Sök i Ratio Lex

Angående ändring i och tillägg till gällande grunder för pensionering av flottans befäl och underbefäl med vederlikar

1914-07-10 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1914 B:247, Angående ändring i och tillägg till gällande grunder för pensionering av flottans befäl och underbefäl med vederlikar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 247.

1

Nr 247.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående ändring

i och tillägg till gällande grunder för pensionering av

flottans befäl och underbefäl med vederlikar; given

Stockholms slott den 10 juli 1914.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att godkänna bifogade förslag till kungörelse om vissa ändringar i

och tillägg till de av Kungl. Maj:t med riksdagen antagna grunder för

pensionering av flottans befäl och underbefäl med vederlikar m. m.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vedei''börande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Dan. Broström.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 169 käft. (Nr 247.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 247.

Förslag

till

Kungörelse om vissa ändringar i och tillägg till de av Kungl. Maj:! med riksdagen

antagna grunder för pensionering av flottans befäl och underbefäl med

vederlikar m. m.

Härigenom förordnas, att i de av Kungl. Maj:t med riksdagen antagna

grunder för pensionering av flottans befäl och underbefäl med vederlikar

m. m. punkterna 7 och 8 skola erhålla följande ändrade lydelse samt

en ny punkt 7x/2 med nedanstående lydelse införas:

7.

Den, som till följd av olycksfall i tjänsten eller eljest till följd av

skada eller sjukdom, vilken han genom utövningen av sin tjänst ådragit

sig, befinnes för framtiden oförmögen till tjänstgöring, är skyldig att avgå

från tjänsten, med rätt till pension till belopp, motsvarande det, som utgör

underlag för beräknande av pension och fyllnadspension i den beställning

han innehar.

772.

Löntagare, som uppnått den för rätt till fyllnadspension i den tjänst

han innehar stadgade levnadsålder, och som jämväl uppfyllt de villkor,

vilka för erhållande av de samma tjänst åtföljande pensioner äro föreskrivna,

är skyldig att från tjänsten avgå, Konungen eller, där viss ärabetsmyndighet

äger att från tjänsten avskeda, den myndighet obetaget

att låta med avskedet anstå, därest och så länge vederbörande prövas

kunna i tjänsten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna, dock

att anstånd, som sålunda medgivas, icke må sammanlagt överstiga tre år,

eller, vad beträffar officer av kaptens eller lägre grad eller underofficer,

sex månader.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:U nåd. proposition nr 247.

3

8.

Löntagare, som icke uppnått den för rätt till fyllnadspension i den

tjänst han innehar stadgade levnadsålder, men som, efter att under tre på

varandra följande år på grund av sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur

stånd att tjänstgöra, finnes för framtiden till tjänstgöring oförmögen, är

skyldig att från tjänsten avgå och kan därifrån, även utan egen ansökning,

skiljas, mot åtnjutande av pension av statsmedel till belopp, motsvarande

pension jämte fyllnadspension i den tjänst han innehar.

Vad sålunda förordnats skall träda, i kraft den 1 januari 1916, men

äger ej tillämpning på löntagare, vilken före denna kungörelses utfärdande

erhållit fullmakt, konstitutorial eller förordnande å tjänsten utan föreskrift

därom, att han skulle vara skyldig underkasta sig de förändringar i pensionsbestäinmelser,

som bleve i laga ordning fastställda.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 247.

Utdrag av protokollet över sjöförsvarsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10

juli 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för sjöförsvarsdepartementet, statsrådet Broström anförde:

I nådiga kungörelsen angående meddelad fastställelse av grunder

för pensionering av flottans befäl och underbefäl med vederlikar samt av

flottans och lotsverkets gemenskap den 24 november 1876 hava punkterna

7 och 8 följande lydelse:

»7.

Den, som i och för tjänsten ådragit sig skada eller obotlig sjukdom,

som gör honom till vidare tjänstgöring oförmögen, äger rätt att avgå med

pension jämte fyllnadspension, om än villkoren för pensions och fyllnadspensions

åtnjutande eljest icke äro uppfyllda.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 247.

5

8.

Den löntagare, som i minst tre år lidit av lamhet, blindhet eller

vansinne, utan att anledning förefinnes att han kan återvinna tjänstbarhet,

må, sedan detta förhållande genom föregående undersökning blivit vederbörligen

utrett, kunna utan egen ansökning från tjänsten skiljas mot

åtnjutande under sin återstående livstid av pension från allmänna indragningsstaten

till belopp, motsvarande pension jämte fyllnadspension.»

Enligt dessa bestämmelser föreligger ej avgångsskyldighet för annan

än den, som är otjänstbar på grund av lamhet, blindhet eller vansinne.

Trots i och för tjänsten ådragen oförmåga att göra tjänst kan däremot

officer eller underofficer bibehålla sin befattning och uppbära den därmed

förenade lön.

Föreskrifter angående s. k. respittid finnas icke i för marinen gällande

pensioneringsgrunder, men hava utfärdats av Kungl. Maj:t i vederbörliga

reglementen. Vad flottan beträffar, meddelas dylika föreskrifter i

reglemente för marinen, del I, § 163: i, och äro av följande lydelse:

»Har officer, underofficer eller den, som tillhör marinläkarkåren,

sedan han uppnått den levnadsålder, vilken berättigar honom till full pension

och fyllnadspension efter den tjänstegrad, i vilken han åtnjuter lön

på stat, förblivit kvar i tjänst, officer av kommendörkaptens eller högre

grad eller den, som tillhör marinläkarkåren, tre år samt officer av kaptens

eller lägre grad eller underofficer sex månader efter nämnda ålder, varder,

därest han jämväl uppfyllt de villkor, som för erhållande av sådan pension

eljest äro föreskrivna, avsked från flottan med rätt till pension och fyllnadspension

honom meddelat, såvida icke Konungen med avseende å

tjänstens fördel finner honom böra i densamma kvarstå.»

Vad kustartilleriet beträffar återfinnas motsvarande föreskrifter i reglemente

för marinen, del III, § 74.

Det år 1909 av särskilt förordnade kommitterade avgivna betänkande Kommitoch

förslag angående upprättande av reservstater vid armén och marinen te™fge\(/jgr

innehåller bland annat förslag till bestämmelser om avgång på grund av

otjänstbarbet samt om borttagande av de s. k. respitåren.

I oavvisligt samband med förslaget om upprättande av en krigsduglig

reservstat stode enligt de kommitterades åsikt fordran att kunna från den

aktiva staten avlägsna dem, som där upptaga platser utan att vara tjänstbara

och utan att enligt nuvarande bestämmelser kunna därifrån skiljas.

Såsom allmän regel ville de kommitterade ur synpunkten av befälets krigs
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 247.

duglighet uppställa, att var och eu, som är otjänstbar och anses obotlig,

skall vara skyldig att inom viss tid avgå med pension.

I detta syfte borde uti nådiga kungörelsen den 24 november 1876

angående grunder för pensionering av flottans befäl in. in. bestämmelserna

om avgångsskyldighet i viss mån ändras.

Så borde den, som i och för tjänsten ådragit sig skada eller obotlig

sjukdom, vilken gjorde honom till vidare tjänstgöring oförmögen, äga rätt

att, så snart detta förhållande blivit vederbörligen styrkt, avgå med pension

av statsmedel till belopp motsvarande det, som utgjorde underlag för

beräknande av pension och fyllnadspension i den beställning han innehade.

Vidare borde avsked meddelas officer eller underofficer, som

uppfyllt stadgade villkor för erhållande av pension och fyllnadspension i

den tjänst han innehade, om hans tjänstbarhet befunnes nedsatt och

Kungl. Maj:t eller den myndighet, som honom till tjänsten utnämnt,

prövade hans kvarstående icke längre vara med tjänstens fordringar förenligt,

men eljest, då han med tre år överskridit den för rätt till fyllnadspension

uti innehavande tjänst stadgade levnadsålder, så framt ej Kungl.

Maj:t eller den myndighet, som honom till tjänsten utnämnt, prövade hans

kvarstående vara för riket nyttigt.

Slutligen ansågo kommitterade, att bestämmelsen om avgångsskyldighet

på grund av lamhet, blindhet eller vansinne borde utsträckas

till var och en, som i minst tre år lidit av i eller utom tjänsten ådragen

skada eller obotlig sjukdom, som gjorde honom till vidare tjänstgöring

oförmögen, så att, sedan detta förhållande blivit vederbörligen styrkt, sådan

löntagare måtte kunna, även utan egen ansökan, från tjänsten skiljas

mot åtnjutande av pension av statsmedel till belopp, motsvarande pension

jämte fyllnadspension i den tjänst han innehade.

Chefens för 1 en till chefen för sjöförsvarsdepartementet den 18 september 1909

yttrande den overlamnad promemoria beträffande upprättande av reservstater framhöll

18 september chefen för marinstaben,

att en betydande ökning av marinens pensionerade reservbefäl vore

behövlig, liksom även ett höjande av denna personals effektivitet;

att detta kunde åstadkommas genom sänkande av pensionsåldern,

borttagande av respitåren och införande av förtidspensionering eller upprättande

av en avlönad reservstat; samt

att genom vidtagande av dessa åtgärder jämväl skulle åstadkommas

eu föryngring av officers- och underofficerskårerna och beredas en möjlighet

för dem, som finna tjänsten alltför ansträngande, att tidigare än

vid nu uppnådd pensionsålder lämna densamma.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 247.

7

Vid granskning av 1909 års kommitterades betänkande och förslag

hade stabschefen funnit, att detsamma, vad marinen beträffade, i huvudsak

anslöte sig till de synpunkter, som av honom sålunda framhållits.

Ett undantag härvid vore dock, att kominitterade på av dem anförda skäl

icke ansett sig kunna förorda borttagandet av respittiden. Ehuru stabschefen

fortfarande ansåge respittidens borttagande vara önskvärt, enär därigenom

en föryngring av officers- och underofficerskårerna skulle vinnas,

funne han sig dock böra biträda kommitterades förslag, på det att enhet

mellan arméns och flottans pensioneringsgrunder måtte åstadkommas, detta

likvisst endast under den av kominitterade föreslagna förutsättningen, att

kvarstående i tjänst under respitåren gjordes beroende av förefintlig tjänsfbarhet.

I övrigt hade stabschefen intet att anföra mot de av kominitterade

föreslagna bestämmelserna.

Direktionen över flottans pensionskassa anförde i utlåtande av den Direktio
22

september 1909, att direktionen icke funnit något att erinra mot 1909jiottanTpen
års

kommittéförslag beträffande ändring i nådiga kungörelsen den 24 no- sionskassa

v. -i oftn utlåtande

vember 1876. den 22 sep
.

tember 1909.

Fullmäktige i flottans pensionskassa yttrade sig i sin berättelse den Fullmäk3

november 1909 över samma förslag och hade i huvudsak icke något att tltanSlpen
erinra

mot detsamma. sionskassa

berättelse

den 3 november

1909.

1907 års försvarskommitté framhöll i sitt den 5 december 1910 av- fm? års

givna betänkande såsom önskvärt, att de föreslagna ändringarna uti nådiga kommittés

kungörelsen den 24 november 1876 i vad de avsåge beredande av möjlighet betänkande.

att från de aktiva staterna avlägsna officerare och underofficerare, som där

upptoge platser utan att vara tjänstbara och utan att enligt nuvarande

bestämmelser kunna på denna grund därifrån skiljas, bleve inom den närmaste

tiden genomförda.

Beträffande statskontorets yttrande över 1909 års kommittéförslag StaOdwntoanhåller

jag att få hänvisa till vad därom anförts i Kungl. Maj:ts nå- rand^över

diga proposition den 12 juni 1914 angående ändring i gällande grunder i%9 år?

för pensionering av arméns befäl och underbefäl med vederlikar m. in. förslag.''

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 247.

Militära Även i fråga om militära pensionskommitténs den 31 maj 1912 av
kommitténs

giyna förslag till lag angående militära och sjömilitära tjänstinnehavares

förslag den rätt till pension anhåller jag få hänvisa till vad i nyssnämnda nådiga pro3i

position Wivit därom anfört.

Yttranden Över den militära pensionskommitténs betänkande infordrades ytt
militära

ran(^en från — utom under lantförsvarsdepartementet lydande myndigpensions-

heter — lotsstyrelsen, marinförvaltningen, chefen för marinstaben, chefen

^förslag™ ^ör kustartilleriet, direktionen över flottans pensionskassa, fullmäktige i

nämnda kassa och statskontoret.

Lotsstyrelsen fann icke något att erinra mot kommitténs betänkande

i nu förevarande delar.

Övriga myndigheter uttalade sig samtliga för att frågan om pensionsreglering

för tjänsteinnehavare vid armén och marinen borde göras till föremål för

fullständig utredning, innan pensionslagen toges under slutlig omprövning.

Marinförvaltningen ansåg sig på grund härav sakna anledning att

företaga detalj granskning av kommitterades förslag till pensionslag och

gjorde följaktligen icke något uttalande angående avgångsskyldighet och

respitårens borttagande.

Ej heller chefen för kustartilleriet hade i förevarande hänseende något

att erinra.

Chefen för marinstaben anförde i fråga om tjänsteinnehavares skyldighet

att avgå, att det ur militär synpunkt vore av synnerlig vikt, att militär

eller civilmilitär tjänsteinnehavare, som i följd av ålder eller andra

omständigheter bleve oförmögen att på ett tillfredsställande sätt fylla sina

tjänsteåligganden, icke kvarstode i tjänst, varför chefen för marinstaben särskilt

framhöll önskvärdheten av att vad kommittén i berörda hänseende

föreslagit så snart ske kunde bleve genomfört. Uti § 6 mom. 2 av sagda

lagförslag hade kommittén föreslagit, att om tjänsteinnehavare, för vilken

rätt att åtnjuta hel pension inträdde vid respektive 65, 63 och 60 levnadsår,

befunnes vara av sjukdom eller minskad arbetsförmåga urståndsatt att

på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänsteåligganden, Konungen skulle

äga, om tjänsteinnehavare tillika uppnått respektive 63, 60 och 58 levnadsår,

förklara honom skyldig att från tjänsten avgå. Utöver vad kommittén sålunda

föreslagit hemställde chefen för marinstaben, att motsvarande föreskrift

måtte tillämpas beträffande de tjänsteinnehavare, vilkas rätt till hel

pension inträdde vid resp. 55 och 50 levnadsår, så att Konungen i berörda

fall ägde förklara dylik tjänsteinnehavare skyldig avgå från tjänsten vid

resp. 53 och 48 år.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 247.

Fullmäktige i flottans pensionskassa anslöto sig till detta marinstabchefens

uttalande, men hade i övrigt intet att erinra beträffande ifrågavarande

delar av förslaget.

Direktionen över flottans pensionskassa föreslog endast eu mindre ändring

i § 6 mom. 1 a), avseende att vinna enhetlighet vid avskeds beviljande

för tjänsteinnehavare vid olika stationer inom marinen.

Statskontoret fann intet att erinra mot de av militära pensionskommittén

föreslagna bestämmelser om avgångsskyldighet och vitsordade,

att kommittén för övrigt i lagförslaget beaktat den av statskontoret förut

uttalade önskan, att större hänsyn skulle tagas till den civila pensionslagens

huvudgrunder och att i en lag måtte så vitt möjligt sammanföras

alla stadganden i avseende å pensioneringen av såväl arméns som marinens

militära och civilmilitära personal. Statskontoret erinrade emellertid om,

att utredning inletts rörande centralisering av allt statens pensionsväsende,

och förklarade, att i avvaktan på denna utrednings resultat borde den

militära pensioneringen fortfarande tillsvidare ombesörjas av de nuvarande

militära pensionskassorna och att, då dessa kassors styrelser icke lämpligen

borde påläggas tillämpningen av nya pensioneringsgrunder, den föreslagna

pensionslagen icke borde komma i tillämpning förr än i sammanhang med

förändrat ordnande av den militära pensioneringens handhavande.

Även försvar sberedning ärna betonade vikten av att befälet hölles

fullt tjänstdugligt, och framhöllo beredningarna, att i detta syfte borde

vidtagas åtgärder för att underlätta tjänstoduglig personals avgång med

pension i huvudsaklig överensstämmelse med 1909 års kommittéförslag och

det nya förslaget till militär pensionslag.

För beredande av frågor rörande arméns reserver inom lantförsvarsdepartementet

tillkallade sakkunniga, generallöjtnanten L. H. Tingsten

och överstelöjtnanten G. R. J. Åkerman, hava föreslagit, att till pågående

riksdag måtte avlåtas proposition om ändring av punkterna 6, 7 och 8 i

1877 års pensioneringsgrunder för armén. I motiveringen till detta förslag

hava de sakkunniga framhållit, dels att, enligt vad allmänt erkänts,

för armébefälets tjänstbarhet påkallades skärpta föreskrifter i fråga om

de militära och civilmilitära tjänsteinnehavarnas skyldighet att avgå ur

tjänsten, dels att sådana bestämmelser vore en oundgänglig förutsättning

för upprättande av reservstatsbefäl, dels slutligen att förhållandena icke

nu medgåve att underställa Kungl. Maj:t och riksdagen den militära pensionsfrågan

i hela dess vidd.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 169 Käft. (Nr 247.) 2

Försvarsberedningarnas

uttalande.

Inom lantförsvarsdepartementet

särskilt tillkallade

sakkunnigas

förslag 1914.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Inom sjöförsvarsdepartementet

utarbetat

förslag till

ändring av

pensioneringsgrunder

för

flottan.

Kungl. Maj:ts nåd proposition nr 247.

Formuleringen av nyss nämnda punkter hava bemälda sakkunniga

föreslagit sålunda:

»6.

Den, som till följd av olycksfall i tjänsten eller eljest till följd av

skada eller sjukdom, vilken han genom utövningen av sin tjänst ådragit

sig, befinnes för framtiden oförmögen till tjänstgöring, är skyldig att avgå

från tjänsten, med rätt till pension och fyllnadspension, uppgående till

lönens hela belopp,

7.

Löntagare, som uppnått den för rätt till fyllnadspension i den tjänst

han innehar stadgade levnadsålder, och som jämväl uppfyllt de villkor,

vilka för erhållande av de samma tjänst åtföljande pensioner äro föreskrivna,

är skyldig att från tjänsten avgå, Konungen eller, där viss ämbetsmyndighet

äger att från tjänsten avskeda, den myndighet obetaget att låta med

avskedet under viss angiven tid anstå, därest vederbörande prövas kunna

under denna tid i tjänsten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna,

dock sammanlagt icke längre än tre år.

8.

Löntagare, som icke uppnått den för rätt till fyllnadspension stadgade

levnadsålder, men som, efter att under tre på varandra följande år

på grund av sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra,

finnes för framtiden till tjänstgöring oförmögen, är skyldig att från tjänsten

avgå och kan därifrån, även utan egen ansökning, skiljas, mot åtnjutande

av pension av statsmedel till belopp, motsvarande pension jämte

fyllnadspension i den tjänst han innehar.»

Sedan förslag om upprättandet av reservstater vid marinen blivit

inom sjöförsvarsdepartementet slutbehandlat, har även förevarande ärende

om ändring av gällande grunder för pensionering av flottans befäl och

underbefäl med vederlikar underkastats förnyad granskning. Av skäl,

som av de inom lantförsvarsdepartementet tillkallade sakkunniga framhållits,

och med hänsyn till det fyrfaldiga gånger med styrka betonade önskemålet

att åstadkomma en föryngring särskilt av sjöofficerskåren ävensom för

att åvägabringa överensstämmelse mellan föreskrifterna i berörda avseende

mellan armén och marinen hava härvid pensioneringsbestämmelserna för

marinen ansetts böra undergå enahanda ändring som motsvarande bestämmelser

för armén.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 247.

11

Såsom i det föregående framhållits äro, vad marinen vidkommer,

föreskrifterna om den s. k. respittiden icke införda i kungörelsen rörande

pensioneringsgrunderna, utan hava de fått sin plats i av Kungl. Maj:t utfärdade

reglementen. De torde emellertid nu böra upptagas bland pensioneringsgrunderna.

De för marinen föreslagna bestämmelserna hava givits följande formulering:
»7.

Den, som till följd av olycksfall i tjänsten eller eljest till följd av

skada eller sjukdom, vilken han genom utövningen av sin tjänst ådragit

sig, befinnes för framtiden oförmögen till tjänstgöring, år skyldig att avgå

från rjänsten, med rätt till pension till belopp, motsvarande det, som

utgör underlag för beräknande av pension och fyllnadspension i den beställning

han innehar.

772.

Löntagare, som uppnått den för rätt till fyllnadspension i den tjänst

han innehar stadgade levnadsålder, och som jämväl uppfyllt de villkor,

vilka för erhållande av de samma tjänst åtföljande pensioner äro föreskrivna,

är skyldig att från tjänsten avgå, Konungen eller, där viss ämbetsmyndighet

äger att från tjänsten avskeda, den myndighet obetaget

att låta med avskedet anstå, därest och så länge vederbörande prövas

kunna i tjänsten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna, dock

att anstånd, som sålunda medgivas, icke må sammanlagt överstiga tre år,

eller, vad beträffar officer av kaptens eller lägre grad eller underofficer,

sex månader.

8.

Löntagare, som icke uppnått den för rätt till fyllnadspension i den

tjänst han innehar stadgade levnadsålder, men som, efter att under tre på

varandra följande år på grund af sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur

stånd att tjänstgöra, finnes för framtiden till tjänstgöring, oförmögen, är

skyldig att från tjänsten avgå och kan därifrån, även utan egen ansökning,

skiljas, mot åtnjutande av pension av statsmedel till belopp, motsvarande

pension jämte fyllnadspension i den tjänst han innehar.»

I Kungl. Maj:ts nådiga proposition den 14 maj 1914 angående sjöförsvarets

ordnande har jag i fråga om borttagandet av de s. k. respitåren

och införandet av bestämmelser om obligatorisk avgång på grund av otjänst-''

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 247.

barhet framhållit att, ehuru jag funne nämnda åtgärder mycket beaktansvärda,

jag dock ansåge, att de borde komma till utförande först i samband

med den föreslagna pensioneringslagen och därav betingad pensionsreglering.

Då emellertid förhållandena icke medgivit att nu underställa Kungl..

Maj:t och riksdagen den militära pensionsfrågan i hela dess vidd och sedan

Kungl. Maj:t förelagt riksdagen proposition angående upprättande av

reservstater vid marinen ävensom angående ändring i gällande grunder för

pensionering av arméns befäl och underbefäl med vederlikar samt angående

tiden för avgång ur tjänst, synes mig frågan om vidtagande för marinens

del av sådana ändringar i pensioneringsbestämmelserna, som blivit för armén

föreslagna, icke böra uppskjutas utan redan nu böra föreläggas riksdagen.

Mot ovannämnda inom sjöförsvarsdepartementet utarbetade förslag

har jag intet att erinra. I fråga om dessa bestämmelsers ikraftträdande

synes mig emellertid icke böra ifrågasättas, att de skärpta bestämmelserna

skulle vinna tillämpning beträffande andra löntagare än dem, för vilka i

fullmakt, konstitutorial eller förordnande jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den

6 maj 1910 finnes intagen föreskrift därom, att vederbörande är skyldig

underkasta sig de förändringar i pensionsbestämmelser, som må i laga

ordning varda fastställda.

Därest förslaget vinner Riksdagens godkännande, torde jag få hos

Eders Kungl. Maj:t göra den framställning om ändringar i vederbörliga

reglementen, som därav föranledes.

Föredraganden uppläste härefter ett i enlighet med vad han anfört

upprättat förslag till kungörelse om vissa ändringar i och tillägg till de av

Kungl. Maj:t med riksdagen antagna grunder för pensionering av flottans

befäl och underbefäl med vederlikar m. in. samt hemställde, att detta förslag

måtte genom nådig proposition föreläggas riksdagen till godkännande.

Till denna departementschefens hemställan, däri

statsrådets övriga ledamöter instämde, täcktes Hans

Maj:t Konungen lämna bifall; och skulle till riksdagen

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ex protocollo:

Carl Ridderstad.

Stockholm 1914. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt k Söner.

142200

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1914 B:15 Memorial, med återlämnande av Kungl. Maj:ts proposition nr 247 ang. ändring i och tillägg till gällande grunder för pensionering af flottans befäl och underbefä s. 1 i texten