Sök i Ratio Lex

Angående bemyndigande för vattenfallsstyrelsen att försälja till statens kraftverk hörande elektriska ledningsnät in. in

1914-05-23 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1914 B:141, Angående bemyndigande för vattenfallsstyrelsen att försälja till statens kraftverk hörande elektriska ledningsnät in. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

1

Nr 141.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående

bemyndigande för vattenfallsstyrelsen att försälja till

statens kraftverk hörande elektriska ledningsnät in. in.;

given Stockholms slott den 23 maj 1914.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Ivungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

att vattenfallsstyrelsen må enligt de föreskrifter, som av Kung! Maj:t

utfärdas, där så prövas lämpligt försälja ej mindre till statens kraftverk

hörande elektriska ledningsnät, som användas för detalj distribution

av elektrisk energi, än även statens vatten falls verk tillhöriga, för kronan

obehövliga byggnader, maskiner och övriga inventarier jämväl i de fall,

att ledningsnäten, byggnaderna och inventarierna äro att hänföra till

fast egendom.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Oscar von Sydow.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 93 käft. (Nr 141.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

Framställning

av vattenfallsstyrelsen

om

tillstånd att

försälja till

statens kraftverk

hörande

distributionsnät

ra. m.

Utdrag av ■protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Iironprinsen-Rcgenten i statsrådet å Stockholms

slott den 23 maj 1914.

N ärvarande:

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Fbiis,

Stenberg,

Mörcke,

Vennebsten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:

I underdånig skrivelse den 30 maj 1913 har vattenfallsstyrelsen

gjort framställning om tillstånd att i förekommande fall, där så prövas

lämpligt, försälja vissa staten tillhöriga elektriska distributionsnät m. m.

Vattenfallsstyrelsen har därvid anfört:

Distributionen av elektrisk energi från Trollliätte kraftverk äger i regel ruin

genom leveranser i stora poster till ett relativt ringa antal kraftavnämare. Detaljdistribution

bedrives av kraftverket självt endast i ett mindre antal smärre samhällen.

I en del kommuner och municipalsamhällen, där vederbörande, kommunalstyrelse

icke förfogat över lämpliga organ för att övertaga distributionen,

eller där initiativ och kapital för bildandet av ett distributionsbolag icke vant

tillfinnandes, har det nämligen i flera fall visat sig lämpligt för kraftverket att

självt anlägga detaljdistributionsnät samt direkt leverera elektrisk energi för hus*

hållsförbrukning o. d. Så har skett exempelvis i Grästorp, Vårgårda, Lilla Edet

m. fl. platser.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

3

Sedan detaljdistributionen väl vunnit en efter förhållandena å platsen relativt

stor utbredning, är det emellertid lättare för kommunen eller ett lokalt bolag att

övertaga densamma, och har det också på flera håll inträffat, att vederbörande

kommuner eller ock enskilda visat intresse att få övertaga kandhavandet av

detaljförsäljningen av den till orten levererade elektriska energin. Sådant kan

även för kronan vara lämpligt, enär detaljdistributionen givetvis kräver åtskilligt

arbete, soin med nätets växande utbredning kan bliva rätt betungande, utan att

alltid motsvaras av inkomsternas tillväxt i lika hög grad.

Det synes därför vattenfallsstyrelsen önskvärt, att styrelsen tillerkännes rätt

att i förekommande fall till lämpliga vederbörande överlåta detaljdistributionen

inom ett samhälle medelst försäljning av det till vederbörande statens kraftverk

hörande ledningsnät, som tages i anspråk för detalj distributionen.

Närmast föranledes vattenfallsstyrelsen att hos Kungl. Maj:t göra denna

framställning på grund av de underhandlingar, vilka sedan en längre tid tillbaka

pågått mellan vattenfallsstyrelsen och Trollhättans kommun angående ordnandet

av kommunens kraftfråga. För närvarande äger Trollhätte kraftverk en del av

distributionsnätet inom Trollhättan, under det att övriga delar tillhöra kommunen.

Då det givetvis skulle vara till fördel, om samtliga de distributionsanläggningar,

som erfordras för tillhandahållande av elektrisk energi inom Trollhättan,

komme i en hand, har under nämnda förhandlingar tagits under övervägande,

förutom andra förslag, såväl det alternativet, att statens ledningsnät inom kommunen

med tillhörande anläggningar försäljas till kommunen, som även att

kraftverket förvärvar kommunens ledningsnät. Detta senare alternativ torde i

föreliggande fall kunna medföra avsevärda fördelar såväl för kraftverket som

kommunen därigenom, att kraftverket bereddes tillfälle att på nära håll ^experimentera

förbättrade metoder för distributionen av energi, såsom nya taxor för

energiförbrukningen, bättre avpassade för nya slag av konsumtion än de nuvarande

m. m. Inom kommunen förefinnes emellertid på många håll den åsikten,

att kommunen bör övertaga kraftverkets distributionsnät inom kommunen med

tillhörande transformerings- och fördelningsanläggningar, instrumentering och

mätare. Och från kvaftverkets sida synes det i princip icke finnas något att

erinra mot godtagande av ett sådant alternativ.

Vid ärendets handläggning inom vattenfallsstyrelsen hava emellertid yppats

betänkligheter, huruvida styrelsen kan vara berättigad att utan bemyndigande av

Kungl. Maj:t avhända statsverket den egendom, varom här är fråga.

Eu del av de distributionsanläggningar, som eventuellt äro avsedda att

överlåtas å Trollhättans kommun, voro redan före Trollhätte kraftverks tillkomst

(såsom en särskild förvaltningsgren) anlagda av Trollhätte kanal- och vattenverk

för medel, tillhörande kanalverkets driftinkomster. Dessa anläggningar hava numera

överflyttats till Trollhätte kraftverk, som därför delvis redan lämnat ersättning

till kanalverket av de medel, som av riksdagen anvisats för utförande av

erforderliga ledningar från Trollhätte kraftverk samt i samband därmed stående

distributionsanläggningar. Denna ersättning har av kanalverket i sin tur inlevererats

till handels- och sjöfartsfonden. För en del av detaljdistributionsanläggningarna

i Trollhättan har däremot någon kontant gottgörelse icke lämnats kanalverket,

utan har endast i samband med deras överflyttande till kraftverket kanalverkets

kapitalkonto nedskrivits med ett belopp, motsvarande deras värde, samt

kraftverkets kapitalkonto ökats med motsvarande belopp. I händelse den ifrågasatta

försäljningen till Trollhättans kommun kommer till stånd, torde det emel
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statskontoret.

Justitie*

kanslersäin
betet.

Kung!., Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

lertid vara lämpligt, att kraftverket ersätter kanalverket värdet av de förut till

kanalverket hörande distributionsanläggningar, som ingå i försäljningen och som

icke redan blivit kanal verket gottgjorda. Då kostnaden för dessa distributionsanläggningar,

såsom förut nämnts, guldits av kanalverkets trafikinkomster, varigenom

inbetalningen av överskottsmedlen till handels- och sjöfartsfonden för

motsvarande år i samma grad minskats, synes det vara lämpligt, att de medel,

som inflyta till kanalverket för ifrågavarande distributionsanläggningar, överlämnas

till handels- och sjöfartsfonden.

Ytterligare en omständighet rörande den ifrågasatta försäljningen av detaljdistributionsanläggningarna

i Trollhättan har vattenfallsstyrelsen ansett sig böra

framhålla. De ifrågavarande ledningarna äro, anför styreisen, delvis framdragna

i eller över mark, som är kronan tillhörig, och äro därför jämlikt lagen den 24

maj 1895 att hänföra till fast egendom. Uppenbarligen bliva de emellertid efter

en eventuell försäljning, rättsligt sett, åter lös egendom, varför deras nuvarande

karaktär av fast egendom icke synes böra stå hindrande i vägen för en försäljning,

om denna eljes befinnes för kronan fördelaktig.

På grund av vad sålunda anförts har vattenfallsstyrelsen anhållit, att

Kungl. Maj:t måtte bemyndiga styrelsen att, där så prövas skäligt, försälja

sådant till statens kraftverk hörande distributionsnät, som användes

för detaljdistribution, jämte tillhörande transformerings- och fördelningsanläggningar,

instrumentering och mätare samt i samband därmed

förordna, att de medel, som inflyta vid dylik försäljning, skola tillgodoföras

de av riksdagen beviljade anslag för utförande av distributionsanläggningar.

Därjämte har vattenfallsstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte

förordna, att det belopp, som, i händelse den ifrågasatta försäljningen

av kronans detaljdistributionsanläggningar i Trollhättan kommer till stånd,

utöver redan inbetalt belopp må av Trollhätte kraftverk erläggas till

Trollhätte kanalverk såsom ersättning för de delar av de till försäljning

föreslagna distributionsanläggningar inom Trollhättan, vilka förut tillhört

Trollhätte kanalverk, skall av vattenfallsstyrelsen överlämnas till handelsoch

sjöfartsfonden.

Uti infordrat utlåtande har statskontoret förklarat sig icke hava

något att erinra mot bifall till vad vattenfallsstyrelsen i ärendet hemställt.

Jämväl justitiekanslersämbetet har avgivit yttande över vattenfallsstyrelsens

framställning och därvid anfört, att ämbetet icke har något att

erinra mot, att kronan tillhöriga distributionsanläggningar av den i ärendet

avsedda art försäljas.

Därjämte har justitiekanslärsämbetet anfört följande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

»Enär emellertid av lagen den 24 maj 1895, jämförd med motiven till samma

lag, framgår, att ej blott i jorden framdragna ledningar utan även ledningar över

marken, då äganderätten till desamma är i markägarens band, skola, i likhet

med vad som gäller om byggnader, räknas till jorden och sålunda anses som fast

egendom, synes osäkert, om mot innehållet i § 77 regeringsformen vattenfallsstyrelsens

hemställan kan av Kungl. Maj: t bifallas utan riksdagens hörande.

Bemyndigande till ifrågavarande försäljningar torde ej kunna härledas ur riksdagens

skrivelse den 25 maj 1909, vilken ligger till grund för nådiga brevet till vattenfallsstyrelsen

den 18 juni 1909 angående försäljning av, tomter och områden

från de under styrelsens förvaltning ställda fastigheter i Älvsborgs samt Göteborgs

och Bohus län in. m.

Med anledning av vad sålunda anförts vill justitiekanslersämbetet ifrågasätta,

huruvida icke även för försäljning av distributionsanläggningarna, i den

mån de äro att anse såsom fast egendom, borde av riksdagen utverkas ett generellt

medgivande av likartad beskaffenhet som det, vilket lämnats genom nyssnämnda

riksdagsskrivelse.»

Vattenfallsstyrelsen har sedermera i skrivelse den 2 maj 1914, med

erinran om sin ovan återgivna hemställan om tillstånd att försälja

distributionsnät, framhållit, att det för ett ändamålsenligt handhavande

av den affärsrörelse, som blivit styrelsen anförtrodd, vore önskvärt, att

styrelsen även i andra fall erhölle befogenhet att frånhända kronan egendom,

som enligt lagen den 24 maj 1895 betraktas såsom fast egendom.

I samband med inköp av vattenfall och andra fastigheter har kronan

sålunda understundom förvärvat maskiner och andra inventarier, vilka

lagligen äro att hänföra till fast egendom. Enligt vad erfarenheten givit

vid handen, skulle det enligt vattenfallsstyrelsens åsikt i vissa fall

vara för kronan förmånligt, om dessa maskiner och inventarier kunde i

samband med utarrenderande av de fastigheter, till vilka de höra, med

äganderätt upplåtas till vederbörande arrendator. Givetvis kan det, anför

vattenfallsstyrelsen, även understundom förekomma, att byggnader,

som av kronan förvärvats i samband med vattenfall eller andra fastigheter

eller tillhöra de under styrelsens förvaltning ställda jordbruksfastigheter,

icke vidare befinnas vara för kronan användbara och därför

lämpligen böra nedrivas eller försäljas till annan.

Styrelsen känner sig emellertid tveksam, huruvida styrelsen äger

befogenhet att frånhända kronan egendom av nu omförmält slag, enär

77 § regeringsformen, vilket lagrum dock närmast synes avse kronan

tillhöriga fastigheter, även torde äga tillämpning med avseende å sådan

egendom, som enligt lagen den 24 maj 1895 är att hänföra till fast

egendom. Skall dylik befogenhet tillkomma styrelsen, synes följaktligen

riksdagens bemyndigande därtill böra inhämtas.

Framställning

av vattenfallsstyrelsen

om rätt att

försälja byggnader

m. in.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

Departements
cbofen.

På grund härav har vattenfallsstyrelsen, under åberopande därjämte

av § 9 mom. 2 i den för styrelsen gällande nådiga instruktionen den

31 december 1908, i underdånighet hemställt, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva, att styrelsen må i de fall, då styrelsen prövar

sådant lämpligt, låta nedriva eller till annan försälja under styrelsens

förvaltning ställda, för kronan icke behövliga byggnader samt mot skälig

ersättning frånhända kronan sådana till fast egendom hänförliga maskiner

och inventarier m. in., vilkas bibehållande icke längre är erforderligt

för statens vattenfallsverks affärsrörelse.

Med avseende å dispositionen av inflytande medel har styrelsen

åberopat av styrelsen gjord underdånig framställning den 26 februari

1913.

Av vattenfallsstyrelsens utredning beträffande anordnandet av detalj - distributionen av elektrisk energi från Trollhätte kraftverk framgår, att

denna detalj distribution i regel handhaves av vederbörande kommun eller

municipalsamhälle eller ock av enskilda bolag. Endast i undantagsfall,

där hinder mött för ett dylikt anordnande av distributionen, har kraftverket

självt ombesörjt denna i detalj. Att staten helst bör vara befriad

från skötseln av kraftleverans till hushållsförbrukning och dylikt, synes

mig också uppenbart. Staten bör själv ombesörja de stora leveranserna

direkt till de större kraftavnämarna, men detalj distributionen, vilken,

såsom av vattenfallsstyrelsen framhålles, medför ett ofta betungande

arbete utan att tillföra statsverket motsvarande inkomster, bör helst

handhavas av vederbörande kommun eller samhälle eller av särskilda

för ändamålet bildade aktiebolag. Har kraftverket självt anlagt detalj ledningsnät

på viss ort, har det ock visat sig, att, sedan förbrukningen i

orten nått en viss utveckling, kommunen, samhället eller enskilda visat

sig villiga att övertaga detalj distributionen. Redan av det skälet att

statens aflfärsdrivande verk icke böra vara bundna av allt för snäva

föreskrifter i sin verksamhet utan måste äga en viss rörelsefrihet,

om de skola kunna skötas på affärsmässigt sätt, finner jag det

uppenbart, att vattenfallsstyrelsen bör erhålla det begärda bemyndigandet

att försälja ledningsnät för detalj distribution. Det torde vara

tydligt, att en dylik befogenhet för styrelsen bör kunna medföra

fördelar för staten. Jag ber särskilt få framhålla en sådan fördel.

Därigenom att en kommun, där staten till en början från eget ledningsnät

skött distributionen, själv övertager densamma och inköper

ledningsnätet, lösgöres det av staten i anläggningen nedlagda kapitalet.

Detta kan sedan användas vare sig till anläggning av nya huvudled
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

■ Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 141.

7

ningar eller till anordnande av distributionsledningar på platser, där man

ännu icke lärt sig att så uppskatta den elektriska kraftens fördelar, att

distributionsnät genom kommunens eller enskildas initiativ hittills kommit

till stånd. Den ifrågasatta försäljningen möjliggör alltså de elektriska

ledningsnätens utsträckning till nya områden, utan att staten behöver

vidkännas några ytterligare kapitalutlägg.

Vattenfallsstyrelsens ifrågavarande framställning avser närmast förhållandena

vid Trollhätte kraftverk, men det synes mig lämpligt, att,

därest bemyndigande i äskat avseende skall givas styrelsen, detta i enlighet

med styrelsens hemställan omfattar försäljning jämväl av de till statens

övriga kraftverk hörande distributionsnät. Någon som helst anledning

att härvidlag skilja’mellan Trollhätteverket och de andra två torde nämligen

icke föreligga. Vattenfallsstyrelsen har icke ifrågasatt bemyndigande

för styrelsen att försälja några huvudledningar; något sådant synes mig

ej heller böra ifrågakomma, utan torde dessa allt framgent böra tillhöra

staten. Bemyndigandet skulle således, på sätt styrelsen angiver,

innefatta rätt att avyttra allenast ledningsnät för detalj distribution med

därtill hörande anläggningar d. v. s. transformatorstationer, instrumentering

och mätare. Beträffande bemyndigandet i denna del torde emellertid

icke uttryckligen behöva utsägas, att detsamma innefattar rätt till

avhändande av jämväl nämnda anläggningar med mätare och andra

instrument, då nämligen rätt härtill torde inneslutas i det allmänna

bemyndigande att försälja byggnader, maskiner och andra inventarier,

som av styrelsen äskats i dess skrivelse den 2 maj 1914 och som jag

jämväl finner vara av beskaffenhet att böra förordas till bifall.

I regel äro de ledningar, om vilkas försäljning här är fråga, lös

egendom. Såsom vatten fal 1 sstyrelsen och justitiekanslersämbetet framhållit,

kan det dock inträffa, att ledningarna åtminstone delvis utgöra

beståndsdelar till statens fasta egendom. Tillstånd till de ifrågasatta

försäljningarna torde därför, på sätt justitiekanslersämbetet hemställt,

böra utverkas av riksdagen.

Beträffande de medel, som komma att inflyta vid försäljning av

distributionsnät, anser jag i likhet med vattenfallsstyrelsen, att de böra

tillgodoföras de av riksdagen beviljade anslag för anläggning av ledningar,

avsedda att distribuera elektrisk energi från statens kraftverk.

Enligt vad vattenfallsstyrelsen hemställt, skulle emellertid, med avvikande

från vad sålunda blivit föreslaget, visst belopp av försäljningsmedlen

eventuellt av styrelsen överlämnas till handels- och sjöfartsfonden.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

Beträffande vattenfallsstyrelsens sistberörda hemställan hänvisas till

styrelsens i dess skrivelse den 30 maj 1913 i denna del anförda motivering,

och må i detta sammanhang i övrigt upplysas om följande sakförhållanden.

På grund av nådigt privilegium för nya Trollhätte kanalbolag den

2 februari 1838 har nämnda bolag i 25 år från och med år 1838 till

och med år 1862 av handels- och sjöfartsfonden erhållit ett årligt bidrag

av 90,000 kronor, tillsammans således 2,250,000 kronor. Enligt samma

privilegium skulle bolaget efter nämnda 25 års förlopp i årlig avgift

erlägga 10,000 rdr. banko, varjämte det belopp, varmed behållna inkomsten

överstege 100,000 rdr. banko, skulle levereras till kronan. Jämlikt

nådigt brev den 9 maj 1862 hava förenämnda''medel alltsedan år

1863 ingått till handels- och sjöfartsfonden, och sedan staten inköpt

kanalverket, medgavs enligt riksdagens skrivelse den 19 maj 1905 och

nådiga brevet den 16 juni samma år, att, sedan av kanal- och vattenverkets

inkomster gnidits kostnaden för verkets förvaltning jämte utgifterna

för nödiga underhålls- och förbättringsarbeten, ävensom av samma

inkomster till riksgäld skontoret överlämnats 3.G % av den i svenska statens

3.6 % obligationer erlagda köpeskillingen för Trollhätte kanalverk

och viss annan nya Trollhätte kanalbolags egendom, återstoden av årliga

inkomsten, med undantag av vad som inflöte för försäljning av tomter,

skulle överlämnas till handels- och sjöfartsfonden. Slutligen är genom

nådiga brevet den 30 december 1911 angående bestämmelser i anledning

av den förändrade uppställningen av riksstaten in. m. föreskrivet, att,

sedan av kanalverkets inkomster verkets driftkostnader guldits och sedan

jämväl av samma inkomster till statsverket årligen inlevererats 161,000

kronor, återstoden av årliga nettobehållningen skall överlämnas till handels-

och sjöfartsfonden, intill dess Trollhätte kanals ombyggnad blivit

färdig, efter'' vilken tidpunkt hela nettobehållningen skall ingå till statsverket.

Med hänsyn till nu angivna förhållanden jämte vad vattenfallsstyrelsen

i denna del anfört, har jag intet att erinra mot styrelsens hemställan,

att medel, som vid en eventuell försäljning av ovannämnda distributionsanläggningar

i Trollhättan skulle erläggas till Trollhätte kanalverk,

av styrelsen överlämnas till nyssnämnda fond.

Vad så angår vattenfallsstyrelsens framställning om bemyndigande

att, där styrelsen så prövar lämpligt, låta försälja under styrelsens förvaltning

ställda, för kronan icke behövliga byggnader samt maskiner och

inventarier, som äro att hänföra till fast egendom, har jag ej heller något

att däremot erinra. Att tillerkänna styrelsen eu sådan befogenhet synes

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

mig nödvändigt, om man ansluter sig till den härovan av mig uttalade

grundsatsen om viss rörelsefrihet för statens affärsdrivande verk vid

utövandet av deras verksamhet; för att styrelsen skall kunna på

affärsmässigt sätt sköta de rörelsegrenar, som anförtrotts densamma, bör

bemyndigande uti ifrågavarande avseende givas styrelsen. Erforderligt

medgivande synes mig, på det av styrelsen anförda skäl, böra begäras

av riksdagen. Däremot torde icke, såsom styrelsen ifrågasatt,

något bemyndigande av riksdagen vara erforderligt för nedrivande av

byggnader, då dessa icke försäljas och således ej avhändas kronan.

Därest föremål av omförmälda slag äro lös egendom, äger styrelsen

redan nu bemyndigande till deras försäljning på grund av § 9 mom.

2 i den för styrelsen den 31 december 1908 av Kungl. Maj:t utfärdade instruktionen.

Däri stadgas nämligen, att, därest egendom, som tillhör styrelsen

eller underlydande verk eller förvaltning, är försliten eller icke

längre för ändamålet användbar eller densamma genom olyckshändelse

gått förlorad eller eljest förkommit, styrelsen må, efter omständigheterna,

förordna om densammas avskrivning eller försäljning på sätt, som styrelsen

finner för kronan fördelaktigast.

Med avseende å dispositionen av medel, som komma att inflyta vid

försäljning av byggnader, maskiner och inventarier, ber jag först få

erinra, att, såvitt fråga är om försäljning av byggnader, mätare och andra

instrument, hörande till elektriskt ledningsnät för detaljdistribution, vilket

avhändes kronan, därvid inflytande medel, på sätt ovan är sagt, böra

tillgodoföras anslagen för anläggande av distributions!edningjir. — I den nu

till riksdagen framlagda statsverkspropositionen har för övrigt föreslagits,

att dessa anslag måtte sammanföras till ett enda för statens samtliga kraftverk

gemensamt anslag. — Vad därefter angår dispositionen av eljest vid

avyttrande av byggnader och inventarier inflytande medel, må först återgivas

de delar av vattenfallsstyrelsens åberopade framställning den 26

februari 1913, som här äro av intresse. Styrelsen erinrar däri till en

början om den av justitiekanslersämbetet åberopade riksdagsskrivelsen

den 25 maj 1909 och Kungl. Maj:ts med anledning därav avlåtna brev

till styrelsen den 18 juni samma år angående försäljning av tomter och

områden från de under styrelsens förvaltning ställda fastigheter i Älvsborgs

samt Göteborgs och Bohus län in. m. Styrelsen anför vidare,

att beträffande dispositionen av de försäljningsmedel och mellangifter,

som kunna komma att inflyta vid försäljningar och markbyten enligt

de i nyssnämnda nådiga brev åt styrelsen givna bemyndigande^ ingenting

annat finnes stadgat, än att Kungl. Maj:t i nådigt brev den 30 december

1911 föreskrivit, att köpeskillingarna för de från fastigheter, tillhörande

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 98 käft. (Kr 141.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

Trollhätte fastighetsförvaltning och »diverse vattenfall och fastigheter

inom Ålvsborgs samt Göteborgs och Bohus län», försålda tomter och

områden skola förvaltas och bokföras såsom till vederbörande förvaltningsgrenar

hörande särskilda fonder, vilka må utgöra rörelsekapital för

nämnda förvaltningsgrenar och användas på visst närmare angivet sätt.

Styrelsen finner det därför lämpligt, att kompletterande föreskrifter meddelas

i berörda avseende. Försäljning av egendom enligt § 9 mom. 2,

i vattenfallsstyrelsens instruktion torde i allmänhet ske i samband med

nyanskaffning eller reparations- och underhållsarbeten, vare sig kostnaderna

härför direkt påföras driftkostnaderna eller bestridas ur en förnyelsefond.

Det ligger då enligt styrelsens mening närmast till hands

att använda dessa försälj ningsmedel till att direkt minska kostnaderna

för ifrågavarande nyanskaffning eller underhållsarbete.

På grund av vad sålunda och i övrigt anförts har vattenfallsstyrelsen

i sin skrivelse den 26 februari 1913 hemställt, att Kungl. Maj:t beträffande

dispositionen av de penningmedel, som inflyta vid försäljning och

bortbytande av statens vattenfallsverk tillhörande mark och annan egendom,

måtte meddela i hithörande delar så lydande bestämmelser:

»l:o) Vid försäljning och bortbytande av tomter och områden ävensom

byggnader, inventarier och annan egendom från Trollhätte kanalverk,

Trollhätte kraftverk, Trollhätte fastighetsförvaltning eller »diverse vattenfall

och fastigheter inom Ålvsborgs samt Göteborgs och Bohus län»

skola de kronan tillkommande försälj ningsmedel, köpeskillingar och

mellanavgifter med de undantag, som innefattas i de här nedan meddelade

föreskrifter, ingå till endera av de två sistnämnda avdelningarna

av statens vattenfallsverk samt tillföras vederbörande avdelnings rörelsekapital

med iakttagande av de i nådiga brevet den 30 december 1911

meddelade bestämmelser angående nänmda rörelsekapital. Beträffande

fördelningen mellan de båda sistnämnda avdelningarna av de från Trollhätte

kanalverk och kraftverk härrörande försälj ningsmedel och mellanavgifter

äger vattenfallsstyrelsen att bestämma.

2:o) Då statens vattenfallsverk tillhörig egendom försäljes i samband

med nyanskaffning eller underhållsarbete, skola inflytande försälj ningsmedel

användas till minskning av kostnaderna för ifrågavarande nyanskaffning

eller underhållsarbete.

3:o) Vid försäljning och bortbytande av sådan statens vattenfallsverk

tillhörig egendom, som förvärvats för medel tillhörande anslag för distributionsanläggningar,

anslag för inköp av inventarier eller andra anslag,

beträffande vilkas användning slutlig redovisning ännu icke kunnat avgivas

vid tidpunkten för ifrågavarande försäljning eller byte, ävensom i

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

det fall, att försäljning sker från en anläggning, för vars ytterligare utbyggnad

eller ombyggnad anslag anvisats, skola de inflytande försäljningsmedlen

och mellanavgifterna, med ovan under 2:o angivna undantag,

återgå till vederbörande anslag, respektive användas för minskning av

det för anläggningens ytterligare utbyggnad eller ombyggnad erforderliga

anslagsbeloppet.

4:o) — — — — —--— — — — — — — — — — __

5:o) Då i andra fall, än de bär ovan nämnda, statens vattenfallsverk

tillhörig egendom försäljes, må de inflytande försäljningsmedlen hänföras

till driftsinkomsterna vid vederbörande avdelning av vattenfallsverket,

därest icke försäljningen under ett år från någon viss fastighet uppgår

till större belopp än 200 kronor, i vilket fall medlen skola avsättas till

en för ifrågavarande avdelning av vattenfallsverket gemensam fond.

Beträffande användningen av denna fond har vattenfallsstyrelsen att göra

underdånig framställning, senast då densamma vuxit till ett belopp

större än 1,000 kronor.»

Denna vattenfallsstyrelsens framställning angående dispositionen av

inflytande försäijningsmedel är delvis föranledd av den nya, sedan år 1911

följda uppställningen av riksstaten, och torde Kungl. Maj:t kunna träffa

avgörande i frågan, utan att densamma underställes riksdagens prövning.

Ännu har emellertid Kungl. Maj:t ej fattat beslut i ämnet, beroende

därpå, att vederbörande ämbetsverks skriftväxling därom ännu ej är

avslutad. I huvudsak synas mig icke några väsentligare anmärkningar

med fog kunna framställas mot vad vattenfallsstyrelsen härutinnan föreslagit.

Jag har också för avsikt att framdeles föreslå Kungl. Maj:t att

i anslutning till vad vederbörande myndigheter i ämnet hemställt Meddela

nödiga bestämmelser rörande dispositionen av ifrågavarande försäijningsmedel.

Med anledning av vad sålunda anförts får jag alltså hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att vattenfallsstyrelsen må enligt de föreskrifter,

som av Kungl. Maj:t utfärdas, där så prövas lämpligt

försälja ej mindre till statens kraftverk hörande

elektriska ledningsnät, som användas för detalj distribution

av elektrisk energi, än även statens vattenfallsverk

tillhöriga, för kronan obehövliga byggnader, maskiner

och övriga inventarier jämväl i de fall, att ledningsnäten,

byggnaderna och inventarierna äro att hänföra

till fast egendom.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Krcmprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnade, att proposition

i ämnet skulle till riksdagen avlåtas av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Carl Stålhammar.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1914.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1914 B:104 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Majits proposition angående bemyndigande för vattenfallsstyrelsen att försälja till statens kraftverk hörande ele s. 3 i texten
  2. SU 1914 B:26 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande för vattenfallsstyrelsen att försälja till statens kraftverk hörande elektriska ledning s. 9 i texten