Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändrad lydelse av § 2 4:o och § 3 10:o tryckfrihetsförordningen

1914-06-27 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1914 B:185, Med förslag till ändrad lydelse av § 2 4:o och § 3 10:o tryckfrihetsförordningen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 185.

1

Nr 185.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

ändrad lydelse av § 2 4:o och § 3 10:o tryckfrihetsförordningen;

given Stockholms slott den 27 juni 1914.

Under åberopande av bifogade i statsrådet hållna protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed till Riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning

framlägga följande

Förslag

till

ändrad lydelse av § 2 4:o och § 3 IQ:o tryckfrihetsförordningen.

§ 2.

4:o. I grund-----som helst.

Vid föregående tillåtelse skola följande undantag ovägerligen

iakttagas:

Att protokoll — — — — — uppenbara.

Att ej några —--— — femtio riksdaler.

Att mobiliseringsplaner för krigsmakten, planer för dess sammandragning

eller verksamhet under krigstid eller vid krigsfara ävensom

sådana handlingar angående omfattningen, beskaffenheten och belägenheten

av dess mobiliseringsförråd och mobiliseringsutrustning samt sådana kartor,

ritningar,, avbildningar och beskrivningar angående rikets fästningsverk,

örlogsstationer och varv, militära positioner, minförsvar, annan för krigsBihang

till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 129 käft. (AV 185.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Maj:ts nåd. -proposition nr 185.

bruk avsedd materiells tekniska byggnad och beskaffenhet, kommunikationsoch

förbindelseleder, experiment och uppfinningar, vilkas offentliggörande

kan medföra våda för rikets säkerhet eller uppenbart kan skada dess försvar,

ej må utan Konungens särskilda tillstånd utlämnas, sedan Konungen

i statsrådet fattat beslut, att dessa handlingar skola hållas hemliga; dock

att härigenom konstitutionsutskottets, statsutskottets och statsrevisorernas

rätt ej inskränkes. Den, som i tryck offentliggör sådan handling, straffes,

där honom veterligt är, att den bör hemlighållas, efter allmän lag, om

gärningen är i den med straff belagd, men eljest med fängelse från och

med en månad till och med två år eller i ringare fall med böter från

och med trettiotre riksdaler sexton skillingar till och med trehundratrettiotre

riksdaler sexton skillingar, och skriften konfiskeras.

Att underrätts protokoll över sådan handläggning av mål, vid vilken

åhörarna avlägsnats på den grund att i händelse av rättegångens offentlighet

något kunnat uppenbaras, som med hänsyn till rikets säkerhet bör

hållas hemligt för främmande makt, samt vid dylik handläggning till underrätten

ingivna handlingar i målet, så ock högre rätts protokoll i mål,

som av nu nämnd anledning vid underrätten handlagts inom lyckta

dörrar, samt efter meddelande av underrättens utslag inkomna handlingar

i målet ej må utan Konungens särskilda tillstånd utbekommas före femtio

år efter det slutligt beslut i målet givits, där ej vederbörande domstol

finner protokoll eller handling, varom nu sagts, kunna utan våda för

rikets säkerhet utlämnas; dock att parts rätt att utbekomma protokoll och

erhålla del av handlingarna i målet ej inskränkes. Det åligger domstol

att sist vid dess slutliga handläggning av sådant mål utlåta sig, om och

i vad mån protokoll eller handling i målet prövas vara av beskaffenhet

att kunna utan Konungens särskilda tillstånd utlämnas; och må över det

beslut klagan ej föras. Utgiver part eller annan, med vetskap om att

protokoll eller handling enligt vad nu är sagt bör hemlighållas, utan Konungens

särskilda tillstånd protokollet eller handlingen i tryck, straffes

efter allmän lag, om gärningen är i den med straff belagd, men eljest

med fängelse från och med en månad till och med två år eller i ringare

fall med böter från och med trettiotre riksdaler sexton skillingar till

och med trehundratrettiotre riksdaler sexton skillingar, och skriften kon
-

fiskeras.

Att, i vad — —--— femtio riksdaler.

Det skall ock —----sexton skillingar.

Att protokoll--—--sexton skillingar.

Att ingen — — —--sexton skillingar,

Att utdrag — — — — — femtio riksdaler.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 185.

Att uppgifter, som skattskyldiga till ledning för egen taxering avlämna

till beskattningsmyndigheter, samt deklarationer, som till ledning

för beräknande av arvsskatt eller skatt för gåva avgivas till vederbörande

myndigheter, ej må utlämnas till andra än dem, som enligt skatteförfattningarna

äga taga del av samma uppgifter eller deklarationer. Den häremot

bryter, så ock den, som i tryck offentliggör dylik uppgift eller deklaration,

vilken obehörigen utlämnats, böte femtio riksdaler.

Att för officiell — — — — — trehundra riksdaler.

Att de från — — —--femtio riksdaler.

Att ansökning-----— femtio riksdaler.

Att sådant-----huvudsaken.

I övrigt — — — — — stadgat är.

§ 3.

10:o. Allt kungörande-----skriften konfiskeras.

Kungörande i tryck, under krigstid eller vid krigsfara, av sådana

underrättelser om krigsmaktens styrka, ställning eller rörelser---

--— skriften konfiskeras.

Utgivande i tryck, i annat fall än ovan i denna lag sägs, av sådana

avbildningar och beskrivningar av rikets fästningsverk och övriga fasta

försvarsanstalter, vilkas offentliggörande kan skada rikets försvar och om

vilka det är utgivaren veterlig!, att de böra hemlighållas. Förbrytelsen

straffes enligt allmän lag, och skriften konfiskeras.

Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Berndt Hasselrot.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 185.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott lördagen

den 27 juni 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

V ENNERSTEN,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning med chefen för lantförsvarsdepartementet

och chefen för sjöförsvarsdepartementet anförde chefen för justitiedepartementet

statsrådet Hasselrot följande.

»Redan under förarbetena till den lagstiftning i huvudsakligt syfte

att förhindra spioneri, som kom till stånd genom särskilda lagar av den

9 maj 1913, var uppmärksamheten fästad därpå att ändamålet med berörda

lagstiftning icke kunde i önskvärd utsträckning vinnas, utan att i anslutning

till densamma vidtoges vissa förändringar i tryckfrihetsförordningen.

Då den 27 augusti 1912 beslut fattades om att inhämta lagrådets

utlåtande över ett förslag till lag om skydd för hemligheter av betydelse

för rikets försvar, framhöll sålunda den dåvarande chefen för justitiedepartementet

i sitt yttrande till statsrådsprotokollet, att den föreslagna lagen

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 185.

för att erhålla full effektivitet förutsatte ändringar i tryckfrihetsförordningen.

. Samma förhållande hade tidigare påvisats av chefen för generalstaben

i en av honom avgiven, till grund för nämnda förslag liggande

framställning med förslag till åtgärder mot spioneri.

De stadganden i det remitterade förslaget, som förstberörda uttalande

företrädesvis torde hava avsett, återfinnas nu i 8 kap. 18 § strafflagen, med

den lydelse nämnda § erhållit genom lag den 9 maj 1913. Under det att

yppande av hemligheter med betydelse för rikets försvar förut varit belagt

med straff endast i vissa särskilda, genom andra §§ i samma kapitel bestämda

fall, innefattar 18 § enligt sin nuvarande lydelse allmänt hållna stadganden

om ansvar för den, som i annat fall än i kapitlets föregående §§ är sagt

föi obehörig uppenbarar sadana handlingar, avbildningar eller andra

föremål eller sådana sakförhållanden, vilkas uppenbarande för främmande

makt kan skada rikets försvar och som han vet böra hållas hemliga.

Den vidsträckta omfattning, som strafflagstiftningen i förevarande ämne

sålunda erhållit för den händelse att ett dylikt förfarandes brottslighet

skall bedömas efter strafflagen, har icke någon motsvarighet, om en kiknande

handling begås genom tryckt skrift och det följaktligen beror på

tryckfrihetsförordningen, huruvida handlingen kan bestraffas. Naturligt

är, att vad denna förordning innehåller i ämnet — i den mån något direkt

sammanhang mellan dess och strafflagens bestämmelser härom förefinnes

~ hänför sig till de äldre stadgandena i 8 kap. strafflagen. Här föreligger

alltså ett betydligt område, inom vilket yppande av sådana hemligheter

visserligen i allmänhet är straffbart men Icke när det sker i tryckt

skrift. Detta förhållande måste så mycket mer anses otillfredsställande,

som, om än den tryckta formen icke torde vara den, som företrädesvis

anlitas med avsikt att direkt överbringa dylika upplysningar till främmande

makt, å andra sidan denna form är mer än någon annan ägnad

att giva obehöriga meddelanden en vidsträckt spridning.

Det synes dock knappast böra ifrågasättas att, för beredande av ökat

skydd mot försvarshemligheters uppenbarande i tryckt skrift, en bestämmelse

med den allmänt hållna avfattning, som givits åt stadgandena i 8 kap.

18 § strafflagen, skulle införas bland tryckfrihetsförordningens bestämmelser

om de fall, då offentliggörande genom tryck är förbjudet. Säkerligen

skulle ett förslag i denna riktning väcka betänkligheter såsom innefattande

''else från det. i. fra^a om dylika undantag hittills städse vidhållna

kravet på sådan specialisering av den erforderliga bestämmelsen, att därur

i varje. fall kan hämtas tillräcklig ledning för bedömande av förbudets

omfattning. Med hänsyn härtill torde det vara lämpligt att söka närmare

angiva vad som nu för rikets säkerhet bör undantagas från offentligo-örande

opaginerad Kontrollera mot PDF

iQ Kungl. Maj:ls nåd. proposition nr 185.

o-enom tryck. Visserligen lär icke härvid kunna vinnas sådan fullständighet,

att icke fortfarande kommer att finnas en viss risk för uppenbarande

av förhållanden, som det i försvarets intresse vore önskvärt att undandraga

offentligheten. Men de viktigare försvarshemligheterna kunna dock i betydande

omfattning betryggas utöver vad redan skett genom gällande bestämmelser.

Tryckfrihetsförordningens nuvarande stadganden till skydd för militära

hemligheter innefattas dels i § 2 4:o, där bland undantagen från

regeln om allmänna handlingars offentlighet i tredje stycket nämnas mobiliseringsplaner

in. m., dels i § 3 10:o, där bland missbruk av tryckfriheten

upptages kungörande i tryck av vissa förhållanden, som röra försvaret.

Den lagstiftning, varom nu är fråga, torde böra erhålla formen

av en utvidgning av dessa bestämmelser. Vid undersökning, huru långt

man härvid bör gå, har jag funnit god ledning kunna hämtas från det

förslag till tryckfrihetsordning, som den 20 december 1912 avgavs av

särskilda såsom biträden i justitiedepartementet tillkallade kommitterade.

Detta förslag innefattar i kap. 2 § 4 bestämmelser, motsvarande nyssnämnda

stadganden i § 2 4:o tryckfrihetsförordningen, samt i § 5 av samma

kapitel stadganden, som utgöra motsvarighet till § 3 10:o tryckfrihetsförordningen,

i båda fallen med förändringar och tillägg, som innebära en

väsentlig utveckling av de nuvarande bestämmelserna. Jag anser mig höra

förorda* att § 2 4:o tryckfrihetsförordningen omarbetas i anslutning till

motsvarande bestämmelser i nämnda förslag, samt att i § 3 10:o tryckfrihetsförordningen

andra stycket något fullständigas till överensstämmelse

med § 5 mom. 4 i förslaget och ett nytt stycke införes, motsvarande mom.

3 i sistberörda §. Däremot synes det mig knappast vara lämpligt att

söka nu få till stånd en sådan bestämmelse som den i § 5 mom. 1 av

förslaget innefattade. Oavsett att någon tvekan kan hysas angående den

grund, varpå denna bestämmelse vilar, synes nämligen densamma endast

med svårighet kunna inpassas i den nuvarande tryckfrihetsförordningen.

Även frågan om genomförande av den huvudsakligen formella omarbetning

av §° 3 10:o första stycket tryckfrihetsförordningen, som antagande

av § 5 mom. 2 i förslaget skulle innebära, synes nu böra lämnas å sido.

Ett stöd för uppfattningen, att man i fråga om § 3 10:o för närvarande

kan åtnöjas med de av mig sålunda föreslagna förändringarna, torde kunna

hämtas därav att bestämmelserna i nämnda moment genom dem i huvudsak

erhålla den vidgade omfattning, generalstabschefen i sin berörda framställning

förordat såsom en konsekvens av spionerilagstiftningen.

1° enlighet härmed har jag låtit utarbeta förslag till ändrad lydelse

av berörda stadganden i tryckfrihetsförordningen. Beträffande grunderna

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 185.

7

för de förändringar, som därvid hämtats från kommittéförslaget, tillåter

jag mig att i huvudsak hänvisa till vad de kommitterade anfört. Jag vill

nu endast i korthet redogöra för såväl nämnda förändringar som vissa

andra jämkningar, som synts mig böra i detta sammanhang vidtagas.

Vad då först angår berörda stycke i § 2 4:o tryckfrihetsförordningen

innebär det nu föreslagna utbytet av orden »hären och flottan» mot »krigsmakten»

tydligen icke någon ändring i sak utan endast en formell jämkning;

om icke ett dylikt sammanfattande uttryck komme till användning,

borde »flottan» utbytas mot »marinen», vilket emellertid skulle föranleda

motsvarande jämkning annorstädes i tryckfrihetsförordningen. Under

det att hittills planer för härens och flottans »sammandragning eller samverkan»

kunnat undantagas från offentliggörande, skall detsamma enligt

förslaget gälla planer för krigsmaktens »sammandragning eller verksamhet

under krigstid eller vid krigsfara». Att sålunda »samverkan» ersättes med

»verksamhet» innebär både ett förtydligande och en utvidgning. Det förra

ordet torde stundom hava förståtts så, att därunder skulle innefattas endast

ett gemensamt uppträdande av hären och flottan. Detta har dock icke

varit från början åsyftat, utan har med nämnda ord avsetts varje sammanförande

av särskilda större avdelningar — inom hären eller flottan eller

inom båda — till ett gemensamt mål. För att icke åt ordet »verksamhet*

må kunna givas så vidsträckt innebörd, att därunder skulle inbegripas all

fredstjänstgöring, hava orden »under krigstid eller vid krigsfara» tillagts.

Detta torde emellertid endast utgöra ett förtydligande, då den nuvarande

bestämmelsen säkerligen icke gäller i fråga om planer för annan sammandragning

eller samverkan än den, som förekommer vid dylika tillfällen.

Vidare undantagas nu handlingar angående omfattningen, beskaffenheten

och belägenheten av krigsmaktens mobiliseringsförråd och mobiliseringsutrustning.

Härmed avses, såsom kommitterade framhållit, dels vissa sammandrag,

förteckningar, rapporter och andra handlingar rörande behov av

och tillgång till materiell och förnödenheter, varav de särskilda truppförbandens

organisation och storlek å krigsfot direkt eller indirekt framgå-,

dels ock i övrigt bestämmelser och uppgifter angående persedlars klassificering

i krigsdugliga och icke krigsdugliga samt persedlars och förnödenheters

uppläggande i särskilda för krigsändamål avsedda förråd. Förutom

kartor, ritningar och beskrivningar angående rikets fästningsverk in. in.

skola enligt förslaget även andra avbildningar därav, t. ex. fotografier, kunna

förklaras hemliga, i den mån de äro offentliga handlingar. Före orden »militära

positioner» synas böra inskjutas orden »örlogsstationer och varv». De

vidare införda orden »annan för krigsbruk avsedd materiells tekniska byggnåd

och beskaffenhet» åsyfta, likaledes enligt de kommitterades motivering,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 185.

sådana tekniska upplysningar angående vapen och fartyg av alla slag med

vad därtill hör, telegraf- och telefon-, belysnings- och signaleringsapparater,

hinder- och förbindelselinjer, ballongmateriell och dylikt, som eljest icke

lätteligen stå en fiende till buds och vilkas undanhållande måste anses

synnerligen angeläget. Ordet »kommunikationsleder» ersättes med »kommunikations-

och förbindelseleder». För att bereda skydd åt handlingar

angående sådana militära försök, vilkas hemlighållande är av större vikt,

likställas »experiment» med »uppfinningar».

Enligt kommitterades förslag skulle bland de allmänna förutsättningarna

för förbud mot dylika handlingars offentliggörande införas, jämte det

att offentliggörandet kan medföra våda för rikets säkerhet, även att detsamma

uppenbart kan försvaga rikets försvarsförmåga. Detta förslag har

nu upptagits, endast med den förändring att — för att vinna närmare överensstämmelse

med uttryckssättet i 8 kap. 18 § strafflagen — orden »försvaga

dess försvarsförmåga» utbytts mot »skada dess försvar».

Slutligen har i berörda stycke vidtagits den förändringen, att i avseende

å grunderna för straffs bestämmande hänvisas till allmän lag, om

det förfarande, som är i fråga, där är belagt med straff. En hemlig handlings

offentliggörande kan nämligen falla under allmänna straffbestämmelser,

särskilt vissa stadganden i 8 kap. strafflagen, och det synes icke vara

rimligt att, om ett dylikt brott begås genom trycket, låta en väsentligt

lägre straffskala än i andra fall gälla. Det brott, som består i obehörigt

utlämnande av en hemlig handling, skall enligt förslaget liksom enligt tryckfrihetsförordningens

nuvarande lydelse alltid bestraffas efter allmän lag.

I fråga om § 3 10:o tryckfrihetsförordningen har jag att föreslå

följande förändringar. I andra stycket torde före orden »ställning eller

rörelser» böra insättas ordet »styrka». Det nya stycke, vars införande jag

förut omnämnt, skall hava till ändamål att även för sådana fall, då de nyssberörda

stadgandena i § 2 4:o tryckfrihetsförordningen eller bestämmelserna

i andra stycket av § 3 10:o icke hava tillämpning, förhindra utgivande

i tryck av sådana avbildningar och beskrivningar av rikets fästningsverk

och övriga fasta försvarsanstalter, vilkas offentliggörande är ägnat

att skada rikets försvar. Uttrycket »övriga fasta försvarsanstalter» avser

härvid att utgöra en sammanfattning av vad som i § 2 4:o tryckfrihetsförordningen

enligt dess föreslagna lydelse betecknas såsom »örlogsstationer

och varv, militära positioner, minförsvar», det sistnämnda såvitt det är

av fast natur. För straffbarhet torde, liksom enligt berörda stadgande i

§ 2 4:o tryckfrihetsförordningen och bestämmelserna i 8 kap. 18 § strafflagen,

böra fordras, att det för utgivaren varit veterligt, att det offentliggjorda

bort hemlighållas, en fordran som kan anses vara uppställd även

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 185.

i kommittéförslaget, därigenom att enligt detsamma förutsattes, att offentliggörandet

»uppenbart» är ägnat att försvaga rikets försvarsförmåga. Då

en dylik förseelse alltid lär fylla betingelserna för straff enligt 8 kap. 18 §

strafflagen, torde i avseende å straffets bestämmande allenast böra hänvisas

till allmän lag.

Bland de år 1913 antagna bestämmelserna mot spioneri ingick även,

att genom förändring i förordningen den 22 april 1881 om offentlighet

vid underdomstolarna sådan domstol förklarades berättigad att vid handläggning

av mål avlägsna åhörarna, om domstolen finner, att i händelse

av rättegångens offentlighet något kan uppenbaras, som med hänsyn till

rikets säkerhet bör hållas hemligt för främmande makt. I generalstabschefens

förenämnda framställning erinrades därom, att betydelsen av offentlighetens

uteslutande emellertid måste i viss mån förringas, om den i tryckfrihetsförordningen

hävdade grundsatsen angående rättegångshandlingars

allmänna tillgänglighet skulle vinna tillämpning i dylika mål. Därigenom

kunde själva innebörden av någon hemlighet, vars skyddande åsyftades,

bliva uppenbarad.

Det synes vara självfallet, att syftet med offentlighetens uteslutande

vid rättsförhandlingen icke kan vinnas, utan att även protokollet över densamma

undandrages allmänheten. Förekommer inför domstol något, som

bör hemlighållas för främmande makt, är det, huru olämplig allmänhetens

närvaro vid förhandlingen än må vara, ännu mera äventyrligt att låta utdrag

av domstolens protokoll, där hemligheten exakt och fullständigt angivits,

på begäran utlämnas till var och en samt därefter måhända till och

med offentliggöras i tryck. Vad som sålunda blir tillgängligt för allmänheten

kan i och för sig utgöra en betydelsefull försvarshemlighet; vid

andra tillfällen kan det, även utan att så är fallet, vara fråga om något

med hänsyn till främmande makt ömtåligt förhållande, vars lämpliga ordnande

försvåras, särskilt om det blir föremål för behandling i tidningspressen.

Uppenbarligen måste därför, såsom en konsekvens av nämnda

bestämmelse om åhörarnas avlägsnande, sådan förändring vidtagas i tryckfrihetsförordningen,

att jämväl rättens protokoll skall kunna i mån av behov

skyddas mot offentliggörande.

Det synes emellertid icke vara behövligt eller lämpligt att härvid

stadga ovillkorligt förbud mot utlämnande av protokoll över sådan förhandling,

som av berörda anledning hållits inom stängda dörrar. Tillräckligt

skäl för allmänhetens avlägsnande föreligger, så snart det på grund

av målets beskaffenhet finnes antagligt, att något skall förekomma, som

bör hemlighållas för främmande makt. Det kan sedan visa sig, att detta

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 189 käft. (AV 185.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 185.

antagande icke förverkligats, och ofta nog torde väl åtminstone icke allt,

som förekommit vid ett dylikt tillfälle, vara av hemlig natur. Någon anledning

att förhindra offentliggörande av protokollen, i vad de avse de

ofarliga delarna av rättegången, finnes icke. Tvärtom kan det även ur

det allmännas synpunkt vara i hög grad önskvärt, att sådant offentliggörande

äger rum. Spionmål och med dem jämförliga äro alltid föremål

för stor uppmärksamhet, och överdrivna rykten om de förhållanden, som

i dem föreligga, komma lätt i omlopp. Det kan då vara av vikt, att genom

framläggande av handlingarna i saken, så långt detta låter sig göra, oriktiga

föreställningar undanröjas och allmänhetens sinnen lugnas.

Med hänsyn därtill att vad som förekommer vid en dylik rättegång

inom slutna dörrar måhända i allmänhet till stor del är av natur att

utan våda kunna offentliggöras, kan det ifrågasättas, att protokollets utlämnande

icke borde vara förbjudet annat än när och i den mån domstolen

funne det behövligt och meddelade föreskrift därom. Ett sådant

sätt att ordna saken kan möjligen anses innebära den bästa tryggheten

för, att hemlighållandet icke sträckes över gränserna för det nödvändiga,

och därför finnas tilltalande. Vore det endast fråga om underrätterna,

skulle man ock kunna åtnöjas med en bestämmelse av detta innehåll.

Men tydligt är, att inskränkning i rätten till offentliggörande erfordras

även i fråga om överrätterna, beträffande såväl protokollen som ännu mera

parternas inlagor och andra handlingar i högre instans. I avseende å

dessa handlingar skulle ett beslut om hemlighållande, som meddelades först

under överrättens handläggning av målet, komma för sent. Handlingarna

ingivas nämligen i hovrätt till aktuarien och, såvitt angår högsta domstolen,

till j ustitierevisionen samt skulle där vara tillgängliga, intill dess

domstolen företoge målet. Att dessförinnan, så snart någon handling inkommit,

påkalla domstolens särskilda beslut, huruvida den skall hemlighållas,

torde vara förenat med för mycken omgång. Det synes vara lämpligare

att låta protokoll och andra handlingar i dylika mål utan vidare

vara hemliga och bibehålla denna natur, till dess ett beslut i motsatt riktning

meddelats. Den erforderliga bestämmelsen i ämnet torde alltså böra

gå ”ut på att, då visst mål av förut angivna skäl vid underrätten handlagts

inför stängda dörrar, härav skall följa att, i den mån ej undantag

medgives, såväl det vid underrätten över den hemliga handläggningen

hållna protokoll med därtill hörande handlingar som även överrätternas

protokoll och handlingar i målet äro uteslutna från offentliggörande.

Rätt att besluta, huruvida protokoll eller handling i sådant mål må

i sin helhet eller delvis utlämnas, synes böra i första rummet tillkomma

vederbörande domstol. Vad domstolen skall hava att härvid pröva är, om

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl.

11

offentliggörande kan äga rum utan våda för rikets säkerhet. Det torde

icke kunna fordras, att domstolen skall fullgöra denna prövning, innan,

vid avslutande av målets handläggning inför domstolen, denna har full

överblick över alla upplysta förhållandens betydelse var för sig och i

sammanhang med varandra; dock bör det vara domstolen obetaget att, på

framställning av någon intresserad eller möjligen av eget initiativ, tidigare

medgiva utlämnande av protokoll,,eller handling, när domstolen finner det

kunna ske utan betänklighet. A andra sidan synes ifrågavarande prövning

lämpligast verkställas i sammanhang med målets handläggning i övrigt,

medan domstolen har i friskt minne allt, som förekommit i målet. Det

torde därför böra åläggas domstol att sist vid dess slutliga handläggning

av sådant mål utlåta sig, om och i vad mån protokoll eller handling i

målet prövas vara av beskaffenhet att kunna utlämnas. Härvid synes man

dock icke kunna stanna. Det kan framdeles för historiska forskningar

eller i annat behj ärtans värt syfte, som utan våda kan tillgodoses, bliva av

intresse för någon att taga del av ett spionmål. Även kan förekomma,

att domstol förfarit alltför strängt vid sin prövning. Om ock domstolen,

såsom givetvis i tvivelaktiga fall bör ske, sökt att erhålla upplysningar från

sakkunniga militära eller andra myndigheter, kan det för domstolen vara

svårt att bedöma, huruvida en handlings offentliggörande innebär någon

risk, och domstolen torde då komma att hålla sig på den säkra sidan

genom att icke medgiva handlingens utlämnande. Möjligen visar det sig

sedermera, att det allmännas intresse kräver en sådan handlings offentliggörande

eller att åtminstone icke finnes tillräcklig anledning att motsätta

sig detsamma. På grund härav synes det vara lämpligt, att Konungen,

som ju i allmänhet äger att bestämma över hemliga handlingar och som

genom sin tillgång till all sakkunskap säkrast bedömer förhållandena, förklaras

berättigad att låta utlämna jämväl de handlingar, om vilka nu är

fråga. Föreskrift om utlämnandet bör givetvis, när detta finnes påkallat

för det allmännas skull, meddelas utan någon från enskilt håll gjord framställning.

Att Konungen medgiver en handlings utlämnande i enskilt intresse,

blir säkerligen mera sällsynt, åtminstone om ej någon längre tid

förflutit från målets handläggning eller intresset är särskilt betydande. För

vanliga fall torde alltså enligt förslaget domstolens prövning bliva avgörande,

ehuru densamma formellt endast skall vara villkorlig och avse,

huruvida protokoll eller handling kan utlämnas utan Konungens tillstånd.

Särskilt med hänsyn till möjligheten att erhålla dylikt tillstånd lär det icke vara

behövligt medgiva, att en domstols i avseende å dess protokoll och handlingar

meddelade beslut skall få överklagas hos högre domstol, och ett för enkelhets

vinnande önskvärt förbud mot sådan klagan synes därför kunna stadgas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 185.

Förbudet mot utlämnande af protokoll och andra handlingar i omförmälda

mål torde emellertid, oavsett möjligheten till undantag i särskilda

fall, böra begränsas i vissa hänseenden. Sålunda synes det icke finnas anledning

till att fordra ifrågavarande handlingars hemlighållande för all

framtid, utan torde det vara tillräckligt, att de någon viss längre tid undantagas

från offentliggörande. Denna tid synes, liksom beträffande statsrådsprotokollen

och med dem jämnställda handlingar, lämpligen kunna

bestämmas till femtio år, i förevarande fall räknade från det i målet meddelats

slutligt beslut, vare sig detta innefattat ett utslag, varigenom målet

slutligen avgjorts, eller målet eljest, på grund av talans nedläggande eller

av annan anledning, genom beslutet avförts från vidare handläggning.

Vidare lär det med vår nuvarande rättegångsordning icke kunna ifrågasättas

att i avseende å dessa mål upphäva eller inskränka den part i allmänhet

tillkommande rätten att erhålla utdrag av domstolarnas protokoll

samt få del av motpartens inlagor och övriga handlingar i målet. Tydligt

är dock, att partens rätt över utbekomna protokoll och handlingar icke

sträcker sig längre än till att använda dem för rättegången. Yppar part

för obehörig sådana i dem angivna förhållanden, vilkas uppenbarande för

främmande makt kan skada rikets försvar och som han vet böra hållas

hemliga, blir parten förfallen till ansvar enligt 8 kap. 18 § strafflagen,

om ej något strängare lagrum är tillämpligt. Och skulle part offentliggöra

dylik handling i tryck, utan att antingen domstol förklarat handlingen

kunna utlämnas utan våda för rikets säkerhet eller Konungen givit

parten särskilt tillstånd till handlingens utgivande i tryck, skall enligt förslaget

ansvaret härför bestämmas efter samma grunder, som om offentliggörandet

skett genom annan än part.

I avseende å straff för överträdande av det föreslagna förbudet torde

skillnad böra göras mellan det fall, att handling obehörigen utlämnats,

och det, att handling obehörigen utgivits i tryck. För det förra fallet

synes, i överensstämmelse med avfattningen av de förut berörda stadgandena

i § 2 4:o tryckfrihetsförordningen, någon särskild bestämmelse om

ansvar ej böra meddelas. Frånvaron härav innebär, att straff skall bestämmas

efter allmän lag, varvid företrädesvis kan bliva fråga om stadganden

i 8 och 25 kap. strafflagen. Jämväl med hänsyn till bestämmande

av ansvaret för obehörigt offentliggörande i tryck synes ledning böra

hämtas från de tidigare stadgandena i tryckfrihetsförordningen, med den

förändring av desamma jag i mitt yttrande rörande dem tillstyrkt. Såsom

villkor för ansvar torde alltså böra fordras kännedom om handlingens

hemliga natur, och torde i fråga om själva straffet böra stadgas, att utgivaren

straffas efter allmän lag, om gärningen är i den med straff be
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 185.

13

lagd, men eljest med fängelse eller böter inom de i de äldre stadgandena

angivna latituder. Härjämte bör skriftens konfiskerande föreskrivas.

Det erforderliga nya stycket i § 2 4:o tryckfrihetsförordningen torde

lämpligen få sin plats närmast efter det nyss berörda stycke, som handlar

om mobiliseringsplaner in. in.

Förutom de med spionerilagstiftningen sammanhängande förändringar

i tryckfrihetsförordningen, för vilka jag nu redogjort, har i annat sammanhang

en förändring i denna förordning visat sig behövlig. Då chefen

för finansdepartementet den 29 nästlidna maj inför Kungl. Maj:t föredrog

det förslag till förordning om arvsskatt och skatt för gåva, om vars framläggande

för riksdagen Kungl. Maj:t samma dag fattade beslut, framhöll

nämnde departementschef, att i tryckfrihetsförordningen borde beredas motsvarighet

till det i 41 § av förslaget meddelade stadgandet, att deklaration,

som i den föreslagna förordningen avses, icke skall vara tillgänglig för

andra än de ämbets- och tjänstemän, vilka i och för sin befattning böra

erhålla del därav, samt för ämbetsmyndighet, till vilken densamma må

enligt Konungens förordnande utlämnas för statistisk bearbetning. Den

sålunda erforderliga bestämmelsen torde lämpligen införas i tryckfrihetsförordningen

genom någon förändring av det i § 2 4:o förefintliga stycke,

som handlar om skattskyldigas taxeringsuppgifter.

Det av förenämnda kommitterade avgivna betänkandet med förslag

till tryckfrihetsordning torde böra i erforderligt antal exemplar tillställas

konstitutionsutskottet samt på begäran tillhandahållas riksdagens

ledamöter genom kamrarnas sekreterare.»

Föredragande departementschefen uppläste härefter ifrågavarande

förslag till ändrad lydelse av § 2 4:o och § 3 10:o tryckfrihetsförordningen

samt hemställde, att förslaget måtte föreläggas riksdagen till prövning i

grundlagsenlig ordning. I denna hemställan instämde statsrådets övriga

ledamöter;

och täcktes, med bifall till densamma, Hans Maj:t

Konungen förordna, att till riksdagen skulle avlåtas

proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet

Gunnar Fogelmarck.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. KU 1914 B:17 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse av § 2 4:o och § 3 10:o tryckfrihetsförordningen. s. 1 i texten