Sök i Ratio Lex

Angående bidrag till uppehållande av internationell patruller ing stjänst i Norra Atlanten

1914-07-10 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1914 B:251, Angående bidrag till uppehållande av internationell patruller ing stjänst i Norra Atlanten

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 251.

1

Nr 251.

Kungl. Ma,j:ts nådiga proposition till riksdagen angående bidrag

till uppehållande av internationell patruller ing stjänst i

Norra Atlanten; given Stockholms slott den 10 juli 1914.

Med åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att såsom bidrag från Sverige till uppehållande av internationell

patrulleringstjänst i Norra Atlanten m. m. under åren 1914 och 1915

å extra stat under sjunde huvudtiteln för år 1915 bevilja ett förslagsanslag

å högst ................................-......................:...................... kronor 27’375’

med rätt för Kungl. Maj it att därav under år 1914 an
vånda

högst................................................................................... krouor 12’775''

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Vennersten.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 173 häft. (Nr 2ol.) 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

&

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition kr 251.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 juli

1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för finansdepartementet statsrådet Vennersten anförde, efter

gemensam beredning med hans excellens herr ministern för utrikes

ärendena, följande:

»Då jag inför Kungl. Maj:t i statsrådet den 14 maj 1914 anmälde

de frågor, som rörde regleringen av riksstatens sjunde huvudtitel för år

1915, omförmälde jag under punkt 14, »Bidrag till internationell patrulleringstjänst

i norra Atlanten», hurusom å den i London senaste vinter

hållna internationella sjösäkerhetskonferensen nödiga anstalter träffats för

anskaffande genom Amerikas Förenta staters försorg av två fartyg,

avsedda för internationell patrulleringstjänst i de av is hemsökta trakterna

av Atlantiska Oceanens norra del. I planen inginge, att för denna

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 251.

patrulleringetjänst, som redan tagit sin början i mitten av februari 1914,

utgifterna skulle i viss proportion erläggas av olika stater, därvid på

Sveriges lott skulle komma två procent av de till ett årligt belopp av

högst 40,000 pounds sterl. beräknade kostnaderna.

I enlighet med min därvid gjorda samt av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att, i

avbidan på den proposition om anvisande av ifrågavarande medel, som

kunde komma att föreläggas riksdagen, såsom bidrag från Sveriges sida

till omförmälda internationella patrulleringstjänst i Norra Atlanten bland

de extra anslagen under sjunde huvudtiteln för år 1915 beräkna ett

belopp av 28,000 kronor.

Jag anhåller nu att få inför Kungl. Maj:t ånyo anmäla förevarande

ärende.

Härvid tillåter jag mig till en början att rörande ordalydelsen och

innebörden av den vid ifrågavarande konferens ingångna, i London den

20 januari 1914 undertecknade konventionen hänvisa till vad de vid

propositionen nr 194 till innevarande riksdag angående vissa ändringar

i sjölagen fogade protokoll och bilagor därom innehålla.

Jag torde därför här kunna inskränka mig till att återgiva bestämmelserna

om den patrulleringstjänst, varom nu är fråga. Dessa stadganden

återfinnas i art. 6 och 7 av konventionen och lyda i översättning

sålunda:

»Art. 6.

De höga fördragsslutande parterna förplikta sig att vidtaga alla mått och

steg för att säkerställa oskadliggörandet av vrak i den del av norra Atlanten, som

ligger öster om en linje dragen från Kap Sable till en punkt, liggande på 34 N bredd

och 70° V längd. De skola dessutom inom kortast möjliga tid igångsätta en undersöknings-

och observationstjänst av fartyg beträffande isförhållandena i norra

Atlanten ävensom en patrulltjänst för efterspaning av drivis.

Dessa tre uppgifter skola utföras av två fartyg.

Under hela den årstid, då is förekommer, skola dessa fartyg användas för

efterforskningar av drivis. o

Under resten av året skola de två fartygen användas saval till undersökningar

och observationer angående isförhållandena som ock till oskadliggörandet av

vrak. Emellertid skall tillses, att de nämnda undersökningarna och observationerna

angående isförhållanden fullgöras på ett effektivt sätt i synnerhet från början av

februari intill den tid drivisen börjar. . .

Då de två fartygen användas till efterforskning av drivis, skola de höga

fördragsslutande parterna, i den utsträckning de kunna och försavitt den sjömilitära

tjänsten det tillåter, utsända krigsfartyg eller andra fartyg för att förstöra farliga

vrak, om sådan förstörelse är av behovet påkallad.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 251.

Art. 7.

Det hemställes till Förenta Staternas regering att övertaga utförandet av de

tre nämnda uppgifterna, nämligen förstörande av vrak, undersökningar och observationer

beträffande isförhållanden och efterforskning av drivis. De av de höga fördragsslutande

parterna, som äro särskilt intresserade härav, och vilkas namn här

nedan anföras,, förbinda sig att i nedan angivna proportion bidraga till de utgifter,

som upprättandet och underhållet av nämnda företag komma att medföra.

Procent.

Tyskland........................................................................................ 15

Förenta Staterna ....................................................................... 15

Österrike-Ungern .................................... 2

Belgien............................................................................................ 4

Canada............................................................................................ 2

Danmark........................................................................................ 2

Frankrike .................................................................................... 15

Storbritannien................................................................................ 30

Italien............................................................................................ 4

Norge ............................................................................................ 3

Holland ........................................................................................ 4

Ryssland........................................................................................ 2

Sverige ....................................................................................... 2

Envar av de höga fördragsslutande parterna har rätt att upphöra med sitt

bidrag till dessa företag efter den 1 september 1916. Dock blir den höga fördragsslutande

part, som vill begagna sig av denna rätt, skyldig att deltaga i utgifterna

intill den 1 september, som följer efter dagen för fördragets uppsägande i denna

särskilda punkt. För att begagna sig av denna rätt skall den nämnda parten meddela

de övriga fördragsslutande parterna sin avsikt minst sex månader före samma

1 september; för att vara löst från sina förpliktelser den 1 september 1916 bör

alltså vederbörande part meddela sin avsikt senast den 1 mars 1916 och på samma

sätt varje år.

Såframt Förenta Staternas regering icke skulle acceptera den hemställan,

som göres, ävensom därest någon av de höga fördragsslutande parterna av en eller

annan anledning icke skulle vara villig att åtaga sig här ovan angivna ekonomiska

förpliktelse, skola de höga fördragsslutande parterna söka ordna denna fråga på

bästa, med deras ömsesidiga intresse överensstämmande sätt.

Den höga fördragsslutande parts regering, som åtager sig uppgiften att oskadliggöra

vrak, uppmanas att göra undersökningar om möjligheten, att handelsfartyg,

som på ett effektivt sätt bidragit till oskadliggörandet av vrak på havet, må kunna

av de sammanskjutna medlen tillerkännas belöningar, vilka bestämmas av samma

regering i förhållande till de utförda tjänsterna.

De höga fördragsslutande parter, som bidraga till omkostnaderna för de tre

ovannämnda uppgifterna, skola hava rätt att när som helst efter gemensam överenskommelse

företaga de förändringar i denna artikel och ärt. 6, som kunna finnas

önskvärda,?

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 251.

I det betänkande, som ligger till grund för de föreslagna nu

återgivna bestämmelserna, anförde vederbörande på konferensen tillsatta

kommitté till motivering av förslaget i huvudsak följande.

I. Förstörande av vrak.

Alla stater erkände numera sin förpliktelse att förstöra eller avlägsna hindren

för skeppsfarten på och vid sina egna kuster, och skedde detta på ett tillfredsställande

sätt. .

Yad anginge förstörandet av vrak, som icke befunne sig på eller vid någon

kust, vore gällande praxis något växlande. Den internationella maritima konferens,

som hållits i Washington år 1889, hade uttalat, att vrak mycket sällan förekomme

på det öppna havet — med undantag för Atlanten — och att den fara, som vållades

av sådana vrak, icke vore stor nog att motivera de stora utgifter, varmed det

systematiska avlägsnandet av desamma skulle vara förbundet. Däremot förekomme

vrak så talrikt i Norra Atlanten, i synnerhet i de farvatten, som gränsade till den

nordatlantiska kusten väster om en linje dragen från Bermudasöarna till Kap Race,

att de utgjorde en allvarlig fara, och att genom internationell överenskommelse

åtgärder borde vidtagas för sådana vraks förstörande eller avlägsnande.

Då intet steg i denna riktning blivit taget av de olika staterna, hade Förenta

Staterna år 1908 på egen bekostnad utsänt ett särskilt för vraks tillintetgörande

byggt fartyg. Denna anordning hade därefter vidmakthållits, och hade lartyget

med bistånd av Förenta Staternas »Revenue cutter service» på ett särdeles effektivt

sätt sörjt för tillintetgörandet av vrak i de farvatten, som särskilt avsåges i Washingtonkonferensen.

Andra stater hade tid efter annan vid särskilda tillfällen utsänt krigsfartyg

för att uppsöka och förstöra farliga vrak i öppna havet, men bortsett från de institutioner,

som dessa stater upprätthölle till förstörande av vrak på eller vid sm egen

kust, hade ingen annan nation än Förenta staterna underhållit någon fast »vrakförstörare»

på havet.

Från Förenta Staternas sida framhölles, att de havsområden, som numera

genom nämnda lands föranstaltande bevakades, hade en mycket större utsträckning

än de farvatten, som läge väster om en linje dragen från Kap Sable till en punkt

liggande på 34° nordlig bredd och 70° västlig längd och därifrån vidare till Bahamaöama.

Tillintetgörandet av vrak i den del av havet, som gränsade till den Nordamerikanska

kusten öster om nämnda linje, borde enligt Förenta Staternas mening

ske för samtliga nationers räkning och icke blott på nämnda rikes bekostnad.

Kommittén anslöte sig till den uppfattning, som uttalats av 1SS9 års

Washingtonkonferens, med hänsyn till nödvändigheten av en internationell organisation

till förstörande av vrak i det hav, som gränsade till den nordatlantiska kusten,

och med hänsyn till att det varken vore praktiskt eller nödvändigt att åvägabringa

någon sådan organisation för andra farvatten.

Kommittén vore av den uppfattningen att, ehuru de flesta vrak funnes på

eller nära Förenta Staternas kust, så utgjorde dock även de vrak, som förekomme

öster om den linje, vilken Förenta Staterna angivit som en rimlig gräns för sitt

nationella arbete, en allvarlig fara för sjöfarten.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 251.

II. Isobservationer.

I mars 1913 hade brittiska regeringen (i samarbete med de förnämsta ångbåtslinjer,

som uppehölle förbindelse mellan den europeiska kontinenten, Storbritannien

och Nordamerika) utsänt fartyget »Scotia» för att iakttaga islossningen och isens

rörelse i norra Atlanten och för att utföra vetenskapliga undersökningar av de strömförhållanden,

som påverkade isen, ävensom riktningen och hastigheten av isens drift.

En preliminär rapport angående det av »Scotia» utförda arbetet hade genomgåtts

av kommittén, som vore av den mening, att det vore önskvärt att för närvarande

fortsätta dessa undersökningar.

III. ^patrullering.

Förenta Staterna hade under issäsongen åren 1912 och 1913 hållit två fartyg

till patrulltjänst å de nordliga transatlantiska routerna. Dessa fartyg hade till uppgift

att undersöka isens läge, bestämma dess syd-, öst- och västgräns samt hålla

känning med isen under dess rörelse söderut, så att dagligen gnisttelegrafiska meddelanden

kunde utsändas, varigenom fartygen kunde erhålla upplysning om var is

förekomme och särskilt upplysning om is, som kunde förmodas komma att korsa

routerna.

Kommittén vore av den uppfattningen, att det vore önskvärt att för närvarande

fortsätta detta patrulleringssystem.

IV. Rapportering av vrak och is.

Rapportering från fartyg till fartyg, från fartyg till land och från land till

fartyg vore numera frivillig. Systemet hade i det hela haft goda verkningar och

blivit betydligt underlättat genom utväxlandet av meddelanden mellan de olika

staternas meteorologiska institutioner. Kommittén lade den allra största vikt på

upprätthållande av ett effektivt rapportsystem.

På grund av det anförda funne kommittén, att de stater, som väsentligen

vore intresserade i sjötrafiken på Norra Atlanten, borde i lämplig proportion bidraga

till kostnaderna för de omhandlade anordningarna, att dessa borde ofördröjligen

igångsättas, samt att Amerikas Förenta stater borde anmodas att åtaga sig skötseln

av nämnda anordningar.

Ifrågavarande konvention skall, enligt bestämmelse i dess art.

69, tråda i kraft den 1 juli 1915.

Även bortsett från ovan refererade kommittéuttalande hava emellertid

önskemål gjort sig gällande, att den i de citerade artiklarna avsedda

patrulltjänsten redan dessförinnan skulle träda i verksamhet. I skrivelse

av den 18 januari 1914 till utrikesdepartementet har nämligen härvarande

brittiska minister, efter att hava givit tillkänna, att amerikanska

regeringen beräknat den årliga kostnaden för patrulltjänsten till ett belopp,

ej överstigande 40,000 pounds sterling, vidare meddelat, att det syntes

brittiska regeringen synnerligen önskvärt, att patrulleringsfartygen började

opaginerad Kontrollera mot PDF

1

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 251.

sin verksamhet redan i februari 1914. Då amerikanska regeringen förklarat

sig beredd att efter anmodan föranstalta om att fartygen började

sin tjänstgöring sistnämnda månad, föresloge brittiska regeringen, att eu

hemställan därom måtte riktas till amerikanska regeringen; och komme

brittiska regeringen att bära sin del av kostnaderna från och med dagen

för tjänstgöringens början. Ministern anhöll vidare på sin regerings

befallning, att svenska regeringen måtte biträda brittiska regeringens

nyssnämnda förslag samt bemyndiga sistnämnda regering att å Sveriges

vägnar till amerikanska regeringen göra framställning i ovan nämnt syfte.

över denna framställning anmodades kommerskollegium att yttra

sig. I sitt den 22 januari 1914 avgivna underdåniga utlåtande anför

kollegium följande:

»Att Sverige såsom sjöfartsidkande nation icke bör eller kan undandraga sig

att deltaga i bärandet av kostnaderna för de av den internationella sjösäkerhetskonferensen

beslutade åtgärderna till undanröjande av de faror, som hota sjöfarten

i Atlantiska Oceanens norra del, finner kollegium påtagligt. Enligt kollegium tillhandakomna

upplysningar utgör den för Sveriges vidkommande ifrågasatta andelen

av kostnaderna eller två procent lika stor andel, som skulle komma att falla på

Ryssland, och är densamma beräknad huvudsakligen i förhållande till Sveriges deltagande

i sjöfarten. Andelen i fråga kan möjligen synas väl högt tilltagen, om

man utgår från omfattningen av den hittillsvarande svenska sjöfarten just på de

farvatten, vilka det här gäller, men med hänsyn dels till det stora antal svenska

medborgare, som årligen befordras över Nordatlanten, dels till planerade betydande

utvidgningar i våra ångfartygsförbindelser med Nordamerika, och dels slutligen till

den omständigheten, att två procent lärer vara den minsta andel, som i konventionen

blivit för något land beräknad, anser kollegium, att befogade anmärkningar

mot den gjorda beräkningen icke kunna för Sveriges del framställas.»

I anledning härav hemställde kollegium, att Kungl. Maj:t täcktes

biträda brittiska regeringens i ärendet framställda förslag samt bemyndiga

nämnda regering att å Sveriges vägnar göra framställning i avsett

syfte till Förenta Staternas regering.

Genom beslut den 30 januari 1914 förklarade Kungl. Maj:t hinder

för Sveriges del ej möta att genom brittiska regeringen hos amerikanska

regeringen göra framställning i syfte att ovannämnda för isobservationer

m. m. avsedda fartyg finge börja sin tjänstgöring påföljande februari

månad.

Sedermera har härvarande brittiska minister i skrivelse till utrikesdepartementet

meddelat, att amerikanska tullbevakningsfartyget »Seneea»

den 15 sistlidne februari trätt i tjänstgöring som internationellt patrullfartyg.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Departementschefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 251.

Att Sverige för sin del bör ratificera den vid sjösäkerhetskonferensen

i London undertecknade konventionen synes mig ur flera synpunkter

högst önskvärt; och frågan härom torde i sinom tid underställas

Kungl. Maj:ts prövning. Det lärer ej vara erforderligt att i detta

sammanhang närmare utveckla de skäl, som tala för en dylik ratificering.

Jag vill här endast omnämna, att kommerskollegium i den 18 maj 1914

avgivet utlåtande bestämt förordat konventionens biträdande från vårt lands

sida. En ratifikation för Sveriges vidkommande av ifrågavarande konvention

skulle emellertid ej med nödvändighet behöva omfatta ett deltagande i

kostnaderna för den i konventionens art. 6 och 7 stadgade patrulleringstjänsten.

Tredje stycket av sistnämnda artikel synes nämligen förutsätta,

att ifrågavarande företag skulle kunna igångsättas även utan medverkan

av alla de i artikeln nämnda staterna. Att vårt land på denna punkt

skulle undandraga sig konventionens förpliktelser kan jag emellertid

under inga omständigheter förorda. De skäl, som i kommerskollegii

förut citerade utlåtande av den 22 januari 1914 anförts för bidrag från

svensk sida till nämnda patrulleringstjänst, synas mig icke kunna motsägas.

Det torde sålunda vara tillfyllest att här hänvisa till vad kollegium

i sådant hänseende yttrat. »Tåg vill endast tillägga, att det här

ej är fråga om att ikläda svenska staten en ofrånkomlig förpliktelse

för någon längre framtid, då det är bidragsgivande stat medgivet att

den 1 september 1916 kunna genom föregående uppsägning upphöra

med sitt bidrag.

Vad angår beräknandet av det belopp, vartill Sveriges andel i kostnaderna

för patrull erm gstjänsten bör uppgå, har man i sådant hänseende

endast att utgå från det för sammanlagda kostnaden fastslagna maximibeloppet,

40,000 pounds sterl. för år. Det synes därför riktigast, att

vårt lands bidrag anvisas i form av ett förslagsanslag å högst det belopp,

som motsvarar två procent av nämnda summa. Enligt vad jag inhämtat,

har i Korge beloppet blivit, frånsett procentsatsen, på enahanda sätt

beräknat. Det för år 1915 utgående bidraget skulle således för Sveriges

del uppgå till 800 pounds sterl. eller, efter den till grund för det norska

bidraget liggande kursen av 18.2 5 kronor, till 14,600 kronor. För tiden

från och med den 15 februari 1914 till samma års slut eller för tio och

en halv månader skulle beloppet utgöra 12,775 kronor. Det anslag, som

torde böra av årets riksdag anvisas, skulle alltså uppgå till sammanlagt

27,375 kronor.

På grund av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att såsom bidrag från Sverige till uppehållande av internationell

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 251.

patrulleringstjänst i norra Atlanten m. m. under åren 1914 och 1915

å extra stat under sjunde huvudtiteln för år 1915 bevilja ett förslagsanslag

å högst..................................................................... kronor 27,375: —

med rätt för Kungl. Maj:t att därav under år 1914

använda högst ........................................................................ kronor 12,775:—.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition

av den lydelse, bilagan litt. ... vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Teodor Franzén.

fJ

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914 173 sand. 1 häft. (Nr 251.)

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.