Med förslag till förordning om ändrad lydelse av § 4 i förordningen om provianteringsfrilager den 15 november 1912
1914-07-03 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1914 B:237, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av § 4 i förordningen om provianteringsfrilager den 15 november 1912
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 237.
21
Nr 237.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
förordning om ändrad lydelse av § 4 i förordningen
om provianteringsfrilager den 15 november 1912; given
Stockholms slott den 3 juli 1914.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
dels antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av
§ 4 i förordningen om provianteringsfrilager den 15 november 1912
dels ock förklara, att denna förordning skall träda i kraft den dag, som
av Kungl. Maj:t bestämmes.
De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Axel Vennersten.
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 237.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av § 4 i förordningen om provianterings
frilager den 15 november 1912.
Härigenom förordnas, att § 4 i förordningen om provianteringsfrilager
den 15 november 1912 skall erhålla följande ändrade lydelse:
Från provianteringsfrilager må gods, fördelat i större eller mindre
partier, för proviantering eller utrustning utlämnas till fartyg under
villkor,
att fartygets dräktighet icke understiger det tontal, som av
Konungen i sådant avseende bestämts vid meddelandet för staden av
tillstånd till åtnjutande av provianteringsfrilagersrätt, samt
att fartyget utklarerat till utrikes ort, vare sig direkt eller via en
eller flera andra svenska hamnar, eller ock befinner sig på resa mellan
utrikes orter; ankommande dock på Konungens prövning vid nämnda
tillstånds meddelande, huruvida rätt att från provianteringsfrilager intaga
gods jämväl må tillkomma fartyg, vilket inkommit från utrikes ort med
destination till annan svensk hamn, ävensom med vederbörligt svenskt
mätbrev försett däckat fiskefartyg, vilket skall avgå till i Nordsjön eller
därbortom belägen fiskeplats.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 237.
23
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 juli
1914.
Närvarande:
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet Vennersten anförde härefter:
Enligt § 4 i förordningen om provianteringsfrilager den 15 november
1912 gäller såsom villkor för utlämnande till fartyg av gods från provianteringsfrilager,
bland annat, att fartyget antingen utklarerat direkt
till utrikes ort eller befinner sig på resa mellan utrikes orter.
I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift har Skånes handels-, industrioch
sjöfartskammare gjort framställning om sådan ändring av ifrågavarande
paragraf i provianteringsfrilagersförordningen, att jämväl fartyg,
som från svensk hamn utklarerat till utrikes ort via en eller flera andra
svenska hamnar, skulle kunna från provianteringsfrilager i förstnämnda
svenska hamn utrustas, och har handelskammaren till stöd för sin framställning
anfört huvudsakligen följande:
24
Departements
chefen,
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 237.
De i berörda avseende nu gällande bestämmelserna i ämnet syntes handelskammaren
synnerligen olämpliga ur den synpunkten, att de icke oväsentligt komme
att minska möjligheterna till konkurrens med utländska hamnar beträffande fartygsproviantering.
Handelskammaren tilläte sig sålunda framhålla, att exempelvis ångare,
som ginge i regelbunden fart mellan Hamburg å ena sidan och ett större antal
svenska hamnar å den andra — och dessa ångare vore icke så få — ej ägde rätt
att proviantera förr än i den sista svenska hamn de anlöpte. Därest nu denna
hamn icke hade provianteringsfrilagersrätt, vore det enligt de nuvarande bestämmelserna
icke tillåtet för fartyget att proviantera i föregående svenska hamn med
sådan rätt, även om fartyget från denna hamn utklarerat till utrikes ort. Under
sådana förhållanden bleve det en naturlig följd, att provianteringen komme att äga
rum å utländsk ort, i berörda fäll i Hamburg, som genom sina resurser i allmänhet
och sin stora omsättning dessutom givetvis hade de största förutsättningar att kunna
upptaga konkurrensen uti ifrågavarande hänseende.
På grund av nådig remiss hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen
gemensamt avgivit utlåtande i ärendet och därvid anfört:
Någon betänklighet att vidtaga den av handelskammaren nu ifrågasatta förändringen
i förordningen vad anginge utklarering via annan tullplats, syntes så
mycket mindre föreligga, som jämlikt bestämmelse i § 12 av kungörelsen med vissa
föreskrifter angående rättighet att hålla provianteringsfrilager den 15 november
1912 från provianteringsfrilager uttagna varor skulle utföras under enahanda kontroller,
som i tullstadgan funnes föreskrivna beträffande export av nederlags- och transitgods,
vilka senare slag av gods finge i fartyg medföras, även om fartyget under
resan sedermera anlöpte en eller flera svenska tullplatser.
Då emellertid enligt den av Kungl. Maj:t genom nådig kungörelse den 2
december 1910 vidtagna ändring i § 41 tullstadgan fartyg, vilket till återutförsel
såsom skeppsprovision eller skeppsfömödenheter inlastat nederlagsgods, numera finge
under vissa angivna villkor anlöpa jämväl sådan hamn, där tullbevakning icke funnes
anställd, syntes det vara billigt, att härmed jämnställdes det analoga fall, då fartyg
inlastat provianteringsfrilagersgods, och att på grund härav den ifrågasatta ändringen
erhölle sådan räckvidd som handelskammaren begärt, eller att fartyget finge efter
utklareringen anlöpa icke blott tullplats utan även, under de i sistnämnda författningsrum
angivna villkor, sådan hamn, där tullbevakning icke funnes anställd.
På grund av vad sålunda blivit anfört hemställde ämbetsverken, att ifrågavarande
villkor för utlämnande till fartyg av gods från provianteringsfrilager måtte
erhålla följande förändrade formulering:
»att fartyget utklarerat till utrikes ort, vare sig direkt eller via en eller flera
andra svenska hamnar, eller ock befinner sig på resa mellan utrikes orter».
Tillika framlade ämbetsverken förslag till ändrad lydelse av § 41 tullstadgan.
Sedan departementschefen härefter förklarat sig förorda, att den
ifrågasatta ändringen i förordningen om provianteringsfrilager vidtoges
samt finge träda i kraft å tid, som av Kungl. Maj:t bestämdes, uppläste
departementschefen ett i enlighet med kommerskollegii och generaltullstyrelsens
hemsfällan upprättat förslag till förordning om ändrad lydelse
25
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 237.
av § 4 i förordningen om provianteringsfrilager den 15 november 1912
och hemställde, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen dels antaga
samma förslag dels ock förklara, att nämnda förordning skulle träda i
kraft den dag, som av Kungl. Maj:t bestämdes.
Vad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle
proposition till Riksdagen avlåtas av den lvdelse, bil.
litt. . . . vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Einar Hennings.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sarnl. 159 höft. (Nr 234—237.) 4
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1914 B:217 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av § 4 i förordningen om provianteringsfrilager a1 i texten
- BevU 1914 B:16 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av § 4 i förordningen om provianteringsfrilager den 15 novemb s. 10 i texten