas i huvudsaklig överensstämmelse

med vad för de under de senare åren nyreglerade centrala ämbetsverken

blivit föreskrivet, med ungefärligen den ytterligare skärpning, som gällde tor

socialstyrelsen; och angav departementschefen den lydelse, dessa villkor och bestämmelser

enligt hans mening borde erhålla.

Departementschefen hemställde, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att, under förutsättning att Riksdagen antoge lag om allmän pensionsförsäkring,

. ,

dels, med godkännande av de utav departementschefen förordade

förslag till avlöningsstat samt till allmänna villkor och bestämmelser för

avlöningsförmåners å ordinarie stat åtnjutande, från och med år 1914 i

riksstaten under sjätte huvudtiteln uppföra ett ordinarie anslag till en

central anstalt för pensionsförsäkringsärenden, pensionsstyrelsen, å 32,900

kronor,

dels för upprätthållande av pensionsstyrelsens verksamhet, utöver

anslaget å ordinarie stat, å extra stat för år 1914 anvisa ett förslagsanslag

av 543,100 kronor,

dels till avlönande av vissa tjänstemän i pensionsstyrelsen för tiden

1 september—31 december 1913 å extra stat för år 1914 anvisa 18,000

kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1913 av tillgäng

liga medel utanordna beloppet,

dels och medgiva, att av förslagsanslaget å extra stat för år 1914

Kungl. Maj:t finge under år 1913 av tillgängliga medel utanordna 60,000

kronor.

Den kungl. propositionen avfattades i överensstämmelse med departementschefens

berörda hemställan.

Riksdagens I skrivelse den 28 maj 1913, n:r 159, anförde riksdagen i anled
''*ir''<wi3

ning av nyssberörda proposition bland annat följande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

11

I betraktande av de svårigheter, som måste möta att redan för det

dåvarande med större säkerhet kunna fastställa en detaljerad organisation

av det för folkpensioneringens genomförande och handhavande föreslagna

nya ämbetsverket, pensionsstyrelsen, fann riksdagen i likhet med föredragande

departementschefen, att med denna organisations definitiva ordnande

ännu någon tid borde anstå, till dess större erfarenhet vunnits rörande

pensionsförsäkringens verksamhet.

Vad närmast gällde syntes riksdagen vara att beträffande pensionsstyrelsens

inrättande • och organisation träffa de anordningar, som vore av

nöden för att trygga ett ändamålsenligt utövande av styrelsens funktioner

under den första tiden av folkpensioneringslagens tillämpning, men att

samtidigt tillse, att dess organisation ej knötes fastare, än att en lämplig

anpassning efter utvecklingens krav utan svårighet skulle kunna ske.

Riksdagen höll före, att Kungl. Maj:ts förslag • i-stort sett tagit

hänsyn till vad som ur dessa synpunkter skäligen kunde anses påkallat.

Vad i propositionen föreslagits hade emellertid givit riksdagen anledning

till, bland annat, följande erinringar. ........

För verkets chef hade föreslagits en på ordinarie stat upptagen avlöning

av 15,000 kronor.

Riksdagen delade visserligen till fullo den med anledning av detta

förslag av departementschefen uttalade uppfattning om önskvärdheten att

till förste innehavare av derina befattning kunna förvärva en person med

särskilt framstående egenskaper för fyllande av den krävande uppgiften;

riksdagen ansåg det emellertid vara lämpligast att ordna denna avlöningsfråga

så, att den normala lönen för chefen fastställdes enligt samma

grunder som dem, vilka gällde för generaldirektörer med en avlöning

å 11,000 kronor, men att, för möjliggörande av att högre löneförmåner

måtte kunna beredas för befattningens förste innehavare, på extra stat

anvisades ett anslag av 4,000 kronor att av Kungl. Maj:t för ändamålet

disponeras.

Beträffande befattningshavarnas benämning hade riksdagen för sin

del beslutit, att chefen skulle erhålla titeln generaldirektör, medan frågan

om övriga befattningshavares benämning syntes kunna anstå, till dess

större fasthet vunnits i verkets organisation.

Vad i övrigt anginge den i propositionen föreslagna lönestaten

för pensionsstyrelsen ävensom förslaget till allmänna villkor och bestämmelser

för åtnjutande av avlöningsförmåner å ordinarie stat, ville riksdagen

erinra, att, i överensstämmelse med vad för andra under de senare

åren nyinrättade eller nyreglerade verk bestämts, syntes böra stadgas, att

ordinarie tjänstinnehavare skulle, där ej undantag medgåves, vara tillstå
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

des å tjänsterummet minst sex timmar varje söckendag; varjämte riksdagen

gjorde en mindre jämkning beträffande formuleringen av avlöningsstaten,

i vad den avsåg vaktmästare.

Den av riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition godkända staten hade följande lydelse:

»Avlönings- och omkostnadsstat för pensionsstyrelsen år 1914.

A. Ordinarie anslag:

1 generaldirektör och chef för

pensionsstyrelsen.....

1 ledamot.........

1 d:o .........

1 förste vaktmästare ....

1 vaktmästare.......

1 d:o .......

Lön.

Tjänst-

görings-

penningar.

Orts-

tillägg.

Summa.

7,000

4,500

4,500

900

700

700

—

3,000

2,500

2,500

450

350

350

—

1,000

iso

150

150

—

11,000

7,000

7,000

1,500

1,200

1,200

-

Efter 5 år kan lönen

höjas med 500 kro- | nor, efter 10 år med

l 600 kronor och efter

1 15 år med ytterli - gare 600 kronor.

| Efter 5 år kan lönen

j höjas med 100 kro- l nor.

, Efter 5 år kan lönen

l höjas med 100 kro- J nor och efter 10 år

med ytterligare 100

kronor.

Summa kronor i ordinarie stat

—

—

—

—

—

—

28,900

—

B. Extra anslag:

Till chef (lönetillägg till förste

innehavaren 4,000 kronor),

tjänstemän, biträden, lokal- hyra med möbler, skrivmate- rialier, tryckningskostnader

m. m., förslagsanslag . .

547,100

Summa å extra stat

—

—

-

—

—

—

547,100

—

C. Dessutom: Extra anslag,

avseende tiden 1 september—

31 december 1913.....

18,000

Summa S:rum

—

—

—

—

—

—

594,000

—

Anm. 1. Såsom pensionsunderlag skall för ledamot gälla det belopp, vartill lönen nppgår

efter avdrag av 600 kronor.

Anm. 2. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge

denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå ävensom å lönen avdragas 100 kronor.»

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

För upprätthållande av pensionsstyrelsens verksamhet under år 1914 stat för år

avsågs, enligt vad av det föregående framgår, förutom det ordinarie an- 1914''

slaget, av förslagsanslaget ett belopp av omkring 487,100 kronor.

Det för år 1914 anvisade förslagsanslaget synes emellertid komma

att betydligt överskridas. Kungl. Maj:t har nämligen den 31 december

1913, efter framställning av pensionsstyrelsen, för styrelsens avlöningar

och omkostnader för år 1914, i vad desamma icke äro upptagna i ordinarie

stat, fastställt stat, slutande å 814,700 kronor.

I fråga om de omständigheter, som torde komma att medföra den

antydda ökningen av kostnader utöver vad som förut beräknats, tillåter

jag mig hänvisa till statsrådsprotokollet över civilärenden den 14 januari

1914 (sjätte huvudtiteln sid. 203—205).

Jag övergår nu till frågan om en mera definitiv organisation för Frågan om

pensionsstyrelsen och vad därmed äger sammanhang. organisa
tion

av pen
I

sådant hänseende har pensionsstyrelsen uti underdånig skrivelse den sionffn^rel‘

18 december 1913 angående avlönings- och omkostnadsstat för år 1915 fram
-

lagt

förslag.

Löneregleringskommittén, till vilken ifrågavarande skrivelse remitterades,

har sedermera hos pensionsstyrelsen begärt och från styrelsen

fått mottaga en promemoria, avsedd att i vissa hänseenden närmare

utveckla och komplettera styrelsens i nyssberörda skrivelse innehållna

framställning-.

O

Med underdånig skrivelse den 24 april 1914 har löneregleringskommittén

överlämnat betänkande, delen XLIII, innefattande förslag i

fråga om reglering av löneförhållanden in. m. beträffande pensionsstyrelsen.

I anledning av kommitténs förslag har slutligen pensionsstyrelsen

den 11 maj 1914 avgivit underdånigt yttrande.

Innan jag närmare redogör för de förslag, som sålunda avgivits,

må det tillåtas mig att i korthet angiva pensionsstyrelsens arbetsuppgifter

ävensom meddela några siffror till belysande av det arbete, som åligger

styrelsen.

Det mera regelbundet återkommande arbetet inom pensionsstyrelsen

kommer i huvudsak att bestå av:

prövning av ansökningar om pension (understöd) och om höjning

av redan beviljad pension, ärenden rörande sänkning av pension, uträk
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

ning av pensionsbelopp, utfärdande av pensionsbrev samt uppgifter till

postsparbanken angående beviljade pensioner;

registrering av obligatoriskt försäkrade personer och anteckning om

de av dessa personer erlagda avgifter eller om försummelse att erlägga

avgift;

bandläffgning av besvär, som av enskilda sakägare eller av kommuner

och ombud anförts mot pensionsnämnds beslut, samt besvär över

taxeringsnämnds beslut rörande fråga, huruvida någon skall på grund

av varaktig oförmåga till arbete undantagas från erläggande av pensions
-

avgifter;

kontroll över postsparbankens redovisning angående utbetalda pensions-

och understödsbelopp samt uträkning av kommuners och landstings

andelar i pensionskostnaden och därmed förenat debiteringsarbete;

den frivilliga försäkringens administration;

försäkringsmatematiska undersökningar och beräkningar;

statistiska utredningar och undersökningar;

övervakande av pensionsnämndernas och ombudens arbete;

upplysningsverksamhet i förhållande till allmänheten och pensionsnämnderna

(åtminstone under den första tiden); samt

verkets inre administration, uppgörande av förslag till organisationsplaner,

redigerande av styrelsens årsberättelse, avgivande av utlåtanden

och förslag i fråga om lagar och författningar rörande socialförsäkringen

m. m.

Redan från verksamhetens början torde komma att framställa sig

talrika frågor om ändring av bestämmelserna i pensionsförsäkringslagen,

vilka frågor komma att i avsevärd grad upptaga pensionsstyrelsen och kräva

omfattande undersökningar och förarbeten.

Antalet obligatoriskt försäkrade har med ledning av ålderdomsförsäkringskommmitténs

utredningar för år 1914 beräknats till omkring

3,020,000. Detta antal beräknas av pensionsstyrelsen för vart och ett av

de närmast följande åren komma att ökas med omkring 20,000. _

I fråga om antalet frivilligt försäkrade kunna icke några tillförlitliga

uppgifter lämnas.

Antalet under året inkommande ansökningar om pension och pensionstillägg

(understöd) samt om förhöjning av pensionstillägg (understöd)

bcräkiicis i

för år 1915 till omkring 35,000,

» » 1916 » » 37,500 och

» » 1917 » » 40,000.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

Sammanlagda antalet pensionärer (understödstagare), vilket under år

1914 antagits komma att utgöra omkring 81,000, beräknas uppgå till:

vid slutet av år 1915 omkring 92,000,

» » » » 1916 > 103,000 och

» » » » 1917 » 113,000.

Antalet under året gjorda pensionsutbetalningar beräknas:

för år 1915 till omkring 420,000,

» »1916 » » 490,000 och

> » 1917 » » 550,000.

Antalet pensionsdistrikt (pensionsnämnder) uppgår för närvarande

till 2,654.

Antalet ortsombud är 1,217.

Antalet instruktionsombud är 42.

I sin förenämnda skrivelse den 18 december 1913 med förslag till Ordinarie

avlönings- och omkostnadsstat för år 1915 har pensionsstyrelsen gjort fsTölatZntal

framställning om uppförande å ordinarie stat av ett betydligt antal be- befattningsfattningar

utöver dem, som vid 1913 års riksdag medgåvos. barare.

Vid uppgörande av sitt förslag hade nämligen styrelsen ansett nöd- Pe“8ejsenSty“

vändigt, att redan från och med år 1915 uppfördes å ordinarie stat det

minimiantal befattningar, som från och med nämnda år och allt framgent

måste anses erforderligt för utförande av det styrelsen åliggande arbetet.

Det vore enligt styrelsens mening av vikt, att personalen så snart

som möjligt tillförsäkrades den fastare ställning, som ett uppförande å

ordinarie stat medförde. Därigenom skulle styrelsen erhålla möjlighet att

lättare rekrytera personalen och att kunna bibehålla dugliga tjänstemän.

För övrigt vore det ju, yttrade styrelsen, en antagen princip, att arbete,

som regelbundet återkomme och som således vore av ordinarie art, skulle

utföras av ordinarie personal.

I den nämnda av pensionsstyrelsen till löneregleringskommittén

avgivna promemorian har uti ifrågavarande hänseende ytterligare framhållits,

hurusom under de försök, styrelsen dittills gjort att förvärva

dugliga arbetskrafter för ämbetsverkets räkning, visat sig möta stora

svårigheter att med den rådande osäkerheten i avseende på verkets ställning

kunna binda fullt kompetenta personer vid styrelsen. Det vore fara

värt, att en och annan av de dugligare arbetskrafterna, som tagit anställning

hos styrelsen och satt sig in i göromålen därstädes, komme att lämna styrelsen,

därest icke, såsom ställts i utsikt, ordinarie anställning kunde beredas

vederbörande från och med år 1915. I detta sammanhang erinrades,

att en del av de av styrelsen anställda tjänstemännen allenast åtnjöte

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Löneregle
ringskom
mittén.

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 140.

tjänstledighet tills vidare under år 1914 från tjänsteanställning, som av

dem innehades i andra ämbetsverk.

Vid beräkningen av antalet befattningshavare, som skulle uppföras å

ordinarie stat, hade styrelsen lagt till grund de för år 1915 beräknade

siffrorna angående pensions-(understöds-)ansökningar, försäkrade o. s. v.,

och hänsyn hade därvid icke tagits till den stegring av dessa siffror, som

år för år komme att äga rum. Styrelsen hade vidare upptagit allenast

ett minimum av platser å ordinarie stat samt tänkt sig, att det arbete, som

av denna personal icke hunne utföras, skulle verkställas av extra personal,

amanuenser och extra kvinnliga biträden.

Skulle emellertid, yttrades vidare, en reducering av det utav styrelsen

beräknade antalet ordinarie befattningshavare äga rum, bleve följden, att extra

personal måste i än större utsträckning anlitas. Detta komme givetvis att

utöva en menlig inverkan på arbetets behöriga utförande. Det läge i fråga

om pensionsstyrelsens göromål vikt däruppå, att pensionsförsäkringslagens

bestämmelser och de grunder, på vilka den vore byggd, noggrant iakttoges,

att alla beräkningar skedde med den största försiktighet och att alla omständigheter

i övrigt, som hade inflytande på försäkringen, beaktades,

emedan eljest försäkringskostnaderna lätt kunde springa upp med avsevärt

belopp utöver det beräknade. Det vore också därför av största vikt, att

pensionsstyrelsen hade tillgång till en tillräcklig, vederbörligen kvalificerad

personal och en personal, som kunde tillförsäkra styrelsen kontinuitet i

arbetet. En avprutning på dessa anspråk kunde, såsom antytts, om arbetet

till följd därav måste tagas mera summariskt, lätt föranleda högst avsevärda

extra kostnader för det allmänna.

Löneregleringskommittén — som erinrar om de år 1913 av dåvarande

departementschefen och riksdagen gjorda, i det föregående återgivna uttalanden

beträffande vikten av någon tids erfarenhet, innan man skrede

till ett definitivt ordnande av pensionsstyrelsens organisation — yttrar för

egen del i nu ifrågavarande hänseende följande.

Givetvis måste med hänsyn till berörda uttalanden av såväl vederbörande

departementschef som riksdagen starka skäl föreligga, för att,

såsom pensionsstyrelsen föreslagit, redan under år 1914 beslut skulle fattas

om uppförande av ett betydande antal ytterligare befattningar å ordinarie

stat för styrelsen.

Styrelsen har — påpekar kommittén — i sådant hänseende särskilt

framhållit svårigheten att kunna förvärva och bibehålla dugande arbetskrafter,

därest icke ordinarie anställning kunde beredas dem.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

17

Att stora olägenheter kunna uppstå, om nära nog alla befattningar

inom pensionsstyrelsen även efter utgången av år 1914 skola behöva

uppehållas av allenast extra befattningshavare, synes jämväl kommittén

vara att befara.

Såsom ett nära liggande exempel på, huru ett dröjsmål uti ifrågavarande

avseende kan verka, framhåller kommittén riksförsäkringsanstalten. Till

följd av ogynnsamma omständigheter hava nämligen befattningshavarna

vid nämnda anstalt ännu icke beretts ordinarie anställning; också hava

befattningshavare därstädes, i såväl högre som lägre grad, i avsevärt antal

lämnat verket — något som lärer hava i synnerligen hög grad försvårat

arbetet inom anstalten.

Det synes kommittén fördenskull vara av vikt, att pensionsstyrelsen,

med de omfattande och maktpåliggande uppgifter, som äro denna styrelse

anförtrodda, snarast möjligt erhåller en så fast organisation som kräves,

för att styrelsen skall bliva i tillfälle att fungera på ett fullt tillfredsställande

sätt. Det måste enligt kommitténs mening i sådant hänseende

tillses, att styrelsen må kunna i tillräckligt antal förfoga över sådana

stadigvarande arbetskrafter, som äro väl skickade för sina uppgifter, så

att vid tillämpningen av pensionsförsäkringslagen må på ett rättvist och

följdriktigt sätt tillvaratagas icke blott det allmännas utan även de enskildas

berättigade intressen.

Om än kommittén sålunda ansett pensionsstyrelsen böra redan från

och med år 1915 beredas ökat antal ordinarie arbetskrafter, har kommittén

dock icke funnit sig kunna tillstyrka uppförande redan nu å ordinarie

stat av ett så stort antal befattningar, som av pensionsstyrelsen ifrågasatts.

Uti sitt yttrande över löneregleringskommitténs nu ifrågavarande be- Pensionestytänkande

har pensionsstyrelsen, såsom jag i det följande får tillfälle att när- a“''

mare omnämna, vidhållit sin uppfattning beträffande det antal befattnings- kommitténs

havare hos styrelsen, som med ingången av år 1915 borde uppföras å or- betänkande

dinarie stat. Emellertid har styrelsen — under framhållande av vikten

att så stort antal som möjligt av de för styrelsen erforderliga tjänsterna

med 1915 års ingång uppföres på ordinarie stat — anhållit, att, därest

Kungl. Maj:t ej skulle finna sig kunna godkänna styrelsens förslag till ordinarie

stat i dess helhet, frågans lösning av sådan anledning icke måtte

fördröjas, utan proposition till denna riksdag avlåtas om uppförande å ordinarie

stat av det antal tjänstebefattningar, Kung]. Maj:t kunde finna

vara av behovet påkallat.

I likhet med såväl pensionsstyrelsen som löneregleringskommittén me^eahI^D

har jag funnit starka skäl tala för att redan från 1915 års ingång ökat

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sarnl. 97 käft. (Nr 140.)'' 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ls nåd. proposition nr 140.

antal befattningshavare hos pensionsstyrelsen må beredas ordinarie anställning.

Onskligt hade naturligen varit, om man, på sätt min företrädare

i ämbetet förutsatt och även 1913 års riksdag avsett, kunnat avvakta ännu

någon tids erfarenhet, innan eu dylik åtgärd vidtages. Det är emellertid

synnerligen stora och viktiga intressen, som skulle kunna komma

att stå på spel, därest pensionsstyrelsen skulle under en längre tid framåt

nödgas bibehålla den provisoriska organisation, som år 1913 beslutades.

Mig synes det fördenskull vara ur statsekonoinisk synpunkt fördelaktigast

att så snart som möjligt bereda styrelsen den fasthet i organisation, som

ett tillräckligt antal ordinarie arbetskrafter givetvis medför.

Dock anser jag, att man därvid bör gå tillväga med den största försiktighet

och sålunda icke å stat uppföra flera befattningar, än som under

alla förhållanden kunna anses oundgängligen erforderliga.

Byråindetning Jag övergår nu att närmare redogöra för den organisation av pen
m''

m" sionsstyrelsen, som mitt förslag innebär, och vill jag därvid ock angiva

vilka ordinarie befattningar, som därav skulle betingas.

Enligt av pensionsstyrelsen uppgjord plan, vilken i huvudsak redan

tillämpas, skulle de styrelsen åliggande göromålen fördelas på följande

sex ordinarie byråer, nämligen:

en kanslibyrå,

en byrå för yttre ärenden,

två gransknings- och besvärsbyråer (n:r 1 och n:r 2),

en försäkringsteknisk samt

en statistisk byrå.

Var och en av dessa byråer skulle förestås av eu byråchef.

Det torde böra i detta sammanhang omnämnas, att av styrelsens

nuvarande två ordinarie ledamöter den ene förestår den s. k. kanslibyrån

och den andre den s. k. byrån för yttre ärenden, (ivriga omförmälda

fyra byråer förestås av extra ledamöter.

Kanslibyrån. Kanslibyrån skulle enligt pensionsstyrelsens förslag fördelas i tre

Penreisen8t''" särskilda avdelningar, nämligen eu kansliavdelning, en registeravdelning

och en bokföringsavdelning.

Till byrån skulle höra huvudsakligen följande uppgifter:

å kansliavdelningen:

handläggning av ärenden angående styrelsens organisation och personal

samt förvaltningskostnader, framställningar till Kungl. Maj:t rörande

lagar och författningar, kungl. remisser, i den mån de icke direkt beröra

annan byrås verksamhetsområde;

s. 19 Kontrollera mot PDF

KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

19

ombesörjande av bokföring och redovisning av till styrelsen utanordnade

medel, kassagöromål m. fl. administrativa och ekonomiska göromål;

å register avdelning en:

registrering av inkomna ansökningar om pension eller understöd

jämlikt lagen angående pensionsförsäkring, jämte allt det löpande arbete

för komplettering av inkomna handlingar och uppgifter in. in., som står

i samband med eller föranledes av nämnda registrering'';

å bokföring sav delning en:

handhavande av bokföringen beträffande beviljade pensioner, avräkning

med postsparbanken och granskning av de från postsparbanken inkomna

redovisningar rörande verkställda pensionsutbetalningar, uträkning

i samråd med försäkringstekniska byrån av kommuners och landstings

andelar i pensionstillägg och understöd.

Styrelsen framhåller särskilt, att eu av de mera maktpåliggande

uppgifterna för kanslibyrån torde vara handläggandet av inom styrelsen

väckta eller till dess utredning och yttrande hänskjutna lag- och

författningsfrågor rörande pensionsförsäkringen och socialförsäkringen i

dess helhet ävensom frågor av mera allmän social natur, som kunna tänkas

äga sammanhang med pensionsstyrelsens verksamhet.

Beträffande kanslibyråns uppgifter torde jag få i övrigt hänvisa till

den mera detaljerade redogörelse, som finnes intagen å sid. 45—47 i

löneregleringskommitténs betänkande i ämnet.

Pensionsstyrelsen har för kanslibyrån beräknat följande ordinarie

befattningshavare, utom chefen för byrån:

å kansliavdelningen:

1 sekreterare, tillika ombudsman,

1 tjänsteman i första graden,

1 kvinnlig registrator, tillika bokförare och kassör,

1 kvinnligt biträde i högre (andra) grad samt

2 kvinnliga biträden i lägre (första) grad;

å registeravdelningen:

1 föreståndare (tjänsteman i första graden, för vilken dock av styrelsen

avsetts ett tilläggsarvode),

1 kvinnligt biträde i högre (andra) grad samt

2 kvinnliga biträden i lägre (första) grad;

å bokföringsavdelningen:

1 föreståndare (tjänsteman i första graden, för vilken jämväl avsetts

ett tilläggsarvode),

1 ytterligare tjänsteman i första graden,

1 kvinnlig bokhållare,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

1 kvinnligt biträde i högre (andra) grad samt

2 kvinnliga biträden i lägre (första) grad.

Beträffande de åligganden, som enligt styrelsens plan skulle tillkomma

förenämnda särskilda befattningshavare å kanslibyrån, har i pensionsstyrelsens

förut omförmälda promemoria meddelats följande.

I fråga om den föres!agne sekreteraren anser styrelsen av redogörelsen

för denna byrås uppgifter titan vidare framgå, att byråchefen å kanslibyrån behöver

vid sin sida en juridiskt utbildad sekreterare (andra gradens tjänsteman),

på vilken måste ställas ganska stora fordringar. Han måste sålunda biträda vid

ledningen av arbetet å byråns olika avdelningar och vid de tider, då byråchefen

har semester eller annan ledighet, t. ex. för beredande av större ärende eller

för tjänsteresa, inträda såsom ersättare för denne.

Sekreteraren å denna byrå liksom sekreterarna (resp. förste aktuarier) å

övriga byråer skulle i allmänhet åligga:

a) att i egenskap av byråchefens närmaste man biträda denne vid utövande

av tillsyn över göromålen inom byrån samt såsom ersättare för byråchefen i

dennes frånvaro handlägga ärenden av brådskande natur, som eljest ankomme på

byråchefen;

b) att biträda byråchefen med verkställande av utredningar och uppgörande

av förslag;

c) att i de fall, då av annan överordnad icke meddelats bestämmelse därom,

mellan byråns tjänstemän fördela förekommande göromål samt lämna erforderliga

anvisningar för deras utförande;

d) att uppsätta skrivelser och utlåtanden i de ärenden, som för sådant ändamål

överlämnas till honom;

e) att ansvara för expedieringen av alla å byråns föredragningslistor upptagna

ärenden samt för upprättande av föredragningslistor och protokoll ävensom

att samla och förvara dessa;

f) att enligt uppdrag eller förordnande i vissa fall avgöra eller föredraga

särskilda ärenden samt tjänstgöra såsom tillfällig ledamot hos styrelsen; samt

g) _ att biträda vid redigeringen av den årsberättelse, shm av styrelsen

skall avgivas rörande dess verksamhet.

Särskilt skulle det åligga sekreteraren å kanslibyrån:

1) att i förekommande fall tjänstgöra som styrelsens ombudsman;

2) att öva tillsyn över kassagöromålen, bokföringen och redovisningen av

pensionsstyrelsens inkomster och utgifter samt uträknandet av avlöningen till

pensionsstyrelsens personal;

3) att föranstalta om granskning av samtliga de reseräkningar, som likvideras

av styrelsen, samt av övriga till kanslibyrån hörande räkningar;

4) att ansvara för förande av den i kungl. kungörelsen om verkställighet

av lagen om civila tjänstinnehavares rätt till pension föreskrivna matrikel över

pensionsstyrelsens personal samt av pensionsliggare m. m.; samt

5) att biträda vid den slutliga redigeringen och tryckningen av styrelsens

årsberättelse.

Den för byråns kansliavdelning upptagna första grads tjänstemannen

(notarie) skulle särskilt åligga att verkställa de utredningar, som anförtros

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

KungI. Maj:t8 nåd. j>roposition nr 140.

honom, att uppsätta protokoll samt förslag till utlåtanden och skrivelser och i

övrigt biträda sekreteraren med utförande av förekommande göromål ävensom att

vårda styrelsers bibliotek. Därjämte skulle han hava att, om arbetet på byrån

lämnar tid övrig, granska och föredraga samt deltaga i avgörandet av pensionsansökningar.

Registratorn och kassören skulle hava till åliggande:

1) att föra register och diarium över alla till styrelsens samtliga byråer

inkommande ärenden från Kung], Maj:t eller ämbetsverk samt alla till kanslibvrån

hörande mål eller ärenden;

2) att omhänderhava styrelsens kassa;

3) att bokföra och redovisa styrelsens inkomster och utgifter;

4) att uträkna avlöningen till styrelsens personal;

5) att i behörig tid inleverera från styrelsens befattningshavare innehållna

pensionsavgifter och avgifter till civilstatens änke- och pupillkassa;

6) att samla, och förvara koncepten till samtliga från styrelsens byråer utgående

skrivelser till Kungl. Maj:t, departement och ämbetsmyndigheter ävensom

alla kanslibyrån tillhörande koncept; samt

7) tytt samla och förvara till styrelsen inkommande kungl. brev och skrivelser

från departement och ämbetsmyndigheter ävensom däröver föra särskild

förteckning.

Det för byråns kansli upptagna kvinnliga biträdet av högre (andra)

grad, som skall hava förvärvat färdighet i stenografering, är avsett att användas

vid korrespondensen å byrån, att biträda vid utredningar och förande av

liggare och matriklar m. m.

.De två kvinnliga biträdena av lägre (första) grad skulle utföra

ren skri vningsarbete samt biträda med kontrollräkningar och registers förande

m. m.

Föreståndaren för registeravdelningen skulle åligga;

1) att öva närmaste tillsynen över avdelningens arbete och ansvara för

detsammas behöriga utförande;

2) att i diariet över inkomna pensionsansökningar införa erforderliga anteckningar;
3)

att upplägga registerkort angående inkomna ansökningar om pension och

tillse, att å korten verkställdes föreskrivna anteckningar;

4) atty därest ansökningar inkomme före besvärstidens utgång, inhämta

upplysning från vederbörande pensionsnämnd, huruvida besvär anförts, och i vissa

fall återsända ansökningarna till pensionsnämnden jämte skriftligt meddelande i

ämnet samt att, då ansökningshandlingarna vore ofullständiga, tillse, att erforderliga

kompletterande uppgifter infordrades;

5) att låta enligt givna föreskrifter å registerkorten införa de olika anteckningar,

som föranledas av meddelade beslut om avslag å eller återförvisning

av pensionsansökningar eller om beviljande av pension (understöd); samt

6) att ordna och förvara samtliga registerkort och ansökningsakter. (Det

skulle ingå i föreståndarens åligganden, att, då ansökning inkommer, tillse, huru
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Löncregle
migskommit
tén.

Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

vida pension förut beviljats, samt att, då fråga uppstår om ökning, minskning

eller indragning av pension, tillhandahålla samtliga till styrelsen inkomna handlingar

rörande den ifrågavarande pensionären.)

Då föreståndaren för registeravdelningen synes bliva strängt upptagen av

ledningen av och kontrollen över det vidlyftiga löpande arbetet å avdelningen

vore det av vikt, att han vid sin sida äger pålitliga och väl kvalificerade biträden.

Det arbete, som särskilt skulle komma att åligga det för registeravdelningen

avsedda kvinnliga biträdet av högre (andra) grad, skulle huvudsakligen

vara att biträda vid kontrolleringen av registerkorten, att behörigen på sina

platser insätta samt öva uppsikt över det betydliga antalet registerkort (detta

antal beräknas med tiden komma att uppgå till c:a 600,000) ävensom de å avdelningen

förvarade ansökningsakterna.

De två kvinnliga biträdena av lägre (första) grad skulle sysselsättas

med utskrivning av registerkort samt utföra i övrigt erforderligt skrivarbete och

biträda vid kollationering.

Föreståndaren för bokföringsavdelningen skulle åligga:

1) att öva närmaste tillsynen över avdelningens arbete och ansvara för

detsammas behöriga utförande;

2) att bokföra samtliga beviljade avgiftspensioner, pensionstillägg och

understöd (inberäknat ändringar, höjning eller minskning av beviljad pension);

3) att, sedan å försäkringstekniska byrån det årliga beloppet av pension,

pensionstillägg eller understöd blivit bestämt, uträkna vad därav skulle utgå vid

första utbetalningstillfället;

4) att till postsparbanken lämna erforderliga uppgifter angående beviljade

pensioner;

5) att kontrollera postsparbankens redovisningar över utbetalda pensioner;
6)

att till pensionsnämndernas ordförande lämna uppgifter om beviljade

pensioner (särskilt angående pensionstillägg och understöd) samt föranstalta om

utfärdade pensionsbrevs översändande till nämnda ordförande för att tillställas

pensionärerna; samt

7) att under samarbete med försäkringstekniska byrån uträkna kommuners

och landstings andelar i pensionskostnaden samt ombesörja bokförandet och debiteringen

av de bidrag, som skulle gäldas av kommuner och landsting.

För de enligt styrelsens mening omfattande och maktpåliggande uppgifter,

som skulle åligga bokföringsavdelningen, har styrelsen beräknat en första

fr ads tjänsteman såsom föreståndarens närmaste man samt en kvinnlig bo kållare.

Dessa skulle hava att biträda föreståndaren och självständigt utföra

vissa delar av arbetet. Tjänstemannen i första graden skulle särskilt hava att

ombesörja erforderlig skriftväxling och biträda med kontrollarbete.

Det för avdelningen upptagna kvinnliga biträdet av högre (andra)

grad skulle jämväl biträda med bokförings- och uträkningsarbeten.

De tvä kvinnliga biträdena av lägre (första) grad skulle verkställa

erforderliga anteckningar, utföra skrivarbeten m. m.

Löneregleringskommittén liar ansett uppenbart, att de arbeten, som

skulle åligga den föreslagna kanslibyrån, äro av beskaffenhet och omfatt
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:t.s nåd. proposition nr 140.

att f°r utförande av desamma redan från början erfordras en särskild

byrå med ett avsevärt antal ordinarie befattningshavare; och har kommittén

i huvudsak icke funnit något att erinra mot det för denna byrå

avsedda antalet sådana befattningshavare.

Beträffande de, föreslagna tjänstemännen i första graden har det

dock synts kommittén, som skulle man åtminstone tills vidare kunna å

bokföringsavdelningen åtnöjas med allenast en sådan tjänsteman, nämligen

föreståndaren för avdelningen. De göromål, som pensionsstyrelsen ansett

särskilt skola åligga den andra tjänstemannen i första graden å denna

avdelning, nämligen att ombesörja erforderlig skriftväxling och biträda

med kontrollarbete, skulle nämligen enligt kommitténs mening kunna anförtros

åt en amanuens.

\ ad angår de av kommittén föreslagna avlöningsförmånerna till de

ordinarie befattningshavarna å denna byrå, blir jag i tillfälle att senare

få redogöra därför, men anser jag mig i detta sammanhang böra omnämna

att kommittén ansett den föreslagna kvinnliga bokhållarbefattningen

a bokföringsavdelningen kunna bestridas av ett kvinnligt biträde i andra

graden.

Gentemot kommitténs nyssberörda förslag att ersätta eu första gradens

tjänsteman å kanslibyråns bokföringsavdelning med en amanuens har nensionsstyrelsen

anfört följande.

De göromål, som denne tjänsteman kommer att utföra, skola visserligen

närmast utgöras av att ombesörja erforderlig skriftväxling och att

biträda med kontrollarbete; och låter'' det måhända tänka sig, att dessa

göi omål tills vidare kunna anförtros åt eu extra tjänsteman, om också eu

sådan anordning skulle strida mot principen, att ordinarie arbete bör utföras

av ordinarie personal. , De förenämnda göromålen äro emellertid icke

o enda, som komnie att åvila denne tjänsteman. Han kommer även att

hava andra mera maktpåliggande uppgifter så till vida, som det måste

åligga» honom att biträda föreståndaren för bokföringsavdelningen med

ledningen och övervakandet av denna avdelnings arbete i dess helhet samt

att vid behov inträda som dennes ställföreträdare, för vilket ändamål han

böi vara väl insatt i avdelningens alla omfattande göromål, bland vilka

ingår det synnerligen viktiga och krävande arbetet med uträkningen och

debiteringen av kommunernas och landstingens bidrag till försäkringkostnaderna.

Då vidare, enligt kommitténs förslag, föreståndaren icke

skulle, såsom avsett varit, få till sitt förfogande en kvinnlig bokhållare,

blir det enligt styrelsens mening av ännu större vikt, att man genom erjjlidande

a\ ordinarie avlöningsförmåner kan för nu ifrågavarande befatt
-

Pensionsstyrelsen

.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Departe
mentschefen.

Byrån för

yttre ärenden.

Pensions
styrelseu.

Kungl. Maj:t,s nåd. proposition nr 140.

ning förvärva och bibehålla en därtill fullt kompetent person. Styrelsen

har under åberopande härav vidhållit sin mening angående behovet av det

antal första gradens tjänstemän å kanslibyrån, som dess ovannämnda framställning

upptager.

I fråga om det antal ordinarie befattningshavare, som skulle avses

för den föreslagna kanslibyrån, råder icke annan skiljaktighet mellan pensionsstyrelsen

och kommittén, än att pensionsstyrelsen för bokföringsavd.elningen

föreslagit två första gradens tjänstemän, medan enligt kommitténs

mening den ene av dem skulle kunna tills vidare undvaras. Vad styrelsen

anfört till stöd för sitt förslag i nämnda hänseende har visserligen

givit mig den uppfattningen, att styrelsen alldeles icke saknat fog för sin

hemställan om uppförande å stat av bägge de ifrågavarande befattningarna.

Då jag emellertid å andra sidan anser, att den allra största försiktighet

bör iakttagas i fråga om inrättande redan nu av ordinarie befattningar i

styrelsen, synes mig, som skulle man, på sätt kommittén antagit, kunna

tills vidare å bokföringsavdelningen åtnöjas med allenast en första gradens

tjänsteman. Visar sig framdeles behovet av ytterligare en dylik tjänsteman

å byrån stadigvarande, får då särskild framställning göras om uppförande

å ordinarie stat av ännu en sådan befattning.

I övrigt har jag icke något att erinra mot det av pensionsstyrelsen

föreslagna antalet ordinarie befattningshavare å kanslibyrån.

Enligt mitt förslag, vilket överensstämmer med kommitténs, skulle

alltså å denna byrå finnas följande ordinarie personal:

1 ledamot (chef för byrån),

I tjänsteman i andra graden (sekreterare och ombudsman),

3 tjänstemän i första graden samt

II kvinnliga befattningshavare.

Beträffande avlöningsförmånerna för dessa befattningshavare hänvisar

jag till det följande.

I fråga om den av pensionsstyrelsen föreslagna byrån för yttre

ärenden må av styrelsens förenämnda promemoria återgivas följande.

Denna byrå skulle särskilt hava att övervaka och leda pensionsnämndernas

och ombudens verksamhet. Det vore givet yttras det i promemorian

— att, om med försäkringen skulle uppnås det därmed avsedda ändamålet

och om kostnaderna skulle hålla sig inom vederbörliga gränser samt arbetet

inom pensionsstyrelsen icke bliva allt för betungande, man av pensionsnämnderna

och ombuden måste fordra ett insiktsfullt och noggrant

arbete. Viktigt vore därför, att vederbörande nämnders ordförande och

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

25

ledamöter samt ombuden bleve väl insatta i sitt arbete och erhölle en

riktig syn på betydelsen av detta- arbete. Det krävdes därför, att pensionsstyrelsen

lämnade erforderliga instruktioner och tillförlitlig vägledning

åt de lokala myndigheterna.

Byrån måste följa de olika pensionsnämndernas och ombudens verksamhet

och söka förvärva en ingående kännedom om deras sätt att handlägga

förekommande ärenden. Byrån skulle verka för en likformig behandling

ute i orterna av pensionsärenden samt ingripa, om den funne,

att på det ena eller andra hållet försummelse ägde rum eller att slentrian

eller en oriktig praxis hölle på att få rotfäste.

Vidare vore förutsatt, att chefen för denna byrå skulle i så stor

utsträckning som möjligt tjänstgöra såsom ledamot vid behandling av besvärsmål

och då fråga uppstode om lagligheten av pensionsnämnds beslut.

Under denna byrå skulle höra pensionsstyrelsens s. k. upplysningsbyrå,

vilken hade till uppgift att stå pensionsnämndernas ordförande och

ledamöter, styrelsens instruktionsombud och ortsombud, tidningspressen

och den stora allmänheten till tjänst vid besvarandet av förfrågningar angående

pensionsförsäkringslagens tillämpning in. in.

Enligt den av Kung!. Maj:t fastställda instruktionen för pensionsnämnderna

§ 2 e) ålåge det inom varje pensionsdistrikt nämnden, dess

ordförande och ledamöter att söka verka för åtgärders vidtagande ej mindre

till förebyggande av nedsättning eller förlust av arbetsförmågan än även,

vid redan inträdd dylik nedsättning eller förlust, till arbetsförmågans

höjande eller återställande.

Den uppgift, som sålunda i instruktionen ålagts pensionsnämnderna,

vore, enligt vad i promemorian framhållits, såväl ur allmän social synpunkt

som för pensionsförsäkringen av en långt gående betydelse. Det syntes ej

heller dröja länge, innan hos oss, liksom i Tyskland, lagbestämmelser i

ämnet komine att meddelas. En viktig uppgift bleve det därför för pensionsstyrelsen

att verka i sådan riktning. Men det ålåge ock pensionsstyrelsen

att söka omsätta ovannämnda i instruktionen för pensionsnämnderna

intagna bestämmelse i praktiskt resultat, och ankomine det närmast

på chefen för byrån för yttre ärenden, som stode i livlig kontakt med

vederbörande i orterna, att hava sin uppmärksamhet riktad å denna sak

samt tillse, att de åtgärder, som nu vore möjliga att vidtaga, komme till

utförande.

För att kunna uppfylla de krav, som ställdes på denna byrå i fråga

om vägledning in. m. för de lokala myndigheterna, vore nödvändigt, att

byråns chef och tjänstemän i så stor utsträckning som möjligt företoge

inspektionsresor och att i detta avseende tillsåges, att så vitt möjligt alla

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 97 käft. (Nr 140.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

Löneregle
ringskom
mittén.

pensionsnämnder och ombud med icke allt för långa mellanrum besöktes.

Då pensionsdistriktens antal uppginge till över 2,600, vore det uppenbart,

att ifrågavarande inspektionsresor skulle taga mycken tid i anspråk.

Den erfarenhet, som styrelsen genom inspektionsresor och den närmare

kontakten med de lokala myndigheterna förvärvade, borde kunna

bliva av stort värde genom att giva uppslag till nödiga ändringar i pensionsförsäkringslagen

och genomförandet av praktiska reformer i förvaltningsarbetet.

För denna byrå hade styrelsen beräknat följande ordinarie befattningshavare:
1

sekreterare,

2 första gradens tjänstemän (notarier),

1 kvinnligt biträde av högre (andra) grad,

2 kvinnliga biträden av lägre (första) grad.

Sekreteraren å byrån skulle särskilt åligga:

att vara byråchefens ersättare, i vilken egenskap han ansetts komma att

tagas i anspråk i ganska stor omfattning till följd av chefen för denna byrå

åliggande inspektions- och andra tjänsteresor;

att biträda med inspektion av styrelsens ombud och inhämta kännedom om

pensionsärendenas handläggning ute i orterna;

att ansvara för besvarandet av till styrelsens upplysningsbyrå ingående

förfrågningar; samt

att samla material till och biträda vid uppsättandet av styrelsens meddelanden

till pensionsnämnder och styrelsens instruktions- och ortsombud; dessa

meddelanden komme jämväl att innefatta sådana styrelsens beslut i pensionsärenden,

som kunde anses tjäna till vägledning för pensionsnämnderna och ombuden.

Notarierna skulle särskilt åligga att biträda vid verkställandet av utredningar

samt att uppsätta protokoll och förslag till utlåtanden och skrivelser,

jämväl sådana, som utgjorde svar å till upplysningsbyrån inkomna förfrågningar,

varjämte de skulle, om och i den mån sådant medhunnes, granska och föredraga

samt deltaga i avgörandet av pensions- och understödsansökningar.

Det kvinnliga biträdet av högre (andra) grad, som skulle vara stenograf,

skulle biträda med den å byrån förekommande skriftväxlingen, föra liggare

över pensionsnämnder och ombud m. m.

De två kvinnliga biträdena av lägre (första) grad skulle ombesörja

renskrivning samt å byrån förekommande expeditionsgöromål.

Löneregleringskommittén har beträffande den föreslagna byrån för

yttre ärenden och de för densamma avsedda uppgifter anfört, att det

visserligen synts kommittén, som skulle en särskild avdelning inom pensionsstyrelsen

med i huvudsak dylika uppgifter vara till gagn och av behovet

påkallad under den närmaste tiden och intill dess nödig erfarenhet

och stadga vunnits i avseende å pensionsnämnders och vederbörande ombuds

arbeten. Enligt kommitténs mening låter det emellertid tänka sig, att

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. MajUs nåd. proposition nr 140.

27

framdeles de åligganden av mera stadigvarande natur, som ansetts skola

tillkomma den ifrågavarande byrån, skulle kunna övertagas av annan eller

andra byråer i pensionsstyrelsen, måhända med någon förstärkning av arbetskrafterna

inom vederbörande byrå.

I varje fall har kommittén icke funnit sig övertygad om lämpligheten

av att för närvarande å stat uppföres ett antal ordinarie befattningshavare,

avsedda för byrån för yttre ärenden.

Befattningshavare, som må befinnas tills vidare erforderliga för utförande

av de för denna byrå avsedda arbetsuppgifter, anser kommittén vid

sådant förhållande böra avlönas av anslag å extra stat; dock att givetvis hinder

icke bör möta att, om så anses gagneligt och såsom för närvarande är fallet

beträffande byråns föreståndare, ordinarie tjänsteman inom styrelsen tills

vidare placeras å denna byrå, blott härigenom icke föranledes någon ökning

av antalet ordinarie befattningshavare i styrelsen.

I anledning av vad kommittén sålunda anfört beträffande byrån för

yttre ärenden, har pensionsstyrelsen — under hänvisning till vad i styrelsens

promemoria yttrats angående byråns verksamhet och uppgifter —

anfört, att det enligt styrelsens mening icke borde kunna vara något tvivel

om, att icke de uppgifter, som nu åligga denna byrå, allt framgent

komma att upptaga en betydande del av styrelsens tid och arbete. Visserligen

skulle det, yttrar styrelsen, kunna förefalla, som om det upplysningsarbete,

styrelsen har att utföra och som i främsta rummet åligger

byrån för yttre ärenden, borde komma att minskas med varje år som

går, men å andra sidan är anledning antaga att den nyligen påbörjade

folkpensioneringen kommer att vara stadd i ständig utveckling. Nya områden

för dess verksamhet komma att uppstå och nya bestämmelser komma

att meddelas. Allt detta nödvändiggör för styrelsen att genom ett

oavbrutet upplysningsarbete sätta såväl ortsmyndigheterna som den stora

allmänheten in i alla dessa nya förhållanden. Skulle det mot förmodan

visa sig, att byråns arbetsbörda vissa tider vore för ringa för dess personal,

anser styrelsen detta till och med innebära en viss fördel, nämligen

så till vida, att personalens lediga tid kunde utfyllas med att den

finge deltaga i behandlingen av de årligen i antal tillväxande pensionsansökningarna

jämte besvärsmålen. Det är naturligtvis, säger styrelsen, av

stor vikt för byråns personal att äga en ingående kännedom om pensionsärendenas

behandling, därest byrån skall kunna på tillfredsställande sätt

fylla sina arbetsuppgifter. Genom en dylik anordning skulle ock det av

styrelsen tidigare uttalade önskemålet, att ordinarie personal bör i största

möjliga omfattning användas vid pensionsärendenas behandling vinna beaktande.

Redan nu finner styrelsen det nämligen kunna med visshet

Pensionssty
relsen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj tfa nåd. proposition nr 140.

sägas, att gransknings- och besvärsbyråerna icke hinna behandla den stora

mängden inkommande ärenden. I fråga om byrån för yttre ärenden

synes det styrelsen i fullt lika hög grad som beträffande styrelsens övriga

byråer gälla vad kommittén, på sätt förut nämnts, uttalat angående vikten

av att äga en fast organisation och möjlighet att förfoga över stadigvarande

arbetskrafter. Ett rätt fullgörande av yttre byråns uppgifter är

enligt styrelsens mening i alldeles särskild grad ägnat att befrämja en

följdriktig och rättvis tillämpning av pensionsförsäkringslagen, varigenom

åter icke blott det allmännas, utan även de enskildas intressen kunna

bättre tillvaratagas. En överflyttning, i enlighet med vad kommittén synes

hava tänkt sig, av byråns göromål till annan eller andra byråer inom

styrelsen, anser styrelsen med hänsyn till omfattningen av det arbete, som

redan åligger de övriga byråerna, icke låta sig göra. En dylik anordning

skulle ovillkorligen medföra ett tillbakasättande antingen av dessa byråers

ordinarie uppgifter eller av de icke mindre viktiga funktioner, som nu

tillkomma yttre byrån — i såväl ena som andra fallet till skada för pensionsstyrelsens

verksamhet i dess helhet och därigenom också för hela folkpensioneringssaken.

Med visshet kan, säger styrelsen, för övrigt förutses,

att ett tillbakasättande av yttre byråns upplysnings- och inspektionsverksamhet

i längden skulle komma att visa sig menligt för gransknings- och

besvärsbyråernas arbete. Styrelsen kan således icke annat än finna det

högst beklagligt, om personalen å byrån för yttre ärenden icke skulle, på

sätt styrelsen hemställt, med 1915 års ingång komma på ordinarie stat.

Departe- Huruvida den föreslagna byrån för yttre ärenden bör för närvaran
mentschefcn.

(]e utrustas med ordinarie arbetskrafter, därom äro, såsom nämnts, pensionsstyrelsen

och löneregleringskomrnittén av olika meningar.

De skäl, som å vardera sidan anförts, hava synts mig så vägande,

att jag kännt mig synnerligen tveksam, huru i nämnda hänseende lämpligen

bör förfaras.

A ena sidan hava de arbetsuppgifter, pensionsstyrelsen avsett för

denna byrå, synts mig vara av den allra största vikt för pensionsförsäkringens

lyckliga genomförande och vidare utveckling. Därest jag hade att

allenast ur nämnda synpunkt bedöma föreliggande spörsmål, skulle jag

icke tveka att biträda pensionsstyrelsens förslag.

Emellertid torde det å andra sidan icke kunna bestridas att, såsom

kommittén antytt, byråns huvudsakliga arbetsuppgifter hava sin största

betydelse under den första tiden av pensionsförsäkringslagens tillämpning

och att alltså byråns arbetsuppgifter framdeles kunna inskränkas, i den

mån arbetet med pensionsförsäkringen vinner nödig stadga.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

29

Om det också med ganska stor visshet kan förutses, att arbetet å

andra byråer inom en ej avlägsen framtid vuxit i sådan grad, att dessa

byråer måste på ett eller annat sätt beredas någon lättnad och sålunda

befattningshavare å byrån för yttre ärenden kunna erhålla full sysselsättning,

synes mig dock, att man bör avvakta ytterligare någon tids erfarenhet

för att kunna bättre bedöma, om och i vad mån det må anses behövligt

att för ifrågavarande byrå å stat uppföra ordinarie befattningar. Giver

kommande erfarenhet vid handen, att otvetydigt stadigvarande behov av

denna byrå föreligger, får särskild framställning då göras om dess uppförande

å ordinarie stat.

I likhet med löneregleringskommittén finner jag mig alltså för närvarande

böra förorda, att befattningshavare, som må befinnas tills vidare

erforderliga för utförande av de för byrån för yttre ärenden avsedda arbetsuppgifter

avlönas av anslag å extra stat. Såsom kommittén ock framhållit,

bör emellertid hinder icke möta att tills vidare placera ordinarie tjänsteman

å denna byrå, förutsatt dock att härigenom antalet ordinarie befattningshavare

i sin helhet icke ökas.

Enligt 16 § av lagen om allmän pensionsförsäkring skola — där

ändring sökes i taxeringsnämnds beslut rörande fråga, huruvida någon

skall på grund av varaktig oförmåga till arbete undantagas från erläggande

av pensionsavgift — dessa besvär anföras hos pensionsstyrelsen.

Ändring i pensionsnämnds beslut må, enligt 28 § av nämnda lag,

sökas hos pensionsstyrelsen. över pensionsstyrelsens beslut må klagan ej

föras av enskild sakägare. Justitiekanslern eller, efter dennes medgivande,

kommun, pensionsnämnds ordförande och för pensionsdistrikt av pensionsstyrelsen

eller landsting utsedda ombud må genom besvär söka ändring i

pensionsstyrelsens beslut hos Konungen.

Finnes pensionsnämnds beslut i anledning av ansökning rörande

pension strida mot nu ifrågavarande lag, äger pensionsstyrelsen jämlikt

30 § av lagen att, där ej på grund av anförda besvär rättelse kan ske,

återförvisa ärendet till förnyad prövning. Vad sålunda och i övrigt stadgats

i sistnämnda paragraf gäller i tillämpliga delar jämväl om ärende rörande

ökning, minskning eller indragning av pension.

De av pensionsstyrelsen föreslagna två ordinarie gransknings- och

besvärsbyråerna skulle hava att handlägga besvärsmål, som anhängiggöras

hos styrelsen, ävensom att, oberoende av besvär, granska och pröva ansökningsärenden

av förut angivna slag. Därjämte skulle till dessa byråers

handläggning höra avgivande av utlåtanden i anledning av besvär över

pensionsstyrelsens beslut i pensionsärenden.

Gransknings-

och

besvärsbyråerna.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

I fråga om sättet för handläggningen inom pensionsstyrelsen av

förenämnda ansökningsärenden och besvärsmål har jag inhämtat, att handläggningen

i allmänhet sker enligt följande normer.

Av en ledamot och en annan tjänsteman, tillika föredragande, avgöras

sådana ansökningsärenden, som röra fastställandet av pensionsnämnds

beslut, då ledamoten och föredraganden äro ense om beslutet.

Däremot deltaga två ledamöter och en föredragande tjänsteman i

avgörandet av

l:o) nyss angivna ansökningsärenden, då ledamoten och föredraganden

icke blivit ense om avgörandet;

2:o) frågor om återförvisning till pensionsnämnd jämlikt 30 § i

lagen; samt

3:o) besvärsmål.

Uppstå i dessa fall skiljaktiga meningar, fattas beslutet genom omröstning

i den ordning, allmänna lagen stadgar angående omröstning till dom.

Att märka är emellertid att, om ett mål eller ärende anses vara av

principiell betydelse, detsamma plägar upptagas till behandling av styrelsen

in pleno.

Med tillämpandet av nu angivna förfaringssätt kommer givetvis det

största antalet ärenden att avgöras av två tjänstemän.

Av det sagda framgår, att vid prövning av vanliga ansökningsärenden,

däri vid avgörandet inom styrelsen meningsskiljaktighet ej yppar

sig, icke anses föreligga »fråga om lagligheten av pensionsnämnds beslut»,

såsom ordalagen lyda i 3 § av lagen om allmän pensionsförsäkring. Att

den tolkning av lagrummet, som sålunda följes inom styrelsen, torde stå i

full överensstämmelse med vad som vid tillkomsten av ifrågavarande bestämmelse

varit åsyftat, framgår av den utav föredragande departementschefen

år 1913 åberopade promemoria av regeringsrådet Lindstedt, enligt

vilken promemoria »ansökningar tillhörande den stora massan mera enkla mål

skulle kunna avgöras av tvenne tjänstemän» (återgivet å sid. 4 härovan).

Fråga om Enligt pensionsstyrelsens föreliggande förslag skulle granskningen

kvinnliga oc}j föredragningen av dessa mål och ärenden i allmänhet verkställas av

törsta gradens tjänstemän, notarier, eller mera undantagsvis av andra gradens

tjänstemän, sekreterare.

Inom löneregleringskommittén har emellertid ifrågasatts, huruvida ej

granskningen och föredragningen av ifrågavarande ansökningsärenden skulle

kunna i större eller mindre omfattning anförtros åt kvinnliga biträden.

Såsom skäl härför har anförts, att ifrågavarande arbete skulle vara av skäligen

enkel beskaffenhet, särskilt sedan detsamma fortgått någon tid och

därvid vissa principer för prövningen av dessa ärenden blivit fastslagna.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

I fråga om användande av kvinnliga biträden för nämnda arbete

har emellertid från pensionsstyrelsens sida invänts, bland annat, följande.

Om än flertalet pensionsansökningar bleve av den art, att vid

deras behandling ej mötte några svårigheter, komme likväl ett avsevärt antal

sådana ärenden att ställa så stora krav på granskarens omdöme och

skarpsinne, att det i regel behövdes en skolad jurist eller annan på grund

av utbildning och erfarenhet med en sådan jämnställd person för att på

ett tillfredsställande sätt verkställa granskningen och föredragningen.

Då vederbörande ledamot hade att behandla ett synnerligen stort antal

ärenden, måste han hava till sitt förfogande medhjälpare, på vilka han

fullkomligt kunde lita. Beträffande flertalet ärenden måste nämligen ledamoten,

därest han skulle kunna medhinna sitt arbete, nöja sig med att

underkasta dem en mera summarisk eftergranskning.

Skulle på grund av bristande kompetens hos dem, som hade att

bereda och föredraga ärendena, ansökningar bifallas, utan att skäl därtill

förelåge, eller pensioner beviljas till högre belopp än vederbort, kunde

detta lätteligen leda till kostnader, som årligen med mycket betydande

belopp överstege vad som rätteligen bort utgå.

Vad besvärsmålen beträffar, har pensionsstyrelsen ansett det uppenbart,

att föredragningen av dessa företrädesvis borde anförtros åt personer med

juridisk utbildning; i främsta rummet hade man därtill avsett sekreterare.

Förhållandet vore emellertid, att de omständigheter, som genom besvär

komme under styrelsens prövning, ofta förekomme i de vanliga ansökningarna,

och dessa omständigheter skulle av styrelsen upptagas till prövning,

även om besvär ej anförts. I sådana fall bleve det mången gång

betydligt svårare att bedöma dessa omständigheter, emedan då i regel den

utredning saknades, som förebragtes i besvärsmål. Vid behandlingen av

sådana ansökningsärenden måste därför, enligt styrelsens mening, minst

lika stora krav ställas på föredraganden som vid behandlingen av besvärsmål.

Pensionsstyrelsen har icke heller kunnat godtaga ett sådant tillvägagångssätt,

att visserligen föredragningen av svårare ansökningsärenden

skulle anförtros åt särskilt kvalificerade personer, men den stora mängden

av enkla ärenden föredragas av kvinnliga biträden. En sådan anordning

skulle förutsätta, att alla inkomna ansökningar först underkastades en

förberedande granskning för bedömande av ärendenas beskaffenhet. Då

emellertid för denna granskning skulle krävas synnerligen väl kvalificerade

personer, har styrelsen ansett någon kostnadsminskning icke vara att vinna

genom en sådan anordning.

För övrigt syntes det böra bemärkas, att det här gällde att avgöra

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Personal.

Pensionsatyrelsen.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

enskilda personers på gällande lag grundade rätt till pension, till vilken

stat och kommun lämnade bidrag.

De erinringar, som sålunda från pensionsstyrelsens sida framställts

mot användandet av kvinnliga biträden för granskning och föredragning

av pensionsansökningar, hava synts kommittén vara av den beskaffenhet,

att kommittén icke tilltrott sig att för närvarande föreslå en dylik anordning.

Kommittén har dock ansett tanken därpå icke böra helt och hållet

uppgivas. Det har nämligen förefallit kommittén, som borde försök göras

med berörda anordning för att vid framdeles uppkommande spörsmål om

ökning av antalet tjänstemän i första graden hos pensionsstyrelsen det må

kunna tagas under övervägande, huruvida icke å gransknings- och besvärsbyråerna

vissa tjänster i nämnda grad skulle kunna ersättas med

kvinnliga biträdesbefattningar.

Pensionsstyrelsen har tänkt sig, att den ordinarie personalen å de

bägge gransknings- och besvärsbyråerna skulle utgöra — förutom 2 ledamöter

såsom chefer för var sin byrå — 2 sekreterare, 8 notarier, 1 kvinnligt

biträde av andra grad och 2 kvinnliga biträden av första grad.

Med hänsyn emellertid till det stora antal ärenden, som skulle komma

på dessa byråer, har förutsatts, att extra ledamöter eller chefer för andra

byråer i styrelsen, i den mån deras tid sådant medgåve, skulle övertaga

en del av dessa ärenden.

Det har av styrelsen beräknats, att antalet inkommande pensionsärenden,

tillhörande nu ifrågavarande byråer, skulle — oavsett besvär över

taxeringsnämnds beslut angående avgiftsskyldighet — komma att under år

1915 uppgå till mellan 30,000 och 40,000, vilket antal emellertid antagits

komma att sedermera år från år ökas.

I fråga om de särskilda åligganden, som styrelsen tänkt sig för

nämnda befattningshavare, har pensionsstyrelsen meddelat följande.

Sekreterare skulle särskilt åligga:

1) att infordra förklaringar, upplysningar, yttranden och uteblivna uppgifter

samt att meddela under styrelsen ställda organ förekommande erinringar;

2) att, i den mån övriga göromål å byråerna det medgåve, föredraga besvärsmål;
3)

att avgiva förslag till utlåtanden i anledning av besvär över styrelsens

beslut eller i andra ärenden, i vilka utlåtanden skulle avgivas från byråerna;

4) att ombesörja och ansvara för att beslut i ärenden tillhörande byråerna

bleve utan dröjsmål expedierade; vartill skulle böra bland annat:

att ansvara för att handlingarna i de ärenden, i vilka sökande förklarats

berättigade till pension, bleve överlämnade till försäkringstekniska byrån för pensionsbelopps

uträknande;

att i de fall, då ansökning blivit avslagen, uppsätta skrivelse till veder
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 140.

börande pensionsnämnd med underrättelse om beslutet, samt att till pensionsnämnd

översända ansökning, som blivit återförvisad till nämnden för ny behandling, och

uppsätta skrivelse därom; ävensom

5) att samla och bearbeta sädana styrelsens och Kungl. Maj:ts beslut i

pensionsärenden, som kunde vara av vikt för ett enhetligt avgörande av dylika

ärenden inom pensionsstyrelsen och hos pensionsnämnderna.

Dessutom skulle det åligga sekreterare å gransknings- och besvärsbyråerna

att handhava samtliga de expeditionsgöromål, vilka rörde uttagande från och

återlämnande till registeravdelningen av ansökningshandlingar.

De göromål, som skulle vila å sekretariatet vid ifrågavarande byråer, vore

enligt styrelsens mening av betydlig omfattning och vikt.

Beträffande först sekretariatets uppgift att infordra upplysningar, yttranden

och uteblivna uppgifter, hade av dittills inkomna ansökningar redan visat sig,

att detta arbete komme att bliva av högst betydlig omfattning. De inkomna ansökningarna

hade sålunda i mycket stor utsträckning visat sig lida av brister

både i formellt och sakligt avseende, vilket med all tydlighet pekade hän på en

vidlyftig korrespondens med pensionsnämndsordförandena för ansökningshandlingarnas

och pensionsnämndsbeslutens nödiga komplettering.

Det erinrades, att en del av denna korrespondens eller den, som avsåge

återsändande av handlingar, vilka emot lagens föreskrift insänts före besvärstidens

utgång, samt infordrande av i ansökningshandlingarna åberopade men ej insända

handlingar m. in., hade uppdragits åt registeravdelningen, dock i förekommande

fall efter samråd med sekretariatet å nu ifrågavarande byråer. Infordrandet av

erforderliga kompletteringar i övrigt, vilkas behövlighet framginge först vid en

närmare granskning av varje särskilt ärende, eller den huvudsakliga korrespondensen

i nu ifrågavarande avseende hade däremot ansetts böra tillhöra gransknings-

och besvärsbyråerna samt åläggas sekreterarna med biträde av vederbörande

notarie. Särskilt vore att beakta de skrivelser, som stode i samband med ett ärendes

återförvisande till vederbörande pensionsnämnd för ny behandling. Dessa skrivelser,

som säkerligen komme att uppgå till ett avsevärt antal, skulle innehålla upplysning

■om de synpunkter, ur vilka ärendet enligt pensionsstyrelsens uppfattning borde bedömas,

och måste därför uppenbarligen avfattas med stor noggrannhet och omsorg.

Såsom särskilt krävande och jämväl tidsödande framhöll styrelsen vidare det

•arbete, som bleve förenat med samlande och bearbetande av de pensionsstyrelsens

och Kungl. Maj:ts beslut i pensionsärenden, som kunde vara av betydelse för ett

enhetligt avgörande av dylika ärenden inom pensionsstyrelsen och pensionsnämnderna.

Den största omsorg måste nedläggas härå och stor urskiljning iakttagas.

Ett ansvarsfullt arbete bleve jämväl det. som vore att hänföra till beredningen

och föredragningen av besvärsmål, av vilka en stor del syntes komma att

•överlämnas till sekreterarna.

Men hänsyn till vad sålunda anförts och i anseende jämväl till övriga sekretariatet

åliggande uppgifter ansåg styrelsen nödvändigt att för ett tillfredsställande

fullgörande av den å sekretariatet vilande arbetsbördan två sekreterare

anställdes. Arbetet skulle så vitt möjligt lika fördelas dem emellan.

Notarie å de båda gransknings- och besvärsbyråerna skulle åligga:

1) att granska och föredraga samt deltaga i avgörandet av pensionsärenden;

2) att uppsätta föredragningslistor och föra protokoll rörande de ärenden,

som av honom föredroges;

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 91 käft. {Nr 140.) o

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Löneregleringskommittén.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

3) att uppsätta förslag till från byråerna utgående skrivelser;

4) att uppsätta förslag till utlåtande i anledning av besvär över styrelsens

beslut;

5) att biträda vid insamlande av sådana styrelsens beslut i pensionsärenden,

som kunde vara av vikt för ett enhetligt avgörande av dylika ärenden inom

styrelsen och hos pensionsnämnderna;

6) att biträda med verkställande av utredningar m. m.; samt

7) att biträda med expedieringen i allmänhet av å byråerna fattade beslut.

Av de å byråerna anställda notarierna skulle sex, tre å vardera byrån,

hava till huvudsaklig uppgift att vara föredragande i pensionsärenden.

De återstående två notarierna å byråerna skulle i första hand stå till

sekreterarnas förfogande för verkställande av sådana notarie åliggande göromål,

som vore upptagna under punkterna 3)—7) här ovan. I den män deras tid det

medgåve, skulle de jämväl tjänstgöra såsom föredragande i pensionsärenden.

Det för dessa byråer avsedda kvinnliga biträdet av högre (andra) grad

skulle biträda vid å byråerna förekommande skriftväxling och förande av besvärsoch

andra liggare.

De två kvinnliga biträdena av lägre (första) grad skulle ombesörja

förekommande renskrivningsarbeten och biträda vid expeditionsgöromål.

Beträffande de av styrelsen föreslagna särskilda befattningarna å

denna byrå har löneregleringskomrnittén anfört följande.

Om än vissa av de göromål, som styrelsen ansett böra åligga sekreterarna,

synts kommittén vara av beskaffenhet att måhända kunna anförtros

mera underordnade tjänstemän, torde dock bägge de föreslagna sekreterarbefattningarna

bliva behövliga. Då nämligen de två cheferna å

dessa byråer uppenbarligen icke kunna medhinna att deltaga i avgörandet

av hela den stora mängden av besvärsmål och pensionsärenden, har kommittén

ansett, att åt sekreterare å gransknings- och besvärsbyråerna må,

såsom pensionsstyrelsen ju ock synes hava avsett, kunna och böra vid

behov uppdragas att såsom adjungerad ledamot handlägga dylika mål och

ärenden. Liknande anordningar förekomma redan inom andra statens

ämbetsverk. Under angivna förutsättning har kommittén funnit sig böra

tillstyrka, att för gransknings- och besvärsbyråerna må avses två ordinarie

sekreterare.

Mot inrättande av de åtta ordinarie notariebefattningarna att tills

vidare placeras å nyssnämnda byråer har kommittén ansett sig icke böra

göra någon erinran.

Enahanda är ock förhållandet beträffande de föreslagna tre kvinnliga

biträdesbefattningarna.

men te chefen I fråga om antalet ordinarie befattningshavare för de bägge gransk
nings-

och besvärsbyråerna har löneregleringskomrnittén biträtt pensions
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

35

styrelsens förslag, och har jag icke heller någon anmärkning att göra mot

förslaget i nämnda hänseende.

Såsom nämnt har emellertid inom kommittén framkommit den tanken,

att granskning och föredragning av till dessa byråer hörande ansökningsärenden

måhända skulle kunna i större eller mindre omfattning anförtros

åt kvinnliga biträden. Ehuru kommittén med hänsyn till de

erinringar, som från pensionsstyrelsens sida framställts mot en dylik åtgärd,

icke ansett sig höra för näi’varande föreslå nämnda anordning, har

kommittén likväl uttalat sig för att försök måtte göras i sådan riktning,

detta i syfte att man vid framdeles uppkommande spörsmål om ökning

av antalet ordinarie tjänstemän i första graden hos pensionsstyrelsen må

kunna taga under övervägande, huruvida ej å nu ifrågavarande byråer

vissa förstagradstjänster skulle kunna ersättas med kvinnliga biträdesbefattningar.

För egen del har jag icke något att erinra mot att de av kommittén

antydda försöken med kvinnliga biträden såsom föredragande av vissa

å dessa byråer förekommande ärenden varda verkställda, ehuru jag, i likhet

med pensionsstyrelsen, ställer mig tveksam i fråga om ändamålsenligheten

av en dylik anordning.

Den försäkringstekniska byrån skulle enligt den av pensionsstyrelsen

uppgjorda planen hava till åliggande:

1) att uträkna beloppet av pensioner och understöd;

2) att utföra alla de förarbeten och de löpande registreringsarbeten,

vilka erfordras för att kunna verkställa föreskrivna fondberäkningar;

3) att handhava den frivilliga försäkringen;

4) att handlägga ansökningar angående undantagande från avgiftsplikt

enlikt 5 § av lagen om allmän pensionsförsäkring;

5) att årligen uträkna de statsanslag för den allmänna pensionsförsäkringen,

som böra äskas av riksdagen;

6) att utföra beräkningar av kostnader, som skulle föranledas av

föreslagna lagändringar, samt att taga initiativ till dylika ändringar;

7) att, särskilt från försäkringsteknisk synpunkt, avgiva utlåtanden

angående socialförsäkringsfrågor eller andra frågor, som mer eller mindre

beröra den allmänna pensionsförsäkringen;

8) att, särskilt i försäkringstekniskt avseende, följa socialförsäkringens

utveckling i främmande länder;

9) att biträda vid uträknandet av landstings och kommuners bidrag

till pensionskostnaderna; samt

10) att, åtminstone till en början, utfärda pensionsbrev.

Försäkringstekniska

byrån.

Pensions
styrelsen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

Beträffande den närmare innebörden av en del av förenämnda åligganden

torde jag få hänvisa till sid. 60—63 i löneregleringskommitténs

betänkande.

För denna byrå har beräknats följande ordinarie personal utom chefen

för byrån:

1 förste aktuarie, tillika sekreterare,

4 aktuarier,

2 kvinnliga bokhållare,

3 » biträden av andra grad,

6 > » d första grad.

I fråga om de åligganden, som skulle tillkomma nämnda personal,,

har pensionsstyrelsen meddelat, bland annat, följande.

För uträkning av pensions- och understödsbelopp, vilket arbete framdeles

komme att kräva en betydlig personal, hade till en början avsetts en aktuarie,,

en kvinnlig bokhållare, två kvinnliga biträden av andra grad och två sådana biträden

av första grad. Därjämte skulle förste aktuarien å byrån, bland annat,

hava att granska svårare uträkningar.

Enligt pensionsförsäkringslagen skall fondberäkning ske inom fem år efter

det lagen trätt i kraft och sedermera minst en gång vart tionde år. För utförande

av ifrågavarande beräkningar måste emellertid, enligt vad styrelsen upplyst,

förarbeten ständigt pågå. Ävenledes måste försäkringstekniska undersökningar

alltjämt fortgå för att de verkliga kostnaderna måtte kunna jämföras med

de beräknade, något som ansetts vara av stor vikt. För planläggning och övervakande

av ifrågavarande arbete, ansågs chefens för byrån tid komma att i stor

utsträckning tagas i anspråk. Även förste aktuariens tid komme att upptagas

för detta arbete. Därjämte skulle, förutom extra arbetskrafter vid tiden för fondberäkningarnas

slutliga utförande, erfordras en ordinarie personal av en aktuarie,

en kvinnlig bokhållare och ett kvinnligt biträde av andra grad.

För bandhavandet av den frivilliga försäkringen ansågs personalbehovet

icke kunna för närvarande närmare bestämmas, men i varje fall skulle dock enligt

styrelsens mening därför erfordras en tjänsteman av första graden och ett.

kvinnligt biträde av första grad.

De under punkterna 6), 7) och 8) bär förut angivna arbetena, vilka ansågos

bliva av särdeles maktpåliggande natur, beräknades komma att upptaga en

avsevärd del av byråchefens och förste aktuariens tid. För att biträda vid utförande

av dessa arbeten skulle enligt styrelsens mening erfordras jämväl en aktuarie,

som därjämte borde — i den mån tid bleve honom övrig därtill — utföra å

byrån eljest förekommande göromål av mera kvalificerad natur. Det framhölls

därvid, att för sistberörda göromål i styrelsens förslag upptagits en synnerligen

knappt beräknad personal.

Arbetet med utfärdande av pensionsbrev, vilket delvis torde komma att

åligga jämväl bokföringsavdelningen å kanslibyrån, har ansetts kräva två kvinnliga

biträden av första grad å försäkringstekniska byrån.

För utförande av maskinskrivning å sistnämnda byrå har avsetts ett kvinnligt

biträde av första grad.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

För övriga ovan angivna uppgifter för denna byrå hava icke några särskilda

ordinarie befattningshavare beräknats.

Löneregleringskommittén har med avseende å de särskilda arbetsuppgifter,

som skulle åligga den försäkringstekniska byrån och därå anställda

befattningshavare, ansett pensionsstyrelsens beräkning av den för

nämnda byrå erforderliga ordinarie personal icke giva anledning till annan

erinran från kommitténs sida än i fråga om vissa kvinnliga befattningshavares

tjänsteställning.

Det av pensionsstyrelsen beräknade antalet ordinarie befattningshavare

för den försäkringstekniska byrån synes mig icke vara tilltaget högre än

vad som kan anses oundgängligen erforderligt. Jag finner mig fördenskull

kunna tillstyrka styrelsens, av kommittén biträdda förslag i nämnda

hänseende. Till frågan om de kvinnliga befattningshavarnas tjänsteställning

och avlöning återkommer jag senare.

Den föreslagna statistiska byrån skulle, enligt vad i den förenämnda

promemorian meddelats, hava till uppgift:

1) att upplägga och handhava registret över avgiftspliktiga;

2) att varje år utarbeta den statistiska delen av pensionsstyrelsens

årsberättelse;

3) att utarbeta de statistiska tabeller över dödlighet, invaliditet m. m.,

vilka äro nödvändiga för den försäkringstekniska utredning, som enligt

pensionsförsäkringslagen skulle utföras senast fem år efter lagens trädande

i kraft och sedermera minst vart tionde år;

4) att varje år verkställa den statistiska utredning, som erfordras

för beräknande av förslagsanslag i och för statens bidrag till pensionstillägg

och understöd samt till den frivilliga försäkringen;

5) att till pensionsstyrelsen inkomma med de framställningar och

förslag med avseende å pensionsförsäkringen, som på grundval av resultaten

av byråns arbeten kunna synas lämpliga;

6) att verkställa de statistiska utredningar i övrigt, som på grund

av remisser, styrelsens framställningar, den försäkringstekniska byråns utredningar

o. dyl. befinnas nödiga;

7) att handlägga ärenden rörande blanketter, formulär, uppgifter

m. m. av statistisk natur; samt

8) att med uppmärksamhet följa erfarenheterna i utlandet på pensionsförsäkringens

område, framför allt i den mån desamma äro av statistiskt

intresse.

Löne
reglerings
kommittén.

Departe
mentschefen.

Statistiska

byrån.

Pensions
styTelsen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

I fråga om den statistiska byråns uppgifter bar av pensionsstyrelsen vidare

anförts, att arbetet med registret över avgiftspliktiga bleve synnerligen vidlyftigt

och maktpåliggande. Huvudmaterial till detta register vore de förteckningar,

som enligt 14 och 15 §§ av lagen om allmän pensionsförsäkring varje år

skulle inlämnas till pensionsstyrelsen. Granskningen och bearbetningen av dessa

uppgifter ansågs komma att föranleda till en mycket omfattande skriftväxling med

de redovisande myndigheterna (mantalsskrivningsförrättare, taxeringsmyndigheter,

krono- och kommunala uppbördsmyndigheter). Då det gällde att individuellt år

efter år följa en befolkningsstock på 3 å 4 miljoner, då vidare givetvis den största

omsorg måste nedläggas på att förhindra, att felaktigheter och ofullständigheter

insmöge sig i uppgifterna, och då slutligen i många fall komme att möta mer än

vanliga svårigheter att erhålla ett bearbetningsbart uppgiftsmaterial, måste ifrågavarande

arbete bliva synnerligen forcerat och krävande.

Jämväl måste för fullständigande av och iakttagande av förändringar i

registret från olika myndigheter inhämtas kompletterande uppgifter rörande

undantagande från avgiftsplikt, dödsfall, inrikes och utrikes omflyttningar, namnförändringar

m. m.

De statistiska arbetena komme att utom förenämnda material omfatta även

andra pensionsstyrelsens register, nämligen de som avsåge pensionsansökningar,

beviljade pensioner och frivilliga avgifter, ävensom postsparbankens redovisningar

över lyftade pensioner och inbetalda frivilliga avgifter.

För utförande av de statistiska arbetena syntes dessutom krävas uppläggande

av särskilda statistikkort i större eller mindre utsträckning, för vilkas

framställning, sortering och räkning det vore avsett att använda s. k. punsningsmaskin,

vilken medgåve större kontroll samt besparade tid och arbetskrafter.

Av pensionsstyrelsen har för den statistiska byrån beräknats följande

ordinarie personal utom chefen för byrån:

1 förste aktuarie, tillika sekreterare,

2 aktuarier,

1 kvinnlig bokhållare,

4 kvinnliga biträden av andra grad,

24 » » » första grad.

Beträffande de nämnda befattningshavarnas åligganden har framhållits

följande.

Förste aktuarien skulle, förutom skötandet av de honom åliggande

statistiska göromålen, jämväl tjänstgöra såsom sekreterare å byrån. Med hänsyn

till det stora material, som komme att höra till byrån, och den därav förorsakade

skriftväxlingen ansågos sekreterargöromålen komma att bliva betydande.

Det påpekades, att förste aktuarien borde utom statistisk utbildning även

äga matematisk sådan, då särskilt de under punkt 3) av byråns åligganden

nämnda arbetena krävde en ingående förståelse av även försäkringsmatematiska

arbeten.

Av de två aktuarierna skulle den ene närmast handhava arbetena med

registret och den andre övriga statistiska arbeten.

Det skulle åligga aktuarierna att var och en på sitt område uppsätta

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

skrivelser och på uppdrag av chefen för hyrån eller förste aktuarien handlägga

ärenden, som hörde till den statistiska byrån, eller vara ledare för vissa delar av

byråns arbeten.

Enligt styrelsens mening skulle av kvinnliga ordinarie biträden behövas

ett med matematisk utbildning (bokhållare) för att kunna utföra mera kvalificerade

detaljarbeten, särskilt sådana, som folie under punkt 3) av byråns åligganden.

Av detta biträde måste man fordra en större omdömesförmåga, för att

det måtte kunna handleda de övriga biträdena.

I övrigt syntes för byråns arbeten komma att behövas ett 50-tal kvinnliga

biträden, av vilka styrelsen ansåg åtminstone 28 böra upptagas på ordinarie stat.

Av sistnämnda ordinarie biträden skulle fyra vara av andra grad och de återstående

tjugufyra av första grad. Av de fyra biträdena i andra graden skulle

fordras huvudsakligen större erfarenhet och rutin i byråns arbeten eller i statistiskt

arbete i allmänhet samt omdömesförmåga och kompetens att närmast under

den kvinnliga bokhållaren kunna leda smärre grupper av arbeten och vara förman»

för de biträden, som vore sysselsatta med dessa arbeten. På samma gång

som man genom inrättandet av biträdesbefattningar i andra grad skulle kunna

åt byrån förvärva och äga större utsikt att få behålla lämpliga dylika biträden,

skulle de härigenom ökade befordringsutsikterna för biträdena av första grad utgöra

en kraftig sporre att i sitt arbete prestera det bästa möjliga.

Löneregleringskommittén har i fråga om behovet redan nu av en

särskild statistisk byrå inom pensionsstyrelsen kännt, sig synnerligen tveksam.

De arbetsuppgifter, som föreslagits skola tillhöra denna byrå, hava

nämligen synts kommittén till en betydande del stå i det intima sammanhang

med arbetet inom den försäkringstekniska byrån, att det förefallit

kommittén med fog kunna ifrågasättas, huruvida icke den föreslagna statistiska

avdelningen åtminstone ännu så länge borde ingå i den försäkringstekniska

byrån, måhända såsom en särskild underavdelning av densamma.

Kommittén erinrar, hurusom i riksförsäkringsanstalten, vars arbete väl kan

i viss mån jämföras med pensionsstyrelsens, det statistiska arbetet utföres

å samma byrå som det försäkringstekniska.

Om än sålunda, vad pensionsstyrelsen beträffar, arten av de arbetsuppgifter,

som anses böra anförtros åt den statistiska byrån, icke i och

för sig lärer med nödvändighet påkalla redan nu inrättandet av en särskild

sådan byrå, synes det kommittén å andra sidan böra medgivas, att till

stöd för en dylik åtgärd kan anföras den synnerligen stora omfattningen av

vissa för denna byrå avsedda arbeten. I sådant hänseende påpekar kommittén

särskilt, att registret över de obligatoriskt försäkrade torde komma

att omfatta över 3,000,000 personer, att för dessa personer årligen skola

införas anteckningar om erlagda pensionsavgifter m. m. samt att förändringar

beträffande de försäkrade, såsom dödsfall och namnändringar, måste

iakttagas.

Löne
reglerings
kommittén.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Pensions
styrclsen.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

Vid nu anförda förhållande har kommittén icke tilltrott sig att mot

pensionsstyrelsens bestämt uttalade mening avstyrka uppförande å ordinarie

stat av personal avsedd för den föreslagna statistiska byrån; och har med

hänsyn till den stora omfattningen av det för ifrågavarande byrå avsedda

arbetet det av pensionsstyrelsen beräknade antalet ordinarie befattningshavare

icke synts kommittén vara större än vad som kan anses vara av

behovet påkallat.

Med anledning av vad löneregleringskommittén sålunda yttrat beträffande

sammanhanget mellan den statistiska byråns och den försäkringstekniska

byråns arbetsuppgifter, har pensionsstyrelsen erinrat, att i framtiden

icke lär vara att förvänta någon sådan omläggning av statistiska

byråns uppgifter, att därigenom i vidare mån, än som nu är fallet, en

avgränsning mellan statistiska och försäkringstekniska byråerna skulle

motiveras. Kommittén har emellertid, framhåller styrelsen, medgivit, att

till stöd för byråns inrättande redan nu kunde anföras den synnerligen

störa omfattningen av vissa för densamma avsedda arbeten, särskilt förandet

av registret över de obligatoriskt försäkrade. Dessa arbetsuppgifter komma,

enligt vad styrelsen upplyser, i hela sin vidd att föreligga redan med ingången

av år 1915, och för ett vidare uppskov med byråns uppförande å

ordinarie stat anser styrelsen i varje fall icke kunna åberopas det skälet,

att arbetet å byrån då ännu icke uppnått sin fulla omfattning eller fasta

former.

Oavsett detta, finner sig styrelsen emellertid för sin del icke kunna

biträda kommitténs mening, att mellan de för statistiska och försäkringstekniska

byråerna avsedda olika arbetsuppgifterna icke skulle föreligga

någon egentlig artskillnad. Den i styrelsens promemoria lämnade redogörelsen

för dessa byråers göromål anser styrelsen giva vid handen, att

dessa äro till arten väsentligt olika, om också deras ändamål stundom

sammanlöpa. De omfattande försäkringstekniska beräkningar och undersökningar,

som jämte annat komme att upptaga tjänstemännens å försäkringstekniska

byrån tid och arbetskraft, torde icke kunna förenas med det

maktpåliggande arbetet med bearbetningen av det kolossala statistiska

material, som inkomme till statistiska byrån, uppläggande av registret över

de avgiftspliktiga, skriftväxling med mantalsskrivningsförrättare samt taxerings-

och uppbördsmyndigheter o. s. v. Att inrangera statistiska byrån

såsom en underavdelning under den försäkringstekniska vore enligt styrelsens

mening säkerligen icke lyckligt. Det torde icke bliva möjligt för

den sistnämnda byråns chef att, utan åsidosättande av de försäkringstekniska

ärendena, ägna nödig tid och intresse åt de statistiska ärendenas be
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds nåd. proposition nr 140.

41

handling, och det borde vara klart, att dessa sistnämnda ärenden därigenom

måste komma i en underordnad ställning, som kunde hämna sig, bland annat,

på det sätt, att till följd av bristfälligheter i den statistiska kontrollen

försäkringskostnaderna komme att springa upp till avsevärt belopp utöver

de beräknade.

De försäkringstekniska beräkningar, som måste utföras inom varje

försäkringsgren, betinga med nödvändighet ett statistiskt underlag. Också

har pensionsstyrelsen föreslagit inrättandet av en särskild statistisk byrå

inom styrelsen.

Med hänsyn till sammanhanget mellan det försäkringstekniska och

det statistiska arbetet har emellertid löneregleringskommittén framkastat

den tanken, huruvida ej den statistiska avdelningen inom styrelsen

åtminstone ännu så länge skulle kunna ingå i den försäkringstekniska

byrån, måhända såsom en särskild underavdelning av densamma.

Därest den föreslagna statistiska byrån allenast haft att utföra rent

statistiskt arbete, synes även mig nämnda tanke hava bort upptagas till

närmare prövning, ehuru jag med hänsyn till den stora omfattningen av

ifrågavarande statistiska arbete betvivlar ändamålsenligheten av den antydda

sammanslagningen.

Enligt det föreliggande förslaget skall emellertid den statistiska

byrån utom sina rent statistiska arbetsuppgifter hava att föra registret

över avgiftspliktiga, ett arbete, om vars omfattning man näppeligen kan

göra sig en föreställning. Jag erinrar blott, att registret kommer att omfatta

mer än 3,000,000 personer och att för var och en av dessa personer

årligen skola göras anteckningar om erlagda pensionsavgifter m. in. ävensom

att inträffade förändringar i avseende å de försäkrade, exempelvis

dödsfall, namnändringar o. d., måste uppmärksammas.

Såsom nämnt har löneregleringskommittén icke heller velat avstyrka

uppförande å ordinarie stat av personal avsedd för nu ifrågavarande byrå.

Med avseende å nu angivna förhållanden anser jag mig emellertid

för egen del böra bestämt förorda, att inom pensionsstyrelsen inrättas en

särskild statistisk byrå med det antal ordinarie befattningshavare som pensionsstyrelsen

ifrågasatt. Vidkommande de föreslagna kvinnliga befattningshavarnas

tjänsteställning hänvisar jag emellertid till det följande.

Depart*-

mentschefen.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 97 käft. (Nr 140.)

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

Avlöningar till

ordinarie befattningshavare.

General
direktören.

Ledamö
terna.

Jag övergår nu till frågan om de avlöningar, som må böra tillerkännas

de ordinarie befattningshavarna i pensionsstyrelsen.

Generaldirektören och chefen för pensionsstyrelsen åtnjuter en avlöning

å ordinarie stat av 11,000 kronor, därav lön 7,000, tjänstgöringspenningar

3,000 och ortstillägg 1,000 kronor. Till befattningens förste

innehavare utgår därjämte enligt medgivande vid 1913 års riksdag ett avlöningstillägg

å 4,000 kronor av anslag å extra stat.

Beträffande generaldirektörens avlöningsförmåner har icke föreslagits

någon ändring.

Vidkommande avlöningen till ordinarie ledamöter i pensionsstyrelsen

yttrade chefen för civildepartementet vid föredragning inför Kungl.

Maj:t den 25 april 1913 av frågan om anslag till nämnda styrelse, att han ansåge

de för hovrättsråd gällande bestämmelser böra tills vidare vinna tillämpning.

Enligt gällande lönestat åtnjuta hovrättsråden en begynnelseavlöning

av 7,000 kronor jämte tre ålderstillägg efter 5, 10 och 15 års tjänstgöring

å respektive 500, 600 och 600 kronor. Efter 15 år skulle alltså de nämnda

tjänstemännen i pensionsstyrelsen komma att uppnå en avlöning av tillhopa

8,700 kronor eller samma löneförmåner, som de centrala verkens byråchefer

i allmänhet åtnjuta efter 5 år.

I Kungl. Maj:ts för riksdagen framlagda statförslag upptogs avlöningen

till pensionsstyrelsens ordinarie ledamöter på sätt departementschefen

ifrågasatt, och gjordes från riksdagens sida icke någon erinran mot

de för dessa tjänstemän föreslagna avlöningsbeloppen.

Pensionsstyrelsen har nu föreslagit, att ledamöterna i styrelsen måtte

tillerkännas en avlöning, motsvarande den som i allmänhet utgår till byråchefer

i centrala ämbetsverk.

Till stöd härför har pensionsstyrelsen anfört, att det arbete, som

komine att åligga styrelsens ledamöter, finge anses kvalitativt och kvantitativt

minst lika krävande som det, vilket utfördes av byråcheferna i andra

centrala ämbetsverk. De ärenden, som av pensionsstyrelsens ledamöter

skulle handläggas, vore enligt styrelsens mening av synnerligen viktig art,

och det vore därför nödvändigt att till dessa platser erhålla fullt kvalificerade

personer. Styrelsen ansåg det även vara av stor betydelse att, sedan

en person en gång tagit anställning såsom ledamot i styrelsen, han icke

på grund av för låg avlöning frestades att lämna ämbetsverket.

Löneregleringskommittén, som till en början erinrar om anledningen

till att hovrättsrådens avlöningar blivit bestämda så som skett (betänkandet

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

sid. 89—90), anför beträffande ledamöterna i pensionsstyrelsen, att det synts

kommittén, som skulle deras befattningar i fråga om vikt och betydelse näppeligen

kunna skattas lägre än byrå chefstjänster i andra centrala ämbetsverk.

Vid sådant förhållande och då beträffande pensionsstyrelsens ledamöter icke

föreligga de särskilda förhållanden, som i avseende å hovrättsråd begrundat

avvikelse från eljest i allmänhet tillämpade avlöningsprinciper, har kommittén

ansett sig böra tillstyrka, att avlöningen till pensionsstyrelsens

ledamöter sättes lika med den för tjänstemän i tredje normalgraden

numera bestämda eller alltså 8,100 kronor med ett ålderstillägg å 600

kronor efter fem år. Vid bifall härtill anser kommittén pensionsstyrelsens

ledamöter böra erhålla benämningen »byråchefer».

Den tjänsteställning, ledamöterna i pensionsstyrelsen intaga, måste Departeanses

fullt motsvara byråchefers inom andra centrala ämbetsverk. Då mentsehefen.

dessutom svårigheter torde kunna uppstå att för ledamotsbefattningarna i

pensionsstyrelsen förvärva och där kvarhålla verkligt dugande krafter, därest

avlöningen för dem är lägre än den motsvarande befattningshavare i allmänhet

åtnjuta, finner jag mig böra, i likhet med pensionsstyrelsen och

löneregleringskommittén, förorda, att ifrågavarande befattningshavare i pensionsstyrelsen,

med benämning byråchefer, uppföras i tredje normalgraden.

Ordinarie sekreterare och förste aktuarier i pensionsstyrelsen har löne- Tjänstemän

regleringskommittén, i anslutning till vad i styrelsens statförslag skett, Xf£sta graansett

böra i avlöningshänseende likställas med tjänstemän i andra normal- dema.

graden i nyreglerade centrala ämbetsverk.

För ordinarie notarier och aktuarier har pensionsstyrelsen föreslagit

den för tjänstemän i första normalgraden numera bestämda avlöningen å

stat; dock har styrelsen ansett det bliva erforderligt, att den erhölle befogenhet

att tilldela en och annan tjänsteman av första graden lämpligt tilläggsarvode,

därest åt honom anförtroddes ledningen av arbete av större vikt.

Enligt vad styrelsen upplyst, vore dylika arvoden särskilt avsedda för föreståndarna

för register- och bokföringsavdelningarna å kanslibyrån.

Vad sålunda föreslagits i fråga om avlöningen å stat till notarier

och aktuarier har icke givit löneregleringskommittén anledning till erinran.

Beträffande däremot det ifrågasatta bemyndigandet för styrelsen att

i vissa fall kunna tilldela tjänsteman särskilt arvode utöver den ordinarie

avlöningen för arbete i tjänsten, har kommittén med särskild hänsyn till

de vittgående konsekvenser inom statsförvaltningen, ett dylikt bemyndigande

skulle kunna medföra, ansett sig böra bestämt avstyrka förslaget i denna del.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Afaj:ts nåd. proposition nr 140.

Med anledning av vad löneregleringskommittén i sistnämnda hänseende

anfört, har pensionsstyrelsen uttalat, att de ifrågasatta tilläggsarvodena

syntes styrelsen icke blott rimliga med hänsyn till de nämnda föreståndarnas

krävande arbetsuppgifter, utan ock väl motiverade från statsintressets

synpunkt, då arten och omfattningen av dessa uppgifter väl torde kunna

hava föranlett framställning om befattningarnas uppförande i högre lönegrad.

Depärte- Då förslaget beträffande tilläggsarvoden synes mig strida mot de

mentBc efen. av2öningsprinCiper, som i allmänhet tillämpas, och tillräckliga skäl icke

torde kunna anses anförda för att i föreliggande fall göra avsteg från

nämnda principer, har jag i likhet med löneregleringskommittén funnit

mig böra avstyrka vad pensionsstyrelsen i berörda hänseende föreslagit.

I övrigt har jag icke någon anmärkning att framställa beträffande de

föreslagna avlöningarna till ordinarie tjänstemän av andra och första graderna.

Kvinnliga För deri av pensionsstyrelsen föreslagna kvinnliga registrator!! och

bhavare.S~ kassören å kanslibyrån har styrelsen hemställt om en avlöning av 2,940

kronor, därav 1,800 i lön, 940 i tjänstgöringspenningar och 200 i ortstillägg,

med fyra ålderstillägg till lönen, vart och ett å 365 kronor, efter

resp. 3, 6, 9 och 12 år.

Beträffande ifrågavarande befattningshavare har av pensionsstyrelsen

anförts, bland annat, att de göromål, som skulle av befattningshavaren utföras,

vore jämförliga med dem, som ålåge registrator och kassör i andra

centrala ämbetsverk. Med hänsyn till den stora omfattningen av pensionsstyrelsens

verksamhet bleve den där anställda registratorns och kassörens

göromål synnerligen vidlyftiga och komme att ökas år efter år. Det ansågs

sannolikt, att denna ökning av arbetsbördan komme att påkalla anställandet

av särskilt biträde å registratorskontoret.

Göromålens omfattning och beskaffenhet ävensom ansvaret för den

betydliga kassa, som registratorn skulle hava om händer, syntes styrelsen

innebära fullt fog för att denna befattning i statförslaget bort upptagas

såsom en första gradens tjänstemannabefattning.

Då emellertid — anför pensionsstyrelsen vidare — i styrelsens statförslag

uppförts en kvinnlig befattningshavare för utförande av berörda göromål,

hade detta visserligen skett i syfte att vinna besparing; men styrelsen

hade tillika utgått från att de ifrågavarande göromålen kunde utföras

även av en kvinna, om blott en verkligt kompetent och lämplig sådan

kunde förvärvas för platsen.

Med vitsordande av den persons lämplighet, åt vilken registratorsoch

kassörsgöromålen för närvarande vore anförtrodda, framhåller styrelsen

såsom icke blott rättvist och billigt utan ock principiellt riktigt,

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

att den omständigheten, att befattningen innehades av en kvinna, icke borde

medföra avlöningens bestämmande till lägre belopp, än vad som skäligen

kunde anses motsvara göromålens vikt och natur samt det med dem förenade

ansvaret. Styrelsen hade fördenskull ansett sig böra för den nu

ifrågavarande kvinnliga befattningshavaren upptaga avlöningsförmåner,

överstigande dem som av styrelsen föreslagits beträffande andra kvinnliga

befattningshavare hos styrelsen.

Vidare har pensionsstyrelsen föreslagit uppförande å ordinarie stat

av fyra kvinnliga bokhållarbefattningar med en avlöning av 2,100 kronor

jämte två ålderstillägg, vartdera å 325 kronor, efter resp. 3 och 6 år.

Dessutom hava i styrelsens statförslag upptagits tolv kvinnliga biträdesbefattningar

med en avlöning av 1,600 kronor och fyrtio sådana befattningar

med en avlöning av 1,200 kronor, vartill för bägge de senast nämnda

slagen av befattningar skulle kunna komma två ålderstillägg, vartdera å

200 kronor, efter resp. 5 och 10 år.

Innan jag i fråga om avlöningsförmånerna till ordinarie kvinnliga

befattningshavare i pensionsstyrelsen redogör för löneregleringskoinmitténs

förslag och pensionsstyrelsens erinringar i anledning därav samt anger

min egen ståndpunkt i ämnet, torde jag få i största korthet erinra om de

normalgrader för kvinnliga biträden i centrala ämbetsverk, som vid senare

årens riksdagar blivit fastställda.

Sedan vid 1910 års riksdag de första kvinnliga skrivbiträdena i

centrala verk blivit uppförda å stat med en avlöning av 1,200 kronor

jämte två ålderstillägg, vartdera å 200 kronor, efter 5 och 10 år, inrättades

vid 1912 års riksdag en ny kategori av kvinnliga biträden, av vilka

skulle krävas ett mera kvalificerat arbete, och bestämdes avlöningen för

dessa till 1,600 kronor jämte ålderstillägg lika med de förenämnda skrivbiträdena.

I statsverkspropositionen av den 14 januari 1914 föreslogs ytterligare

en kategori av kvinnliga biträden med en avlöning av 2,000 kronor med två

ålderstillägg, vartdera å 200 kronor, efter 5 och "lO år.

Till statsrådsprotokollet över finansärenden den 14 januari 1914, varav

utdrag fanns bifogat statsverkspropositionen av samma dag (»Utgifterna.

För flera huvudtitlar gemensamma frågor.»), gjorde dåvarande chefen för

finansdepartementet ett principuttalande beträffande den nya avlöningstypen

för kvinnliga biträden.

Under erinran att löneregleringskommittén fått i uppdrag att verkställa

utredning i fråga om den nya avlöningstypen, anförde departementschefen, att

kommittén kommit till det resultatet, att inom statsförvaltningen förekomme för

kvinnor lämpade arbetsuppgifter, vilka vore högre kvalificerade än de i allmänhet

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

kvinnliga biträden tillkommande och för vilka under dåvarande förhållanden i

regel anlitades manlig arbetskraft, om ock i ett och annat ämbetsverk redan då

kvinnor toges i anspråk för ändamålet. De uppgifter, kommittén i främsta rummet

funnit vara av angivna beskaffenhet, ansåg departementschefen kunna sammanfattas

i följande uppräkning:

1) förmanskap för andra kvinnliga biträden i ämbetsverk, där en större

kvinnlig personal stadigvarande vore verksam,

2) vissa bokhållerigöromål,

3) registrerings- och diarieföringsgöromål samt

4) uppsättning av enklare slag av skrivelser.

Departementschefen ansåg det vara givet, att de nämnda fyra grupperna av

göromål icke finge anses uttömmande innefatta alla de uppgifter, som kunde motivera

inrättandet av en ny avlöningstyp för kvinnliga biträden, på sätt blivit ifrågasatt.

Andra göromål, som beträffande svårighetsgrad och betydelse vore jämförliga med

de fyra, närmast såsom typer angivna grupperna av arbetsuppgifter, funnes redan

och komme utan tvivel med statsförvaltningens utveckling att allt framgent uppstå.

Det vore därför av vikt, att, därest den nya tjänstegraden inrättades, den icke

skematiskt bundes allenast vid de ifrågavarande fyra grupperna av; arbetsuppgifter,

utan principiellt även stode öppen för annat arbete, till svårighetsgrad och

betydelse likvärdigt med dessa.

Den ståndpunkt, departementschefen utvecklat, ansåg han också givetvis

förutsätta en anslutning till den av kommittén uttalade uppfattningen, att den

föreslagna nya tjänstegraden ingalunda kunde motiveras med behovet att bereda

befordringsutsikter åt kvinnliga biträden inom ett visst arbetsområde.

1 skrivelse den 27 februari 1914, n:r 6, yttrade sig riksdagen i

allmänhet om behovet av den föreslagna nya avlöningsgraden för kvinnliga

biträden.

Riksdagen hade visserligen, säges det i skrivelsen, hyst stor tvekan beträffande

lämpligheten av att redan nu, innan de kvinnliga biträdesbefattningarna

under längre tid än ett år varit i någon större omfattning uppförda å ordinarie

stat, inrätta en ny typ av sådana tjänster, och denna tvekan nade för riksdagen

framställt sig med så mycket större styrka, som det icke syntes kunna förnekas,

att konsekvenserna av ett sådant beslut, i form av ett allmännare krav på uppflyttning

av de nuvarande tjänsterna av högre avlöningsgrad till den nya typen,

kunde bliva ganska vittutseende. Emellertid ville riksdagen å andra sidan icke

bestrida, att i vissa särskilda fall behov av den föreslagna högre tjänstegraden

kunde göra sig gällande.

Därvid borde dock, yttrade riksdagen vidare, framhållas, att enbart den

omständigheten, att de för de nya tjänsterna avsedda göromålen folie inom ramen

av de av chefen för finansdepartementet i principanförandet för samma tjänster

angivna eller därmed jämförliga arbetsområden, icke i och för sig vore tillräckligt

skäl för inrättande av en tjänst av tredje lönegraden. Det syntes nämligen vara

ostridigt, att många av dessa göromål både kunde och borde utföras av tjänstinnehavare

i den nuvarande högre avlöningsgraden. Huvudvikten vid bedömandet

av föreliggande fråga borde därför läggas därpå, att arbetet vid den nya tjänsten

vore av väsentligt mera krävande art och förenat med betydligt större ansvar än

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

vad förhållandet vore eller avsetts att vara med biträdesbefattningarna i sistberörda

avlömngsgrad. Givetvis vore det omöjligt att i förväg uppdraga några

mera bestämda gränser för användningen av den nya tjänstetvpen, utan måste

det ankomma på prövning i varje särskilt fall, huruvida förutsättningarna för

densanima vore för handen, och ansåge sig riksdagen böra framhålla, att önskvärdheten

av löneförbättring eller ökade befordringsutsikter för tjänstinnehavarna

i de lägre graderna under ingå förhållanden borde vid en sådan prövning få göra

sig gällande. Under förutsättning att dessa synpunkter noggrant iakttoges, hade

riksdagen ansett farhågan för ovan antydda konsekvenser icke böra föranleda

riksdagen att motsätta sig inrättande av den föreslagna tjänstegraden, och detta

sa mycket mindre som, vad den ekonomiska sidan av saken beträffade, åtgärden

i fråga möjligen kunde antagas leda till någon besparing genom utbytande i vissa

tall av manlig arbetskraft mot kvinnlig.

I enlighet med Kung]. Maj:ts förslag har vid den förra riksdagen

innevarande år uppförts biträdesbefattningar av den nya (tredje) avlöningsgraden

dels a staten för socialstyrelsen och dels å staten för kommérskollegii

avdelning för näringsstatistik.

De olika lönegraderna för kvinnliga biträden gestalta sig följaktligen

sålunda:

Lön.

Tjänst- gö rings- pen- ningar.

Orts-

tillägg.

Summa.

Alderstillägg.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Första lönegraden.......

700

350

150

1,200

|

Andra > ......

Tredje > .......

900

1,100

550

750

150

150

1,600

2,000

iTvå å 200 kr. efter resp.

| 5 och 10 år.

Jag återgår nu till frågan om den ställning i avlöningshänseende, som

må böra givas den ordinarie kvinnliga personalen hos pensionsstyrelsen.

Löneregleringskommittén har i sådant avseende med särskild hänsyn

till det uttalande, som av riksdagen år 1914 gjorts i fråga om den nya

avlöningstypen för kvinnliga biträden, icke ansett sig kunna för någon av

de kvinnliga befattningshavarna i nämnda styrelse föreslå högre avlöning

än den för kvinnliga biträden av tredje grad bestämda.

Detta gäller såväl i fråga om den av pensionsstyrelsen föreslagna

kvinnliga registrators- och kassörsbefattningen som ock beträffande den av

styrelsen ifrågasatta kvinnliga bokhållargraden.

I sitt statförslag har pensionsstyrelsen upptagit fyra kvinnliga be
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

fattningar i bokhållargrad, av vilka en avsetts för kanslibyrån, två för försäkringstekniska

byrån och en för statistiska byrån.

Då, enligt vad antytt blivit, riksdagen endast med tvekan anslutit

sig till förslaget om inrättande av biträdesbefattningar av den nya tredje

graden, har kommittén icke tilltrott sig att till uppförande å pensionsstyrelsens

stat föreslå mer än en kvinnlig biträdesbefattning i denna grad

utöver den förenämnda registrators- och kassörsbefattningen.

Kommittén har härvid avsett, att å försäkringstekniska byrån skulle

för fondberäkningar finnas en befattning i nämnda grad, enär man av

innehavaren av denna befattning givetvis måste fordra en högre utbildning

än som torde kunna skäligen begäras av biträden i andra grad.

Vad särskilt den ifrågasatta bokhållarbefattningen å statistiska byrån

inom pensionsstyrelsen beträöar, har kommittén ansett sig så mycket

mindre kunna tillstyrka, att innehavaren av nämnda befattning avlönas

högre än kvinnliga biträden av andra grad, som i ett nyligen av kommittén

efter kungl. remiss handlagt ärende angående uppförande å ordinarie

stat av ett antal kvinnliga biträdesbefattningar hos statistiska centralbyrån

varken av detta ämbetsverk eller från kommitténs sida föreslagits inrättande

därstädes av någon enda kvinnlig biträdesbefa-ttning i högre grad

än den andra, oaktat i statistiska centralbyrån åtskilliga biträden sysselsättas

med relativt högt kvalificerat statistiskt arbete.

Av de i pensionsstyrelsens statförslag upptagna tolv kvinnliga biträden

av andra grad skulle tre tjänstgöra å kanslibyrån, ett å byrån för

yttre ärenden, ett å de bägge gransknings- och besvärsbyråerna, tre å den

försäkringstekniska byrån och fyra å den statistiska byrån.

Med hänsyn till att samtliga dessa biträden skulle, enligt vad pensionsstyrelsen

meddelat, hava att utföra kvalificerat arbete, såsom stenografering,

mera maktpåliggande räknearbete o. d., har kommittén funnit sig

icke hava annat att erinra mot att dessa biträden upptagas å stat såsom biträden

av andra graden, än att det biträde, som avsetts för byrån för

yttre ärenden, synts kommittén böra, likasom annan personal å denna

byrå, erhålla allenast extra anställning.

Då tre av de utav pensionsstyrelsen föreslagna kvinnliga bokhållartjänsterna

enligt kommitténs mening böra hänföras till biträdesbefattningar

av andra graden, skulle alltså hela antalet ordinarie kvinnliga biträden av

andra graden komma att uppgå till 14.

Till den lägsta graden av kvinnliga biträden skulle enligt pensionsstyrelsens

statförslag hänföras fyrtio biträden. Såsom en följd av kommitténs

uppfattning i fråga om byrån för yttre ärenden skulle i den

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140. 49

ordinarie staten nämnda antal böra minskas med två biträden, vilka avsetts

för denna bjmå.

I anledning av löneregleringskommitténs förslag beträffande avlöningen

till den kvinnliga registrator!! och kassören samt angående antalet

kvinnliga bokhållarbefattningar har pensionsstyrelsen anfört huvudsakligen

följande.

Såsom redan blivit antytt, äro enligt styrelsens mening de göromål,

som utföras av registratorn och kassören, av den art och betydelse, att de

mycket väl kunnat motivera uppförande i staten av ytterligare en tjänst

i första lönegraden. Aven med de högre avlöningsförmåner, som av styrelsen

avsetts för befattningen i fråga, skulle alltså en besparing beredas

statsverket. Styrelsen anser det därjämte kunna ifrågasättas, huruvida det

är riktigt att åt en befattningshavare med den avlöning, som av kommittén

föreslagits, anförtro ett arbete, med vilket den förenat handhavandet

av avsevärda penningebelopp. Styrelsen har därför funnit sig böra vidhålla,

att dess förslag i denna del är väl motiverat. Därest det icke låter

sig göra att, såsom styrelsen tänkt sig, tillförsäkra registratorn högre förmåner

än bokhållares, anser styrelsen, att det åtminstone bör tagas i

övervägande, huruvida det icke kunde beredas henne ett tilläggsarvode till

sådant belopp, att hennes avlöningsförmåner koinme att sammanlagt uppgå

till ungefär det belopp, styrelsen föreslagit.

Under erinran hurusom styrelsen föreslagit inrättandet av, förutom

den av kommittén förordade kvinnliga bokhållarbefattningen å försäkringstekniska

byrån, ytterligare tre sådana befattningar — nämligen en å var

och en av kansli-, försäkringstekniska och statistiska byråerna — har styrelsen

framhållit, att för samtliga de ifrågavarande befattningarna avsåges

arbetsuppgifter, hörande under eller till svårighetsgrad och betydelse likvärdiga

med de uppgifter, som i det förberörda statsrådsprotokollet över

linansärenden den 14 januari 1914 angivits vara av beskaffenhet att betinga

en högre avlöningstyp än för kvinnligt biträde i andra graden. Det arbete,

som skulle åläggas dessa bokhållare i pensionsstyrelsen, är enligt

styrelsens mening av väsentligt mera krävande art och förenat med betydligt

större ansvar, än vad förhållandet är eller avsetts vara med arbetet

för de kvinnliga biträdena av närmast lägre avlöningsgrad inom styrelsen.

Vad beträffar särskilt den ifrågasatta bokhållarbefattningen å statistiska

byrån har styrelsen — under framhållande att av personalen å styrelsens

statistiska byrå måste krävas matematisk och jämväl i övrigt försäkringsteknisk

utbildning för arbetenas utförande — påpekat, att ifrågavarande

bokhållare skulle enligt styrelsens förslag sysselsättas med, bland

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 97 Käft. (Nr 140.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

Departe
mentschefen.

annat, matematiska utredningar, som sammanhänga med de statistiska göromålen,

och att fördenskull denna befattning enligt styrelsens mening i

ingen mån vore jämförlig med biträdesbefattningarna i statistiska centralbyrån.

Förutom anförda krav på den nämnda kvinnliga bokhållaren fordras

även — yttrar styrelsen — kompetens och auktoritet att i ej ringa

utsträckning utöva ledning och »förmanskap» över den betydande kvinnliga

personalen å styrelsens statistiska byrå. Därjämte erinrar styrelsen, att,

om också behovet av en dylik mera kvalificerad kvinnlig arbetskraft ej gjort

sig gällande inom statistiska centralbyrån, så har däremot i kommerskollegii

avdelning för näringsstatistik inrättats två sådana kvinnliga bokhållarbefattningar

och i socialstyrelsen fyra, därav en å den statistiska byrån.

Vidkommande till en början avlöningen åt den föreslagna kvinnliga

registratorn och kassören vill jag gärna medgiva, att de arbetsuppgifter,

som avsetts för ifrågavarande befattningshavare, synas mig vara både maktpåliggande

och ansvarsfulla samt tilläventyrs jämförliga med dem, som

inom vissa ämbetsverk utföras av manliga befattningshavare. Då emellertid

riksdagen endast med stor tvekan velat biträda förslaget om inrättande

av den tredje graden av kvinnliga biträdesbefattningar samt beträffande

dessa befattningar av riksdagen uppställts stora krav i fråga om arbetets

art och det med detsamma förenade ansvaret, vartill kommer att riksdagen

synes hava tänkt sig, att genom inrättandet av nämnda biträdesgrad skulle

kunna i vissa fall åstadkommas ett utbyte av manlig arbetskraft mot

kvinnlig, har jag ansett mig böra hänföra registratorn och kassören i

pensionsstyrelsen till biträden av tredje graden.

Emellertid har jag, såsom här nedan kommer att omnämnas, tänkt

mig, att felräkningspenningar skulle utgå till det kvinnliga biträde, som

bestrider kassörsgöromål i styrelsen.

Vad vidare angår antalet kvinnliga bokhållarbefattningar hav pensionsstyrelsen

föreslagit fyra sådana, under det att löneregleringskommittén icke

velat tillstyrka mer än en bokhållarbefattning med avlöning såsom biträde

av tredje lönegraden.

Med hänvisning till riksdagens tydligt uttalade obenägenhet att medgiva

inrättande i större omfattning av biträd esbefattningar av tredje lönegraden

och då ännu någon tids erfarenhet synes mig vara erforderlig för

att kunna bedöma behovet av dylika befattningar inom pensionsstyrelsen,

har i det förslag till stat för styrelsen, jag går att framlägga, icke upptagits

mer än en biträdesbefattning av tredje graden utom registratorsoch

kassörsbefattningen. De övriga tre av styrelsen ifrågasatta bokhållar
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

51

befattningarna hava däremot i mitt förslag ersatts med biträdesbefattningar

i andra graden.

Beträffande övriga av styrelsen föreslagna ordinarie biträdesbefattningar,

nämligen 12 i andra graden och 40 i första graden, må erinras,

att av dessa för byrån för yttre ärenden avsetts en sådan befattning i

andra graden och två i första graden. Då enligt mitt förslag icke någon

befattning å nämnda byrå skalle uppföras å ordinarie stat, skulle alltså

antalet biträden i de nämnrla graderna böra minskas med de för ifrågavarande

byrå beräknade. A andra sidan skulle, vid bifall till vad jag i

det föregående föreslagit, tillkomma 3 biträdesbefattningar av andra graden,

vilka av styrelsen upptagits såsom bokhållare änster.

Enligt mitt förslag skulle alltså antalet ordinarie biträdesbefattningar

i de olika graderna bliva

2 av tredje lönegraden

14 » andra »

38 » första »

Beträffande de vid 1913 års riksdag fastställda avlöningarna för förste

vaktmästare och vaktmästare hos pensionsstyrelsen har icke i detta sammanhang;

ifrågasatts någon ändring.

o ö o o

Pensionsstyrelsen har föreslagit, att ett belopp av 1,000 kronor skulle

utgå såsom årligt arvode åt generaldirektörens ställföreträdare.

Löneregleringskommittén har emellertid uttalat sig mot berörda

förslag.

I sådant hänseende anför kommittén följande.

Då vederbörande departementschef den 25 april 1913 för Kungl.

Maj:t framlade förslag i fråga om pensionsstyrelsens organisation, anförde

han såsom sin mening, att en av styrelsens ledamöter borde erhålla uppdrag

såsom generaldirektörens ställföreträdare, men beräknades ej i statförslaget

något särskilt arvode till ställföreträdaren.

Varken i den kungl. propositionen i ämnet eller i riksdagens därav

föranledda skrivelse gjordes något vidare uttalande beträffande den ifrågasatta

ställföreträdaren.

Kungl. Maj:t förordnade sedermera en av ledamöterna i pensionsstyrelsen

att från och med den 15 september 1913 tills vidare under tre år

vara ställföreträdare för generaldirektören och chefen för pensionsstyrelsen.

Då genom kungl. brev den 31 december 1913 fastställdes stat för

pensionsstyrelsens avlöningar och omkostnader för år 1914, i vad desamma

icke voro i ordinarie stat upptagna, ingick visserligen i anslagsberäkningen

Vakt
mästare.

Arvode till

generaldirektörens

ställföreträdare.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 140.

belopp till arvode åt generaldirektörens ställföreträdare, men föreskrevs,

att tills vidare och intill dess annorlunda kunde bliva förordnat sådant

arvode icke finge utbetalas.

Kommittén yttrar vidare.

Rörande ärendens avgörande i vederbörande chefs frånvaro uti ämbetsverk,

där chefen, vare sig fullständigt eller delvis, ensam har beslutanderätten

i ärenden, uti vilkas prövning han deltager, hava intill senare

tid föreskrifterna i allmänhet — d. v. s. med frånseende dels av vissa särskilda

undantag, dels ock av de fall, då av Kungl. Maj:t kan hava blivit

annorlunda förordnat — växlat mellan två huvudtyper.

Sålunda hava för sådana fall beträffande vissa ämbetsverk föreskrivits,

att de ärenden, i vilka chefen eljest beslutade och som kunde

avgöras i chefens frånvaro, skulle avgöras kollektivt av vederbörande ledamöter.

I avseende å andra verk har åter stadgats, att den äldste tjänstgörande

ledamoten skulle inträda i utövningen av chefens åligganden,

med eller utan vissa begränsningar.

I senare tid hava för ifrågavarande fall föreskrifter av en tredje

huvudtyp kommit i tillämpning (exempelvis i socialstyrelsen). Enligt

dessa föreskrifter skall i chefens frånvaro dennes åligganden utövas av

den av ledamöterna, vilken av Kungl. Maj:t förordnats att vara chefens

ställföreträdare.

Vad nu pensionsstyrelsen beträffar, synes kommittén så mycket

mindre något vara att erinra mot anordningen med en särskilt förordnad

ställföreträdare för chefen, som därigenom vissa fördelar torde kunna vinnas.

Enligt pensionsstyrelsens förslag skulle ställföreträdaren åtnjuta ett

särskilt arvode för detta uppdrag.

Då emellertid enligt vanliga avlöningsbestämmelser befattningshavare

av lägre grad, som bestrider högre befattning inom vederbörande ämbetsverk,

i allmänhet äger att, mot avstående av egna tjänstgöringspenningar,

åtnjuta de för den högre befattningen anslagna tjänstgöringspenningar

eller däremot svarande belopp, synes det kommittén, som skulle något

särskilt arvode utöver nämnda ersättning icke erfordras till den, som företräder

generaldirektören i pensionsstyrelsen i dennes frånvaro. Kommittén

fäster även uppmärksamheten därå, att ställföreträdaren för chefen i

socialstyrelsen icke tillerkänts något särskilt arvode.

Med anledning av vad kommittén sålunda anfört beträffande arvode

åt ställföreträdaren för generaldirektören, har pensionsstyrelsen framhållit,

att det upptagna beloppet skulle utgöra ersättning icke allenast för det

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

extra arbete, som skulle åligga ställföreträdaren genom utövande av generaldirektörens

funktioner under dennes frånvaro, utan även för utförande

i övrigt av en del göromål, som åligga generaldirektören, men från vilka

denne lämpligen bör vara fritagen. På grund bärav har styrelsen ansett

det föreslagna arvodet väl motiverat.

Att det vid ett ämbetsverk av den omfattning, som pensionsstyrelsen

redan nu har och ännu mer kommer att få, allt framgent torde vara

synnerligen lämpligt och för arbetet inom ämbetsverket främjande, att en av

verkets ordinarie ledamöter och bland dem den därtill mest iämpade förordnas

såsom ställföreträdare för generaldirektören, därom torde icke råda

något tvivel. Däremot föreligga skiljaktiga meningar, huruvida ställföreträdaren

för detta sitt uppdrag bör åtnjuta annat arvode än vanlig vikariatsersättning.

Enligt min mening kan den ledamot, som i generaldirektörens frånvaro

skall i hans ställe fullgöra hans åligganden, utöva hans sammanhållande

och övervakande funktioner och sålunda ansvara för ledningen av ämbetsverket,

förvärva kvalifikation härtill endast genom att inrikta sitt arbete

därpå jämväl under de tider, då generaldirektören är i tjänst. Det torde

sålunda vara erforderligt, att ställföreträdaren även i generaldirektörens närvaro

inom styrelsen övervakar föredragningen av viktigare ärenden. Ett

sådant förfarande torde i sin mån bidraga till genomförandet av erforlig

enhetlighet i arbetet inom ämbetsverket och kontinuitet i ledningen därav.

Till nyssnämnda ärenden äro att hänföra allmänna förvaltningsfrågor, befordrings-

och andra personfrågor samt eljest frågor, som angå verket i

dess helhet. Ställföreträdaren får sålunda jämte chefen påtaga sig ett visst

ansvar för förvaltningsarbetet i dess helhet. För att icke generaldirektören

skall betungas med en mängd detaljfrågor, torde det för övrigt vara

önskvärt och lämpligt, att generaldirektören medgives befogenhet att åt

ställföreträdaren uppdraga att i generaldirektörens ställe handlägga frågor

av nyssberörda beskaffenhet, där dessa äro av mindre vikt. Allt detta

måste för ställföreträdaren, vilken under den tid, generaldirektören är i

tjänst, dessutom har att såsom byråchef sköta sina vanliga åligganden,

medföra, frånsett det ökade ansvaret, tillika en avsevärt större arbetsbörda

än han eljest skulle hava.

Vid nu angivna förhållanden synes det mig föga rimligt, att ställföreträdaren

skulle, trots sitt större ansvar och trots den större arbetsbördan,

tillgodonjuta allenast samma avlöning som de övriga byråcheferna.

Den av löneregleringskommittén uttalade uppfattningen, att särskilt arvode

till ställföreträdaren ej är erforderligt med hänsyn därtill, att han vid be
-

Departe
mentschefen.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

stridande av generaldirektörsbefattningen äger åtnjuta de för denna anslagna

tjänstgöringspenningar, som utgå med högre belopp än för byråchef, eller

ock däremot svarande belopp, kan jag icke biträda och detta av två skäl:

dels förefaller nämligen denna mening vara grundad på det antagandet,

att ställföreträdaren icke skulle hava några ökade göromål utom å tid, då

generaldirektören icke är i tjänst, ett antagande vilket, såsom framgår av

det ovan sagda, ej torde överensstämma med vad som i detta avseende är

åsyftat, dels skulle under sådan förutsättning den särskilda ersättningen till

ställföreträdaren i regel icke uppgå till högre belopp än ungefär 100

kronor för år, ett belopp som synes mig alldeles för lågt tilltaget. Rättvisa

och billighet torde kräva, att ställföreträdaren tillerkännes ett med

hänsyn till befattningens vikt och det därmed förenade ansvar bättre avpassat

arvode. Med avseende fästat härå torde dess belopp lämpligen böra

bestämmas till 1,000 kronor. Till stöd för detta förslag vill jag jämväl

särskilt erinra, att ställföreträdaren för generaldirektören i telegrafstyrelsen

tillerkänts ett särskilt arvode å just detta belopp, därvid är att märka, att

det arbete, som åligger denne ställföreträdare, i alla händelser icke torde

vara mera krävande och omfattande än det, som kommer att vila på motsvarande

befattningshavare i pensionsstyrelsen. Vidare har i den till pågående

riksdag framlagda statsverkspropositionen i sammanhang med omorganisation

och lönereglering beträffande medicinalstyrelsen föreslagits

särskilt arvode till enahanda belopp åt ställföreträdaren för generaldirektören

i denna styrelse. Den i järnvägsstyrelsen befintlige souschefen åtnjuter

en avlöning, som med väsentligt belopp överstiger övriga ledamöters

i verket avlöning, men förhållandena inom sistnämnda styrelse åro uti

ifrågavarande avseende ej jämförliga med de i pensionsstyrelsen rådande,

och torde det därför ej .vara behövligt att här närmare ingå därpå.

Därest ställföreträdaren för generaldirektören i pensionsstyrelsen tillerkännes

särskilt arvode, bör han självfallet icke erhålla vikariatsersättning

utöver arvodet för tid, han uppehåller generaldirektörens befattning, då

denne åtnjuter semester eller befinner sig på tjänsteresa eller för handläggning

av särskilda ärenden är hindrad att sköta sin befattning i övrigt.

Det sålunda föreslagna arvodet till ställföreträdaren synes mig icke,

såsom pensionsstyrelsen ifrågasatt, böra utgå av anslag å extra stat, utan

i stället uppföras å ordinarie stat.

I detta sammanhang ber jag få beröra frågan om arvode till generaldirektörens

ställföreträdare under tiden intill 1915 års ingång, vid vilken

tidpunkt föreliggande förslag till ordinarie stat för pensionsstyrelsen

in. m. är avsett att träda i tillämpning. Genom nådigt brev den 12 sep
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Rungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

55

tember 1913 förordnades ledamoten av styrelsen 0. F. Enbom till dylik ställföreträdare

tills vidare under tre år. I pensionsstyrelsens förslag till stat

för år 1914 upptogs särskilt arvode till honom, räknat från nyssnämnda

dag. För att emellertid icke föregripa riksdagens prövning av frågan och

utan dess vetskap ådraga statsverket utgift i förevarande avseende föreskrevs

vid statens fastställande genom nådigt brev den 31 december 1913, på sätt

ovan omförmälts, att det i anslagsberäkningen upptagna arvodet tills

vidare icke finge utbetalas. Sedan riksdagen prövat föreliggande förslag,

ämnar jag emellertid upptaga frågan om ställföreträdarens arvode för ovan

nämnda tid till slutlig behandling inför Kungl. Maj:t.

Såsom av det föregående framgår, skulle kassörsgöromålen inom Feträknings-''

pensionsstyrelsen bestridas av ett kvinnligt biträde i tredje lönegraden. Pennin9ar till

Med hänsyn till de viktiga och omfattande göromål samt de betydande enkassör.''9 J

penningsummor, som skola handhavas av henne, har styrelsen ifrågasatt,

att särskilt tilläggsarvode beredes henne. Jag har dock, såsom nämnt, ej

ansett mig kunna med avvikande från eljest vanligen gällande avlöningsnormer

för statens verk förorda detta förslag. Med avseende fästat å det

ansvar som påvilar henne för de stora penningbelopp, vilka gå genom

hennes händer, vore det emellertid önskvärt, om felräkningspenningar, såsom

jag redan antytt, kunde tillerkännas henne.

Till belysning av kassörsgöromålens omfattning må erinras, att den

för år 1914 fastställda staten för styrelsen slutar å 843,600 kronor, därav

omkring 175,000 kronor redovisas av annan myndighet, men återstoden

omhänderhaves av styrelsens kassör.

Sammanlagda beloppet av styrelsens förvaltningskostnader för år 1915

har av mig beräknats till över 600,000 kronor, och skulle av detta belopp

över 500,000 kronor omhänderhavas av ifrågavarande kvinnliga befattningshavare.

Med all säkerhet kunna förvaltningskostnaderna — bortsett från

den tillfälliga stegring, som föranledes av organisationskostnaderna år 1914 —

väntas stiga år från år och i sammanhang därmed även kassörens ansvarighetssumma

komma att ökas. Med den avsevärda personal, som finnes

och framdeles kommer att finnas i styrelsen, är det givet, att arbetet med

uträknandet, utbetalandet och bokförandet av avlöning, redovisande av

innehållna pensionsutgifter m. m. bliver komplicerat. Antalet utbetalningar

i olika poster torde sålunda, med hänsyn tagen jämväl till utbetalningar

för expenser in. m., säkerligen bliva ganska betydande. Den, som

handhar kassörsgöromålen, kan för den skull lätteligen bliva utsatt för

större eller mindre förluster genom felräkning.

Med hänsyn till den risk i nämnda hänseende, som vissa kassörer

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. MajUs nåd. proposition nr 140.

löpa, har inom olika förvaltningsområden ansetts billigt att tillerkänna

sådana befattningshavare felräkningspenningar. Den sålunda i vissa fall

tillerkända rätten till felräkningspenningar gäller icke blott manliga utan

även kvinnliga befattningshavare, där sådana förekomma på dylik plats.

Jag tillåter mig i sådant hänseende allenast erinra, hurusom inom

telegrafverket enligt gällande avlöningsreglemente kvinnlig kassör å linjedistriktsbyrå

och vid verkstaden erhåller felräkningspenningar med 200

kronor för år räknat. Därjämte äga ä vissa telegrafverkets stationer

särskilt anställda kassörer, som kunna vara kvinnliga, uppbära felräkningspenningar

uppgående till viss procent av den influtna telefonuppbörden,

dock högst 400 kronor för år räknat. Vid postverket utgå enligt gällande

avlöningsreglemente felräkningspenningar till tjänsteman — även kvinnlig

—, vilken tjänstgör såsom kassör vid distriktsförvaltning med 300

kronor, därest minst 500,000 kronor av honom utbetalas i avlöningar och

omkostnader m. in., men i annat fall med 120 kronor.

Vad pensionsstyrelsen beträfFar synas mig på ovan anförda grunder

— särskilt med hänsyn tagen till nyss anförda för telegraf- och postverken

gällande bestämmelser — felräkningspenningar till ett belopp av 300

kronor för år räknat kunna anses skäliga för den kvinnliga befattningshavare,

som inom styrelsen bestrider kassörsgöromålen.

Anslag till vi- Å den ordinarie staten för pensionsstyrelsen torde böra uppföras

kariatsersätt- ett anslag för bestridande av dels ersättningar till vikarier vid semester för

nmgar m. m. orc[inarie befattningshavare, dels ock eventuellt erforderliga fyllnadsersättningar

utöver tjänstgöringspenningar till vikarier vid sjukdomsförfall för

ordinarie kvinnliga befattningshavare eller vaktmästare.

För nämnda ändamål har löneregleringskommittén beräknat ett belopp

av tillhopa 9,900 kronor.

Utöver berörda belopp torde komma att behövas medel till bestridande

av ersättningar åt vikarier under tjänsteresor, som företagas av generaldirektören

och andra tjänstemän i styrelsen. Då emellertid särskilt

under den första tiden av pensionsförsäkringslagens tillämpning det torde

vara omöjligt att ''närmare beräkna vad som kan komma att åtgå härför,

har det synts kommittén lämpligast, att dylika vikariatsersättningar tills

vidare utgå av anslag å extra stat.

Vad kommittén sålunda föreslagit har icke givit mig anledning till

erinran.

I detta sammanhang har löneregleringskommittén ansett sig böra

något beröra frågan om förenämnda tjänsteresor.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

57

I den av styrelsen avgivna promemorian har, erinrar kommittén,

under rubriken »Byrån för yttre ärenden» i nämnda hänseende anförts

följande.

För att kunna uppfylla de krav, som ställdes på denna byrå i fråga

om vägledning m. m. för de lokala myndigheterna, vore det nödvändigt, att

byråns chef och tjänstemän i så stor utsträckning som möjligt företoge

inspektionsresor och att i detta avseende tillsåges, att så vitt möjligt alla

pensionsnämnder och ombud med icke allt för långa mellanrum besöktes.

Då pensionsdistriktens antal uppginge till över 2,600, ansågs det uppenbart,

att ifrågavarande inspektionsresor skulle taga mycken tid i anspråk.

Aven om, yttrar kommittén, till en början inspektionsresor må bliva

behövliga i jämförelsevis avsevärd omfattning, synes det likväl kommittén,

som skulle någon mera regelbundet återkommande inspektion av varje

pensionsnämnd näppeligen vara erforderlig. Genom styrelsens ombud torde

nämligen möjlighet förefinnas för styrelsen att handleda och kontrollera

pensionsnämnderna, och synes även styrelsen själv vara i tillfälle att i

sammanhang med granskning av pensionsnämnds beslut i pensionsärende

öva en viss uppsikt över nämndernas verksamhet.

I varje fall anser kommittén det vara angeläget, att nödig begränsning

av inspektionsresorna iakttages, till förekommande av att utgifterna

för statsverket i nämnda hänseende må bliva allt för hö<ra.

©

I anledning av kommitténs uttalande rörande ifrågavarande inspektionsresor

framhåller styrelsen, att, ehuru avfattningen av det styrelsens yttrande,

som föranlett berörda uttalande från kommitténs sida, väl kunnat

tolkas i sådan riktning, det likväl icke varit styrelsens mening, att mera

regelbundet återkommande inspektion av varje pensionsnämnd skulle bliva

erforderlig.

Vad sålunda yttrats i fråga om nämnda inspektionsresor föranleder

icke till annat uttalande från min sida, än att jag förutsätter, att pensionsstyrelsen

tillser, det kostnaderna härför icke varda högre, ån vad som

kräves, för att styrelsen må kunna utöva den rådande och ledande verksamhet,

som jag för min del tror vara önskvärd för uppnående av enhetlighet

i lagtillämpningen och undvikande av onödiga utgifter för pensioneringen.

Därest vad jag i det föregående föreslagit vinner bifall, skulle den

ordinarie avlöningsstaten för pensionsstyrelsen komma att erhålla följande

förändrade lydelse:

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 97 Käft. (Nr 140.) 8

Stat.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

Tjänst-

Orts-

tillägg.

Lön.

görings-

pennin-

Summa.

gar.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

1 generaldirektör och chef.....

7,000

3,000

1,000

11,000

1 byråchef ............

5,000

2,500

600

8,100

(Efter 5 år kan lönen höjaB

4 byråchefer...........

Generaldirektörens ställföreträdare,

20,000

10,000

2,400

32,400

1,000

) med 600 kronor.

arvode .............

—

—

—

1 tjänsteman i andra lönegraden (se- kreterare) ............

3,600

1,800

400

5,8001

[Efter 5 år kan lönen höjas

med 500 kronor och efter

4 tjänstemän i andra lönegraden (se-

14,400

7,200

1,600

23,200J

} 10 år med ytterligare

kreterare, förste aktuarier) ....

l 500 kronor.

1 tjänsteman i första lönegraden

(notarie)............

2,200

1,500

300

4,0001

Efter 5 år kan lönen höjas

med 500 kronor, efter 10

år med ytterligare 500

16 tjänstemän i första lönegraden

24,000

4,800

64,000j

kronor och efter 15 år

(notarier, aktuarier).......

35,200

med än ytterligare 500

1 kvinnligt biträde i tredje löne- graden (registrator och kassör) . .

1 kvinnligt biträde i tredje löne-

1,100

750

150

2,000

kronor.

150

2,000

graden (bokhållare).......

1,100

750

Efter 5 år kan lönen höjas

med 200 kronor och efter

1 kvinnligt biträde i andra lönegraden

900

550

150

1,600

13 kvinnliga biträden i andra löne-

1,950

20,800

10 år med ytterligare

graden .............

11,700

7,150

200 kronor.

1 kvinnligt biträde i första lönegraden

37 kvinnliga biträden i första löne-

700

350

150

5,550

1,200

44,400

graden .............

25,900

12,950

1 förste vaktmästare.......

900

450

150

1,500

(Efter 5 år kan lönen höjas

\ med 100 kronor.

700

350

150

1,2001

(Efter 5 år kan lönen höjas

1 vaktmästare..........

1 med 100 kronor och efter

1 d:o ..........

700

350

150

1,200}

} 10 år med ytterligare

[ 100 kronor.

Felräkningspenningar till det kvinn-

liga biträde, som bestrider kassörs- göromålen...........

—

—

—

300

Till vikariatsersättningar under se-

mester samt vid sjukdomsförfall

för vissa befattningshavare....

—

—

—

9,900

Summa

—

—

—

235,600

Anmärkning. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så

länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

Genom nådig kungörelse den 18 juli 1913 (svensk författnings- Aft^3rs''

samling n:r 138) hava stadgats villkor och bestämmelser för åtnjutande r or''

av de från 1914 års början för ordinarie befattningshavare i pensionsstyrelsen

fastställda avlöningsförmåner.

De av mig förordade förändringar i och tillägg till nu gällande

ordinarie avlöningsstat för pensionsstyrelsen torde påkalla jämväl en revision

av förenämnda avlöningsvillkor.

Det förslag till nya villkor, jag nu går att framlägga, överensstämmer

med vad löneregleringskommittén i sådant hänseende föreslagit, dock med

de modifikationer, som betingas därav att särskilt arvode till generaldirektörens

ställföreträdare skulle utgå.

För åtnjutande av de förmåner, som i den nya staten varda upptagna

för ordinarie befattningshavare i pensionsstyrelsen, torde alltså

böra fastställas följande villkor och bestämmelser, nämligen;

l:o) för ordinarie befattningshavare utom kvinnliga biträden:

att tjänstinnehavare skall, i den mån ej undantag kunna anses böra

stadgas eller för särskilda fall efter prövning medgivas, vara å tjänsterummet

tillstädes minst sex timmar varje söckendag;

att befattningshavare skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet

eller jämkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande

förändrad organisation av pensionsstyrelsen eller eljest i allmänhet

kan varda stadgad, samt i sådant hänseende, ävensom därest styrelsens

ställning inom statsförvaltningen varder så förändrad, att den ej längre

kan anses såsom självständig styrelse, eller därest vissa ifrågavarande styrelse

tillhörande göromål överflyttas till annat verk, vara pliktig att, med

bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, efter ny

eller förändrad arbetsordning sköta de med befattningen förenade göromål

eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra i det verk eller den

anstalt, vartill göromålen överlämnas; skolande befattningshavare i pensionsstyrelsen

slutligen,likaledes med bibehållande av nyssnämnda förmåner,

vara underkastad att, när helst så av Kungl. Maj:t prövas lämpligt,

förflyttas till annan befattning inom förvaltningen å det sociala området;

att chefen för pensionsstyrelsen skall vara underkastad den förändring

i tjänsteställning, som må anses följa därav att chefsbeställningen vid

styrelsen kan varda upptagen bland de i § 35 regeringsformen angivna

förtroendesysslor;

att med ordinarie befattning inom pensionsstyrelsen icke må förenas

annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning inom pensionsstyrelsen ej heller må

förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kun tji. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

verk eller bolag, som är försett med Kungl Maj:ts oktroj eller blivit registrerat

såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk

eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst, så framt

ej, beträffande generaldirektören och byråcheferna, Kungl. Maj:t och, vad

angår andra befattningshavare, pensionsstyrelsen uppå därom gjord framställning

och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning

ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen inom pensionsstyrelsen,

finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas ocli tills

vidare bibehållas;

att befattningshavare är skyldig att tjänstgöra å den särskilda befattning

uti innehavande grad, där han, till befordrande av arbetets oavbrutna

gång, befinnes vara lämplig och behövlig;

att tjänstgöringspenningar eller arvode till generaldirektörens ställföreträdare

få uppbäras endast för den tid, befattningshavare verkligen

tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den tid, han eljest varit från

tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som uppehållit befattningen, där

ej, vad berörda arvode beträffar, annorlunda varder av Kungl. Maj:t bestämt;

att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger

uppbära hela lönen jämte ortstillägget, men att den, som undfår ledighet

för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos riksdagen,

dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag eller i

behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad

att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten utöver

sina tjänstgöringspenningar och i förekommande fall förberörda arvode avstå

så mycket av lönen eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande

erfordras eller eljest prövas skäligt;

att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder han

avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit

tjänstledighet eller utan att han kan styrka giltigt förfall;

att, därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring eller

i häkte tagen, den del av hans avlöning, som icke prövas böra användas

till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej

prövas skäligt låta honom uppbära något därav;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras till följd av tjänsteresor

eller för beredande av semester, befattningshavare av lägre grad

skall vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning i pensionsstyrelsen

bestrida densamma mot åtnjutande därvid av, i stället för egna

tjänstgöringspenningar, vid sjukdomsförfall de för befattningen anslagna

tjänstgöringspenningar, men eljest däremot svarande belopp;

att emellertid, därest tjänsteman av högre grad till följd av tjänste
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ls nåd. proposition nr 140.

resa eller för handläggning av särskilda ärenden är under allenast några

få, högst fyra dagar hindrad att sköta sin befattning tjänsteman av lägre

grad skall vara pliktig att utan särskild ersättning sköta de till befattningen

hörande löpande göromålen;

att vidare den byråchef, som förordnats att vara generaldirektörens

ställföreträdare, icke må åtnjuta särskild ersättning utöver arvodet för den

tid, han bestrider generaldirektörens befattning, vare sig denne åtnjuter

semester eller befinner sig på tjänsteresa eller för handläggning av särskilda

ärenden är hindrad att skota sin befattning; ägande dock ställföreträdaren

att, därest han måste till vikarie å byråchefsbefattningen avstå egna tjänstgöringspenningar,

såsom ersättning därför åtnjuta däremot svarande belopp;

att, därest förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt innehavande

av befattning i samma lönegrad är i staten medgiven, tidpunkten för

första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor

att innehavaren under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid, som

erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin

egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort

annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last den

tid, han åtnjutit semester eller ledighet för fullgörande av värnplikt, och

för andra förhöjningen, om sådan förekommer, efter ytterligare fem

år på samma villkor samt

för tredje förhöjningen, där sådan äger rum, efter än ytterligare

fem år ävenledes på samma villkor,

under iakttagande, vad var och en av omförmälda löneförhöjningar

angår, att den högre avlöningen ej får tillträdas förr än vid början av kalenderåret

näst efter det, varunder den stadgade tjänsteåldern blivit uppnådd;

börande därvid förste vaktmästare och annan vaktmästare tillgodoräknas

den tid, som före den nya statens trädande i kraft förflutit från

hans tillträde till innehavande ordinarie befattning;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande

av löneförhöjning, redan uppnått den levnads- och tjänsteålder, som berättigar

honom till pension, icke må tillträda samma förhöjning;

att semester årligen må, när sådant kan ske utan hinder för göromålens

behöriga gång, åtnjutas av generaldirektören, byråchef och tjänsteman

i andra lönegraden under en och en halv månad, av tjänsteman i

första lönegraden under en månad samt av förste vaktmästare och annan

vaktmästare under femton dagar;

att befattningshavare, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll

å uppbörd, är pliktig att å tid av året, som av generaldirektören bestämmes,

begagna sig av semester;

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kuncjl. Maj:ts nåd. ■proposition nr 140.

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande

eller dödsfall själva lönen ävensom ortstillägget utgå till månadens

slut;

att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga

om rätt till pension skali gälla vad i särskild lag angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande

eller, såvitt angår innehavare av befattning, som därefter tillträdes,

vid tillträdet till befattningen stadgat;

att den, som tillträder den nya avlöningsstaten, skall vara skyldig

underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller

minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå

för bestyr i sammanhang därmed;

att en var, som med eller efter den nya lönestatens ikraftträdande

tillträder befattning i pensionsstyrelsen, skall vara pliktig att underkasta

sig förberörda villkor och bestämmelser; samt

att förutvarande innehavare av ordinarie befattning i pensionsstyrelsen,

som icke före den 1 december 1914 anmäler, att han vill underkasta

sig den nya avlöningsstaten samt nämnda villkor och bestämmelser,

och som icke lagligen kan därtill förbindas, skall varda bibehållen vid

honom dittills tillkommande avlöningsförmåner ävensom, i den män ej

annat föranledes av bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit

honom;

2:o) för kvinnliga biträden å pensionsstyrelsens stat:

att, då vid uppförande i stat av biträdesbefattning till innehavare

av densamma befordras person, som omedelbart före sin befordran inom

pensionsstyrelsen utfört samma arbete som det till befattningen hörande

mot fast arvode under föregående år till belopp, överstigande vad enligt

staten skall utgå till befattningens innehavare, styrelsen skall äga bereda

fyllnad i avlöningen för dess uppbringande till nämnda arvodes belopp;

dock att biträdet genom dylik avlöningsfyllnad ej må i något fall tillgodoföras

avlöning till högre belopp, än som motsvarar beloppet av den med

befattningen i fråga förenade slutavlöningen, tjänstgöringspenningar och

ortstillägg däri inräknade;

att i fråga om biträdes av tredje graden arbetstid å tjänsterummet

skall gälla vad här ovan föreskrivits for andra ordinarie befattningshavare

i styrelsen samt att biträdes av första eller andra graden arbetstid å

tjänsterummet skall vara sex timmar, dock att sådant biträde skall vara

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

pliktigt att i särskilda fall, när arbetets behöriga gång det kräver, tvärstanna

i arbetet å tjänsterummet intill ytterligare en timme;

att biträde må åtnjuta semester under en månad om året, när sådant

utan hinder för göromålens behöriga gång kan ske;

att biträde av lägre grad, som efter intjänande av båda ålderstillläggen

i denna grad befordras till biträdesbefattning av närmast högre

grad, må omedelbart komma i åtnjutande av ett ålderstillägg i sistnämnda

grad;

att vid sjukdomsförfall eller när det erfordras för beredande av

semester biträde av lägre grad skall vara skyldigt att, om det förordnas

såsom biträde av högre grad hos styrelsen, bestrida befattningen som

sådant; ägande sålunda förordnat biträde av lägre grad att därunder

i stället för egna tjänstgöringspenningar åtnjuta, om förordnandet erfordras

i följd av sjukdomsförfall, de med den tjänstledigas befattning

förenade tjänstgöringspenningar, men, då förordnandet erfordras för beredande

av semester, ett mot den semesterledigas tjänstgöringspenningar

svarande belopp;

att gift kvinna må till biträdesbefattning befordras allenast efter av

Kungl. Maj:t på framställning i varje särskilt fall lämnat medgivande;

att, där kvinnlig innehavare av biträdesbefattning ingår äktenskap,

hon icke skall vara skyldig att av sådan anledning avgå från tjänsten,

därest icke styrelsen med hänsyn till tjänstens behöriga upprätthållande

finner det nödigt;

att biträdesbefattning skall av styrelsen tillsättas medelst konstitutorial

och att tillsättningen skall ske efter tjänstens ledigförklarande genom

kungörelse;

att rörande tillsättningen i övrigt, kompetensfordringar, ordningen

för meddelande av tjänstledighet och avsked samt för åtal och disciplinär

bestraffning och dylikt skola gälla de närmare stadganden, som må varda

av Kungl. Maj:t bestämda; samt

att i övrigt de för andra ordinarie befattningshavare i pensionsstyrelsen

stadgade villkor och bestämmelser för avlöningsförmåners åtnjutande

skola i tillämpliga delar och i den mån de icke stå i strid mot vad

här blivit föreskrivet lända till efterrättelse.

Uti pensionsstyrelsens framställning av den 18 december 1913

hemställdes om uppförande å extra stat för år 1915 av ett förslagsanslag å extra

å 415,000 kronor under rubrik »till chef (lönetillägg till förste innehavaren stat*

4,000 kronor), dennes ställföreträdare, sakkunniga hos styrelsen, extra leda
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140. .

möter, biträden, ombud, resekostnadsersättningar, hyra, skrivmaterialier,

tryckningskostnader, inventarier m. ra.».

Pensionsstyrelsen har emellertid dels i sitt underdåniga utlåtande

den 11 maj 19 i4 över löneregleringskommitténs nu ifrågavarande betänkande

dels ock i särskild framställning den 20 i samma månad angående

styrelsens ombud föreslagit vissa jämkningar beträffande nämnda förslagsanslag.

Jag torde i ett sammanhang få redogöra för styrelsens olika förslag

i berörda hänseende ävensom de erinringar, som löneregleringskommittén

gjort beträffande framställningen av den 18 december 1913, i vad den avsåg

detta anslag.

Lönetillägg Av de i förslagsanslaget ingående posterna märkes först ett belopp

^direktören''av 4,000 kronor till lönetillägg åt generaldirektören.

Vidkommande denna anslagspost får jag erinra, hurusom riksdagen

år 1913 medgivit att, för möjliggörande av att högre löneförmåner än den

normala avlöningen 11,000 kronor måtte kunna beredas generaldirektörsbefattningens

förste innehavare, på extra stat anvisades ett anslag av

4,000 kronor att av Kungl. Maj:t för ändamålet disponeras.

Vad beträffar arvode till generaldirektörens ställföreträdare har jag,

såsom redan är nämnt, ansett detta böra uppföras å den ordinarie staten.

Ersättning Av förslagsanslaget skulle vidare bestridas ersättning till sakkunniga

tiniSaCh08,~ h°s pensionsstyrelsen. Denna anslagspost har av pensionsstyrelsen beräkstyrelsen.

nats till samma belopp, 12,000 kronor, som för berörda ändamål avsågs i

propositionen till 1913 års riksdag angående anslag till pensionsstyrelsen.

Löneregleringskommittén har beträffande nämnda sakkunniginstitution

erinrat, hurusom regeringsrådet Lindstedt vid avgivande av utredning beträffande

behovet av arbetskrafter under de första åren av pensionsstyrelsens

verksamhet utgick från att två »fullmäktige» skulle vara erforderliga.

Då vederbörande departementschef den 25 april 1913 inför Kungl.

Maj:t föredrog frågan om anslag till pensionsstyrelsen, anförde han uti

berörda hänseende följande.

I ett verk som det ifrågavarande erfordrades enligt hans uppfattning

ett rådgivande lekmannaelement, som i största möjliga utsträckning deltoge

i arbetet. Om detta lekmannaelement slutligt borde skapas i form av

fullmäktige eller på annat sätt, ansåg han för det dåvarande kunna lämnas

därhän. Det syntes honom tills vidare viktigast, att de sakkunniga

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

65

lekmän, som anställdes, kunde påräknas för att deltaga i behandlingen av

de ärenden, för vilka enligt regeringsrådet Lindstedts förslag skulle disponeras

en veckodag (allmänna ärenden, besvärsmål samt sådana pensionsärenden,

som befunnes vara av synnerligen tvistig beskaffenhet och därför

syntes böra göras till föremål för en allsidigare prövning), ävensom

för en del organisatoriska arbeten. Med hänsyn till det ganska omfattande

arbete, som skulle åligga dessa sakkunniga, och med beaktande att olika

kategorier sådana borde vara representerade i styrelsen, ansåg departementschefen

deras antal böra sättas till fyra samt arvodet för en var till

3,000 kronor för år räknat.

Kungl. Maj:t har ock förordnat fyra sakkunniga hos styrelsen, var

och en med ett arvode av 3,000 kronor.

Enligt vad löneregleringskommittén inhämtat, har det under den

hittills tilländagångna delen av år 1914 icke ansetts lämpligt att påkalla

de sakkunniga viss dag i veckan, utan har i stället i allmänhet den anordningen

iakttagits, att ett större antal ärenden sammanförts till särskilda

sammanträden med något, längre mellantid.

Löneregleringskommittén har meddelat, att inom kommittén uppkommit

det spörsmålet, huruvida ett så stort antal som fyra sakkunniga

må för framtiden varda erforderligt i pensionsstyrelsen. Kommittén har

emellertid funnit sig icke böra göra något bestämt uttalande i nämnda

hänsende, då, enligt vad av departementschefens ovanberörda yttrande

synes framgå, frågan om lekmannaelementet inom styrelsen icke torde vara

att anse såsom slutgiltigt avgjord.

Vad däremot det nu utgående arvodet till sakkunnig i pensionsstyrelsen

beträffar, har det synts kommittén, som skulle ett något lägre arvode

än 3,000 kronor kunna anses utgöra skälig ersättning för ifrågavarande

uppdrag, sådant detsamma kommit att gestalta sig. Kommittén

har tänkt sig, att arvodet till sakkunnig i pensionsstyrelsen skulle kunna

tills vidare sättas till samma belopp, som från och med år 1915 kommer

att utgå till fullmäktig (sakkunnig) i socialstyrelsen, eller 2,000 kronor.

Med anledning av vad kommittén sålunda ifrågasatt erinrar styrelsen,

att det nuvarande arvodet till sakkunniga, 3,000 kronor, synes hava

bestämts med hänsyn till den synnerligen stora omfattningen av pensionsstyrelsens

verksamhet, vilken år från år kommer att ytterligare ökas, och

att det för styrelsen givetvis är av största vikt att kunna påräkna de sakkunnigas

biträde i så stor utsträckning som möjligt, särskilt under de

första åren av pensionsförsäkringen, då det gäller att i stor omfattning

skapa praxis och träffa avgörande i ett mycket stort antal principiella

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 97 käft. (Nr 140.)

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

Departe
mentschefen.

frågor, vilka komma att bliva betydelsefulla för den framtida verksamheten.

Sammanträden med de sakkunniga hava visserligen icke hittills ägt rum

på en bestämd veckodag, men denna omständighet har varit beroende på

de särskilda förhållandena under organisationstiden.

Det arbete, som ålegat de sakkunniga, har emellertid, enligt vad

styrelsen framhåller, icke härigenom blivit mindre omfattande, då vid de

sammanträden, vilka avhållits, behandlats ett stort antal ärenden, och då

före och mellan sammanträdena de sakkunnigas tid ofta tagits i anspråk

för studium av ärenden och frågor, vilka medelst inom styrelsen upprättade

promemorior och förslag till dem överlämnats.

Sedan granskningen och prövningen av pensionsansökningar numera

kommit i gång, har emellertid den ordning träffats, att viss dag i veckan

hållas plenisammanträden, vid vilka princip- och andra viktiga frågor rörande

pensionsansökningar komma att behandlas, och till vilka sammanträden

de sakkunniga kallas.

Däremellan skulle, såsom hittills, då och då särskilda sammanträden

hållas med de sakkunniga för behandling av organisationsfrågor, förslag

till lagändringar och dylikt, varjämte styrelsen uttalat önskvärdheten av

att de sakkunniga allt emellanåt övervara de föredragningar av pensionsärenden,

vilka på gransknings- och besvärsbyråerna dagligen försiggå inom

pensionsstyrelsen.

På grund härav anser styrelsen synnerligen önskligt, att de sakkunniga

åtminstone under de närmaste åren kunna tagas i anspråk för

pensionsstyrelsens arbete, och att på grund härav goda skäl föreligga för

bibehållande tills vidare av de sakkunnigas arvode vid det nuvarande beloppet,

eller 3,000 kronor för år.

1 fråga om de sakkunnigas arbete torde jag få meddela följande

upplysningar utöver vad styrelsen i sådant avseende anfört.

Från det styrelsen den 1 september 1913 började sin verksamhet

och intill slutet av maj månad 1914 hava hållits 20 sammanträden med

de sakkunniga, och hava dessa sammanträden i medeltal tagit i anspråk

en tid av mellan 4 och 5 timmar. Emellertid hava i regel före sammanträdena

från styrelsen till de sakkunniga överlämnats promemorior rörande

de ärenden, som skulle förekomma vid vederbörande sammanträde, i syfte

att de sakkunniga redan före sammanträdet skulle bliva i tillfälle att sätta

sig in i ärendena. Dessutom hava mellan sammanträdena förekommit

överläggningar med de sakkunniga, med en eller flera av dem eller samtliga,

och har detta oftast skett genom översändande av skriftliga framställningar,

över vilka de sakkunniga haft att uttala sig.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140. 67

Med de sakkunniga hava företrädesvis behandlats frågor av mera

principiell och väsentlig betydelse, såsom angående styrelsens organisation,

ordnandet av frågan om ombud för styrelsen, fastställande av formulär

till pensionsansökan m. m., principerna för avgörande av frågor om befrielse

från avgiftsplikt, organisation av den frivilliga försäkringen och förslag

angående pensionsfondens förvaltning. Vidare har styrelsen i samråd

med de sakkunniga fastslagit åtskilliga riktlinjer för den praktiska tilllämpningen

av pensionsförsäkringslagens bestämmelser och uppgjort förslag

till ändring av en del lagrum.

Beträffande nu föreliggande spörsmål tillåter jag mig erinra, hurusom

1913 års riksdag lämnade utan anmärkning det då framlagda förslaget

att i pensionsstyrelsens arbeten skulle deltaga fyra sakkunniga lekmän

samt att arvodet för en var av dem skulle utgå med 3,000 kronor

för år räknat.

Att redan nu, såsom inom löneregleringskommittén ifrågasatts, vidtaga

minskning av antalet sakkunniga och de till dem utgående arvodenas

belopp, därtill anser jag anledning saknas, så mycket mera som under de

närmaste åren för de sakkunniga torde föreligga mångfaldiga och stora

uppgifter vid behandlingen av ännu ej lösta viktiga organisationsfrågor och

andra spörsmål av principiell betydelse för pensionsförsäkringens framtida

utveckling, uppgifter vilka synas komma att taga deras tid och arbete

starkt i anspråk. Däremot är det ju möjligt, att efter några års förlopp

nyssnämnda spörsmål kunna vinna slutgiltig lösning och att principerna

för pensionsförsäkringen då ock blivit mera i detalj slutligt utformade

och fastställda; därest så bliver förhållandet, torde frågan om minskning

av antalet sakkunniga, vilkas arbete då givetvis skulle bliva mindre, och

nedsättning av deras arvode åter kunna upptagas till behandling.

På grund härav bör enligt min mening till ersättning åt fyra sakkunniga

i pensionsstyrelsen för år 1915 beräknas ett sammanlagt belopp

av 12,000 kronor.

Till avlöning åt amanuenser och andra extra biträden samt extra Avlöning åt

vaktmästare ävensom arvoden åt eventuellt behövliga extra ledamöter har ama*wT8er

pensionsstyrelsen avsett ett belopp av 60,000 kronor att utgå av förslagsanslaget.

Styrelsen har förslagsvis beräknat, att detta belopp skulle disponeras

sålunda:

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Departe
mentschefen.

Medicinskt

biträde.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

arvoden till amanuenser...........omkring 20,000 kronor

» » extra kvinnliga biträden..... » 21,600 »

» » extra vaktmästare........ » 2,700 »

» » tillfälliga ledamöter....... » 12,000 »

ersättning till mera tillfälliga extra arbetskrafter . » 3,700 »

tillhopa 60,000 kronor.

Då enligt löneregleringskommitténs förslag befattningarna å byrån

för yttre ärenden icke skulle uppföras å ordinarie stat, har kommittén

ansett det bliva erforderligt att höja nu ifrågavarande anslagspost, och har

kommittén på grund härav beräknat densamma till omkring 84,000 kronor.

I detta sammanhang har kommittén erinrat, hurusom kommittén redan

uti delen I av sina betänkanden, innefattande allmänna förutsättningar

och grunder för en reglering av löneförhållanden in. in. inom de centrala

ämbetsverken, uttalat såsom sin mening, att grunderna för avlöningen till

extra ordinarie tjänstemän och extra ordinarie vaktbetjänte inom de centrala

ämbetsverken i allmänhet böra bestämmas av Kungl. Maj:t på förslag

av vederbörande ämbetsverk.

Med hänsyn särskilt till det stora antal extra befattningshavare,

som torde bliva erforderligt i pensionsstyrelsen, har kommittén ansett, att

jämväl i avseende å denna styrelse bör, i den ordning nyss är nämnd,

fastställas dylika grunder för den extra personalen.

Mot den av kommittén gjorda beräkningen av nämnda anslagspost

har jag icke något att erinra. Jag anser mig emellertid böra omnämna,

att pensionsstyrelsen förklarat sig tveksam, huruvida det belopp, som

kommittén avsett för avlöning åt personalen på yttre byrån, är tillräckligt,

därest byrån uppföres å extra stat.

I likhet med kommittén anser jag även, att grunderna för den extra

personalens avlöning böra fastställas av Kungl. Maj:t. Befattningarna å

byrån för yttre ärenden torde böra avlönas med enahanda belopp soin

motsvarande ordinarie tjänster, dock med vederbörligt avdrag för beräknade

pensionsavgifter.

Uti sitt förenämnda yttrande den 11 maj 1914 har pensionsstyrelsen

anfört, att, sedan styrelsen avgav sitt förslag till stat, under dess fortsatta

verksamhet alltmera framträtt behovet av att äga tillgång till ett medicinskt

utbildat biträde. Vid behandlingen av de ständigt återkommande frågor,

som ägde sammanhang med bedömande av graden av invaliditet hos de

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

pensionssökande, framställde sig ofta spörsmål, vilka påkallade medicinsk

fackkunskap. Styrelsen hade jämväl behov av sådant biträde för verkställande

av vissa utredningar och undersökningar, vilka läge utanför området

för den kompetens, som styrelsens övriga personal besutte. Ersättning

till denne medicinskt utbildade fackman har styrelsen ansett böra

beräknas utgå med enahanda belopp, som av riksdagen under innevarande

år anvisats till arvode åt den i riksförsäkringsanstaltens stat uppförda

överläkaren eller 4,000 kronor. Med anledning härav har pensionsstyrelsen

hemställt om förslagsanslagets höjning med nämnda belopp.

Då behov synes föreligga för pensionsstyrelsen att hava tillgång till

medicinskt biträde, torde vid beräkningen av nu ifrågavarande förslagsanslags

belopp hänsyn böra tagas härtill. Som emellertid icke någon som

helst erfarenhet föreligger i vilken omfattning nämnda sakkunniga biträde

kan behöva tagas i anspråk, synes mig åtminstone till en början ett något

lägre belopp kunna vara till fyllest för ifrågavarande ändamål. Jag tilllåter

mig erinra, hurusom överläkaren i riksförsäkringsanstalten för närvarande

åtnjuter ett arvode av 3,000 kronor.

Med hänsyn härtill har jag vid beräkningen av förslagsanslagets

belopp för år 1915 avsett ett belopp av högst 3,000 kronor för det

medicinska biträdet hos pensionsstyrelsen.

I sin framställning den 18 december 1913 hade pensionsstyrelsen

bland de i förslagsanslaget ingående posterna beräknat till arvoden åt

instruktionsombud 25,000 kronor och till ersättning åt ortsombud 150,000

kronor ävensom till resckostnadsersättning för chefens, ledamöters och andra

tjänstemäns inom styrelsen tjänsteresor samt instruktionsombudens resor

sammanlagt 30,000 kronor.

Såsom jag redan antytt, har emellertid styrelsen i underdånig skrivelse

den 20 maj 1914 framlagt ett nytt förslag i fråga om styrelsens ombud,

vilket skulle föranleda väsentliga jämkningar i avseende å beräkningen av

nyssberörda anslagsposter.

Styrelsen erinrar i nämnda skrivelse till en början, hurusom enligt 27 § i

lagen om allmän pensionsförsäkring den 30 juni 1913 för varje pensionsdistrikt

skall finnas ett av pensionsstyrelsen förordnat ombud, dock att samma person må

kunna förordnas till ombud för flera pensionsdistrikt.

Dessa ombud skulle hava till huvudsaklig uppgift att övervaka pensionsåren

denas behöriga handläggning vid pensionsnämn derna och bevaka det allmännas

rätt. Det tillkommer ombuden att, bland annat, bidraga till spridande av

kännedom om pensionsförsäkringslagens bestämmelser, att taga del av till pensionsnämnderna

inkommande handlingar och såvitt möjligt bevista samtliga de

Departe
mentschefen.

Ersättning

till styrelsens

ombud

samt resekostnadsersättningar.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

pensionsnämndssammanträden, som hållas inom ombudets distrikt, samt att tillhandagå

pensionsstyrelsen med erforderliga upplysningar och utredningar.

Enligt vad pensionsstyrelsen vidare meddelar, hade styrelsen redan under

år 1913 vid organisationsarbetets början sin uppmärksamhet fäst på de svårigheter,

som skulle möta att med ett stort antal ombud kunna anordna en god och

enhetlig organisation. Det skulle bliva svårt att kunna erhålla lämpliga personer

samt skapa enhetlighet och likformighet i deras arbete. Då dessa ombud ju icke

kunde påräkna några nämnvärda avlöningsförmåner, var det ock tydligt, att man

icke kunde av dem förvänta, att de skulle ägna sin uppgift den tid och det intresse,

som erfordrades för att förvärva förtrogenhet med pensionsförsäkringslagens principer

och särskilda bestämmelser och därigenom erhålla kompetens att fylla ett

ombuds åligganden. Man måste dessutom vara beredd på, att i denna stora kår

ombyten ständigt skulle förekomma och störande inverka på arbetet.

Det stod alltså från början klart för styrelsen att det, för att vinna en

god rekrytering av ombudskåren samt för att uppnå enhetlighet och fasthet i

försäkringsarbetet, ovillkorligen krävdes en begränsning av antalet ombud och en

motsvarande ökning av det antal distrikt, som varje ombud hade att övervaka.

Mot genomförande av ett system med ett mindre antal ombud ansågs emellertid

hinder möta i ovannämnda bestämmelse i 27 § pensionsförsäkringslagen.

Ordalydelsen i lagrummet ansågs nämligen giva vid handen, att lagstiftarens

mening varit, att ett ombud i regel skulle hava allenast ett distrikt samt att pensionsstyrelsen

endast undantagsvis ägde förordna ett och samma ombud för liera

distrikt.

Då för hela organisationsfrågans ordnande icke mera än två ä tre månaders

tid stod styrelsen till buds, var det av praktiska skäl omöjligt att kunna

utvälja och instruera ett så stort antal ombud. Därest för varje pensionsdistrikt

skulle utsetts ett ombud, skulle hela antalet ombud uppgått till omkring 2,600.

Det blev därför nödvändigt att tillgripa en utväg, om ock av provisorisk natur,

som lämnade styrelsen tillfälle att till sitt biträde för organiseringen av pensionsnämndernas

arbete m. m. erhålla ett mindre antal dugliga och kunniga instruktörer.

Efter därom av styrelsen gjord framställning bemyndigade även Kungl.

Maj:t genom nådigt brev den 10 oktober 1913 styrelsen att för tiden intill 1914

års utgång bland ortsombuden utse vissa personer, till ett antal av högst 50 för

hela riket, att under benämning instruktionsombud stå till styrelsens förfogande

för biträdande inom visst område, som styrelsen ägde bestämma, vid behandlingen

av organisationsärenden och frågor rörande pensionsnämnderna. Dessa ombud

skulle vidare hava till åliggande, bland annat, att meddela såväl pensionsnämnderna

som ortsombuden upplysningar, råd och anvisningar, att verka för likformig

lagtillämpning samt att fördenskull, där så lämpligen kunde ske, övervara

pensionsnämndernas sammanträden samt att tillhandagå pensionsstyrelsen med

erforderliga upplysningar och utredningar ävensom för varje kvartal till styrelsen

ingiva en kortfattad redogörelse över ombudets verksamhet.

Med stöd av förenämnda nådiga brev har riket uppdelats i 42 s. k. instruktionsombudsområden

(1 eller 2 för varje län) och har av pensionsstyrelsen utsetts

ett lika antal instruktionsombud.

Sedan Kungl. Maj:ts befallningshavande lämnat styrelsen förslag å personer,

som skulle kunna utses till ortsombud, samt instruktionsombuden genom styrelsen

heretts tillfälle att, i den mån tiden medgav, införskaffa upplysningar om de

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

föreslagna — deras antal uppgick till omkring 5,200 — eller att avgiva förslag

å andra lämpligare personer, förordnade styrelsen ortsombud, i regel ett för två

ä tre pensionsdistrikt.

Antalet ortsombud utgör för närvarande 1,217, medan antalet pensionsdistrikt

är 2,054.

Såväl instruktionsombuden som ortsombuden förordnades allenast till 1914

års utgång.

Styrelsen erinrar vidare, hurusom enligt ovanberörda nådiga brev den 10

oktober 1913 instruktionsombud åtnjuter dels arvode till ett belopp, som styrelsen

äger bestämma, dock högst 1,000 kronor för år räknat, dels för av uppdraget föranledda

resor resekostnads- och traktamentsersättning enligt fjärde klassen i

gällande resereglemente.

I 1914 års stat hava för ifrågavarande ombud förslagsvis beräknats till

arvoden 25,000 kronor och till resekostnads- och traktamentsersättning 20,000 ä 25,000

kronor; och har styrelsen — som i sin förenämnda underdåniga skrivelse den 18 december

1913 angående stat för år 1915 hemställt om bemyndigande att förordna

instruktionsombud jämväl för år 1915 — beräknat enahanda belopp för sistnämnda

år.

Ersättningen till ortsombuden är bestämd genom nådigt brev den 31 december

1913. Detta föreskriver, att ortsombud tills vidare erhåller ersättning för

varje pensionsnämndssammanträde, vid vilket ombudet är närvarande, med sex

kronor, därest sammanträdet äger rum inom det pensionsdistrikt, varest ombudet

är bosatt, eller hålles i annat pensionsdistrikt å plats, vars avstånd från ombudets

bo ad understiger 10 kilometer, samt i annat fall med 10 kronor, dock att

pension iyrelsen äger att för särskilda undantagsfall medgiva något högre ersättning.

Av detta medgivande har styrelsen hittills icke i något fall begagnat

sig. Sammanlagda antalet pensionsnämndsammanträden har beräknats för år

uppgå till 21,000 å 22,000. Under antagande, att ersättning till vederbörande

ombud skulle utgöra beträffande V3 av dessa sammanträden 10 kronor för sammanträde

och för återstoden 6 kronor, kommer man till ett totalt kostnadsbelopp

av i runt tal 150,000 kronor om året. I 1914 års stat har ersättningen till ombuden

förslagsvis beräknats på nu angivna sätt, och är enahanda belopp upptaget

styrelsens ovannämnda förslag till stat för år 1915.

Kostnaderna för denna organisation beräknas alltså belöpa sig till följande

belopp:

Avlöning till instruktionsombud......c:a kr. 25,000

resekostnader för d:o » > 25,000

arvoden till ortsombuden..........» » 150,000

Summa kronor 200,000

Den hittills vunna erfarenheten har, säger pensionsstyrelsen, tillfullo bestyrkt

styrelsens uppfattning om vanskligheten av en ombudsorganisation, sådan som den

nuvarande, och framhävt behovet av en omorganisation.

Instruktionsombuden hava i regel på ett förtjänstfullt sätt fyllt sin uppgift,

och man kan med bestämdhet säga, att utan deras medverkan resultatet av nämn
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

dernas arbete skulle hava i hög grad äventyrats. Storleken av instruktionsombudens

områden har emellertid gjort det omöjligt för dessa ombud att i så stor

omfattning som varit önskvärt närvara vid pensionsnämndernas sammanträden.

Behovet av ombudens närvaro har dock med tydlighet framgått av det förhållande,

att beträffande en avsevärd del av de ansökningar, som handlagts vid sammanträden,

där instruktionsombud icke varit närvarande, upplysningar måst infordras

eller återremiss äga rum.

Instruktionsombuden hava under första kvartalet år 1914 varit närvarande

vid omkring 1,550 pensionsnämndssammanträden, d. v. s. i medeltal 37 sammanträden

för varje ombud. ....

Yad ortsombuden angår, måste sägas, att dessa i stort sett visat sig icke

kunna fylla sin uppgift; några enskilda av dem hava visserligen på ett intresserat

och förtjänstfullt sätt handhaft sin befattning, men med flertalet har så icke

varit fallet. Den personkännedom, som man beträffande dem räknat med, har

visat sig vara av ganska litet värde, då densamma motvägts av ombudens brist

på sakkunskap och svårigheten för dem att överblicka sina uppgifter och tillgodose

behovet av likformighet i lagtillämpningen. Det har för övrigt, särskilt

i fråga om de mindre distrikten, visat sig. möta stor svårighet att erhålla till

ombud personer, som äro villiga att åtaga sig uppdraget, och som kunna intaga

en självständig ställning till nämnderna samt besitta lämplighet i övrigt för uppdraget.

Vidare är, såsom förut erinrats, klart, att i en kår av så^ stor numerär

omsättningen av personer givetvis måste bliva avsevärd och att sålunda personombyten

ständigt skola förekomma, vilket vållar avbräck i pensionsnämndernas

verksamhet och ökning i styrelsens arbetsbörda.

Erfarenheten beträffande ortsombuden har sålunda, som man kunnat vänta

sig, lämnat otillfredsställande utslag. Pensionsstyrelsen har därför endast ytterligare

styrkts i sin uppfattning om nödvändigheten av att genomföra en omorganisation

på detta område. Då, såsom förut erinrats, styrelsens befogenhet att förordna

instruktionsombud upphör med utgången av år 1914, och då de förordnanden, som

meddelats såväl instruktions- som ortsombud, vid nämnda tidpunkt gå till ända,

synes den nya organisationen böra träda i tillämpning från och med år 1915.

En omorganisation bör enligt styrelsens mening gå i den riktning, att ett

mindre antal ombud förordnas. Man bör bygga vidare på den grund, som lagts

genom anställandet av instruktionsombud. Dessa ombuds antal höjes och deras

områden göras mindre än de nuvarande.

Styrelsen anser, att landet bör uppdelas i 160 å 165 ombudsområden.

Med en sådan uppdelning skulle ombudsområdena i medeltal komma att omfatta

omkring 16 pensionsdistrikt. Eör varje område skulle förordnas ett ombud med

i medeltal omkring 400 kronor i årligt arvode. Det skulle åligga ombuden,, att,

såvitt möjligt, en var inom sitt område vara närvarande vid samtliga pensionsnämndssammanträden

samt i övrigt bevaka pensionsverkets rätt.

Genom en sådan anordning skulle vinnas eu från såväl det allmännas som

från de försäkrades synpunkt mera tillfredsställande och pa samma gång för statsverket

mera ekonomisk lösning av ombudsfrågan. Visserligen skulle de nya ombuden

icke i samma grad som de nuvarande ortsombuden inom sitt område äga

personkännedom, men denna omständighet anser pensionsstyrelsen vara av ganska

underordnad betydelse i betraktande av, att de nya ombuden i stället skulle komma

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

att förfoga över tillräcklig sakkännedom och dessutom äga förutsättningar att

kunna intaga en fullt självständig ställning gentemot pensionsnämnderna. Med

hänsyn till den ganska avsevärda tid, som ett dylikt ombud skulle nödgas ägna

åt verksamheten, torde man ock med skäl kunna förutsätta, att ombudet blir i

tillfälle att väl följa med pensionsverkets utveckling. Enhetligheten i arbetet

skulle därjämte befordras och pensionsnämnderna beredas den stora fördelen att

inom räckhåll äga en med dem samarbetande, sakkunnig person, till vilken de

vid förefallande behov kunde vända sig för att erhålla råd och upplysningar.

Med det begränsade antal ombud, som sålunda ifrågasättes, skulle dessa kunna

bibringas en sådan alltjämt fortlöpande utbildning i arbetet, som är nödvändig,

om de skola kunna fylla sin uppgift som pensionsnämndernas sakkunniga biträden,

pensionsstyrelsens kontrollanter vid pensionsansökningarnas behandling och pensionsförsäkrings

verksamhetens föregångsmän i det praktiska arbetet.

Vid bestämmande av ombudsområdenas storlek, måste givetvis hänsyn tagas

därtill, att ersättningen till ombuden är jämförelsevis ringa, och att, därest en

god rekrytering skall kunna upprätthållas, ombudens arbete ej får göras alltför

tidsödande eller betungande. Då meningen är, att ombuden skola närvara vid

samtliga pensionsnämndssammanträden inom området, är det också av vikt, att

detta icke blir större, än att sådant utan svårighet låter sig göra. Enligt styrelsens

förmenande kunna dock ombudsom rådena utan olägenhet omfatta det antal

pensionsdistrikt, som ovan angivits, eller i medeltal 16, motsvarande ett invånarantal

av i runt tal 35,000.

Eör att underlätta genomförandet av den avsedda ändringen i ombudsorganisationen,

synes det emellertid styrelsen önskvärt, att antalet obligatoriska

pensionsnämndssamanträden bleve minskat från fyra — det i lagen nu bestämda —

till två om året. Pensionsstyrelsen meddelar ock sin avsikt att sedermera i särskild

underdånig framställning föreslå ändring av 23 § pensionsförsäkringslagen

i nyss angivna syfte.

Därjämte anmäler styrelsen, att den kommer att föreslå sådan ändring i

instruktionen för pensionsnämnderna, att nämndernas sammanträden skola utlysas

på tid, varom ordförande och ombud förenat sig, och att pensionsansökan icke

utan pensionsstyrelsens särskilda medgivande må avgöras i nämnderna, med mindre

ombud är vid sammanträdet närvarande.

Något hinder på grund av pensionsförsäkringslagens bestämmelser för genomförandet

av den ifrågasatta omorganisationen torde, enligt vad styrelsen vidare

erinrar, numera icke anses föreligga. I underdånig skrivelse den 23 januari 1914

avgav styrelsen förslag till, bland annat, ändring av 27 § första stycket pensionsförsäkringslagen,

så att otvetydigt skulle framgå, att styrelsen ägde befogenhet

att ordna ombudsfrågan på lämpligaste sätt. Lagrådet, till vars yttrande detta

förslag överlämnades, uttalade i anledning därav, att den nuvarande avfattningen

av nämnda lagbestämmelse icke syntes lägga hinder i vägen för den av styrelsen

avsedda inskränkningen av antalet ombud, på grund varav lagrådet ansåg den

föreslagna ändringen obehövlig.

Någon större svårighet att erhålla för ombudsuppdraget lämpliga personer

synes styrelsen icke föreligga, då styrelsen nu har god tid för utseende av ombud

samt personurvalet kommer att betydligt underlättas därigenom, att de nuvarande

instruktionsombuden i regel kunna användas för ifrågavarande uppdrag

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 97 käft. (Nr 140.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

74 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

och även bland de ortsombud, som visat sig intresserade och kompetenta, lämpliga

aspiranter finnas till dessa befattningar.

Ersättning till ifrågavarande ombud anser styrelsen lämpligen böra utgå

i enlighet med de grunder, som nu äro stadgade för instruktionsombuden, eller

dels med fast arvode dels ock vid tjänsteresor med dagtraktamente och för resekostnader.

Arvodena skulle enligt styrelsens mening bestämmas med hänsyn till ombudsområdenas

storlek och de särskilda förhållanden där inom, som kunna öva

inflytande på ombudens arbete. Styrelsen har härvid tänkt sig, att beloppen i

allmänhet skulle variera mellan 300 och 500 kronor för år och möjligen för enstaka

fall, där särskilda omständigheter sådant kräva, överstiga sistnämnda belopp. I

synnerhet med hänsyn till, att det i en del fall måhända kan bliva nödvändigt

att tills vidare förordna en och samma person att tjänstgöra såsom ombud i två

närgränsande områden, torde maximigränsen för ombudens arvodesersättning icke

böra sättas lägre än 1,000 kronor.

Därest ersättningen fastställes att utgå enligt angivna grunder, skulle enligt

verkställda beräkningar sammanlagda arvodesbeloppet belöpa sig till omkring 70,000

kronor för år.

Likasom hittills varit fallet i fråga om arvoden till instruktionsombuden,

torde arvodena till de nya ombuden böra utbetalas genom pensionsstyrelsen.

Beträffande traktaments- och resekostnadsersättningen torde denna, liksom

nu är fallet beträffande instruktionsombuden, böra utgå enligt fjärde klassen i

gällande resereglemente samt utbetalas av Kungl. Maj:ts befallningshavande i

vederbörande län. En inom styrelsen verkställd utredning har givit vid handen,

att kostnaderna för dessa ombudsresor skulle uppgå till omkring 70,000 kronor

om året.

Under förutsättning att ersättningen till ombuden bestämmes att utgå enligt

sålunda ifrågasatta grunder, skulle alltså sammanlagda kostnaden för den nya

organisationen uppgå till:

avlöning till ombuden............c:a kr. 70,000

resekostnader för » ...........» » 70,000

Summa kronor 140,000

Den besparing, som skulle beredas statsverket genom denna nya organisation,

torde alltså kunna beräknas uppgå till cirka 60,000 kronor om året.

Enligt mitt förmenande innebär detta pensionsstyrelsens förslag till

omläggning av ombudsinstitutionen väsentliga fördelar ur organisatorisk

synpunkt. Då därtill kommer, att ett bifall till förslaget synes ägnat

att medföra högst avsevärd kostnadsminskning, har jag för avsikt att i

sinom tid hemställa om förändrade föreskrifter i nämnda hänseende i anslutning

till pensionsstyrelsens förslag.

Med hänsyn härtill har jag vid beräkningen av det nu ifrågavarande

förslagsanslaget avsett omkring 70,000 kronor till ersättning åt styrel
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition nr 140.

sens ombud samt likaledes omkring 70,000 kronor till resekostnadsersättningar

åt nämnda ombud.

Till bestridande av resekostnader för styrelsens personal torde böra

avses ett belopp av omkring 5,000 kronor att utgå av nämnda förslagsanslag.

I styrelsens skrivelse den 18 december 1913 hade slutligen upptagits

följande anslagsposter, vilka skulle bestridas från förslagsanslaget i u

fråga, nämligen

hyra av ämbetslokal..................kr. 20,000

städning av ämbetslokalen, värme och belysning......» 8,000

skrivmaterialier, telefon, böcker, bindning av kontorsböcker

m. m.......................» 20,000

tryckningskostnader..................» 60,000

inköp av inventarier, inklusive skriv- och räknemaskiner,

samt diverse utgifter................» 25,000

I fråga om dessa anslagsposter, torde jag få meddela följande från

styrelsen erhållna uppgifter.

Till hyra av ämbetslokal hade styrelsen i sin nvssberörda skrivelse

för år 1915 förslagsvis beräknat 20,000 kronor. Hyreskostnaden för styrelsens

nuvarande lokaler, omfattande sammanlagt 32 rum, utgör 12,600

kronor. För tillgodoseeende av ämbetsverkets hastigt växande behov av

utrymme har det emellertid sedermera visat sig nödvändigt för styrelsen

att få disponera ytterligare lokaler utöver vad som lagts till grund för

ovannämnda beräkning. Med anledning härav har överintendentsämbetet,

på styrelsens förslag, hos Kungl. Maj:t gjort framställning om förhyrande

från och med den 1 oktober 1914 av en del lägenheter i huset n:r 7 vid

Engelbrektsgatan, där styrelsens nuvarande lokaler äro belägna. Sedan

Kungl. Maj:t genom beslut den 24 april 1914 förklarat hinder icke möta

för avslutande av avtal om förhyrande av berörda ämbetslokaler åt pensionsstyrelsen,

har kontrakt i enlighet härmed upprättats mellan överintendentsämbetet

och husägaren. Sammanlagda hyreskostnaden för styrelsens lokaler

uppgår enligt berörda kontrakt till 21,400 kronor för år eller till

1,400 kronor mera än som i statförslaget av den 18 december 1913

beräknats.

För städning av ämbetslokalen, värme och belysning har styrelsen

avsett 8,000 kronor. Därav har beräknats för städning i runt tal 3,800

kronor, för värme omkring 2,200 kronor och för belysning cirka 2,000

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

kronor. Styrelsen ifrågasätter emellertid, huruvida icke nämnda belopp,

8.000 kronor, kommer att visa sig vara väl knappt.

Av det för skrivmaterialier, telefon, böcker, bindning av kontorsböcker

in. m. beräknade beloppet, 20,000 kronor, skulle avses för skrivmaterialier

omkring 12,000 kronor samt för skötsel av skrivmaskiner och för telefon,

böcker, tidskrifter och utländsk facklitteratur, bindning av kontorsböcker

m. m. omkring 8,000 kronor.

Till bestridande av tryckningskostnader har av styrelsen beräknats

ett belopp av 60,000 kronor.

De trycksaker, som ständigt vore erforderliga, utgjordes i huvudsak

av följande olika slag:

blanketter till ansökningar om understöd och pensionsnämndsutlåtanden,

registerkort till ansökningar,

blanketter till förteckningar enligt 14 § pensionsförsäkringslagen

(c:a 400,000 st.),

statistik-kort (c:a 400,000 st.),

diverse blanketter, frågeformulär o. d. för statistiska byråns räkning,

pensionsbrev och försäkringsböcker,

meddelanden till pensionsnämnder och ortsombud samt

instruktioner och anvisningar för pensionsnämnder och pension sstyrelsens

ombud.

Från anslaget skulle jämväl bestridas kostnaderna för styrelsens årsberättelse.

Någon mera specifik beräkning av tryckningskostnaderna för år 1915

kunde emellertid icke nu göras, men ansågs det föreslagna beloppet,

60.000 kronor, knappast vara för högt.

Med det belopp, 25,000 kronor, som upptagits till inköp av inventarier,

inberäknat skriv- och räknemaskiner, samt diverse utgifter, avsåg

man att bestrida utgifter för nyanskaffning av skriv-, additions- och multiplikationsmaskiner,

för hyrande av en elektrisk sorterings- och räknemaskin,

s. k. punsningsmaskin, (för statistiska byrån) och anskaffande av

möbler samt elektrisk och annan inredning för de nya lokaler, som komme

att förhyras för pensionsstyrelsen, skåp för förvaring av handlingar och

s. k. registerkrubbor m. in. ävensom diverse oförutsedda utgifter.

Mot styrelsens beräkning av ifrågavarande anslagsposter har jag

icke funnit annat att erinra än att hyreskostnaden torde höra i överensstämmelse

med verkliga förhållandet beräknas till 21,400 kronor, under det

att det för inköp av inventarier in. in. avsedda beloppet 25,000 kronor

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kuligl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

77

torde kunna i motsvarande mån minskas till 23,600 kronor. Jag erinrar

emellertid, att dessa beräkningar endast äro approximativa.

I enlighet med vad jag sålunda anfört, borde förslagvis för nedannämnda

ändamål för år 1915 böra beräknas följande belopp:

lönetillägg till generaldirektören...........

ersättning till sakkunniga hos styrelsen........

avlöning åt extra ledamöter, tjänstemän och amanuenser

samt andra extra biträden ävensom extra vaktmästare

ersättning till medicinskt biträde hos styrelsen . . . .

ersättning åt styrelsens ombud...........

resekostnad sersättning åt nämnda ombud.......

resekostnadsersättning åt styrelsen..........

hyra av ämbetslokal................

städning av ämbetslokalen, värme och belysning . . . .

skrivmaterialier, telefon, böcker, bindning av kontorsböcker

m. m......................

tryckningskostnader................

inköp av inventarier, inklusive skriv- och räknemaskiner,

samt diverse utgifter...............

4.000 kronor

12,000 »

84.000 »

3.000 »

70.000 »

70.000 »

5.000 »

21,400 »

8.000 >

20.000 »

60,000 »

23,600 »

Summa 381,000 kronor.

För uppehållande av pensionsstyrelsens verksamhet under år 1915

skulle alltså enligt min beräkning böra av riksdagen äskas, utöver anslag

å ordinarie stat, ett förslagsanslag å extra stat å 381,000 kronor.

Riksdagen beviljade år 1913 ett anslag å ordinarie stat till pensionsstyrelsen

å 28,900 kronor.

Därjämte anvisade riksdagen å extra stat för år 1914 — förutom

18,000 kronor till avlönande av vissa tjänstemän i pensionsstyrelsen för

tiden från och med den 1 september till och med den 31 december 1913

— för upprätthållande av pensionsstyrelsens verksamhet, utöver anslaget å

ordinarie stat, ett förslagsanslag å 547,100 kronor, med rätt för Kungl.

Maj:t att av förslagsanslaget redan under år 1913 utanordna 60,000 kronor

av tillgängliga medel.

För upprätthållande av pensionsstyrelsens verksamhet under år 1914

avsågs alltså dels det ordinarie anslaget, 28,900 kronor, och dels av förslagsanslaget

ett belopp av omkring 487,100 kronor.

Bestämmande

av f örslagsanslagets

belopp.

Kostnads
beräkning.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Departe
ments
chefens
hemställan.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 140.

Såsom förut är nämnt torde emellertid det för år 1914 anvisade

förslagsanslaget komma att betydligt överskridas. Den av Kungl. Maj:t

den 31 december 1913 fastställda staten för pensionsstyrelsens avlöningar

och omkostnader för år 1914, i vad desamma icke äro upptagna i ordinarie

stat, slutar nämligen å 814,700 kronor.

Lägges härtill det å ordinarie stat uppförda anslaget 28,900 kronor,

uppgår den sammanlagda avlönings- och omkostnadsstaten för år 1914

till 843,600 kronor.

Enligt mitt förslag skulle å ordinarie stat uppföras ett anslag

å 235,600 kronor, varjämte skulle å extra stat för år 1915 erfordras ett

förslagsanslag å 381,000 kronor, eller alltså tillhopa 616,600 kronor.

Jag har förutsatt, att, då framdeles ålderstillägg skola utgå till

ordinarie befattningshavare i pensionsstyrelsen, dessa tillägg skola bestridas

av sjätte huvudtitelns gemensamma förslagsanslag till ålderstillägg.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels, med godkännande av det av mig framlagda

förslaget till ordinarie stat för pensionsstyrelsen, att

tillämpas från och med år 1915, jämte förut omförmälda

allmänna villkor och bestämmelser för åtnjutande av de

i nämnda stat upptagna avlöningsförmåner,'' höja det å

riksstaten uppförda ordinarie anslaget till pensionsstyrelsen

från 28,900 kronor med 206,700 kronor eller till

235,600 kronor;

dels ock för upprätthållande av pensionsstyrelsens

verksamhet m. m., utöver anslaget å ordinarie stat, å extra

stat för år 1915 anvisa ett förslagsanslag å 381,000 kronor.

Vad departementschefen sålunda hemställt, däri

statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla samt förordnade,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

E. Lomm.

Stockholm 1914. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

141761

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. SU 1914 B:48 Memorial, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om ny ordinarie stat för pensionsstyrelsen m. rn. s. 1 i texten
  2. SU 1914 B:30 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ny ordinarie stat för pensionsstyrelsen m. m. s. 1 i texten
  3. SU 1914 B:6 Utlåtande, angående regleringen av utgifterna under riksstatens sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet. a33 i texten