Sök i Ratio Lex

Med förslag dels till lag om ändrad lydelse av 6’, 7, .9, 14, 15, 23, 26, 31 och 37 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, dels ock till lag om tillägg till 37 § i samma lag

1914-06-12 · 51 sidor, varav 47 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 47 av 51 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1914 B:217, Med förslag dels till lag om ändrad lydelse av 6’, 7, .9, 14, 15, 23, 26, 31 och 37 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, dels ock till lag om tillägg till 37 § i samma lag

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

I

Nr 217.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag

dels till lag om ändrad lydelse av 6’, 7, .9, 14, 15, 23,

26, 31 och 37 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän

pensionsförsäkring, dels ock till lag om tillägg till 37 §

i samma lag; given Stockholms slott den 12 juni 1914.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag dels till lag om ändrad lydelse

av 6, 7, 9, 14, 15, 23, 26, 31 och 37 §§ i lagen den 30 juni 1913 om

allmän pensionsförsäkring, dels ock till lag om tillägg till 37 § i

samma lag.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Majrts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Oscar von Sydow.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 147 käft. (Nr 217.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 6, 7, 9, 14, 15, 23, 26, 31 och 37 §§ i

lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring.

6 §•

Pensions — — — belopp.

Därjämte — — — kronor.

Pensionstillägget — — — kronor.

Därjämte -- — — erlagd.

Pensionsbelopp avrundas till närmaste sådant tal, att dess utbetalning

i den ordning, 32 § stadgar, kan verkställas med ett för varje

betalningstermin lika, å helt tiotal öre slutande belopp. Utgöres pensionsbelopp

av dels pension enligt första stycket i denna § och dels

pensionstillägg, skall avrundningen verkställas å pensionstillägget.

7 §•

Årsinkomst---tillkommer.

Där inkomst helt eller delvis utgöres av naturaförmåner, skall vid

uppskattning av dessa förmåners årliga värde iakttagas, att, där naturaförmånerna

räcka till full om än torftig försörjning, deras årliga värde

ej må uppskattas till lägre belopp än 300 kronor för man och 280

kronor för kvinna, och att, där naturaförmånerna ej räcka till full försörjning,

deras årliga värde uppskattas till motsvarande lägre belopp,

ävensom att årliga värdet av bostad ej må uppskattas till lägre belopp

än 50 kronor. Där uppskattningen ej kan ske med ledning av dessa

bestämmelser, verkställes densamma efter de i orten gällande priser eller

efter andra grunder, som finnas tillämpliga.

I — — — årsinkomst.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

3

9 §•

I — — — belopp.

Pensionstillägg — — — fattigvården.

Pensionstillägg — — — pensionstillägget.

För — — — vården.

Där pensionstagare, för vilken inbetalning blivit på grund av bestämmelserna

i 14 och 15 §§ gjord av kommun, för sin försörjning anlitar

allmänna fattigvården, äger den kommun, till vilken lian i fattigvårdshänseende

hör, att för tid, under vilken fattigvården utgår, uppbära

det belopp, som enligt de i 6 § första stycket angivna grunder

motsvarar vad av kommun sålunda inbetalats, dock icke i vidare mån

än som erfordras till täckande av kostnaderna för den lämnade fattigvården.

14 §.

Sedan mantalslängden för kommun varje år blivit i stadgad ordning

justerad, åligger det mantalsskrivningsförrättaren att uppgöra förteckning

över de i längden upptagna personer, som vid årets början

uppnått femton men icke sextiosex års ålder. I förteckningen, som

uppgöres enligt fastställt formulär, angives för varje person namn,

födelseår och dag, civilstånd, yrke samt bostad, varjämte för envar,

som under nästföregående år varit undantagen från avgiftsplikt, anteckning

göres härom. Förteckningen tillställes taxeringsnämndens ordförande

samtidigt med att den justerade mantalslängden enligt gällande

författning till honom överlämnas.

Sedan förteckningen kommit taxeringsnämnden tillhanda, beslutar

nämnden, på grund av upplysningar från vederbörande pensionsnämnd

angående de personer, som äro berättigade till pension eller understöd,

samt med hänsyn till de förhållanden, som enligt 5 § andra och tredje

styckena medföra undantagande från avgiftsplikt, för varje i förteckningen

upptagen person, huruvida för året avgiftsplikt må åligga honom

och vilka avgifter böra av honom erläggas; skolande om besluten

anteckning göras i förteckningen.

Där ej förordnande, som i 13 § tredje stycket sägs, blivit meddelat,

skall förteckningen senast fem dagar efter det taxeringsnämndens

arbete för året avslutats överlämnas till den kommunala uppbördsmyndigketen,

som ombesörjer, att avskrift av densamma hålles tillgänglig

för allmänheten under tiden från och med den 1 till och med

10 juli å ställe, som minst fjorton dagar förut kungöres i kyrkan och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:is Nåd. Proposition Nr 217.

tillika på, annat lämpligt sätt tillkännagives. Härigenom skall envar

som vederbör anses hava erhållit del av förteckningens innehåll.

Pensionsavgift, som skall uppbäras av den kommunala uppbördsmyndigheten,

erlägges före utgången av juni månad nästföljande år i

den ordning, som av kommunen bestämmes. Har avgiftspliktig icke

erlagt avgiftens hela belopp, skall likväl vad av honom inom nämnda

tid må hava erlagts tagas i beräkning vid bestämmande av pensions

belopp enligt 6 § första stycket.

De erlagda avgifterna redovisas och inbetalas till den i 11 § omförmälda

fonden. Kommunen är därjämte skyldig att till samma fond

redovisa och inbetala ett belopp, motsvarande avgifter, som icke blivit

erlagda. Vad av kommunen sålunda inbetalats må icke tagas i beräkning

vid bestämmande av pensionsbeloppet.

För ej erlagd pensionsavgift eller del därav äger kommunen fordran

hos den avgiftspliktige.

Det åligger den kommunala uppbördsmyndigheten att före utgången

av juli månad året näst efter det, under vilket pensionsavgift påförts,

till kronouppbördsmyndigheten insända förteckningen, försedd med

uppgift om den avgift eller del därav, som av avgiftspliktig erlagts

och enligt vad ovan stadgats må tagas i beräkning vid bestämmande

av pensions belopp.

Där så prövas nödigt, äger Konungen för viss kommun bestämma

annan ordning för förteckningens uppgörande än ovan stadgas.

Närmare bestämmelser angående tid och sätt för ovan föreskrivna

redovisning och inbetalning till den i 11 § omförmälda fonden meddelas

av Konungen.

15 §.

Har Konungen meddelat förordnande, som i 13 § tredje stycket

sägs, åligger det taxeringsnämnden att, sedan nämndens beslut införts

i den i 14 § omnämnda förteckningen, samtidigt med taxeringslängdens

insändande till kronouppbördsmyndigheten överlämna förteckningen för

att ligga till grund för debitering och uppbörd av pensionsavgifterna.

Huru förteckningen i ty fall för allmänheten skall hållas tillgänglig,

därom förordnar Konungen.

Skola allenast de i 13 § andra stycket omförmälda pensionsavgifter

uppbäras av kronouppbördsmyndigheten, åligger det taxeringsnämnden

att i taxeringslängden för året angående varje avgiftspliktig

anteckna beloppet av den avgift, han har att i samband med kronouppbörden

erlägga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

Pensionsavgift, som i denna § avses, må kunna av avgiftspliktig

särskilt erläggas. Närmare bestämmelser härom meddelas av Konungen.

Pensionsavgift, varom i 13 § andra stycket sägs, må ej erläggas

och ej heller utsökas, sedan sex månader förflutit efter utgången av

det år, under vilket avgiften blivit påförd. Har sådan pensionsavgift

allenast till eu del av sitt belopp influtit, tages likväl den del i beräkning

vid bestämmande av pensions belopp enligt 6 § första stycket.

I fall, som i första stycket av denna paragraf avses, vare angående

kommunens ansvarighet för pensionsavgifter av tre kronor eller delar

därav och kommunens fordringsrätt för vad av densamma på grund av

sådan ansvarighet erlagts lag som i 14 § sägs.

Förteckning, som från taxeringsnämnd eller kommunal uppbördsmyndighet

inkommit, skall av kronouppbördsmyndigheten förses med

uppgift om de till kronouppbördsmyndigheten erlagda och av densamma

indrivna pensionsavgifter för det år förteckningen avser samt före den

1 september nästföljande år översändas till pensionsstyrelsen.

23 §.

Pensionsnämnd — — — underrättas.

Suppleanten för ordföranden äger närvara vid nämndens sammanträden

och deltaga i överläggningarna, men ej i besluten.

Ordföranden, dennes suppleant och ledamöterna äga, därest av vederbörande

kommunalstämma eller, där kommunalfullmäktige finnas, av

dessa eller i stad av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av

allmän rådstuga sådant beslutas, att av kommunens medel åtnjuta dels

traktamentsersättning under såväl sammanträdes- som resedagar med

högst fyra kronor om dagen, dels ock, då de icke äro bosatta å den

ort, där nämnden sammanträder, samt då skjuts, järnväg eller ångfartygför

resa till och från sammanträdesorten verkligen begagnats, resekostnadsersättning

med högst lega för skjuts efter en häst eller för båtskjuts

eller utgift för II klass å järnväg eller för salongsplats å ångfartyg.

'' 26 §.

Pensionsnämnds — — — handlingar.

Ordföranden äger av kommunen tillgodonjuta gottgörelse för de

honom genom uppdraget åsamkade kostnader, såsom skrivmaterialier,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kxmgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

postporto och skri var ehjälp. Åro de ordföranden åliggande göromålen

synnerligen omfattande, äger kommunen, i den mån en dylik utgift

för densamma ej må anses alltför betungande, därjämte tilldela honom

skäligt arvode. Beslut om sådant arvode fattas å landet av kommunalstämma

eller, där kommunalfullmäktige finnas, av dessa och i stad av

stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av allmän rådstuga. Djdikt

beslut skall underställas Konungens befallningshavandes prövning och

skall i fråga om denna prövning samt talan mot Konungens befallningshavandes

beslut i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad i

gällande kommunalförfattningar finnes stadgat angående underställning

och besvär.

Protokollet — — — fattats.

Protokollet — — — slut.

Sedan protokoll för sammanträde justerats, åligger det ordföranden

att ofördröjligen till vederbörandes kännedom å förut kungjort ställe

anslå en förteckning över de ansökningar, rörande vilka beslut fattats,

och anses härigenom meddelande om besluten hava skett den dag

anslag gjordes. Samtidigt skall ordföranden i betalt brev med allmänna

posten tillställa varje sökande besked om det beslut, som fattats i anledning

av hans ansökan.

31 §.

Pension utgår från och med den månad, under vilken rätt till pension

inträtt, till och med den månad, varunder pensionstagaren avlidit

eller pensionens indragning beslutats. Om annan tidpunkt för pensionsrättens

inträdande ej visas, utgår pensionen från och med den månad,

då pensionen sökes, och skall, även om pensionsrätten visas vara förvärvad

tidigare än i januari månad året näst före det, då pensionen

sökes, pensionen utgå först från och med nämnda januari månad.

Lag — — — pension.

3J §.

Denna — — — 1913.

Rätt — — — personer.

För — — — 90».

Uti de i nästföregående stycke avsedda fall skall beloppet av

pensionstillägg, understöd eller ökning därav, ändock att detsamma på

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 217.

grund av bestämmelserna i 31 § skall utgå från senare tidpunkt än

den, då rätt i sådant avseende förvärvades, likväl bestämmas till det

procenttal av eljest stadgat belopp, som ovan föreskrives.

För —- — — 16».

Den — — — statsmedel.

Denna lag träder genast i kraft.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

Förslag

till

Lag

om tillägg till 37 § i lagen den 30 juni 1913 om allmän

pensionsförsäkring.

Härigenom förordnas, att till 37 § i lagen den 30 juni 1913 om

allmän pensionsförsäkring skall fogas ett tillägg av följande lydelse:

Vid bestämmande av årsinkomst enligt 7 § skall hänsyn icke tagas

till understöd från Vadstena krigsmansliuskassa, genom flottans pensionskassa

utgående pensioner till avskedade båtsmän och marinsoldater

eller gratifikationer och pensioner från Invalidhusfonden.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1915.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung! Majds Nåd. Proposition Nr 217.

9

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30

januari 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvård,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

friherre Adelswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:

Med skrivelse den 23 januari 1914 har pensionsstyrelsen inkommit Framstäiimed

förslag till ändrad lydelse av vissa paragrafer i lagen den 30 juni ning frin

1913 om allmän pensionsförsäkring. Styrelsen framhåller därvid, att styrelsen.

under den tid, styrelsen varit i verksamhet, vissa ändringar i lagens

bestämmelser befunnits önskvärda. Visserligen kunde det, yttrar styrelsen,

synas, som om förslag till sådana ändringar icke borde framläggas,

innan lagen varit i tillämpning någon tid och därigenom nödig

erfarenhet vunnits, men då de av styrelsen nu ifrågasatta ändringarna

i allmänhet ginge ut på att åstadkomma arbetsbesparing och förenklingar,

har styrelsen ansett sig redan nu böra framkomma med sådant

förslag.

Innan jag övergår till en redogörelse för pensionsstyrelsens förslag, Kungi. Maj:ts

anser jag mig böra erinra därom, att Kungl. Maj:t genom kungörelse

den 21 november 1913 fastställt formulär till den i 14 § av ovannämnda

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 147 käft. (Nr 217.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

Pension sstyrelsens

förslag.

lag omförmälda förteckningen. Vid utarbetandet av detta formulär,

vilket skedde i samråd med de för avgivande av förslag till fögderiförvaltningens

omorganisation tillkallade sakkunniga, visade det sig, att

en väsentlig besparing i arbete och således även i kostnad skulle vinnas,

om för förteckningen enligt 14 § och uppgifterna enligt 15 § i nämnda

lag anordnades en gemensam blankett. Detta förutsatte emellertid, att

den kommunala uppbördsmyndigbeten, i stället för att enligt 14 §

inom utgången av juli månad sända förteckningen till pensionsstyrelsen,

finge avlämna densamma till kronouppbördsmyndigheten, som, sedan

anteckning gjorts om de enligt 15 § erlagda eller indrivna pensionsavgifterna,

före den 1 september skulle insända förteckningen till pensionsstyrelsen.

En sådan anordning fordrar emellertid en lagändring.

Det av pensionsstyrelsen nu framlagda förslaget fanns intaget i en

vid styrelsens förenämnda skrivelse fogad promemoria av den lydelse,

bil. P. M. till detta protokoll angiver.

Såsom motiv till de föreslagna ändringarna har pensionsstyrelsen

anfört följande.

»Den ifrågasatta nya bestämmelsen i 6 § avser eu anordning, som

skulle medföra eu betydlig lättnad i såväl pensionsstyrelsens som postsparbankens

och posttjänstemännens arbete. En sådan bestämmelse

kan i stort sett icke beräknas komma att medföra någon ändring i

försäkringskostnaderna för det allmänna.

Det huvudsakliga syftet med de bestämmelser, som återfinnas i

7 § andra stycket, är, såsom ock av motiven framgår, att förhindra,

att inkomst av naturaförmåner uppskattas för lågt. Emellertid hava

dessa bestämmelser erhållit en sådan avfattning, att tvekan synes kunna

råda, huruvida icke den kontanta inkomst, som tilläventyrs kan förefinnas

jämte inkomst av naturaförmåner, skall indragas i uppskattningen.

Till undvikande av missförstånd i förevarande avseende synas bestämmelserna

böra förtydligas, så att intet tvivel kan råda därom, att uppskattningen

skall omfatta endast naturaförmånerna; och har styrelsen

av denna anledning verkställt omarbetning av ifrågavarande bestämmelser.

Den i 14 § föreslagna ändringen ansluter sig till det av Eders

Kungl. Maj: t fastställda formuläret till förteckning jämlikt pensionsförsäkringslagen

och berör de förenklingar i redovisningen av pensionsavgifterna,

som vid formulärets fastställande avsågos.

Enligt 13 § tredje stycket äger Konungen för viss kommun förordna,

att jämväl uppbörden av de i första stycket av samma § om
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

förmälda avgifter (trekronors-avgifterna) skall verkställas i samband

med kronouppbörden. I 15 § föreskrives, att för verkställande av uppbörd,

som i 13 § andra och tredje styckena omförmäles, skall av vederbörande

taxeringsnämnd i taxeringslängden för året angående varje

avgiftspliktig antecknas beloppet av den avgift, som skall av honom i

sammanhang med kronouppbörden erläggas. I fråga om anförda bestämmelse

i 15 § yttrade 1913 års Riksdag i sin skrivelse nr 128, att

ett införande i taxeringslängden av alla de avgiftspliktige, som hava

att erlägga allenast 3 kronor, vilket införande skulle äga rum för det

fall, att Kungl. Maj:t meddelat sådant förordnande, varom i 13 § tredje

stycket förmäles, torde förutsätta eu ändring i gällande förordning

om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering, varom förslag

icke förelagts Riksdagen, samt att, innan sådan ändring skett, förordnande

jämlikt 13 § tredje stycket icke torde kunna meddelas.

Det synes styrelsen, som om för ifrågavarande ändamål någon

ändring av förordningen om taxeringsmyndigheter m. m. icke behövde

vidtagas, därest man ur 15 § första stycket borttoge hänvisningen till

tredje stycket i 13 §. Utgår denna hänvisning, följer därav, att den

i 14 § omförmälda förteckning kommer att tjänstgöra såsom debiteringslängd

för uppbörden av trekronors-avgifterna, även då uppbörden av

dessa avgifter verkställes i samband med kronouppbörden. Härigenom

vinnes även en förenkling i arbetet, då eljest anteckning om trekronorsavgifterna

skulle ske såväl i taxeringslängden som i nyssnämnda förteckning.

De ändringar, som i övrigt föreslagits i 15 §, sammanhänga med

den ifrågasatta ändringen i 14 §.

De föreslagna ändringarna i 20 § innebära endast, att varje ledamot

i pensionsnämnd skall hava sin bestämda suppleant, en anordning,

som av praktiska skäl torde vara önskvärd. En sådan uppdelning av

suppleanterna har för övrigt på åtskilliga håll redan ägt rum antingen

omedelbart vid valen eller efteråt.

För att en suppleant för ordförande i pensionsnämnd må kunna

sätta sig in i nämndens arbete, torde det vara lämpligt att låta honom

få närvara vid nämndens sammanträden och deltaga i överläggningarna

samt att bereda honom möjlighet att, i likhet med ordföranden och

ledamöterna, erhålla ersättning för sin inställelse. Bestämmelser i

sådant syfte hava införts i 23 §.

1 26 § har till en början andra stycket kompletterats till överensstämmelse

med den lydelse, denna § hade i det av Eders Kungl. Maj:t

till 1913 års Riksdag framlagda förslaget till pensionsförsäkringslag,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

dock, i analogi med bestämmelserna i 23 §, med det förtydligande

tillägg att å landet kommunalfullmäktige, där sådana finnas, jämväl må

kunna besluta om arvode till ordföranden. Eders Kungl. Maj:ts förslag

i nu förevarande del vann visserligen icke Riksdagens bifall, men

anledningen härtill var, som bekant, endast den, att beslut då ännu icke

fattats rörande ett framlagt förslag till ändring i vissa delar av förordningen

om kommunalstyrelse på landet.

Jämlikt 26 § sista stycket skall ordförande i pensionsnämnd, efter

det protokoll för sammanträde justerats, ofördröjligen till vederbörandes

kännedom å förut kungjort ställe anslå de beslut, som fattats. Särskilt

med hänsyn till de förhållanden, som jämlikt 9 § föranleda till avslag

å ansökan om pensionstillägg, synes det emellertid, som om ett dylikt

anslag av besluten i många fall skulle komma att åt offentligheten

prisgiva förhållanden av för vederbörande sökande ganska ömtålig

natur. Styrelsen har därför funnit sig föranlåten att framlägga förslag

till sådan ändring av ifrågavarande stycke, att ordföranden skulle anslå

endast en förteckning över de ansökningar, rörande vilka beslut fattats,

och samtidigt i betalt brev med allmänna posten tillställa varje sökande

besked om det beslut, som fattats i anledning av hans ansökan. En

anordning sådan som den nu föreslagna sjmes styrelsen innebära en

fördel jämväl såtillvida, att den, utan att i mera nämnvärd grad öka

arbetet för ordföranden, i de flesta fall skulle underlätta möjligheten

för vederbörande sökande att få kännedom om innehållet av nämndens

beslut.

Den nuvarande lydelsen av 27 § första stycket synes förutsätta,

att pensionsstyrelsen endast undantagsvis må förordna samma person

att vara ombud för flera pensionsdistrikt. Då det emellertid icke torde

vara uteslutet, att erfarenheten kommer att visa, att det för erhållande

av lämpliga ombud, för uppnående av större enhetlighet i arbetet och

för att kunna ordna denna ombudsfråga med minsta möjliga kostnader

är fördelaktigare att, där förhållandena sådant medgiva, i ganska stor

utsträckning använda samma ombud för flera pensionsdistrikt, har

styrelsen ansett sig böra ifrågasätta, att paragrafen erhåller den nu

föreslagna lydelsen. Styrelsen skulle därigenom beredas möjlighet att

ordna dessa förhållanden på det sätt, som kan komma att visa sig

vara för arbetet mest lämpligt och på samma gång för staten mest

ekonomiskt.

Ätt, såsom nu i 31 § föreskrives, bestämma pensionens belopp från

en viss dag förorsakar uppenbarligen avsevärt mera arbete för såväl

pensionsstyrelsen som postverket än om beloppet skulle bestämmas att

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 217.

utgå från och med början av en viss månad. I syfte att vinna lättnad

i arbetet har styrelsen därför funnit sig böra föreslå en ändring av 31 §

i antydd riktning och för att icke någon pensionsberättigads rätt skall

bliva kränkt har styrelsen tänkt sig, att pension skulle utgå från ingången

av den månad, under vilken rätt till pension inträtt, och således

något tidigare än nu är fallet. En dylik bestämmelse skulle visserligen

medföra den oegentligheten, att pension i allmänhet komme att

utgå någon kortare tid, innan rätten till pension inträtt, men detta är

icke mera oegentligt än att, på grund av vad i 31 § redan linnes stadgat,

pension i regel kommer att utgå någon tid efter det den verkliga

pensionsrätten upphört. För övrigt är att märka, att det ofta torde

bliva förenat med svårigheter att exakt avgöra, när invaliditet och därmed

rätt till pension inträtt, samt att till följd härav för pensionsrättens

inträdande ofta kommer att bestämmas en senare tidpunkt än

den, då varaktig arbetsoförmåga verkligen inställt sig.

Den ökning i försäkringskostnaden för det allmänna, som skulle

bliva en följd av den nu ifrågasatta ändringen i 31 §, har beräknats

till omkring 37,500 kronor för år 1914 med en ökning av omkring Vs

för vart och ett av de följande 5 åren. Åven efter denna tids förlopp

torde visserligen ökningen fortgå, men vida långsammare än förut, för

att slutligen stanna vid sannolikt mindre än 1 s % av försäkringskostnaden.

Från regeln att pension skall utgå från ingången av den månad,

under vilken rätt till pension inträtt, synes emellertid ett undantag

böra göras. Man bör nämligen kunna fordra, att en person, som gör

anspråk på pension, icke skall dröja alltför länge att ingiva ansökan

därom. Ett dylikt dröjsmål skulle mången gång förorsaka svårighet

att fastställa tiden för invaliditets inträdande samt medföra betydligt

arbete och besvär för att utforska, huru störa inkomster, sökanden

haft, med andra ord huruvida eller med vilket belopp pensionstillägg

bör till honom utgå. Uppenbarligen har det ock varit lagstiftarens

mening att genom periodvis återkommande penningtillskott förhjälpa

invalida personer till full om än torftig försörjning och icke att på en

gång förskaffa dem en större penningsumma. Styrelsen anser sig på

grund härav böra föreslå ett tillägg till 31 § av innehåll, att, även om

pensionsrätt visas hava inträtt tidigare än i januari månad året näst

före det pensionen sökes, rätten anses förvärvad först under nämnda

januari månad. En dylik bestämmelse kan ock sägas vara i viss mån

analog med stadgandet i 32 § tredje stycket.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

Departements

chefen.

Därest den senast omförmälda ändringen i 31 § genomföres, kommer

den givetvis att gälla jämväl de personer, till vilka på grund av bestämmelserna

i 37 § pension skall utgå med reducerat belopp. Det

synes då vara med billighet överensstämmande, att sådan pension utgår

med det procenttal av eljest stadgat belopp, som var gällande för det

år, med ingången av vilket pensionen skall utgå. En tillämpning av

n3’ssberörda tilläggsbestämmelse i 31 §, jämförd med 37 §, giver ock

ett sådant resultat.

Det kan visserligen synas, som om den av styrelsen föreslagna

tilläggsbestämmelsen till 31 § vore av beskaffenhet att påkalla en övergångsbestämmelse.

Men en dylik skulle uppenbarligen i hög grad förrycka

det med tilläggsbestämmelsen avsedda syftet att åstadkomma

arbetsbesparing samt ordning och reda i pensionsförsäkringen. Därtill

kommer, att, därest, såsom styrelsen förutsätter, de nya bestämmelserna

skola träda i kraft redan under innevarande år, de pensionsberättigade

hava så god tid att göra sin rätt gällande, att någon pensionsförlust

icke behöver drabba dem. Styrelsen har ock eventuellt för

avsikt att på lämpligt sätt söka fästa allmänhetens uppmärksamhet på

angelägenheten av att i god tid inkomma med pensionsansökningar.»

För egen del finner jag de av pensionsstju-elsen föreslagna ändringarna

i huvudsak välgrundade och då det, åtminstone beträffande

flertalet av dem, är av vikt, att de snarast möjligt genomföras, anser

jag åtgärder böra vidtagas i syfte att de redan i början av innevarande

års Riksdag må kunna föreläggas Riksdagen, även om det

tilläventyrs i följd av erfarenheter vid pensionsverkets trädande i kraft

kan visa sig nödigt att längre fram under samma Riksdag föreslå någon

ytterligare ändring.

Vid granskning av förslaget har jag funnit mig böra anmärka

följande.

I det föreslagna tillägget till 6 § saknas föreskrift, huru vid

pensionsbeloppets avrundande skall förfaras, då vid beloppets uppdelning

på betalningsterminer utbetalningsbelopp kommer att sluta på helt femtal

öre. Enligt vad jag inhämtat har pensionsstyrelsen, som tänkt sig

att i detta fall avrundandet skulle ske uppåt, ansett en uttrycklig bestämmelse

därom överflödig. Då det alltid är pensionsstyrelsen, som

har att uträkna och fastställa pensionsbelopps storlek, torde det ock

näppeligen vara erforderligt att meddela föreskrift i nu anmärkt avseende.

För att förebygga att bestämmelserna i 7 § andra stycket tolkas

på ett sätt, som icke varit avsett, finner även jag en omarbetning av

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. proposition Nr 217. 15

lagrummets ordalag vara av behovet påkallad. Jag har emellertid låtit

den av pensionsstyrelsen föreslagna ändrade lydelsen av lagrummet

undergå en omredigering, som dock icke i sak avviker från pensionsstyrelsens

förslag.

I skrivelse den 13 januari 1914 till chefen för civildepartementet

hava inom departementet tillkallade sakkunniga för behandling av frågan

om fögderiförvaltningens omorganisation anfört följande. Enligt 14 §

i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring ålåge det

mantalsskrivningsförrättaren att uppgöra den i samma § omnämnda

förteckningen. Mantalsskrivningsförrättare å rikets landsbygd vore

enligt nu gällande bestämmelser häradsskrivarna, men i det förslag till

ny mautalsskrivningsförordning, som under förutsättning av fögderiförvaltningens

omorganisation utarbetats av inom finansdepartementet tillkallade

sakkunniga, hade föreslagits, att mantalsskrivningsförrättningarna

skulle avlyftas från häradsskrivarna och i regel läggas å länsmännen. Då

emellertid omförmälda förteckningars uppgörande syntes de sakkunniga

böra fortfarande åligga häradsskrivarna, även om de icke vidare komme

att kvarstanna som mantalsskrivningsförrättare, hava de sakkunniga

föreslagit, att i 14 § första stycket orden »av mantalsskrivniugsförrättaren»

måtte utbytas mot orden »i stad, där magistrat finnes, av

mantalsskrivningsförrättaren och i övriga städer samt å landsbygden av

häradsskrivaren».

Detta förslag anser jag mig böra tillstyrka, allra helst lagrummets

bestämmelser även med den av de sakkunniga föreslagna ordalydelsen

äro i allo tillämpliga på nuvarande förhållanden. Ändringen kan således

ske oberoende av om de upprättade förslagen till fögderiförvaltningens

omorganisation och till ny mantalsskrivningsförordning vinna

statsmakternas bifall eller ej.

Enär föreskriften i 14 § åttonde stycket icke är fullt tillämplig i

de fall, då Kungl. Magt meddelat sådant förordnande, som i 13 § sista

stycket sägs, har jag låtit foga ett förtydligande tillägg till 14 § åttonde

stycket.

I pensionsstyrelsens förslag till ändrad lydelse av 15 § har jag

låtit vidtaga ett par smärre jämkningar av huvudsakligen redaktionell

natur.

Den av pensionsstyrelsen föreslagna ändringen i 20 § anser jag icke

vara av den vikt, att den i detta sammanhang bör föreläggas Riksdagen,

helst, såsom ock av pensionsstyrelsen påpekats, den med lagändringen

åsyftade fördelen i praktiken visat sig kunna ernås redan med nu gällande

bestämmelser.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 217.

Departementschefen uppläste härefter ett inom departementet upprättat

förslag till lag om ändrad lydelse av 6, 7, 14, 15, 23, 26,

27 och 31 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, samt hemställde, att

lagrådets utlåtande över förslaget måtte, för det ändamål 87 § regeringsformen

omförmäler, genom utdrag av protokollet infordras.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall.

Ur protokollet:

E. Lomm.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 217.

17

Bilaga P. M.

P. M.

med förslag till ändrad lydelse av 6, 7, 14, 15, .20, 23, 26,

27 och 31 §§ i la.gen den 30 juni 1913 om allmän

pensionsförsäkring.

6 §•

Pensions — — — belopp.

Därjämte — — — kronor.

Pensionstillägget — — — kronor.

Därjämte — —• — erlagd.

Pensionsbelopp avrundas till närmaste sådant tal, att dess utbetalning

i den ordning, 32 § stadgar, kan verkställas med ett för varje

betalningstermin lika, å helt tiotal öre slutande belopp.

7 §•

Årsinkomst — — — tillkommer.

Vid uppskattning av inkomst av naturaförmåner iakttages, att, där

inkomsten räcker till full om än torftig försörjning, inkomsten för år

räknat ej må uppskattas till lägre belopp än 300 kronor för man och

280 kronor för kvinna, och att, där inkomsten ej räcker till full försörjning,

inkomsten för år räknat uppskattas till motsvarande lägre

belopp, ävensom att årliga värdet av bostad ej må uppskattas till lägre

belopp än 50 kronor. Där uppskattning ej kan ske med ledning av

dessa bestämmelser, verkställes densamma efter de i orten gällande

priser eller efter andra grunder, som finnas tillämpliga.

I — — — årsinkomst.

14 §.

För — — — härom.

Förteckningen — — — förteckningen.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 147 höft. (Nr 217.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217

Senast — — — innehåll.

Den — — — stycket.

De — — — pensionsbeloppet.

Sker — — — erlagda.

För — — — avgiftspliktige.

Den ovannämnda förteckningen, försedd med uppgift om den avgift

eller del därav, som av avgiftspligtig erlagts och enligt vad ovan stadgats

må tagas i beräkning vid bestämmande av pensions belopp, insändes

av kommunens uppbörd smyndighet till kronouppbördsmyndigheten

före utgången av juli månad.

Där — — — stadgas.

Närmare — — — Konungen.

15 §.

För verkställande av uppbörd, som i 13 § andra stycket omförmäles,

skall av vederbörande taxeringsnämnd i taxeringslängden för

året och den i 14 § omnämnda förteckningen angående varje avgiftspliktig

antecknas beloppet av den avgift, som skall av honom i sammanhang

med kronouppbörden erläggas.

Pensionsavgift, — — — Konungen.

Pensionsavgift — — — stycket.

Den ovannämnda förteckningen skall, försedd med uppgift om de

för nästföregående år enligt denna § erlagda och iudrivna pensionsavgifter,

varje år före den 1 september genom kronouppbördsmyndigheten

översändas till pensionsstyrelsen.

20 §.

För — — — sex.

Ordförande — •— — sänder.

Ledamöterna i pensionsnämnd jämte en suppleant för varje ledamot

väljas varje gång för fyra år, å landet av kommunalstämma eller av

kommunalfullmäktige, där sådana finnas, och i stad av stadsfullmäktige

eller, där sådana ej finnas, av allmän rådstuga. Vid val å kommunalstämma

och allmän rådstuga iakttages, att varje röstande har eu röst.

Halva antalet av de utsedda ledamöterna avgår efter lottning vid slutet

av år 1915. Suppleanterna för de sålunda avgående ledamöterna skola

samtidigt avgå. Avgår ledamot eller suppleant under den för honom

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

19

bestämda tjänstgöringstid, anställes fyllnadsval; och bör den sålunda

valde tjänstgöra under den tid, som för den avgångne återstått.

Sedan — — — ordförande.

23 §.

Pensionsnämnd — —- — underrättas.

Suppleanten för ordföranden äger närvara vid nämndens sammanträden

och deltaga i överläggningarna, men ej i besluten.

Ordföranden, dennes suppleant och ledamöterna äga, därest av

vederbörande kommunalstämma eller, där kommunalfullmäktige finnas,

av dessa eller i stad av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av

allmän rådstuga sådant beslutas, att av kommunens medel åtnjuta dels

traktamentsersättning under såväl sammanträdes- som resedagar med

högst fyra kronor om dagen, dels ock, då de icke äro bosatta å den

ort, där nämnden sammanträder, samt då skjuts, järnväg eller ångfartyg

för resa till och från sammanträdesorten verkligen begagnats, resekostnadsersättning

med högst lega för skjuts efter en häst eller för båtskjuts

eller utgift för II klass å järnväg eller för salongsplats å ångfartyg.

26 §.

Pensionsnämnds — — — handlingar.

Ordföranden äger av kommunen tillgodonjuta gottgörelse för de

honom genom uppdraget åsamkade kostnader, såsom skrivmaterialier,

postporto och skrivarehjälp. Åro de ordföranden åliggande göromålen

synnerligen omfattande, äger kommunen, i den mån en dylik utgift

för densamma ej må anses alltför betungande, därjämte tilldela honom

skäligt arvode. Beslut om sådant arvode fattas å landet av kommunalstämma

eller, där kommunalfullmäktige finnas, av dessa och i stad av

stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av allmän rådstuga. Rörande

av kommunalstämma eller kommunalfullmäktige fattat beslut om sådant

arvode gäller i övrigt vad i gällande kommunalförfattning är stadgat

angående arvode till ordförande i kommunalnämnd.

Protokollet — — — fattats. *

Protokollet — — — slut.

Sedan protokoll för sammanträde justerats, åligger det ordföranden

att ofördröjligen till vederbörandes kännedom å förut kungjort ställe

anslå en förteckning över de ansökningar, rörande vilka beslut fattats,

och anses härigenom meddelande om besluten hava skett den dag anslag

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

gjordes. Samtidigt skall ordföranden i betalt brev med allmänna posten

tillställa varje sökande besked om det beslut, som fattats i anledning

av hans ansökan.

27 §.

För varje pensionsdistrikt skall finnas ett av pensionsstyrelsen förordnat

ombud. Samma person må av pensionsstyrelsen förordnas till

ombud för flera distrikt.

Ombud — — — meddelade.

Landsting — — — tillämpning.

31 §.

Pension utgår från och med den månad, under vilken rätt till pension

inträtt, till och med den månad, varunder pensionstagaren avlidit

eller pensionens indragning beslutats; dock att, om annan tidpunkt för

pension srättens inträdande ej visas, rätten anses förvärvad, då pensionen

sökes, samt att, även om pensionsrätten visas hava inträtt tidigare än

i januari månad året näst före det pensionen sökes, rätten anses förvärvad

först under nämnda januari månad.

Lag — — — pension.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

21

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 6, 7, 14, 15, 23, 26, 27 och 31 §§

i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring.

6 §■

Pensions — — — belopp.

Därjämte — — — kronor.

Pensionstillägget — — — kronor.

Därjämte — — — orlagd.

Pensionsbelopp avrundas till närmaste sådant tal, att dess utbetalning

i den ordning, 32 § stadgar, kan verkställas med ett för varje

betalningstermin lika, å helt tiotal öre slutande belopp.

7 §•

Årsinkomst — — — tillkommer.

Där inkomst helt eller delvis utgöres av naturaförmåner, skall vid

uppskattning av dessa förmåners årliga värde iakttagas, att, där naturaförmånerna

räcka till full om än torftig försörjning, deras årliga värde

ej må uppskattas till lägre belopp än 300 kronor för man och 280

kronor för kvinna, och att, där naturaförmånerna ej räcka till full försörjning,

deras årliga värde uppskattas till motsvarande lägre belopp,

ävensom att årliga värdet av bostad ej må uppskattas till lägre belopp

än 50 kronor. Där uppskattningen ej kan ske med ledning av dessa

bestämmelser, verkställes densamma efter de i orten gällande priser eller

efter andra grunder, som finnas tillämpliga.

I — — -— årsinkomst.

14 §.

För det i 13 § första stycket omförmälda ändamål skall varje år,

sedan mantalslängden för kommunen blivit i stadgad ordning justerad,

i stad, där magistrat finnes, av mantalsskrivningsförrättaren samt i övriga

städer och å landsbygden av häradsskrivaren uppgöras förteckning

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

över de i längden upptagna personer, som vid årets början uppnått

femton men icke sextiosex års ålder. I förteckningen, som uppgöres

enligt fastställt formulär, angives för varje person namn, födelseår och

dag, civilstånd, yrke samt bostad, varjämte för envar, som under nästföregående

år varit undantagen från avgiftsplikt, anteckning göres härom.

Förteckningen — — — förteckningen.

Senast — — — innehåll.

Den — — — stycket.

De — — — pensionsbeloppet.

Sker — — — erlagda.

För — — — avgiftspliktige.

Med undantag för de fall, då i sammanhang med förordnande på

grund av 13 § sista stycket särskild föreskrift kan komma att meddelas,

skall kommunens uppbördsmyndighet före utgången av juli månad till

kronouppbördsmyndigheten insända den ovannämnda förteckningen, försedd

med uppgift om den avgift eller del därav, som av avgiftspliktig

erlagts och enligt vad ovan stadgats må tagas i beräkning vid bestämmande

av pensions belopp.

Där — — — stadgas.

Närmare — — — Konungen.

15 §.

För verkställande av uppbörd, som i 13 § andra stycket omförmäles,

skall av vederbörande taxeringsnämnd i taxeringslängden föråret

och den i 14 § omnämnda förteckningen angående varje avgiftspliktig

antecknas beloppet av den avgift, som enligt förstberörda lagrum

skall av honom i sammanhang med kronouppbörden erläggas.

Pensionsavgift, varom i 13 § andra och tredje styckena förmäles,

må kunna av avgiftspliktig särskilt erläggas. Närmare bestämmelserhärom

meddelas av Konungen.

Pensionsavgift — — — stycket.

Den ovannämnda förteckningen skall av kronouppbördsmyndigheten

förses med uppgift om de för nästföregående år enligt denna §

erlagda och indrivna pensionsavgifter samt därefter varje år före den

1 september genom samma myndighet insändas till pensionsstyrelsen.

23 §.

Pensionsnämnd — — — underrättas.

Suppleanten för ordföranden äger närvara vid nämndens sammanträden

och deltaga i överläggningarna, men ej i besluten.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 217.

Ordföranden, dennes suppleant och ledamöterna äga, därest av vederbörande

kommunalstämma eller, där kommunalfullmäktige finnas, av

dessa eller i stad av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av

allmän rådstuga sådant beslutas, att av kommunens medel åtnjuta dels

traktamentsersättning under såväl sammanträdes- som resedagar med

högst fyra kronor om dagen, dels ock, då de icke äro bosatta å den

ort, där nämnden sammanträder, samt då skjuts, järnväg eller ångfartyg

för resa till och från sammanträdesorten verkligen begagnats, resekostnadsersättning

med högst lega för skjuts efter en häst eller för båtskjuts

eller utgift för II klass å järnväg eller för salongsplats å ångfartyg.

26 §.

Pensionsnämnds — — — — handlingar.

Ordföranden äger av kommunen tillgodonjuta gottgörelse för de

honom genom uppdraget åsamkade kostnader, såsom skrivmaterialier,

postporto och skrivarehjälp. Äro de ordföranden åliggande göromålen

synnerligen omfattande, äger kommunen, i den mån en dylik utgift för

densamma ej må anses alltför betungande, därjämte tilldela honom skäligt

arvode. Beslut om sådant arvode fattas å landet av kommunalstämma

eller, där kommunalfullmäktige finnas, av dessa och i stad av

stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av allmän rådstuga. Rörande

av kommunalstämma eller kommunalfullmäktige fattat beslut om

sådant arvode gäller i övrigt vad i gällande kommunalförfattning är

stadgat angående arvode till ordförande i kommunalnämnd.

Protokollet — — — fattats.

Protokollet — — — slut.

Sedan protokoll för sammanträde justerats, åligger det ordföranden

att ofördröjligen till vederbörandes kännedom å förut kungjort ställe

anslå en förteckning över de ansökningar, rörande vilka beslut fattats,

och anses härigenom meddelande om besluten hava skett den dag anslag

gjordes. Samtidigt skall ordföranden i betalt brev med allmänna posten

tillställa varje sökande besked om det beslut, som fattats i anledning av

hans ansökan.

27 §.

För varje pensionsdistrikt skall finnas ett av pensionsstyrelsen förordnat

ombud. Samma person må av pensionsstyrelsen förordnas till

ombud för flera distrikt.

Ombud — — — meddelade.

Landsting — — — tillämpning.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 217.

31 §.

Pension utgår från och med den månad, under vilken rätt till

pension inträtt, till och med den månad, varunder pensionstagaren avlidit

eller pensionens indragning beslutats; dock att, om annan tidpunkt

för pensionsrättens inträdande ej visas, rätten anses förvärvad, då pensionen

sökes, samt att, även om pensionsrätten visas hava inträtt tidigare

än i januari månad året näst före det pensionen sökes, rätten

anses förvärvad först under nämnda januari månad.

Lag — — — pension.

Denna lag träder genast i kraft.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

25

Protokoll, hället i Kungl. Maj:ts lagrad onsdagen den 18

februari 1914.

Närvarande:

Justitieråden Thomasson,

Svedelius,

Regeringsrådet Thulin,

Justitierådet friherre Leijonhufvud.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över civilärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 30 januari

1914, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle, för det

ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, infordras över upprättat förslag

till lag om ändrad lydelse av 6, 7, 14, 15, 23, 26, 27 och 31 §§

i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av extra ledamoten i pensionsstyrelsen Hugo Elliot.

Lagrådet yttrade vid nedanangivna paragrafer i förslaget:

6 §•

Det föreslagna nya stycket lämnar icke besked, huruvida för det

fall att avrundning skall ske beträffande pension, som uppkommit genom

sammanläggning av avgiftspension och pensionstillägg, ökning respektive

minskning skall göras i den ena eller den andra av dessa faktorer eller

i båda. Bestämmelse därutinnan lärer icke kunna umbäras, och synes

den naturligaste lösningen vara, att man härvidlag endast tager hänsyn

till pensionstillägget.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 147 käft. (Nr 217.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

14 och 15 §§.

Den i första stycket av 14 § föreslagna ändring hänför sig, enligt

departementschefens yttrande, till de förslag angående fögderiförvaltningens

omorganisation och till ny mantalsskrivningsförordning, vilka äro

utarbetade. Aven om ändringen läte väl förena sig med dessa förslag,

saknas i varje fall visshet om vilket innehåll lagstiftningen å omförmälda

område slutligen får. I avvaktan härpå synes böra anstå med en ändring,

som grundar sig å sådan lagstiftning och som för nuvarande förhållanden

givetvis innebär en oegentlighet i avfattningen.

De ändringar, som i övrigt på hemställan av pensionsstvrelsen

föreslagits uti ifrågavarande paragrafer, avse dels att möjliggöra tillämpningen

av 13 § tredje stycket utan vidtagande av ändring i gällande

förordning om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering, dels

ock förenkling i fråga om uppgifter till pensionsstyrelsen om erlagda

pensionsavgifter. Beträffande förstnämnda ändringsförslag framgår icke

med tydlighet av pensionsstyrelsens i departementschefens yttrande intagna

promemoria, huru pensionsstyrelsen i avsedda fallet tänkt sig anordningen

skola genomföras. I promemorian uttalas, att om hänvisningen

i 15 § första stycket till tredje stycket i 13 § utginge, därav skulle

följa, att den i 14 § omförmälda förteckningen komme att tjänstgöra

såsom debiteringslängd för uppbörden av trekronors-avgifterna, även då

uppbörden av dessa avgifter verkställdes i samband med kronouppbörden.

Något stadgande om insändande av förteckningen till kronouppbördsmyndigheten

för sådant ändamål föreslås dock icke. Av berörda uttalande

om förteckningens användande såsom debiteringslängd torde man

emellertid kunna sluta, att pensionsstyrelsen icke avsett, att lagen skulle

helt lämna åsido, huru det skulle förfaras med uppbörden enligt 13 §

tredje stycket, och att man därvidlag skulle vara hänvisad allenast till

föreskrifter av Konungen i sammanhang med förordnande enligt sistnämnda

lagrum.

Genom ändringsförslagen hava ifrågavarande paragrafer, vilka visserligen

redan förut icke haft önskvärd tydlighet, jämväl blivit än oklarare.

I ett hänseende innebär förslaget en oriktighet, då nämligen i första

stycket av 15 § intagits föreskrift, att för verkställande av uppbörd, som

omförmäles i 13 § andra stycket, taxeringsnämnden skall anteckna beloppet

av pensionsavgift, som där avses, i den i 14 § omnämnda förteckningen.

Med sådan uppbörd skall förteckningen enligt förslaget icke

hava något att skaffa.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mgj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

27

Lagrådet har ansett sig icke böra stanna vid att hemställa om

rättande av berörda oriktiga stadgande. Den oklarhet och ofullständighet,

som, på sätt ovan anmärkts, vidlåda dessa båda paragrafer, synas

påkalla en mera grundlig omarbetning, därvid man bör tillse, att tydliga

bestämmelser givas för de olika fall, som kunna vara förhanden, samt

att onödigt besvär undvikes. Enligt förslaget och det för år 1914 fastställda

formuläret till förteckningen är avsett, att taxeringsnämnden skall

i förteckningen införa ej endast trekronors-avgifterna utan även den

pensionsavgift avgiftspliktig må hava att därutöver erlägga. Sedan sådan

förteckning uppgjorts, synes olika förfaringssätt böra iakttagas allt eftersom

trekronors-avgifterna skola uppbäras inom kommunen eller i samband

med kronouppbörd eu på grund av särskilt förordnande. För sistnämnda

händelse synes kunna föreskrivas, att förteckningen av taxeringsnämnden

sändes samtidigt med taxeringslängden till kronouppbördsmyndigheten

för att läggas till grund för debitering och uppbörd av samtliga pensionsavgifter.

Att införa avgifterna å 2, 5 eller 10 kronor i taxeringslängden

skulle uppenbarligen vara en onödig omgång. År åter uppbörden

delad mellan den kommunala uppbördsmyndigheten och kronans, lära

sistnämnda pensionsavgifter böra införas i taxeringslängden, vilken då

kommer att ligga till grund för deras uppbärande. Förteckningen stannar

tillsvidare kvar inom kommunen för att, sedan tiden för den kommunala

uppbörden gått till ända, överlämnas till kronouppbördsmyndigheten.

Från denna ensam ingå behöriga uppgifter till pensionsstyrelsen enligt

det föreslagna enklare systemet. Vid en uppställning av innehållet i

14 och 15 §§ på antytt sätt bör ingressen i 14 § om det angivna

ändamålet med förteckningens upprättande utgå; denna ingress är för

övrigt redan med paragrafens nuvarande innehåll icke fullt riktig.

Därest omarbetning i den av lagrådet förordade omfattning anses

icke böra äga rum, synes annan utväg icke stå till buds än att åt

Konungen överlämnas att i det fall, som avses i 13 § tredje stycket,

angående uppbördsförfarandet meddela uttömmande föreskrifter.

2G §.

Med avseende å den i andra stycket av denna paragraf föreslagna

ändring har det synts lagrådet anmärkningsvärt, att underställning av

beslut om arvode till ordförande i pensionsnämnd föreskrivits allenast

då beslut därom fattats av kommunalstämma eller kommunalfullmäktige.

Då skäl ej torde föreligga att i detta hänseende göra skillnad mellan

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kung1. Maj:ts Nåd■ Proposition Nr 217.

land och stad, hemställer lagrådet att — med beaktande av de särskilda

bestämmelser, som gälla för beslut av stadsfullmäktige i Stockholm —

jämväl i fråga om beslut av stadsfullmäktige eller av allmän rådstuga

stadgas skyldighet att underställa detsamma Konungens befallningshavandes

prövning.

Men även i ett annat avseende har det synts lagrådet tveksamt,

huruvida förslaget bör bibehållas oförändrat. Ordföranden skulle utan

vidare vara berättigad till gottgörelse av kommunen för honom åsamkade

kostnader, såsom för skrivmaterialier, postporto och skrivarehjälp.

Endast i fråga om arvode skulle beslut av den kommunala myndigheten

erfordras och underställning äga rum. Enligt de genom lagen den 13

juni 1913 gjorda ändringar i förordningen om kommunalstyrelse på landet

föreskrives, att gottgörelse åt kommunalnämndens ordförande för

åsamkade kostnader för skrivmaterialier, postporto samt skrivare- och

räkenskapshjälp skall bero på sådant beslut, och att underställning skall

ske beträffande såväl detta beslut som beslut om arvode för det med

uppdraget förenade besvär. Av departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet

vid lagens framläggande inhämtas, att prövningsrätten

ansetts böra omfatta beslut om anslag ej endast till arvode utan även

till kostnadsersättning av det skäl, att kommunen borde hava frihet att

antingen anslå särskilda belopp dels till arvode, dels ock till gottgörelse

för nämnda kostnader eller endast ett belopp, innefattande såväl arvode

som kostnadsersättning. Det låter visserligen icke förneka sig, att i viss

mån ordföranden i pensionsnämnd intager gent emot kommunen en

ställning, som ej är lika med den av kommunen valde kommunalnämndsordförandens.

Men denna olikhet synes dock icke med nödvändighet

hindra, att i det avseende varom nu är fråga likställighet dem emellan

åvägabringas. I själva verket måste det erbjuda stora svårigheter att

från varandra med noggrannhet skilja kostnader för skrivarehjälp och

arvode för det med uppdraget förenade besvär. De direkta kostnader,

som kunna för ordföranden uppkomma för skrivmaterialier och postporto,

lära knappast vara avsevärda, om man beaktar, att formulärtryck i stor

utsträckning helt visst kommer att gratis tillhandahållas honom och

fribrevsrätt väl kan antagas bliva honom tillerkänd. Om man ifråga

om underställning håller i sär arvodet och kostnadsersättningen, skulle

det lätteligen kunna inträffa, att ehuru ett tilldelat arvode varit avsett

att jämväl gottgöra skrivarehjälp, ordföranden uppbär detta arvode men

sedermera gör anspråk på ersättning för dylik hjälp, som han styrker

sig hava betalt. Vid en sådan anordning vore väl ock uteslutet, att

Konungens befallningshavande kunde godkänna ett underställt beslut av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217. 2i)

t. ex. det innehåll, att kommunen såsom ersättning för besvär och kostnader

anslagit ett visst belopp åt ordföranden; denne skulle ju för kostnadernas

ersättande icke vara inskränkt till kommunens anslag utan

kunna kräva ytterligare belopp, som han visade sig hava utgivit.

Det synes därför lagrådet lämpligast att uti ifrågavarande avseende i

allo likställa ordförande i pensionsnämnd med ordförande i kommunalnämnd.

Härav bleve ock en följd, att icke några rättegångar om kostnadsersättning

kunde ifrågakomma.

27 §.

Då denna paragraf i sin nuvarande lydelse bereder pensionsstyrelsen

lika vidsträckt befogenhet att förordna samma person att vara ombud i

flera pensionsdistrikt, som den föreslagna ändringen skulle kunna medföra,

synes denna såsom fullständigt onödig icke böra vidtagas.

31 §.

Den föreslagna ändringen att pension skall utgå från och med den

månad, under vilken rätt till pension inträtt, skulle enligt pensionsstyrelsens

yttrande i förut omförmälda promemoria åsamka det allmänna utgifter

till ingalunda obetydliga belopp. Då ändringen icke kan medföra

någon minskning i besväret med avseende å annan utbetalning av pensionsbelopp

än den första gången förekommande och denna minskning

enligt lagrådets mening helt visst icke motsvarar den ökade utgiften,

vill lagrådet ifrågasätta, huruvida ändringen, för vilken ur rättslig synpunkt

icke lärer kunna anföras något skäl, bör genomföras.

Mot förslaget att stadga en tid, från vilken pension tidigast få^ utgå,

även om invaliditet visas hava dessförinnan inträtt, har lagrådet så vitt

angår de normala förhållandena icke något att erinra. Men tillämpning

av en sådan bestämmelse i fråga om pension enligt 37 § tredje

stycket synes lagrådet icke böra äga rum. De skäl, som föranlett förslaget

i denna del, hava icke giltighet beträffande dylik pension. Förslaget

inbjuder fastmera till ett sådant förfaringssätt, som man eljest

därigenom velat förekomma. Då det procenttal, varefter pensionen beräknas,

stiger år från år till och med år 1919, blir understödet större

ju senare under tiden invaliditeten inträder. Genom den nu föreslagna

gränsen har möjlighet öppnats att genom dröjsmål med ansökan om

pension efter det invaliditeten i verkligheten inträtt skaffa sig högre

pension, något som, helst när det gäller helt unga invalider, kan medföra

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

betydligt ökade utgifter för stat och kommun. Lagrådet hemställer fördenskull,

att i 37 § införes bestämmelse, varigenom tillämpning av det föreslagna

stadgandet uteslutes beträffande fall, som avses i tredje stycket

av samma paragraf.

Ur protokollet

Erik 0 land er.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

31

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet d Stockholms

slott den 1 maj 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

W ESTMAN,

Broström.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:

Jämlikt av Kungl. Maj:t den 3 september 1912 lämnat bemyndigande

tillkallade dåvarande statsrådet och chefen för lantförsvarsdepartementet

tre sakkunniga personer för verkställande av utredning,

huruvida och i så fall under vilka villkor en höjning av de till avskedat

manskap vid armén och flottan från Vadstena krigsmanshuskassa och

flottans pensionskassa utgående underhåll och pensioner kunde anses

böra äga rum. Dessa sakkunniga hava nu efter fullgjort uppdrag avlämnat

dels med skrivelse den 9 december 1913 till statsrådet och chefen

för lantförsvarsdepartementet utredning och förslag i fråga om höjning

av underhåll och pensioner till avskedat manskap vid armén och dels

med skrivelse den 20 april 1914 till statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet

utredning och förslag i fråga om höjning av underhåll

och pensioner till avskedat, indelt manskap vid marinen.

Tillkallande

av sakkunniga.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

De aakknnnigas

utredning

rörande understöd

till avskedat

manskap

vid

armén.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 217.

över det förra förslaget hava särskilda underdåniga utlåtanden i

början av innevarande år avgivits av direktionen över arméns pensionskassa,

arméförvaltningen, statskontoret och pensionsstyrelsen. Över det

senare förslaget har ännu icke någon myndighet yttrat sig.

Yad till en början angår förslaget om höjda pensioner ‘till avskedat

manskap vid armén hava de sakkunniga erinrat, att de offentliga kassor,

från vilka underhåll eller pensioner utgå till sådant manskap, äro Vadstena

krigsmanshuskassa och Invalidhusfonden. Understödstagarna från

krigsmanshuskassan äro indelade i fyra klasser. Underhållen därifrån

utgå i första klassen med 100 eller 72 kronor, i andra klassen med 48

kronor, i tredje klassen med 36 eller 24 kronor och i fjärde klassen med 24

eller 15 kronor, allt för år räknat. Till vilken klass, en understödstagare skall

hänföras, och vilket belopp han skall åtnjuta inom en viss klass, beror

på hans ålder, tiden för hans avskedstagande, om han ådragit sig skada

i tjänsten m. fl. omständigheter. Alla underhållstagare, som uppnått 50

års ålder, åtnjuta dessutom till sina utgående gratial ett tillägg av 25

kronor årligen, vilket tillägg likaledes, efter Kungl. Maj:ts prövning i

varje särskilt fall, kan tillgodokomma även yngre krigsmän, som på

grund av kroppsskada fått underhåll sig tilldelat från Vadstena krigsmanshuskassa.

Före detta korpraler och vice korpraler, som äro därtill

berättigade, åtnjuta utöver gratialet ett tillägg med respektive 24 och

12 kronor.

Från Invalidhusfonden utgå understöd åt avskedade krigsmän dels

i form av årliga gratifikationer, dels såsom svärds- och svärasmedaljpensioner.

Gratifikationerna utgå med växlande belopp, från och med

15 till och med 300 kronor årligen. År 1912 utdelades gratifikationer

till 4,165 man, som tillhört armén. Av dessa erhöllo 3,273 man 15

kronor, 599 man 20 kronor, 229 man 25 kronor och 55 man 30 kronor.

Endast de återstående, 9 man, erhöllo i gratifikation över 30 kronor var.

Det övervägande flertalet av dessa understödstagare åtnjöt jämväl underhåll

från Vadstena krigsmanshuskassa. — Svärdspensionen utgör 45 kronor

och svärdsmedaljpensionen 15 kronor. Pensionärernas antal utgör numera:

svärdsmän 284,. varav 232 för armén och 52 för flottan, samt

svärdsmedaljörer 550, gemensamt för armén och flottan.

Vid 1913 års ingång utgingo underhållen från Vadstena krigsmanshuskassa,

inberäknat korprals- och vicekorprals- samt 25-kronors-tilläggen,

med sammanlagt 809,462 kronor, fördelat på 12,963 underhållstagare.

Av dessa åtnjöto 8,403 man eller ungefär ■ 3 av hela antalet i årligt

underhåll högst 61 kronor och av dessa hade 5,157 ej ens 50 kronor i

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 217. 33

årsunderhåll. Mindre än 75 kronor om året uppbära 11,060 före detta

soldater. 100—149 kronor (maximum) om året åtnjöto 134 man.

De sakkunniga hava nu funnit, att de sålunda utgående underhållen

äro för knappt tillmätta för vår tid med dess starkt sjunkande penningvärde.

Enligt de sakkunnigas mening borde därför åtgärder vidtagas

för förbättrande av de gamla soldaternas ekonomiska ställning. De sakkunniga

hava tänkt sig, att detta skulle åvägabringas dels genom en

höjning av de utgående underhållsbeloppen och dels med tillhjälp av

folkpensioneringen.

Till belysande av folkpensioneringens betydelse för nu ifrågavarande

understödstagare lämnas bär följande uppgifter, hämtade från de sakkunnigas

utredning.

Antalet underhållstagare från Vadstena krigsmanshuskassa, som den

1 januari 1914 fyllt 67 år och som således enligt 37 § i lagen om allmän

pensionsförsäkring den 30 juni 1913 ej få någon nytta av folkpensioneringen,

utgör 5,446 man eller ungefär 45 % av hela antalet. Övriga nuvarande

underhållstagare kunna däremot bliva delaktiga av pensioneringen.

Den avgiftspension, de komma att erhålla, kan dock i allmänhet ej

bliva stor, då nästan samtliga redan uppnått 45 års ålder. Med säker
het

kan väl antagas, att de till största delen såsom i allmänhet jordbruksarbetare

tillhöra lägsta klassen av inkomsttagare och alltså erlägga

i årsavgift 3 kronor. Avgiftspensionen kommer för dem, som äro fyllda

45 år vid lagens ikraftträdande, att utgöra 20 % av sammanlagda pensionsavgifterna.

Högsta avgiftspension för nuvarande gratialister kan

alltså utgöra 12 kronor 60 öre — 20 % av 21 årsavgifter å 3 kronor — och

detta belopp erhålles endast av ett ringa fåtal, medan det stora flertalet

får ännu mindre. Avgiftspensionen blir följaktligen enligt de sakkunnigas

mening av så ringa betydelse, att den nästan kan lämnas utan avseende

vid beräknandet av det understöd, gratialisterna kunna få.

Pensionstillägget eller understödet skulle däremot bliva av stor betydelse.

Man kan nämligen med största säkerhet antaga, att de före detta

soldater, som uppnått 67 års ålder, till övervägande antal äro arbetsinvalider

i den mening lagen fordrar och att de således skulle vara berättigade

till pensionstillägg senast vid denna ålder. Av de till omkring 8,100

uppgående, den 1 januari 1913 levande gratialister, som kunde komma i åtnjutande

av pensionstillägg eller understöd, voro emellertid 2,180 födda under

åren 1847—1851 och fyllde alltså 67 år under övergångsåren 1914—1918.

Dessa gratialister kunde således ej erhålla mer än respektive 50, 60, 70,

80 och 90 % av det pensionstillägg eller understöd, dem annars till
Bihang

till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 147 Käft. (Nr 217.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

kommit. Endast omkring 5,320 av de nuvarande underhållstagare

kunde alltså erhålla fullt pensionstillägg.

Av det den 1 januari 1913 i tjänst varande manskapet, 3,803 man,

bliva alla delaktiga av pensionsförsäkringen. Samtliga få dock sina avgiftspensioner

beräknade efter lägre procent än de normala 30 %, då de

nått en ålder överstigande 25 år den 1 januari 1914. 12 man, födda

åren 1884 och 1885, få den sålunda sänkt till 27,5 %, 783 man till 25 %,

1,707 man till 22,5 % och återstående 1,301 man till 20 %. Under förutsättning,

att alla tillhöra lägsta pensionsklassen, skulle den högsta avgiftspension,

någon kan uppnå, alltså bliva 31 kronor 35 öre eller 27,5 %

av 38 årsavgifter å 3 kronor, medan flertalet erhåller lägre belopp.

Pensionstillägg skulle alla nu i tjänst'' varande kunna komma i åtnjutande

av.

Av sammanlagda antalet före detta och i tjänst varande indelta

soldater den 1 januari 1913 eller 16,766 man skulle ungefär 11,000

man kunna bliva delaktiga av folkpensioneringen. Dessa 11,000 drabbas

dock samtliga av de inskränkningar i pensionsrätten, som stadgats under

övergångsåren.

I detta sammanhang anföra de sakkunniga följande:

»De fördelar, lagen om allmän pensionsförsäkring bereder, tillkomma

som bekant varje svensk man, utan att direkt hava tjänat staten. Det

måste därför synas fullt berättigat, att den medborgare, som direkt

tjänat staten, och detta en längre tid, som erkänsla härför också av

staten beredes någon förmån på ålderdomen utöver vad som tillkommer

alla och en var.

I överensstämmelse härmed och såsom förut erinrats synes det oss

rätt och billigt, att det indelta manskapet efter slutad tjänstetid av staten

erhåller ett årligt understöd som erkänsla för troget arbete och ett

understöd av den betydelse, att det kan hjälpa dem till en någorlunda

sorgfri tillvaro på ålderdomen.

Enligt nu gällande bestämmelser utgå ju också till avskedat manskap,

som uppfyllt därför stadgade villkor, underhåll från Vadstena

krigsmanshuskassa. Dessa underhåll äro emellertid, som vi redan påvisat,

alldeles otillräckliga. Åven med de fördelar pensionslagen tillförsäkrar

dem av gratialisterna, som kunna bliva av desamma delaktiga, uppnå

de ej ett sammanlagt understödsbelopp tillräckligt att skydda dem för

nöden. Folkpensioneringens förmåner tillfalla nämligen ej i sin fulla

utsträckning dem, som redan nu nått en mognare ålder, enär den först

från och med år 1964 kan anses fullt genomförd, och vid den tiden

torde blott få, om ens någon av gratialisterna finnas i livet.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition Nr 217.

35

Arméns indelta manskap kan alltså ej helt komma i åtnjutande av

folkpensioneringens olika förmåner, vilka äro beräknade att, när de utgå

fullt, utgöra vad som ansetts behövligt för nödtorftig försörjning. Då

avgiftspensionerna för de flesta gratialisterna, som vi förut visat,

måste bliva av ringa betydelse, bliver det väsentliga alltså pensionstillägget

eller understödet. Dettas ursprungliga belopp skall emellertid

enligt bestämmelserna minskas allt efter den inkomst, pensionstagaren

åtnjuter.

Enligt ålderdomsförsäkringskommitténs beräkningar skulle fördelarna

av den fullt genomförda folkpensioneringen motsvara vad som erfordrades

för att skydda en man mot behovet av fattigvård eller eljest mot

nöden. Kommittén uttalade emellertid i sitt betänkande den åsikten,

att under första tiden av försäkringens verksamhet, innan pensionsavgifter

till beräknat antal erlagts, pensionerna i de flesta fall skulle bliva

otillräckliga för ernående av det med försäkringen avsedda ändamålet,

varför kommunerna borde äga rätt att under form av tillskott till pensionerna

bevilja det ytterligare understöd, som i dylika fall kunde erfordras,

dock högst 150 kronor. Detta förslag om kommunernas tillskott

upptogs i Kungl. Maj:ts proposition, men uteslöts dock ur lagen, ehuru

det av riksdagen erkändes ''värt uppmärksamhet’. Det framgår emellertid

av kommitténs förslag, att man ansett ett tillskott till pensionerna

behövligt första tiden och även att ett dylikt tillskott kunde givas utan

att få form av fattigunderstöd.

Därest ej pensionstillägget eller understödet enligt lagens bestämmelser

skulle undergå minskning allt efter den inkomst, en pensionstagare

åtnjuter, skulle det från Vadstena krigsmanshuskassa till f.

d. soldater utgående underhållet, om det utgjorde ett tillräckligt belopp,

utgöra lämpligt tillskott till den pension, som enligt folkpensioneringslagen

kan tillkomma gratialisterna. För att pensionstillägg eller

understöd skulle kunna oförminskat utgå, erfordras emellertid att en bestämmelse

utfärdas beträffande tillämpningen av § 7 i lag om folkpensionering

i så måtto, att vid beräkningen av pensionstillägg eller understöd

till underhållstagare från Vadstena krigsmanshuskassa avdrag ej

må ske för den inkomst, som utgöres av från denna kassa utgående

underhåll.

Liknande undantag synas oss även böra göras för gratifikationer

från Invalidhusfonden, då dessa med högst få undantag utdelas i sammanhang

med gratial från Vadstena krigsmanshuskassa.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

I enlighet med bestämmelserna för indelningsverkets upphävande

upphörde år 1901 rekryteringen av den personal, som kan komma i åtnjutande

av ovan föreslagna undantagsbestämmelse. Av de gratialister,

som funnos den 1 januari 1913, voro 7,537 i den ålder, att nämnda

undantagsföreskrifter skulle kunna bliva å dem tillämpliga. Till denna

kategori bör vidare hänföras i tjänst varande indelta, vilka den 1 januari

1913 utgjorde 3,803 man, då dessa eller åtminstone flertalet av

dem i sin ordning kunna komma i åtnjutande av gratial från Vadstena

krigsmanshuskassa. Med hänsyn till den minskning i dessa summor,

som äger rum genom dödsfall eller eljest avgångna, kan man beräkna

sammanlagda antalet av de gratialister, nuvarande och blivande, å vilka

de föreslagna undantagsbestämmelserna skulle få tillämpning, till högst

11,000 man.

När vi, efter samråd med ålderdomsförsäkringskommitténs ordförande,

tillåta oss föreslå ovan angivna undantagsbestämmelse från de

allmänna principerna i lagen härutinnan, är det jämväl av det skäl, att

gratialisterna, såsom utgörande en snart utdöende befolkningsgrupp,

måste anses intaga en särskild ställning i förevarande avseende, vadan

anledning näppeligen torde förefinnas, att därav skulle föranledas en

utsträckning av liknande undantagsbestämmelse även till andra befolkningsgrupper.

Det tillskott från Vadstena krigsmanshuskassa, som utöver pensionstillägget

eller understödet bör tillkomma en gratialist vid 67 års ålder,

hava vi funnit oss böra föreslå till 100 kronor. Någon ytterligare ökning

av underhållet från Vadstena krigsmanshuskassa efter den vid 60

års ålder föreslagna skulle alltså ej ifrågakomma. Tillsammans med

ograverat pensionstillägg eller understöd, 150 kronor, jämte gratifikation

av minst 15 kronor från Invalidhusfonden, skulle på detta sätt den f. d.

soldaten, när förmågan att genom eget arbete försörja sig vid denna

ålder anses hava upphört, erhålla ett sammanlagt understöd från staten

av 265 kronor, vilket med den avgiftspension, han själv berett sig, skulle

kunna vara tillräckligt att skydda honom för risken att falla fattigvården

till last eller eljest mot den verkliga nöden.

Utan den av oss föreslagna undantagsbestämmelsen hade vi å andra

sidan ej heller ansett oss kunna stanna vid ett högsta gratial av endast

100 kronor utan måst föreslå detta till ett åtskilligt högre belopp. Då

emellertid dessa gratialister, såsom vi redan anfört, beräknats bland dem,

som falla under pensionslagens bestämmelser, och kostnaden för deras

pensionering enligt samma lag redan ingår bland de av riksdagen be
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 217. 37

räknade utgifter, tinnes ej något giltigt skäl att upptaga bland statsverkets

utgifter en redan förut upptagen utgiftspost.»

De sakkunnigas utredning slutar med en hemställan, i huvudsak 1)6 sa^u“^i_

gående ut därpå, ett erforderliga åtgärder måtte vidtagas sålunda: rörande ''man

att nuvarande och blivande underhållstagare från Vadstena krigs- 8kBpeténTid

manshuskassa måtte komma i åtnjutande av ett förhöjt årligt underhållsbelopp

vid fyllda 50 år till 75 kronor och vid fyllda 60 år till

100 kronor;

att vid inträffad invaliditet enligt lag om allmän pensionsförsäkring

underhållstagare måtte åtnjuta utom till dem utgående gratial från Vadstena

krigsmanshuskassa pensionstillägg eller understöd oavkortat;

att beträffande tillämpningen av 7 § i sistnämnda lag sådan bestämmelse

måtte utfärdas, att de från Vadstena krigsmanshuskassa utgående

underhållen liksom gratifikationerna från Invalidhusfonden icke

måtte beräknas såsom årsinkomst;

att till underhållstagare, som den 1 januari 1914 uppnått 67 levnadsår,

gratialet från Vadstena krigsmanshuskassa bestämdes till 200 kronor

årligen, samt

att till underhållstagare, som drabbades av övergångsbestämmelserna

i pensionsförsäkringslagen, underhållet från Vadstena krigsmanshuskassa

bestämdes till 125 kronor för dem, som äro födda år 1847, och till

110 kronor för dem, som äro födda år 1848.

■ Tillika hemställa de sakkunniga, bland annat, om anvisande av

medel till bestridande av kostnaderna för de ökade underhållen.

Det framställda förslaget har tillstyrkts av direktionen över arméns „ ™fgB°jde"t

pensionskassa och även arméförvaltningen har i huvudsak biträtt detsamma.

Sistnämnda ämbetsverk har särskilt framhållit, att ämbetsverket

på grunder, som av de sakkunniga anförts, funne det billigt, att vid

tillämpningen av 7 § i lagen om allmän pensionsförsäkring de från

Vadstena krigsmanshuskassa utgående underhållen ävensom gratifikationer

från Invalidhusfonden icke beräknades såsom årsinkomst.

Statskontoret har ansett, att de fördelar, som genom meranämnda stat.kontoret,

lag beretts åldringar och arbetsinvalider, vore av den betydelse, att statskontoret

för sin del icke kunde finna skäl föreligga att för dem bland

gratialisterna från Vadstena krigsmanshuskassa, vilka därav bleve delaktiga,

vidtaga någon förhöjning i deras gratial, under förutsättning

dock att dessa gratialister, såsom de sakkunniga föreslagit, icke måtte

på grund av innehavande gratial drabbas av det i 7 § av nämnda lag

föreskrivna avdrag å pensionstillägget. Enligt bestämmelserna i omför
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 217.

Pensions
styrelsen.

malda lag skulle under angivna förutsättning gratialist vid uppnådd

ålder av 67 år eller dessförinnan vid inträdd varaktig oförmåga till

arbete erhålla, förutom det pensionsbelopp, vartill han på grund av erlagda

avgifter kunde vara berättigad, ett pensionstillägg av statsmedel

till belopp av 150 kronor jämte förhöjning därav i förhållande till erlagda

avgifter. Aven om de belopp, som avpassades efter de erlagda avgifterna,

icke torde under den närmaste tiden bliva av någon större betydelse

för gratialisten, syntes dock vad som sålunda erhölles i pensionstillägg

tillika med gratialet och i förekommande fall gratifikation från

Invalidshusfonden tillhopa utgöra ett nöjaktigt underhåll.

Statskontoret hemställer alltså, att det av de sakkunniga framlagda

förslaget i fråga om tillämpningen av 7 § pensionsförsäkringslagen måtte

bifallas, men föreslår i övrigt vissa jämkningar i de sakkunnigas förslag,

gående i huvudsak ut på en nedsättning i de av de sakkunniga förordade

gratialens storlek.

Uti sitt utlåtande över de sakkunnigas förslag har pensionsstyrelsen

framhållit, att den av de sakkunniga föreslagna bestämmelsen, att ifrågavarande

underhåll ej skulle räknas såsom inkomst vid beräkning av

pensionstillägg och understöd enligt pensionsförsäkringslagen, förutsatte

en ändring i samma lag. Pensionsstyrelsen, som förklarade sig till fullo

behjärta önskemålet att bereda ifrågavarande grupp av statstjänare förbättrade

pensionsförhållanden, ansåg sig dock böra ifrågasätta, huruvida

den av de sakkunniga för berörda ändamåls vinnande föreslagna utvägen

vore den lämpligaste. Härom anför pensionsstyrelsen följande:

»Principiellt riktigast vore att bestämma underhållen till sådana av

vederbörandes ekonomiska ställning oberoende belopp, att någon särskild

undantagsbestämmelse för de ekonomiskt vanlottade icke erfordrades.

Om underhållen sattes för samtliga gratialister så stora, att även de

invalider, som sakna andra inkomster, icke skulle bliva sämre ställda än

enligt de sakkunnigas förslag, skulle emellertid kostnaden för staten bliva

avsevärt större än den, vartill de sakkunnigas förslag föranleder. Uppenbarligen

är det också en sådan kostnadsökning, som föranlett de sakkunniga

att framlägga sitt förevarande förslag.

Emellertid innebär detta förslag, vilket, såsom redan nämnts, förutsätter

en ändring av pensionsförsäkringslagen, en rubbning av de principer,

varpå denna lag är byggd, och man kan såväl med anledning

härav som med hänsyn till de konsekvenser, en dylik ändring kan

tänkas medföra, ställa sig tveksam inför frågan om förslagets lämplighet.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 217. 39

Det vore därför önskvärt, om man på en annan väg än den av de

sakkunniga valda kunde nå det resultat, som de sakkunniga åsyftat.

Enligt pensionsstyrelsens mening skulle frågan kunna lösas på följande

sätt:

Ifrågavarande underhåll räknas fortfarande till sådan inkomst, som

avses i 6 § av pensionsförsäkringslagen. I de fall, då dylikt underhåll

medför minskning i pensionstillägg eller understöd, utfylles underhållet

till sådant belopp, att underhållstagaren erhåller samma totalinkomst,

som han skulle hava uppnått, om underhållet icke räknats som inkomst.

De underhållsbelopp, som av de sakkunniga föreslagits, gälla då för

underhållstagare, så länge de ej, även om underhållen frånräknas vid

inkomstberäkningen, kunna komma i åtnjutande av pensionstillägg eller

understöd enligt pensionsförsäkringslagen. För dem åter, som komma

eller, om underhållen frånräknas vid inkomstberäkningen, skulle komma

i åtnjutande av pensionstillägg eller understöd, bestämmes gratialet till

sådant belopp, att underhållstagaren i underhåll och pensionstillägg,

resp. understöd, sammanlagt erhåller lika mycket som han skulle fått,

om i enlighet med de sakkunnigas förslag underhållen icke räknades

såsom inkomst.»

Pensionsstyrelsen medgiver visserligen, att för ett genomförande av

dess förslag ytterligare årliga statsanslag till krigsmanshuskassan skulle

erfordras utöver de av de sakkunniga beräknade, men framhåller tillika,

att totalkostnaden för det allmänna skulle bliva densamma som enligt

de sakkunnigas förslag, enär den erforderliga ökningen i statsanslaget

till krigsmanshuskassan motsvarades av en lika stor minskning i kostnaden

för den allmänna pensionsförsäkringen, sådan denna kostnad

skulle ställa sig enligt de sakkunnigas förslag.

Pensionsstyrelsen förklarar sig av ovan angivna skäl för sin del

föredraga ett på angivet sätt modifierat förslag framför de sakkunnigas.

Skulle det emellertid visa sig, att hinder skulle möta att ordna saken

på sätt, som pensionsstyrelsen förordat, och måste, därest man icke

valde den av de sakkunniga föreslagna utvägen att ändra pensionsförsäkringslagen,

hela frågan förfalla, anser sig pensionsstyrelsen icke böra

motsätta sig en lagändring. Enligt styrelsens förmenande borde dock

denna ändring införas i övergångsbestämmelserna, så att därigenom uttryckligen

betonades, att fråga vore allenast om en anordning av mera

tillfällig natur, och vidare borde de särskilda kostnader, som vid ett

genomförande av de sakkunnigas förslag komma att drabba pensionsförsäkringen,

gäldas av särskilt för detta ändamål anvisade medel.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 217.

De sakkunnigas

utredning

rörande

understöd till

avskedat

manskap

vid marinen.

De sakkunnigas

förslag

rörande

manskapet

vid marinen.

Uti ovanberörda av de sakkunniga avgivna utredning och förslag i

fråga om höjning av underhåll och pensioner till avskedat, indelt manskap

vid marinen hava de sakkunniga meddelat, att marinens manskap''

uppbär pension eller understöd från två offentliga kassor: flottans pensionskassa

och Invalidhusfonden.

Avskedade marinsoldater och båtsmän, som undfå pension från

flottans pensionskassa, indelas i fem klasser med pensioner å respektive

100, 80, 54, 42 och 30 kronor. Till de tre första klasserna hänföras

båtsmän och marinsoldater, som blivit under tjänsteutövning mer eller

mindre svårt skadade. Till fjärde och femte klassen höra sådana båtsmän

eller marinsoldater, som uppnått 55 års ålder och tjänat i 30 respektive

20 år, beräknat från 20 års ålder. Alla pensionerade båtsmän och

marinsoldater, som uppnått 50 års ålder, åtnjuta dessutom ett tillägg

till pensionerna av 25 kronor, vilket tillägg likaledes, efter Kungl. Maj:ts

prövning i varje särskilt fall, kan tillgodokomma även yngre båtsmän,

som på grund av kroppsskada fått pension sig tilldelad från flottans

pensionskassa.

För pensioner och gratifikationer från Invalidhusfonden har redogörelse

lämnats i det föregående. Här kan tilläggas, att under år 1912

utdelades från nämnda fond till avskedat manskap vid marinen sammanlagt

9,955 kronor, fördelade på 647 understödstagare. Av dessa

erhöll det stora flertalet eller 616 allenast 15 kronor. Det högsta utbetalade

understödet uppgick till 50 kronor.

Enligt de sakkunnigas utredning åtnjöto den 1 januari 1913 1,289

f. d. båtsmän och 8 f. d. marinsoldater pension genom flottans pensionskassa.

Av hela antalet hade vid 1912 års utgång 856 man fyllt 67

år och de allra flesta eller 1,276 man hade högst 79 kronor i årligt

understöd. Högst 67 kronor hade 1,130 man, därav 443 blott 55 kronor

och 5 blott 54 kronor.

Till förbättrande av jämväl dessa understödstagares ekonomiska

ställning hava nu de sakkunniga hemställt, att erforderliga åtgärder

måtte vidtagas sålunda,

att nu och framgent före 55 års ålder pensionsberättigade båtsmän

och marinsoldater måtte komma i åtnjutande av ett förhöjt årligt pensionsbelopp

vid fyllda 50 år av 75 kronor;

att nuvarande och blivande pensionstagare av båtsmän och marinsoldater

måtte komma i åtnjutande av förhöjning i sina pensionsbelopp

vid fyllda 55 år till 75 kronor och vid fyllda 60 år till 100 kronor;

att vid inträffad invaliditet enligt lag om allmän pensionsförsäkring

pensionsberättigade båtsmän eller marinsoldater måtte åtnjuta, utom till

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 217.

41

dem utgående pension genom flottans pensionskassa, pensionstillägg eller

understöd enligt nämnda lag oavkortat;

att beträffande tillämpningen av samma lag sådan bestämmelse utfärdades,

att de genom flottans pensionskassa till avskedade båtsmän

eller marinsoldater utgående pensionerna liksom gratifikationerna från

Invalidhusfonden icke skulle beräknas såsom årsinkomst;

att genom flottans pensionskassa utgående pension till avskedad

båtsman eller marinsoldat, som den 1 januari 1914 uppnått 67 levnadsår,

bestämdes till 200 kronor årligen; samt

att för sådana pensionsberättigade båtsmän och marinsoldater, som

drabbades av övergångsbestämmelserna i pensionsförsäkringslagen, pensionen

genom flottans pensionskassa bestämdes till 125 kronor för dem,

som äro födda år 1847, och till 110 kronor för dem, som äro födda

år 1848.

Även här hemställa de sakkunniga, bland annat, om anvisande av

ytterligare medel till bestridande av kostnaderna för de ökade pensionerna.

Av de sakkunnigas utredning torde med tydlighet framgå, att åtgärder

böra vidtagas för att bereda avskedat manskap vid armén och

marinen förbättring i deras pensioner, och har jag inhämtat av cheferna

för de båda försvarsdepartementen, att de hava för avsikt att i den närmaste

framtiden hos Kungl. Maj:t göra framställning om avlåtande av

proposition till riksdagen i sådant syfte. I vilken utsträckning de saklamnigas

förslag kommer att därvid följas, därom är jag icke nu i tillfälle

att yttra mig. Den av pensionsstyrelsen föreslagna modifikationen

i de sakkunnigas förslag kommer emellertid säkerligen icke att godtagas.

Ett bifall till pensionsstyrelsens förslag skulle nämligen nödvändiggöra,

att högst betydliga anslag måste av riksdagen äskas för åstadkommande

av erforderliga pensionsförhöjningar.

I likhet med cheferna för nyssnämnda departement kan jag icke

finna det annat än praktiskt och ändamålsenligt för vinnande i någon

män av det nu eftersträvade målet att i enlighet med de sakkunnigas

förslag utfärda en lagbestämmelse av innehåll att såsom årsinkomst

enligt 6 § pensionsförsäkringslagen, jämförd med 7 § samma lag, icke

skulle räknas underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa, genom flottans

pensionskassa utgående pensioner till avskedade båtsmän och marinsoldater

samt gratifikationer och pensioner från Invalidhusfonden. Den omständigheten,

att eu person är i åtnjutande av underhåll, pension eder gratifikaBihang

till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 147 höft. (Nr 217.) 6

Departements
chefen.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

tion av omförmälda beskaffenhet, skulle då icke förorsaka något som

helst avdrag å det pensionstillägg eller understöd, vartill han enligt

pensionsförsäkringslagen eljest må vara berättigad.

En lagändring av nu ifrågasatt innehåll skulle givetvis hava till

följd ökning av de för pensionsförsäkringen beräknade kostnaderna.

Pensionsstyrelsen, som förutsett detta, har ock ansett, att, om de sakkunnigas

förslag härutinnan vunne bifall, dessa ökade kostnader borde

gäldas av särskilt för ändamålet anvisade medel. Enligt hos pensionsstyrelsen

gjorda beräkningar skulle kostnadsökningen icke komma att

överstiga år 1914 8,000 kronor, år 1915 12,000 kronor, år 1918 25,000

kronor, år 1923 84,000 kronor, år 1933 142,000 kronor och år 1943

103,000 kronor. Dessa belopp, som visserligen äro uträknade endast

med hänsyn till manskapet vid armén, torde emellertid i förhållande till

hela pensionsförsäkringskostnaden vara alltför obetydliga för att påkalla

anvisande av särskilda medel för ändamålet.

Någon fara för att ett undantagsstadgande av nu ifrågavarande beskaffenhet

skulle medföra några för pensionsförsäkringen i ekonomiskt

avseende farliga konsekvenser torde knappast vara för handen. De sakkunniga

hava i detta hänseende med fullt skäl framhållit, att nu ifrågavarande

understödstagare utgöra en snart utdöende befolkningsgrupp,

som intager en alldeles särskild ställning i förevarande avseende. Anledning

torde därför näppeligen föreligga, att andra befolkningsgrupper

kunna framkomma med berättigade krav på att jämväl komma i åtnjutande

av en undantagsbestämmelse liknande den nu ifrågasatta.

Den nu av mig föreslagna lagändringen sjmes böra träda i kraft

den 1 januari 1915. För dem av ifrågavarande understödstagare eller

deras hustrur, som före lagändringens ikraftträdande tillerkänts understöd

enligt pensionsförsäkringslagen och för vilka vid understödsbeloppets

bestämmande hänsyn alltså tagits till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,

pension genom flottans pensionskassa eller gratifikation

från Invalidhusfonden, står det alltid öppet att i den ordning, pensionsförsäkringslagen

föreskriver, söka ökning av understödet.

Departementschefen uppläste härefter ett inom departementet utarbetat

förslag till lag om tillägg till 37 § i lagen om allmän pensionsförsäkring

den 30 juni 1913 av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, samt hemställde, att lagrådets utlåtande över förslaget måtte,

för det ändamål 87 § regeringsformen omförmäler, genom utdrag av protokollet

inhämtas.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 217.

43

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten lämna bifall.

Ur protokollet:

Cour. Falkenberg.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 217.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om tillägg till 37 § i lagen om allmän pensionsförsäkring den 30 juni 1913.

Härigenom förordnas, att till 37 § i lagen om allmän pensionsförsäkring

skall fogas ett tillägg av följande lydelse:

Såsom årsinkomst enligt 6 §, jämförd med 7 §, skall icke räknas

underhåll från Vadstena krigsmanskuskassa, genom flottans pensionskassa

utgående pensioner till avskedade båtsmän och marinsoldater samt gratifikationer

och pensioner från Invalidhusfonden.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1915.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 217.

45

Utdrag ur protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagrad fredagen

den 5 juni 1914.

N ärvarande:

Justi tieråden Thomasson,

SvEDELIUS,

Regeringsrådet Thulin,

Justitierådet friherre Leijoniiufvud.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över civilärenden,

hållet inför Hans Kungl. Höghet Ivronprinsen-Regenten i statsrådet

den 1 maj 1914, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas

över upprättat förslag till lag om tillägg till 37 § i lagen om

allmän pensionsförsäkring den 30 juni 1913.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av extra ledamoten i pensionsstyrelsen Hugo Elliot.

Lagrådet yttrade:

I fråga om det remitterade förslagets innebörd måste beaktas, att

de pensionstillägg och understöd, som skola utgå enligt pensionsförsäkringslagen,

gäldas till en del av staten och till en del av kommunerna.

Den förhöjning i pensionstillägg eller understöd, som förslagets

antagande skulle medföra beträffande en invalid av ifrågavarande slag,

komme alltså att delvis falla vederbörande kommun till last. Såsom av

de sakkunniga framhållits, är det här fråga om medborgare, som direkt

tjänat staten. Men skall av sådan anledning beredas dem någon förmån

på ålderdomen utöver vad som tillkommer alla, lärer staten böra direkt

bestrida kostnaden härför och icke utgifter för sådant ändamål påläggas

kommunerna.

Lagrådet kan fördenskull icke tillstyrka förslagets antagande. Vill

man för åstadkommande av den förmån, som anses böra tilldelas om
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd Proposition Nr 217.

förmälda statstjänare, begagna sig av de former, pensionsförsäkringslagen

med den föreslagna ändringen erbjuder, synes detta icke böra

ske annorledes än i samband med sådan ändring av nämnda lag, att

staten åtager sig alla de kostnader, som därigenom uppstå. En dylik

tanke lärer väl pensionsstyrelsen hava velat uttrycka genom sitt yrkande

att de särskilda kostnader, som vid ett genomförande av de sakkunnigas

förslag komma att drabba pensionsförsäkringen, böra gäldas av särskilt

för detta ändamål anvisade medel.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

47

Utdrag av protokollet över civilärenden, hullet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet ä Stockholms

slott den 12 juni 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman

Broström.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anmälde dels lagrådets

den 18 februari 1914 avgivna utlåtande över det inom civildepartementet

upprättade förslaget till lag om ändrad lydelse av 6, 7, 14, 15,

23, 26, 27 och 31 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring,

dels ock lagrådets den 5 innevarande juni avgivna utlåtande

över det inom samma departement upprättade förslaget till lag om

tillägg till 37 § i samma lag.

I anledning av de anmärkningar, som av lagrådet framställts emot

förstnämnda förslag, anförde departementschefen följande:

»Med godkännande av lagrådets vid 6 § framställda anmärkning

har jag låtit foga ett tillägg till denna § för att fastslå, att, om pensionsbelopp

utgöres av dels avgiftspension och dels pensionstillägg, avrundningen

skall verkställas å pensionstillägget.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

Den i 9 § sista stycket föreslagna ändringen är endast av redaktionell

natur och en följd av den verkställda omarbetningen av 14

och 15 §§.

Rörande den ändring, som i anslutning till upprättade förslag

till fögderiförvaltningens omorganisation och till ny mantalsskrivningsförordning

föreslagits i 14 § första stycket, tillåter jag mig hänvisa till

vad lagrådet därom anfört.

I likhet med lagrådet finner jag, att 14 och 15 §§ i sin nuvarande

avfattning lida av en viss oklarhet, som ej i någon mån blivit avhjälpt

genom de föreslagna ändringarna. En mera grundlig omarbetning av

dessa båda paragrafer är därför önskvärd. Med ledning av vad lagrådet

därutinnan framhållit har jag ock låtit omarbeta paragraferna.

Med beaktande av lagrådets vid 26 § andra stycket gjorda hemställan

att jämväl av stadsfullmäktige eller av allmän rådstuga fattade beslut

om arvode till ordförande i pensionsnämnd böra underställas Kungl. Maj:ts

befallningshavandes prövning, har jag låtit i paragrafen införa en allmän

bestämmelse, att beslut om sådant arvode skall för underställningöverlämnas

till Kungl. Maj:ts befallningshavande samt att i fråga om

denna ämbetsmyndighets prövning ävensom talan mot Kungl. Maj:ts befallningshavandes

beslut vad i gällande kommunalförfattningar finnes

stadgat angående underställning och besvär skall i tillämpliga delar

lända till efterrättelse.

Vad lagrådet i övrigt anmärkt vid 26 § synes ej fullt befogat.

Såsom lagrådet påpekat finnes en olikhet emellan den ställning gent

emot kommunen, som intages av pensionsnämndsordföranden och av

kommunalnämndsordföranden. Den förre är tillsatt av Kungl. Maj:ts befallningshavande

för att i viss mån iakttaga det allmännas intresse, den

senare åter har fått sitt uppdrag av kommunen. Har till ordförande i

pensionsnämnd inom ett pensionsdistrikt utsetts en person, som av en eller

annan anledning är misshaglig för de maktägande inom kommunen, skulle

det kunna inträffa, att, om kommunalstämman hade att fatta beslut jämväl

om gottgörelse till pensionsnämndsordföranden för de honom genom

uppdraget åsamkade kostnader, stämman endast för att visa honom sitt

misshag vägrade att bevilja honom sådan gottgörelse. Att något dylikt

skulle kunna hända i fråga om eu person, som av kommunen själv

erhållit ett förtroendeuppdrag, är däremot knappast tänkbart. Det

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217,

synes därför vara fullgiltiga skäl för handen att i nu förevarande hänseende

göra skillnad mellan eu pensionsnämnds- och en kommunalnämndsordförande

och det är säkerligen ej utan avsikt eu sådan skillnad

iakttagits i 2G § i pensionsförsäkringslagen och i 51 § i förordningen

om kommuualstyrelse på landet.

Med hänsyn till den av lagrådet vid 27 § framställda anmärkningen

torde skäl ej föreligga att vidhålla förslaget om ändring i samma

paragraf.

Gentemot den föreslagna ändringen i 31 § att pension skall utgå

från och med den månad, under vilken rätt till pension inträtt, har

lagrådet invänt, att för eu dylik ändring ur rättslig synpunkt något

skäl icke skulle kunna anföras. Detta är visserligen sannt. Men då

det ej torde kunna förnekas, att i ett synnerligen stort antal fäll invaliditet

i verkligheten inträder tidigare än vid den tidpunkt, då rätt till

pension enligt lagens bestämmelser kommer att förvärvas, samt då därjämte

den föreslagna lagändringen uppenbarligen skulle medföra en viss

arbetsbesparing för pensionsstyrelsen och postverket, torde fullgiltiga

skäl icke vara för handen att i förevarande hänseende frånträda det av

Kungl. Magt till lagrådet remitterade förslaget.

Lagrådet har utan tvivel fullt fog för sin anmärkning, att det i

vissa fall skulle vara olämpligt att jämväl på de personer, som avses i

37 § tredje stycket, tillämpa det i 31 § föreslagna stadgandet om viss

tid, från vilken pension tidigast skulle få utgå, även om rätt till pension

visas hava dessförinnan inträtt. Den i 31 § åsyftade ändringen

torde emellertid utan den av lagrådet påpekade olägenheten kunna

tillämpas även på nyss omförmälda personer, om pension till dessa personer

icke under några förhållanden finge utgå efter högre procentsats

än den, som var gällande för år 1914 eller det senare år, under vilket

vederbörande blivit invalid d. v. s. förvärvat rätt till pension. I anledning

av lagrådets ifrågavarande anmärkning har jag därför dels underkastat

31 § eu omredigering och dels uppgjort förslag till en tilläggsbestämmelse

till 37 § av innehåll, att vad i paragrafens tredje stycke

sägs skall äga tillämpning jämväl i fall, då på grund av bestämmelserna

i 31 § pensionstillägget, understödet eller ökningen därav skall

utgå från en senare tidpunkt än den, då rätten därtill inträtt. Genom

ett sådant stadgande skulle helt visst invalida personer betagas lusten

att dröja med inlämnandet av sina ansökningar: de kunde ju icke geBihang

till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 147 höft. (Nr 217.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

nom ett dröjsmål få pensionen att utgå efter högre procentsats och utsatte

sig dessutom för risken att gå förlustiga pensionen för ett eller

annat år.»

I anledning av lagrådets utlåtande över förslaget till lag om tillägg

till 37 § pensionsförsäkringslagen yttrade departementschefen följande:

»Lagrådet har ansett sig icke kunna tillstyrka förslagets antagande

av det skäl, att kommunerna skulle komma att få vidkännas en del av

den förhöjning i pensionstillägg och understöd enligt pensionsförsäkringslagen,

som genom ett bifall till lagförslaget skulle beredas avskedat

manskap vid armén och marinen. Den del av dessa kostnader,

som skulle falla på varje särskild kommun, bleve emellertid säkerligen

så obetydlig, att den icke alls kan anses verka betungande, allra helst

som gratialisterna genom den höjning av gratialen, som Kung!. Maj:t

förut denna dag beslutat föreslå riksdagen, jämte nu ifrågavarande

höjning av dem tillkommande pensionstillägg eller understöd böra kunna

undgå att anlita kommunens fattigvård. Därtill kommer, att dessa

gratialister, som visserligen ägnat en del av sin tid och sina krafter

åt statstjänst, likväl i allmänhet haft sin huvudsakliga sysselsättning

och näring som jordbrukare.

För det fall att man ville för beredande av viss förmån åt gratialisterna

begagna sig av pensionsförsäkringslagens former, har lagrådet

ifrågasatt, att staten ensam skulle åtaga sig alla de kostnader, som

därigenom skulle uppstå. Fn dylik anordning skulle emellertid förorsaka

pensionsstyrelsen ett högst betydligt och besvärligt arbete och

således även ökad kostnad. Då, såsom jag redan framhållit, den kostnad,

som genom lagförslagets antagande skulle tillskyndas varje särskild

kommun, skulle bliva helt obetydlig, anser jag icke fuligiltiga

skäl föreligga för ett frånträdande av det till lagrådet remitterade förslaget.

Emellertid har jag låtit förslagets text undergå en omredigering,

som icke innebär någon ändring i sak.»

Departementschefen uppläste härefter de sålunda omarbetade lagförslagen,

nämligen dels förslag till lag om ändrad lydelse av 6, 7, 9, 14,

15, 23, 26, 31 och 37 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring,

dels ock förslag till lag om tillägg till 37 § i samma lag,

samt hemställde, att dessa förslag måtte, jämlikt § 87 regeringsformen,

genom nådig proposition föreläggas riksdagen till antagande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Kungl. Maj:tv Nåd. Proposition Nr 217.-

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten lämna bifall; och skulle till

riksdagen avlåtas nådig proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Niklas A. Lind-hult.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1914 B:224 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag dels till lag om ändrad lydelse av 6, 7, 9, 14, 15, 23, 26, 31 och 37 §§ i lagen d s. 1 i texten