Angående förhöjning i gratialen åt avskedat manskap vid armén
36 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 34 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1914 B:188, Angående förhöjning i gratialen åt avskedat manskap vid armén
Dokumentets text
Kungl. Maj;ls Nåd. Proposition Nr 188.
1
Nr 188.
Kungl. Maj.is nådiga proposition till riksdagen angående förhöjning
i gratialen åt avskedat manskap vid armén;
given Stockholms slott den 12 juni 19H.
Under åberopande av närlagda utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
dels medgiva :
att gratialet från Vadstena krigsmanshuskassa för underhållstagare, som
är född tidigare än den 1 januari 1847, må utgå med 200 kronor;
att gratialet från Vadstena krigsmanshuskassa för underhållstagare, som
under år 1914 förvärvat rätt till pensionstillägg eller understöd enligt lagen
om allmän pensionsförsäkring, må utgå med 125 kronor;
att gratialet från Vadstena krigsmanshuskassa för underhållstagare, som
under något av åren 1915—1918 förvärvat rätt till pensionstillägg eller understöd
enligt nämnda lag, må utgå med följande belopp:
till den, som år 1915 förvärvat rätt till pensionstillägg eller understöd, med
110 kronor,
» den, som år 1916 förvärvat rätt till pensionstillägg eller understöd, med
95 kronor,
» den, som år 1917 förvärvat rätt till pensionstillägg eller understöd, med
SO kronor,
» den, som år 1918 förvärvat rätt till pensionstillägg eller understöd, med
65 kronor,
dock att underhållstagare, som redan enligt gällande bestämmelser äger åtnjuta
gratial till högre belopp än det, som enligt ovanstående skulle tillkomma
honom, må äga tillgodonjuta det högre beloppet;
att korpraler och vice korpraler ävensom vaktmästare vid intendenturkåren
fortfarande må åtnjuta de till dem enligt nu gällande bestämmelser
Bihang till senare riksdagens protokoll 1911. 1 samt. 132 höft. (Nr 188.) 1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 188.
efter erhållet avsked utgående tillägg till de för avskedade soldater bestämda
gratialen från Vadstena krigsmanshuskassa;
att såsom begravningshjälp efter avliden underhållstagare må från Vadstena
krigsmanshuskassa utgå ett belopp av 30 kronor;
dels besluta, att det under tionde huvudtiteln nu uppförda ordinarie
anslaget å 243,640 kronor »till Vadstena krigsmanshuskassa» må utgå ur
samma huvudtitel och i stället därstädes uppföras två ordinarie anslag, det
ena å 106,000 kronor, benämnt »till arméns pensionskassa, ersättning för
inkomster från Vadstena krigsmanshuskassas äldre medel» och det andra å
137,640 kronor under titel »till Vadstena krigsmanshuskassa»;
dels ock öka det å ordinarie stat under tionde huvudtiteln upptagna
anslaget »till förhöjning i gratialen åt avskedat manskap»
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
nu .
med
till .
kronor 294,000: —
» 499,000: —
kronor 793,000: —
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Hj. L. Hammarskjöld.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 188.
3
Utdrag av protokollet över laniförsvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 12 juni 19H.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, hans excellens herr statsministern Hammarskjöld
anförde:
»I anledning av fyra särskilda inom andra kammaren väckta motioner
anhöll 1912 års riksdag, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning,
huruvida och i så fall under vilka villkor en höjning av de till avskedat
manskap vid armén och flottan från Vadstena krigsmanshuskassa och flottans
pensionskassa utgående underhåll och pensioner kunde anses böra äga
rum, samt därefter för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen
kunde giva anledning.
På grund av denna riksdagens framställning hava jämlikt Kungl. Maj:ts
beslut den 3 september 1912 särskilda sakkunniga varit tillkallade för att
biträda med verkställande av utredning och avgivande av förslag i före
-
4
De sakkunnigas
betänkande.
Vadstena
krigsmans
huskassa.
Katigt. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 188.
varande ärende. Den 9 december 1913 hava de sakkunniga avgivit betänkande
och förslag i ämnet beträffande avskedat manskap vid armén. Över
detta förslag hava yttranden avgivits av vederbörande myndigheter.
Enligt vad som inhämtas av det vid innevarande års senare statsverksproposition
rörande tionde huvudtiteln fogade statsrådsprotokoll över lantförsvarsärenden
den 13 maj 1914, anmälde jag, att ehuru ärendet då icke
var i det skick, att det kunde föredragas för Kungl. Maj:t, jag dock ansåg
det höra göras till föremål för prövning av 1914 års riksdag. Enär för
ändamålet kunde förutsättas komma att erfordras en ökning av omkring
500,000 kronor i det under tionde huvudtiteln å ordinarie stat uppförda
anslaget å 294,000 kronor till förhöjning i gratialen åt avskedat manskap,
hemställde jag, det Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen, att i avbidan på
proposition i ämnet, beräkna, att ifrågavarande anslag komme att ökas med
förstnämnda belopp. Denna hemställan bifölls av Kungl. Maj:t, och den ifrågasatta
anslagsökningen upptogs alltså i statsverkspropositionen under tionde
huvudtiteln.
Sedan erforderlig ytterligare utredning i ämnet numera blivit verkställd,
anhåller jag att få inför Kungl. Maj:t föredraga detta ärende, i vad detsamma
avser armén. Jag vill därvid först beträffande den erforderliga
tjänstetiden för erhållande av gratial från Vadstena krigsmanshuskassa
erinra, att indelt manskap, som avskedas efter minst 25 års tjänstetid, kommer
omedelbart i åtnjutande av berörda förmån, samt att avsked må meddelas
dylikt manskap efter uppnådda 20 tjänstår med rätt att anmälas till
underhåll på expektans i krigsmanshuskassan, så snart den avskedade uppnått
50 års ålder.
De sakkunniga hava till en början redogjort för de kassor, från vilka
understöd utgå till avskedat manskap, som tillhört armén, samt för de bestämmelser,
vilka äro gällande i fråga om erhållande av sådant understöd.
Dessa understödskassor äro dels offentliga och dels enskilda. De offentliga
utgöras av Vadstena krigsmanshuskassa och Invalidhusfonden, de enskilda av
Konungens allmänna hospitalsfond och truppförbandens enskilda understödskassor.
Vadstena krigsmanshuskassas kapitalbehållning vid 1914 års ingång har
av de sakkunniga beräknats till 4,325,000 kronor. Underhållen från kassan
utgå för närvarande enligt följande bestämmelser.
Underhållstagarna äro indelade i fyra klasser:
Första klassen med 100 eller 72 kronor:
a) 100 kronor åtnjutas av förmän eller vaktmästare vid intendenturkåren
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 188.
samt dem, som i följd av skada i tjänsten av Kungl. Maj:t fått dylikt förhöjt
underhåll sig tilldelat;
b) 72 kronor åtnjutas av alla underhållstagare, som uppnått 80 års ålder
samt dem, vilka oavsett ålder på grund av skada i tjänsten fått detta underhåll
sig tilldelat;
Andra klassen med 48 kronor; hit hänföras alla underhållstagare, som
uppnått 72 års ålder samt de, som på grund av skada i tjänsten blivit i denna
klass uppförda;
Tredje klassen med 36 eller 24 kronor;
a) 36 kronor åtnjutas av dels indelt manskap, som erhållit avsked med
fulla tjänstår efter ingången av år 1901, dels indelt manskap, som efter den 1
januari 1910 avskedats med rätt att anmälas till underhåll på expektans, och
dels dem, som på grund av skada i tjänsten fått detta underhåll sig tilldelat;
b) 24 kronor åtnjutas av dels indelt manskap som erhållit avsked med
fulla tjänstår före ingången av år 1901, dels dylikt manskap, som erhållit avsked
på expektans före sagda tidpunkt och på grund av uppnådda 65 års
ålder uppflyttats i tredje klassen, dels värvat manskap, som uppnått 60 års
ålder och på grund härav uppflyttats i tredje klassen samt dels slutligen dem,
som på grund av skada i tjänsten fått detta underhåll sig tilldelat;
Fjärde klassen med 24 eller 15 kronor:
a) 24 kronor åtnjutas av indelt manskap, som fått avsked på expektans
efter ingången av år 1901 men före utfärdandet av kungl. brev den 7 juli
1905, och som ännu ej uppnått 65 års ålder;
bj 15 kronor åtnjutas av dels indelt manskap, som fått avsked på expektans
före utgången av år 1900 och ännu ej nått 65 års ålder, dels värvat manskap,
som ännu ej uppnått 60 års ålder, samt dels slutligen enligt bestämmelserna
i kungl. brev den 17 juni 1893 sådant indelt manskap, som tillhört
Västerbottens och Norrbottens regementen samt Jämtlands fältjägarregemente
och vilket ännu ej uppnått 65 års ålder.
Alla underhållstagare, som uppnått 50 års ålder, åtnjuta dessutom sedan
den 1 januari 1910 ett tillägg till sina utgående gratial av 25 kronor årligen.
Detta tillägg kan likaledes, efter Kungl. Majrts prövning i varje särskilt fall,
tillgodokomma yngre krigsmän, som på grund av kroppsskada fått underhåll
sig tilldelat från Vadstena krigsmanshuskassa.
F. d. korpraler och vicekorpraler, som i sådan egenskap berömligt tjänstgjort
minst två år före avskedet, åtnjuta härutöver tillägg med respektive
24 och 12 kronor. Vaktmästare vid intendenturkåren äro i detta avseende
likställda med korpraler.
6
Invalidhus
fonden.
Klingl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 188.
På grund av nu omförmälda bestämmelser utgingo vid 1913 års ingång
underhållen, inberäknat korprals- och vicekorprals- samt 25-kronors-tilIläggen,
med följande belopp.
15
kr.
till
3 underhållstagare........................
....................... kr.
45: —
24
»
127
» ........................
........................ »
3,0^8: —
36
>
436
» ........................
........................ »
15,696: —
39
»
3
» ........................
....................... »
117: —
40
»
»
583
» ........................
........................ »
23,320: —
48
116
» .......................
........................ »
5,568: —
49
»
J>
3,889
» ........................
........................ »
190,561: —
52
»
»
12
J> ........................
........................ »
624: —
60
*
60
» ........................
........................ »
3,600: —
61
»
3,174
» .......................
....................... »
193,614: —
64
»
»
103
» ........................
........................ »
6,592: -
72
»
16
» ........................
........................ »
1,152: —
73
D
2,538
» ........................
....................... »
185,274: —
84
»
»
1
y> ........................
........................ »
84: —
85
»
631
» ........................
»
53,635: —
96
1
» .......................
........................ »
96: —
97
»
»
1,136
5> ......................
........................ »
110,192: —
100
T>
»
12
» ........................
»
1,200: —
109
1>
17
» ........................
........................ »
1,853: —
121
>
»
85
h .......................
........................ »
10,285: —
124
»
y>
2
» .......................
........................ »
248: —
125
1
» ........................
»
125: —
149
»
»
17
» .......................
........................ »
2,533: —
Summa 12,963 underhållstagare Kronor 809,462: —
Vid samma tidpunkt funnos i tjänst 3,803 man indelt manskap, varutav
190 voro korpraler och 172 vicekorpraler. Då dessa även kunna erhålla underhåll,
utgjorde summan av de den 1 januari 1913 vai''ande eller blivande underhållstagarna
från Vadstena krigsmansluiskassa alltså 16,766 man. Det är
emellertid klart, att i verkligheten underhållstagarnas antal icke kommer att
bliva så stort.
Från Invalidhusfonden, vars kapitalbehållning vid 1912 års utgång uppgick
till omkring 3,405,000 kronor, utgå till avskedat manskap vid armén
dels svärdsmedaljpensioner och dels gratifikationer.
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 1S8.
7
I sammanhang med instiftandet av svärdstecknet och svärdsmedaljen
bestämde Kungl. Maj:t, att från för detta ändamål av Invalidhusfonden särskilt
anvisade medel ett visst antal pensioner skulle till underofficerare och manskap,
som med nämnda hederstecken komme att benådas, utgå efter erhållet
avsked och sedan den levnads- och tjänstålder uppnåtts, som för erhållande
av underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa erfordrades. Manskapspensionernas
antal är numera bestämt till 550 gemensamt för armén och flottan;
pensionsbeloppet utgör 15 kronor.
Beträffande utdelningen av gratifikationerna gälla följande bestämmelser.
Avskedad av manskapsklassen kan, om han åtnjuter underhåll från
Vadstena krigsmanshuskassa, erhålla en gratifikation av 15 kronor, så snart
han fyllt eller under löpande kvartalet fyller 65 år, med förhöjning till
20 kronor vid fyllda 80 år.
25 » » > 85 »
30 » » »- 90 »
35 » » » 95 »
Den, som blivit skadad i kronans tjänst, erhåller 15 kronor årligen
oberoende av ålder och tjänstetid, och kan i sådant fall, då särskilda omständigheter
därtill föranleda, understödet bestämmas till avsevärt högre
belopp. Den, som fyllt 70 år, kan under vissa förutsättningar erhålla 15
kronor, även om han ej tjänat så länge, att han kommit i åtnjutande av
underhåll från krigsmanshuskassan.
År 1912 utdelades till avskedat manskap, som tillhört armén, gratifikationer
från Invalidhusfonden med:
15 kr. till 3,273 man.
20
»
599
>
25
»
229
30
55
»
35
»
»
1
40
»
»
2
50
»
1
100
»
»
2
150
»
»
1
»
200
»
»
1
250
»
1
»
tillhopa 4,165 man
opaginerad Kontrollera mot PDF
B Kungl. Mnj.ts Nåd. Proposition Nr 188.
med ett sammanlagt understödsbelopp av 69,415 kr. eller i medeltal 16 kr.
67 öre för varje understödstagare. Av dessa åtnjuta det övervägande flertalet
jämväl underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa, men av uppgifterna
å Invalid husfondens understödstagare framgår ej, huru dessa fördela sig på
de olika klasserna av dem, som åtnjuta underhåll från krigsmanshuskassan.
Konungens Konungens allmänna hospitalsfond är bildad dels genom ett anslag av
hospUalrfond Stockholms städs borgerskap och magistrat, dels genom donationer och
insamlade medel.
Pensionerna (understöden) från fonden utgå i fyra klasser med 24 kronor
i första, 36 kronor i andra, 48 kronor i tredje och 60 kronor i gärde
klassen, allt årligen. För att kunna komma i åtnjutande av understöd från
fonden erfordras att vara berättigad till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa.
Understödstagarna i första, andra och tredje klasserna bliva i
sin tur uppflyttade i närmast högre klass, i den mån fondens tillgångar sådant
medgiva. Fondens kapital utgjoi-de vid 1912 års slut 348,634 kronor
9 öre. Under år 1912 utdelades fi''ån Konungens allmänna hospitalsfond
12,147 kronor till 321 pensionärer samt en obetydlig summa i gratifikationer
till icke pensionsbei-ättigade.
Denna fond medverkar således i sin mån till att föi''bätti-a avskedat
manskaps levnadsvillkor, och torde komma att därmed fortfara, så länge
ännu finnes avskedat manskap, som enligt gällande reglemente för fonden är
berättigat till understöd. Men som fonden tillkommit utan något tillskott
från statsverket, lära densammas tillgångar icke kunna på annat sätt än
reglementet stadgar tagas i anspråk för det ändamål, som nu är i fråga.
dens enskilda För avskedat manskaps understödjande finnas dessutom vid ett flei''tal
pensions- och truppförband bildade särskilda pensions- eller understödskassor. Dessa kassor
""kassor^8 ^ava bildats huvudsakligen genom gåvor av förutvarande och i tjänst varande
officerare samt genom bidrag av rust- och rotehållare. Staten har
ej lämnat några medel.
De sakkunniga erinra, att Norra och Södra skånska infanteriregementenas
pensionskassor till icke oväsentlig del tillkommit genom de övei’skott
av rotejämkningsmedel, varmed regementenas rotehållare bidragit. Enär
dessa rotejämkningsmedel i anledning av indelningsverkets upphörande från
och med år 1904 indragits, men bidragen till pensionsinrättningarna voro
oundgängligen nödiga för att dessa inrättningar skulle kunna fullgöra sina
förbindelser, har riksdagen på framställning av Kungl. Maj:t medgivit, att
från Invalidhusfonden må, så länge pensionsherättigat manskap finnes kvar,
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 1S8.
utbetalas årligen efter Kungl. Maj:ts prövning ett belopp, ej överstigande till
Norra skånska infanteriregementets pensionskassa 987 kronor 87 öre och till
Södra skånska infanteriregementets pensionskassa 1,000 kronor 34 öre.
Såväl med hänsyn till att ifrågavarande inrättningars fonder eller kassor
äro med nämnda undantag tillkomna genom donationer och årliga bidrag
som av andra skäl hava de sakkunniga ansett uppenbart, att någon reglering
eller sammanslagning av dessa fonder eller kassor icke kan från statsmakternas
sida ifrågasättas, och att samma fonder därför icke kunna tagas
i anspråk för nu ifrågavarande ändamål. De pensionsbelopp, fonderna utdela,
äro dessutom i allmänhet så ringa, att de sakna egentlig betydelse vid beräknandet
av utgående ålderdomsunderstöd till f. d. soldater.
Av det föregående framgår, att det enda ålderdomsunderstöd av någon
större betydelse och allmännare omfattning, som utgår till de f. d. soldaterna,
utgöres av gratialen från Vadstena krigsmanshuskassa. Den härovan
intagna tablån över de den 1 januari 1913 utgående underhållsbeloppen
utvisar emellertid, att dessa ej ens tillnärmelsevis kunna vara tillräckliga för att
skydda de gamla avskedade soldaterna från att lida nöd eller falla fattigvården
till last. Erfarenheten har visat, att det tillägg av 25 kronor till gratialen,
som från och med år 1910 utgår till underhållstagare, vilka uppnått 50 års
ålder, ej varit tillräckligt, utan att en ytterligare förbättring är av behovet
påkallad. Framställningar i sådant syfte hava också vid upprepade tillfällen
allt ifrån år 1910 gjorts hos Kungl. Majrt, och vid 1912 års riksdag väcktes,
som förut anförts, fyra motioner om förbättring i underhållen.
Två av motionerna åsyftade, att gratialen skulle höjas med 50 kronor,
under det att i den tredje motionen yrkades utredning under uttalande, att
nuvarande pension å 61 kronor borde höjas till 100 kronor. Den ijärde
motionen avsåg däremot i huvudsak förbättrade pensionsförmåner åt sådant
indelt manskap, som efter den nya härordningens tillämpning varit inkallat
till utsträckt tjänstgöring.
De sakkunniga uttala beträffande dessa förslag den åsikten, att ett underhållstillägg,
utgående med lika belopp för en var underhållstagare, ej kunde
verka ändamålsenligt, då flertalet av dem bland gratialisterna, som avskedats
före år 1901, uppbure underhåll till avsevärt lägre belopp, än de, som fått
sig gratial tilldelat efter samma år. Även om genom ett lika stort tillägg
för alla gratialister en förbättring i deras existensvillkor skulle inträda, med
förde ett sådant tillvägagångssätt likväl den väsentliga olägenheten, att de
Bihang till senare riksdagens protokoll 191b. 1 samt. 132 höft. (Nr 188). 2
Behov av
förhöjning i
gratialen;.
De sakkunnigas
motivering.
10 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 18S.
äldre gratialisterna fortfarande skulle komma i en ogynnsammare ställning
än de yngre, efter år 1901 underhållsberättigade, och detta ehuru just de
äldre vore i mera trängande behov att få sina gratial ökade.
Framställningen om förhöjd pension såsom ersättning åt sådant indelt
manskap, som varit inkallat till annan tjänstgöring än repetitionsövning,
hava de sakkunniga icke funnit höra vinna vidare avseende, då ett bifall
därtill skulle motverka det av riksdagen uttalade önskemålet, att indelningsverket
borde, så fort ske kunde, i sin helhet upphöra.
Det manskap, varom här är fråga, erhåller dessutom, enligt de sakkunnigas
mening, fullt nöjaktig ersättning för den ökade tjänstgöringen såsom
instruktörer eller dylikt genom dagavlöningstillägget, vilket från och med år
1909 utgår med 2 kronor 10 öre till menig och 2 kronor till korpral, vicekorpral
och beställningsman.
För egen del hava de sakkunniga anfört, att när staten tillförsäkrat
vissa av sina tjänare såsom erkänsla för deras arbete förmånen av ett underhållsbidrag
på gamla dagar, på det att de ej måtte lida verklig nöd, synes
också statens värdighet kräva, att åt denna förmån gives en sådan omfattning,
att det med densamma avsedda ändamålet uppnås. Enligt de sakkunnigas uppfattning
kan detta syfte bäst vinnas genom att såsom norm för understödets utgående
bibehålla levnadsåldern och det därmed sammanfallande behovet av
understöd. Fn dylik princip för underhållens fastställande har givetvis till
följd, att de äldre gratialisterna komma i åtnjutande av ett högre understödsbelopp,
alltefter som deras förmåga att genom eget arbete försörja sig
minskas.
Till stöd för denna åsikt anföra de sakkunniga även den historiska
utvecklingen av underhållsbestämmelserna. Grundläggande för rätten till
underhåll var i de äldsta reglementena uteslutande under krigs- eller fredstjänstgöiäng
ådragen skada eller lång tjänstetid. Genom ett kungl. brev av
år 1852 tillkom emellertid en ny faktor vid bestämmandet av underhållsbeloppens
storlek, nämligen levnadsåldern. Det ansågs vara med kassans
ändamål överensstämmande, att särskilt de äldre gratialisternas av lägre
pensionsklasserna underhållsvillkor förbättrades, och i detta syfte infördes
uppflyttningar till högre klasser vid uppnådd högre levnadsålder. Denna
princip utvecklades ytterligare i 1881 års underhållsreglemente.
Uppenbart är väl också, framhålla de sakkunniga, att en högre levnadsålder
i och för sig, utan att en underhållstagare behöver drabbas av
skada eller sjukdom, medför en sådan nedsättning i arbets- och förvärvs
-
Kung!. Maj.ls Nåd. Proposition Nr 188.
11
förmågan, att därav nödvändiggöres ett högre gratial. Nuvarande förhöjningar
i gratialen kunna dock ej tillfredsställa det ökade behovet av större understöd
vid högre ålder. Av en i de sakkunnigas betänkande införd tablå
över underhållstagarna framgår nämligen, att av de gratialist^'', som den 1
januari 1913 endast uppburo 40 kronor i underhåll, nära 500 överskridit 60
levnadsår, och att av dem, som åtnjöto 49 kronor i underhåll, cirka 3,300
voro över 60 år och 2,600 mellan 65 och 72 år.
De sakkunniga anse sig därför hava anledning föreslå förhöjning i underhållen
vid från den nuvarande klassindelningen något avvikande ålder.
I anledning av den under utredningens gång antagna lagen om allmän pensionsförsäkring
hava de emellertid sett sig nödsakade att i viss mån frångå
sin först hysta avsikt alt genomgående tillämpa levnadsåldersprincipen med
åldersgrupper av 50, 60, 65 och 72 levnadsår. Den ifrågasatta 72-års gruppen
borttogs därför, och 65-års gruppen ändrades till en 67-års grupp, för
alt komma i överensstämmelse med den i nyssnämnda lag angivna ålder,
då rätt till pension inträder.
1912 års riksdag uttalade i sin ovanberörda skrivelse med begäran om
utredning i förevarande fråga, att särskilt borde övervägas, huruvida icke den
ökning, som kunde komma i fråga, skulle tilldelas vederbörande underhållstagare
vid en något högre åldersgräns, än som gällde med avseende å det av
1909 års riksdag beslutade tillskottet, eller 50 år. De sakkunniga hava ock
funnit sig böra föreslå bestämmelser i denna riktning, men säga sig likväl ej
hava kunnat undgå att finna nödvändigt, att föreslå en, om än ringa förbättring
åt den f. d. soldaten redan vid den från krigsmanshuskassans början
hävdvunna åldersgränsen av 50 år för att till exempel underlätta för honom
förvärvandet av ett eget hem.
De sakkunniga hava sålunda föreslagit, att underhållet för den, som
uppnått 50 års ålder, borde utgå med ett till 75 kronor förhöjt belopp, på
det att de gratialister, som nu åtnjuta 61 kronor, måtte erhålla någon förbättring
i sitt underhåll.
Enligt de sakkunnigas mening bör arbetsförmågan vid 60 års ålder antagas
hava i så avsevärd grad avtagit, att en ytterligare förbättring av underhållen
vid denna ålder är påfordrad. De hava därför föreslagit, att underhållet
vid 60 års ålder borde utgå med 100 kronor.
Såsom i lagen om allmän pensionsförsäkring förutsättes, anses i allmänhet
förmågan att genom arbete försörja sig hava upphört vid 67 års ålder,
och bör därför, enligt de sakkunnigas uppfattning, understödet vid denna
Pensionslagens
inflytande
på frågan
om förhöjning
av
gratialen.
12 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 188.
åldersgräns utgå med ett belopp, som kan antagas vara tillräckligt för alt
bereda full, om än nödtorftig försörjning.
Frågan om reglerande av underhållen kan emellertid efter utfärdandet
av lagen om allmän pensionsförsäkring ej avgöras enbart för sig. Vid bestämmandet
av underhållsbeloppen måste nämligen hänsyn tagas till de
förmåner, som genom denna lag beredas alla åldringar och arbetsinvalider.
De sakkunniga erinra i detta sammanhang, att de olika förmåner, pensionslagen
kan bereda, utgöras av dels avgiftspension och dels pensionstillägg
eller understöd.
Avgiftspension kan man genom egna avgifter tillförsäkra sig att utbekomma
vid 67 års ålder eller dessförinnan vid varaktig oförmåga till arbete.
Härutöver utgår av allmänna medel ett pensionstillägg till den, som är
till arbete varaktigt oförmögen och vars årsinkomst ej uppgår för man till
300 kronor. Till pensionstillägget utgår en förhöjning beroende av de avgifter,
som till fullo av pensionstagaren erlagts.
Pensionstillägget utgör för man, som ej har någon inkomst, eller vilkens
årsinkomst ej överstiger 50 kronor, 150 kronor; för man, vilkens årsinkomst
överstiger 50 kronor, utgör det 150 kronor med avdrag av halva
årsinkomsten. Uppgår årsinkomsten till 50 men ej till 100 kronor, sker dock
avdrag allenast med det belopp, som överstiger 50 kronor.
Pensionstillägg utgår endast till den, som är varaktigt oförmögen till
arbete, alltså ej till personer som äro 67 år, men ännu ej arbetsinvalider.
Varaktig oförmåga till arbete skall enligt pensionsförsäkringslagen anses
vara för handen hos den, som befinnes till följd av ålderdom, kropps- eller
sinnessjukdom, vanförhet eller lyte vara ur stånd att vidare försörja sig
genom sådant arbete, som motsvarar hans krafter och färdigheter.
Pensionstillägg tillkommer endast den, som erlagt vissa pensionsavgifter
och således även äger rätt till avgiftspension. Ändamålet med folkpensioneringslagen
är emellertid att bereda understöd åt samtliga behövande arbetsinvalider.
På grund härav äger den, som efter fyllda 15 år bliver till
arbete varaktigt oförmögen, men för vilken avgifter till erhållande av pension
icke blivit erlagda, erhålla understöd till samma belopp som pensionstillägget
och efter de för detta gällande villkor. Rätt till dylikt understöd tillkommer
dock icke den, som den 1 januari 1914 fyllt 67 år, och ej heller
den, som då fyllt 15 år och är till arbete varaktigt oförmögen samt år 1913
under sammanlagt mer än 4 månader åtnjutit full försörjning av fattigvården,
välgörenhetsinrättningar eller enskilda personer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1?»
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 188.
Alla personer, som den 1 januari 1914 fyllt 67 år, bliva även i övrigt uteslutna
från de förmåner, pensionslagen avser att bereda. Antalet nuvarande
gratialister, som sålunda ej få någon nytta av folkpensioneringen, utgjorde
1 januari 1913 5,446 stycken, eller ungefär 45 % av hela antalet. Övriga
blevo däremot delaktiga av pensioneringen.
Den avgiftspension, dessa komma att erhålla, blir dock ej stor, då lagen
föreskriver minskning i pensionen för alla, som den 1 januari 1914 hava
fyllt 25 år.
Pensionstillägget eller understödet blir däremot av stor betydelse. Man
kan nämligen med största säkerhet antaga, att de f. d. soldater, som uppnått
67 års ålder, till övervägande antal äro arbetsinvalider i den mening
lagen fordrar, och att de sålunda äro berättigade till pensionstillägg eller
understöd senast vid denna ålder. För den, som under åren 1914—1918
förvärvat rätt till pensionstillägg eller understöd, utgår sådant emellertid endast
med 50—90 % av eljest stadgat belopp.
De fördelar, lagen om allmän pensionsförsäkring bereder, tillkomma
varje svensk man, även om han ej direkt tjänat staten. Det har därför
synts de sakkunniga vara med rättvisa förenat, att den medborgare, som
tjänat staten och detta en längre tid, såsom erkänsla härför av staten er
håller någon förmån utöver vad som tillkommer alla och en var.
På grund härav hava de sakkunniga ansett billigt, att gratialisterna be
frias från dem enligt pensionsförsäkringslagen åliggande skyldighet att för
innehavande underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa eller gratifikation
från Invalidhusfonden vidkännas avdrag å pensionstillägg eller understöd.
De sakkunniga föreslå därför, att åtgärder måtte vidtagas för en ändring Undantag
i lagen om allmän pensionsförsäkring i så måtto, att vid beräkning av under- sionsförSikhållstagares
inkomst av arbete enligt pensionslagen hans gratial från Vadstena vingslagens
krigsmanshuskassa eller gratifikation från Invalidhusfonden ej skall tagas i '' ''pensions0''"
beräkning. avdrag.
När de sakkunniga efter samråd med ålderdomsförsäkringskommitléns
ordförande ansett sig kunna föreslå en dylik undantagsbestämmelse från de
allmänna principerna i lagen, åberopa de även det skäl, att gratialisterna utgöra
en snart utdöende grupp av understödstagare.
De sakkunniga framhålla tillika, att, därest ifrågavarande undantagsbestämmelse
infördes i pensionslagen, någon ökning i underhållet från Vadstena
krigsmanshuskassa utöver den av de sakkunniga föreslagna underhållsförhöjning
till 100 kronor vid 60 års ålder ej skulle erfordras, när en gratialist
uppnått 67 års ålder och då han, såsom antagas kan, i allmänhet är
14
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 188.
arbetsinvalid. Tillsammans med ograverat pensionstillägg eller understöd,
150 kronor, skulle nämligen på detta sätt den f. d. soldaten, oberäknat
gratifikation från Invalidhusfonden, erhålla ett sammanlagt understöd från
staten av 250 kronor, vartill eventuellt komme avgiftspension och förhöjning
i pensionstillägget.
Detta gäller om de gratialister, som kunna få helt pensionstillägg eller
understöd. Men utom dessa finnas två andra grupper gratialister, av vilka
den ena är alldeles utesluten och den andra endast i inskränkt mån kan få
del av folkpensioneringens förmåner.
Understöd åt Den första gruppen utgöres av de gratialister, som den 1 januari
som icke eller 1914 redan uppnått 67 års ålder och därför enligt pensionslagens bestämendast
i in- melser äro uteslutna från folkpensioneringens förmåner. För dem kvarstår
«"de^f folk-alltså behovet av en förbättring i det nuvarande otillräckliga underhållet,
pensionerin- Konsekvent borde ju för dessa hava föreslagits ett till 250 kronor ökat gratial,
men den högst avsevärda ökning i kostnaderna, som därav skulle föranledas,
har utgjort hinder för ett dylikt förslag. Då alla andra medborgare,
vilka fyllt 67 år vid pensionslagens trädande i kraft, gå miste om den hjälp,
lagen eljest avser att bereda, kan det ej heller, erinra de sakkunniga, synas
orättvist, om även de gratialister, varom nu är fråga, få underkasta
sig, att deras understödsbelopp bliva något mindre än de, varav senare årsklasser
gratialister komma i åtnjutande. Åt dessa enligt folkpensioneringslagen
överåriga gratialister hava de sakkunniga därför föreslagit ett till 200
kronor ökat gratial.
Den andra gruppen utgöres av de gratialister, som under åren 1914—1918
fylla 67 år och således erhålla pensionstillägg eller understöd till nedsatt belopp.
I överensstämmelse med den av de sakkunniga uttalade åsikten, att en
gratialist vid 67 års ålder i allmänhet torde vara arbetsinvalid, hava de funnit
lämpligt föreslå, att de gratialister, vilka under övergångsåren 1914—1918 fylla
67 år och som alltså lida nedsättning i det dem dessa år tillkommande pensionstillägg
eller understöd, måtte komma i åtnjutande av ett underhåll från Vadstena
krigsmanshuskassa till så stort belopp, att underhållet tillsammans med det
till 50 å 90 % reducerade pensionstillägget eller understödet dock aldrig skulle
understiga 200 kronor, eller det belopp, som av de sakkunniga föreslagits
för dem, som äro alldeles uteslutna från folkpensioneringens förmåner. Den,
som år 1914 blir berättigad till pensionstillägg eller understöd, erhåller dylikt
med endast 50 % eller 75 kronor och hör alltså enligt de sakkunnigas
åsikt från Vadstena krigsmanshuskassa bekomma 125 kronor. Den, som
år 1915 bekommer pensionstillägg eller understöd, erhåller dylikt med endast
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 188.
60 % eller 90 kronor, och bör alltså erhålla 110 kronor i underhåll från
Vadstena krigsmanshuskassa.
De, som åren 1916,1917 och 1918 bliva berättigade till pensionstillägg eller
understöd, erhålla dylikt reducerat till resp. 70, 80 och 90 % eller resp. 105,
120 och 135 kronor, vadan någon ökning i underhållsbeloppet från krigsmanshuskassan
utöver den föreslagna underhållsförhöjningen till 100 kronor vid
60 års ålder, enligt de sakkunnigas åsikt, ej är för dessa erforderlig.
De sakkunnigas förslag till förbättring i underhållen åt arméns manskap
går alltså ut på att nuvarande och blivande underhållstagare från Vadstena
krigsmanshuskassa måtte erhålla följande underhållsbelopp, nämligen:
vid fyllda 50 levnadsår 75 kronor och
» » 60 » 100
Vid 67 års ålder eller därförut inträffad varaktig oförmåga till arbete
skulle underhållstagare, som äro delaktiga av folkpensioneringen, åtnjuta, förutom
dem tillkommande gratial från Vadstena krigsmanshuskassa, pensionstillägg
eller understöd oavkortat.
De underhållstagare, som äro födda före år 1847 och alltså redan den
1 januari 1914 uppnått 67 levnadsår och på denna grund äro uteslutna från
folkpensioneringen, skulle erhålla 200 kronor i gratial från Vadstena krigsmanshuskassa.
Underhållstagare, som, ehuru delaktiga av folkpensioneringen, drabbas
av nedsättning i pensionstillägg eller understöd enligt övergångsbestämmelserna
i lagen om allmän pensionsförsäkring, skulle erhålla i gratial från Vadstena
krigsmanshuskassa 125 kronor, om de äro födda år 1847, och 110
kronor, om de äro födda år 1848.
De underhållstagare, som redan förut uppbära högre underhåll än de
nu föreslagna, skulle bibehålla innehavande belopp oförändrade.
Utgående från den förutsättningen, att sålunda föreslagna åldersgrupper och
underhållsbelopp bleve fastställda, hava de sakkunniga lämnat en av t. f. byråchefen
i pensionsstyrelsen K. Dickman verkställd beräkning av kostnaden förden
ökade underhållsutdelningen, intagen å sidorna 54—55 i deras betänkande,
av vilken framgår, att kostnaden de olika åren skulle uppgå till nedanstående
belopp.
De sakkunnigas
förslag
i fråga om
underhållsbeloppen.
Kostnads
beräkning
-
16 Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 188.
Pensionsutbetalningar i tusental kronor.
Under
år
Den Vi 1913 pensionerade
Den ''/i 1913 i tjänst varande
S
u m m
a
Enligt nu
gällande
bestäm- melser
Förhöj-
ningar
Summa
utbetal-
ningar
Enligt nu
gällande
bestäm- melser
Förhöj-
ningar
Summa
utbetal-
ningar
Enligt nu
gällande
bestäm- melser
Förhöj-
ningar
Summa
utbetal-
ningar
1914
777
861
1,638
68
8
76
845
869
1,714
1915
752
809
1,651
78
10
88
830
819
1,649
1916
728
758
1,486
88
13
101
816
771
1,587
1917
703
708
1,411
98
15
113
801
723
1,524
1918
678
657
1,335
107
17
124
785
674
1,459
1919
652
610
1,262
116
21
137
768
631
1,399
1920
625
563
1,180
123
24
147
748
587
1,335
1921
597
519
1,116
132
28
160
729
547
1,276
1922
570
476
1,046
140
32
172
710
508
1,218
1923
543
432
975
149
36
185
692
468
1,160
1924
517
388
905
159
41
200
676
429
1,105
1925
492
346
838
170
46
216
662
392
1,054
1926
467
307
774
786
50
228
645
357
1,002
1927
442
273
715
181
56
242
628
329
957
1928
417
240
657
191
60
251
608
300
908
1929
393
208
601
194
65
259
587
273
860
1930
369
179
548
195
70
265
564
249
813
1931
346
153
499
196
74
270
542
227
769
1932
322
129
451
196
77
273
518
206
724
1933
290
106
405
194
80
274
493
186
679
1934
275
87
862
192
82
274
467
169
636
1935
252
72
324
188
82
270
440
154
594
1936
230
60
290
184
83
267
414.
143
557
1937
208
49
257
180
83
263
388
132
520
1938
188
39
227
176
82
258
364
121
485
1939
169
31
200
172
82
254
341
113
454
1940
151
24
175
167
82
249
318
106
424
1941
133
20
153
162
81
243
295
101
396
1942
118
16
134
157
79
236
275
95
370
1943
103
13
116
152
76
228
255
89
344
1944
89
10
99
148
71
219
237
81
318
1945
77
8
85
142
66
208
219
74
293
1946
65
7
72
137
61
198
202
68
270
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 188.
17
Pensionsutbetalning-ar i tusental kronor.
Under
år
Den Vi
1913 pensionerade
Den 7i 1913 i tjänst varande
S u m in
a
Enligt nu
gällande
bestäm- melser
Förhöj-
ningar
Summa
utbetal-
ningar
Enligt nu
gällande
bestäm- melser
Förhöj-
ningar
Summa
utbetal-
ningar
Enligt nu
gällande
bestäm- melser
Förhöj-
ningar
Summa
utbetal- |
j ningar
1947
54
6
60
131
56
187
185
62
247
1948
45
5
50
125
50
175
170
55
225
1949
38
4
42
118
45
163
156
49
205
1950
31
4
35
112
40
152
143
43
186
1951
26
3
29
105
35
140
131
38
169
1952
22
3
25
99
31
130
121
34
155
1953
19
2
21
92
26
118
in
28
139
1954
16
2
18
86
22
108
102
24
126
1955
14
2
16
78
19
97
92
21
113
1956
12
2
14
71
16
87
83
18
101
1957
11
2
13
65
13
78
76
15
91
1958
9
2
11
59
10
69
68
12
80
1959
8
2
10
53
8
61
61
10
71
1960
7
1
8
47
6
53
54
7
61
1961
6
1
7
42
4
46
48
5
53
1962
5
1
6
37
3
40
42
4
46
1963
5
1
6
31
2
33
36
3
39
1964
4
1
5
26
1
27
30
2
32
1965
3
1
4
21
1
22
24
2
26
1966
3
—
3
17
1
18
20
1
21
1967
2
—
2
14
1
15
16
1
17
1968
1
—
1
10
—
10
11
11 1
1969
1
—
1
8
8
9
9
1970
1
—
1
6
_
6
7
7
1971
—
—
—
4
_
4
4
4
1972
—
—
—
3
_
3
3
3
1973
—
—
—
3
—
3
3
—
3
1974
—
—
—
2
__
2
2
1
2 1
1975
—
—
—
2
—
2
2
2
1976
-
—
1
—
1
1
—
1
Bihang till senare riksdagens protokoll 19U. 1 samt. 132 höft. (Nr 188.) 3
18
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 188.
Sättet för Beträffande sättet för bestridandet av kostnaderna för de ökade under
skridande*
hållen föreslå de sakkunniga, att Vadstena krigsmanshuskassa jämte de till denna
utgående ordinarie anslag måtte i första rummet anlitas för detta ändamål.
Krigsmanshuskassans huvudändamål är att utdela underhåll åt det indelta
stammanskap, som under fredstid efter långvarig tjänstgöring eller på
grund av i tjänsten ådragen kroppsskada avskedats. Visserligen är kassan
även avsedd för underhåll åt sådana indelta soldater, som »i fält mot rikets
fiender» blivit så skadade, att de icke kunna bibehållas i tjänst, men då det
antal av dessa, som kan kommenderas i fält, numera är försvinnande litet,
torde helt kunna bortses från sistnämnda ändamål med kassan.
Enär behovet av kassans användande för sitt ändamål kommer att i en
ganska snar framtid upphöra, sedan nuvarande underhållstagare och ännu
tjänande manskap, som kan bliva underhållsberättigat, gått ur tiden, synas
enligt de sakkunnigas förmenande ej blott kassans inkomster utan även dess
kapitaltillgångar skäligen kunna tagas i anspråk för bestridande av de ifrågasatta
ökade underhållskostnaderna.
Invalidhusfonden lämnar årligen ett bidrag av 84,300 kronor till krigsmanshuskassan.
Då huvudändamålet med Invalidhusfonden emellertid enligt
kungl. brev den 18 december 1849 är, att vid möjligt utbrott av krig tillgångar
ej skola saknas till de pensioner och understöd, som då bliva av nöden,
stadgas i sagda nådiga brev, att fondens kapital ej får minskas, utan att en
mindre del av årsinkomsten alltid skall läggas till kapitalet. Då londens
inkomster för närvarande, ej minst genom tillskottet till Vadstena krigsmanshuskassa,
äro synnerligen hårt anlitade och ännu en tid framåt väl behövas
för gratifikationers utdelande, hava de sakkunniga ej ansett sig kunna hemställa,
alt något vidare bidrag utöver nu utgående belopp skulle från Invalidhusfonden
utgå för bestridande av kostnaderna för den föreslagna underhållsförbättringen.
I fråga om kostnadernas bestridande hava de sakkunniga således såsom
sin mening uttalat, att för ändamålet böra tagas i anspråk dels Vadstena
krigsmanshuskassas årliga ordinarie anslag, i den mån de ej behöva användas
för andra utgiftsändamål, dels kassans hela kapitaltillgång, arrendemedel
m. in. och dels det årliga bidraget från Invalidhusfonden, samt att av statsmedel
årligen bör anvisas, vad som därutöver erfordras.
Genomföran- De sakkunniga hava härefter lämnat en närmare redogörelse för genomdet
av de sak-förandet av den utav dem uppställda planen och i sådant avseende anfört
kUnisfag. f°r huvudsakligen följande.
19
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 188.
Från Vadstena krigsmanshuskassa skall för närvarande enligt givna föreskrifter,
förutom gratialistunderhållen, årligen avsättas:
a) till Kungl. Maj:ts egen disposition 3,000 kronor, att användas till
gratifikationer och understöd åt avskedade officerare, underofficerare och
soldater samt deras vederlikar, vilka fördelaktigt utmärkt sig i rikets tjänst
men efter avskedstagandet befinna sig i styrkt fattigdom och behov av
skyndsam hjälp,
b) till Kungl. Maj.ds disposition 1,050 kronor till gamla avskedade och
nödlidande officerares underhåll,
c) till arméförvaltningens disposition 100 kronor, att användas till nådegåvor
åt fattiga, bräckliga och gamla krigsmän av avskedat manskap,
d) till understöd för fattiga och sjuka f. d. soldater av Stockholms garnison
1,000 kronor,
e) bidrag till arméns pensionskassa motsvarande tre femtedelar av krigsmanshusets
»äldre medel», uppgående till i medeltal 105,500 kronor årligen,
f) pension från Svedenheimska fonden,
g) understöd åt f. d. marinsoldater, och
h) expenser.
År 1912 utgingo dessa olika utgiftsposter med följande belopp, enligt
arméförvaltningens räkenskaper.
a) .......................................... Kr. 3,000: —
b) .......................................... » 79:17
c) .......................................... » 145: —
d) .......................................... » — —
e) .......................................... » 105,503:69
f) .......................................... » 125: —
9) ......................................... * 20:-
h) .......................................... » 138:85
Kr. 109,011:71
Vad angår de till Kungl. Maj:ts egen disposition avsatta 3,000 kronor,
så har visserligen den nu genomförda förbättrade pensioneringen av officerare
och underofficerare minskat anspråken på gratifikationer från dessa
medel, men då behovet av medel för tillfälligt understöd nog fortfarande i
ett eller annat fall kan komma att göra sig gällande, anse sig de sakkunniga
ej våga beräkna en nedsättning i utgifterna för detta ändamål, utan
upptaga dem till hela det härför avsatta beloppet, eller 3,000 kronor.
20
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 188.
Vad däremot det under b) upptagna anslaget av 1,050 kronor beträffar,
så hava några avsevärda utbetalningar från denna titel ej skett de sista
åren, och några krav på hjälp härifrån torde efter de sakkunnigas mening
ej behöva uppstå, sedan numera alla officerare med pension enligt äldre
bestämmelser avlidit. Detta belopp behöver alltså ej vidare beräknas.
Det under d) upptagna anslag å 1,000 kronor, som Stockholms fattigvårdsnämnd
årligen äger uppbära till understöd för fattiga och sjuka f. d.
soldater av Stockholms garnison för att dessa skola i förhållande till andra
hjon åtnjuta vissa fördelar i form av ökad permissionsrätt och särskilda
logement, skall enligt kungl. brev den 14 oktober 1851 utgå i avräkning på
det underhåll, nämnden för dessa personers vårdande äger att jämlikt gällande
förordning om fattigvården av allmänna medel utbekomma. I berörda
hänseende hava numera genom den allmänna värnpliktens införande väsentligen
förändrade förhållanden inträtt, och krigsmanshnskassan torde icke
skäligen böra belastas med utgift för andra än sådana f. d. soldater av Stockholms
garnison, som värvats enligt förut gällande bestämmelser. I mån
som dessa f. d. soldater gå bort, torde därför, enligt de sakkunnigas mening,
anslaget kunna minskas och slutligen alldeles upphöra samt Stockholms
kommun böra likställas med andra kommuner, inom vilkas område truppförband
finnes förlagt.
Sedan år 1910 har ej något dylikt bidrag från krigsmanshuskassan utbetalts
till faltigvårdsnämnden, och Kungl. Maj:t och kronan har jämväl
anhängiggjort rättegång mot nämnden med yrkande om återbetalning av
uppburna bidrag. Denna rättegång är ännu ej avgjord. I skrivelse den
8 juli 1913 till Kungl. Maj:t har emellertid fattigvårdsnämnden, under påvisande
av att bestämmelserna angående detta bidrags utgivande blivit av
Kungl. Maj:t i ovannämnda kungl. brev utfärdade, och att allmän domstol
alltså ej vore rätt forum för tolkningen av berörda bestämmelser, yrkat dels
att bliva befriad från ifrågasatt återbetalningsskyldighet och dels att bidraget,
såväl det från och med år 1910 ej inbetalda som ock därefter förfallna och
förfallande, fortfarande måtte från krigsmanshuskassan utanordnas, så länge
militäravdelningen i sitt nuvarande skick upprätthölles, dock endast till och
med 1917 års utgång, vid vilken tidpunkt nämnden ej ansåge bidraget längre
behövligt för detta ändamål. Då bidraget alltså ej skulle komma att utgå
längre än till och med sistnämnda år, anse de sakkunniga, att denna utgiftspost
sålunda ej behöver medtagas i beräkningen av utgifterna från Vadstena
krigsmanshuskassa.
21
Kun;/!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 188.
Liknande är förhållandet med det under g) upptagna anslaget till understöd
åt f. d. marinsoldater, av vilka år 1912 endast tvenne uppburo understöd,
bägge av mycket hög ålder.
De under c), e), f) och h) upptagna utgiftsposterna anse de sakkunniga
däremot komma att tillsvidare årligen utgå.
Samtliga omförmälda utgifter, vilka skola gäldas av krigsmanshuskassan
utöver de därifrån utgående gratialistunderhållen, kunna, enligt vad de
sakkunniga sålunda anfört, sammanräknade ej komma att uppgå till mer
än högst 109,000 kronor årligen i medeltal. Om detta belopp avräknas
från kassans egna ordinarie inkomster utöver räntor m. m. utgörande
statsanslag till Vadstena krigsmanshuskassa ... kr. 243,640: —
» » förhöjning i gratialen åt avskedat
manskap.............................. » 294,000: — kr 537,640: —
bidrag från Invalidhusfonden...............,......................................... » 84,300: —
arrende- jämte skatte- och åborättsavgifter c:a........................... » 1,600: —
tillsammans kronor 623,540: —
så återstå minst 514,000 lu''onor i behållen årlig inkomst för underhållsutdelningen.
Av ovan införd tablå framgår, att, om underhållen skulle höjas enligt
de sakkunnigas förslag, de årliga utbetalningarna först från och med år 1938
skulle minskas så, att de understege det årliga nettobidraget till kassan av
514,000 kronor.
Som de årliga utbetalningarna dessförinnan beräknas komma att över-Anlitande av
stiga detta belopp, hava de sakkunniga föreslagit, att kassans kapitalbehållning,
beräknad till 4,325,000 kronor vid 1914 års ingång, helt måtte tagas i kapital,
anspråk för pensioneringen under åren 1914—1937 på det sätt, att årligen
skulle användas ej blott räntan utan även en del av kapitalet, ända till dess
att detta i och med år 1937 blivit konsumerat. Om detta skedde genom
sjunkande annuiteter på så sätt, alt annuiteten årligen minskades med ett
lika stort belopp, skulle annuiteten, beräknad att utgå vid mitten av varje
år, för år 1914 utgöra 449,664 kronor och minskningen under varje år vara
18,736 kronor. De årliga annuiteterna, avrundade till hela tusental kronor,
skulle utgöra de belopp, som återfinnas i kolumn 4 av efterföljande tabell.
22
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 188.
Kassans beräknade framtida tillgångar och utgifter
i tusental kronor.
År
Totala
pensions-
utbetal-
ningar
Tillgångar
Nuvaran- de behållen
tillgång
Konsume- ring av
nuvaran- de kapital
Nytt an- slag
i
2
3
4
5
1914
1,714
514
450
750
1915
1,649
514
431
704
1916
1,587
514
412
661
1917
1,524
514
393
617
1918
1,459
514
375
570
1919
1,399
514
356
529
1920
1,335
514
337
484
1921
1,276
514
319
443
1922
1,218
514
300
404
1923
1,160
514
281
365
1924
1,105
514
262
329
1925
1,054
514
244
296
1926
1,002
514
225
263
1927
957
514
206
237
1928
908
514
187
207
1929
860
514
169
177
1930
813
514
150
149
1931
769
514
131
124
1932
724
514
112
98
1933
679
514
94
71
1934
636
514
75
47
1935
594
514
56
24
1936
557
514
37
6
1937
520
514
19
För att fullt täcka pensionsutbetalningarna erfordras ytterligare ett nytt
årligt anslag av statsmedel, som för de olika åren uppgår till de belopp,
som angivas i förestående tabell, kolumn 5, vilka belopp erhållits genom
att från talen i kolumn 2 draga summan av talen i kolumn 3 och kolumn 4.
De sakkunniga påvisa att, såsom av tabellen framgår, beloppet av det
23
Kungl. Alaj:ts Nåd. Proposition Nr 188.
erforderliga nya anslaget kommer att synnerligen snabbt sjunka och år
1914 utgöra 750,000 kronor, år 1915 704,000 kronor, år 1923 365,000 kronor
och år 1928 207,000 kronor för att med år 1936 alldeles upphörä. Därefter
kommer icke heller hela det nuvarande anslagsbeloppet till Vadstena krigsmanshuskassa
att erfordras för underhållsutdelningen.
De sakkunniga hava med anledning härav såsom sin mening uttalat, att
sedermera av anslag, som nu tillkomma Vadstena krigsmanshuskassa, i första
rummet det från Invalidhusfonden utgående bidraget till kassan bör minskas
och så småningom indragas, på det att denna fond därefter måtte växa till
det kapitalbelopp, som kan vara erforderligt för att göra det möjligt för fonden
att tillmötesgå de krav på pensioner eller understöd, som komme att uppstå,
därest vårt land skulle bliva invecklat i krig.
De till Vadstena krigsmanshuskassa ingående fasta statsanslagen utgöras, Uppdelning
som förut av de sakkunniga framhållits, av tvenne å tionde huvudtiteln upp-ti^ vadsfena
förda, nämligen krigsmans
huskassa
i
1) anslag till Vadstena krigsmanshuskassa............... 243,640 kr. och två anslag.
2) » » förhöjning i gratialen åt avskedat man
skap
................................................... 294,000 »
Det fastställda årliga bidraget till arméns pensionskassa utgör, såsom
förut berörts, 3/5 av krigsmanshuskassans äldre medel, enligt avräkning, som
årligen verkställes mellan arméförvaltningen och arméns pensionskassa. Beloppet
växlar något, beroende av influtna viten, men har i allmänhet uppgått
till mellan 105,000 och 106,000 kronor.
Då nu av det till 243,640 kronor uppgående »anslag till Vadstena krigsmanshuskassa»
årligen utbetalas av arméförvaltningen till arméns pensionskassa
det bidrag, denna kassa äger uppbära, hava de sakkunniga ansett
lämpligt, att nämnda anslag uppdelas i tvenne, ett anslag till Vadstena krigsmanshuskassa
och ett till ai''méns pensionskassa. Detta senare anslag skulle
då lämpligen upptagas under benämning: »Till arméns pensionskassa, ersättning
för inkomster från Vadstena krigsmanshuskassas s. k. äldre medel».
Anslagets belopp skulle, beräknat efter de senare årens avräkningar, lämpligen
kunna fastslås till 106,000 kronor och det till Vadstena krigsmanshuskassa
utgående anslaget alltså till 137,640 kronor.
I sammanhang med den sålunda verkställda utredningen rörande för- Begravningsbättrat
underhåll åt arméns manskap hava de sakkunniga jämväl tagit i över- h^aIp''
vägande, huruvida ej en förhöjning bör äga rum även av den nu utgående
begravningshjälpen efter avlidna gratialister. Denna utgör för närvarande
24
Klingl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 188.
enligt kungl. kungörelserna den 3 april 1821 och den 16 december 1845 4
kronor 50 öre. Delta belopp måste dock numera anses alldeles för lågt för
därmed avsett ändamål. Efter gjorda beräkningar skulle ett belopp av 30
kronor någorlunda motsvara ändamålet. Något särskilt anslag för denna
förhöjning hava de sakkunniga dock ej ansett behövligt att föreslå, alldenstund
med all sannolikhet det årliga belopp, som skulle ytterligare erfordras,
och vilket av de sakkunniga för de närmaste åren beräknats till omkring
12,000 kronor, torde kunna bestridas av det beräknade årliga anslaget för
ökningen i underhållen, då, såsom de sakkunnigas försäkringstekniska biträde
uttalat, de verkliga utbetalningarna för underhållen med all sannolikhet
skulle komma att understiga de beräknade.
Sammanfattning
av de
sakkunnigas
förslag.
På grund av vad sålunda anförts, hava de sakkunniga hemställt,
att nuvarande och blivande underhållstagare från Vadstena krigsmansluiskassa
måtte komma i åtnjutande av ett förhöjt årligt underhållsbelopp
vid fyllda 50 år till 75 kronor och
» » 60 » » 100 » ;
alt vid inträffad invaliditet enligt lagen om allmän pensionsförsäkring
underhållstagare måtte åtnjuta, förutom till dem utgående gratial från Vadstena
krigsmanshuskassa, pensionstillägg eller understöd oavkortat;
att beträffande tillämpningen av § 7 i nyssnämnda lag sådan bestämmelse
måtte utfärdas, att de från Vadstena krigsmanshuskassa utgående underhållen
liksom gratifikationerna från Invalidhusfonden icke skola beräknas såsom
årsinkomst;
att till underhållstagare, som den 1 januari 1914 uppnått 67 levnadsår,
gratialet från Vadstena krigsmanshuskassa måtte bestämmas till 200 kronor
årligen;
att till underhållstagare, som drabbas av övergångsbestämmelserna i
berörda lag, underhållet från Vadstena krigsmanshuskassa måtte bestämmas
för dem, som äro födda år 1847 till 125 kronor, och
» » » » » » 1848 »110 » ;
att såsom begravningshjälp efter avliden underhållstagare måtte få utbetalas
ett belopp av 30 kronor;
att till bestridande av kostnaderna för de ökade underhållen det å
ordinarie stat under tionde huvudtiteln uppförda årliga anslaget å 294,000
kronor under benämning »förhöjning i gratialen åt avskedat manskap» måtte
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 188.
25
höjas för ar 1914 med 750,000 till 1,044,000 kronor, och för år 1915 med
704,000 till 998,000 kronor;
att det under tionde huvudtiteln uppförda årliga anslaget av 243,640 kronor
»till Vadstena krigsmanshuskassa» måtte uppdelas i tvenne anslag å sagda
huvudtitel, ett å 106,000 kronor under titel »till arméns pensionskassa, ersättning
för inkomster från Vadstena krigsmänshuskassas äldre medel» och
ett å 137,640 kronor under titel »till Vadstena krigsmanshuskassa»; samt
att nu gällande bestämmelser beträffande korprals- och vice korpralstilläggs
utgående måtte bibehållas oförändrade.
På grund av nådiga remisser hava arméförvaltningens civila departement,
statskontoret, pensionsstyrelsen och direktionen över arméns pensionskassa
avgivit yttranden över det av de sakkunniga framlagda förslaget.
Armé förvaltning ens civila departement har enligt underdånigt yttrande Arméföryaitav
den 15 januari 1914 ansett sig höra biträda vad de sakkunniga föreslagit departement!;
beträffande förhöjningarna i underhållen och i begravningshjälpen. Såväl yttrande.
de föreslagna åldersgränserna 50 och 60 år, då förhöjningar skulle utgå,
som den föreslagna förhöjningen till 75 respektive 100 kronor synas departementet
vara väl avvägda. Departementet har vidare förklarat sig icke
hava något att erinra vare sig mot det underhållsbelopp av 200 kronor, som
ifrågasatts för underhållstagare, vilka före den 1 januari 1914 uppnått 67
levnadsår, eller mot de för åren 1914 och 1915 föreslagna underhållsbeloppen
av 125 och 110 kronor för underhållstagare, som äro födda åren 1847
respektive 1848.
Beträffande de sakkunnigas förslag, att hela Vadstena krigsmanshuskassas
kapitaltillgång skulle tagas i anspråk för bestridande av de med
underhållsförhöjningen förenade kostnaderna, anser civila departementet
visserligen, att kassans tillgångar åtminstone till en början böra anlitas för
ändamålet, men håller dock före, att de ej böra helt och hållet konsumeras
för ändamålet, utan att en del bör bibehållas för att sammanslås med Invalidhusfonden.
Vad slutligen den föreslagna uppdelningen i två särskilda delar av det
under tionde huvudtiteln uppförda anslaget »till Vadstena krigsmanshuskassa»
beträffar, har departementet funnit densamma vara under alla förhållanden
lämplig.
Statskontoret har i underdånigt utlåtande den 20 januari 1914 anfört, statskontoatt
det visserligen icke kan förnekas, att någon höjning av gratialen tillrets J''ttrandeavskedat
manskap vid armén framstår såsom önskvärd. De sakkunnigas
utredning giver nämligen vid handen, att gratialen i allmänhet äro så små,
Bihang till senare riksdagens protokoll 191b. 1 samt. 132 höft. (Nr 188.) 4
26
KungI. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 18S.
att desamma icke ens för gratialister, som uppnått den ålder, då förvärvsförmågan
måste anses hava upphört, och således åtnjuta ett i någon mån
förhöjt gratial, erbjuda ett väsentligt bidrag till levnadskostnadernas bestridande.
Men å andra sidan får icke lämnas ur sikte, att ifrågavarande
gratial icke äro avsedda att utgöra pensioner i vanlig mening, utan endast
att lämna ett efter förhållandena avpassat skäligt tillskott till bestridande
av kostnaderna för uppehället. Beaktas icke detta i tillbörlig grad, bliva
kostnaderna, såsom det föreliggande förslaget utvisar, så betydande, att man
svårligen kan vänta, att medel därtill kunna beredas. Enligt de sakkunnigas
utredning skulle genomförandet av deras förslag icke blott fullständigt förbruka
Vadstena krigsmanshuskassas kapital, utgörande omkring 4,400,000
kronor, utan även därutöver erfordra statsanslag under tiden till och med
år 1937 till sammanlagt belopp av inemot 20,000,000 kronor, därav nytt
anslag å tillhopa 7,500,000 kronor. Med hänsyn till dessa högst betydande
kostnader framstår det för statskontoret såsom alldeles nödvändigt att söka
vidtaga sådana ändringar i förslaget, att därigenom kostnaderna bliva i
avsevärd mån minskade.
I avgivet utlåtande rörande den år 1909 föreslagna höjningen av gratialen
med 25 kronor till alla underhållstagare, som uppnått 50 års ålder,
framhöll statskontoret, att någon förhöjning icke borde inträda vid nämnda
ålder, då i allmänhet förvärvsförmågan ännu vore oförminskad. Sedan detta
förslag emellertid vunnit bifall och sådan förhöjning från och med 1910 års
ingång tillämpats, föreligger enligt statskontorets mening icke någon som
helst anledning att nu åter höja gratialen för underhållstagare redan vid
uppnådd ålder av 50 år; och statskontoret håller jämväl före, att icke ens
uppnådd ålder av 60 år bör föranleda gratialförhöjning.
Såsom de sakkunniga framhållit, måste vid bedömande av nu föreliggande
fråga om förbättring i gratialen från Vadstena krigsmanshuskassa
tagas i beaktande de fördelar, som genom lagen om allmän pensionsförsäkring
av den 30 juni 1913 beretts åldringar och arbetsinvalider. Dessa
fördelar äro av den betydelse, att statskontoret för sin del icke finner skäl
föreligga, att för dem bland ifrågavarande gratialister, som därav bliva delaktiga,
vidtaga någon förhöjning i deras gratial, under förutsättning dock
att, såsom de sakkunniga föreslagit, dessa gratialister icke må på grund av
innehavande gratial drabbas av det i § 7 av nämnda lag föreskrivna avdrag
å pensionstillägget. Enligt bestämmelserna i pensionslagen skulle under
angivna förutsättning gratialist vid uppnådd ålder av 67 år eller dessförinnan
vid inträdd varaktig oförmåga till arbete erhålla, förutom det pensions
-
27
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 18S.
belopp, vartill han på grund av erlagda avgifter kunde vara berättigad, ett
pensionstillägg av statsmedel till belopp av 150 kronor jämte förhöjning
därav i förhållande till erlagda avgifter. Även om de belopp, som avpassas
efter de erlagda avgifterna, icke torde under den närmaste framtiden bliva
av någon större betydelse för gratialisten, synes dock, enligt statskontorets
mening, vad som sålunda erhålles i pensionstillägg tillika med gratialet och
i förekommande fall gratifikation från Invalidhusfonden tillhopa utgöra ett
nöjaktigt underhåll.
De gratialister, som vid 1913 års utgång redan uppnått 67 års ålder och
alltså äro uteslutna från folkpensioneringens förmåner, böra däremot enligt
statskontorets mening från och med år 1915 erhålla förhöjning i sina nuvarande
gratial. Av hänsyn till kostnaderna, anser emellertid statskontoret,
att gratialet bör begränsas till 150 kronor eller samma belopp som pensionstillägget
enligt pensionsförsäkringslagen.
För de gratialister, som under åren 1914—1918 uppnå 67 års ålder och
alltså enligt övergångsbestämmelserna i nämnda lag få endast avkortat pensionstillägg,
synes det statskontoret, att någon förhöjning i gratialen bör utgå, för
att de åtminstone ej skola erhålla mindre belopp än nyssnämnda från pensionslagens
förmåner alldeles uteslutna gratialister. Statskontoret föreslår på grund
härav, att den gratialist, som år 1914 fyller 67 år, måtte erhålla i pensionstillägg
och underhåll tillhopa 160 kronor, den, som år 1915 fyller 67 år, 170
kronor o. s. v. med 10 kronors förhöjning för gratialist, tillhörande närmast
följande årsklass. Då en år 1914 67-årig person enligt lagen erhåller i pensionstillägg
75 kronor, bör alltså gratialet för honom bestämmas till 85 kronor,
en år 1918 67-årig, vilken i pensionstillägg äger bekomma 135 kronor,
bör i gratial erhålla 65 kronor, med iakttagande av i dessa som i andra
förekommande fall, att den, som redan enligt gällande bestämmelser äger
åtnjuta gratial till högre belopp, än det, som enligt statskontorets förslag
sålunda skulle tillkomma honom, må åtnjuta det högre beloppet. Genom
de sålunda gjorda begränsningarna i de av de sakkunniga föreslagna underhållsbeloppen
skulle enligt statskontorets mening en approximativt beräknad
besparing i underliållsbeloppen av minst 500,000 kronor för år 1915 uppkomma
och, med anlitande av kassans kapital, det nya anslaget kunna begränsas
till 185,000 kronor.
Ehuru det varit önskligt, att, såsom de sakkunniga föreslagit, förhöjningen
i underhållen kunnat beredas redan för år 1914, anser sig statskontoret
dock till följd av de olägenheter, som måste följa av en retroaktiv tillämpning
av gratialförhöjningen, ej kunna förorda denna del av sakkunnigas förslag.
28
Pensionsstyrelsens
yttrande.
Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 188.
Mot vad de sakkunniga i övrigt föreslagit, särskilt beträffande uppdelning
av det nuvarande anslaget å 243,640 kronor till Vadstena krigsmanshuskassa
i två anslag, har statskontoret ej något att erinra.
Pensionsstyrelsen, som den 31 januari 1914 avgivit utlåtande över de sakkunnigas
förslag, har därvid framhållit, att den av de sakkunniga föreslagna
bestämmelsen, att ifrågavarande underhåll ej skulle räknas såsom inkomst
vid beräkning av pensionstillägg och understöd enligt pensionsförsäkringslagen,
förutsätter en ändring i samma lag. Pensionsstyrelsen förklarar sig
till fullo behjärta önskemålet att bereda ifrågavarande grupp av statstjänare
förbättrade pensionsförhållanden, men anser sig dock höra ifrågasätta,
huruvida den av de sakkunniga för berörda ändamåls vinnande föreslagna
utvägen vore den lämpligaste.
Principiellt riktigast vore enligt pensionsstyrelsens mening att bestämma
underhållen till sådana av vederbörandes ekonomiska ställning oberoende
belopp, att någon särskild undantagsbestämmelse för de ekonomiskt vanlottade
icke erfordrades. Om underhållen för samtliga gratialister bestämdes
till så stora belopp, att även de invalider, som sakna andra inkomster, icke
skulle bliva sämre ställda än enligt de sakkunnigas förslag, komme emellertid
kostnaden för staten att bliva avsevärt större än den, vartill de sakkunnigas
förslag föranleder. Uppenbarligen är det också en sådan kostnadsökning,
som föranlett de sakkunniga att framlägga sitt förevarande förslag.
Emellertid innebär detta förslag, vilket, såsom redan nämnts, förutsätter
en ändring av lagen om allmän pensionsförsäkring, en rubbning av de principer,
varpå denna lag är byggd, och man kan såväl med anledning härav
som med hänsyn till de konsekvenser, en dylik ändring kan tänkas medföra,
ställa sig tveksam inför frågan om förslagets lämplighet.
Det vore därför önskvärt, om man på en annan väg än den av de sakkunniga
valda kunde nå det resultat, som de sakkunniga åsyflat. Enligt
pensionsstyrelsens mening skulle frågan kunna lösas på följande sätt:
Ifrågavarande underhåll räknas, föreslår pensionsstyrelsen, fortfarande
till sådan inkomst, som avses i 6 § av pensionsförsäkringslagen. I de fall, då
dylikt underhåll medför minskning i pensionstillägg eller understöd, utfylles
underhållet till sådant belopp, att underhållstagare!! erhåller samma totalinkomst,
som han skulle hava uppnått, om underhållet icke räknats som
inkomst. De underhållsbelopp, som av de sakkunniga föreslagits, gälla då
för underhållstagare, så länge de ej, även om underhållen frånräknas vid inkomstberäkningen,
kunna komma i åtnjutande av pensionstillägg eller understöd
enligt pensionsförsäkringslagen. För dem åter, som komma eller,
Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 188.
29
om underhållen frånräknas vid inkomstberäkningen, skulle komma i åtnjutande
av pensionstillägg eller understöd, bestämmes gralialet till sådant
belopp, att underhållstagare!! i underhåll och pensionstillägg, resp. understöd.,
sammanlagt erhåller lika mycket som han skulle fått, om i enlighet med de
sakkunnigas förslag underhållen icke räknades såsom inkomst.
Pensionsstyrelsen medgiver visserligen, att för ett genomförande av
dess förslag ytterligare årliga statsanslag till Vadstena krigsmanshuskassa
erfordras utöver de av de sakkunniga beräknade, men framhåller tillika,
att totalkostnaden för det allmänna bliver densamma som enligt de sakkunnigas
förslag, enär den erforderliga ökningen i statsanslaget till krigsmanshuskassan
motsvaras av en lika stor minskning i kostnaden för den
allmänna pensionsförsäkringen, sådan denna kostnad ställer sig enligt de
sakkunnigas förslag.
Pensionsstyrelsen förklarar sig av ovan angivna skäl för sin del föredraga
ett på angivet sätt modifierat förslag framför de sakkunnigas. Skulle
det emellertid visa sig, att hinder möta att ordna saken på sätt, som pensionsstyrelsen
förordat, och måste, därest man icke väljer den av de sakkunniga
föreslagna utvägen att ändra pensionsförsäkringslagen, hela frågan
förfalla, anser sig pensionsstyrelsen icke böra motsätta sig en lagändring.
Enligt styrelsens förmenande bör dock denna ändring införas i övergångsbestämmelserna,
så att därigenom uttryckligen betonas, att fråga är allenast
om en anordning av mera tillfällig natur, och böra vidare de särskilda kostnader,
som vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag komma att drabba
pensionsförsäkringen, gäldas av särskilt för detta ändamål anvisade medel.
Direktionen över arméns pensionskassa förklarar i sitt den 14 januari Direktionens
1914 avgivna utlåtande, att densamma ej har något att erinra mot de sakkunnigas
förslag till höjning av underhållen åt avskedat manskap vid yttrande,
armén.
I likhet med de sakkunniga anser jag det vara särdeles behjärfansvärt, Departeatt
arméns avskedade manskap genom bistånd från det allmännas sida er- mentschefe
håller förbättring i sin efter avskedstagandet ofta bekymmersamma ekonomiska
ställning. När det gäller att fastställa beloppet av de behövliga förbättringarna
och den levnadsålder, då de böra få tillträdas, komma emellertid
helt naturligt önskningarna att ordna dessa förhållanden på det för underhållstagarna
mest gynnsamma sätt lätt i konflikt med vad nödvändig hänsyn
till kostnaderna kräver. Genomförandet av det förslag till förhöjning i under
-
30
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 188.
hållen åt arméns avskedade manskap, som de sakkunniga avgivit, skulle under
tiden till och med år 1937 erfordra nya statsanslag av sammanlagt omkring
7 7 miljoner kronor, varav för år 1915 ett belopp av 704,000 kronor.
Dessa mycket betydande belopp synas göra det nödvändigt att tillse, huruvida
icke sådana ändringar kunna vidtagas i de sakkunnigas förslag, att
därigenom kostnaderna bliva minskade. Det ligger härvid närmast till hands
att ansluta sig till den av 1912 års riksdag uttalade tanken, att den förhöjning,
som kunde komma i fråga, skulle tilldelas vederbörande underhållstagare
vid en något högre åldersgräns än den, som gäller beträffande
det år 1909 beviljade tillskottet, eller 50 års ålder. Av statskontoret har,
såsom jag redan anfört, framhållits, att efter den år 1909 beviljade förhöjningen
med 25 kronor om året till gratialister, som uppnått 50 års ålder,
enligt ämbetsverkets mening icke någon som helst anledning föreligger, att
nu åter höja gratialen för underhållstagare redan vid en uppnådd ålder av
50 år samt att icke ens en uppnådd ålder av 60 år bör föranleda gratialförhöjning.
Såsom av statskontoret betonats, är underhållet från krigsmanshuskassan
mera att anse såsom ett tillskott till livsuppehället än såsom en vanlig tjänstepension.
Anledningen härtill är klar. Den tjänstgöring, de indelta soldaterna
fullgjort, har i allmänhet ej upptagit dem större del av året, än att
de kunnat ägna sig åt annan verksamhet och de kunna därför näppeligen
på grund av sin tjänstgöring anses förtjänta av en verklig pension, tillräcklig
för deras uppehälle vid avgången ur tjänsten. Härtill kommer, att
flertalet av underhållstagarna uppburit den huvudsakliga ersättningen för
sin tjänstgöxång vid armén icke av staten utan av vederbörande rust- och rotehållare,
och att deras anställning i statens tjänst i huvudsak vilat på ett avtal
mellan dem och rust- och rotehållarna. Vid underhållsbeloppens bestämmande
bör därför tagas avgörande hänsyn, såsom de sakkunniga framhållit,
till det föreliggande behovet av tillskott till levnadskostnadernas bestridande.
Då det gäller att bestämma, när ett sådant behov skall anses hava inträtt,
synes man kunna utgå från grunderna för lagen om allmän pensionsförsäkring.
De indelta soldaterna hava i allmänhet rekryterats bland de i fysiskt
avseende häst utrustade individerna inom lantbrukareklassen. Då nu enligt
nämnda lag en person i regeln först vid 67 års ålder beräknas vara i behov
av understöd, synes mig detsamma kunna antagas beträffande de avskedade
indelta soldaterna. Jag kan därför ej annat än följa statskontorets ovan an
-
31
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 188.
förda utlåtande beträffande de av de sakkunniga föreslagna förhöjningarna
i gratialen vid respektive 50 och 60 års ålder.
Man måste vidare vid bedömande av nu föreliggande fråga om förbättring
i gratialen från Vadstena krigsmanshuskassa taga i betraktande
de fördelar, som genom lagen om allmän pensionsförsäkring beretts åldringar
och arbetsinvalider. I enlighet med statskontorets uttalade mening kan
jag ej finna avgörande skäl föreligga att för dem bland gratialisterna, som
bliva fullt delaktiga av folkpensioneringens förmåner beträffande pensionstillägg
eller understöd, vidtaga någon förhöjning i gratialen, under förutsättning
dock att dessa underhållstagare, såsom de sakkunniga föreslagit, icke
må på grund av innehavande gratial drabbas av i nämnda lag föreskrivna
avdrag å understöd eller pensionstillägg. Efter vad jag inhämtat, har chefen
för civildepartementet för avsikt att hos Kungl. Maj:t göra framställning om avlåtande
av proposition till riksdagen angående sådan ändring av pensionslagen.
Under angivna förutsättningar skulle enligt lagens bestämmelser en gratialist
vid inträdd varaktig oförmåga till arbete erhålla förutom det pensionsbelopp,
vartill han på grund av erlagda avgifter kunde vara berättigad, ett pensionstilllägg
eller understöd av statsmedel till belopp av 150 kronor jämte förhöjning
därav i förhållande till erlagda avgifter. Även om de belopp, som avpassas
efter de erlagda avgifterna, icke torde kunna bliva av någon större betydelse
för gratialisterna, synes dock, såsom statskontoret anfört, pensionstillägg
eller understöd tillika med nuvarande gratial och i förekommande fall gratifikation
från Invalidhusfonden tillhopa utgöra ett nöjaktigt ålderdomsunderstöd
för den f. d. soldaten, när han ej längre kan genom arbetsinkomst bidraga
till sitt uppehälle.
Däremot torde icke någon berättigad invändning kunna göras mot en förhöjning
av gratialen för gratialister, som på grund av pensionslagens övergångsbestämmelser
helt eller delvis bliva uteslutna från dess förmåner. Av denna
anledning synas de gratialister, vilka äro födda före år 1847 och i följd härav
ej få sin ställning förbättrad genom folkpensioneringen, böra från och med år
1915 erhålla ett förhöjt gratial. I likhet med de sakkunniga anser jag, att
detta ej kan sättas lägre än till 200 kronor. De, som kunna bliva fullt delaktiga
av folkpensioneringens förmåner beträffande pensionstillägg eller understöd,
skola nämligen med högst få undantag, därest pensionstillägg eller understöd
ej undergår någon minskning på grund av utgående gratial från krigsmanshuskassan,
bekomma ett sammanlagt ålderdomsunderstöd av minst 211 kronor,
eller 61 kronor i gratial efter sagda kassas tredje klass och 150 kronor i
pensionstillägg eller understöd.
32
Kungl. Maj;ls Nåd. Proposition Nr 188.
Alla de gratialister, vilka under åren 1914—1918 bliva berättigade till
understöd eller pensionstillägg, och alltså enligt övergångsbestämmelserna i
lagen om allmän pensionsförsäkring endast få till resp. 50, 60, 70, 80 och 90%
avkortat understöd eller pensionstillägg, synas mig jämväl böra från och
med år 1915 erhålla ett förhöjt gratial. Denna förhöjning anser jag böra
sättas till ett sådant belopp för de olika åren, att det förhöjda gratialet tillsammans
med det avkortade understödet eller pensionstillägget uppgår till
ett belopp av 200 kronor, eller samma belopp, som av mig föreslagits i
gratial för nyssnämnda, från pensionsförmåner enligt lagen alldeles uteslutna
gratialister.
De gratialister, som år 1914 förvärva rätt till understöd eller pensionstillägg,
vilket då utgår med högst 75 kronor, böra alltså bekomma ett till 125
kronor förhöjt gratial för år 1915.
De, som erhålla sådant år 1915, eller högst 90 kr., böra bekomma 110 kr.
» » » » » 1916, » » 105 » » » 95 »
» » » » » 1917, » » 120 » » » 80 »
» » » » » 1918, » » 135 » » » 65 »
I dessa som i andra förekommande fall bör naturligen dock iakttagas,
att den, som redan enligt gällande bestämmelser äger åtnjuta gratial med
högre belopp än det, som sålunda föreslagits, må fortfarande tillgodonjuta
det högre beloppet.
Utöver dessa förhöjningar böra dessutom, såsom de sakkunniga föreslagit,
nuvarande korprals- och vice korpralstillägg utgå med oförändrade
belopp. Däremot äro de enligt 1910 års beslut utgående tilläggen å 25 kronor
årligen inberäknade i de nu föreslagna gratialförhöjningarna.
Beträffande den föreslagna förhöjningen av begravningshjälpen anser jag
mig böra ansluta mig till vad de sakkunniga därom anfört och föreslår alltså,
att begravningshjälpen efter avliden gratialist må utgå med ett till 30 kronor
förhöjt belopp.
Ehuru det varit önskligt, att förhöjningen i gratialen och begravningshjälpen
kunnat, såsom de sakkunniga föreslagit, beredas redan från och med
år 1914, anser jag dock i likhet med statskontoret, att, då staten för detta
år redan är reglerad, åtskilliga olägenheter måste följa av en retroaktiv tilllämpning
av den gratialförhöjning, som föreslås, varför jag ej kan följa de
sakkunnigas förslag i denna del.
De sakkunniga hava föreslagit, att kostnaderna för de föreslagna förhöjningarna
skulle bestridas i första rummet av Vadstena krigsmanshuskassas
33
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 188.
nuvarande inkomster, varå uppstår en årlig behållning av 514,000 kronor, och
i övrigt genom konsumering av kassans kapital samt ett årligt fvllnadsanslag.
Mot denna plan för kostnadernas bestridande har jag ej något att i princip
erinra. Vad arméförvaltningens civila departement anfört mot konsumering
av Vadstena krigsmanshuskassas hela kapitaltillgång, finner jag ej
vara av sådan betydelse, att jag därav föranletts frångå, vad de sakkunniga
föreslagit. Statskontoret har ej uttalat några betänkligheter mot att fondens
hela kapitaltillgång tages i anspråk. Erinras må ock, att, om, i enlighet
med de sakkunnigas förslag, framdeles bidraget från Invalidhusfonden till
krigsmanshuskassan minskas eller indrages, förstnämnda fond kommer att
efter hand i avsevärd mån stärkas.
Jag har låtit genom byråchefen K. Dickman verkställa beräkningar av
kostnaderna för det ändrade förslag till underhållsförhöjning, som av mig
ovan framställts, och utvisa dessa beräkningar, att kostnaderna till och med
år 1933, efter vilket år kostnaderna uppgå till mindre belopp än den nuvarande
årliga behållningen av 514,000 kronor, skulle utgöra följande:
år
1915 ..............................
.............................. 1,542,000
kr.
»
1916 ..............................
.............................. 1,480,000
»
»
1917 ..............................
.............................. 1,416,000
»
1918 ..............................
.............................. 1,342,000
>
»
1919 ..............................
.............................. 1.265,000
»
1920 ..............................
.............................. 1.186,000
»
1921 ..............................
.............................. 1,113,000
»
1922 ..............................
.............................. 1,043,000
1923 ..............................
.............................. 978,000
»
»
1924 ...............................
............................. 918,000
*
»
1925 ..............................
.............................. 865,000
»
»
1926 ..............................
............................. 813,000
»
1927 ..............................
............................. 770,000
»
»
1928 ..............................
.............................. 726,000
Tf
1929 ..............................
.............................. 684,000
»
1930 ..............................
............................. 643,000
»
1931 ..............................
.............................. 605,000
»
»
1932 ..............................
.............................. 565,090
»
1933 ..............................
.............................. 527,000
»
Enligt de senast lämnade uppgifterna å Vadstena krigsmanshuskassas kapi*- tal torde detta vid 1915 års ingång kunna beräknas utgöra 4,284,000 kronor.
Detta kapital synes mig, i enlighet med vad de sakkunniga föreslagit, böra
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 132 höft. (Nr 188). 5
34
Klingl. Majds Nåd. Proposition Nr 188.
helt konsumeras under åren 1915—1933, efter vilken tid, såsom förut nämnts,
den behållna inkomsten av nuvarande årsanslag täcker hela kostnaden för
underhållsutdelningen. Om denna konsumering sker genom sjunkande annuiteter
på så sätt, att annuiteten årligen minskas med ett lika stort belopp,
skulle annuiteten för år 1915 utgöra 529,000 kronor och sjunka med ungefär
28,000 kronor om året. För att fullt täcka underhållskostnaderna skulle
ytterligare erfordras fyllnad av statsmedel, uppgående, såsom nedanstående
tablå utvisar, till ett sammanlagt belopp av 3,440,000 kronor, vilket belopp
träder i stället för den av de sakkunniga beräknade utgiften för statsverket
å tillhopa 7 1/2 miljoner kronor.
Tusental kronor.
Tillgång ar
År
Totala pensions- utbetalningar
Nuvarande
årlig tillgång
Konsumering
av nuvarande
kapital
Behövligt
fyllnadsbelopp
l
2
3
4
6
1915.................................
1,542
514
529
499
1916................................
1,480
514
502
464
1917.................................
1,416
514
474
428
1918................................
1,342
514
446
382
1919.................................
1,265
514
418
333
1920.................................
1,186
514
390
282
1921.................................
1,113
514
362
237
1922.................................
1,043
514
334
195
1923................................
978
514
307
157
1924................................
918
514
279
125
1925................................
865
514
251
100
1926.................................
813
514
223
76
1927.................................
770
514
195
61
1928.................................
726
514
167
45
1929.................................
684
514
139
31
1930.................................
643
514
in
18
1931.................................
605
514
84
7
1932.................................
565
514
56
—
1933.................................
527
514
28
Kr. 3,440,000
35
Kung/. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 188.
Beträffande den av de sakkunniga föreslagna uppdelningen av nuvarande
anslaget å 243,640 kronor »till Vadstena krigsmanshuskassa» i två anslag,
det ena å 106,000 kronor under titel »till arméns pensionskassa, ersättning
för inkomster från Vadstena krigsmanshuskassas äldre medel» och det andra
å 137,640 kronor »till Vadstena krigsmanshuskassa» anser jag mig böra
ansluta mig till vad de sakkunniga därom anfört och samtliga över förslaget
hörda myndigheter tillstyrkt.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört, får jag med hänvisning
till den i årets senare statsverksproposition under tionde huvudtiteln, punkt
2? gjQ1da framställning hemställa, det Kungl. Maj:t behagade föreslå riksdagen
dels medgiva:
att gratialet från Vadstena krigsmanshuskassa för underhållstagare, som
är född tidigare än den 1 januari 1847, må utgå med 200 kronor;
att gratialet från Vadstena krigsmanshuskassa för underhållstagare, som
under år 1914 förvärvat rätt till pensionstillägg eller understöd enligt lagen
om allmän pensionsförsäkring, må utgå med 125 kronor;
att gratialet från Vadstena krigsmanshuskassa för underhållstagare, som
under något av åren 1915—1918 förvärvat rätt till pensionstillägg eller understöd
enligt nämnda lag, må utgå med följande belopp:
till den, som år 1915 förvärvat rätt till pensionstillägg eller understöd med
110 kronor,
» den, som år 1916 förvärvat rätt till pensionstillägg eller understöd med
95 kronor,
» den, som år 1917 förvärvat rätt till pensionstillägg eller understöd med
80 kronor,
» den, som år 1918 förvärvat rätt till pensionstillägg eller understöd, med
65 kronor,
dock att underhållstagare, som redan enligt gällande bestämmelser äger åtnjuta
gratial till högre belopp än det, som enligt ovanstående skulle tillkomma
honom, må äga tillgodonjuta det högre beloppet;
att korpraler och vice korpraler ävensom vaktmästare vid intendenturkåren
fortfarande må åtnjuta de till dem enligt nu gällande bestämmelser
efter erhållet avsked utgående tillägg till de för avskedade soldater bestämda
gratialen från Vadstena krigsmanshuskassa;
att såsom begravningshjälp efter avliden underhållstagare må från Vadstena
krigsmanshuskassa utgå ett belopp av 30 kronor;
dels besluta, att det under tionde huvudtiteln nu uppförda ordinarie
anslaget å 243,640 kronor »till Vadstena krigsmanshuskassa» må utgå ur
36
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 188.
samma huvudtitel och i stället därstädes uppföras två ordinarie anslag, det
ena å 106,000 kronor, benämnt »till arméns pensionskassa, ersättning för
inkomster från Vadstena krigsmanshuskassas äldre medel» och det andra å
137,640 kronor under titel »till Vadstena krigsmanshuskassa»;
dels ock öka det å ordinarie stat under tionde huvudtiteln upptagna
anslaget »till förhöjning i gratialen åt avskedat manskap»
nu ....................................................................................... kronor 294,000: —
med .................................................................................... » 499,000: —
till ....................................................................................... kronor 793,000: —
Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet.
C. E. Odhner.
CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1914.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.