Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i 3 kap. sjölagen samt om ändrad lydelse av 294 § samma lag

1914-06-06 · 44 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 42 av 44 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1914 B:194, Med förslag till lag om ändring i 3 kap. sjölagen samt om ändrad lydelse av 294 § samma lag

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

1

Nr 194.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag

till lag om ändring i 3 kap. sjölagen samt om ändrad

lydelse av 294 § samma lag; given Stockholms slott den

27 juni 1914.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändring i 3 kap.

sjölagen samt om ändrad lydelse av 294 § samma lag.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Berndt Hasselrot.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 137 höft. (Nr 194.) i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung1. Maj.is Nåd. Proposition Nr 194.

Förslag

till

LAG

om ändring i 3 kap. sjölagen samt om ändrad lydelse av

294 § samma lag.

Härigenom förordnas, dels att i 3 kap. sjölagen skola införas

två nya paragrafer med beteckning 34 a och 34 b, av den lydelse nedan

sägs, dels ock att 294 § samma lag skall erhålla följande ändrade

lydelse:

34 a §.

Befälhavare, som anträffar någon i sjönöd, vare pliktig att, såvitt

det kan ske utan allvarlig fara för eget fartyg samt besättningen och

passagerarna därå, lämna all hjälp, som är möjlig och behövlig för den

nödställdes räddning.

Om befälhavares plikt att lämna hjälp, då hans fartyg sammanstött

med annat fartyg, stadgas i 223 §.

34 b §.

Har befälhavare i annat fall, än i 34 a § omförmäles, fått kännedom

om att någon är i sjönöd eller har befälhavare erhållit kunskap

om någon sjötrafiken hotande fara, vare han skyldig att i enlighet med

de föreskrifter, som av Konungen meddelats, vidtaga åtgärder för den

nödställdes räddning eller farans avvärjande, såvitt det kan ske utan

allvarlig fara för eget fartyg samt besättningen och passagerarna därå.

294 §.

Har sammanstötning eller sådan händelse, som i 223 a § sägs,

timat och uraktlåter befälhavare något av vad enligt 223 § åligger

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

3

honom att för ty fall iakttaga, straffes med böter, ej under etthundra

kronor, eller med fängelse. Åro omständigheterna synnerligen försvårande,

må till straffarbete i högst två år dömas.

Uraktlåter befälhavare något av vad enligt 34 a § första stycket

eller 34 b § åligger honom, dömes till böter eller fängelse.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet

rådet å Stockholms slott den 6 juni 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Hasselrot anförde, efter

gemensam beredning med hans excellens herr ministern för utrikesärendena

samt chefen för finansdepartementet, följande:

»Under det beredning pågått inom justitie- och finansdepartementen

av olika förslag till nya bestämmelser rörande sjöfartssäkerheten, varom

skilda propositioner numera avlåtits till riksdagen, har den i London

under tiden november 1913—januari 1914 hållna internationella sjösäkerhetskonferensen

avslutat sina förhandlingar för åstadkommande av

en allmän mellanfolklig överenskommelse på detta område, och den

av representanter för sexton stater, däribland Sverige, den 20 januari

1914 undertecknade konvention om skydd för människoliv till sjöss,

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 194.

vari konferensens arbete resulterat, har för ratifikation underställts Kungl.

Majrts prövning, varefter kommerskollegium, vars yttrande i ärendet

infordrats, i underdånigt utlåtande den 18 maj 1914 tillstyrkt, att ifrågavarande

konvention måtte för Sveriges del varda ratificerad.»

Föredragande departementschefen redogjorde för innehållet av den berörda

konventionen, vilken, med undantag av tillhörande reglemente m. m.,

skulle biläggas detta protokoll i eu inom kommerskollegium verkställd

översättning, och föredrog kommerskollegii utlåtande ävensom övriga

ärendet rörande handlingar, samt fortsatte därpå:

»På sätt framgår av konventionen förbinda sig de fördragsslutande

parterna däri att tillämpa konventionens bestämmelser å sina respektive

fartyg och att för sådant ändamål utfärda de föreskrifter samt vidtaga

de åtgärder, vilka erfordras för att konventionen må kunna utöva sin

fulla verkan. Det slutna fördraget förutsattes bliva ratificerat före utgången

av år 1914 samt träda i kraft den 1 juli 1915.

Konventionens bestämmelser skulle i allmänhet obligatoriskt gälla

varje maskindrivet handelsfartyg, som medför flere än tolv passagerare

(passagerarfartyg) och gör resa mellan hamn i någon av dessa stater

och utom samma stat belägen hamn. Varje stat skulle emellertid kunna

från konventionens tillämpning undantaga fartyg, som gå i vissa, för

sådant ändamål i särskild förteckning upptagna router inom 200 engelska

sjömils avstånd från närmaste kust.

De ämnen, som i konventionen behandlas, gälla först och främst

åtskilliga åtgärder för vissa farvattens befriande från vrak samt undersökning

och varning med avseende å däri befintlig is eller farliga vrak,

varjämte föreskrifter i detta samband lämnas om tillkännagivande på

förhand av vissa router samt om signalering och tillräcklig bemanning

ombord å de fartyg, som av konventionen beröras (kap. III). I det

följande bestämmes konstruktionen av fartyg och skiljes härvid mellan

nya och redan befintliga fartyg samt lämnas föreskrifter i avseende å

vattentäta skott, öppningar i fartygssidorna, fartygs dubbelbotten in. m.,

om inspektion, övningar, anteckning i skeppsdagboken, särskilda undersökningar

o. s. v. i samband därmed (kap. IV). I kap. V föreskrives

gnisttelegrafi ombord å vissa större fartyg, och i kap. VI följa stadganden

om livräddningsapparater och anstalter för eldsläckning samt

övningar därmed. I kap. VII stadgas slutligen regler angående beskaffenheten

av och ordningen för utfärdandet av de s. k. säkerhetscertifikat,

som i de olika länderna skidle, med internationell giltighet,

meddelas såsom bevis om, att konventionens fordringar å säkerheten

blivit i det speciella fallet uppfyllda.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

Det mesta av vad konventionen sålunda innehåller är av den art,

att det antingen faller under de förslag till ändringar i sjölagen och

lag om tillsyn å fartyg, vilka Kungl. Maj:t beslutat genom propositioner

förelägga innevarande riksdag, eller ock kan av Kungl. Maj:t regleras i

administrativ väg på grund av bestämmelsernas natur och de bemyndiganden

härutinnan, vilka i sagda lagförslag förutsättas. Undantagsvis

förekomma dock stadganden i konventionen, vilka torde böra fastställas

genom lag, innan konventionen kan för Sveriges del ratificeras. Detta

synes först och främst vara fallet med Art. 8 och 9 i konventionen,

varigenom fartygs befälhavare ålägges förpliktelse att varsko andra

fartyg om fara från is eller i farvattnet befintligt vrak och särskilt att,

där fartyget är försett med trådlös telegraf, härmed signalera till andra

sjöfarande för att underrätta om förekomsten av varje överhängande

och allvarlig fara, som han må hava upptäckt på vägen.

Med ett undantag, som i det följande skall beröras, synes konventionens

innehåll i övrigt icke tarva bekräftelse medelst stadgande i lag.

Den undersöknings- och observationstjänst genom för äudamålet särskilt

utrustade fartyg-, som i Art. 6 och 7 avses för upptäckande av is och

farliga vrak, såväl som i Art, SO och 43 omnämnda undersökningar lära

härförutan kunna anordnas. Överhuvudtaget är något lagstadgande icke

erforderligt i sådana fäll, där enligt konventionen staten själv eller

någon dess myndighet förpliktas till viss åtgärd. Beträffande vidare

den skyldighet, som i Art. 10 ålägges befälhavare att, med hänsyn till

fara för eget fartyg, i visst fall ändra hastighet och kurs, är denna av

alldeles samma natur som åtskilliga bestämmelser i de på administrativ

väg tillkomna s. k. sjöväg sreglerna och bör där få sin plats, likaväl

som de likartade föreskrifterna i Art. 12 och 14. Den anmälningsplikt,

som enligt Art, 13 skulle tillkomma redare, bör också kunna stadgas

i administrativ ordning jämlikt härvidlag gällande grundsatser, och de

detaljföreskrifter, som i Kapitel IV lämnas om fartygets beskaffenhet och

om särskilda anordningar å fartyg i vissa säkerheten rörande avseenden

falla direkt under den administrativa lagstiftning, som i 5 a § uti det

för riksdagen framlagda förslaget till ändringar i sjölagen förutsättes.

Vad vidare angår bestämmelser om vissa anteckningar i skeppsdagboken,

såsom i Art. 26, förhåller det sig visserligen så, att liknande anteckningar

äro särskilt angivna i 37 § sjölagen, men uppräkningen i detta

lagrum av föreskrivna anteckningar gör icke anspråk på att vara fullständig

utan medger komplettering genom nya föreskrifter om innehållet

i det för dagboken stadgade formulär, vilket, fastställes av Konungen. Av

övriga stadganden, vilka kunna komma i betraktande vid avgörande av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194. <

frågan om lagstiftningens form, faller Art. 29 med dess bestämmelser om

»första och följande fartygsbesiktningar» uppenbarligen under den föreslagna

lagen om tillsyn å fartyg, vilket jämväl är förhållandet med hela

kap. VII angående säker!)(^certifikat. Ärt. 15 i kap. 111 sammanfaller

åter med sjölagsförslagets allmänna bestämmelse i 5 a § angående fartygs

bemanning, liksom de speciella föreskrifterna i Art. 34 och Art. 54 falla

under det i 5 a § givna stadgandet om Kung!. Majrts befogenhet att

lämna detaljbestämmelser i allt, som angår tartygs bemanning. Bestämmelser

om övningar med livbåtar o. d., vilka förekomma i konventionen,

äro av samma beskaffenhet som de, vilka för närvarande

gälla i motsvarande svenska, i administrativ ordning tillkomna, författning.

Ett stadgande av allmän lags natur är däremot uppenbarligen Art. 37,

som ger föreskrifter om fartygsbefälhavares skyldigheter vid bispringande

av fartyg, som är statt i nöd. Den allmänna skyldigheten härvidlag

är emellertid redan förutsatt i gällande sjölag, enär genom lag den 13

december 1912 i 294 § sjölagen stadgats straff för den befälhavare,

som underlåtit att, såvitt det kunnat ske utan allvarlig'' fara för eget

fartyg samt besättningen och passagerarna därå, lämna den, som anträffas

i sjönöd, all hjälp, som varit möjlig och behövlig för hans

räddning. Berörda straftstadgande är givet i anslutning såväl till sjölagens

grunder som till den i Art. 37 av förevarande konvention omförmälda,

även för Sveriges del godkända konventionen i Brussel av

den 23 september 1910. Med hänsyn härtill torde Art. 37 icke böra

anses innefatta annat än eu närmare bestämning av vad som redan är

gällande lag, men synes det lämpligen böra i sjölagen särskilt stadgas

om rätt för Konungen att utfärda närmare föreskrifter av den beskaffenhet,

som Art. 37 angiver.

Den närmare beredningen av frågan om ratificerandet av förevarande

konvention ankommer icke på chefen för justitiedepartementet. Men

då jag finner det angeläget att möjlighet till sådan ratifikation i tid

beredes genom hänskjutandet till riksdagen av vad som må påkalla

dess prövning, och då de ovannämnda bestämmelserna i Art. 8 och Art. 9

samt Art. 37 av konventionen, vilka icke lära kunna av Kungl. Maj:t

för Sveriges del godkännas utan riksdagens föregående prövning, synas

mig sta i bästa överensstämmelse med den redan i gällande sjölag uttryckta

princip, att fartygsbefälhavare är skyldig att med till buds

stående medel bispringa nödställda sjöfarande, tillstyrker jag införandet

i sjölagen av ett sådant stadgande, att Kungl. Maj:t erhåller bemyndigande

att utfärda föreskrifter av det innehåll, som i berörda artiklar i

konventionen angives. Den nya bestämmelsen, som lämpligen torde

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung}. Maj:ts Nåd Proposition Nr 194.

införas som en ny paragraf, 34 a, i tredje kapitlet sjölagen, synes mig

böra erhålla en avfattning, som möjliggör även andra föreskrifter, än

de i konventionen särskilt omnämnda, med enahanda syfte. L enlighet

med vad jag nu anfört har jag låtit inom justitiedepartementet upprätta

förslag till »lag om ändring i 3 kap. sjölag-en.»

Föredragande departementschefen uppläste därefter omförmälda förslag

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, samt hemställde,

att Kungl. Maj:t behagade förordna, att för det i 87 § regeringsformen

omförmälda ändamål lagrådets utlåtande skulle genom utdrag av statsrådsprotokollet

inhämtas över ifrågavarande förslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall.

O

Ur protokollet:

Israel Myrberg.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

9

Bilaga.

Förslag

till

LAG

om ändring i 3 kap. sjölagen.

Härigenom förordnas, att i 3 kap. sjölagen skall införas en ny §,

med beteckning 34 a, av följande lydelse:

Vad befälhavare, som förnummit, att annan är i sjönöd eller att

fara hotar sjöfarande, i anledning därav har att iakttaga, därom äge

Konungen förordna.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 137 käft. (Nr 194.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

Bilaga.

Översättning av den vid internationella sjösäkerhetskonferensen

i London den 20 januari 1914

undertecknade konvention.

KAPITEL I.

Om tillvaratagandet av säkerheten för människoliv till sjöss.

Art. 1.

De höga lördragsslutande parterna förbinda sig, i avsikt att betrygga

säkerheten för människoliv till sjöss, att tillämpa bestämmelserna

i denna konvention samt att utfärda alla de föreskrifter och vidtaga

alla de mått och steg, som erfordras för att denna konvention skall

kunna utöva sin fulla verkan.

Bestämmelserna i denna konvention kompletteras av ett reglemente,

som har samma giltighet och som träder i kraft på samma gång som

konventionen. Varje hänvisning till konventionen innebär samtidigt

en hänvisning till det bifogade reglementet.

KAPITEL II.

Fartyg, å vilka konventionens bestämmelser äga tillämpning.

Art. 2.

Underkastade denna konventions bestämmelser äro, där den ej

annorlunda förordnar, alla maskindrivna handelsfartyg, tillhörande någon

av de höga fördragsslutande parternas stater, vilka föra mer än 12

passagerare och begiva sig från en hamn i någon av nämnda stater

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 19å.

till en hamn, belägen utom denna stat, eller omvänt. Såsom hamnar

utom de höga fördragsslutande parternas stater anses hamnar belägna

i deras kolonier, besittningar eller protektorat.

Såsom passagerare skola icke betraktas sådana personer, som befinna

sig ombord på grund av force majeure eller på grund av befälhavaren

åliggande förpliktelse att befordra personer upptagna ombord

i sjön eller andra personer.

Art. 3.

Från denna konventions bestämmelser undantagna äro, där den ej

annorlunda förordnar, fartyg, som gå på vissa router, över vilka router

en förteckning skall av varje fördragsslutande part överlämnas till

brittiska regeringen vid konventionens ratificering.

Fn sådan förteckning får icke upptaga linjer, på vilka fartygen

avlägsna sig mer än 200 engelska sjömil från närmaste kust.

En var av de höga fördragsslutande parterna har rätt att sedermera

ändra nämnda förteckning under iakttagande av bestämmelserna

i denna artikel och under villkor att den brittiska regeringen blir underrättad

om ändringen.

En var av de höga fördragsslutande parterna har rätt att gent emot

varje annan fördragsslutande part göra anspråk på denna konventions fördelar

för alla dem av sin stats fartyg, som trafikera någon av de i dess

egen förteckning upptagna router. För detta ändamål skall den part, som

gör anspråk på dessa fördelar, ålägga nämnda fartyg fullgörandet av

de i konventionen föreskrivna skyldigheter i den mån dessa skyldigheter

icke med hänsyn till resans beskaffenhet måste anses som onyttiga

eller orimliga.

Art. 4.

Intet fartyg, som icke vid sin avresa är underkastat konventionens

regler, kan under resans lopp bliva skyldigt att underkasta sig desamma,

därest det av storm eller något annat slag av force majeure

tvingas att söka skydd i någon av de höga fördragsslutande parternas

hamnar.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

KAPITEL III.

Säkerhetsåtgärder för sjöfarten.

Art. 5.

Då uttrycket »varje fartyg» användes i detta kapitel ock motsvarande

delar av reglementet, menas därmed varje handelsfartyg, tillhörande

någon av de fördragsslutande staterna, vare sig åsyftat i art.

2 eller icke.

Art. 6.

De höga fördragsslutande parterna förplikta sig att vidtaga alla

mått och steg för att säkerställa oskadliggörandet av vrak i den del av

norra Atlanten, som ligger öster om en linje dragen från Kap Sable

till en punkt, liggande på 34° N bredd och 70° V längd. De skola

dessutom inom kortast möjliga tid igångsätta en undersöknings- och

observationstjänst av fartyg beträffande isförhållandena i norra Atlanten

ävensom en patrulltjänst för efterspaning av drivis.

Dessa tre uppgifter skola utföras av två fartyg.

Under hela den årstid, då is förekommer, skola dessa fartyg användas

för efterforskningar av drivis.

Under resten av året skola de två fartygen användas såväl till

undersökningar och observationer angående isförhållandena som ock till

oskadliggörandet av vrak. Emellertid skall tillses, att de nämnda undersökningarna

och observationerna angående isförhåilanden fullgöras på

ett effektivt sätt i synnerhet från början av februari intill den tid drivisen

börjar.

Då de två fartygen användas till efterforskning av drivis, skola de

höga fördragsslutande parterna, i den utsträckning de kunna och försåvitt

den sjömilitära tjänsten det tillåter, utsända krigsfartyg eller andra

fartyg för att förstöra farliga vrak, om sådan förstörelse är av behovet

påkallad.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

13

Art. 7.

Det hemställes till Förenta Staternas regering att övertaga utförandet

av de tre nämnda uppgifterna, nämligen förstörande av vrak, undersökningar

och observationer beträffande isförhållanden och efterforskning

av drivis. De av de höga fördragsslutande parterna, som äro

särskilt intresserade härav, och vilkas namn här nedan anföras, förbinda

sig att i nedan angivna proportion bidraga till de utgifter, som upprättandet

och underhållet av nämnda företag komma att medföra.

Tyskland ..........................

Procent.

............ 15

Storbritannien ..............

Procent.

............... 30

Förenta Staterna ...........

............ 15

Italien ..............................

............... 4

Österrike-Ungern ............

............. 2

Norge .............................

............... 3

Belgien .............................

............. 4

Holland ...........................

........... 4

Canada ..............................

2

Ryssland...........................

............... 2

Danmark ..........................

............. 2

Sverige ...........................

............... 2

Frankrike..........................

............. 15

Envar av de höga fördragsslutande parterna har rätt att upphöra

med sitt bidrag till dessa företag efter den 1 september 1916. Dock

blir den höga fördragsslutande part, som vill begagna sig av denna

rätt, skyldig att deltaga i utgifterna intill den 1 september, som följer

efter dagen för fördragets uppsägande i denna särskilda punkt. För

att begagna sig av denna rätt skall den nämnda parten meddela de

övriga fördragsslutande parterna sin avsikt minst sex månader före samma

1 september; för att vara löst från sina förpliktelser den 1 september

1916 bör alltså vederbörande part meddela sin avsikt senast den

1 mars 1916, och på samma sätt varje år.

Såframt Förenta Staternas regering icke skulle acceptera den hemställan,

som göres, ävensom därest någon av de höga fördragsslutande

parterna av en eller annan anledning icke skulle vara villig att åtaga

sig här ovan angivna ekonomiska förpliktelse, skola de höga fördragsslutande

parterna söka ordna denna fråga på bästa, med deras ömsesidiga

intresse överensstämmande, sätt.

Den höga fördragsslutande parts regering, som åtager sig uppgiften

att oskadliggöra vrak, uppmanas att göra undersökningar om möjligheten

att handelsfartyg, som på ett effektivt sätt bidragit till oskadlig
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

görandet av vrak på havet, må kunna av de sammanskjutna medlen tillerkännas

belöningar, vilka bestämmas av samma regering i förhållande

till de utförda tjänsterna.

De höga fördragsslutande parter, som bidraga till omkostnaderna

för de tre ovannämnda uppgifterna, skola hava rätt att när som helst

efter gemensam överenskommelse företaga de förändringar i denna artikel

och art. 6, som kunna finnas önskvärda.

Art. 8.

Varje fartygs befälhavare är skyldig, därest han trälfar på is eller

vrak av farlig beskaffenhet, att med alla de medel, som stå honom till

buds, därom underrätta de fartyg, som befinna sig i närheten, ävensom

vederbörande myndigheter å den första plats på kusten, med vilken han

kan komma i förbindelse.

Varje myndighet, till vilken underrättelse om is eller vrak av

farlig beskaffenhet ingått, skall vidtaga alla de mått och steg, som anses

nödvändiga för att bringa underrättelsen till intresserades kännedom

och för andra myndigheters underrättande.

Överbringande av underrättelser rörande is eller vrak sker utan

kostnad för av saken berörda fartyg.

Det är önskvärt, att nämnda underrättelser överbringas på ett likformigt

sätt. För detta ändamål finnes en code, vars användande är

valfritt, intagen i art. 1 av det åtföljande reglementet.

Art. 9.

Befälhavaren på varje fartyg, försett med trådlös telegraf, skall,

då han upptäckt förekomsten av en för sjöfarande överhängande och

allvarlig fara, skyndsammast signalera på sätt i art. 2 av det här åtföljande

reglementet föreskrives.

Art. 10.

Då is signaleras i fartygets väg eller i närheten av den väg fartyget

har att följa, är befälhavaren skyldig att efter mörkrets inbrott

minska sitt fartygs hastighet eller att ändra kurs tillräckligt för

att komma ur den farliga zonen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

15

Art. 11.

Fartyg, som avses i art. 2, skola hava ombord en Morses signallanterna

med tillräcklig ljusstyrka.

Användandet av Morsesignaler är reglerat genom coden i art. 3

ävensom i art. 4 av det åtföljande reglementet.

Art, 12.

Det är varje fartyg förbjudet att använda sig av internationella

signalsystemets nödsignaler för annat bruk än för nödsignalers avgivande.

Det är varje fartyg förbjudet att använda sådana privata signaler,

som kunna förväxlas med de internationella nödsignalerna.

Art. 13.

Valet av router för överresan av norra Atlanten i båda riktningarna

överlämnas åt redarnes eget ansvar. De boga fördragsslutande

parterna förbinda sig dock att ålägga dem skyldighet att tillkännagiva

de router, som de ämna låta sina fartyg följa, ävensom de förändringar,

som de vidtaga däri.

De höga fördragsslutande parterna förbinda sig dessutom att använda

sitt inflytande för att förmå alla de redare, vilkas fartyg korsa

Atlanten, att så mycket som möjligt följa de router, som de förnämsta

bolagen valt.

Art. 14.

De höga fördragsslutande parterna förbinda sig att söka förmå de

regeringar, som icke hava deltagit i denna konvention, att samtycka till

att de internationella bestämmelser, som hava till ändamål att förhindra

ombordläggningar till sjöss, revideras enligt nedan angivna anvisningar:

A) bestämmelserna skola kompletteras eller revideras i fråga om:

l:o) förandet av ett andra vitt ljus,

2:o) förandet av ett akterljus,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

3:o) en dagsignal för motorfartyg,

4:o) en ljudsignal för bogserade fartyg,

5:o) förbud för användandet av signaler, som likna nödsignaler.

B) Art. 2, 10, 14, 15 och 31 i sagda bestämmelser skola förändras

i enlighet med följande föreskrifter:

Art. 2: förandet av ett andra vitt toppljus är obligatoriskt.

Art. 10: förandet av ett fast vitt akterljus är obligatoriskt.

Art. 14: ett särskilt igenkänningstecken för motorfartyg under

dagen är obligatoriskt.

Art. 15: eu särskild ljudsignal för fartyg, som bogseras, skall inrättas;

om bogsersläpet består av flera fartyg, skall det sista av dem

använda denna ljudsignal.

Art. 31: såväl till förteckningen på dagsignaler som till förteckningen

på nattsignaler fogas den internationella gnistnödsignalen.

Art. 15.

De höga fördragsslutande parternas regeringar förbinda sig att

vidmakthålla eller, om det är nödvändigt, vidtaga sådana mått och steg,

varigenom kan uppnås, att med hänsyn till tillvaratagandet av säkerheten

av människoliv till sjöss de i art. 2 avsedda fartyg hava ombord

en vad angår såväl antal som kvalifikationer tillräcklig besättning.

KAPITEL IV.

Konstruktion.

Art. 16.

Nya och existerande fartyg.

För tillämpning av detta kapitels artiklar och motsvarande del av

det åtföljande reglementet indelas de i art. 2 avsedda fartygen i nya

och existerande fartyg.

Med nya fartyg förstås sådana, vilkas köl sträckts efter den 1 juli

1915. De följande art. 17—30 i detta kapitel äro helt och hållet

tillämpliga på nya fartyg.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 194.

Alla andra fartyg benämnas existerande fartyg. Varje sådant fartygbör

av myndigheterna i den stat, fart}rget tillhör, undersökas i avseende

på dess befintliga anordningar med hänsyn till de förbättringar, som

det kan befinnas möjligt och rimligt att vidtaga för att öka säkerheten.

Art. 17.

Fartygens indelning i vattentäta ruin.

Fartygen skola indelas i vattentäta rum så effektivt som möjligt

med hänsyn till den fart, för vilken de äro ämnade. Reglerna för indelningen

ävensom de regler, som röra de detaljer, som inverka på

indelningen, äro givna såsom minima i de följande artiklarna och i det

reglemente, som åtföljer denna konvention.

Den säkerhetsgrad, som vinnes genom tillämpandet av dessa regler,

varierar på ett regelbundet och kontinuerligt sätt med fartygets längd

och Aed en viss fartkoefficient; det härvid fogade reglementets fordringar

äro sådana, att den högsta grad av säkerhet svarar mot de största, för

passagerarbefordran huvudsakligen avsedda, fartyg.

Reglementets artiklar 5—9 angiva den metod, som skall följas för

att på grundvalen av fyllningslängden bestämma den tillåtna längden

på indelningarna och gränsstorleken för indelningarna, ävensom de

villkor, som bestämma vissa särskilda fall.

Om ett fartygs indelning är av beskaffenhet att tillförsäkra det en

högre grad av säkerhet än denna konventions regler föreskriva, skall

myndigheten i den stat, fartyget tillhör, på begäran av dess redare

angiva detta i sagda fartygs säkerhetscertifikat i den omfattning och

form, som framgå av art. 10 i det åtföljande reglementet.

Art. 18.

Kolllsionsskott och lnaskinrumsskott.

Fartygen skola vara försedda med skott i för- och akterpikarna,

ävenså skall det för maskineriet avsedda utrymmet begränsas av skott

i enlighet med bestämmelserna i art. 11 av det åtföljande reglementet.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 137 höft. (AV 194.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr 194.

Art. 19.

Eldfasta skott.

För att förhindra elds spridande skola fartygen förses med eldfasta

skott i enlighet med bestämmelserna i art. 12 av det åtföljande

reglementet.

Art. 20.

Uppgångar från vattentäta avdelningar.

Bestämmelserna om beredande av uppgångar från de vattentäta

avdelningarna återfinnas i art. 13 av det åtföljande reglementet.

e

Art. 21.

Konstruktion och prövning av vattentäta skott.

För att betrygga de vattentäta skottens styrka och vattentäthet

skola de konstrueras och underkastas prov i enlighet med bestämmelserna

i art. 14 av det åtföljande reglementet.

Art. 22.

Öppningar i de vattentäta skotten.

Antalet öppningar i de vattentäta skotten bör reduceras till det

minsta möjliga, som är förenligt med fartygets allmänna inredning och

lämpliga utnyttjande; dessa öppningar skola vara försedda med tillfredsställande

stängningsanordningar. Art. 15 och 17 i det åtföljande reglementet

angiva de omständigheter, som bestämma antalet öppningar i de

vattentäta skotten, arten och användandet av de stängningsanordningar,

med vilka öppningarna i skotten skola förses, ävensom de prov vattentäta

dörrar skola underkastas.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

19

Art. 23.

Öppningar i fartygssidorna.

Ventiler och andra öppningar i fartygets sida ävensom inre lossningsöppningar

i skrovet skola vara försedda med tillslutningsanordningar

och så anordnade, att de erbjuda största möjliga säkerhet för att icke

vatten därigenom tillfälligtvis intränger i fartyget. Art. 16 och 17 i

det åtföljande reglementet angiva villkoren för öppningars anbringande

i fartygssidorna, de stäugningsanordningar, som skola anbringas för

dessa öppningar, ävensom anvisningar för deras användande.

Art. 24.

Konstruktion och prov av vattentäta däck m. in.

För att betrygga vattentäta däcks, brunnars och ventilatorers styrka

och vattentäthet skola dessa konstrueras och underkastas prov i enlighet

med bestämmelserna i art. 18 i det åtföljande reglementet.

Art. 25.

Periodiska övningar med och inspektioner av vattentäta dörrar m. in.

På vad sätt inspektion av vattentäta dörrar och övningar med

deras stängande på bestämda mellantider skola äga rum, då fartyget

är på resa, finnes angivet i art. 19 i det åtföljande reglementet.

Art. 26.

Anteckningar i skeppsdagboken.

I skeppsdagboken skall göras anteckning om vattentäta dörrars

öppnande och stängande m. m. ävensom om övningar och inspektioner

i den utsträckning art. 20 i det åtföljande reglementet bestämmer.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 194.

Art. 27.

Dubbelbotten.

De omständigheter, under vilka dubbelbotten bör inrättas i fartyg

av olika längder och särskilt dubbelbottnens minsta utsträckning i långskepps-

och tvärskeppsriktning finnas angivna i art. 21 av det åtföljande

reglementet.

Art. 28.

Backning’ och hjälpstyrinrättning.

Fartygen skola uppfylla hestämmelserna i art. 22 och 23 i det åt

följande reglementet med avsende å sin kraft att backa och befintligheten

av lijälpstyrinrättning.

Art. 29.

Första och följande far tygsbesiktningar.

De allmänna grunder, efter vilka besiktningar skola äga rum av i

art. 2 omnämnda fartyg, vare sig de äro nya eller existerande, i avseende

å skrov, pannor, huvud- och hjälpmaskiner och utrustning, äro

angivna i art. 24—26 i det åtföljande reglementet. Var och en av de

höga fördragsslutande parternas regeringar åtager sig:

l:o) att utfärda detaljerade föreskrifter i överensstämmelse med

dessa allmänna grunddrag eller att ändra befintliga föreskrifter, så att

de komma att överensstämma med dessa grunddrag;

2:o) att meddela dessa föreskrifter till var och en av de andra

fördragsslutande staterna;

3:o) samt att betrygga dessa föreskrifters tillämpning.

Som en allmän regel skall gälla, att de i det föregående åsyftade

detalj bestämmelserna skola avfattas så, att med hänsyn tagen till

säkerheten för människoliv fartyget blir lämpligt för den fart, för vilken

det är avsett.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

21

Art. 30.

Frågor om ytterligare undersökningar och överenskommelser, utbyte av underrättelser.

De höga fördragsslutande parterna förbinda sig att på ett verksamt

sätt fortsätta undersökningarna av fartkoefficienten, varom förmäles i

art. 17 här ovan, och att meddela varandra resultaten av dessa undersökningar.

Brittiska regeringen anmodas åtaga sig att ombesörja

dessa meddelanden och, så snart ett avgörande resultat kan uppnås, på

diplomatisk väg uppmana de fördragsslutande staterna till överenskommelse

rörande denna fartkoefficient. Sedan denna koefficient en gång

godkänts av alla de fördragsslutande staterna, skall den tillämpas från

den dag och under de villkor, som bestämmas i överenskommelsen och

med samma giltighet som konventionen själv.

Samma förhållande gäller också beträffande:

l:o) insättandet av vattentäta långskeppsskott, dubbla fartygssidor,

vattentäta däck och tak; eventuell ökning av längden av de rum,

som skyddas av dessa anordningar;

2:o) lämplig indelning för att åt fartyg med mindre längd än de

i art. 8 av reglementet omnämnda bereda den största möjliga säkerhet,

som praktiskt kan erhållas;

3:o) konstruktion av vattentäta skott: bestämmandet på experimentell

väg av gränsen för den lämpliga motståndsförmåga, varom förmäles

i art. 14 i det åtföljande reglementet.

De fördragsslutande staterna förbinda sig att i största möjliga utsträckning

utbyta erfarenheter och rön med avseende å tillämpningen

av denna konventions bestämmelser i fråga om konstruktionssäkerheten.

De skola meddela varandra:

de metoder eller regler, som de antaga;

upplysningar angående nya anordningar eller inrättningar, som de

godkänna;

de beslut, som de fatta beträffande principfrågor, som icke innefattas

i föregående artiklar eller i motsvarande delar av det åtföljande

reglementet;

ävensom slutresultaten av sina vidare undersökningar i hithörande,

icke avgjorda frågor.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

KAPITEL V.

Gnisttelegrafi.

Art. 31.

Var je handel sfartyg, maskindrivet eller segelfartyg, tillhörigt någon

av de fördragsslutande staterna, vare sig det för passagerare eller ej,

skall, därest det belinner sig på resa som i art. 2 sägs och har ombord

50 personer eller mera, vara försett med en gnisttelegrafinstallation.

Bestämmelserna i art. 2 och 3 i denna konvention kunna icke åberopas

såsom stöd för frikallande av fartyg från de i detta kapitel omförmälda

förpliktelser.

Art. 3 2.

Från nämnda förpliktelse äro befriade fartyg, vilka undantagsvis

och tillfälligtvis hava 50 personer eller flere ombord på grund av force

majeure eller på grund av att befälhavaren genom sjukdomsfall inom

besättningen är nödsakad att fullständiga denna med andra eller på

grund av den förpliktelse, som kan åligga honom att transportera personer

upptagna i sjön eller andra personer.

Dessutom må varje fördragsslutande stats regering medgiva undantag

från ovanstående stadgande, om den anser, att routen och resans

omständigheter äro sådana, att en gnisttelegrafisk anläggning är onyttig

eller överflödig:

l:o) för fartyg, som under sina resor icke avlägsna sig mer än

150 engelska sjömil från närmaste kust;

2:o) för fartyg, som tillfälligt och undantagsvis under en del av

sin resa i och för lastnings- eller lossningsändamål hava 50 eller flera

personer ombord, under villkor likväl att sagda fartyg icke begiva sig

från en kontinent till en annan och att de under nämnda del av resan

befinna sig emellan 30° N och 30° S bredd;

3:o) för segelfartyg av primitiv konstruktion, såsom dhows, djunker

etc., om det är praktiskt omöjligt att anordna gnisttelegraf å dem.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

23

Art. 3 3.

Fartyg, som i enlighet med ovanstående art. 31 skola förses med

en gnisttelegrafanläggning, indelas med hänsyn till telegraftjänsten i

tre kategorier i enlighet med den klassificering av fartygstelegrafstationer,

som fastställts i art. XIII (b) av det reglemente, som är vidfogat

den i London den 5 juli 1912 undertecknade gnisttelegrafkonventionen,

nämligen:

_ Första kategorien. Fartyg, som hava en station med ständig tjänstgöring.

— Till första kategorien skola hänföras fartyg, som äro inrättade

att föra 25 eller flera passagerare:

1:°) Om de under vanlig fart hava en medelhastighet av 15 knop

eller högre.

2:o) Om de under vanlig fart hava en medelhastighet högre än 13

knop, men endast under den dubbla förutsättningen, att de hava ombord

200 personer eller mera (passagerare och besättning), och att de

under resan tillryggalägga längre väg än 500 engelska sjömil från hamn

till hamn; dock kunna sådana fartyg placeras i andra kategorien under

villkor att de hava ständig vakt.

Andra kategorien. Fartyg, som hava en station med begränsad

tjänstgöringstid. — Till andra kategorien skola hänföras fartyg, som

äro inrättade att föra 25 eller flera passagerare, om de icke på grund

av andra omständigheter skola hänföras till första kategorien.

k artyg hänförda till andra kategorien skola under gång hava eu

ständig vakttjänst under åtminstone sju timmar om dagen och tio minuters

vakt vid varje övrig timmes början.

Tredje kategorien. Fartyg, vilkas stationer icke hava bestämda

tjänstgöringstider. Till tredje kategorien hänföras alla fartyg, som

varken äro hänförliga till första eller andra kategorien.

Agaren till ett fartyg, som hänförts till andra eller tredje kategorien,

har rätt att begära att i fartygets säkerhetscertifikat fartyget angives.

tillhöra en högre kategori, om det uppfyller alla denna kategoris

fordringar.

Art. 34.

De fartyg, vilka jämlikt ovanstående art. 31 skola förses med

gnisttelegrafinstallation, kunna av regeringen i det land de tillhöra

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

åläggas att under gång hålla en ständig vakt, så snart sagda regering

anser det vara till gagn för säkerheten för liv till sjöss.

Tillsvidare förbinda sig de höga lördragsslutande parterna att

ålägga ständig vakttjänst från och med denna konventions ratifikation

med förbehåll av nedan stadgade anstånd:

l:o) å fartyg, vars medelhastighet under vanlig fart överstiger 13

knop, som hava ombord 200 eller flera personer och som under resan

tillryggalägga längre väg än 500 engelska sjömil från hamn till hamn, da

dessa fartyg blivit hänförda till andra kategorien;

2:o) å andra kategoriens fartyg under hela den tid, som de befinna

sig mer än 500 engelska sjömil från närmaste kust;

3:o) å andra fartyg, omnämnda i art. 31, då de äro sysselsatta i

transatlantisk fart, eller då de äro sysselsatta i annan fart, vars route

för dem mer än 1,000 engelska sjömil från närmaste kust.

Fartyg, som äro sysselsatta med något slags fiske, även valfångst,

och som äro skyldiga att hava gnisttelegraf, skola icke vara skyldiga

att hava ständig vakttjäustgöring.

Den ständiga vakttjänstgöringen skall uppehållas av en eller flera

telegrafister, vilka äro innehavare av certifikat, som åsyftas i art. X av

det vid den internationella gnisttelegrafkonventionen fogade reglementet,

med hjälp av en eller flere examinerade vaktmän, om så är nödvändigt.

För den händelse en fullt pålitlig mekanisk alarmapparat skulle

komma att uppfinnas, kan emellertid efter överenskommelse mellan de

höga fördragsslutande parternas regeringar den ständiga vakttjänstgöringen

ersättas medelst en sådan apparat.

Med »examinerad vaktman» menas varje person, som innehar

kompetensbevis, utfärdat av vederbörlig myndighet. För att erhålla

sådant bevis måste den sökande visa sig vara i stånd att mottaga

och förstå gnistsignaler för nöd och den i det vidfogade reglementet

närmare angivna säkerhetssignalen.

De höga fördragsslutande parterna förbinda sig att vidtaga sådana

mått och steg, att telegrafhemligheten bevaras av de examinerade

vaktmannen.

Art. 35.

De i art. 31 här ovan åsyftade gnisttelegrafinstallationerna skola

vara i stånd att om dagen under normala förhållanden översända tydligt

urskiljbara signaler från fartyg till fartyg på en distans av minst

100 engelska sjömil.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 194.

Varje fartyg, som i enlighet med bestämmelserna i art. 31 här

ovan skall vara försett med en gnisttelegrafinstallation, skall, oavsett

till vilken kategori det hänföres, i enlighet med art. XI i det den

internationella gnisttelegrafkonventionen av år 1912 vidfogade reglementet

förses med en nödhjälpsgnisttelegrafanläggning, vilkens alla

delar skola placeras så, att de äro så väl skyddade som möjligt, i enlighet

med föreskrifter, utfärdade av den regering, under vilket fartyget

lyder.

I alla händelser skall nödhjälpsstationen helt och hållet placeras i

fartygets övre delar så högt upp som möjligt.

Nödhjälpsstationen skall även i likhet med vad är föreskrivet i

art. XI i det den internationella gnisttelegrafkonventionen av år 1912

vidfogade reglementet äga en kraftkälla, som är avsedd endast för denna

station. Denna skall kunna hastigt sättas i verksamhet och funktionera

i minst 6 timmar med en minsta räckvidd av 80 engelska sjömil för

fartyg av törsta kategorien och 50 engelska sjömil för fartyg av de två

andra kategorierna.

Om normalanläggningen, vilkens räckvidd i enlighet med denna

artikel är minst 100 engelska sjömil, uppfyller alla de ovan uppräknade

villkor, behöver icke någon nödhjälpsstation anläggas.

De i art. IX av det den internationella gnisttelegrafkonventionen av

år 1912 åtföljande reglementet åsyftade tillståndsbeviset får icke utfärdas,

om icke anläggningen är utförd i överensstämmelse med såväl sagda

som denna konventions föreskrifter.

Art. 36.

De frågor, som regleras genom den internationella gnisttelegrafkonventionen

av år 1912 med tillhörande reglemente, och särskilt inrättandet

av gnisttelegraf ombord å fartyg, översändandet av meddelanden

och certifikat för telegrafister, äro och skola vara underkastade

bestämmelserna i:

l:o) berörda konvention med reglemente ävensöm de förordningar,

som framdeles kunna komma att ersätta dem,

2:o) föreliggande konvention i alla de punkter, i vilka den innebär

tillägg till förutnämnda stadganden.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 137 höft. (Nr 194.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

Art. 37.

Varje fartygsbefälhavare, som mottager ett anrop om hjälp från

ett fartyg statt i nöd, är skyldig att begiva sig till de nödställdas

hjälp.

Varje befälhavare på nödställtfartyg bär rätt att bland de fartyg,

som svarat på hans anrop, fordra hjälp av det eller dem, som han

anser bäst i stånd att lämna hjälp. Han bör dock icke använda denna

rätt utan att såvitt möjligt hava rådfört sig med dessa fartygs befälhavare.

Dessa hava sedan att ofördröjligen hörsamma kallelsen och

med största möjliga hastighet begiva sig till de nödställdas hjälp.

Befälhavarna å de fartyg, som anropats om hjälp, äro fria från

förpliktelsen att hjälpa, så snart som befälhavaren eller befälhavarne ä

de fartyg, som uppfordrats att komma till olycksplatsen, meddelat, att

de skyndat till hjälp, eller då befälhavaren å ett av de till olycksplatsen

ankomna fartygen meddelat dem, att deras hjälp icke längre

är påkallad.

Om en fartygsbefälhavare icke är i stånd eller icke anser det rimligt

eller nödvändigt på grund av särskilda föreliggande omständigheter

att skynda till det nödställda fartygets hjälp, skall han genast underrätta

dess befälhavare därom. Han skall dessutom i skeppsdagboken

anteckna de omständigheter, som kunna tjäna till ledning vid bedömandet

av hans handlingssätt.

Genom ovan givna bestämmelser beröres icke den i Bryssel den

23 september 1910 undertecknade konventionen rörande fastställande

av enhetliga regler i fråga om hjälp och bärgning till sjöss och särskilt

icke förpliktelsen att lämna hjälp i enlighet med nämnda konventions

11 art.

Art. 38.

De höga fördragsslutaude parterna förbinda sig att vidtaga alla

mått och steg för att med minsta möjliga dröjsmål sätta detta kapitels

föreskrifter i verket.

De må dock bevilja:

ett uppskov på högst ett år från denna konventions ratificering

för anställande av telegrafister och insättandet av gnisttelegrafapparater

ombord å fartyg, hänförda till den första och den andra kategorien;

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

27

ett uppskov på högst två år från denna konventions ratificering

för anställande av telegrafister och vaktman samt insättandet av gnisttelegrafapparater

ombord å fartyg, hänförda till den tredje kategorien,

ävensom införandet av en ständig vakttjänstgöring ombord å fartyg,

hänförda till andra och tredje kategorien.

KAPITEL VI.

LiYräddniugsapparater och anstalter för eldsläckning.

Art. 39.

Uya och existerande fartyg.

För tillämpning av detta kapitels artiklar och motsvarande delar

av det åtföljande reglementet indelas de i art. 2 åsyftade fartygen i

nya och existerande fartyg.

Med nya fartyg förstås sådana, vilkas köl sträckes efter den 31

december 1914.

Alla andra fartyg benämnas existerande fartyg.

Art, 40.

Grundläggande princip.

Ett fartyg får icke under någon tidpunkt av sin resa hava ett

större antal personer ombord än det, som kan upptagas i samtliga de

livbåtar och pontonflottar, som finnas tillgängliga.

Antalet och anordnandet av båtar och eventuellt pontonflottar å

ett fartyg beror av det antal personer, som fartyget är avsett att föra.

Man kan dock icke uppställa fordringar å att sammanlagda kapaciteten

av livbåtarna respektive pontonflottarna för någon resa skall vara

större än som är nödvändigt för att rymma alla ombord befintliga personer.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

Art, 41.

Regrlementsenliga typer för livbåtar; pontonllottar.

Alla ett fartygs livbåtar skola uppfylla de i denna konvention och

i art. 27—32 i det åtföljande reglementet uppställda fordringar; dessa

artiklar beskriva de reglementsenliga typerna, vilka äro uppdelade i två

kategorier.

De fordringar, som ställas på pontonflottar, finnas angivna i art.

33 av samma reglemente.

Art. 42.

Livbåtarnas styrka.

Varje livbåt bör hava tillräcklig styrka för att kunna sättas i vatten

med sitt fulla personantal och hela sin utrustning ombord.

Art. 43.

Andra slags livbåtar och flottar.

Varje slags livbåt må godkännas såsom likvärdig med någon av

de reglementsenliga typerna, och såsom likvärdig med pontonflotte varje

slags flotte, vilken av vederbörande myndighet efter lämpliga prov befunnits

erbjuda samma garantier som den reglementsenliga livbåten av

ifrågavarande kategori respektive pontonflotte.

Den av de höga fördragsslutande parternas regeringar, som godkänt

en ny typ av livbåt eller flotte, skall meddela de övriga fördragsslutande

parternas regeringar redogörelse för de utförda försöken därmed. Den

skall även, därest det rör sig om en ny typ av livbåtar, meddela dem,

till vilken kategori denna typ hänförts.

Art. 44.

Embarkering: i livbåtar ocli flottar.

Lämpliga anordningar för passagerarnas embarkering i livbåtarna

skola vidtagas.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ls Nåd. Proposition Nr 194.

På fartyg, som hava flottar, skall finnas ett antal repstegar alltid

klara att användas för personers nedstigning på flottarna.

Art. 45.

t

Livbåtars och pontonflottars rymd.

Det antal personer, som livbåt av reglementsenlig typ eller godkänd

pontonflotte är i stånd att upptaga, bestämmes enligt de i art.

34—39 av det vidfogade reglementet givna metoder.

Art. 46.

Livbåtars ocli pontonflottars utrustning.

Livbåtars och pontonflottars utrustning bestämmes i art. 40 av det

åtföljande reglementet. Varje löst föremål av utrustningen måste vara

säkert fästat vid den livbåt eller pontonflotte, till vilken det bör.

Art. 47.

Livbåtarnas placering; antal dävertar.

Föreskrifter för livbåtarnas placering och särskilt i vilken utsträckning

pontonflottar må användas återfinnas i art. 41, 42 och 43 av det

åtföljande reglementet.

Det minsta antalet ställ av båtdävertar, som måste finnas, bestämmes

av fartygets längd. Dock skall ej kunna fordras större antal ställ av

dävertar än det antal båtar, som är nödvändigt för upptagande av alla

ombord varande personer.

Art. 48.

Livbåtars och flottars hanterande.

Alla livbåtar och flottar skola placeras så, att de med största möjliga

snabbhet kunna sättas i vatten och att största möjliga antal personer

kan embarkera i dem även vid slagsida och i övrigt ogynnsamt

läge för livbåtarnas och flottarnes manövrerande.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

Sådana anordningar skola vidtagas, att det blir möjligt att från

fartygets vardera sida sätta i vatten det största möjliga antal livbåtar

och flottar.

Ytterligare bestämmelser härom återfinnas i art. 44 av det åt©
följande

reglementet.

«

Art, 49.

Båtdärertarnas styrka och hantering.

Dävertarna skola vara så starka, att livbåtarna kunna sjösättas med

full last av personer och utrustning även när fartyget har en slagsida

av 15°.

Dävertarna skola vara försedda med så starka mekaniska anordningar,

att båtarna kunna svängas ut vid den största slagsida, under

vilken det är möjligt att sjösätta båtar från fartyget i fråga.

Art. 50.

Andra apparater i stället för dävertar.

Som likvärdiga med båtdävertar eller ställ av dävertar anses sådana

apparater eller anordningar, som efter lämpliga prov av vederbörande

myndighet godkännas såsom varande lika användbara som båtdävertar.

Den höga fördragsslutande parts regering, som har godkänt en ny

slags apparat eller anordning, skall meddela de övriga fördragsslutande

parternas regeringar beskrivning på denna, åtföljd av en redogörelse

över de företagna proven.

Art, 51.

Livbälten och livbojar.

l:o) För varje person ombord skall finnas ett livbälte av godkänd

modell eller ett annat föremål med lika stor flytkraft och som kan fastsättas

på kroppen. Dessutom skall finnas tillräckligt antal livbälten

eller andra likvärdiga föremål, avsedda för barn.

2:o) Art. 45 i det åtföljande reglementet angiver, huru många livbojar

av godkänd modell skola finnas ombord på fartyg i förhållande

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

till fartygets längd, ävensom de fordringar livbälten och livbojar måste

uppfylla, och huru de skola placeras ombord.

Art, 52.

Existerande fartyg’.

Varje hög fördragsslutande parts regering förbinder sig att beträffande

existerande fartyg snarast möjligt och senast den 1 juli 1915

tillämpa bestämmelserna i ovan angivna artiklar 40—51 samt att därvid

i första hand fordra, att plats beredes för alla ombordvarande personer

i livbåtar eller flottar.

Dock må i de fall, då en sträng tillämpning av ifrågavarande bestämmelser

icke är praktiskt möjlig eller rimlig, varje hög fördragsslutande

parts regering medgiva de lindringar i bestämmelserna, som

finnas angivna i art. 46 av det åtföljande reglementet.

Art. 53.

Passagerarnas rörelsefrihet; hjälpbelysniug.

l:o) Lämpligt anordnade in- och utgångar skola finnas från de

olika avdelningarna, mellandäcken m. m.

2:o) Elektrisk belysning eller annan belysning, som uppfyller alla

säkerhetens fordringar, skall finnas i de olika delarna av såväl nya som

existerande fartyg och i synnerhet på de däck, där livbåtarna äro placerade.

På nya fartyg skall finnas en självständig reservbelysningsanläggning

i stånd att, om så erfordras, lämna ljus för säkerhetsbelysningen,

och skall densamma vara placerad i fartygets övre delar så

högt, som det är praktiskt möjligt.

3:o) Utgången från varje avdelning skall alltid vara belyst med

en reservlampa, som ej står i förbindelse med fartygets vanliga belysningsanläggning

och som är försedd med stängningsanordning. Dessa

reservlampor kunna erhålla belysning från den under 2:o) åsyftade resei

vbelysningsanläggningen, förutsatt att man därvid använder sig av

en självständig ledning och att denna anläggning funktionerar oberoende

av fartygets vanliga belysningsanläggning.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kung1. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 194.

Art. 54.

Godkända båtförare; livbåtarnas bemanning.

För varje livbåt eller flotte skall finnas ett minimiantal godkända

båtförare.

Det minsta antal godkända båtförare, som måste finnas, bestämmes

i art. 47 av det åtföljande reglementet.

Fartygets befälhavare har efter omständigheterna att fördela antalet

godkända båtförare å de olika livbåtarna och flottarna.

Med Dgodkänd båtförare» menas varje man av besättningen, som

är försedd med certifikat, utställt i vederbörande myndighets namn under

de villkor, som anges i nämnda artikel av det åtföljande reglementet.

Art. 48 av samma reglemente handlar om livbåtarnas bemanning.

Art. 55.

Skydd mot eldfara.

l:o) Det är förbjudet att taga ombord såsom barlast eller last

ämnen, som ensamma eller i förening med andra på grund av sina

egenskaper, sin kvantitet eller stuvning äro ägnade att sätta passagerarnas

liv eller fartygets säkerhet i fara.

Detta förbud är icke tillämpligt på fartygets nödsignalmateriel, ej

heller på transporter av förråd för flottans eller arméns räkning, då

dessa ske i enlighet med givna bestämmelser.

2:o) Bestämmandet av de varor, som skola anses såsom farliga,

och angivandet av de försiktighetsmått, som skola påfordras vid deras

emballering och stuvning, skola bliva föremål för officiella och periodiska

tillkännagivanden av varje hög fördragsslutande parts regering.

3:o) Art. 49 av det åtföljande reglementet angiver, vilka åtgärder

skola vidtagas för upptäckandet och släckandet av eldsvåda.

Art. 56.

Alarmfördelning och övningar.

En särskild alarminstruktion skall givas åt varje man av besättningen.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 494.

• Alarmlistan utvisar vad alla de olika instruktionerna innehålla och

angiver särskilt för varje man, till vilken post han skall begiva sig och

vad han har att utföra.

Innan fartyget _ avgår, skall alarmlistan fastställas och anslås, och

vederbörande myndighet skall bliva satt i tillfälle att konstatera dess

befintlighet. Den skall anslås på flera i ögonen fallande ställen å fartyget

och särskilt i för besättningen avsedda rum.

Art. 50 och 51 av vidfogade reglemente angiva reglerna för givandet

av alarm och för besättningens övningar.

KAPITEL VII.

Säkerhetscertifikat.

Art. 57.

Ett certifikat benämnt ^säkerhetscertifikat» skall efter förettagen

inspektion utfärdas för varje fartyg, som på ett tillfredsställande sätt

uppfyller konventionens fordringar.

Inspektion å fartyg, i vad den avser efterföljandet av denna konventions

föreskrifter och vidfogade reglemente, utföres av den stats

tjänstemän, under vilken fartyget hör. Varje stats regering kan dock

överlåta inspektionen av sina fartyg åt för detta ändamål särskilt utsedda

experter eller åt godkända institut. I alla händelser garanterar

vederbörande regering inspektionens grundlighet och effektivitet.

Säkerhetscertifikat skall utfärdas antingen av tjänstemän i den

stat, fartyget tillhör, eller av annan person, som är befullmäktigad av

staten i fråga. I båda fallen åtager sig den stat, vilken fartyget tillhör,

hela ansvaret för certifikatet.

Art. 58.

. Säkerhetscertifikatet skall utfärdas på det eller de officiella språken

i den stat, som utfärdar det.

Certifikatets form skall vara i överensstämmelse med det i art. 52

av det vidfogade reglementet intagna formuläret. De typografiska anBihang

till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 137 höft. (Nr 194.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

ordningarna i detta formulär skola noggrann! återgivas i certifikaten.

De handskrivna delarna skola utföras med latinsk stil och arabiska

siffror.

De höga fördragsslutande parterna förbinda sig att med varandra

utbyta ett tillräckligt antal provexemplar av sina säkerhetscertifikat för

sina tjänstemäns underrättande. Detta utbyte skall ske så snart som

möjligt före den 1 april 1915.

Art. 59.

Säkerhetscertifikat får icke utfärdas att gälla för eu tid utöver

tolv månader. _

Om ett fartyg i det ögonblick, då säkerhetscertifikatets lagliga

giltighet upphör, icke skulle befinna sig i någon hamn i den stat, vilken

det tillhör, kan en förlängning av giltigheten medgivas av en

samma stat tillhörande tjänsteman, vilken härtill erhållit vederbörligt

bemyndigande. Denna förlängning skall dock endast avse att tillåta

fartyget att efter avslutad resa uppnå sitt eget land och skall medgivas

endast i sådana fall, där en sådan åtgärd är lämplig och rimlig.

En förlängning får icke avse längre tid än fem månader, och den

giver icke fartyget rätt att på nytt lämna sitt land utan att hava förnyat

sitt certifikat.

Art. 60.

Säkerhetscertifikat utfärdat av en av de fördragsslutande staterna

skall godkännas av alla de andra fördragsslutande staternas regeringar

för alla de ändamål, som denna konvention avser. Det skall för dessa

andra regeringar hava samma giltighet som de certifikat, de själva

utfärda för sina egna fartyg.

Art. 61.

Varje fartyg, som är försett med säkerhetscertifikat, utfärdat av

den stats tjänstemän, under vilken det hör, eller av annan av staten

befullmäktigad person, är i de andra fördragsslutande parternas hamnar

underkastat kontroll av tjänstemän vederbörligen befullmäktigade av

sina regeringar, i den mån kontrollen avser konstateia, att ombord

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194-

35

finnes ett giltigt säkerhetscertifikat, och, om det är nödvändigt, alt

villkoren för fartygets sjövärdighet i huvudsak överensstämma med

certifikatots innehåll, d. v. s. på sådant sätt att fartyget kan gå till

sjöss utan fara för passagerare och besättning.

Art. 62.

Anspråk kan icke framställas på åtnjutande av de förmåner, som

konventionen medför, för fartyg, vilka icke äro försedda med vederbörligt

och ännu gällande säkerhetscertifikat.

Art, 63.

Om ett fartyg under en viss resa har ombord ett mindre antal

passagerare än det högsta antal, som får föras i enlighet med säkerhetscertifikatet,

och denna konventions bestämmelser följaktligen tillåta,

att fartyget förses med ett mindre antal livbåtar och andra bärgningsredskap

än vad som angives i certifikatet-, skall ett tillståndsbevis i

sådant syfte kunna utfärdas av tjänsteman eller befullmäktigad, som i

art. 57, tredje stycket, och 59 ovan omnämnes.

Detta tillståndsbevis skall uttryckligen ange, att något brott emot

konventionens regler icke föreligger. Det skall vidfästas säkerhetscertifikatet

och skall ersätta detta i vad avser bestämmelserna rörande

bärgningsredskap. Det är icke giltigt för annan resa än den, för vilken

det utfärdats.

KAPITEL VIII.

Allmänna bestämmelser.

Art, 64.

De höga fördragsslutande parternas regeringar förbinda sig att

meddela varandra, förutom de handlingar, som i denna konvention äro

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

föremål för särskilda bestämmelser i sådant avseende, alla de upplysningar,

som de förfoga över, rörande säkerheten för människoliv på dem

av deras fartyg, som äro underkastade denna konventions bestämmelser,

förutsatt likväl att dessa upplysningar icke hava konfidentiell karaktär.

De skola särskilt meddela varandra:

l:o) texten till de lagar, kungörelser och reglementen, som hava

utfärdats rörande olika frågor, som av konventionen beröras;

2:o) beskrivning på de nya redskap, som godkänts i överensstämmelse

med konventionens regler;

3:o) alla officiella rapporter eller officiella sammandrag av rapporter

i alla de delar, som lämna upplysning om resultaten av tillämpningen

av denna konventions föreskrifter.

Intill dess annan överenskommelse göres anmodas brittiska regeringen

att tjäna som mellanhand för insamlandet av alla dessa upplysningar

och bringa dem till de fördragsslutande parternas regeringars

kännedom.

Art. 65.

De höga fördragsslutande parterna förbinda sig att vidtaga eller

att föreslå sina respektive lagstiftande församlingar de mått och steg,

som äro nödvändiga för att överträdelser av denna konventions bestämmelser

skola förhindras.

De höga fördragsslutande parterna skola meddela varandra, så

snart som möjligt, de lagar och förordningar, som för detta ändamål

blivit utfärdade.

Art. 66,

De höga fördragsslutande parter, som vilja att konventionen skall

tillämpas på deras samtliga kolonier, besittningar och protektorat eller

på ett eller flera av dessa områden, skola tillkännagiva denna avsikt

antingen vid denna konventions undertecknande eller efteråt. För

detta ändamål skola de antingen kunna utfärda en allmän förklaring

omfattande alla deras kolonier, besittningar och protektorat eller också

uppräkna namnen å de områden, som de vilja skola komma under

konventionens bestämmelser, eller uppräkna dem, som de vilja skola

undantagas.

Nämnda förklaring skall, därest den icke göres vid tiden för denna

konventions undertecknande, skriftligen delgivas Storbritanniens regering

och av denna sedan alla de övriga staters regeringar, som

undertecknat konventionen.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 194.

De höga föredragsslutande parterna äga ock på nu angivet sätt

och med iakttagande av föreskrifterna i art. 69 här nedan uppsäga

denna konvention i vad angår deras kolonier, besittningar och protektorat

eller beträffande ett eller flere av dessa områden.

Art. 67.

De stater, som icke hava deltagit i denna konvention, skola tillåtas

att på begäran biträda den. Deras anslutning skall på diplomatisk väg

delgivas Storbritanniens regering och genom denna de övriga stater,

som biträtt konventionen.

Denna anslutning medför skyldighet att efterkomma alla de förpliktelser

och rätt att åtnjuta alla de förmåner, som denna konvention

medför. Den får sin fulla kraft och verkan två månader efter den dag

meddelandet därom avsändes från Storbritanniens regering till alla de

staters regeringar, som biträtt konventionen, om icke ett senare datum

blivit föreslaget av den biträdande staten.

De staters regeringar, som biträda denna konvention, skola till

sina förklaringar att de vilja biträda konventionen foga den i art. 3

av denna konvention åsyftade förteckningen. Denna förteckning

lägges till dem, som redan lämnats av de andra regeringarna. Den

brittiska regeringen skall överlämna en kopia därav till de andra regeringarna.

Art. 68.

De fördrag, konventioner och avtal, som ingåtts tidigare än denna

konvention, skola fortfarande hava full kraft och verkan beträffande:

l:o) fartyg, som icke beröras av konventionen;

2:o) fartyg, som beröras av konventionen, i sådana avseenden, som

icke särskilt omnämnas i denna.

Då denna konvention endast har till ändamål att säkerställa människoliv

till sjöss, förbliva frågor rörande passagerares och särskilt

emigranters välbefinnande och hälsa, ävensom andra frågor rörande

passagerar- och emigranttransport, allt fortfarande underkastade de olika

staternas egen lagstiftning.

Art. 6 9.

Denna konvention träder i kraft den 1 juli 1915 och skall hava

gällande kraft allt framgent. Dock kan varje hög fördragssluiande

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 191.

part uppsäga den när som helst efter fem år, räknat från den dag, då

konventionen trädde i kraft för vederbörande land.

Denna uppsägelse skall på diplomatisk väg delgivas Storbritanniens

regering och genom denna de övriga fördragsslutande parternas regeringar.

Den träder i kraft tolv månader efter den dag, då Storbritanniens

regering mottog meddelandet därom.

Varje uppsägelse berör endast den stat, som har gjort den, och

skall konventionen fortfarande äga sin fidla verkan och kraft med hänsyn

till de övriga staterna, som biträtt den eller som anslutit sig eller

komma att ansluta sig till den.

• Art. 70.

Denna konvention med vidfogade reglemente skall utskrivas i ett

enda exemplar, som skall förvaras i Storbritanniens regerings arkiv.

En bestyrkt kopia skall av denna överlämnas till var och en av de

höga fördragsslutande parternas regeringar.

Art. 71.

Denna konvention skall ratificeras, och ratifikationsinstrumenten åtföljda

av de i art. 3 åsyftade förteckningarna skola deponeras i London

senast den 31 december 1914. Brittiska regeringen skall lämna meddelanden

om skedda ratifikationer och förse yar och en av de fördragsslutande

parternas regeringar med eu kopia av varje förteckning.

Utan hinder av underlåten ratifikation från någon av de höga fördragsslutande

parternas sida skall konventionen fortfarande utöva sin

fulla kraft och verkan beträffande de övriga fördragsslutande parterna,

som hava ratificerat den.

Art. 72.

För att göra ratificeringen lättare för en fördragsslutande stat, som,

innan denna konvention undertecknats, utfärdat föreskrifter beträffande

något ämne, vilket är föremål för denna konventions behandling,

är det överenskommet, att varje fartyg, som på ett tillfredsställande

sätt uppfyllt sagda föreskrifter före den 1 juli 1915, icke kan draga

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 194.

fördel av konventionens lindrigare övergångsbestämmelser i avsikt att

undgå att ställa sig sagda föreskrifter till efterrättelse.

Art. 73.

I de fall, där denna konvention förutsätter, att någon åtgärd kan

vidtagas på grund av eu överenskommelse mellan alla eller några av

de fördragsslutande parterna, hemställes till Hans Brittiska Majestäts

regering att sätta sig i förbindelse med sagda stater för erhållande av

kännedom om de antaga de förslag, som bliva framlagda av någon av

dessa stater i och för vidtagande av sådan åtgärd. Hans Brittiska

Majestäts regering skall meddela de fördragsslutande staterna resultatet

av denna på ovan angivna sätt företagna undersökning.

Den stat, vars anmärkningar rörande de ifrågavarande förslagen

icke komma till Hans Brittiska Majestäts regerings kännedom inom sex

månader räknat från den dag, förslagen meddelats, skall anses hava

samtyckt till dem.

Art. 74.

Denna konvention skall kunna ändras genom efterföljande konferenser,

av vilka den första skall, om så befinnes nödvändigt, äga rum

år 1920. Platsen och tiden för dessa konferenser skola bestämmas

genom gemensam överenskommelse mellan de höga fördragsslutande

parternas regeringar.

Regeringarna skola kunna på diplomatisk väg på grund av gemensam

överenskommelse och när som helst i denna konvention införa de

förbättringar, som de anse nyttiga eller nödvändiga.

Till bekräftelse härav hava respektive befullmäktigade ombud försett

denna konvention med sina underskrifter.

Som skedde i London den 20 januari 1914.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd

fredagen den 19 juni 1914.

Närvarande:

Justitieråden Thomasson,

Svedelius,

Regeringsrådet Thulin,

Justi tierådet friherre Leijonliufvud.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Kung!. Höghet IvronprinsenRegenten

i statsrådet den 6 juni 1914, hade Kungl. Maj:t förordnat,

att lagrådets yttrande skulle, för det ändamål § 87 regeringsformen

omförrnäler, inhämtas över upprättat förslag till lag om ändring i 3

kap. sjölagen.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av kommerserådet Carl Malmén.

Lagrådet yttrade:

I gällande sjölag äro redan vissa bestämmelser upptagna angående

skyldighet för fartygsbefälhavare att bispringa den, som är stadd i sjönöd.

Så stadgas i 223 §, att där fartyg stött samman, det åligger en var av

befälhavarna att, såvitt det kan ske utan allvarlig fara för eget fartyg

samt besättningen och passagerarna därå, lämna det andra fartyget,

dess besättning och passagerare all hjälp, som är möjlig och behövlig

för räddning ur den genom sammanstötningen uppkomna faran. Enligt

223 a § skall lika med sammanstötning anses där i följd av fartygs

manövrering eller eljest skada av ett fartyg förorsakas å annat fartyg

eller därå varande personer eller gods, utan att sammanstötning

emellan fartygen äger rum. Underlåtenhet att iakttaga omförmälda

skyldighet att lämna hjälp straffas enligt 294 §, som jämväl

upptager straff för den befälhavare, vilken i andra fall än då

sammanstötning ägt rum eller sådan händelse, som likställts med sam
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

manstötning, inträffat underlåter att, såvitt det kunnat ske utan allvarlig

fara för eget fartyg samt besättningen och passagerarna därå,

lämna den, som anträffas i sjönöd, all hjälp, som varit möjlig och behövlig

för hans räddning.

. Det lagbud, vars införande i sjölagen nu ifrågasattes, skulle uppenbarligen

komma att stå i ett visst samband med de sålunda redan givna

bestämmelserna. . Klart är att en befälhavare, som anträffat någon i

sjönöd, förnummit honom vara i sådan ställning, likasom att vid sammanstötning

kännedom kan ernås om andras fara. Vad i dylikt fall befälhavaren

har att gorå, är i sjölagen uttalat; några närmare föreskrifter

av Konungen i detta hänseende torde icke vara åsyftade med den

nya bestämmelsen. Denna omfattar å andra sidan åtskilliga förhållanden,

som icke falla under de redan upptagna stadgandena. Den befälhavare,

so in med tillhjälp av gnisttelegrafi anropats om bistånd, kan

givetvis icke sägas hava anträffat någon i sjönöd. Det nya lagbudet

skall fördenskull komma att avse förpliktelser, i fråga om vilka straff

för underlåtenhet att fullgöra desamma icke i sjölagen är stadgat. Men

skall lagbestämmelsen darutinnan bliva effektiv, måste för visso straff

vid försummelse kunna göras gällande. Huruvida det är avsett att vid

meddelande av de föreskrifter, som Konungen enligt förslaget skulle

äga utfärda, jämväl straff för åsidosättande av desamma skulle stipuleras,

är icke angivet i departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet.

Det torde ock vara tveksamt, huruvida det bemyndigande, som

förslaget giver, jämväl kan anses innebära rätt att stadga straff, vilka

i vissa fall måste göras ganska väsentliga. Såsom det remitterade förslaget

är avfattat är för övrigt bemyndigandet av alltför obestämd

räckvidd. Lika litet här som i fråga om redan stadgade motsvarande

förpliktelser bör befälhavaren hava skyldighet att bispringa, om därigenom

hans fartyg eller därå befintliga personer skulle utsättas för allvarlig

fara.

En anordning sådan förslaget skulle åvägabringa synes fördenskull

lagrådet ^mindre tillfredsställande. Vid övervägande av förhållandena

Öar lagrådet trött att en lämplig lösning måhända kunde vinnas på

följande sätt. Då samtliga stadganden om befälhavarens skyldigheter

att lämna bistånd i sjönöd eller fara böra givas i ett sammanhang och

då föreskriften i 223 § utan olägenhet kan flyttas från sin nuvarande

plats till tredje kapitlet, dit föreskriften för övrigt rätteligen hör, synes

efter 34 § först böra upptagas denna föreskrift, därefter en bestämmelse

om den plikt, som ligger till grund för 294 § andra stycket,

eller att befälhavare, som anträffar någon i sjönöd, skall lämna möjlig

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 137 käft. (Kr 194.) (;

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 194.

och behövlig hjälp, och slutligen ett stadgande av innehåll att en befälhavare,

som i andra fall än de båda förut nämnda förnummit att

aunan är i sjönöd eller som vunnit kännedom att fara hotar sjöfarande,

skall i enlighet med de närmare föreskrifter, som må av Konungen

meddelas, i fall ej allvarlig fara hotar eget fartyg eller personerna

därå, lämna hjälp eller vidtaga åtgärder för farans undanrödjande. De

straffbestämmelser, som erfordras för de särskilda fallen, höra upptagas

i 294 §, därvid straffet för försummelse i fråga om de nu till införande

föreslagna skyldigheterna lämpligen torde kunna bestämmas på samma

sätt som för det. i 294 § andra stycket avsedda fall.

Ur protokollet:

Gunnar Fogelmarck.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

43

Utdrag av protokollet över justitiedepartements ärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms

slott lördagen den 27 juni 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning med hans excellens herr ministern för

utrikes ärendena samt chefen för finansdepartementet anmälde chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Hasselrot, lagrådets genom utdrag

av protokollet över justitiedepartementsärenden den 6 juni 1914 inhämtade

utlåtande över upprättat förslag till lag om ändring i 3 kap. sjölagen.

Föredragande departementschefen redogjorde för utlåtandets innehåll

och anförde därefter:

»Det sätt, varpå i det remitterade förslaget den nya bestämmelsen

föreslagits att inordnas i sjölagen, var förestavat av önskemålet att ej

mer än nödigt rubba sjölagens nuvarande uppställning.

Vad lagrådet anmärkt om den nya bestämmelsens samband med

andra stadganden i sjölagen angående skyldighet att lämna hjälp åt

den, som är i sjönöd, samt om lämpligheten av att i sjölagen meddela

straffbestämmelse i förevarande hänseende har emellertid synts

mig vara av den betydelse, att jag låtit omarbeta förslaget i huvud
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 194.

saklig anslutning till lagrådets hemställan. Den av lagrådet förordade

förflyttningen av stadgandet i nuvarande 223 § har jag dock icke ansett

mig böra föreslå. Denna flyttning synes mig nämligen ej alldeles nödvändig

utan kunna ersättas genom en hänvisning i tredje kapitlet till

nämnda §; och mot flyttningen tala vissa skäl, särskilt den omständigheten

att härigenom skulle ske rubbning i åttonde kapitlet och att man

sålunda skulle bryta den gemensamhet, som i fråga om denna del av

sjölagen består mellan de skandinaviska staterna och som man så sent

som vid lagändringarna år 1912 lyckats bevara.

I övrigt hava lagrådets anvisningar följts, och upptager alltså förslaget

två nya paragrafer, 34 a och 34 b, innefattande den förra ett

direkt stadgande, att befälhavare, som anträffar någon i sjönöd, skall

efter förmåga och behov lämna bistånd, jämte hänvisning till bestämmelserna

i 223 §, samt 34 b § ett stadgande för andra fall, då befälhavare

fått kännedom om sjönöd, samt fall, då han fått kunskap om

någon sjötrafiken hotande fara, vilket stadgande är av i huvudsak

samma innebörd som det till lagrådet remitterade förslaget men fullständigats

på sätt lagrådet hemställt. Vidare har, i enlighet med lagrådets

uttalande, 294 § kompletterats med bestämmelse om straff för

åsidosättande av de i 34 b § stadgade förpliktelser.

Lagförslagets rubrik har i anledning av omarbetningen undergått

motsvarande ändring.»

Föredraganden uppläste härefter det i enlighet med vad han nu

anfört upprättade förslaget till lag om ändring i 3 kap. sjölagen samt

om ändrad lydelse av 294 § samma lag, varefter han hemställde, att

förslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Fogelmarck.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1914.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1914 B:206 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 194 med förslag till lag om ändring i 3 kap. sjölagen samt om ändrad lydelse av 294 § samma s. 18 i texten
  2. 2SärU 1914 B:4 Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 4 s. 1 i texten