Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående förbud i vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning och saluhållande av oriktigt märkta varor samt lag om ändrad lydelse av 18 § i lagen den 4 juni 1913 angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning

1914-03-24 · 31 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 31 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1914 B:249, Med förslag till lag angående förbud i vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning och saluhållande av oriktigt märkta varor samt lag om ändrad lydelse av 18 § i lagen den 4 juni 1913 angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.

1

Nr 249.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

lag angående förbud i vissa fall mot varors förseende

med oriktig ursprungsbeteckning och saluhållande av

oriktigt märkta varor samt lag om ändrad lydelse av

18 § i lagen den 4 juni 1913 angående förbud mot

införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning;

given Stockholms slott den 10 juli 1914.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och. lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade

förslag till

1) lag angående förbud i vissa fall mot varors förseende med

oriktig ursprungsbeteckning och saluhållande av oriktigt märkta varor samt

2) lag om ändrad lydelse av 18 § i lagen den 4 juni 1913 angående

förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Vennersten.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 171 käft. (Nr 249.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.

Förslag

till

Lag angående förbud i vissa fall mot varors förseende med

oriktig ursprungsbeteckning och saluhållande av

oriktigt märkta varor.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Den, som här i riket å utländsk vara, avsedd för försäljning, eller

å emballage, däri dylik vara skall saluhållas, i avsikt att vilseleda i fråga

om varans ursprung anbringar beteckning, som giver varan sken av att

hava frambragts eller tillverkats i Sverige, straffes med böter från och

med fem till och med tvåtusen kronor eller, där omständigheterna äro

synnerligen försvårande, med fängelse från och med en till och med

sex månader.

Lag samma vare, om någon med sådan avsikt här i riket håller

till salu utländsk vara, åt vilken genom någon därå eller å dess emballage

anbragt beteckning eller genom beteckning å anslag eller skylt,

som hör till varan, gives sken av att hava frambragts eller tillverkats

i Sverige.

Den omständigheten, att beteckning är avfattad på svenska språket

eller att såsom beteckning användes avbildning med svenskt motiv, skall

ej, även om i sistnämnda fall avbildningen åtföljes av förklarande text,

i och för sig anses giva varan sken av att hava frambragts eller tillverkats

i Sverige.

Vad i första och andra styckena stadgas skall ej äga tillämpning,

då beteckning enligt handelsbruk endast tjänar att utmärka varans

art (generisk beteckning), eller

då, jämte den svenska ursprungsbeteckningen, finnes på tydligt,

lätt i ögonen fallande och varaktigt sätt angivet, att varan är av utländskt

ursprung.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.

3

2 §•

Konungen äge med avseende å främmande stat förordna, att vad

i 1 § första och andra styckena stadgas skall äga motsvarande tillämpning

i fråga om beteckning, genom vilken, direkt eller indirekt, vara

från Sverige eller från annan främmande stat än den, förordnandet avser,

angives vara frambragt eller tillverkad i denna, eller vara från ifrågavarande

stat angives vara frambragt eller tillverkad å annan inom denna

belägen ort än den verkliga ursprungsorten, såframt icke beteckningen

enligt handelsbruk endast tjänar att utmärka varans art eller densamma

åtföljes av en noggrann och med tydliga bokstäver anbragt beriktigande

uppgift, som, i händelse varan icke frambragts eller tillverkats inom

ifrågavarande stat, skall utmärka det verkliga ursprungslandet och, därest

varan frambragts eller tillverkats å annan ort inom samma stat än den

angivna, den verkliga ursprungsorten.

Angående beteckningar för vinodlingsprodukter må därvid föreskrivas,

att där någon, på sätt i 1 § sägs, använder dylik beteckning

beträffande vara, som honom veterligen frambragts eller tillverkats i

annan stat eller å annan ort än den, beteckningen angiver, skall, ändå

att avsikt att vilseleda i fråga om varans ursprung icke föreligger eller

beteckningen enligt handelsbruk endast tjänar att utmärka varans ant,

straffbarhet inträda, såframt ej beteckningen åtföljes av beriktigande uppgift,

som i första stycket av denna § avses. I fråga om vissa beteckningar

för vinodlingsprodukter må ock bestämmas, att straffbarhet skall inträda,

även om sådan beteckning åtföljes av beriktigande uppgift, som nu är sagd.

3 §.

Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för överträdelse

av denna lag, fortsätter samma förbrytelse, skall för varje gång, åtal därför

i laga ordning anhängiggjorts, fällas till det straff, som i 1 § sägs; dock

må fängelsestraff icke ådömas för längre tid än sammanlagt sex månader.

4 §•

Det åligger allmän åklagare att åtala förbrytelse mot denna lag.

5 §-

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till deras fulla gäldande, förvandlas de enligt allmän strafflag.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1915.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Afaj.ts Nåd. Proposition Nr 249.

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 18 § i lagen den 4 juni 1913

angående förbud mot införsel till riket av varor med

oriktig ursprungsbeteckning.

Härigenom förordnas, att 18 § i lagen den 4 juni 1913 angående

förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning

skall erhålla följande ändrade lydelse:

Konungen — — — ursprungsorten.

Beslag — — — — nämns.

I överenskommelsen må bestämmas, att i fråga om beteckningar

för vinodlingsprodukter ej skall gälla vad i första stycket sägs angående

generiska beteckningar; och må i fråga om vissa beteckningar för dylika

produkter jämväl stadgas, att vara med oriktig sådan beteckning ej må

för försäljning införas, ändå att beteckningen åtföljes av beriktigande

uppgift, som i nämnda stycke sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1915.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.

5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 6 juni 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

yon Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning med herr ministern för utrikes ärendena

ävensom chefen för justitiedepartementet anmälde chefen för finansdepartementet,

statsrådet Vennersten ett av patentlagstiftningskommittén

på grund av befallning i nådigt brev den 13 juni 1913 avgivet, den

25 september 1913 dagtecknat betänkande med förslag till provisorisk

lag angående förhud mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning

och saluhållande av oriktigt märkta varor.

över förslaget hade såväl kommerskollegiet som patent- och

registreringsverket avgivit infordrade utlåtanden, varjämte kommerskollegiet,

som anbefallts att lämna vederbörande tillfälle att yttra sig

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.

i ärendet, tillika överlämnat till kollegiet inkomna yttranden från Stockholms

handelskammare, handelskamrarna i Göteborg, Gävle och Karlstad,

Smålands och Blekinge handelskammare, Skånes handels-, industri- och

sjöfartskammare, handels- och industrikammaren för Örebro och Västmanlands

län, Norrbottens läns handelskammare, svenska handelskammaren

i London, fullmäktige i Järnkontoret, vilka jämväl ingivit ett

utlåtande i ärendet av överingenjören, filosofie doktorn J. A. Brinell,

styrelsen för Sveriges allmänna exportförening, Sveriges industriförbund,

Sveriges allmänna handelsförenings förvaltningsutskott, styrelsen för

Sveriges hantverksorganisation, svenska pappersbruksföreningen, Sveriges

minuthandlares riksförbund samt styrelsen för Sveriges allmänna vinoch

spirituosahandlareförening ävensom en skrift i ämnet från en inhemsk

tillverkare av celluloidkragar.

Efter att hava redogjort för det väsentliga innehållet i handlingarna,

av vilka ämbetsverkens utlåtanden fogats såsom bilagor, litt. C

och litt. D, vid detta protokoll, yttrade föredragande departemeutschefen:

I den av nästlidet års riksdag antagna, den 4 juni samma år promulgerade

lagen angående förbud mot införsel till riket av varor med

oriktig ursprungsbeteckning äro meddelade bestämmelser, avsedda att

hindra import för försäljningsändamål av varor, som äro försedda med

vilseledande beteckningar i fråga om varornas ursprungsort. Dessa

bestämmelser äro, frånsett vissa i lagen angivna undantag, ovillkorliga

vad angår beteckningar, som giva varan sken av att hava frambragts

eller tillverkats i Sverige, varemot det ankommer på Konungen att efter

avtal med främmande stat och under förutsättning av reciprocitet utsträcka

bestämmelserna ifråga att med vissa modifikationer gälla även

oriktiga ursprungsbeteckningar, varigenom varan direkt eller indirekt

angives vara frambragt eller tillverkad i den främmande staten eller å

någon inom denna belägen ort.

Medan sålunda bestämmelser finnas, som äro ägnade att förebygga

införsel över gränsen av varor med vilseledande ursprungsbeteckning,

saknas i stort sett, på sätt patentlagstiftningskommittén framhållit, en

lagstiftning, som förhindrar ett anbringande inom landet av oriktig

ursprungsbeteckning på saluhållna varor, vare sig dessa äro hit införda

eller här tillverkade. Denna lucka i lagen avser det föreliggande förslaget

att avhjälpa.

De osunda företeelser på näringslivets område, man här vill söka

hämma, äro uppenbarligen en art av illojal konkurrens. Med hänsyn

härtill och då en allmän lag mot sådan konkurrens är under utarbetande,

lärer den lagstiftning, som nu företages mot anbringande å varor

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249. 7

inom iandet av oriktig ursprungsbeteckning, böra få karaktären av ett

provisorium.

Ett provisoriskt lagstiftande är emellertid ofta förenat med vanskligheter,

och, såsom kommittén likasom även kommerskollegium påvisat,

hava svårigheterna i detta fall varit ganska betydande. För min del

har jag icke blivit övertygad om att man kan i allt godtaga vad kommittén

föreslagit.

Det är tre olika slag av oriktig ursprungsbeteckning, som i författningsförslaget

beröras, nämligen dels beteckning, som anbragts å

importerad, utländsk vara och som giver varan sken av att hava frambragts

eller tillverkats i Sverige, dels å svensk vara åsatt beteckning,

som ingiver föreställning om att varan producerats annorstädes inom

Sverige än å den verkliga ursprungsorten, dels ock slutligen å svensk

eller utländsk vara anbragt beteckning, varigenom varan antingen

oriktigt angives härröra från visst främmande land eller ock betecknas

såsom producerad å annan inom detta land belägen ort än den verkliga

ursprungsorten.

Vad det förstnämnda slaget av oriktig ursprungsbeteckning beträffar,

innebär ett lagstiftande däremot allenast ett fullföljande av 1913

års lags förbud mot import av oriktigt ursprungsbetecknade varor.

Sistnämnda lag innefattade som bekant blott en revision av förut bestående

lagbestämmelser. Det har emellertid länge inom näringsintresserade

kretsar rått en livlig åstundan att få importbestämmelserna kompletterade

med föreskrifter till förhindrande därav, att, sedan en vara väl

inkommit i landet, den saklöst kunde förses med beteckning, som gav

den sken av att vara producerad i Sverige. Att en dylik komplettering

av lagstadgandena är önskvärd, synes mig uppenbart, och någon olägenhet

av att lagstiftningen nu framföres på detta område lärer icke förefinnas.

Annorlunda synes mig förhållandet vara beträffande det andra

slaget av oriktig ursprungsbeteckning eller å svensk vara anbragt beteckning,

som giver varan sken av att hava producerats på annan

svensk plats än den verkliga ursprungsorten. Något allmännare krav

på att bestämmelser härom, vilka icke erfordras för att göra importlagens

föreskrifter effektiva, skola utfärdas annorledes än som en integrerande

del av en blivande lag mot illojal konkurrens har icke försports. Ävenledes

synas just på nu ifrågavarande område svårigheterna vid en

provisorisk lagstiftning vara mycket stora. Också hava mot kommitténs

förslag i förevarande del rests invändningar i flera av de till

kommerskollegium inkomna yttrandena. Sålunda har Sveriges allmänna

handelsförenings förvaltningsutskott förklarat sig avstyrka lag
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.

förslaget, i vad det rör varor av svensk tillverkning, såvida icke i lagen

intages ett uttryckligt stadgande, att köpmän, som önska angiva sig

som försäljare av en i Sverige tillverkad vara, äga rätt att låta anbringa

sitt namn eller sin firma jämte sin adress å själva varan eller å det

särskilda omslag, som erfordras för varans skydd under förvaring, eller

på annat därmed jämförligt sätt. Skånes handels-, industri- och sjöiärtskammare

har förordat den föreslagna lagens inskränkning till att

avse endast utländska varor, med hänsyn till intresset för en fabrikant

att få använda en av honom inarbetad varubeteckning, innehållande

namnet å en svensk ort, även å varor, som äro av honom inom landet

tillverkade å annan ort. Samma synpunkter hava kommit till uttryck i

uttalanden, som avgivits av handels- och industrikammaren för Örebro

och Västmanlands län, Smålands och Blekinge handelskammare, handelskammaren

i London, styrelsen för Sveriges allmänna exportförening

samt svenska pappersbruksföreningen, vilka samtliga framhålla, att det

i större utsträckning, än lagförslaget synes dem medgiva, bör vara tillåtet

för en fabrikant att å svenska varor anbringa sin firma eller sitt varumärke,

även om däri ingår namnet på annan svensk ort än den verkliga

ursprungsorten.

De sålunda mot kommittéförslaget i fråga om svenska ursprungsbeteckningar

å svenska varor gjorda erinringarna visa, att förslaget rör

sig på ett område, där lagstiftningens uppgift är särdeles vansklig och

grannlaga. Man kan visserligen vara ense med kommittén om behovet

av en lagstiftning i förevarande fall. Det lärer nämligen icke kunna

förnekas, att, såsom kommittén framhåller, även genom användande av

oriktiga svenska ursprungsbeteckningar för svenska varor skada kan

vållas industrien, handeln och den köpande allmänheten. Men detta

torde till sin väsentligaste del gälla sådana inom vårt land relativt sällsynta

ortsnamn, som, anbringade å varor av visst slag, antyda en särskilt

hög kvalitet, t. ex. Eskilstuna å stålvaror. Stadganden häremot

hava emellertid sin naturliga plats i en allmän lag mot illojal konkurrens

och synas kunna inrymmas med större fördel i en dylik lag än i en

lag, som allenast rör ursprungsbeteckning. Jag anser sålunda, att med

införandet av lagbestämmelser mot oriktiga svenska ursprungsbeteckningar

å svenska varor bör anstå i avbidan på berörda lag mot illojal

konkurrens.

I fråga om det tredje slaget av oriktig ursprungsbeteckning eller

oriktigt använda utländska dylika beteckningar synes det mig, på sätt

kommittén förordat, vara önskvärt, att åt Konungen beredes rätt att

utfärda förordnanden, varigenom oriktigt nyttjande av utländska ur
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.

sprungsbeteckningar kan förhindras. Härvidlag uppstår emellertid frågan,

huruvida det skydd, man sålunda vill giva åt utländska beteckningar,

bör avse såväl angivande av ursprungslandet, som beteckning av ursprungsorten,

eller med andra ord, huruvida det skall förbjudas icke

blott att oriktigt angiva en vara såsom härstammande från ett visst

land utan även att beteckna en vara såsom härrörande från annan plats

inom ursprungslandet än den verkliga ursprungsorten. Om, på sätt jag

förordat, inhemska ursprungsbeteckningar skulle bliva föremål för skydd

endast i den mån, de angiva ursprungslandet, kunde det ifrågasättas

att göra motsvarande inskränkning även beträffande utländska

ursprungsbeteckningar, helst ett tillträde för Sveriges del till Madridkonventionen

allenast förutsätter, att mot utländska oriktiga ursprungsbeteckningar

inom landet ingripes i samma utsträckning som mot

inhemska dylika. Jag anser mig dock icke böra förorda en sådan inskränkning.

I lagen angående förbud mot införsel till riket av varor

med oriktig ursprungsbeteckning göres, i enlighet med Madridkonventionens

fordringar i avseende å förhållandena vid gränsen, ingen åtskillnad

mellan sådana utländska ursprungsbeteckningar, som angiva oriktigt

ursprungsland, och sådana, som angiva oriktig ursprungsort inom det

verkliga ursprungslandet; och redan detta är ett skäl att ej heller i fråga

om förhållandena inom landet skilja mellan dessa slag av oriktiga beteckningar.

Emellertid har, då jag hyser den uppfattningen, att ursprungsbeteckningar

böra i största möjliga utsträckning skyddas, för mig vant

avgörande, att någon praktisk olägenhet icke lärer uppstå därav, att åt

utländska ursprungsbeteckningar beredes ett mera vittgående skydd än

åt inhemska. Jag har därför ansett skyddet för utländska ursprungsbeteckningar

icke böra givas mindre omfattning än av kommittén föreslagits.

Beträffande lagförslagets särskilda paragrafer, av vilka 1 § och

2 §, första stycket, måst väsentligen omarbetas med anledning av den

av mig förordade inskränkningen i lagens räckvidd, torde ytterligare

följande vara att omförmäla.

1 §•

Kommittén anför i motiven till föreliggande lagförslag, att den

ej ansett det i lagtexten behöva särskilt uttalas, att den, som från en

vara, försedd med såväl oriktig ursprungsbeteckning som en densamma

beriktigande uppgift, avlägsnar denna senare, därmed gör sig skyldig

till ansvar såsom för anbringande av oriktig beteckning. Under framhållande

av att det ej sällan förekomme, att det ord, »import» eller dylikt,

Bihang till senare riksdagens ''protokoll 1914. 1 samt. 171 höft. (Nr 249.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.

utan vars förekomst en vara med oriktig svensk ursprungsbeteckning

ej kunnat importeras, efter varans införande utplånades, och att det

syntes tvivelaktigt, huruvida enligt förslaget ett dylikt förfarande vore

straffbart, har Smålands och Blekinge handelskammare uttalat önskvärdheten

av att ett uttryckligt stadgande därom inrycktes i 1 §. Kommerskollegium

har även förklarat sig anse, att ett dylikt stadgande skulle

vara övervägande till gagn. Jag finner det emellertid icke vara erforderligt,

att förslaget i berörda avseende ändras. Det är för övrigt att

märka, att även om någon tvekan skulle kunna råda, huruvida ett

utplånande av en neutraliserande beteckning enligt förslaget bör straffas

jämlikt första stycket i 1 §, det dock är uppenbart, att försäljande på

vad sätt som helst av varan, då den oriktiga beteckningen ensam kvarstår,

är straffbart enligt andra stycket i samma paragraf. Befintligheten av

en uttrycklig bestämmelse angående dylikt utplånande i 1 § skulle sålunda

kunna tänkas hava praktisk betydelse endast för de säkerligen ytterst sällsynta

fall, då på en importerad vara den beriktigande uppgiften borttages

och varan sedermera exporteras och i utlandet försäljes av exportören själv.

Det torde vara lämpligt, att i lagen införas uttryckliga bestämmelser

om straffminima.

2 §•

För att vinna överensstämmelse med 18 §, första stycket, i lagen

angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning

har jag ansett, lämpligt att i andra stycket av 2 § uttryckligen

angiva, att den där nämnda beriktigande uppgiften måste vara

noggrann och med tydliga bokstäver anbragt. Omformuleringen av andra

stycket i övrigt har endast haft till syfte att åt innehållet giva en

tydligare avfattning.

Kommerskollegiet har påpekat, att enligt vissa befintliga särskilda

avtal mellan olika främmande makter vissa beteckningar för vinodlingsprodukter

icke få, ens om de åtföljas av beriktigande uppgift, användas

å andra produkter än sådana, som verkligen härleda sig från den genom

beteckningen angivna orten. Med hänsyn till att fråga kan komma att

uppstå om tillmötesgående från Sveriges sida av eventuellt framställd

fordran på sådant skydd för vissa beteckningar för vinodlingsprodukter,

har kollegiet föreslagit uteslutandet av bestämmelsen om neutralisering

i 2 §, andra stycket, varigenom möjlighet skulle beredas Konungen att

tillmötesgå i detta avseende framställda önskningar.

Den anförda synpunkten finner jag synnerligen beaktansvärd. För

vinnande av det mål, som kommerskollegiet angivit, anser jag det

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition Nr 249.

emellertid vara ändamålsenligare, att i 2 § införes ett särskilt stadgande,

varigenom Konungen beredes möjlighet att i fråga om vissa beteckningar

för vinodlingsprodukter förordna, att oriktig dylik beteckning ej må

kunna på något sätt neutraliseras.

Det tillägg, som jag sålunda föreslagit till 2 §, påkallar eu

motsvarande ändring av 18 § i lagen angående förbud mot införsel

till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning; och har jag därför

låtit uppgöra förslag till ändrad lydelse av sistnämnda lagrum.

4 §•

Särskild föreskrift, att åtal för förbrytelser mot denna lag skall

anhängiggöras vid allmän domstol, lärer ej vara erforderlig, utan synes

densamma kunna ur förslaget utgå.

5 §•

Handelskammaren i Karlstad har hemställt, att 5 § måtte så ändras,

att åklagaren och möjligen även angivaren finge del i böterna, varigenom

enligt handelskammarens förmenande lagen skulle bliva mera effektiv.

I likhet med kommerskollegium ansluter jag mig emellertid i denna

punkt till kommitténs förslag.

Föredragande departementschefen uppläste härefter i enlighet med

ovan angivna grunder utarbetade förslag till dels lag angående förbud

i vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning och

saluhållande av oriktigt märkta varor och dels lag om ändrad lydelse av

18 § i lagen den 4 juni 1913 angående förbud mot införsel till riket av

varor med oriktig ursprungsbeteckning, vilka förslag voro av den lydelse,

bilagorna litt. A och litt. B till statsrådsprotokollet utvisa; och hemställde

föredraganden, att lagrådets utlåtande över dessa förslag måtte

för det ändamål, § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas genom

utdrag av protokollet.

Till denna hemställan, som biträddes av statsrådets

övriga ledamöter, behagade Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten lämpa bifall.

Ur protokollet:

Teodor Franzén.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.

Bil. litt. A.

Förslag

till

Lag angående förbud i vissa fall mot varors förseende med

oriktig ursprungsbeteckning och saluhållande av

oriktigt märkta varor.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

Den, som å utländsk vara, avsedd för försäljning, eller å emballage,

däri dylik vara skall saluhållas, mot bättre vetande och i avsikt att

vilseleda i fråga om varans ursprung anbringar beteckning, vilken giver

varan sken av att hava frambragts eller tillverkats i Sverige, straffes

med böter från och med fem till och med tvåtusen kronor eller, där

omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse från och

med en till och med sex månader.

Lag samma vare, om någon i sådan avsikt håller till salu utländsk

vara med å denna eller dess emballage eller å till varan hörande anslag

eller skylt anbragt, honom veterligen oriktig beteckning, varom

ovan sägs.

2 §•

Konungen äger med avseende å främmande stat förordna, att bestämmelserna

i 1 § skola äga motsvarande tillämpning i fråga om

oriktig ursprungsbeteckning, genom vilken vara, svensk eller utländsk,

direkt eller indirekt angives vara frambragt eller tillverkad i den

främmande staten eller å någon inom denna belägen ort.

Angående beteckningar för vinodlingsprodukter må därvid föreskrivas,

att även om oriktig beteckning, som åsatts sådan vara, enligt

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 249.

handelsbruk endast tjänar att utmärka varans art (generisk beteckning),

eller eljest vid användande av oriktig beteckning avsikt, som i 1 §

sägs, ej föreligger, straffbarhet skall inträda, såframt ej beteckningen

åtföljes av en noggrann och med tydliga bokstäver anbragt beriktigande

uppgift, som, i händelse varan ej frambragts eller tillverkats inom ifrågavarande

stat, skall utmärka det verkliga ursprungslandet och, därest

varan genom beteckningen angives vara frambragt eller tillverkad annoistädes

inom samma stat än å den verkliga ursprungsorten, denna^sistnämnda.

I fråga om vissa beteckningar för vinodlingsprodukter må. ock

bestämmas, att straffbarhet skall inträda, ändå att vid oriktig betecknings

användande utan den i 1 § nämnda avsikt beteckningen åtföljes av

beriktigande uppgift, som nu är sagd.

3 §•

Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för överträdelse

av denna lag, fortsätter samma förbrytelse, skall för varje gång, åtal

därför i laga ordning anhängiggjorts, fällas till det. straff, som i 1 §

sägs; dock må fängelsestraff icke ådömas för längre tid än sammanlagt

sex månader.

4 §•

Det åligger allmän åklagare att åtala förbrytelse mot denna lag.

5 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till deras fulla gäldande, _ förvandlas de enligt allmän strafflag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1915.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 249.

Bil. litt. B.

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 18 § i lagen den 4 juni 1913

angående förbud mot införsel till riket av varor med

oriktig ursprungsbeteckning.

Härigenom förordnas, att 18 § i lagen den 4 juni 1913 angående

förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning

skall erhålla följande ändrade lydelse:

Konungen — — — ursprungsorten.

Beslag--— — nämns.

I överenskommelsen må bestämmas, att i fråga om beteckningar

för vinodlingsprodukter ej skall gälla vad i första stycket sägs angående

generiska beteckningar; och må i fråga om vissa beteckningar för dylika

produkter jämväl stadgas, att vara med oriktig sådan beteckning ej må

för försäljning införas, ändå att beteckningen åtföljes av beriktigande

uppgift, som i nämnda stycke sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1915.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.

15

Bil. litt. C.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 3 oktober 1913 har Eders Kungl. Maj:t anbefallt

patent- och registreringsverket att avgiva underdånigt utlåtande över ett av patentlagstiftningskommittén

den 25 därförutgångna september till Eders Kungl. Maj:t

överlämnat förslag till lag angående förbud mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning

och saluhållande av oriktigt märkta varor. Till åtlydnad av den nådiga

befallningen får patent- och registreringsverket, med återställande av remissakten, i

underdånighet meddela, att ämbetsverket icke har något att erinra mot de i lagförslaget

intagna bestämmelserna.

Uti den av innevarande års riksdag antagna lag angående förbud mot införsel till

riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning har visserligen förbud stadgats mot

införande hit till riket av varor försedda med beteckningar, som giva dem sken av att

vara härstädes frambragta, men någon allmän bestämmelse mot att en vara, sedan

den hit till riket införts, förses med en beteckning, som ger den sken av svensk

vara, eller mot att svenska varor förses med oriktiga ursprungsbeteckningar finnes

för närvarande ej. Då saknaden av dylika bestämmelser, enligt vad framkomna

uttalanden från representanter för näringslivet ge vid handen, vållar den lojala

handeln och industrin stor olägenhet, synes nu föreslagna lagstiftning, som avser

att undanröja dessa olägenheter, vara i hög grad av behovet påkallad.

Den i lagförslagets 2 § intagna bestämmelsen utgör ett fullföljande av motsvarande

bestämmelser i importlagens 18 §, varigenom avsetts att bereda möjlighet

för Sveriges anslutning till den så kallade Madridkonventionen angående undertryckande

av oriktiga ursprungsbeteckningar och till avslutande av särskilda överenskommelser

härom med stater, som ej biträtt nämnda konvention. Genom dessa bestämmelser

kan skydd beredas ej blott för utländska ursprungsbeteckningar här i riket utan

även, i vidsträcktaste mån, för svenska ursprungsbeteckningar i utlandet. Med hänsyn

till våra allt mera ökade förbindelser med främmande länder och vår allt jämt

växande export är detta för vår industri givetvis av stor betydelse.

På grund av bestämmelserna så väl i importlagen som i nu föreliggande

lagförslag torde det kunna inträffa, att beteckning, som enligt dessa bestämmelser

är att betrakta såsom oriktig ursprungsbeteckning, ingår uti eller utgöres av ett

registrerat varumärke eller firmanamn. Denna omständighet torde emellertid ej

utgöra hinder för dessa bestämmelsers tillämpning, ty genom registrering av ett

varumärke eller ett firmanamn fritages — såsom patentlagstiftningskommittén i sitt

förslag till importlagen framhållit — innehavaren av detta märke eller firmanamn

ej från skyldigheten att vid begagnandet därav ställa sig föreskrifterna i andra

författningar till efterrättelse. Stockholm den 27 november 1913.

Underdånigst

G. LAGERBJELKE. PORTHOS WISTRAND. ERIK KUYLENSTIERNA.

Seth Karlson.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.

Bil. litt. D.

Stockholm den 24 mars 1914.

Till Konungen.

Sedan patentlagstiftningskommittén, i vars ursprungliga uppdrag ingår att

verkställa utredning angående behovet av lagstiftningsåtgärder mot s. k. illojal

konkurrens, på grund av befallning i nådigt brev av den 31 juni 1913 jämväl utarbetat

och med underdånig skrivelse den 25 sistlidne september till Eders Kungl.

Maj:t överlämnat förslag, jämte motiv, till en provisorisk lag angående förbud mot

varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning och saluhållande av oriktigt märkta

varor, har genom nådig remiss kommerskollegium fått sig anbefallt att, efter det

vederbörande lämnats tillfälle yttra sig, avgiva underdånigt utlåtande över nämnda

förslag.

Till följd av särskilda skrivelser från kollegium hava yttranden i ärendet

avgivits av Stockholms handelskammare, handelskamrarne i Göteborg, Gävle och

Karlstad, Smålands och Blekinge handelskammare, Skånes handels-, industri- och

sjöfartskammare, handels- och industrikammaren för Örebro och Västmanlands län

samt Norrbottens läns handelskammare, Svenska handelskammaren i London, fullmäktige

i Järnkontoret, vilka tillika överlämnat ett yttrande av överingenjören filosofie

doktorn J. A. Brinell, styrelsen för Sveriges allmänna exportförening, Sveriges industriförbund,

Sveriges allmänna handelsförenings förvaltningsutskott, Sveriges hantverksorganisation,

Svenska pappersbruksföreningen, Sveriges minuthandlares riksförbund

ävensom Sveriges allmänna vin- och spirituosahandlareförening, varförutom kollegium,

som låtit i tidningarna införa tillkännagivande att intresserade ägde att inom viss

nu mera tilländagången tid till kollegium inkomma med skriftligen avfattat yttrande

i ämnet, mottagit en skrift däri från fabrikören Alf Roman i Stockholm.

Med återställande av remissakten och med överlämnande av övriga till ärendet

hörande handlingar, får kollegium såsom underdånigt utlåtande anföra följande.

• Det föreliggande lagförslaget behandlar i 1 § inhemska ursprungsbeteckningar

och 2 § främmande sådana, varefter i övriga paragrafer, 3—5, meddelas allmänna

bestämmelser av processuell art.

I motiveringen lämnas särskilt för vartdera av nämnda båda olika slag av

ursprungsbeteckningar redogörelse för gällande såväl svensk som utländsk rätt.

Såsom ovan redan angivits är här fråga allenast om en provisorisk lagstiftning.

Den lag angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning,

som den 4 juni 1913 utfärdades att träda i kraft den 1 januari innevarande

år — av kommittén i motiveringen till nu föreliggande lagförslag benämnd

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.

importlagen — tarvar otvivelaktigt komplettering med en lagstiftning mot användandet

inom landet av oriktiga ursprungsbeteekningar. Vid avgivandet av det förslag,

som ligger till grund för importlagen, tillkännagav patentlagstiftningskommittén

sin avsikt att i det betänkande angående erforderlig lagstiftning mot illojal konkurrens,

som det enligt nådigt uppdrag åligger kommittén att avgiva, till behandling

upptaga frågan om användandet av oriktiga ursprungsbeteekningar inom landet. Dä

omständigheterna nu ansetts påkalla en provisorisk lagstiftning i sistberörda ämne

i avbidan på åstadkommande av en allmän lag mot illojal konkurrens, har kommittén

framhållit, att såväl i fråga om svenska ursprungsbeteekningar som beträffande

utländska dylika ett provisoriskt lagstiftande mot missbruk emellertid vore

förenat med vissa vanskligheter, och att därför i sammanhang med införandet av

en allmän lag mot illojal konkurrens de nu föreslagna bestämmelserna kunde behöva

i mer eller mindre mån revideras. Vad särskilt angår bestämmelserna mot missbruk

av inhemska ursprungsbeteekningar anför kommittén (sid. 18 f.), hurusom

bestämmelsernas lösryckande från övriga stadganden mot illojal konkurrens och

särskilt illojal reklam understundom medfört, att åt desamma icke lämpligen

kunnat givas det innehåll, som måhända varit önskvärt. Att med bestämdhet

säga, i vad mån det förevarande förslaget sålunda är att anse såsom ofullständigt

eller eljest bristfälligt, torde, enligt vad kommittén vidare uttalat, icke låta sig

göra, förrän lagstiftningen mot illojal konkurrens i andra dess former föreligga till

avgörande. Huruvida de nu föreslagna bestämmelserna då fortfarande borde efter

eventuella ändringar få kvarstå i särskild lag eller inryckas bland övriga stadganden

mot illojal konkurrens, bleve likaledes att i nämnda sammanhang avgöra.

Av de vederbörande, som till kollegium inkommit med yttrande i ärendet,

har icke någon uttalat sig mot önskvärdheten eller lämpligheten av en provisorisk

lagstiftning i ämnet. I de inkomna yttrandena har avfattningen av det föreliggande

lagförslagets särskilda bestämmelser väl i vissa fall föranlett anmärkningar, men i

allmänhet har förslaget i huvudsak vunnit anslutning, därvid emellertid från några

håll, däribland Sveriges industriförbund och fullmäktige i järnkontoret, uttryckligen

framhållits, att det varit hänsyn till förslagets provisoriska karaktär, som föranlett,

att man ansett sig kunna godtaga detsamma.

Kollegium håller för sin del för angeläget, att den omfattande och väl ganska

svårlösta frågan om åstadkommande av en såvitt möjligt fullständig lagstiftning

mot illojal konkurrens icke må fördröja vidtagandet av åtgärder, som, om de också

icke kunna utan i sammanhang med genomförande av en mera omfattande systematisk

lagstiftning å området ernå full effektivitet, dock i allt fall synas ägnade

att i avsevärd mån främja syftet med ifrågavarande lagstiftning eller att med avseende

å användandet av oriktiga ursprungsbeteekningar skydda såväl industri och

handel som även den köpande allmänheten samt dymedelst även främja avsättningen

av svenska varor. Det är med denna uppfattning kollegium nu övergår till granskning

av författningsförslagets särskilda bestämmelser och de i avseende å dessa i

de inkomna yttrandena framställda anmärkningar, därvid kollegium dock i allmänhet

lämnat å sido anmärkningar av enbart redaktionell art.

Enligt bestämmelserna i denna paragraf är icke blott angivandet av sveDskt

ursprung för en utländsk vara förbjudet utan även angivandet av oriktigt svenskt

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 171 höft. (Nr 249.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.

ursprung för en vara, som verkligen frambragts eller tillverkats inom Sverige fastän

annorstädes än beteckningen utmärker.

För hela paragrafens tillämplighet äro emellertid angivna vissa subjektiva

förutsättningar hos gärningsmannen, nämligen dels att denne handlat mot bättre

vetande d. v. s. med kännedom om det oriktiga i ursprungsbeteckningen, dels ock

att han hyst avsikt att vilseleda i fråga om varans ursprung. Bevisningsskyldiglieten

i fråga om tillvaron av nämnda subjektiva förutsättningar åligger, såsom

kommittén i motiveringen framhåller, åklagaren.

För Sveriges allmänna handelsförening har dess förvaltningsutskott, jämte

vitsordande av att eu lag sådan som den nu föreslagna genom det stöd den lämnade

strävandena att befordra omsättningen av svenska varor otvivelaktigt vore ägnad

att medföra stort gagn för den svenska industrien, dock ansett sig ur synpunkten

av köpmännens intresse böra anmärka följande: Av vad i motiveringen till 1 §

(sid. 24 f.) anförts framginge såsom kommitténs uppfattning, att brott mot lagen

icke i allmänhet kunde anses föreligga i det fall, att en handlande å emballaget till

en vara, som både sitt ursprung från annan ort än den, varest han dreve sin

rörelse, eller å en varan vidhäftad prislapp eller liknande etikett anbragte sitt

namn eller sill firma jämte sin adress, men att däremot, om sådan beteckning

aubragts omedelbart å själva varan, frågan bleve mera tvivelaktig. Enligt förvaltningsutskottets

mening borde en bestämd skillnad i ovannämnda hänseende

göras mellan varor av utländskt och svenskt ursprung. I förra fallet borde kravet

på förbud mot varje åtgärd, som vore ägnad att vilseleda i fråga om varans ursprung,

strängt upprätthållas. Detta vore ju nämligen endast en logisk följd av

den tanke, som läge till grund för bestämmelserna i den s. k. importlagen. Beträffande

däremot vara, som tillverkats i Sverige, borde uppmärksammas det även av

kommittén anförda förhållande, att en köpman, för att angiva, hos vem en vara

vore köpt, läte fabrikanten på angivet sätt märka själva varan. Detta förfaringssätt,

som torde vare allmänt förekommande, kunde ingalunda i och för sig anses

innebära något illojalt. Fördenskull borde i lagen uttryckligen stadgas, att återförsäljare

(köpmän), som önska angiva sig som försäljare av en i Sverige tillverkad

vara, äga rätt att låta anbringa sitt namn eller sin firma jämte adress å själva

varan eller å det särskilda omslag (emballage), som erfordras för varans skydd

under förvaring, eller på annat därmed jämförligt sätt. Läte det sig icke göra att

i lagen intaga ett sådant stadgande, avstyrktes från Sveriges allmänna handelsförenings

sida lagförslaget, i vad det rör varor av svensk tillverkning.

Anmärkningar, likartade dem, som sålunda framställts särskilt ur synpunkten

av köpmännens intresse, hava även i fråga om fabrikanterna i viss mån vunnit uttryck

i andra yttranden.

Smålands och Blekinge handelskammare omförmäler, att inom handelskammaren

framställts det spörsmål, huruvida en fabrikant, enskild man eller bolag, som har

huvudkontor eller huvudfabrik på en plats men idkar fabriksrörelse på annat eller

skilda andra ställen inom landet och låter förse varor, tillverkade vid en fabrik,

med ortsbeteckning som om de blivit tillverkade å platsen för huvudkontoret eller

huvudfabriken eller vid annan av fabrikerna, härigenom bleve straffbar. I sådant

fall hade man givetvis, formellt sett, mot bättre vetande försett varan med oriktig

ursprungsbeteckning. Dock kunde tvekan uppstå, huruvida avsikt att vilseleda förelegat

i den mening lagförslaget tagit detta uttryck. Handelskammaren vore emellertid

av den åsikt, att det med hänsyn till åtskilliga omständigheter vore synnerligen

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.

betänkligt, om lagen skulle lägga hinder i vägen för ett förfaringssätt sådant som

det nu omförmälda. Bestämmande för rättsuppfattningen syntes böra vara, att, då

en och samma person eller bolag är ägare till särskilda fabriker inom samma land,

denna ägare bör hava rätt åsätta respektive varor beteckning avseende endera av

fabrikerna. Ansåges icke denna rätt vara given med den nuvarande formuleringen

av 1 §, hemställde handelskammaren om lämplig ändring eller tillägg, som medgåve

sådan rätt. I varje fall vore önskligt, att förslagets ställning till ovanberörda spörsmål

klargjordes.

Handelskammaren i London framhåller, bland annat, att en fabrikant, som

lyckats göra sina varor kända under ett namn, som angiver tillverkningsorten, kan

på grund av bristande utrymme, bättre drivkraft eller andra orsaker finna det lämpligt

att förlägga tillverkningen å annan ort och borde då ej vara förhindrad bibehålla

det namn, under vilket han redan gjort sin tillverkning känd och uppskattad.

Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare, handels- och industrikammaren

för Örebro och Västmanlands län samt styrelsen för Sveriges allmänna exportförening

hava gjort uttalanden i samma riktning.

Svenska pappersbruksföreningen, som anser en bestämmelse om förbud mot

oriktig svensk ursprungsbeteckning å svensk vara vara i regeln fullt riktig, har

vidare anfört, att det emellertid icke sällan inom pappersbruksindustrien, liksom inom

åtskilliga andra industrigrenar inträffade, att en fabrikant under förhållanden, som

måste anses fullt lojala, läte förse eu vara med varumärke, angivande annan

ursprungsort än den, där varan tillverkats. Det torde, enligt vad föreningen vidare

anfört, icke kunna anses illojalt, att en fabrikant använder varumärke från en fabrik,

belägen å annan ort, vilken fabrik på honom överlåtit rätten att använda varumärket.

Det torde också emellanåt inträffa, att, där en rörelse drives i två olika

fabriker, en tillverkning, som vanligen ägt rum i den ena fabriken, överflyttas till

den andra, utan att någon förändring i varumärket äger rum. Det kunde också inträffa,

att en fabrik av en eller annan orsak måste för tillfället nedlägga hela eller

viss del av sin tillverkning och då låter driva sin tillverkning vid annan fabrik

men med bibehållande av sitt gamla varumärke. Understundom torde också hava

förekommit, att en fabrik, som icke själv kunnat effektuera alla inkomna order, tillfälligtvis

låtit en del av leveransen tillverkas vid annan fabrik, men försett den med

sitt eget varumärke. Enligt pappefsbruksföreningens mening framginge det icke

med full tydlighet, huruvida förenämnda förfaringssätt jämlikt lagförslaget vore

straffbart. Skulle emellertid förbudet avse även sådant anbringande av oriktig

ursprungsbeteckning, som nu omförmälts, vore det att gå väl långt. Ett väl inarbetat

varumärke utgjorde ofta en så värdefull tillgång, att det vore hårt att beröva

fabriken möjligheten att, i händelse tillverkningen nedlades, realisera densamma

genom överlåtelse av varumärkesrätten till fabrik, belägen å annan ort. Även i

det fäll att tillverkningen överflyttades från en fabrik till en annan, tillhörig samma

ägare, eller tillverkningen ägde rum å annan ort med hänsyn till uppehåll i driften

vid den ena fabriken, torde någon ändring icke böra ske i för närvarande rådande

förhållanden. Med stöd av vad pappersbruksföreningen sålunda anfört har densamma

hemställt, att lagförslaget måtte i angivna hänseenden förtydligas eller, om

avsikten vore, att de av föreningen omnämnda förfaringssätt skulle drabbas av förbudet,

förfättningsförslaget i detta hänseende ändrades. Då det här, enligt vad föreningen

framhåller, endast vore fråga om varumärke, torde rätten att i vissa fall

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.

använda oriktig ursprungsbeteckning endast höra avse anbringande av varumärke,

däri viss ursprungsbeteckning funnes angiven.

Kollegium vill här framhålla, att för befogenheten av sådana tillvägagåenden,

som avses i de här ovan närmare omförmälda yttrandena, äro, såsom även av kommitténs

motivering framgår, de subjektiva förutsättningarna för 1 §:ns tillämplighet

givetvis av största betydelse. Äro icke dessa förutsättningar i förevarande fall

bevisligen för handen, föreligger ju ej heller något straffbart förfarande.

Beträffande uppställandet av ifrågavarande subjektiva förutsättningar för

straffbarhet och särskilt bevisskyldighetens förläggande till åklagaren liar visserligen

anmärkts, att lagen därigenom icke skulle ernå önskvärd effektivitet. I likhet med

kommittén anser emellertid kollegium sig icke kunna förorda att, med exempel av

den engelska lagstiftningen, ordna bevisskyldigheten uti ifrågavarande hänseende

sålunda, att det skulle åligga svaranden, om han skall undgå ansvar, att styrka det

han handlat i god tro.

Med omförmälande av, hurusom i utländsk rätt, exempelvis i Norge ocli

Tyskland, förekomme stadgande, varigenom möjlighet i större eller mindre utsträckning

beredes att, oavsett gärningsmannens goda tro, genom domstol få utfärdat

förbud för honom att vidare begagna sig av den oriktiga beteckningen, vid äventyr

av ansvar i händelse han överträder förbudet, har kommittén (sid. 27 f.) förklarat

sig icke anse lämpligt att i förevarande förslag endast till provisorisk lag emot

missbruk av ursprungsbeteckningar upptaga nu omförmälda rättsinstitut, utan håller

kommittén före, att med denna fråga bör få anstå, till dess densamma kommer

under omprövning i sammanhang med stiftandet av en allmän lag mot illojal konkurrens.

,

Överingenjören Brinell och fullmäktige i järnkontoret hava förmält sig icke

vara övertygade om riktigheten av kommitténs åsikt i sistberörda hänseende.

Kollegium, som anser sig för sin del böra godtaga den ståndpunkt kommittén

i detta hänseende intagit, håller vidare före, att åt lagstiftningen i fråga bör givas

sådan avfattning, att den i full utsträckning medgiver Sveriges anslutning till den

s. k. Madridkonventionen angående undertryckande av oriktiga ursprungsbeteckningar

å handelsvaror. Önskvärdheten av vårt lands anslutning till denna konvention,

vartill hänsyn tagits vid avfattandet av såväl importlagen som nu förevarande lagförslag,

har i de inkomna yttrandena särskilt framhållits av styrelsen för Sveriges

allmänna exportförening och handelskammaren i Gävle. Omfattningen av det skydd,

lagstiftningen skänker inhemska ursprungsbeteckningar, torde emellertid i allmänhet

vara bestämmande även för det skydd inom landet, som kan ifrågakomma för främmande

sådana beteckningar. Då Madridkonventionen innehåller förbud såväl mot

angivande av oriktigt ursprungsland som även mot uppgivande av annan ursprungsort

inom visst land än den verkliga, och då utländska ursprungsbeteckningar ej torde

böra erhålla mera vittgående skydd inom landet än inhemska, vartill kommer, att

åtgärder mot missbruk av svenska ursprungsbeteckningar å svenska varor väl utgöra

ett givet led i en allmän lagstiftning mot illojal konkurrens, synas omständigheterna

påkalla, att, såsom kommittén föreslagit, nu ifrågavarande lagstiftning utsträckes att

gälla även angivande av oriktigt svenskt ursprung för svenska varor.

Att med den avfattning kommittén givit 1 § ett otillbörligt intrång i vissa

här ovan angivna hänseenden skulle kunna komma att äga rum i den industriidkare

och köpmän för närvarande tillkommande befogenhet i fråga om beteckningar å

handelsvaror, synes kollegium näppeligen vara att befara. Kollegium förutsätter

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.

härvid, att lagstiftningen kommer att, med hänsyn särskilt till att här är fråga om

ett nytt lagstiftningsområde, handhavas med all varsamhet och med tillbörligt beaktande

av motiven till lagen.

Yad angår kommitténs motivering till lagförslaget, vill kollegium i detta

sammanhang framhålla, att kollegium icke ansluter sig till kommitténs uppfattning

(sid. 26) och att, då fråga är om en fabrikants beteckning av en vara med hans namn

eller firma jämte adress, som angiver en oriktig ursprungsbeteckning, en brottslig

avsikt torde, vare sig beteckningen anbragts å själva varan eller å etikett eller

emballage, nästan alltid föreligga. Aven med det av kommittén gjorda medgivande,

att undantag härifrån givas, såsom t. ex. om en fabrikant med sin firma och namnet

å den ort, där huvudrörelsen bedrives, märker varor, helt eller delvis tillverkade

vid en filial å annan ort, synes kommitténs ifrågavarande uttalande gå längre än

förhållandena betinga. Presumtion av brottslig avsikt torde icke här böra uppställas

såsom regel.

Enligt motiveringen har kommittén (sid. 20) ansett det vara obehövligt att

i lagtexten särskilt uttala, att, om någon från en vara, försedd med såväl oriktig

ursprungsbeteckning som en densamma beriktigande uppgift, avlägsnar denna senare,

han därigenom gör sig skyldig till ansvar såsom för anbringande av oriktig beteckning.

Smålands och Blekinge handelskammare framhåller däremot såsom önskvärt,

att ett dylikt uttalande ägde rum genom ett tillägg till 1 §. En uttrycklig lagbestämmelse

uti ifrågavarande hänseende synes kollegium vara övervägande till gagn.

I övrigt har kollegium icke något att erinra i avseende å kommitténs förslag

till 1 §.

2 §•

Enligt vad kommittén omförmäler (sid. 33), har inom kommittén varit ifrågasatt,

om icke, såsom förhållandet vore i ett stort antal främmande stater, såsom

t. ex. England och Norge, förbud mot användandet av oriktiga utländska ursprungsbeteckningar

borde stadgas oberoende av särskilt förordnande därom. Av anförda

skäl har kommittén emellertid ställt sig å en motsatt ståndpunkt. Vad kommittén

till stöd därför anfört synes kollegium vara av beskaffenhet att böra godkännas.

Beträffande innehållet i förevarande paragraf hava de vederbörande, som

yttrat sig i ärendet, icke haft något att i sak erinra.

Särskilt inom vin- och konjakshandeln, där missbruk av främmande ursprungsbeteckningar

förekomma i stor omfattning, skulle, såsom kommittén i motiven framhåller,

den föreslagna lagstiftningen komma att medföra ej obetydligt ändrade förhållanden.

De betänkligheter, vilka kunna göras gällande mot denna lagstiftning,

hava emellertid synts kommittén böra få vika av bland annat det skäl, att genom

bestämmelserna i fråga möjlighet beredes för Eders Kungl. Maj:t att för Sveriges del

tillmötesgå de krav från vissa vinproducerande länders sida på skydd i nu förevarande

hänseende, som alltmera framställts under senare år, och som resulterat i

särskilda överenskommelser olika stater emellan.

Styrelsen för Sveriges allmänna vin- och spirituosahandlareförening har i sitt

yttrande i ärendet förmält, att om också berörda ändring i bestående förhållanden

i vissa fall kan bliva betungande för ifrågavarande näringsidkare, så ansåge sig

styrelsen likväl böra tillstyrka den föreslagna lagstiftningen, då den vore ägnad att

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.

motverka illojala affärsmetoder och befordra en sund utveckling. Styrelsen förutsatte

emellertid härvid, att lagen komme att tillämpas på sätt som i motiveringen

till förslaget antyddes, så att möjlighet beredes för neutralisering av de utländska

beteckningarna och så att förskärning av utländsk vara icke kommer att nödvändiggöra

användandet av inhemsk beteckning.

Vad beträffar rätt till neutralisering av oriktig utländsk ursprungsbeteckning,

skulle sådan rätt varda jämlikt förevarande paragraf medgiven även i fråga om

vinodlingsprodukter. Kollegium anser sig dock böra fästa uppmärksamheten därå,

att enligt vissa befintliga särskilda avtal mellan olika främmande makter dylik

neutralisering icke är tillåten beträffande beteckningar å vissa vinodlingsprodukter,

utan må beteckningarna allenast användas, så framt produkterna i fråga verkligen

härleda sig från den genom beteckningen angivna orten och varan är åtföljd av

ursprungsbevis. Då fråga tilläventyrs kan komma att uppstå om tillmötesgående

från Sveriges sida av eventuellt framställd fordran på sådant skydd för vissa vinodlingsprodukter,

som nyss nämnts, vill det synas kollegium lämpligt, att möjlighet

att kunna gå tillmötes även uti nu ifrågavarande hänseende beredes Eders Kungl. Maj:t

och att i detta syfte bestämmelsen i förevarande paragrafs andra stycke om neutralisering

uteslutes. Fastställandet av en dylik avfattning av paragrafen förutsätter

emellertid givetvis ändring av 18 § importlagen.

Anmärkningar hava i inkomna yttranden framställts mot redaktionen av 2 §.

Denna anses nämligen sakna erforderlig tydlighet. Anmärkningar hava i förevarande

hänseende framställts av styrelsen för Sveriges allmänna vin- och spirituosahandlareförening

beträffande paragrafen i dess helhet, av handelskammaren i London och

styrelsen för Sveriges allmänna exportförening i avseende å första stycket samt av

Stockholms handelskammare i fråga om andra stycket. Vederbörande hava emellertid

icke närmare angivit, i vilket avseende förtydligande vore önskvärt. Den

mycket koncentrerade form, vari paragrafen är redigerad, torde väl hava givit

anledning till anmärkningarna, å vilka kollegium allenast ansett sig böra fästa uppmärksamheten.

5 §•

Enligt denna paragraf skola böter, som ådömas, tillfalla kronan. Jämlikt

16 § importlagen skall av influten straffavgift eller behållen försäljningssumma för

förtruten vara hälften tillfalla kronan och hälften tullstatens enskilda pensionsinrättning.

En handelskammare har för beredande åt lagen av större effektivitet och

på i övrigt anförda grunder tillstyrkt den förändring i lagförslagets 5 §, att åklagaren

och möjligen även angivaren skulle erhålla del i böterna.

Kollegium ansluter sig i denna del obetingat till kommitténs förslag.

Med hänsyn till att ej för kort tid lämnas industri och handel att anpassa

sig efter lagens bestämmelser, har kommittén i motiveringen uttalat, att tiden för

lagens ikraftträdande borde bestämmas till tidigast den 1 januari 1915. Handelskammaren

i Göteborg har ock särskilt framhållit angelägenheten av att ur nyss
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.

nämnda synpunkt tillräcklig tid må komma att lämnas mellan ett eventuellt antagande

av lagen och densammas ikraftträdande. Kollegium vill även för sin del

betona vikten härav.

Under åberopande av vad här ovan anförts finner kollegium sig alltså kunna

tillstyrka, att kommitténs förevarande förslag i huvudsak lägges till grund för en

provisorisk lagstiftning i ämnet.

Underdånigst

K. A. FRYXELL.

EMIL HUBNER. C. L. WERNSTEDT. EINAR MODIG.

Föredragande.

Nils Carlsson.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd fredagen den

19 juni 1914.

Närvarande:

Justitieråden Thomasson,

SVEDELIUS,

Regeringsrådet Thulin,

Justitierådet friherre Leijoniiufvud.

Enligt lagrådet tillhan dakommet utdrag av protokollet över finansärenden,

hållet inför Hans Kung]. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

den 6 juni 1914, hade Kungl. Magt förordnat, att lagrådets yttrande

skulle, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas över

upprättade förslag till lag angående förhud i vissa fall mot varors förseende

med oriktig ursprungsbeteckning och saluhållande av oriktigt märkta

varor samt till lag om ändrad lydelse av 18 § i lagen den 4 juni 1913

angående förhud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av byråingenjören i patent- och registreringsverket Axel

Emanuel Hasselrot.

Lagrådet yttrade:

Enligt de remitterade lagförslagen är möjliggjort, att åt utländska

ursprungsbeteckningar kan bär i riket varda berett ett mera vittgående

skydd än det, som tillkommer inhemska. Visserligen avse förslagen,

såsom under förarbetena framhållits, att allenast provisoriskt ordna de

förhållanden, som därav beröras; den slutgiltiga lösningen skulle vinnas

törst vid genomförandet av den lagstiftning mot illojal konkurrens, som

är under utarbetande. Och till följd av denna provisoriska karaktär

lära några egentliga betänkligheter icke möta att beträffande utländska

beteckningar redan nu giva bestämmelser, som kunna antagas vara i

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.

princip godkända i fråga om inhemska beteckningar men vilkas närmare

utformning i sistnämnda hänseende av en eller annan anledning ansetts

böra anförtros åt den blivande fullständiga lagstiftningen, likasom i den

provisoriska lagen må kunna upptagas stadganden, vilka, om de ock

innebära olikheter rörande främmande och inhemska beteckningar, likväl

konstaterats icke kunna medföra någon praktisk olägenhet för näringsidkarne

inom riket. Men kan det icke anses tydligt och klart, att någotdera

av nämnda fall är för handen, synes i den provisoriska lagstiftningen

varje olikhet i skyddets omfattning böra undvikas.

Från nu angivna synpunkter torde kunna godkännas vad i först

omförmälda lagförslag upptagits dels om straff för oriktig ursprungsbeteckning,

då utländsk vara angivits vara frambragt eller tillverkad å

annan ort i det främmande landet än den verkliga ursprungsorten inom

samma land, och dels att straffbarhet skall i fråga om veterligen oriktig

beteckning för vinodlingsprodukt inträda, även om beteckningen är

generisk eller avsikt att vilseleda ej föreligger, såframt icke en neutraliserande

uppgift åtföljer beteckningen. Annorlunda ställer sig enligt

lagrådets mening förhållandet beträffande den jämväl införda bestämmelsen,

att Konungen må i fråga om vissa beteckningar för vinodlingsprodukter

meddela förordnande, att dylik neutraliserande uppgift icke

skall utesluta straffbarhet. Denna bestämmelse var icke upptagen i

kommittéförslaget, och i yttranden däröver har framhållits, att kommitténs

förslag angående beteckningar för vinodlingsprodukter kunde godkännas

under förutsättning, bland annat, att en neutraliserande uppgift medförde

straffrihet. Någon utredning, som gendriver detta uttalande, kan icke

anses föreligga, och finner sig lagrådet fördenskull icke kunna underlåta

att hemställa om sistberörda bestämmelses borttagande ur förslaget.

Vinner denna hemställan beaktande, bör naturligtvis den föreslagna

ändringen i 18 § importlagen icke ifrågakomma.

Beträffande avfattningen av först omförmälta lagförslag synas några

erinringar vara påkallade. Importlagen innehåller i 1 § vissa bestämmelser,

avsedda att tjäna till ledning vid avgörandet om oriktig ursprungsbeteckning

skall anses föreligga. Sålunda förklaras i andra stycket den

omständigheten, att å vara förekommande beteckning är avfattad på svenska

språket eller att å vara anbragts avbildning med svenskt motiv, ej skola

i och för sig utgöra hinder för varans införande, och i fortsättningen av

paragrafen föreskrives, att däri stadgade förbud icke äger tillämpning,

bland annat, då den åsätta beteckningen utgör en s. k. generisk beteckning,

vilken enligt handelsbruk endast tjänar att utmärka varans art,

eller då jämte den svenska ursprungsbeteckningen å varan finnes på

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 171 käft. (Nr 249.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.

tydligt, lätt i ögonen fallande och varaktigt sätt angivet, att varan är

av utländskt ursprung. Såsom exempel å sådana på svenska språket

avfattade beteckningar, som ej borde anses konstituera en svensk

ursprungsbeteckning, anfördes i motiven »hellinne» å kragar, »god jul»

å brevkort, avbildningar av Stockholms slott å olika slags varor m. m.

Några motsvarande föreskrifter hava icke upptagits i 1 § av förevarande

lagförslag, ehuru här naturligtvis ytterst åsyftas detsamma som

i importlagen, eller att förhindra anbringandet å utländsk vara av beteckning,

som giver varan sken av att hava frambragts eller tillverkats

i Sverige. Kommittén motiverar denna olikhet därmed, att i de fall,

vilka åsyftats med ovan omförmälda föreskrifter, avsikt att vilseleda

beträffande varans ursprung icke kan anses vara för handen och att

sålunda redan på denna grund varje tillämpning av straffbestämmelsen

skall vara utesluten. Att i det övervägande flertalet dylika fall brottslig

avsikt icke föreligger torde visserligen vara riktigt, men att så alltid

skulle vara förhållandet lärer näppeligen kunna påstås. Vissa uttalanden

i kommitténs motiv giva ock vid handen, att kommittén själv ansett

den sålunda uppställda regeln icke vara undantagslös. Otänkbart är ju

icke, att avsikt att vilseleda är erkänd eller eljest uppenbar, fastän det

använda tillvägagångssättet — exempelvis anbringande av beteckningen

»hellinne» å kragar — icke i och för sig bör anses giva varan sken av

att hava tillverkats i Sverige. Att straff i ett dylikt fäll icke bör kunna

ådömas är uppenbart, men detta beror icke på någon brist i avseende

å de subjektiva förutsättningarna för brottslighet utan därpå att allenast

ett försök med otjänligt medel är för handen; en brist i avseende å de

objektiva förutsättningarna föreligger.

Det sätt, varpå förslaget velat lösa frågan, måste fördenskull framstå

såsom synnerligen oegentligt. Detta visar sig också vid avfattningen

av 2 §, där bestämmelsen om generiska beteckningar icke står i något

sammanhang med förut givna föreskrifter. Och då uttrycket »beteckning,

som giver varan sken av att hava frambragts eller tillverkats i

Sverige,» naturligtvis bör äga samma betydelse i båda lagarna, och de

vägledande föreskrifter till tolkningen av samma uttryck, som givits i

importlagen, icke lära utan vidare kunna anses vara normgivande även

vid tillämpningen av nu ifrågavarande lag, synes man även av sådan

anledning knappast kunna undvara, att samma föreskrifter upptagas

även här. Lagrådet hemställer därför, att i sådant syfte förevarande

paragraf omarbetas.

Godkännes denna hemställan, kräves en omredigering av 2 § första

stycket, därvid avfattningen av 18 § i importlagen synes kunna tjäna

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition Nr 249.

som förebild, ävensom en jämkning av ordalagen i samma paragrafs

andra stycke, i vilket man med anslutning till den uppfattning angående

generiska beteckningar, som ligger till grund för formuleringen av 1 §,

utgått från att användande av dylik beteckning aldrig kan vara förenat

med avsikt att vilseleda.

Då vid anbringande av oriktig ursprungsbeteckning avsikt att

vilseleda uppenbarligen icke kan vara för handen, med mindre vetskap

föreligger, att beteckningen är oriktig, torde uttrycket »mot bättre

vetande» i första stycket av 1 § böra utgå. En jämkning i 2 §, där

den avser fall, då vilseledande avsikt icke erfordras för straffbarhet, torde

för sådan händelse bliva av nöden, så framt icke lagrådets ovan gjorda

hemställan om en vidlyftigare omredigering föranleder annan uppställning

av paragrafens bestämmelser.

Åt andra stycket av 1 § synes böra givas en något jämkad avfattning,

så att mera korrekt uttryckes vad därmed åsyftas eller att

första styckets straffbestämmelse skall äga tillämpning jämväl för de

fall, att dels å utländsk vara eller dess emballage är anbragt veterligen

oriktig beteckning, varom i första stycket sägs, och någon med avsikt,

som där nämnts, håller varan till salu, och dels någon med sådan avsikt

saluhåller utländsk vara, som å därtill hörande anslag eller skylt betecknas

såsom svensk.

I första stycket av 2 § avses i fråga om utländska beteckningar

att bereda skydd mot användande av dylika icke blott då därigenom

vara skulle oriktigt angivas såsom frambragt eller tillverkad i ett visst

främmande land utan även då såsom ursprungsort för vara från ett

främmande land skulle framstå annan ort inom landet än den, där varan

frambragts eller tillverkats. Om ock förslagets syfte i sistberörda hänseende

låter sig utläsas ur lagtexten, synes denna dock härutinnan sakna

önskvärd tydlighet, och torde förty lämpligen böra företagas en omredigering

för avhjälpande av otydligheten i denna del, därvid ock bör

undvikas den oegentlighet, som föreligger i nuvarande avfattning, att

här skulle kunna vara fråga om svensk vara.

Vid den omformulering av kommitténs förslag, som vidtagits i

andra stycket av 2 §, har detsamma erhållit en sådan avfattning, att

straffbarhet i där avsedda fall skulle inträda endast under förutsättning,

att den oriktiga beteckningen åsatts en vinodlingsprodukt, och således

icke om en vara, som ej utgjorde en dylik produkt, betecknades såsom

sådan från ett visst land eller en viss ort inom detta. Då denna ändring

uppenbarligen icke kan vara avsedd, torde en jämkning i ordalagen böra

äga rum.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.

På sätt kommittén framhållit lärer etter ett eventuellt antagande

av lagförslaget icke alltför kort tid böra stå industri och handel till

buds för att anpassa sig efter lagens bestämmelser. Med hänsyn till

det dröjsmål med törslagets slutliga behandling, som riksdagsupplösningen

måst medföra, synes det fördenskull kunna ifrågasättas, huruvida

icke den föreslagna tiden för lagens ikraftträdande borde något framflyttas,

exempelvis till den 1 april 1915.

Ur protokollet:

Gunnar Fogdmarck.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.

29

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 juli

1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt

chefen för justitiedepartementet anmälde chefen för finansdepartementet,

statsrådet Vennersten, lagrådets utlåtande över de genom Kungl. Maj:ts

beslut den 6 juni 1914 till lagrådet remitterade förslagen till

1) lag angående förbud i vissa fall mot varors förseende med

oriktig ursprungsbeteckning och saluhållande av oriktigt märkta varor samt

2) lag om ändrad lydelse av 18 § i lagen den 4 juni 1913 angående

förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning.

Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll yttrade föredragande

departementschefen:

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.

Vad först beträffar den på tillstyrkan av kommerskollegium i förstnämnda

förslag införda bestämmelsen om rätt för Konungen att förklara

oriktigt användande av vissa beteckningar för vinodlingsprodukter straffbart,

även om sådan beteckning åtföljes av beriktigande uppgift, anser

jag, att om än, såsom lagrådet påvisat, erinringar mot en dylik bestämmelse

kunna göras och i någon mån förekommit under utredningen i

ärendet — dock blott i ett enda yttrande — övervägande skäl tala för

att bibehålla sagda bestämmelse. Densamma är ju endast avsedd att

beträffande vissa beteckningar för vinodlingsprodukter möjliggöra ett

undantag från vad som i regel skall gälla om såväl sådana beteckningar

som andra av förevarande lagstiftning berörda beteckningar, och då fråga

uppstår om stadgande av ett dylikt undantag, kommer utan tvivel största

möjliga hänsyn att ägnas åt de därav närmast berörda svenska näringsidkarnas

berättigade intressen. Att emellertid, i den mån nämnda hänsyn

det medgiver, Konungen skall kunna i enlighet med omförmälda

bestämmelse åt vissa beteckningar för vinodlingsprodukter meddela ett

skydd av samma omfattning som det, dylika beteckningar i flera andra

länder åtnjuta, synes ej vara ägnat att framkalla några avgörande betänkligheter;

och då genom ett förordnande härom fördelar för Sveriges

del torde kunna vinnas, finner jag icke tillräcklig anledning frångå min

förut uttalade åsikt angående lämpligheten av ifrågavarande bestämmelse.

De övriga erinringar, som lagrådet framställt mot det förstberörda

förslaget, har jag ansett böra i huvudsak iakttagas, och har i sådant

syfte detta förslag blivit inom finansdepartementet omarbetat.

Sålunda har i 1 § första stycket uttrycket »mot bättre vetande»

fått utgå samt andra stycket något omformulerats för vinnande av det

syfte lagrådet angivit. Vidare hava i 1 § upptagits bestämmelser motsvarande

dem, som enligt 1 § importlagen dels tjäna till ledning vid

avgörande av vilka beteckningar skola kunna anses giva en vara sken

av att hava frambragts eller tillverkats i Sverige dels angiva, att en

dylik beteckning är tillåten, om den på visst sätt beriktigas.

2 § första stycket har i anslutning till den ändrade lydelsen av

1 § omformulerats, varvid även den otydlighet och oegentlighet, lagrådet

ansett förefinnas, avhjälpts. Den nu föreslagna avfattningen är

nära överensstämmande med lydelsen av 18 § importlagen.

Att såväl i detta stycke som i 1 § vissa krav uppställts på beskaffenheten

av den beriktigande uppgiften utesluter naturligtvis icke,

att även en beriktigande uppgift av annan beskaffenhet kan såsom bevis

på frånvaron av brottslig avsikt utesluta straffbarhet. Men uppfyller

en beriktigande uppgift de angivna fordringarna, skall, även om möjligen

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.

avsikt att vilseleda föreligger, straffbarhet icke kunna inträda. Enligt

2 § andra stycket, liksom enligt motsvarande bestämmelser i det remitterade

förslaget, förhåller det sig härutinnan såtillvida annorlunda, att

en beriktigande uppgift enligt första punkten kan hava betydelse endast

om den är av föreskriven beskaffenhet och enligt andra punkten icke

under några förhållanden utesluter straffbarhet.

Den omformulering, 2 § andra stycket undergått, har betingats av

anslutningen till lagrådets uppfattning om möjligheten att använda även

en generisk beteckning i avsikt att vilseleda. Vad som enligt den nu

föreslagna lydelsen stadgas därom, att straffbarhet skall kunna inträda,

jämväl då avsikt att vilseleda icke föreligger eller en använd beteckning

är generisk och alltså en av de i förslagets föregående bestämmelser

angivna förutsättningarna för straffbarhet brister, är givetvis avsett att

äga tillämpning, även om i båda dessa hänseenden de förut bestämda

förutsättningarna för straffbarhet brista, i det att en generisk beteckning

användes utan avsikt att vilseleda.

Slutligen har tidpunkten för lagens ikraftträdande på de av lagrådet

anförda skäl framskjutits till den 1 april 1915, vilken tidsbestämning

även intagits i lagförslaget angående ändrad lydelse av 18 § i

importlagen.

Föredragande departementschefen uppläste härefter de i enlighet

med det avgivna yttrandet avfattade lagförslagen och hemställde, att

desamma måtte föreläggas riksdagen till antagande.

Denna hemställan, som biträddes av statsrådets

övriga ledamöter, behagade Hans Maj:t Konungen

bifalla; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga . . . vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Teodor Franzén.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1914 B:278 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående förhud i vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbe a1 i texten
  2. LU 1914 B:25 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående förhud i vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning och s s. 1 i texten