Sök i Ratio Lex

Angående upprättande av reservstater vid armén

1914-06-12 · 33 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 33 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1914 B:159, Angående upprättande av reservstater vid armén

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:t8 nåd. proposition nr 159.

1

Nr 159.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående upprättande

av reservstater vid armén; given Stockholms slott

den 12 juni 1914.

Under åberopande av närlagda utdrag av statsrådsprotokollet över

lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå

riksdagen

att godkänna upprättande av reservstater vid armén i huvudsaklig

överensstämmelse med de i statsrådsprotokollet angivna, av föredragande

departementschefen förordade allmänna grunder.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Hj. L. Hammarskjöld.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 115 käft. (Nr 159.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 159.

Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 12 juni 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, hans excellens herr statsministern Hammarskjöld

anhöll att få underställa Kungl. Maj:ts prövning frågan angående upprättande

av reservstater vid armén samt anförde därvid följande:

»I den nådiga propositionen den 14 maj 1914 angående ny härordning

ingår bland de ifrågasatta åtgärderna till stärkande av rikets försvarskrafter

till lands upprättandet av en reservstat av officerare och underofficerare

för att därigenom öka tillgången på yrkeskunnigt och tjänstedugligt

befäl vid mobilisering. Denna fråga är icke ny, utan har under

de senaste åren varit föremål för förslag och utredningar, av vilka en

sammanfattande framställning här torde höra lämnas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 159.

3

I. Reservstatsfrågans uppkomst och utveckling.

Med anledning av en vid arméns fullmäktiges sammanträde i okto- Frågans

ber 1903 väckt motion i syfte att åstadkomma en utredning av frågan nPPkomstom

tidigare övergång till reserven med bibehållen pensionsrätt för officerare

och underofficerare tillsatte nämnda fullmäktige en kommitté, vilken, bland

annat, tick i uppdrag att verkställa en sådan utredning. Kommitterades

den 18 juni 1904 avgivna betänkande jämte direktionens över arméns

pensionskassa däröver avgivna yttrande lades till grund för en framställning

i ämnet av fullmäktige till Kungl. Maj:t, vilken framställning utmynnade

i en hemställan, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för

beredande av pension åt officerare och underofficerare vid armén, vilka

före uppnådd pensionsålder på grund av därom gjord ansökan överfördes

från beställning på stat till reserven.

Sedan vederbörande myndigheter yttrat sig över denna hemställan

samt statskontoret och arméförvaltningen framhållit behovet av ytterligare

utredning av frågan, bland annat beträffande de med förslagets genomförande

förenade kostnaderna för statsverket, anmodade Kungl. Maj:t den

20 september 1907 direktionen över arméns pensionskassa att verkställa

den utredning, som av förenämnda ämbetsverk framhållits såsom erforde

rlig.

Sedan direktionen över arméns pensionskassa gjort anmälan om det

sålunda erhållna uppdraget till det i oktober 1907 sammanträdande krigsbefälet,

avlät detta en underdånig skrivelse, vari det med uttalande av sin

enstämmiga anslutning till arméns fullmäktiges år 1903 gjorda underdåniga

hemställan i ärendet gav uttryck åt sin livliga förhoppning om frågans

snara och lyckliga lösning.

I skrivelse den 15 januari 1908 hemställde slutligen direktionen

över arméns pensionskassa, att den erforderliga utredningen, i vad den rörde

den militärorganisatoriska och ekonomiska delen därav, måtte få verkställas

genom utav Kungl. Maj:t utsedda särskilda kommitterade. Genom

nådigt brev den 21 februari 1908 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för

^^försvarsdepartementet att tillkalla sakkunniga för att biträda med verkställandet

av den ytterligare utredning i ämnet, som kunde anses behövlig.

De sålunda tillkallade sakkunniga avlämnade den 18 juni 1908 1908 års

»Betänkande rörande införande av fast avlönat reservbefäl vid armén». I sakkunnigas

förslag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 159.

Yttranden

över 1908

års sakkunnigas

förslag.

Generalskommissionens

tillläggsutlätanae

den

»,''e 1908.

1908 års

kommitté■

förslag.

detta betänkande föreslogo de på anförda skäl, att reservbefälet icke måtte

tillkomma genom förtidspensionering, utan att det måtte uppföras i beställning

på stat och bilda en särskild reservstat, bestående av officerare

och underofficerare, som efter en viss uppnådd levnadsålder och efter en

viss tjänstetid överginge till reserven med viss tjänstgöringsskyldighet och

med en viss lön, vilken efter uppnådd pensionsålder överginge till pension.

De i betänkandet föreslagna lönerna ägde dock proportionell pensions natur

så tillvida, att de skulle utgå med ett efter innehavarens ålder vid övergången

till reservstat avpassat belopp, vilket han sedermera skulle bibehålla oförändrat

under hela sin livstid.

över ovannämnda betänkande infordrade Kungl. Maj:t yttranden från

arméns myndigheter. Bland dessa var det egentligen endast chefen för

generalstaben, som ställde sig avvisande mot förslaget i den form det förelåg,

tfan ansåg nämligen, bland annat på grund av förändringarnas nära beroende

av härordningens vidare utveckling, den dåvarande tidpunkten icke vara

den rätta att i ett slag lösa de många olika frågor, vilka vore sammanförda

i förslaget, och framhöll önskvärdheten av, att de föreslagna åtgärderna

successivt bragtes å bane, varvid pensionering av otjänstbara

officerare och underofficerare samt av sådana, vilkas tjänstbarhet vore

väsentligt nedsatt, borde, så snart ske kunde, genomföras. Därnäst borde

pensionering av kompaniofficerare och underofficerare, vilka fyllt 47 år,

komma till genomförande, medan frågan om åvägabringandet av en fast

reservstat borde upptagas till prövning så snart arbetet på härordningens

utveckling fortskridit så långt, att fasta utgångspunkter kunde erhållas

för reservernas organiserande. De föreslagna avlöningsförmånerna, vilka

faktiskt vore av proportionell pensions natur, ansåg chefen för generalstaben

knappast fullt ändamålsenliga för en fast reservstat; lönerna inom

eu sådan borde fast mera hava en bestämd storlek för varje grad.

Uti tilläggsutlåtande den 9 juni 1908 framhöll generalskommissionen

beträffande befälsbehovet vid reservbataljonerna ur andra uppbådet,

att ett snart ordnande av den s. k. förtidspensioneringen vore av synnerlig

vikt för fyllandet av detta befälsbehov, särskilt i fråga om kompanichefs-

och högre befattningar.

Sedan 1904 års fullmäktige för flottans pensionskassa uttalat sig för

en utredning för marinens del av frågan rörande tidigare övergång till

reserven med bibehållen pensionsrätt, tillsatte Kungl. Maj:t en kommitté,

vilken, bland annat, fick i uppdrag att verkställa berörda utredning.

Nämnda kommitté avgav den 18 april 1908 »Förslag och betänkande angående

förtidspensionering av officerare och underofficerare vid marinen».

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kun yl. Maj:ts nåd. proposition nr 150.

5

Då emellertid nämnda betänkande och det av 1908 års sakkunniga

för arméns del avgivna betänkandet i vissa delar voro från varandra skiljaktiga,

uppdrog Kungl. Maj:t den 20 november 1908 åt särskilda kommitterade

att för åstadkommande, så vitt ske kunde, av sammanjämkning

av dessa betänkanden verkställa utredning och avgiva slutligt förslag till

bestämmelser i ämnet.

Kommitterade, vilka utgjordes av ledamoten av riksdagens första

kammare, f. d. generalmajoren friherre JV. A. H. Palmstierna, kommendören

P. J. Dahlgren, översten J. A. Moberg samt ledamoten av riksdagens

andra kammare, lantbrukaren L. J. Jansson i Djursätra, avgåvo

den 3 mars 1909 »Betänkande och förslag angående uppsättande av reservstater

vid armén och marinen».

De kommitterade framhöllo till en början, att för uppsättandet av

reservtrupper i större omfattning erfordrades en reserv av fullt utbildade

officerare och underofficerare, och att enda utvägen för anskaffandet av en

sådan vore att söka förmå officerare och underofficerare, som tillräckligt

länge tjänstgjort vid stammen, att mot någon ersättning övergå till reserven

med skyldighet att för bibehållande av sin militära duglighet tid efter

annan deltaga i övningar.

Beträffande formen för den ersättning, som skulle utgå åt reservpersonalen,

ansågo kommitterade, att denna personal icke borde tillkomma

genom förtidspensionering, utan uppföras å beställningar på stat och bilda

en särskild reservstat med vissa löner, vilka av innehavarna efter avgång

från reservstaten vid uppnådd pensionsålder skulle åtnjutas såsom pension.

I fråga om den levnads- och tjänstålder, som skulle erfordras för

rättighet att övergå till reservstat, syntes det första villkoret vara, att den,

som överginge till nämnda stat, skulle hava tjänat så länge vid stammen,

att han förvärvat tillräcklig tjänstevana för fullgörande av eu kompanichefs,

resp. kompaniadjutants, befattning. I detta hänseende kunde man

lämpligen uppställa fordran på en minsta tjänstetid vid stammen av 15

år. På det att den i förtid avgångne icke måtte hava längre tid kvar

att tjäna vid reservstaten, ån att han under denna tid kunde bibehålla sin

tjänsteduglighet utan att behöva deltaga i allt för ofta återkommande och

omfattande militära övningar, borde övergång icke medgivas tidigare, än

att den, som inträdde på reservstaten, hade ungefär 15 år att kvarstå i

tjänst. Därav skulle följa, att den lägsta levnadsåldern vid övergången

till reservstat bleve 35 år för kompaniofficerare och underofficerare, 40 år

för majorer och överstelöjtnanter, 45 år för överstar samt 50 år för generaler.

1909 års

kommittéförslag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 159.

Deri tjänstgöring, som borde åläggas reservstatsbefälet, skulle enligt

kommitterades förslag bestå uti deltagandet i en regements- eller motsvarande

övning vart annat år intill utgången av det fyrtionde levnadsåret

och därefter vart tredje år.

Lönebeloppen på reservstat för officerare och underofficerare beräknades

från och med den lägsta för överflyttning till reservstat medgivna

levnadsåldern till och med året närmast före inträdet i pensionsåldern (då

lönen överginge till pension) efter en successivt stigande skala, nämligen:

för generaler från 3,720 kr. vid 50 år till 5,840 kr. vid 64 år;

för överstar från 2,520 kr. vid 45 år till 4,380 kr. vid 59 år;

för överstelöjtnanter från 1,680 kr. vid 40 år till 3,490 kr, vid

54 år;

för majorer från 1,530 kr. vid 40 år till 3,140 kr. vid 54 år;

för kompaniofficerare från 1,020 kr. vid 35 år till 2,540 kr. vid 49

år; samt

för underofficerare från 370 kr. vid 35 år till 940 kr. vid 49 år.

På motsvarande sätt beräknades lönebeloppen för intendenturkårens

till reservstat överflyttade personal.

För att reservstaten måtte omfatta endast fullt tjänsteduglig personal,

borde ingen tillåtas kvarstå vid densamma längre än till den ålder, då han

skulle varit berättigad att avgå med pension efter senast innehavd grad å

aktiv stat. För den, som överginge till reservstaten, borde valfrihet finnas

att genom fortsatta avgifter bevara änkepensionsrätten eller ock utträda ur

änkepensionskassan.

Beträffande det för armén erforderliga antalet officerare och underofficerare

på reservstat åberopade kommitterade nedanstående tabell.

Truppförband.

Överste- löjtnanter och

majorer.

Kompani-

officerare.

Under-

officerare.

28 infanteriregementen .................

56

224

224

2 stora kavalleriregementen...............

2

12

12

6 små d:o ...............

3

18

18

6 fältartilleriregementen.................

12

48

48

Fästningsartilleri regementet...............

2

8

8

Positionsartilleriregementet och Gottlands artillerikår . . .

2

8

8

Fortifikationen.....................

4

16

16

Trängen........................

3

12

12

Samma

84

346

346

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 159.

Av överstar beräknades dessutom för reservregementen o. d. 12 vid

infanteriet och 3 vid artilleriet eller tillsammans 15 samt av generaler för

reservfördelningar eller i särskilda uppdrag 4. Tabellen angåve dock enligt

kommitterades åsikt endast en minimigräns, under vilken man så vitt

möjligt icke borde stanna, då även med en sålunda beräknad reservstat

bristen på fullt utbildade officerare och underofficerare skulle bliva ganska

kännbar, när det en gång gällde att organisera landets hela värnkraft för

försvaret av vårt nationella oberoende.

Att på en gång uppsätta hela den erforderliga personalen på reservstat

läte sig tydligen icke göra, även om tillgång på hugade sökande funnes.

Det vore därför nödvändigt att fördela tillsättandet av beställningarna över

ett tillräckligt stort antal år.

Enligt av 1908 års sakkunniga upprättade alternativa förslag skulle

personalen på reservstat uppsättas under loppet av 8, 10 eller 12 år.

Kommitterade ansåge sig emellertid böra föreslå, att uppsättningen skulle

försiggå något långsammare, dels med hänsyn till möjligheten att fylla de

genom övergången till reservstaten uppkommande luckorna inom officerskårerna,

utan att detta på något sätt finge inverka hämmande på eu

eventuell ökning av den aktiva staten, dels av kostnadshänsyn. Det antal,

som under den första femårsperioden beräknades kunna överföras till reservstat,

utgjorde 120 officerare och 100 underofficerare.

Den kostnad i löner och pensioner, som den föreslagna reservstaten,

fullt genomförd, skulle kräva, uppginge till omkring 500,000 kr. om året.

Under vart och ett av de fem första åren beräknades kostnaden upp-gå till:

1- året................ 85,000 kr.

2. »................ 145,000 »

3. »................ 205,000 >

4. *................ 258,000 *

5- »................ 310,000 »

Den av Kungl. Maj:t den 28 september 1907 tillsatta kommittén 1907 års

för granskning av uppgjorda förslag till samfälld plan för rikets försvar {ör8rartf:

in. m. tog ovannämnda betänkande under omprövning och förordade, ommi

att en reservstatsorganisation i huvudsaklig överensstämmelse med den av

1909 års kommitterade föreslagna snarligen måtte komma till stånd.

De år 1912 församlade arméns fullmäktige uttryckte i skrivelse till 1912 års

Kungl. Maj:t den förhoppningen, att frågan om förtidspensionering och mäktige^och

upprättandet av reservstater måtte föras till en slutlig, snar lösning, och 1913 års

1913 års krigsbefäl gjorde ett uttalande, att den för arméns tjänstbarhet krigsbefäl.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Försvarsberedning

ärna.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 159.

och för möjligheten att bereda tillgång på erforderligt reservbefäl så ytterst

betydelsefulla frågan om förtidspensionering måtte bringas till en snar och

tillfredsställande lösning.

De år 1911 tillsatta försvarsberedningarna uttala sig på skilda

ställen i befintliga tryckta betänkanden för uppsättande av reservstater.

Sålunda säges i »Tredje försvarsberedningens yttrande angående

infanteriets organisation», att för tillgodoseende av fälthärens och reservtruppernas

behov av mobiliseringsbefäl hade man, bland annat, att tillgå

s. k. »reservstatsbefäl, vars organisation snarast möjligt i enlighet med de

i 1909 års betänkande angivna huvudgrunderna bör påbörjas». Samma

förslag upprepas i den av nämnda beredning gjorda sammanfattningen beträffande

infanteriets organisation.

I utlåtandet om »Värnpliktstid och värnpliktsuppbåd» behandlas även

frågan om reservstatsbefäl och yttras där bland annat följande:

»Beredningarna anse sig böra ansluta sig till ovanstående förslag

(1909 års kommittéförslag), vars genomförande i den omfattning, som

föreslagits, med hänsyn till det trängande behovet av en organisation

för reservformationerna, synes böra ske, så snart det låter sig gorå med

hänsyn till möjligheten att hålla den aktiva officers- och underofficerskadern

fulltalig.»

I sammanhang härmed framhålla försvarsberedningarna, att 1909

års kommittéförslag upptoge ett mindre antal reservstatsbefäl än som

med de reservformationer och det befäl å stat för dem, som beredningarna

föreslagit, skulle vara erforderligt särskilt vid infanteriet, men

tillägga samtidigt, att då genomförandet av kommitténs förslag av vissa

hänsyn ansetts kunna ske endast småningom under eu period av minst

8 å 12 år, vore det ej lämpligt att i fråga om antalet befäl å reservstat

gå utöver den av kommittén angivna ramen, innan erfarenhet vunnits om

möjligheten och lämpligheten därav.

Försvarsberedningarna sammanfatta uti sistberörda utlåtande sina

uttalanden uti yrkandet, att en reservstatsorganisation snarast måtte påbörjas

enligt grunderna i 1909 års betänkande och förslag rörande upprättande

av reservstater.

Slutligen torde även böra framhållas, att 1909 års kommittébetänkande

med styrka gjort gällande, att i oavvisligt samband med förslaget om upprättande

av en krigsduglig reservstat stode fordran att från den aktiva

staten avlägsna dem, som där upptoge platser utan att vara tjänstbara

och utan att enligt gällande bestämmelser kunna skiljas därifrån. I sådant

syfte framlade ock kommittén förslag till ändrad lydelse av punkterna

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 159.

9

6, 7 och 8 i nådiga brevet den 22 juni 1877 angående grunder för

pensionering av arméns befäl m. m.

Försvarsberedningarna hava ock i sin framställning angående frågan

om reservstatsbefäl framhållit vikten av, att såväl det aktiva som reservstatsbefälet,

hölles fullt tjänstedugligt, och att i detta syfte åtgärder vidtoges

för att, där personal å aktiv stat eller reservstat bleve tjänsteoduglig,

underlätta sådan personals avgång med pension i huvudsak enligt kommitterades

förslag och det nya förslaget till militär pensionslag.1

II. Förslag: angående upprättande av reservstater vid armén.

Då, såsom torde framgå av den i det föregående lämnade redogörelsen

för reservstatsfrågans uppkomst och utveckling, vissa erinringar

blivit gjorda mot det föreslagna sättet för densammas lösning, och då vid

utarbetande av förslaget till stärkande av rikets stridskrafter till lands

ändamålsenligheten av 1909 års kommittéförslag i vissa delar blivit ifrågasatt,

har frågan ansetts böra underkastas ytterligare övervägande och bearbetning.

Denna har, enligt givet uppdrag, verkställts inom departementet

av generallöjtnanten L. H. Tingsten och överstelöjtnanten G. R. J. Åkerman,

vilka hava avgivit ett omarbetat förslag rörande ordnandet av reservstater

vid armén. För detta förslag redogöres här nedan.

Nämnda officerare hava kommit till den uppfattningen, att effek- Grunder för

tiviteten av 1909 års kommittéförslag kunde ifrågasättas, och detta huvud- reservstatensakligen

av följande skal
Den

föreslagna minimiåldern för inträde å reservstat — 35 levnadsår

och minst 15 tjänsteår — syntes vara för hög, för att man i fråga

om kompaniofficerare och underofficerare skulle kunna påräkna det erforderliga

antalet. Ifrågavarande ålder borde fördenskull icke oväsentligt

sänkas.

Det vid övergången till reservstat tillerkända ersättningsbeloppet

vore lika stort å reservstaten som, efter avgång från denna, å pensionsstaten,

d. v. s. lön och pension komme att uppgå till ett och samma belopp.

Detta syntes i och för sig icke vara lämpligt, varjämte denna

1 Med det nya förslaget till militär pensionslag avses det förslag, som den 31 maj

1912 avgavs av den år 1910 den 6 maj förordnade militära pensionskommittén.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 115 Käft. (Nr 159.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Reset^''statens

storlek.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 159.

omständighet icke vore ägnad att locka till tidig övergång till reservstat,

synnerligast som avlöningen å denna stat och den blivande pensionen

ökades med varje år som övergången uppskötes.

Kommittéförslaget, som upptoge ett stort antal avlöningsbelopp inom

reservstatens olika grader, ej mindre än 15 inom kompaniofficersgraden,

kunde i vissa avseenden icke frånkännas karaktären av ett förtidspensioneringssystem,

huvudsakligen ägnat att för dem, som sådant önskade, underlätta

avgången ur aktiv tjänst.

Då emellertid reservstatens ändamål vore att anskaffa det för mobiliseringsbehovet

erforderliga antalet erfarna och tjänstevana, tillika tjänstedugliga

officerare och underofficerare för en mindre kostnad än den, som

vore förbunden med motsvarande ökning av de aktiva officers- och underofficerskårerna,

borde med hänsyn härtill reservstaten ordnas såsom en

verklig stat vid sidan av den aktiva med vissa lämpligen avvägda lönebelopp,

som dock icke borde hava proportionell pensions natur. Pensionerna

vid avgång från reservstat borde vara mindre än lönerna å densamma,

eller med andra ord pensionerna borde bestämmas med hänsyn

till reservstatens avlöningsförmåner och icke tvärtom. Förutom det att

avlöningsbeloppen så ordnades, att desamma, inom en viss bestämd

minimigräns av levnadsår eller tjänsteår, uppmuntrade till tidig övergång

till reservstat, borde, särskilt vad kompaniofficerare och underofficerare

anginge, ökning i avlöningen inträda efter viss tids tjänst å reservstaten.

Därigenom ökades utsikterna för att de, som övergått till reservstat,

komme att därstädes kvarstanna.

Med inrättande av en reservstat skulle skapas en tillgång på tjänstedugligt

befäl för reservtruppsorganisationen, varjämte omsättningen av de

på aktiv stat varande officerarna och underofficerarna komme att försiggå

något raskare samt ifrågavarande personal i viss mån föryngras. Till

följd av den livligare avgången bland underofficerarna ökades befordringsutsikterna

för det fast anställda underbefälet av manskaps grad, vilket

borde utöva ett gynnsamt inflytande på rekryteringen av volontärpersonalen.

Det på nu angivna grunder utarbetade förslaget är av följande

innehåll.

De båda kommittéer, som behandlat reservstatsfrågan, hade vid beräkningen

av reservstatens storlek utgått från, att minst två reservbataljoner

skulle uppsättas vid varje infanteriregemente och i lämpligt förhållande

härtill reservformationer organiseras vid specialtruppslagen. Redan för den

då förutsatta reservorganisationen hade emellertid den föreslagna reservstaten

ansetts utgöra ett minimum. Med den organisation av reservtrupperna, som

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 159.

ifrågasattes i det under utarbetning varande förslaget till lantförsvarets stärkande,

vore en avsevärd ökning av reservstaten utöver den av ovannämnda

kommittéer föreslagna erforderlig i fråga om officerarna. Av vid

arbetet på härordningen utförda beräkningar hade framgått, att om ökningen

av officerare och underofficerare på aktiv stat inskränktes till det i

nyssnämnda förslag upptagna antalet, reservstaten borde omfatta omkring

20 överstar, 95 övriga regementsofficerare, 385 kompaniofficerare och

370 underofficerare. I detta antal vore på reservstat erforderlig intendenturpersonal

inberäknad. Förutom dessa beställningar syntes även åtminstone

fyra generalsbeställningar böra tillkomma. De nu angivna siffrorna kunde

emellertid icke göra anspråk på att vara annat än approximativa och

angåve ingalunda hela det behov, som vid reservorganisationens fullständiga

genomförande uppstode. Att öka reservstaten utöver det nyss angivna

antalet officerare och underofficerare vore emellertid med hänsyn till de

sannolika svårigheterna att rekrytera densamma icke möjligt, åtminstone

icke vad officerarna beträffade, utan syntes det snarare antagligt, att det

skulle visa sig allt annat än lätt att ernå det ovan såsom erforderligt betecknade

antalet. Under alla förhållanden måste reservstatens uppsättande

fördelas över ett ganska stort antal år — minst 10 å 12 år — med hänsyn

till möjligheten dels att rekrytera reservstaten, dels att fylla de genom

övergång till densamma uppkommande vakanserna å den aktiva staten, utan

att den behövliga ökningen av denna komme att fördröjas.

1 betraktande dels av svårigheten att nu bestämt angiva reservstatens Reservstastorlek,

dels av den långa tid, som erfordrades för att fylla det slutliga be- enpJ°o£. a

hovet av reservstatsofficerare, och då dessutom erfarenheten rörande möjligheten

att rekrytera en reservstat av större omfattning vore ringa eller

ingen, syntes det icke vara lämpligt att nu fatta beslut om frågan i hela

dess omfattning. I stället vore det helt visst ändamålsenligare att först

taga ett mindre steg och att därför tills vidare begränsa planen för reservstatens

uppsättande till en viss bestämd kortare tidsperiod, lämpligen tiden

till och med år 1920.

Vid bestämmandet av reservstatens storlek vid den föreslagna periodens

slut samt av det antal beställningar, vilka, årligen skulle tillkomma,

borde man eftersträva, att reservstatens uppsättande om möjligt

hölle jämna steg med reservorganisationens utveckling i övrigt, och att

sålunda för denna organisation kvalificerat befäl komme att erhållas, i

samma mån som reservformationer planenligt kunde nyuppsättas. Enbart

ur denna synpunkt borde reservstaten år 1920 enligt verkställda beräkningar

omfatta 2 generaler, 7 överstar, 30 övriga regementsofficerare, 120

kompaniofficerare och 120 underofficerare, däri inberäknad intendentur
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 159.

personal. Det vore emellertid icke möjligt att endast taga hänsyn till

befälsbehovet vid reservformationerna, utan man måste även, såsom redan

framhållits, tillse, att de genom övergång till reservstaten uppkomna

vakanserna bland det aktiva befälet kunde fyllas, och att den erforderliga

ökningen av den aktiva staten sålunda icke hämmades. Tillbörlig hänsyn

måste dessutom tagas till sannolikheten att kunna rekrytera reservstaten

med fullt lämplig personal.

Enligt vad som blivit upplyst kunde elevantalet vid krigsskolan från

och med kursen 1915—1916 ökas till 150, av vilka omkring 120 erfordrades

för den aktiva kaderns vidmakthållande och ökning. Omkring 30

kunde således från och med 1916 beräknas för fyllandet av de genom

övergång till reservstaten uppkomna vakanserna. Sedan den aktiva kadern

erhållit avsedd storlek, kunde en ännu starkare avgång till reservstaten

äga rum, därest en sådan ur andra synpunkter skulle visa sig möjlig och

lämplig. Under perioden 1916—1920 skulle således omkring 150 officerare

(intendenturpersonal däri inbegripen) kunna övergå till reservstaten,

utan att den aktiva kaderns rekrytering därav hämmades. Antalet

150 sammanfölle ganska nära med det antal officerare, vilket ovan angivits

såsom önskvärt ur synpunkten av reservtruppernas organisation.

Nämnda antal syntes även med hänsyn till möjligheten att erhålla hugade

sökande till reservstaten kunna betecknas såsom rimligt. Det innebure,

att ungefär en officer pr regemente vartannat år överginge till reservstaten.

Enligt 1909 års kommittéförslag skulle reservstaten efter 5 år omfatta

120 officerare, d. v. s. en icke fullt så hastig uppsättning som nu föresloges.

Då någon ökad officersrekrytering icke kunde påräknas förrän

1916, och då dessutom behovet av officerare 1915 vore särskilt stort, enär

enligt meddelande två årsklasser värnpliktiga nämnda år skulle samtidigt

undergå rekrytutbildning, borde reservstatens uppsättande icke påbörjas

förrän år 1916.

Enär underofficerarna rekryterades från underbefälet av manskapet,

behövde vid bestämmandet av antalet underofficerare på reservstat knappast

någon hänsyn tagas till möjligheten att fylla uppkommande vakanser,

utan antalet kunde rättas efter behovet och möjligbeten att finna underofficerare,

som önskade övergå till reservstaten. Ur denna senare synpunkt

syntes den i det föregående angivna behovssiffran, 120 underofficerare

(intendenturpersonalen däri inberäknad), kunna anses möjlig att uppnå, då

den icke innebure mera än att ungefär en underofficer för varje regemente

vart annat år skulle övergå till reservstaten.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 159.

I anslutning till det sålunda anförda hade uppgjorts nedanstående

tablå över reservstatens föreslagna utveckling åren 1916—1920.

Tablå över reservstatens utveckling åren 1916—1920.

År.

Gene-

raler.

Överstar.

Majorer.

Kompaniofficerare.

Underofficerare.

Högre

löne-

klassen.

Lägre

lönc-

klassen.

Högsta

löne-

klassen.

Mellersta

löne-

klassen.

Lägsta

löne-

klassen.

Högre

löne-

klassen.

Lägre

löne-

klassen.

1916......

—

1

1

6

5

9

10

11

13

1917......

1

—

1

5

5

9

9

11

13

1918......

—

1

1

6

5

8

10

11

13

1919......

—

—

1

6

5

8

9

11

13

1920 ......

1

—

1

6

4

8

10

11

13

Summa

2

2

5

29

24

42

48

55

65

Amu. I ovanstående tablå ingår erforderlig intendenturpersonal.

Reservstatsorganisationen hade sin största betydelse för infanteriet.

Icke mindre än två tredjedelar av hela antalet reservstatsofficerare och tre

femtedelar av underofficerarna vore beräknade för infanteriet. Antalet

reservstatspersonal på specialtruppslagen och intendenturkåren bleve sålunda

jämförelsevis litet och därför svårt att redan på förhand årsvis fördela

på de olika truppslagen och intendenturkåren. Det vore fördenskull

lämpligast, att reservstaten gjordes gemensam för hela hären och omfattade

alla truppslag ävensom intendenturkåren, med rätt för Kungl. Majrt att

efter sig företeende behov och övriga inverkande omständigheter fördela

de för reservstaten avsedda lönerna på truppslag och truppförband ävensom

nämnda kår, varvid likväl borde iakttagas, att minst tre femtedelar

av beställningarna i vardera av grupperna regementsofficerare, kompaniofficerare

och underofficerare om möjligt borde avses för infanteriet.

Ändamålet med reservstaten vore i första hand att skaffa ett visst

antal fullt utbildade officerare m. fl. med tillräcklig tjänstevana. För att ‘

detta skulle vara möjligt måste de, som övergin ge till reservstaten, hava

förvärvat tillräcklig sådan vana eller tjänsterutin. Med hänsyn därtill

hade de båda kommittéer, som behandlat frågan om reservstaten, uppställt

såsom fordran för övergång till densamma minst 15 tjänsteår och

35 levnadsår. Utförda beräkningar hade emellertid givit vid handen, att

med så höga fordringar i fråga om tjänsteår och levnadsår det med all

Gemensam

reservstat.

Villkor för

ivergång till

reservstat.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 159.

sannolikhet icke bleve möjligt att hålla reservstaten fulltalig, särskilt vad

anginge kompaniofficerarna. Reservstaten komme under sådana förhållanden

att rekryteras ur en alltför liten del av dessa.

För att med någon grad av säkerhet skulle kunna påräknas, att reservstaten

skulle kunna hållas fulltalig, syntes det därför nödvändigt att möjliggöra

något tidigare övergång till densamma, än kommittéerna föreslagit. Med

den ökning i tjänstgöringen, vilken bleve en följd av förlängd värnpliktstjänstgöring,

skulle man, utan åsidosättande av kravet på inhämtad

erforderlig tjänstevana för befattning såsom kompani-(skvadrons- o. s. v.)

chef, kunna fastställa såsom villkor för övergång till reservstat minst 10

tjänsteår såsom aktiv officer och minst 32 levnadsår. För de officerare,

vilka åren 1915—1920 bleve 32 år, innebure nyss angivna villkor enligt

verkställda beräkningar eu fordran på i medeltal 12—13 tjänsteår vid armén.

Liknande villkor borde även gälla intendenterna. Då övergång till intendenturkåren

numera skedde efter ungefär 5 tjänsteår såsom officer, kunde

ifrågavarande villkor, vad intendenterna beträffade, lämpligen bliva minst

5 tjänsteår såsom intendenturtjänsteman och minst 32 levnadsår.

Vad underofficerarna anginge, hade kommittéerna, enligt vad förut

nämnts, såsom villkor för övergång till reservstat uppställt minst 15 tjänsteår

och 35 levnadsår. Då underofficersbefordran i allmänhet vunnes vid

26—27 års ålder, skulle detta under rådande förhållanden innebära 8

å 9 tjänsteår såsom underofficer, vilket med hänsyn till erforderlig tjänsteduglighet

såsom kompani-(skvadrons- o. s. v.)adjutant syntes kunna anses

tillräckligt. Då det emellertid vore sannolikt, att genom inrättande av

en reservstat och till följd även av andra skäl omsättningen bland underofficerarna

komme att bliva större, än vad förhållandet under senaste

åren varit, kunde man lämpligen sänka fordran på levnadsålder till minst

34 år. Då emellertid underofficerarnas befordringsförhållanden vore ganska

ojämna, syntes en fordran på minst 8 tjänstår såsom aktiv underofficer böra

uppställas, för att med säkerhet skulle kunna påräknas erforderlig tjänstevana

hos de underofficerare, som överginge till reservstat.

Avlönings- Mot de avlöningsförmåner för reservstatens personal, vilka föreslagits

formaner. ,w pgQg års sakkunniga och sedan upptagits i 1909 års förslag hade

gjorts den erinran, att de vore av proportionell pensions natur. Förutom

att mot detta avlöningssätt kunde göras den principiella invändningen, att

det gåve hela anordningen karaktär snarare av förtidspensionering än av

en fast reservstat vid sidan av den aktiva, kunde även bestämda olägenheter

därav uppvisas. Så skulle, såsom redan framhållits, härigenom en

mångfald olika lönebelopp förekomma, vilket skulle kunna vålla olägen
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 159.

heter vid redovisning m. m. Då löneförmånerna komme att ökas med

varje år övergången till reservstat uppskötes, skulle systemet i viss män

uppmuntra till uppskov med denna övergång och i främsta rummet bliva

lockande för den äldre delen av personalen, varigenom åter reservstatens

rekrytering skulle äventyras. Slutligen läge det en viss oegentlighet uti,

att en person erhölle samma ersättning under den tid tjänstgöring

även i fredstid vore honom ålagd som då han övergått till pensionsstat. Det

skulle för övrigt verka mera lockande till övergång på reservstat — särskilt

för den yngre delen av personalen —, om goda förmåner kunde

erbjudas under den närmaste tiden efter denna övergång, än om en jämförelsevis

stor pension ställdes i utsikt.

Med hänsyn härtill borde de olika lönebeloppen å reservstaten inskränkas

till ett fåtal. Därvid, liksom vid bestämmandet av beloppens

storlek, hade något skiljaktiga synpunkter gjort sig gällande för olika personalkategorier.

Vad först kompani officerarna beträffade, syntes det lämpligt att Kompanilåta

antalet löneklasser å reservstaten bliva lika stort som motsvarande 0^iöeffi''nas

klasser å den aktiva staten, alltså tre, motsvarande löjtnants av första

klassen samt kaptens av andra och första klassen.

Vid bestämmandet av de åldersklasser, vilka de olika löneklasserna

lämpligen skulle omfatta, borde hänsyn tagas till den ålder, vid vilken

de ökade löneförmånerna på aktiv stat i regel ernåddes. Då kaptens av

andra klassen lön under åren 1911—1913 i medeltal erhållits vid 36 års

ålder och kaptens av första klassen vid 40 års ålder, syntes reservstatens

lägsta löneklass för kompaniofficerare lämpligen kunna omfatta åldersgruppen

32—36-åringar, löneklassen därnäst gruppen 37—42-åringar och

den högsta löneklassen gruppen 43—49-åringar. Den lägsta löneklassen

komme sålunda att omfatta 5 åldersklasser, den därnäst 6 och den högsta

löneklassen 7 åldersklasser. Beträffande den sistnämnda löneklassen vore

emellertid att märka, det övergång till kompaniofficersbeställning å reservstat

sannolikt komme att bliva sällsynt uti de äldsta åldersklasserna på

grund av möjligheten för de därtill lämpliga att i samband med övergång

till reservstat befordras till majorer.

Under förutsättning att övergången till reservstaten komme att ske

ungefär likformigt inom de åldersklasser, som därtill kunde komma ifråga,

borde man vid bestämmandet av antalet beställningar i de olika löneklasserna

utgå från det antal aktiva officerare, vilka funnes i de tre åldersgrupperna.

Det visade sig då, att av hela antalet kompaniofficerare på

aktiv stat med en ålder från och med 32 till och med 49 år, 40 procent

tillhörde åldersgruppen 32—36 år, 39 procent åldersgruppen 37—42 år

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Ma.j:ts nåd. proposition nr 159.

och 21 procent åldersgruppen 43—49 år. Fördelningen av beställningarna,

enligt tablån å sid. 12 sammanlagt 114, borde således bliva i de olika

löneklasserna, utgående från den lägsta, resp. 48, 42 och 24, varvid en

förskjutning gjorts till förmån för den lägsta löneklassen, emedan lockelsen

att övergå till reservstat ansetts vara något större inom den åldersklass,

som denna löneklass omfattade.

Vid bestämmandet av avlöningsförmånernas storlek borde särskilt

följande synpunkter beaktas. Kostnaden för reservstaten måste hållas

avsevärt lägre än den aktiva statens. Löneförmånerna borde å andra sidan

tillmätas så, att de uppmuntrade till tidig övergång till reservstaten, och

så avvägas, att de bleve en verklig faktor att räkna med även för den, som

vid jämförelsevis unga år ämnade avgå från aktiv stat och i sammanhang

därmed omlägga grunderna för sin ekonomi. Slutligen borde, för att kvarhålla

de äldre officerarna på reservstat och motverka ett uppskjutande av

övergång till denna, en höjning av avlöningen äga rum för dem, som vid

viss ålder kvarstode å densamma, och denna höjning syntes böra få formen

av ålderstillägg, dock utan att sådant tillägg skulle i detta fall få inverka på

pensionen.

Med beaktande av dessa synpunkter kunde lönebeloppen lämpligen

bestämmas till 1,300, 1,800 och 2,300 kronor. Av dessa motsvarade

det förstnämnda ungefär löjtnants av andra klassen lön 1,020 kronor

och inkvarteringsersättning efter lägsta tariffen 300 kronor, tillsammans

1,320 kronor, och det andra löjtnants av första klassen lön 1,500

kronor och inkvarteringsersättning efter lägsta tariffen 300 kronor, tillsammans

1,800 kronor. Det högsta lönebeloppet, 2,300 kronor, motsvarade

däremot icke kaptens av andra klassen lön 2,400 kronor och inkvarteringsersättning

efter lägsta tariffen 400 kronor, tillsammans 2,800 kronor,

men det kunde icke heller gärna göra det, emedan kostnaderna därigenom

skulle bliva alltför stora, särskilt i förhållande till vederbörandes tjänstgöringsskyldighet.

Denna åldersgrupp hade för övrigt på grund av den

korta tid, som återstode till pensionsålderns inträdande, icke så stort värde

för reservstatens hållande vid avsedd numerär som de yngre åldersgrupperna.

Ålderstillägg en syntes lämpligen kunna bestämmas till 300 kronor

vartdera. Sådant tillägg skulle utgå till alla officerare på reservstat, vilka

vore fullt fältdugliga och fullgjort dem åliggande tjänstgöringsskyldighet,

efter fyllda resp. 37 och 43 år, således vid samma tid då övergång från

aktiv stat till reservstat berättigade till högre löneklass och oberoende av

den tid vederbörande tillhört reservstaten. Sålunda skulle en löjtnant å

reservstat med begynnelselön av 1,300 kronor genom erhållande av två

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 159. 17

ålderstillägg kunna komma i åtnjutande av en ersättning, uppgående till

1,900 kronor.

I fråga om underofficerarnas löneförmåner på reservstat gjorde sig Underungefär

samma synpunkter gällande som i fråga om kompaniofficerarnas,

Löneklasserna syntes emellertid böra bestämmas till endast två. Då sergeants

av första klassen löneförmåner erhölles vid eu medelålder av 33

—34 år och fanjunkares vid 40—41 år, kunde den lägsta löneklassen

lämpligen omfatta 34—41-åringar och den högsta 42—49-åringar. Under

förutsättning att övergången till reservstat skedde tämligen likformigt

inom därtill berättigade klasser, borde något mer än hälften av beställningarna

tillhöra lägsta löneklassen och återstoden den högsta.

Lönebeloppen borde, med tillämpande av liknande synpunkter som

beträffande kompaniofficerarnas löneförmåner, bliva resp. 900 och 1,100

kronor. Lägsta lönebeloppet komme således att ungefär motsvara sergeants

av andra klassen lön 780 kronor och inkvarteringsersättning efter lägsta

tariffen 180 kronor, tillsammans 960 kronor, samt det högsta lönebeloppet

sergeants av första klassen lön 900 kronor och inkvarteringsersättning

efter lägsta tariffen 180 kronor, tillsammans 1,080 kronor.

Åven för underofficerarna borde ett ålderstillägg finnas, lämpligen

om 150 kronor, utgående vid fyllda 42 år efter liknande grunder som för

kompaniofficerare. I

I fråga om kompaniofficerarnas och underofficerarnas å reservstat be- Kompanifordran,

tjänstgöringsskyldighet och avgång från nämnda stat gjorde sig och^underför

dessa befälsgrupper ungefär enahanda synpunkter gällande. officerares

Beträffande befordran borde tillämpas den principen, att löjtnant, tjänstgö

resp. sergeant, vilken övergått till reservstat, skulle befordras till kapten, rin^sskyh

resp. fanjunkare, samtidigt med den officer, resp. underofficer, som stode dtaVgdng.h

närmast efter honom i turberäkning på aktiv stat vid vederbörligt regemente,

allt givetvis under förutsättning att icke giltiga skäl kunde anföras

mot hans befordran.

Vad anginge tjänstgöringsskyldigheten borde den, som överginge till

reservstaten, vid krig och andra särskilda tillfällen vara underkastad samma

tjänstgöringsskyldighet som den, vilken tillhörde arméns reserver. Han

skulle sålunda vara tjänstgöringsskyldig i krig och då värnpliktiga inkallades

för rikets försvar ävensom vid sådan övning, som till utrönande

av härens krigsberedskap kunde bliva anbefalld. Det vore emellertid icke

tillräckligt, att den, som inträdde på reservstaten, vid övergången vore i

besittning av militär duglighet och tjänstevana, utan det vore lika angeläget,

att han under den tid, han innehade sådan beställning, så vitt möj
Bihang

till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 115 käft. (Nr 159). 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 159.

ligt bibehölles vid sill tj änsteduglighet, varför han för underhållande därav

måste vara förpliktad till viss militär tjänstgöringsskyldighet. Vid bestämmande

av denna måste tillbörlig hänsyn tagas till, att den icke bleve så

omfattande, att den lade några större hinder i vägen för reservstatspersonalens

civila verksamhet, vilken för denna personal bleve den huvudsakliga,

men å andra sidan finge den icke bliva så kort eller så sällan

återkommande, att ändamålet med densamma — och därigenom med hela

reservstaten — komine att förfelas.

I betraktande av dessa förhållanden vore det icke, vad kompaniofficer

ärna beträffade, tillrådligt att tillämpa vad 1909 års kommittéförslag i detta

avseende innehölle, nämligen att reservstatens personal skulle deltaga i

en regements- eller motsvarande övning endast vart annat år intill utgången av

fyrtionde levnadsåret och därefter vart tredje år, utan borde, i likhet med

vad chefen för generalstaben föreslagit, fordringarna ställas högre. Särskilt

gällde detta den yngre delen av personalen. Med hänsyn både till reservstatsofficerarnas

civila intressen och till möjligheten att bereda dem eu allsidig

utbildning och verkligt effektiv tjänstgöring syntes det icke lämpligt att

binda tjänstgöringsskyldigheten vid vissa övningar eller bestämda år, utan

endast fastställa den tid personalen högst borde vara skyldig tjänstgöra

under visst antal år i följd. Tillsvidare, innan tillräcklig erfarenhet i

detta hänseende vunnits, syntes tjänstgöringsskyldigheten böra bestämmas

för yngsta åldersgruppen kompaniofficerare till högst 90 dagar under loppet

av tre på varandra följande år, för mellersta gruppen till högst 45 dagar

under loppet av två på varandra följande år och för den äldsta gruppen

till högst 45 dagar under loppet av tre på varandra följande år.

Vad underofficerarna beträffade, gällde det huvudsakligen att uppehålla

deras tj änsteduglighet såsom kompaniadjutanter, vilken lättare än befälsvana

i allmänhet kunde bibehållas under civil verksamhet, varför tjänstgöringsskyldigheten

för dem — åtminstone tillsvidare — skulle kunna inskränkas

till 45 dagar under loppet av två på varandra följande år för

den yngsta åldersgruppen och till samma tid under loppet av tre på varandra

följande år för den äldsta.

All personal på reservstat borde givetvis i fred som krig vara skyldig

att tjänstgöra även vid annat än eget truppförband.

Kompaniofficerare och underofficerare borde vara skyldiga att ängd

från reservstat, då de uppnått den för erhållande av fyllnadspension

inom motsvarande tjänstegrad å aktiv stat stadgade levnadsålder. De borde

därvid komma i åtnjutande av viss pension samt inträda i vederbörlig

reserv och där kvarstå enligt samma grunder, som gällde för motsvarande

personal efter avgång från aktiv stat.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 159.

19

Vad ovan anförts beträffande kompaniofficerares och underofficerares

tjänstgöringsskyldighet och avgång gällde även, i tillämpliga delar, motsvarande

personal vid intendenturkären.

Enligt de tidigare uppgjorda förslagen skulle efter avgången från

reservstat lönen oavkortad uppbäras såsom pension, oaktat tjänstgöringsskyldigheten

i fred alldeles upphört. Detta vore redan av kostnadsskäl icke

lämpligt. Pensionerna finge emellertid icke sättas alltför låga, enär därigenom

utsikterna dels att kvarhålla på reservstat dem, som jämförelsevis tidigt

övergått dit, dels att förmå äldre personal till övergång dit komme att

minskas. Särskilt för de högsta löneklasserna, där personalen ej hade så

lång tid kvar till pensionsåldern, syntes det vara nödvändigt att ej för

knappt tillmäta pensionerna.

Efter beräkning av 80 procent å lönen — ålderstilläggen skulle icke

inräknas — skulle pensionerna för kompaniofficerare bliva resp. 1 040,

1 440 och 1 840 kronor samt för underofficerare resp. 720 och 880 kronor.

Avrundades dessa siffror nedåt för de lägre löneklasserna och uppåt för

de högsta, kunde såsom skäliga pensionsbelopp bestämmas: för kompaniofficerare

resp. 1 000, 1 400 och 2 000 samt för underofficerare resp. 700

och 900 kronor. I

I fråga om generalspersoner och regementsofficerare gjorde sig väsentligen

andra synpunkter gällande än beträffande kompaniofficerare och

underofficerare. Behovet av reservstatsofficerare vore, i förhållande till de

aktiva officerarnas antal, i dessa grader betydligt större än inom kompaniofficers-

och underofficersgraderna. Därtill komme, att den tid, som en

från aktiv stat till reservstat överflyttad generalsperson eller regementsofficer

kunde kvarstå å reservstaten, i de flesta fall komme att vara inskränkt

till några få år, samt att dessa officerare i allmänhet befunne sig

i en ålder, då svårigheter mötte att förvärva annan tillräckligt givande

och säker sysselsättning för att motivera övergång till reservstat. Slutligen

måste beaktas, att, om en effektiv reservstatsorganisation genomfördes för

kompaniofficerarna, de, som önskade lämna den aktiva tjänsten, i regel

kunde beräknas göra detta, innan de nådde regementsofficersgraden.

Under sådana förhållanden skulle det säkerligen visa sig omöjligt

att hålla reservstaten vid avsedd numerär endast genom aktiva generalspersoners

och regementsofficerares övergång, utan det bleve helt visst nödvändigt

att anlita utvägen att befordra officerare, som därtill vore lämpliga,

men som måhända icke kunde befordras på aktiv stat, till närmast

högre tjänstegrad på reservstat. För att eu sådan utväg skulle leda till

Kompaniofficerares

och underofficerares

pensioner.

Generaler

och regementsofficerare.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 159.

avsett resultat fordrades, att lönen å reservstat bestämdes högre än pensionen

i den lägre tjänstegraden på aktiv stat, och att framför allt pensionen

å reservstat icke komme att understiga nyssnämnda pension.

Vad reservstatens major sgrad anginge, borde löneförmånerna i denna

så avpassas, att de även kunde verka lockande för majorer på aktiv stat

att övergå till reservstaten. Med hänsyn därtill och till vad ovan anförts,

syntes de icke böra sättas lägre än 3 500 kronor. Pensionen borde lämpligen

bestämmas till 3 000 kronor.1

Något behov av en särskild överstelöjtnantsgrad förelåge icke för

reservstaten. I stället borde bildas en överstegrad, gemensam för överstelöjtnanter,

som befordrades, och för överstar, som överginge från aktiv stat.

I samband därmed borde två löneklasser införas för reservstatens överstegrad.

Det vore nämligen med hänsyn till överstarnas jämförelsevis små befordringsutsikter

och i allmänhet långa tjänstetid i graden önskvärt, att

deras avgång före uppnåendet av gällande pensionsgräns underlättades,

men å andra sidan skulle en med hänsyn därtill bestämd reservstatslön

på grund av den stora skillnaden i avlöningsförmåner mellan den aktiva

statens överste- och överstelöjtnantsgrader komma att medföra oproportionerligt

stora löneförmåner för de till överstar på reservstat befordrade

överstelöjtnanterna. Den ena löneklassen borde därför beräknas för äldre

överstar — lämpligen sådana som fyllt 56 år — och den andra för yngre

sådana och till överstar å reservstat befordrade överstelöjtnanter. För att

den förra skulle bliva lockande, måste dess löneförmåner och pension vara

högre än överstelöjtnants pension, till vilken överstar vore berättigade vid

55 års ålder.

Med beaktande av dessa önskemål kunde lönebeloppen i de båda

löneklasserna i reservstatens överstegrad lämpligen bestämmas till 4 600

och 5 000 kronor och pensionerna till 3 800 och 4 200 kronor.1 2

Med tillämpande av samma principer syntes lön och pension för

generalsperson å reservstat böra bestämmas till resp. 6 000 och 5 000

kronor.

Tjänstgöringsskyldigheten i fred för generalspersoner och regementsofficerare

borde lämpligen fastställas till sammanlagt högst 45 dagar under

loppet av två på varandra följande år.

1 Kaptens av första klassen lön utgör 3 400 kronor, pension 2 720. Majors lön

utgör 4 000 kronor, pension 3 200.

2 Överstelöjtnants lön utgör 4 500 kronor, pension 3 600. Överstes lön utgör

6 000 kronor, pension 4 500.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 159.

21

Skyldighet att avgå med pension borde inträda vid resp. 55, 60 och

65 år — för intendenturpersonal vid resp. 60 och 65 år —, varefter

vederbörande borde kvarstå i reserven efter samma grunder, som gällde

för motsvarande personal å aktiv stat efter avgång från densamma.

Förutom ovan angivna löneförmåner borde all reservstatspersonal,

såsom också föreslagits i 1909 års betänkande, vid tjänstgöring komma i åtnjutande

av dagavlöning, dagtraktamente och annan tillfällig avlöning m. in.

i likhet med motsvarande personal å aktiv stat ävensom av rese- och traktamentsersättning

för resor till och från tjänstgöringsort.

Med avseende på änkepensioneringen vore intet att erinra mot vad i

1909 års betänkande därom yttrats, nämligen att det med rådande uppfattning

såväl av statstjänarnas skyldighet att sörja för sina efterlämnade familjer

som av statens plikt att bidraga därtill vore riktigast, att envar,

som överginge till reservstaten, hade skyldighet att kvarstå i änke- ooh

pupillkassan, ävensom att statsbidrag till denna kassa utginge för reservstatens

hela personal, men att fråga vore, huruvida icke övergången till reservstaten

i någon mån kunde komma att motverkas av tvunget kvarstående! denna

kassa på grund av de dryga avgifterna till densamma. Kommittén hade därför

ansett lämpligast, att valfrihet borde finnas för den, som överginge till

reservstat, att antingen genom fortsatta avgifter bevara den änkepensionsrätt,

han vid övergången innehade, eller att utträda ur kassan. Därigenom

skulle visserligen ett för kassan menligt urval komma att ske, i det

att såsom regel endast gifta delägare kvarstode i densamma, men denna

olägenhet ansåge kommittén ej borde bliva av större betydelse, än att

kassan i försvarets intresse kunde ikläda sig denna uppoffring. Att statsbidrag

för dem, som kvarstode i änkekassan, skulle erläggas av statsverket,

syntes kommittén i anslutning till ifrågavarande uppfattning så mycket

mer skäligt, som denna utgift för den enskilde kunde vara ganska

kännbar.

I fråga om övriga pensionsavgifter hade samma kommitté yttrat, att

då lönerna på reservstat vore så lågt beräknade, att de icke syntes tåla

ytterligare reduktion i form av avdrag, borde den, som överginge till reservstaten,

vara befriad från pensionsavgifter.

Lönerna vore visserligen enligt det avgivna förslaget något höjda

i förhållande till de av kommittén föreslagna, men dock icke i sådan grad

att anledning funnes frångå den av kommittén förordade anordningen.

Pensionen skulle således helt och hållet utgå ur statsmedel.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 159.

Det behövde icke särskilt framhållas, att vid övergång till reservstat

tillerkänd lön skulle bibehållas oförändrad under hela tjänstetiden å

samma stat.

I fråga om upprättandet av reservstat för fältläkar- och fältveterinärkårerna

ställde sig frågan i viss mån annorlunda än vad anginge truppslagen

och intendenturkåren. Därom hade i 1909 års betänkande yttrats, bland

annat, att för förstnämnda kårer, som vore under ombildning, förslag till

ordnande av reservstat borde, därest sådan ansåges erforderlig, uppgöras i

samband med planläggandet av deras organisation.

Genom den år 1911 beslutade ombildningen av fältläkarkåren hade

denna erhållit en ny organisation, vilken lämpligen skulle kunna läggas

till grund för ett förslag till reservstat för nämnda kår. Någon ombildning

av fältveterinärkären eller ändring i dess stat hade ännu icke ägt

rum. Både av detta och av andra skäl syntes en reservstat för sistnämnda

kår för närvarande icke böra ifrågasättas.

En reservstat för fältläkarkåren vore synnerligen behövlig med

hänsyn till sjukvårdstjänsteti icke blott i krig utan även i fred.

En jämförelse mellan tillgången på och behovet av läkare vid härens

mobilisering efter genomförandet av det under utarbetning varande förslaget

till härordning visade, att, sedan samtliga hären tillhörande läkare

på stat och i reserven ävensom värnpliktiga sådana tagits i anspråk, ett

betydligt antal befattningar kunde besättas endast genom anlitande av frivilliga

läkare, en utväg varav det vore vanskligt att i alltför stor utsträckning

begagna sig.

O O Ö O

I det av sakkunniga år 1908 utarbetade förslaget till omorganisation

av fältläkarkåren förordades också, att, därest principen om förtidspensionering

bleve erkänd och tillämpad i fråga om officers- och underofficerskårerna,

den borde vinna tillämpning även i fråga om härens ordinarie

läkare i syfte att öka tillgången på fullt utbildad militärläkarpersonal vid

mobiliseringstillfälle. Inrättandet av en reservstat för fältläkarkåren vore

således av behovet påkallat ur krigssjukvårdssynpunkt, men det vore erforderligt

även med hänsyn till sjukvårdstjänsten i fred.

I det ovannämnda förslaget till omorganisation av fältläkarkåren

hade upptagits 60 extra bataljonsläkare, vilket antal ansetts vara mycket

lågt beräknat med hänsyn till tillgodoseendet av fredstjänstens krav. Den

nya organisationen skulle emellertid enligt Riksdagens beslut komma att omfatta

endast 44 extra bataljonsläkare. Visserligen hade behovet av läkare i

fredstid hitintills nödtorftigt kunnat tillgodoses, i vissa fall dock endast genom

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 159.

att bereda ersättning för ökad tjänstgöring åt läkare vid truppförband eller

genom att träffa avtal med civila läkare. Men med utsträckning av

tjänstgöringstiden för de värnpliktiga koinme behovet av militärläkare att

ytterligare ökas.

Genom inrättandet av en reservstat för fältläkarkåren skulle dessutom

en välbehövlig ökad omsättning inom denna kår främjas och militärläkarbanan

bliva mera lockande genom möjligheten att efter viss, icke

alltför lång tjänstetid kunna övergå till reservstat med mindre tjänstgöringsskyldighet

i fred.

Fullgoda skäl för upprättandet av en reservstat för fältläkarkåren

funnes sålunda även ur fredssjukvårdstjänstens synpunkt.

Av beräkningar, som överfältläkaren låtit uppgöra, framginge, att

reservstaten för fältläkarkåren borde, fullt genomförd, upptaga minst

40 beställningar. Under den period, varom det nu närmast vore fråga,

syntes halva antalet beställningar eller 20 böra inrättas. Därigenom skulle

man i någon mån vinna en ersättning för de föreslagna 16 extra bataljonsläkarbeställningarna,

varmed fältläkarkåren minskades enligt 1911 års Riksdags

beslut.

Såsom villkor för övergång till reservstat syntes lämpligen böra

fordras 10 tjänsteår såsom militärläkare och en ålder av 43 år. En viss

likhet skulle därigenom vinnas med fordringarna för officerare vid övergång

till reservstat. Fältläkarkårens reservstat skulle genom dessa villkor

icke komma att omfatta några läkare, vilka på grund av värnpliktslagens

föreskrifter vore tjänstgöringsskyldiga vid mobiliseringstillfälle.

De till fältläkarkårens reservstat hörande beställningarna borde motsvara

tjänsteklasserna på stat oah således indelas i fält-, reqements- och

bataljonsläkarbeställningar. Proportionen mellan de olika tjänsteklasserna

borde bestämmas med hänsyn till, att det huvudsakligen vore äldre, väl

förfarna läkare, vilka ur såväl freds- som krigssj ukvårdstj än stens synpunkt

behövdes å reservstat, och att det sannolikt bleve ur den äldre

delen av fältläkarkåren, som reservstaten lättast kunde rekryteras. Särskilt

borde beaktas, att två fältläkarbeställningar vore behövliga icke blott

med hänsyn till mobiliseringsbehovet utan även för att i fred för tillfälliga

uppdrag, såsom inspektioner m. m., hava tillgång på några läkare

med tillräcklig auktoritet.

Med beaktande av det nu anförda syntes fältläkarkårens reservstat

1920 böra omfatta 2 fältläkare, 12 regementsläkare och 6 bataljonsläkare.

Beställningarna skulle lämpligen tillkomma i enlighet med nedanstående

tablå.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 159.

Tablå över utvecklingen av fältläkarkårens reservstat åren 1916—1920.

Kostnader.

Å r.

Fältläkare.

Regements-

läkare.

Bataljons-

läkare.

1916..............

1

2

1

1917..............

—

3

1

1918..............

—

2

2

1919..............

1

2

1

1920 ..............

—

3

1

Samma

2

12

6

Löneförmåner och pensioner syntes lämpligen böra bestämmas för

bataljonsläkare lika med högsta löneklassen för kompaniofficerare, för

regementsläkare lika med majors och för fältläkare lika med lägre löneklassen

för överstar, allt å den föreslagna reservstaten för armén.

Såsom villkor för övergång till regementsläkare på reservstat borde

uppställas 15 tjänsteår såsom militärläkare och 48 levnadsår. Därigenom

kunde regementsläkarbeställning på reservstat vinnas vid ungefär samma

ålder som majorsbeställning å samma stat. Fältläkarbeställningarna borde

rekryteras såväl av fältläkare på aktiv stat som av äldre därtill hugade och

kompetenta regementsläkare.

Tjänstgöringsskyldigheten i fred borde för läkare, som ännu icke fyllt

48 år, bestämmas till högst 90 dagar under loppet av tre på varandra

följande år. Därigenom bleve dessa läkares tjänstgöringsskyldighet icke

oväsentligt större än motsvarande officerares, men dels krävdes detta ur

fredstjänstens synpunkt, dels hade läkarna icke så lång militär tjänstgöring

på aktiv stat bakom sig som officerarna. Efter fyllda 48 år syntes tjänstgöringsskyldigheten

böra inskränkas till högst 45 dagar under loppet av

två på varandra följande år.

Avgång med pension borde vara obligatorisk vid samma ålder som

för motsvarande tjänsteklasser på aktiv stat, således för bataljonsläkare vid

uppnådda 55 års ålder och för regements- och fältläkare vid uppnådda

60 år.

Överfältläkaren hade ingenting att erinra mot ifrågavarande förslag.

Kostnaderna för upprättande av reservstater under perioden 1916—

1920 vore beräknade i bifogad tablå. (Bil. A vid detta protokoll.) Enligt

denna skulle de utgöra:

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 159.

för år 1916...........kronor 115,793:50

» » 1917........... » 226,417: —

» » 1918........... » 340,980:50

» » 1919........... » 453,620: —

» » 1920 ........... > 572,651:50

Enligt av förslagsställarna gjord sammanfattning skulle reservstatsorganisationen

fotas på följande allmänna grunder:

1. En för arméns officerare och underofficerare samt intendenturpersonal

gemensam reservstat upprättas med rätt för Kungl. Maj:t att fördela

därtill hörande beställningar på olika truppslag och truppförband.

En särskild reservstat upprättas för fältläkarkåren.

2. Reservstaternas första uppsättande sker under en period av fem år

(1916—1920), vid vars slut reservstaterna skola omfatta följande antal beställningar:

2 generals-, 7 överste-, 29 majors-, 114 kompaniofficers-, 120

underofficers-, 2 fältläkar-, 12 regementsläkar- samt 6 bataljönsläkarbeställningar,

så vitt möjligt fördelade likformigt över hela perioden.

3. För övergång till reservstat fordras, förutom full tjänsted laglighet:

för kompaniofficerare 10 tjänsteår såsom aktiv officer och 32 levnadsår,

för underofficer 8 tjänsteår såsom aktiv underofficer och 34 levnadsår,

för regementsläkare 15 tjänsteår såsom militärläkare och 48 levnadsår, för

bataljonsläkare 10 tjänsteår såsom militärläkare och 43 levnadsår samt

för överstar, överstelöjtnanter och kaptener vid övergång till närmast

högre tjäns,tegrad ä reservstat lämplighet för den högre beställningen.

4. A reservstat sker befordran av löjtnant resp. sergeant till kapten

resp. fanjunkare samtidigt med den officer resp. underofficer, som

står närmast efter honom i turberäkning på aktiv stat vid vederbörligt

regemente.

5. Personal å reservstat är tjänstgöringsskyldig i krig och då värnpliktiga

inkallas till rikets försvar ävensom vid sådan övning, som till utrönande

av härens krigsberedskap kan bliva anbefalld, samt dessutom i fred:

generalspersoner, regementsofficerare, läkare efter uppnådda 48 år, kompaniofficerare

i åldersgruppen 37—42 år samt underofficerare intill fyllda 42 år

i högst 45 dagar under loppet av två på varandra följande år, kompaniofficerare

efter fyllda 43 och underofficerare efter fyllda 42 år i högst

45 dagar under loppet av tre på varandra följande år samt kompaniofficerare

intill fyllda 37 och läkare intill fyllda 48 år högst 90 dagar under

loppet av tre på varandra följande år.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 115 käft. (Nr 159). 4

Samman
fattning.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 159.

6. Följande löner tillkomma personal å reservstat:

generalsperson ...................6 000 kronor

överste i högre löneklassen..............5 000 >

» i lägre » ..............4 600 >

major.......................3 300

kompaniofficer i högsta löneklassen (övergång efter fyllda 43 år) 2 300

> i mellersta » ( » » » 37 >) 1 800 »

» i lägsta » f 300 »

underofficer i högre » (övergång efter fyllda 42 år) 1100 >

> i lägre » 000 »

fältläkare......................4 600

regementsläkare...................3 500 »

bataljonsläkare....................2 300 *

Vid övergång till reservstat tillerkänd lön bibehålies oförändrad under

hela tjänstetiden å samma stat.

Ålderstillägg utgå till kompaniofficerare vid uppnådda 37 och 43 års

ålder, varje med'' å 300 kronor, samt till underofficerare vid 42 års ålder

med 150 kronor.

Avlöning under tjänstgöring, såsom dagavlöning, dagtraktamente och

annan tillfällig avlöning, tillkommer personal å reservstat enligt för personalen

å aktiv stat gällande föreskrifter ävensom rese- och traktamente

ersättning för resor till och från tjänstgöringsort.

7. Personal å reservstat är skyldig avgå från reservstat dels på

grund av otjänstbarbet efter samma grunder som personal på aktiv stat,

dels efter uppnående av den ålder, som berättigar motsvarande personal

på aktiv stat till avgång med fyllnadspension.

8. Personal å reservstat åtnjuter efter avgång från densamma vid

uppnådd pensionsålder följande pensioner av statsmedel:

generalsperson....................3 000 kronor

överste i högre löneklassen..............4 200

» i lägre » .............. 3 800 »

major....................... 3 000

kompaniofficer i högsta löneklassen.......... 2 000

» i mellersta » ..........1 400 »

■» i lägsta » ..........4 600

underofficer i högre » .......... 600

» i lägre > .......... 700 *

fältläkare...................... 3800 >

regementsläkare................... 3 000 >

bataljonsläkare...................2 000 »

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 159.

27

9. Personal å reservstat är skyldig att efter övergång till pensionsstat

kvarstå i arméns reserver under samma tider, som gälla för motsvarande

personal på aktiv stat efter avgång med pension från densamma.

10. Personal å reservstat äger att, om den så önskar, kvarstå såsom

delägare i arméns änke- och pupillkassa med den änkepensionsrätt,

den vid övergången till reservstat innehar och på de villkor, som reglementet

för denna kassa stadgar, och skall för sådan delägare utgå statsbidrag

till samma belopp som närmast före övergången.

över förevarande förslag hava utlåtanden avgivits av direktionen

över arméns pensionskassa, arméförvaltningens civila departement samt

statskontoret.

Direktionen över pensionskassan har förklarat sig icke hava något att

erinra däremot.

Arméförvaltningens civila departement bär i huvudsak icke funnit något

att erinra mot sättet för upprättande av den ifrågasatta reservstaten eller beträffande

den föreslagna avlöningen till den däri upptagna personalen. Då

förslaget emellertid innebure, att den såsom ålderstillägg betecknade avlöningsför-mån

för viss del av personalen skulle utgå vid viss levnadsålder,

utan hänsyn till tjänstetiden i reservstaten, och samma avlöningsförmån icke

såsom de ålderstillägg, vilka från de i riksstaten särskilt uppförda anslaget

till ålderstillägg tilldelades andra löntagare under fjärde huvudtiteln,

vore avsedd att innebära en sådan förhöjning i lönen, som medförde

ökning i pensionen, har arméförvaltningen ansett ifrågavarande förmån

icke höra betecknas såsom ålderstillägg utan med annan benämning,

exempelvis »avlöningstillägg». Därest denna mening vunne beaktande,

har arméförvaltningen funnit hinder icke möta, att det för ändamålet

beräknade beloppet, liksom erforderliga medel för reservstatspersonalens

avlönande i övrigt, upptoges under det ifrågasatta nya anslaget till arméns

reservstater.

Statskontoret har anfört följande:

Statskontoret hade vid två föregående tillfällen haft anledning uttala

sig i fråga om anskaffande av fältdugligt befäl för arméns reservformationer,

nämligen dels i utlåtande den'' 15 juni 1905 angående då föreliggande

förslag att medelst förtidspensionering vinna detta ändamål, dels

ock i utlåtande den 13 oktober 1909 angående ett av tillkallade kommitterade

den 3 mars samma år avgivet betänkande i fråga om upprättande

av reservstater vid armén och marinen. I båda dessa utlåtanden hade

statskontoret uttalat sig för åtgärders vidtagande för avhjälpande av den

överklagade bristen på reservbefäl med fullständig utbildning och fältdug
-

Yttranden

över

förslaget.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungi. May.ts nåd. proposition nr 159.

lighet, men hade tillika framställt vissa anmärkningar mot de då föreliggande

förslagen. Förslaget om upprättande av fasta reservstater hade

emellertid statskontoret, enligt vad som framhållits i utlåtandet den 13

oktober 1909, ansett innebära en förbättring i jämförelse med den från

början avsedda anordningen med förtidspensionering; och hade statskontoret

icke haft någon erinran att i detta hänseende framställa. Denna

uppfattning hyste statskontoret allt fortfarande. Beträffande det nu förevarande

förslaget hade i detsamma vidtagits ändring i ett av de avseenden,

där statskontoret i sitt sistberörda utlåtande ifrågasatt lämpligheten av

1909 års förslag, nämligen vad anginge pensionens och lönens å reservstat

förhållande till varandra. Enligt det äldre förslaget skulle nämligen

pensionen utgå med samma belopp som lönen, under det att i det föreliggande

förslaget pensionen vore upptagen till allenast viss del av lönen.

Denna senare anordning måste givetvis anses såsom en förbättring.

Vidkommande detaljerna av förslagat vore dessa till stor del av rent

militärorganisatorisk natur och undandroge sig således statskontorets bedömande.

Hit hörde frågorna om reservstaternas storlek, villkoren för

övergång till reservstat, tjänstgöringsskyldigheten m. in. dylikt. En viktig

del av förslaget, nämligen avlönings- och pensionsbeloppen samt den olika

levnadsåldern för placering i de olika löneklasserna vore visserligen icke

av ovan avgiven art, men vid bedömande av dessa frågor måste likväl en

så avgörande hänsyn tagas till nödvändigheten att genom jämförelsevis

förmånliga avlönings- och pensionsförhållanden underlätta erhållandet av

verkligt effektivt reservbefäl, att statskontoret, även om i ett eller annat

av de föreslagna löne- eller pensionsbeloppen, bedömt ur allmän löneregleringssynpunkt,

någon mindre jämkning skulle kunna ifrågasättas, icke

tilltrodde sig att föreslå någon ändring i vad förslaget i omhandlade hänseenden

innehölle. Endast i nedan angivna punkter hade förslaget givit

statskontoret anledning till särskilt yttrande.

Formuleringen av bestämmelserna angående tjänstgöringsskyldigheten

i fred, i vad dessa avsåge tjänstgöring ett visst antal dagar under visst

antal på varandra följande år, syntes icke med tillräcklig tydlighet angiva

omfattningen av denna tjänstgöringsskyldighet. Då meningen givetvis vore,

att till exempel kompaniofficerare i åldersgruppen 37—42 år skulle tjänstgöra

högst 45 dagar under varje tvåårsperiod av tjänstetiden, borde

bestämmelsen omformuleras så, att åt detta förhållande gåves ett tydligt

uttryck.

Jämväl bestämmelsen angående ålderstillägg syntes böra förtydligas;

och föresloge statskontoret, att densamma måtte erhålla följande lydelse.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 159.

»Till kompaniofficer i lägsta löneklassen utgår ett ålderstillägg å 300

kronor vid uppnådd 37 års ålder och ytterligare ett ålderstillägg å likaledes

300 kronor vid uppnådd 43 års ålder;

till kompaniofficer i mellersta löneklassen utgår ett ålderstillägg å

300 kronor vid uppnådd 43 års ålder;

till underofficer i lägre löneklassen utgår ett ålderstillägg å 150

kronor vid uppnådd 42 års ålder.»

Vidare ville statskontoret påpeka, att bestämmelse saknades om tidpunkten

för tillträde av intjänt ålderstillägg. Denna tidpunkt kunde tänkas

vara antingen början av månaden näst efter den, vari den stadgade levnadsåldern

uppnåtts, eller början av nästpåföljande kalenderår.

Beträffande avgifter för egen pensionering hade de sakkunniga intagit

samma ståndpunkt, som hävdats i 1909 års förslag, eller att sådana

avgifter icke skulle erläggas. Denna uppfattning kunde statskontoret icke

biträda. Principen att tjänsteman skulle medelst viss avgift bidraga till

bestridande av kostnaden för sin pensionering vore numera fullt fastslagen

och vid de senare årens löneregleringar undantagslöst genomförd; och tillräckliga,

skäl för att i detta hänseende bereda reservstatspersonalen en

gynnad särställning syntes icke vara förebragta. Vidkommande pensionsavgiftens

storlek ville statskontoret erinra därom, att personalen på aktiv

stat erlade en avgift av fyra procent av vederbörande tillkommande kassaoch

fyllnadspension. Med hänsyn till dels önskvärdheten av, att övergången

till reservstat i möjligaste mån underlättades, dels ock den omständigheten,

att reservpersonalen under sin tjänstetid på aktiv stat erlagt

ovanberörda avgift av fyra procent, för vilken de efter övergången till

reservstat icke erhölle motsvarande pensionsförmån, syntes emellertid den

nu ifrågavarande pensionsavgiften kunna skäligen bestämmas till tre procent

av pensionsbeloppet.

I avseende å pensioneringen av änkor och barn hade de sakkunniga

uttalat sig för att valfrihet borde finnas för den, som överginge till

reservstat, att antingen genom fortsatta avgifter till arméns änke- och

pupillkassa bevara den änkepensionsrätt, han vid övergången innehade,

eller att utträda ur kassan. Någon utredning angående den verkan, en

dylik anordning skulle medföra för berörda kassa, vore emellertid icke

förebragt; och torde Kungl. Maj;t vid sådant förhållande finna, att denna

fråga icke i sitt nuvarande skick vore färdig till avgörande. Någon olägenhet

av att densamma i avbidan på sådan utredning undanskötes, syntes

icke vara att befara, då reservstaternas uppsättande icke vore avsedd att

påbörjas förr än år 1916.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 159.

Departe
ments
chefen.

Uppsättande av reservstater ingår såsom en viktig länk bland åtgärderna

för stärkande av vårt försvar. Därmed avses att anskaffa en del

av det vid mobilisering erforderliga befäl för billigare kostnad än den,

som skulle vara förenad med uppförandet av motsvarande beställningar å

aktiv stat.

De av generallöjtnanten Tingsten och överstelöjtnanten Åkerman uppgjorda

allmänna grunder för reservstatsorganisationen finner jag i huvudsak

väl avvägda. Dock synas de föreslagna fasta lönebeloppen kunna underkastas

en nedsättning med 10 procent, utan att rekryteringen av reservstaterna

därigenom äventyras. Vidare torde i dessa grunder, med anledning

av vad dels statskontoret, dels arméförvaltningen anfört, böra vidtagas följande

modifikationer, nämligen att bestämmelserna om tjänstgöringsskyldighet

och ålderstillägg förtydligas, varjämte sistberörda löneförmån lämpligen

torde böra benämnas »avlöningstillägg», att tiden för tillträde av

dylikt avlöningstillägg närmare bestämmes till början av kalenderåret näst

efter det, varunder vederbörande uppnått den för erhållande av avlöningstillägget

stadgade levnadsålder, samt att reservstatspersonalen förklaras

skyldig att i avgifter för egen pensionering erlägga tre procent av kassaoch

fyllnadspensionernas sammanlagda belopp. Vidare torde icke för närvarande

böra meddelas någon bestämmelse om valfrihet för den, som övergår

till reservstat, att antingen genom fortsatta avgifter till arméns änke- och

pupillkassa bevara änkepensionsrätt eller utträda ur kassan. Slutligen kunna

även i övrigt vissa mindre jämkningar finnas erforderliga eller lämpliga

vid den slutliga avfattningen av blivande bestämmelser.

Jag tillåter mig erinra, att de uppgjorda allmänna grunderna för

reservstatsorganisationen innehålla bestämmelser endast om första uppsättandet

av reservstater, omfattande åren 1916—1920, och att organisationen

är avsedd att sedermera, i händelse av gynnsam erfarenhet, vidare

utvecklas. Antalet beställningar, som ingå i den första uppsättningen, har

beräknats med hänsyn till den sannolika tillgången, men är icke så stort,

som skulle erfordras för att fylla mobiliseringsbehovet under förutsättning

av det i förslaget om ny härordning upptagna antalet beställningar å aktiv

stat. Det här beräknade antalet reservstatsbeställningar måste betraktas

som maximum; det finnes nämligen ej någon utsikt, att det skall kunna

överskridas. För övrigt har Kungl. Maj:t i sin hand att i händelse av

behov begränsa antalet; någon rätt att övergå till reservstat skulle nämligen

icke komma att finnas.

På osätt framgår av bifogade, av generallöjtnant Tingsten och överstelöjtnant

Åkerman uppgjorda beräkning uppgå kostnaderna för reservstaterna

för år 1916 till kr. 115,793: 50 med successiv ökning till kr. 572,651:50

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 159.

år 1920, vilket sistnämnda belopp genom nedsättning av lönerna med 10

procent skulle minskas med 52,370 kronor. Även efter sådan minskning

äro kostnaderna onekligen avsevärda, men om man vill nå det eftersträvade

målet, måste löner och pensioner bestämmas på sådant sätt, att

anställningen å reservstat blir tillräckligt lockande.

Då uppsättandet av reservstater ej är avsett att börja förrän med

år 1916, behöver icke något anslag för ändamålet äskas å 1915 års stat.

På grund av reservstatsorganisationens sammanhang med den nya härordning,

varom förslag av Kungl. Maj:t framlagts, torde emellertid grunderna

för nämnda organisation höra redan nu föreläggas Riksdagen.

Jag hemställer alltså, det Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att godkänna upprättande av reservstater vid armén i huvudsaklig

överensstämmelse med ovan angivna, av mig förordade allmänna grunder.

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall; och skulle till riksdagen

avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokllet-.o

C. E. Odhner.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 159.

Beräkning av kostnaderna för arméns

Enhet

skos

n

a d

c r.

Lön.

Dagavlöning

Rese- och trak- taments- ersätt- ning.

Kronor.

Summa

>

1916.

Kronor.

i

dagar.

ä kr.

pr dag.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

6 000

_

24

7

_

168

_

46

_

6 214

_

Generalspersoner..........

—

—

—

5 000

—

24

6

—

144

—

46

—

5190

—

Överstar, högre löneklass......

i

5190

—

4 600

—

24

6

—

144

—

46

—

4 790

—

D.o , lägre > ......

i

4 790

—

3 500

—

24

5

—

120

—

42

—

3 662

—

Majorer..............

6

21972

—

2 300

—

17

4

—

68

—

36

—

2 404

—

Kompaniofficerare, högsta löneklass .

5

12 020

—

1800

—

24

4

—

96

—

36

—

1932

—

D:o , mellersta >

9

17 388

—

1300

—

32

3

—

96

—

36

—

1432

—

D:o , lägsta »

10

14 320

—

4 600

—

24

5

—

120

—

42

—

4 762

—

Fältläkare.............

1

4 762

—

3 500

—

24

5

—

120

—

42

—

3 662

—

Regementsläkare..........

2

7 324

—

2 300

—

32

4

—

128

—

36

—

2 464

—

Bataljonsläkare...........

1

2 464

—

1100

-

17

2

50

42

50

28

—

1170

50

Underofficerare, högre löneklass . . .

11

12 875

50

900

—

24

2

—

48

—

28

—

976

—

D:o , lägre > ...

13

12 688

—

300

—

Alderstillägg............

—

—

—

150

—

D:o ............

—

—

—

Summa

—

115 793

50

Anm. 1. Generalspersoner och regementsofficerare förutsättas vid behov göras beridna på, stamhästar. Därest

6 384 kronor till 579 035: 50 kronor.

Anm. 2. I ovanstående beräkning är hänsyn icke tagen till den minskning, som med reservstatens genomförande

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 159.

33

Bil. A.

reservstater under åren 1916—1920.

Å r

liga

k

0 s

n a d e

r.

Antal.

1917.

Kronor.

Antal.

1918.

Kronor.

Antal.

1919.

Kronor.

Antal.

1920.

Kronor.

1

6 214

—

1

6 214

_

1

6 214

2

12 428

! _

1

5190

—

2

10 380

—

2

10 380

—

2

10 380

2

9 580

—

3

14 370

—

4

19160

—

5

23 950

—

11

40 282

—

17

62 254

—

23

84 226

—

29

106 198

10

24 040

—

15

36 060

—

20

48 080

—

24

57 696

18

34 776

—

26

50 232

—

34

65 688

—

42

81144

—

19

27 208

—

29

41528

—

38

54 416

—

48

68 736

—

1

4 762

—

1

4 762

—

2

9 524

—

2

9 524

—

5

18 310

—

7

25 634

—

9

32 958

—

12

43 944

—

2

4 928

—

4

9 856

—

5

12 320

—

6

14 784

—

22

25 751

—

33

38626

50

44

51502

—

55

64 377

50

26

25 376

—

39

38 064

—

52

50 752

—

65

63 440

—

—

—

—

10

3 000

—

28

8 400

—

47

14 100

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

13

1950

_

—

226417

—

—

340 980

50

- |

453620

—

- |

572 651

50

hästersättning efter 1 häst för sådan officer jämväl skall beräknas, ökas ovanstående kostnader för år 1920 med

uppkommer i pensionskostnaderna.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 115 käft. (Nr 159.) 5

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.