Sök i Ratio Lex

Angående vissa åtgärder för rekrytering och civilanställning av fast anställt manskap vid armén och marinen

1914-05-04 · 53 sidor, varav 52 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 52 av 53 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1914 B:162, Angående vissa åtgärder för rekrytering och civilanställning av fast anställt manskap vid armén och marinen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Klingl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

1

Nr 162.

Kungl. Majds nådiga proposition till Riksdagen angående vissa

åtgärder för rekrytering och civilanställning av fast anställt

manskap vid armén och marinen; given Stockholms

slott den 19 juni 1914.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen:

dels att för anordnande i enlighet med vad i statsrådsprotokollet angivits

av en central byrå för rekrytering och civilanställning å extra stat

för år 1915 anvisa ett anslag av 20,000 kronor;

dels att medgiva, att för påbörjande redan under år 1914 av nämnda

byrås verksamhet av fjärde huvudtitelns allmänna besparingar må tagas i

anspråk ett belopp av 10,000 kronor;

dels ock att medgiva, att av de i staterna för arméns truppförband

för år 1915 under »manskapsavlöning och rekryteringsmedel» upptagna belopp

må till underlättande för volontärer, som, efter rekapitulation, tjänat

minst fem år, att erhålla civilanställning i statens verk, i den mån berörda

medel därtill lämna tillgång, utgå understöd i enlighet med i statsrådsprotokollet

angivna grunder och de särskilda bestämmelser, som av Kungl.

Maj:t meddelas.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Hj. L. Hammarskjöld.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 118 käft. (Nr 162.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

Utdrag av protokollet över lantförsvar särenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 19 juni 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning inom lantförsvars-, sjöförsvars- och civildepartementen

anförde chefen för förstnämnda departement, hans excellens

herr statsministern Hammarskjöld följande:

»På civildepartementets föredragning lärer frågan om arbetsförmedling

åt värnpliktiga efter slutad tjänstgöring få inför Kungl. Maj:t framläggas.

Såsom i annat sammanhang inför Kungl. Maj:t av mig framhållits,

tarvas jämväl med hänsyn till det fast anställda manskapet ett ingripande

från statens sida, av liknande innebörd som det för de värnpliktiga åsyftade.

I fråga om manskapet å stat gäller det emellertid åtgärder ej blott

för beredande av anställning efter slutad tjänstetid, s. k. civilanställning,

utan även — så länge och i den mån detta manskap ej kan anskaffas

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kanyl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

i

omedelbart ur de värnpliktigas led — för att för själva den militära anställningen

förvärva det erforderliga antalet manskap.

Den betydelse, som särskilt ordnandet av. den s. k. civilanställningsfrågan

äger för det fast anställda manskapets rekrytering, har länge erkänts

och även framhållits av Riksdagen, som i skrivelser den 1 juni 1908

i sammanhang med beviljandet, i enlighet med därom avlåtna nådiga propositioner,

av extra rekryteringsmedel uttalade, att enligt Riksdagens förmenande

åtgärder av helt annan art än den då ifrågasatta vore av nöden för

vinnande av en tillfredsställande rekrytering av manskapet vid armén,

flottan och kustartilleriet, därvid särskilt frågan om beredande åt uttjänta

militärer av civilanställning syntes Riksdagen vara att beakta.

Med hänsyn till den offentliga arbetsförmedlingens redan vunna utveckling

och dess betydelse för de avgående värnpliktigas anställande i

arbete har givetvis tagits under omprövning, huruvida icke ensamt genom

dess medverkan även anskaffningen av fast anställt manskap samt detta

manskaps civilanställning skulle kunna på ett tillfredsställande sätt bliva

ordnad. Emellertid möter här den ur organisationssynpunkt viktiga svårigheten,

att den offentliga arbetsförmedlingen saknar det praktiskt förmedlande

centralorgan, vilket, på sätt nedan närmare utvecklas, för nu berörda syften

torde bliva, nödvändigt. Ej heller lärer den offentliga arbetsförmedlingen

kunna åtaga sig all den upplysnings- och anskaffningsverksamhet, som

åtminstone tills vidare torde erfordras för att fylla vakanser inom armén

och marinen samt för civilanställningsfrågans lösande. Om ock de offentliga

arbetsförmedlingsanstalterna böra även framgent anlitas, synes sålunda

en särskild organisation bliva oundgänglig för rekryteringens och

civilanställningens ordnande.

Såsom här nedan även skall framhållas, torde i allt fall för det fast

anställda manskapets civilanställning åtgärder erfordras, som gå utöver vad

som kan innefattas under förmedlingsverksamhet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 162.

Rekryteringen av stammanskap.

A. Armén.

Beviljade Såsom ordinarie rekryteringsbidrag har alltsedan år 1901 plägat

rekVmedeL98'' utgå 50 kronor för varje nyantagen volontär med en anställningstid av

tre år. Härtill har Riksdagen årligen under anslaget till avlöning och

rekrytering m. m. beviljat medel, beräknade till 50/3 kronor för varje i

staterna uppfört manskapsvolontärnummer. I den mån dessa nummer icke

kunnat besättas utan stått vakanta, har det ordinarie rekryteringsbidraget

besparats och ingått till fjärde huvudtitelns allmänna besparingar.

Genom nådigt brev den 6 september 1907 medgavs, att för underlättande

av då pågående inanskapsrekrytering vid armén finge utgå ett

extra rekryteringsbidrag, vilket skulle beräknas efter 10 kronor för varje

nummer, som till fyllande av manskapsnumerären — distinktionskorprals-,

korprals- och vicekorpralsnummer däri inräknade — enligt 1908 års stater

skulle besättas med nyanskaffad volontär eller rekapitulant, varjämte skulle

beräknas dels 20 kronor för varje rekryt, med vilken redan träffats eller

komme att träffas tjänstavtal att gälla från och med den 1 november 1907

eller från senare tidpunkt, dels ock likaledes 20 kronor för varje då (deri

6 september 1907) anställd volontär, med vilken under samma år utgående

tjänstavtal förlängdes med minst två år, samt 10 kronor för dylik volontär,

som inginge avtal om allenast ett års förlängd tjänstetid. I samma nådiga

brev föreskrevs därjämte bland annat, att ifrågavarande medel skulle av

arméförvaltningen förskottsvis, mot redovisningsskyldighet, utbetalas till

vederbörande regements- och kårchefer, att dessa skulle äga att förfoga

över medlen för därmed avsett ändamål med iakttagande likväl, att så

stor del som möjligt därav måtte tillkomma det anställda manskapet, samt

att, sedan erforderliga omkostnader blivit bestridda, återstoden av det

extra rekryteringsbidraget skulle, i den mån det lämpligen kunde ske, fördelas

på det sätt, att vid samma truppförband rekryter och rekapitulanter,

som anställts för lika lång tid, av de för rekryteringen anvisade

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

ordinarie anslagsmedel och av det extra rekryteringsbidraget sammanlagt

erhölle sinsemellan lika belopp, vilkas storlek skulle bestämmas i förhållande

till anställningstidens längd och i intet fall finge överstiga 90 kronor.

Sedan dess har Riksdagen beviljat extra rekryteringsbidrag i enlighet

med grunderna i nådiga brevet den 6 september 1907 jämväl till fyllande

av manskapsnumerären enligt 1909, 1910, 1911, 1912, 1913 och

1914 års stater.

På grund av de alltjämt bestående svårigheterna vid rekryteringen

fann sig därjämte 1913 års Riksdag föranlåten att, med bifall till en därom

avlåten nådig proposition, för fyllande av manskapsnumerären enligt

1914 års stater utöver omförmälda extra rekryteringsbidrag bevilja ett belopp

å 25,000 kronor att av fjärde huvudtitelns allmänna besparingar

såsom ett nytt tillfälligt rekryteringsbidrag tilldelas de truppförband,

där det visat sig särskilt svårt att fylla förefintliga vakanser.

Genom nådigt brev den 1 augusti 1913 har Kungl. Maj:t på

sätt, som där (olika för olika truppförband) närmare angivits, fördelat

sådana bidrag mellan 9 infanteriregementen samt de 3 truppförband av

specialvapnen, som äro förlagda i Boden. Angående användningen av de

sålunda anordnade medlen föreskrevs i samma nådiga brev bland annat, att

det till vederbörande chefs förfogande ställda särskilda beloppet skulle i

förhållande till den avtalade tjänstetidens längd lika fördelas mellan det

manskap, som anställdes till fyllande av 1914 års stater genom vare sig

nyanvärvning eller rekapitulation, samt att vid dispositionen av samtliga

för rekrytering anvisade belopp skulle tillses, att vad som tilldelades

rekryt eller rekapitulant i intet fall finge överstiga sammanlagt 135 kronor.

Enligt den föreslagna nya härordningen är det avsett, att de för Det nya härmanskapsavlöningen

anslagna medel skola, i den mån de icke för samma fotlag*.

ändamål tagas i anspråk, få enligt vissa grunder disponeras jämväl för

rekryteringen.

Med anledning härav har i staterna för år 1915 vidtagits den förändringen,

att de för manskap anslagna avlöningsmedlen jämte de truppförbandet

tillkommande rekryteringsmedlen, vilka sistnämnda förut beräknats

gemensamt för samtliga truppförband, uppförts under särskild rubrik,

skilda från övriga å vederbörande stat upptagna avlöningsmedel, varjämte i en

»sammanfattning av de å truppförbandens stater upptagna medel till befälsavlöning

samt manskapsavlöning och rekryteringsmedel» intagits en anmärkning

av innehåll,

att de för manskapsavlöningen anslagna medel må, i den mån de

icke för nämnda ändamål tagas i anspråk, av vederbörande regements
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

(kår-)chef disponeras jämväl för rekryteringen in. m. i enlighet med av

Kungl. Maj:t utfärdade närmare bestämmelser, sålunda:

att de för vakant underbefälsbeställning av manskapet i stat anvisade

avlöningsförmåner må under vakanstiden utgå till menig volontär eller till

underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen,

att för anvärvning av rekryter högre rekryteringskostnader må utgå

än de i vederbörlig stat därför beräknade medel,

att till värnpliktig, som uttagits till och utbildats såsom underbefäl

eller beställningsman och som låter anvärva sig såsom volontär, må utbetalas

»anställningspremie»,

att till underbefäl av manskapet, som efter rekapitulation tjänat

minst sex år, må utbetalas »avskedspremie», och

att till musikelev må efter minst ett års anställning utbetalas »gratifikation»,

samt att vad av rekryteringsmedlen samt manskapsavlöningen ena

året inbesparas jämväl ett kommande år må av regements-(kår-)chefen enligt

samma bestämmelser disponeras.

Vid sådant förhållande hava för framtiden extra rekryteringsmedel

tänkts icke vidare skola utgå.

1907 års Redan 1907 års volontärkommission fäste sig särskilt vid den

kommission, bristande enhetlighet, som då rådde vid olika truppförband i fråga om

rekryteringsmedlens användning. Kommissionen uppvisade, att, medan vid

vissa truppförband lega utgick till varje volontär med bestämt belopp,

dess storlek i andra fall beräknats mer efter anställningstidens längd,

under det att åter i andra fall rekryterna ej erhöllo någon lega vid anställningen,

utan i stället alla under ett år å rekryteringsmedlen kvarvarande

besparingar, sedan övriga utgifter gäldats.

Förhållandena i detta avseende angivas närmare av kommissionen i

följande av densamma uppgjorda sammanställningar, vilka grundats på

under år 1907 infordrade uppgifter:

I. Vid första anställningen.

A. Legan utgår med fast belopp, nämligen:

vid 1 regemente med..............0 kronor

t> 4 regementen » ..............5 »

»6 » » ..............10 »

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162. 7

»2 » » 15 kronor

» 2 » » ..............20 »

vid 1 regemente med..............22 *

» 3 regementen > 25 »

»3 » » 30 » och

» 1 regemente » ..............38 >

Anm. Vid 6 regementen utdelas dessutom möjligen uppkomna besparingar å rekryteringsanslaget;

vid 8 regementen får rekryten högre lega, i vissa fall ända till 50 kronor, därest

han anställdes utan värvare; och vid ett regemente insättes lega utom 5 kronor i postsparbanken.

B. Legans storlek beräknas efter anställningstidens längd och utgår:

a) vid 2 års anställning

vid 2 regementen med.............10 kronor,

» 1 regemente » 12 »

>1 » » 13 >

> 2 regementen » .............15 >

»8 » » .............20 »

» 1 regemente > 22 > och ''

»1 » » 24 »

b) vid 3 års anställning *

vid 1 regemente med..............15 kronor,

»1 » » ..............18 »

» 2 regementen > 20 »

»2 » » ..............25 »

» 1 regemente » 28 >

» 8 regementen » 30 »

» 1 regemente » -33 » och

*1 » » 36 »

c) vid 4 års anställning

vid 1 regemente med..............15 kronor,

>1 > » 31 > och

» 2 regementen » 35 »

Anm. Även i detta fall förekommer det, att möjligen uppkomna besparingar å rekryteringsanslaget

utdelas samt att rekryten erhåller högre lega, därest han anställes utan

värvare.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!,. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

C. Rekryten erhåller alla å rekryteringsanslaget uppkomna besparingar,

sålunda vid anställning i regel ingen eller i alla händelser den mindre delen av

legan.

Detta system tillämpas vid 13 regementen. Beloppet angives icke alltid,

men synes röra sig omkring halva rekryteringsanslaget, d. v. s. 25 kronor.

Anm. I vissa fall utbetalas legan årsvis.

II. Tid förnyad anställning (rekapitulation) efter 3. tjänsteåret.

A. Legan utgår med bestämt belopp för varje år, nämligen:

vid 4 regementen med

» 1 regemente »

» 8 regementen »

»2 » »

»37 » »

. . 10 kronor per år

. .14 » » »

. . 15 » » >

. .16 » » »

. . 162/3 » » »

B. Vid ett regemente utgår ingen lega vid rekapitulation under ett år,

med 25 kronor vid rekapitulation under 2 år.

Kommissionen förordade för sin del, att för alla truppförband måtte

bestämmas, huru stor del av legan borde tillkomma volontären, och huru

mycket av densamma, som borde utgå till värvaren. Vidare föreslog kommissionen,

att rekryteringen måtte överlämnas åt särskilda rekryteringskommissioner

vid varje regemente, vilka närmast under regementschefen

skulle bära ansvaret för, att inga åtgärder uraktlätes, vilka kunde bidraga

till att hålla regementets eller kårens volontärstyrka fulltalig för därtill

anslagna medel. För volontäranskaffningen skulle varje regemente tilldelas

ett rekryteringsområde, vilket i allmänhet, så långt ske kunde, skulle

sammanfalla med de inskrivningsom råden, från vilka värnpliktiga tilldelades

regementet.

Rekryteringsmedlens

användning.

På fjärde försvarsberedningens föranstaltande hava uppgifter införskaffats

angående l-ekryteringsmedlens användning under år 1913 vid

truppförband tillhörande fjärde arméfördelningen. Dessa uppgifter hava

sedermera kompletterats även beträffande övriga arméfördelningar samt

Gottlands och Bodens trupper. Av dem framgår följande:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

9

Ersättning

till volon- tärer.

Ersätt- ning till

värvarc.

Rese-

kostnader.

Särskilda

kostnader

för rekry- terings- kommis- sioner.

Annon-

sering.

Övriga

utgifter.

Summa.

I.

Arméfördelningen

50896

77

24 042

58

387

50

852

91

1401

31

77 581

07

II.

>

32 731

55

6 259

97

675

10

28

—

1290

64

577

40

41562

66

III.

>

39 606

46

6 246

31

692

80

—

—

975

07

615

35

48135

99

IV.

»

50 248

56

22 761

44

7 210

42

1362

19

650

67

7110

32

89 343

60

V.

>

26 940

62

10 954

02

1059

60

—

—

720

82

2 309

22

41 984

28

VI.

1

22 206

73

10 871

33

269

16

—

—

635

27

1593

19

35 575

68

Gottlands trupper . .

12 315

86

1864

—

860

10

—

—

342

08

67

13

15 449

17

Bodens trupper . . .

8182

92

3 317

74

18

—

—

—

775

94

998

53

13 293

13

Summa

243129

47

86317

39

11172

68

1890

19

6 243

40

14 672 45

362925

58

Beträffande förhållandena vid de särskilda regementena föreligger

för fjärde arméfördelningens truppförband följande sammanställning, jämväl

avseende år 1913:

Ersättning till

Övriga

Till-

volontärer.

värvare.

kostnader.

sammans.

Svea livgarde................

5 875-74

6140-00

4 624-99

16 640-73 !

Göta livgarde...................

5 391-33

5 530’00

4116-46

15037-79

Livregementets grenadjärer.............

4 971-58

985-00

187-53

6144-11

Södermanlands regemente..............

4 655-00

1 470-00

72-92

6197-92

Vaxholms grenadjärregemente............

3 512-61

2 53600

488-39

6 öoT^OO

Livgardet till häst.................

6 992-44

1040 00

2 55062

10 583''06

Svea artilleriregemente...............

6 610-25

1 625-00

1 390-90

9 626-15

Positionsartilleriregementet.............

2 634-29

2 300-00

397-00

5 331-29 1

Svea ingenjörkår...............

4 218-24

805-44

1 64601

6 669-69 j

Eälttelegrafkårcn..................

3 037-17

33000

855-63

4 222-80

Svea trängkår...................

2 349-91

—

3-15

2 353-06 j

Summa

50248-56

22 761 44

16 333 60

89343-60

Per volontär räknat skulle fördelningen av rekryteringsm edlen vid

de särskilda truppförbanden inom sistberörda arméfördelning för år 1913

ställa sig på sätt framginge av följande sammanställning:

Bihang till senare riksdagens protokoll 1614.. 1 samt 118 käft. (Nr 162.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

Rekrytering genom

värvare.

Rekryter anställda på

2 år........

Rekryter anställda på

3 ar........

Rekrytering utan anlitande

av värvare.

Rekryter anställda på

2 ar........

Rekryter anställda på

3 ar........

Beloppets ungefärliga användning per (anställd) volontär.

Rege-

mente.

fogande

ställt be- lopp.1

Ersättning

(lega, hand- penning)

till den

anvärvade.

Ersättning

(dusör)

till värvare.

Omkostnader

(annonsering,

resor, läkar- undersökning

m. m.)2

Summa.

I. 1

63: 33

23:

30:-

23: 30

76: 30

I. 2

>

17:

—

20:-

16: 33

53: 33

I. 3

»

—

—

I. 10

40:

—

40: —

3: 33

83: 33

I. 26

>

36: 33

30: —

12:

—

78: 33

K. 1

23: 33

20: —

20:

—

63: 33

A. 1

»

20:

—

30:-

13; 33

63: 33

A. 9

>

l3: 56

40:-

9: 77

63:33

Ing. 1

>

—

—

Ing. 3

>

—

—

I. 1

80:-

23

30: — ä 50: —

23

30

76: 30 ä 96: 30

I. 2

>

25: 50

40: —

14

50

80: —

I. 3

25: — ä 45: —

30: — ä 55: —

10

—

65: — ä 110: —

I. 10

45

—

60: —

5

—

110:-

I. 26

>

48

—

35: —

12

—

95: —

K. 1

>

40

—

20:-

20

—

80: —

A. 1

25

—

40: —

15

—

80: —

A. 9

30

22

40: —

9

78

80: —

Ing. 1

»

35

—

30: —

15

—

80: —

Ing. 3

>

43

—

20: —

17

—

80: —

I. 1

63: 33

53: —

_

23:,30

76: 30

I. 2

>

—

—

I. 3

«

60: —

a 70: —

—

3: 33

63: 33 å 73: 33

I. 10

>

80

—

—

3: 33

83: 33

I. 26

>

61

33

—

12

—

73: 33

K. 1

>

43

33

—

20

—

63: 33

A. 1

>

50

—

—

13: 33

63:33

A. 9

>

—

—

Ing. 1

48: 33

—

15

—

63: 33

Ing. 3

>

—

—

I. 1

80:-

53: —

23

30

76: 30

I. 2

40: 50

—

39

50

80: —

I. 3

>

70:-

ä 90: —

—

10

—

80: — ä 100: —

I. 10

>

105: —

—

5

—

110: —

I. 26

>

78

: —

—

12

—

90: —

K. 1

>

—

—

A. 1

>

65: —

—

15: —

80: —

A. 9

>

—

—

Ing. 1

65

: —

—

15

80: —

Ing. 3

63: —

—

17

80: —

1 Dessutom bär genom kungl. brevet den 1. aug. 1913 för fyllande av 1914 års stater anvisats

till Södermanlands regemente (3 10) och Vaxholms grenadjärregemente (3 26) ett nytt extra rekryteringsbidrag

å 2,220 kr. resp. 1,545 kr., vilket icke utgår med visst belopp per volontär

2 Besparingar å belopp, som enligt denna kolumn reserverats för omkostnader, fördelas vid ärets

slut på samtliga under året anvärvade rekryter.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

11

För volontärs inställelse till tjänstgöring efter första anvärvningen

samt hemresa efter erhållet avsked utgår enligt gällande avlöningsreglemente

ingen särskild ersättning. Därför plägar volontärs resekostnad för

inställelse till tjänstgöring ingå i anställningskostnaderna och utgå av

rekryteringsmedlen. Endast volontärer, tillhörande Gottlands infanteriregemente,

Bodens trupper och 6:te arméfördelningens truppförband utom

Hälsinge regemente, äga, såvitt de anvärvats utom länet, erhålla fria

resor såväl vid inställelse efter första anvärvningen som vid erhållet

avsked.

Enligt av mig inhämtade uppgifter sker anskaffningen av rekryter

i vissa fall gemensamt för hela regementet eller kåren, i andra fall särskilt

för de olika kompanierna (skvadronerna, batterierna). Rekrytering på förstnämnda

sätt uppgives äga rum vid 15 av de 59 uppgiftslämnande förbanden,

vid 30 sker rekryteringen kompanivis och vid de återstående 14 användas

båda de nu nämnda sätten.

Den närmaste ledningen av rekryteringsverksamheten handhaves vid

truppförbanden i de fall, då rekryteringen sker regementsvis, vanligen

av en officer, som i egenskap av rekryteringsofficer handlägger hithörande

ärenden, varvid han stundom har till sitt förfogande en underofficer.

När däremot anskaffningsarbetet sker kompanivis, utövas ledningen därav

av kompanicheferna, någon gång med biträde av en för regementet gemensam

rekryteringsofficer.

De svårigheter, som mött vid rekryteringen, hava i åtskilliga fall

föranlett upprättandet under senare år av s. k. rekrytering skommissioner.

Enligt de erhållna uppgifterna äro vid 11 truppförband dylika kommissioner

i verksamhet. En kommission finnes inom en var av lista, 2:dra

och 3:dje arméfördelningarna; 4:de och 5:te fördelningarna hava vardera 2

kommissioner, och inom 6:te fördelningen återfinnas de återstående 4.

Vanligen består kommissionen av en regementsofficer såsom ordförande,

en kapten (stundom två), en subalternofficer, en eller flera underofficerare

och något underbefäl av manskapet. Flera kommissioner hava

emellertid ett färre antal ledamöter, i ett par fall blott en officer och en

underofficer.

För rekryteringen användes alltjämt i stor utsträckning värvare.

Enligt de lämnade uppgifterna äger samarbete med sådana rum vid 49

av samtliga 59 truppförband. Värvarna anställas av vederbörande truppförband

genom kontrakt, varvid i allmänhet överenskommelse träffas om

den ersättning, som värvaren för olika fall har att uppbära.

Anskaffningen

av

rekryter.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

Vederbörande militära myndigheter hava därjämte under senare år

gång efter annan hänvänt sig till den offentliga arbetsförmedlingen för att

genom dess medverkan erhålla rekryter.

Genom beslut den 30 maj 1913 föreskrev Kungl. Maj:t i samband

med utanordnande av extra rekryteringsmedel, att den offentliga arbetsförmedlingen

borde i största möjliga utsträckning anlitas för manskapsrekryteringen,

på det att omkostnaderna för densamma måtte nedbringas och

rekryteringsbidraget därigenom så mycket som möjligt komma manskapet

till godo i form av ökad lega.

Också har från 46 truppförband uppgivits, att samverkan med arbetsförmedlingsanstalterna

ägt rum för anskaffning av rekryter.

Enligt uppgifter från truppförbanden hava genom arbetsförmedlingsanstalts

försorg under år 1913 förmedlats tillhopa 213 volontäranställningar.

B. Marinen.

Enligt gällande stater för flottan och kustartilleriet utgå lega, räknad

efter 12 kronor 50 öre per man och år, samt övriga rekryteringskostnader,

beräknade efter 40 kronor per man, därav högst 30 kronor tillfalla

värvaren.

Genom särskilda nådiga brev den 18 oktober 1912 och den 15 augusti

1913 har vad flottan angår medgivits, att en rekapitulationspremie av högst

150 kronor finge under vissa villkor tilldelas den, vars anställningstid utginge

vartdera årets höst och som toge förnyad anställning.

Genom nådigt brev den 9 januari 1908 medgavs även för flottan

och kustartilleriet, att extra rekryteringsbidrag skulle få utgå för fyllande

av 1908 års stater under enahanda villkor, som ovan angivits beträffande

armén. Sedermera har emellertid sådant rekryteringsbidrag icke utgått vid

marinen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 162.

In

O

De sammanlagda nettoutgifterna för rekryteringen inom marinen

under år 1913 framgå av följande sammanställning:

Karlskrona

station.

Stockholms

station.

Karlskrona

kustartilleri-

regemente.

Vaxholms

kustartilleri-

regemente.

Summa.

Ersättning till rekryter.....

11 813-39

6 586-97

6 754-17

9 487-50

34 642 03

Ersättning till värvare.....

4 818-36

2 74000

4 440-00

5 83200

17 830-36

Resekostnader.........

1 319-60

1123-55

—

62003

3 063-18

Läkarundersökning.......

—

—

—

35-00

35-00

Annonsering..........

5 773-20

3 596-26

—

677-66

10 047-12

Trycksaker..........

683-42

4000

—

104-25

827-67

Övriga kostnader........

48-75

3 725-00

—

61-11

3 834-86

Summa kronor

24 456 72

17 811 78

1119417

16817-55

70280-22

Ersättning för rekryts inställelse till tjänstgöring samt för hans hemfärd

efter tjänstetidens slut utgår dessutom.

Rekryteringen vid flottan skall för vardera av Stockholms och Karlskrona

stationer verkställas inom de inskrivningsområden, från vilka värnpliktiga

uttagas till eller tilldelas stationen. Vid kustartilleriet äro särskilda

rekryteringsområden ej tilldelade de olika regementena eller detachementen.

Vid var och en av flottans stationer finnes under chefen för underofficers-

och sjömanskårerna en underofficer, som förmedlar anvärvning av

rekryter, då sådan ej sker genom värvare. I flertalet fall sker dock anställningen

genom värvare. Dessutom äger varje underofficer, underofficerskorpral

och korpral vid flottan rätt att anvärva manskap. Blott i ett ringa

fåtal fall har anställning skett genom medverkan av den offentliga arbetsförmedlingen.

Särskild rekryteringskommission finnes ej vid flottan.

Vid kustartilleriets regementen (detachement) antagas rekryter av

regementschefen (detachementsbefälhavaren), som även ombesörjer för rerekryteringen

erforderlig annonsering; men någon för regemente (detachement)

i dess helhet gemensam rekryteringskommission finnes icke, utan

anskaffningen av rekryter sker kompanivis genom koinpanichefernas försorg.

Kompanicheferna anlita härvid värvare, offentliga arbetsförmedlingsanstalter

eller till hemorten permitterat manskap.

I en av chefen för marinstaben den 15 april 1914 avgiven utredning

föreslår denne, förutom ökande av rekryteringsmedlen, ett mer planmässigt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

ordnande av rekryteringen vid flottan, varigenom vakanserna skulle kunna

nedbringas. Såsom nu är fallet — anför marinstabschefen — anskaffas rekryter

till sjömanskårerna genom värvningsförrättare antagna av vederbörande

stationsbefälhavare. Då den mångfald av göromål, som tillkomme sistnämnda

myndighet, icke medgåve innehavaren att ägna all den tid och

uppmärksamhet, som torde vara erforderlig, åt anställandet av lämpliga

rekryteringsombud överallt, där så kunde erfordras, samt åt tillsynen däröver,

att sagda personer verkligen lägga sig vinn om att anskaffa manskap, föreslår

marinstabschefen, att bestyret med rekryteringens ordnande och rekryteringsombuds

anställande för såväl sjömans- som skeppsgossekårerna måtte

anförtros åt en enda person, vilken syntes böra vara sjöofficer av regementsofficers

grad och tjänstgörande i sjöförsvarsdepartementets kommandoexpedition.

Sagda person borde äga rättighet att antaga rekryteringsombud

och medelst inspektioner övertyga sig om att de antagna ombuden

verkligen vinnlägga sig om anskaffandet av manskap till ovannämnda kårer.

Han borde även utarbeta och, sedan nödiga penningmedel anvisats, låta trycka

och ^distribuera de broschyrer och annonser angående anställning av

manskap vid flottan, som syntes erforderliga, för att kännedom härom måtte

bliva allmänt spridd inom landet. Till sagda befattningsinnehavare, vilken

i denna egenskap lämpligen torde benämnas »flottans rekryteringschef»,

skulle vederbörande kårchefer direkt kunna hänvända sig i frågor angående

rekryteringen.

Dcparte- Rekryteringen av stammanskapet vid armén och marinen företer

VfensSyti- en brokig växling av olika system och medel, som här endast kunnat i

rande, gina huvuddrag antydas.

Denna olikhet kan väl i många fall förklaras av de särskilda förhållandena

och betingas till och med stundom av dessa, men synes ur andra

synpunkter icke vara ägnad att befrämja rekryteringen i stort.

Mot rekryteringens nuvarande organisation kan göras gällande,

att densamma icke betraktats såsom en försvarets — eller ens vapenslagets

— gemensamma angelägenhet och att den till följd härav kommit

att sakna den enhetlighet, som torde vara oundgänglig för att vinna

tillfredsställande resultat. Arméns och marinens olika truppförband hava

alla under skilda former och på olika vägar mer eller mindre energiskt

verkat för rekrytanskaffningen, men dessa ansträngningar hava skett utan

inbördes samarbete, ja ofta under direkt och öppen inbördes konkurrens.

Den verksamhet, som nu utförts för särskilda delar av försvaret, skulle,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

15

enhetligt ordnad, kunnat med samma arbete och kostnad bliva till större

gagn i det hela. Sannt är å andra sidan, att just känslan av att arbeta

för sitt eget regemente, sitt eget kompani måste för en befattningshavare

innebära en eggelse, vars kraft och nytta ej bör underskattas. Vid en

lösning av anskaffningsfrågan synes därför detta stimulerande moment

icke böra borttagas. En systematisering eller centralisering bör genomföras

endast beträffande de sidor av verksamheten, som enligt sin natur med

största effekt böra ordnas enhetligt och bedrivas i större skala.

Vid sidan av det lokala anskaffningsarbete, för vars främjande de

lokala krafterna framgent som hittills böra tagas i anspråk, synas mig,

såsom redan antytts, åtgärder böra vidtagas för en centraliserad och efter

allmänna grunder planlagd rekrytering.

Åt lokala kommissioner torde fortfarande böra vara överlämnat att

organisera det anskaffningsarbete, som bör anordnas i orterna, samt att tillhandagå

den offentliga arbetsförmedlingen och sökande till volontäranställning

med erforderliga upplysningar rörande anställningsförhållanden m. m.

En centraliserad, hela landet omfattande rekryteringsmyndighet skulle

däremot hava till uppgift att ledande och dirigerande inverka på rekryteringen

vid de olika truppslagen och truppförbanden samt att med uppmärksamhet

följa dess utfall och gång, därvid inverkande förhållanden och

därför bedriven verksamhet.

Sålunda skulle denna myndighet göra framställningar och avgiva förslag

rörande volontär- och manskapsanställningen samt rörande olika medel för

dess direkta och indirekta främjande. Rörande legan och dess lämpligaste

fördelning skulle den yttra sig, likasom även rörande rekryteringens organiserande

i olika avseenden. I fråga om läkarundersökning för erhållande

av volontäranställning, volontärs inställelse till tjänstgöring m. m. skulle

den verka för enhetliga och lämpliga bestämmelser och åtgärder. Den

skulle även i allmänhet söka inom ramen av utgående anslag befordra

manskapets bästa med hänsyn till dess förmåner i löner m. m. under

anställningstiden.

Till den centrala myndigheten torde även böra överlämnas den allmänna

upplysningsverksamhet, som kan behövas för att vid lämpliga tidpunkter

fästa arbetssökandes uppmärksamhet på de vid armén och marinen

förefintliga anställningsmöjligheterna. Härvid synes bland annat

böra anlitas gemensam annonsering, som i större skala torde kunna anordnas

med billigare kostnad, än vad nu sker medelst en mängd spridda

smärre annonser för särskilda regementen eller till och med kompanier.

Vidare skulle denna myndighet hava att på lämpligt sätt lämna uppgifter

om den med militärtjänstgöringen förenade allmänna utbildningen samt i

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

Departe
mentsche
fens
yttrande.

övrigt verka för en rättvis värdesättning av tjänstens ekonomiska villkor och

utbildande betydelse ävensom undanröja felaktiga föreställningar därutinnan.

Till den offentliga arbetsförmedlingen, med vilken centralmyndigheten

skulle stå i omedelbar förbindelse, skulle den regelbundet lämna

rapporter rörande manskapsbehovet vid olika truppförband, på det att

arbetsförmedlingsanstalterna alltid måtte förfoga över erforderliga upplysningar

till ledning för sin förmedlingsverksamhet med avseende å dylika

platser.

Den ifrågasatta centralmyndigheten bör organiseras med särskild

hänsyn till dess ovan angivna uppgifter. Men då den tillika torde böra

handhava den centrala verksamheten för beredande av civila anställningar

åt det fast anställda och i viss mån även åt det värnpliktiga manskapet

efter slutad tjänstgöring samt alltså bliva ej blott en rekryterings-, utan

ock eu civilanställningsmyndighet, måste dess organisation ordnas på ett

sätt, som lämpar sig jämväl för denna dess uppgift.

Jag återkommer nedan till frågan härom.

Civilanställning av manskap.

Volontär^ än sten vid armén eller anställningen såsom stammanskap

'' vid marinen intager i förhållande till andra statens befattningar och tjänster

såtillvida en särställning, som densamma i allmänhet endast tager sin man i

anspråk under en begränsad tid av ett fåtal år. Den anställde bindes genom

kontrakt vid sitt arbete för viss tid. En mindre del av de sålunda antagna

erfordras för att rekrytera underofficerskårerna och erhåller sålunda sin

framtid betryggad på samma sätt som andra statsfunktionärer. Men den större

delen, som av ett eller annat skäl icke lämpar sig för eller önskar dylik

befordran, kan av militära skäl ej behållas i sin befattning längre än ett

jämförelsevis ringa antal år. De flesta pläga också sträva att snarast möjligt

avsluta denna sin tjänstgöring för att, innan det är för sent, komma

in på ett med hänsyn till framtiden mer betryggande yrke, en definitiv

levnadsbana. För det fast anställda manskapet vid armén och marinen

finnes sålunda icke den säkerhet för framtiden, som i allmänhet eljest

kännetecknar statstjänsten och gör denna eftersökt. Det är sålunda förklarligt,

att den ifrågavarande militärtjänsten icke tett sig lika lockande för

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

17

de arbetssökande som statsbefattningar eljest pläga göra, samt att man vid

rekryteringen icke haft att välja bland många utbud och icke ens med reducerade

anspråk på kvalifikationer kunnat erhålla erforderligt antal volontärer.

Uppenbart är, att nämnda för rekryteringen menliga förhållande skulle

väsentligen förändras, därest bättre utsikter till framtida försörjningsmöjlighet

kunde tillförsäkras det vid armén och marinen anställda manskap,

som under viss minimitid och på ett hedrande sätt fyllt sin tjänsteplikt.

Erfarenheterna från andra länder giva oförtydbart tillkänna, att en effektiv

anordning i sådant syfte är av synnerligen stor betydelse för rekryteringens

befrämjande. I samma riktning pekar den iakttagelse, som kunnat

göras även i vårt land, nämligen att vid de truppslag, där manskap i

sin tjänstgöring kunnat inhämta kunskaper, som gjort det särskilt lämpat

och i allmänhet självskrivet till vissa befattningar, hinder icke mött för

god rekrytering; så har i stort sett varit fallet vid kavalleri, träng m. m.

Det är alltså för försvaret ett intresse av synnerlig betydelse att

i möjligaste mån befordra den s. k. civilanställningen vid avgång av

fast anställt manskap vid armén och marinen. Med ett dylikt omhändertagande

av volontären (stammanskapet) kan det också förväntas, att

volontärinstitutionen skall ställa sig för staten billigare, än om man för tillgodoseende

av krigsmaktens behov av volontärer är hänvisad uteslutande

till att i erbjudande af löneförmåner tävla med den civila arbetsmarknaden.

Det har visat sig, att den avgående volontären erkännes vara särdeles

väl kvalificerad för vissa civila befattningar. I sådant avseende är

det ej ensamt militärtjänsten såsom sådan, som giver bättre förutsättningar,

utan även den undervisning jämväl i allmänbildande ämnen, som

i stor omfattning ingår i manskaps- och underbefälsutbildningen vid armén

och marinen. För åskådliggörande av sistnämnda förhållande har jag låtit

uppgöra en särskild redogörelse, vilken såsom bilaga {Bil. 1) torde få

åtfölja denna proposition.

Såsom av mitt yttrande till statsrådsprotokollet vid propositionen

angående ny härordning framgår, är det avsett, att denna sida av volontärutbildningen

skall ytterligare utvecklas, i syfte bland annat att göra

den avgående volontären bättre kvalificerad till erhållande av lämplig

civil befattning, som kan vara för honom eftersträvansvärd.

I statens verksamhet för befordrande av civilanställning lär emellertid

även böra ingå en direkt förmedling av anställningar för f. d. volontärer

såväl i allmänhet som särskilt i statens egen civila verksamhet.

I enlighet med vissa i 1874 års statsverksproposition angivna grun- Hittills luder

bestämdes i nådigt brev den 12 juni 1874 till arméförvaltnin^en /åvdade

° J & föreskrifter.

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 118 käft. (År 162.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

bland annat, att manskapet vid värvade garnisonsregementen, som med

välförhållande tjänat minst 9 år, borde vid avskedet beredas företrädesrätt

framför andra till passande beställningar inom järnvägs-, telegraf-,

fångvårds-, post- och tullstaterna samt städernas poliskårer, såvitt manskapet

besutte de för befattningarnas utövande erforderliga insikter och

egenskaper.

Genom kungörelse den 27 maj 1881 erinrades om innehållet i nyss

nämnda nådiga brev samt förordnades, att icke någon skulle kunna antagas

till vaktmästare i lantförsvarsdepartementets avdelning av Kungl. Majrts

kansli, lantförsvarsdepartementets kommandoexpedition, arméförvaltningen

samt alla övriga under nämnda departement lydande staber, skolor, förråd

eller andra allmänna inrättningar, med mindre han fullgjort de

för kompetens till korprals- eller andrekonstapelsbefattning föreskrivna

villkor.

Den 27 maj 1898 avlät Kungl. Maj:t till chefen för 4:de arméfördelningen

en skrivelse av innehåll, att distinktionskorpral (förstekonstapel)

eller korpral (andrekonstapel) vid värvat truppförband, som i

sådan egenskap tjänat minst 2 år, skulle efter väl vitsordad tjänstetid

av minst 5 år under de i nådiga brevet den 12 juni 1874 angivna

förutsättningar vid avskedet beredas den företrädesrätt till beställningar

inom järnvägs-, telegraf-, fångvårds-, post- och tullstaterna, varom i samma

nådiga brev stadgas.

Genom nådigt brev den 10 februari 1899 medgavs, att lokal finge

upplåtas för en civilanställningskommission inom 4:de arméfördelningen, och

att 1,900 kronor finge till arméfördelningschefen utbetalas för avlöning av

sekreterare (1,000 kr.), för möbler, eldning, städning och expenser. Under

varje följande år har Kungl. Maj:t beviljat 1,000 kronor till sekreterare

och 600 kronor till expenser.

Kommissionen består av arméfördelningschefen och en regementsofficer

för vart och ett av 4:de arméfördelningens värvade truppförband.

Den började sin verksamhet under hösten 1899.

Genom nådiga brev den 15 maj 1903 och den 3 juni 1904 har

Kungl. Maj:t för vart och ett av åren 1903 och 1904 medgivit, att 900 kronor

finge ställas till civilanställningskommissionens förfogande för att bereda

o O o

avskedat underbefäl av manskapsklassen vid värvade armén, som vunne

anställning för provtjänstgöring vid postinspektionens järn vägspost, en ersättning

av 2 kronor 25 öre om dagen under provtjänstetiden.

Vidtagna Vid en del truppförband hava inrättats särskilda civilanställnings- eller

aZtup9p-rplatsans1caffningskommiSsioner för avgående fast anställt manskap, mer undanJorbanden
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

tagsvis även för värnpliktiga efter avslutad tjänstgöring. Hittills hava endast

12 av arméns samtliga truppförband upprättat dylika kommissioner, nämligen

8 infanteriregementen, 2 kavalleriregementen, 1 fältartilleriregemente

och 1 trängkår. Förekomsten av permanenta organisativa anordningar

för beredandet av civilanställning är talrikast inom lista arméfördelningen,

där dylika anordningar förekomma vid tre infanteriregementen

och ett kavalleriregemente. I övrigt äro civilanställningskommissioner inrättade

inom 2:dra arméfördelningen vid ett infanteriregemente samt

fördelningens trängkår, inom 4:de arméfördelningen vid ett infanteriregeinente,

vartill kommer den för i Stockholm garnisonerade truppförband

gemensamma civilanställningskommissionen, inom 5:te arméfördelningen

vid två infanteriregementen och inom 6:te arméfördelningen vid ett infanteriregemente

samt vid fördelningens kavalleri- och fältartilleriregementen.

Inom 3:dje armefördelningen samt vid Gottlands och Bodens trupper

förekomma inga särskilda organisativa anordningar för beredandet av

civilanställning. Vid åtta av de truppförband, där civilanställningskommissioner

äro upprättade, avser kommissionens verksamhet jämväl att förmedla

volontäranskaffning åt vederbörande regemente eller kår. Vid Svea

och Göta livgarden, Upplands infanteriregemente samt Boden-Karlsborgs

artilleriregementes detachement i Boden skola under loppet av innevarande

år särskilda kommissioner inrättas för beredande av civilanställning.

Kommissionerna äro sammansatta av representanter för vederbörande

truppförbands officers- och underofficerskåi’er. I sex kommissioner är även

manskapsklassen representerad med ett eller flera underbefäl. En regementsofficer

är i regel ordförande; de övriga ledamöterna utgöras av kompani-(skvadrons-,

batteri-)officerare, underofficerare samt underbefäl av

manskapet, av varje befälsklass en till tre medlemmar. De utses i allmänhet

av vederbörande regements- eller kårchef, men i vissa fall välja

underofficerskåren och manskapet själva sina representanter i kommissionerna.

Vid en av dessa utses representanterna för manskapsklassen av

officerare och underofficerare i kommissionen.

Genom regementsorder den 8 oktober 1913 tillsattes vid Karlskrona

kustartilleriregemente en platsförmedlingskommitté med uppgift att bereda

hjälp åt regementets manskap att efter avgång ur tjänsten erhålla lämpliga

civila anställningar. Kommittén består av regementschefen, tvenne

andra officerare, en underofficer och två underofficerskorpraler. Det löpande

arbetet utföres av ett arbetande utskott om tre ledamöter.

I övrigt finnas ej särskilda dylika kommissioner vid flottan eller

kustartilleriet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

Samverkan

med arbetsförmedlingsanstalter.

För beredande av anställning åt f. d. volontärer har vidare i vissa

fall åstadkommits ett organiserat samarbete mellan regementena och den

offentliga arbetsförmedlingen.

Sålunda kom redan under år 1911 till stånd samverkan mellan anstalterna

i Stockholm, Jönköping, Malmö och Skara samt vissa å dessa

orter förlagda truppförband. I Stockholm representerades truppförbanden

av 4:de arméfördelningens civilanställningskommission. Föreståndaren vid

Jönköpings-anstalten bereddes tillfälle att strax före mötes- och kapoitulationstidernas

slut göra personliga besök å Skillingaryds lägerplats. Åt

honom uppläts expeditionsrum, där förmedlingsarbetet kunde ske; anslag

med uppgifter om tid och plats, vara föreståndaren kunde träffas, uppsattes

i baracker, soldathem, mathallar m. fl. för manskapet tillgängliga lokaler.

Dessutom tillkännagavs genom order, när arbetsförmedlingens föreståndare

kunde träffas på platsen. Härvid organiserades samarbete med en vid Jönköpings

regemente bildad särskild rekryterings- och civilanställningskommission.

Även i Malmö och Skara förekom något liknande.

1 skrivelse den 26 juli 1913 hänvände sig chefen för 2:dra arméfördelningen

till styrelserna för de inom arméfördelningsområdet förefintliga

län sanstalterna — i Östergötlands och Jönköpings län samt Kalmar läns

norra och södra landstingsområden — med förfrågan, huruvida styrelserna

ansåge lämpligt att genom samarbete mellan vederbörande militära och

arbetsförmedlingsmyndigheter tillämpa vissa av 1912 års arbetsförmedlingskonferens

uppställda allmänna principer för rekrytering och civilanställning.

Då de offentliga anstalterna ställde sig sympatiska till det föreslagna

samarbetet, ingick arméfördelningschefen den 7 augusti 1913 till Kungl.

Maj:t med anhållan om bemyndigande att under en tid av tre år få anställa

försök i enlighet med nyss angivna grunder.

Arméförvaltningen, som yttrade sig över framställningen, tillstyrkte

nådigt bifall till densamma. För civilanställningen skulle inga andra utgifter

behöva förekomma än till lokalhyra för arbetsförmedlingskontor

å de icke kasernerade regementenas övningsplatser under tiden från

och med den 1 september till regementsövningarnas slut, därest erforderliga

lokaler icke skulle kunna avgiftsfritt tillhandahållas av respektive regementen.

Arméförvaltningen ansåg i likhet med arméfördelningschefen, att

dessa kostnader lämpligen kunde bestridas av de enskilda lägerkassorna.

Vid föredragning av detta ärende den 22 augusti 1913 fann Kungl.

Maj:t gott medgiva, att, därest å någon av ifrågavarande övningsplatser

lokal för tillfälligt arbetsförmedlingskontor under tiden från och med

den 1 nästkommande september till regementsövningarnas slut icke kunde

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 162.

erhållas inom någon kronan tillhörig byggnad, från fjärde huvudtitelns

anslag till extra utgifter finge utbetalas ersättning för hyra av sådan lokal.

Sedan Kungl. Maj:t sålunda lämnat sitt medgivande till anordnandet

av ifrågavarande försök, vidtogos omedelbart de åtgärder, som angivits i arméfördelningschefens

framställning.

Jämväl på andra platser visade sig, väsentligen till följd av arbetsförmedlingskonferensens

uttalanden, ett ökat intresse för civilanställningens

befrämjande genom den offentliga arbetsförmedlingens medverkan.

Redan den 8 december 1904 uppdrog Kungl. Maj:t åt en kommitté, den

s. k. civilanställningskommittén, att verkställa utredning och avgiva förslag

dels angående beredandet av företrädesrätt för avskedat underbefäl vid armén,

flottan och kustartilleriet till vissa lägre beställningar i statens tjänst,

dels ock angående lämpliga åtgärder för underlättandet av sådant underbefäls

inträde i statens eller annans tjänst. Kommittén avgav sitt betänkande

den 8 mars 1906.

Kommitténs förslag innehåller i huvudsak följande.

Var, som i egenskap av fast anställd eller värnpliktig tjänstgjort

såsom krigsman under tid, ej understigande fem år, därav minst tre år

såsom underbefäl vid armén eller i motsvarande anställning vid flottan

eller kustartilleriet, samt under denna sin tjänstetid uppnått minst tjugusex

levnadsår och såväl i som utom tjänsten sig redligen och väl skickat,

skulle på grund av intyg härom (civilanställningsbetyg) åtnjuta viss företrädesrätt

till civil anställning i statens verk och inrättningar.

Företrädesrätten skulle innebära, att den, som uppfyllde de för densamma

stadgade villkor, skulle, omedelbart eller efter fullgörande av

den övnings- eller provtjänstgöring, som kunde erfordras, äga

a) att framför annan ifrågakomma till sådan å stat uppförd eller

eljest med ständig avlöning förenad civil befattning i statens tjänst, som

förklarats skola åt underbefäl särskilt förbehållas, samt

b) att för erhållande av civil befattning i statens tjänst av beskaffenhet

att, ehuru icke åt underbefäl särskilt förbehållen, likväl kunna åt

underbefäl upplåtas, framför annan antagas till tjänstgöring inom verk

eller inrättning, varunder ''dylik befattning hör, och efter ett års väl vitsordad

tjänstgöring därstädes få tillgodoräkna sig viss del av den militära

tjänstetiden såsom tjänstetid inom verket eller inrättningen.

För företrädesrättens åtnjutande skulle i varje fall erfordras att uppfylla

de särskilda fordringar, som för anställningens erhållande kunde vara

föreskrivna.

1901 års

civilanställningskommitté.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

Kungl. Maj:t skulle hava att bestämma ej mindre vilka civila befattningar

i statens tjänst, som skulle särskilt förbehållas åt underbefäl, än

även till vilken tjänstgöring inom statens verk och inrättningar underbefäl,

som uppfyllde sagda villkor, skulle äga att framför andra antagas. I dessa

hänseenden avgav jämväl kommittén förslag. Till det förra slaget av befattningar

skulle höra, förutom en del befattningar vid försvarsförvaltningen,

flertalet vaktmästarbefattningar vid statens verk, polisuppsyningsmansoch

motsvarande befattningar vid polisbevakningen å landsbygden samt

vissa andra i allmänhet mer enstaka befattningar. Till det senare slaget

skulle huvudsakligen höra befattningar såsom postbetjänt, linjearbetare och

extra betjänt vid telegrafverket, extra betjänt vid järnvägens distriktsförvaltningar,

vid den lokala tullförvaltningen, kustbevakningen och gränsbevakningen

samt såsom extra kronojägare vid skogsstaten.

Tillgodoräknande av militär tjänstetid såsom tjänstetid inom staten

tillhörande verk eller inrättning skulle ske sålunda, att av den militära

tjänstetiden tredjedelen, dock i intet fall mer än tre år, skulle anses motsvara

tjänstgöring under lika lång tid inom verket eller inrättningen.

Tillgodoräknande av tjänstetid skulle dock icke föranleda åsidosättande

av allmänt gällande bestämmelser angående företräde på grund av

skicklighet och pålitlighet i allmänhet samt duglighet särskilt för den

anställning, varom vore fråga.

Företrädesrätt skulle till de åt underbefäl särskilt förbehållna befattningar

upphöra att gälla i regel för underofficer vid utgången av

trettiosjätte och för annat underbefäl vid utgången av trettionde levnadsåret.

Underbefäl eller likställd krigsman skulle kunna få med bibehållande

enligt de närmare föreskrifter, Kungl. Maj:t meddelade, av sina avlöningsförmåner

vid krigsmakten efter vederbörande befälhavares beprövande erhålla

sammanlagt tre månaders tjänstledighet för fullgörande av övnings- eller

provtjänstgöring, som för vinnande av civil anställning i statens verk och

inrättningar kunde erfordras.

De verkställighetsåtgärder, vilka från statens sida påkallades för att

åt innehavare av civilanställningsbetyg bereda dessa förmåner, skulle, i den

mån de icke ankomme på annan offentlig myndighet, ombesörjas enligt

de närmare föreskrifter, Kungl. Maj:t meddelade, dels av en för hela landet

gemensam i Stockholm inrättad civilanställning skommission, dels ock av

förmedling skommissioner, en för varje inskrivningsområde med undantag

av Stockholms, för vilket senare civilanställningskommissionen skulle vara

förmedlingskommission.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

Civilanställningskommissionen skulle bestå av en generals- eller amiralsperson

såsom ordförande samt två militära och två civila ledamöter,

förordnade av Kungl. Maj:t för en tid av tre år i sänder. Av de militära

ledamöterna skulle den ena tillhöra armén och den andra flottan

eller kustartilleriet.

Inskrivningsområdes förmedlingskommission skulle utgöras av ordförande

samt minst två ledamöter, utsedda enligt de närmare föreskrifter,

Kungl. Maj:t utfärdade.

De militärai myndigheterna biträdde i allmänhet kommitténs för- Yttranden

slag, med vissa tillägg och _ förändringar. Chefen för 5:te arméfördelningen

ansåg, att civilanställningen borde åstadkommas utan tvångsåtgärder kommitténs

och efter friare principer än de av kommittén föreslagna. förslag.

Av de civila myndigheterna uttalade sig flertalet emot förslaget

i dess av kommittén angivna form och anmärkte mot detsamma, att ämbetsverkens

funktion kunde skadas genom företrädesrätten, att tillräckligt antal

företrädesberättigade icke alltid funnes att tillgå, när det behövdes, att de

civila komme att avhålla sig från att taga anställning såsom extra betjänte,

när de kunde befara att bliva förbigångna vid ordinarie platsers tillsättande,

att det vore orättvist att inom verket mindre meriterade finge försteg

framför mera förtjänta, in. m.

I några fall gjordes gällande, att understundom längre tids provtjänstgöring

vore nödvändig, men att sådan icke torde vara förenlig med

militärtjänsten.

Vissa myndigheter ifrågasatte ytterligare utredning.

Järnvägsstyrelsen framhöll, att här givetvis förelåge ett viktigt statsintresse,

som borde i görligaste mån tillgodoses; och hade i betraktande härav

styrelsen vid frågans behandling låtit sig angeläget vara att söka, i

vad på styrelsen ankomme, befrämja de ifrågasatta åtgärderna, dock givetvis

med de inskränkningar, som ur järnvägstjänstens synpunkt eller av de

vid statens järnvägar rådande förhållanden betingades.

Det föreliggande förslaget rörande företrädesrätt till antagande i tjänstgöring

vore för statens järnvägars vidkommande väl vidsträckt, och syntes det

styrelsen ur järnvägstjänstens synpunkt nödigt, att, såsom ock på vissa

håll i utlandet syntes äga rum, viss inskränkning i avseende på företrädesrätten

bestämdes, på det järnvägsförvaltningen, som ju i främsta rummet

hade att taga hänsyn till de sökandes användbarhet i järnvägstjänsten, icke

måtte i alltför stor utsträckning bindas i sina anordningar för dess

rationella skötsel.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

- Efter noggrann! övervägande av de på saken inverkande omständigheter

hade styrelsen stannat därvid, att efter i förekommande fall erforderlig

övnings- eller provtjänstgöring företrädesrätt att antagas till tjänstgöring

skulle inom de olika grupperna av den extra personalen vid varje distrikt

i allmänhet beredas ifrågavarande underbefäl beträffande var fjärde ledig

plats i varje särskild grupp, styrelsen dock givetvis obetaget att i brådskande

fall eller där eljest vore av nöden vidtaga erforderliga anordningar för

järnvägstjänstens behöriga uppehållande.

Enligt de i kommitténs betänkande lämnade uppgifter om anställd

extra personal inom de stora lägsta grupperna vid ban-, maskin- och

trafikavdelningarna, eller extra banvakt-, putsar-, pumpar-, kolvakts- och

stationskarlsgrupperna, skulle antalet härav utgöra i runt tal 3,700 och sålunda,

efter en beräknad medeltjänstetid vid första ordinarie anställning

av 4 år, rekryteringen per år inom dessa grupper uppgå till 925 personer.

Med den av styrelsen nu i utsikt ställda ökade möjlighet för ifrågavarande

underbefäl att ifrågakomma till antagande skulle årligen beträffande

ungefär 230 av de lediga platserna inom nämnda stora grupper beredas

företrädesrätt för sagda underbefäl. Under antagande, att omkring

300 av de under åren 1900—1904 vid statens järnvägar anställda f. d. militärer

haft underbefäls grad eller således i runt tal 60 om året, framginge

av ovanstående, att genom styrelsens förslag väsentlig förbättring skulle

vinnas uti ifrågavarande underbefäls utsikter att efter militärtjänst vinna

anställning vid statens järnvägar.

Mot den enligt förslaget efter ett års väl vitsordad tjänstgöring inträdande

rätt till tjänsteårsberäkning, för så vitt därigenom, såsom ock

i främsta rummet syntes vara avsett, skulle ernås större befordringsmöjligheter

till ordinarie befattning än enligt vanliga regler, vore, under förutsättning

av ovanberörda inskränkning i företrädesrätten, från styrelsens

tida intet att erinra. Styrelsen hade därvid särskilt tagit i betraktande,

att denna tjänstårsberäkning icke skulle föranleda åsidosättande av allmänt

gällande bestämmelser angående företräde på grund av skicklighet

och pålitlighet i allmänhet samt duglighet särskilt för den anställning,

varom vore fråga.

För vinnande av det åsyftade målet syntes det styrelsen vara ömkligt,

att de bestämmelser i ämnet, som komme att tillämpas vid statens

järnvägar, genom föreskrift i koncession eller vid beviljande av statsunderstöd

kunde i tillämpliga delar bliva gällande även för enskilda järnvägar.

Telegrafstyrelsen ansåg sig icke kunna biträda kommitténs förslag, i

vad det avsåge beredande av företrädesrätt åt volontärer såsom materialvak
Ö
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 162.

ter vid telegrafverket. Dessa befattningar ansåges nämligen kräva viss tids

förutvarande anställning såsom linjearbetare eller linjeunderbefäl. I avseende

å anställning såsom linjearbetare eller e. o. betjänt vid distriktsförvaltningarna

fann sig däremot styrelsen oförhindrad att tillstyrka kommitténs

förslag, något som enligt styrelsens mening jämväl innebure, att innehavare

av civilanställningsbetyg skulle även i avseende å den efter viss

tjänstgöringstid inträdande förhöjningen i avlöning äga att tillgodoräkna

sig en del av sin militära tjänstetid. ''

Generaltullstyrelsen förmälte sig förutsätta, att statsverkets intresse

med nödvändighet krävde meddelande av bestämmelser i den av kommittén

angivna riktning och fann sig icke böra avstyrka antagande av de

väckta förslagen, mot vilka styrelsen ej hade något väsentligt att erinra.

Fångvårdsstyrelsen anförde, att den, i betraktande av vådan av den

civila personalens avskräckande från tillfällig tjänstgöring vid fångvården, ansåge,

att den i förslaget till civilanställningsförordning givna bestämmelsen

om rätt att i den civila anställningen tillgodoräkna sig militär tjänstetid borde

förklaras icke vara tillämplig å den vid fångvården anställda personal. Men borttoges

denna förmån, kvarstode av det hela allenast en rätt för arméns

underbefäl att framför andra antagas till tjänstgöring såsom extra ordinarie

konstapel, en rätt som, även den, måste i väsentlig mån begränsas.

Då det fortfarande bleve nödvändigt vid ett eller annat fängelse att för

tillfällig tjänstgöring antaga civila, men utsikten att erhålla lämpliga sådana

skulle fångvården betagas, om den civile, som en gång mottagit tillfälligt

förordnande och på hedrande sätt skött detsamma, ändock måste

beräkna att vid ifrågakommande nytt förordnande bliva förbigången av

förste sig anmälande krigsman med civilanställningsbetyg, fordrade nämligen

fångvårdens intresse, att i dylikt fåll innehavaren av sådant betyg

icke därigenom vore tillförsäkrad någon företrädesrätt framför förut anställd

civil. Härtill koinme, att enligt gällande föreskrifter vid antagande

av vaktbetjäning avseende företrädesvis borde fästas vid sökande, som

bland i övrigt lika lämpliga personer ägde insikt i hantverk eller handaslöjd,

däruti undervisning kunde meddelas fångpersonalen.

Domänstyrelsen hänvisade till, att något hinder icke funnes i gällande

föreskrifter för vederbörligen kvalificerade underbefälspersoners anställande

såsom kronojägare. Då emellertid åtgärder i syfte att underlätta underbefäls

anställande vid skogsstaten icke utan men för dessa befattningars

rätta utövande kunde vidtagas, hemställde styrelsen, att några

särskilda åtgärder eller nya bestämmelser i det syfte, kommittéförslaget

avsåge, icke beträffande skogsstaten måtte komma till stånd.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 118 käft. (Nr 162.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förmälte sig icke hava något mot

förslaget att erinra.

Medicinalstyrelsen uttalade, att f. d. militärer i allmänhet visat sig

icke äga de kvalifikationer, som fordrades för skötande av sinnessjuka.

Däremot vore intet att erinra mot f. d. militärs företrädesrätt till anställning

vid hospitalen såsom underordnad maskinist, nattvakt, postbud eller eldare.

Volönt ärkommissionen

1907.

Den s. k. volontärkommissionen uttalade i ett den 31 maj 1907 avgivet

utlåtande, att eu granskning av yttrandena över civilanställningskommitténs

förslag gåve vid handen, att någon reform rörande civilanställning

för underbefäl icke för det dåvarande syntes böra vidtagas i den

utsträckning, samma förslag angåve.

Volontärkommissionen avgav därför följande modifierade förslag.

De äldre bestämmelserna om underbefäls företrädesrätt, som lämnats

genom nådiga besluten den 12 juni 1874, den 27 maj 1881 och den 27

maj 1898, borde med vissa förändringar sammanfattas i ett nytt nådigt

brev, som bleve meddelat cheferna för samtliga statens ämbetsverk, vilka

därjämte borde åläggas bland annat att mottaga vissa krigsmän till provtjänstgöring

inom verket.

Underbefälets företrädesrätt föresloges att gälla endast mellan lika

meriterade sökande.

Företrädesrätt för underofficer förutsattes icke; för hans framtid ansåges

staten hava sörjt genom underofficersbeställningen.

Den företrädesrätt, som avsåges, bleve alltså, framhöll kommissionen,

fullt effektiv endast vid anställning i lantförsvarets verk och inrättningar,

men villkorlig för statens alla andra verk, alldenstund verkets chef skulle

bedöma, om den sökande hade erforderliga insikter och egenskaper.

Staten skulle alltså icke garantera någon av underbefälet civil anställning,

men borde till sådan anställning söka förhjälpa dels distinktionskorpraler

(förstekonstaplar), vilka fullgjort en väl vitsordad militär tjänstetid

av minst 5 år, därav minst 2 år såsom underbefäl, dels även annat

underbefäl av manskapet, som i tjänsten ådragit sig skada.

De organ, vilka borde förhjälpa underbefälet till civil anställning

och handlägga ärenden, som med dylik anställning hade sammanhang,

föreslogos bliva en civilanställning sbyrå inom lantförsvarsdepartementets

kommandoexpedition att träda i stället för den nuvarande civilanställningskommissionen

inom 4:de arméfördelningen samt för varje regemente (kår)

en särskild rekryteringskommission. Denna, som skulle tillsättas av regementschefen

och bestå av 1 regementsofficer och 1 kapten samt 1 underofficer

och 1 distinktionskorpral, skulle hava till huvudsaklig uppgift att hand
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

lägga rekrytering särendena inom sitt rekryteringsområde, förvalta och

redovisa rekryteringsanslaget samt i allmänhet hava ansvaret för att inga

åtgärder försummades att hålla regementets nummerstyrka fulltalig för

därtill anslagna medel. Men därjämte skulle de hava till uppgift att

verka för civilanställning enligt bestämmelser, som därom kunde bliva utfärdade.

För att så fullständigt som möjligt utnyttja landets hela rekryteringsförmåga

skulle de särskilda rekryteringskommissionerna samverka

med varandra.

Kommissionen framhöll, att den ansåge en sammanhållande myndighet

inom hela armén nödvändig, förutom de vid truppförbanden inrättade

kommissionerna.

Sammanlagda kostnaden för de åtgärder, kommissionen sålunda

föreslagit, skulle uppgå till:

för civilanställningsbyrån i kommandoexpeditionen

en regementsofficer, arvode...... 1,500 kr.

en underofficer, d:o ...... 1,000 »

expenser m, m............ 600 » 3,100 kr.

för rekryteringskomm issioner

56 kommissioner till expenser m. m. å 300 kr. 16,800 kr.

Summa 19,900 kr.

Härifrån avginge kostnaden för den nuvarande civilanställningskommissionen

inom 4:de arméfördelningen:

Arvode till sekreteraren........ 1,000 kr

till expenser m. in.......... 600 » 1,600 kr.

Återstående kostnad............. 18,300 kr.

1907 års generalskommission förmälte sig i huvudsak

kommissionens förslag. *

gilla volontär
-

Generalskommissionen

1907.

1907 års försvarskommitté anförde, att den kraftigaste hävstången

för underhjälpande av volontärrekryteringen och därmed för höjande av kommitté.

hela volontärinstitutionen från dess dåvarande till ett i såväl kvantitativt

som kvalitativt avseende högre plan vore en ändamålsenligt ordnad civil
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

anställning. Frågan härom borde därför snarast underkastas den ytterligare

utredning, som tilläventyrs kunde vara erforderlig.

Civilanställ- Statsrådet och chefen för ^^försvarsdepartementet uppdrog år 1911

postverket, åt särskilda sakkunniga, nämligen översten C. G. V. Hammarskjöld och

majoren Hj. Hagman, att biträda generalpoststyrelsen vid utredning av

frågan om anställande vid postverket av underbefäl av manskapet, som

avgått ur krigstjänsten. Sedan därefter generalpostdirektören i en den 31

oktober 1912 till statsrådet och chefen för lantförsvarsdepartementet avlåten

promemoria — med överlämnande av ett av de sakkunniga avgivet

förberedande förslag i ämnet — närmare angivit de tilltänkta huvudgrunderna

för civilanställningens genomförande vid postverket, avgåvos

yttranden i ärendet dels den 18 december 1912 gemensamt av samtliga

arméfördelnings- och likställda chefer, dels ock den 24 januari 1913 särskilt

av chefen för generalstaben.

Efter särskilda nådiga remisser hava sedermera underdåniga yttranden

i ärendet avgivits av arméförvaltningen den 31 mars 1913 och generalpoststyrelsen

den 8 september 1913.

Slutligen har generalpostdirektören på anmodan inkommit med en

den 25 oktober 1913 dagtecknad promemoria i ämnet, varefter, till följd

av förnyade nådiga remisser, underdåniga yttranden avgivits av chefen

för generalstaben den 11 november 1913 och av arméförvaltningen den 5

januari 1914.

grunder71 för I postverket sker första anställningen såsom tjänsteman av lägre

anställning, grad genom antagandet till aspirant. Aspiranter antagas en gång årligen

till det antal generalpoststyrelsen bestämmer, numera 75 å 100 årligen.

Aspiranttiden är för närvarande ett år. Under denna tid har aspiranten

först att genomgå erforderlig övnings-, och provtjänstgöring, för vilken

torde kunna beräknas åtgå 2 k 3 månader, samt därefter att vid behov

tjänstgöra. Under övnings- och provtjänstgöringen åtnjuter aspiranten

icke någon ersättning från postverket, varemot han under självständig

tjänstgöring äger uppbära avlöning, som numera kan beräknas till 1,020

kronor för helt år räknat. Under detta första anställningsår kan emellertid

aspiranten icke påräkna annat än tillfällig tjänstgöring. Efter första

anställningsårets utgång antages aspiranten till extra postiljon utan fast

placering samt äger att från denna tidpunkt räkna tjänstår. Med undantag

likväl av vissa tider under första året, kan extra postiljon i

allmänhet påräkna ständig tjänstgöring, ehuru han, såsom fortfarande i

reserv och i saknad av fast placering, måste finna sig i att tjänstgöra på

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

olika platser och befattningar. Under tjänstgöring åtnjuter extra postiljon

avlöning efter 1,020 kronor för år räknat med förhöjning 2 år

efter alltagandet till 1,080 kronor samt under dag, då tjänstgöring icke

kunnat beredas honom, ehuru han stått till verkets förfogande, ett expektansarvode

av 67 öre (förut 50 öre). I allmänhet kan extra postiljon påräkna

att efter en tjänstetid av 3 å 4 år ernå fast placering och kort

därefter även ordinarie tjänst i lägsta graden med begynnelselön av 1,200

och slutlön av 1,650 kronor per år. Till såväl extra postiljoner som ordinarie

tjänstemän av lägre grad utgå dessutom i förekommande fall

ortstillägg, traktaments- och härbärgesersättning enligt särskilda grunder

ävensom tjänstebeklädnadsförmån och fri läkarvård.

Ovannämnda sakkunniga tänkte sig, att civilanställningen skulle för-1911 års sakbehållas

volontärer, vilka tjänat minst fem år. Under sista anställnings- kunni3aåret

såsom volontärer skulle dem beredas tillfälle att fullgöra erforderlig

övnings- och provtjänstgöring. De sakkunniga uttalade, att denna tjänstgöring

borde kunna inskränkas till 4 ä 6 veckor, vilket icke utgjorde längre

tid än den tjänstledighet, en volontär av denna ålder kunde påräkna.

Under övnings- och provtjänstgöringen, som borde förläggas till de tider

•av året, då den vore minst till hinder för militärövningarna, borde volontären

kunna bo och i allmänhet intaga alla måltider vid eget truppförband.

Volontär, som blivit vid provtjänstgöring godkänd, borde vid avgång

från sin anställning på regementets stat kunna erhålla anställning såsom extra

postiljon utan fast placering med skyldighet att tjänstgöra vid postverket,

når helst det så påfordrades, men med rätt att viss tid kvarstå i regementets

reserv samt att, då han icke upptoges av tjänstgöring vid postverket, tjänstgöra

vid regementet. Vid regementet skulle han även under denna tid, intill

dess ständig tjänstgöring vid postverket kunde beredas honom, erhålla bostad

och kost, och borde postverket bestrida regementets kostnad för volontären

under tiden såsom extra postiljon.

För volontären innebure visserligen tiden såsom extra postiljon eu

väntetid med jämförelsevis ringa förmåner. Genom att låta honom

tillbringa denna tid vid regementet förtoges dock de egentliga olägenheterna

härav. Volontären behölle därvid sin gamla befälsställning°och

erhölle såväl inkvartering, förplägnad och dagavlöning som även tillsyn

och sysselsättning jämväl under vänte- och överliggningstiden.

Enligt de sakkunnigas mening vore det nämligen av vikt, att, sedan

volontären lämnat den bundna militära tjänstgöringen, han så snart som

möjligt erhölle anställning med regelbundet arbete. Varje mellantid med

dess frihet medförde frestelser, vilka den unga mannen, som förut haft

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj-.ts nåd. proposition nr 162.

krigstuktens kraftiga stöd, icke alltid på egen hand kunde motstå. Det

vore därför nödvändigt, att regementet ordnade för volontären under tiden

såsom extra postiljon, dock utan att tjänsten vid regementet lede intrång

eller statsverket därigenom åsamkades några kostnader.

De sakkunniga tänkte sig, att på detta sätt hela den egentliga tjänstemannapersonalen

av lägre grad vid postverket med fördel skulle kunna

rekryteras uteslutande med underbefäl av manskapet, som avginge ur krigstjänst.

Däremot skulle civil personal fortfarande anlitas för sabbatstjänstgöring

och såsom tillfällig förstärkning i särskilda fall. Det

ifrågasattes, om det ej vore förenligt med de militära intressena att

såso^n hittills låta militärer i tjänst inträda såsom tillfällig förstärkning

vid postverket vid jul och nyår, då allt egentligt militäriskt arbete läge

nere. Slutligen framhöllo de sakkunnige, att, om den tillämnade civilananstållningen

skulle kunna erhålla någon avgörande betydelse för volontärrekryteringen,

fordrades, att den utsträcktes till ett flertal av statens verk

och inrättningar.

Generalpost- I den ovanberörda promemoria, varmed generalpostdirektören till che
d31

^oktober fen för ^försvarsdepartementet överlämnade de sakkunnigas nämnda ytt1912.

rande, förmälte han, att under senare år militärer vid vissa tillfällen,

särskilt vid jul och nyår, anlitats för tillfällig tjänstgöring vid postverket.

Även volontärer, som avgått ur krigstjänst, hade i enstaka fall erhållit

anställning som tjänstemän av lägre grad och befunnits äga goda betingelser

för dylik anställning. En allmän civilanställning, d. v. s. tjänstemännens

av lägre grad uteslutande rekrytering med underbefäl av manskapet,

som avgått ur krigstjänsten, syntes därför ur postal synpunkt förmånlig,

och hade reservförhållandena vid postverket numera blivit ordnade på ett

sätt, som gjorde övergången till civilanställning synnerligen lätt.

Ehuru civilanställningens genomförande vid postverket torde komma

att medföra ökad kostnad för verket, jämväl i form av ökad pension till

följd av högre rekryteringsålder, komme den dock enligt generalpostdirektörens

mening att" i andra avseenden erbjuda så stora fördelar, att den

utan tvekan borde förordas.

De av de sakkunniga angivna grunder för civilanställningens ordnande

vid postverket syntes ock i huvudsak böra av postverket biträdas.

Vad först tjänståldern beträffade, torde från postal synpunkt icke

finnas något att erinra mot det på militära skid grundade villkor, att civilanställningen

skulle inskränkas till volontärer, vilka avginge först efter o års

eller längre tjänstetid. Icke heller ansåges den postala utbildningen behöva

taga sin början förrän under volontärernas sista anställningsår. Ifråga om

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

antalet hugade volontärer, som ansåges böra erhålla tillfälle att genomgå

den omförmälda övnings- och provtjänstgöringen såsom postaspiranter,

torde detsamma böra årligen bestämmas av postverket med hänsyn till det

föreliggande behovet av reservpersonal; dock borde ett så stort antal medgivas

provtjänstgöring, att, då efter övningstidens slut aspiranter skulle uttagas

till extra postiljon er, postverket sattes i tillfälle att verkställa erforderlig

gallring samt under alla förhållanden kunde påräkna kvalificerade

och för posttjänsten fullt lämpliga volontärer. Ävenledes borde postverket

äga att bestämma antalet aspiranter å de olika garnisonsorterna, enär detta

måste ske med hänsyn till behovet å respektive orter.

Övnings- och utbildningstidens längd syntes icke böra i förväg fixeras

till ett visst antal veckor eller månader, utan borde densamma få göras

beroende av vars och ens förmåga att tillgodogöra sig utbildningen samt

av de tillfällen till övning, som på de olika orterna stode till buds.

Enär volontärerna först efter 5 militära tjänsteår och således vid betydligt

högre ålder än postverkets nuvarande aspiranter bleve antagna till

extra postiljoner, borde givetvis tillses, att fast anställning så fort som möjligt

kunde beredas dem. Med hänsyn härtill vore det av största vikt, att reservkåren

— extra postiljonerna — hölles i möjligaste män begränsad, enär

detta för extra postiljonerna innebure snabbare befordran. Det vore därför

önskvärt, att volontärerna under sista anställningsåret — förutom provtjänstgöring

— även finge i fall av behov anlitas för självständig posttjänstgöring,

då extra postiljonerna icke fullt försloge härtill. Därest så

icke finge ske, utan extra postiljonskåren skulle behöva hållas så stor, att

densamma under alla förhållanden täckte eller överstege behovet av reservpersonal,

skulle detta försämra extra postiljonernas befordringsutsikter och

göra civilanställningen mindre eftersträvansvärd.

Bland de volontärer, som fullgjort övnings- och provtjänstgöring,

borde postverket i sammanhang med deras avsked såsom underbefäl på

stat till extra postiljoner utvälja så många av de för posttjänsten lämpligaste,

som kunde erfordras för utfyllande av extra postiljonskåren under

ett följande år.

För postverkets vidkommande innebure de sakkunnigas förslag om

volontärernas kvarstående vid regementet under viss tid, att postverket

beträffande stationeringen av extra postiljonerna bleve hänvisat uteslutande

till garnisonsorterna, under det att postverket för närvararde hade extra

postiljoner stationerade jämväl på andra orter, där behov av reservpersonal

förefunnes. Ehuru det vore till fördel för postverket att hava fullt fria

händer i fråga om placeringen av extra postiljonerna, torde dock enligt

generalpostdirektörens åsikt den föreslagna anordningen med hänsyn till

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 162.

de obestridliga fördelar, densamma innebure för de civilanställda, böra av

postverket i huvudsak biträdas.

Arméfördel- I likhet med generalpostdirektören funno arméfördelningscheferna

tmderiASde-och chefen för generalstaben gynnsamt för det åsyftade ändamålet, att de

cember 1913 volontär, som önskade anställning vid postverket, redan under tjänstgöför

general-r''mgen vid arm«n finge genomgå övnings- och provtjänstgöring, så att de

staben den24 omedelbart efter avskedet från volontärbeställning på stat kunde erhålla

januari 1913. avjgna(j anställning vid verket. Dock borde volontärerna ej för länge tagas

bort från den militära tiänsten. Likaså vore det av vikt, att övnings- och

provtjänstgöringen förlädes till eu med hänsyn till denna tjänst lämplig

årstid. Den självständiga tjänstgöring, vartill postverket kunde anse sig

behöva anlita volontärerna redan under sista anställningsåret, borde avpassas

med hänsyn till tjänstgöringsförhållandena vid olika truppslag och truppförband

samt regleras så att den inverkade så litet störande som möjligt

på den militära tjänsten.

Den föreslagna anordningen, att regementet i regel, intill dess ständig

tjänstgöring vid postverket bereddes volontären, skulle taga hand om denne

och låta honom kvarstå såsom underbefäl i regementets reserv, förefölle,

åtminstone vid första påseendet, praktisk, om den på lämpligt sätt begränsades.

Underbefäl borde icke kvarstå i reserven mer än ett år. En

nödvändig betingelse för att ifrågavarande civilanställning skulle bliva antaglig

för det avgående underbefälet vore i alla händelser, att snarast

möjligt efter avskedet ur aktiv tjänst och åtminstone efter ett år bereddes

dem ständig tjänstgöring.

Armé,för- Arméförvaltningen anförde i sitt utlåtande den 31 mars 1913 be
/efÄ

träffande den i förslaget omnämnda provtjänstgöringen, att volontären1913.

aspiranten icke torde kunna fullgöra densamma utan att erhålla tjänstledighet

från det rent militära arbetet. Under tjänstledighet frånträddes

eldigt gällande bestämmelser inkvartering och portion eller ersättning

därför samt från och med femtonde dagen jämväl dagavlöning, men däremot

icke vederbörande tillkommande lön eller beklädnadsförmån, vilka uppbures

oavkortade under all tjänstledighet. Emellertid ansåge arméförvaltningen,

att volontären-aspiranten borde under tjänstledighet för provtjänstgöring

vid postverket bibehållas vid samtliga under tjänstgöring vid armén

utgående avlönings- och underhållsförmåner med undantag dock för s. k.

livpersedlar, även om provtjänstgöringen skulle kräva något längre tid

än den, varunder han enligt gällande praxis ägde åtnjuta tjänstledighet,

eller under högst 6 veckor.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 182.

„ Vidkommande tiden efter provtjänstgöringen under anställningsåret

såsom volontär på stat hade arméförvaltningen intet att erinra, under

förutsättning att den gottgörelse i kontant och natura (beklädnad), som

postverket lämnade för »självständig tjänstgöring», komme att överstiga

samtliga kostnader för volontären-aspirantens avlöning och underhåll vid

armén, och han sålunda sattes i tillfälle att hålla statsverket fullständigt, skadeslöst

för dess utgifter för honom. Arméförvaltningen ville alltså, ehuru

förslagets genomförande innebure vissa avvikelser från gällande bestämmelser

om fast anställt manskaps tjänstgöring i reserven samt om avlöninoför

manskap, dock tillstyrka detsamma, på det att, bland annat, erfarenhet

beträffande civilanställning i statens tjänst av volontärer därigenom

skulle vinnas.

På de av arméfördelningscheferna m. fl. anförda skäl borde enli<rt

armeförvaltningens, åsikt såväl tiden för provtjänstgöringen — vilken svntes

böra fastslås till viss längd — som reservtiden därefter vid postverket så

vitt möjligt nedbringas, på det att den föreslagna civilanställningen måtte

ta ökad betydelse för volontärerna själva och i följd därav jämväl för

rekryteringens underlättande vid armén.

Rörande volontärens avlöning och underhåll under den tid, han

efter befordran till extra postiljon vid postverket kvarstode i regementets

reserv, ansåge arméförvaltningen lämpligast, att postverket ävenledes helt

och hållet iklädde sig kostnaden för volontären. Så syntes utan ökad

kostnad för postverket kunna ske, om avlöningen till extra postiljon under

vistelsen å garnisonsorten bestämdes att utgå med visst lägre belopp än han

förut haft såsom volontär på stat — nämligen med vad som motsvarade

försvarets kostnad för naturaförmåner, 96 öre (numera dock 1 krona 13

öre), jämte dagavlöning till volontären med 50 öre per dag för distinktionskorpral

och 40 öre per dag för korpral ävensom tillägg av s. k. dagarvode

av 50 öre för tjänstgöringsdag vid postverket. Postverkets kostnad för väntedag

bleve då visserligen avsevärt större än hittills: 1 krona 46 öre resp.

1 krona 36 öre i stället för 50 öre (numera dock 67 öre). Denna ökade

väntedagskostnad för postverket skulle dock enligt arméförvaltningens åsikt

kunna uppvägas därav, att avlöningen under posttjänstgöring å garnisonsorten

nedsattes från den, som utginge vid tjänstgöring å annan ort, eller

2 kronor 50 öre, till 1 krona 96 öre resp. 1 krona 86 öre.

Emellertid förutsatte arméförvaltningen, att postverket kunde finna

det förmånligare att .bibehålla sina vanliga avlöningsgrunder även för avlöning

av extra postiljon i regementets reserv. För sådant fall ansåge arméförvaltningen,

att försvaret borde för varje väntedag tillskjuta så stort

belopp 2 kronor —, att volontären för dylik dag komme i åtnjutande

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 118 käft. (Nr 162.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Generalpoststyrelsen

den S

september

1913.

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 162.

av samma avlöningsförmåner, som han halt som volontär på stat, eller omkring

2 kronor 50 öre. (Sedan postverket numera för väntedag. utgiver

67 öre, skulle tillskottet endast behöva utgöra 1,83 kronor.) För tjänstgöringsdagar

vid postverket, under vilka volontären åtnjöte bostad och kost

vid regementet, borde postverket hålla regementet fullt skadeslöst.

Ersättningen till volontären enligt de bägge alternativen framgår

närmare av följande jämförelse:

ä förläggning sorten:

tjänstgö ringsdag.....1.96

väntedag .....

ä annan ort:

tjänstgöringsdag . .

distinktionskorpral

alt. 1. alt. 2.

korpral

alt. 1. alt. 2.

2.501

1.86

2.501

2.50

1.36

2.50

. . 2.50

2.501

2.50

2.501

Arméförvaltningen beräknade, att den ökade kostnaden för statsverket

enligt det senare alternativet icke skulle behöva överstiga. 30,000 kronor

årligen. Antalet väntedagar för ifrågavarande extra postiljon^’ förutsattes

nämligen uppgå till 15,000 om året, motsvarande omkring 175 dagar

för varje i regementets reserv kvarstående volontär. (Emellertid kan denna

beräkning väsentligen nedsättas, enär under sista året antalet väntedagar

uppgått till ej fullt 10,000, motsvarande omkring 115 per volontär. Den

ökade kostnaden kan alltså numera anslås till omkring 200 kronor per man).

Generalpoststyrelsen — anbefalld att inkomma med underdånigt

yttrande i ärendet — förklarade sig finna det mindre lämpligt att redan

från början, medan civilanställningen ännu vore att anse som en försöksanordning

och många civila extra postiljoner ännu funnes i verket, tilllämpa

särskilda avlöningsgrunder för de civilanställda extra postiljonerna.

Gen eral poststyrelsen påvisade också, att det av arméförvaltningen i främsta

rummet förordade alternativet för avlöningens utgörande till f. d. volontär,

som antagits till extra postiljon, skulle komma att medföra ökade kostnader

för postverket, i det att den ökade kostnaden för väntedagar icke,

såsom arméförvaltningen förutsatt, skulle komma att. uppvägas av den minskade

avlöningen för tjänstgöringsdag å garnisonsorten.

Med anledning av det framhållna önskemålet, att övnings- och pro\- tjänstgöringen måtte fixeras till viss tid, förklarade generalpoststyrelsen, att

ifrågavarande tjänstgöring icke behövde pågå mer än högst tre månader.

Vidare uttalade styrelsen, att den ville söka att i all möjlig man begränsa

omfattningen av volontärernas självständiga tjänstgöring vid postverket

under anställningen på regementets stat.

1 Postverkets avlöning till extra postiljoner är numera höjd till 2 kronor 83 öre; dessutom högre

belopp å dyrort.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

Sedermera har generalpostdirektören — i anledning av framkomna Generaifarhågor

för att enligt de omnämnda förslagen volontären skulle under

anställningen såsom sådan på stat för mycket dragas från den militära 25 oktober

tjänsten — anmodats att taga under övervägande, huruvida icke för post- l9l3‘

verkets vidkommande hela civilanställningen skulle kunna ordnas så, att

volontärer först från och med avskedet från befattningen såsom underbefäl

på stat påbörjade sin övnings- och provtjänstgöring vid postverket.

Med anledning härav förklarade generalpostdirektören i eu den 25 oktober

1913 till lantförsvarsdepartemcntet avlåten promemoria, att ur ren posta!

synpunkt icke något vore att erinra mot att civilanställningen i dess helhet

framflyttades till tidpunkten för volontärens avsked från beställning på

stat. Vid en sådan anordning vore dock nödvändigt, att den tid, varunder

volontären skulle tillåtas att efter avskedet från befattning såsom sådan på

stat få kvarstå i regementets reserv, i någon mån utsträcktes. Under det

att nämligen volontären enligt generalpoststyrelsens tidigare förslag vid

avskedet från sin beställning på stat skulle vara fullt utbildad reservtjänsteman,

maste enligt den nu ifrågasatta anordningen en icke ringa

del av första året efter avskedet tagas i anspråk för volontärens övnings-

och provtjänstgöring, innan denne kunde konstitueras till extra

postiljon. Då vidare postverket enligt den nya anordningen icke skulle få

anlita volontärer på stat för självständig tjänstgöring, måste antalet extra

postiljoner utan fast placering — reservkåren — hållas något större än

eldigt det tidigare förslaget. 1 ill följd av7 dessa omständigheter syntes

det icke möjligt att, såsom eljest kunnat ske, bereda volontärerna ständig

tjänstgöring inom ett år efter avskedet utan först efter omkring IV2 ä

I3/4 år. Generalpostdirektören funne det därför erforderligt, att volontären

medgåves rätt att åtminstone under nämnda tid efter avskedet få kvarstå iregementets

reserv mot åtnjutande av de förmåner, som i ärendet förut föreslagits. I

I underdånigt utlåtande över sistnämnda promemoria har chefen för Chefen för

generalstaben förklarat den påkallade förändringen innebära en avgjord försämring

av förslaget, särskilt i betraktande av den därigenom förlängda tiden november

för volontären såsom extra postiljon. Olägenheterna av att låta volontärerna imredan

under den tid, de kvarstå på stat vid regementet, fullgöra övnings- och

provtjänstgöring vid postverket ansåge generalstabschefen överkomliga, då det,

såsom här, gällde ett mycket begränsat försök till civilanställning allenast vid

postverket, samt då endast ett eller högst två underbefäl per regemente och år

skulle, under en kortare tid, komma att dragas ur den direkta trupptjänsten.

Arméförvaltningen vidhöll i förnyat underdånigt utlåtande, att Arméforanställning

såsom aspirant vid postverket med därmed förbunden övnings- Zn^YaTu
ari

1914

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

och provtjänstgöring samt viss kortare tids »självständig tjänstgöring» bör

äga rum, medan vederbörande volontärer ännu kvarstå i sina underbefälsställningar

på stat vid vederbörande truppförband.

Därest civilanställningen i allt fall skulle finnas böra anordnas så,

att anställning såsom postaspirant icke skulle kunna få vinnas under sista

året av vederbörande volontärs anställning på stat, utan först sedan han

övergått till reserven, samt till följd härav kvarståendet därstädes komme

att utsträckas till lV2 eller 13A år efter avskedet, ansåge arméförvaltningen,

att det förut av densamma i första rummet förordade alternativet till

avlöningens ordnande komme att visa sig innebära alltför små lockelser

för det f. d. underbefälet, vadan den ersättning, som borde beräknas för i

reserven kvarstående f. d. underbefäl, som finge anställning såsom postaspirant

och därefter såsom extra postiljon, icke torde för något fall kunna

sättas lägre än till 2 kronor 50 öre, motsvarande det lägsta belopp postverket

utbetalade såsom dagarvode till sin extra personal under tjänstgöring.

Då vidare postverket icke utgåve någon som helst gottgörelse

till de aspiranter, som fullgjorde övnings- och provtjänstgöring, måste, framhåller

arméförvaltningen, om denna tjänstgöring skulle fullgöras först efter

det underbefälet erhållit avsked från beställning på stat, särskilda medel

under fjärde huvudtiteln anvisas för beredande av avlöning med angivna

belopp av 2 kronor 50 öre för dag åt postaspirant under övnings- och provtjänstgöring.

Enligt dessa grunder skulle kostnaden för provtjänstgöringen,

beräknad till 3 månader, belöpa sig till 225 kronor pr volontär. Med ett

beräknat kvarstående i regementets reserv därutöver av 18 månader, varav

hälvten väntedagar — för vilka försvaret skulle bidraga med 2 kronor —,

skulle tillkomma ytterligare 540 kronor, vadan försvarets sammanlagda

kostnader för en volontär i och för civil anställning enligt detta förslag

skulle uppgå till 765 kronor.

På grund härav, och då enligt arméförvaltningens åsikt det givetvis

måste betraktas såsom en stor orättvisa, om statsverket för en obetydlig

del av det avgående underbefälet skulle ikläda sig högst väsentliga

ekonomiska uppoffringar, vartill någon motsvarighet icke ifrågakomme

för den stora massan av nämnda underbefäl, finner arméförvaltningen

sig icke kunna förorda civilanställningens anordnande vid postverket på

det i generalpostdirektörens promemoria den 25 oktober 1913 omförinälda

sätt, med mindre jämväl övrigt underbefäl, som vid avgången ur krigstjänsten

med gott vitsord tjänat minst fem år, därav minst tre år såsom

underbefäl, bereddes eu motsvarande lämplig förmån. Arméförvaltningen anser

sig därför böra vidhålla den framställning, som förut avlåtits i syfte, att

civilanställningen skulle anordnas utan någon särskild kostnad för statsverket.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

För ytterligare klarläggande av en del förhållanden, vilka för frågan Vidare uppom

civilanställning i statens verk synts vara av särskild vikt, har chefen an^enST

för civildepartementet från några verk, vilka förutom postverket för den- fösa verk.

samma ansetts vara av större betydelse, nämligen järnvägsstyrelsen och ,

telegrafstyrelsen införskaffat vissa upplysningar. Såväl frågorna som svaren

torde få såsom bilagor {Bil. 2 och 3) åtfölja propositionen. Vad dessa

verk angår får jag alltså hänvisa till dem.

Vid fångvården sker första antagandet å tjänstemannabefattning av

lägre grad genom anställning såsom extra konstapel. Omkring 25 nya

konstaplar antagas årligen. Under tiden såsom extra konstapel kan

vederbörande i allmänhet icke påräkna annat än tillfällig tjänstgöring,

för vilken avlöning utgår efter 1,050 kronor för år räknat. Efter omkring

4 år beräknas extra konstapel kunna erhålla befordran till ordinarie

konstapel med begynnelseavlöning av 1,100 kronor jämte beklädnadsersättning

av 100 kronor ävensom hyresersättning och fri läkarevård.

Vid tullverket antagas aspiranter till tjänstemannabefattning av lägre

grad först såsom extra ordinarie. Omkring 15 dylika beräknas årligen

antagas. Under tiden såsom extra ordinarie kunna vederbörande icke påräkna

annat än tillfällig tjänstgöring i anledning av förfall, semester och

dylikt bland den fast anställda personalen. För dylik tillfällig tjänstgöring

utgår ersättning med olika belopp i olika befattningar, i allmänhet

3 å 3.25 kronor per dag. Efter omkring 7 å 8 år kan den extra ordinarie

tjänstemannen erhålla befordran till ordinarie tjänsteman av lägre grad

med begynnelseavlöning av 1,200 kronor förutom tjänstebeklädnadsförmån

och fri läkarvård.

Skälen, varför staten bör i det ifrågavarande avseendet på bästa sätt Departesörja

för underbefälet, äro ovan framhållna och ligga för övrigt i öppen dag.

I försvarets intresse bör för civilanställning den fordran uppställas, att rande.

volontären — under vilken beteckning jag torde få inbegripa jämväl

stamanställd vid marinen — tjänat staten under någon avsevärdare tid,

exempelvis såsom av civilanställningskommittén förordats, i regel minst fem

år. Men å andra sidan är det även av vikt, att försvaret kan vid krigstillfälle

för sig påräkna det förutvarande fast anställda underbefälet. Detta

intresse gör sig starkare gällande, ju kortare tid som förflutit efter den

militära anställningens slut, och minskas i den mån tjänstedugligheten hos

denna personal avtager.

De förvaltningsgrenar, som framför andra vid krigstillfälle behöva

sin personal, och det huvudsakligen i försvarets intresse, äro som bekant

statens järnvägar och telegrafverket; i viss begränsad omfattning även

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kunc/l. ''Maj:ts nåd. proposition nr 162.

postverket. Personalen vid dessa förvaltningar är också enligt gällande

föreskrifter i allmänhet frikallad från skyldighet att inställa sig till tjänstgöring

vid mobilisering.

Vad statens järnvägar angår, har jag inhämtat, att vid mobilisering

behovet av all fast anställd personal i befälsgrad likasom även i allmänhet

av personalen vid trafikavdelningen gör sig med styrka gällande, men att

däremot beträffande annan personal detta är i mindre mån fallet. Det

har vidare upplysts, dels att befälsplatser torde komma att jämförelsevis

sällan innehavas av förutvarande volontärer av nu ifrågakommande årsklasser,

dels att dessa inom en viss gräns kunna till tjänstgöring placeras

med hänsyn till nu förevarande förhållanden, och dels slutligen, att, även

om desamma skulle krävas på sina civila tjänsteposter under de egentliga

koncentreringstransporterna, förhållandena därefter med eller utan vissa

omflyttningar medgiva deras inkallande till armén för att ersätta förluster,

för att tjänstgöra i depåer m. m.

Vad nu sagts om statens järnvägar gäller i tillämpliga delar, ehuru

med mindre styrka, även om telegrafverket.

I fråga däremot om postverket, vars drift vid krigstillfälle torde

minskas, anses dess behov av personal vid mobilisering ej större, än att det

utan egentlig olägenhet skulle låta sig göra att, även under förutsättning

att hela den verkets tjänstemannakår, varom här kan bli fråga, rekryterades

ensamt bland förutvarande volontärer, genom vidtagande av lämpliga

åtgärder vid mobilisering avvara densamma, i vad den tillhör de årsklasser,

som här böra behöva komma i betraktande.

Beträffande övriga befattningar, vilka enligt vad ovan angivits ifrågakomma

vid civilanställning i statens tjänst, göra sig de nu framhållna

svårigheterna ej särskilt gällande.

Liksom det ur försvarets synpunkt är av vikt, att staten på bästa

sätt söker sörja för volontärerna, lär det även för stuteri såsom civil

arbetsgivare i allmänhet vara av intresse att kunna erhålla arbetare, vilkas

kvalitet staten på grund av deras förutvarande anställning i dess tjänst

haft särskilt tillfälle att pröva, och som redan på denna grund böla komma

i betraktande vid antagandet. Härtill kommer, att den förutvarande

volontären ofta på grund av den militära tjänsten med tillhörande underbefälskolor

framför andra sökande förvärvat särskilda kvalifikationer för

vissa befattningar.

Sålunda är det ett kännt sakförhållande, att militärtjänsten anses i

ganska hög grad kvalificera för befattningar, som tillhöra ordnings- och

polistjänsten i stad och på landsbygden. Vad i övrigt angår exempelvis

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. 31aj:ts nåd. proposition nr 162.

39

postverket, har också generalpoststyrelsen framhållit, att vid verket antagna

f. d. volontärer i allmänhet haft synnerligen gott vitsord rörande sin posttjänstgöring

och ofta vid befordran blivit av postmyndigheterna satta före

andra med dem i övrigt likställa funktionärer.

Också antagas f. d. volontärer i icke ringa omfattning vid statens

verk. Enligt civilanställningskommitténs utredning antogos under 5-årsperioden

1900—1904 inom staten tillhörande verk och inrättningar 4,072

förutvarande militärer av underbefäls eller lägre grad eller alltså omkring

800 i medeltal årligen. Dessa anställningar avsågo i flertalet fall befattningar

vid de verk, vilka redan tidigt i större eller mindre mån öppnats för civilanställning,

nämligen postverket, statens järnvägar, telegrafverket, fångvården

och tullverket, men dessutom förekom ett icke ringa antal anställningar i

befattningar vid under lånt- och sjöförsvarsdepartementen lydande inrättningar,

sjukvårdsbefattningar vid hospitalen samt kronojägarebefattningar vid

skogsstaten.

Under år 1913 antogos vid postverket 50, vid statens järnvägar 183

och vid telegrafverket 30 avgångna volontärer med utsikt att vinna befordran

till fast tjänst, varjämte ett antal dylika där hade tillfällig tjänstgöring.

Vid fångvården och tullverket har likaledes årligen anställts ett

antal f. d. volontärer. Av de f. d. militärer, som hittills erhållit anställning

i statens tjänst, hava de flesta icke varit underbefäl med någon

längre tjänstetid, utan volontärer, vilka redan efter första anställningstidens

utgång lämnat krigstjänsten.

I detta sammanhang vill jag framhålla, att, enligt vad jag inhämtat,

även i enskilda företag ofta användes förutvarande underbefäl, bland annat

i förmans- och liknande befattningar. Detta bekräftas också genom en av

Sveriges industriförbund bland dess medlemmar under innevarande år

verkställd särskild enquéte angående denna fråga. De ingångna svaren

giva tillika vid handen, att man inom industrien i regel synes vara i hög

grad tillfredsställd med det uttjänta underbefälet, vars ådagalagda punktlighet

och ordningssinne samt vana att snabbt och rätt uppfatta och återgiva

uppdrag särskilt blivit framhållna.

Staten har emellertid också såsom civil arbetsgivare att vårda intressen,

vilka delvis stå i strid med försvarets och med den anställningssökande

volontärens.

Det är en vanlig erfarenhet, att det för den, som vill ägna sig

åt ett visst yrke, är en fördel, att han i så unga år som möjligt inträder

däruti för att i detsamma erhålla sin utbildning. Ensamt under

denna förutsättning är det också möjligt för en så stor arbetsgivare som

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kimgl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

staten att giva sina tjänstemän inom varje särskild förvaltningsgren

nödig uppfostran i tjänsten och lämplig omvårdnad i och för densamma.

En från början skeende planläggning av anställnings- och befordringsförhållandena,

en gradvis skeende stegring av anspråken på tjänstemännen

med motsvarande förhöjning av deras förmåner äro härutinnan viktiga

förutsättningar för ett gott resultat. De särskilda verken hava också

ofta bland annat fastställt en viss maximiålder, i allmänhet 25 år,

för antagande till tjänsteman av såväl högre som lägre grad vid verket.

Det låter sig redan av hänsyn härtill icke lämpligen göra att i befattningar,

som kräva vissa särskilda kvalifikationer, vilka bäst bibringas

genom utbildning just för dem, i större utsträckning införa en personal,

som är i saknad av denna utbildning. När det sålunda för tillträde till

vissa tjänstemannabefattningar av högre grad inom en viss förvaltningsgren

gäller, att vederbörande skall hava genomgått särskild elevkurs, vilken

exempelvis vid postverket och statens järnvägar pågår omkring två år, kan ett

eftersättande av dessa fordringar, låt vara till förmån för en viss grupp

av tjänstemän inom annat område, befaras minska personalens tjänstbarhet

inom förvaltningen och förmåga att användas inom dess olikagrenar.

Ur denna synpunkt har man anmärkt mot att med äldre volont-ärer

eller underofficerare besätta civila tjänster av högre grad, vilka av

personal, som utbildats just för dem, ej nås förrän efter flera års tjänstgöring.

Ur samma synpunkt har man även framhållit det olämpliga i

ett allmänt gällande stadgande sådant som det av civilanställningskommittén

föreslagna, att den volontär, som vunnit anställning inom statens

verk eller inrättning, skulle efter ett års väl vitsordad tjänstgöring vid

verket eller inrättningen få vid framdeles skeende befordran tillgodoräkna

sig tredjedelen av den militära tjänstetiden, dock ej mer än tre år, såsom

lika lång tids tjänstgöring inom verket eller inrättningen. Att dylika anordningar

skulle kunna medföra kränkning av deras berättigade intressen,

vilka vunnit anställning i den ifrågavarande förvaltningen utan att hava

fullgjort militär tjänstgöring, synes ej kunna bestridas.

Vid lösning av frågan om civilanställningen, för såvitt den skulle

innebära åtgärder för att i statens tjänst fortfarande söka använda volontärer,

gäller det alltså att tillse, att nu omnämnda olägenheter ej behöva

inträda, samt på vad sätt och i vad mån alla berättigade intressen kunna

bäst tillvaratagas, med nående av det eftersträvade målet.

På grund av de särskilda förhållanden, varunder rekrytering och

första tjänstgöring inom statens förvaltningsområden i allmänhet ske, blir

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

41

det härvid i främsta rummet en uppgift att på ett rationellt oeh för de

olika parterna betryggande sätt söka ordna övergången från den militära

till den civila tjänstemannabefattningen. Att erhållandet av stadigvarande

befattning inom ifrågavarande förvaltningar med den- utsikt till framtida

befordran m. in., som därmed merendels är förbunden, uppfattas såsom en

förmån av en volontär, även om han åtnjuter korprals eller distinktionskorprals

avlöning, är ett av den hittills vunna erfarenheten bestyrkt förhållande.

Vid statens verk och inrättningar förekomma även mer enstaka befattningar,

vid vilkas besättande kunna ifrågakomma förutvarande volontärer.

I sådant avseende hava av civilanställningskommittén uppmärksammats

de uteslutande för vakthållning eller uppassning avsedda befattningarna,

befattningar såsom uppsyningsman vid vissa anstalter, ävensom vissa

befattningar vid arméns inrättningar samt vid flottans stationer och van

(av civilanställningskommittén upptagna till ett sammanlagt antal av omkring

1,800). Dessa befattningar medföra emellertid i allmänhet mindre

utsikter till befordran eller till en för framtiden förbättrad ställning än

omnämnda tjänster inom större verks förvaltningsområden. På grund av

förstnämnda befattningars karaktär blir också ej blott omsättningen å dem

mer oberäknelig, utan även behovet av extra personal för vikarietjänstgöring

mindre. Desamma torde i varje fall ställa sig mindre lockande för

volontären än omnämnda tjänster inom de åsyftade större förvaltningarna.

I de fall, där volontär likväl önskar erhålla här avsedda befattningar, torde

dock övergången till dem ställa sig enklare än till de andra tjänsterna.

Dessa sistnämnda äro emellertid till antalet ojämförligt talrikare och för

civilanställningsfrågan vida betydelsefullare.

Med ovan angivna utgångspunkter finner jag det synnerligen önskvärt,

att staten — utan att vidare ingripa i verkens fria sjålvbestämningsrätt

med hänsyn till rekryteringen av personalen eller i dennas rätt

att efter skicklighet och förtjänst i vanlig ordning vinna befordran — söker

för volontär, som med goda vitsord avslutat militärtjänst av minst fem års

varaktighet, underlätta förvärvandet av fast anställning i statens civila tjänst,

om han därtill befinnes duglig.

För detta ändamål synes lämpligt, att volontär under sista anställningsåret

å stat erhåller viss kortare tids, högst några månaders, ledighet

från den militära tjänsten för fullgörande av erforderlig övnings- och

provtjänstgöring vid verket å tid, då ledigheten kan beviljas utan avsevärd

olägenhet för militärtjänsten.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 118 höft. (AV 16.2.) (5

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

Efter det volontären vunnit anställning vid verket och han på sådan

grund avgått från sin befattning vid krigsmakten, torde böra honom tilldelas

ett med hänsyn till förhållandena i varje särskilt fall lämpat understöd,

avsett att befordra hans utkomst, intill dess han erhållit ständig tjänstgöring

vid verket. 1 mån av lägenhet och lämplighet torde detta understöd

även kunna utgå in natura, i form av bostad och portion i vederbörande

kasärn, mot skyldighet för den, som därav begagnar sig, att vid

ledighet från den civila tjänstgöringen förrätta visst arbete tillhörande den

militära tjänsten. Med utgångspunkt från att vid postverket, som, särskilt

med hänsyn till tiden för antagning och provtjänstgöring, bäst synes

lämpa sig för försök i nu avsedda riktning, väntedagarna intill dess nyantagen

f. d. volontär kan erhålla ständig tjänstgöring beräknats uppgå

till sammanlagt tre ä fyra månader, torde understödet kunna begränsas

till omkring 200 kronor. Understödsbelopp från armén torde lämpligen

kunna utgå av de i vederbörande regementes stat under »inanskapsavlöning

och rekryteringsmedeb upptagna medel.

Då avskedspremie avses skola utgå till volontär efter sex års tjänst,

om han ej erhåller civil anställning, kan tilldelandet av nu omförmälda

understöd ej anses innebära någon orättvisa.

I viss mån synes förmånen av civilanställning böra kunna regleras med

hänsyn till de olika förhållandena vid olika vapenslag och truppförband.

För marinens vidkommande torde med frågan om understöd böra

tillsvidare anstå i avbidan på den utredning rörande lönereglering för stammanskap

därstädes, som är tillämnad och varom chefen för sjöförsvarsdepartementet

i annat sammanhang yttrat sig.

Beträffande den allmänna förmedlingsverksamhet, som från statens

sida synes erforderlig för volontärers förhjälpande till civila anställningar,

har redan framhållits, hurusom den offentliga arbetsförmedlingen ensam

ej lämpligen kan fylla en sådan uppgift.

Den särskilda centrala myndighet, som, på sätt ovan angivits, för

detta ändamål tidigare föreslagits och som även jag finner synnerligen

lämplig, synes böra hava till åliggande att med uppmärksamhet följa

alla de förhållanden, som äro ägnade att befordra underbefäls utsikter

att erhålla passande civil anställning, samt i sådant avseende göra de framställningar,

vartill dess verksamhet kan föranleda, att från de olika truppförbanden

mottaga anmälningar, i vad mån civila anställningar önskas,

särskilt vad angår statens tjänst, samt att med hänsyn till rådande förhållanden

och efter mottagande av erforderliga uppgifter om lediga befattningar

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162. 43

sprida kännedom om samt söka medverka till eller förmedla dylika anställningar.

För befordrande av anställning hos enskilda arbetsgivare bör den

stå i nära förbindelse med vederbörande arbetsförmedlingsanstalter samt

även i övrigt verka för sådan anställning.

I förekommande fall skulle den även hava viss befattning med

frågor om beredande av anställning åt värnpliktiga efter avslutad tjänstgöring

såsom sådana.

Enligt civilanställningskommitténs förslag skulle den av kommittén

tillämnade civilanställningskommissionen bestå av en generals- eller amiralsperson

såsom ordförande samt två militära och tvä civila ledamöter, förordnade

av Kungl. Maj:t för en tid av tre år i sänder. Kommittén skulle

biträdas av en sekreterare, vilken det skulle åligga att ombesörja de löpande

göromålen. Den av volontärkommissionen föreslagna civilanställningsbyrån

inom lantförsvarsdepartementets kommandoexpedition skulle

bestå av en regementsofficer och en underofficer, båda tillhörande reserven.

Vid övervägande av de uppgifter, som böra tillkomma ifrågavarande

myndighet, finner jag lämpligast, att densamma, vilken torde höra lyda

under försvarsdepartementen, närmast landtförsvarsdepartementet, och till

skillnad från de lokala kommissionerna benämnas rekryterings- och civilanställning

sby rån, erhåller eu civil ordförande och verkställande ledamot,

vilken jämte en sekreterare eller notarie handhar de löpande göromålen, samt

två militära ledamöter, en för armén och en för marinen. Då byrån bör

stå i verksam kontakt, förutom med civila och militära myndigheter, särskilt

med den offentliga arbetsförmedlingen, synes den i socialstyrelsen anställda

arbetsförmedlingsinspektören böra hava skyldighet och rättighet att

deltaga i vissa byråns sammanträden och förhandlingar, eventuellt i vissa

fall såsom beslutande ledamot.

Kostnaden för den tillämnade byrån synes icke böra anslås lägre

än till 20,000 kronor om året. Därav torde böra beräknas omkring 7,000

kronor för den civile ordföranden och verkställande ledamoten, 1,000

ä 1,500 kronor för var och en av de militära ledamöterna, omkring 4,500

kronor för sekreteraren eller notarien samt återstoden till resekostnadsersättning,

skrivbiträde, expenser och eventuell lokalhyra.

Efter byråns inrättande bör den för 4:de arméfördelningen verksamma

civilanställningskommissionen upphöra. Härigenom vinnes eu årlig

besparing av 1,600 kronor. På goda grunder synes även kunna antagas,

att byråns verksamhet skall leda till sådana besparingar i nu utgående

rekryteringskostnader, som åtminstone till största delen motsvara

omkostnaderna för byråns verksamhet. Vidare är det påtagligt, att, då

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

förutsättningen för att avskedspremie skall utgå till avgående volontär

skulle vara, att han ej erhåller civilanställning i statens tjänst, beviljande

av understöd för erhållande av civilanställning enligt angivna grunder bör

medföra betydande besparing i avskedspremier.

Ovannämnda belopp, 20,000 kronor, torde för år 1915 böra uppföras

å fjärde huvudtiteln. Sedermera lär, i den mån erfarenhet vinnes

om byråns verksamhet, kostnaden för densamma böra bestridas delvis från

femte huvudtiteln. Anslaget synes böra anvisas å extra stat.

För påbörjande av byråns verksamhet redan under innevarande år

torde medel böra äskas att utgå av fjärde huvudtitelns allmänna besparingar,

vilka därtill lämna tillgång-. Det erforderliga beloppet kan beräknas

till 10,000 kronor.

Jag hemställer på grund av det anförda, att Kungl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen:

dels att för anordnande i enlighet med vad ovan angivits av en

central byrå för rekrytering och civilanställning å extra stat för år 1915

anvisa ett anslag av 20,000 kronor,

dels att medgiva, att för påbörjande redan under år 1914 av nämnda

byrås verksamhet av fjärde huvudtitelns allmänna besparingar må tagas i

anspråk ett belopp av 10,000 kronor,

dels ock att medgiva, att av de i staterna för arméns truppförband

för år 1915 under »manskapsavlöning och rekryteringsmedel» upptagna

belopp må till underlättande för volontärer, som efter rekapitulation tjänat

minst fem år, att erhålla civilanställning i statens verk, i den mån berörda

medel därtill lämna tillgång, utgå understöd i enlighet med förut angivna

grunder och de särskilda bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelas.»

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall; och skulle till Riksdagen avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

H. C. Th. Beskow.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kunql. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

Redo
-

för undervisningens omfattning i allmänbildande ämnen

Skola.

Modersmålet.

Väl-

skrivning.

Räkning.

Rekryt-

skola.

Undervisningen avser:

att bibringa rekryten förmåga att läsa riktigt, tyd- ligt och högt med efter innehållet lämpad betoning;

samt

att uppöva rekrytens förmåga att med egna ord

återgiva innehållet i av honom själv eller av någon

annan upplästa kortare stycken.

Undervis- ningen avser:

att lära re- kryten skriva

tydligt, vår- dat och redigt

med medel- stor stil.

Undervisningen avser:

att bibringa rekryten dels färdig- het att obehindrat använda de fyra

räknesätten med hela tal samt, så- som tillämpning härpå, att lösa

enklare räkneexempel, dels en i

grundlig kännedom om metersyste- j

met och för de mera försigkomna ''

rekryterna, i den mån tiden det 1

medgiver, någorlunda färdighet i j

räkning med decimalbråk.

Korpral-

skola.

Undervisningen avser att bibringa förmåga:

att obehindrat och vårdat läsa såväl tryckt som

skriven stil;

att med egna ord redogöra för innehållet av upp- lästa stycken eller av läraren muntligen framställda

berättelser och beskrivningar; samt

att med någorlunda god stavning och användning

av skiljetecken skriftligen giva en redig framställ- ning av lästa elller åhörda kortare stycken med lätt- fattligt innehåll eller av upplevda händelser.

Undervisning i rättstavning och i skiljeteckens

användande meddelas under särskilda rättstavnings- övningar.

Undervis- ningen avser:

att bibringa

en så vårdad

handstil, som

utbildnings- tiden medgi- ver.

Undervisningen avser dels repe- j

tition av förut inhämtad kurs,

dels ökad färdighet i decimalbråk 1

samt någon färdighet i allmänna j

bråk.

Huvudsyftet) skall vara att bi- j

bringa den praktiska räknefårdig- het, vilken såväl i den militära

tjänsten som uti det civila livet

kan vara av gagn. Huvudräkning

skall flitigt övas.

Under-

officers-

skola.

Undervisningen avser att bibringa förmåga att skrift- ligen och någorlunda hastigt giva eu redig framställ- ning av lästa eller åhörda något längre stycken av

lättfattligt innehåll, varvid för korpralsntbildningen

uppställda fordringar med avseende på rättstavning

och skiljetecknens användning skärpas.

Dessutom kunna de mera försigkomna åläggas att,

efter lärarens anvisning med avseende på behandlin- gen, utarbeta smärre uppsatser antingen över ett all- mänfattligt lättare ämne eller ock över en utförd

patrullövning, mindre fälttjänstövning e. d.

Undervisning i rättstavning och i skiljeteckens an- vändande meddelas under särskilda rättstavnings- övningar.

Undervisningen skall dessutom avse att bibringa

förmåga att undervisa i ämnet.

Undervis- ningen avser:

att förbättra

handstilen

samt bibringa

dem, som här- för äga fallen- het, förmåga

att undervisa

i skrivning.

Undervisningen avser att utgöra

repetition av förut inhämtad kurs

samt att bibringa ökad färdighet

i allmänna bråk och kännedom

om reguladetri, plana ytors be- räkning samt om de första grun- derna för rymders beräkning.

Undervisningen skall dessutom

avse att bibringa förmåga att un- dervisa i ämnet.

______________________

Fortsätt-

nings-

skola.

(Frivillig.)

Läsning av valda stycken ur svensk litteratur;

genomgång av det viktigaste av form-, sats- och inter- punktionsläran i förening med satsanalvs.

Muntligt återgivande av lästa eller av läraren fram- ställda berättelser och beskrivningar.

Rättstavnings- och interpunktionsövningar.

Uppsatsskrivning efter lärarens anvisningar och

föredrag.

—

Decimalbråk och allmänna bråk.

Reguladetri. Procent- och ränte- räkning. Huvudräkning.

Linjers, ytors och solida figu- rers uppmätning och beräkning.

Anm. Under 1909—1910 fanns lantbrnksknrs anordnad vid sju regementen. Frän och med 1911 är jord
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

47

Rörelse Bil. i.

vid arméns volontärrekryt- och underbefälsskolor.

Sveriges historia.

Geografi.

Tyska.

Naturlära.

Bokhålleri.

Undervisningen

avser att bibringa

rekryten någon

kännedom om Sve- riges historia och

samhällsskick.

Undervisningen

avser att bibringa

rekryten någon

kännedom om

Sveriges geografi.

1

Undervisningen

avser dels repeti- tion av under re- krytutbildningen

inhämtad kurs,dels

ökad kännedom om

Sveriges historia

efter 1611 samt det

viktigaste av Sve- riges nuvarande

statsförfattning.

Undervisningen

avser dels repeti- tion av under re- krytutbildningen

inhämtad kurs,

dels kännedom om

det viktigaste av

Sveriges geografi,

särskilt om den

huvuddel av lan- det, där regemen- tet är förlagt.

''

!

j

1

i

Undervisningen

avser dels repeti- tion av förut in- hämtad kurs, dels

ökad kännedom om

Sveriges historia

före 1611 samt dess

nuvarande statsför- fattning.

Så långt tiden

medgiver, bör nå- gon kännedom även

meddelas om de vik- tigare kommunala

lagarna och inrätt- ningarna.

Undervisningen

avser att bibringa

ökad kännedom

om Sveriges och

någon kännedom

om grannländer- nas geografi.

,

1

i

1

Kommunalkunskap.

Kommunalstyrelse.

Utskyider. Besvär.

Kyrkostämma,

kyrko- och skolråd.

Landsting. Rätt- skipning. Grunder- na för ägande- och

arrenderätt till jord.

Kommunal och

politisk rösträtt.

|

Undervisningen i tyska

avser att bibringa ele- verna förmåga att med

riktigt uttal uppläsalät- tare tysk text och en viss

ärdighet att uppfatta in- nehållet därav samt nå- gon övning att förstå det

talade språket.

Människokroppens bygg-j Uppläggande och förande

nåd och livsförrättningar jäv sådana böcker, journaler

111 • 1,1 • [och listor, som förekomma

De viktigaste fysiska (inom handeln, industrien

egenskaperna hos kroppar eller jordbruket.

m- m. J I samband därmed: för-j

Grunddragen av oorga- [bättrande av handstilen och!

nisk och organisk kemi. |inövande av rubrikstill

Kort redogörelse förvax- [(randskrift),

ternas byggnad m. m.

brukslå™ valfritt, ämne i fortsättningsskolan.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 162.

Bil. 2.

Till

Herr statsrådet och chefen för kungl. civildepartementet.

Genom skrivelse den 1 maj 1914 har kungl. järnvägsstyrelsen anbefallts

att inkomma med yttrande i de avseenden, som omhandlas i skrivelsen biiogad

promemoria angående civilanställning för f. d. voiontärer vid krigsmakten. .

I anledning härav får styrelsen, som utgått från det antagande, att i fråga

om denna civilanställning icke avsetts att medräkna underofficerare, vördsamt avgiva

på de å promemorian upptagna frågorna följande svar:

Frågor.

1. Vilka slag av befattningar hos

verket kunna lämpa sig att i viss utsträckning

besättas med f. d. voiontärer

(i allmänhet korpral, distinktionskorpral)?
Huru

många äro dessa befattningar:

Svar.

1. Banvakter, vagn- och stallkarlar,

förrådsvakter, stationskarlar (ur vilken

frupp rekryteras bland annat kontorsiträden

å linjen) och vaktmästare ävensom

matroser och eldare å angfärja.

1914 års avlöningsstat upptager:

2,559 banvakter,

1,759 vagn- och stallkarlar,

70 förrådsvakter,

4,361 stationskarlar,

29 vaktmästare,

31 matroser,

27 eldare å ångfärja.

Summa 8,836.

Då därjämte ifrågasatts, att kontorsbiträden skulle i viss omfattning framdeles

komma att anlitas för arbete inom styrelsens kontor, torde i detta sammanhang

även böra erinras om detta förhållande, men ej längre än fragan om denna

personalkategoris ökade användning avancerat, kunna några exakta uppgifter

rörande den arbetstillgång, som därigenom skulle kunna ifrågasättas att beredas,

ännu icke lämnas.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts nåd.

Frågor.

2. Huru många nyanställas årligen

vid verket i sådana befattningar?

3. Huru lång tid bör beräknas åtgå,

innan (i befattning, som nyss avsetts)

nyanställd (eller till provtjänstgöring

antagen) person erhåller ständig tjänstgöring

i verket?

4. Huru stor del (ungefärliga antalet

månader och dagar) av den under

3. avsedda tid bör beräknas, under vilken

tjänstgöring ej äger rum, och kan

under denna tid aspiranten utan olägenhet

vara bosatt utom den ort (exempelvis

vid sitt förutvarande regemente), till vilken

han blir till tjänstgöring inkallad?

5. Vilka äro avlönings- och andra

förmåner

a) Under den under 3 och 4 avsedda

tid?

b) Då ständig tjänstgöring erhålles?

(Svar.)

banvakt |

vagn- och stallkarl

förrådsvakt > Begynnelselön

stationskarl I efter 1 års tjänst

vaktmästare J » 3 » »

matros å ångfärja förutom fri kost:

eldare » » » > »

Bihang till senare riksdagens protokoll

proposition nr 162.

Svar.

2. Enligt beräkning, grundad på nyantagning

under de senaste fem åren:

39 banvakter,

56 vagn- och stallkarlar,

3 förrådsvakter,

273 stationskarlar,

2 vaktmästare,

7 matroser,

7 eldare å ångfärja.

Summa 437 personer.

3. I regel bliver tjänstgöring allt

från första anställandet stadigvarande.

4. Då alltså i regel tjänstgöring allt

från anställandet blir stadigvarande,

kan endast i undantagsfall ifrågakomma,

att vederbörande kan vara viss tid

bosatt utom tjänstgöringsorten.

5. För ifrågavarande grupper utgår

avlöning sålunda:

A) Före utnämning till extraordinarie:

Växlande efter på olika orter gängse

pris, dock i regel något understigande

vad under B) här nedan upptages i

lägsta grad.

B) Vid utnämning till extra ordinarie:

Avlöning pr månad räknat:

Grupp efter olika ort

A B C D E

kr. 95 92 88 84 80

» 100 97 93 89 85

» 105 102 98 94 90

Begynnelselön........65 kr.

efter 2 års tjänst . •.....70 »

Begynnelselön........65 »

efter 1 års tjänst.......70 »

* 3» » .......75 >

1914. 1 saml. 118 käft. (Nr 162.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

Svar.

Efter den här ovan angivna tjänstgöringstid av 3 resp. 2 år sker i regel

befordran till ordinarie befattning, därför avlöning utgår enligt vad under C) bär

nedan sägs.

Det kan dock ifrågasättas, huruvida icke f. d. volontärer, som antagas i

statens järnvägars tjänst, böra på grund av sin tjänstgöring vid krigsmakten

berättigas att snabbare än i vanlig ordning anställda vinna befordran till ordinarie

befattning.

banvakt

vagn- och stallkarl

förråd svakt

stationskarl

vaktmästare å linjen

Ordinarie

arvode:

årligt

vaktmäst. i styrelsen

matros å ångfärja

eldare » »

Ersättning för bostad

och bränsle,

där bostad in natura

ej åtnjutes.

Beklädnadsersättning

120 kronor

(banvakt 90 kr.).

Ordinarie årligt

arvode:

Bostad in natura

Dyrortstillägg 60

kr.

Beklädnadsersättning

120 kr.

Ordinarie årligt

arvode:

C) Vid konstituerande till ordinarie:

Begynnelsearvode 840 kr. Efter vissa

grunder för arvodesförhöjning erbålles

vart tredje år högre arvode, till dess

efter 12 års tjänst högsta arvode 1,140

kronor tilldelas.

20—40 % av arvodet med viss maximibegränsning.

Begynnelsearvode 840 kr. Efter vissa

grunder sker därefter vart tredje år arvodesförhöjning

till dess efter 9 års tjänst

högsta arvode 1,200 kr. tilldelas.

Begynnelselön 720 kr.

» 780 »

Efter vissa grunder äger arvodesförhöjning

rum vart tredje år, till dess efter

12 års tjänst högsta arvodet för matros

960 kronor och för eldare 1,020 kr,

erhålles.

För båda grupperna: ersättning för

bostad och bränsle se ovan.

Beklädnadsersättning 120 kr.

Eri kost.

Dessutom för samtliga grupper frihilj

ettsförmån i viss utsträckning och,

vad ifrågavarande distriktspersonal angår,

fri läkarvård för sig, hustru och

oförsörjda barn.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition nr 162.

Frågor.

6. Föreligger (oöverkomlig) svårighet

för verket att i händelse av krigsmaktens

mobilisering avvara där anställda

f. d. volontärer, som ej fyllt

35 år?

7. I vad mån bör, med hänsyn till

det under 6) anförda eller av andra

hänsyn, anställningen av f. d. volontärer

vid verket begränsas till en viss procent

av samtliga, som anställas i ifrågakommande

befattningar?

8. Vid vilken levnadsålder bör eller

kan anställning ske?

Svar.

Här må slutligen erinras, att från

ovan omförmälta ordinarie befattningar

å linjen kan ifrågakomma befordran till

högre befattningar inom verket, nämligen,

vad banavdelningen angår, ban- och

överbanmästare, vad maskinavdelningen

angår, vagnskötare, vagn-, stall- och

förrådsförman samt vagn- och förrådsmästare

samt, vad trafikavdelningen angår,

kontorsbiträden, stationsförmän,

konduktörer, stations-, tåg- och bangårdsmästare,

om vilka samtliga befattningshavares

avlöningsförmåner hänvisas

till bestämmelserna i gällande nådiga

avlöningsreglemente.

6. Svårighet förefinnes att omedelbart

vid allmän mobilisering avvara så

väl som övrig personal även här omnämnda

järnvägspersonal under 35 år,

som äro f. d. volontärer.

Så snart mobiliseringstransporterna

till huvudsaklig del avslutats, bör emellertid

dylik personal i lägsta tjänstegrad

från järnvägslinjer, som ej tagas

i anspråk för koncentreringstransporter,

till viss utsträckning, som vid krigstillfälle

bestämmes, kunna inkallas till

militär tjänstgöring.

7. Med hänsyn till vad under 6) omförmälts

och övriga på saken inverkande

omständigheter svnes vid eventuell obligatorisk

skyldighet att i första hand

antaga f. d. volontärer begränsning böra

föras till 50 % av samtliga här ifrågaommande

nyanställningar.

8. Enligt gällande bestämmelser böra

i regel ifrågavarande tjänstehavare ej

hava vid anställandet överskridit en

levnadsålder av 25 år.

Med hänsyn till förevarande civilanställning

synes dock gränsen i fråga

för f. d. volontärer kunna bestämmas

intill 27 år, då ändock konstituerande

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

Frågor.

Svar.

9. Huru många förutvarande volon- tärer hava antagits vid verket under

vart och ett av de sista åren?

till ordinarie befattning kan medhinnas

före den i gällande instruktion bestäm- da maximitid 30 levnadsår.

9. Frånsett mera tillfälligt syssel- satta hava vid verket anställts

1911 1912 1913

44 129 183.

Stockholm den 25 maj 1914.

Kungl. järnvägsstyrelsen:

AXEL GRANHOLM.

Per Kjellin.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 162.

53

Bil. 3.

■ Till

Herr statsrådet och chefen för kungl. civildepartementet.

Med anledning av herr statsrådets skrivelse den 1 maj 1914 får kungl.

telegrafstyrelsen vördsamt meddela följande svar å de i en skrivelsen bifogad

promemoria angående civilanställning uppställda frågor (desamma som angivits i

närmast föregående bil.).

1. Inga andra befattningar vid telegrafverket kunna lämpligen besättas

med f. d. volontärer än:

linjearbetare, vilkas antal under år 1913 uppgått till i medeltal 1,399, därav

1,206 fast anställda,

verkstadsarbetare, vilkas antal under år 1913 uppgått till i medeltal 321,

radiotelegraf män vid de blivande radiotelegrafstationerna, under förutsättning

att volontären tjänstgjort såsom gnistman vid armén eller flottan. Antalet

av dessa befattningar kan icke uppgivas, förrän en plan för radiotelegrafstationers

anläggning blivit uppgjord, men torde kunna beräknas till ett trettiotal. För

närvarande har telegrafstyrelsen icke behov av några sådana befattningar.

2. Av linjearbetare nyanställas 125—150 man årligen,

av verkstadsarbetare omkring 50 per år.

3. Linjearbetare skall, om han icke är yrkeskunnig, genomgå minst 10

månaders lärlingstid, varefter fast anställning erhålles.

Provtjänstgöringen för verkstadsarbetare är tre månader, varefter fast anställning

erhålles.

För radiotelegraf män skulle erfordras genomgående av en cirka sju månaders

kurs vid telegrafverket. Godkännande i sådan kurs skulle medföra omedelbart

fast anställande.

4. Tjänstgöring äger rum under hela den i 3) angivna tid, vadan f. d.

volontären under hela denna tid måste vara bosatt å tjänstgöringsorten.

5. Avlöningen är:

för linjearbetare, förutom uniformspersedlar in natura:

a) under lärlingstiden: dag- eller timavlöning enligt i orten gällande

arbetspriser för jämförligt arbete,

b) sedermera: normalavlöning per arbetsdag, stigande från kronor 3: 25 till

kronor 4:50 efter 8:e året (= kronor 975—1,350 per år). Härtill kommer å vissa

orter dyrortstillägg med 25 å 50 öre och för yrkesarbetare ytterligare 25 öre per

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts nåd. ■proposition nr 162.

arbetsdag samt, vid bortovaro från hemmet över natt, nattlogiersättning med 75

öre å 1 krona. För lagförman ökas normalavlöningen med 50 öre ä 1 krona per

arbetsdag; de fast anställda linjearbetarnas avlöning utgjorde i medeltal under

är 1913 kronor 4: 54 per dag (= kronor 1,362 per år);

för verlcstadsawetare:

a) under provtjänstgöringen:

för yrkeskunniga: 40—70 öre per timma (= kronor 20: 80—36: 40 per vecka),

för övriga: 30—40 öre per timma (= kronor 15:60—20:80 per vecka),

b) sedermera ökas avlöningen i mån av duglighet och ackordsmöjligheter;

avlöningen utgjorde i medeltal under år 1913 kronor 5: 02 per dag (= kronor

1,506 per år).

För radiotelegrafmän torde under genomgåendet av kurs endast ett bidrag

till uppehället av två kronor per dag kunna påräknas. Efter erhållandet av fast

anställning torde avlöningen böra bliva densamma, som nu åtnjutes av stationsförmän,

eller, förutom uniformspersedlar in natura, lägst 1,020 och högst 1,500

kronor, vartill kommer hyresbidrag, växlande efter olika orter mellan 375 och 540

kronor, dock icke högre än 30 % å avlöningen, samt dyrortstillägg å vissa orter,

utgående med 10 ä 15 % å avlöningen. Lägsta förekommande avlöningen skulle

alltså bliva 1,395 kronor och den högsta 2,265 kronor.

6. Såsom linje- och verkstadsarbetare anställda f. d. volontärer kunna

utan svårighet avvaras i händelse av krigsmaktens mobilisering, men givetvis

icke någon av de såsom radiotelegrafmän anställda.

7. Frågan besvarad genom vad under 6) anförts.

8. Före uppnådda 30 levnadsår, dock vad angår ej yrkeskunniga verkstadsarbetare

före 25 års ålder.

9. Antalet f. d. volontärer, som anställts såsom linje- och verkstadsarbetare

har utgjort:

under år 1911....................27,

» * 1912..................22,

» » 1913....................30.

Stockholm den 4 maj 1914.

HERMAN RYDIN.

A. Hamilton.

F. W. Funch.

Stockholm 1914. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

141843

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 1SärU 1914 B:33 Utlåtande angående förenämnda, i avvaktan på berörda besluts fattande uppskjutna punkter i huvudtiteln. s. 25 i texten