Sök i Ratio Lex

Angående anordnande av en statens vårdanstalt för alkoholister

1914-06-12 · 96 sidor, varav 86 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 86 av 96 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1914 B:155, Angående anordnande av en statens vårdanstalt för alkoholister

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Majrts Nåd. Proposition Nr 155.

1

Nl’ 155.

Kungl. May.ts nådiga proposition till riksdagen angående anordnande

av en statens vårdanstalt för alkoholister;

given Stockholms slott den 12 juni 1914.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

dels att medgiva, att Venngarns kungsgård i S:t Olovs socken av

Stockholms län må den 14 mars 1915 upplåtas till anordnande av en

statens vårdanstalt för alkoholister;

dels att på extra stat för år 1915 anvisa ett belopp av 405,000

kronor, därav 325,000 kronor för anordnande av nämnda vårdanstalt

och 80,000 kronor för anstaltens förseende med inventarier, med rätt för

Kungl. Magt att av tillgängliga medel redan under år 1914 utanordna

därav erforderliga belopp;

dels ock att å extra stat för år 1915 anvisa ett förslagsanslag av

10,000 kronor för bestridande av anstaltens driftkostnader.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Oscar von Sydow.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 111 käft. (Kr 155.) 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kung1 Majds Nåd. Proposition Nr 155.

Utdrag ur protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 12 juni 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Becic-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet

anförde chefen för civildepartementet, statsrådet von Sydow:

Under punkt 16 i statsverkspropositionen den 14 maj 1914 erinrade

jag, att utredning påginge genom särskilda sakkunniga angående inrättande

av en statsanstalt för alkoholistvård, att först med en dylik anstalts

tillkomst lagen om behandlig av alkoholister den 30 juni 1913

torde böra träda i kraft, att det således vore angeläget att vid årets

riksdag få till stånd beslut om upprättande av en dylik statsanstalt,

samt att denna utredning nalkades sitt slut, vadan det vore min avsikt

att med det snaraste för Kung]. Magt framlägga förslag till proposition

i ämnet. Med hänsyn härtill föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att i avvaktan

på den proposition i ämnet, som kunde komma att avlåtas, tills vidare

för ändamålet beräkna ett anslag å extra stat för år 1915 av

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.

415,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att av tillgängliga medel

redan under år 1914 utanordna därav erforderliga belopp.

Sedan omförmälda sakkunniga med skrivelser den 18 och 30 maj 1914

överlämnat resultatet av sitt arbete, tillåter jag mig nu ånyo anmäla

ärendet angående inrättandet av en statsanstalt för alkoholistvård.

Innan jag ingår på själva huvudfrågan, torde en kortfattad redogörelse

böra lämnas för de delar av förarbetena till berörda lag, bär nedan

kallad interneringslagen, som äga närmare samband med frågan om inrättande

av en dylik statsanstalt.

Som bekant utarbetades förslaget till interneringslagen av den kommitté,

som den 21 juni 1907 tillsatts för att avgiva förslag till förändrad

lagstiftning dels angående fattigvården och dels angående lösdrivares

behandling in. m. (fattigvårdskommittén).

Enligt vad fattigvårdskommittén på flera ställen i sitt betänkande

framhöll, avsåg dess förslag ej att skapa sådana anordningar, att alla

de alkoholister, som folio under 1 § i förslaget, ovillkorligen skulle

komma att intagas i anstalter av i förslaget beskriven art. Interneringens

inträdande hade utöver bestämmelserna i 1 § gjorts beroende av

åtskilliga förutsättningar, nämligen huruvida någon alkoholisten närstående

person eller någon myndighet gjorde ansökning om hans inträde

samt ville bringa ett eventuellt givet förordnande till verkställighet och

betala de med vården förenade kostnader. Vidare hade interneringens

verkställande gjorts beroende därav, huruvida plats kunde beredas å någon

anstalt; det ansågs nämligen ej säkert, att plats verkligen stode att

erhålla i alla fall, då sådan önskades. Fattigvårdskommittén utgick

därifrån, att de nu existerande privata anstalterna och nytillkomna av

samma slag eller eventuellt av något mera sluten karaktär skulle vara i

stånd att mottaga en del alkoholister, om vilkas intagande Kungl. Maj:ts

befallningshavande förordnat. Vidare räknade kommittén på, att de

större kommunerna skulle finna det förenligt med sitt intresse att själva

upprätta alkoholistanstalter, i huvudsak av en mera sluten karaktär;

eventuellt ifrågasattes, att landstingen skulle finnas villiga att upprätta

för hela länet gemensamma anstalter. Varken för kommunerna eller

landstingen hade detta ansetts böra stadgas som en ovillkorlig skyldighet,

utan kommittén trodde, att målet skulle vinnas genom att utfästa statsbidrag

för vårdkostnadernas bestridande. I anslutning till den av riksgen

i 1907 års skrivelse uttalade åsikt utgick kommittén ifrån att den

huvudsakliga delen av vården skulle ombesörjas av privata och kommu
-

Fråga vid

interncringslagcns

tillkomst

om

statsanstalt

för alkoholistvård.

Fattigvårdskomruittén

om anstaltsvårdens

omfattning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Utlåtanden

av do över

förslaget till

interneringslag

hörda

myndigheter.

Kung1. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 155.

naja anstalter samt uppgjorde därför ej något förslag eller kostnadsberäkning

för en statsäd stalt, Dock uttalade kommittén, att någon statsanstalt

givetvis krävdes tämligen snart efter lagens ikraftträdande med

huvudsyfte att mottaga alkoholister, som intagits på andra anstalter,

men på grund av sitt uppförande ej kunde kvarhållas där. Åt en sådan

anstalt kunde enligt betänkandet likväl givas en tämligen provisorisk

karaktär, och den kunde förläggas till någon staten tillhörig egendom,

där befintliga byggnader kunde apteras för ändamålet. Att kommittén

ej framkommit med några bestämdare förslag till alkoholistanstalters

anordnande, motiverade kommittén därmed, att man ej hade möjlighet

att beräkna antalet anstalts vård behövande alkoholister samt därför borde

gå varligt fram och skaffa sig erfarenhet om, huru anstalterna lämpligast

skulle anordnas med hänsyn till de olika kategorier, som komme ifråga

att behandlas. För övrigt framhölls, att man naturligtvis allt fortfarande

borde taga i anspråk de möjligheter till alkoholistvård, som hittills givits

å hospital, sjukhus och tvångsarbetsanst-alter o. s. v.

I flera av de yttranden, som avgåvos över kommittéförslaget,

betonades nödvändigheten av att staten toge hand om uppförandet

och förvaltningen av ett tillräckligt antal alkoholist-anstalter. Kungl.

Majds befallningshavande i Kristianstads län framhöll sålunda, att

landstingen redan förut vore så betungade med utgifter för sjukvården,

att det mångenstädes kanske komme att dröja länge, innan landstingen

kunde tänkas åtaga sig ännu ett nytt slag av speciell sjukvård.

Efter Kungl. Majds befallningshavandes mening vore det ej heller

tillrådligt, att i en för samhället så viktig och betydelsefull sak allt

för mycket lita på det enskilda initiativet. Under hänvisning till utländska

förhållanden framhöll därefter befäl Iningshavanden, att, därest

icke staten direkt och kraftigt ingrepe för att bereda möjlighet till de

föreslagna bestämmelsernas tillämpning, kunde det komma att dröja allt

för länge, innan avsevärda resultat av desamma kunde förväntas.

Kungl. Majds befallningshavande yttrade vidare: »Dessutom torde dessa

anstalter för alkoholister med hänsyn till det tvång, som där måste åläggas

eljest fullt normala individer, helst böra vara statsinstitutioner och

detta även ur den synpunkten, att eu fullt rationell organisation och

skötsel av sådana anstalter bäst torde kunna åstadkommas med de utvägar,

som stå staten till buds. Då slutligen även dessa anstalters verksamhet

— för den händelse de komma till stånd i tillräckligt antal —

torde komma att avsevärt minska statens utgifter för underhåll av såväl

de talrika alkoholister, vilka nu som bötesfångar vistas i fängelserna,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr J55.

5

som andra fångar, vilka genom alkoholism förts in på brottets bann,

synes häri ligga ett ytterligare skäl för staten att påtaga sig anordnandet

av de anstalter, som äro erforderliga för att dessa lagbestämmelser

verkligen skola komma till allmännare tillämpning.)) Kungl. Maj:ts

befallningshavande i Södermanlands län anförde: »Utöver de vård
anstalter

för alkoholister, som av kommuner, föreningar, stiftelser eller

enskilda äro eller kunna beräknas bliva inrättade, erfordras givetvis, att

staten omedelbart anordnar en eller flera dylika anstalter för mera svårhanterliga,

motspänstiga eller för omgivningen farliga alkoholister, vilkas

antal vid tvångsinternering förmodligen blir ganska stort. Åven om,

något som synes lämpligt, dylika anstalter anordnas i samband med

redan befintliga tvångsarbetsanstalter, komme staten att få vidkännas

avsevärda kostnader för dessa anstalters inrättande och uppehållande, och

därtill komme helt visst ej obetydliga kostnader för de vårdavgifter, staten

måste utgiva för vård av alkoholister, som på grund av myndighets

förordnande intagits å annan dylik vårdanstalt än de av staten inrättade.»

Kungl. Mapts b e f al 1 n i n gs h av and e i Örebro län fann det vara högeligen

önskvärt, att erforderliga vårdanstalter bleve genom statens försorg snarast

inrättade, på det att den föreslagna lagen måtte kunna vinna tilllämpning

i full utsträckning. Kungl. Mapts befallningshavande ansåg

det ej kunna förväntas, att det privata intresset för vårdanstalters inrättande

skulle bliva tillfyllest, lika litet som det av landstingen eller

kommunerna finge förväntas något avsevärt ingripande i sådant syfte

vid en tidpunkt, då fråga vore om bränn vinsförsäljningsmedlens indragning

till statsverket samt landstingen och kommunerna redan vore hårt

anlitade för lasaretts-, epidemi- och tuberkulosvård.

Kungl. Mapts befallningshavande i Jönköpings län ansåg, att vad

landstingen anginge dessa vore så betungade med utgifter för andra

sjukvårdsändamål, att åliggande för dem att upprätta alkoholistanstalt

ej borde ifrågasättas. Anordnades ej sådana anstalter med tillräckligt

utrymme av föreningar och stiftelser och av de största städerna, syntes

staten böra för ändamålet uppföra dylika anstalter i den omfattning, behovet

krävde. Kungl. Maj:ts befallningshavande i Blekinge län ansåg,

att, innan den föreslagna lagen trädde i kraft, erforderligt antal allmänna

alkoholistanstalter givetvis borde förefinnas. överståthållarämbetet framhöll,

att, om statens väl fordrade, att alkoholister bereddes anstaltsvård,

syntes staten böra tillse, att sådana komme till stånd antingen genom

att staten själv upprättade dem eller genom att staten ålade landsting

och do städer, som ej deltogo i landsting, att draga försorg om deras

inrättande. Då det emellertid gällde att inspärra personer mot deras

vilja, syntes det mest önskvärt, att det måtte ske på statsanstalter. Efter

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Nykterhets
komroittén.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.

ämbetets mening vore det förenat med svårigheter, att redan nu, innan

lagen börjat tillämpas, bedöma huru många platser kunde komma att

tagas i anspråk, men med stöd av vissa beräkningar föreslog ämbetet,

att åtgärder måtte vidtagas för beredande av femhundra platser för

vård av alkoholister, samt att, innan ett sådant antal platser å vårdanstalter

blivit beredda, någon tillämpning av lagen ej måtte ifrågakomma.

Slutligen framhöll Uppsala universitets medicinska fakultet, att i motiveringen

till förslaget icke tillräckligt framhållits vikten av att statsanstalter

komme till stånd i så god tid, att de kunde upptaga sin verksamhet

samtidigt med att lagen trädde i kraft, detta på grund av nödvändigheten

av effektivt skydd genom ovillkorlig internering av dem, som

vore farliga för eget liv eller andras personliga säkerhet. Fakulteten framhöll

vidare, att enligt 17 § i förslaget kunde den, som gjort sig skyldig

till grövre förseelser mot ordning eller sedlighet eller finnes genom inverkan

på andra å anstalten intagna eller annorledes vara till allvarligskada

för anstaltens verksamhet, från anstalten utskrivas eller till annan

anstalt överflyttas, och att det jämväl med hänsyn till sådana internerade

vore av högsta vikt, att statsanstalter redan från början vore i

verksamhet. Man finge nämligen efter fakultetens mening icke sätta

allt för stor lit till, att enskilda anstalter skulle visa benägenhet att mottaga

de svårast disciplinerade alkoholisterna, och samhället måste därför

stå rustat att taga hand om dessa, för vilka interneringen ju vore i alldeles

särskild grad påkallad.

Nykterhetskommittén, till vilken fattigvårdskommitténs förslag och

de inkomna yttrandena därefter remitterades, anförde i sitt utlåtande,

att kommittén delade de av medicinska fakulteten i Uppsala m. fl.

myndigheter framförda synpunkterna i fråga om nödvändigheten av att

redan vid eller omedelbart efter interneringslagens ikraftträdande en

statsanstalt funnes upprättad, med uppgift att i första hand omhändertaga

sådana alkoholister, vilka antingen redan vid intagningen angivits

vara farliga eller som, under det de vårdades på andra anstalter, befunnits

särskilt svårhanterliga och därför behövde underkastas strängare

disciplinära åtgärder. Att efter det tvångsinterneringsbeslut meddelats av

vederbörande myndighet och börjat gå i verkställighet den sålunda

internerade skulle, som fattigvårdskommitténs förslag förutsatte, från

anstalten kunna utskrivas, därest han gjort sig skyldig till grövre

förseelser mot ordning eller sedlighet, syntes kommittén icke lämpligt.

En sådan verkan av ett oregerligt och störande uppträdande från den

tvångsinternerades sida skulle förvisso i hög grad verka försvagande på

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung1. May.ls Nåd. Proposition Nr 155. 7

lagens effektivitet. I dylika fall syntes tvärtom ett ökat skydd gent

emot den internerade vara erforderligt. I berörda avseende hade kommittén

omarbetat lagen i en riktning, som förutsatte, att från statens

sida sörjdes för, att bär ovan berörda kategorier kunde å statsanstalt

intagas. Dessutom vore det tydligt, att, därest efter lagens tillämpningunder

någon tid framåt det skulle visa sig, att av andra än staten upprättade,

allmänna anstalter icke räckte till för att tillgodose behovet av

platser för internering av alkoholister, åtgärder från statens sida borde

vidtagas för åstadkommande av liera nya statsanstalter.

Det utarbetade förslaget till interneringslag föredrogs inför Kungl.

Maj:t den 27 augusti 1912, därvid beslöts inhämtande av lagrådets

yttrande över detsamma. Föredraganden, chefen för justitiedepartementet

anförde därvid, att det beträffande möjligheten att få till stånd ett lämpligt

antal alkoholistvårdanstalter torde vara riktigt att utgå ifrån, att

privata och kommunala samt möjligen även landstingsanstalter övertaga

en del av vården samt att staten därvid stödjer dem. Att understödjandet

borde ske i en sådan utsträckning, att anstalter framlockades,

vore uppenbart. Då det emellertid därvid i många fall gällde omhändertagande

av personer, vilkas vårdande redan nu, ehuru under andra former,

ålåge staten, syntes det dock vara i sin ordning, att staten också

direkt ingrepe, så att man från början hade tillgång till någon anstalt,

färdig att behandla sådana fall, som ej kunde mottagas eller bibehållas

på de andra anstalterna. Eljest riskerade man, att dessa anstalter ej

ville eller kunde mottaga tvångsinternerade, och att lagen alltså ej kunde

i nämnvärd utsträckning tillämpas. På sätt från liera håll, senast av

nykterhetskommittén, betonats, läge det synnerlig vikt däruppå, och

föredragande departementschefen ville uttala sin fulla anslutning till

tanken att hava någon statsanstalt färdig vid lagens ikraftträdande.

För att ej riskera att största delen av utrymmet i de blivande anstalterna

toges i anspråk för beredande av plats åt de många alkoholister

från storstäderna, som där dömts för upprepade fylleriförseelser, föreslog

departementschefen eu inskränkning i lagens omfattning i detta hänseende.

Vid lagförslagets granskning inom lagrådet framhölls, att antalet

vårdplatser, med vilket man kunde räkna, vida understege behovet. Det

erinrades, hurusom därav nödvändiggjordes, att enligt förslaget förordnande

om internering kunde komma att meddelas utan säkerhet för att

sådan i alla fall vore möjlig att erhålla. Det berodde på sökandens

förmåga och vilja att skaffa plats, om verkställighet följde. Detta sy
-

Föredragande

departementschefen

tien 27

augusti 1912.

Lagrådet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Chefen för

justitiedepartementet

den 11 april

1913.

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.

steril upprätthölles jämväl beträffande dem, vilka voro farlig-a för annans

personliga säkerhet eller eget liv. Den interimsvård, som det ålagts

Kungl. Maj:ts befallningshavande att anskaffa, avsåge endast tiden till dess

slutligt beslut om internering meddelades. Hade vid den tidpunkten

sökanden icke anskaffat plats å anstalt, vare sig detta berodde därpå,

att ingen plats funnes att tillgå eller — vilket i fråga om enskild sökande

lätteligen kunde inträffa — att sökanden ej hade erforderliga

medel för ändamålet eller ej påkallade verkställighet, återstode ej annat

än att utsläppa den farlige alkoholisten. Systemet kunde, så vitt anginge

farliga personer, enligt lagrådets mening icke bibehållas. Staten

måste hava sörjt för att i sådana fall plats vore att tillgå; och internering

måste ske, även om den enskilde sökanden saknade betalningsförmåga

eller ej fullföljde ansökningen. Men även av en annan och

cj mindre viktig anledning krävdes, att staten trädde emellan för anskaffande

av vårdplatser. Klart vore, att man härvidlag linge att göra

med personer av de mest skilda stag, från brottslingstyper eller lösdrivarelement

till sådana olyckliga, som fallit offer för dryckenskapslasten,

men i fråga om vilka eljest icke något från samhällssynpunkt

vore att anmärka. Bland de internerade skulle därför alltid finnas sådana,

av vilka man hade att befara ett menligt inflytande på de övriga

eller ett störande av sämjan och som — även om man bortsåge från

olägenheten av ett efterhängset vidhållande av bekantskapen efter utskrivningen

— komme att motverka vad man genom anstaltsvården

eljest kunnat vinna. Utväg måste därför finnas att befria övriga anstalter

från dylika skadliga element; i motsatt fall torde lagstiftningen

bliva mer till skada än till gagn. Såsom ett oeftergivligt villkor för

lagförslagets antagande, vilket emellertid med hänsyn till därför anförda

viktiga skäl av lagrådet tillstyrktes, måste fördenskull enligt lagrådets

tanke uppställas, att vid lagens ikraftträdande funnes en eller flera

statsanstalter med tillräckligt antal platser för att mottaga de farliga

och dem, som av ovan angivna anledningar måste utmönstras från

övriga anstalter.

Vid föredragning i statsrådet den 11 april 1913 av lagrådets yttrande

över nu ifrågavarande och övriga i samband därmed till lagrådet

remitterade lagförslag meddelade chefen för justitiedepartementet, att

han genom sakkunniga personer låtit uppgöra alternativa förslag till en

statsanstalt för manliga alkoholister och beräkna kostnaden härför. Redogörelse

för dessa förslag, av vilka de mest omfattande avsågo anstalter för

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.

9

100 patienter, torde få lämnas liärnedan. Departementschefen anförde i

detta sammanhang bland annat:

»Huruvida behovet av statsanstalter för vård av alkoholister är fyllt

med upprättande av en anstalt för 100 patienter, är svårt att med någon

säkerhet avgöra. Antagligt är väl, att ytterligare anordningar komma

att krävas, om man vill bringa förevarande lag i full tillämpning.

Såsom flera gånger framhållits, är det dock ej gärna möjligt att

kräva en ovillkorlig verkställighet av alla enligt lagen meddelade beslut

om tvångsinternering. Lagrådet har nu föreslagit, att varje beslut om tvångsinternering

av farliga alkoholister skulle av Kungl. Maj ds befallningshavande

bringas till verkställighet. Genom en sådan bestämmelse skulle

lagens effektivitet väsentligen ökas, men ett dylikt stadgande synes

medföra den konsekvensen, att staten, i den mån ej kommuner eller enskilda

fyllde behovet, ovillkorligen skulle tillhandahålla tillräckligt antal

anstaltsplatser för alla, om vilkas intagande Kungl. Maj:ts befallningsliavande

förordnat på grund av deras farlighet för annans personliga

säkerhet eller eget liv. I saknad av utredning om antalet farliga alkoholister

i vårt land, torde det ej vara rådligt att nu genom lagens bestämmelser

fastslå en dylik förpliktelse för staten, utan bör det få bliva

beroende på framtida prövning om lagens effektivitet skall stärkas genom

att skapa ett för farliga alkoholister under alla förhållanden tillräckligt

antal platser å statsanstalter. Under tiden vinner man ökad erfarenhet

om resultatet av anstalternas verksamhet samt om deras ändamålsenliga

anordnande och skötsel. Såsom även lagrådet anmärkt, har lagstiftningen

en provisorisk karaktär, och därav rättfärdigas, att man nu ej

går alltför långt. För övrigt är lagen ej avsedd att upphäva några

regler, som nu finnas lör omhändertagande av farliga personer, utan

den erbjuder blott eu ny utväg vid sidan av redan befintliga möjligheter.

Erinras må också, att den farlighet, varom här är fråga, sammanhänger

med alkoholmissbruket, och att eu viss trygghet mot farligheten

kan vinnas genom borttagande i annan ordning av tillfälle till att åtkomma

rusdrycker, även om man ej blir i tillfälle att påbörja det mera

varaktiga upprättelsearbete, som ligger i vården å en verklig alkoholistanstalt.

Om staten i fråga om anordnande av egna anstalter ej åtager sig

annan förpliktelse än att omhändertaga tvångsinternerade, som måste

överflyttas från de erkända anstalterna, samt att, i mån av utrymme,

emottaga andra alkoholister, särskilt de farliga, torde, i synnerhet efter

den begränsade omfattning lagförslaget numera erhållit, eu statsanstalt

för manliga alkoholister med plats för 100 patienter fylla det angelägnaste

behovet och lagen därmed hava utsikt att nå en ej ringa grad

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 111 haft. (Nr 155) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.

Lagutskottet.

Vissa bestämmelser

i

interneringslagen.

av effektivitet. Då den nämnda anstalten så vitt möjligt bör hava karaktären

av en kuranstalt, och anordningarna därstädes ej böra göras alltför

fängelseliknande, är det dock att förutse, att en mindre statsanstalt kan

bliva av nöden för att mottaga sådana, som intagits å kuranstalten, men

i längden ej kunna kvarhållas där.

Behovet av en statens vårdanstalt för kvinnliga alkoholister synes ej

vara lika framträdande som behovet av en anstalt för män. Till äventyrs

kan man vänta sig, att här, liksom i fråga om minderåriga kvinnliga

förbrytare, någon enskild stiftelse skulle kunna åtaga sig vården. Om

sådant ej skulle låta sig göra, torde kravet på platser å statsanstalt för

kvinnor i allt fall bliva så litet, att man att börja med kan tänka sig

någon provisorisk och lätt genomförbar anordning.»

Sedan proposition angående ifrågavarande lag avlåtits till riksdagen

(nr 193 år 1913), remitterades densamma till lagutskottet, som i sitt

utlåtande refererade här ovan återgivna delar av departementschefens anförande

och förklarade, att utskottet i alla delar anslöte sig därtill.

Efter denna redogörelse för vissa delar av förarbetena till interneringslagen

må slutligen erinras om de bestämmelser i densamma, som

hava särskild betydelse för den föreliggande frågan.

Enligt interneringslagen må, om någon är hemfallen åt dryckenskap,

och han i följd därav finnes vara farlig för annans personliga

säkerhet eller eget liv, eller utsätta hustru eller barn, som han är skyldig

att försörja, för nöd eller uppenbar vanvård, eller ligga fattigvården eller

sin familj till last, i den ordning, som i samma lag stadgas, förordnas

om hans intagande å allmän anstalt för vård av alkoholister.

Allmän anstalt för vård av alkoholister är enligt interneringslagen

antingen av staten för sådant ändamål upprättad anstalt eller ock av

landsting, kommun, förening, stiftelse eller annan för enahanda ändamål

anordnad anstalt, vilken av Konungen erkänts såsom allmän anstalt.

Sådant erkännande kan när som helst återkallas. Allmän anstalt skall

stå under ledning av eu styrelse samt utöva sin verksamhet enligt av

Kungl. Maj:t meddelade särskilda bestämmelser. Över anstalterna skall

uppsikt utövas av den myndighet, som Kungl. Maj:t bestämmer.

Beslut om internering meddelas av Kungl. Maj:ts befallningshavande

efter ansökning av nykterhetsnämnd. Där fråga är om person, som är

farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv, må ansökning jämväl

göras å landet av kronofogde eller länsman samt i stad av vederbörande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr. 155.

n

polismyndighet. För att ansökning om internering skall upptagas, erfordras

prästbevis och läkarutlåtande enligt fastställt formulär. Innan nykterhetsnämnd

äger göra ansökning, skall nämnden, därest ej uppenbarligen utsikt

saknas att utan tvång återföra alkoholister till ett nyktert och ordentligt

liv, vidtaga härför lämpade åtgärder, vilka i lagen närmare exemplifieras.

Efter hörande av den, vilken ansökningen gäller, och sedan

ärendet i övrigt vunnit erforderlig utredning, har Kungl. Maj:ts befallningshavande

att avgöra, huruvida tvångsinternering medgives eller icke.

Verkställigheten av meddelat beslut om internering är icke ovillkorlig,

utan har gjorts beroende av, att plats beretts å allmän anstalt

för vård av alkoholister. Då det gäller person, som är farlig för annans

personliga säkerhet eller eget liv, föranstaltar emellertid Kungl. Maj:ts befallningshavande

om hans intagande och äger, om plats å sådan anstalt ej

omedelbart kan beredas, draga försorg om hans vårdande under tiden, dock

högst 3 månader, på annat lämpligt sätt Om förordnandet ej gått i verkställighet

inom viss tid från det beslutet vunnit laga kraft, skall det anses förfallet.

Internerad må kvarhållas å allmän anstalt under en tid av ett år.

Har han tidigare vårdats å dylik anstalt minst sex månader, må han

kvarhållas under en tid av två år. Utskrivning skall dessförinnan ske,

därest skäl föreligga till antagande, att den vårdade efter utskrivningen

skall föra ett nyktert och ordentligt liv. Om utskrivning tillkommer

det anstaltens styrelse att förordna. Uppsiktsmyndigheten må ock

förordna om utskrivning, och detta jämväl när styrelsen avslagit framställning

därom. Utskrivningen kan förenas med vissa villkor, vilkas

brytande föranleder förnyad internering. Om överflyttning av internerad

från en anstalt till en annan förordnar uppsiktsmyndigheten enligt bestämmelser,

som utfärdas av Kungl. Maj:t.

Har åt dryckenskap hemfallen person frivilligt ingått å allmän anstalt

och förbundit sig stanna å anstalten under viss tid, må han kvarhållas

under den angivna tiden, dock ej längre än ett år från inträdet.

Kan den frivilligt ingångne på grund av sitt uppförande ej lämpligen

behållas å anstalten, må han när som helst utskrivas. I övrigt gälla

för honom ovan anförda bestämmelser om utskrivning.

Jag övergår nu till att redogöra för de särskilda förslag till eu

statens anstalt för alkoholistvård, som framkommit.

Såsom ovan nämndes, förelågo sådana förslag redan vid avlåtandet

av propositionen om interneringslagen. Sedan dåvarande chefen för

justitiedepartementet anmodat häradshövdingen, f. d. revisionssekreteraren

Jacob Linders, direktören vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö O er] lärd

Reutercrona och medicine doktor Carl Sebardt att avgiva förslag till

Förslag av

inom justitiedepartementet

tillkallade

sakkunniga.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.

anordnande av en statens vårdanstalt för alkoholister och beräkna kostnaderna

därför, hade nämligen dessa med skrivelse den 18 mars 1913

avlämnat dylikt, av kostnadsberäkningar åtföljt förslag.

De sakkunniga hava i sin skrivelse anfört följande:

»Lösningen av frågan om inrättande av en statens anstalt för vård av alkoholister

är förenad med ej ringa svårigheter, då man ej har någon direkt förebild

att följa. Lärdomar kunna val hämtas från sjukvårds- och tvångsarbetsanstalterna

samt framför allt från de enskilda alkoholisthemmen, och även de

engelska alkoholistanstalterna erbjuda intressanta jämförelsepunkter, men det

särskilda ändamål, som en statens anstalt enligt den hos oss ifrågasatta lagstiftningen

skall tjäna, kräver en anstalt av särskild typ.

Vid planläggning av anstalten hava vi utgått ifrån, att densamma skall

kunna mottaga 100 patienter.

Vidare har antagits, att det arbete, varmed patienterna skola sysselsättas,

i övervägande grad utgöres av arbete i det fria, jordbruks- och trädgårdsarbeten,

men dessutom av hantverk i olika yrken.

Till plats för anstalten har tänkts någon statens egendom av lämplig omfattning,

hälst ej för långt från Stockholm, i vars närhet de flesta av de nu befintliga

alkoholisthemmen ligga, men på samma gång med ett isolerat läge, som

försvårar insmuggling av rusdrycker. Vid val av egendom bör en sådan föredragas,

där befintliga byggnader kunna i största utsträckning tillgodogöras föranstaltens

behov. Som lämplig areal för egendomen torde kunna uppställas omkring

150 hektar öppen jord jämte nödig skog.

Någon ingående undersökning för utrönande av vilken egendom, som bäst

fyller de angivna förutsättningarna, har ej gjorts, utan hava vi i sådant avseende

allenast samrått med domänintendenterna i Stockholms och Södermanlands län.

Bland de egendomar, som därvid förts på tal, har framför allt synts böra ifrågakomma

Venngarns kungsgård, belägen i S:t Olovs socken av Stockholms län, å

vilken egendom finnes en större huvudbyggnad, där åtskilliga för anstalten nödvändiga

lokaler kunna anordnas. Egendomen är för närvarande bortarrenderad,

men arrendet utgår den 14 mars 1915. På Kungl. Maj:ts prövning beror för

närvarande ett förslag till styckning av egendomen i vissa avseenden, och utsikt

lärer ej saknas, att i samband därmed ett för anstalten lämpligt område kan

frånstyckas den eljest för anstalten i dess nu planerade omfång för stora egendomen.

Ehuru Venngarns kungsgård synes erbjuda goda naturliga förutsättningar

som plats för anstalten, hava vi likväl ansett oss böra taga i beräkning, att

annan egendom kan varda utsedd för ändamålet och därför låtit uppgöra plan

för en anstalt, förlagd på obestämd plats utan några byggnader, som kunna

tagas i anspråk för själva anstalten.

Vid uppgörande av förslag har i båda fallen tagits i beräkning, att de för

jordbruket behövliga ekonomihus och bostäder för jordbrukspersonalen finnas

att tillgå å den egendom, som väljes. Om dessa byggnader ej från början skulle

vara i fullständigt skick, kunna de iståndsättas och kompletteras efter hand

genom anstaltens försorg.

För att kunna bedöma, vilka utrymmen, som krävas i de egentliga anstaltsbyggnaderna,

torde det vara av nöden att först klargöra för sig anstaltens orga
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.

nisation. En anstalt av så stor omfattning — för 100 patienter — kräver en

föreståndare, som leder det hela. Vidare fordras en bokhållare, som ombesörjer

kassaförvaltning, räkenskapsföring in. m. Läkaren förutsattes ej vara bosatt å

platsen, därest han ej tillika är föreståndare. Själavården ombesörjes av församlingens

präst. Jordbruksarbetet ledes av en särskilt anställd person. För

varje avdelning om 25 patienter bör finnas en husfader, hälst gift, vilken bor i

samma paviljong som dessa patienter och intager sina måltider tillsammans med

dem. De olika husfäderna böra vara kunniga i olika arbeten, så att de kunna

handleda och deltaga i dessa. Vi hava ansett oss böra föreslå denna vid enskilda

alkoholistanstalter förekommande anordning, enär densamma giver bättre

möjlighet med hänsyn till individuell påverkan. Till sin hjälp bör husfadern

hava manliga medhjälpare (diakoner). Maten lagas i ett gemensamt kök. För

köket anställes en köksförestånderska, som till sitt biträde har nödig personal.

Vid frågan om anordnande av byggnaderna möter i första rummet spörsmålet

om patienternas sovrum. Att man ej bör inlåta sig på att anordna större

sovsalar synes oss klart, men det kan ifrågasättas att anordna antingen sovrum

för 3 ä 4 patienter eller enkelrum. Erfarenheterna från de redan befintliga

alkoholisthemmen synas så bestämt peka på fördelen av enkelrum, att man vid

planerande av en ny anstalt bör använda sig härav, ehuru kostnaden naturligen

bliver något större än med gemensamma sovrum. Genom denna anordning

bliva patienterna under sina fritider mera oberoende av varandra och faran av

dåligt inflytande minskas, synpunkter som spela eu viktig roll med hänsyn till

patienternas olika beskaffenhet. Dessutom får patienten genom erhållande av

eget rum en hemkänsla, som är av stort kurativt värde, och likaledes vänjer

han sig genom städandet och iordninghållandet av det egna rummet vid snygghet

och ordning. Vårdarpersonalen kan då också minskas. I vissa fall kan dock

ett sammanförande av t. ex. 3 patienter anses lämpligt och någon anordning

därför böra göras.

Såsom redan anförts, bör utearbetet vara det väsentliga, men anordningar

krävas dock för patienternas sysselsättande inomhus, särskilt under vintern. Av

synnerlig betydelse är också, att patienterna, vilka till ej ringa del äro hantverkare,

under interneringstiden så vitt möjligt få arbete i sina förutvarande

eller snarlika yrken, så att de efter utskrivningen äro fullt skickade att försörja

sig. På grund härav krävas åtskilliga arbetssalar.

Lämpligast för den individuella omvårdnaden torde, såsom nyss antytts,

vara att använda paviljongsystem med plats för 25 patienter i varje paviljong.

För att nedbringa kostnaden kan dock tänkas, att paviljonger med plats för 50

patienter uppföras, med c:a 25 i varje våning.

Ifrågasättas kan att uppföra någon av paviljongerna efter annan typ och

med mera utvecklade säkerhetsanordningar för patienter, som behöva underkastas

en strängare uppsikt. Någon sådan anordning har dock ej tagits hänsyn

till vid förslagens uppgörande, och den torde ej utöva något större inflytande

på kostnadsfrågan. Fängelseartade anordningar och en strängare övervakning

undvikes för övrigt lättast genom att skapa en särskild mindre alkoholistanstalt,

till vilken överflyttning kan äga rum från den egentliga vårdanstalten.

De krav på utrymmen i byggnadsväg, som böra framställas, äro alltså:

l:o. Eu administrationsbyggnad, innehållande bland annat kontorsrum, rum

för läkare och eu samlingssal.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Alternativ

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.

2:o. 4 paviljonger för 25 patienter eller 2 för 50 patienter med sovrum

för dessa samt bostad åt husfader och två medhjälpare, matsal, dagrum och

tvättrum.

3:o. En köksbyggnad, innehållande kök, bagarstuga, förråd samt bostad

för kökspersonalen.

Samtliga dessa byggnader böra vara stenhus. På lämpliga ställen i någon

av dessa anordnas tvättstuga, arbetssalar, isoleringsrum, sjukrum och en tidsenlig

badavdelning. De angivna paviljongerna kunna göras i någon mån olika

beträffande inredningen för att fylla dessa syften.

Härutöver fordras bostad för föreståndaren och bokhållaren. Möjligen

kunna dessa eller någon av dem förläggas i administrationsbyggnaden. Eljest

kan man tänka sig särskilda byggnader aV trä.»

Med ovan angivna utgångspunkter hade de sakkunniga låtit upprätta

ritningar och beräkna kostnaderna för olika alternativ till statsanstalt

för alkoholister. Arbetet med ritningarnas uppgörande hade

utförts av arkitekten David Lundeerårdh.

O

Alternativ I innefattade förslag till eu statens vårdanstalt för alkoholister,

avsedd för 100 patienter och förlagd å obestämd plats, men pa

någon statens egendom med en åkerareal av omkring 150 hektar och med

redan befintliga åbyggnader för jordbrukets behov.

Kostnaderna lör en statsanstalt enligt detta alternativ beräknades

sålunda:

1 administrationsbyggnad, 1 köksbyggnad och 4 patientpaviljonger,

vardera för 25 patienter ...........................

värmeledning .........................................................

vatten- och avloppsledningar .......................

elektriskt ljus ........................................................

planering ..................................................................

arkitekt- och kontrollantarvoden .....................

bostadsvilla åt föreståndaren (5 rum och kök)

430,000

60,000

40.000

44.000

5,000

19.000

598,000

18,000

Summa kronor

616,000

utgörande för sjukplats kronor 6,160: —.

Såsom anstalten planerats ifråga om administrations- och köksbyggnad

skulle den vid behov kunna utvidgas för ända till 200 patienter.

Utvidgad med 2 paviljonger, alltså med plats för 150 patienter,

skulle anstalten kosta 794,000 kronor eller för sjukplats 5,293 kronor.

Utvidgad med 4 paviljonger, varigenom anstalten skulle rymma 200

patienter, skulle den draga en beräknad kostnad av 979,000 kronor eller

för sjukplats 4,895 kronor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 155.

15

Alternativ II avsäg en statens vårdanstalt för alkoholister för 100 Alternativ n.

patienter, förlagd till Venngarns kungsgård med därvarande huvudbyggnad

utnyttjad för administrationslokaler och till bostad åt föreståndare och

bokhållare. Omkring 150 hektar av kungsgårdens åkerjord skulle enligt

detta förslag tagas i anspråk för anstalten, likaså befintliga åbyggnader

för jordbrukets behov.

För att visa olika anordningar och söka nedbringa kostnaden föreslogo

de sakkunniga här 2 paviljonger med plats vardera för 50 patienter.

Kostnaderna för utförandet av detta förslag skulle bliva följande:
Två

paviljonger och en köksbyggnad

Restaurering av huvudbyggnaden .....

Kulvert (för värmeledningen) ...............

Värmeledning .............................................

Vatten- och avloppsledning ..................

Elektriskt ljus............................................

Planering....................................................

Arkitekt- och kontrollantarvode............

eller per sjukplats kr. 5,234: —.

Åven vid detta alternativ skulle möjlighet föreligga till eu utvidgning

till 150 eller 200 platser genom byggande av ytterligare eu eller

två paviljonger. Totalkostnaden bleve enligt de sakkunnigas beräkningar

för en anstalt med 150 platser 696,500 kr. och för en anstalt med 200

platser 874,000 kr. eller för sjukplats resp. 4,665 kr. och 4,370 kr.

Med tillämpandet av detta förslag skulle värdefullare föremål och

målningar i huvudbyggnaden kunna bevaras. Reparationsarbetena skulle

ej inkräkta på byggnadens karaktär. Det i byggnaden befintliga kapellet,

som är av historiskt intresse, skulle repareras och användas såsom

kyrka för anstalten.

Med hänsyn till spörsmålet, huruvida det ej skulle vara lämpligare Alternativ in.

att anoidna flera mindre anstalter, varigenom synpunkterna om en individuell

omvårdnad skulle bättre komma till sin rätt än med de uppdelningar,

som gjorts i ovan lämnade alternativ, hade de sakkunniga jämväl

upprättat ett såsom alternativ III betecknat förslag, avsett att åskådliggöra

en dylik anordning.

............... kr. 340,000: —

.............. » 20,000: —

.............. )) 2,400: —

.............. » 55,000: —

............. » 42,000: —

............. » 42,000: —

.............. » 5,000: —

.............. » 17,000: —

Summa kr. 523,400: —

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.

Detta alternativ avsåg inrättande vid Venngarns kungsgård av en

anstalt för 50 patienter. Enligt detta förslag skulle huvudbyggnaden

utnyttjas till administrations lokaler, bostad åt föreståndare in. m., varjämte

en nybyggnad skulle uppföras med sovrum för 50 patienter, bostad

åt husfader och medhjälpare in. in. Kostnadsförslaget för detta

alternativ innefattade särskilda poster för nybyggnad, restaurering av

gamla byggnaden, värmeledning samt vatten- och avloppsledningar i

båda byggnaderna, planering samt arkitekt- och kontrollantarvoden och

slutade å ett belopp av 159,000 kronor eller per sjukplats 3,180 kr.

Vid upprättandet av detta alternativ hade de sakkunniga avstått

från elektrisk belysning och ångkök samt begagnat sig av befintliga

utrymmen i gamla byggnaden för tvättstuga, arbetslokaler in. in.

Vid detta alternativ kunde någon större framtida utvidgning ej

lämpligen genomföras, utan behovet av flera anstaltsplatser skulle företrädesvis

tillgodoses genom en likartad anordning vid någon annan statens

egendom.

Här må jämväl nämnas, att häradshövdingen Linders i en till förenämnda

skrivelse fogad P. M. meddelat, att vid utredningen om anordnande

av en statens alkoholistanstalt jämväl diskuterats möjligheten att

inrätta en alkoholistanstalt å Venngarn utan att uppföra någon nybyggnad.

Enligt vad upprättad plan utvisade, skulle det låta sig göra att i

den befintliga huvudbyggnaden inrätta nödiga lokaler för en anstalt med

plats för 21 patienter. Kostnaden för en sådan anstalt med värme- och

avloppsledningar har approximativt beräknats till 65,000 kronor eller

3,095 kronor för sjukplats.

Detta alternativ hade emellertid icke upptagits i de sakkunnigas

ovan återgivna skrivelse, enär detsamma ej medgåve tillfredsställande

anordningar för anstalten samt i förhållande till vad därmed vunnes

syntes vara alltför dyrt, varjämte omändrings- och reparationsarbetena

komme att väsentligen förändra nuvarande karaktär å byggnaden.

Alternativ IV. Ännu ett förslag till alkoholistanstalt finnes upprättat av här omförmälda

sakkunniga. Sedan ovan återgivna förslag överlämnats, uppdrog

nämligen dåvarande chefen för justitiedepartementet åt de sakkunniga

att inkomma med förslag till en anstalt för 100 patienter, förlagd

till Venngarn, och upprättat i anslutning till det förut omnämnda

alternativ III, därvid borde tillses, i vad mån kostnaden kunde ytterligare

nedbringas, särskilt genom att frångå den i förslagen förut tilllämpade

principen med enrum för patienterna.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.

17

I anledning härav överlämnade de sakkunniga med skrivelse den 7

april 1913 ett såsom alternativ IV betecknat förslag. De sakkunniga

anförde i detta sammanhang följande:

»Alternativ III i vår tidigare skrivelse avsåg en anstalt för 50 patienter och

vi hade tänkt oss denna såsom ett avslutat helt för sig. En utbyggnad för 100

patienter kräver därför i flera avseenden ändrade anordningar både beträffande

Venngarns huvudbyggnad och den förut planerade nybyggnaden. Att öka patientantalet

i den sistnämnda torde ej vara lämpligt, utan bör en patientbyggnad

n:r 2 uppföras med plats för 50 patienter. På grund av det ökade patientantalet

måste emellertid gemensamma lokaler för kök m. m. göras större och kunna ej

heller lämpligen bibehållas på sina platser enligt alternativ III. Man närmar sig

därigenom till alternativ II, vilket torde kunna följas så väl vid förläggningen av

nybyggnaderna, som därutinnan att en särskild köksbyggnad förlägges emellan

dessa. Det ökade kravet på utrymme för tvättanordningar, bageri m. m. gör det

önskligt, att för dessa ändamål erhålla plats i nybyggnaderna i stället för i huvudbyggnaden.

De genom denna flyttning lediga lokalerna kunna användas för att

tillgodose behov av arbetssalar och förråd. I en ny köksbyggnad förläggas också

lämpligast bostäder för kökspersonalen, vars rum i huvudbyggnaden krävas för

bostad åt bokhållaren.

Beträffande anordnandet av patienternas sovrum hava vi sökt beräkna skillnaden

i kostnad mellan en anstalt med huvudsakligen ensamrum samt en sådan

med rum avsedda för flera patienter. Allteftersom man gör rummen större,

minskas givetvis byggnadskostnaden, men dock ej i någon högre grad. Tänker

man sig å ena sidan huvudsakligen enkelrum och å den andra rum för i medeltal

3 ä 4 patienter, torde skillnaden i kostnaden för den ena eller andra av dessa

anordningar, vid en anstalt om 100 platser, ej gärna överstiga 8,000 kronor.

Härvid är emellertid att märka, att eu anstalt, som ej i huvudsak är byggd

för enrumssystem, torde kräva en ökad kostnad för vårdarpersonal. Så vitt vi

våga döma, skulle för ifrågavarande anstalt då krävas ytterligare 4 vårdare. Utom

det att dessa skola avlönas enligt den uppgjorda lönestaten (600 kronor vardera

jämte fri kost) behövas för deras del 4 bostadsrum, varigenom eu del av det utrymme,

som vunnits genom sammanslagning av enkelrum, går förlorad.

Kostnaden för en anstalt synes således ej påverkas av rumsanordningen i

sådan grad, att man, då det gäller en anstalt av denna storlek, behöver vid uppgörande

av ett approximativt förslag taga hänsyn därtill.»

Kostnaderna för en anstalt för 100 patienter förlagd till Venngarns

kungsgård och med här ovan angivna anordningar beräknades av de sakkunniga

till 287,000 kronor.

Det anmärktes, att luftutrymmet i sovrummen för varje patient här

beräknats till omkring 22 kubikmeter, under det att i föregående alternativen

räknats med omkring 27 kubikmeter.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 111 höft. (Nr 155.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 155.

Alkoholistanstalt

av

strängare typ.

I sin skrivelse den 18 mars 1913 yttrade sig de sakkunniga även

beträffande frågan om anordnande av en alkoholistanstalt av strängare typ.

Härom anfördes följande:

»Skall statens vårdanstalt upptaga de olika typer av alkoholister, som direkt

eller genom andra anstalter tillföras densamma, samt vara skyldig att behålla

dem under föreskriven tid, framställer sig den frågan, huruvida de lokala och

disciplinära möjligheter, som givits anstalten, äro tillräckliga för att upprätthålla

disciplinen. A andra sidan uppställer sig spörsmålet, om det låter sig göra att

införa tillräckliga anordningar för nämnda ändamål utan att rubba anstaltens

egenskap av vårdanstalt. Bästa utvägen att lösa denna konflikt synes oss vara

att staten, vilket alternativ man nu må välja för vårdanstalten, upprättar en särskild

alkoholistanstalt av mindre omfattning (t. ex. för 25 personer) för de alkoholister,

som av någon anledning ej lämpa sig att tvärstanna å vårdanstalten.

Den senare kan då bibehålla en mer öppen karaktär, mindre vårdarpersonal

kräves, och man har där mindre behov av disciplinära maktmedel, enär det förnämsta

disciplinmedlet blir en överflyttning till den strängare anstalten.

Behovet av disciplinära medel för denna strängare anstalt hänvisar till utvägen

att anordna denna i anslutning till någon fångvårdsanstalt, närmast till

tvångsarbetsanstalten vid Svartsjö, vars tvångsarbetare i så övervägande grad äro

alkoholister. Enligt de upplysningar, vi erhållit från fångvårdsstyrelsen, skulle

några hinder ej möta för genomförande av en dylik anordning. Alkoholistanstaltens

förläggande till Svartsjö skulle emellertid ej nödvändiggöra, att alkoholistanstalten

skulle bliva någon del av själva tvångsarbetsanstalten. Alkoholistanstalten

skulle få sina särskilda byggnader och kunde förläggas på ej alltför

ringa avstånd från tvångsarbetsanstalten. Patienterna skulle arbeta utan sammanblandning

med tvångsarbetarne; man kunde se till, att de erhölle för dem lämpade

arbetsledare och även bibehålla husfadern. Däremot skulle anstalten i förvaltningsliänseende

sortera under direktören vid tvångsarbetsanstalten och således

medelbart under fångvården. Tvångsarbetsanstaltens läkare, präst och lärare

skulle kunna anlitas för alkoholistanstalten.

Med nu nämnda anordningar torde tillräckligt vara sörjt för, att patienterna

på alkoholistanstalten ej bliva betraktade såsom intagna å tvångsarbetsanstalten,

och det bör dessutom betänkas, att alkoholisten först genom att hava visat sig

omöjlig å vårdanstalten riskerar en överflyttning till alkoholistanstalt av den

strängare typen. Anstalten skulle, ehuru den komme att lyda under fångvården,

stå under uppsikt jämväl av uppsiktsmyndigheten för alkoholistanstalterna, som

också torde böra bli den, som förordnar om överflyttningen.»

Med avseende å de för anstalten erforderliga anordningarna hade de

sakkunniga tänkt sig, att de vid den under Svartsjö lydande kungsladugården

befintliga byggnaderna skulle kunna användas för alkoholistanstalten

och nödiga nybyggnader där verkställas av tvångsarbetsanstalten.

Kostnaderna för en sådan nybyggnad och för erforderliga reparationer

skulle enligt verkställda approximativa beräkningar komma att uppgå

till 65,000 kr.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.

Vidkommande de övriga kostnader, som äro förenade med upprättande

av en statens vårdsanstalt för alkoholister, sade de sakkunniga

sig ej hava verkställt några specifika beräkningar. De sakkunniga hava

dock angivit de ungefärliga kostnaderna för inre och yttre inventarier

för en anstalt enligt något av alternativen I och II nämligen:

inre inventarier.......................................

yttre inventarier för ett jordbruk

öppen jord:

kreatur ....................................................

redskap och maskiner..........................

.............................. kr. 25,000: —

om 150 hektar

............ » 25,000: -

............. » 15,000: —

Summa kr. 65,000: —

kr.

Slutligen hade de sakkunniga gjort en beräkning av

derna för en anstalt enligt något av alternativen I och II.

räkning tedde sig sålunda:

Avlöningar......................................................................................

Kost för 100 patienter och för personal, förslagsvis 20,

å 75 öre per dag utgör per år..........................................

Beklädnad (skall i regel bekostas av kommun eller enskild,

men stannar i vissa fall på staten)

Underhåll av sängkläder...........................................................

• » » inventarier ...............................................................

» » byggnader ...........................................................

Uppvärmning och belysning .....................................................

Renhållning .....................................................................................

Medicin............................................................................................

Allmänna omkostnader ..................................................................

driftkostnaDenna

be
22,

300: —

32,850: —

1,000

500

250

5.000

13,000

1.000

1,000

3,100

Summa årlig utgift kr. 80,000

Avgår:

Vårdavgifter av kommuner och enskilda med beräkning

av 90 betalande och 250 kr. om året 22,500: —

Beräknad inkomst av jordbruk och verkstäder 7,500: — 30,000: —

Årlig statsutgift kr. 50,000: —

Inventarier.

Driftkostnader

för en

anstalt enligt

alt. I och II.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Förslag av

inom civildepartementet

tillkallade

sakkunniga.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.

Samtidigt med att Kungl. Maj:t vid föredragning den 30 juni 1913

av riksdagens skrivelse i ämnet förordnade om utfärdande av den utav

riksdagen antagna lagen om behandling av alkoholister, meddelades

tillika föreskrift, att frågan om anordnande av sådan statsanstalt för

alkoholister, som avsåges i 2 § av omförmälda lag, skulle för vidare behandling

överlämnas till civildepartementet.

Sedan behov av ytterligare utredning av förevarande fråga och vissa

i samband därmed stående angelägenheter yppat sig, bemyndigade Kungl.

Maj:t, i enlighet med därom gjord framställning, den 12 september 1913

chefen för civildepartementet att inom nämnda departement tillkalla fyra

sakkunniga för att skyndsamt verkställa utredning dels angående behovet

och beskaffenheten av sådana statsanstalter för vård av alkoholister,

som avsåges i 2 § av lagen om behandling av alkoholister, dels rörande

statsbidrag till alkoholistanstalter, som av Kungl. Maj:t erkändes såsom

allmänna, dels ock rörande anslag till övriga enskilda alkoholistanstalter

ävensom framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Enligt vad departementschefen vid föredragning av detta ärende

anförde, borde de sakkunniga vid fullgörande av sitt uppdrag även

granska de redan upprättade förslagen. Särskilt skulle uppmärksamhet

ägnas däråt, att anordningarna vid den ifrågasatta anstalten bleve så

enkla och praktiska som möjligt.

Sedan på grund av sålunda meddelat bemyndigande förste stadsläkaren,

medicine doktorn R. A. von Post, ledamoten av riksdagens

första kammare, redaktören C. G. Ekman, byråchefen i socialstyrelsen,

filosofie doktorn E. G. fluss och ledamoten av riksdagens andra kammare,

godsägaren J. M. Juhlin tillkallats för utförande av ifrågavarande

utredningar, hava dessa sakkunniga, till åtskillnad från förut omförmälda

sakkunniga här nedan benämnda kommitterade, med skrivelse den 14

januari 1914 överlämnat den del av utredningen, som avser beredandet

genom statens direkta försorg av vård åt alkoholister.

Kommitterade hava emellertid samtidigt antytt huvuddragen av

statens åtgöranden i övrigt för alkokolistvårdens främjande, på det att

statens kostnader för nämnda ändamål måtte redan nu kunna i ett sammanhang

ungefärligen beräknas.

Vid sitt arbete hava kommitterade hämtat ledning av de utredningar,

som lämnats i fattigvårds- och nykterhetskommittéernas utlåtanden

rörande interneringslagen samt propositionen i ämnet vid 1913

års riksdag, ävensom av här ovan återgivna förslag till en statens

vårdanstalt för manliga alkoholister. För inhämtande av vissa upplysningar

hava kommitterade därjämte rådfört sig med de till möte

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.

21

i Stockholm samlade representanterna för ett flertal alkoholistanstalter i

riket ävensom med andra på fattig- och alkoholistvårdens områden erfarna

personer.

Kommitterade hava till en början uttalat sig om behovet av allmänna

anstalter för vård av alkoholister, och kommitterade förklara, att

de funnit sig övertygade, att icke ens mycket omfattande undersökningar

skulle kunna giva någorlunda pålitliga hållpunkter för ett bedömande

av, i vilken omfattning interneringsförfarandet kan tänkas bliva

anlitat.

Kommitterade erinra därvid om de förändrade förhållanden, som med

interneringslagens ikraftträdande uppkomma och som ytterligare omöjliggöra

ett dylikt bedömande. Särskilt omnämnes det hot, som ligger i lagens intern

eringsbestämmelser och som torde komma att inverka å alkoholisternas

antal. Vidare erinras om det allvarliga arbetstvång, som måste bliva

rådande vid allmänna anstalter och som enligt vunnen erfarenhet för åtskilliga

kategorier av alkoholister innebure ett avskräckande perspektiv.

Kommitterade påpeka, att statsmakterna med lagen väsentligen också

avsett ett varnande och uppfostrande medel, vars sista resurs, interneringen,

endast i undantagsfall borde behöva anlitas. Denna lagens innebörd

hade särskilt betonats genom inrättande av kommunala nykterketsnämnder

med uppgift att tjäna som lokalt organ vid lagens tillämpning

och med uttrycklig skyldighet att genom förebyggande åtgärder söka så

påverka alkoholisten, att interneringshotet ej behövde omsättas i verklighet.

Såsom ytterligare inverkande faktorer på frekvensen vid de allmänna

alkoholistvårdanstalterna omnämnas de alltmer förekommande restriktionerna

vid brännvinsförsäljning. Det erinras också om, att även andra

sätt för alkoholisters omhändertagande och vård än de här ifrågavarande

framgent stå till buds. Akuta sjukdomsfall av detta slag lära sålunda

framgent företrädesvis komma att behandlas å sjukhus och fattigvårdsinrättningar

in. m., och för den talrika gruppen av lösdrivande alkoholister

torde tvångsarbetsanstalterna även i fortsättningen komma att

i regeln anlitas.

Ytterligare framhålles, att internering icke får betraktas såsom ett

universalmedel, som efter behag kan tillgripas, när det gäller att bliva

kvitt besvärliga individer, tillhörande de i lagen angivna kategorierna.

Varje fråga om internering måste bedömas individuellt, och den föreskrivna

läkarundersökningen eller andra inhämtade upplysningar kunna

helt visst i många fall giva vid handen, att internering icke är den

lämpligaste åtgärden.

Interneringsf

ör far ande ts

blivande användning.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition Nr 155.

Provisoriska

åtgärder.

Slutligen betonas, att en tungt vägande praktisk omständighet,

nämligen kostnadsfrågan, säkerligen mycket ofta kommer att avhålla vederbörande

från att påkalla internering även i fall, då sådan eljest ur alla

synpunkter vore behövlig och önskvärd. Enligt lagen skall nämligen

den, som ansöker om alkoholists internerande, närmast ansvara för vårdkostnaderna.

Dessa bliva under alla förhållanden tämligen avsevärda

och komma otvivelaktigt att utöva en återhållande inverkan på åtminstone

nykterketsnämndernas (kommunernas) interneringsiver.

På grund av vad sålunda anförts, uttala kommitterade som sin

mening, att endast så mycket kan förutses, att vid lagens ikraftträdande

dess starkaste medel, interneringen, näppeligen behöver tagas i anspråk

i den utsträckning, vartill de nuvarande förhållandena kunde synas giva

anledning.

Med hänsyn till de framtida förhållandena uttala kommitterade på

anförda grunder den uppfattningen, att man med skäl torde kunna förvänta

en snar minskning i behovet av offentlig alkoholistvård.

Med den uppfattning rörande förhållandenas utveckling, som kommitterade

sålunda gjort gällande, vore det utan vidare klart, att kommitterade

ansåge stor varsamhet böra iakttagas vid det nu förestående ordnandet

av alkoholistvården. Härtill manar enligt kommitterades mening

ock den omständigheten, att varken i vårt land eller annorstädes ännu

tillräcklig erfarenhet vunnits om sådan vård, för att fullt betryggande

ledning vid dess anordnande skall stå till förfogande. Då därjämte i

allt fall avsevärda kostnader komma att drabba det allmänna, anse kommitterade

nödvändigt att icke påkalla mera vittomfattande åtgärder, än

som synas oundgängliga, för att interneringslagen må kunna vid sitt

ikraftträdande komma till verklig tillämpning. Först därefter kan med

större säkerhet bedömas, i vad mån och på vad sätt ytterligare medverkan

från det allmännas sida är behövlig.

Ehuru statsmakterna gjort interneringslagens tillämpning beroende

av tillgången å anstaltsvård för alkoholister, hava de ej åtagit sig hela

ansvaret för tillhandahållandet av sådan vård. Såsom i det föregående

visats, förutsätter nämligen lagen, att för ändamålet skola anlitas anstalter

av olika ursprung. Klart är emellertid, säga kommitterade, att

ett visst minimum av anstaltsvård måste av staten själv garanteras, för

att lagen överhuvud skall kunna tagas i bruk.

internering å Under interneringsfrågans föregående behandling har enighet rått

statsanslag. <järom, att särskilda skäl tala för statens övertagande av vården utav

s. 23 Kontrollera mot PDF

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.

23

sådana alkoholister, som äro farliga för annans personliga säkerhet

eller eget liv. Enligt kommitterades uppfattning kan en statens skyldighet

i sådant avseende härledas redan ur dess allmänna uppgift att sörja

för allmän ordning och säkerhet. Härmed är uppenbarligen ej förenligt

att underlåta tillämpa lagen på farliga alkoholister, som under spritens

inflytande sakna all självkontroll. Visserligen, yttra kommitterade, anvisar

lagen möjlighet för sådana individers omhändertagande och vård

även annorledes än vid allniän alkoholistanstalt, men dels får sådan anordning

endast kortare varaktighet, dels lära stora svårigheter möta för

vederbörande myndigheter att bereda utväg härtill på ett ur olika synpunkter

lämpligt och betryggande sätt. I överensstämmelse med de

förutsättningar, som lågo till grund för lagens tillkomst, anse därför

ock kommitterade, att för de farliga alkoholisterna plats i regeln måste

beredas å någon statens egen anstalt.

Kommitterade betona dock, att ingalunda alla alkoholister, som i

rusigt tillstånd äro farliga för egen eller andras säkerhet, behöva vård

under de mera betryggande former, som en statsanstalt förutsättes erbjuda.

Om många av dem gäller otvivelaktigt, att enbart den med en

internering följande avhållsamheten från spritdrycker är tillräcklig för

att göra dem lämpliga för vård å annan allmän anstalt.

Beträffande alkoholister av brottslings- och lösdrivartypen framhålla

kommitterade, att mot dem framgent torde komma att i regeln användas

sådana kraftigare medel, som annan gällande och blivande lagstiftning

medgiver. Då emellertid sådant tillvägagångssätt icke är lämpligt för

alla dylika fall, måste det nog förutses, att vederbörande polismyndigheter

och nykterhetsnämnder skola åtminstone undantagsvis anlita internerings

förfarandet för att för viss tid oskadliggöra och om möjligt upprätta

individer av förevarande slag. För nykterhetsnämndernas vidkommande

erinra kommitterade, att, när interneringslagen tillämpas, respektive

kommuner ådragas ett ekonomiskt ansvar, som i sin mån verkar

återhållande.

Ännu en grupp av patienter bör slutligen efter kommitterades uppfattning

beräknas hemfalla under statsanstalts vård. Bland mängden av

vanliga alkoholister, som kommitterade i likhet med statsmakterna förutsatt

skola vårdas å erkända anstalter av olika slag, finnes givetvis en

och annan individ, som icke vill foga sig i anstalternas förhållanden och

underkasta sig erforderliga ordningsföreskrifter. Kommitterade anse, att

på de erkända anstalternas resurser att effektivt behandla sådana sv årskötta

patienter icke alltför stora fordringar få ställas. Åven principiella

skäl tala emot, att de skola behålla patienter, för vilkas del

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 155.

Internering

å erkända

anstalter.

strängare tvångsmedel behöva anlitas. Det är därför enligt kommitterades

förmenande ur alla synpunkter lämpligast, att sådana individer,

som å de erkända anstalterna visa sig alltför svårhanterliga, överflyttas

till statsanstalt.

Till de nu angivna grupperna av alkoholister anse kommitterade

statens egen anstaltsvård böra begränsas. Till övriga allmänna anstalter

— de av Kungl. Maj:t erkända — blir det således nödvändigt hänvisa

övriga kategorier av internerade, d. v. s. sådana som utsätta hustru och

barn för nöd eller uppenbar vanvård eller som ligga fattigvården eller

sin familj till last, förutsatt nämligen att de icke såsom farliga eller

särskilt svårbehandlade böra undantagsvis omhändertagas å eller överflyttas

till statsanstalt.

Enligt kommitterades mening föreligga starka skäl för det antagandet,

att de större städerna samt åtminstone vissa län skola finna med

egen fördel förenligt samt ur andra synpunkter angeläget att upprätta

vårdanstalter för internering av alkoholister. En viktig förutsättning

härför är dock, att dessa anstalter befrias från de ur vårdsynpunkt svåraste

individerna, för vilka enligt kommitterades förslag plats bör beredas

å statsanstalt. Om därjämte staten tillerkänner visst understöd åt övriga

anstalter, bör det kommunala initiativet erhålla tillbörlig uppmuntran.

Kommitterade hålla före, att under nu angivna förutsättningar från detta

håll väsentlig medverkan för vårdbehovets tillgodoseende säkerligen skall

kunna erhållas.

Däremot finna kommitterade det mera svårberäkneligt, i vilken utsträckning

anstalter, upprättade av föreningar, stiftelser eller andra,

kunna stå till buds för internering i lagens mening.

Då enligt kommitterades mening de erkända anstalterna böra av

staten erhålla starkare ekonomisk uppmuntran än de enskilda anstalterna,

ligger däruti ett kraftigt verkande medel till upprättandet av anstalter,

avsedda för internering. Lagens tillkomst synes därjämte kommitterade

innebära full garanti för att sådana anstalter, därest de skötas ordentligt,

skola kunna påräkna full beläggning. Om slutligen icke alltför

stränga krav in- hygienisk och vårdsynpunkt behöva ställas på de erkända

anstalterna, utan redan befintliga boningshus, t. ex. förutvarande större

herrgårdsbyggnader, kunna apteras för ändamålet, torde man efter kommitterades

uppfattning kunna räkna med att det enskilda initiativet på detta

område skall verksamt bidraga att fylla det behov, som stats- och kommunanstalterna

ej ensamma förmå tillfredsställa.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kung!. Maj:tf; Nåd. Proposition Nr 155.

För att fullständiga bilden av den alkoholistvård, vid vars organiserande

staten bör medverka, erinra kommitterade, att de enskilda anstalternas

uppgift ingalunda kommer att minskas genom interneringssystemets

genomförande. Tvärtom, anföra kommitterade, kan med visshet

förutses, att just förefintligheten av tvångsmedel skall såväl hos alkoholisterna

själva som deras anhöriga väcka starkare intresse för att i tid

samt under mindre förödmjukande och mera tilltalande vårdformer, som

erbjudas hos enskilda anstalter, söka bot mot alkoholmissbruket och

dess verkningar. Nykterhetsnämnderna hava ock enligt lagen uttrycklig

skyldighet att befrämja alkoholisters omhändertagande på detta sätt.

Det ligger dock i sakens natur, att företrädesvis alkoholister av högre

samhällsställning och med bättre ekonomiska resurser skola anlita de

enskilda anstalterna för att utan lagens direkta tvång övervinna spritbegäret.

Kommitterade hava härefter yttrat sig angående behovet av anstaltsvård

för kvinnor och därvid som sin uppfattning uttalat, att det otvivelaktigt

redan vid interneringslagens ikraftträdande torde erfordras en för

internering av kvinnor avsedd anstalt. Då emellertid en sådan anstalt

icke behöver erhålla stor omfattning eller utrustas så kostsamt som eu

statsanstalt för män, anse kommitterade frågan om direkta statsåtgärder

för kvinnors internering utan olägenhet kunna uppskjutas, intill dess

säkrare kännedom vinnes, huruvida icke genom intresserad förenings,

stiftelses eller enskild persons mellankomst det från början oundgängliga

behovet av vårdplatser för internering av kvinnor kan nödtorftigt fyllas.

I enlighet med de åsikter, kommitterade utvecklat, anse kommitterade

sig kunna beräkna, att följande antal anstalter och vårdplatser

utan statens direkta åtgärder blir tillgängligt under år 1916, nämligen:

för enskild alkoholistvård (enskilda anstalter) av:

män: 9 å 12 av föreningar eller stiftelser upprättade anstalter med

175 å 250 vårdplatser;

kvinnor: åtminstone 1 anstalt med 14 vårdplatser;

för internering (erkända anstalter) av:

män: 5 å 8 av föreningar eller stiftelser upprättade, för frivilliginternering

företrädesvis avsedda anstalter med 100 å 150

vårdplatser;

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 111 käft. (Nr 155.) 4

Enskild

alkoholist
vård.

Anstalt svärd

för kvinnor.

Hela antalet

vårdplatser.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Eu statens

vård an 8 tält.

26 Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.

3 ;\ 5 av kommuner eller län upprättade anstalter med 100

å 150 vårdplatser;

kvinnor: åtminstone 1 anstalt med 15 å 20 vårdplatser.

Om härutöver staten själv tillhandahåller 100 å 150 platser för de

mest svårbehandlade internerade, skulle alltså för alkoholistvården omedelbart

bliva tillgängliga, tillhopa i runda tal 500 å 700 vårdplatser,

varav c:a 2/3 avsedda för internerade, de övriga för frivilliga patienter.

Enligt kommitterades mening böra de sålunda beräknade vårdanordningarna

bliva tillräckliga, för att interneringslagens tillämpande skall

kunna med tillbörlig effektivitet påbörjas. Med stöd av vunnen erfarenhet

kan sedermera övervägas, huruvida och på vad sätt anstaltssystemet

kan behöva utvidgas eller till äventyrs omläggas.

Sedan kommitterade kommit till den övertygelsen, att staten till eu

början bör åtnöja sig med att själv tillhandahålla iuterneringsanordningar

för 100 å 150 patienter, hava kommitterade tillbehandling upptagit spörsmålet,

huruvida dessa vårdplatser lämpligast borde beredas å en eller

å flera anstalter.

Kommitterade framhålla därvid vikten av att den allmänna meningens

tillit förvärvas och att de farhågor av olika slag undanröjas, som

lätt kunna förknippas med ett sådant starkt ingrepp i den personliga

friheten, som interneringen onekligen är. Till följd härav anse kommitterade

nödvändigt, att statens första anordningar på området bliva

tillfredsställande både med hänsyn till lokaliteter, övrig utrustning och

ledning. Men detta, säga kommitterade, låter sig icke genomföra utan

avsevärda kostnader, vilka givetvis måste ställa sig betydligt högre,

därest samma slags anordningar skola vidtagas på flera platser. De årliga

utgifterna för administration, läkarvård, vaktpersonal m. in. bliva i

sådant fall väsentligt stegrade. Vad byggnadskostnaderna angår, ligger

det i sakens natur, att dessa ökas i den mån samma antal platser av

samma beskaffenhet fördelas på flera olika anstalter. I sådan riktning

inverkar särskilt den nödvändiga dubbleringen av ekonomi- och kökslokaler,

arbetssalar in. m. Förnämligast av sålunda anförda skäl hava

kommitterade funnit lämpligast, att åtminstone till en början endast en

statens vårdanstalt för alkoholister upprättas, och att denna så anordnas,

att minst 100 vårdplatser stå färdiga att tagas i användning vid anstaltens

öppnande och ytterligare ett 50-tal platser genom enkla inredningsåtgärder

kunna efter hand göras disponibla.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 155.

Kommitterade yttra sig härefter om den allmänna beskaffenheten

av en statens vårdanstalt för alkoholister.

Härom anföres följande:

»Av grundläggande betydelse för anordnandet av statens vårdanstalt måste

givetvis vara de i interneringslagen lämnade anvisningarna om allmänna anstalter.

Utöver vad härom redan inledningsvis anförts, vilja kommitterade erinra om

några viktigare bestämmelser i lagen rörande anstalternas beskaffenhet och den

vård, de skola lämna.

Lagen innebar skyldighet för allmän anstalt att under viss längre tid kvarhålla

internerad. Det ligger då i sakens natur, att anstalt bör anordnas på ett

härför lämpligt sätt och utrustas med erforderlig personal. Då statsanstalten

särskilt avses komma att få omhändertaga för annans personliga säkerhet eller

eget liv farliga alkoholister ävensom mera svårhanterliga sådana, är det vidare

klart, att lokalförhållandena måste medgiva betryggande åtgärder med avseende

å dylika individer. De i lagen stadgade straffbestämmelserna för den, som åt

internerad lämnar spritdrycker eller förhjälper honom åtkomma sådana, äro slutligen

ägnade att inskärpa vikten av sträng kontroll i nu berörda avseende.

Av lagens hela läggning liksom flera särskilda stadganden framgår emellertid

tydligt, att de allmänna anstalterna böra vara verkliga vårdanstalter och icke

blott interneringsinrättningar. Det förutsättes ock, att anstalterna skola bereda

patienterna tillfälle till ett för deras vård ändamålsenligt arbete, vilket patienterna

äro skyldiga fullgöra.

Vid uppgörandet av sitt förslag till statsanstalt hava kommitterade icke

kunnat hämta ledning från någon fullt tjänlig förebild. De enskilda anstalter,

som finnas i vårt land, äro av mycket mindre omfång än den nu föreslagna statsanstalten.

De äro vidare helt och hållet byggda på fri villighetens grund och

sakna fördenskull såväl befogenhet till som anordningar för kvarhållande av

patienter mot deras vilja. Mera svårskötta patienter taga de ej mot, och skulle

någon sådan visa sig svårhanterlig eller inverka skadligt på de övriga, kan han

utan vidare utskrivas.

Då de enskilda anstalterna härigenom försäkra sig om ett mera lätthanterligt

patientmaterial, kunna de reda sig med mindre personal samt med färre

och enklare anordningar, än som skulle vara nödvändiga, därest de hade att mottaga

och behålla vilka patienter som helst.

Av förut angivna skäl måste man emellertid ställa helt andra och strängare

fordringar på en blivande statsanstalt, vadan erfarenheterna från de enskilda

anstalterna endast uti inskränkt mån låta sig tillämpa vid uppgörande av förslag

till eu statsanstalt.

I stort sett gäller om de utländska anstalterna detsamma som om de svenska,

med undantag för vissa engelska anstalter. De engelska anstalterna äro av trenne

slag: retreats, reformatories och statsanstalter. Av dessa äro de första, retreats,

av ungefär samma beskaffenhet som våra svenska enskilda anstalter. De s. k.

reformatories åter och statsanstalterna äro tvångsanstalter, som ha både rätt och

skyldighet att kvarhålla patienter mot deras vilja. De erbjuda ändock, icke fullt

jämförliga förhållanden med en blivande svensk statsanstalt uti interneringslagens

mening; detta av huvudsakligen tvenne skäl. Dels äro de i huvudsak avsedda

att mottaga för brott till fängelse dömda drinkare, och utgöra således i viss mån

substitut för fängelser, dels mottagas på ungefär 9/10 av de till något mer an ett

Ad stillt ens

beskaffenhe

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 155.

tusental uppgående platserna endast kvinnor. Statsanställda, till antalet tvänne

med tillhopa omkring 140 platser, äro huvudsakligen avsedda att mottaga sådana

patienter, som på grund av svårhanterlighet måst skiljas från reformatories. De

nämnda engelska alkokolistanstalterna ha sålunda i utpräglad grad karaktären

av fängelser och kunna icke utan vidare tjäna såsom mönster för eu statsanstalt

i vårt land, som enligt interneringslagens anda och ordalydelse bör äga karaktären

av en vårdanstalt.

De engelska reformatories och statsanstalterna äro i allmänhet slutna, av

murar eller stängsel omgivna anstalter med bevakning anordnad såsom vid fängelserna.

_ Statsanstalterna lyda under fångvården. Samtliga anstalter äro underkastade

inspektion av särskild tjänsteman.

Om sålunda icke någon av de engelska anstalterna utan vidare kan tjäna

såsom mönster vid upprättande av förslag till en svensk statsanstalt, hava kommitterade

emellertid av de vid dem vunna erfarenheterna hämtat god ledning

vid sitt arbete. b

De engelska anstalterna äro anordnade så att säga uti serie, i det att de

bästa patienterna vårdas uti retreats och mildare reformatories, de svårare uti

de strängare reformatories och slutligen de svåraste samt farliga vid statsanstalterna.

Den engelska inspektören framhåller upprepade gånger vikten av att

alkoholistvården bliver planerad på detta sätt, så att den tillåter överflyttning

från mildare till strängare behandling eller omvänt efter patienternas uppförande

och ^ beskaffenhet. Såsom redan förut framhållits, synes denna erfarenhet böra

så långt görligt är beaktas vid planerandet av anstalter i Sverge.

Enligt kommitterades förmenande kunna icke heller några svenska anstalter

med likartat syfte utan vidare tjäna såsom mönster för en statens anstalt uti

interneringslagens mening. Dylika närbesläktade anstalter .äro t. ex. sanatorier,

arbetsinrättningar, hospital och fängelser. En statens anstalt för behandling av

internerade alkoholister synes böra låna en eller flera egenskaper från vart och

ett av detta slags anstalter, utan att dock likna någon av dem, och kommer

således att utgöra en anstalt av en helt och hållet ny typ.

Detta förhållande försvårar givetvis i hög grad uppgiften att uppgöra förslag

till^ en statens alkoholistanstalt. Denna måste i viss mån bli en försöksanstalt,

från vilken man får hämta erfarenheter och lärdomar för framtiden. Även

av detta skäl hava kommitterade icke för närvarande velat föreslå mer än en

statens alkoholistanstalt.

Statens anstalt för alkoholister uti interneringslagens mening måste, såsom

redan visats, vara en verklig vårdanstalt, där patienternas vård och förbättringutgöra

huvuduppgiften. Vårdmedlen böra utgöras av moralisk och intellektuell

påverkan av sakkunniga och lämpliga personer; arbete, avpassat efter patienternas

krafter och förmåga, företrädesvis utom hus i trädgård och jordbruk men

även verkstadsarbete; medicinsk behandling där så kräves; uppmuntran och belöningar

för visat gott uppförande, vanligen i form av mildare behandling och

flitpenningar; samt slutligen bestraffningar för förseelser och dåligt uppförande.

I enlighet med interneringslagens anvisningar bör anstalten vidare vid utskrivningen

medverka till att förskaffa patienterna för dem lämpligt arbete, med

vilket de må kunna ärligen försörja sig, ävensom sedermera bibehålla förbindelse

med dem och genom samarbete med nykterhetsnämnderna eller föreningar

med filantropiskt syfte till deras hjälp och stöd utöva en övervakande verksamhet.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.

A andra sidan måste en statens anstalt vara så inrättad, att densamma,

utan att få karaktär av fängelse, förmår hålla patienterna till verkligt arbete,

förhindrar rymning, uppehåller ordning och disciplin inom anstalten och till sist

förhindrar införande inom anstalten av spritdrycker.

Då det här gäller personer, som, sedan de undandragits alkoholens inverkan

och dess närmaste följder, i regeln icke äro i egentlig mening kroppsligt sjuka,

anse kommitterade icke nödigt att på anstalten ställa samma höga hygieniska

krav, som tillämpas med avseende å sjukhus och med dem jämförliga vårdanstalter.

I stället bör man kunna närma sig de normer, som gälla för kasärner,

arbetsinrättningar och liknande anstalter. Det är uppenbart, att de principer,

man på denna punkt ansluter sig till, spela en ganska viktig roll ur kostnadssynpunkt.

Då största ordning och snygghet givetvis kommer att vidmakthållas å anstalten,

anse kommitterade sålunda tillräckligt, om för varje vårdplats i sovrummen

beräknas ett utrymme av c:a 20 kbm. Där så anses önskvärt, kan luftväxling

med korridorerna anordnas under nätterna. Bad-, tvätt- och sköljrum böra

naturligen anordnas i tillräcklig mängd samt en särskild sjukav delning inrättas

för akuta sjukdomsfall m. m.»

På anstaltens byggnadskostnad^- influerar också i betydande mån

den frågan, enligt vilket system sovrummen anordnas.

I detta avseende anföra kommitterade följande:

»Det av sakkunniga inom justitiedepartementet förordade enrumssystemet

hava kommitterade redan av kostnadsskäl ansett sig icke kunna biträda.'' I motsats

mot de sakkunniga anse kommitterade ock, att ifrågavarande system skulle

snarare försvåra än befrämja patienternas övervakande och behöriga vård. Förhållandena

ställa sig helt naturligt annorlunda på en anstalt för 100 ä 150 patienter

an på en mindre enskild anstalt. Åt den senare kan ges karaktären av

ett pensionat eller hem, där patienterna i viss mån behandlas såsom medlemmar

av föreståndarens familj. Har man så på denna mindre anstalt i sin hand

att någorlunda utvälja sitt patientmaterial, så kan det ur många synpunkter vara

önskvärt och tilltalande, att värjo patient får sitt enskilda rum.

På den stora statsanstalten åter, där patienterna äro av utvalt sämre slag, skulle

ett enrumssystem medföra vissa svårigheter. Vårdarpersonalen skulle helt säkert

behöva1 vara större med detta system än med flera patienter i varje säl, enär vid

det senare förhållandet patienterna i viss mån övervaka varandra och vårdaren

naturligen hastigare överser eu säl med t. ex. 6 patienter än lika många enskilda

rum. A andra sidan äro stora sovsalar med plats för ett större antal t. ex.

15 ä 20, av disciplinära skäl olämpliga för en anstalt av det slag, det här rör

sig om. Kommitterade hava stannat vid talet 6 såsom ur olika synpunkter

lämpligt.

Kommitterade hålla också före, att de flesta patienter av det slag, som företrädesvis

kunna förväntas till en blivande statsanstalt, skulle trivas sämre i enskilda

rum än i gemensamma rum för 6 stycken i varje. De skulle i regeln

finna det ledsamt och enformigt att bo var för sig, något som de icke äro vana

vid. För de undantag, som nog torde förekomma, bör emellertid ett mindre

Eurutn8>ystem

eller

icke?

s. 30 Kontrollera mot PDF

Sv&rbeliandlade

patienter.

30 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.

antal rum avpassas för 1 a 2 patienter. Förflyttning till sådana rum torde också

i särskilda fall kunna lämpligen användas såsom belöning för visat gott uppförande

och pålitlighet.»

Kommitterade hava i detta sammanhang uppmärksammat frågan om

särskilda åtgärder för omhändertagande av svårbehandlade patienter.

Härom yttra sig kommitterade sålunda:

»Kommitterade önska vidare fästa uppmärksamheten därå, att bland de

patienter, som komma att tillföras en blivande statsanstalt, helt visst kommer

att finnas en eller annan av så svårhanterlig art, att det blir så gott som omöjligt

att med de medel, som stå till buds, komma tillrätta med honom. En eller

ett par individer av antydd beskaffenhet kunna åvägabringa oreda och oordningar

inom hela patientskaran, och det synes därför angeläget att på lämpligt sätt befria

anstalten från dylika, för dess verksamhet skadliga individer.

Man kan ju invända, att det just är statsanstaltens ändamål att mottaga

och taga reda på dessa, samt att anordningar och personal böra vara beräknade

därefter. De flesta alkoholister äro emellertid sådana, att de underkasta sig en

vanlig sträng anstaltsregim. Den dem övervakande personalen behöver därför

icke vara alltför talrik, om medel finnes att frånskilja särskilt svårhanterliga individer,

som uppvigla sina kamrater och försvåra upprätthållande av disciplin.

Skola däremot personal och anordningar vara fullt tillräckliga för att å anstalten

behandla även dessa, kan anstaltens både anläggning och drift bliva dyrbarare

än den eljest behöver vara.

För att undgå dessa särskilt svårhanterliga individer vid en blivande större

statsanstalt kan man tänka sig att såsom i England uppföra en mindre anstalt

för dessa, dit den stora statsanstalten och eventuellt andra anstalter finge efter

inspektionsmyndighetens beprövande sända patienter, som visat sig omöjliga att

disciplinera eller påverkat sina kamrater i ogynnsam riktning. En sådan lösning

av frågan antyddes av de ovannämnda, inom justitiedepartementet tillkallade särskilda

sakkunniga, vilka ifrågasatt anordnandet även av en mindre anstalt av

strängare typ.

En annan och billigare utväg än att inrätta en särskild strängare anstalt är

måhända tänkbar, om man kunde finna någon laglig form för överflyttning av de

mest svårhanterliga individerna från statsanstalten till Svartsjö eller annan tvångsarbetsinrättning,

vars publik i alla händelser till väsentlig del utgöres av alkoholister.

Man kunde t. ex. tänka sig, att Konungens befallningshavande finge

rätt att efter ansökan av statsanstaltens styrelse och efter prövning av förhållandena

förordna om patients överförande till tvångsarbetsanstalt för återstoden av

interneringstiden. En sådan rätt torde icke behöva tagas i anspråk så synnerligen

ofta. Helt säkert skulle blotta tillvaron av en sådan möjlighet vara en

ypperlig disciplinär faktor och många gånger bespara anstaltens styrelse obehaget

av att utdela och anstaltens patienter lidandet av att undergå disciplinstraff.

Vederbörande patienter skulle söka undvika att ställa till allvarligare obehagligheter,

om de visste, att sådana kunde för resten av interneringstiden medföra, att

det mera drägliga livet inom anstalten utbyttes mot det tunga arbetet och den

hårda disciplinen på en tvångsarbetsanstalt.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.

Kommitterade liava icke velat underlåta att fästa uppmärksamheten vid nu

berörda spörsmål, vars betydelse väl synes motivera, att detsamma tages under

vederbörlig omprövning. >

Kommitterade hava ansett, att statsanstalten bör förläggas centralt

i landet, dock på så långt avstånd från huvudstaden och andra städer,

att frestelsen till avvikande bleve den minsta möjliga och svårigheterna

att erhålla spritdrycker utifrån ej bleve lätta att övervinna, Å andra

sidan får anstalten icke hava alltför dåliga kommunikationer, så att

tillförseln av förnödenheter bleve onödigt försvårad. Den bör givetvis

förläggas på landsbygden och vara förenad med ett jordbruk, tillräckligt

att giva sysselsättning åt patienterna ävensom bereda naturaprodukter

för anstaltens behov. Helst bör anstalten förläggas till någon

statens domän.

Med dessa utgångspunkter för platsvalet hava kommitterade vänt

sig till domänstyrelsen för att erhålla upplysningar om staten tillhöriga

egendomar uti Södermanland och Uppland, som till äventyrs kunde vara

tillgängliga. Av de egendomar, som därvid synts kunna komma i fråga,

hava kommitterade utvalt tre för närmare undersökning med avseende

på lämplighet för ändamålet, nämligen den redan av de inom justitiedepartementet

tillkallade sakkunniga undersökta egendomen Venngarn

samt därjämte egendomarna Ångsholmen och Ådö, belägna, den

första i Uppland, de bägge senare uti Södermanland. Vid dessa platser

hava kommitterade ock avlagt besök.

Kommitterade hava emellertid också ansett sig böra undersöka, huruvida

icke möjligen någon av de genom vederbörande truppförbands förflyttning

ledigblivna gamla lägerplatserna skulle kunna anordnas till en

statens anstalt för alkoholister.

För detta ändamål hava kommitterade tagit kännedom om vissa

hos arméförvaltningen förefintliga handlingar rörande dessa lägerplatser

ävensom de utredningar rörande sådana lägerplatser, som nyligen

verkställts av särskilda sakkunniga. Det visade sig därvid, att å

flera av de ledigblivna lägerplatserna funnos byggnader, som skulle

kunna tänkas efter omändringar och tillbyggnad användbara för ändamålet.

Särskilt syntes det kommitterade, som om lägerplatsen Scilbohed i

Västmanland, belägen c:a 1 s 4 mil från Sala, skulle kunna komma i fråga,

dels av det skälet att densamma syntes ligga på lämpligt avstånd från

stad, dels därför att vid densamma fanns åkerjord och odlingsmark av

tillräcklig vidd för att kunna tänkas bereda tillfälle till jordbruksarbete

åt ett större antal patienter.

Plits ffir

anstalten.

Salbohed,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr loS.

Kommitterade liava vid sina undersökningar kommit till den slutsatsen,

att lägerplatsen Salbohed skulle för en rimlig kostnad, väsentligen

understigande den för en nyanläggning, kunna tillbyggas, omändras

och repareras, så att den bleve användbar såsom anstalt för alkoholister.

Emellertid äro de olika byggnaderna vid Salbohed utspridda över

en stor yta, med långa avstånd sinsemellan. En effektiv omhängnad av

det hela skulle därför ställa sig synnerligen dyrbar. Ej heller kunna

förhållandena så ordnas, att tjänstemän och vårdarpersonal få bo så

nära inpå logement och arbetssalar m. m., att en betryggande övervakning

kan komma tillstånd. Åtminstone skulle en sådan kräva en rätt

stor personal, varav åter skulle följa, att driftkostnaderna bleve alltför

stora. Kommitterade hava därför lunnit sig icke kunna föreslå Salbohed

såsom plats för den första statsanstalten. Ej heller någon av de

övriga förutvarande lägerplatserna har synts kommitterade fullt lämplig

för de anspråk, som enligt kommitterades mening böra ställas på den nu

föreslagna statsanstalten.

Angshoimen. Bland de förut omnämnda, för anstaltens placering ifrågasatta kronodomänerna

funno kommitterade vid närmare undersökning Ångsholmen

minst lämplig under föreliggande omständigheter. Denna egendom hade

visserligen ett ganska förmånligt läge på norra udden av Mörkö, c:a en

mil från Järna station och två mil från Södertälje. Den saknade emellertid

tillgång till gott vatten i tillräcklig mängd, och dess flesta bostads-

och ekonomibyggnader hade nyligen brunnit ned. Om man

skulle välja Ångsholmen till plats för den blivande anstalten, bleve man

nödsakad uppföra icke blott själva anstaltsbyggnaden och bostäder för

personal utan även alla ekonomibyggnader för lantbruket såsom ladugård,

stall, svinhus, magasiner och dylikt, vilket skulle högst väsentligt

fördyra anstalten. Dessa och andra skäl syntes kommitterade så vägande,

att de icke kunna förorda denna plats.

Venngam. I fråga om Venngam anföra kommitterade, att de efter prövning

av de utav förut omförmälda sakkunniga upprättade förslagen funnit sig

icke kunna förorda denna egendom till förläggningsort för en blivande

statsanstalt för alkoholister. Venngam synes visserligen kommitterade i

många hänseenden användbart för ändamålet. Det ligger på ett lämpligt

avstånd från huvudstaden och c:a ha mil från närmaste stad, Sigtuna.

Mer än tillräcklig jordareal finnes disponibel för att kunna bereda patienterna

sysselsättning. Gott vatten i tillräcklig mängd torde vara för

handen, varjämte avloppsförhållanden in. m. torde kunna ordnas på tillfredsställande

sätt.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:tv Nåd Proposition Nr 155.

Kommitterade anse dock vissa olägenheter vidlåda egendomen. Själva

slottet är en mycket stor och gammal byggnad av sten med mer än metertjocka

gråstensmurar i de nedre partierna. Den är byggd på 1200-talet, tillbyggd

på 1600-talet och innehåller ett trettiotal rum, av vilka många äro

synnerligen stora t. ex. den så kallade Disasalen, som sträcker sig över

större delen av slottets längd. En del av slottet upptages av ett gammalt

slottskapell. Åtskilliga rum äro försedda med värdefulla gamla

takmålningar. Slottet har vidare gamla spisar, friser och andra lämningar

från gångna tider, som synas vara värda att bevaras och vårdas.

Slottets karaktär av värdefullt historiskt minnesmärke synes kommitterade

förbjuda dess apterande till logement för patienter, enär en

sådan användning ovillkorligen måste förutsätta förstörande av en hel del

av de gamla värdefulla målningarna m. m. och helt förändra slottets

karaktär.

De inom justitiedepartementet tillkallade sakkunniga hade också

beaktat denna synpunkt och i enlighet därmed i sina större anstaltsförslag

endast förutsatt slottets användande till bostäder. Enligt kommitterades

mening kan dock icke heller detta ske utan rätt stora förändringar

och kostnader. De tjocka murarna skulle göra ledningars framdragande

synnerligen dyrbart, och de gamla salarna skulle bliva allt förstora

och otympliga för vanliga bostadsändamål samt synnerligen dyrbara

att uppvärma o. s. v.

Kommitterade anse, att det skulle vara förenat med väsentliga

svårigheter att placera en statsarrstalt — vare sig i paviljong- eller

korridorsystem — för 100 patienter på samma kulle som slottet, utan att

byggnaderna skulle komma att arkitektoniskt störa varandra. Att förlägga

anstalten nedanför slottskullen åter syntes olämpligt, emedan

grunden här var mindre god. Sannolikt skulle dyrbar pålning här bliva

nödvändig.

Vidare hava kommitterade funnit gården vara dåligt försedd med uthusbyggnader

för jordbrukets behov. Särskilt är ladugården så gammal

och förfallen, att ett förläggande av statsanstalten till Venngarn ovillkorligen

skulle erfordra en helt och hållet ny ladugård för en av de förut

åberopade sakkunniga ej beräknad kostnad av 30- å 40,000 kronor.

En statsanstalt vid Venngarn skulle därför efter kommitterades uppfattning

helt säkert komma att bliva mycket dyrbar i anläggning och

sannolikt även i drift, på grund av de stora kostnader uppvärmningen

av de stora lokalerna i slottet skulle medföra.

Kommitterade anmärka slutligen, att ställets belägenhet icke är av beskaffenhet

att underlätta patienternas isolering från omgivningen och övervakande.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 111 käft. (Nr 155.)

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.

På grund av alla dessa förhållanden hava kommitterade funnit sig

förhindrade att upptaga de tidigare förslagen att till Venngams kungsgård

förlägga stats anstalten.

o

Kronoegendomen Adö, belägen i Helgesta socken av Södermanlands

län, syntes åter kommitterade redan från början tilltalande på grund

av dess karaktär av ö. Kunde en sådan helt disponeras för en statsanstalt,

skulle man kunna undgå att uppföra en dyrbar och fi-ån många

synpunkter icke tilltalande inhägnad runt om anstalten. Det ön omgivande

vattnet skulle utgöra en omärkbar och effektiv sådan, åtminstone

sommartid; under vintern vore faran för avvikande från anstalten mycket

mindre än om sommaren.

Dessa förutsättningar anse kommitterade uppfyllas av kronoegendomen

Ådö, som omfattar ett par smärre och en stor uti sjön Båven belägen

ö, den senare stående i färjförbindelse med fastlandet. Ön är synnerligen

vacker, med starkt kuperad terräng. Den utmärkes av kullar,

bevuxna med ståtliga gamla ekar och barrskog, samt däremellan liggande

åkerfält och ängar.

Egendomens huvuddel^ Ådön, omfattar c:a 200 hektars areal, därav

c:a 70 utgöras av åker. Ön är avlång med sin huvudaxel riktad från

nordväst mot sydost. På sydöstra ändan ligga på en långsträckt kulle

med samma huvudriktning som ön huvudbyggnaden samt en del ekonomioch

bostadsbyggnader m. m. Åkern runt om kullen passar väl till trädgårdsanläggningar.

Omkring 200 meter i söder om denna kulle ligger en annan, till

vilken kommitterade vilja förlägga anstalten. Denna kulle är av sådan

beskaffenhet och storlek, att den tillåter uppförandet av en byggnad

med den tillämnade anstaltens dimensioner,'' utan att dyrbara grundläggningsarbeten

såsom pålning eller omfattande sprängningsarbeten behöva

ifrågakomma. Åvenså är terrängen jämförelsevis plan och jämn,

så att områdets ordnande kring anstalten, planering och dylikt icke

behöver vare sig stöta på några svårigheter eller draga stora kostnader.

Huvudbyggnaden å Ådö innehåller *8 rum och synes kommitterade

efter någon förändring lämpa sig synnerligen väl till bostad för eu

blivande föreståndare för anstalten. Vid Ådö finnes rikligt med uthus

av alla slag för jordbrukets behov, särskilt en stor och väl underhållen

ladugård för c:a 40 kor. Bostadsbyggnader för statare, stall- och ladugårdspersonal

finnas, men tarva restaurering.

Läget är med avseende på avstånd från städer och kommunikationer

enligt kommitterades mening synnerligen lämpligt. Egendomen ligger

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.

c:a 2 mil från närmaste plats med spritutskänkning, Malmköping, 1 mil

från Sparreliolms och Skebokvarns stationer på södra stambanan. Till

den förra kan man komma sjöledes (avstånd c:a 2 mil), vilket naturligen

innebär stora fördelar för transporter och dylikt.

Vatten finnes av utmärkt beskaffenhet uti sjön Båven, som allmänt

användes såsom dricksvatten av såväl människor som djur från

hela omnejden. Naturförhållandena synas kommitterade mycket gynnsamma

för placering av en större anstaltsbyggnad och för ledningars

dragande till och från densamma.

Ett hinder för egendomens användande kunde visserligen hava uppstått

på grund av att arrendetiden utgår först den 14 mars 1916. Kommitterade

hava emellertid åvägabragt eu preliminär uppgörelse med arrendator]!,

enligt vilken denne avstår arrendet ett år tidigare, sålunda den

14 mars 1915, samt medgiver byggnadsarbetets igåugssättande redan

från 1 juli 1914.

Vid sådant förhållande hava kommitterade bestämt förordat kronoegondomen

Ådö såsom plats för den blivande statsanstalten.

Beträffande de lokala anordningarna anföra kommitterade följande:

»Kommitterade hava låtit sig angeläget vara att söka åstadkomma ett sa

billigt förslag som möjligt, utan att de i det föregående angivna fordringar på

anstaltens hygieniska förhållanden och dess funktionsduglighet åsidosättas. För

att vinna detta syfte hava kommitterade måst övergiva paviljongsystemet och

föreslå anstalten uppförd uti en större huvudbyggnad med korridorsystem. Till

denna skulle förläggas samtliga för själva anstalten behövliga lokaler utom en

del tjänstemanna- och personalbostäder, vilka inrymts uti särskilda byggnader, dels

förut befintliga, dels ämnade att nyuppföras. Vidare har uti anstaltsbyggnaden

souterängvåningen av ekonomiska skäl utnyttjats i full utsträckning. Hit hava

förutom källare och förråder, mejeri- och tvätt- samt. ångpanne- och kölrum m.m.

förlagts arbetssalar och verkstäder samt några isoleringsrum.

Bottenvåningen och våningen en trappa upp innehålla 4 avdelningar för

patienter, avskilda från varandra så att de kunna fungera såsom i viss mån särskilda

anstalter. Kök och matsal m. m., gemensamma för hela anstalten, äro

förlagda till bottenvåningen uti ett bakåt utskjutande parti. I samma del av

byggnaden, men en trappa upp, finnas expeditionslokaler samt bostäder för en

del personal. Våningen två trappor upp slutligen innehåller en större samlingsoch

föreläsningssal, sjukavdelning, bostäder'', reservrum och förrader ra. m.

Uti var och en av de fyra från varandra och anstalten i övriga skilda paiientavdelningarna

eller logementen finnas 4 sovsalar med plats för sex patienter uti

varje samt ett rum för en, ett annat för två patienter. Sovsalarna hava en höjd

av 3,40 m. och en golvyta av 6x6 in., och ge sålunda en luftkub av drygt 20

kbm. per patient. Vid jämförelse med det luftutrymme, som plägar tillmätas å

försörjnings- och arbetsinrättningar ävensom vid en del vårdanstalter, och med

tanke på att det här gäller i regel kroppsligt friska individer, hava kommitterade

ansett denna luftkub tillfredsställa alla rimliga fordringar.

Lokala anordningar.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.

Sovsalarna skulle inredas på sådant sätt, att varje patient får sin sovplats,

sin klädeshängare, sin toaletthylla samt sin skrivbordslåda uti ett gemensamt

bord. Härigenom beredas åt patienterna största möjliga trevnad och minsta anledning

till konflikter sinsemellan.

Enligt nu angivna plan för sovsalarnas beläggning skulle plats omedelbart

finnas för något mer än 100 patienter. Odisponerade lämnas då de utrymmen i

vindsvåningen, som motsvara patientrummen i de nedre våningarna. Dessa utrymmen

kunna alltså i man av behov och av anstaltens eget folk inredas till

patientrum eventuellt för sådana patienter, som uppföra sig val samt känna behov

av att få bo för sig själva och att därigenom få en känsla av eget hem. I fall

av behov på större antal vårdplatser kan emellertid vindsvåningen inredas till

logement för c:a 50 patienter. Avgörandet av frågan om detta utrymmes disponerande

på lämpligaste sätt bör givetvis uppskjutas, till dess närmare kännedom

vunnits om vårdbehovet samt om de olika vårdformerna.

Anstalten skulle förläggas med huvudfasaden åt sydväst och med samtliga

logement och dagrum mot samma väderstreck. Utanför logementen tänkas ljusa

korridorer och vid slutet av dessa toaletter och W. 0. m. m. Till anstalten

skulle dragas vatten- och avloppsledningar, och samtliga lokaler skulle uppvärmas

med lågtrycksånga och belysas på elektrisk väg. Då en så stor byggnad, om

den uppfördes av trä, naturligen ur eldfaresynpunkt skulle vara synnerligen

olämplig, har huvudbyggnaden tänkts utförd av sten.

För att så långt som möjligt, i enlighet med den ovan citerade engelska inspektöi’ens

yrkande, kunna utföra patienternas behandling och vård i serier,

skulle de fyra logementen inom anstalten i viss mån fungera såsom självständiga

avdelningar, i vilka behandlingen vore olika sträng. Så hava kommitterade tänkt

sig ett av . logementen i bottenvåningen, det östra, såsom mottagningsavdelning

och avdelning för de svåraste patienterna. Allt efter patienternas art och uppförande

skulle de sedermera kunna förflyttas till mildare avdelning och eventuellt

de bästa till enskilt rum. Naturligen får man även vara beredd att nödgas gå i

motsatt riktning. En sådan anordning har otvivelaktigt stor betydelse i uppfostringshänseende

och såsom uppmuntran till ett gott uppförande.

Patienterna skulle inom anstalten hållas till arbete såsom kurmedel, såvitt

möjligt utom hus, dock med .''avseende fästat vid att var och eu så långt sig

gorå låter erhåller sådant arbete, som motsvarar hans krafter och färdigheter.

För att uppfylla dessa fordringar måste anstalten förses med tillräckligt antal

verkstadslokaler och arbetssalar ävensom med trädgård och jordbruk samt driva

kreatursskötsel (även uppfödning av fjäderfä m. in.). Arbetet skulle anordnas ej

blott ur vardsynpunkt utan även med syfte att i största möjliga utsträckning

bereda naturaprodukter för anstaltens behov. Åtminstone smärre reparationer

och byggnadsarbeten böra kunna utföras med patienternas tillhjälp.

För jordbruks- och yttre arbeten böra anställas en fördräng, en stalldräng,

en arbetskarl, en ladugårdsf firman samt en trädgårdsmästare. Alla dessa skulle

bebo redan befintliga byggnader, av vilka en del dock kräva reparationer. Övrigt

arbete för jordbruket och i trädgård m. m. skulle utföras av patienter.

För jordbrukets behov nödiga byggnader såsom ladugård, magasiner, förrådsbodar

och dylikt finnas vid Ådö. En äldre ladugårdsbyggnad kan lämpligen

förändras till svinstall. 16

Vattenledning finnes uti ladugården, däremot ej i andra byggnader. Sådan

skulle dragas till huvudbyggnaden, föreståndarbostaden och de bägge trävillorna

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.

för tjänstemän och personal, men däremot ej till arbetarbostäderna, som hava

föga behov därav, då de ligga alldeles invid sjön.

Elektrisk belysning skulle inledas i huvudbyggnaden, de bägge villorna invid

densamma, föreståndarbostaden samt ladugården. Då den sistnämnda för en

ringa kostnad kunde erhålla sådan, ansågs densamma ur eldfaresynpunkt synnerligen

önskvärd.

Den elektriska belysningen är avsedd att åstadkommas genom Dieselmotor,

generator och accixmulator.

Anstalten skulle förses med rikstelefoner samt ett mindre antal lokaltelefoner.

»

I enlighet med ovan angivna grunder för anstaltens ordnande hava

efter kommitterades anvisningar ritningar till densamma utförts av arkitekten

Lundegårdh, varjämte kostnadsberäkningar verkställts.

Kommitterade hava även i sitt betänkande lämnat en redogörelse

för den personal, de ansett komma att bliva behövlig vid anstalten. Att

återgiva densamma här torde icke vara erforderligt. Nämnas må allenast,

att kommitterade föreslagit, att såsom föreståndare och chef anställes

en läkare, som skulle bo vid anstalten och helt ägna sig åt dess

skötsel. Enligt kommitterades mening skulle anstalten därigenom få den

prägel av att vara en verklig vårdanstalt, som interneringslagen anvisade,

vartill komme, att den moraliska påverkan till ett bättre liv, som

anstalten borde giva, säkerligen med fördel utövades av en erfaren och

socialt intresserad läkare, som ägnade sig åt detta kall. Ett ytterligare

skäl att såsom föreståndare anställa en läkare hava kommitterade funnit

uti omsorgen om anstaltens ekonomi. Man kan icke, säga kommitterade,

tänka sig läkarvården vid en anstalt om minst 100 platser tillgodosedd

med mindre än dagliga besök av en kvalificerad läkare. Med

det avlägsna läge, som Ådö har och som överhuvud eu anstalt av det

slag, varom här är fråga, måste hava, skulle kostnaden för dagliga läkarbesök

med resor etc. ställa sig föga om ens något billigare än att helt

avlöna en läkare, och man hade i sådant fall därtill att anslå lön åt anstaltens

föreståndare. Kommitterade hava därför ansett riktigast att anförtro

föreståndarskapet vid anstalten åt en särskild vid anstalten bofast

läkare. Föreståndaren skulle sålunda i sin hand få ej blott den ekonomiska

ledningen under styrelsens överinseende utan ock chefskapet över

hela personalen samt vården av patienterna.

Efter att hava lämnat en beskrivning av ritningarna till de nya

anstaltsbyggnaderna och omändringen av föreståndarbostaden, för vilken

här icke torde behöva redogöras, övergå kommitterade till frågan om

kostnaderna för anstalts- och jordbruksinventarier.

Personal.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.

Inventarier.

Kommitterade yttra härom följande:

»Beträffande inventarier hava kommitterade på det stadium, i vilket frågan

om en statsanstalt för närvarande befinner sig, icke ansett lämpligt och behövligt

att lämna ett detaljerat förslag. Inventarierna för själva anstalten torde

man böra beräkna till en kostnad av c:a 40,000 kronor. En vanlig beräkningsgrund

för inventariekostnader vid sjukhus och sanatorier är att anslå dem till

400 kronor per patient. I denna kostnad inbegripes då icke blott utrustningen

av patienternas rum utan även köksinventarier, möbler åt biträden, linne och

annat, med ett ord alla för sjukhuset behövliga inre inventarier. Vid en statsanstalt

för alkoholister kunna en del inventarier vara av rätt mycket enldare och

billigare beskaffenhet än vid sjukhus och sanatorier, men å andra sidan behövs

vid en sådan anstalt en myckenhet av verkstadsmöbler och utensilier samt. verktyg

m. m., som icke komma ifråga vid ett vanligt sjukhus och som böra inräknas

uti inventarierna. Av detta skäl kan summan icke sättas lägre än till 40,000

kronor. För detta belopp bör anstalten kunna fullt utrustas för emottagande av

100 patienter. De ytterligare inventarier, som erfordras för eventuell utvidgning

av anstaltens vårdkapacitet, böra till väsentlig del kunna tillverkas å anstalten.

För jordbrulcsinventarierna har beräknats en summa av 28,000 kronor. Häri

skulle då ingå samtliga verktyg och redskap för jordbruket, levande djur, en

motorbåt samt eu pråm. Samtliga inventarier skulle sålunda enligt kommitterades

beräkning kunna anskaffas för 68,000 kronor.»

Det av kommitterade framlagda kostnadsförslaget för anordnande

av en statens vårdanstalt å Ådö, avsedd för 100, successive 150 patienter,

har följande utseende:

Huvudbyggnaden ....................................................................... kronor 285,000

Övriga bostadsbyggnader:

Bostadsbyggnad för syssloman och befallningsman 21,000

Bostadsbyggnad för vårdare .................................... 20,500

Bostadsbyggnad för föreståndare.............................. 6,800 ^ 48,300

Anläggningar för värme, vatten, lyse in. in.:

Pumphus.......................................................................... 1,000

Värmeledning............................................................... 30,000

Ledningar för vatten och avlopp samt tvättinrättning

och ångkök ................................... 45,000

Dieselmotor, accumulator och anläggning för

elektrisk belysning och kraft........................... 47,000

Åskledaranläggning ................................................. 800 ____

Transport 123,800 kronor 333,300

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kung!- Maj.is Nåd. Proposition Nr 155.

39

Transport 123,800

Telefonanläggning......................................................... 550

Ringledningar, kontroll och besiktning.................. 550

kronor 333,300

» 124,900

Diverse anläggningskostnader:

Kostnader för uppgörande av program, ritningar

och arbetsbeskrivningar för värme-, vattenoch

avloppsledningar samt de elektriska an
-

läggningarna ........................................................ 3,000

Arkitektarvode ............................................................. 8,000

Kontrollantarvodo (18 månader å 300 kr.) ......... 5,400 s

Gottgörelse till arrendatorn vid Ådö för överloppshus,

avstående av arrende m. in......................................... »

16,400

10,600

Inventarier:

Lantbruksinventarier samt motorbåt och pråm ... 28,000

Inre inventarier, motorer, arbetsmateriel och verktyg

m- m.................................................... 40,000 x> 68,000

Summa kronor 553,200

Ifråga om driftkostnaderna yttra kommitterade följande:

»Det har synts förenat med stora svårigheter att uppgöra särskilda driftkalkyler

för själva anstalten och för jordbruket. Deras ekonomiska förhållanden

äro så beroende av varandra, att ett försök i den riktningen skulle bliva synnerligen

osäkert.

Vid uppställande av posterna: inkomst av patienternas arbete inom anstalten

och inkomst av jordbruket har man tänkt sig, att anstalten skulle i bägge

fallen vara den förnämsta kunden. Patienterna skulle inom anstalten huvudsakligen

arbeta med reparationer och underhåll ävensom med nybyggnader och tillverkning

av inventarier samt därigenom tillföra anstalten inkomst. Försäljning

utåt av produkter härrörande från patienters arbete inom anstalten är naturligen

icke därför utesluten, men torde åtminstone till en början komma att spela en

underordnad roll. På samma sätt har man tänkt sig, att den förnämste uppköparen

av jordbrukets produkter skulle vara anstalten själv och att försäljning

utom anstalten till en början endast undantagsvis skulle komma ifråga. De bägge

summorna: 10,000 kronor för patienternas arbete och 15,000 kronor för jordbruket

äro sålunda siffror, som ange de inkomster kommitterade ansett sig våga

påräkna.»

Driftkostna
der.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 155.

Medicinal
styrelsen.

Öv er intendent

sämbet et
-

Driftkalkylen ter sig på följande sätt:

Utgifter:

Avlöningar ................................................................................. Kronor

Utspisning för personal: 15 personer, 365 dagar å 0''80 »

Utspisning för patienter: 100 personer, 350 dagar1 å 0’80 x>

Värme och lyse ...................................................................... »

Tvätt och renhållning ............................................................ »

Fastighetens underhåll.......................................................... »

Underhåll och nyanskaffning av inre inventarier samt

inköp av arbetsmateriel .................................................. »

Läkemedel och instrument m. m........................................... »

Flitpenningar............................................................................... ))

Inköp och underhåll av jordbruksinventarier, utsäde

för trädgård och jordbruk, kraftfoder m. m............. ))

Post-, telefon- och försäkringsavgifter, skrivmateriel och

trycksaker samt diverse utgifter................................... »

31,350

4,380

28,000

15,000

2,000

4,000

4.000

1.000

6,000

6,000

4,270

Kronor 106,000

Inkomster:

Avgifter för 100 patienter å 1''50 uti 350 dagar

Inkomst av patienternas arbete inom anstalten .

Inkomst av jordbruk och trädgård........................

Bidrag av staten .....................................................

Kronor 52,500

» 10,000

» 15,000

» 28,500

Kronor 106,000

Över kommitterades förslag hava till följd av särskilda nådiga remisser

utlåtanden avgivits av medicinalstyrelsen, överintendentsämbetet, socialstyrelsen

och nykterhetskommittén.

Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande allenast framställt en del erinringar

mot detaljer i planen för anstaltsbyggnaden å Ådö, vilka erinringar,

för den händelse valet skulle falla å denna plats, lätt nog torde kunna

iakttagas.

Överintendentsämbetet har likaledes gjort vissa anmärkningar av

mindre omfattande art, vilka, enligt ämbetets uttalande, vid uppgörandet

av de för byggnadsföretagets utförande erforderliga arbetsritningarna

1 Det förutsattes, att varje plats blir belagd under i medeltal 350 dagar av året.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155. 41

torde kunna vinna beaktande, utan att arbetskostnaden av denna orsak

behövde ökas.

Vid granskning av de föreliggande kostnadsberäkningarna bär ämbetet

för sin del funnit, att omkostnaderna för den nja huvudbyggnaden, som

antagas uppgå till 285,000 kronor, böra höjas med 15,000 kronor till

300,000 kronor, varemot kostnadssummorna för de båda nya bostadsbyggnaderna,

upptagna till respektive 21,000 kronor och 20,500 kronor,

lära kunna% sänkas med cirka 2,000 kronor vardera; slutligen har ämbetet

framhållit, dels att kostnaden för avsedda ombyggnadsarbeten — rörande

vilken kostnad någon ingående omprövning, i brist på härför erforderligt

material, icke kunnat verkställas — syntes riktigt beräknad, dels ock att

några poster för planeringsarbeten och stängsel icke angivits.

Socialstyrelsen har till en början, med åberopande av vad under förarbetena

till interneringslagen förekommit, konstaterat, att statsmakterna

vid lagens antagande varit fullt ense därom, att de allmänna alkoholistanstalterna

skola vara verkliga vårdanstalter och ej blott interneringsinrättningar.

Närmast överensstämmande med denna ståndpunkt synes socialstyrelsen

det förslag till statsanstalt vara, som avgivits av de inom justitiedepartementet

tillkallade sakkunniga. Enligt detta förslag skulle nämligen

de internerade betraktas och behandlas såsom patienter. Envar av

dem borde erhålla eget rum, vilket skulle med hänsyn till placering och

luftkub m. in. anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med de för

sjukvårdsanstalter i allmänhet tillämpade principer.

Nu ifrågavarande kommitterade, säger styrel sou, hava emellertid ansett

sig kunna förorda väsentliga begränsningar i de fordringar, som

plägat ställas på kuranstalter i egentlig mening. De hava sålunda föreslagit

en anstaltstyp, som visserligen närmar sig sjukvårdsanstalternas,

men ifråga om logementens luftkub och beläggning, korridorutrymme

o. s. v. företer betydande inknappningar. Om ock kommitterades förslag

sålunda icke fullt motsvarar alla de anspråk, som kunde ställas på en

statens låneanstalt för alkolister, har socialstyrelsen likväl funnit förslaget

vara fullt ägnat att tillgodose rimliga krav på dylika anstalter. Med

tanke särskilt på de beräknade dryga kostnaderna för anstaltens anordnande

har styrelsen ock ansett sig böra söka närmare pröva, huruvida

icke genom vidtagande av ytterligare inskränkningar någon minskning i

kostnaderna skulle kunna ernås.

Klart är dock, yttrar styrelsen vidare, att inknappningar icke få göras

i den utsträckning, att därigenom anstaltens lämplighet för sitt ändamål

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 111 höft. (Nr 115.) 6

Social
styrelsen.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kung!. Ma,j:ts Nåd. Proposition Nr 155.

äventyras. Särskilt liar styrelsen uppmärksammat säkerhetssynpunkten.

Härom anför styrelsen följande:

»Ur säkerhetssynpunkt måste sålunda stora fordringar ställas på den ifrågavarande

statsanställda lokala anordningar, så att den blir vuxen uppgiften att

effektivt omhänderhava även de mest svårbeliandlade individer. Mycket starka

garantier måste förefinnas för deras kvarliållande, för diciplinens vidmakthållande,

för deras skyddande mot egna eller varandras skadegörelser o. s. v.

Dylika garantier vore lättare att åstadkomma, därest statsanstalten förlädes

till sådan obygd eller avsides liggande ort, att blotta läget innebure viss trygghet

för patienternas kvarstannande. En sådan förläggning kan dock icke vara lämplig

för en anstalt med den centrala uppgift, som avses för statsanstalten. Båväl

för patienternas transporterande som för proviantering bör densamma erhålla sin

plats på en central ort i riket, helst i Mälardalen, med tillgång till goda kommunikationer.

Men då inträder ock behovet av sådana lokala anordningar, att avspärrningen

från yttervärlden kan strängt upprätthållas — till de internerades

eget bästa och till nödigt skydd för ortsbefolkningen.

Ernåendet av sådan effektiv internering försvåras väsentligen, när anstalten

samtidigt skall äga karaktären av en kuranstalt, i vars behandlingsmetod jordbruksarbete

intager en framskjuten plats. Yill man då undvika den mindre tilltalande

och synnerligen kostsamma åtgärden att med stängsel kringgärda ett

arbetsområde om några hundra hektar, återstår endast utvägen att förlägga anstalten

på sätt kommitterade föreslagit, nämligen till en ö.»

V

Styrelsen, som sålunda funnit Ådö ur säkerhetssynpunkt passande

för nu ifrågavarande ändamål, har även i andra avseenden funnit egendomen

vara en mycket lämplig förläggningsort för ifrågavarande statsanstalt.

Det har dock synts socialstyrelsen tvivelaktigt, huruvida egendomens

areal vore fullt tillräcklig för att bereda nödig tillgång på jordbruksoch

skogsarbete, särskilt om anstalten, såsom synes naturligt, måste avses

för 150 patienter. Då emellertid egendomen med hänsyn till såväl

jordmån som läge vore mycket lämplig för trädgårds- och fruktodling,

samt trädgårdsalster komme att i mycket stor utsträckning konsumeras

av anstalten själv och i övrigt med hänsyn till kommunikationsmöjligheterna

med fördel kunde försäljas, samt därjämte trädgårdsarbete synnerligen

väl lämpade sig för patienterna, har styrelsen icke funnit egendomens

begränsade storlek utgöra hinder för anstaltens förläggande

till Ådö.

Styrelsen påpekar i detta sammanhang vikten ur såväl ekonomisk

som vårdsynpnnkt av anordningar för trädgårdsarbete jämväl under vintermånaderna

och förordar därför, att växthus framdeles anläggas med anlitande

av patienternas arbete. I enlighet härmed anser styrelsen, att i

planen för anstalten böra ingå de för växthusen erforderliga vatten- och

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 155. 43

värmeanordningarna, vilka i sådant fall icke skulle behöva draga avsevärda

kostnader.

Styrelsen behandlar härefter frågan, huruvida besparingar skulle

kunna göras i något annat avseende och kommer därvid till det resultatet,

att någon avknappning ifråga om verkstadslokaler och yrkesutrustning

med hänsyn till vikten att låta patienter med yrkesutbildning få användning

härför ej lärer böra vidtagas i kommitterades förslag, ehuruväl

sådan avknappning kunde synas önskvärd ur kostnadssynpunkt. Ej heller

anser styrelsen indragningar kunna ske beträffande de lokaler, som avsetts

för badanordningar och sjukvård eller för isolering av särdeles

svårhanterliga individer.

Beträffande frågan om anstaltens omfattning yttrar sig styrelsen

sålunda:

»Vid sin prövning av de nu behandlade lokala anordningarna har styrelsen

utgått från den förutsättningen, att anstalten skall avses för det av kommitterade

beräknade maximiantalet d. v. s. 150 patienter. Ehuruväl inga tillförlitliga

beräkningar kunna utföras rörande det blivande behovet av allmänna

anstalter för vård av alkoholister eller särskilt för vård av de kategorier av sådana,

som måste omhändertagas av staten själv, så lider det dock intet tvivel,

att de 150 platserna snarare skola visa sig för fåtaliga än för många. Sannolikt

skall det ock snart befinnas nödvändigt ''att i samband med en utveckling av

lagstiftningen skapa ytterligare någon statsanstalt, närmast av asyls karaktär

och avsedd för mera stadigvarande internering. En sådan anstalt bör givetvis

kunna anordnas på betydligt enklare och billigare sätt, då den i huvudsak endast

behöver fungera såsom en interneringsinrättning för oskadliggörande av

alkoholister, till vilkas förbättrande utsikter saknas.

I frågans nuvarande läge lärer man emellertid få åtnöjas med ett förslag av

den omfattning, som nu föreligger. Därför talar ju även den omständigheten,

att varken i vårt land eller annorstädes någon grundad erfarenhet vunnits rörande

vården av tvångsinternerade alkoholister. Den början, som i detta avseende

nu planeras, måste sålunda till viss grad betraktas såsom ett experiment,

vars resultat får bliva vägledande för vidare åtgärder. Men ett sådant experiment

bör icke så anordnas, att det lätteligen resulterar i ett misslyckande. Då

statsmakterna icke kunna åtaga sig ansvaret för tillräckligt omfattande åtgärder

för interneringslagens genomförande, synes det så mycket mera angeläget, att vad

som åtgöres blir effektivt och hållbart, I annat fall riskeras upppenbarligen förtroendet

för interneringslagstiftningens genomförbarhet och alkoholistvårdens

nytta.»

Socialstyrelsen har sålunda ej kunnat undgå att finna, hurusom

kommittéförslagets genomförande skulle åsamka det allmänna opåräknat

höga kostnader. Av de anförda skälen har styrelsen emellertid icke ansett

sig kunna förorda några begränsningar i anstaltens plan och anordningar.

Styrelsen omnämner i detta sammanhang, att styrelsen även

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 155.

övervägt, huruvida anstaltsbyggnaden skulle kunna uppföras av trä, men

att styrelsen därvid kommit till den slutsatsen, att detta icke vore ändamålsenligt.

Slutligen anmärker styrelsen, att det synes tvivelaktigt, huruvida anstaltens

chef ovillkorligen skall vara läkare. Enligt styrelsens mening erfordras

framför allt för befattningens behöriga skötsel personlig auktoritet

och ledarförmåga, men en läkare med sådana egenskaper torde, säger styrelsen,

icke med säkerhet stå att erhålla för den föreslagna avlöningen,

då någon avsevärd biinkomst genom privatpraktik knappast kan påräknas.

Berörda frågas avgörande på det ena eller andra sättet behöver dock

enligt styrelsens uppfattning icke inverka på avgörandet av spörsmålet

om anstaltens förläggande till Ådö.

Från vad styrelsen sålunda anfört har t. f. byråchefen, sekreteraren

A. Molin uttalat en avvikande mening såtillvida, att han på anförda

skäl ansett, att styrelsen bort förorda en prövning, huruvida icke huvudbyggnaden

vid den föreslagna vårdanstalten å Ådö för nedbringande av

kostnaderna skulle kunna givas en mer sammanträngd form, än den upprättade

planen angåve.

Nyktcrhetskommittén.

Den ekonomiska

innebörden

av

kommitterados

förslag.

Nykterhetskommittén har i sitt utlåtande yttrat sig på följande sätt:

»Åtskilliga invändningar liava inom kommittén rests mot det förslag till

en statens vårdanstalt, som de särskilda kommitterade framlagt i förevarande

betänkande. Så bär det blivit ifrågasatt, huruvida kostnaderna för statens alkoholistvård

måste ställa sig så höga, som de bliva enligt de särskilda kommitterades

förslag. Såsom framgår av betänkandet s. 40—Öl, skulle statsanstaltens

upprättande kosta 553,200 kronor, vilket, då den är ansedd för 100 internerade,

blir ungefär 5,500 kronor per vårdplats. Och då den årliga driftkostnaden beräknas

belöpa sig till 28,500 kronor, kommer statens årliga bidrag för varje internerad

att uppgå till 285 kronor. Lägger man till denna direkta årskostnad

även ränta å det i anstalten nedlagda kapitalet tillsammans med fastighetens

underhåll efter förslagsvis tillsammans 7 % ränta, skulle statens årsutgift per

internerad bliva 672 kronor (7 % ränta å 553,200 kronor = 38,724 kronor; alltså

fördelat på 100 internerade 387 kronor per individ; 285 + 387 = 672). Till

denna årskostnad för staten kommer sedan det belopp, som kommunerna beräknas

lämna, 525 kronor per år och individ (se betänkandet s. 51), vadan hela

beloppet från det allmännas sida per år och internerad kan beräknas till 1,197

kronor (672 + 525 = 1,197) alltså i utjämnat tal 1,200 kronor.

Vid närmare granskning framgår det emellertid, att den ovan gjorda uträkningen

låter de särskilda kommitterades förslag framstå ekonomiskt ogynnsammare

än det i verkligheten torde vara. Dels är det antagligt, att då ränta

+ underhåll beräknats efter 7 %, man överskattat underhållskostnaderna, vilka

torde ställa sig skäligen små, enär arbetskraften därtill i stor utsträckning torde

erhållas gratis genom de internerade. Dels måste man taga hänsyn till att, så
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:is Nåd■ Proposition Nr 155.

som å s. 39 och 40 i betänkandet uppgives, ej mindre än 50 ytterligare platser

utan avsevärda kostnader i anstalten kunna inredas. Den del av årskostnaden

per internerad, som framkommit ur en ränteberäkning å det i anstalten

nedlagda kapitalet, minskas därför under förutsättning av 150 internerade med

ej mindre än 33 %.

Även med en dylik gynnsammare beräkning ställer sig dock do särskilda

kommitterades förslag mycket kostsamt. Det synes därför böra undersökas,

huruvida icke ett ekonomiskt förmånligare förslag skulle kunna utarbetas, utan

att de nödvändiga fordringarna å statens alkoholistvård uppgivas.

På grund härav har kommittén tagit under övervägande olika möjligheter

till ordnande av denna del av statens- alkoholistvård och har kommittén då först

fäst sig vid det förhållandet, att den föreslagna statsanstalten avser att emottaga

internerade av två skilda kategorier. Den ena kategorien skulle utgöras av sådana

internerade, som ej lämpligen kunna vårdas å andra anstalter på grund av

sin svårskötthet. Från de av städer, landsting eller kommuner anlagda, statserkända

anstalterna skulle alltså internerade av denna kategori överflyttas till statsanstalten

med dess större resurser, och statsanstalten skulle alltså gentemot de

statserkända anstalterna tjänstgöra som evakueringsanstalt, som bottenanstalt.

Men statsanstalten skulle också emottaga internerade av annat slag, nämligen

sådana, som omhändertagits på grund av sin farlighet för andras personliga säkerhet

eller eget liv. Visserligen skulle långt ifrån alla av denna kategori mottagas

å statsanstalten. Städer, kommuner eller landstingsområden, som disponera

egna, statserkända anstalter, skola för dylika internerade ej anlita statsanstalten,

utan sina egna anstalter, enär det stora flertalet av dessa internerade

under anstaltsvård torde visa sig mycket lätthanterliga. Men det torde dröja

länge även efter interneringslagens ikraftträdande, tills alla kommuner eller landstingsområden

skaffat sig egna statserkända anstalter eller dispositionsrätt till

dylika, och det är ej uteslutet, att det för vissa delar av vårt land med obetydligt

interneringsbehov aldrig kan bli uträkning att anlägga egna anstalter. För

att interneringslagen för dessa delar av landet ej skall stanna på papperet, ar

det oeftergivligt, att staten sörjer för att åtminstone beträffande de farliga alkoholisterna

alltid interneringsmöjligheter finnas. Och jämte dem, som äro svåra

att sköta å enklare interneringsanstalter, skulle alltså statsanstalten även mottaga

en del ute i livet farliga, låt vara efter interneringen å anstalt skäligen

lättskötta individer.

Kommittén har nu frågat sig, om statsvården av alkoholister skulle kunna

så anordnas, att man endast för de svårskötta anordnade eu anstalt med större

resurser, och för de övriga nöjde sig med enklare anordningar. Till och med

den tanken har i kommittén framkastats, att man skulle begränsa statens skyldighet

på detta område till omhändertagande av sådana, som ej rusat sig möjliga

att vårda på statserkända anstalter, och alltså låta interneringslagen träda

i'' kraft endast för de områden av vårt land, som disponerade statserkända anstalter.

Denna sista möjlighet har dock omedelbart ansetts böra uteslutas. Mycken

uppmärksamhet har däremot ägnats åt tanken att på olika sätt anordna vården

av å ena sidan de svårskötta och å andra sidan de lättskötta, som staten

måste omhändertaga.

Vad då först beträffar en eventuell anstalt för de svårskötta. har det framhållits,

att en sådan anstalt skulle kunna göras ganska liten. Enligt vad från

Olika sätt att

ordna statens

alkoholistvård.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.

flera sakkunniga meddelats kommittén, är det ett försvinnande litet procenttal

bland de för internering ifrågakommande, som kunna räknas till de svårskötta.

Och i överensstämmelse härmed har platsantalet för en statsanstalt för svårskötta

skattats till högst 25. Skulle en dylik särskild statsanstalt för de svårskötta anläggas,

har man särskilt fäst sig vid den möjlighet, som i de särskilda kommitterades

betänkande s. 28 framhållits, nämligen att en sådan anstalt skulle kunna

anläggas i anslutning till tvångsarbetsanstalten vid Svartsjö. Rörande denna

möjlighet hänvisar kommittén till vad i de särskilda kommitterades betänkande

s. 28 citeras ur ett yttrande, som avgivits av i justitiedepartementet tillkallade

särskilda sakkunninga, som redan förut behandlat denna fråga.

Det har beträffande dessa svårskötta internerade inom kommittén även framhållits,

att deras antal skulle bli synnerligen ringa, om det sörjdes för, att alla

sådana alkoholister, vilkas hela levnadssätt jämställde dem med lösdrivare, direkt

kunde intagas å statens tvångsarbetsanstalt. Detta hindras emellertid i viss mån

av bestämmelsen i 7 § i lagen den 12 juni 1885 angående lösdrivares behandling.

Ej så få lösdrivare undgå på grund av där ställda betingelser rörande

hälsotillståndet tvångsarbete och därmed följande internering, trots att de säkerligen

ej alls skulle lida men därav. Skyddade av denna bestämmelse, kunna

dylika lösdrivaralkoholister till stort obehag parasitera på allmänheten och skapa

osäkerhet. Och blir det nödvändigt att omhändertaga dem, kan det med nuvarande

lagbestämmelser väl bli å statens alkoholistanstalt, men ej å dess tvångsarbetsanstalter.

Genom eu enkel lagändring skulle det kunna göras slut på detta

absurda förhållande.

Vad sedan beträffar sådana alkoholister, som under alkoholens påverkan

äro farliga, men som intagna på anstalt äro lättskötta, har man inom kommittén

diskuterat olika möjligheter för deras vård utan sammanblandning med de svårskötta.

Man bär tänkt på den billiga form av sinnessjukvård, som bedrives i Korsberga

i Småland, bestående däri, att lättskötta sinnessjuka mot en avgift av en

ligt uppgift 1,2 5 per dag utackorderas hos bönder och under deras uppsikt få

deltaga i lämpligt arbete. Man har ansett, att även alkoholistvården kunde anordnas

efter samma principer. Man har även framkastat tanken, att staten

skulle skaffa sig disposition till ett antal enkla lantgårdar, var och en avsedd

för t. ex. ett tiotal internerade, som där under möjligast enkla former t. ex. under

en rättares uppsikt kunde hållas till de vanliga sysslor, en lantgård erbjuder.

Slutligen och framför allt har man tänkt på fullständigare anstalter, arbetande

ungefär under de former, som föreslagits av de särsldlda kommitterade, men

något enklare i sin organisation och avsedda för ett mindre antal, exempelvis

25, internerade och utplacerade i olika trakter av landet.

Kommittén har efter ett genomdiskuterande av dessa möjligheter ändock

slutligen stannat vid att förorda en stor, för de båda kategorierna alkoholister

gemensam anstalt av den typ, de särskilda kommitterade föreslagit.

Vad beträffar statens vård av den kategori internerade, som representeras

av de under alkoholinverkan farliga, eljest lättskötta internerade, anser kommittén,

att varken en utackordering av dylika enligt Korsbergasystemet, ej heller

deras utplacerande på lantgårdar i smärre grupper imder relativt enkla förhållanden

kan komma i fråga på detta stadium. Då staten nu åtar sig vissa förpliktelser

med hänsyn till alkoholisters internering och binder interneringslagens

ikraftträdande vid att tillfälle till dylik statsvård förefinnes, kan man ej åtnöja

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.

sig med att bygga på former av alkoliolistvård, som ännu ej äro vederbörligen

prövade, utan denna alkoliolistvård måste ske i sådana former, varav man redan

bär större erfarenhet. Och under sådana förhållanden återstår för staten för

närvarande endast att använda sig av verklig anstaltsvård i de fasta former, vari

vårt lands hittillsvarande anstalter arbetat.

Detta kommitténs uttalande innebär alls ej, att kommittén varit blind för

do invändningar, som kunna göras mot denna anstaltsvård, ej heller innebär

det, att kommittén underkänner de friare och enklare formerna av alkoholistvård.

Kommittén anser tvärtom ifrågavarande former vara värda all uppmärksamhet

och finner det önskvärt, att de i praktiken prövas. Snarast synes dock

denna prövning böra ske genom den kommunala eller den enskilda alkoholistvården,

och skulle staten ägna sig däråt, bör det enligt kommitténs mening först

ske, sedan det mest trängande kravet på alkoliolistvård från statens sida tillgodosetts

i beprövade och fastare former och interneringslagens ikraftträdande

därigenom möjliggjorts.

Då kommittén alltså ansett sig böra avstå från dessa friare och enklare former

av alkoliolistvård vid ordnandet av statens alkoliolistvård, återstå av tänkbara

alternativ å ena sidan en gemensam statsanstalt av den typ, de särskilda

kommitterade föreslagit, och å andra sidan ett system av dels eu mindre central

anstalt med exempelvis 25 platser för svårskötta alkoholister, dels ock ett antal

smärre spridda anstalter för lättbeliandlade.

Till förmån för det sista systemet har anförts, att det förhindrar de svårskötta

elementens demoraliserande inverkan på de hyggligare elementen, att de

små anstalterna framför en enda större anstalt hava den fördelen, att de möjliggöra

en mer individualiserad vård av de enskilda internerade, att alkoholistvården

i ett antal smärre och enklare anstalter bör ställa sig billigare än i en

stor anstalt, med de anspråk som en dylik anstalt anses böra fylla, och slutligen

att i vårt vidsträckta land under ett system med spridda anstalter transporten

av de internerade till anstalten ej blir oproportionerligt kostsam och tidsödande.

Vid närmare granskning befinnes emellertid åtskilliga av dessa fördelar av

systemet med skilda anstalter skäligen illusoriska. Även en gemensam centralanstalt

kan skötas så, att olika grupper internerade hållas isär. De särskilda

kommitterade framhålla ock s. 40 i sitt betänkande, att de olika logementen i

anstalten skulle i viss mån fungera som självständiga avdelningar och att de

internerade allt efter art och uppförande skulle tilldelas olika avdelningar. Även

under arbetet torde det ej möta svårighet att hålla isär olikartade element, så

att de sämre ej få demoralisera de bättre. Vad beträffar påståendet, att de små

anstalterna bättre tillåta en mer invidualiserad vård, så är detta givetvis riktigt

för den händelse, att vårdpersonalen ej ökas med anstaltens storlek. Men lika

riktigt är, att man för en större anstalt bör kunna genomföra en lika individualiserad

vård som å en mindre, om endast vårdpersonalens storlek eller den tid,

som denna personal kan ägna de enskilda internerade, lämpligt avpassas. Därtill

kommer, att just å en större anstalt större möjligheter givetvis finnas att gruppera

de internerade i ett större antal olika grupper, så att lämpliga fall sammanföras.

Där blir det också större möjlighet att anordna olikartade verkstäder, att förse

dem med lämpliga arbetsledare o. s. v. Och vad kostnadssynpunkten beträffar,

torde afl erfarenhet rörande anstaltsvård giva vid handen, att med likartade

fordringar å en anstalts standard, den större anstaltens drift ställer sig billigare

än den mindre anstaltens. Skulle systemet med ett antal smärre anstalter kunna

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Ftfrluggningsort

för en

statsanslag

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 155.

ur kostnadssynpunkt tävla med en central anstalt, måste alltså kraven på de

smärre anstalternas standard oproportionerligt sänkas. Däremot är det riktigt,

att de spridda anstalterna framför centralanstalten hava förmånen av lättare

kommunikationer med ett större område av landet, Alltför mycket avseende

torde dock ej böra fästas härvid. Då vistelsen vid statsanstalten i allmänhet

torde räcka rätt lång tid, torde själva utgiften för transporten till anstalten spela

eu roll, som proportionsvis blir ganska liten i förhållande till de övriga interneringskostnaderna.

Då vidare transporten i stor utsträckning torde komma att

ske å statens järnvägar, minskas även därigenom ur statens egen synpunkt betydelsen

av differensen i transportkostnaderna.

Till förmån för eu gemensam större anstalt kan ytterligare anföras, att en

dylik anstalt mer tar hänsyn till det förhållandet, att gränsen mellan de svårsköttas

och lättsköttas kategorier ej får fattas särskilt skarp, och vidare att en

sådan gemensam större anstalt lättare torde kunna inrätta sig för att emottaga

av smittosam sjukdom lidande internerade, som i många fall ej kunna vårdas å

statserkända anstalter. Större likformighet i principerna för statens anstaltsvård

vinnes också genom en gemensam större anstalt, som ju kommer att ledas av

en enda styrelse.

Kommittén vill härmed ej i allmänhet hava underkänt ett system med en

centralanstalt för de svårskötta och ett antal spridda, mindre och enklare anstalter

för de lättskötta. Allt beror på, hur ett dylikt system i det särskilda fallet kan

utformas. Såsom en styrka hos ett dylikt system har anförts, att centralanstalten

för de svårskötta med relativt små kostnader skulle kunna förläggas intill Svartsjö

tvångsarbetsanstalt.

Med allt erkännande av fördelarna av en dylik förläggning kan kommittén

ändock ej tillstyrka den, emedan Svartsjö domän, enligt vad inom kommittén

upplysts, redan torde vara för liten för att bereda lämpliga arbeten åt de där

intagna tvångsarbetsfångarna. Och kommittén anser som den viktigaste fordran

på en alkoholistanstalts förläggning, att den bör vara sådan, att rikligt arbete

i fria luften, särskilt jordbruks- och trädgårdsarbete, kan beredas de internerade.

Under sådana förhållanden står kommittén till sist i valet mellan å ena

sidan ett system av en centralanstalt för de svårskötta jämte ett antal spridda

smärre anstalter för de lättskötta, i vilket system endast en detalj kan anses

närmare utformad, nämligen den till Svartsjö förlagda anstalten, vilken förläggning

kommittén för sill del dock ej kan godkänna, under det att alla andra

detaljer sakna all utformning, å andra sidan en centralanstalt för båda dessa

kategorier, vilket senare förslag är till fullo utarbetat. Under sådana förhållanden

och särskilt med hänsyn till önskvärdheten av att ordnandet av statens alkoholistvård

ej fördröj es, på det att äntligen interneringslagen må kunna träda i kraft,

anser sig kommittén böra tillstyrka, att staten för de båda kategorier alkoholister,

som det åligger den att omhändertaga, bygger en gemensam centralanstalt.

Kommittén har i det föregående endast uttalat sig angående den allmänna

typ, statsanstalten bör äga, och övergår nu att yttra sig beträffande förläggningsorten

för densamma. De särskilda sakkunniga, som tillkallats inom justitiedepartementet,

hava i sitt den 18 mars 1913 avgivna utlåtande förordat Yenngarns

kungsgård i Stockholms län, under det att de särskilda kommitterade föreslagit

anstaltens förläggande till Adö gård i Södermanlands län.

Båda dessa föreslagna förläggningsplatser hava, sedan detta ärende remitterats

till kommittén, gemensamt besökts av ett antal kommittémedlemmar.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 155.

---Och övergår kommittén nu till en granskning av de ifrågavarande för
läggningsorternas

fördelar och olägenheter.

Såsom de särskilda kommitterade i sitt deciderade förord för Ådöförslaget

framhålla, har Ådö kronodomän en bestämd fördel på grund av sin karaktär

av ö. Såsom de påpeka, bildar det ön omgivande vattnet under de mildare årstiderna

en samtidigt omärkbar och effektiv inhägnad. Under vintern är så visserligen

ej fallet, men torde då enligt deras mening klimatförhållandena minska

lusten till rymning. Även kommittén är övertygad om, att Ädös karaktär av ö

i nu åsyftade avseende är en fördel. Dock reduceras den ej så obetydligt därav,

att ön, så som den är belägen i eu insjö, lätt och snabbt kan nås i roddbåt från

stränderna runt omkring. Och under åtminstone 4 månader av året, då sjön

Båven brukar vara isbelagd, och isen bildar en den bredaste väg, är oÄdö nästan

mera tillgänglig än mången egendom med endast landgränser. På Adö är man

också, såsom kommittén erfarit, denna årstid mycket besvärad av besök av

luffare.

Det skydd mot insmuggling av rusdrycker å anstaltsområdet och mot

rymning, som skulle ligga i Ädös kringflutna läge, är under sådana förhållanden

ej så stort, som man till en början är benägen att tro. Dock är detta skydd, i

den mån det just beror på läget, helt visst mer effektivt än å Yenngamdomänen,

som endast å ''en sida begränsas av vatten, men eljest bär landgränser. Kommittén

anser det oaktat, att Yenngarn kan bjuda den säkerhet mot insmuggling av rusdrycker

till och rymning från anstalten, som är erforderlig.

Ingen interneringsanstalt av här åsyftat slag kan nämligen gärna tänkas

lämna de internerade full rörelsefrihet inom anstaltsområdets gränser. Med hänsyn

till graden av frihet komma helt visst de internerade att indelas i olika

klasser, så att de minst pålitliga hållas under sträng uppsikt antingen å arbetssalar

eller inom något särskilt avgränsat område av anstalten, eller också bli de,

om deras arbete förlägges inom det friare området, där noga övervakade. Endast

de mest pålitliga elementen torde få röra sig med större frihet. Medan häri

ligger en garanti för att friheten ej skall missbrukas, och detta så mycket mer

som de internerade genom att visa sig värdiga det förtroende, som visas dem,

kunna påräkna, att interneringstiden blir förkortad, under det att missbruk av

friheten givetvis kommer att medföra ett återförande under en strangare regim.

Och skulle någon verkligen rymma, så är den samhälleliga faran härav ej jämförlig

med faran av att en straffånge rymmer. Använder en förrymd alkoholist, såsom

antagligt är, sin frihet till att förskaffa sig sprit och berusa sig, kommer detta

att snart föra honom i ordningsmaktens händer och föranleda hans återförande

till interneringsanstalten, där han då kommer att hänföras tid de strängt bevakades

klass.

Kommittén övergår så till frågan om vilka resurser med hänsyn till de

internerades vård, som erbjudas dels å Adö, dels å Yenngarn. basom de särskilda

kommitterade s. 24 i sitt betänkande uttala, ingår som den viktigaste

faktorn i vården de internerades hållande till arbete företrädesvis utomhus i trädgård

och jordbruk. Riktigheten av denna uppfattning har också bekräftats av

de anstaltsläkare, kommittén haft tillfälle att höra. Detta bestyrkes också av

pastorn å Svartsjö tvångsarbetsanstalt, som i sin rapport till fångvårdsstyrelsen

av år 1911 uttalar sig på följande sätt:

»Alltsedan genomförandet av det betydligt utvidgade jordbruks- och därmed

också byggnadsarbetet vid härvarande anstalt ha steg för steg ett bättre uppBihang

till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 111 halt. (Nr 115.) 7

Adö eller

Yenngarn ?

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:r 155.

förande både under arbete och fritid samt en så småningom skeende helt förändrad

inverkan av det dagliga arbetet på oftast försvagade kroppar och slöa

sinnen tydligt kunnat förmärkas. Lösdrivarens fysik är ju i regel mer eller

mindre förstörd genom spritmissbruk och oordentligt, oregelbundet liv i allmänhet.

Därmed sammanhänger, att hans vilja är ytterst svag och hans lust för

arbete ofta ingen alls. Redan teoretiskt sett är det sålunda klart nog, att, skall

tvångsarbetstiden bli inte bara en bestraffnings- och interneringstid, utan jämväl

till verkligt gagn för honom, återbörda honom till samhället bättre rustad, än

han var vid sin ankomst till anstalten, måste denna tid givetvis göra honom

friskare och starkare till kroppen och därmed motståndskraftigare samt uppväcka

något av intresse för ordnat arbete.

Ej minst under det senaste året har övertygelsen om jordbruksarbetets

synnerligen goda inverkan vuxit sig stark. Det är inte så, att detta arbete är

eller av tvångsarbetarna betraktas såsom lättare, lindrigare än stenliuggeriarbetet.

Nej, helt visst har i regel »jordbruksfolket» efter dagens arbete gått till vila bra

mycket tröttare än »folket i berget och stengården», och detta utan att ha behöft

höra hälften så många maningar till större flit som de senare. Det är arbetet

siälft, som rent av påtvingat dem något av intresse.

Mer än en, som kommit hit förslöad, med tydlig motvilja för allt vad

ordnat arbete heter, har efter någon tids sysselsättning i ladugård, stall eller

ute i skog och mark överraskat ej minst sig själv med ett begynnande intresse

för arbetet. Helt nyligen bad mig en man, som förut ständigt vistats i stad och

där på intet villkor kunde komma ifrån krogen och supbröderna, men som nu

här fått syssla med jordbruksarbete, att jag skulle försöka skaffa honom en plats

på landet. Försöket lyckades också. Ännu ett par liknande fall ha under året

förekommit.»

Och i sin rapport för år 1913 anför pastorn:

»Jordbrukets avgjort välgörande inverkan på så väl själ som kropp har den

nu snart tilländalupna 5-årsperioden efter det utvidgade jordbruksarbetets genomförande

med allt större tydlighet lagt i dagen. Att detta arbete såsom intet

annat tvångsarbete i forna dagar återger sundhet, styrka och motståndskraft åt

förslappade, spritförgiftade kroppar, att detta arbete kan förena de två förut oförenliga:

tvångsarbete och arbetsglädje, det står numera ej såsom en möjlighet blott

utan såsom eu verklighet.»

Kommittén ''liar då frågat sig, i vad mån de båda förläggningsförslagen

tillåta, att i arbete av åsyftat slag sysselsätta de internerade, och har då ej kunnat

undgåo att finna bestämda fördelar hos Yenngarnsförslaget.

Ådödomänens huvuddel, Ådön, omfattar c:a 200 hektars areal, därav c:a 70

utgöras av åker. För att få en föreställning om i vad mån denna åkerareal

tillåter att sysselsätta ett större antal internerade i jordbruksarbete, har kommittén

införskaffat upplysning om antalet för jordbruket behövlig arbetskraft och

har därvid erfarit, att under vintertiden 4 ä 5 personer äro behövliga, under

sommartiden högst 8 ä 10. Utgår man från att det behövs 2, kanske 3 internerade

för att utföra en van jordbruksarbetares prestationer, skulle dock ej mer

än på sin höjd ett trettiotal internerade tidvis kunna sysselsättas i detta arbete.

Möjligen kan saken ställa sig gynnsammare, om en större trädgårdsanläggning

göres. Enligt uppgift, som lämnats kommittén av en på jordbruksområdet sakkunnig

person, lär kunna ifrågasättas huruvida jordmånen är fullt lämplig för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 155.

en dylik anläggning. Ej heller synes den av åker ej upptagna arealen lämna

större tillfälle till arbete.

I dessa avseenden ställer sig Yenngarnsförslaget gynnsammare. Tomt- och

åkerarealen är 351 hektar, alltså fem gånger så stor som å Ådö, ängs- och odlingsmark

87,5 hektar, och därtill kommer 329 hektar skogsmark mot 130 å Adö. Detta

innebär, att Ve ullgarn på ett helt annat sätt kan skänka utarbete åt de internerade.

Venngarn har också i detta avseende utvecklingsmöjligheter, som Adöförslaget

ej kan uppvisa. En ej ringa del av Yenngarns skogsmarker torde lämpa sig för

nyodlingar, och även möjligheter för upptagande av trädgårdsodling i större skala

synas med hänsyn till jordmånen finnas. Och beträffande avsättningsmöjligheterna

för trädgårdsprodukter torde Yenngarn åtminstone ej vara sämre lottat än

Ådö. Från Yenngarn kunna nämligen sådana produkter fraktas per skjuts till

det ej fullt 1/2 mil därifrån belägna Sigtuna, varifrån båtförbindelser till Stockholm

och Uppsala finnas. Möjlighet finnes även att å den från Sigtuna mot

Venngarn utgående Garns viken frakta varorna båtledes till Sigtuna.

Kommittén vill för övrigt som eu fördel för Yenngarnsförslaget framhålla,

att de å området förefintliga torpen och nyuppförda statarbostäderna möjliggöra

en vårdform, som man i lämpliga fall har all anledning att försöka, nämligen de

internerades utplacerande i kolonier. Till förmån för en dylik friare vårdform

tala jämväl de försök, som sedan någon tid blivit gjorda på tvångsarbetsanstalten

å Svartsjö. Om resultaten härav anför pastorn vid tvångsarbetsanstalten på

Svartsjö i sin rapport för år 1913 följande:

»En annan åtgärd i samma riktning innebär det något tidigare startade försöket

med den lilla ''filialen’ vid Djurgården. Även detta försök bär redan visat

sig vara ett synnerligen gott grepp. För denna lilla ''elitkår’ bland tvångsarbetarna

här är ju vädjan till ansvars- och hederskänslan jämte den chikan, som skulle

ligga i återförandet till huvudanstalten, det så gott som enda bindande bandet.

Anordningen medger jämväl en den bästa början till ett rättvisare bedömande av

det synnerligen olika människomaterial, varav en tvångsarbetskår består. Det är

ju ej underligt, om verkligt goda, snälla människor, vilka till största delen genom

vidriga omständigheters makt kommit in på lösdrivarstråten och åd.ömts tvångsarbete,

känna sig grymt bedömda, ja ej sällan bli verkligt förtvivlade, då de

sammanföras med råa och moraliskt djupt sjunkna element och. f. d. förbrytare

och i stort sett röna samma behandling som dessa. Slutligen innebar försöket

vid Djurgården en slags succesiv frigivning, då nämligen kontrasten mellan tvånget

under tvångsarbetstiden och den fullständiga friheten från och med frigivningsdagen

för de där intagna ej blir tillnärmelsevis så stor som för de från liuvudanstalten

frigivna och därför ej heller så ödesdiger.»

Mot Yenngarnsförslaget kan invändas, att Sigtuna med dess spritbolag ligger

jämförelsevis nära. Denna olägenhet torde emellertid icke vara oöverkomlig, enär

försäljningsrättigheterna därstädes torde kunna av Konungens befallningshavande

indragas, om det skulle visa sig nödvändigt för interneringsanstaltens

verksamhet.

Då kommittén alltså anser, att Yenngarn just ur den viktiga synpunkten

av en ändamålsenlig vård av de internerade erbjuder så bestämda fördelar framför

Ådö, har kommittén gått till en granskning av förutsättningarna för att där

för rimlig kostnad åstadkomma en anstalt.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155

Användbar- Kommittén liar då kommit till den bestämda uppfattningen, att de särskilda

heten av kommitterade underskattat möjligheten att för vårdanstaltens ändamål använda

å^enn^rn* ^enu8arns oc^ Övriga å egendomen befintliga byggnader.

Så till vida bär visserligen kommittén samma mening som de särskilda kommitterade,

att den anser, att all pietet bör iakttagas gentemot slottskapellet samt

mot de värdefulla gamla målningar, spisar, friser etc., som finnas å slottet. Men

kommittén anser, att slottet det oaktat kan i stor utsträckning användas ej endast

till bostäder för anstaltspersonalen, utan även till logement och verkstäder för de

internerade. Och de särskilda kommitterade torde ha överskattat kostnaderna

för de omändringar, som i detta syfte kunna vara påkallade. Då de t. ex. framhålla,

att de tjocka murarna skulle göra ledningars framdragande synnerligen dyrbart,

torde detta bero på ett missförstånd. De tjocka yttermurarna torde ej behöva

genombrytas för några ledningar, och innermurarna äro i allmänhet ej så

tjocka, att de ej med lätthet kunna genomborras. Härtill kommer, att man väl

kan ifrågasätta nödvändigheten av att förse anstalten med alla moderna bekvämligheter,

som förutsätta, att ett hus genomdrages med ledningar.

Kommittén vill nämligen som sin uppfattning betona, att, då anstalten ej är

avsedd för sjuklingar i egentlig mening, bör man å densamma ej ställa samma

höga anspråk å bekvämlighet, som nu ställas å statens sjukhus och hospital.

Bäst är, om anstalten, samtidigt som den fyller hygienens krav, ej vänjer de internerade

vid större bekvämlighet, än som bjudes dem under deras vanliga levnadsförhållanden.

Kör den händelse man emellertid skulle besluta sig för att förse

den ifrågasätta, anstalten å Yenngarn med de bekvämligheter, som av de kommitterade

föreslagits för Adö, torde kostnaderna bliva ungefär desamma.

Liksom kommittén alltså kommit till den uppfattningen, att Venngarns slott

befinner sig i ett så gott skick, att det utan dyrbara omändringar i stor utsträckning

bör kunna utnyttjas för den föreslagna anstaltens behov, så gäller detta

också beträffande en del andra byggnader å egendomen. I motsats till uppgifterna

i de särskilda kommitterades betänkande hav kommittén vid besök å

platsen ingalunda funnit ladugården gammal och förfallen, utan tvärtom i gott

skick. Härmed har kommittén ej velat påstå, att den är tillräcklig, för den händelse

Yenngarn apteras till interneringsanstalt och därmed domänens drift omlägges.

Det intill ladugården liggande stallet torde dock kunna användas till

ladugårdens utökning, vilket då skulle draga med sig uppförande av en ny stallbyggnad.

Och vad beträffar statarbostäderna, hava under de sista åren uppförts

tre byggnader av sten för en kostnad av enligt uppgift 32,000 kronor, för att

tjäna, till dylika bostäder, av vilka byggnader två äro avsedda för vardera två

familjer, den tredje för fyra familjer. Om deras goda beskaffenhet har kommittén

övertygat sig.

Vemigarn Med de resurser, som Yenngarn alltså redan nu erbjuder för härbärgeran
urs

kn03tnf,3’ clet av den tilltänkta anstaltens personal och de internerade, och till vilka resurser

synpun . ,\dö under nuvarande förhållanden icke äger motsvarighet, iir det kommitténs

bestämda uppfattning, att eu anstalt för samma antal internerade bör kunna anläggas,

å Yenngarn för betydligt mindre kostnader än å Ådö.

Även ur kostnadssynpunkt, liksom förut på grund av Venngamsförslagets

företräden, då det gäller att bereda de internerade lämpligt utearbete, får alltså

kommittén förorda Yenngarn som förläggningsort för anstalten ifråga.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155■ 53

Yenngarnsförslaget erbjuder slutligen eu ytterligare fördel. Kommittén bär

visserligen anslutit sig till den uppfattningen, att staten bör upprätta en anstalt,

avsedd för 100, eventuellt 150 internerade. Upprättandet av eu dylik anstalt i

sin helhet tager en ej oväsentlig tid, och då interneringslagens ikraftträdande är

avsett att äga rum, först då en statsanstalt öppnats, skulle kravet på en dylik

större anstalts färdigställande fördröja tidpunkten för lagens ikraftträdande, vilket

är en kännbar olägenhet. Yenngarnsförslaget möjliggör nu ett snabbare ikraftträdande

av lagen. Om 1914 års riksdag ställer till omedelbart förfogande medel

för avlönande av personal och för den oundgängliga omändringen och inredningen

av de redan förefintliga lägenheterna å Yenngarn för mottagande av ett mindretal

internerade, t. ex. 25 ä 50, om vidare snarast möjligt sådan överenskommelse

träffas med den nuvarande arrendator^ att Yenngarn ställes till statens disposition

redan före den nuvarande arrendetidens utgång den 14 mars 1915, bör anstalten

inom ganska kort tid kunna öppnas och interneringslagen alltså börja tilllämpas,

utan att man behöver avvakta tidpunkten för att anstalten i sin helhet

skall stå färdig. Under tiden kan arbetet å de byggnader påbörjas, som behövas

för anstaltens vidgande till att omfatta 100 vårdplatser, i vilket arbete för övrigt

de redan internerade möjligen i någon mån kunna sysselsättas. Härvid bör ekonomiavdelningen

tilltagas så stor, att den blir tillräcklig för ytterligare c:a 50

internerade, om det skulle finnas behövligt att öka vårdplatsernas antal å anstalten

till i sin helhet 150 platser.

Till förmån för en dylik anordning med öppnande av eu avdelning av anstalten,

innan den i sin helhet är färdig, kan även anföras, att det torcle dröja

åtskillig tid, innan plats påfordras för den kategori av internerade, som på grund

av svårhanterlighet måste överflyttas till anstalten från de statserkända anstalterna.

Man torde nämligen knappast kunna antaga, att för den händelse statsanstaltens

öppnande påskyndas så som ovan föreslagits, dylika statserkända anstalter

vid den tiden redan hunnit öppnas eller åtminstone ägt bestånd så länge,

att man beträffande de där upptagna i större utsträckning hunnit få erfarenhet,

vilka man skulle vara tvungen att överflytta till statsanstalten.

Kommittén bär icke ansett sig böra ingå på någon detaljerad granskning

av de särskilda kommitterades förslag till statsanstaltens inrättande och utrustande

i annan mån än vad bär ovan blivit anfört. Med anledning av de särskilda

kommitterades förslag, att som föreståndare och chef för anstalten skulle

anställas en läkare, som helt ägnade sig åt dess skötsel, vill dock kommittén på

grund av uttalande av åtskilliga läkare, som kommittén varit i tillfälle att höra,

uttala, att en dylik anordning ej bör göras obligatorisk. Yisserligen kunna åtskilliga

fördelar vara förenade med densamma, men sannolikheten för att man

inom vårt lands föga talrika läkarkår skall lyckas finna någon fullt lämplig och

villig, kan vara tvivel underkastad. Kommittén anser .alltså, att även den möjligheten

bör lämnas öppen, att man endast för den speciella läkarvård, som kan

påfordras för anstalten, anlitar någon lämplig i närheten boende läkare, och att

föreståndarskapet å anstalten anförtros åt annan lämplig person, allt i överensstämmelse

med förhållandena å nu existerande svenska alkoholistanstalter.

På grund av vad sålunda anförts, får kommittén i underdånighet tillstyrka:

1) att en anstalt avsedd för det antal vårdplatser, de särskilda kommitterade

föreslagit, av staten upprättas, men att förläggningsorten bestämmes till Yenngarns

kungsgård i Stockholms län; samt

Venngarnsförslaget

möjliggör ett

snabbare

ikraftträdande

av interneringfelagen.

Anstaltens

föreståndare

läkare?

s. 54 Kontrollera mot PDF

Särskilt

yttrande av

I. Bratt.

54 Kung], May.ts Nåd. Proposition Nr 155.

2) att åtgärder vidtagas för öppnande snarast möjligt av en avdelning av

anstalten, så att interneringslagens ikraftträdande därmed påskyndas.»

Särskilda yttranden hava avgivits av ledamöterna i kommittén

medicine licentiaten I. Bratt och ledamoten av riksdagens första kammare,

redaktören Carl G. Ekman. Herr Bratt har anfört:

»Lika med kommittén anser jag, att den blivande statsanstaltens läge, i

valet mellan Adö och Venngarns kungsgård, utan tvekan bör bestämmas till den

senares förmån.

Lika med kommittén anser jag ock, att de platser på Venngarn, som utan

mera omfattande nybyggnader kunna iordningställas för mottagande av alkoholister,

böra omedelbart ställas till disposition, så att interneringslagens ikraftträdande

ej ytterligare och utan giltigt skäl fördröjes. Om den envåningsbyggnad,

som ligger alldeles invid slottet, apteras till anstaltens kök och matsal, om

i slottet bottenvåningen i de båda flyglarna inredes till olika verkstäder, om de

av sten nyuppförda statarbostäderna bibehållas såsom familjebostäder åt de

jordbrukskunniga bland anstaltens personal, vilka i analogi med det s. k. Uclitspringsystemet

inom sinnessjukvården mottoge i sina hem en ä tre, tillsammans

högst tio, av de å anstalten intagna, bör av Yenngarns kungsgård med där

befintliga byggnader, och utan vandalisering av slottet, för en kostnad ej överstigande

50,000 kronor, kunna göras en verkligt ändamålsenlig statsanstalt för

alkoholister. Densamma torde kunna rymma 40 ä 50 intagna.

Om en anstalt av denna storlek kommer att fylla hela behovet av statsplatser,

är beroende på en del omständigheter, som icke för närvarande låta

sig förutses. Skall anstalten avses icke blott för sådana element, som på grund

av oskickligt uppförande, störande vanor, rymning m. m. ej lämpligen kunna

vårdas å enskilda eller kommunala anstalter, utan även för de s. k. »farliga»

alkoholisterna, vilka, därest icke sinnessjukdom komplicerar förhållandena, äro

farliga — i regel för sina anhöriga — endast så länge som de stå under rusets

inflytande (och därför på anstalter bruka vara både arbetsvilliga och lättskötta),

kommer ett vida större antal platser säkerligen att erfordras.

Emellertid torde det vara mindre välbetänkt, att det anslag, som av riksdagen

torde böra äskas i och för uppförande av 100 anstaltsplatser, bindes i sin

helhet för Yenngarnsförslaget. En anstalt för så stort antal som 100 förutsätter

alltid omfattande nybyggnader, och det torde icke vara att motstå, att med

medicinalstyrelsens och andra myndigheters hjälp dessa anstalter i allt komma

att likna sjukvårdsanstalter och i byggnadskostnad betinga ett belopp på flera

tusen kronor per plats. En dylik utveckling vore högeligen att beklaga icke

endast därför att detta innebär ett slöseri: det kommer att på olika sätt hämma

strävandena att rationellt behandla alkoholisterna.

Enligt min mening tala såväl kostnadsskäl som omsorgen att på ett effektivt

sätt kunna påverka alkoholisternas viljeliv avgjort mot lämpligheten att på

en anstalt sammanföra ett stort antal dylika individer, införa dem i de abnorma

förhållanden, livet på varje större anstalt för med sig, betrakta dem som sjuka,

varåt de själva måste le, och sätta det hela under medicinsk regim. Skulle 40

ä 50 platser på Yenngarn icke visa sig tillräckliga — erfarenheterna från Katarina

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.

sjukhus i Stockholm, där årligen omkring 600 av de svåraste och lägst stående

alkoholisterna intagas, tala ingalunda för behovet av någon större bottenanstalt

— så torde det vara lämpligare att å annan plats inom landet inreda befintliga

byggnader å någon statens egendom till fyllande av behovet. Nykterlietsintresserade,

praktiskt kunniga män med naturlig fallenhet att gynnsamt inverka på

andra kan man såsom ledare erhålla avsevärt lättare, när man går utanför akademicis

kretsar, och lägges det hela som en lantgård, där vilsekomna individer

genom nyttigt utarbete skola återvinna krafter och viljestyrka, bör driften kunna

ställas billig.

För att emellertid vara försäkrad om ett verkligt gott resultat fordras, att

jämsides med den slutna anstaltsbeliandlingen även den öppna (»Trinkerfiirsorge»)

väl organiseras. Då dylik verksamhet måste utveckla sig stegvis och växa fram

organiskt, ser jag häri ett skäl att icke brådstörtat och schablonmässigt uppföra

statsanstalter, innan man samlat nödig erfarenhet.

I ett avseende torde emellertid i samband med beslut om uppförande av

en statsanstalt för alkoholister en annan åtgärd böra vidtagas. De personer,

som rymma från statsanstalter eller där uppföra sig indisciplinellt, böra •— utan

hinder av att de i övrigt ej uppfylla fordringarna — kunna, på framställning av

anstaltsstyrelsen, överföras till tvångsarbetsanstalt. Eu dylik bestämmelse skulle

giva möjlighet för införande och upprätthållande av en ordnad och välgörande

arbetsregim utan tvångsarbetes karaktär icke blott å statsanstalterna, bestämmelsens

verkningar skulle helt säkert sträcka sig även till övriga alkoholistanstalter,

möjliggöra tidiga försöksutskrivningar och utöva gynnsamt inflytande även på

utsikterna att med framgång vidtaga de förebyggande åtgärder, som interneringslagen

föreskriver. Rislcen för ett tvång av kännbar beskaffenhet måste förefinnas

för att giva alkokolistbehandlingen, den öppna såväl som den slutna, nödig

stadga och effektivitet. Yarken Ådö eller Yenngarn eller någon annan anstalt

kan i detta hänseende, utan att helt förlora den karaktär den bör äga, ersätta

Svartsjö.

Jag hemställer sålunda, att å Yenngarns kungsgård iordningställas omkring

50 platser för mottagande av alkoholister samt att, innan slutligt beslut fattas

om upprättande av en större anstalt avsedd för 100 ä 150 personer, man måtte

avvakta det närmaste årets erfarenheter och taga i noggrannt övervägande, huruvida

ej smärre anstalter under enklare former höra skänkas företräde, samt

att nödiga bestämmelser utfärdas, varigenom i vissa fall personer, som äro

eller varit intagna på statsanstalt för alkoholister, kunna överföras till Svartsjö

tvångsarbetsanstalt.»

Herr Ekman har yttrat:

»Undertecknad har icke kunnat biträda det beslut, vari kommitténs yttrande

utmynnar, utan funnit mig nödgad anmäla avvikande mening.

Inledningsvis vill jag då först anmärka, att nykterhetskommittén i redogörelsen

för det förslag, som de den 12 september 1913 tillsatta kommitterade

framlagt, icke synes mig hava lämnat fullt objektiva uppgifter. När t. ex.

nykterhetskommittén säger, att den föreslagna anstaltens upprättande skulle

enligt förutnämnda förslag kosta 553,200 kronor, så är detta knappast vare sig

formellt eller reellt riktigt. I detta belopp, taget ur det till nykterhetskommittén

remitterade betänkandet (sid. 50), ingå nämligen inre och yttre inventarier, sålunda

kreatur för jordbrukets behov, jordbruksredskap, en motorbåt, arbets
-

Särskilt

yttrande av

C. G. Ekman.

opaginerad Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 155.

materialer ocli verktyg m. in., vilka inventarier icke skäligen äro att hänföra till

kostnaderna för anstaltens upprättande. Prål idraga» dessa kostnader, 68,000

kronor, sjunker det belopp, som synes böra betraktas såsom anläggningskostnad,

till 485,200 kronor. Därav följer, att samtliga de av nykterhetskommittén på den

högre siffran grundade beriikningarna icke äro riktiga. Och detta så mycket

mindre, som i det för driftkostnaden beräknade årliga bidragsbeloppet från staten,

28,500 kronor, ingår vad som erfordras till förnyelse och underhåll av kreatursstammar,

inventarier m. m., men för vilka ändamål nykterhetskommittén ånyo tillagt

7 procent årligt tillskott jämväl å det för uppsättningen beräknade beloppet.

Det synes mig icke föreligga något skäl att framställa det förslag, som av tillkallade

kommitterade inom civildepartementet utarbetats, såsom mera ekonomiskt

krävande och ogynnsamt än det i verkligheten är.

Vidkommande så nykterhetskommitténs utredningar och anvisningar rörande

beskaffenheten av den anstalt, som för statens vidkommande nu bör ifrågasättas,

så kan jag i allt väsentligt biträda det slut, vartill kommittén kommit, då den

stannat för att förorda en anstalt av ungefär den omfattning och art, som de

inom civildepartementet tillsatta kommitterade föreslagit. Dock anser jag mig

böra i detta sammanhang framhålla, att övriga ifrågasatta men slutligen förkastade

alternativ synts mig vara mera avgjort olämpliga än kommitténs majoritet

i yttrandet velat utsäga. Det har förefallit mig icke tillrådligt att förutsätta,

att vården av dels sådana internerade, som dömts till anstaltsvistelse på grund

av att de ansetts vara farliga för eget liv eller annans säkerhet, dels sådana,

som remitterats från andra anstalter, därför att de befunnits svårskötta och

svårdisciplinerbara, skulle med fördel ur vare sig vårdens eller det statsekonomiska

intressets synpunkter kunna utplanteras på ett flertal smärre anstalter av

ena eller andra slaget. I detta avseende anhåller jag att få åberopa vad de inom

civildepartementet tillsatta sakkunniga anfört i sitt betänkande sid. 21, där det

bland annat säges: »När det nu gäller att påbörja tillämpningen av en lag av så

säregen beskaffenhet som interneringslagen, är det uppenbarligen av största betydelse,

att lagens huvudsak, interneringen, handhaves på sådant sätt, att de

vid densamma fastade förhoppningarna i tillbörlig mån infrias. Särskild vikt

ligger det därvid uppå, att statens egna anordningar bliva så goda och betryggande

som möjligt. All omsorg måste ägnas åt att förvärva den allmänna meningens

tillit och undanröja de farhågor av olika slag, som lätt kunna förknippas

med ett sådant starkt ingrepp i den personliga friheten, som interneringen

onekligen är.

Till följd härav anse kommitterade nödvändigt, att statens första anordningar

på området bliva tillfredsställande både med hänsyn till lokaliteter, övrig

utrustning och ledning. Men detta låter sig icke genomföra utan avsevärda

kostnader, vilka givetvis måste ställa sig betydligt högre, därest samma slags

anordningar skola Vidtagas på flera platser. De årliga utgifterna för administration,

läkarvård, vaktpersonal m. m. bliva i sådant fall väsentligt stegrade. Vad

byggnadskostnaderna angår, ligger det i sakens natur, att dessa ökas i den mån

samma antal platser av samma beskaffenhet fördelas på flera olika anstalter. I

sådan riktning inverkar särskilt den nödvändiga dubbleringen av ekonomi- och

kökslokaler, arbetssalar m. in.»

Då emellertid nykterhetskommittén — som ovan framhållits — stannat vid

att tillstyrka eu central anstalt av ungefär den typ, civildepartementets kommitterade

förordat, har jag icke anledning att mera utförligt utveckla min här

ovan anförda mening.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155. 57

Beträffande däremot nykterhetskommitténs hemställan om anstaltens förläggande

till Venngarn, med användande i första hand av det därstädes befintliga

gamla slottet, så har jag icke kunnat finna skälen därför övertygande. Tvärt om

tror jag att en sådan lösning skulle innebära ett svårt och irreparabelt missgrepp.

Såsom framgår av betänkandet, är huvudskälet till förordet för Venngarn,

att därstädes stora jordområden stå till förfogande, flerdubbelt större än vid

Adb. Detta är sann! Men är det ur alla synpunkter en fördel? Ådöområdet,

200 hektar, därav omkring 70 hektar åker, torde vara fullt tillräckligt för att

möjliggöra »de internerades hållande i arbete företrädesvis utom hus i trädgård

och jordbruk». Där kan anläggas exempelvis en 10 ä 20 hektar stor trädgård,

vilken då kräver mycken arbetskraft, säkerligen så mycket som anstalten kan,

utöver skötseln av det återstående 50 å 60 hektar stora jordbruket, med fördel

disponera till arbete av detta slag. Man får nämligen icke glömma, att det här

dock gäller eu vårdanstalt, där det framförallt ligger makt uppå att göra interneringen

verksam, på samma gång den bör så ordnas, att karaktären av fängelse

undvikes. På Adb skulle de internerade vistas på ett mera begränsat jordområde,

avskilt ifrån varje annat sådant genom sjö. A Venngarn skulle däremot

de internerade enligt nykterhetskommitténs förslag spridas över ett mycket stort

område, stående i direkt förbindelse med hela orten, och detta därtill i nästan

omedelbar närhet av en stad, där rusdrycker finnas att tillgå. Det torde icke

låta sig bestridas, om man tar hänsyn till, av vilken beskaffenhet de i denna

anstalt intagna förutsättas vara, att man med nykterhetskommitténs förslag

skulle riskera, det interneringen ofta brötes genom upprepade fall av rusdrycksanskaffning

och därmed förbunden rusdrycksförtäring, därest man icke vore beredd

att anskaffa en mycket stor vårdpersonal, och sålunda ordna anstalten utan

hänsyn till driftkostnaderna. Visserligen anför nykterhetskommittén, att »skulle

någon verkligen rymma, så är den samhälleliga faran härav ej alls jämförlig med

vad fallet är, då en brottsling rymmer». Redan däremot kan genmälas, att det

låter sig icke med visshet sägas, vilken följd som i ena eller andra hänseendet

kan uppstå. Därtill kommer, att den samhälleliga olägenheten vid en internerads

rymning ligger icke i själva rymningen, utan i den folkpsykologiska verkan, som

ett misslyckande av interneringen — vare sig genom att den internerade undandrager

sig anstaltsvården eller, vilket mera ofta torde vara att befara, han förskaffar

sig rusdrycker och berusar sig — oundgängligen medförde, främst på

Övriga internerade. Att från början skaffa sig så starka garantier häremot som

möjligt synes höra vara en huvudsynpunkt vid besluts fattande om anstaltens

förläggning. I berörda avseende äger Ådö alldeles obestridliga fördelar, ej minst

genom den vida mindre kostnad årligen, som kontrollen vid sistnämnda plats

obestridligen erfordrar härutinnan.

I detta sammanhang anför nykterhetskommittén som en fördel för Venngarnsförslaget,

att de å området »förefintliga torpen och nyuppförda statarbostäderna

möjliggöra en vårdform, som man i lämpliga fall liar anledning att

försöka, nämligen de internerades placerande i kolonier». Beträffande denna

friare vårdform så torde, därest den nu verkligen i fråga om alkoholister befinnes

vara annat än en teoretiskt tilltalande tanke, densamma från statens sida böra

börja utövas först efter eu tids förlopp. Under sådana förhållanden erbjuder

Adb, som jämte huvudön omfattar ett par mindre öar, särskilt lämplig möjlighet

att å dessa smärre öar, belägna utåt den större delen av den omgivande sjön,

anordna sådana kolonier. Uppbyggandet av dylika kolonihus efter hand synes

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 111 Käft. (Nr 155) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155

också erbjuda en vida lämpligare arbetsplan, än när nykterhetskommittén ifrågasätter,

att patienterna skulle kunna med fördel användas för uppbyggande av själva

huvudanstalten vid Venngarn. Den provisoriska anordningen med en anstalt

för ett mindretal, inrymt i det nuvarande gamla slottet på Venngarn, som alltså

till en början skulle inhysa både patienter, vårdpersonal och tjänstemän, administrationslokaler

m. m., förefaller mig bli en både dyr och dålig start. Omfattande

ändringar och anordningar av vatten-, avlopps- och elektricitetsledningar i

ett dylikt gammalt slott blir en så dyr affär, att kommittén bort — synes det

mig — ha räknat på den saken, innan kommittén uttalat den bestämda förmodan,

att det hela färdigt skulle kunna anläggas »för betydligt mindre kostnader» å

Venngarn än å Ådö. I den mån slottet i fortsättningen skulle bibehållas för

patientvärden bleve anstalten splittrad på två huvudbyggnader, en anordning,

som måste medföra en mängd olägenheter. När därtill tages i betraktande, att

grundläggningskostnaderna för de nya anstaltsbyggnaderna obestridligt blir dyrare

på Venngarn än å Ådö, så vågar jag uttala den meningen, att en sammanlagd

anläggnings- och driftkalkyl skall visa lika förmånliga, ja bättre, siffror för Ådö

än för Venngarn. Den tidsvinst, som nykterhetskommittén förmenar skulle erhållas

för snar tillämpning av interneringslagen med Venngarnsalternativet, blir

säkert också minimal, om ens någon.

Om nykterhetskommitténs förslag rörande Venngarn får man den uppfattningen,

att avsikten vore, att en anstaltsstyrelse skulle träda till, som omedelbart

övertoge och började driva hela det stora jordbruket, ehuru av patienter kanske

kunde mottagas endast ett mycket ringa fåtal. Härav följde, att anstalten från

början finge anställa ett stort antal arbetare för jordbruket. Själva anstaltens

personal bleve måhända mera talrik än de internerade. Driftkalkylen skulle då

säkert visa eu avsevärt hög siffra. Vid val av hela denna jordbrukspersonal

måste nämligen hänsyn tagas till, att samtliga anställda mer eller mindre voro

lämpliga för samvaron och handledningen av patienterna. Drivandet av ett vida

större jordbruk än som betingas av anstaltsvården är sannolikt för en anstaltsstyrelse

ett ekonomiskt företag, förbundet med åtskilliga vanskligheter och

förluster.

På förestående och övriga skäl, utförligare angivna i meranämnda, den 14

januari detta år av kommitterade inom civildepartementet avlämnade betänkande,

vartill jag hänvisar, har jag alltså funnit, att nykterhetskommittén bort i allt

väsentligt tillstyrka nämnda förslag.» I

I en till socialstyrelsen ingiven skrift har Svenska sällskapet för

nykterhet och folkuppfostran gjort vissa uttalanden i frågan.

Sällskapet har sålunda framhållit angelägenheten av, att eu större interneringsanstalt

för alkoholister med det snaraste upprättas genom statens försorg.

Likaledes har sällskapet funnit kommitterades plan för eu första sådan anstalt

i det stora hela tillfredsställande. I ett principiellt hänseende är dock sällskapet

av annan mening än kommitterade. Sällskapet anser nämligen i motsats till

kommitterade, att såsom den blivande anstaltens högste chef icke bör anställas

någon läkare.

Denna mening utvecklar sällskapet sålunda:

»Sällskapet vill icke betvivla, att eu ur vetenskaplig, moralpedagogisk,

disciplinär och ekonomisk synpunkt så utrustad läkare, som enligt kommitté
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr loa.

racles förslag kräves, skall kunna anträffas, men sällskapet håller det tillika för

så gott som omöjligt, att en så kvalificerad person skall befinnas villig att för

den av kommitterade föreslagna årslönen av 7,000 kronor samt bostadsförmåner

taga anställning vid en anstalt av ifrågavarande art. Läkarens tid. skulle där

helt och hållet tagas i anspråk, och intet eller åtminstone föga bli övrigt för

vetenskaplig förkovran eller produktion utöver de av tjänsten betingade ensidiga

redogörelserna och meddelandena. Då det alltså enligt sällskapets förmenande

svårligen skulle låta sig i regeln göra att med föreslagna — eller ens med åtskilligt

förhöjda — löneförmåner erhålla en tillfredsställande kvalificerad läkare

för denna befattning, vill sällskapet sätta i fråga, huruvida det icke vore klokt

att ej uttryckligen stadga, att chefen för anstalten nödvändigt skall vara en läkare.

Det synes sällskapet vara ändamålsenligare och klokare att anställa en ur

disciplinär och pedagogisk synpunkt väl meriterad, för uppgiften intresserad föreståndare

samt Överlämna den av anstaltens säregna uppgift betingade speciella

läkarvården åt en psykiatriker och läkarvården för övrigt åt annan läkare. Ifrågavarande

anstalters natur kräver nämligen enligt sällskapets övertygelse, att den

psykiatriska vården av patienterna — där den behöver komma i fråga — anförtros

åt en praktiserande specialist, vilken emellertid icke bör belastas med vården

av de somatiska sjukdomarna. Ingendera av de två läkare, som sålunda

skulle erfordras, behövde vara boende å anstalten, utan kunde den förstnämnde

vara över- eller underläkaren vid ett i närheten beläget hospital, och den senare

eu praktiserande läkare i trakten. Med båda kunde ackord träffas om besök 2

ä möjligen 3 gånger i veckan.

En konsekvens av sällskapets här uttalade mening är givetvis den, att sällskapet

anser tanken på anstaltens förläggande till Adö böra övergivas. De fördelar,

som Adö erbjuder ur isoleringssynpunkt, torde för övrigt enligt sällskapets

förmenande icke böra skattas allt för högt».

Vidare har styrelsen för föreningen Svenska alkoholisthem inkommit

med en skrift i ärendet.

Styrelsen finner för slip del komrnitterades förslag att förlägga den

blivande statsanstalten till Adö mindre lämpligt.

Till stöd för denna sin uppfattning åberopar styrelsen följande:

»a) Egendomens läge vid sjö och i vacker natur är visserligen lämpligt för

ändamålet, men dess avlägsna läge från närmaste järnvägsstation och på så stort

avstånd från något större centrum, där ett flertal läkare har sin verksamhet,

tvingar anstalten nödvändigt att antingen, såsom kommitterade föreslagit, till chef

för anstalten ha en läkare, eller ock är anstalten hänvisad till att använda den

i orten verksamma läkaren, vilken kanske ej alltid har de förutsättningar för

denna speciella sjukvård sgren, som önskligt vore. Att anställa en läkare såsom

chef för anstalten tror styrelsen för sin del ej är den lyckligaste lösningen av

frågan om anstaltens ledning. Det finnes naturligtvis möjlighet för att kunna

få en lämplig läkare att vilja bosätta sig på anstalten, men att denna samtidigt

skall vara en driftig lantbrukare och dessutom hemma i en mångsidig industriell

verksamhet, är ej säkert. Chefsfrågan bör enligt styrelsens mening ej så sammankopplas

med läkarfrågan, att vid dess avgörande ej alla de övriga för en

sådan plats nödiga kvalifikationerna få komma till sill rätt. Därföre vore det

Styrelsen för

föreningen

Svenska alkoholisthem.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.

naturligtvis mycket fördelaktigare, att anstalten läge närmare Stockholm eller

annan större stad t. ex. Uppsala, varifrån en lämplig läkare kunde göra de nödvändiga

besöken vid anstalten. För den skull anser styrelsen den av förra kommitterade

föreslagna Yenngarns kungsgård ha vida större betingelser till statsanstalt

än A do.

b) Det har vidare ansetts, att Ådös sjökringflutna läge skulle vara fördelaktigt.

När dock vintern lägger bro över sjön och på sommaren avståndet till

närmaste strand ej torde sätta en något simkunnig person i svårighet att taga

sig över, torde detta skydd vara ganska illusoriskt.

c) Vidare innehåller Ådö blott 70 hektar jord. När man betänker att å

anstalten minst hundra alkoholister där skola sysselsättas, och då man av erfarenhet

vet, att jordbruksarbete är ett av de lämpligaste arbeten för dessa patienter

för härdande av deras fysiska och psykiska krafter, så förstår man, hur otillräckligt

ett sådant område måste vara. Det dubbla eller kanske 3- å 4-dubbla

antalet hektar, torde vara nödvändiga för detta ändamål. Det har framförts såsom

skäl till Ådös ändamålsenlighet, att det där skulle lämpa sig att lägga mycket

an på trädgårdsskötsel, men det har dock vid våra nuvarande alkoholistanstalter

visat sig, att det är en ganska liten procent patienter, som ägnar sig för

detta specialiserade arbete. Man har även framhållit, att patienterna skola syssättas

så mycket som möjligt i sina förutvarande sysselsättningar såsom indudustriarbetare.

Detta innebär en viss sanning, vilken dock har sin stora inskränkning

däri, att dessa verkstadsarbetare oftast äro detaljarbetare, och man

på en anstalt ej så kan specialisera den där drivna industrien. Och vidare bör

ju inarbetet så mycket som möjligt inskränkas.

d) Husets form och storlek jämte inredning synas ock styrelsen betänkliga.

Att sammanföra alla dessa alkoholister i ett enda hus med störa sovsalar samt

med eu gemensam matsal, strider mot all hittills vunnen erfarenhet på detta

område. Idealet är ju patienternas uppdelning i små grupper, som leva i familjeliv

och där husfaderns och husmoderns suggestion inverkar på att stärka patienternas

förslappade viljekraft. Att fullständigt nå detta ideal låter sig kanske

ej göra. Men åtminstone torde det vara överkomligt att få två flyglar med vardera

sin matsal och med en husfader och husmoder i varje, således »familjer ä

50». De stora sovsalarna synas styrelsen mycket olämpliga, Dessa bli lätt ställen,

där patienterna gemensamt om kvällarna och nätter underhålla varandra med

sina föregående bedrifter. Idealet är ju ett rum eller hytt för varje patient.

Skulle detta ej fullt låta sig genomföra, torde hytter finnas för åtminstone 50

stycken, och de övriga inlogeras i rum för högst 3 st. io varje.

e) Skulle dock anstalten komma att förläggas till Ådö, så torde den beräknade

föreståndar- och läkarbostaden anses otillräcklig för sitt ändamål.

f) Då den religiösa påverkan är av stor betydelse, synes å kostnadsberäkningen

alltför liten post anslagen till prästens avlöning. Förlägges anstalten till

Ådö, så är det ej uteslutet, att anstalten behöver egen anställd präst, då kyrkoherden

i församlingen Helgesta har två församlingar under sin vård (Helgesta

och Hyltingö), vilket torde göra det omöjligt för honom att få tillräcklig tid att

ägna eu så stor anstalt.

g) Personalen synes ock styrelsen för stor och de därför beräknade kostnaderna

för höga.»

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mai ds Nåd. Proposition Nr 155.

61

Bestämda uttalanden förelågo sålunda å ena sidan från ovannämnda

kommitterade om Ådö såsom lämpligaste plats för anordnande av den

blivande statsanstalten för alkoholistvård och å andra sidan från nykterhetskommittén

om Venngarn såsom ägande bestämt företräde i detta

avseende.

Då de skäl, som inom nykterhetskommittén anförts för förläggandet

till Venngarn, syntes mig värda allt beaktande, men närmare utredning

saknades angående en sådan anstalts placering och uppförande därstädes

ävensom beträffande kostnaderna därför, fann jag, på sätt jag vid föredragning

inför Kungl. Maj:t av denna angelägenhet anfört den 28 mars

1914, en utredning i nu angivna avseenden erforderlig. Visserligen

förelågo de härovan omförmälda, av de inom justitiedepartementet tillkallade

sakkunniga upprättade alternativa, av kostnadsberäkningar åtföljda

förslagen till frågans lösning, men då dessa icke voro så i detalj utarbetade,

att å desamma kunde grundas proposition i ämnet till riksdagen,

ansåg jag ytterligare utredning rörande anstaltens förläggande

vid Venngarn vara av behovet påkallad. Vid denna utredning borde,

såsom -jag yttrade, särskild uppmärksamhet ägnas däråt, att anordningarna

vid den ifrågasatta anstalten bleve så enkla, praktiska och billiga

som möjligt. För verkställande av utredningen syntes mig lämpligen

tre sakkunniga böra tillkallas.

Sedan Kungl. Maj:t i enlighet med gjord framställning bemyndigat

chefen för civildepartementet att inom departementet tillkalla tre sakkunniga

med uppdrag att skyndsamt verkställa utredning angående

uppförande av en statens vårdanstalt för alkoholister vid Venngarns

kungsgård ävensom beträffande kostnaderna därför, anmodade jag häradshövdingen

Linders, medicine doktorn von Post och arkitekten Lundegårdh

att verkställa denna utredning.

Med skrivelse den 18 maj 1914 hava de sålunda tillkallade sakkunniga,

såsom jag redan härovan omnämnt, överlämnat den av dem

åvägabragta utredningen.

Vid förslagets upprättande hava de sakkunniga utgått från att

anstalten skall rymma omkring 100 patienter.

Vad angår patientrummens anordnande hava de sakkunniga beräknat

ett luftutrymme av 18 kubikmeter per plats, vilket enligt de sakkunnigas

mening torde kunna anses tillräckligt, då patientrummen allenast äro

avsedda för sovrum samt korridorerna erbjuda rymliga dagrum. Då det

ur kostnadssynpunkt ej medgivits att anordna anstalten i paviljonger,

har i stället sörjts för, att patientbyggnadens tre våningar kunna bilda

Nya sakkunniga

angående

Venngarn.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Beskrivning.

62 Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.

olika avdelningar, vilka var för sig försetts med nödiga utrymmen. För

särskiljandet har vidare sörjts, genom en isoleringsavdelning i källarvåningen,

genom anordnande av enrumsavdelningar i våningarna å nedre

botten och eu trappa upp, varjämte två trappor upp en särskild avdelning

bildats i köksbyggnaden.

Den av de sakkunniga över anstaltsanläggningen upprättade beskrivningen har

följande lydelse:

Nr 1.*) Slottet — en stenbyggnad under tak av plåt — bestående av ett

mittelparti och två flyglar. Här inrymmas:

1 trappa upp: bostad för föreståndare om 5 rum, hall och kök, 1 gästrum;

högra flygelns 3 rum lämnas tillsvidare obegagnade.

2 trappor upp: hall, samlingssal (Disasalen), 3 ruin för expeditionslokaler,

1 rum för läkare och 1 gästrum samt bostad för bokhållare, 4 rum och kök; 2

rum av historiskt intresse lämnas obegagnade.

Nedre botten: kol- och ångpannerum, badrum och klosetter samt förrådsrum,

bagarstuga och reservrum.

Kyrkan lämnas fullkomligt orörd och kommer ej att användas för anstaltens

räkning.

Möjlighet förefinnes att utan större kostnad indraga värmeledning i kyrkan

och högra flygeln.

Nr 2. Nybyggnad av tegel under tak av plåt.

Källarvåningen innehåller :

i köksflygeln: tvättstuga med tork- samt mangel- och strykrum, kölrum, ångpannerum

och maskinrum för elektrisk belysning jämte förrådsrum;

i huvudbyggnaden: rum för torkning av kläder, badavdelning för patienterna

(karbad, badstuga, tvagningsrum, avklädningsrum och ett desinfektionsbad), 2

arbetssalar med förrådsrum, eu större korridor, som tillika kan användas som

arbetslokal eller förråd, isoleringsavdelning om 5 rum och 1 vaktrum samt städrum,

tvättrum och klosetter. (I köksflygeln hava beräknats W. C., torvklosetter

1 övriga delen).

Bottenvåningen innehåller:

i köksflygeln: ångkök, skafferier, renseri, förrådsrum, bageri, serverings- och

diskrum, matsal med utrymme för 110 (eventuellt 120) personer och ett matrum

för personal;

i huvudbyggnaden (avdelning för nykomna patienter med 29 platser): vestibul,

kapprum och en stor korridor, tillika avsedd till dagrum, 1 rum för eu ogift

vårdare, 1 vaktrum och 1 expeditionsrum, 8 rum för vardera 3 patienter samt 5

rum, vardera för 1 patient, förrådsrum, tvättrum, städrum och klosettrum.

Våningen 1 trappa upp innehåller:

i köksflygeln: bostad för 1 husfader, 4 rum och kök jämte alkov och tambur

samt nödiga småutrymmen, 2 rum och kök för maskinisten, 1 rum för eldaren,

2 reservrum (för extra personal), 1 badrum samt förrådsrum och slask- och klosettrum

(W. C.);

i huvudbyggnaden (avdelning för 30 patienter): 1 hall, kapprum och korridor

(tillika dagrum), 1 rum för vårdare och 1 vaktrum, 1 rum för 4 patienter, 7 rum

*) Numren hänföra sig till karta och ritningar.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.

för vardera 3 patienter samt 5 rum för vardera en patient; dessutom förrådsrum,

tvättrum, städrum och klosetter.

Våningen 2 trappor upp innehåller:

(avdelning för 41 patienter, därav en för 10 patienter avskild från de övriga),

hall, kapprum, korridor (tillika dagrum), 2 rum för vårdare, 1 vaktrum, 3 rum för

vardera 4 patienter, 9 rum, vardera för 3 patienter, och 1 rum för 2 patienter,

1 arbetssal, förrådsrum, städrum, 2 tvättrum och klosettrum. — Dessutom i särskild

avdelning av kökshi/ggnaden 2 rum för hushållerska, 1 rum för 2 köksbiträden

och 1 förrådsrum.

A vinden över köksflygeln 3 bostadsrum (för bagerska, tvätterska och ett

köksbiträde) samt 1 förrådsrum; i övrigt anordnas vindsutrymmet för förråd m. m.

— Möjlighet finnes att här inreda ytterligare rum till arbetssalar eller patientrum.

Nr 8. Boningshus av tegel under tegeltak (uppfört år 1910) innehåller nu

två lägenheter, vardera om 1 rum och kök med''tillhörande källare och vindsutrymmen.

A vinden kunna 2 rum inredas.

Förändras till sjukavdelning sålunda, att de två rummen bliva sjukrum och

det ena köket rum för sköterska; det andra köket användes fortfarande såsom

sådant. Ett bad inredes.

Nr 4. Boningshus lika med nr 8.

Blir bostad för 2 gifta vårdare, vilka här erhålla vardera 1 rum och kök

å nedre botten och ett rum å vinden. Rum och kök målas och tapetseras.

Nr 5. Boningshus av tegel under tegeltak (uppfört år 1912), innehåller 4

lägenheter, vardera om 1 rum och kök samt kallar- och vindsutrymmen. Dessutom

uthus av trä under tegeltak.

Användes utan förändring till bostad för ladugårdsförman, stallförman, fördräng

och en arbetskarl.

Nr 6. Boningshus av timmer under tegeltak (gula byggnaden), innehåller

för närvarande 1 lägenhet om 2 rum och kök, 2 lägenheter om 1 rum och kök

samt 2 enkelrum och 2 förstugor.

I denna byggnad beredes en bostad om 3 rum och kök för befallningsman

och eu bostad om 2 rum och kök för eu gift vårdare; varefter 2 rum återstå, som

i början användes till bostad åt personer, som då kunna krävas för jordbruket,

men sedan anordnas till rum för patienter, som någon tid vistats på anstalten

(4 platser).

Nr 7. Boningshus i trädgården av timmer under tegeltak, innehåller å nedre

botten 1 rum och kök, 2 enkelrum och en snickarverkstad; å vinden finnas 2

enkelrum och vindsutrymmen.

Här anordnas bostad för trädgårdsmästaren, 2 rum och kök till höger; till

vänster bibehålies verkstaden och i rummet därintill kan anordnas arbetslokal.

Rummen å vinden kunna användas liksom de två enkelrummen i nr 6 för 4

platser.

Nr 8. Drängstuga av timmer under tegeltak, innehåller nu 7 rum incl. kök.

Här kunna inredas diverse arbetslokaler, sedan anstalten börjat sin verksamhet.

Någon kostnad därför har ej nu beräknats.

Enligt instrument över en av domänintendenten i länet den 8 oktober 1912

hållen syn å Venngarn finnas vid huvudgården vidare följande byggnader:

Nr 9. Brygghus av timmer under tegeltak, innehåller mjölkkammare och

tvättstuga. Då tvättstugan ej vidare behöves, kan ett provisoriskt mejeri för anstaltens

behov inredas bär.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 155.

Nr 10. Spannmåls- och mjölbod av timmer under tegeltak.

Nr 11. Materialbod av timmer under tegeltak.

Nr 12. Svinhus och hönshus av timmer under spåntak.

Nr 13. Hemlighus av stolpar och bräder under brädtak.

Nr 14. Vagnshus och vedbod av stolpar och bräder.

Nr 15. Lada av stolpar och väggar av kluvet virke under spåntak.

Nr 1(>. Ladugårds- och stallbyggnad av gråsten under spåntak, inredd för 80

kor, 9 par oxar och 16 hästar.

Nr 17. Loge av stolpar och bräder under spåntak.

Nr 18. Smedja av timmer med kolbod av stolpar och bräder under tegeltak.

Nr 19. Fiskarstuga vid Garnsviken av reveterat timmer under tegeltak,

innehållande 1 rum och kök.

Källare med överbyggd bod av timmer under tak av rör och halm.

1 stuga vid Öster Wela och 1 stuga vid Väster Wela jämte källare och bod.

Vid den ovannämnda synen antecknades, dels att redskapslider saknades,

dels att den i ladugårdshuset avbalkade avdelningen för stall var för trång och

för ändamålet ytterst otjänlig, men däremot lämplig till oxstall, ävensom att den

för oxar inredda delen av fähuset var väl behövligt till utökande av det alltför

knappt tilltagna utrymmet för kor, dels att för skördens tillvaratagande erfordrades

två utlador å ägorna, varjämte en mindre tvättstuga erfordrades för de

två nya statbyggnaderna (nr 3 och 4). Med anledning härav hade uppgjorts ritningar

till dessa byggnader och kostnadsförslag, slutande på eu summa av 19,053

kronor 75 öre, vilka byggnader blivande arrendator skulle före den 1 oktober

1920 uppföra med rätt till avdrag å arrendeavgifterna. Vid synen antecknades

vidare, att jordens hävd befanns god och att byggnaderna voro väl underhållna.

De i syneinstrumentet omnämnda nybyggnadsarbeten hava förutsatts kunna

tillsvidare anstå samt utföras i den mån sådant befinnes för anstalten erforderligt.

Redan i början av anstaltens verksamhet synes det bliva nödigt att uppsnygga

ladugården och bygga en gödselstad. Kostnaden för dessa arbeten (vilka torde

betinga omkring 3,000 kronor) har dock ej ansetts böra upptagas vid beräkning

av kostnaden för anstaltens anläggning.»

Läget av nu befintliga byggnader vid Venngarn ävensom platsen

för den föreslagna nybyggnaden framgår av en under utredningen upprättad

karta, som i förminskad skala återfinnes å följande sida.

Ifråga om grundförhållandena å den plats, varest nybyggnaden avsetts

skola förläggas, bär ingenjörsfirman 13ennet & C:o, som verkställt

mätningar och borrningar å platsen, med åberopande av en däröver upprättad

borrkarta, i avgivet intyg förklarat, att berggrunden ligger å jämförelsevis

ringa djup från markytan och att jordlagren bestå av fast

lera med ett mindre gruslager närmast berggrunden, varför firman anser

grundförhållandena här särdeles lämpliga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 111 höft. (Nr 155.)

S&ztens VcircUznstaZt /orJTZkofiöljäst er ~vtcZ JVé7i7zt7cz77i3 /fzi7i<73<yä.7rZ.

X

Ci

cn

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(56

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 155.

Kostnads
beräkning
-

190,000

7.000

5.000

Enligt gjorda beräkningar utgör kostnaden för anstalten, utförd

enligt de upprättade ritningarna och beskrivningen:

Patientbyggnaden ............................................

Ändringar i slottet ...........................................

Reparationer å andra byggnader...................

Anläggningar för värme, vatten oeh belysning:

Värmeledning i patientbyggnaden ....

y i slottet.............................

Ledningar för vatten och avlopp ........

Pumphus.....................................................

Anläggning för elektrisk belysning. ..

Åskledare, telefon- och ringledningar.

Arkitekt- och kontrollantarvoden...................

kr.

»

25.000

5,200

42.000

1,000

37,500

1,800

112,500

10,500

Kronor 325,000

Den närmare beräkningen av en del av nämnda summor framgår

av särskilda genom de sakkunnigas försorg upprättade kostnadsförslag,

för vilka emellertid här icke torde behöva vidare redogöras.

Såsom av det ovan anförda framgår, uppgår kostnaden för vårdplats

till 3,250 kronor.

De sakkunniga framhålla visserligen möjligheten att genom reducering

av utrymmet på en eller annan plats kostnaden skulle kunna

något nedbringas, men anföra tillika, att de ansett det lämpligare, att

utrymmet är så tillmätt, att någon utvidgning kan äga rum. Sålunda

påpeka de sakkunniga, att arbetssalen 2 trappor upp i nybyggnaden

möjligen kan undvaras eller utrymme därför erhållas på annat håll, t. ex.

å vinden, varigenom plats för ytterligare 10 patienter skulle vinnas

utan ökad kostnad eller med en obetydlig ökning. I detta sammanhang

må nämnas, att matsalen är avsedd för 110 patienter, men kan rymma

120.

Vidare erinra de sakkunniga, att det kan förväntas, att statens kraftledningar

från Älvkarleby under loppet av nästa sommar nå Märsta järnvägsstation,

samt att, om kraft till belysningen kunde hämtas därifrån,

kostnaden för belysningsanläggningen vid Venngarn givetvis skulle ställa

sig väsentligt billigare än ovan beräknats.

För anstaltens inventarier hava de sakkunniga beräknat:

för lantbruksinventarier.................................... 40,000: —

» inre inventarier, incl. verktyg............... 40,000: —

Kronor 80,000: —

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.

En fullständig kreatursuppsättning kräver möjligen ett högre belopp,

men uppsättningen torde enligt de sakkunnigas mening böra kompletteras

efter hand.

Sammanlagda kostnaden för anstalten skulle således komma att

uppgå till kronor 405,000.

Rörande de årliga kostnaderna för anstaltens dritt hava de sakkunniga

uppgjort följande approximativa förslag:

U tyifter.

Avlöningar ..............................................................................

Utspisning för personal, 15 personer 365 dagar å 0,80

» 3) patienter, 100 » 350 » å 0,80

Beklädnad ...........................................................................

Värme och lyse...................................................................

Tvätt och renhållning .......................................................

Fastighetens underhåll.........................................................

Underhåll och nyanskaffning av inre inventarier......

Inköp av arbetsmaterial...............................................

Underhåll och anskaffning av j ord bruksinventarier,

inköp av utsäde, foder etc...............

Flitpenningar....................................................

Läkemedel och instrument ........................

Diverse omkostnader.....................................

kronor

3)

))

»

»

))

»

»

30.000

4,380

28.000

1,000

13,000

2,000

4.000

1.000

3,000

............... »

6,000: —

.............. »

6,000: —

............. »

1,000: —

................ »

3,620: —

Summa kronor

103,000: —

Inkomster.

Avgifter för 100 patienter å 1,50*) under 350 dagar kronor 52,500: —

Inkomst av patienternas arbete inom anstalten......... » 2) 10,000: —

Inkomst av jordbruk och trädgård................................ » '') 15,000: —

Statens tillskott.................................................... »_25,500: —

Summa kronor 103,000: —

*) Vårdavgiften har upptagits till 1 kr. 50 öre för dag i enlighet med betänkandet den 14

januari 1914. Skulle det framdeles visa sig, att så hög avgift ej kan fordras, ökas härigenom

statens årliga tillskott.

J) Med anstaltens utveckling torde dessa poster så småningom komma att stiga.

Driftkost
nader.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 155.

Slutligen hava de sakkunniga uttalat som sin mening, att anstalten,

under förutsättning att beslut om dess byggande fattas inom närmaste

tiden och att arbetet därefter påskyndas, torde kunna fullbordas till

hösten år 1915, så att den då kan träda i verksamhet.

särskilt ytt- Vid de sakkunnigas uttalande har fogats ett särskilt uttalande av

doktor von doktor von Post av följande lydelse:

Post.

»Sedan ritningarna till en statens alkoiiolistanstalt vid Venngarn nu undergått

en del smärre ändringar och tillägg samt blivit fullständigt utarbetade, finner

jag dem ändamålsenliga och tilltalande samt vill för min del förorda dem, försåvitt

anstalten skall uppföras vid Venngarn.

Att anstalten vid Venngarn enligt dessa ritningar kan åstadkommas något

billigare än enligt Adöförslaget är naturligt, då en liel del däri upptagna lokaler

och anläggningar såsom samlingslokal, styrelserum, dagrum, mejeri, bostad för

syssloman samt W. C. m. m., antingen äro uteslutna ur Venngarnsförslaget eller

ock finnas så gott som färdiga i slottet.

Vidare har uti Venngarnsförslaget en del inskränkningar och besparingar

gjorts, som icke förekomma i Adöförslaget. Så har t. ex. i Venngarnsförslaget

luftkuben per patient avsevärt minskats, taket belagts med plåt i stället för tegel,

träbjälklag delvis använts i stället för s. k. Svea bjälklag, toalett- och klosettrum

belagts med asfalt i stället för viktoriaplattor och samtliga logement och

korridorer beräknats med fernissade trägolv i stället för Ådöförslagets linoleummattor

o. s. v.

Att dessa inskränkningar och besparingar i viss grad äro försämringar, kan

ej förnekas. Likaså håller jag för sannolikt, att Adöförslaget, om detsamma reducerades

efter samma grunder, som det föreliggande Venngarnsförslaget, skulle

komma att ställa sig relativt (per patient) lika billigt om ej billigare än detta.

Beträffande driften av anstalten känner jag mig övertygad om, att denna

kommer att ställao sig relativt dyrare (per patient) vid Venngarn, än vad den

skulle gjort vid Adö. Anstalten vid Venngarn är mera splittrad och svårskött

och fordrar mera personal, och slottet kommer helt säkert att bliva dyrbarare

i uppvärmning och underhåll än man tänkt sig.

Jag kan icke underlåta att, då jag blivit anmodad att biträda vid utarbetandet

av Venngarnsförslaget, begagna detta tillfälle att klargöra min ställning i princip

till detsamma — detta för att fritaga mig från allt ansvar för hur det kan

utfalla.

Det är enligt min mening ofrånkomligt, att bristen på vare sig naturlig

eller konstgjord isolering vid Venngarn och anstaltens mera splittrade läge samt

dess närhet till Sigtuna, Märsta och Stockholm äro allvarliga olägenheter, som

komma att bereda en blivande föreståndare och personal vid Venngarn stora

svårigheter och bekymmer.

Enligt lagens anda och mening skulle åstadkommas en anstalt för internering,

där vederbörande skulle kunna mot sin vilja kvarhållas för viss tid, dit man

skulle kunna från andra anstalter sända personer, som man vore ur stånd att

disciplinera, och slutligen skulle anstalten vara så beskaffad, att insmuggling av

spritvaror någorlunda effektivt kunde förhindras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(39

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.

Att realisera dessa önskemål på en öppen anstalt vid Venngarn med dess

omgivningar torde bli mycket svårt. Enligt min tro behöver personalen, om

detta skall lyckas, betydligt ökas. En ute på fria fältet vid Venngarn sysselsatt

patient kan t. ex. snart sagt när som helst utan hinder företaga en fotvandring

direkt till det närbelägna lockande Stockholm eller till Märsta och Sigtuna, varifrån

han utan svårighet, isynnerhet sommartid, finner lägenhet till Stockholm. I

Stockholm ges det en mångfald möjligheter för en f. d. »sjåare» eller annan sorts

alkoholist att uppehålla sig utan att bli fast.

Motiv till rymning finnas av mångahanda slag. Utom spritbegär och längtan

efter ett fritt vagabonderande levnadssätt och sexuella inflytelser kan man

tänka sig, att den internerade kan ledas av hämndlystnad mot dem, som föranlett

hans internering t. ex. någon anhörig eller, såsom ju med vissa alkoholister är

så vanligt, svartsjuka mot en hemmavarande hustru. I de bägge sistnämnda

fallen kan en rymning leda till bedrövliga följder.

Lika illa ställt är det med möjligheterna att förekomma insmuggling av

spirituösa vid Venngarn. Det lärer där ej stöta på stora svårigheter för den

internerade att genom bekanta få spritvaror deponerade på överenskommen plats

i skogsbackarne runt om Wenngarn. Sådant kan vid detta stora, öppna och

därför svårbevakade område ske utan nämnvärd risk för upptäckt.

Nu är som bekant den blivande statsanstalten i stor utsträckning avsedd

för de farliga alkoholisterna. Nykterhetskommittén invänder, att dessa i regel

äro farliga endast, då de påverkas av spritdrycker. Detta må vara sant, men det

gäller då också att effektivt förhindra sådan påverkan, annars kunna stora svårigheter

och faror uppkomma såväl för anstalten själv och dess personal som för

i omgivningen boende personer ävensom för de internerades anhöriga. Ett effektivt

förhindrande av spritsmuggling synes vid Venngarn med den ringa personal,

som enligt förslaget står till buds, erbjuda synnerligen stora svårigheter.

Att förhindra rymning och spritsmuggling hade nog blivit rätt svårt även

vid Ådö. Där funnos dock patienter och vårdare samt övriga tjensteman samlade

inom en byggnad eller omedelbart intill. Varje avdelning inom byggnaden

utgjorde ett slutet helt för sig, lätt att övervaka. Området, betydligt mindre än

vid Venngarn, utgjordes av en ö med naturlig begränsning. Man kunde hos

myndigheterna utverka denna Ö3 fridlysning och förbjuda besök på densamma

annat än vid laga ärenden och på viss bevakad plats. Man kunde inskränka

antalet båtar till ett minimum, val låsta, och vilkas nycklar innehades av vårdare

eller tjänstemän, och därigenom öva kontroll över förbindelserna med omgivningen.

Adö ligger längre från Stockholm och erbjuder svårare kommunikationer

med denna stad o. s. v.

Att den naturliga begränsningen bortfaller på vintern, då sjön fryser, är

visserligen en svår olägenhet, som dock förminskas därav, att såväl rymning

som spritlangning under vintern erbjuder större svårigheter än under sommaren.

Att jordområdet vid Ådö (140 tunnland) skulle vara för litet, såsom nykterhetskommittén

framhåller, kan jag för min del ej instämma uti. Om man

betänker, att inom anstalten ständigt kommer att behövas ett 10-tal eller 20-tal

till handräckning, att minst lika många kunna arbeta i ladugård och med skötsel

av husdjur, och att slutligen med säkerhet det stora flertalet av patienter komma

från städerna och äro invanda uti industriella yrken och följaktligen i huvudsak

måste sysselsättas på verkstäder och arbetssalar, och att ännu andra av discipli
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Senare skrivelse

av de

sakkunniga.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr ln5.

nära skäl måste liållas inomhus, så torde man finna, att det med eu intensiv

jordbruks- och trädgårdsskötsel ingalunda skulle varit omöjligt att vid Ådö bereda

full sysselsättning åt alla, som till jordbruksarbete kunde användas. Däremot

torde det vara tvivel underkastat, om det skall kunna lyckas att sköta hela

Venngarnsgodset på ett intensivt och ekonomiskt sätt utan att anställa avlönat

folk i betydligt större utsträckning, än som varit avsett vid Ådö och som avses

i nu föreliggande förslag.

Jag ber sålunda, utan att vidare ingå i detaljer, få som min mening framhålla,

att Ådöförslaget i de flesta hänseenden är överlägset Venngamsförslaget

även i det skick, i vilket det senare nu föreligger, och att det bättre motsvarar

interneringslagens anda och mening.»

I en senare ingiven skrivelse hava de sakkunniga lämnat förteckning

å den såsom erforderlig ansedda personalen å anstalten samt beräknat

följande avlöningar för personalen:

föreståndare...........................................................

......... 4,000

kronor,

läkare ...................................................................

......... 2,000

»

predikant ...............................................................

......... 600

»

bokhållare..............................................................

........ 1,600

»

husfader..................................................................

......... 1,600

»

befallningsman......................................................

......... 1,600

»

maskinist ..............................................................

......... 1,200

»

3 vårdare .............................................................

......... 3,000

»

4 d:o ..............................................................

......... 2,400

»

1 sjukvårdare (eller sköterska) ....................

......... 600

»

hushållerska .........................................................

......... 600

»

bagerska .............................................................

......... 400

»

tvätterska...............................................................

.......... 400

»

3 köksbiträden....................................................

.......... 750

»

trädgårdsmästare ................................................

.......... 1,000

»

ladugårdsförman..................................................

.......... 900

»

stallförman ..........................................................

.......... 800

»

fördräng................................................................

.......... 800

»

extra personal och vikariatsarvoden ...........

.......... 2,750

»

27,000 kronor.

Uti ifrågavarande skrivelse anföra de sakkunniga vidare:

»Förutom kontant avlöning erhålla alla — utom läkaren och predikanten,

vilka ej behöva bo å anstalten — fri bostad, fri uppvärmning

och i övrigt erforderligt bränsle samt, där elektrisk belysning kommer

att anordnas, elektrisk ström för belysning i den utsträckning, som av

anstaltsstyrelsen kan varda bestämt; för läkare och predikant beräknas

fria resor. Härutöver erhålla 4 vårdare, sjukvårdare (sköterska) samt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.

7 L

hushållerska, bagerska, tvätterska och köksbiträden fri kost och tvätt.

Vissa befattningshavare torde dessutom böra tilldelas trädgårds- eller

planteringsland, varjämte trädgårdsmästaren bör få fria produkter ur

trädgården för eget behov.»

De sakkunniga hava i samma skrivelse slutligen erinrat, att det

icke synes möjligt att på förhand, innan anstalten trätt i verksamhet,

uppgöra en definitiv lönestat, i synnerhet som icke ens de olika tjänsterna

kunna med bestämdhet angivas, samt att de angivna lönebeloppen

därför borde betraktas allenast som underlag för beräkning; av den

summa, som kommer att åtgå till avlöningar vid anstalten. Tillsvidare

synas, anföra de sakkunniga, ej böra av riksdagen anslås några bestämda

löner utan allenast en totalsumma, varefter det torde få ankomma på

Kungl. Maj:t att bestämma avlöningsförmånerna eller grunderna för

desamma, och borde blivande befattningshavare vara underkastade de

ändrade anordningar i fråga om tjänsten, som visa sig erforderliga.

Slutligen framhålles, att ordföranden och ledamöter i anstaltens styrelse

torde böra förklaras berättigade till rese- och traktamentsersättning

enligt 3:dje klassen i resereglementet.

Under det de sakkunnigas arbete pågått, har jag med överlämnande

av ritningar, utvisande det ifrågasatta användandet av slottsbyggnaden

vid Venngarn ävensom läget av den föreslagna nybyggnaden, anmodat

vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien att avgiva yttrande, huruvida

från akademiens sida något vore att erinra mot slottets användande

för den ifrågasatta anstalten. I sitt med anledning härav den 5 maj

1914 avgivna yttrande har akademien anfört, att, då ett förläggande av

anstaltens nybyggnader på den plats, förslaget avser, onekligen måste

verka störande och beröva slottet mycket av dess allmänna värde som

enhetlig och stämningsrik kulturbild, det synts akademien synnerligen

önskligt, att planen i denna punkt kunde modifieras, vadan akademien

hemställde om undersökning, huruvida ej nämaa nybyggnad kunde förläggas

till annan, lika lämplig plats, så belägen att berörda olägenhet

undanröjdes. Under framhållande av önskvärdheten att några för patienterna

avsedda arbetssalar ej förläggas inom slottet har akademien

förklarat, att den för övrigt ej funnit något att för sin del vid förslaget

erinra, under förutsättning att kapellet och de båda yttersta rummen i

östra1) flygelns 2:dra våning såsom viktiga kulturhistoriska minnen reserveras

och för framtiden hållas tillgängliga för allmänheten, samt att

akademien nu och framdeles sättes i tillfälle att yttra sig angående alla

tilltänkta restaureringar eller förändringar av slottet och dess gamla *)

Vitterhets-,

historie- och

antikvitetsakademiens

yttrande.

*) Bör rättare benämnas södra flygeln.

s. 72 Kontrollera mot PDF

Yttranden

över de sakkunnigas

förslag

och

nykterhetskommittens

utlåtande.

Domän
styrelsen.

Medicinal
styrelsen.

72 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.

trädgårdsanläggning, i den mån de kunna beröra dessas kulturhistoriskt

intressanta partier.

Över de sakkunnigas förslag ävensom rörande det av nykterhetskommittén

avgivna utlåtandet hava yttranden infordrats och inkommit

från domänstyrelsen, medicinalstyrelsen, överintendentsämbetet och socialstyrelsen.

Domänstyrelsen förklarar sig icke hava något att erinra mot, att

Venngarns kungsgård vid utgången av nu löpande arrendeperiod den

14 mars 1915 tages i anspråk för inrättande av ifrågavarande anstalt,

under förutsättning att domänfonden beredes ersättning med det belopp,

som kan anses motsvara egendomens värde. Tillika erinrar styrelsen

om den av riksdagen beslutade försäljningen av tio lägenheter från

kungsgården och upplyser, att i anledning av den uppkomna frågan om

egendomens användning till en statsanstalt åtgärder ej vidtagits för

lägenheternas försäljning.

Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande anmärkt, att det av de sakkunniga

såsom erforderligt angivna luftutrymmet av 18 kubikmeter per

person enligt ritningarna icke förefinnes överallt och dessutom inskränkes

genom de i rummen befintliga skåpen samt att, ehuruväl ett så litet utrymme,

vilket med den höjd, rummen å ritningarna erhållit, motsvarar en

golvyta av 6 kvadratmeter per person, om än mycket knappt, dock icke

kan anses alldeles otillfredsställande i en så stor anstalt, det likväl ställer

stora fordringar på ventilations- och därmed även på uppvärmningsanordningarna.

1 brist på förslag till dessa sanitärtekniska anordningar har

medicinalstyrelsen funnit sig icke kunna ingå i prövning av dessa viktiga

förhållanden.

Vidare har styrelsen anfört, att de i nybyggnaden föreslagna torvmullsklosetterna

så mycket hellre böra undvikas i den stora starkt belagda

anstalten, som W. C. föreslagits i en del av byggnaden, att förläggningen

av ångpannorna och maskiner under matsalarna är mindre lämplig

och att, om den skulle bibehållas, isolering kräves i trossbottnarna, att

för undvikande av olägenheter särskild omsorg bör ägnas åt uppvärmnings-

och ventilationsanordningarna i tvättstugan, som blott har en

höjd av 2,5 meter, samt att ångpannerummet i nybyggnaden bör få

egen utgång till det fria med hänsyn till os vid slaggningar samt bekvämt

avlägsnande av aska, slagg m. m.

Överintendentsämbetet anför i sitt utlåtande följande.

Överinten
dentsämbetet.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ls Nåd. Proposition Nr 155.

73

. »I fråga om den nja patientbyggnaden vill det synas ämbetet, som om

patientrummen vore alltför små, synnerligast de för tre patienter beräknade, vilka

utgöra flertalet: kvadratyta golvareal per patient är i sagda rum allenast 5,2 7 mocli

kubikrymden blott 17,3 9 in3, under det att dessa mått, enligt ämbetets förmenande

böra uppgå till resp. 6 in2 och 20 m3.

Enahanda synes förhållandet vara med de i källarvåningen inrymda tvätt-,

tork-, mangel- och stryklokalerna samt verkstadsrummen, till vilka sistnämnda

torde böra höra såväl förrådsrum för råvaror som för färdigarbetade produkter,

vilka senare lokaler saknas.

I likhet med vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens i ämnet avgivna

yttrande — varav ämbetet varit i tillfälle att under hand taga del —

anser ämbetet sig böra framhålla önskvärdheten av, att den nya anstaltsbyggnaden,

om den skall förläggas till Yenngarn, måtte så placeras, att den icke,

såsom nu föreslagits, skulle komma att från infarten till gården te sig såsom en,

med hänsyn till byggnadsmassan, likvärdig, om ej större pendang till slottet;

någon svårighet att finna annan lämplig plats torde icke, efter vad ämbetet tror

sig veta, förefinnas, utan att kostnaderna därigenom behöva ökas.

Overintendentsämbetet vill även understryka det av akademien framställda

önskemålet, att icke något av slottets rum må användas till arbetslokal för här

avsedda patienter; detta önskemål finner ämbetet sig böra så mycket kraftigare

betona, som ämbetet vid granskning av förslaget till patientbyggnad ansett sig,

efter vad av det ovan anförda framgår, böra påpeka, att arbetslokalerna i denna

byggnad synas väl små och otillräckliga för det antal personer, som —- särskilt

vintertid — där lärer behöva beredas sysselsättning, helst jordbruket vid Venngarn,

även under den brådaste tiden, knappast lärer lämna arbete åt mera än

cirka, en fjärdedel av hela patientantalet.

Beträffande de föreslagna åtgärderna i slottet synas de i allmänhet vara av

sådan natur, att de icke, därest de utföras pietetsfullt, kunna sägas skada detta

ur kulturhistorisk synpunkt i hög grad värdefulla minnesmärke. Emellertid kan

ämbetet, vad angår införandet av värmeledning och elektriska ljusledningar, för

sin del icke tillstyrka dessa arbeten, med mindre nödiga garantier lämnas, att

anordningarna och utförandet ej ingripa störande eller förvanskande i den åldriga,

byggnadens konstruktioner eller dekorativa detaljer, samt att sakkunnig kontroll

häröver kommer till stånd, vilket allt dock icke torde låta sig göra utan en ökning

med 2,000 kronor av den beräknade kostnaden. I fråga särskilt om värmeledningen,

vars behövlighet väl torde kunna ifrågasättas, har ämbetet förvissat sig

om, att. pann- och kölrum kunna förläggas till den norra flygeln i stället för i

själva mittbyggnaden, och att man härigenom torde kunna undgå uppförandet av

den synnerligen vanprydande skorstenen på byggnadens utsida och använda

befintliga inre rökrör; denna omflyttning medför icke några ökade utgifter.

Vid granskning av kostnadsberäkningarna har ämbetet icke funnit, anledning

till annan erinran, än att posten för oförutsedda utgifter, i det specificerade kostnadsförslaget

för nybyggnaden upptagen till 5,248 kronor 35 öre, samt posten till

arkitekt- och kontrollantarvoden, upptagen i samma förslag till 10,500 kronor,

synas otillräckliga. Ämbetet håller före, att för oförutsedda utgifter samt för

arkitekt- och kontrollantarvoden i kostnadsberäkningarna i fråga bör upptagas eu

summa av minst 27,000 kronor, varigenom alltså totalsumman skulle komma att

ökas med 11,251 kronor 65 öre.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 111 höft. (AV 155.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Social
styrelsen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.

Venngarns slott äger, såsom ovan antytts, ett synnerligen högt kulturhistoriskt

värde. Det har i särdeles ringa mån ändrats under de senaste två århundradena

och står sålunda såsom ett ovanligt typiskt exempel på ett 1600-tals

herresätes inredning och anordning, vars vidmakthållande och skyddande för

störande ingrepp måste betraktas såsom en statens skyldighet.

Överintendentsämbetet, som lärer sakna befogenhet att ingå i prövning

angående lämpligheten av ett sammanförande av så många patienter av här

ifrågavarande slag som 100, finner visserligen ur de synpunkter, från vilka ämbetet

har att skärskåda saken, icke fullgoda skäl för ett avstyrkande, men förutsätter

likvisst härvid, att bevakningen av denna mängd, mer eller mindre otillräkneliga

personer kan göras så effektiv, att varje form för åverkan å den dyrbara

slottsbyggnaden bliver utesluten.

Ämbetet tillåter sig slutligen ifrågasätta, huruvida icke det avsedda målet

skulle på ett för statsverket mera ekonomiskt sätt kunna vinnas genom lämplig

omändring för ändamålet av sådana mindre fängelseanläggningar, som, enligt av

fångvårdsstyrelsens arkitekt ämbetet lämnade upplysningar, efter hand numera

torde bliva för andra statsändamål tillgängliga.»

Socialstyrelsen erinrar i det nu avgivna utlåtandet om sitt föregående

yttrande rörande en statsanstalt för alkoholistvård samt förklarar

sig vidhålla sin tidigare uttalade uppfattning därom, att de till sin omfattning

i alla händelser mycket begränsade anordningar, som staten själv

vidtager på detta område, böra bliva effektiva och hållbara, så att icke

förtroendet för interneringslagens genomförbarhet och alkoholistvårdens

nytta redan från början alltför mycket riskeras. Styrelsen finner det därför

icke heller vara tillrådligt att, såsom nykterhetskommittén förordat, vidtaga

vissa provisoriska åtgärder för öppnandet av en statens anstalt i

mindre omfattning. Vinsten av att därigenom med några månader påskynda

interneringslagens trädande i kraft torde icke uppväga den skada,

som inför den allmänna opinionen kunde tillfogas interneringssystemet,

därest detta från början inleddes med anordningar, som vore ej blott

till omfattningen otillräckliga utan ock till sin beskaffenhet alltför otillfredsställande.

Statens anstalt torde enligt styrelsens uppfattning näppeligen kunna erhålla

så stor omfattning, att å densamma kan beredas plats för några

»lättskötta» patienter, med vilket uttryck såväl nykterhetskommittén som

eu dess reservant betecknat sådana alkoholister, som endast i rusigt tillstånd

äro farliga för eget liv eller andras säkerhet. Den av nykterhetskommittén

framförda tanken på »lättskötta» patienters behandling under

friare vårdformer genom placerande i smärre kolonier vid statsanstalten

skulle innebära en utvidgning av statens vårdskyldighet, som redan av

kostnadsskäl måste möta betänkligheter, och styrelsen ställde sig principiellt

tveksam i fråga om lämpligheten av att staten experimenterar

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.

med kolonatverksamhet och andra friare vårdformer, vilka otvivelaktigt

bättre lämpa sig för — och redan i viss mån upptagits av — allmännyttiga

föreningar och stiftelser.

Enligt styrelsens uppfattning torde statsanstalten i alla händelser

nödgas omhändertaga ett icke ringa antal »farliga» alkoholister, företrädesvis

sådana, som på grund av alkoholismen stå på gränsen till

sinnessjukdom och även vid tvungen avhållsamhet från rusdrycker kunna

vara farliga för sin omgivning. Med den nu förefintliga stora bristen

på anstalter för sinnessjukvård torde nämligen ifrågavarande interneringsförfarande

komma att icke sällan anlitas med avseende å alkoholister,

som måhända med lika stort fog bort placeras å anstalt för sinnessjuka.

På grund av statsanstaltens uppgift såsom sista resurs för behandling

av de svåraste och farligaste bland landets alkoholister bör den,

yttrar styrelsen vidare, ur säkerhetssynpunkt motsvara stora anspråk, och

det var med hänsyn härtill, som styrelsen funnit sig böra bland de olika

platser, som ifrågasatts, för sin del föredraga Ådö såsom förläggningsort.

Styrelsen hade därvid icke förbisett de fördelar, som i andra avseenden

kunde erbjudas å andra platser. Vad särskilt Venngarn beträffar, vilket

nu av nykterhetskommittén förordats, erbjuder detta förmånen av väsentligt

större areal för såväl jordbruk som skogsbruk. Skulle emellertid

denna förmån kunna utnyttjas, måste, anmärker styrelsen, patienterna vid

sitt utearbete spridas ut över denna areal, som icke gärna kunde genom

avstängningsanordningar isoleras från omgivningarna. Då Venngarn vore

beläget vid allmän landsväg på 5 km. avstånd från stadssamhälle med

brännvinsförsäljning, torde det möta hart när oöverstigliga svårigheter att

så effektivt, som vid statsanstalten borde ske, förhindra sprittillförsel till

patienterna. Fastmer måste man då räkna med den sannolikheten, att

patienternas flitpenningar till icke ringa del komme att användas till

spritinköp, vartill villiga biträden ju icke plägade saknas. Nykterhetskommittén

hade visserligen häremot invänt, att de internerade icke torde

komma att missbruka den frihet, som måste lämnas dem, enär de då

förverkade sina utsikter att få interneringstiden förkortad, men styrelsen

å sin sida finner det i hög grad osannolikt, att patienter av det slag,

statsanstalten skulle få att vårda, i allmänhet hade några utsikter att bliva

utskrivna före interneringstidens utgång. För dem ställde sig ett olovligt

avvikande eller åtkomsten av sprit såsom synnerligen välkomna avbrott

i interneringstiden, så mycket mera som denna med lagstiftningens nuvarande

läggning icke kunde förlängas, huru dåligt deras uppförande än

vore, och för övrigt, menar styrelsen, torde alkoholister av ifrågavarande

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. May.tu Nåd. Proposition Nr 155.

typ icke mycket tänka på följderna av sina handlingar, blott de kunde

åtkomma berusningsmedel.

Styrelsen kan ej heller dela nykterhetskommitténs uppfattning om

den ringa faran av att internerad lyckas rymma. På grund av det

mindre tillräkneliga tillstånd, vari dessa de svåraste alkoholisterna ofta

befinna sig, torde nämligen risken för kringboende, särskilt kvinnor och

barn, enligt styrelsens mening, kunna antagas vara väsentligt större än

beträffande förrymda straffångar.

Då styrelsen ansett sig böra tillmäta de nu anförda synpunkterna

stor betydelse och Ådö även av nykterhetskommittén på denna punkt

tillerkänts bestämt företräde framför Venngarn, finner styrelsen sig böra

vidhålla sitt förord för den förstnämnda platsen.

Rörande det på uppdrag av chefen för civildepartementet nu utarbetade

förslaget till en statsanslag vid Venngarn erinrar styrelsen, att den nya

anstaltsbyggnaden är av väsentligt mindre omfattning än den vid

Ådö planerade på grund av att dels kubikutrymmet per patient något

inknappats (från c:a 20 till c:a 18 kubikmeter), dels dagrummen ansetts

obehövliga med hänsyn till möjligheten att såsom sådana använda korridorerna,

dels verkstädsrummen begränsats, dels slutligen sjukavdelningen

samt vissa administrations- och bostadslokaler förlagts annorstädes, varförutom

förslaget icke lämnar samma möjligheter till utvidgning och

ökning av patientautalet som Ådöförslaget.

Styrelsen finner åtminstone inknappningarna av patientrummens utrymme

samt möjligen även borttagandet av dagrummen kunna utan

större olägenhet genomföras. Därest det vidare ansåges tillrådligt att begränsa

anstaltens vårdkapacitet till högst 120 patienter, anser styrelsen

även anstaltsbyggnadens hela planläggning vara ägnad att medföra besparingar,

utan att dess vårdegenskaper mera avsevärt förringas.

Bort flyttningen av vissa avdelningar, som i Ådöförslaget förlagts

till själva anstaltsbyggnaden, har möjliggjorts genom användande i

stor utsträckning av ett antal å Venngarn förefintliga byggnader.

Det ligger, säger styrelsen, i öppen dag, att såväl ur ekonomisk

som vårdsynpunkt större olägenheter för framtiden äro förknippade

med en anstaltsanläggning, fördelad på ett stort antal byggnader, de

flesta apterade för andra ändamål än de ursprungligen avsedda. Såsom

bestämt olämplig betecknar styrelsen sjukavdelningens förläggning till

eu särskild, på c:a 140 meters avstånd från anstaltsbyggnaden belägen

byggnad, där sjuksköterskan skulle lämnas ensam med patienterna. Överhuvud

skulle å Venngarn de olika lokalernas fördelning på ett stort område

öka de förut framhållna olägenheterna av platsens läge, och dessa

olägenheter kunna visserligen genom väsentligt starkare bevakning och

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155. 77

därmed följande ökade driftkostnader bliva i viss mån avhjälpta, men

torde Ådöförslaget under alla förhållanden dock bliva det ur säkerhetssynpunkt

bättre.

Vidare anför socialstyrelsen, att engångskostnaderna naturligen på

Ådö kunna reduceras i anslutning till det nu föreliggande Venngarnsförslaget.

Därest det senares anstaltsbyggnad förlädes till Ådö, vilket utan

förändring syntes kunna ske, skulle visserligen ytterligare någon mindre

byggnad behöva uppföras för sjukavdelning, administration samt eu del

av personalen. Antalet byggnader och den bebyggda arealen skulle i alla

händelser bliva väsentligt mindre än å Venngarn. Att anordningarna

bliva mera praktiska samt underhålls- och driftkostnaderna billigare vid

sådan mera koncentrerad och till särskilt byggda lokaler förlagd drift,

anser styrelsen otvivelaktigt. Beträffande de i Venngarnsförslaget gjorda

kostnadsberäkningarna har styrelsen endast anmärkt, att de för ändringar

i slottet och värmeledning därstädes upptagna beloppen, tillsammans utgörande

12,200 kronor, synas vara alldeles för låga. Särskilt ledningsarbetena

måste på grund av även innermurarnas tjocklek ställa sig dyrbara.

Då vidare åtskilliga av de i anspråk tagna rummen äro mycket

stora, torde enligt styrelsens åsikt för deras tillräckliga uppvärmning

erfordras ganska effektiva värmeanordningar, vilka medföra dryga såväl

anläggnings- som driftkostnader.

Slutligen anmärker socialstyrelsen, att Venngarnsförslaget förutsätter,

att anstaltens vårdkapacitet begränsas till högst 120 patienter, och att

det också är väsentligen med uppoffring av Ådöförslagets utvidgningsmöjligheter,

som Venngarnsförslaget kunnat göras avsevärt billigare.

Med avseende härå har styrelsen endast hänvisat till sitt tidigare uttalande

därom, att de 150 platserna i Ådöförslaget snarare komme att

visa sig för fåtaliga än för många. Om sålunda en minskning i det

beräknade högsta antalet vårdplatser måste synas mindre, önskvärt, är

det, påpekar styrelsen, å andra sidan klart, att en sådan minskning vore

ägnad att medföra besparingar, oavsett om anstalten förlägges till den

ena eller andra platsen.

Av tillgängliga handlingar må, utöver vad redan nämnts, angående

Venngarns kungsgård här ytterligare antecknas, att kungsgården utgör

10 hela mantal samt omfattar 952 hektar 7,7 ar, därav 351 hektar 6,7 ar åker,

87 hektar 52,6 ar äng, 459 hektar 59,5 ar avrösningsjord och 53 hektar

88,9 ar impedimenter; att kungsgården jämte alla därtill hörande ägor

mot ett arrende av 5,650 kronor varit upplåten på arrende till översten

Knut Eklundh under tiden från den 14 mars 1909 till den 14 mars 1910

samt därefter genom kontrakt den 27 november 1909 upplåtits till

Uppgifter angVenngarns

areal in. in.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:tv Nåd. Proposition Nr 155.

Eklundh för tiden till den 14 mars 1915 mot ett årligt arrende av

4,000 kronor, därvid dock från arrendet undantagits egendomens utmark,

som ställts under skogsstatens vård och förvaltning med rätt för arrendatorn

att därifrån erhålla utsyning av husbehovsvirke i viss omfattning;

att till kungsgården höra ett stort antal bebyggda torplägenheter, av vilka

enligt nämnda kontrakt två, Öster- och Västervåla, skola brukas under

huvudgården samt de andra, efter skedd sammanslagning utgörande

ett antal av 24, brukas av olika personer, vilka hava att till arrendatorn

utgöra vissa dagsverken m. m., som dock ej få bestämmas högre

än ett visst i kontraktet bestämt maximum; att vid besiktning, som den 8

oktober och den 14 december 1912 hållits för arrendeuppskattning av egendomen,

också prövats uppkommen fråga om egendomens styckning, och

att uppskattningsmännen därvid tillstyrkt en uppdelning av kungsgården

i enlighet med ett redan tidigare upprättat förslag, därvid som skäl framhållits,

bland annat, att det mötte svårighet dels att mot avgäld i form

av dagsverken få brukare till torpen och dels att för kungsgården odelad

betinga ett skäligt arrende; att efter vederbörande myndigheters tillstyrkan

Kungl. Maj:t i proposition den 31 december 1913 (nr 24) föreslagit

riksdagen att medgiva, att tio till kungsgården hörande, å en

uppgjord ritning upptagna lägenheter skulle få upplåtas enligt kungl.

kungörelsen den 17 oktober 1913 angående grunder för upplåtande av

egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar och med iakttagande

av de i kungl. brevet till domänstyrelsen samma dag meddelade närmare

bestämmelser i fråga om tillämpningen av berörda grunder, vilken framställning

av riksdagen bifölls enligt dess skrivelse den 24 februari 1914;

att nämnda torplägenheter, som skulle bildas delvis genom sammanslagning

av flera förutvarande torp, hava eu areal av tillhopa 228 hektar

9 ar, saluvärderats till 76,995 kronor och hava ett arrendevärde av 2,990

kronor samt alla äro belägna å södra delen av kungsgårdens ägoområde;

att efter avdrag av nämnda lägenheter vid kungsgården finnas 253

hektar 66,3 ar åker, 75 hektar 61,7 ar äng, 351 hektar 37,6 ar avrösningsjord

och 43 hektar 33,i ar impedimenter eller tillhopa 723 hektar

98,7 ar; att egendomens arrendevärde efter eu blivande försäljning av

lägenheterna uppskattats till 4,160 kronor; samt att av den återstående delen

av kungsgården fortfarande eu del brukas under särskilda bebyggda

tölp, nämligen Djurgården, Nydal, Sjöängen, Stenhagen, Murarbo, Vennerbo,

Utanby, Klappslätt och Skogstorp.

Rörande ägornas beskaffenhet innehåller instrumentet över ovannämnda besiktning

följande:

»Av den såsom åker och tomter angivna arealen 351,06.70 bär utgöras 0,17.3o

har dels av plantskolor för uppdragande av skogsplantor, dels av tre sedan flera

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kling!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.

år tillbaka på grund av utfartsvägens omläggning förlagda smärre åkerbitar,

116,67.70 har av till underlydande torp anslagna områden, därav 4,07.00 har tomt

och 112,60.70 har åker och trädgårdsland, samt 10,08.io har, det i skogen belägna

s. k. Hellsbokärret, av särskilt utarrenderad jord. Återstoden 224,08.60 har, som

brukas till huvudgården, består av 2,6 7.1 o bär tomter, 2,10.7o har park, 1,59.90

har trädgård samt 217,70.90 har åker. Åkerjorden består till en areal av 33,2 5.5 0

har s. k. rödjord eller röddya, 10,o 8. i o har i Hellsbokärret av lättjord och återstoden

av till större delen lermylla och lerjord.

Ängsmarken, upptagen till 87,52.60 har utgöres dels av 5,ii.30 har odlingsbar

mark i beteshagar, dels av 2,44.80 har smärre lindor på spridda ställen, dels

av 33,7 8.7 0 har hårdvallsäng, som på grund av vattenståndet i Mälaren icke kan

med fördel uppodlas till åker, och 35,75.40 har sidvallsäng samt 10,42.40 har

fräkenbotten.

Avrösningsjorden, å ovannämnda karta upptagen till 459,59.50 har, innehåller

enligt vid år 1907 verkställd arrendeuppskattning meddelad uppgift 251,06

har skogbeväxt skogs- och hagmark med en beräknad årlig avkastning av 218

kubikmeter virke.

Av den såsom impediment å kartan upptagna arealen tillsammans 53,88.9 0

har utgöras 38,40.50 har av s. k. vassbotten i Garnsviken.»

Såsom redan anmärkts av de inom departementet tillkallade sakkunniga,

skulle utsikt förelinnas att erhålla elektrisk kraft till anstalten

från Älvkarleby kraftverk. Vattenfallsstyrelsen har på förfrågan härom

meddelat, att en kraftledning är ifrågasatt att framdragas från Uppsala

söderut med ändamål att förse stations- och industrisamhällena längs en

del av stambanesträckan Stockholm—Uppsala med elektrisk energi.

Rörande en elektrisk anläggning vid Venngarn har nämnda styrelse vidare

under hand meddelat, att kraften finge uttagas från den kopplingsstation,

som av styrelsen eventuellt komme att förläggas vid Märsta järnvägsstation

samt överföras till Venngarn medelst en enkellinje å trästolpar, som finge

byggas och underhållas av styrelsen. De anläggningar, som erfordras

vid Venngarn, hava med anslutning i jämförliga delar till det vid de

sakkunnigas utredning fogade, av elektriska prövningsanstalten uppgjorda

kostnadsförslaget av styrelsen beräknats till 21,000 kronor, vartill kommer

kostnaden för tre i prövningsanstaltens förslag ej upptagna motorer in. in.,

2,500 kronor''), alltså tillhopa 23,500 kronor. Eu reservanordning med

ackumulatorbatteri anses mindre nödvändig vid leverans av kraft från

Älvkarleby än vid egen kraftanläggning, men betecknas av styrelsen såsom

fördelaktig, då vårdanstalten därigenom kan göra sig i stort sett oberoende

av eventuella driftstörningar å ledningarna. En sådan reservanläggning

beräknas kosta 10,500 kronor. Årskostnaden för anläggningen be- *)

Uttalande av

vattenfallsstyrelsen.

*) Dessa motorer hava tagits med i beräkning i andra delar av de sakkunnigas utredning.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.

Direktören vid

Svartsjö

tvångsarbetsanetalt.

räknas till 10 % å anläggningskapitalet och kostnaden för hela det kraftbelopp,

som skulle levereras, inberälcnat avgift för kraftledningen, till högst

5,000 kronor för år. Utan reservmaskiner skulle årskostnaden alltså uppgå

till 7,350 kronor och med detta till 8,400 kronor, vilket enligt styrelsens

åsikt utgör ungefär samma belopp, vartill kostnaden torde uppgå, då den

elektriska energin framställes vid egen kraftanläggning. Styrelsen har

slutligen meddelat, att, om kraft tages från Älvkarleby, någon särskild

driftspersonal ej torde behöva anställas för skötseln av den elektriska

anläggningen, utan lära de mindre reparationsarbeten, som förekomma,

kunna utföras av annan vid vårdanstalten anställd, därtill lämplig person.

Slutligen har på min anmodan direktören And tvångsarbetsanstalten

å Svartsjö G. Reutercrona gjort ett uttalande i ämnet. Han yttrar i en

den 4 juni 1914 dagtecknad skrivelse följande:

»Den jordareal, som står till buds vid Ådö, synes mig redan från

början vara för knappt tilltagen vid en anstalt för 100 patienter (jag

förutsätter därvid, att de internerades arbetskraft är ungefär likvärdig

med de å Svartsjö intagnas) och skulle bliva detta än mer, efter det

anstaltens verksamhet pågått några år med ett rationellt bedrivande av

jordbruket. Bristen på nödigt jordutrymme skulle naturligen göra sig

ännu mera kännbar, om patientantalet höjdes till 150, och ingalunda i

betryggande mån uppvägas genom omläggandet av möjligast största

jordareal till trädgårdsbruk (om jorden nu lämpar sig härför), då en

rationellt och ekonomiskt driven trädgårdsanläggning numera ej gärna

kan sysselsätta någon avsevärt stor personal.

Venngarns kungsgård erbjuder med avseende å jordutrymme helt

andra möjligheter och måste av mig i varje hänseende lämnas ett obetingat

företräde såsom plats för en statens vårdanstalt för alkoholister.

Här linnas utvecklingsmöjligheter å alla områden, och den stora skogsarealen

lämnar tillfälle till lämpligt utearbete även å årstid, då jordbruksarbetet

i övrigt ej giver full sysselsättning åt anstaltens personal. Härjämte

synas de många bebyggda torplägenheterna vid Venngarn bliva av

ovärderligt gagn vid framtida behov att för en del patienter kunna tilllämpa

en något friare anstaltsvård.

Vad beträffar frågan om rymning och insmuggling av rusdrycker

synes de mera skenbara fördelar, som Ådö i dessa avseenden skulle

erbjuda, ej böra tillmätas någon som helst avgörande betydelse vid valet

av plats för en anstalt av nu avsedd art. Det omkring 90 meter breda

sundet mellan Ådö och fastlandet torde i ifrågavarande hänseende ej

kunna lämna mera betryggande skydd än de härvidlag ävenledes gynnsamma

omgivningarna vid Venngarns kungsgård, vilken i bevaknings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.

SI

hänseende måste anses erbjuda alla möjligheter till en ostörd och framgångsrik

anstaltsvård.»

Såsom ovan framhållits, har ikraftträdandet av lagen om behandlingav

alkoholister (interneringslagen) gjorts beroende av Kungl. Maj:ts förordnande.

Detta bär skett bland annat därför, att det ansetts nödvändigt

att före lagens ikraftträdande hava tillgänglig en statens vårdanstalt

för mottagande av alkoholister, om vilkas internering beslut fattats

men vilka icke lämpligen kunna mottagas eller behållas å enskilda eller kommunala

anstalter. Förarbeten för uppgörande av förslag till eu statens vårdanstalt

för alkoholister hade också igångsatts, redan innan interneringslagen

förelädes riksdagen. Sedan dess har arbetet med utredningen om

eu sådan anstalt fortgått och olika myndigheter hörts i ärendet. Därvid

har från skilda håll betonats vikten av anstaltens tillkomst, och då

utredningen nu synes mig hava nått den punkt, att frågan bör kunna

företagas till avgörande, har jag ansett ärendet icke längre böra undanskjutas.

Vid statsanstaltens anordnande måste man söka förverkliga de

uppgifter, osom enligt interneringslagens grundprinciper avsetts för densamma.

A ena sidan skall anstalten kunna upptaga sådana alkoholister,

mot vilka samhället behöver skydda sig, å andra sidan åsyftas dock ej

någon asyl i egentlig mening, vilket särskilt framgår av tvångsinterneringens

tidsbegränsning. Med hänsyn härtill torde man beträffande

statsanstalten böra kräva, att å densamma äro vidtagna alla de anordningar,

vilka ur säkerhetssynpunkt äro erforderliga för att kunna disciplinera

och uppfostra patienter, som med hänsyn till sin svårskötthet ej

kunna mottagas eller behållas å de enligt lagens bestämmelser såsom

allmänna erkända anstalterna. På samma gång bör anstalten dock vara

en verklig vårdanstalt, där ett målmedvetet och planmässigt arbete bedrives

till patienternas förbättrande. Ur den förstnämnda synpunkten torde

det vara uteslutet, att staten giver sin vård alltför fria former, då det

just är saknaden av ett effektivt tvång på andra anstalter, som motiverar

statens ingripande med sina maktmedel. Därav följer emellertid ej,

att staten skulle lägga uteslutande vikt på tvångsåtgärderna; tvärtom bör

tvånget mer och mer lossas, så snart detta visar sig rådligt, och den

vårdande verksamheten utövas så långt sig göra låter. Visserligen kunde

man tänka sig, att patienterna flyttades från statsanstalten till en anstalt

med mindre sträng regim, så snart tvånget ej längre visade sig oundgängligen

nödigt. I praktiken låter sig dock detta antagligen i många

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 111 höft. {Nr 155.) 11

Departements
chefens
yttrande.

Behovet av eu

statsanstili.

Huvudsynpunkter

vid

anstaltens

anordnande.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.

fall icke lätt genomföras, vadan man måste räkna med att statsanstalten

själv skall vara i stånd att utföra uppfostringsarbetet. Denna dubbelhet

i anstaltens verksamhet är det, som gör anstaltens planerande förbundet

med vissa svårigheter, och det är just lösandet av denna uppgift, som

utredningsarbetet bland annat åsyftat. Huru långt statsanstalten skall

gå i sin vårdande uppgift, kan naturligen ej på förhand närmare bestämmas.

Den av socialstyrelsen i denna del uttalade uppfattningen, enligt

vilken statens vårdskyldighet ej bör omfatta kolonatverksamhet och andra

friare vårdformer, kan ju hava åtskilligt fog för sig. Men i allt fall

synes det mig lämpligt att, åtminstone intill dess tillräcklig praktisk

erfarenhet på detta område vunnits — vilket för närvarande långt ifrån

är förhållandet — staten icke helt och hållet förbiser dessa vårdformer.

Jag kan ej finna några övertygande skäl för att låta denna försöksverksamhet

på ett ännu jämförelsevis oprövat område, där staten, kommuner

och enskilda möta varandra i arbete för vinnande av ett gemensamt

humanitärt mål, bliva föremål enbart för kommuners och enskildas

initiativ. Det torde därför ej vara riktigt att här strängt begränsa

den nu föreslagna statsanstaltens verksamhet. För de å anstalten

vårdade patienterna skulle det sannolikt vara lämpligt, om anstalten

kunde under friare former fortsätta med vården. Särskilt innan de kommunala

nykterhetsnämnderna hunnit sätta sig in i sina uppgifter, torde

det vara av synnerlig vikt, att de allmänna anstalterna för alkoholistvård

i största möjliga mån åtminstone underlätta anskaffandet av lämplig

sysselsättning åt den förutvarande alkoholisten vid hans utskrivning

från vederbörande anstalt. Detta bör ock gälla en blivande statsanstalt.

Med denna i stora drag angivna uppfattning av en statsanstalts

uppgifter framstår det för mig såsom eu nödvändighet att från början

utrusta anstalten med tillräckliga hjälpmedel att på samma gång fylla

sin uppgift att skydda samhället mot de besvärliga och farliga alkoholister,

söm intagas där, samt tillika erbjuda möjligheter för arbete på

dessas stadigvarande förbättring. Härmed torde det vala uteslutet att

för den nu ifrågasatta anstalten använda sig av det uppslag, som överintendentsämbetet

framkastat, nämligen att taga i anspråk någon mindre,

ledigbliven fängelseanläggning. Fn rationell och beståndande lösning

av frågan torde icke stå att vinna på den vägen.

Rörande anstaltens anordnande synes endast en mening råda därom,

att anstalten bör vara förenad med en ej alltför obetydlig jordareal, så

att patienterna i stor utsträckning kunna sysselsättas med arbeten i det

fria, särskilt med jordbruks- och trädgårdsarbeten. Likaledes synes man

i allmänhet vara ense om, att anstalten bör vara avsedd för minst 100

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 155.

patienter. Någon möjligdiet att tillförlitligt utröna behovet av platser

förefinnes icke — tvärtom synas mig meningarna i den delen växla högst

betydligt — men det torde likväl med visshet kunna antagas, att eu

anstalt med omkring 100 platser icke under några förhållanden skall

visa sig för stor. En så genomgripande förändring till det bättre i fråga

om alkoholismens utbredning, att detta antal platser i eu för hela landet

avsedd anstalt skulle visa sig för stort, torde man knappast våga hoppas

på, och jag måste naturligen i det hänseendet fästa största avseende vid

att nykterhetskommittén ansett sig böra tillstyrka en anstalt av denna

storlek.

Då det gällt att finna lämplig plats för förläggning av en statsanslag

av den beskaffenhet, varom här är fråga, har till utgångspunkt

tagits, att man borde hava en plats med central belägenhet samt att

någon statens egendom borde användas för ändamålet. Dessa synpunkter

böra tydligen också vidhållas, såvitt en dylik plats står att finna,

som i övrigt fyller sitt ändamål. Vid de utredningar, som verkställts

för att finna eu i dessa hänseenden lämplig plats, är det egentligen två

egendomar, som ansetts böra komma i fråga, nämligen Venngarns kungsgård

i Stockholms län och kronoegendomen Ådö i Södermanlands län.

Helt allmänt taget kunna båda dessa egendomar sägas lämpa sig för

ändamålet. Den förstnämnda har i första hand föreslagits av de utav

chefen för justitiedepartementet tidigare tillkallade sakkunniga, utan att

dock därvid av dem någon jämförelse uppdrogs med Ådö, som då ännu

icke var närmare på tal. Under det att sedermera Adö särskilt anbefallts

i det av särskilda kommitterade den 14 januari 1914 avgivna betänkandet

och av socialstyrelsen, har förläggandet till Venngarn bestämt

förordats såväl av nykterhetskommittén som av direktören vid Svartsjö

tvångsarbetsanstalt och styrelsen för föreningen svenska alkoholisthem.

Vad först beträffar de båda egendomarnas lämplighet med hänsyn

till läget, kan Ådö vid ett första betraktande synas hava ett givet

företräde därutinnan, att egendomen på alla sidor är omsluten av

vatten. Med hänsyn till möjligheten att hindra rymning från anstalten

och ^smuggling dit av rusdrycker är detta naturligtvis av en

viss vikt. Såsom nykterhetskommittén anmärkt, skyddar emellertid

denna isolering ej under vintern, och på grund av det korta avståndet

till fastlandet synes det vattenomflutna läget icke heller i övrigt kunna

tillmätas någon avgörande betydelse. Detta torde med desto större fog

kunna påstås, då man såsom alternativ har att tillgå en plats med så

Plats för

anstalten.

Jämförelse

mellan Yonngarn

och Adö

med hänsyn

till läget.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.

pass avskild belägenhet som Venngarn. Kungsgårdens område gränsar

å ena sidan till den här ganska breda Garnsviken och å en annan till

en igenvuxen sjöbotten, över vilken är svårt om ens möjligt att taga

sig väg. På de båda andra sidorna ligger egendomen öppen, men den

av kungsgården under eget bruk innehavda åkerjorden begränsas här

över allt av torplägenheter, som lyda under gården, och den möjligheten

bör ej vara utesluten för anstaltsförvaltningen att vid den förnyade

utarrendering av torpen, som skall äga rum samtidigt med anstaltens

ifrågasatta tillträde av egendomen, få dessa upplåtna åt sådana

personer och på sådana villkor, att anstalten, i stället för att från

det hållet befara hinder i sin verksamhet, där har att påräkna hjälp.

Tänker man på själva anstalten, sådan den skulle anordnas, bilda alla

byggnaderna där ett helt för sig, som är tämligen väl avgränsat och på

tre håll omgives av en öppen och lätt överskådlig terräng. Frånsett

Sigtuna ligger Venngarn avlägset från ort, varest spritdrycker försäljas,

och, enligt vad jag erfarit, föreligger förslag att införa begränsningar

av spritförsäljningen i Sigtuna. 1 ett så litet samhälle lärer det för

övrigt ej vara svårt att hindra försäljning av spritdrycker, som misstänkas

vara avsedda för patienter å Venngarn.

Vid bedömande av frågan om möjligheten att förlägga statens

vårdanstalter för alkoholister till Venngarn synes mig ej heller böra

lämnas ur sikte, att det ingalunda är meningen att anstaltens patienter

skola utan kontroll fritt få röra sig över egendomen. Endast

patienter, om vilkas pålitlighet man hunnit övertyga sig, böra lämnas

större rörelsefrihet; de nykomna måste naturligen stå under strängare

uppsikt. Den moderna fångvården har åtskilliga exempel att uppvisa

på möjligheten af frilubiarbete för personer, som äro berövade sin frihet.

Särskilt torde kunna pekas på förhållandena vid tvångsarbetsanstalten

å Svartsjö, varest tvångsarbetarna sysselsättas med jordbruksarbete under

tämligen fria former. Huru sträng bevakning, som kan bliva behövlig

vid Venngarn, är naturligen ej möjligt att på förhand säkert avgöra.

Direktören vid nämnda tvångsarbetsanstalt har emellertid uttalat, att

Venngarn i bevakningshänseende erbjuder alla möjligheter till en ostörd

och framgångsrik anstaltsvård. Det måste härvidlag framhållas, att det

icke rätt gärna kan bliva tal om att genom rent yttre avstängningsanordningar

såsom stängsel eller dylikt förhindra rymning av patienter.

Rymning från interneringsanstalter, där de internerade äga att å ett

mer eller mindre begränsat område röra sig i viss mån fritt, låt vara

under bevakning, torde aldrig enbart genom dylika anordningar kunna

förhindras, utan torde bevakningen över de internerade härvidlag spela

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 155.

huvudrollen. Jag kan för min del ej finna, att Ådö i jämförelse med

Venngarn erbjuder några så väsentliga företräden i avseende å läget

eller möjligheterna för bättre och effektivare bevakning, att dessa böra

fälla utslaget i fråga om valet av plats. Det bör för övrigt ej lämnas

oanmärkt, att en alltför stark isolering kan vara ägnad att förrycka den

karaktär av vårdanstalt, som man velat utbilda. Avgörande för anstaltsarbetets

framgång är i allt fall enligt mitt förmenande, att de yttre förhållandena

äro någorlunda gynnsamma, samt att man kan erhålla anstaltspersonal

med förmåga och intresse att fullgöra sitt uppdrag.

Därest det skulle visa sig omöjligt att komma till rätta med eu

del av de till statens vårdanstalt hänvisade alkoholisterna med de anordningar

i avseende å disciplin och uppsikt, som där komma att stå till

buds, torde man böra tänka på särskilda utvägar att lösa denna svårighet.

Under utredningen av frågan om statens vårdanstalt hava två

olika förslag till lösningar framkastats, det ena att anordna en mindre

särskild statsanstalt för mottagande av alkoholister, som ej kunna lämpligen

kvarhållas å vårdanstalten, det andra att medgiva en överflyttning

av internerade från vårdanstalten till en tvångsarbetsanstalt. Önskan att

upprätthålla åtskillnad mellan tvångsinternering å alkoholistanstalt och

tvångsarbete synes hava föranlett, att man vid interneringslagens tillkomst

ej anlitade sistnämnda utväg. Det lärer ej böra ifrågakomma

att redan nu, innan interneringslagen trätt i kraft och hunnit visa sina

verkningar, inlåta sig på ändring av lagen. Vilkendera utvägen, som

bör anlitas, torde för övrigt ej heller med nödvändighet nu behöva upptagas

till avgörande.

Att en anstalt av denna art bör vara förenad med jordbruk, är

redan nämnt. I detta avseende erbjuda både Ådö och Venngarn möjligheter.

Ådö innehåller omkring 200 hektar, därav omkring 70 hektar

utgöres av åker. Venngarn omfattar omkring 950 hektar, därav omkring

350 hektar åker och tomter. Från flera håll har emellertid framhållits,

att åkerarealen vid Ådö är för liten för en anstalt med 100 patienter.

Särskilt har detta betonats från det håll, där man torde hava största erfarenheten

i fråga om alkoholisters skötsel och arbetsprestationer, nämligen

av representanter för de svenska alkoholisthemmen och av direktören vid

tvångsarbetsanstalten å Svartsjö. Det förefaller mig också, om man tager i

betraktande den jordbruksverksamhet, vilken för närvarande drives vid olika

anstalter, såsom vid nyssnämnda anstalt å Svartsjö, statens uppfostringsanstalt

å Dona och åkerbrukskolonien Hall, som om en areal av allenast 70 hektar

skulle vara alltför liten; särskilt skulle den lägga hinder i vägen för ytter
-

Jämförelse

mellan

Venngarn och

Adö ur andra

63’u punkter.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.

ligare utvidgning av anstalten, om sådan av andra hänsyn skulle befinnas

erforderlig. Arealen vid Venngarn, omkring 850 hektar åker och tomter,

kan däremot synas väl stor. Härvid är dock att märka, att under huvudgårdens

bruk för närvarande finnas endast omkring 215 hektar åker,

medan återstoden åkerjord brukas under torp eller särskilt utarrenderats.

Skulle det emellertid visa sig, att även sistnämnda areal i början är något

för stor för ett rationellt utnyttjande av jorden för anstaltens räkning,

saknas, enligt vad jag inhämtat, ej möjlighet att få delar av området

utarrenderade, till dess anstalten lämpligen kan taga dem under bruk.

Åven utvägen till patienternas sysselsättning vintertiden å den större

skogsarealen vid Venngarn synes vid valet mellan de två alternativen

vara en faktor att räkna med. I fråga om tillgången på tillräcklig jord

för anstaltens behov synes mig alltså Venngarn erbjuda ett bestämt företräde

framför Ådö.

Vid avgörandet av frågan, huruvida Venngarn eller Ådö bör komma

till användning, är emellertid ännu eu omständighet att taga i betraktande.

Det har nämligen visat sig, att Venngarn ur vissa synpunkter

är mindre lämplig till utarrendering. Redan vid den första

undersökning, som gjordes för att få lämplig pilats till en statens alkoholistanstalt,

gav domänintendenten i Stockholms län anvisning å Venngarns

kungsgård och framhöll därvid, att egendomen vore mindre lämplig

att utarrendera dels på grund av det befintliga slottet och dels med

hänsyn till storleken och de många torpen. Vid besiktning, som kort

förut (på hösten 1912) hållits för arrendeuppskattning av egendomen,

hade också prövats frågan om egendomens styckning, och hade uppskattningsmännen

därvid tillstyrkt en uppdelning av kungsgården i enlighet

med ett redan tidigare upprättat förslag, därvid som skäl framhållits

bland annat, att det mötte svårighet dels att mot avgäld i form

av dagsverken få brukare till torpen och dels att få kungsgården odelad

utarrenderad mot skäligt arrende. Efter vederbörande myndigheters tillstyrkan

föreslog Kungl. Maj:t, såsom redan nämnts, innevarande års

första riksdag att medgiva, att tio till kungsgården hörande lägenheter

skulle få försäljas, vilken framställning också bifölls av riksdagen.

Åven om eu försäljning av dessa lägenheter kommer till stånd,

varom jag strax skall närmare yttra mig, — i avvaktan på den slutliga

prövningen av nu föreliggande fråga hava åtgärder för försäljning

av lägenheterna tillsvidare inhiberats — består kungsgården av

ett tämligen stort område, över 250 hektar åker och omkring 75 hektar

äng, därav en del, såsom nämnts, för närvarande brukas särskilt under

ett antal bebyggda lägenheter. Kungsgårdens utarrenderande kan alltså

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.

fortfarande antagas vara förenat med vissa svårigheter. I anstaltens

hand skulle dessa lägenheter åter innefatta möjligheter i liera avseenden,

bland annat därutinnan, att anstaltsförvaltningen skulle kunna under eget

bruk få den lämpligaste arealen och i anstaltens syfte utnyttja eu och

annan av lägenheterna. Härtill kommer, att anstalten kan under sin

förvaltning bruka den från arrendet nu undantagna skogen, vilken ej

gränsar intill något annat statens skogskomplex. Slutligen kan med eu

till Venngarn förlagd anstalt det där befintliga slottet bättre utnyttjas

än den vid Ådö befintliga bostadsbyggnaden.

Pin ej alldeles oviktig omständighet är också, att arrendetiden vid

Venngarn utgår den 14 mars 1915, således vid en tidpunkt, som är den

allra lämpligaste för staten, jämväl därutinnan att någon ersättning ej

behöver ifrågakomma till arrendatorn för arrendets avstående.

Mot Venngarns användande för ändamålet har anmärkts, att gården

skulle vara dåligt försedd med uthusbyggnader för jordbrukets behov,

och särskilt att ladugården skulle vara så gammal och förfallen, att ett förläggande

av statsanstalten till Venngarn ovillkorligen skulle erfordra en

helt och hållet ny ladugård för en kostnad av 30- å 40,000 kronor. Om

riktigheten av sistnämnda påstående synas emellertid råda i hög grad

olika meningar. Beträffande ladugården kan med fog anmärkas, att

den är något mörk och på grund härav ej fyller de hygieniska och

andra krav, som ställas på en fullt modernt byggd ladugård. Åven om

byggnaden skulle i någon mån behöva reparareras och upputsas, vilket

för övrigt ej bör kräva någon avsevärd kostnad, är själva byggnaden

emellertid synnerligen solid, och det bör ej gärna komma i fråga att

utdöma densamma. Vid den ovannämnda, år 1912 av domänintendenten

i länet hållna synen å kungsgården föreslogs däremot att bygga en ny

stallbyggnad i stället för det i ladugårdsbyggnaden befintliga stallet,

som ansågs vara trångt och för ändamålet otjänligt, varigenom bättre

utrymme också skulle vinnas i ladugården; detta byggnadsarbete, som

beräknades kosta omkring 10,500 kronor, skulle av blivande arrendator

utföras före den 1 oktober 1920. Huruvida en dylik förändring skall

vidtagas, torde dock ej för närvarande behöva upptagas till bedömande.

Beträffande en del andra vid synen omförmälda byggnadsarbeten gäller

detsamma.

Åven en del övriga mot Venngarnsförslaget gjorda anmärkningar,

såsom att lämplig byggnadsgrund skulle saknas, att den befintliga slottsbyggnaden

av pietetshänsyn icke borde användas, samt att egendomens

utnyttjande skulle både i anläggning och drift bliva mycket dyrbart,

äro tydligen, såsom av utredningen torde framgå, icke tillräckligt grun
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Y enngarn

föreslås.

Anstaltens

närmare

anordnande å

Venngarn.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.

dåde i föreliggande förhållanden. Tvärtom lärer av den gjorda utredningen

framgå, att en till V enngarn förlagd anstalt just på grund av

de därstädes befintliga byggnaderna bör komma att ställa sig väsentligt

billigare än på Ådö. Jag återkommer härnedan till dessa frågor.

På grund av vad nu anförts finner jag mig böra föreslå, att

statens vårdanstalt för alkoholister förlägges till Vennqarn.

Såsom nämnts, har riksdagen på Kungl. Maj:ts framställning medgivit,

att vissa delar av kungsgården skulle få avyttras. Därest det

anses lämpligt att använda kungsgården till en statsanstalt, hava de

skäl, som föranlett beslutet om försäljning, i viss mån förlorat i betydelse.

Det är icke möjligt att i så fall nu avgöra, huruvida icke i framtiden

det kan befinnas lämpligt, att staten själv disponerar över de till försäljning

föreslagna områdena. I anstaltsförvaltningens band kan disponerandet

av dessa områden bliva av stor betydelse. Det synes mig

därför lämpligt, att kungsgården Venngarn i hela sin omfattning förlägges

under den föreslagna anstalten med rätt för anstaltsledningen att

utarrendera de delar därav, som ej direkt behövas för anstaltens räkning.

Huruvida de beslutade försäljningarna böra komma till stånd eller ej,

torde sedermera, om så anses lämpligt och behövligt, bliva föremål för

ny prövning.

Vad beträffar domänstyrelsens hemställan, att domänfonden måtte

beredas ersättning med det belopp, som kan anses motsvara egendomens

värde, synes mig denna fråga icke nu behöva avgöras. Sådan

ersättning bar visserligen utgått, då statsegendom tagits i anspråk för

något statens affärsdrivande verk, men i andra fall bar frågan, huru i

detta hänseende bör förfaras, lämnats öppen. I enlighet med den grundsats,

som riksdagen i sin skrivelse nr 100 år 1913 angående överlämnande

till lantförsvaret av en del utav ett majorsboställe m. m. uttalat,

bar också Kungl. Maj:t i propositionerna nr 76, 104 och 146 till nu

pågående riksdag angående överlåtande av vissa områden från domänstyrelsen

till lantförsvaret ansett överlåtandet böra ske mot den ersättning

Kungl. Maj:t kunde bestämma eller efter motsvarande nedskrivning i

statens domäners fond. Huru önskvärt det än synes vara, att dylik

ersättning icke må utgå i nu förevarande fäll, anser jag mig därför ej

höra föreslå, att denna fråga nu upptages till avgörande. Jag vill ock

tillägga, att chefen för jordbruksdepartementet är ense med mig i denna fråga.

Vad beträffar sättet för anordnandet av anstalten vid Venngarn, är

det ej möjligt att åstadkomma bostäder för patienterna och de lokaler,

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kung]. Maj: t a Nåd. Proposition Nr .75/7.

89

som böra vara förenade därmed, annorledes än genom uppförande av nybyggnad.

Av de sakkunniga, som i justitiedepartementet först utrett frågan

om anstaltens förläggande, föreslogs att bygga två paviljonger med plats

för 50 patienter i vardera och därjämte en köksavdelning. Genom dylikt

paviljongsystem skulle en i och för sig önskvärd klassificering av patienterna

i viss man bliva möjlig. Eu sådan anordning torde dock ställa

sig väl dyrbar. För övrigt synes det mig, som om de sist i civildepartementet

tillkallade sakkunniga löst frågan om anstaltens anordnande

på ett sätt, som gör, att man även under förutsättning att alla patientrummen

bliva anordnade i eu byggnad, kan verkställa nödig klassificering.

Förutom den särskilda isoleringsavdelningen i källarvåningen, bildar

varje våning en avdelning för sig, som kan avstängas. 1 våningarna å

nedre botten och en trappa upp finnas några rum för vardera en patient

med avskilt läge, varjämte i våningen 2 trappor upp eu avdelning för 10

patienter ligger alldeles för sig. Våningen å nedre botten bär avsetts

för nykomna eller mindre pålitliga patienter och därför föreslagits böra

utrustas med vissa säkerhetsanordningar.

I planen för anstalten ingår också användandet av den gamla slottsbyggnaden.

Hit hava dock förlagts allenast bostäder (med tillhörande

förrådsrum) för anstaltens föreståndare och bokhållare, gästrum samt

expeditionslokaler, varjämte den förut omnämnda s. k. Disasalen föreslagits

att användas till samlingssal; i nedre botten skulle inredas kol- och

ångpannerum för uppvärmning in. in. Slottskapellet är ej avsett att

tagas i användning utan lämnas fullkomligt orubbat, och ej heller skulle

tagas i anspråk de båda yttersta rummen i södra flygelns andra våning,

som avses i vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens ovannämnda

skrivelse. I enlighet med akademiens och överintendentsämbetets hemställan

har ej heller föreslagits att inreda några verkstadslokaler i slottet.

Om det därjämte iakttages, att akademien framdeles sättes i tillfälle att

yttra sig angående alla i eu framtid planerade restaureringar eller förändringar

av slottet och dess gamla trädgårdsanläggningar, som kunna

beröra kulturhistoriskt intressanta partier, torde det hava i tillräcklig mån

sörjts för, att intet av vad slottet innehåller av estetiskt eller kulturhistoriskt

intresse kommer att skadas.

Beträffande den nya anstaltsbyggnadens förläggande har den av de

sakkunniga föreslagna platsen ur flera synpunkter ansetts lämplig. Men

den torde dock icke vara den enda, som kan komma i fråga. Skall byggnaden

förläggas till annan plats, kräves naturligen ny undersökning, men

den tid, som nu stått till buds, har ej medgivit sådan. Då det emellertid

ej lärer vara av nöden att i detta sammanhang noggrannt fastslå läget

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 111 käft. {Nr 155.) 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 15:~>.

för nybyggnaden, torde frågan härom kunna av Kungl. Maj:t upptaga»

till förnyat övervägande, sedan beslut om anstaltens byggande och förläggande

till Venngarn fattats, därvid de av akademien och överintendentsämbetet

anförda synpunkterna kunna vinna ytterligare beaktande.

Huru anstalten i sina detaljer skulle utföras och anordnas, framgår

närmare av ovan omförmälda, av de inom departementet tillkallade sakkunniga

uppgjorda beskrivning samt av de vid deras utredning fogade

kartor, ritningar och kostnadsberäkningar.

Socialstyrelsen har anmärkt, att såväl ur ekonomisk som vårdsynpunkt

störa olägenheter vore förknippade med en anstaltsförläggning,

fördelad på ett stort antal byggnader, samt att därigenom än mer ökades

de av styrelsen framhållna olägenheterna av anstaltens förläggning till

ifrågavarande plats. Eu närmare granskning av förslaget visar emellertid,

att dessa olägenheter icke äro av någon vidare betydelse. Alla de

lokaler, vilkas sammanförande på ett ställe verkligen är av vikt, finnas

inrymda i nybyggnaden. Där finnas verkstadslokaler till minst samma

utrymme som enligt Ådöförslaget; att tillgång till verkstadslokaler för

skilda behov dessutom finnes på annat håll, torde uteslutande vara

en fördel. Ej heller kan jag såsom någon olägenhet betrakta, att befattningshavarna

bo i olika byggnader. Vad särskilt beträfiar anmärkningen

om sjukavdelningens förläggning, må framhållas, att den läkare,

som deltagit i utredningen, icke haft något att erinra mot denna anordning,

vilken eljest kunde gjorts annorlunda. Skulle betänkligheter möta

mot eu sjuksköterskas anställande här, kan eu manlig sjukvårdare anlitas,

vilket så till vida är fördelaktigare, som han å tider, då inga sjuka

finnas, kan få annan sysselsättning inom anstalten. Gentemot vad socialstyrelsen

anfört vill jag för min del betona, att Venngarn just på grund

av där nu befintliga byggnader erbjuder ett synnerligen gynnsamt tillfälle

att för rimlig kostnad anordna eu anstalt av ifrågavarande beskaffenhet,

och det synes mig självfallet, att man då ock bör tillvarataga

de olika möjligheterna därstädes.

I anledning av de utav medicinalstyrelsen gjorda anmärkningarna

må erinras, att avsikten är att förse patientbyggnaden med evakueringskanaler

på vanligt sätt, att för tvättstugan beräknats kraftiga ventilationsanordningar

samt att för ångpanne- och maskinrummen avsetts

rabbitstak med mellanrum. För torvmullsklosetters anordnande talar

utom den lägre kostnaden även lämpligheten att tillvarataga gödningsämnena

för jordbruket.

Vad beträffar överintendentsämbetets anmärkningar, att det beräknade

luftutrymmet borde uppgå till 20 kubikmeter för patient, får jag åberopa,

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 155.

91

att medicinalstyrelsen ansett sig kunna, om än med tvekan, godkänna ett

så ringa luftutrymme som 18 kubikmeter. Jag vill också erinra, att

det ur kostnadssynpunkt torde vara nödvändigt att i byggnader,

som uppföras för sådant ändamål, varom här är fråga, söka begränsa

anspråken i detta avseende, en mening som jämväl socialstyrelsen synes

biträda. Det synes mig alldeles självfallet, att man i detta avseende

icke bör hava så stränga fordringar i fråga om anstalter, där patienterna

icke komma att vistas i bostadsrummen under dagarna, åtminstone icke

under större delen därav. Å sjukhus och andra anstalter, där patienterna

icke blott använda sina rum till sovrum utan tillika tillbringa hela

eller större delen av dagarna i desamma, måste givetvis fordringarna på

luftutrymmet i rummen vara betydligt strängare. Jag vill ock särskilt

framhålla att, enligt vad jag av överinspektören för sinnessjukvården

i riket inhämtat, i den senast planerade statsanstalten för sinnessjuka

luftutrymmet i vissa patientrum, som närmast äro avsedda att

användas såsom sovrum, beräknats allenast till ungefär 17 V* kubikmeter

för person. Vid sådant förhållande synes det mig fullt befogat att här

stanna vid beräknade 18 kubikmeter. Vid byggnadens utförande bör

emellertid tillses, att eu golvyta av minst 6 kvadratmeter och icke lägre

luftutrymme än 18 kubikmeter beredas varje patient. Därest, på sätt

överintendentsämbetet anmärkt, utrymmet i vissa angivna lokaler skulle

befinnas trångt, kan ökning vinnas därigenom, att maskinrummet för

elektrisk belysning borttages eller minskas, då, på sätt nedan framhålles,

kraft lärer kunna påräknas från annat håll. Ämbetets uppfattning, att arbetslokalerna

skulle vara för små, synes förnämligast grunda sig på det antagandet,

att jordbruket ej skulle lämna sysselsättning för mer än cirka 25

patienter. Detta synes mig emellertid vara ett överskattande av deras

arbetskraft, vilken givetvis ingalunda är fullgod med eu vanlig jordbruksarbetares.

Med större skäl torde kunna befaras, att det antal patienter,

som kan sysselsättas med jordbruksarbete, icke bliver tillräckligt, därest

hela arealen från början skall tagas i användning. Införandet av värmeoch

ljusledningar i slottet synes mig icke böra eftersättas, även om någon

ökning i kostnaden för kontroll m. m. därvid skulle uppstå; ämbetets

anvisning om ångpanne- och kolrummens förläggande till norra flygeln

finner jag däremot böra följas.

Kostnaderna för anstaltens anordnande hava, frånsett inventarierna, Kostnaderna

av de sakkunniga beräknats till 325,000 kronor. Om man räknar med fbr a1''54*1''-511

ett patientantal av 100, skulle anstalten alltså kosta 3,250 kronor för plats.

Onekligen förefaller denna byggnadskostnad väl hög, då man tager i betrak
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungh Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.

tande det ändamål, som anstalten avser att fylla, och de redan befintliga

lokaler, som utan några allför genomgripande förändringar kunna användas

för anstaltens räkning. Såsom redan anmärkts, hava de sakkunniga särskilt

erinrats om att tillse, att anstalten skulle bliva så billig som möjligt, och

jag både för egen del tänkt mig möjligheten av, att kostnaden ej skulle behöva

uppgå ens till 3,000 kronor för plats. Vad patientbyggnaden beträffar,

vilken beräknats skola kosta 190,000 kronor, hava flera förslag

att nedbringa byggnadskostnaden tagits under övervägande. Någon

minskning skulle naturligen kunnat vinnas, om man velat anordna stora

öppna sovsalar med plats för t. ex. 10 å 20 patienter i varje säl. En

dylik anordning förefaller dock mindre tilltalande. Den skulle naturligen

i hög grad försvåra en fördelning av patienterna på lämpligaste

sätt och därmed visa sig innebära svårigheter vid anstaltens skötsel.

Nära till hands har legat att tänka på ett system med sovboxar för

varje patient, sådana som nu begagnas vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö

eller vid statens uppfostringsanstalt å Bona. Det har emellertid visat

sig omöjligt att ens på detta sätt vinna ökat utrymme eller kunna i någon

väsentlig män nedbringa kostnaderna, enär korridor då måste finnas på

ömse sidor om sovboxarna. Låter man korridorerna löpa mitt i byggnaden

samt anordnar rum vid båda sidorna, bliver det av nöden att anordna särskilda

ljusintag och därmed minskas åter utrymmet. Gällde det allenast

att tillgodose luftutrymmet, skulle man kunna vinna ökat antal

platser genom att sätta rummen i direkt förbindelse med korridorerna,

men golvytan bleve då i allt fall för liten. En ytterligare minskning av

luftutrymme och golvyta per patient bör icke ifrågakomma; då erinringar

nämligen gjorts redan mot de av de sakkunniga föreslagna utrymmena,

skulle en dylik minskning ej hava någon utsikt att vinna myndigheternas

godkännande, och det torde också kunna ifrågasättas, huruvida ett underskridande

av de nu föreslagna måtten skulle bliva förenligt med hygienens

fordringar. Med hänsyn till de många försök, som gjorts för att få eu

ändamålsenlig byggnad till billigaste pris, torde få anses utrönt, att det

ej låter sig göra att erhålla själva byggnaden till väsentligt billigare

pris än det, som under den sist verkställda utredningen beräknats.

Mot den uppgjorda kostnadsberäkningen för slottsbyggnadens förseende

med värmeledning och reparation har anmärkts, att den härför

beräknade kostnaden 12,200 kronor synes vara alldeles för låg. Beräkningen

har emellertid i detta hänseende verkställts med sjmnerlig försiktighet

just på grund av de farhågor, som uttalats rörande slottsbyggnadens användbarhet

för ändamålet. Jag vill härvid särskilt påpeka, att värmeledningen

i slottet beräknats kosta 5,200 kronor, men att tre olika firmor, som

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.

efter en detaljerad beskrivning avgivit anbud på arbetets utförande, erbjudit

sig att utföra anläggningen för belopp understigande 5,000 kronor.

Att slottsbyggnaden skulle ställa sig dyrbar i uppvärmning, synes ej heller

behöva befaras. Anledningen därtill att kostnaden kunnat beräknas till ettjämförelsevis

så lågt belopp är, enligt vad den person, som verkställt

beräkningen, på given anledning upplyst, att söka just i byggnadens

beskaffenhet; de tjocka murarna och de goda bjälklagen göra, att byggnaden

icke tarvar så kraftig värmetillförsel som andra byggnader av

samma storlek.

Såsom redan nämnts, är det ställt i utsikt att erhålla elektrisk kraft

till belysning och drifkraft från statens blivande kraftledning utmed linjen

Uppsala—Stockholm. I så fall minskas den beräknade anläggningskostnaden

för den elektriska belysningen med 6,000 kronor eller, om man med

hänsyn till den större tillförlitligheten hos denna kraftkälla anser sig kunna

undvara reservmaskineri, med 16,500 kronor. Ehuru vattenfallsstyrelsen

ej ansett sig kunna göra något bindande uttalande angående möjligheten

att erhålla dylik kraft på antytt sätt, synes sannolikheten härför vara så

stor, att man vid beräknande av anstaltens anläggningskostnad bör

kunna utgå från att kraft kan för ändamålet erhållas på nämnda sätt.

Jag har därvid likväl ej ansett mig böra utesluta den för reservmaskineri

beräknade kostnaden, men synes det dock framdeles böra tagas i övervägande,

huruvida icke denna kostnad skulle kunna inbesparas.

I fråga om den av överintendentsämbetet påyrkade ökningen av

posterna oförutsedda utgifter samt arkitekt- och kontrollantarvoden med

omkring 11,000 kronor, vill jag erinra, att arvode åt den arkitekt, som

uppgjort nu föreliggande ritningar, och åt andra för utredningen anlitade

fackmän särskilt debiterats under utredningen av ärendet, och således ej

behöver upptagas i det anslag för anstalten, som nu måste begäras.

Därest den ovan beräknade kostnadsminskningen för den elektriska belysningen

tages i betraktande, synes det mig därför, som om man i

allt fall skulle kunna stanna vid den av de sakkunniga beräknade totalsumman.

Till anordnande av själva anstalten vid Venngarn skulle alltså krävas

ett belopp av 325,000 kronor.

Kostnaderna för den vid Ådö planerade anstalten har, såsom förut omnämnts,

beräknats till 485,200 kronor, däri inbegripet gottgörelse till arrendatom.

Enligt överintendentsämbetets åsikt borde detta belopp likväl

höjas med ett belopp av 11,000 kronor. Jämfört därmed innebär det nu

framlagda förslaget en minskning av 171,200 kronor eller, frånräkna! nyssberörda

11,000 kronor, av i allt fall 160,200 kronor. Vid en dylik

s. 94 Kontrollera mot PDF

Inventarier.

Driftkostna
der.

94 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.

jämförelse är emellertid att taga hänsyn därtill, att i det nu föreliggande

förslaget rörande Venngarn genomförts en del förändringar, vilka,

tillämpade på Ådöanstalten, skulle medföra en minskning i kostnaderna

också för denna. På grund av de många lokaler, som nu finnas tillgängliga

vid Venngarn, lärer dock skillnaden i pris mellan en dit

förlagd anstalt och en anstalt vid Ådö i varje fall bliva högst

väsentlig. Finge man vid Ådö räkna med ett antal av 150 patienter,

skulle skillnaden för plats räknat bliva mindre stor, men en dylik beräkning

synes ej hava något fog för sig, då det under inga omständigheter synes

böra ifrågasättas att på Ådös begränsade utrymme upprätta en så stor

anstalt. Å andra sidan kan man vid Venngarn räkna med plats

för 120 å 130 patienter utan några väsentligt ökade kostnader, och

då erhålles vid Venngarn en ännu billigare kostnad för plats räknat.

Erinras bör också, att nybyggnaden vid Venngarn lätt kan utvidgas genom

tillbyggnad.

I fråga om de av de sakkunniga för anskaffande av inventarier

beräknade beloppen, tillhopa 80,000 kronor, har jag intet att erinra. Det

torde dock framdeles böra tagas i övervägande, huruvida icke någon del

av de inre inventarierna skulle kunna tillverkas å anstalten och en del

av det beräknade beloppet sålunda besparas.

Vad beträffar den inkomst, som beräknats komma att inflyta genom

patientavgifter eller 1 krona 50 öre för dag, är denna möjligen väl högt

beräknad. En så hög avgift skulle törhända avskräcka de kommunala

myndigheterna från att låta internera sina alkoholister. Frågan om storleken

av denna avgift behöver emellertid ej avgöras i detta sammanhang,

och det synes också vara lämpligt att låta anstå därmed i avvaktan på

det utlåtande, som de inom departementet på grund av nådigt bemyndigande

den 12 september 1913 tillkallade sakkunniga hava att avgiva i,

bland annat, denna fråga. Pin sänkning av avgiften föranleder naturligen

en motsvarande höjning av statens direkta utgifter för anstalten.

Inkomsten av arbetet å anstalten synes mig däremot möjligen vara väl

lågt beräknad. Den är ej upptagen till mer, än som beräknats vid en till

Adö förlagd anstalt. Venngarn med dess större jordbruk bör dock från

början kunna giva större inkomst än den för Adö beräknade. I betraktande

av svårigheten att här komma med några säkra beräkningar, har

jag dock ej velat inlåta mig på någon förändring av den uppgjorda staten.

Endast en tids erfarenhet kan giva tillräcklig grund för sakens rätta

bedömande.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 15!). 95

I den specifikation till utgiften för avlöningar, som de inom departementet

sist tillkallade sakkunniga avlämnat, hava dessa beräknat nämnda

post till 27,000 kronor, alltså 3,000 kronor lägre än i den tidigare uppgjorda

utgiftsstaten. Då denna emellertid i ett annat avseende, nämligen

i fråga om utgifter för belysning, enligt senare lämnade upplysningar

torde vara väl lågt beräknad, har jag ej funnit anledning att göra

någon förändring i utgiftsstatens slutsumma.

De ovannämnda kommitterade, som uppgjort förslag till anstaltens förläggande

till Ådö, hava utgått från det antagandet, att till anstaltens föreståndare

alltid skulle utses eu läkare, vilken skalle bo vid anstalten och

helt ägna sig åt dess skötsel. I allmänhet synes emellertid den uppfattningen

hava gjort sig gällande, att det ej vore lyckligt att ovillkorligen

kräva, att föreståndare och läkare vid anstalten skola vara samma

person. Åtskilliga av dem, som yttrat sig i ärendet, hava utförligt utvecklat

skälen härför. Jag finner det också för min del vara lämpligast

att hava fria händer vid tillsättande av föreståndarplatsen, så att till

befattningen kan erhållas den därtill bäst lämpade personen; har han blott

de nödiga kvalifikationerna, torde det ej vara av någon större betydelse,

om han är läkare eller icke.

Det av nykterhetskommittén framställda förslaget att å Yenngarn

anordna eu provisorisk anstalt under byggnadstiden synes förenat med

stora vanskligheter. Just under första tiden av anstaltens verksamhet,

då personalen ännu icke hunnit sätta sig fullt in i sin krävande uppgift,

är det ej tillrådligt att beröva den de hjälpmedel, som ligga i en för

sitt ändamål fullt färdiganordnad anstalt. De yttre anordningarna bliva

då mer än eljest av betydelse. För övrigt synes mig knappast möjligt

att erhålla ens något så när ändamålsenliga och tillräckliga lokaler

härför. Jag kan därför ej tillstyrka förslaget om vidtagandet av dylika

provisoriska anordningar. Om arbetena på anstalten bedrivas med skyndsamhet,

torde denna i allt fall kunna bliva färdig under år 1915.

Då, enligt vad jag föreslagit, staten skulle för egen räkning övertaga

Venngarns kungsgård den 14 mars 1915, samt för övrigt utsikt

finnes, att anstalten skall kunna stå färdig att tagas i bruk under hösten

1915, bör anslag vara tillgängligt för bestridande av driftkostnader redan

för nämnda år. Ett förslagsanslag av 10,000 kronor synes mig lämpligen

böra äskas för detta ändamål.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

Provisoriska

anordningar.

Departements

chefens

hemställan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

%

Kung!-. Mnjt:s Nåd. Proposition Nr 155

dels att medgiva, att Venngarns kungsgård i S:t Olovs socken av

Stockholms län må den 14 mars 1915 upplåtas till anordnande av eu

statens vårdanstalt för alkoholister;

dels att på extra stat för år 1915 anvisa ett belopp av 405,000

kronor, därav 325,000 kronor för anordnande av nämnda vårdanstalt

och 80,000 kronor för anstaltens förseende med inventarier, med rätt

för Kungl. Maj:t att av tillgängliga medel redan under år 1914 utanordna

därav erforderliga belopp;

dels ock att å extra stat för år 1915 anvisa ett förslagsanslag av

10,000 kronor för bestridande av anstaltens driftkostnader.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall; och skulle proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Niklas A. Lind hult.

tf

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1914.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.