Sök i Ratio Lex

Angående anordnande av direkt telefonförbindelse mellan Sverige och Tyskland

1914-07-10 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1914 B:244, Angående anordnande av direkt telefonförbindelse mellan Sverige och Tyskland

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. proposition Nr 244.

1

Nr 244.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående anordnande

av direkt telefonförbindelse mellan Sverige och

Tyskland; given Stockholms slott den 10 juli 1914.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att

dels besluta anordnande av direkt telefonförbindelse mellan Sverige

och Tyskland, under förutsättning att tyska staten bestrider hälften av

kostnaderna av den för ändamålet erforderliga undervattenstelefonkabeln,

samt för ändamålet för år 1915 anvisa ett anslag av 325,000 kronor,

att utgå av lånemedel;

dels medgiva, att nämnda undervattenskabel må, i vad den avser

Sveriges andel, i riket införas tullfritt;

dels ock, under förutsättning att det äskade anslaget beviljas, besluta,

att de i 1915 års riksstat bland inkomsterna upptagna lånemedel

skola höjas med 325,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Magt förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 166 käft. (Nr 244.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 244.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10

juli 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:

I det vid statsverkspropositionen den 14 maj 1914 fogade protokollet

över civilärenden anmälde jag under avdelningen angående utgifter

för kapitalökning, att telegrafstyrelsen i skrivelse den 2 maj 1914

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för anordnande

av direkt telefonförbindelse mellan Sverige och Tyskland med anslutningsledningar

till Stockholm och Göteborg för år 1915 anvisa ett anslag

å 900,000 kronor.

Telegrafstyrelsens hemställan var föranledd av en till styrelsen från

statssekreteraren för kejserliga tyska rikspostamtet inkommen skrivelse,

däri föreslås utläggande av en de båda länderna direkt f örenande undervatten

tele fonkabel.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t anförde jag i huvudsak

följande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj is Nåd. Proposition Nr 244.

3

Som bekant, förmedlas telefonförbindelsen mellan Sverige och Tyskland

för närvarande över Köpenhamn. Det är uppenbart, att telefontrafiken

mellan nämnda länder skulle i hög grad vinna på anläggandet av

en dylik direkt kabelförbindelse. Särskilt för handel och industri skulle

tillkomsten av en sådan givetvis hälsas med tillfredsställelse. Då nu

tekniken på hithörande område nått en sådan fulländning, att telefonsamtal

tydligt kunna framföras även på det avsevärda avstånd, varom

här är fråga, fann jag det framställda förslaget i och för sig vara värt

allt beaktande. Frågan om direkt telefonförbindelse mellan Sverige och

Tyskland har, som bekant, stått på dagordningen sedan några år tillbaka,

och det stigande intresset för förbindelsens åstadkommande har tillbakahållits

endast i avvaktan på ytterligare utveckling av tekniken. Då denna

nu, såsom nämnts, nått erforderlig fulländning, ansåg jag i likhet med

telegrafstyrelsen och vederbörande tyska myndighet, att från nu berörda

synpunkter tidpunkten kunde vara kommen att åvägabringa den önskade

förbättringen i telefonförbindelsen mellan länderna. Att förbättring i

angivna avseende är behövlig, framgår därav, att det förefintliga trafikbehovet,

enligt vad som blivit upplyst, med nu rådande förhållanden

icke kan på tillfredsställande sätt tillgodoses.

Av statsfinansiella skäl fann jag det emellertid svårt att tillmötesgå

telegrafstyrelsens hemställan. Med hänsyn till de synnerligen stora anspråk,

som vid statsregleringens uppgörande i övrigt ställdes på statsverket,

särskilt för främjande av statens affärsdrivande verksamhet, hyste

jag betänkligheter mot att anslagsäskande för ifrågavarande ändamål

gjordes till nu pågående riksdag. Därtill komme att, även om anslag

för ändamålet skulle beviljas innevarande år, arbetet med kabelns anläggande

sannolikt ej skulle kunna påbörjas förrän under år 1915.

Uppskötes frågan till nästa års riksdag, skulle saken ändock kunna

sättas i verket under sistnämnda år, därest detta då befunnes lämpligt.

Med hänsyn till vad sålunda anförts ansåg jag mig icke böra

upptaga förevarande fråga till närmare behandling i sammanhang med

statsverkspropositionen.

Frågan har emellertid nu i någon mån kommit i annat läge, och

jag har fördenskull ansett mig böra redan nu draga densamma under

Kungl. Maj:ts prövning.

Till en början må återgivas innehållet av telelegrafstyrelsens förenämnda

skrivelse. I denna anföres följande:

Telegraf
styrelsen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 244.

»I skrivelse till telegrafstyrelsen den 30 januari 1914 har statssekreteraren

för kejserliga tyska rikspostamtet framhållit att, då telefonkabeltillverkningen

numera nått sådan fulländning, att telefonsamtal tydligt kunna framföras, även

om kabel användes å längre sträckor, tiden syntes kommen för en utvidgning

och förbättring av den nu över Köpenhamn förmedlade telefonförbindelsen mellan

Sverige och Tyskland genom utläggning av en de båda länderna direkt förenande

undervattenstelefonkabel. Ärendet hade blivit ingående prövat av rikspostamtet,

som därvid kommit till det resultat, att det vore lämpligt att för den nya kabeln

välja i stort sett samma väg som för den under år 1898 utlagda svensk-tyska

telegrafkabeln. Frågan om kabelns landningsplats å tyska kusten — Sassnitz,

Arkona, en punkt på pommerska kusten norr om Stralsund eller på halvön

Zingst — tarvade ytterligare undersökningar, men Trälleborg förutsattes som

landningspunkt på svenska sidan. En 4-trådig, guttaperkaisolerad kabel med

pupinspolar, så anordnade att tre samtal kunna pågå samtidigt, vore den för

ändamålet lämpligaste kabeltypen, och, med beräkning av kabelns sammanlagda

längd till 120 kilometer, komme kostnaden för anskaffning och utläggning av en

kabel av sådan beskaffenhet att uppgå till omkring 900,000 mark, av vilken

summa Sverige och Tyskland hade att bestrida vardera hälften. Kabelns förbindande

med allmänna telefonnätet skulle på tysk sida ske på det sätt, att de

båda dubbelledningarna skulle medelst 4,5 mm. pupiniserade luftledningar intagas

till telegrafstationen i Stralsund, som förfogade över ett tillräckligt antal goda

förbindelser med de större orterna i den närmare trakten (Kostock, Stettin o. s. v.).

Dessutom ställdes för den svensk-tyska telefontrafiken i utsikt 4,5 mm. pupinledningar

Stralsund—Berlin och Stralsund—Hamburg. Vida kretsar inom handeln och

industrien skulle med glädje se, att den nya förbindelsen, som för telefontrafiken

mellan de båda länderna bleve av största betydelse, snart nog kunde komma

till stånd. De för bestridande av kostnaderna för den tyska andelen i kabeln

samt för byggandet av de tyska landlinjerna erforderliga medlen stode redan till

förfogande under år 1914.

Frågan om en direkt telefonförbindelse mellan Sverige och Tyskland

har stått på dagordningen sedan några år tillbaka, och det stigande intresset

för en sådan anläggnings bringande till stånd har måst tillbakahållas endast i

avvaktan på teknikens utveckling. Med numera vunnen erfarenhet om dess framsteg

och efter noggrann prövning av det framställda förslaget finner sig telegrafstyrelsen

vara fullt ense med statssekreteraren för tyska rikspostamtet därom, att

tidpunkten nu är kommen för ett utvidgande och förbättrande av telefonförbindelserna

mellan Sverige och Tyskland genom utläggning av en direkt telefonkabel

mellan de båda länderna, ävensom därom, att den nya förbindelsen bör komma

till stånd snarast möjligt.

Telefontrafiken mellan Sverige och Tyskland tog sin början den 1 augusti

1903. I samtalsutväxlingen deltogo från början 10 svenska centralstationer, av

vilka de nordligaste voro Stockholm, Norrköping, Skövde och Göteborg. Även

å tysk sida var korrespondensområdet synnerligen begränsat. Med undantag för

Göteborg, Malmö och Hälsingborg medgavs samtalsutväxling endast med Hamburg

och Liibeck. Göteborg fick, förutom med dessa stationer, även utväxla

samtal med Bremen, Stettin och Stralsund; Malmö och Hälsingborg dessutom

med Berlin.

Under den tid, som förflutit från det den svensk-tyska telefontrafiken tog

sin början, har antalet i samtalsutväxlingen deltagande stationer å såväl svensk

s. 5 Kontrollera mot PDF

Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 244. 5

som tysk sida alltmera ökats, så att antalet stationer å svensk sida nu utgör 35.

Bent geografiskt sett liar emellertid korrespondensområdet icke kunnat avsevärt

utsträckas. De nordligaste svenska stationer, som för närvarande deltaga i samtalsutväxlingen,

äro Stockholm, Örebro, Kristinehamn och Strömstad. Att antalet

i samtalsutväxlingen deltagande stationer ökats, beror förnämligast därpå,

att åtskilliga mindre stationer i södra Sverige, vilka vid tiden för den svensktyska

telefontrafikens öppnande icke hade tillgång till för långväga trafik lämpliga

ledningar, sedermera på grund av allmän stegring i stationernas interurbana trafik

måst förses med dylika och därigenom också erhållit möjlighet att korrespondera

med Tyskland. Allt fortfarande ''gäller således, att alla orter norr om Stockholm

äro avstängda från möjligheten att komma i telefonförbindelse med Tyskland,

och vad Stockholm vidkommer är samtalsmöjligheten begränsad till den allra

nordligaste delen av Tyskland. Det har sålunda icke varit möjligt att, med användande

av vanliga telefonapparater, å nuvarande befordringsväg uppnå tillfredsställande

förbindelse mellan Stockholm och Berlin. Sådan förbindelse har man

visserligen lyckats erhålla medelst de så kallade starkströmsmikrofonerna, men

dessa apparater, för vilkas användande särskilt tillstånd måste utverkas av tyska

telegrafförvaltningen och vilkas begagnande medföra ökade avgifter, hava på grund

av dessa omständigheter endast vunnit en obetydlig spridning.

Att emellertid behov förefinnes av telefonförbindelse med användande av

vanliga telefonapparater mellan sådana orter inom de båda länderna, som för

närvarande äro avstängda därifrån, därom vittna de tid efter annan till styrelsen

inkomna framställningar från allmänheten om medgivande av förbindelse mellan

sådana från varandra avstängda orter. På grund av dylika framställningar hava

under femårsperioden 1909—1913 i 4-1 fall försök gjorts att utvidga samtalsutväxlingen

till nya svensk-tyska stationer, därav dock endast i 19 fall med gynnsamt

resultat. Och då hava likväl samtalsförsöken begränsats till att gälla sådana

stationer, där möjlighet att uppnå tillfredsställande resultat kunnat tänkas föreligga,

medan däremot samtalsförsök icke anställts i sådana fall, då det med visshet

kunnat förutses, att förbindelse skulle vara omöjlig.

Det är sålunda uppenbart såväl att den nuvarande förbindelsen icke kan

tillgodose det trafikbehov, som faktiskt förefinnes, som ock att en direkt telefonförbindelse

mellan Sverige och Tyskland komme att medföra en väsentlig ökning

i trafiken utöver den nuvarande.

Detta oavsett är emellertid redan från det nuvarande korrespondensområdet

trafiken av eu sådan omfattning och dessutom stadd i sådan ökning, att en direkt

förbindelse snart nog bleve behövlig enbart för denna trafik. Ifrån att under

år 1904 omfatta omkring 2,300 samtalsperioder har nämligen trafiken år för år

jämnt ökats, så att densamma under år 1913 utgjorde omkring 12,200 perioder.

Ökningen har sålunda utgjort i medeltal 1,000 perioder per år.

Det högsta antal perioder en ledning beräknas kunna rymma är 50,000

perioder. Trafiken från det nuvarande korrespondensområdet skulle sålunda

redan från början fylla en direkt ledning till en fjärdedel. Med hänsyn därtill

att den trafik, som genom korrespondensområdets utvidgning skulle tillföras den

direkta ledningen, i sig innefattar, bland annat, trafiken mellan Stockholm och

Berlin, torde emellertid med visshet kunna förutsättas, att en direkt ledning

redan från början komme att bliva till fullo utnyttjad. Den andra i kabeln

varande ledningen skulle under sådana förhållanden snart nog behöva tagas i

anspråk.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 244.

Lämpligaste sträckningen för undervattenskabeln torde i stort sett bliva

den, som följts av den yngsta av de båda nu befintliga telegrafkablarna mellan

Sverige och Tyskland, nedlagd år 1898, och bästa landningsplatsen å svenska

sidan trakten omkring Trälleborg, där jämväl nyssnämnda båda telegrafkablar

tagits i land.

I fråga om slaget av kabel är telegrafstyrelsen ense med tyska rikspostamtet

darom, att en för duplexexpediering avsedd, guttaperkaisolerad pupill kabel

ar den tor ändamålet lämpligaste.

Däremot håller telegrafstyrelsen före, att den från tysk sida beräknade

kostnaden för kabelns anskaffning och nedläggning, 900,000 mark, kan i väsentlig

man nedbringas. Med hänsyn till det pris, som den av 1913 års riksdag'' beviljade

undervattenskabeln mellan Gottland och fastlandet betingat, torde anläognin°-sför

en kabel mellan Sverige och Tyskland icke behöva överskrida

oo0,000 kronor, varav sålunda 325,000 kronor skuile komma på Sveriges andel.

I detta kostnadsförslag har ej medtagits tull å den på Sverige belöpande

delen av sjökabeln. Enligt gällande tulltaxa skulle tullen för kabeln bliva 15

öre föi kilogram eller ungefär 4o,000 kronor för svenska delen av kabeln, därest,

såsom med all sannolikhet kommer att ske, en guttaperkaisolerad kabel kommer

att valjas. Om denna tullumgäld skall erläggas, blir anläggningskostnaden ökad

med samma belopp, och i följd därav skulle även anslaget behöva ökas med

samma summa. I överensstämmelse med vad Kungl. Maj:t i propositionen

nr 45 till 1912 års riksdag och statsverkspropositionen till 1913 års riksdanföreslagit

samt nämnda års riksdagar sedermera beslutat angående tullfri införsel

av de for telefonanläggningar till Holmön och Gottland erforderliga undervattenskablarna,

anser telegrafstyrelsen emellertid även den för telefonförbindelse med

Tyskland erforderliga undervattenskabeln böra, i vad den avser Sverives andel

tullfritt införas i riket.

För upptagande av trafiken från den nya direkta telefonförbindelsen erfordras

nya ledningar mellan Trälleborg och Stockholm samt Trälleborg och

Goteborg. Samtalstrafiken å de mellan dessa städer befintliga ledningarna är

nämligen redan nu sa stor, att ledningarna äro till det yttersta utnyttjade och

1 „ ® kunna på ett tillfredsställande sätt upptaga den nuvarande trafiken. Framställningar

hava också redan under år 1913 ingått till telegrafstyrelsen från föreståndarna

för telefonstationerna i Malmö och Göteborg om uppläggande av nya

ledningar Maimö Stockholm och Malmö—Göteborg. Även om den föreslagna

telefonkabeln icke komme till stånd, o skulle alltså nya ledningar å nämnda

bada sträckor snart nog vara erforderliga. A dessa sträckor har för övrigt samtalstrafiken

under de senare åren tillvuxit i sådan grad, att en ny ledning måst

uppläggas ungefär vartannat år. Den tid, under vilken den tyska telefontrafiken

icke komme att upptaga de nya landledningarna, skulle således från början finna

tull användning för den inhemska interurbantrafiken.

e Enligt gjorda beräkningar komma de föreslagna ledningarna Trälleborg—

btockholm. och Trälleborg—Göteborg, vilka böra byggas av 4,5 mm. koppartråd

och pupimseras, att draga en kostnad, den förra av 350,000 kronor och den senare

av 225,000 kronor.»

1 å grund av vad sålunda blivit anfört har telegrafstyrelsen i underdånighet

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för an
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 244.

ordnande av direkt telefonförbindelse mellan Sverige och Tyskland med

anslutningsledningar till Stockholm och Göteborg för år 1915 anvisa

ett anslag å 900,000 kronor samt att medgiva, att den för nämnda telefonförbindelse

mellan Sverige och Tyskland erforderliga undervattenskabeln

må, i vad den avser Sveriges andel, i riket införas tullfritt.

Efter remiss har generaltullstyrelsen i utlåtande den 27 maj 1914 Generalanfört,

att den begärda förmånen beträffande ifrågavarande telefonkabel tullBtyre!6enicke

lärer kunna beredas under annan form än den av telegrafstyrelsen

föreslagna.

Dä prof å kabeln ej funnes tillgängligt, vore generaltullstyrelsen

emellertid icke i tillfälle att yttra sig rörande de i telegrafstyrelsens

underdåniga skrivelse lämnade uppgifter angående den sannolika tullavgiften

för sagda kabel.

I infordrat utlåtande av den 10 juli 1914 har befälhavaren för Befälhavaren

generalstaben förmält sig icke hava något att erinra mot telegrafstyrel- for6t|®”®ral‘

sens ifrågavarande framställning.

Beträffande önskvärdheten och behovet av direkt telefonförbindelse Departements

mellan Sverige och Tyskland torde jag ej vidare behöva uppehålla mig chefenvid

denna sida av frågan, då av telegrafstyrelsens framställning och mitt

ovan återgivna uttalande till statsrådsprotokollet till fullo torde framgå, att

ifrågavarande förbindelse mellan de båda länderna kommer att fylla ett

sedan flera år tillbaka föreliggande behov.

Vid ärendets föregående föredragning inför Kungl. Maj:t uttalade

jag den förmodan, att, även om frågan bleve uppskjuten till 1915 års

riksdag, arbetet med undervattenskabelns anläggande i allt fall skulle

kunna verkställas under samma år, om detta då befunnes lämpligt. Av

telegrafstyrelsens framställning framgår, att de för bestridande av kostnaderna

för den tyska andelen i kabeln erforderliga medlen stå till förfogande

redan under innevarande år. Nu har upplysts, att kabelns utläggande

i Östersjön kan äga rum allenast under månaderna juni—

september. Tillverkningen av kabeln och därtill hörande pupinspolar

torde emellertid taga flera månader i anspråk, varför det torde vara

nödvändigt att göra beställning av kabeln med tillbehör senast i mitten

av mars 1915, därest densamma skall kunna bliva färdig för utläggande

under sommaren samma år. Med hänsyn härtill måste, om arbetet skall

komma till utförande under nyssnämnda år, de svenska statsmakterna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 244.

hava fattat beslut i saken och ställt nödiga medel till förfogande senast

under första hälvten av mars 1915.

De tyska statsmakterna hava, såsom nämnts, redan anslagit medel

för ändamålet, och detta under förutsättning att arbetet kommer till utförande

under år 1915. Från tysk sida har därjämte under hand hemställts,

huruvida icke, trots de tidigare uttalade betänkligheterna, saken

skulle kunna slutligen avgöras innevarande år, så att nödig tid för träffande

av erforderliga förberedelser kunde vinnas. På grund av dessa

förhållanden och då några avgörande skäl mot ärendets upptagande redan

nu icke torde föreligga, anser jag mig böra förorda, att anslag för

ändamålet äskas redan hos den nu pågående riksdagen.

Yad angår den ifrågavarande kabelns tekniska beskaffenhet och kabelns

sträckning mellan Sverige och Tyskland, har jag ej någon erinran

att göra mot vad därutinnan föreslagits.

Från tysk sida hava kostnaderna för kabelns anskaffning och nedläggande,

på sätt av telegrafstyrelsen omförmäles, beräknats till 900,000

mark, men har styrelsen ansett kostnaden kunna nedbringas till 650,000

kronor, därav hälften eller således 325,000 kronor skulle utgöra Sveriges

andel. I fråga om denna kostnadsberäkning har jag ej någon anmärkning

att framställa.

På min anmodan har inom telegrafstyrelsen approximativ beräkning

verkställts angående räntabiliteten av företaget. Telegrafstyrelsen har

i detta avseende upplyst följande. Transitoavgiften för samtalens mellan

Sverige och Tyskland förande över Danmark utgör 50 öre per samtalsperiod.

Denna avgift skulle efter den nya förbindelsens öppnande tillgodokomma

kabelanläggningen, varvid på Sveriges andel skulle belöpa hälften

eller 25 öre per period. I sin underdåniga skrivelse den 2 maj 1914 har

telegrafstyrelsen förklarat sig kunna med visshet förutsätta, att genom den

nya förbindelsens tillkomst trafiken skulle till följd av korrespondensområdets

utökning fyrdubblas eller komma att redan från början uppgå till omkring

50,000 perioder. Såsom styrelsen i sin ovannämnda skrivelse vidare

anfört, har ökningen i trafik å det nuvarande korrespondensområdet

varit ungefär 1,000 perioder per år. Efter kabelns tillkomst bör man

emellertid kunna räkna med en fyrdubblad ökning eller 4,000 perioder

per år. I likhet med vad som beräknats för Gottlandskabeln, torde

för ifrågavarande kabel böra beräknas en amorteringstid av 25 år. Med

en beräknad räntefot av 4,5 procent skulle den årliga annuiteten uppgå

till 6,25 procent. Då kabelns anläggningskostnad beräknats till 325,000

kronor, skulle således erfordras eu årlig inkomst av 20,300 kronor.

Efter 16 år skulle emellertid med ovan antagna ökning trafikintensiteten

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Ma:ts Nåd. Proposition Nr 244.

uppgå till omkring 110,000 perioder och medelinkomsten per år under

de första 16 åren till 20,000 kronor eller ungefär det belopp, som erfordras

för den årliga annuiteten.

Vid bedömandet av räntabiliteten torde man för övrigt kunna

antaga såsom sannolikt, att under de återstående 9 åren av kabelns

livslängd högre medelinkomst än den ovan angivna kommer att inflyta.

För upptagande av trafiken från den direkta telefonförbindelsen med

Tyskland erfordras, enligt vad telegrafstyrelsen förmäler, nya ledningar

jämväl å sträckorna Trälleborg—Stockholm och Trälleborg—Göteborg.

Ehuru jag, på sätt av det följande framgår, anser frågan härom icke för

närvarande behöva upptagas till behandling, har jag likväl anmodat

telegrafstyrelsen att verkställa eu beräkning av den sannolika avkastningen

av nämnda ledningar. Det har nämligen synts mig vara av vikt,

att, då dessa närmast bliva behövliga för tillgodoseende av den nya förbindelsen

med Tyskland och således utgöra eu nödvändig följd av denna,

den ekonomiska bärkraften av företaget i dess helhet undersökes.

Vad ifrågavarande landledningar beträffar, har telegrafstyrelsen i

ovan återgivna skrivelse framhållit, att desamma, i den mån de icke

komma att upptagas av den tyska trafiken, torde komma att användas för

inhemsk trafik. Vid anläggningens färdigblivande har av styrelsen en

samtalsfrekvens av 50,000 perioder beräknats föreligga. På dessa landledningar

kommer icke att framföras trafiken mellan Tyskland samt

första och närgränsande delar av andra taxezonerna inom Sverige, enär

denna trafik skulle ledas över andra, i Skåne och närliggande provinser

befintliga ledningar. För att göra beräkningen så tillförlitlig som möjligt,

torde man böra förutsätta, att endast hälvten av den trafik, som skulle

förmedlas av kabeln, kommer att belasta de nya landledningarna. Trafiken

å dessa skulle i så fall beräknas till omkring 25,000 perioder under

det första året med en årlig ökning av ungefär 2,000 perioder. Efter

16 års förlopp skulle trafiken i så fall omfatta omkring 55,000 perioder

och medeltalet för de 16 första åren bliva 40,000 perioder per år.

Det belopp, som bör tillgodoräknas ledningarna för å dem framförda

utländska samtal, bör enligt telegrafstyrelsens mening vara den

nuvarande taxan för andra zonen, inom vilken ledningarnas ändpunkter

Göteborg och Stockholm äro belägna, eller 1 krona 50 öre per period,

minskat med det belopp, 50 öre, som förut tillgodokommit kabeln, eller

således 1 krona per period. Bruttoinkomsten skulle enligt denna beräkning

följaktligen bliva 40,000 kronor per år. Härtill skulle komma den

inkomst, som belöper på den inhemska fyllnadstrafiken och som styrelsen

beräknar komma att uppgå till ungefär 30,000 kronor per år. Totala

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 166 höft. (Nr 244.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 244.

bruttoinkomsten skulle således bliva omkring 70,000 kronor. Från denna

summa bör dragas 15,000 kronor i expeditions- och underhållskostnad,

vadan nettoinkomsten skulle bliva omkring 55,000 kronor, utgörande

ungefär 9,5 procent på anläggningskostnaden. Åven beträffande dessa

landledningar torde man för övrigt kunna räkna med en högre årlig

medelinkomst efter de 16 första åren än som ovan angivits.

Medelavkastningen av anläggningen i dess helhet, omfattande både

kabeln och landledningarna, skulle således enligt styrelsens beräkning

komma att uppgå till ungefär 8 procent, och företaget skulle följaktligen

vara att betrakta som en god affär för staten.

Vid uppgörandet av dessa beräkningar har hänsyn ej tagits till en

eventuell minskning i telegramväxlingen mellan Sverige och Tyskland

på grund av kabelns tillkomst, enär någon möjlighet att uppskatta en

sådan minskning icke gives och i allt fall någon väsentlig nedgång i

detta avseende knappast torde vara att befara.

Att med full visshet beräkna företagets ekonomiska bärighet låter

sig givetvis icke göra, och det torde därför knappast behöva framhållas,

att telegrafstyrelsens nu återgivna beräkningar allenast äro approximativa.

Åven om det emellertid kunde befaras, att kabelanläggningen

icke kommer att bliva en så god affär för staten, som beräkningarna

synas ställa i utsikt, anser jag det likväl ur andra synpunkter vara av

vikt, att anläggningen kommer till stånd. Jag har i detta avseende redan

förut framhållit, vilken stor betydelse en dylik direkt kabelförbindelse bör

äga för handel och industri. Vidare är det givet, att det för den svenska

pressen måste innebära stora fördelar att komma i direkt telefonförbindelse

med ett sådant världscentrum som Berlin. Snabba och mera utförliga

underrättelser från kontinenten kunna därigenom erhållas vid sidan av

telegrafiska meddelanden, som betinga en väsentligt större kostnad. Det

är visserligen sannt, att redan nu, då telefonförbindelsen mellan Sverige

och Tyskland går över Köpenhamn, telefonsamtal mellan Stockholm och

Berlin kunna äga rum. Men dessa kunna ske allenast medelst s. k.

starkströmsmikrofoner, vilkas användande, på sätt telegrafstyrelsen påpekat,

medför högre avgifter än de vanliga och dessutom förutsätter

särskilt tillstånd från den tyska telegrafiörvaltningens sida, varför detta

slag av apparater endast i ringa mån kommit i bruk.

Frånsett nu anförda synpunkter torde internationella hänsyn i ett

fall som detta icke kunna lämnas ur räkningen. Då Tyskland för sin

del redan beviljat medel för ändamålet, synes det mig sålunda från

svensk sida icke böra ifrågakomma att avböja det gjorda erbjudandet

utan för den händelse särskilda, tungt vägande skäl därför skulle kunna

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 244. 11

förebäras. Sådana skäl föreligga emellertid enligt min mening icke i

detta fall.

Telegrafstyrelsen har hemställt, att den erforderliga undervattenskabeln

måtte, såvitt angår Sveriges andel därav, tullfritt införas i riket.

I detta avseende ber jag få erinra, att riksdagen år 1912, med bifall

till nådiga propositionen n:r 45 angående anordnande av telefonförbindelse

mellan fastlandet och Holmön i Västerbottens län, medgav, att

den för nämnda telefonanläggning erforderliga undervattenskabeln, vilken

icke kunde tillverkas inom landet, finge i riket införas tullfritt. Såsom

motiv härför anfördes då, att det syntes oklokt att belasta kontot för

kapitalökning, vilket väl till huvudsaklig del erhölle sina tillgångar

genom lånemedel, med medel, som skulle direkt återinflyta i statskassan

i form av bevillning.

Sedermera beviljade jämväl 1913 års riksdag tullfrihet för en undervattenskabel

mellan Gottland och fastlandet.

I likhet med vad som sålunda förut skett i likartade fall, torde

jämväl i föreliggande fall tullfrihet utverkas. I samråd med chefen för

finansdepartementet får jag därför förorda myndigheternas i denna del

gjorda hemställan.

Telegrafstyrelsen har tillika hemställt, att i sammanhang med den

direkta telefonförbindelsen med Tyskland nya telefonledningar mellan

Trälleborg och Stockholm samt Trälleborg och Göteborg måtte uppläggas.

Ehuru jag till fullo behjärtar behovet härav, anser jag dock

ej nödigt, att denna fråga redan nu dragés under riksdagens prövning,

utan torde därmed utan olägenhet kunna anstå till år 1915. Förrän

hösten nämnda år kan i allt fall ej kabelanläggningen mellan Sverige

och Tyskland vara färdig, och intill dess torde trafiken kunna tillgodoses

med de nu befintliga ledningarna å dessa sträckningar.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att

dels besluta anordnande av direkt telefonförbindelse

mellan Sverige och Tyskland, under förutsättning

att tyska staten bestrider hälften av kostnaderna av

den för ändamålet erforderliga undervattenstelefonkabeln,

samt för ändamålet för år 1915 anvisa ett

anslag av 325,000 kronor, att utgå av lånemedel;

dels medgiva, att nämnda undervattenskabel må,

i vad den avser Sveriges andel, i riket införas tullfritt;

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 244.

dels och, under förutsättning att det äskade anslaget

beviljas, besluta, att de i 1915 års riksstat bland

inkomsterna upptagna lånemedel skola höjas med

325,000 kronor.

Till denna departementschefens, av statsrådets

övriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans

Maj:t Konungen lämna bifall; och skulle till riksdagen

avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ivar Lundgren.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1914.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.