Med förslag till förordning angående ersättning till landsting och vissa städer samt hushållningssällskap för till statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel
1914-06-20 · 30 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 29 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1914 B:196, Med förslag till förordning angående ersättning till landsting och vissa städer samt hushållningssällskap för till statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel
Dokumentets text
Kungl. Ma) ts Nåd. Proposition Nr 196.
1
Nr 196.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
förordning angående ersättning till landsting och vissa
städer samt hushållningssällskap för till statsverket indragna
brännvinsförsäljningsmedel; given Stockholms slott
20 juni 1914.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
antaga härvid fogade förslag till förordning angående ersättning
till landsting och vissa städer samt hushållningssällskap för till statsverket
indragna brännvinsförsäljningsmedel.
De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Johan Beck-Friis.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 139 käft. (Nr 196.) 1
2
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 196.
Förslag
till
förordning angående ersättning till landsting och vissa städer
samt hushållningssällskap för till statsverket indragna
brännvinsförsäljningsmedel.
Med upphävande av vad i förordningen den 18 juli 1913 angående
ersättning till städer och vissa köpingar, landsting och hushållningssällskap
för till statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel stadgas
i fråga om dylik särskild ersättning till landstingen och de städer, som
ej deltaga i landsting, samt hushållningssällskapen, förordnas som följer:
§ I
Anslag,
som av riksdagen beviljas för beredande av ersättning till
landstingen och de städer, som ej deltaga i landsting, för till statsverket
indragna brännvinsförsäljningsmedel, skall mellan landstingen och nämnda
städer tillsvidare fördelas efter deras folkmängd.
Sådan fördelning verkställes årligen. Till grund för fördelningen
skall läggas folkmängden vid början av det år, då fördelningen äger rum.
§ 2.
Vid fördelning av anslag, som av riksdagen beviljas för beredande
av ersättning till hushållningssällskapen för till statsverket indragna
brännvinsförsäljningsmedel, skall, vad angår anslag för åren 1915 1919,
så förfaras, att ett grundbelopp av 10,000 kronor tillföres varje hushållningssällskap
samt att därefter av anslagets återstod hälften fördelas
efter den med jordbruk och fiske sysselsatta folkmängden inom hushållningssällskapsområdena
och andra hälften efter den övriga folkmängden
inom samma områden, dock att, därest enligt dessa grunder något hus
-
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
hållningssällskap skulle erhålla mindre än 35,000 kronor, detta belopp
tillägges hushållningssällskapet och återstoden av anslaget enligt sagda
grunder fördelas mellan de övriga hushållningssällskapen.
Från och med år 1920 skall vad sålunda stadgats tillsvidare gälla
med den jämkning, att belopp, som utskiftas efter folkmängd, skall
med tre femtedelar fördelas efter den med jordbruk och fiske sysselsatta
folkmängden och med två femtedelar efter den övriga folkmängden
inom hushållningssällskapsområdena.
Fördelning, som i denna § avses, verkställes för tioårsperioder,
börjande med år 1915. Vid fördelningen beräknas folkmängden enligt
senast hållna folkräkning.
§ 3.
Statskontoret skall låta till landstingen och de städer, som ej
deltaga i landsting, utbetala de dem tillkommande ersättningsbeloppen,
så snart uppgifterna om folkmängden vid årets början blivit tillgängliga.
De ersättningsbelopp, som tillkomma hushållningssällskapen, låter
statskontoret årligen utbetala under april månad.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1915.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20
juni 1914.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Yennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet friherre Beck-Friis anförde efter
gemensam beredning med chefen för finansdepartementet.
Enligt förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av
brännvin skulle statskontoret utdela till landsting och städer, som ej
deltaga i landsting, ett belopp, motsvarande en femtedel av samtliga till
statskontoret influtna brännvinsförsäljningsmedel, samt till hushållningssällskapen
ett belopp, motsvarande en åttondel av samma medel. Till
grund för fördelningen dels mellan landstingen och nämnda städer dels
ock mellan hushållningssällskapen skulle läggas i förra fallet landstingsområdenas
och nämnda städers samt i det senare fallet hushållningssällskapsområdenas
folkmängd. Sedan den s. k. rusdrycksmedelskommittén
avgivit sitt förslag och den s. k. nykterhetskommittén yttrat sig däröver,
framlade Kungl. Maj:t för 1913 års riksdag åtskilliga förslag, åsyftande
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
att upphäva eller förminska det allmännas beroende av inkomst av
brännvinsförsäljningsmedel. Detta förslag innefattade bland annat, att
såväl landstingen och omförmälda städer som hushållningssällskapen
skulle i stället" för andelar i sagda medel erhålla viss årlig ersättning,
som Kungl. Maj:t föreslog till resp. 2,800,000 kronor och 1,750,000
kronor inalles. Riksdagen, som med vissa ändringar biföll Kungl.
Maj:ts förslag, bestämde dessa ersättningsbelopp till resp. 3,100,000
kronor och 2,100,000 kronor. De nya bestämmelserna skulle träda i
kraft den 1 januari 1915. I enlighet härmed hava författningar utfärdats
den 18 juli 1913. På Kung!. Maj:ts förslag har riksdagen förut i år
uppfört för ifrågavarande ändamål å ordinarie stat dels under sjunde
huvudtiteln ett anslag av 3,100,000 kronor och dels under nionde huvudtiteln
ett anslag av 2,100,000 kronor.
Såväl vid den förberedande behandlingen av det sålunda av 1913
års riksdag avgjorda ärendet som inom riksdagen hade framställts förslag
om ändring i sättet för fördelningen mellan hushållningssällskapen
av dessa medel. Denna fråga blev emellertid för tillfället undanskjuten,
men riksdagen anhöll, att frågan måtte av Kungl. Maj:t tagas under
övervägande. Jag anhåller nu att få underställa denna fråga Kungl.
Maj:ts prövning.
Enligt rusdrycksmedelskommitténs förslag skulle ersättningsmedlen
fördelas liksom förut efter folkmängden inom hushållningssällskapsområdena.
Då hushållningssällskapen hördes över detta förslag, yrkade åtskilliga
sällskap på ändrad fördelningsgrund. Såsom skäl härför anfördes,
att dittills gällande bestämmelser i detta avseende icke ledde till en fullt
rättvis fördelning, då hushållningssällskap, inom vilkas områden större
städer vore belägna, på grund härav erhöile betydligt större belopp, än
vad såväl områdets areal som antalet jordbruksidkande invånare inom
området kunde motivera. Jämväl anfördes, att förut gällande bestämmelser
oskäligt gynnade de större hushållningssällskapen på de mindres
bekostnad, emedan en viss, ungefär lika stor del av inkomsterna måste
tagas i anspråk för ordinarie förvaltningsutgifter oavsett hushållningssällskapsområdets
storlek.
Dessa brister hade förvaltningsutskotten för hushållningssällskapen
i Kronobergs, Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län samt Ålvsborgs läns norra hushållningssällskapsområde ansett kunna
förekommas därigenom, att i liushållningssällskapsområdenas folkmängd
icke inräknades folkmängden i de städer, som ej tillhörde landsting.
Riksdagen
1913.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
Andra förvaltningsutskott hade föreslagit, att ett visst grundanslag skulle
tillkomma varje hushållningssällskap, och att den övriga delen av statsanslaget
skulle fördelas antingen efter landsbygdens befolkningssiffra
eller sedan folkmängden i de städer, som ej tillhörde landsting, frånräknats.
Sålunda hade förvaltningsutskottet för hushållningssällskapet i Uppsala
län föreslagit ett grundanslag av 20,000 kronor, i Hallands län 10,000
kronor och i Västmanlands län 25,000 kronor samt fördelning med borträknande
av städer, som ej deltoge i landsting. Förvaltningsutskottet för
hushållningssällskapet i Gottlands län hade förordat 25,000 kronors grundanslag
och fördelning av det övriga efter landsbygdens befolkningssiffra.
Slutligen hade förvaltningsutskottet för hushållningssällskapet i Kristianstads
län uttalat sig för fördelning efter landsbygdens befolkningssiffra.
Lantbruksstyrelsen anförde med anledning av det förslag, som
innebar, att från folkmängdssiffran skulle dragas folkmängden i de städer,
som ej deltoge i landsting, att styrelsen, som ansåge, att det varit önskvärt,
att vid fördelningen av nu ifrågavarande medel hänsyn i större utsträckning
kunnat tagas till de olika hushållningssällskapens större eller mindre
behov av understöd till jordbrukets höjande än fallet måste bliva, då
folkmängden utgjorde fördelningsgrunden, visserligen funne goda skäl
kunna anföras för den delvis förändrade fördelningsgrund, som sålunda
föreslagits. Då emellertid densamma, såsom Östergötlands läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott framhållit, i betänklig grad skulle förrycka
vissa hushållningssällskaps ekonomi, något som ju vid beräkningen
av nu ifrågavarande ersättningsbelopp borde på allt sätt undvikas, och
då därtill ytterligare komme, att det givetvis skulle vålla ett hushållningssällskap
stora svårigheter, om, såsom Ålvsborgs läns södra hushållningssällskap
framhållit, folkmängden i någon stad inom sällskapets område
så ökades, att staden ej vidare komme att deltaga i landsting, i vilket
fall den ifrågasatta bestämmelsen skulle föranleda en avsevärd minskning
uti ett dylikt sällskaps andel i statsanslaget, hade lantbruksstyrelsen
ansett sig böra tillstyrka bibehållandet av hittillsvarande beräkningsgrund
i förevarande fall.
Nykterhetskommittén verkställde med anledning av förslagen om
ändring i fördelningsgrunden en utredning, som enligt kommitténs
mening utvisade, att förskjutningarna vid fördelningen av statsanslaget
för de särskilda hushållningssällskapen enligt ändrad fördelningsgrund i
allmänhet icke skulle bliva så betydande, som man kunnat förmoda.
För de största hushållningssällskapen, såsom Göteborgs och Bohus samt
Malmöhus läns, samt för de minsta, såsom Gottlands, skulle emellertid
en annan fördelningsgrund än nu gällande medföra stora förändringar.
7
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 196.
Denna utredning innefattades i en tabell å sid. 23 i kommitténs vid
propositionen fogade betänkande, utvisande fördelning av det av Kungl.
Maj:t föreslagna beloppet, 1,750,000 kronor, dels efter hela folkmängden,
dels efter folkmängden på landsbygden och dels efter folkmängden på
landsbygden samt i de städer, som deltaga i landsting. Förstnämnda
fördelningssätt framställdes under tre alternativ, nämligen utan grundanslag,
samt med grundanslag antingen å 10,000 kronor eller å 20,000
kronor till varje sällskap.
Då emellertid frågan om ändrad fördelningsgrund lämpligen syntes
kommittén kunna lösas genom en fristående behandling, enär densamma,
eljest kunde befaras inveckla och försvåra det då föreliggande större
spörsmålet, förklarade sig kommittén för sin del icke finna skäl att
framlägga särskilt förslag härom.
Vid ärendets föredragning den 4 april 1913 uttalade dåvarande chefen
för finansdepartementet, att han i likhet med nykterhetskommitten ansåg
frågan om förändring av grunden för understödets fördelning mellan
hushållningssällskapen böra upptagas för sig utan samband med det då
föreliggande frigörelsespörsmålet. I det av Kungl. Maj:t för riksdagen
framlagda förslaget till förordning angående ersättning till städer och
vissa köpingar, landsting och hushållningssällskap för till statsverket
indragna brännvinsförsäljningsmedel föreslogs i enlighet härmed, att till
grund för fördelningen mellan hushållningssällskapen skulle fortfarande
läggas hushållningssällskapsområdenas folkmängd.
Vid riksdagen framställdes i tre motioner förslag om ändrad fördelningsgrund.
I två av dessa föreslogs såsom sådan grund folkmängden
inom hushållningssällskapsområdenas landsbygd, dock att 260,000 kronor
skulle utan hänsyn till folkmängden fördelas med lika belopp mellan
de olika sällskapen. Sistnämnda belopp skulle alltså utgå såsom grundanslag
med 10,000 kronor till varje sällskap. I den tredje motionen
föreslogs, att fördelningen skulle ske i förhållande till storleken av den
inom hushållningssällskapens områden befintliga, med jordbruk, boskapsskötsel
och fiske sysselsatta befolkningen.
I sin skrivelse nr 168 den 30 maj 1913 erinrade riksdagen om
de olika förslagen till ändring i fördelningsgrunden samt anförde, att
riksdagen funnit vad sålunda anmärkts böra föranleda närmare undersökning.
Emellertid syntes en förändring härutinnan förutsätta en ur
olika synpunkter genomförd utredning, varvid borde aktgivas på, bland
annat, att det syfte, som riksdagen velat tillgodose genom en höjning
av totalanslaget till hushållningssällskapen, nämligen en så vitt möjligt
jämn övergång till de nya förhållandena, bleve behörigen tillgodosett.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
Med hänsyn till vad sålunda anförts och då ifrågavarande förordning
vore avsedd att träda i kraft först den 1 januari 1915, hade riksdagen
i likhet med chefen för finansdepartementet funnit lämpligt att icke
upptaga förevarande fråga till avgörande i samband med det då föreliggande
förslaget. Riksdagen hade i stället velat hos Kungl. Maj:t
göra framställning om utredning i ärnnet ävensom om framläggande
för nästkommande riksdag av det förslag, vartill utredningen kunde
giva anledning.
Därjämte framhöll riksdagen med anledning därav, att i det vid
propositionen fogade förslaget till förordning angående ersättning till
städer, vissa köpingar, landsting och hushållningssällskap för till statsverket
indragna brännvinsförsäljningsmedel ersättningarna till landsting
och i landsting icke deltagande städer samt till hushållningssällskap
angivits till vissa belopp, att det torde kunna ifrågasättas, huruvida
dessa ersättningar borde grundas på annat beslut än det, som gällde
deras uppförande såsom anslag i vederbörande riksstat. Det vore en
påfallande skillnad mellan de i den föreslagna förordningen även upptagna
bestämmelserna om ersättningar till städer och vissa köpingar, vilka
ersättningar småningom skulle minskas för att slutligen alldeles upphöra,
samt de i samma förslag intagna föreskrifterna om ersättningar till
landsting och hushållningssällskap, vilka vore avsedda att gälla tillsvidare
för en icke från början begränsad tid. Riksdagen fäste uppmärksamheten
på, att sistnämnda bestämmelser lämpligen kunde utbrytas
ur förordningen, och uttalade förväntan, att Kungl. Maj:t skulle för 1914
års riksdag framlägga förslag i sådant hänseende.
I det av riksdagen antagna förslaget till förordning angående förenämnda
ersättningar bibehölls alltså fördelningsgrunden efter hushållningssällskapsområdenas
folkmängd, men riksdagen anhöll tillika, att
Kungl. Maj:t ville taga under övervägande frågan om ändrade bestämmelser
i fråga om dylik grund.
Förordning i ämnet i enlighet med riksdagens beslut har därefter,
såsom jag ovan erinrat, utfärdats den 18 juli 1913, varjämte Kungl.
Maj:t samma dag förordnade, att riksdagens skrivelse, i vad den innefattade
omförmälda anhållan i fråga om ändrade bestämmelser med avseende
å fördelningsgrunden hushållningssällskapen emellan, skulle för
vidare handläggning överlämnas till jordbruksdepartementet.
Sedan lantbruksstyrelsen anbefallts att efter inhämtande av yttrande
från hushållningssällskapens ombud verkställa utredning och uppgöra
förslag i ämnet, har lantbruksstyrelsen avgivit utlåtande den 31
Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196. 9
mars 1914 och därvid överlämnat yttrande den 13 november 1913 av
nämnda ombud.
Vid ombudens möte tillstyrkte vederbörande utskott, att ombuden HushdUningsmåtte
föreslå, att medlen skulle fördelas efter antalet invånare å den till ,äU,*fP^nt
hushållningssällskapen hörande landsbygden samt i de till utseende av
ledamöter i landstingen berättigade städerna utan att därvid något visst
grundanslag beräknades. Vid utskottsutlåtandet voro fogade två reservationer,
den ena av greve Hugo Hamilton, som förordade, att folkmängden
inom hela området borde läggas till grund, varemot den andra, avgiven
av herr Aaby Ericsson, ville såsom fördelningsgrund tillstyrka
allenast landsbygdens folkmängd. Vid ombudens möte föranledde frågan
livlig diskussion och avgjordes genom dubbla voteringar, vari, sedan
till kontraproposition mot utskottets förslag antagits greve Hamiltons
förslag med 12 röster mot 11, som tillföllo herr Ericssons, utskottets
förslag antogs med 20 röster mot 3.
Beträffande eu vid ombudens protokoll fogad bilaga A, innefattande
uppgifter angående några landstingsbidrag till vissa hushållningssällskap,
har lantbruksstyrelsen i sitt förenämnda utlåtande framhållit, att då dessa
ur styrelsens berättelse för år 1911 hämtade uppgifter endast avsåge
de bidrag, som direkt ingått till vederbörande hushållningssällskaps
kassa, men däremot icke omfattade de anslag, nämnda landsting beviljat
och själva utbetalat för olika jordbruksändamål, bleve uppgifterna
i fråga, använda såsom här skett, vilseledande.
Under det ärendet varit under utredning i lantbruksstyrelsen, hava Framstadsärskilda
framställningar inkommit från Östergötlands läns hushållnings- hushåuliO^ssällskaps
förvaltningsutskott samt från Gottlands ävensom Göteborgs sällskap.
och Bohus läns hushållningssällskap.
I den förstnämnda av dessa skrivelser anföres, att Östergötlands
läns hushållningssällskaps audel i nu ifrågavarande medel redan vid
tillämpning av den nu använda fördelningsgrunden skulle komma att
nedgå med omkring 13 procent och, om hushållningssällskapens ombuds
omförmälda förslag till fördelningsgrund komme till användning,
skulle sällskapets andel komma att minskas med ytterligare omkring 9
procent, vadan sålunda den totala nedsättningen i sällskapets här ifrågavarande
inkomst skulle belöpa sig till omkring 22 procent. Denna inkomstminskning
vore så stor, att sällskapets förmåga att på tillfredsställande
sätt fylla sin betydelsefulla uppgift skulle i hög grad äventyras.
Inför en så genomgripande förändring i sin ekonomi skulle
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 139 käft. (Nr 196.) 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
sällskapet nödgas dels inskränka, dels helt nedlägga vissa delar av
sin verksamhet, något som helt visst skulle menligt inverka på utvecklingen
av de näringsgrenar, som sålunda berövades sällskapets
understöd och ledning. Därtill komme ock, att frukterna av redan
gjorda uppoffringar skulle under sådana förhållanden äventyras, vilket
vore icke blott i och för sig beklagligt utan även oförenligt med en
klok hushållning. Såvitt till utskottets kännedom kommit, hade ej heller
några vägande skäl anförts för den av hushållningssällskapens ombud
föreslagna fördelningsgrunden, till stöd för vilken ej kunde åberopas
rättvisans och billighetens krav, som snarare talade för, att den hittills
följda fördelningsgrunden även framgent komme till användning. Riksdagens
uttalade önskan om en i möjligaste mån jämn övergång från
förut rådande till de genom riksdagens beslut skapade nya förhållandena
syntes ock vid det av hushållningssällskapens ombud förordade förslaget
hava lämnats obeaktad, då enligt detta vissa hushållningssällskap så
gott som i ett slag skulle se sina inkomster av här ifrågavarande slag
på det kännbaraste sätt förminskade. Förvaltningsutskottet hemställde
därför, att den hittills använda fördelningsgrunden allt fortfarande måtte
tillämpas samt att, därest mot förmodan Kungl. Maj:t skulle finna annan
fördelningsgrund lämpligare, denna, om den komme att medföra ytterligare
minskning i Östergötlands läns hushållningssällskaps andel, först
efter lämplig övergångstid, ej understigande tio år, måtte vinna full
tillämpning.
Gottlands läns hushållningssällskap har framhållit å ena sidan
jordbrukets störa betydelse för Gottlands näringsliv och å andra sidan
svårigheten för hushållningssällskapet på grund av bristen på nödiga
medel att lämna, det på stora delar av ön i betänklig grad efterblivna
jordbruket önskvärd omvårdnad. Sällskapet saknade sålunda medel att
för längre tid än sex månader avlöna en jordbrukskonsulent; en mejerikonsulent
funnes, som emellertid avlönades med av landstinget därtill
anslagna medel; vandringsrättare saknades. Gottland hade stora förutsättningar
för kreatursuppfödning, särskilt för produktion av varmblodiga
hästar, varigenom ett viktigt riksintresse skulle bliva tillvarataget; de
medel, sällskapet härtill kunde anslå, vore emellertid ytterst små och
otillräckliga. Nötboskapsaveln vore i behov av kraftig uppryckning,
men penningar saknades; sålunda kunde vid premieringarna inga penningpris
för hondjur utdelas, och frisedlarnas inlösningspris hade måst
bestämmas till endast 1 krona 37 öre. Ett tilltagande intresse för svinproduktion
förefunnes; kornet från myrarna, vilket icke kunde föras i
marknaden, lämpade sig nämligen väl till utfodring av svin. För att
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
nu samla det spridda intresset även för denna avel krävdes medel, över
vilka sällskapet icke lörfogade. Eu näring, som med gynnsamma avsättningsförhållanden
hade stora möjligheter till uppblomstring, vore
fisket, för vars främjande sällskapet under många år icke kunnat offra
ens det minsta belopp. Åven många andra viktiga intressen hade till
följd av penningbrist måst stå tillbaka.
Landstingets utgifter för jordbruk och binäringar uppginge för år
1914 till 23,415 kronor, vadan dess offervillighet med hänsyn till intressen,
som egentligen folie inom hushållningssällskapets område, varit
stor och berömvärd. Den landstingsskatt, som till följd härav och för
fullgörande av landstingets övriga ändamål betungade länets invånare,
vore så betydande — 1 krona 5 öre per bevillningskrona — att landstinget,
i synnerhet om deri oavbrutna ökningen av denna skatt komme
att fortfara, snart nog kunde se sig tvunget att indraga eller minska
sina anslag till jordbruket och dess binäringar.
Då det belopp, vilket vore för Gottlands läns hushållningssällskap
nödvändigt för att det med framgång skulle kunna bedriva sin verksamhet,
icke skäligen borde sättas lägre än 50,000 kronor, motsvarande
för år 1914 beräknade brännvinsmedel 24,500 kronor, landstingets anslag
till jordbruksnäringen m. m. 23,415 kronor samt för bättre tillgodoseende
av vissa ändamål 2,085 kronor, hemställde sällskapet, att, vilken
fördelningsgrund än komme att uppställas, därvid måtte göras det tilllägg
och villkor, att icke något av nuvarande 26 hushållningssällskap
något år av samma medel erhölle mindre del än 50,000 kronor.
Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap har anfört, bland
annat, hurusom sällskapet, om den av hushållningssällskapens ombud föreslagna
iördelningsgrunden bleve godkänd, skulle se sina inkomster av
bränn vinsmedlen minskade med 44.5 procent eller från omkring 150,000
till omkring 90,000 kronor, en minskning så betydande, att den på ett
synnerligen våldsamt sätt skulle rubba sällskapets verksamhet. Redan
en gång förut, nämligen vid genomförande av 1905 års förordning angående
brännvinsmedlens fördelning, hade sällskapets andel sänkts med
omkring 25 procent, vilket på sin tid medfört avsevärda rubbningar.
Sällskapet hade nu ordnat sin verksamhet efter sina inkomster och
sålunda kommit att understödja och främja förbättringar och företag,
vilka annars ej kommit till stånd eller åtminstone kommit att verka i
mycket mindre skala. Följden av en reduktion i inkomsterna sådan
som den nu ifrågasatta bleve givetvis en våldsam minskning och delvis
en fullständig indragning av utgiftsposter i sällskapets budget till stor
och kanske obotlig skada för många grenar av länets jordbruk och
Lantbruk sstyrelsen.
12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
andra näringar. 1 anslutning härtill och under erinran, hurusom åt
städerna, då dessa år 1905 förlorade en väsentlig del och genom 1913
års riksdags beslut återstoden av sina andelar i brännvinsmedlen, medgivits
en lång övergångstid med successiv minskning, anhölle sällskapet,
att Kungl. Maj:t vid avlåtande av proposition angående fördelning av
det till hushållningssällskapen gemensamt anvisade anslaget måtte taga
hänsyn till vad ovan anförts och att, om den nu tillämpade fördelningsgrunden
icke ansåges böra bibehållas, en övergångstid av åtminstone
10 år måtte bestämmas.
För egen del har lantbruksstyrelsen anfört följande.
»Då genom 1905 års riksdags beslut vissa förändringar blevo vidtagna i brännvinsförsäljningsmedlens''
fördelning, lades enligt nådiga förordningen angående försäljning
av brännvin den 9 juni 1905 till grund för denna fördelning, vad angår landstingen,
landstingsområdenas och, vad angår hushållningssällskapen, hushållningssällskapsområdenas
folkmängd. Folkmängden i de större städer, vilka icke deltogo i landsting,
kom sålunda att medräknas vid fördelningen av brännvinsförsäljningsmedlen
mellan hushållningssällskapen men icke mellan landstingen. Orsaken till att så skedde
torde få antagas i viss män hava berott därpå, att vinsten från brännvinsförsäljningsbolagen
i ifrågavarande städer före år 1905 med 1/10 tillfallit hushållningssällskapen,
medan däremot landstingen icke uppburit någon andel av nämnda vinst; genom att,
såsom i 1905 års förordning bestämdes, till grund för fördelningen mellan sällskapen
lägga hela hushållningssällskapsområdets folkmängdssiffra undvek man att åstadkomma
större rubbning än den oundgängligen nödvändiga i hushållningssällskapens
ekonomi.
En härmed överensstämmande uppfattning angående faran för och olägenheterna
av en dylik rubbning vid fördelning av de tillgängliga ersättningsbeloppen
hade lantbruksstyrelsen redan uttalat i sitt underdåniga utlåtande den 28 september
1912 med anledning av rusdryckskommitténs betänkande, däri lantbruksstyrelsen
— under framhållande av önskvärdheten av att vid fördelningen av nämnda medel
hänsyn i större utsträckning än dittills skett kunde tagas till sällskapens större eller
mindre behov av understöd till jordbrukets höjande — likväl ansett sig, efter prövning
av andra ifrågasatta beräkningsgrunder, höra tillstyrka bibehållandet av dittillsvarande
fördelningsgrund.
Vid frågans upptagande till förnyad prövning och utredning med anledning
av riksdagens ovan omförmälda skrivelse och den därav föranledda nådiga remissen
har lantbruksstyrelsen uppgjort förslag till fördelning av det beslutade ersättningsbeloppet,
2,100,000 kronor, efter olika grunder, som synts lantbruksstyrelsen i högre
grad än såväl den hittillsvarande som den av hushållningssällskapens ombud föreslagna
vara bestämmande för de olika hushållningssällskapens behov av medel. Lantbruksstyrelsen
har därvid ej mindre utgått från följande olika fördelningsgrunder,
nämligen den egentliga landsbygdens folkmängd, den med jordbruk och fiske sysselsatta
befolkningen, arealen av trädgård, åker och annan odlad jord samt äng och
antalet kor, än även uträknat medeltalen av de andelar, som skulle tillfalla sällskapen
vid användande såsom fördelningsgrund dels av hela folkmängden, arealen
13
Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 19(j.
trädgård ni. rn. och antalet kor, dels av folkmängden å landsbygden och städer,
som deltaga i landsting, arealen trädgård in. m. och antalet kor, dels av den egentliga
landsbygdens folkmängd, arealen trädgård m. m. och antalet kor och dels slutligen
av den med jordbruk och fiske sysselsatta befolkningen, arealen trädgård m. in.
och antalet kor, allt utan grundanslag och med ett dylikt å 10.000 kronor. Samtliga
sålunda uträknade andelar utan grundanslag hava därefter blivit jämförda, de,
som erhållits vid användande av hela folkmängden såsom fördelningsgrund, med de
av vederbörande hushållningssällskap under 1913 uppburna brännvinsförsäljningsmedel,
samt de vid Övriga" fördelningsgrunder erhållna med dem, som skulle tillkomma
vederbörande sällskap vid användande av hittillsvarande fördelningsgrund,
det vill säga hushållningssällskapsområdenas hela folkmängd.
Vid prövningen av dessa olika fördelningsgrunder har lantbruksstyrelsen ansett
sig böra taga hänsyn icke endast till den större eller mindre rubbning, som tilllämpandet
av ny fördelningsgrund skulle förorsaka i hushållningssällskapens ekonomi,
utan ock i vad mån de vid tillämpandet av ny fördelningsgrund erhållna andelarna
kunna förutsättas bliva i större eller mindre _ grad bestående. Dä hushållningssällskapen
icke på andra vägar, genom uttaxering hos sina ledamöter eller dylikt,
kunna öka sina inkomster, måste det nämligen alltid bliva förenat med stora olägenheter
för ett hushållningssällskap, om detsamma, sedan fördelningen av ersättningsbeloppet
blivit bestämd, genom en mera väsentlig förskjutning i fördelningsgrunden
skulle förorsakas en mera avsevärd minskning i dess inkomster. Detta sistnämnda
kan i mycket hög grad bliva fallet vid användande av den av hushållningssällskapens
ombud föreslagna fördelningsgrunden, i det att, så snart en stad inom vederbörande
hushållningssällskaps område blir så folkrik, att den icke längre kommer att deltaga
i landsting, eller något område av närmaste landsbygd inkorporeras med dylik stad,
sällskapet skulle åsamkas en minskning i sina inkomster utan att någon som helst
förändring med anledning härav komme att äga rum i dess utgifter. Särskilt kännbar
skulle denna minskning i inkomsterna bliva för hushållningssällskap med jämförelsevis
liten folkmängd inom sina vederbörande verksamhetsområden, därvid minskningen i
åtskilliga fall skulle kunna uppgå till omkring 25 procent. Då därtill kommer, dels
att vid tillämpning av nämnda fördelningsgrund fyra hushållningssällskap från början
skulle erhålla en minskad inkomst av i genomsnitt omkring 20 procent, däribland
ett hushållningssällskap över 40 procent, vilken inkomstminskning, även om den
komme att ske successivt, skulle verka förryckande på vederbörande hushållningssällskaps
verksamhet, medan åter ökningen i inkomster för övriga 22 hushållningssällskap
skulle stanna vid omkring 7 procent, dels ock att denna fördelningsgrund
icke kan i nämnvärt högre grad än den hittillsvarande anses motsvara hushållningssällskapens
behov, finner sig lantbruksstyrelsen ej kunna förorda densamma.
En fördelning efter den egentliga landsbygdens folkmängd skulle visserligen
bliva i viss mån rättvisare än såväl den hittillsvarande som den av hushållningssällskapens
ombud förordade och skulle ej vid första tillämpningen förorsaka nämnvärt
större rubbningar i hushållningssällskapens ekonomi än den senare. Däremot
skulle faran för framtida förskjutningar i detta fall bliva vida större, i det att
dylika skulle inträffa icke endast då landsbygd inkorporeras med någon stad inom
området utan ock, då ett municipalsamhälle, en köping eller annat samhälle inom
området överginge från landsbygd till stad.
Samma anmärkningar drabba givetvis varje fördelningsgrund, i vilken folk
-
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
mängden på landsbygden och i städer, som deltaga i landsting, eller endast folkmängden
på landsbygden ingå såsom faktor.
Vid tillämpning av övriga av lantbruksstyrelsen ifrågasatta nya fördelningsgrunder
skulle, såsom av bilagda tabeller framgår, omkastningarna i vissa hushållningssällskaps
ekonomi bliva högst betydliga. Hur lämpliga dessa fördelningsgrunder
än skulle kunna anses vara, i händelse sällskapen icke förut uppburit hittillsvarande
andelar av brännvinsförsäljningsmedlen, utan en fördelning av motsvarande statsmedel
nu för första gången skulle äga rum, anser sig dock lantbruksstyrelsen under
nuvarande förhållanden icke kunna tillstyrka någon av dem, enär de — såsom ovan
blivit antytt — skulle utöva en för verksamheten inom en del hushållningssällskap
säkerligen högst menlig inverkan.
Under behandlingen av föreliggande fråga har det från vissa håll blivit anfört,
att nuvarande bestämmelser i så måtto skulle gynna de större hushållningssällskapen
på de minares bekostnad, att en viss för alla sällskapen i det närmaste lika stor
del av inkomsterna måste tagas i anspråk för nödiga förvaltningsutgifter. I anslutning
härtill har föreslagits, att varje hushållningssällskap skulle erhålla ett lika
stort så kallat grundanslag och återstoden av ersättningsbeloppet därefter skulle
fördelas efter den fördelningsgrund, som komme att tillämpas. Av de beräkningar,
lantbruksstyrelsen verkställt rörande förvaltningskostnadernas förhållande till de av
de olika sällskapen uppburna brännvinsförsäljningsmedlen, framgår emellertid, att
ovannämnda anmärkning näppeligen kan anses berättigad, vadan lantbruksstyrelsen
icke finner anledning tillstyrka det sålunda framställda förslaget.
Luder sådana törhallanden och på grund av vad ovan blivit anfört anser
lantbruksstyrelsen, att den hittills använda grunden för fördelning av bränn vinsmedlen
fortfarande bör i det störa hela bibehållas vid fördelningen av det såsom
ersättning för de indragna brännvinsmedlen tillgängliga beloppet. Genom den av
lantbruksstyrelsen nu företagna ytterligare utredningen av den föreliggande frågan
har styrelsen blivit än mera stärkt i denna sin redan i styrelsens utlåtande den
28 september 1912 över rusdryckskommitténs betänkande uttalade uppfattning.
En viss jämkning i vad som sålunda skulle tillkomma vissa hushållningssällskap
finner lantbrussstyrelsen emellertid önskvärd och av behovet påkallad. Det torde
nä,mligen icke kunna bestridas, att varje hushållningssällskap är i behov av ett visst
minimibelopp för att ^ inom sällskapets verksamhetsområde på ett nöjaktigt sätt
kunna tillvarataga ocn befordra jordbrukets och dess binäringars intressen. Detta
kiäves icke endast för vidtagandet och genomförandet av åtgärder, som hushållningssällskapet
finner nödiga och som sällskapet av egna medel måste bestrida, utan ock
för att sätta sällskapet i tillfälle att fa del av sådana statsanslag, för vilkas utbekommande
fordras, att sällskapet självt av andra tillgängliga medel anslår visst
belopp. Lantbruksstyrelsen anser det sålunda erforderliga minimibeloppet icke böra
sättas lägre än till 35,000 kronor, i vilket fall två hushållningssällskap, Kalmar
läns norra och Gottlands läns, utöver det enligt den av lantbruksstyrelsen förordade
fördelningsgrunden dem tillkommande belopp, resp. 31,300 och 22,300 kronor skulle
komma att erhålla ytterligare resp. 3,700 och 12,700 kronor. Med det för detta
ändamål erforderliga beloppet, sammanlagt 16,400 kronor, torde, enligt lantbruksstyrelsens
mening, anslaget till Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap utan
olägenhet kunna minskas. Det anslag, som vid tillämpandet av den av lantbruksstyrelsen
förordade fördelningsgrunden skulle tillfalla sistnämnda hushållningssällskap,
uppgår nämligen till icke mindre än 1 krona 51 öre per individ av den med lånt
-
15
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 196.
bruk och hake sysselsatta befolkningen. Fråndrages ovan omförmälda 16,400 kronor
sällskapets anslag, konime sällskapets andel av ifrågavarande ersättningsbelopp att
detta oaktat efter sagda beräkningsgrund bliva det högsta, som tillkommer något
hushållningssällskap, eller 1 krona 35 öre. Närmast denna siffra kommer Malmöhus
läns hushållningssällskap, som skulle komma att erhålla 1 krona 27 öre och Gävleborgs
läns hushållningssällskap, som skulle erhålla 1 krona 19 öre per individ av
den med lantbruk och fiske sysselsatta befolkningen.
Då Gottlands läns hushållningssällskap, om ersättningsbeloppet för detsamma
i enlighet med lantbruksstyrelsens förslag bleve bestämt till 35,000 kronor, skulle
erhålla 1 krona 13 öre per individ av den med lantbruk och fiske sysselsatta befolkningen
och sålunda efter denna beräkningsgrund komma att följa närmast efter
Göteborgs och Bohus läns, Malmöhus läns och Gävleborgs läns hushållningssällskap,
synes detta, enligt lantbruksstyrelsens mening, vara tillräckligt skäl att icke biträda
vad Gottlands läns hushållningssällskap i sin ovan omförmälda skrivelse hemställt.
Vid fördelningen av omordade ersättningsbelopp synes det lantbruksstyrelsen,
dels att anslagen till de olika hushållningssällskapen böra bestämmas till jämna
hundratal i enlighet med vad som, med ovan anförda undantag beträffande Göteborgs
och Bohus läns, Kalmar läns norra och Gottlands läns hushållningssällskap,
finnes angivet i kol. —J) av bilagda tabell, dels ock att, enär under närmaste följande
år säkerligen endast smärre oväsentliga förändringar i folkmängden kunna
antagas komma att äga rum, de sålunda bestämda anslagen böra utgå oförändrade
under loppet av närmaste tioårsperiod.
På grund av vad sålunda anförts, får lantbruksstyrelsen i underdånighet hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen antaga följande förslag till
förändrad lydelse av 4 § av Kungl. Maj:ts nådiga förordning angående ersättning
till städer och vissa köpingar, landsting och hushållningssällskap för till statsverket
indragna brännvinsmedel den 18 juli 1913:
''Till grund för fördelningen dels mellan landstingen och städer, som ej deltaga
i landsting, dels ock mellan hushållningssällskapen skall tillsvidare läggas i
det förra fallet landstingsområdenas och nämnda städers, i det senare fallet hushållningssällskapsområdenas
nuvarande folkmängd, därvid dock beträffande hushållningssällskapen
skall iakttagas, dels att den Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap
tillkommande andelen skall minskas med så stort belopp, att Kalmar läns
norra hushållningssällskap och Gottlands läns hushållningssällskap erhålla vart och
ett 35,000 kronor, dels att anslagsbeloppen bestämmas till jämna hundratal, dels
ock att de sålunda bestämda anslagsbeloppen skola utgå oförändrade under tioårsperioden
1915—1924.’»
Vid detta lantbruksstyrelsens utlåtande voro fogade tabeller, innefattande
sifferuppgifter och sammanställningar i 71 kolumner. Av dessa
synas de uppgifter böra här meddelas, som finnas upptagna i den tablå,
vilken torde få såsom bilaga A fogas vid detta protokoll. Beträffande
denna tablå är att märka, att »brännvinsmedel 1913» avser de under år
1913 på grund av befolkningssiffrorna den 31 december 1912 utdelade
1j Kol. 3 av bilagan A vid detta protokoll.
4
Departements
chefen.
16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
medlen. Kolumnerna 3 — 7 äro likaledes uträknade på grundval av befolkningen
den 31 december 1912. Kolumnerna 8 och 9 grunda sig
på folkräkningen vid 1900 års slut. De i tablån icke återgivna kolumnerna
avse dels fördelning efter samma grunder men med grundbelopp
av 10,000 kronor, vilket medfört ökning för de mindre och stark minskning
för de största hushållningssällskapen, dels ock kombinationer mellan
flera olika beräkningsgrunder. Tabellerna hava på lantbruksstyrelsens
begäran och enligt styrelsens anvisningar utarbetats inom statistiska
centralbyrån.
Det torde icke kunna förnekas, att det nuvarande sättet för fördelning
av nu ifrågavarande medel innebär avsevärda oegentligheter.
Isynnerhet har uppmärksamheten fästs vid, att detsamma i mycket hög
grad gynnar de hushållningssällskap, vilka inom sitt område hava stor
stadsbefolkning. Detta är framför allt fallet beträffande Göteborgs och
Bohus läns hushållningssällskap men även i fråga om Malmöhus läns och,
om än i mindre grad, jämväl vissa andra läns hushållningssällskap.
Dessa medel äro uppenbarligen avsedda att giva hushållningssällskapen
erforderligt ekonomiskt stöd vid fullgörandet av den verksamhet, som
är dessa sällskap förelagd. Enligt Kungl. Maj:ts skrivelse den 16 maj 1848
angående allmänna stadganden för hushållningssällskapens inrättning
och styrelse förklarades, att föremål för hushållningssällskaps verksamhet
vore »i allmänhet allt sådant, som, inom området av eget län samt utom gränserna
av ämbetsmäns och allmänna myndigheters befattning, kan befordra
lantbruks- och därmed förbundna näringars gagn och förkovran, genom
upplysning, efterdömen, uppmuntringar och belöningar». De den 18
oktober 1910 fastställda, nu gällande allmänna grunderna för hushållningssällskapens
i riket organisation uttrycka i sin första paragraf
saken sålunda: »Hushållningssällskaps ändamål är jordbrukets och därtill
hörande binäringars ävensom fiskets främjande». Att i allmänhet stadsbefolkningen
och isynnerhet den, som lever samlad i städer av mer
betydlig storlek, icke kan i samma mån som landsbygdens befolkning
anses såsom exponent för jordbrukets och dess binäringars samt fiskets
intressen, är uppenbart.
De olika förslag till ändrad fördelningsgrund, som framkommit,
torde samtliga haft till huvudsyfte, att medlen skulle i högre grad fördelas
med hänsyn till de näringsgrenars intressen, vilka hushållningssällskapen
hava till uppgift att främja. Detta syfte synes mig också
vara fullt berättigat. Att detsamma icke är så lätt att uppnå, lärer
mångfalden av förslag till fullo ådagalägga. Frågan blir än mera
17
Kungl. Maj:ts Xåd. Proposition År 190.
invecklad därigenom, att det, såsom riksdagen också framhållit, måste
anses i hög grad viktigt, att förändringarna icke bliva så stora och i
varje fall icke så plötsliga, att svårigheter därigenom skulle vållas vissa
hushållningssällskap, som nu inrättat sin ekonomi på grundval av hittillsvarande
fördelningssätt. Emellertid bör härvid icke heller lämnas obeaktat,
att ifrågavarande brännvinsmedel lorst under de allra senaste åren
väsentligen överstigit det nu beviljade anslagsbeloppet och att de ännu
år 1911 utgjorde blott 2,103,963 kronor eller alltså nästan precis samma
belopp som det nu beviljade anslaget.
Vad de olika föreslagna metoderna beträffar, synas först kunna utan
vidare utmönstras de av lantbruksstyrelsen omförmälda, som avse medlens
fördelning efter arealen av trädgård, åker och annan odlad jord samt äng
och efter antalet kor. Bägge fördelningssätten lämna fisket samt åtskilliga
lantbrukets binäringar alldeles å sido. Det sist nämnda sättet tager
hänsyn blott till boskapsskötseln, vilken väl i allmänhet plägar vara
förenad med jordbruket men dock icke nödvändigtvis behöver överallt
vara det, samt lämnar obeaktad annan husdjursavel än av nötboskap.
Mot arealen av odlad jord och äng såsom fördelningsgrund kan för
övrigt bland annat invändas, att härigenom icke någon skillnad erhålles
mellan trädgård, åker och äng och att alltså intensiteten i driften och
möjligheten att genom densamma föda en större jordbruksbefolkning
lämnas obeaktad. Huru detta skulle verka, visa särskilt de i bilagan A
kol. 10 och 11 upptagna summorna för Västerbottens och Norrbottens
län, vilka läns stora ängsareal uppenbarligen kraftigt medverkat till de
höga siffrorna — för Västerbottens län blott överträffade av fyra län.
Mot bägge de nu omförmälda metoderna kan därjämte med största fog
anmärkas, att de icke stå i något slags organiskt sammanhang med den
nuvarande fördelningsgrunden samt därför på ett rent av våldsamt sätt
skulle förändra de nuvarande förhållandena.
Fördelning efter landsbygdens folkmängd och de städers, som deltaga
i landsting, — i bilagan A upptagen i kol. 4 och 5 — har
tillstyrkts av hushållningssällskapens ombud. Skillnaden mot nuvarande
förhållanden består i att folkmängden i rikets största städer (Stockholms
stad är naturligtvis i hela denna utredning lämnad å sido)
icke längre skulle medräknas. Detta skulle för närvarande bliva
ödesdigert särskilt för Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap,
men skulle även för vissa andra hushållningssällskap bliva mycket
kännbart. Åven om dessa svårigheter vid övergången skulle kunna i
någon mån mildras genom en längre övergångsperiod, kvarstår såsom
en tungt vägande anmärkning mot denna metod, att samma svårighet
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 139 höft. (Nr 196.) 3
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
skulle komma att upprepas, så snart en stad utträder ur landsting.
Då det av folkmängden att döma vill synas, som om Hälsingborg och
Örebro stode närmast en sådan förändring, skulle detta icke undgå att
på det allra kraftigaste beröra respektive läns hushållningssällskap och
så vidare för den ena staden efter den andra. Det vore visserligen icke
otänkbart, att även dessa förändringar kunde mildras genom övergångsföreskrifter,
men det torde vara oförnekligt, att dels reglerna skulle
härigenom bliva synnerligen invecklade och dels hela systemet komma
att lida av ojämnhet och föränderlighet, vilket icke skulle vara till
gagn för sällskapens verksamhet, som tarvar någorlunda jämna, i förväg
beräkneliga anslagsmedel. För övrigt kan den befogade anmärkningen
framställas mot det nu ifrågavarande förslaget, att den omständigheten,
huruvida en stad deltager i landsting eller icke, är i och för sig
alldeles främmande för hushållningssällskapens organisation. Om lika
fullt hänsyn toges till sagda omständighet, skulle väl detta bero på,
att den ansåges utgöra ett tecken på stadens i mindre eller större
grad framträdande egenskap av ett hem för de näringar, som äro
föremål för hushållningssällskapets verksamhet. Detta åskådningssätt
kan dock näppeligen anses i varje fall hålla streck, åtminstone icke
så till vida, som ändringen i graden av sagda egenskap skulle inträffa
just samtidigt med utträdet ur landstinget. Å ena sidan är nämligen
att märka, att, isynnerhet med nuvarande tendenser till inkorporering,
även större städer kunna räkna inom sig en icke obetydlig
jordbrukar- och fiskarbefolkning, vilken icke rätteligen synes böra
lämnas ur räkningen vid bestämmandet av beloppet av de medel, hushållningssällskapet
må erhålla för att främja de av densamma bedrivna
näringarna. Å andra sidan bör icke lämnas obeaktat, att i vissa mindre
städer och i industrisamhällen på landsbygden finnes en befolkning,
till vilken på grund av dess yrken knappast borde vid bestämmandet
av sagda belopp tagas mera hänsyn än till befolkningen i samma yrken
i nyssnämnda städer. Åven den nu behandlade metoden synes därför
lida av såväl principiella som praktiska olägenheter.
Den vid hushållningssällskapens ombuds sammanträde jämväl
diskuterade och i bilagan A kol. 6 och 7 framlagda metoden att
fördela medlen allenast efter själva landsbygdens folkmängd ger tillfälle
till ungefär enahanda invändningar som den senast härovan
behandlade. Åven här tages den inom städerna boende jordbruksoch
fiskarbefolkningen icke i betraktande. Jag vill erinra, att särskilt
å västkusten fiskarbefolkningen är i avsevärd omfattning boende i
de mindre städerna. I åtskilliga smärre städer drivas också jordbruk
19
Kunyl. Muj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
och isynnerhet trädgårdsskötsel i ganska stor utsträckning. Att i
nu förevarande avseende uppdraga någon principiell skillnad mellan,
å ena sidan, köpingar och municipalsamhällen samt andra större befolkningscentra
på landsbygden — vilkas folkmängd enligt detta alternativ
skulle medräknas såsom grund för fördelningen — och, å andra
sidan, städerna, i folkmängd kanske vida understigande de förra, synes
än mindre befogat, än då fråga var om de i landsting icke deltagande,
större städerna. Härtill kommer, att detta system skulle i ännu högre
grad än det nyss förut nämnda lida av orolighet och föränderlighet,
enär det skulle vara känsligt för vilken som helst ny stadsbildning eller
inkorporering. Systemet skulle även, såsom ifrågavarande kolumner
i bilagan A utvisa, i mycket hög grad rubba de nuvarande förhållandena,
framför allt för Göteborgs och Bohus samt Malmöhus läns hushållningssällskap
men förhållandevis även för andra, särskilt Blekinge
läns. Anmärkningsvärd är den starka ökning i jämförelse med ifall nuvarande
fördelningsgrund bibehölles, som skulle inträda för Kronobergs,
Kristianstads och Kopparbergs län med deras i förhållande till länets
folkmängd fåtaliga stadsbefolkning. Icke heller till detta system kan
jag med hänsyn till nu anförda omständigheter giva min anslutning.
Av de i lantbruksstyrelsens tabeller upptagna nya fördelningsgrunderna
återstår fördelningen efter jordbruks- och fiskarbefolkning.
Det torde få anses givet, att i allmänhet taget denna befolknings antal
utgör den bästa och tillförlitligaste mätaren på den grad, i vilken inom
ett hushållningssällskaps område jordbruk och fiske idkas, och alltså
även på den grad, i vilken hushållningssällskapet har inom länet föremål
för sin verksamhet samt i följd därav även behov av penningmedel
för verksamhetens bedrivande. Nu ifrågavarande fördelningsgrund tager
hänsyn till hela den befolkning, som är sysselsatt i de näringar, hushållningssällskapens
verksamhet avser, vare sig denna befolkning är
bosatt i stad eller på landsbygden, och vare sig den ägnar sig åt jordbruk
i hela dess skiftande omfattning eller någon viss specialitet därav
eller trädgårdsskötsel eller någon annan dess binäring eller fiske. I allmänhet
kan sägas, att genom detta beräkningssätt tages vid fördelningen
hänsyn till nästan alla dem, vilkas yrken äro direkt föremål för hushållningssällskapens
verksamhet. Detta beräkningssätt synes mig därför
vara principiellt vida starkare grundat än något av de hittills behandlade.
Det innebär även högst avsevärda praktiska fördelar, i det att
förändringar i denna folkmängd ske ganska långsamt, i synnerhet i
fråga om proportionen de olika hushållningssällskapsområdena emellan,
och att därför de på grund av densamma uträknade fördelningstalen
20
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
bliva jämförelsevis konstanta för en tid framåt. Mot dessa principiella
och praktiska fördelar står emellertid den även med detta system förknippade
olägenheten att, därest det skulle omedelbart genomföras i
hela sin utsträckning, åstadkomma mycket betydande rubbningar i de
nuvarande förhållandena. Detta framgår tydligt av kol. 8 och 9 i
bilagan A, som utvisa mycket häftiga förskjutningar de olika hushållningssällskapen
emellan. Dessa förskjutningar innebära särskilt för
Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Gävleborgs läns hushållningssällskap
mycket starka minskningar. Dessa förhållanden synas mig
innebära tillräckliga skäl att åtminstone icke redan nu fastslå denna
fördelningsgrund.
Att under dessa omständigheter stanna vid att bibehålla den nuvarande
fördelningsgrunden, såsom lantbruksstyrelsen, allenast med en
viss jämkning till förmån för de minsta hushållningssällskapen och
till nackdel allenast för Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap,
föreslagit, synes mig dock icke nödvändigt. Mot det nuvarande systemet
hava så allvarliga och tungt vägande anmärkningar riktats, att man
enligt min mening icke bör underlåta att nu åtminstone taga ett steg
i den riktning, som man finner vara den råtta.
\ id de undersökningar, jag låtit verkställa för att utreda, huruledes
detta lämpligast bör ske, har jag utgått från den uppfattningen
att, om än den i jordbruk och fiske sysselsatta befolkningens antal torde
lå, i allmänhet taget, anses vara den bästa mätaren på omfattningen
av de olika hushållningssällskapens direkta verksamhetsfält, man dock
icke bör alldeles bortse från den övriga befolkning, som lever inom området,
vare sig i stad eller på landsbygd. Dels spelar denna befolkning
stor roll såsom konsument av lantbrukets och fiskets produkter, dels
förser den jordbrukare och fiskare med förnödenheter, dels är den kanske
själv föremål för hushållningssällskapets verksamhet, vilket i synnerhet
kan vara fallet beträffande trädgårdsskötsel och framför allt hemslöjd.
Det bör även ihågkommas, att på grund av det sätt, på vilket de olika
näringarna ingripa i varandra, eu närings blomstring medför fördelar
även för andra näringar och att å andra sidan en tynande näring påverkar
andra näringar ogynnsamt. Det har därför synts mig icke blott
försvarbart utan även fullt riktigt, att i nu ifrågavarande hänseende även
övriga inom hushållningssällskapsområdena bosatta befolkningselement
i någon män tagas i beräkning. 1 vilken mån detta bör ske, må delvis
kunna bero på omständigheterna. Härvid öppnas tillfälle till att i
enlighet med riksdagens önskan förmildra övergången från det nuvarande
systemet. Detta kan nämligen på ett enkelt sätt ske därigenom, att
21
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 196.
man i början låter de olika befolkningsgrupperna vara mera jämnställda
i inflytande i nu förevarande hänseende för att längre fram, om man
finner det lämpligt, genom periodiska jämkningar småningom relativt
öka jordbruks- och fiskarbefolkningens inflytande.
De utredningar, som till följd härav på min anmodan utförts inom
statistiska central byrån, hava haft till resultat en tabell, vilken torde få
såsom bilaga B fogas vid detta protokoll. Jag vill genast framhålla, att
denna tabell har i två hänseenden olika utgångssiffror mot lantbruksstyrelsens
förenämnda tabeller. I de sistnämnda togs som jämförelsetal
folkmängden i de olika hushållningssällskapsområdena den 31 december
1912. 1 nu ifrågavarande utredningar har däremot till jämförelsetal
använts folkmängden den 1 januari 1914, varvid alltså under mellantiden
skedda förändringar vunnit beaktande. Resultaten av dessa förändringar
framgå vid jämförelse mellan kol. 2 i tabell A och tredje kolumnen i
tabell B, varvid bör observeras, att talen i förstnämnda tabell avrundats
till jämna hundratal. Den andra skillnaden består däri, att under det
att i lantbruksstyrelsens tabell A den i jordbruk och fiske sysselsatta
folkmängden upptagits enligt folkräkningen den 31 december 1900,
tabellen B utgår från motsvarande siffror vid folkräkningen den 31
december 1910, vilka ju närmare motsvara de nuvarande förhållandena.
Visserligen föreligga definitivt utarbetade yrkesfördelningssiffror från
sistnämnda folkräkning ännu blott för sju län, men för övriga län hava
motsvarande siffror blivit approximativt beräknade. Om än dessa yrkesfördelningssiffror
i tabell B sålunda icke äro fullt exakta utan torde
komma att undergå vissa beriktiganden, har det emellertid uppgivits för
mig, att all sannolikhet förefinnes för att sådana jämkningar endast
skola bliva av mycket ringa inverkan. Emellertid äro på grund av
dessa skiljaktigheter siffrorna i tabell A icke direkt jämförliga med dem,
som framkommit vid sistnämnda utredning.
I tabellen B äro förslagen till ändring i den nuvarande fördelningen
delade i tre huvudgrupper. Gemensamt för alla är, att i enlighet
med lantbruksstyrelsens förslag, vilket jag i detta avseende biträder,
ett minsta anslag av 35,000 kronor förutsatts skola utgå, även om den
använda fördelningsgrunden eljest skulle medfört ett lägre belopp. Denna
bestämmelse medför överallt höjning för Gottlands läns hushållningssällskap
och enligt vissa fördelningsförslag även för Kalmar läns norra
hushållningssällskap. De olika grupperna skilja sig därutinnan, att den
första gruppen är beräknad utan något grundbelopp, varemot de bägge
senare hava dylikt på respektive 5,000 och 10,000 kronor. Inom varje
grupp har uträknats resultatet under förutsättning att, med iakttagande
opaginerad Kontrollera mot PDF
oo
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
av nyssnämnda minimum av 35,000 kronor, anslaget i sin helhet, respektive
den del av anslaget som återstår, sedan vederbörligt grundbelopp
tilldelats samtliga hushållningssällskap, delas i två delar, av vilka den
ena fördelas efter jordbruks- och fiskarbefolkningens och den andra
efter den övriga befolkningens storlek. Tre alternativ äro i detta
hänseende uppställda. Det första avser beloppets delning i två lika
stora delar. Det andra innebär, att tre femtedelar (= 60 procent) skulle
fördelas efter jordbruks- och fiskarbefolkningen och återstående två
femtedelar (= 40 procent) efter den övriga befolkningen. Det tredje
alternativet utvisar resultatet av beloppets fördelning med respektive
två tredjedelar och eu tredjedel efter enahanda folkmängdssiffror.
I frågan, huruvida grundbelopp skall utgå, hava anförts skäl både
för och emot. Mig synas emellertid deras skäl vara starkast, vilka
förordat ett dylikt grundanslag till måttligt belopp. Då hushållningssällskapen
äro av i hög grad växlande storlek, men alla måste för sin
förvaltning hava vissa tjänstemän samt lokal och äro nödsakade att
vidkännas vissa expensutgifter, ehuruväl nu nämnda kostnader även
äro ganska växlande, synes härav kunna hämtas tillräckligt stöd för
beräknandet av ett dylikt grundbelopp, vilket kommer framförallt de
minsta hushållningssällskapen till godo. Då detta grundbelopp synes
mig å ena sidan icke böra sättas så lågt som till 5,000 kronor, varigenom
verkningarna av detsamma bleve alltför obetydliga, men å andra
sidan icke heller böra sättas så högt, att det åtminstone mer avsevärt
överskjuter något sällskaps utgifter av nyss angivna slag, anser jag mig
böra tillstyrka ett grundbelopp av 10,000 kronor, vars resultat angives
i den tredje huvudgruppen av tabellen B.
Vad därefter de under denna grupp angivna tre alternativen beträffar,
är det utan vidare givet, att det tredje alternativet innebär de
största förändringarna gent emot den nuvarande fördelningen och det
första alternativet de minsta. I betraktande av önskvärdheten, att icke
alltför tvära rubbningar nu vidtagas, kan jag därför icke nu förorda
det tredje alternativet. Vad det andra, mellersta alternativet beträffar,
synes mig detta däremot vara mycket tilltalande. Det innebär, att
under förutsättning att de bägge befolkningsgrupper, om vilka nu är
fråga, vore lika stora, eu individ, tillhörande jordbruks- eller fiskarbefolkningen,
skulle i nu förevarande hänseende utöva hälften större
inverkan än en, som tillhör andra yrkesgrupper. Med hänsyn till dessa
olika gruppers intresse i fråga om och för hushållningssällskapens verksamhet
synes det mig, som om fullgoda skäl tala för en sådan anordning.
Emellertid kan jag icke undgå att finna, att även detta alternativ
23
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
skulle, därest det omedelbart tillämpades utan övergångstid, medföra
större förskjutningar i förhållande till den nuvarande fördelningen, än
som kunna anses vara tillrådliga, särskilt i betraktande av anslagets
nedsättning under de belopp, som utgått under senaste år. Att förskjutningarna
skulle bliva så pass stora, beror i väsentlig mån därav,
att jordbruks- och fiskarbefolkningen är i antal avsevärt underlägsen
landets övriga befolkning, nämligen med mer än en halv miljon individer.
Vid fördelning med respektive tre femtedelar och två femtedelar
av anslagets återstod, sedan grundbeloppet frånräknats, medför nämligen
detta, att 100 individer av jordbruks- och fiskarbefolkningen skulle motsvaras,
icke av 150, utan i verkligheten av ungefär 185 individer av övriga
befolkningsgrupper. Då de hittills varit likställda, synes det mig nödvändigt,
att en övergångstid beredes, och synes mig detta lämpligen kunna
ske därigenom, att under de första fem åren det första alternativet tilllämpas.
Under dessa år erhålla de sällskap, som sedermera få vidkännas
ytterligare minskning, tillfälle att ordna sin ekonomi och sin verksamhet
efter de därefter inträdande förhållandena, vilket synes mig vara ytterst
viktigt. Redan detta alternativ innebär för övrigt ett steg i den av mig
såsom den rätta ansedda riktningen, enär nyssnämnda proportion mellan
jordbruks- och fiskarbefolkningen samt landets övriga befolkning medför,
att i detta fall 100 individer av den förra gruppen skulle motsvaras av
ungefär 124 av den senare.
Jag får alltså för min del förorda det system, vars resultat i
tabellen B angivas i sjuttonde och nittonde kolumnerna, sålunda, att fördelningen
bestämmes för första femårsperioden, d. v. s. åren 1915—1919,
enligt kol. 17 och för andra femårsperioden, d. v. s. åren 1920—1924,
enligt kol. 19. Härigenom torde beräkningsgrunden vara anlagd enligt
riktig princip och övergången bliva så mjuk som möjligt. Tillfälle är även
berett för riksdagen att vid den första tioårsperiodens slut taga ytterligare
steg i samma riktning, om så vid den tiden befinnes önskligt.
Eu närmare undersökning av siffrorna i sjuttonde kolumnen torde
få anses giva vid handen, att förändringarna i förhållande till den i
fjärde kolumnen av samma tabell upptagna fördelningen efter den nuvarande
grunden äro ganska måttliga och i de särskilda fallen fullt
befogade. En större minskning inträder endast för Malmöhus samt
Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap på grund av dessa läns
relativt stora stads- och industribefolkning. I sju andra län komma
av motsvarande anledningar hushållningssällskapen att få vidkännas
smärre minskningar. Ökningen fördelar sig på sjutton hushållningssällskap
i landets alla delar, men är icke särdeles stor för något utom för Gottlands
läns, vilket får fördel av bestämmelsen om 35,000 kronors minimum.
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
1 nittonde kolumnen äro, som naturligt är, förändringarna förstärkta.
Emellertid har därjämte, genom *att stads- och industribefolkningens
inflytande minskats, förhållandena ändrat sig därhän, att allenast
sju hushållningssällskap komma att vidkännas minskning vid jämförelse
med fördelning enligt den nuvarande grunden, varemot antalet av de
sällskap, som skulle se sina andelar ökade, stigit till nitton.
Jag vill framhålla, att detta förslag å ena sidan bereder relativt
ökade medel åt sådana jordbruksbygder, vilka hittills varit jämförelsevis
för litet tillgodosedda, och å andra sidan tager de medel, som behövas
för denna tillökning, icke blott, såsom lantbruksstyrelsens förslag innebar,
från Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap utan även till
vissa delar från andra sällskap, som måste anses hava på grund av en
lör jordbruket och fisket alltför främmande beräkningsgrund hittills
erhållit för stora andelar.
Till belysande av detta förhållande har jag låtit uppgöra nedanstående
tabell, som utvisar i avjämnade tal huru mycket det belopp,
som skulle tillfalla varje hushållningssällskap dels enligt nuvarande fördelningsgrund
(kol. 4 i tabellen B), dels enligt de av mig tillstyrkta
fördelningarna (kol. 17 och 19 i samma tabell), skulle utgöra per individ
av jordbruks- och fiskarbefolkningen inom hushållningssällskapsområdet.
Hall icke något grundanslag gåves och icke heller något minimum av
35,000 kronor stadgades samt hela anslaget fördelades enbart efter jordbruks-
och fiskarbefolkningen, skulle uppenbarligen alla sällskap hava
att härvid uppvisa samma siffra, nämligen medeltalet 91 öre. Nyssnämnda
omständigheter, av vilka de bägge förstnämnda kraftigt verka
till förmån för de minsta hushållningssällskapen, föranleda emellertid,
att växlingar mellan de olika sällskapen fortfarande förekomma. I regel
äro dessa dock mindre i de två senare fallen än i det första samt även
mindre i det tredje än i det andra. Särskilt bör observeras å ena sidan
den starka minskningen för Malmöhus samt Göteborgs och Bohus ävensom,
om än i mindre grad, för Stockholms, Östergötlands och Gävleborgs
läns hushållningssällskap på grund av den vida övervägande stads- och
industribefolkningen inom dessa områden samt å andra sidan dels den starka
ökningen för Gottlands läns hushållningssällskap på grund av minimibeloppet
dels ock den ökning, som tillkommer sällskapen i landets mera
uteslutande jordbruksbygder, såsom i Uppsala län, i de flesta smålandslänen,
i Kristianstads och Hallands län, västgötalänen och de nordligaste
länen. Det kan förtjäna påpekas, att för närvarande per individ av
jordbruksbefolkningen kommer i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus
län betydligt mer än dubbelt mot i Västerbottens län och ungefär
dubbelt mot i flera andra län.
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 196. 25
Hushållningssällskap
Enligt
nuvarande
grunder
Med grundbelopp av 10,000
minimum 35,000 kr.
kr.
med Va till jordbruks- befolkningen
med 8/<s till jordbruks- befolkningen
per jord- bruksin di- vid
kr.
per jord- bruksindi- vid
kr.
ökning el.
minskning
öre
per jord- bruksindi- vid
kr.
ökning el.
minskning
öre
Stockholms
läns
1.14
1.08
- 6
1.05
— 9
Uppsala
tf
0.9 5
1.01
+ 6
1.00
+ 5
Södermanlands
It
0.9 0
0.92
+ 2
0.92
+ 2
Östergötlands
tf
1.01
0.96
— 5
0.96
— 6
Jönköpings
tf
0.86
0.86
=
0.8 7
+ 1
Kronobergs
ti
0.7 3
0.7 7
+ 5
0.80
+ 8
Kalmar läns norra .........
0.85
1.03
+ 18
1.04
+ 19
Kalmar läns södra .........
0.8 8
0.94
+ 6
0.94
+ 6
Gottlands
läns
0.71
1.13
+ 42
1.18
+ 42
Blekinge
tf
0.9 7
1.01
+ 4
1.00
+ 3
Kristianstads
It
0.73
0.76
+ 2
0.7 7
+ 4
Malmöhus
It
1.40
1.25
— 15
1.17
— 23
Hallands
tf
0.7 7
0.83
+ 6
0.85
+ 8
Göteborgs och Bohus
tf
1.58
1.40
— 18
1.30
— 28
Alvsborgs läns södra ......
0.76
0.80
+ 4
0.82
+ 6
Alvsborgs läns norra......
0.72
0.7 8
+ 6
0.81
+ 9
Skaraborgs
läns
0.69
0.70
+ 1
0.73
+ 4
Värmlands
tf
0.8 0
0.80
==
0.81
+ 1
Örebro
tt
0.9 5
0.93
- 2
0.9 2
— 3
Västmanlands
tf
0.93
0.95
+ 2
0.95
+ 2
Kopparbergs
tf
0.82
0.81
— 1
0.83
+ 1
Gävleborgs
tf
las
1.12
— 6
1.08
— 10
V ästemorrlands
tf
0.9 0
0.87
— 3
0.8 7
— 3
Jämtlands
tf
0.74
0.80
+ 6
0.84
+ 10
Västerbottens
It
0.62
0.66
+ 4
0.70
+ 8
Norrbottens
It
0.8 2
0.83
+ 1
0.85
+ 3
En betydelsefull fördel med detta förslag anser jag vara dess
utvecklingsmöjlighet genom proportionens småningom skeende förändring,
därest icke den naturliga utvecklingen, som synes gå i riktning mot
jordbruks- och fiskarbefolkningens relativa tillbakagång, kommer att
befinnas innebära tillräcklig anpassning, även om denna befolkning
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 139 haft. (Nr 196.) 4
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
fortfarande vid fördelningen bibehåller den efter de första fem årens
förlopp inträdande proportionen till all övrig folkmängd inom hushållningssällskapens
områden.
Då folkräkning, ur vilken yrkesfördelningen framgår, äger rum
blott vart tionde år, 1910, 1920 o. s. v., följer därav, att den andel av
anslaget, som tillkommer varje särskilt hushållningssällskap, blir konstant
under en tioårsperiod. Såsom ovan nämnts, skulle dock den första
tioårsperioden delas i två femårsperioder med skilda beräkningsgrunder.
Jag anser en sådan stadga i anslagsbeloppet vara för hushållningssällskapen
synnerligen fördelaktig. Då uträkningen av förenämnda folkräkningar
icke lär kunna påräknas vara avslutad förr än till femte året efter
folkräkningens företagande, det vill säga 1915, 1925 o. s. v., komma
de fördelningar, som äga rum dessa år, att gälla för samma års och
följande nio års fördelning. Därest det framdeles visar sig önskligt att
vidtaga jämkning i proportionen för anslagsbeloppets fördelning efter
olika befolkningskategoriers storlek eller att genomföra annan förändring,
torde detta böra ske till början av en ny tioårsperiod.
I likhet med riksdagen år 1913 anser jag bestämmelserna om fördelning
av såväl nu ifrågavarande anslag som motsvarande anslag till
ersättning åt landsting och de städer, som ej deltaga i landsting, för till
statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel böra utbrytas ur den förordning
i ämnet, som av riksdagen samma år antogs, och i anslutning till
riksdagens uttalande anser jag tillika, att själva anslagsbeloppen icke böra
fastslås i författning, utan behandlas såsom vanliga anslag å ordinarie
stat. Jag har i ärendet samrått med chefen för finansdepartementet,
vilken biträtt denna åsikt samt lika med mig ansett, att bestämmelserna
rörande fördelningen av anslagen till landsting, nämnda städer och till hushållningssällskap
lämpligen böra sammanföras i en gemensam författning.
Departementschefen uppläste därefter förslag till förordning angående
ersättning till landsting och vissa städer samt hushållningssällskap
för till statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel samt hemställde,
att Kungl. Maj:t måtte förelägga riksdagen samma förslag till
antagande.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall och förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga . . . till detta protokoll utvisar,
skulle avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Curt Rohtliéb.
28
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 196.
Utdrag av tabeller vid lånt
-
1
2
3
4
5
6
Hushållningssällskap
Bränn vins- medel 1913
Efter hela
folk- mängden.
Utan grund- belopp
Efter landsbygdens folkmängd
och städers, som deltaga i
landsting
Efter lands- folk-
Utan grund- belopp
Minskning eller
ökning i för- hållande till kol. 3
Utan grund- belopp
Stockholms
läns ......
112,600
87,400
93,700
+
6,300
99,300
Uppsala
» ......
60,600
52,400
66,200
-f
3,800
49,700
Södermanlands
» ......
83,800
72,700
77,900
+
5,200
68,100
Östergötlands
V ......
137,600
119,300
107,700
—
11,600
110,300
Jönköpings
> ......
100,200
86,900
93,100
+
6,200
88,900
Kronobergs
» ......
73,000
63,300
67,800
+
4,500
75,500
Kalmar läns norra del......
36,100
31,300
33,600
+
2,300
32,900
Kalmar » södra » ......
69,700
60,400
64,700
+
4,300
63,500
Gottlands
läns ......
25,700
22,300
23,900
+
1,600
23,000
Blekinge
» ......
69,500
60,300
64,600
+
4,300
55,100
Kristianstads
» ......
107,200
92,900
99,600
+
6,700
108,100
Malmöhus
» ......
215,500
186,800
160,400
—
26,400
137,700
Hallands
» ......
68,100
59,000
63,200
+
4,200
57,600
Göteborgs och
Bohus läns
181,000
156,900
93,300
—
63,600
97,800
Älvsborgs läns södra del...
61,700
63,500
57,300
+
3,800
54,900
Älvsborgs läns
norra > ...
72,800
63,100
67,600
+
4,500
70,800
Skaraborgs
läns ......
111,700
96,800
103,700
+
6,900
103,700
Värmlands
> ......
120,600
104,600
112,000
+
7,400
113,500
Örebro
» ......
97,100
84,100
90,200
+
6,100
86,400
Västmanlands
> ......
73,400
63,600
68,100
+
4,500
60,800
Kopparbergs
» ......
110,000
95,400
102,200
+
6,800
112,200
Gävleborgs
» ......
118,900
103,100
95,000
—
8,100
102,200
V ästernorrlands
» ......
118,500
102,700
110,000
+
7,300
114,200
Jämtlands
> ......
55,700
48,300
51,800
+
3,500
56,600
Västerbottens
» ......
76,100
66,000
70,700
+
4,700
79,400
Norrbottens
» ......
77,200
66,900
71,700
+
4,800
77,800
Summa
2,434,100
2,100,000
2,100,000
-
2,100,000
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
29
Bil. Å.
bruksstyrclsens utlåtande.
1 7
8
»
10
it
13
13
bygdens
mängd
Efter jordbruks- och fiskar- befolkningen
Efter arealen av trädgård,
åker och annan odlad
jord samt äng
Efter antalet kor
Minskning
eller ökning i
förhållande
till kol. 3
Utan grund- belopp
Minskning
eller ökning i
förhållande
till kol. 3
Utan grund- belopp
Minskning
eller ökning i
förhållande
till kol. 3
Utan grund- belopp
Minskning
eller ökning i
förhållande
till kol. 3
+ 11,900
73,300
— 14,100
81,700
_
5,700
88,700
o
o
CO
+
— 2,700
48,800
— 3,600
78,000
+
25,600
65,400
+ 13,000
— 4,600
71,800
— 900
80,200
+
7,500
88,300
+ 15,600
— 9,000
108,400
— 10,900
129,600
+
10,300
125,700
+ 6,400
+ 2,000
92,400
+ 5,500
100,100
+
13,200
102,500
+ 15,600
+ 12,200
82,100
+ 18,800
77,000
+
13,700
73,900
+ 10,600
+ 1,600
35,000
+ 3,700
31,000
—
300
38,200
+ 6,900
+ 3,100
63,800
+ 3,400
69,200
+
8,800
68,300
+ 7,900
+ 700
27,300
+ 5,000
36,800
_j_
14,500
26,100
+ 3,800
— 5,200
58,900
— 1,400
33,500
—
26,800
35,600
— 24,700
+ 15,200
114,400
+ 21,500
121,400
+
28,500
119,400
+ 26,500
— 49,100
130,100
— 56,700
153,600
—
33,200
161,800
— 25,000
— 1,400
72,800
+ 13,800
69,600
+
10,600
91,800
+ 32,800
— 59,100
91,600
— 65,300
47,000
—
109,900
64,000
— 92,900
+ 1,400
69,200
+ 15,700
49,600
—
3,900
54,600
+ 1,100
+ 7,700
77,000
+ 13,900
64,900
+
1,800
80,000
+ 16,900
4- 6,900
130,900
+ 34,100
156,800
+
60,000
162,400
+ 65,600
+ 8,900
125,400
+ 20,800
104,900
+
300
83,900
— 20,700
+ 2,300
81,400
— 2,700
78,000
—
6,100
81,300
— 2,800
— 2,800
62,200
— 1,400
73,900
+
10,300
80,600
+ 17,000
+ 16,800
102,300
+ 6,900
84,000
—
11,400
80,900
— 14,500
— 900
76,400
— 26,700
75,600
—
27,500
74,600
— 28,500
+ 11,500
99,100
— 3,600
56,200
—
46,500
76,500
— 26,200
+ 8,300
56,600
+ 8,300
40,400
—
7,900
53,200
+ 4,900
+ 13,400
82,100
+ 16,100
114,100
+
48,100
73,400
+ 7,400
+ 10,900
66,700
— 200
92,900
+
26,000
48,900
— 18,000
—
2,100,000
2,100,000
—
2,100,000
—
30
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196.
Inom statistiska centralbyrån på departements
-
1
»
3
4
5
6
'' i
8
s
1° ,
Hushållningssällskap
Beräknad folkmängd
den 31 dec. 1910
B e
r
ä k
nåd
f
ö r-
Enligt nu- varande
grunder
(efter
folk- mängden
den 1 jan.
1914)
Utan grundbelopp;
minimum 35,000 kr.
Till- hörande
jordbruk
och fiske
I övrigt
Med */* till jord- bruksbefolkningen
Med s/s till jord- bruksbefolkningen
Med 3/3 till jord- bruksbefolkningen
Anslag
Ökning
el. miusk- ning 2)
Anslag |
Ökning
el. minsk- ning *)
Anslag
Ökning j
el. minsk- ning2)
Stockholms
läns
l) 77,560
133,242
88,709
83,637
5,072
80,983
7,726
79,213
9,496
Uppsala
»
54,999
73,172
52,097
51,558
—
539
51,226
—
871
51,004
—
1,093
Södermanlands
»
79,434
99,134
72,782
72,083
699
72,080
—
702
72,077
—
705
Östergötlands
>
117,775
176,404
119,248
117,575
1,673
115,430
—
3,818
114,000
—
5,248*
Jönköpings
>
100,028
114,426
86,572
86,986
4-
414
87,739
+
1,167
88,241
+
1,669
Kronobergs
»
87,772
70,193
62,826
65,342
+
2,516
68,200
+
5,374
70,105
+
7,279
Kalmar läns norra
36,765
41,050
31,115
35,000
3,885
35,000
+
3,885
35,000
+
3,885
» » södra
67,505
82,809
59,892
60,736
+
844
60,837
4-
945
60,905
+
1,013
Gottlands
läns
30,947
24,270
22,141
35,000
+
12,859
35,000
+
12,859
35,000
+
12,859
Blekinge
>
61,980
87,379
59,945
59,891
—
54
59,159
—
786
58,672
—
1,273
Kristianstads
»
126,397
101,910
92,978
94,397
+
1,419
98,452
+
5,474
101,155
+
8,177
Malmöhus
>
133,373
323,841
187,519
178,266
9,253
166,814
—
20,705
159,179
28,340
Hallands
>
75,828
71,396
58,636
60,360
+
1,724
62,048
+
3,412
63,172
+
4,538
Göteborg och Bohus
>
99,823
281,447
157,993
147,630
_
10,363
136,218
—
21,775
128,608
29,385
Älvsborgs läns södra......
74,255
57,780
53,320
54,696
+
1,376
57,230
+
3,910
58,920
+
5,600
» » norra......
82,863
72,794
63,068
64,061
+
993
6(5,283
+
3,215
67,766
+
4,698
Skaraborgs
läns
139,909
101,375
96,148
100,331
+
4,183
105,651
+
9,503
109,199
+
13,051
Värmlands
>
129,282
130,853
103,885
106,231
+
2,346
108,443
+
4,558
109,917
+
6,032
Örebro
>
89,849
117,172
84,162
83,368
—
794
82,997
—
1,165
82,751
—
1,411
Västmanlands
>
68,309
87,611
63,730
62,847
—
883
62,672
—
1,058
62,556
—
1,174
Kopparbergs
>
115,778
118,095
95,492
95,465
—
27
97,380
+
1,888
98,656
+
3,164
Gävleborgs
>
87,184
166,608
102,878
100,136
—
2,742
95,929
—
6,949
93,123
—
9,755
Västernorrlands
>
114,563
135,949
102,539
101,407
—
1,132
101,912
—
627
102,251
—
288
Jämtlands
>
65,231
52,884
48,500
48,821
+
321
50,893
+
2,393
52,275
+
3,775
Västerbottens
>
106,128
55,238
66,361
68,229
+
1,868
73,841
+
7,480
77,582
+
11,221
Norrbottens
>
81,704
79,428
67,464
65,947
—
1,517
67,583
+
119
68,673
+
1,209
Summa
2,305,241 2,856,46o|2,100,000 2,100,000
2,100,000!
2,100,000
_
’) Brännkyrka frånräknad. — 2) I jämförelse med fördelningen enligt nuvarande grunder (efter
Anm. Befolkningens fördelning efter yrken vid folkräkningen den 31 december 1910 är för närlän.
För övriga län har nämnda fördelning beräknats med ledning av jordbruksbefolkningens antal år 1900
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 196. 31
Bil. B.
chefens anmodan upprättad tabell.
11
12
13 |
14
1 5
It)
17
18
19
‘2 0
21
22
d e 1 n
n g
a v
b r
i n n
V
i n
s m e
d
1 e
n
Med grundbelopp
av 5,000 kr.; minimum 35,000
kr.
Med grundbelopp
av 10,000 kr.; minimum 35,000
kr.
Med till jord-
bruksbefolkningen
Med s/e till jord- bruksbefolkningen
Med 2/s till jord- bruksbefolkningen
Med */* till jord- bruksbefolkningen
Med 3/* till jord- bruksbefolkningen
Med */$ till jord- bruksbefolkningen
Anslag
Ökning
el. minsk- ning ’)
J Ökning
Anslag el. minsk- ! ning2)
Ökning
Anslag ! el. minsk- 1 ning 2)
Anslag
Ökning
el. minsk- ning 2)
Anslag
Ökning
el. minsk- ning 2)
Anslag
Ökning
el. minsk- ning 2)
83,692
5,017
81,203 —
7,506
79,529
9,180
83,642
5,067
81,293
— 7,416
79,727
8,982
53,610
+
1,413
53,198 +
1,101
52,984
+
887
55,392
+
3,295
55,092
+ 2,995
54,892
+
2,795
72,822
+
40
72,817 +
35
72,807
+
25
73,461
+
679
73,447
+ 665
73,439
+
657
115,625
—
3,623
113,612 —
5,636
112,254
—
6,994
113,519
—
5,729
111,613
— 7,635
110,343
—
8,905
86,844
+
272
87,547 +
975
88,010
+
1,438
86,579
+
7
87,229
+ 657
87,661
+
1,089
66,479
+
3,653
69,154! +
6,328
70,941
+
8,115
67,515
+
4,689
70,021
+ 7,195
71,692
+
8,866
35,000
+
3,885
35,064 +
3,949
35,280
+
4,165
37,823
+
6,708
38,127
+ 7,012
38,329
+
7,214
62,145
+
2,253
62,239 +
2,347
62,295
+
2,403
63,470
+
3,578
63,551
+ 3,659
63,604
+
3,712
i 35,000
+
12,859
35,000 +
12,859
35,000
+
12,859
35,000
+ 12,859
35,000
+ 12,859
35,000
+
12,859
61,351
+
1,406
60,663 +
718
60,198
+
253
62,730
+
2,785
62,077
+ 2,132
61,641
+
1,696
93,817
+
839
97,614 +
4,636
100,148
+
7,170
93,090
+
112
96,646
+ 3,668
99,017
+
6,039
172,729
—
14,790
161,991 —
25,528
154,788
—
32,731
166,985
—
20,534
156,876
— 30,643
150,136
—
37,383
61,792
+
3,156
63,371 +
4,735
64,423
+
5,787
63,134
+
4,498
64,611
+ 5,975
65,594
+
6,958
143,903
—
14,090
133,205 —
24,788
126,029
—
31,964
140,014
—
17,979
129,944
— 28,049
123,230
—
34,763
56,463
+
3,143
58,835 +
5,515
60,420
+
7,100
58,144
+
4,824
60,367
+ 7,047
61,849
+
8,529
65,274
+
2,206
67,355 +
4,287
68,743
+
5,675
66,389
+
3,321
68,337
+ 5,269
69,636
+
6,568
99,401
+
3,253
104,382 +
8,234
107,710
+
11,562
98,310
+
2,162
102,979
+ 6,831
106,091
+
9,943
104,951
+
1,066
107,021 +
3,136
108,396
+
4,511
103,515
—
370
105,447
+ 1,562
106,734
+
2,849
83,439
723
83,089 —
1,073
82,848
—
1,314
83,397
—
765
83,058
— 1,104
82,833
—
1,329
64,131
+
401
63,966 +
236
63,850
+
120
65,330
+
1,600
65,166
+ 1,436
65,058
+
1,328
94,822
—
670
96,613 +
1,121
97,804
+
2,312
94,038
—
1,454
95,710
+ 218
96,825
+
1,333
99,217
—
3,661
95,270 —
7,608
92,620
—
10,258
98,174
—
4,704
94,454
— 8,424
91,975
—
10,903
100,413
—
2,126
100,883 —
1,656
101,190
—
1,349
99,274
_
3,265
99,705
— 2,834
99,992
—
2,547
50,935
1
+
2,435
52,876 +
4,376
54,170
+
5,670
52,974! +
4,474
54,791
+ 6,291
56,002
+
7,502
69,196
+
2,835
74,452 +
8,091
77,964
+
11,603
70,048 +
3,687
74,977
+ 8,616
78,264
+
11,903
67,049
—
415
68.5801 +
1,116
69,599
+
2,135
68,053! +
589
69,482
+ 2,018
70,436
+
2,972
12,100,000
—
2,100,000
—
2,100,0001
—
2,100,000
-
2,100,000
_
2,100,000
—
folkmängden den 1 jan. 1914).
varande känd endast för Stockholms, Uppsala, Hallands, Värmlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
samt folkmängdens förändringar i jordbrukssocknarna under åren 1901—1910.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1914 B:235 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ersättning till landsting och vissa städer samt hushållni s. 19 i texten
- JoU 1914 B:118 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ersättning till landsting och vissa städer samt hushållningssällskap fö s. 1 i texten