Sök i Ratio Lex

Angående ändring i gällande grunder för pensionering av arméns befäl och underbefäl med vederlikar samt angående tiden för avgång ur tjänst

1914-06-12 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1914 B:163, Angående ändring i gällande grunder för pensionering av arméns befäl och underbefäl med vederlikar samt angående tiden för avgång ur tjänst

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj tis nåd. proposition nr 163.

1

Nr 163.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående ändring

i gällande grunder för pensionering av arméns befäl och

underbefäl med vederlikar samt angående tiden för avgång

ur tjänst; given Stockholms slott den 12 juni 1914.

Under åberopande av bilaga utdrag av statsrådsprotokollet över

lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att godkänna bifogade förslag till kungörelse om ändrad lydelse av punkterna

6, 7 och 8 i de av Kungl. Maj:t med riksdagen antagna grunder för pensionering

av armens befäl och underbefäl med vederlikar samt angående

tiden för avgång ur tjänst.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Hj. L. Hammarskjöld.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 119 käft. (Nr 163.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 163.

Förslag

, till

Kungörelse om ändrad lydelse av punkterna 6, 7 och 8 i de av Kungl. Maj:t

med riksdagen antagna grunder för pensionering av arméns befäl och underbefäl

med vederlikar samt angående tiden för avgång av tjänst.

Härigenom förordnas, att punkterna 6, 7 och 8 i de av Kungl. Maj:t

med riksdagen antagna grunder för pensionering av arméns befäl och underbefäl

med vederlikar samt angående tiden för avgång ur tjänst skola

erhålla följande ändrade lydelse:

6.

Den, som till följd av olycksfall i tjänsten eller eljest till följd av

skada eller sjukdom, vilken han genom utövningen av sin tjänst ådragit

sig, befinnes för framtiden oförmögen till tjänstgöring, är skyldig att avgå

från tjänsten, med rätt till pension och fyllnadspension, uppgående till

lönens hela belopp.

7.

Löntagare, som uppnått den för rätt till fyllnadspension i den tjänst

han innehar stadgade levnadsålder, och som jämväl uppfyllt de villkor,

vilka för erhållande av de samma tjänst åtföljande pensioner äro föreskrivna,

är skyldig att från tjänsten avgå, Konungen eller, där viss ämbetsmyndighet

äger att från tjänsten avskeda, den myndighet obetaget

att låta med avskedet anstå, därest och så länge vederbörande prövas

kunna i tjänsten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna, dock

att anstånd, som sålunda medgivas, icke må sammanlagt överstiga tre år.

8.

Löntagare, som icke uppnått den för rätt till fyllnadspension i den

tjänst han innehar stadgade levnadsålder, men som, efter att under tre på

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 163.

3

varandra följande år på grund av sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur

stånd att tjänstgöra, finnes för framtiden till tjänstgöring oförmögen, är

skyldig att från tjänsten avgå och kan därifrån, även utan egen ansökning,

skiljas, mot åtnjutande av pension av statsmedel till belopp, motsvarande

pension jämte fyllnadspension i den tjänst han innehar.

Vad sålunda förordnats skall träda i kraft den 1 januari 1916, men

äger ej tillämpning på löntagare, vilken före denna kungörelses utfärdande

erhållit fullmakt, konstitutorial eller förordnande å tjänsten utan föreskrift

därom, att han skulle vara skyldig underkasta sig de förändringar i pensionsbestämmelser,

som bleve i laga ordning fastställda.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 163.

Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 12 juni 1914.

Närvarannde:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikesärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för lantförsvarsdepartementet, hans excellens herr statsministern

Hammarskjöld anförde:

»I nådiga cirkuläret den 22 juni 1877 angående grunder för pensionering

av arméns befäl och underbefäl med vederlikar samt angående

tiden för avgång ur tjänst hava punkterna 6, 7 och 8 följande lydelse:

»6.

Den, som i och för tjänsten ådragit sig skada eller obotlig sjukdom,

som gör honom till vidare tjänstgöring oförmögen, äger rätt att avgå med

pension jämte fyllnadspension, om än villkoren för pensionens och fyllnadspensionens

åtnjutande eljest icke äro uppfyllda,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 163.

5

7.

Den löntagare, som med tre år överskridit den för rätt till pension

med fyllnadspension i den tjänst, lian innehar, stadgade levnadsålder, skall,

så snart han jämväl uppfyllt de villkor, som för erhållande av de tjänsten

åtföljande pensioner eljest äro föreskrivna, vara skyldig att med pension

och fyllnadspension avgå, så framt ej Kungl. Maj:t eller den myndighet,

som honom till tjänsten utnämnt, prövar hans kvarstående i tjänst

vara för riket nyttigt.

8.

Den löntagare, som i minst 3 år lidit av lamhet, blindhet eller

vansinne utan att anledning förefinnes, att han kan återvinna tjänstbarhet,

må,. sedan detta förhållande genom föregående undersökning blivit vederbörligen

utrett, kunna, utan egen ansökning, från tjänsten skiljas mot

åtnjutande under sin återstående livstid av pension från allmänna indrao-- ningsstaten till belopp, motsvarande pension jämte fyllnadspension».

Av dessa bestämmelser framgår, att avgångsskyldighet ej föreligger

för annan än den, som är otjänstbar på grund av lamhet, blindhet eller

vansinne. Varje annan kan trots sin oförmåga att göra tjänst bibehålla

sin befattning och uppbära den därmed förenade lön. Han behöver icke

ens avgå, när han blir pensionsberättigad, utan har rätt att kvarstå tre

år utöver berörda tid.

Redan år 1903 gjorde arméns fullmäktige hos Kungl. Maj:t fram- FramstäUställning

om ändring i punkt 8, så att avgångsskyldighet skulle stadgas toffrtl

föi var och en, som i tre år lidit av skada eller sjukdom, som °jorde«*''*Héns fullhonom

oförmögen till tjänstgöring, och ansåges obotlig, vilket förhållande mäkti9egenom

föregående undersökning skulle vederbörligen utredas.

Statskontoret upplyste uti häröver infordrat underdånigt utlåtande

den 25 februari 1904, att till f. d. löntagare vid armén, vilka blivit

med stöd av nuvarande punkt 8 i cirkuläret den 22 juni 1877 skilda från

sina tjänster mot åtnjutande av pensioner från allmänna indragningsstaten,

utbetalades årspensioner till sammanlagt belopp af 41,120 kronor,° och då

ett stadgande om avgångsskyldighet och därmed förenad pensionsrätt för

alla obotligt sjuka således skulle bliva en ganska tung börda för staten

samt det fortfarande såsom hittills i förekomna fall ägt rum stode öppet

att, där någon av punkterna 6 eller 8 i nådiga cirkuläret den 22 juni

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 163.

1877 icke befunnes tillämplig, hos riksdagen göra den framställning om

beredande av pension åt otjänst bar officer eller underofficer, vilken före

den stadgade pensionsålderns uppnående ansåges till gagn för det allmänna

böra från innehavande befattning vid armén entledigas, ansåg

statskontoret sig icke kunna med sitt förord understödja den underdåniga

framställningen.

Genom nådigt beslut den 26 mars 1904 fann även Kungl. Maj:t berörda

hemställan icke för det dåvarande föranleda till någon Kungl. Maj:ts

åtgärd.

Hytt förslag I skrivelse den 14 oktober 1907 anmodade emellertid dåvarande

år 1907 chefen för lånt försvar sdepartementet direktionen över arméns pensionskassa

att till Kungl. Maj:t inkomma med sådant förslag till ändring i

pensioneringsgrunderna, att den, som i tre år lidit av blindhet, lamhet

eller vansinne, bleve skyldig taga avsked åtminstone vid uppnådd pensionsålder.

Direktionen fann de ifrågasatta bestämmelserna närmast innebära

en utvidgning av stadgandet i sjunde punkten, varför direktionen avgav

förslag till sådan ändring av denna punkt, att det avsedda ändamålet

skulle därigenom vinnas.

Häröver avgav statskontoret underdånigt utlåtande den 6 februari

1908. Däri förklarade statskontoret, att, då ändamålet med gällande pensioneringsgrunder

i förevarande avseende endast bleve ofullständigt uppnått,

därest det lämnades åt den enligt berörda grunder pensionsberättigades

eget val att avgå från eller kvarstanna i tjänsten, ansåge statskontoret

ifrågavarande stadganden böra i nu anmärkta hänseende kompletteras med

ett tillägg till sjätte punkten av följande lydelse: »Sålunda pensionsberättigad

tjänsteinnehavare vare även skyldig att avgå från tjänsten, då sådant

av vederbörande myndighet påfordras.» Dessutom ville statskontoret föreslå,

att i sjunde punkten skulle inlöras ett nytt stycke, vilket borde affattas

på följande sätt: »Skulle löntagare, som uppnått den levnads- och tjänstålder,

vilken enligt dessa grunder medför rätt till pension och fyllnadspension

i den tjänst han innehar, befinnas av stadigvarande sjukdom eller kroppsfel

vara oförmögen till vidare tjänstgöring, äge Kungl. Maj:t eller den myndighet,

som honom till tjänsten utnämnt, att, sedan den framtida otjånstbarheten

blivit behörigen utredd, meddela honom avsked från tjänsten.»

De sålunda i berörda syfte föreslagna nya bestämmelserna syntes statskontoret

böra på dem, som vid bestämmelsernas trädande i kraft redan innehade

tjänst av nu ifrågavarande slag, tillämpas endast i mån av skeende befordran

till ny tjänst eller ingående på ny lönestat.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 163. 7

Sedan Kungl. Maj:t den 20 november 1908 uppdragit åt särskilt utsedda

utsedda kommitterade att verkställa jämkning av inkomna betänkanden

om förtidspensionering av officerare och underofficerare vid armén och

marinen, upptogo dessa kommitterade uti den 3 mars 1909 avgivet betänkande,

bland annat, ovan nämnda punkter i 1877 års pensioneringsgrunder

till ny undersökning.

Kommitterade erinrade därvid till en början om, att då statskontoret

år 1904 uppgav, att redan med nu gällande lydelse av punkt 8 utgiftsposten

för detta slag av pensionering å allmänna indragningsstaten uppginge

till över 41,000. kronor, hade icke tagits i betraktande, att största delen av

detta belopp tillfölle personer, som redan då uppnått pensionsåldern och

för vilka sålunda samma pension å annan utgiftstitel inbesparades. Andra

verkställda beräkningar utvisade, att det pensionsbelopp, som år 1908 utgick

.enligt punkt 8 till personer, vilka icke uppnått pensionsåldern, endast

uppginge till 8,670 kronor, vilket alltså utgjorde den verkliga kostnaden

på grund av detta stadgande under nämnda år.

Kommitterade anförde vidare följande:

Stadgandet i punkt 8, att otjänstbarheten skulle hava räckt under

minst 3 år, innan avgångsskyldighet inträdde, torde väl närmast hava

tillkommit såsom en fordran från statsmakternas sida på garanti för att

den otjänstbare, innan han tillerkändes pension, verkligen befunnits

obotlig,, men utgjorde på samma gång ett skydd för honom, därest han

under tiden skulle återvinna sin hälsa, ävensom ett tillmötesgående i ekonomiskt

hänseende, avsett att förmildra övergången till knappare villkor.

Det syntes därför kommitterade, som om man borde ur såväl statens som

det enskilda intressets synpunkt bibehålla nämnda stadgande. Ett undantag

härifrån funnes ju redan, nämligen för den, som skadats i tjänsten

och som ägde rätt att avgå, så snart han befunnes till vidare tjänstgöring

oförmögen. 1907 års lag om pensionering av civila tjänstinnehavare stadgade

i. dylika fall skyldighet till omedelbar avgång, men likväl med hela

lönen i pension. Billigheten syntes då fordra, att även militärtjänstinnehavare,

som drabbades av samma öde, erhölle motsvarande pensionsförmåner,

så framt han omedelbart avginge ur tjänst. Huruvida han skulle

vara skyldig till omedelbar avgång kunde däremot sättas i fråga. För

civil tjänstinnehavare uppginge väl i regel lönen till 2/3 eller mera av

hans hela avlöning, medan den för officeren i allmänhet föga överstege

och för underofficeren till och med understege hälften av hans avlöningsförmåner.

Detta gjorde, att avgång även med hela lönen i pension bleve

mera kännbar i ekonomiskt hänseende för den militäre tjänstemannen än

för den civile, varför här ännu större varsamhet torde böra iakttagas vid

Kommittérades

förslag

1909.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 163.

avgångsskyldighetens bestämmande. Ett stadgande om omedelbar avgångsskyldighet

för militär tjänstinnehavare, som skadats i tjänsten, skulle dessutom

vålla, att den, som ej hade högre lön än 1,000 kronor och som sålunda

i alla händelser finge hela lönen i pension, bleve sämre ställd i

ekonomiskt hänseende, om han skadats i tjänsten än om han ådragit sig

otjänstbarheten utom tjänsten, då han ju i sistnämnda fall skulle hava

rätt att ännu i tre år kvarstå med lön och inkvarteringsersättning samt i

ömmande fall även dagavlöning m. in. under någon tid. Kommitterade

ansåge därför, att den, som varaktigt skadats i tjänsten, skulle äga rätt att

omedelbart avgå med hela lönen i pension samt med skyldighet, om han

icke begagnade sig härav, att avgå inom tre år med pension och fyllnadspension.

1 fråga om löntagare, som uppnått pensionsåldern och som enligt

punkt 7 i arméns pensioneringsgrunder icke vore avgångsskyldig förrän

efter 3 år, ansåge kommitterade, att hans kvarstående i tjänst under de

s. k. respitåren borde göras beroende av hans tjänstbarhet. Härvidlag

syntes för avgångsskyldighet icke behöva uppställas fordran på vare sig

full otjänstbarhet eller obotlighet, då ju personen i fråga redan intjänat

sin pension, utan funne kommitterade tillräcklig anledning härtill vara för

handen, om tjänstbarheten befunnes så nedsatt, att Kungl. Maj:t eller den

myndighet, som ägde meddela avsked, ansåge hans kvarstående vara med

tjänstens fordringar oförenligt.

I anslutning till vad sålunda anförts föreslogo de kommitterade följande

lydelse av punkterna 6, 7 och 8 i 1877 års pensioneringsgrunder:

6.

Den, som i och för tjänsten ådragit sig skada eller obotlig sjukdom,

som gör honom till vidare tjänstgöring oförmögen, äger, så snart

detta förhållande blivit vederbörligen styrkt, rätt att avgå med pension

jämte fyllnadspension, uppgående till lönens hela belopp. Begagnar han

sig icke av denna rätt inom tre månader efter därom från vederbörlig

chef erhållet meddelande, är han underkastad bestämmelsen i punkt 8

här nedan.

7.

Löntagare, som uppnått den för rätt till fyllnadspension i den tjänst

han innehar stadgade levnadsålder och som jämväl uppfyllt de villkor,

vilka för erhållande av de samma tjänst åtföljande pensioner eljest äro

föreskrivne, är skyldig att från tjänsten avgå, därest hans tjänstbarhet

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 163.

befinnes så nedsatt, att Kungl. Maj:t eller den myndighet, som honom

till tjänsten utnämnt, prövar hans kvarstående icke längre vara med

tjänstens fordringar förenligt.

Löntagare, som uppfyllt de för erhållande av pension och fyllnadspension

i den tjänst han innehar stadgade villkor, är skyldig att från

tjänsten avgå, så snart han med tre år överskridit den för rätt till fyllnadspension

i samma tjänst stadgade levnadsålder, så framt ej Kungl.

Maj:t eller den myndighet, som honom till tjänsten utnämnt, prövar hans

kvarstående vara för riket nyttigt.

8.

Den löntagare, som i minst tre år lidit av i eller utom tjänsten

ådragen skada eller obotlig sjukdom, som gör honom till vidare tjänstgöring

oförmögen, må, sedan detta förhållande blivit vederbörligen styrkt,

kunna, även utan egen ansökning, från tjänsten skiljas mot åtnjutande av

pension av statsmedel till belopp, motsvarande pension jämte fyllnadspension

i den tjänst, han innehar.

Över kommitterades förslag infordrades yttranden från statskontoret,

arméförvaltningens civila departement, direktionen över arméns pensionskassa

och de militära myndigheterna.

Av de sistnämnda framställde endast chefen för Fjärde arméfördel-Militärmyn

ningen jämte sekundchefen för Svea livgarde samt kommendanten i Boden yttrande^*

någon anmärkning mot kommitterades förslag.

Sekundchefen för Svea livgarde förmenade det vara oriktigt, att

Kungl. Maj:t tillagts initiativet i fråga om tjänstodugligs avskedstagande.

Det syntes berörda chef enklare, att varje löntagare, som uppnått pensionsålder,

ålades att, därest han önskade kvarstå i tjänst, för varje respitår

därom ingiva ansökan, åtföljd av läkarbetyg över hälsotillståndet och vederbörande

chefs yttrande.

Chefen för Fjärde arméfördelningen förklarade sig dela denna åsikt.

Kommendanten i Boden ansåg däremot, att de s. k. respitåren borde

helt och hållet borttagas, så att den, som uppnått pensionsåldern, skulle

vara skyldig definitivt avgå, oberoende av sin tjänstbarhet. Därigenom

bleve arméns officers- och underofficerskårer verkligen föryngrade och deras

tjänstbarhet skulle ökas samtidigt med att reservbefälet ökades. För övrigt

bleve • det alltid svårt att rättvist tillämpa bestämmelserna om respitåren,

och godtycke kunde lätt komma att göra sig gällande därvid.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1314. 1 saml. 119 käft. (Nr 163.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 163.

Yttranden Arméförvaltningens civila departement och direktionen över arméns

a<leparte- pensionskassa hade intet att erinra mot kommitterades förslag.

mentet och

direktionen

över arméns

pensionskassa.

Statskontorets

yttrande.

Statskontoret förklarade i sitt yttrande, att 1877 års pensioneringsgrunder

borde i sin helhet omarbetas, ty det kunde svårligen förnekas, att på grund

av förändrade förhållanden och i visst avseende förändrat åskådningssätt

nu gällande bestämmelser ifråga om pensionering av befäl och underbefäl

med vederlikar vid såväl armén som marinen blivit i väsentliga delar

föråldrade och borde ersättas av nya. Att vid utarbetandet av dessa nya

bestämmelser den civila pensionslagens huvudgrunder borde tjäna till efterföljd

i helt annan och vidsträcktare grad än nu blivit ifrågasatt förefölle

vara eu given sak. Sålunda borde givetvis alla bestämmelser hänföra sig

i främsta rummet till det allmänna intresse, som genom dessa pensionsbestämmelser

skulle tillgodoses, och följaktligen, för att endast nämna ett

exempel, rätten att komma i åtnjutande av pension alltid sammanfalla med

motsvarande skyldighet för tjänstinnehavaren att, samtidigt avgå från

tjänsten. Med andra ord, ett kvarstående i tjänsten utöver uppnådd pensionsålder

borde aldrig få göras ensidigt beroende av tjänstinnehavarens

beslut. I övervägande borde också tagas, huruvida den dubbla pensioneringen

från arméns, respektive flottans pensionskassa och från statsmedel borde

bibehållas eller om icke tilläventyrs dessa pensionskassor kunde avvecklas

i likhet med vad som blivit beslutat beträffande civilstatens pensionskassa.

Det borde jämväl tillses, om icke lämpligt vore att i en lag sammanföra

alla stadganden i avseende å pensioneringen av såväl arméns som marinens

militära och civilmilitära personal. Därest Kungl. Maj:t skulle finna

skäl att låta verkställa utredning om en dylik omorganisation av det militära

pensionsväsendet, torde samtidigt böra tagas i övervägande, huruvida

icke till underlättande av de nya bestämmelsernas genomförande lämpligen

borde i fullmakt, som hädanefter utfärdades å befäls- eller underbefälsbeställning

vid armén eller marinen, inryckas föreskrift därom, att vederbörande

skulle vara skyldig underkasta sig förändrade pensionsbestämmelser.

På grund av statskontorets ovan angivna uppfattning av frågan och

då de förevarande ändringsförslagen syntes statskontoret vara varken

tillräckligt omfattande eller till sina grundtankar fullt överensstämmande

med motsvarande bestämmelser i den civila pensionslagen, skulle det

från statskontorets sida ju kunna ifrågasättas, huruvida dessa förslag

eller överhuvudtaget några som helst förslag till nya jämkningar i gäl
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 163.

11

lande pensionsgrunder för armén och marinen borde framläggas för riksdagen

till antagande. Emellertid vore kominitterades förslag, som åsyftade,

bland annat, borttagande av de väsentligaste olikheterna mellan armén

och marinen beträffande pensioneringsgrunderna, enligt statskontorets mening

värda beaktande i den män de föreslagna ändringarna kunde anses ägnade

att förbereda och underlätta genomförandet av fullständigt gemensamma

bestämmelser i detta avseende. Under förutsättning att av sådan anledning

måhända kunde befinnas lämpligt att i avvaktan på utarbetandet av

ett fullständigt förslag av ovan antydda omfattning bereda nu saknad

överensstämmelse i vissa delar av pensionsstadgandena för armén och marinen,

ville statskontoret icke underlåta att ingå i närmare granskning av

ifrågavarande förslag.

Ö O

Statskontoret ville då till en början erinra, att statskontoret i underdånigt

utlåtande den 6 februari 1908 föreslagit vissa tillägg till punkterna

6 och 7 i pensioneringsgrunderna för armén, i syfte dels att den löntagare

vid armén, vilken i tjänsten lidit skada, som för framtiden medförde oförmåga

till tjänstgöring, skulle kunna av vederbörande myndighet entledigas

från sin befattning, dels ock att den, som uppfyllt villkoren för erhållande

av pension och fyllnadspension i den tjänst, han innehade, jämväl skulle

kunna från tjänsten entledigas, därest han befunnes vara för framtiden

otjänstbar.

De av kommitterade framlagda förslagen innebure mera vittgående

ändringar i nu gällande bestämmelser. Enligt kommitterades förslag skulle

den genom skada i tjänsten för framtiden otjänstbare löntagaren äga att,

om han avginge inom viss kortare tid, komma i åtnjutande av pension

till belopp, som motsvarade hela lönen eller, för marinens del, underlaget

för beräknande av pension och fyllnadspension. Till stöd härför hade

åberopats bestämmelserna i 6 § d) och 7 §, första stycket, av lagen den 11

oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension. Härvid

torde emellertid böra uppmärksammas vissa olikheter. Beträffande civil

tjänstinnehavare skulle föreligga olycksfall i tjänsten för att rätt till hel

pension enligt 7 §, första stycket, pensionslagen skulle inträda, ehuru fullt

antal tjänstår icke förelåge, under det att kommitterades förslag medgåve

sådan rätt vid skada eller obotlig sjukdom, som ådragits i och för tjänsten.

Härunder inrymdes exempelvis ett sådant fall som i krig erhållen skada

av beskaffenhet, att den medförde framtida otjänstbarhet. Vidare torde

böra framhållas, att den civila tjänstinnehavaren bekomme pension till

enahanda belopp, som det vid tiden för olycksfallet för honom gällande

pensionsunderlag, d. v. s. i allmänhet samma belopp, som skulle hava tillkommit

honom, därest han i innehavande tjänst uppfyllt de för rätt till

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 163.

hel pension stadgade villkor beträffande levnads- och tjänstålder; för

den militära löntagaren däremot ifrågasattes, enligt kommitterades förslag,

pension till högre belopp, än han annars skulle hava kunnat uppnå i den

tjänst han innehade. Oaktat dessa nu anmärkta olikheter ville dock statskontoret

icke göra någon erinran mot kommitterades förslag i denna del,

enär dels redan nu gällande stadgande för militär löntagare icke vore inskränkt

till olycksfall i tjänsten, och dels billigheten syntes kräva att, då

man för den i tjänsten skadade militären borttoge rätten att kvarstå, den

avgångspliktiga — i likhet med civil tjänstinnehavare, som avginge på

grund av otjänstbarhet, orsakad av olycksfall i tjänsten, — i ersättning

finge pension till belopp, ungefär motsvarande vad han såsom tjänstledig

för sjukdom skulle hava fått behålla av sin avlöning.

Med rätt till sålunda föreslaget pensionsbelopp ansåge statskontoret

dock böra följa, att tjänstinnehavare, varom nu vore fråga, skulle vara

skyldig att avgå. Därför torde orden »äger rätt» i första meningen av

ifrågavarande punkter böra utbytas mot orden »är skyldig» samt andra

meningen helt och hållet utgå.

För marinens del vore föreslaget, att pensionen enligt punkt 7

skulle utgå av statsmedel, under det att i förslaget för arméns del talades

om pension och fyllnadspension, uppgående till lönens hela belopp. För

vinnande av likhet och då i alla händelser statsverket i sista hand drabbades

av kostnaden, ville det synas lämpligt, att även för arméns del stadgades,

att pensionen i förevarande fall utginge av statsmedel. Något hinder

att pensionen hädanefter som hittills utbetalades av vederbörande pensionskassa

torde icke förefinnas.

Aven det föreslagna stadgandet i punkt 7 av pensioneringsgrunderna

för armén ginge utöver vad i statskontorets ovanberörda förslag ifrågasatts,

i det att kommitterade ville stadga, att den, som uppfyllt villkoren för

pension och fyllnadspension i den tjänst, han innehade, måtte entledigas,

icke blott då han visades vara till vidare tjänstgöring oförmögen, utan

redan om tjänstbarheten befunnes vara så nedsatt, att hans kvarstående

prövades icke längre vara med tjänstens fordringar förenligt. Av statskontorets

här ovan gjorda uttalande därom, att kvarstående i tjänsten utöver

uppnådd pensionsålder icke borde ensidigt bero av tjänstinnehavarens

beslut, följde, att statskontoret ansåge ett upphävande av nu gällande

bestämmelser om den så kallade respittiden önskvärd. Statskontoret kunde

således för sin del icke förorda kommitterades ovan omnämnda förslag om

utsträckning av respittiden för visst befäl samt underbefälet vid marinen;

och ehuru den av kommitterade föreslagna inskränkningen i rätten att

tillgodonjuta respittid onekligen innebure en förbättring, kunde statskon
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 163.

toret dock icke anse förslaget fullt tillfredsställande. Enligt statskontorets

mening borde för befäl och underbefäl vid armén och marinen stadgas —

i huvudsaklig likhet med vad för civil tjänstinnehavares vidkommande vore

i pensionslagen föreskrivet — att avgångsskyldighet inträdde vid uppnående

av den för pension och fyllnadspension stadgade levnads- och tjänstålder,

Konungen eller den myndighet, som ägde att från tjänsten meddela

avsked, dock obetaget att låta med avskedet anstå, därest och så länge

tjänstinnehavaren prövades kunna i tjänsten på ett tillfredsställande sätt

gagna det allmänna, dock icke längre än tre år.

Vad slutligen beträffade kommitterades förslag till ändrad lydelse av

punkt 8 i pensioneringsgrunderna för armén, hade kommitterade i detta avseende

upptagit ett förslag, som förut en gång framburits av arméns fullmäktige

och som innefattade, att bestämmelsen om avgångsskyldighet för

löntagare, som vore otjänstbar på grund av lamhet, blindhet eller vansinne,

borde utsträckas att gälla en var, som i tre år lede av skada eller

sjukdom, som gjorde honom otjänstbar och ansåges obotlig. Av hänsyn

till de ökade kostnader för statsverket, som ett då oprövat stadgande av

sådan omfattning skulle medföra, hade statskontoret i underdånigt utlåtande

den 25 februari 1904 avstyrkt berörda av arméns fullmäktige

framlagda förslag. Sedan dess hade emellertid bestämmelser av ungefär

enahanda innebörd införts för civil tjänstinnehavares vidkommande genom

1907 års pensionslag. Vid sådant förhållande och då det icke kunde förnekas,

att dylika bestämmelser måste anses av minst lika stor vikt i fråga

om arméns befäl och underbefäl som beträffande civila tjänstinnehavare,

ansåge sig statskontoret böra tillstyrka, att bestämmelser meddelades i den

av kommitterade i detta avseende åsyftade riktning.

För civil tjänstinnehavare vore stadgat, att sjukdomen skulle hava

under fem på varandra följande år utgjort hinder för tjänstgöring, innan

skyldighet att avgå kunde ifrågakomma. Förhållandena vid armén syntes

dock möjligen med full rätt höra påkalla, att tiden, såsom kommitterade

föreslagit, i stället för fem bestämdes till tre år; men å andra sidan syntes

det till förekommande av nu rådande osäkerhet i detta avseende böra uttryckligen

angivas, att sjukdomen skulle under hela nämnda tid hava varit

av beskaffenhet att hindra tjänstgöring.

För sin del ansåge statskontoret punkt 8 böra erhålla följande ändrade

lydelse:

»Den löntagare, som under tre på varandea följande år i följd av

skada eller sjukdom varit ur stånd att tjänstgöra samt finnes vara för

framtiden till tjänstgöring oförmögen, må, sedan dessa förhållanden blivit

vederbörligen styrkta, kunna även utan egen ansökning från tjänsten skiljas

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 163.

mot åtnjutande av pension av statsmedel till belopp, motsvarande pension

jämte fyllnadspension i den tjänst, han innehar.»

Även pension enligt denna punkt torde, i olikhet mot vad nu är

fallet, hädanefter lämpligen kunna av vederbörande pensionskassa utbetalas

och utgå av de till kassan anslagna statsmedel.

Militära I anledning av vad statskontoret anfört i fråga om behovet av om
kommitUn

arbetning utav 1877 års pensioneringsgrunder i deras helhet och sedan

civilkommissionen uti skrivelse till Kungl. Maj:t jämväl framhållit önskvärdheten

av vissa ändringar i det militära pensionsväsendets administration,

uppdrog Kungl. Maj:t den 6 maj 1910 åt en ny kommitté ej mindre

att verkställa utredning

dels angående möjligheten att avveckla arméns och flottans pensionskassor

i likhet med vad redan beslutats beträffande civilstatens pensionskassa,

dels angående sammanslagning av arméns och flottans pensionskassor,

dels angående förändring av de för armén och flottan gällande

pensioneringsgrunder till större likhet med den civila pensionslagens huvudgrunder,

dels ock angående sammanslagning av arméns änke- och pupillkassa

med flottans gratialfond och eventuellt även med civilstatens änke- och

pupillkassa,

än även att avgiva de förslag, vartill berörda utredning kunde föranleda.

I sammanhang med denna kommittés tillsättande förordnade Kungl.

Maj:t, att i fullmakt, konstitutorial eller förordnande, som därefter utfärdades

å beställning vid armén, marinen eller lotsverket och varå rätt

till pension från arméns eller flottans pensionskassor kunde grundas, skulle

inryckas föreskrift därom, att vederbörande skulle vara skyldig underkasta

sig förändrade pensionsbestämmelser.

Kommitténs Denna kommitté (den militära pensionskommittén) avgav den 31 maj

förslag. ^2 betänkande och förslag, därvid kommittén hemställde om en (foliant-

och sjöförsvaret gemensam) lag angående militära och sjömilitära tjänstinnehavares

rätt till pension, i vilken lag § 6 mom. 1 skulle innehålla

följande stadgande:

1. Skyldighet att från tjänsten avgå inträder:

a) för tjänstinnehavare i allmänhet vid uppnående av den i 5 §

stadgade levnadsålder, Konungen eller, där viss ämbetsmyndighet äger att

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 163.

från tjänsten avskeda, den myndighet obetaget att låta med avskedet anstå,

därest och så länge tjänstinnehavaren prövas kunna i tjänsten på ett tillfredsställande

sätt gagna det allmänna, dock icke längre än tre år;

b) för tjänstinnehavare, som icke uppnått den i 5 § stadgade levnadsålder,

där han, efter att under tre på varandra följande år på grund

av sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra, linnés5 vara

för framtiden till tjänstgöring oförmögen; samt

c) för . tjänstinnehavare, som till följd av olycksfall i tjänsten eller

eljes till följd av skada eller sjukdom, vilken häri genom utövningen av

sin tjänst ådragit sig, befinrres för framtiden oförmögen till tjänstgöring.

I mom. 2 av samma § finnes stadgande om rätt för Kungl? Maj:t

att förklara vissa tjänstinnehavare skyldiga att från tjänsten avgå även

innan pensionsåldern, därest de äro av sjukdom eller minskad arbetsförmåga

urståndsätta att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden

och tillika uppnått viss ålder.

Såsom motivering till sitt förslag i denna del anförde kommittén:

»Enligt den civila pensionslagen inträder avgångsskyldighet i regel

samtidigt med rätten att tillträda pension, såsom naturligt är, då deifna

rätt icke medgives tjänstinnehavare, förrän han uppnått så hög levnadsålder,

att han i allmänhet kan antagas icke vidare besitta de kropps- och

själskrafter, som erfordras för att kunna på ett nöjaktigt sätt uppehålla

sin tjänst. I de nu gällande militära pensioneringsgrunderna tillämpas en

avvikande regel, i det att militär tjänstinnehavare i allmänhet äger rätt

att utan särskilt tillstånd kvarstå i tjänsten tre år, vanligen kallade respitår

kaptener och innehavare av lägre grader vid marinen, som äro

pensionsberättigade vid 55 års ålder, dock endast ett hälft år — utöver

den tid, då han enligt levnadsåldern blir pensionsberättigad, och därutöver

kan honom beviljas tillstånd att än längre i tjänsten kvarstå, därest det

prövas vara för riket nyttigt.

I det förslag till nya lönestater för flottan, som förelädes 1873 års

riksdag, fanns införd bestämmelsen, att officer och underofficer skulle vara

förpliktad att ur tjänsten avgå, då han uppnått den levnads- och tjänstålder,

som berättigade honom till full pension, med rätt för Kungl. Maj:t

att med den pensionsberättigades medgivande låta med avskedet anstå,

därest och så länge han prövades kunna i tjänsten gagna det allmänna.

Denna bestämmelse godkändes såväl av nämnda riksdag som av 1876 års

riksdag, vilken senare fastställde flottans ännu gällande pensioneringsgrunder,

som icke innehålla några föreskrifter om respittids åtnjutande. I saminanhang

med pensioneringsgrundernas kungörande föreskrev Kungl. Maj:t

Motivering

till

kommitténs

förslag.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 163.

den 24 november 1876, att den, som uppfyllt villkoren för rätt till full

pension, skulle vara skyldig att inom sex månader ingiva ansökan om avsked

eller om rätt att få kvarstå i tjänst, varigenom en respittid av sex

månader medgavs. Uti de år 1877 av riksdagen godkända pensioneiings

orunderna för armén finnes införd bestämmelse om tre respitår, och samma

år den 21 december beslöt Kungl. Maj:t, att, till vinnande av likhet med

armén, regementsofficerare och flaggmän vid flottan skulle medgivas kvarstå

i tre år efter uppnåendet av till full pension berättigande levnadsålder,

under det att för övriga officerare och underofficerare respittiden fortfarande

skulle utgöra sex månader.

Under den första tiden efter införande av bestämmelsen om respitår

uttogos dessa i allmänhet, under det att numera antalet av dem, som be

gagna sig av denna rättighet, särskilt vid armén, visat sig vara i nedgående,

i synnerhet beträffande de yngsta pensionstagarna. Rätten att låta

anstå med avskedet utöver den regelbundna respittiden lär ej ofta komma

till användning och anståndet då gälla endast en kort tid.

I statskontorets förut åberopade, den 13 oktober 1909 avgivna utlåtande

angående föreslagna ändringar i pensioneringsgrunderna för armén

och marinen framhålles bland annat, ''att alla pensioneringsbestämmelser

böra hänföra sig i främsta rummet till det allmännas intresse, som genom

dessa pensioneringsbestämmelser skall tillgodoses, och följaktligen, för att

endast nämna ett exempel, rätten att komma i åtnjutande av pension all

tid sammanlåna med motsvarande skyldighet för tjänstinnehavaren att samtidigt

avgå från tjänsten, eller med andra ord att ett kvarstående i tjänsten

utöver uppnådd pensionsålder aldrig bör få göras ensidigt beroende av

tjänstinnehavarens beslut.’ _ .

Kommittén kan i förevarande hänseende icke annat än instämma i,

vad statskontoret sålunda anfört, och anser därför, att i pensionslagen bör

intagas bestämmelse om, att avgångsskyldighet skall inträda samtidigt med

att tjänstinnehavaren uppnått den för rätt till hel pension för sådan tjänstinnehavare

fastställda levnadsålder, dock att Konungen eller, där viss myn

dighet äger att från tjänsten avskeda, den myndighet må kunna låta med

avskedet anstå, därest och så länge tjänstinnehavaren prövas kunna i tjänsten

på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna.

Kommittén har emellertid ansett lämpligt, att även fastställdes en

bestämd, icke allt för lång tid, till vilken den tidrymd, under vilken löntagare

kunde lämnas tillstånd att kvarstå i tjänsten efter uppnådd pensionsålder,

begränsades, och har kommittén icke tvekat att föreslå såsom

bestämd högsta gräns tre år såsom närmast överensstämmande med de

nuvarande bestämmelserna.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 163.

Förutom vid uppnådd pensionsålder bör skyldigheten att avgå från

tjänst inträda även i det fall, att en tjänstinnehavare icke längre är tjänstbar.

Enligt nu gällande militära pensioneringsgrunder är endast den, som

i tre år lidit av lamhet, blindhet eller vansinne utan att anledning föreP™es’

atJ, han kan återvinna tjänstbarhet, skyldig att avgå med pension.

Katt härtill äger den,, soin blivit till vidare tjänstgöring oförmögen på »rund

av skada eller obotlig sjukdom, som han ådragit sig i och för tjänsten

Den civila pensionslagen stadgar avgångsskyldighet för tjänstinnehavare''

dåi han efter att under fem på varandra följande år i följd av sjukdom,

vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra, finnes vara för framtiden

tili tjänstgöring oförmögen, ävensom för tjänstinnehavare, som träffats av

olycksfall i tjänsten, där olycksfallet linnes för framtiden medföra oförinåga

till tjänstgöring. Då det måste anses minst lika viktigt att kunna

tan militärtjänsten avlägsna den, som av eu eller annan anledning befinrtes

vara för framtiden otjänstbar, finner kommittén en skärpning av nu

gällande bestämmelser i detta avseende till närmare överensstämmelse med

den civila pensionslagen vara av behovet påkallad.

t- i .. ‘l 5let förra fållet höja den i de militära pensioneringsgrunderna

fastställda tiden tre år till den civila pensionslagens fem år anser kommittén

olämpligt, då det måste anses vara av stor vikt för krigsmakten

att snarast möjligt befrias från otjänstbart befäl. Detta är av så mycket

större betydelse, då den otjänstbare icke, såsom i civila befattningar oftast

äi möjligt, kan ersättas med vikarie, utan detta måste ske därigenom att

en person i lägre grad upprätthåller den lediga befattningen, varigenom

brist någonstädes uppstår. °

, På. o1 av va<^ nu. blivit anfört och i nära anslutning till inneållet

i 2 ^ a) samt 3 §, sista stycket, av lag angående rätt till pension

tor tjänstemän vid statens järnvägar den 4 juli 1910 föreslår kommittén

alltså, att i den militära pensionslagen intages — förutom ett mot 6 § c)

i den civila pensionslagen med iakttagande av tidsperiodens begränsning

till tre år svarande stadgande — jämväl en bestämmelse, på grund varav

!-ii atti a7gf lrän tiilnsten ska11 inträda för tjänstinnehavare, som

till följd av olycksfall i tjänsten eller eljest till följd av skada eller sjukdom,

vilken han genom utövningen av sin tjänst ådragit sig, befinnes'' för

tram t] deri oförmögen till tjänstgöring.

Enligt nu gällande militära pensioneringsgrunder förekommer ino-en

aykortning^ av pensionsbelopp, utan den, som uppnått för pensions “erhållande

föreskriven levnadsålder men icke innehar erforderlig antal

janstar, far kvarstå i tjänst, till dess han blir berättigad till full pension.

L»ä detta förhållande emellertid näppeligen synes vara förenligt med statens

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 119 Käft. {Nr 163.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Yttranden

över militära

pensionskommitténs

betänkande.

Kungl. Maj:ts nåd. ■proposition nr 163.

intresse, bör sådan tjänstinnehavare icke tillåtas behålla sin tjänst endast

för att komma i tillfälle att tjäna in tilläventyrs felande tjänstår, utan

torde stadgande böra införas, att han skall avgå med erhållande av pension

till avkortat belopp i förhållande till det mindre antalet tjänstår.»

över den militära pensionskommitténs betänkande infordrades yttranden

av — förutom under sjöförsvarsdepartementet lydande myndigheter

— arméförvaltningen, direktionen över arméns pensionskassa, chefen för

generalstaben, krigsbefälet och statskontoret.

Arméförvaltningen, direktionen över armens pensionskassa och chefen

för generalstaben funno icke något att erinra mot kommitténs betänkande

i nu förevarande delar.

Krigsbefälet gjorde endast anmärkning mot uttrycket i det föreslagna

moment 1 a) »den myndighet obetaget att låta med avskedet anstå». Att detta

anstånd i varje fall "skall bero på ansökan fann krigsbefälet självfallet, och

detta hade möjligen kunnat framstå tydligare, om uttrycket ändrats till »den

myndighet obetaget att medgiva anstånd med avskedet». Då det emellertid

vid jämförelse mellan denna paragraf och andra bestämmelser i lagen

syntes framgå, att ansökan om tillstånd att kvarstå förutsattes, och krigs

befälet därjämte funnit, att det av kommittén föreslagna uttryckssättet förekomme

i flera andra av Konung och riksdag fastställda pensionsförfattningar,

föreslog krigsbefälet att, då anstånd med avsked lämnas, detta borde gälla

under "viss angiven tid, därest tjänstinnehavaren prövades under denna tid

kunna i tjänsten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna. I anslutning

härtill lät krigsbefälet omredigera moment 1 a) samt i förtydligande0

syfte inskjuta ordet »sammanlagt» framför »icke längre än tre år».

Enligt krigsbefälets förslag skulle momentet 1 a) komma att lyda

sålunda:

1. Skyldighet att från tjänsten avgå inträder:

a) för tjänstinnehavare i allmänhet vid uppnående av den i § 5

stadgade levnadsålder, Konungen eller, där viss ämbetsmyndighet äger att

från tjänsten avskeda, den myndighet obetaget att låta med avskedet under

viss angiven tid anstå, därest tjänstinnehavaren prövas under denna tid

kunna i tjänsten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna, dock

sammanlagt icke längre än tre år.

Statskontoret fann intet att erinra mot de av militära pensionskommittén

föreslagna bestämmelser i § 6 och vitsordade, att kommittén för

övrigt i lagförslaget beaktat den av statskontoret förut uttalade önskan,

att större hänsyn skulle tagas till den civila pensionslagens huvudgrunder

och att i en låg måtte så vitt möjligt sammanföras alla stadganden i av
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 163.

seende å pensioneringen av såväl arméns som marinens militära och civilmilitära

personal. Statskontoret erinrade emellertid om, att utredning inletts

rörande centralisering av allt statens pensionsväsende, och förklarade,

att i avvaktan på denna utrednings resultat borde den militära pensioneringen

fortfarande tillsvidare ombesörjas av de nuvarande militära pensionskassorna

och att, då dessa kassors styrelser icke lämpligen borde påläggas tillämpningen

av nya pensioneringsgrunder, den föreslagna pensionslagen icke

borde komma i tillämpning förr än i sammanhang med förändrat ordnande

av den militära pensioneringens handhavande.

f!p<-pAven försvarsberedningarna betonade vikten av att befälet hålles

fullt tjänstdugligt, och framhöllo beredningarna, att i detta syfte borde

vidtagas åtgärder för att underlätta tjänstoduglig personals avgång med

pension i huvudsak enligt 1909 års kommittés förslag och det nya förslaget

till militär pensionslag.

Sedan på grund av nådigt bemyndigande generallöjtnanten L. H. Tingsten

och överstelöjtnanten G. R. J. Åkerman tillkallats för att såsom sakkunniga

slutligen förbereda förevarande ärende, hava dessa nu föreslagit,

att till pågående riksdag må avlåtas proposition om ändring av punkterna

6, 7 och 8 i 1877 års pensioneringsgrunder, samt såsom motiv härför anfört,

att enligt vad allmänt erkänts påkallas för armébefälets tjänstbarhet

skärpta föreskrifter i fråga om de militära och civilmilitära tjänstinnehavarnas

skyldighet att avgå ur tjänsten, att sådana bestämmelser äro en

oundgänglig förutsättning för upprättande av reservstatsbefäl, samt att förhållandena

icke nu medgiva att underställa Kungl. Maj:t och riksdagen

den militära pensionsfrågan i hela dess vidd.

Formuleringen av nyss nämnda punkter hava generallöjtnant Tingsten

och överstelöjtnant Åkerman föreslagit sålunda:

»6.

Den, som till följd av olycksfall i tjänsten eller eljest till följd av

skada eller sjukdom, vilken han genom utövningen av sin tjänst ådragit

sig, befinnes för framtiden oförmögen till tjänstgöring, är skyldig att avgå

från tjänsten, med rätt till pension och fyllnadspension, uppgående till

lönens hela belopp.

7.

Löntagare, som uppnått den för rätt till fyllnadspension i den tjänst

han innehar stadgade levnadsålder, och som jämväl uppfyllt de villkor,

Särskilt

tillkallade

sakkunniga.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Departe
ments
chefens
yttrande.

Kungl. Majds nåd. proposition nr 163.

vilka för erhållande av de samma tjänst åtföljande pensioner äro föreskrivna,

är skyldig att från tjänsten avgå, Konungen, eller där viss ämbetsmyndighet

äger att från tjänsten avskeda, den myndighet obetaget att låta med

avskedet under viss angiven tid anstå, därest vederbörande prövas kunna

under denna tid i tjänsten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna,

dock sammanlagt icke längre än tre år.

8.

Löntagare, som icke uppnått den för rätt till fyllnadspension stadgade

levnadsålder, men som, efter att under tre på varandra följande år

på grund av sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra,

finnes för framtiden till tjänstgöring oförmögen, är skyldig att från tjänsten

avgå och kan därifrån, även utan egen ansökning, skiljas, mot åtnjutande

av pension av statsmedel till belopp, motsvarande pension jämte

fyllnadspension i den tjänst han innehar.»

På sätt generallöjtnant Tingsten och överstelöjtnant Åkerman anfört,

medgiva icke förhållandena att nu underställa Kungl. Maj:t och riksdagen

den militära pensionsfrågan i hela dess vidd — i följd härav kan nu ej

heller komma under behandling frågan om införande av bestämmelse om

skyldighet i vissa fall att avgå med avkortad pension — men böra

skärpta bestämmelser i fråga om de militära tjänstinnehavarnas skyldighet

att avgå ur tjänsten införas i sammanhang med det av mig förut i dag

förordade och av Kungl. Maj:t godkända upprättandet av reservstatsbefäl.

Jag ansluter mig därför till nämnda officerares förslag, att nu må till

riksdagen avlåtas proposition om sådana bestämmelser, och har intet att

erinra beträffande det innehåll, de föreslagit för samma bestämmelser. Det

synes mig emellertid icke böra ifrågasättas, att de skärpta bestämmelserna

skulle vinna tillämpning i fråga om andra löntagare än dem, för vilka i

fullmakt, konstitutorial eller förordnande jämlikt Kungl. Maj:ts förutnämnda

beslut den 6 maj 1910 finnes intagen föreskrift därom, att vederbörande

är skyldig underkasta sig de förändringar i pension sbestämmelser, som

må i laga ordning varda fastställda.»

Föredraganden uppläste härefter ett i enlighet med vad han anfört

upprättat förslag till kungörelse om ändrad lydelse av punkterna 6, 7 och

8 i de av Kungl. Maj:t med riksdagen antagna grunder för pensionering

av arméns befäl och underbefäl med vederlikar samt angående tiden för

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 163.

21

avgång ur tjänst samt hemställde, att detta förslag måtte genom nådig

proposition föreläggas riksdagen till godkännande.

Till denna departementschefens hemställan, däri

statsrådets övriga ledamöter instämde, täcktes Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall; och

skulle till riksdagen avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

C. E. Odhner.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 119 käft. (AV 163.) 4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. 1SärU 1914 B:28 Utlåtande i anledning av Kungl. Majits propositioner nr 58 angående ny härordning; nr 59 med förslag till värnpliktslag; nr 60 angående sjöförsvarets ordnande; s. 496 i texten
  2. BU 1914 B:15 Memorial, med återlämnande av Kungl. Maj:ts proposition nr 247 ang. ändring i och tillägg till gällande grunder för pensionering af flottans befäl och underbefä s. 1 i texten