Sök i Ratio Lex

Angående ökat anslag för befrämjande och organiserande av den offentliga arbetsförmedlingen i riket

1914-06-19 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1914 B:154, Angående ökat anslag för befrämjande och organiserande av den offentliga arbetsförmedlingen i riket

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 154.

1

Nr 154.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående ökat

anslag för befrämjande och organiserande av den offentliga

arbetsförmedlingen i riket; given Stockholms slott den

19 juni 1914.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att, utöver det av innevarande års första riksdag på extra stat för

år 1915 anvisade beloppet av 55,000 kronor, på extra stat för år 1915

bevilja ytterligare ett förslagsanslag av 10,000 kronor för befrämjande och

organiserande av den offentliga arbetsförmedlingen i riket.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs oeh Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Oscar von Sydow.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 110 käft. (Nr 154.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 154.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 19 juni 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Hans excellens herr statsministern och chefen för ^^försvarsdepartementet

anförde:

»Det förslag till ny härordning, som nyligen av Kungl. Maj:t förelagts

riksdagen, innebär bland annat en ej oväsentlig ökning av de personliga

insatserna för landets tryggande.

övningstiden har emellertid föreslagits förlagd med särskild hänsyn

därtill, att de värnpliktigas personliga uppoffringar skola vara så litet som

möjligt tyngande. I sådant syfte har första tjänstgöringen för den stora

mängden värnpliktiga avsetts att börja vid en tid på hösten, då inkallelsen

måste anses innebära minsta olägenhet såväl för näringslivet som för den

enskilde värnpliktige i hans borgerliga förvärvsmöjlighet. Efter ett avbrott

i tjänstgöringen under den brådaste sommartiden avslutas utbildningsåret

och frigöres den manliga arbetskraft, som därmed hållits bunden, i nära

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 154.

3

anslutning till den tidpunkt, då en yngre årsklass har att i sin tur inrycka

till tjänstgöring.

Tack vare en sådan anordning torde det kunna förväntas, att den ogynnsamma

inverkan, som värnpliktstjänstgöringen med dess nuvarande förläggning

visat sig utöva på den allmänna arbetsmarknaden, skall minskas

till fördel för den enskilde värnpliktige och för näringslivet. Därmed bör

det även i högre grad än för närvarande bliva möjligt att förekomma

arbetslöshet såsom följd av värnpliktstjänstgöringen, och att alltså förenkla

den uppgift för staten, som givetvis föreligger att effektivt söka ingripa

emot en sådan följd.

I en till riksdagen avlåten nådig proposition har föreslagits särskild

lagstiftning för att förhindra, att i anledning av militär tjänstgöring av

angiven kortare varaktighet värnpliktig skiljes från anställning. Såsom

därvid påpekats, kan emellertid en sådan lagstiftning icke lämpligen utsträckas

att gälla jämväl beträffande militär tjänstgöring av längre varaktighet.

På sätt i annat sammanhang inför Kungl. Maj:t framhållits, befinner

sig frågan om arbetslöshetsförsäkringens ordnande ej ännu i sådant

läge, att på denna väg tillbörligt skydd kan beredas vare sig värnpliktiga

eller andra arbetstagare mot den oförvållade arbetslöshetens risker. Så

mycket mer maktpåliggande är det då att vidtaga åtgärder i syfte, att tillbuds

stående arbetstillfällen verkligen må bliva utnyttjade.

Att genom en effektivt ordnad arbetsförmedling i erforderlig grad

underlätta värnpliktigas anställande i arbete efter militärövningarnas slut,

synes mig därför vara en angelägenhet, viktig såväl för försvaret som för

näringslivet och de värnpliktiga själva. Såsom i det följande närmare

kommer att utvecklas, lärer också detta spörsmåls lösning — väsentligt

underlättad genom en förändring i föreslagen riktning av övningstidens

förläggning — kunna i avsevärd mån vinnas genom utbyggande och främjande

i övrigt av den offentliga arbetsförmedlingen, som med statens stöd

redan vunnit en glädjande utveckling i vårt land.

För belysning av dessa och därmed i samband stående frågor, även

i vad angår fäst anställt manskap, hava på mitt föranstaltande jämlikt nådigt

bemyndigande utredningar blivit verkställda av särskilt tillkallad

sakkunnig, byråchefen i socialstyrelsen Gunnar Huss.»

Efter att hava redogjort för dessa utredningar, yttrade statsministern

vidare:

»Man har redan länge kunnat iakttaga, att den manliga ungdomens inkallande

till värnpliktsövningar alltför ofta blivit den yttre anledningen

till dess definitiva lösryckande ur de förhållanden, i vilka densamma dit
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 154.

tills levat, och till dess övergång till ett mera rörligt och ostadigt liv.

Särskilt gäller detta om landsbygdens unga män, som under övningstiden

komma i beröring med stadssamhällena och dessas lockelser. Denna eggelse

till »flykt från landet» har givetvis blivit starkare genom övningsplatsernas

numera i det närmaste genomförda förflyttning till städer, vanligen större

sådana, där friheten från personlig kontroll är större och flera tillfällen

givas till nöjen av olika slag. Ehuruväl på hösten, då de flesta sluta sina

övningar, risken för arbetslöshet i städerna är så stor, att den borde bibringa

de värnpliktiga en mera kritisk syn på stadslivets fördelar, synes

det vara motbjudande att lämna staden, då det ofta nog vid denna årstid

är för sent att kunna vinna årsanställning på landet. Det är otvivelaktigt

många, som härigenom föranledas att övergiva lantmannanäringarna och

landsbygden för att stanna kvar i städerna, där de bidraga till stegring av

arbetslöshets risken.

Aven de, som gärna skulle återvända till landsbygden, stå inför den

svårigheten, att de icke kunna komma i bekväm förbindelse med dess

arbetsgivare för att få en lämplig anställning. Av oföretagsamhet och oförmåga

att ordna för sig komma de då i den situationen, att de vid utryckningen

mera oavsiktligt hamna i staden. När utryckningstiderna, såsom

nu år fallet för flertalet värnpliktiga, äro förlagda till en tidpunkt,

då arbetsmarknaden är dålig även på landsbygden, bliva olägenheterna för

de värnpliktiga så mycket större. Såväl de värnpliktiga som näringslivet

lida av att icke den ledigblivna arbetskraften kan omedelbart efter övningstideus

slut nyttiggöras på bästa sätt. I båda avseendena komma militärövningarna

att ingripa vida mera störande än nödigt skulle vara, och

häri torde ligga en av förklaringarna till den stundom försporda ovilligheten

mot värnpliktsövningarna och mot det försvar, som dessa skola tjäna.

Redan klokhetshänsyn kräva sålunda, att åtgärder så vitt möjligt

vidtagas för att undanröja eller mildra de antydda olägenheterna. Med

fog torde jämväl kunna göras gällande, att staten har en viss skyldighet

att här ingripa. Den använder nämligen sin tvångsmakt för att genom lagbestämmelser

rycka de värnpliktiga från deras hemorter och förvärvsarbete.

Det kan då knappast vara försvarligt att nästan på en gång — och vid

en för närvarande mycket ogynnsam tidpunkt — kasta ut dem på arbetsmarknaden

utan att ens försöka avhjälpa de svårigheter, som då

möta dem.

Visserligen kommer övningstidernas nu föreslagna förläggning att

verka i hög grad gagneligt i nu berörda avseende. Utryckningen har nämligen

dels förlagts till högsommaren, då å arbetsmarknaden förefinnes stark

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 154.

efterfrågan å arbetskraft, dels till den tidpunkt på hösten, då en yngre

årsklass begynner sin tjänstgöring och till följd härav platser bliva lediga.

Med den bekymmerslöshet, som i allmänhet utmärker unga män i värnpliktsåldern,

torde de flesta emellertid icke mycket anstränga sig för att

i tid ordna för sitt arbete efter utryckningen. De bundna förhållandena

under övningarna lägga ock ett visst hinder i vägen för deras konkurrens

med andra arbetssökande om arbetstillfällena.

Givetvis måste det alltid bliva främst beroende på de arbetssökandes

egen duglighet och företagsamhet, om de finna för sig passande anställning.

Men då erfarenheten visat behovet av ingripande från det allmännas

sida i syfte att underlätta arbetskraftens distribution, har offentlig

arbetsförmedling även i vårt land inrättats. Det ligger då nära till hands

att undersöka, huruvida och i vad mån denna redan förefintliga institution

lämpligen kan bliva det förmedlande organ, genom vilket de värnpliktiga

kunna få kännedom om och träda i förbindelse med de arbetsgivare,

som hava användning för deras arbetskraft.

När frågan om inrättandet av offentlig arbetsförmedling vid 1900 Den ^ntårs

riksdag bragtes å bane genom en i andra kammaren av herr E. Wav- ’9föymed-S

rinsky väckt motion, påpekades det av motionären, hurusom särskild omsorg

borde ägnas arbetsförmedlingen för uttjänta soldater och värnpliktiga.''

ett liknande uttalande gjordes även i den framställning, som år 1905 av »äJJgjj? *

ett antal riksdagsledamöter riktades till dåvarande civilministern. ’Uti en

väl organiserad arbetsförmedling’, heter det där, ''torde ock ett utmärkt

medel erhållas för de värnpliktigas återförande till den för dem lämpligaste

verksamheten efter övningstidens slut. Sedan denna övningstid nu blivit

väsentligt utsträckt och då övningarna ju efter härordningens genomförande

i allmänhet komma att förläggas till städerna eller deras omedelbara grannskap,

torde erfarenheten även hos oss nogsamt komma att visa, det landsbygdens

söner, sedan de fått smak för stadslivet, i än större utsträckning

än hittills efter slutad krigstjänst söka sig anställning i staden hellre än

att återvända till sina hemorter. Det torde därför vara i hög grad välbetänkt,

om man hos oss i detta avseende hämtar lärdom av utlandets

erfarenheter och i tid söker skapa lämpliga korrektiv mot en dylik ökning

av städernas befolkning på landsbygdens bekostnad, i vilket avseende, som

sagt, den offentliga arbetsförmedlingen bör bliva av stort gagn och sålunda

vara i hög grad förtjänt av uppmuntran från statens sida.’ Aven från

regeringens sida har uttryckligen framhållits, att den offentliga arbetsförmedlingen

kunde vara till stor nytta ur förevarande synpunkt. \ id föredragningen

av Kungl. Maj:ts till 1906 års riksdag avlåtna proposition an
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majits nåd. proposition nr 154.

gående anslag till den offentliga arbetsförmedlingen påpekade sålunda vederbörande

departementschef, att behovet av lämpliga anordningar för

arbetsförmedling syntes särskilt framträdande med avseende å de värnpliktiga,

som efter övningstidens slut skola återtaga sin borgerliga verksamhet.

Om än således uppmärksamheten länge varit riktad på denna uppgift

för arbetsförmedlingsverksamheten, blevo icke omedelbart några särskilda

åtgärder vidtagna för densammas främjande. Härtill torde hava

medverkat det förhållandet, att 1901 års härordning först under de

sista åren vunnit full tillämpning, vadan dess verkningar i avseende på

arbetsmarknaden svårligen kunnat tidigare framträda i hela sin omfattning

eller till fullo överskådas. Därjämte bör det ihågkoinmas, att den offentliga

arbetsförmedlingsinstitutionen ju i vårt land är av jämförelsevis ungt

datum och att under dess första period bemödandena därför främst inriktats

dels på systemets tekniskt-praktiska utveckling, dels på verksamhetens allt

vidare utbredning inom landets olika delar. Givet är, att under dylika

förhållanden blott en jämförelsevis ringa uppmärksamhet kunnat ägnas en

förmedlingsgren av mera speciell natur sådan som den nu ifrågavarande, helst

densamma, för att kunna med större framgång bedrivas, på sina håll

fordrar särskilda anordningar.

Från en ringa början — år 1902 inrättades de första offentliga anstalterna

i Hälsingborg och Göteborg — har den offentliga arbetsförmedlingen

numera nått eu betydande utveckling. Den 1 maj innevarande år

funnos offentliga anstalter anordnade i samtliga län utom Gottlands och

Alvsborgs, och då många av dem voro utrustade med flera kontor, uppgick

hela antalet sådana kontor till ej mindre än 102. I åtskilliga län

är nätet av kontor så utvecklat, att de flesta orter av någon större betydenhet

äro försedda med sådana. På andra håll har utvecklingen visserligen

ej fortskridit så långt, men i allmänhet finnas organ för den offentliga

arbetsförmedlingen åtminstone i länens viktigaste befolkningscentra.

Ett av huvudmotiven för statens ingripande på detta område har

varit behovet av en effektiv organisation för utjämnande av tillgång och

efterfrågan å arbetskraft mellan olika yrken och orter. Statens ledning

och kontroll samt dess ekonomiska medverkan hava därför väsentligen

avsett att åstadkomma samarbete mellan alla de lokala anstalterna och

kontoren. För detta ändamål har man genomfört enhetliga arbetsprinciper

samt ett expeditionssystem, som medgiver översikt över landets arbetsmarknad

i dess helhet. Samarbetet mellan anstalterna uppmuntras särskilt

därigenom, att staten ersätter bland annat kostnaderna för post-, telegraf
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 154.

och telefonförbindelser. I samma syfte har införts ett. system med vakanslistor,

d. v. s. förteckningar å lediga platser och arbetssökande. Sådana

finnas dels för varje anstalt, dels för de större distrikt, till vilka anstalterna

för detta ändamål sammanförts, dels slutligen för hela riket; den

sammanfattande riksvakanslistan utarbetas inom socialstyrelsen på grundval

av de olika vakanslistorna och distribueras varje vecka. Med hänsyn till

de svårigheter för samarbetet, som föreligga på grund av den ringa folktätheten

och de långa distanserna inom landet, har staten vidare sökt

underlätta behövligt utbyte av arbetskraft genom anvisande av särskilda

medel för att bidraga till förskottering av resekostnaderna för arbetare,

vilka anvisats anställning genom den offentliga arbetsförmedlingens medverkan.

Resultaten av detta organisationsarbete hava framträtt i en för varje år

ökad frekvens vid anstalterna. Under år 1913 anmäldes vid dem 201,000

arbetssökande samt 173,000 lediga platser, av vilka 118,000 tillsattes.

Enbart för männens del var antalet arbetssökande 116,000, de lediga platsernas

antal 84,000 samt de tillsatta platsernas 65,000. Bland samtliga

tillsatta platser voro 28,000 eller cirka 24 % hänförliga till jordbruket;

24,000 av jordbruksplatserna besattes med män.

Naturligtvis anlitas den offentliga arbetsförmedlingen företrädesvis

för platser av lägre kvalitet. Det övervägande flertalet av förmedlingar

gäller sålunda vanliga arbetsanställningar i husligt arbete, transport- och

grovarbete samt jordbruk. Men i icke ringa utsträckning förmedlas även

kvalificerat yrkesarbete, butiks- och kontorsanställningar samt förmansplatser

inom jordbruket och industrien. För varje år kan skönjas eu vidgning

av den offentliga arbetsförmedlingens verksamhetsområde, i det att arbetsgivare

och arbetare vänja sig att anlita dess medverkan, även när det gäller

förtroendeposter av olika slag. I samma mån en anstalt hunnit verka

någon längre tid, har den vanligen lyckats mera inarbeta sig i allmänhetens

förtroende och hos sig centralisera utbudet av sådant arbete

och sådan arbetskraft, för vilka en organiserad förmedling över huvud

behöves.

På flertalet platser är emellertid den offentliga arbetsförmedlingen

ännu av för ungt datum för att hava vunnit tillräckligt insteg. Förutom

det att dess ekonomiska och personliga resurser mångenstädes äro otillräckliga,

kan den endast småningom bliva känd och anlitad. Ej heller har

det varit möjligt att i någon avsevärd omfattning taga särskild hänsyn

till vissa speciella grenar av förmedlingen, så bland annat den, som avser

arbetsanställning efter fullgjord militärtjänst för arméns och marinens last

anställda manskap samt för de värnpliktiga
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj-.ts nåd. proposition nr 154.

Särskilt de kontor, som äro belägna på militära förläggningsorter,

hava förmärkt en stark tillströmning av arbetssökande vid de tider, då

värnpliktsövningarna avslutats och en betydande mängd arbetskraft alltså

på en gång frigjorts. Hänvändelse till anstalterna har emellertid ej

skett i så stor utsträckning, som man kunnat vänta, förnämligast till

följd av den ännu på många håll rådande ovanan vid och obekantskapen

med den offentliga arbetsförmedlingen och dess resurser. Ett av

de första önskemålen har därför varit att kunna, åtminstone under viss tid

på året, på övningsplatserna få särskilda anordningar vidtagna för arbetsförmedling

åt den där ledigblivna arbetskraften. Under år 1911 åvägabragtes

ock försöksvis en organiserad samverkan mellan anstalterna i

Stockholm, Jönköping, Malmö och Skara samt vissa å dessa orter eller

i deras närhet förlagda truppförband.

Arbetsför- För att väcka livligare uppmärksamhet för frågorna om den offentliga

konferensen arbetsförmedlingens medverkan vid rekrytering och civil anställning upp1912

och dess togos dessa spörsmål till behandling vid den i december 1912 hållna

i e sultat. arFetsförmedlingskonferensen.

Beträffande särskilt frågan om den offentliga arbetsförmedlingens

förhållande till civilanställningen enade sig konferensens deltagare, bland

vilka befunno sig flera militärer, om följande uttalande:

»Erfarenheten har visat, att, när de värnpliktiga ävensom det i arméns och

marinens tjänst fast anställda manskapet vid vissa tider på året till stort antal

samtidigt avsluta sin tjänstetid, mycket stora svårigheter möta vid deras försök

att vinna anställning ute å den vanliga arbetsmarknaden. Härav föranledes till

stor del den anhopning av överflödig arbetskraft i garnisonsorter samt den arbetslöshet,

vilka i väsentlig mån bidragit till att den militära tjänstgöringen betraktas

såsom en olägenhet för arbetaren.

Konferensen anser emellertid, att dessa skadliga påföljder för arbetstagarna

kunna i väsentlig mån undanröjas genom en systematisk; arbetsförmedling, ordnad

enligt följande principer:

1) Förmedlingen av arbete åt värnpliktiga samt fast anställt manskap, som

uttjänat sin tjänstetid, ombesörjes av den offentliga arbetsförmedlingen, som därvid

erhåller vederbörande militära myndigheters direkta stöd.

2) Å sådan förläggningsort för regementen eller kårer, där stadigvarande

offentligt arbetsförmedlingskontor ej finnes, anordnar vederbörande länsanstalt,

inom eller i närmaste grannskap till kasernområdet, tillfälligt kontor att hållas

öppet å lämpliga kortare tider.

3) I god tid före de värnpliktigas och fast anställdas utryckning erhålla

de av befälet upplysningar om arbetsförmedlingens uppgifter och arbetssätt samt

uppmanas vid upprepade tillfällen att å ortens kontor anmäla eventuell önskan

om civil anställning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 154.

4) De militära myndigheterna bevilja permission, där sådan befinnes erforderlig

för arbetssökandes sammanträffande med arbetsgivare eller i övrigt behövlig

för förmedlingsverksamheten och där den kan lämnas utan större olägenhet

för den militära tjänstgöringen.

5) Vid förmedling av fast anställt manskap tages hänsyn till de upplysningar

om arbetssökandes lämplighet samt om hans förhållande i tjänsten, vilka

meddelas av en på de militära myndigheternas föranstaltande tillsatt kommission,

bestående av representanter för både befäl och manskap.

6) De särskilda anordningar för dylik förmedlingsverksamhet, som vidtagas

av förmedlingsanstalt, bekostas av statsmedel.

Konferensen vill särskilt uttala önskvärdheten av att inom lämpligt arméfördelningsområde

snarast möjligt praktiskt försök göres att genom samarbete

mellan vederbörande militära och arbetsförmedlingsmyndigheter tillämpa nyss angivna

principer.»

En följd av detta konferensens uttalande var, bland annat, att

samarbete mellan vederbörande militära och arbetsförmedlingsmyndigheter

år 1913 anordnades inom andra arméfördelningens område. Aven på andra

håll visade sig nu livligare intresse för den offentliga arbetsförmedlingens

anlitande för behov och önskemål, sammanhängande med försvars väsendet.

För att inhämta närmare kännedom, i vilken omfattning samarbete

kunnat anordnas mellan de offentliga anstalterna och de olika

truppförbanden, har genom socialstyrelsens försorg verkställts en undersökning,

avseende förhållandena under år 1913. Summarisk redogörelse

för de erhållna upplysningarna angående organisativa åtgärder har av mig

meddelats i samband med behandlingen av frågan om civilanställning av

stammanskap i den förut denna dag beslutade propositionen angående vissa

åtgärder för rekrytering och civilanställning av fast anställt manskap vid

armén och marinen.

Beträffande antalet efter övningstidens utgång anställda värnpliktiga

kunde anstalterna i allmänhet ej lämna uttömmande uppgifter. De värnpliktiga

anmäla sig i sin egenskap av vanliga arbetare och uppgiva i regel

endast om de äro »exercisfria», men icke huruvida deras arbetsledighet för

tillfället förskriver sig från en nyss fullgjord värnpliktsövning. De värnpliktiga

införas sålunda i anstaltens blanketter på samma sätt som andra

arbetssökande, varför flertalet anstalter icke kunnat lämna uppgift, i vilken

utsträckning åt värnpliktiga beretts anställning. Från 13 anstalter föreligga

emellertid sådana uppgifter, enligt vilka de skulle hava under år 1913

förmedlat anställning åt sammanlagt 242 från värnpliktsövning avgående

värnpliktiga. Av nyss angivna skäl måste uppgifterna härom även beträffande

dessa anstalter betecknas såsom minimisiffror. Säkert är, att de

avgående värnpliktiga nästan undantagslöst blivit genom arbetsförmedlingsanstalterna

placerade på den öppna arbetsmarknaden och icke i statens

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 110 käft. (Nr 154.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 154.

eller kommuners tjänst. Att resultaten i sin helhet torde vara jämförelsevis

mindre betydande, förklaras bero av åtskilliga omständigheter, framför

allt den för anställnings vinnande olämpliga tidpunkten för utryckningen.

Bland andra förklaringsgrunder framhålles också, att de sista veckorna av

övningstiden, då de värnpliktiga börja tänka på en blivande arbetsanställning,

upptagas av manövrer och dylika Övningar, som icke medgiva besök

å anstalterna eller permission för sammanträffande med eventuella arbetsgivare.

Det kräves sålunda även av denna anledning, att från anstalternas

och den militära ledningens sida de värnpliktiga erinras om vikten av att

i god tid planera för framtida anställning.

Erforderlig Deri oundgängliga förutsättningen för att den offentliga arbetsför
utvidgning

medlingen skall kunna verksamt bidraga till de värnpliktigas omedelbara

formed- återbördande till civilt arbete, företrädesvis i den egna hemorten, är uppenlingen.

barligen, att å eller i närheten av varje övnirigsplats finnes ett offentligt

kontor, tillräckligt väl rustat för ifrågavarande uppgift samt ägande nödiga

förbindelser med den omgivande landsbygden och andra delar av landet.

Undersökas bör sålunda, i vad mån arbetsförmedlingen kommer att vara

representerad på lämpligt sätt just å de militära förläggningsorterna.

För detta ändamål meddelas här nedan en förteckning å de platser,

där de vid armén värnpliktigas utbildning skall försiggå, samt en ungefärlig

beräkning av dessa värnpliktigas antal och tiderna för deras avgång

enligt föreliggande härordningsförslag. Då vidare många volontärer torde

vid sin avgång från militärtjänsten bliva hänvisade till att söka anställning

å den öppna arbetsmarknaden, har det synts lämpligt att i tablån jämväl

intaga motsvarande uppgifter för dessas del.

Ifrågavarande tablå utvisar, att arméns värn pliktsövningar skulle försiggå

på 34 olika platser i landet, där 72,865 värnpliktiga och 3,267 volontärer

eller tillsammanlagt 76,132 män skulle under ett år avgå från arméns

truppförband. I siffrorna för de värnpliktiga ingå dock talrika värnpliktiga

två gånger, enär de under samma år hava mer än en utryckning.

Vad först de värnpliktiga angår, skulle deras antal på några platser

endast uppgå till 185 å 235, nämligen i Hälsingborg, Landskrona och Malmö,

men däremot på sina ställen stiga till 3,000 ä 5,000 såsom i Skövde, Jönköping,

Kristianstad, Uppsala, Boden, Östersund och Linköping, samt i Stockholm

nå ända till 7,000. I flertalet fall beräknas utryckningarna fördela sig

på två tidpunkter, nämligen den 5 juli samt den 6—8 oktober, å vilken

sistnämnda tidpunkt det ojämförligt största antalet utryckningar skulle ske;

mindre grupper av värnpliktiga skulle emellertid på åtskilliga orter rycka ut

vid andra tider. Sammanlagda antalet beräknas för den 5 juli till 11,855,

för den 6—8 oktober till 58,255 samt för övriga tidpunkter till 2,755.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition nr 154.

Värnpliktigas utryckning och volontärers avgång vid arméns olika förläggningsorter.

Ungefärlig beräkning.

Förläggningsorter

Utryckande värnpliktige

Avgående volontärer

d. 5 juli

eu ;

%• <»

** 1

CO :

annan

tid

Till-

sammans

d. 30

april

d. 31 I

okt. j

Till-

sammans

Stockholm..........

890

6,050

no

7,050

80

493

573

Vaxholm och Oscar-Fredriksborg

300

1,640

145

2,085

13

37

50

Uppsala...........

445

2,990

—

3,435

13

147 !

160

Strängnäs..........

445

1,600

—

2,045

13

37

50

Linköping..........

890

3,570

190

4,650

26

89

115

Jönköping ..........

445

2,460

—

2,905

13

112

125

Eksjö............

445

1,835

—

2,280

13

112

125

Växjö............

445

1,600

—

2,045

13

37

50

Visby............

130

455

425

1,010

30

100

130 1

Karlskrona..........

300

1,640

145

2,085

13

37

50

Kristianstad.........

445

2,750

—

3,195

13

137

150

Hässleholm .........

—

370

190

560

—

15

15 |

Malmö............

—

235

—

235

—

75

75

Lund............

445

1,600

—

2,045

13

37

50 i

Hälsingborg.........

—

235

—

235

—

75

75

Landskrona.........

—

185

—

185

—

60

60

Ystad............

—

470

—

470

—

150

150

Halmstad..........

445

1,600

—

2,045

13

37

50

Göteborg...........

—

860

—

860

—

75

75

Uddevalla..........

445

1,600

—

2,045

13

37

50

Vänersborg..........

445

1,600

—

2,045

13

37

50

Borås............

445

1,600

—

2,045

13

37

50

Skövde ...........

445

2,205

190

2,840

13

127

140

Karlsborg..........

—

850

no

960

—

68

68

Karlstad...........

445

1,600

—

2,045

13

37

50 ;

Örebro............

445

1,970

190

2,605

13

52

65

Västerås...........

445

1,600

—

2,045

13

37

50 i

Sala.............

—

370

190

560

—

15

15

Falun............

445

1,600

—

2,045

13

37

50

Gävle............

445

1,600

—

2,045

13

37

50

Östersund..........

445

3,240

no

3,795

13

150

163

Sollefteå...........

445

1,970

190

2.605

13

52

65

Umeå............

445

1,835

—

2,280

13

112

125

Boden............

445

2,470

570

3,485

13

135

148

Summa

11,855

| 58,255

2,755

72,SG5

435

2,832

3,267

Anm. Förläggningen av de båda skånska infanteriregementena till resp. Kristianstad och Lund

är ännu ej definitivt bestämd. Fälttelegrafkåren har i tabellen antagits förlagd till Uppsala, Norrlands

ingenjörkår till Östersund. Även i vissa andra, dock mindre betydande fall kan ovanstående tabell erfordra

jämkning. Hänsyn har i tabellen ej tagits till den sammanhängande permission, som är avsedd

att meddelas värnpliktiga vid fältartilleriet, positionsartilleriet samt fältingenjör- och fälttegraftrupperna.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj-.ti nåd. proposition nr 154.

Antalet avgående volontärer växlar på samma sätt mellan 15 och 163,

dock med undantag för Stockholm, där antalet beräknas till 573. Avgångstiden

skulle för flertalet volontärer, nämligen för 2,832 man, bliva den 31

oktober samt för återstående 435 man infalla den 30 april.

Härtill komina vidare de från marinen avgående värnpliktiga och

stammanskap, vilka beräknas fördela sig på följande sätt:

Värnpliktigas utryckning’1 och. stammanskaps avgång3 vid. flottans stationer

och kustartilleriregementena. Ungefärlig beräkning.

Förläggningsort.

Utryckande värnpliktiga

Avgående stammanskap

d. 2/e.

d. 3°/».

d. 18/i2.

Annan

tid.

Tillsam-

mans.

d. so/».

d. 81/io.

Tillsam-

mans.

Flottan.

Stockholm........

500

50

275

275

1100

70

240

310

Karlskrona........

750

—

300

400

1450

80

270

350

Kustartilleriet.

d. 8/6.

d. «/n.

Vaxholm Oscar-Fredriksborg

76

972

78

50

1176

—

125

125

Karlskrona........

88

769

69

44

970

—

93

93

Göteborg .........

21

146

30

13

210

—

25

25

Fårösund........

8

71

8

5

92

—

13

13

Summa

1,443

2,008

700

787

4,998

150

7GG

916

1 Enligt statistik 1908—1912.

2 Medeltal under åren 1909 1918.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kung!.. Maj:ts nåd. proposition nr 154.

Hela antalet vid armén och marinen avgående volontärer, stammanskap

och värnpliktiga skulle alltså utgöra:

Stockholm.........9,033

Vaxholm och Oscar-Fr.-borg . 3,436

Uppsala.........3,595

Strängnäs.........2,095

Linköping.........4,765

Jönköping........3,030

Eksjö..........2,405

Växjö..........2,095

Visby och Fårösund .... 1,245

Karlskrona........4,998

Kristianstad........3,345

Hässleholm........575

Malmö..........310

Lund...........2,095

Landskrona........310

Hälsingborg........245

Ystad..........620

Halmstad.........2,095

Göteborg ....

. . . . 1,170

Uddevalla ....

. . . . 2,095

Vänersborg ....

. . . . 2,095

Borås......

. . . . 2,095

Skövde .....

. . . . 2,980

Karlsborg ....

. . . . 1,028

Karlstad.....

. . . . 2,095

Örebro.....

. . . . 2,670

Västerås.....

. . . . 2,095

Sala.......

Falun......

. . . . 2,095

Gävle......

. . . . 2,095

Östersund ....

. . . . 3,958

Sollefteå.....

. . . . 2,670

Umeå......

. . . . 2,405

Boden ......

. . . . 3,633

Summa 82,016

Bland dessa 34 förläggningsorter äro 26 redan försedda med offentliga

arbetsförmedlingskontor. Sådana saknas nämligen endast i Vaxholm

(och Oscar-Fredriksborg), Visby, Vänersborg, Borås, Skövde, Karlsborg,

Sollefteå och Boden. Den närmast föreliggande uppgiften i förevarande

avseende är alltså att tillse, huruvida kontor kunna under den närmaste

framtiden komma till stånd även på dessa platser.

Vad beträffar Vaxholm (och Oscar-Fredriksborg), har frågan om

dess förseende med arbetsförmedlingskontor icke hittills kunnat på allvar

upptagas, enär Stockholms län först under innevarande år börjat organisera

sin offentliga arbetsförmedling och därvid helt naturligt i främsta

rummet inriktat sig på platser av större ekonomisk betydelse för länet.

Såsom huvudort för en avsevärd del av skärgården samt såsom centralpunkt

för en mycket stor sommarnöjespublik har Vaxholm emellertid icke

så ringa betydelse. För länet synes det vara av särskilt stor vikt, att en

mycket betydande kontingent volontärer och värnpliktiga där är förlagd

och därifrån utgår vid övningstidens slut. Det bör sålunda vara ett tydligt

intresse för länet att så snart som möjligt få ett avdelningskontor

dit förlagt.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Klingl. Maj:ts nåd. proposition nr 154.

Redan vid två tillfällen hava förslag förelegat om upprättande

av en offentlig arbetsförmedlingsanstalt i Visby. Inom såväl landstinget

som Visby stadsfullmäktige hava dessa förslag mötts med stora sympatier

men dock fallit på grund av svårigheten att ena de båda korporationerna

om en ekonomisk plan av tillräcklig bärighet för anstaltens tryggande.

Enligt vad som inhämtats har länsstyrelsen nyligen hos socialstyrelsen

gjort hemställan, huruvida för ändamålet skulle kunna påräknas statsanslag

av sådan storlek, att därigenom anstaltens tillkomst skulle mera väsentligt

underlättas. I avseende härå bör särskilt uppmärksammas, att

vid Glottlands trupper värnpliktige och volontärer från landets olika delar

fullgöra sin tjänsteskyldighet, varför behovet av en med landets arbetsförmedling

i övrigt samarbetande anstalt här starkt framträder.

Inom Älvsborgs län — det enda jämte Gottlands, som ännu saknar

offentlig arbetsförmedling — har frågan om dennas organiserande vid flera

tillfällen behandlats. Hittills har ej någon positiv lösning kunnat vinnas,

något som väsentligen berott på skiljaktiga meningar med avseende å anstaltens

omfattning och kontorens förläggning. Att Borås skulle vara

lämplig plats för ett av dessa kontor, torde emellertid få anses självfallet;

dess stadsfullmäktige hava ock för sin del bifallit förslag i sådan riktning

och anvisat medel därtill. Huruvida däremot Vänersborg skulle bliva

förläggningsort för något annat kontor, har förefallit mera tvivelaktigt, särskilt

som det närbelägna Trollhättan visat stort intresse för att därvid

komma i fråga. Även om ett blivande kontor skulle förläggas till Trollhättan,

torde detsamma utan större kostnader kunna övertaga jämväl

förmedlingen för värnpliktiga och volontärer, som avgå från truppförbanden

i det närbelägna Vänersborg.

Skaraborgs läns arbetsförmedling, som endast några år varit i

verksamhet, har ännu icke hunnit utvecklas så, som behovet torde påkalla.

I skrivelse till socialstyrelsen har framställning gjorts om statens

medverkan till en sådan utveckling, därvid i främsta rummet påtänktes

upprättandet av ett kontor i Skövde. Denna plats, som redan utgör

medelpunkten för förmedlingen av jordbruksarbete i länets norra del,

skulle ur denna synpunkt lämpa sig synnerligen väl. Arbetsförmedlingens

styrelse framhåller särskilt stadens betydelse såsom förläggningsort för ett

stort antal värnpliktiga, vilkas anställande i civilt arbete efter utryckningen

bör underlättas. I detta syfte föreslås därjämte, att åtminstone några

gånger varje vecka från ett blivande kontor i Skövde skulle anordnas

expeditionstimmar å Karlsborg. Dessa styrelsens framställningar och

förslag synas giva grundad förhoppning om, att erforderliga anordningar

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 154.

15

skola inom kort bliva träffade för placerande av länets avgående värnpliktige

och volontärer.

Redan vid organiserandet av Yästcrnorrlands läns arbetsförmedling

planerades ett kontor i Sollefteå. Ehuru detta av ekonomiska skal ännu

ej kommit till stånd, lärer det kunna förutsättas, att länets vederbörande

myndigheter skola vara angelägna om en sådan utveckling av dess arbetsförmedling,

att den till Sollefteå samlade stora mängden av länets manliga

ungdom må kunna efter avslutad militärtjänst omedelbart återföras till

civilt arbete.

I Boden slutligen har tidigare funnits ett avdelningskontor av Norrbottens

läns arbetsförmedling. Av olika anledningar, förnämligast otillräcklig

utrustning, blevo emellertid resultaten av kontorets verksamhet

obetydliga, varför detsamma efter kort tid indrogs. Sedan dess har emellertid

platsen ytterligare utvecklats, varjämte till densamma beräknas

bliva förlagd en avsevärt större militärstyrka än förut. Dessa båda

omständigheter göra givetvis behovet av anordningar för arbetsförmedling

mera påtagligt. Visserligen framträder detta behov mindre med avseende

å ortens egna värnpliktige, vilka till en övervägande del komma från

och återvända till små bondehemman, medan de övriga fördela sig på

några städer samt ett fåtal industriella arbetsföretag (de stora gruvorna vid

mellanriksbanan och sågverken vid kusten). Men avgjort svårare uppgifter

möta den offentliga arbetsförmedlingen beträffande det stora antalet till

Boden förlagda värnpliktige och volontärer från andra delar av landet.

Med avseende å dessa gäller det att genom samarbete med andra anstalter

kunna så vitt möjligt medverka till deras återvändande till sina hemorter.

Enligt vad socialstyrelsen inhämtat, lärer arbetsförmedlingsanstaltens

styrelse intressera sig för återupptagandet av verksamheten i Boden,

ehuruväl de till buds stående ekonomiska resurserna hittills lagt hinder i

vägen för mera effektiva åtgärder.

Den nu lämnade översikten utvisar, att offentliga anstalter inom

kort kunna förväntas vara verksamma å samtliga de blivande militära förläggningsorterna.

Visserligen torde å vissa platser, t. ex. Strängnäs och

Eksjö, där värnpliktiga i stort antal förläggas, de redan träffade anordningarna

icke vara fullt tillräckliga för det omfattande arbete, som förestår

vid utryckningstiderna. På några håll, där arbetsförmedlingskontorens

föreståndare även hava andra sysslor, kan det vidare bliva nödvändigt tillse,

att dessa må kunna helt ägna sig åt sin här ifrågavarande uppgift. I

andra fall lärer någon tillfällig förstärkning av arbetskrafterna å kontoren

behöva vidtagas för vissa tider på året.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majds nåd. proposition nr 154.

Såsom i det föregående redan framhållits, står flertalet värnpliktige

inför nödvändigheten att förskaffa sig arbetsanställning vid sin utryckning

från militärövning. Då till tjänst för arbetsgivare och arbetssökande

vid deras strävanden att finna varandra det allmänna — kommunerna med

statens stöd — redan anordnat ett system av offentliga arbetsförmedlingsanstalter,

vilka flerstädes i landet numera vunnit den anslutning, att de i

väsentlig mån behärska den lokala arbetsmarknaden, synes det mig ställt

utom varje tvivel, att den offentliga arbetsförmedlingens resurser böra anlitas

jämväl för de värnpliktigas del. Det behöver å andra sidan knappast

sägas, att den offentliga arbetsförmedlingen icke äger någon monopolställning,

så att andra medel för anskaffande av arbete åt de värnpliktiga

skulle vara uteslutna.

Den utveckling av den offentliga arbetsförmedlingens organisation

och verksamhet, som ovan förutsatts, lärer i allmänhet vara motiverad

av redan konstaterade lokala behov och torde under alla förhållanden

komma att efter hand bliva genomförd. Det synes emellertid vara av stor

vikt att snarast möjligt så utbygga och förstärka nätet av offentliga anordningar

för arbetsförmedling, att de värnpliktigas och volontärernas anställande

i arbete omedelbart efter avslutad militärtjänst underlättas. Denna

angelägenhet lärer få anses så betydelsefull, att statens ekonomiska medverkan

i lämplig utsträckning torde böra ifrågasättas.

Nu gällande bestämmelser angående understöd av statsmedel till befrämjande

och organiserande av den offentliga arbetsförmedlingen i riket

innefattas i nådiga kungörelsen den 6 december 1912 (svensk författningssamling

nr 398). Enligt denna utgår statsbidrag till de offentliga nrbetsförmedlingsanstalterna

dels för bestridande av samtliga nödiga utgifter för

formulär och blanketter samt post-, telegraf- och telefonförbindelser, dels

ock, efter prövning i varje särskilt fall, till de särskilda anordningar, som

vidtagits för jordbrukets behov samt för samarbetet mellan olika anstalter.

För år 1913 torde statsunderstödet till samtliga anstalter komma att uppgå

för förstberörda ändamål till cirka 38,000 kronor samt särskilt för jordbruksförinedlingen

och samarbetet mellan anstalterna till cirka 15,000

kronor eller tillhopa omkring 53,000 kronor.

Det har i det föregående närmare påvisats, hurusom särskilt jordbrukets

intressen kräva vidtagandet av anordningar för arbetsförmedling åt

de till vissa stadssamhällen sammanförda värnpliktiga. Uppenbarligen bör

under sådana förhållanden för dylika anordningar kunna tagas i anspråk

en del av det särskilda understöd av statsmedel, som enligt gällande bestämmelser

är avsett för jordbruksförmedlingen. På detta sätt torde i all
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 154.

mänhet de lokala strävandena erhålla nödigt stöd från statens sida för

underhållet av effektivt utrustade kontor på ökat antal platser.

Måhända skulle emellertid härför erfordras något större statsbidrag, ån

som hittills i allmänhet plägat lämnas med stöd av nu gällande bestämmelser.

Särskilt beträffande sådana orter som Visby och Boden, där de

lokala behoven av offentlig arbetsförmedling icke äro så starkt framträdande

och de ekonomiska resurserna äro tämligen begränsade, kunde ett

rikligare tillmätt statsbidrag synas så mycket mer motiverat, som arbetsförmedlingsanordningarna

å dessa platser väsentligen påkallas av det stora

antalet dit förlagda värnpliktiga från andra trakter av riket. Tanken på

att i dylika undantagsfall staten skulle verksammare ingripa för den offentliga

arbetsförmedlingens främjande är ''ingalunda ny, utan framfördes

redan vid 1906 års riksdag, då för första gången medel anvisades för

ifrågavarande ändamål. 1 det anförande till statsrådsprotokollet, varmed dåvarande

chefen för civildepartementet beledsagade Kungl. Maj:ts proposition

i ämnet, framhölls sålunda, ’att undantagsvis ett mindre direkt statsanslag

till kontorspersonalens (vid anstalterna) avlönande bör kunna utanordnas,

om också icke förrän framdeles’. Det förutsattes ock, att, efter det närmare

erfarenhet vunnits om verkningarna av statsbidraget samt rörande

lämpligaste sättet för statens understödjande och kontrollerande verksamhet,

den frågan borde upptagas till prövning, om staten i något fall bör

taga direkt initiativ till anordnandet av offentlig arbetsfömedling å en

eller annan ort. Tack vare det intresse, som länens och kommuners vederbörande

myndigheter visat för den offentliga arbetsförmedlingen, har

denna kunnat lugnt och säkert utvecklas, utan att staten i något fall behövt

direkt åtaga sig det ekonomiska ansvaret därför. Förväntas kan ock,

såsom redan visats, att även å nyssnämnda två ävensom andra med

dem jämförliga platser erforderliga anordningar skola bliva vidtagna på de

lokala myndigheternas föranstaltande. Skulle emellertid därvid något särskilt

statsbidrag erfordras, t. ex. under de första organisationsåren, lärer

detta kunna ske med anlitande av det redan i staten upptagna anslaget

till den offentliga arbetsförmedlingen.

Den hittills vunna erfarenheten visar emellertid, att den offentliga

arbetsförmedlingen å militära förläggningsorter, där den redan finnes

organiserad, icke anlitas i så stor utsträckning som önskvärt varit.. Såsom

eu anledning härtill har redan angivits, att jordbrukarne i allmänhet

plåga avsluta tjänsteavtalen med sin fasta arbetarstam vid. en

långt tidigare tidpunkt på hösten, än då de värnpliktiga nu rycka ut från

övningarna. Det är därför nödvändigt, att man i god tid fäster såväl

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 110 haft. (År 154.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 154.

arbetsgivarnas som de värnpliktigas uppmärksamhet på den offentliga

arbetsförmedlingen.

Vad arbetsgivarne angår, måste annonsering anlitas. Hittills har all

annonsering för de offentliga anstalterna, i den mån sådan förekommit,

ankommit på dem själva och sålunda icke kunnat försiggå mera systematiskt

och i större skala. Även för framtiden lärer eu mera speciell annonsering

förbliva de olika anstalternas ensak. Väsentligen annorlunda

förhåller det sig dock med annonsering rörande de värnpliktigas utryckning,

vilken i stort sett sker samtidigt över hela landet. I dylikt fall

vore givetvis en centralt ordnad annonsering för hela den offentliga arbetsförmedlingen

långt mera effektiv. Därest sålunda på en gång, t. ex.

under augusti, i ett stort antal tidningar — även lokala — tillkännagivande

såväl å annonsavdelningen som i texten lämnades därom, att i

början av oktober utrycka flera tusen värnpliktiga, av vilka eu stor del önska

anställning inom olika yrken, samt att deras placerande förmedlas av Sveriges

offentliga arbetsförmedling, så lider det intet tvivel, att särskilt jordbruksplatser

i stort antal skulle ställas till förfogande. Därest sådan annonsering

med energi bedrives några år, lärer allmänheten bliva tillräckligt uppmärksamgjord

på detta tillfälle till rekrytering av arbetskraft. Ungefär på samma

sätt torde tillkännagivande böra ske till tjänst för de i början av juli utryckande

värnpliktiga. För detta syfte krävas dock säkerligen mindre åtgärder,

enär antalet avgående då är långt mindre och det i alla händelser bör bliva

lätt att finna placering för tillfälliga arbetare under skördemånaderna juli

och augusti. Samtidigt med den centralt ordnade annonseringen bör emellertid

jämväl genom vakanslistor, anslag o. s. v. varje anstalt själv påverka

arbetsgivarna inom sin verksamhetskrets.

Om anstalterna på nu angivna och andra vägar få mottaga talrika

anmälningar om lediga platser, så ligger redan häri en stark

lockelse för de värnpliktiga, som behöva anställning. Tillkännagivanden

med angivande av de lediga platsernas fördelning å olika kommuner

o. s. v. böra anslås å lämpliga platser (baracker, mathallar, marketenterier

m. fl.) inom lägerområdet och komma då helt säkert att

locka många arbetssökande. Önskvärt vore emellertid därjämte — särskilt

i trakter, där arbetsförmedlingen icke hunnit bliva mera allmänt känd —,

om orienterande föredrag i ämnet kunde anordnas för de värnpliktiga (enligt

anvisningar, som tillhandahållas från socialstyrelsen) samt uppmaning

av vederbörande militära ledning på lämpligt sätt riktas till dem att vid

behov av anställning anlita den offentliga arbetsförmedlingen.

Sedan därefter anmälningar ingått från såväl arbetsgivare som

arbetstagare, kan den offentliga anstaltens personal fullfölja förmedlings
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 154.

arbetet genom att sammanföra arbetsgivare med arbetssökande, vilka

synas motsvara deras önskningsmål och i övrigt anses lämpliga. Därvid

bör liksom eljes inom den offentliga arbetsförmedlingen naturligtvis den

principen tillämpas, att överflyttningar av arbetare till andra yrkesområden

samt till andra orter böra undvikas, därest lämplig arbetskraft finnes att

tillgå inom yrket och från den egna orten. Då arbetsförmedlingsanstalt

finnes i samma stad som lägerplatsen, lära icke några hinder möta för

anstalten att så anordna expeditionstider och sammanträffanden med arbetsgivare,

att de värnpliktiga kunna infinna sig. Erfarenheten från de redan

gjorda försöken på vissa platser, särskilt inom andra arméfördelningen, giver

också vid handen, att de värnpliktiga kunna för nämnda ändamål erhålla

permission, när sådan visas vara erforderlig. Jämväl i övrigt bör anstalten

givetvis erhålla stöd av de militära myndigheterna, särskilt de vid

truppförbanden anordnade rekryterings- och civilanställningsorganen, med

vilka ett direkt samarbete även beträffande värnpliktiges omhändertagande

bör bliva av värde.

De här antydda särskilda åtgärderna för arbetsförmedling åt värnpliktiga

falla alla inom ramen för de offentliga anstalternas vanliga verksamhet,

med undantag dock för den enhetliga annonseringen, vilken enligt

sin natur måste anordnas centralt av den sammanhållande statsmyndigheten,

socialstyrelsen. Tanken på sådan centraliserad annonsering för den

offentliga arbetsförmedlingens allmänna uppgifter har redan tidigare av

styrelsen framförts och föranlett omnämnande i statsverkspropositionen

till 1914 års första lagtima riksdag. Enligt vad som inhämtats, lärer socialstyrelsen

ock vara betänkt på att hos Kungl. Maj: t anhålla om anslag

för att försöksvis under innevarande sommar anordna annonsering i

syfte att rikta allmänhetens uppmärksamhet på det tillfälle till rikt urval

av arbetskraft, som erbjuder sig vid värn pliktsövningarnas avslutande under

hösten. Genom sådant försök kunna säkrare hållpunkter vinnas för bedömandet

av såväl det lämpligaste sättet för dylik annonsering som och

de därmed förenade kostnader. Dessa lära i allt fall lämpligen kunna

anvisas på det i staten upptagna anslaget till arbetsförmedlingen, vars

ändamål ju på det närmaste sammanfaller med vad här ifrågasatts.

På enahanda sätt torde kunna förfaras med de utgifter, som skulle

uppkomma, därest staten komme att själv föranstalta om annonsskyltars

uppsättande — i större utsträckning än vad hittills kunnat ske genom

de särskilda anstalternas åtgöranden — på järnvägsstationer och andra

lämpliga platser.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 154.

Erinras bör härjämte, att sedan några år tillbaka riksdagen på Kungl.

Maj:ts framställning regelbundet beviljat särskilt anslag till underlättande

av medellös arbetssökandes resa för att tillträda anställning, som förmedlats

av offentlig arbetsfönnedlingsanstalt. Visserligen innebär detta understöd

för närvarande endast, att statsmedel lämnas till betäckande med halva

beloppet av förlust, som anstalt åsamkat sig vid förskottering av arbetssökandes

resekostnader. Till följd av denna anslagets karaktär och de

tämligen stränga villkor, som av försiktighetsskäl stadgats för dess åtnjutande,

hava anstalterna hittills endast i ringa omfattning beviljat förskott.

Sociala rådet (sektionen för arbetsförmedling) har därför ock vid sammanträde

den 13 december 1913 hos socialstyrelsen givit uttryck åt den

meningen, att detta förskottssystem måste anses såsom allenast en provisorisk

anordning, som snart borde ersättas av mera effektiva åtgärder. En

sådan förändring skulle i mycket hög grad underlätta samarbetet mellan

olika anstalter och bliva av särskild betydelse för värnpliktigas anställande

på orter, där behov av deras arbetskraft förefinnes, särskilt å landsbygden.

Hithörande spörsmål kunna emellertid icke till lösning upptagas i detta

sammanhang.»

Chefen för civildepartementet, statsrådet von Sydow anförde härefter

:

»Av vad herr statsministern nu yttrat torde framgå, att de omedelbart

erforderliga åtgärderna till den offentliga arbetsförmedlingens utbyggande

äro av beskaffenhet att kunna vidtagas inom ramen för det på Kungl.

Maj:ts framställning av riksdagen för år 1915 redan anvisade förslagsanslaget

å 55,000 kronor till befrämjande och organiserande av den offentliga arbetsförmedlingen

i riket. Vid beräknande av detta anslags belopp kunde

emellertid hänsyn icke tagas till de särskilda åtgärder, vilka torde bliva

erforderliga med hänsyn till de värnpliktigas anställande i arbete. Jag

finner därför giltiga skäl föreligga för en ökning av nämnda anslag med

10,000 kronor.

På grund härav tillåter jag mig, efter gemensam beredning med

lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen, hemställa, att Kungl. Maj:t

täcktes föreslå riksdagen

att, utöver det av innevarande års första riksdag

på extra stat för år 1915 anvisade beloppet av 55,000

kronor, på extra stat för år 1915 bevilja ytterligare ett

förslagsanslag av 10,000 kronor för befrämjande och organiserande

av den offentliga arbetsförmedlingen i riket.»

s. 21 Kontrollera mot PDF

. May.ts nåd. proposition nr 154.

21

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Ivungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Henrik Nissen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.