Sök i Ratio Lex

Angående upplåtelse till lantförsvaret av mark från förra häradsskrivarbostället Störa Vänsberg nr 1 i Värmlands län

1914-06-12 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1914 B:146, Angående upplåtelse till lantförsvaret av mark från förra häradsskrivarbostället Störa Vänsberg nr 1 i Värmlands län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 14G.

1

Nr 146.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående upplåtelse

till lantförsvaret av mark från förra häradsskrivarbostället

Störa Vänsberg nr 1 i Värmlands län; given

Stockholms slott den 12 juni 1914.

Under åberopande av närlagda utdrag av statsrådsprotokollet över

lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

att de till förra häradsskrivarbostället ett mantal Stora Vänsberg

nr 1 i Grava socken, Karlstads härad och Värmlands län hörande torpen

Tranelund och Rydalen ävensom av egendomens skogsmark den del,

som begränsas av Stora Vänsbergs soldattorps, Åkersbergs och Trangärds

ägor samt Tranmyren och en linje i dess förlängning mot sydväst

till ägogränsen, må vid utgången av nu löpande arrendetid den 11 mars

1915, mot den ersättning Kung]. Maj:t kan bestämma eller efter motsvarande

nedskrivning i statens domäners fond, från domänstyrelsen

överlåtas till lantförsvaret för att tilläggas Värmlands regementes övningsområde,

dock med rätt för domänstyrelsen att efter överflyttningen

låta från ifrågavarande område avverka behövligt virke för de under den

närmaste tiden erforderliga reparations- och nybyggnadsarbetena vid

huvudgården.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Hj. L. Hammarskjöld.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 103 höft. (Nr 146—147.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ls Nåd. Proposition Nr 146.

Arméförvaltningens

framställning.

Utdrag av protokollet över lantför svar sär endera hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprmsen-Regenten i statsrådet ä

Stockholms slott den 12 juni 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck Frus,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning inom lantförsvars- och jordbruksdepartementen

yttrade chefen för förstnämnda departement, hans excellens herr

statsministern Hammarskjöld följande:

»Uti skrivelse den 27 maj 1914 har arméförvaltningens fortifikationsdepartement

erinrat, att vid en av t. f. domänintendenten i Värmlands

län jämte vederbörligen utsedda uppskattningsmän den 15 oktober 1912

verkställd förrättning för arrende- och saluvärdering å förra häradsskrivarbostället

ett mantal Stora Vänsberg nr 1 i Grava socken, Karlstads

härad och Värmlands län, vartill upplåten arrenderätt utginge

den 14 mars 1915, förrättningsmännen ifrågasatt, att egendomen med

hänsyn till dess belägenhet intill Värmlands regementes övningsområde

kunde delvis vara behövlig för regementets övningar, och att därför en

eljest avsedd försäljning av de egendomen tillhörande torpen Rydalen

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 146.

och Tranelund ej vore lämplig. Efter skrifvelse härom till regementschefen

hade denne i skrifvelse till t. f. domänintendenten påpekat, att

en försäljning till enskild person av torpen Rydalen och Tranelund samt

skogsmarken mellan dessa torp och regementsområdet skulle i ytterligt

hög grad försvåra skjutövningarna vid regementet, och på grund härav

och på andra anförda skäl hade regementschefen framhållit önskvärdheten

därav, att berörda delar av förra häradsskrivarbostället måtte

överflyttas till fortifikationsdepartementets förvaltning eller ock upplåtas

på arrende till regementet. Regementschefens skrivelse hade föranlett

förrättningsmännen till det uttalandet, att anläggandet av regementets

skjutbana syntes vara gjord med hänsyn därtill, att närgränsande egendom

ej vore i privat ägo, utan i kronans, och att ett ytterligare bebyggande

av närmaste område eller torpen Rydalen och Tranelund

knappast kunde vara att tillråda, utan syntes det förrättningsmännen,

som funnit nybyggnad av boningshusen å båda torpen nödvändig, lämpligast,

att regementet finge arrendera dessa torp med rätt att för övningar

begagna kringliggande skogsmark, varjämte de föresloge ett

årligt belopp av 350 kronor såsom skälig arrendeavgift.

Sedan frågan huruvida egendomen till någon del kunde vara erforderlig

för militära ändamål genom domänstyrelsen förelagts arméförvaltningens

fortifikationsdepartement, hade fortifikationsdepartementet

inhämtat ytterligare yttrande av regementschefen samt utlåtande av

chefen för femte arméfördelningen, varförutom arméförvaltningens domäntjänsteman

erhållit uppdrag att i sammanhang med resa i annat ärende

skärskåda förhållandena å platsen.

Regementschefen hade därvid ytterligare framhållit, att regementets

skjutbana vore så belägen, att densamma, om skogen och torpen upplätes

till enskild person, bleve omöjlig att använda, varför i sådant fall

en ny skjutbana måste anläggas. Till eu sådan måste ytterligare mark

förvärvas, enär annan lämplig plats för skjutbana ej funnes å övningsfältet.

På grund härav vidhölle regementschefen sin ovanberörda framställning,

att torpen måtte överlämnas till fortifikationsdepartementet.

Om detta ej läte sig göra, borde de utarrenderas till regementet på

längre tid, exempelvis 50 år, utan skyldighet för regementet att hävda

jorden. I allt fall borde skogen överflyttas till lantförsvaret. Därigenom

tillskyndades ej kronan någon kostnad, då ju marken och skogen fortfarande

förbleve i dess ägo och under dess skötsel, men faran för regementet

att i en framtid få sin skjutbana omöjliggjord försvunne.

Arméfördelningschefen hade ansett, att försäljning av egendomen

på grund av dess läge intill regementets övningsfält icke borde ifråga
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 146.

sättas, samt att torpen Tranelund och Hyckleri järnte all till egendomen

hörande skogsmark eller åtminstone den del därav, som begränsades i

norr av Stora Vänsbergs soldattorps, Åkersbergs och Trangärds ägor

samt Tranmyren och en linje i dess förlängning mot sydväst till ägogränsen,

borde överflyttas till fortifikationsdepartementets förvaltning. Därvid

skulle förutsättas att, om torpen bibehölles, åbyggnaderna därå försattes

i nöjaktigt skick, och att, om så erfordrades, årligen viss utsyning av

skogen till arrendatorn av Stora Vänsberg ägde rum, varemot betesrätt

eller dylikt å skogsmarken ej borde medgivas. Om åter överflyttning

ej ägde rum, borde vid en blivande utarrendering av egendomen sådana

villkor intagas i kontrakten härom, att bedrivandet av skjutövningar å

regementets skjutbana och å den till egendomen gränsande delen av

övningsfältet ej därigenom lede intrång.

Arméförvaltningens domäntjänsteman, som även funnit det av stor

vikt, att ifrågavarande torp överflyttades till regementet, hade anslutit

sig till militärchefernas förslag.

Fortifikationsdepartementet hade ock för sin del funnit önskvärt,

att ifrågavarande torp jämte däremellan belägen och till regementets område

gränsande skogsmark överflyttades till lantförsvaret. Såsom domäntjänstemannen

iakttagit, vore terrängförhållandena sådana, att fältskjutningar

i regel måste övas i riktning mot torpen och att den till torpen

hörande mark läge inom det s. k. farliga området. Därför kunde befaras,

att om torpen fortfarande finge disponeras av enskilda vare sig med

äganderätt eller av domänstyrelsen upplåten arrenderätt, stora olägenheter

skulle uppkomma och många anspråk på skadestånd komma att

framställas. 1 likhet med domäntjänstemannen ansåge fortifikationsdepartementet,

att torpen, även efter överflyttning till fortifikationsdepartementet,

genom utarrendering på lämpliga villkor skulle kunna

lämna avkastning. Då hänsyn vid utarrenderingen borde tagas till de

olägenheter, som för arrendatorerna uppkomme till följd av skjut- och

andra militärövningar, kunde väl förutsättas, att den omedelbara inkomsten

för kronan bleve något mindre än vid utarrendering på de

villkor, som plägade bestämmas i kontrakt med domänstyrelsen, men

fortifikationsdepartementet hyste den på erfarenhet i andra fall grundade

åsikten, att denna minskning av inkomst komme att väsentligt understiga

de belopp, som måste utgivas i skadestånd, därest torpen ej komme

under lantförsvaret. I detta sammanhang ville fortifikationsdepartementet

-såsom sin åsikt uttala, att om sådana villkor bestämdes, som arméfördelningschefen,

därest torpen skulle utarrenderas av domänstyrelsen,

föreslagit, någon avsevärd arrendeavgift icke kunde påräknas och att i

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 146.

allt fall olägenheterna för regementet ej därigenom kunde väntas upphöra,

utan ständiga slitningar med arrendatorerna komme att fortfara.

Jämväl över den utav regementschefen angivna skogen borde regementet

av enahanda skäl hava förfoganderätt. Nuförelåge emellertid behov av

ganska omfattande nybyggnads- och reparationsarbeten vid huvudgården,

vartill virke syntes höra tagas från den till egendomen hörande skogen,

som å de till torpen hörande delarna syntes vara bättre än egendomens

skog i övrigt. Därför hade domän tjänstemannen ansett och lian instämde

fortifikationsdepartementet, att domänstyrelsen borde lå till ifi igavarande

byggnadsarbeten från skogen taga det virke, som daltill erfordrades;

dock ansåge fortifikationsdepartementet,_ att skogens överlämnande

till lantförsvaret ej därför behövde fördröjas.

Vad de till torpen hörande byggnaderna anginge, komme fortilikationsdepartementet

naturligtvis att därå, om torpen överlämnades till

dess förvaltning, utföra de reparationer, som av omständigheterna påkallades.

.

På grund av vad sålunda anförts, hemställde fortifikationsdepartementet,

det Kungl. Maj:t täcktes, efter inhämtat medgivande av riksdagen,

förordna, att de förra häradsskrivarbostället ett mantal Störa

Yänsberg n:r 1 i Grava socken, Karlstads härad och Värmlands län

hörande torpen Tranelund och Rydalen jämte skogsmarken med därå

växande skog mellan nämnda torp och Värmlands regementes övningsområde

måtte vid nu löpande arrendetids utgång den 14 mars 1915 överlämnas

till lantförsvaret för att tilläggas berörda regementes övningsområde,

dock med domänstyrelsen förbehållen rätt att från skogen även

efter överlämnandet låta avverka behövligt virke för de erforderliga

nybyggnads- och reparationsarbetena a huvudgaiden.

Domänstyrelsen har i avgivet yttrande förklarat sig ej hava något

att erinra mot fortifikationsdepartementets framställning under förutsättning,

att domänfonden tillgodoföres kontant ersättning för den mark,

som upplåtes till lantförsvaret, enligt de grunder, som kunna varda i

sådant avseende fastställda.

Genom vad i ärendet förekommit måste det anses ådagalagt, att

torpen Rydalen och Tranelund samt den emellan dem och regementsområdet

belägna skogsmarken ligga inom det så kallade farliga området vid skjutningar

å regementets skjutbana. Fortilikationsdepartementets åsikt, att om

nämnda områden disponerades av enskilda, vare sig med äganderätt eller

med av domänstyrelsen upplåten arrenderätt, stora olägenheter och många

Domänstyrelsen

9

j*ttrande.

Departements
chefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 146.

skadeståndsanspråk skulle uppkomma, lärer icke kunna vederläggas.

Fördenskull synes det vara nödvändigt att överflytta ifrågavarande områden

till lantförsvaret för att tilläggas Värmlands regementes övningsområde.

Denna överflyttning torde böra äga rum vid utgången av nu

löpande airendetid den 14 mars 1915 samt mot den ersättning Kungl.

Maj:t kan bestämma eller efter motsvarande nedskrivning i statens domäners

fond. Gränserna synas lämpligen böra bestämmas på sätt arméfördelnmgschefen

angivit i sitt omförmälda yttrande. Emot den föreslagna

rätten för domänstyrelsen att efter överflyttningen låta avverka

behövligt viike för de under den närmaste tiden erforderliga, reparation soch

nybyggnadsarbetena å huvudgårdens byggnader torde icke vara

något att erinra.

Jag får alltså hemställa, det Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

medgiva, °

att de till förra härad sskrivarbostället ett mantal Stora Vänsberg

ni 1 i Grava socken, Karlstads härad och Värmlands län hörande torpen

Tranelund och Rydalen ävensom av egendomens skogsmark den del,

som begränsas av Stora Vänsbergs soldattorps, Åkersbergs och Trangärds

ägor samt Tranmyren och en linje i dess förlängning mot sydväst till ägogränsen,

må vid utgången av nu löpande arrendetid den 14 mars 1915,

mot den ersättning Kungl. Maj:t kan bestämma eller efter motsvarande

nedskrivning i statens domäners fond, från domänstyrelsen överlåtas till

lantförsvaret för att tilläggas V ärmlands regementes övningsområde, dock

med rätt för domänstyrelsen att efter överflyttningen låta å ifrågavarande

område avverka behövligt virke för de under den närmaste tiden

erforderliga reparations- och nybyggnadsarbetena vid huvudgården.»

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter bitiädda

hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall; och skulle till riksdagen

avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C. E. Odhner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1914 B:142 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtelse till lantförsvaret av mark frän förra häradsslcrivarbostället Stora Vänsber s. 4 i texten
  2. JoU 1914 B:72 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtelse till lantförsvaret av mark från förra häradsskrivarbostället Stora Vänsberg nr 1 i Värml s. 5 i texten