Sök i Ratio Lex

Angående tilläggspension åt tre distriktslantmätare

1914-03-20 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1914 B:168, Angående tilläggspension åt tre distriktslantmätare

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Frposition Nr 168.

1

Nr 168.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående tilläggspension

åt tre distriktslantmätare; given Stockholms slott

den 20 mars 1914.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

att envar av distriktslantmätarna Gustav Wilhelm Miintzing, Axel

Fritiof Berg och Johan Oskar Adolf Sohlberg må från och med månaden

näst efter den, varunder han efter uppnådda 65 års ålder avgår från

sin berörda befattning, under sin återstående livstid åtnjuta utöver den

pension, vartill han finnes berättigad, en årlig tilläggspension från allmänna

indragningsstaten å sådant belopp, att tilläggspensionen tillsammans

med distriktslantmätarpensionen uppgår för Miintzing till 2,080

kronor samt för en var av Berg och Sohlberg till 2,400 kronor för år.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Johan Beck-Friis.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 122 höft. (Nr 168.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 168.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Sans

Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den

20 mars 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet friherre Beck-Friis anförde.

Före den vid riksdagen år 1909 genomförda omorganisationen av

lantmäteristaten i orterna uppburo de dåvarande kommissionslantmätarna

icke någon avlöning av statsmedel, varemot för dem voro inrättade

48 pensioneram å 1,600 kronor. För att kunna erhålla dylik pension

fordrades 65 levnadsår och minst 30 tjänstår, varjämte vissa ytterligare

regler voro stadgade. År 1909 bestämdes avlöningen till distriktslantmätare

till 2,000 kronor jämte tre ålderstillägg å 400 kronor efter

respektive 5, 10 och 15 år, vilket allt skulle utgöra lön. Kungl.

Maj:t hade därvid tillika föreslagit riksdagen, att distriktslantmätare skulle

för ålderstillägg äga tillgodoräkna sig föregående tjänstgöringstid såsom

kommissionslantmätare, men, sedan kamrarna stannat i olika beslut i

denna fråga, sammanjämkades besluten därhän, att i nämnda avseende

finge beräknas högst fem år av den tid, som före den nya avlöningsstatens

trädande i kraft förflutit från tillträdet till kommissionslantmätar
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 168.

befattning. Distriktslantmätare äro underkastade bestämmelserna i gällande

lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension. För rätt

till hel pension fordras för dem 65 levnadsår och 35 tjänstår.

Hos Kungl. Maj:t hava nu ansökningar om erhållande av högre

pension, än vartill de enligt gällande bestämmelser äro berättigade,

ingivits från fem särskilda distriktslantmätare, nämligen från distriktslantmätaren

i Undersåkers distrikt av Jämtlands län Olof Svenson, i

Östergötlands läns västra distrikt Gustaf Wilhelm Miintzing, i samma

läns östra distrikt Anders Gustaf Lövstrand, i Karlstads distrikt Axel

Fritiof Berg samt i Skellefteå distrikt Johan Oskar Adolf Sohlberg.

Beträffande sökandenas levnads- och tjänsteålder inhämtas av till

ärendet hörande handlingar, att Svenson är född den 5 januari 1849

samt utnämnd till lantmäteriauskultant den 10 maj 1878 och befordrad

till kommissionslantmätare den 9 augusti 1894; att Miintzing är född

den 28 mars 1849 och utnämnd till auskultant den 19 december 1887

samt befordrad till kommissionslantmätare den 30 juni 1899; att Lövstrand

är född den 22 september 1849 och utnämnd till auskultant den

29 mars 1873 samt befordrad till kommissionslantmätare den 25 april

1889; att Berg är född den 19 september 1849 och utnämnd till

auskultant den 6 maj 1881 samt befordrad till kommissionslantmätare

den 27 maj 1898; att Sohlberg är född den 1 januari 1847 samt

utnämnd till auskultant den 12 maj 1881 och befordrad till kommissionslantmätare

den 13 juni 1896; att samtliga sökande blivit utnämnda till

distriktslantmätare den 31 december 1909 samt att de alla från och

med ingången av år 1910 åtnjuta första ålderstillägget till lönen och

alltså uppbära avlöning å 2,400 kronor årligen.

Sökandena Svenson och Sohlberg hava alltså redan — den förre

i början av innevarande år och den senare vid ingången av år 1912 —

uppnått den levnadsålder, som för dem medför skyldighet att avgå från

tjänsten, och för sökanden Miintzing inträder samma förhållande i slutet

av denna månad. Kungl. Maj:t. har emellertid medgivit dels den 30

december 1911, att med Sohlbergs avgång från distriktslantmätartjänsten

finge anstå under två år från och med den 2 januari 1912 — vilken

tid med anledning av därom av Sohlberg gjord ansökning nu torde

böra i avvaktan på utgången av förevarande pensionsärende utsträckas

tillsvidare intill den 1 september 1914 — dels ock den 24 januari 1914,

att med Svensons och Miintzings avgång finge anstå tillsvidare intill

den 1 augusti 1914. För sökandena Lövstrand och Berg inträder

avgångsskyldigheten under nästkommande september månad.

Vid de tider, då avgång från tjänsten sålunda skall äga rum vare

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 168.

sig enligt pensionslagens direkta föreskrifter eller Kungi. Maj:ts uppskovsbeslut,

komma sökandena att hava intjänat följande antal tjänstår,

nämligen Svenson 36, Muntzing 26, Lövstrand 41, Berg 33 och Soldberg

33. Endast Svenson och Lövstrand äro därför berättigade att

åtnjuta hela den pension, det för dem gällande pensionsunderlag medför,

eller 2,400 kronor. De övriga kunna blott erhålla pensioner, avkortade

i samma mån som tjänstårens antal understiger 35, samt alltså: Muntzing

1,790 kronor, Berg 2,270 kronor och Soldberg likaledes 2,270

kronor.

Sökandena Svenson, Muntzing, Lövstrand och Berg hava nu i

gemensam skrivelse anhållit, att Kungl. Maj:t måtte för dem hos riksdagen

utverka pensioner å 3,200 kronor. Till stöd härför hava de

först anfört, att, därest Kungl. Maj:ts förslag år 1909 i fråga om rätt

att för ålderstillägg beräkna full tjänstetid såsom kommissionslantmätare

bifallits, de skalle vid avgången från tjänsten uppburit 3,200 kronors

lön och pension i förhållande därtill, samt vidare anfört, att deras tjänstgöring

som kommissionslantmätare varit av precis samma beskaffenhet

som tjänstgöringen som distriktslantmätare; att, med anledning av nuvarande

höga levnadskostnader, de ansåge det pensionsbelopp otillräckligt,

som i förhållande till deras nuvarande lön kunde tillförsäkras dem; att,

då de under sin verksamhet som dels kommissionslantmätare dels

distriktslantmätare åtnjutit en årlig inkomst av omkring 4-, 5- å 6,000

kronor, vilken inkomst knappt räckt för deras familjers underhåll, det

syntes hårt, att de med anledning av åldern skulle tvingas att avgå

mot erhållande av en inkomst, som utgjorde blott ungefär hälften av

nämnda belopp; samt att i fråga om villkoren för ovannämnda omorganisation

det i riksdagen yttrats, att riksdagen i särskilda fall och av

förekommen anledning borde kunna träda emellan och höja pensionerna.

Sökanden Sohlberg har i särskild skrift framhållit ungefär enahanda

synpunkter. Åven han skulle, om han fått tillgodoräkna sig

hela sin kommissionslantmätartid, nu åtnjutit 3,200 kronor i lön. Under

en lång och oförvitlig tjänstemannabana hade han städse sökt att vara

det allmänna till största möjliga gagn, och han hade under den tid,

han tjänstgjort såsom på eget ansvar arbetande lantmätare, utövat en

verksamhet av den art och omfattning, att han trodde, att högst få

lantmätare kunde vid avskedstagandet uppvisa en liknande verksamhet.

De inkomster han åtnjutit av sin tjänst, hade icke varit så stora, att

han kunnat lägga av något till ålderns dagar. Det syntes honom

därför icke billigt, att han, som nedlagt alla sina krafter på att efter

bästa förmåga tjäna det allmänna, skulle komma att med bekymmer

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 168.

och oro motse sin ålderdom. Sohlberg anhölle därför, att Kungl. Maj:t

ville föreslå riksdagen medgiva, att han efter erhållet avsked finge

komma i åtnjutande av en pension å 3,200 kronor för år räknat.

I utlåtanden den 18 december 1913 över dessa ansökningar har

lantmäteristyrelsen dels närmare redogjort för sökandenas tjänsteverksamhet

och därvid beträffande samtliga sökande vitsordat, att någon

anledning till avdrag från deras tjänstår icke förefunnes, dels ock, under

erinran om riksdagens ovanberörda beslut år 1909, anfört, att detta

beslut syntes hava tillkommit företrädesvis av den anledning, att man

förmenat, att även tjänstemän, som uppnått pensionsåldern, skulle kunna

befordras till distriktslantmätare och därefter erhålla avsked med pension

till belopp av 3,200 kronor, under förutsättning att de tjänstgjort 15 år

såsom kommissionslantmätare, och att bifall till Kungl. Maj:ts förslag

oförändrat på grund härav skulle komma att bereda dessa överåriga

tjänstemän oskäliga fördelar. Det förtjänade i anledning härav uppmärksammas,

att till distriktslantmätare icke befordrats någon, som vid

tiden för nya lönestatens trädande i kraft uppnått en levnadsålder av

sextifem år.

En distriktslantmätares inkomster — anför 1 äntraäteristyrelsen vidare

— torde i genomsnitt böra beräknas till 5,000 å 6,000 kronor, och med

tillämpning av den för viss kategori av tjänstemän i lagen stadgade

norm borde därför hans pension uppgå till två tredjedelar av förenämnda

belopp eller till omkring 3,300 å 4,000 kronor. Den vore såsom ovan

meddelats för normala fall bestämd till 3,200 kronor. Att en tjänsteman,

som av sin tjänst hade en inkomst av 5,000 å 6,000 kronor, skulle

vara skyldig avgå utan att komma i åtnjutande av en pension, som

uppginge till eller närmade sig 3,200 kronor, syntes lantmäteristyrelsen

icke billigt. På grund av vad sålunda anförts, ansåge sig lantmäteristyrelsen

böra för sökandena tillstyrka en pension till belopp av 3,200

kronor.

Statskontoret har i utlåtanden den 12 februari 1914 anfört huvudsakligen

följande.

Såväl från principiell synpunkt som med hänsyn till konsekvenserna

måste — såsom statskontoret vid flera föregående tillfällen framhållit —

betänkligheter anses möta mot att av särskild anledning bereda en statens

tjänstinnehavare pension till högre belopp än det, som författningsenligt

skulle utgå. I nu förevarande fall vore emellertid vissa med övergången

till 1909 års stat för lantmäteristaten i orterna förbundna omständigheter

för handen, som medförde, att pensionsbeloppet för en distriktslantmätare,

vilken nödgades avgå från tjänsten, innan ännu så lång tid för
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

6 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 16S.

flutit från nämnda lönestats ikraftträdande, att han hunnit intjäna mer

än ett ålderstillägg till lönen, bleve avsevärt mindre än under normala

förhållanden, och som därför måhända kunde anses innebära giltig anledning

till vidtagande av åtgärd i syfte att bereda någon pensionsförbättring.

Emellertid ansåge sig statskontoret ingalunda kunna tillst3Tka,

att framställning gjordes till riksdagen om beredande åt sökandena av

pensioner å 3,200 kronor eller samma belopp, som efter intjänade tre

ålderstillägg skulle i hel pension tillkomma en distriktslantmätare.

Härigenom skulle nämligen sökandena bekomma pensioner till mycket

större belopp än det, vartill avlöningen av statsmedel uppginge; och

exempelvis skulle sökanden Mentning, vilken innehade endast 26 tjänstår,

bekomma samma pension som den distriktslantmätare, vilken icke blott

intjänat de tre ålderstilläggen utan även tjänat staten i minst 35 år.

Statskontoret hölle före, att med hänsyn därtill, att ifrågavarande

tjänstinnehavare åtnjutit avlöning av statsmedel först med 1910 års

ingång, samt att de före nämnda tid icke ägt rätt till högre pension

än 1,600 kronor, det icke borde ifrågakomma att vid avgång under

innevarande år, då icke mer än ett ålderstillägg kunde vara intjänat,

bereda högre pension än 2,400 kronor, utvisande en förhöjning med

50 procent av förutvarande pensionsbeloppet. Vid bitall härtill skulle

någon åtgärd icke behöva vidtagas i fråga om sökandena Svenson och

Lövstrand, vilka syntes vara berättigade att vid avgång under innevarande

år komma i åtnjutande av pension till belopp av 2,400 kronor.

Vad beträffade sökandena Miintzing, Berg och Sohlberg, för vilka stadgandena

i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension medförde avkortning av pensionsbeloppet, syntes det

emellertid kunna ifrågasättas, huruvida icke åtgärd billigtvis borde vidtagas

för beredande av fyllnad i pensionens belopp till 2,400 kronor.

Statskontoret ansåge sig alltså endast kunna ifrågasätta, att Kungl.

Maj:t i anledning av förevarande ansökningar ville föreslå riksdagen

medgiva, att en var av Muntzing, Berg och Sohlberg måtte från och

med månaden näst efter den, varunder efter uppnådd ålder av 65 år

avgång från tjänsten ägde rum, under sin återstående livstid uppbära

en årlig tilläggspension från allmänna indragningsstaten till sådant belopp,

att summan av tilläggspensionen och vad han enligt förenämnda

lag bekomme i pension uppginge till 2,400 kronor.

Sökandena Svenson och Lövstrand synas vara berättigade att, vid

avgång från tjänsten under innevarande år efter uppnådda 65 år, komma

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 168.

i åtnjutande av pension till belopp av 2,400 kronor, motsvarande hela

deras nuvarande avlöning. Vid detta förhållande lärer, på sätt statskontoret

anfört, pension till högre belopp icke lämpligen kunna medgivas

dem.

De övriga tre sökandena skulle däremot vid avgång under innevarande

år efter uppnådd pensionsålder komma att på grund av sin

kortare tjänstetid, såsom ovan anförts, erhålla allenast avkortad pension,

understigande deras nuvarande avlöning. Särskilt för Miintzing skulle

minskningen bliva högst avsevärd. I likhet med såväl lantmäteristyrelsen

som statskontoret kan jag icke undgå att finna de pensionsbelopp,

dessa tre sökande sålunda skulle erhålla, alltför låga. Med

hänsyn därjämte till att riksdagens beslut år 1909 icke torde behöva

fattas så, som om riksdagen framdeles skulle ställa sig ovillig mot att

i förekommande särskilda fall något öka sådana pensionsbelopp, som

eljest skulle på grund av bestämmelserna beträffande tillgodoräknandet

av äldre tjänstgöringstid för åiderstillägg bliva alltför låga, anser jag

mig kunna tillstyrka framställning till riksdagen om dylik pensionsförhöjning

för dessa tre sökande. Av vad jag förut tillstyrkt i fråga

om Svenson och Lövstrand följer, att jag icke kan förorda, att för

någon av de tre nu ifrågavarande distriktslantmätarna pensionsbeloppet

sättes högre än till 2,400 kronor. Detta belopp synes mig emellertid

lämpligt beträffande Berg och Sohlberg, vilkas tjänstår ganska obetydligt

understiga 35 och vilka, därest Kungl. Maj:ts förslag år 1909 antagits,

nu skulle åtnjutit lön å 3,200 kronor samt pension å 3,020 kronor.

Däremot kan jag icke tillstyrka så hög pension som 2,400 kronor för

Miintzing, vilken, även om nämnda förslag antagits, icke skulle vid

avgången intjänat mer än två åiderstillägg och alltså skulle i lön uppburit

blott 2,800 kronor, vilket för honom skulle medfört, för 26 tjänstår,

en avkortad pension av 2,080 kronor. Sistnämnda belopp är därför

det högsta, jag finner mig kunna tillstyrka för honom.

På grund av det sålunda anförda tillåter jag mig hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen medgiva,

att envar av distriktslantmätarna Gustaf Wilhelm Miintzing, Axel

Fritiof Berg och Johan Oskar Adolf Sohlberg må från och med månaden

näst efter den, varunder han efter uppnådda 65 års ålder avgår från

sin berörda befattning, under sin återstående livstid åtnjuta utöver den

pension, vartill han finnes berättigad, eu årlig tilläggspension från allmänna

indragningsstaten å sådant belopp, att tilläggspensionen tillsammans

med distriktslantmätarpensionen uppgår för Miintzing till 2,080

kronor samt för en var av Berg och Sohlberg till 2,400 kronor för år.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 168.

Till vad departementschefen sålunda hemställt,

däri statsrådets övriga ledamöter instämde, lämnade

Hans Magt Konungen bifall; och skulle proposition i

ämnet avlåtas till riksdagen av den lydelse, bilaga . . .

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Curt Bohtlieb.

STOCKHOLM, ISAAC MAECUS'' BOKTRYCKERI.AKTIEBOLAG, 1914.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1914 B:20 Memorial, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i vissa frågor rörande anslag under riksstatens tionde huvudtitel. Bankoutskottet, som erhållit del av kam s. 1 i texten