Sök i Ratio Lex

Angående förvaltningen av den i 11 § av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring omförmäla fond samt angående disponerande av anslag för vidtagande av åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet

1914-07-24 · 23 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 21 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1914 B:257, Angående förvaltningen av den i 11 § av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring omförmäla fond samt angående disponerande av anslag för vidtagande av åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

1

Nr 257.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående

förvaltningen av den i 11 § av lagen den 30 juni 1913

om allmän pensionsförsäkring omförmäla fond samt

angående disponerande av anslag för vidtagande av

åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet:

given Stockholms slott den 24 juli 1914.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

dels besluta, att förvaltningen av den i 11 § av lagen den 30 juni

1913 om allmän pensionsförsäkring omförmälda fond må tillsvidare uppdragas

åt statskontoret, att utövas enligt de grunder, som i statsrådsprotokollet

angivas;

dels ock medgiva, att för vidtagande av åtgärder till förebyggande

och hävande av invaliditet må jämlikt de föreskrifter, som av Kungl.

Maj:t meddelas, av pensionsstyrelsen disponeras ett belopp av högst

200,000 kronor, att utgå med högst 50,000 kronor av det för år

1914 av riksdagen på extra stat anvisade förslagsanslag för bestridande

av på staten belöpande kostnad för genomförande av en allmän pensionsförsäkring

samt med återstående belopp av det för år 1915 på extra

stat äskade förslagsanslag för bestridande av den på staten belöpande

kostnad för pensionstillägg och understöd jämlikt ovannämnda lag.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GrUS T AF.

Oscar von Sydow.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 177 käft. (Nr 257.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 257.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 24

juli 1914.

Närvarande:

Hans excellens lierr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:

I 11 § av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring

föreskrives, att de jämlikt samma lag utgående pensionsavgifterna skola

ingå till en fond, vilken förvaltas enligt grunder, som bestämmas av

konung och riksdag. Och i 34 § av samma lag föreskrives i fråga

om frivilliga avgifter för beredande av pension utöver den eljest i lagen

stadgade, att jämväl dessa avgifter skola ingå till nämnda fond, till

vilken dessutom för varje år skall av statsmedel tillskjutas ett belopp,

motsvarande l/s av summan av de under året erlagda frivilliga avgifter.

Frågan om fondens förvaltning var ej föremål för behandling vid

1913 års riksdag, men avsågs då, att frågan skulle föreläggas 1914

års riksdag.

I underdånig skrivelse den 1 maj 1914 har pensionsstvrelsen framlagt

förslag rörande fondens förvaltning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

Pensionsstyrelsen framhåller i denna skrivelse till eu början vissa

allmänna synpunkter i det förevarande ämnet och betonar därvid särskilt

det nära samband, som enligt styrelsens mening bör råda mellan styrelsens

pensionsförsäkringsverksamhet och förvaltningen av fonden.

Huru förvaltningen bör anordnas, är med hänsyn härtill, enligt styrelsens

mening, en synnerligen betydelsefull fråga. Styrelsen anser, att

fondens förvaltning bör anordnas icke som en fristående penningförvaltning

utan som ett led i själva pensionsförsäkringsverksamheten och

till gagn för dess syften.

Sedan pensionsstyrelsen uti sin ifrågavarande skrivelse därpå

lämnat en översikt över hithörande förhållanden i utlandet, framlägger

styrelsen ett i fyra punkter avfattat förslag till grunder för förvaltningen

och placeringen av fonden m. m., nämligen

l:o) angående fondens förvaltning,

2:o) angående fondens placering,

3:o) angående förvaringen av de värdehandlingar, vari fonden

redovisas, och

4:o) angående användning av överskott å fonden för åtgärder till

förebyggande och hävande av invaliditet.

över detta pensionsstyrelsens förslag hava utlåtanden avgivits: av

statskontoret, fullmäktige i riksgäldskontoret, fullmäktige i riksbanken,

styrelsen för postsparbanken och socialstyrelsen. Vidare hava de inom

civildepartementet, jämlikt nådigt bemyndigande, tillkallade sakkunniga

för utredning av de mindre bemedlade klassernas bostadsfråga, vilka

satts i tillfälle att taga del av pensionsstyrelsens förslag jämte nämnda

utlåtanden, avgivit yttrande i ärendet. Slutligen har ålderdoms- och

invaliditetsförsäkringskommittén avgivit infordrat utlåtande den 14 juli

1914.

Frågan om den stora pensionsförsäkringsfondens förvaltning och

placering är obestridligen av en utomordentlig betydelse. Med hänsyn

härtill och till de vittgående konsekvenser, frågans lösning i ena eller

andra riktningen torde kunna medföra, måste, såsom ålderdoms- och invaliditetsförsäkringskommittén

framhållit, frågan ägnas en alldeles särskilt

noggrann och allsidig prövning. På grund av den synnerligen korta tid,

som stått till förfogande efter det samtliga infordrade utlåtanden inkommit,

bär en sådan prövning icke kunnat medhinnas. Det s}Tnes mig

därför icke rådligt att redan nu upptaga frågan till slutlig behandling,

utan torde det vara mera välbetänkt att, innan frågan förelägges riksdagen,

göra densamma till föremål för ytterligare övervägande och ut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

redning. Mot ett uppskov till nästa års riksdag synes mig så mycket

mindre vara att erinra, som i allt fall utsikt bör förefinnas, att proposition

i ämnet skall kunna avlåtas till nämnda riksdag så tidigt, att

den blivande författningen om fondens förvaltning kan träda i kraft

exempelvis den 1 juli 1915.

Under sådana förhållanden lärer det emellertid bliva nödvändigt

att provisoriskt ordna frågan om fondens förvaltning, intill dess ett

slutligt avgörande kan träffas. Jag tillåter mig härvid erinra därom,

att 1913 års riksdag på framställning av Kung]. Maj:t beslutat, att arbetarförsäkringsfonden,

som, allt sedan den år 1895 bildades, förvaltats

av statskontoret, skall från den 31 december 1914 överflyttas till och

ingå i pensionsförsäkringsfonden. Det lärer då vara lämpligt, att åt statskontoret

uppdrages att tillsvidare förvalta sistnämnda fond, och torde

denna i enlighet med vad som blivit föreskrivet beträffande förvaltningen

av arbetarförsäkringsfonden böra särskilt bokföras och fruktbargöras

på sätt i nådiga brevet den 31 augusti 1877 stadgats angående

förvaltningen av övriga under statskontorets vård ställda fonders och

kassors medel. Enär det emellertid, såsom ovan antytts, torde förefinnas

utsikt, att redan nästa år slutligt beslut kommer att fattas

angående pensionsförsäkringsfondens förvaltning och placering, synes

det mig lämpligt, att nu inflytande medel icke placeras på sådant sätt,

att de bliva bundna för lång tid framåt. Med hänsyn härtill torde

statskontoret bemyndigas att, i den mån så finnes fördelaktigt, i avbidan

på annan placering insätta pensionsförsäkringsfonden tillhörande

medel i bankinrättning med av Kung]. Maj:t fastställd bolagsordning.

Ehuru den ståndpunkt, jag sålunda ansett mig böra intaga till

själva huvudfrågan, icke giver mig anledning att närmare redogöra för

pensionsstyrelsens ifrågavarande förslag, innefattar detsamma emellertid

i visst avseende ett ämne, vilket jag anser mig redan nu böra draga

under Kungl. Maj:ts prövning. Jag syftar härvid på styrelsens förslag

angående vidtagande av åtgärder till förebyggande och hävande av

invaliditet. På sätt jag nedan kommer att närmare utveckla, anser jag

nämligen denna speciella frågas snara lösning vara av den trängande

vikt, att ett uppskov med behandlingen därav enligt min mening icke

vore försvarligt. Det är ock att märka, att de myndigheter, som yttrat

sig i denna del av saken, liksom ock ålderdoms- och invaliditetsförsäkringskommittén

ansett hinder icke möta för denna frågas utbrytning

och behandling fristående från övriga i pensionsstyrelsens underdåniga

skrivelse omliandlade spörsmål.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

o

Innan jag övergår till en redogörelse för pension sstyrelsens framställning

i denna del, vill jag erinra om de synpunkter, som i förevarande

hänseende gjorde sig gällande vid behandlingen av det utav nyssnämnda

kommitté utarbetade förslaget till lag om allmän pensionsförsäkring.

Sistnämnda förslag inrymde, som bekant, icke någon bestämmelse

om s. k. förebyggande åtgärder mot invaliditet. Anmärkningar häremot

framställdes emellertid av några utav de myndigheter, som yttrade

sig över lagförslaget.

Sålunda anförde riksförsäkringsanstalten följande:

»Såsom förut erinrats, innehåller kommitténs lagförslag icke någon bestämmelse

beträffande den viktiga frågan om anordningar för att förebygga invaliditet

eller för att söka liäva eller minska redan inträdd invaliditet. Utom tvivel torde

dock vara, att, därest invaliditets- och ålderdomsförsäkringen hade i sin tjänst

ett ordnat system av sjukhus, kuranstalter och dylikt, totalkostnaden för försäkringen

skulle kunna nedbringas, och att framförallt folkhälsan och arbetskraften

hos befolkningen skulle, bättre än nu sker, kunna tillvaratagas och bevaras.

Kommittén har helt flyktigt berört denna viktiga angelägenhet i sammanhang

med behandlingen av frågan om fondmedlens placering. Den yttrar nämligen:

''Genom den här föreslagna bestämmelsen kan även beredas möjlighet att genom

lån åt kommuner giva dessa tillfälle att tillgodose ändamål, som äro av betydelse

för försäkringen eller för vissa andra närstående sociala uppgifter, såsom uppförande

av hem för åldringar och andra invalider, inrättande av anstalter för

vård av sjukliga personer, som kunna antagas hava utsikt att därigenom bliva

arbetsföra och sålunda ej falla försäkringen till last, främjande .av de mindre

bemedlade klassernas bostadsförhållanden m. m. Dock torde, liksom i Tyskland

och annorstädes, allenast en mindre del av invaliditetsförsäkringens fondmedel

böra disponeras för dylika ändamål.’

Det hade varit önskvärt, att den tanke, som ligger till grund för kommitténs

ovan citerade yttrande, hade fått sitt uttryck jämväl i lagtexten.

Så mycket borde dock kunna nu göras, att i lagtexten inryckes en föreskrift,

att viss del av fondens medel må utlånas mot antaglig säkerhet till kommuner,

föreningar eller enskilda att användas till inrättande av anstalter för vård

och behandling av sjukliga (skadade), pensionsförsäkringen tillhörande personer,

som kunna antagas hava utsikt att genom dylik behandling bliva arbetsföra eller

förbättrade.

Biksförsäkringsanstalten vill emellertid giva uttryck åt den förhoppningen,

att denna fråga icke förbises vid revidering av sjukförsäkringen och den vidare

utbyggningen av socialförsäkringen i övrigt.»

Kommerskollegium yttrade beträffande denna fråga, bland annat,

följande:

»Bland de erfarenheter från Tysklands invaliditetsförsäkring, som andra

länder framför allt borde tillgodogöra sig, vill kollegium erinra om vikten av i

tid företagna åtgärder till förebyggande av invaliditet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

Det är att anse såsom en brist hos kommitterades förslag, att detsamma

helt och hållet förbigår denna viktiga sida av invaliditetsförsäkringens problem.

En dylik fördjupad lagstiftning torde visserligen särskilt i vårt land erbjuda stora

svårigheter, och kommittén har med fog kunnat peka på hela vår övriga lagstiftning

på socialförsäkringens område, som genomgående har att uppvisa samma

brist. Men då det nu gäller att taga ett stort och avgörande steg till genomförande

av den största av socialförsäkringens grenar, synes det kollegium vara

av särskild vikt, att det i lagen bestämt fastslås, att problemet icke är slutgiltigt

löst endast genom införandet av pensionsrätt, Titan att i lagstiftningens uppgifter

jämväl ingår att verka i förebyggande riktning.»

I samma anda uttalade sig svenska fattigvårdsförbundets arbetsutskott,

som jämväl förordade samarbete mellan de lokala pensionsnämnderna

samt hälso- och sjukvården.

Vid avlåtandet av propositionen till 1913 års riksdag med förslag

till lag” om allmän pensionsförsäkring anförde föredragande departementschefen

i denna del följande:

Departementschefen ville icke bestrida, att åtgärder i syfte att förekomma

eller framskjuta invaliditeten vore mycket önskvärda. Men i det väsentliga måste

de, i den mån de ej genom annan samhällets sociala förtänksamhet vunne avseende,

lämnas åt en framtida påbyggnad av pensionsförsäkringen.

I varje fall vore det naturligtvis önskvärt, att pensionsnämnderna och de

hälsovårdande myndigheterna icke stode utan förbindelse med varandra. En sådan

förbindelse syntes emellertid kunna väntas komma till stånd på grund av förhållandenas

egen natur. Särskilt där kommunala hälsovårdsmyndigheter funnes,

torde ett samarbete mellan dem och pensionsnämnderna lätt anordnas.

Departementschefen ansåge vidare, att även på indirekt väg, genom placeringen

av de samlade fondmedlen, kunde, såsom särskilt Tysklands exempel visade, försäkringen

bliva en kraftig faktor i kampen för folkhälsa. Att på detta sätt ställa

de genom försäkringen bildade fondmedlen i hälsovårdande organisationers och

inrättningars tjänst, i den utsträckning så kunde ske utan fara för fondens säkerhet,

vore ett arbete för befrämjande av försäkringens syfte.

I den översikt över hithörande förhållanden i utlandet, vilken,

enligt vad redan nämnts, pensionsstyrelsen lämnat i sin ifrågavarande

skrivelse, yttrar styrelsen, efter en redogörelse för den tyska riksförsäkringslagens

bestämmelser för fondplaceringarna, följande:

»Förutom ovannämnda bestämmelser för fondplaceringarna, vilka

återfinnas i 26, 27 och 1,356 §§ av den tyska riksförsäkringslagen,

innehåller densamma i 1,269—1,274 §§ bestämmelser, att, om en försäkrad

hotas av invaliditet och alltså kan väntas falla försäkringen till

last, medel ur fonderna må användas för meddelande av sjukvård å

sjukhus eller på annat sätt. Har den sjuke genom sin arbetsförtjänst

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 257. 7

underhållit anhöriga, erhålla dessa under sjukvårdstiden ett understöd,

motsvarande V* av den för trakten normala arbetslönen. Sjukvård må

även meddelas åt den, som redan erhållit invaliditetspension, om han

kan förväntas därigenom återvinna sin förvärvsförmåga. Medel kunna

dessutom användas till befrämjande eller genomförande av allmänna

åtgärder till förebyggande av för tidig invaliditets inträdande bland

de försäkrade eller till höjande av hälsotillståndet bland den försäkringspliktiga

befolkningen.

Dessa bestämmelser hava icke stannat på papperet, utan erhållit

en år för år allt vidare tillämpning, så att exempelvis under 1911

dylika utgifter för sjukvård uppgingo till över 22,000,000 mark.

Som bevis på, vilka resultat detta arbete lämnat, kan nämnas, att

av varje 100-tal av försäkringen vårdade personer bevarades eller återvanns

arbetsförmågan för 79 å 80. Dessa förhållanden hava sedan dess

än mer förbättrats, huvudsakligast till följd av vård under tidigare

sjukdomsstadier.

Det är endast helt naturligt, att man med dessa resultat för ögonen

kommit till den erfarenhet, att dylika kostnader för sjukvård, alldeles

oavsett deras betydelse för befolkningens hälsa och arbetskraft, finna

sitt berättigande även ur rent ekonomisk synpunkt därigenom, att desamma

avsevärt nedbringa försäkringskostnaderna.

Åven i den engelska lagen, ''National Insurance Act’ av år 1911,

bär lämnats uttryck för pensionsförsäkringens hälsovårdande uppgift, i

det att betydliga fonder äro avsedda för sjukvårdande ändamål.»

Jag övergår nu till pensionsstyrelsens förslag till grunder för förvaltningen

och placeringen av den svenska pensionsförsäkringsfonden,

i vad det rör åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet.

Pensionsstyrelsen framställer härutinnan följande förslag:

»Det belopp, varmed fonden vid varje kalenderårs utgång beräknas

överstiga kapitalvärdet av alla de framtida utbetalningar, som med dess

medel skola bestridas, överföres till en särskild fond.

Ur denna fond må pensionsstyrelsen enligt de närmare bestämmelser,

som av Konungen meddelas, använda medel

a) för beredande av sjukvård åt försäkrad, som hotas av invaliditet

och alltså kan väntas falla försäkringen till last; samt

b) för beredande av läkar- och sjukvård och dylikt åt den, som

redan erhållit pension, om han kan väntas genom sådan vård helt eller

delvis återvinna sin arbetsförmåga.»

Pcnsions
6tyrelsen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

Till stöd för detta förslag anför styrelsen följande:

»I 12 § pensionsförsäkringslagen föreskrives, att inom fem år efter det

lagen trätt i kraft och sedermera minst eu gång vart tionde år skall genom pensionsstyrelsens

försorg anställas en på vetenskaplig sannolikhetsberäkning grundad

undersökning, huruvida fonden är så stor, att den minst motsvarar kapitalvärdet

av alla dess framtida utbetalningar.

Denna undersökning grundar sig på vissa antaganden rörande bland annat

ränta, dödlighet och invaliditet.

Yisar sig härvid ett överskott, vilket i så fall uppkommit därigenom, att

de faktiskt inträffade rånte-, dödlighets- och invaliditetsförhållandena m. m. varit

förmånligare än beräkningsgrunderna förutsatt, betyder detta en vinst av väsentligen

samma slag som den, av vilken i livförsäkringsverksamheten de försäkrade

erhålla utdelning.

Såväl för att kunna verkställa dessa periodiska undersökningar som även

av andra skäl torde vara nödvändigt att årligen verkställa vissa bearbetningar

av de faktorer, vilka skola läggas till grund för nämnda undersökningar.

Under sådana omständigheter torde det icke vara förenat med något särskilt

stort arbete att efter varje års utgång verkställa en approximativ uppskattning

av det behållna överskottet i fonden vid årets utgång, d. v. s. skillnaden mellan

fondens belopp och kapitalvärdet av alla dess framtida förpliktelser.

Det överskott, som vid en sådan uppskattning eventuellt visar sig framkomma,

skulle överföras till en särskild fond, ur vilken enligt bestämmelser,

som av Konungen fastställas, skulle få användas medel för ^beredande av sådan

sjukvård m. m., som ovan nämnts.

Det är ju tydligt, att denna approximativa uppskattning måste hålla sig

inom mycket säkra gränser. Men för att ytterligare förstärka säkerheten skulle

man kunna tänka sig, att endast en viss del av de medel, vilka tillfördes den

särskilda fonden, skulle få användas till sjukvård, under det att återstående

delen kvarstode såsom eu säkerhetsfond för reglering av sådana fluktuationer,

som vid de periodiska undersökningarna kunde komma att visa sig i fonden.

Man skulle för skapandet av denna särskilda fond även kunna tänka sig

en annan ordning, nämligen den, att efter utgången av varje kalenderår verkställdes

en undersökning angående endast en av beräkningsgrunderna, nämligen

räntefoten, och att, sedan en sådan undersökning blivit verkställd, den överränta,

som eventuellt intjänts under det gångna året, överfördes till den särskilda fonden,

för så vitt man övertygat sig om att icke andra faktorer medföra förlust,

samt att den vinst, som intjänts på grund av dödlighets- och invaliditetsförhållandena,

överfördes till den särskilda fonden först efter utgången av varje sådan

periodisk undersökning, som omnämnes i 12 § av pensionsförsäkringslagen.

Av dessa båda alternativ är emellertid enligt pensionsstyrelsens mening det

förstnämnda att föredraga, då detsamma baserar sig på en mera allsidig utredning

av fondens ställning och då de grunder, efter vilka en dylik approximativ

uppskattning komme att verkställas, helt visst kunna anordnas efter så försiktiga

normer, att man alltid stannar på den säkra sidan, beträffande vilket förhållande

för övrigt de periodiska under sökningarna ju komma att lämna en ständigt återkommande

kontroll.

Då en sådan användning av överskottsmedlen, som styrelsen nu ifrågasatt,

är ägnad att minska försäkringskostnaderna och sålunda indirekt skulle komma

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition Nr 257. 9

pensionsförsäkringsverksamheten till godo, torde redan ur ekonomisk synpunkt

ett dylikt förfarande äga berättigande.

Men dessutom skulle det för befrämjande av intresset för pensionsförsäkringen

bland den försäkringspliktiga befolkningen och för denna verksambets

framtida utveckling vara synnerligen betydelsefullt att redan nu — låt vara inom

mycket inskränkta linjer — få upptaga ett arbete på detta område.

Styrelsen är för sin del övertygad om, att användningen av dessa medel på

nu nämnt sätt skulle verka synnerligen gynnsamt och kanske även giva anledning

till, att man inom en icke alltför avlägsen framtid kunde förvänta särskilda

anslag till denna gren av verksamheten.

Det bär redan förut påvisats, vilken stor betydelse den tyska pensionsförsäkringens

sjukvårdande verksamhet visat sig innebära för befolkningens hälsa

och arbetsduglighet.

Aven om i Sverige, särskilt på tuberkulosens område, statens understödjande

verksamhet redan ordnats enligt delvis andra linjer, torde det dock vara otvivelaktigt,

att ett stort arbete på detta område kommer att falla även inom pensionsförsäkringens

arbetslinjer.

Det torde icke vara nödigt att redan här ingå på de linjer, efter vilka ett

dylikt arbete bör anordnas, utan torde dessa få göras till föremål för en senare

utredning.

Redan nu torde emellertid böra framhållas, att detta arbetsområde är så

vidsträckt och att det på detsamma göra sig gällande så trängande krav, att man

först endast har att överväga, vilka områden i främsta rummet äro i behov av

hjälp.

Vad som redan under pensionsförsäkringens hittillsvarande arbete hunnit

falla i ögonen är den omständigheten, att ett stort antal personer, som nu måste

betecknas som pensionsberättigade invalider, sannolikt skulle i större eller min dr a

grad kvinna återvinna sin arbetsförmåga, om lämpliga åtgärder härför vidtoges,

såsom beredande av nödig läkarbehandling, anskaffande av konstgjorda lemmar,

yrkesutbildning inom andra arbetsgrenar o. s. v. Med initiativ, upplysning och

ekonomiskt understöd skulle här mycket kunna uträttas.

Ett annat område innesluter de mycket talrika fall, där invaliditet skapas

genom underlåtenhet att vid sjukdom i tid anskaffa lämplig vård.

De förmedlande organ, som skulle ställas i detta arbetes tjänst, äro naturligtvis

i första hand pensionsnämnderna och pensionsstyrelsens ombud. Visserligen

erfordras härför ett mycket omfattande upplysnings- och instruktionsarbete,

men därefter torde man nog kunna beräkna att för detta arbete inom nämnderna

och bland ombuden erhålla både intresserade och värdefulla medarbetare.

Det är emellertid viktigt, att detta arbete icke undanskjutes, utan får börja

i tid, ju förr desto bättre.

Måhända framställes den invändningen, att överskottet ur fonden i första

hand borde användas till att öka avgiftspensionernas belopp.

Häremot må emellertid erinras, att denna fondvinst sannolikt icke kommer

att uppgå till sådana belopp, att med tillhjälp av densamma skulle kunna erliallas

någon för den enskilde individen mera betydande ökning av pensionen.

Användas däremot ifrågavarande vinstmedel på det sätt, som styrelsen

föreslagit, skulle desamma helt säkert bliva av väsentlig nytta för de försäkrade

och av stor betydelse för försäkringsverksamheten i dess helhet.»

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 177 höft. (Kr 257.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statskontoret.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

Statskontoret har uti sitt den 22 maj 1914 avgivna utlåtande rörande

detta förslag anfört följande:

»Därest eu överskottsfond kommer till stånd på det sätt och med det syfte,

pensionsstyrelsen föreslagit, synes det statskontoret nödvändigt icke blott att

synnerlig försiktighet iakttages vid de beräkningar, på vilka överföringar till

nämnda fond må komma att grundas, utan ock att — såsom även pensionsstyrelsen

ifrågasatt — en del av fonden får karaktären av en säkerhetsfond, från

vilken medel må återföras till pensionsförsäkringsfonden, därest det vinstår, som

föranlett avsättning till överskottsfonden, skulle komma att efterföljas av för

pensionsförsäkringen ogynnsamma år.

Beträffande det ändamål, till vilket återstoden av överskottsfonden skulle

få användas — eller tillhandahållande av medel för att genom beredande av

läkar- och sjukvård förebygga invaliditet hos pensionsförsäkrade eller återställa

arbetsförmågan hos dem, som redan erhållit pension, -— har generaldirektören

Å. af Jochnick lämnat högst beaktansvärda upplysningar i ett vid en konferens

i ärendet den 11 innevarande månad hållet anförande. Såsom av ett från pensionsstyrelsen

erhållet referat framgår, ansåg generaldirektör af Jochnick det

ifrågasatta beredandet av sjukvård för ett nödvändigt komplement till pensionsförsäkringen,

utan vilket denna i stort sett skulle komma att verka mera till

skada än gagn för samhället och befolkningen.

De skäl, som av generaldirektören af Jochnick anförts, och till vilka statskontoret

tillåter sig att hänvisa, hava synts statskontoret så starkt tala för behovet

av åtgärder i den riktning, varom nu är fråga, att, enligt statskontorets

mening, det icke kan vara lämpligt att göra dessa åtgärder beroende av den i

alla händelser ganska osäkra uppkomsten av överskott i pensionsförsäkringsfonden.

Det framgår till och med av generaldirektör af Jochnicks framställning,

att innan åtgärder av nu ifrågasatt art vidtagas, man har att vänta sig, att invaliditeten

kommer att synas större än den i själva verket är, vilket åter torde

kunna medföra uteblivande av överskott vid pensionsförsäkringsfondens beräkning

och således uteblivandet även för framtiden av de åtgärder, som skulle

kunna bidraga till åstadkommande av normala förhållanden i ifrågavarande hänseende
Statskontoret

är fördenskull av den åsikten, att medel till meranämnda

åtgärder böra ställas till pensionsstyrelsens förfogande även innan överskott i

pensionsförsäkringsfonden uppkommit, och på grund av det såväl i pensionsstyrelsens

föreliggande underdåniga framställning som i generaldirektör av Jochnicks

anförande framhållna intima sambandet mellan dessa åtgärder och pensionsförsäkringen

synes det ligga närmast till hands, att de för sjukvård erforderliga

medlen förskotteras från anslaget för genomförande av den allmänna

pensionsförsäkringen. Någon höjning av anslagets belopp torde för detta ändamål

icke vara av nöden, då anslaget är förslagsanslag och för övrigt medlen böra

återgå till detsamma, så fort den av pensionsstyrelsen föreslagna överskottsfonden

sådant medgiver.

Generaldirektör af Jochnicks åberopade anförande synes giva vid handen,

att de åtgärder, som åsyftas, böra vidtagas ju förr desto hellre, och att förty

vad statskontoret här ovan föreslagit bör äga tillämpning redan pa innevarande

års anslag.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

11

Anvisning av ett anslag bör givetvis avse ett bestämt belopp, och statskontoret

har i detta hänseende ingenting att erinra mot att, under första tiden

och intill dess någon erfarenhet vunnits, det belopp av högst 200,000 kronor,

som i förbigående angives i generaldirektör af Jochnicks anförande, blir för ändamålet

anvisat.»

På grund av vad statskontoret sålunda anfört har statskontoret i

avseende å nu förevarande del av pensionsstyrelsens framställning

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen

medgiva, att av sjätte huvudtitelns extra förslagsanslag till bestridande

av på staten belöpande kostnad för genomförande av en allmän

pensionsförsäkring, uppfört i riksstaten för år 1914 med 2,660,000

kronor och för år 1915 med 3,600,000 kronor, må av pensionsstyrelsen

enligt de närmare bestämmelser, som av Kung]. Maj:t meddelas,

för beredande av läkar- och sjukvård och dylikt åt försäkrad, som

hotas av invaliditet, samt åt den, som redan erhållit pension, men kan

väntas genom sådan vård helt eller delvis återvinna sin arbetsförmåga,

utbetalas intill ett belopp av 200,000 kronor för vartdera av åren 1914

och 1915, att i mån av tillgång ersättas ur sjukvårdsfonden.

Referat av generaldirektören af Jochnicks utav statskontoret åberopade

anförande vid omförmälda konferens i ämnet den 11 maj 1914

torde få såsom bilaga vidfogas detta protokoll, och hänvisas här till

densamma.

Socialstyrelsen har i sitt i ärendet avgivna utlåtande anfört följande:

»I sitt underdåniga utlåtande den 10 januari 1913 angående förslaget till

lag om allmän pensionsförsäkring framhöll kommerskollegium bland annat såsom

en brist hos det framlagda förslaget, att detsamma helt och hållet förbigick den

viktiga frågan om åtgärder till förekommande av invaliditet. Bland de erfarenheter

— anförde sålunda kollegium — från Tysklands invaliditetsförsäkring, som

andra länder framför allt borde tillgodogöra sig, ville kollegium erinra om vikten

av i tid företagna åtgärder till förebyggande av invaliditet. Beträffande sådana

åtgärder stadgades i riksförsäkringslagen, bland annat, att, om en försäkrad hotades

av invaliditet och alltså kunde väntas falla försäkringen till last, vederbörande

försäkringsanstalt kunde ingripa genom meddelande av sjukvård å sjukhus

eller konvalescenthem eller på annat sätt. Hade den sjuke genom sin arbetsförtjänst

underhållit anhöriga, erhöllo dessa under sjukdomen ett understöd, motsvarande

J/4 av den för trakten normala arbetslönen. Försäkringsanstalt kunde

även meddela sjukvård åt den, som redan erhållit invaliditetspension, om han

kunde förväntas därigenom återvinna sin förvärvsförmåga, Med tillsynsmyndighetens

medgivande kunde slutligen försäkringsanstalt använda medel till befrämjande

eller genomförande av allmänna åtgärder till förebyggande av för tidig invaliditets

inträdande bland de försäkrade eller till höjande av hälsotillståndet

bland den försäkringspliktiga befolkningen.

Social
styrelsen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

Alderdomsoch

invaliditetsförsäkringskommittén.

Då nu pensionsstyrelsen i sitt yttrande bland annat föreslagit, att de överskott.

varmed pen sionsförsäkringsfonden efter verkställd beräkning eventuellt

kommer att överstiga kapitalvärdet av alla framtida utbetalningar från fonden,

skulle kunna användas just till åtgärder av denna art, kan socialstyrelsen för

sin del icke annat än på det livligaste instämma häri. Så viktig är enligt socialstyrelsens

mening denna sida av socialförsäkringen, att det torde kunna

ifrågasättas, huruvida det icke vore en god ekonomi från statens sida att, oavsett

eventulla överskott å pensionsförsäkringsfonden, härtill anvisa ett särskilt anslag.

Helt visst skulle detta belopp komma igen med riklig ränta i form av minskade

pensionsutgifter och förbättrad folkhälsa.

Att i övrigt närmare ingå på denna fråga i dess ännu fullständigt outredda

skick har icke varit socialstyrelsens avsikt. Men då pensionsstyrelsen hänvisat

till i första hand pensionsnämnderna och pensionsstyrelsens ombud såsom förmedlande

organ vid en dylik verksamhet i förebyggande riktning, har socialstyrelsen

ansett sig böra erinra därom, att det finnes andra organ, som sannolikt i

vida högre grad skulle lämpa sig just för detta arbete, nämligen våra sjukkassor

och fortsättningskassor. Genom sin noggranna och omfattande kännedom om

de befolkningslager, för vilka pensionsförsäkringen har sin största betydelse, genom

sin beröring med särskilt de sjuka och sin inblick i dessas levnadsförhållanden,

torde redan nu sjukkassorna mer än andra organ vara ägnade att med

framgång förmedla åtgärder till förebyggande av eller återställande från redan

ådragen invaliditet. I ännu högre grad kommer givetvis detta att bliva förhållandet

efter genomförandet i en snar framtid av obligatorisk sjukförsäkring, då

det stora flertalet pensionssökande först hava att passera genom sjukförsäkringen.

Det nära sambandet mellan sjukförsäkringen och de förebyggande åtgärderna

framgår ytterligare därav, att den rätta tidpunkten för dessa åtgärder oftast infaller

just efter sjukhjälpens upphörande.

Här berörda område utgör ett av dem, där det nära sambandet mellan socialförsäkringens

olika grenar allra tydligast framträder och där en samverkan

dem emellan är lika nyttig som nödig. I Tyskland äger ock på detta område

ett mycket intimt samarbete rum mellan sjukkassorna och invaliditetsförsäkringsanstalterna.

»

Ålderdoms- och invaliditetsförsäkringskommittén liar i sitt utlåtande

förklarat, att frågan om att redan nu börja vidtaga åtgärder till förebyggande

av invaliditet och dylikt torde kunna behandlas oberoende av

huvudfrågans lösning, då det naturligtvis ej kunde möta hinder att av

den redan samlade fonden kunna erhålla härför erforderliga medel.

Vid kommitténs behandling av pensionsstyrelsens ifrågavarande förslag

yttrade en av kommitténs ledamöter, redaktören Hjalmar Branting,

skiljaktig mening och anförde — såvitt nu är i fråga — att det efter

hans uppfattning vore i högsta grad önskvärt, om pensionsstyrelsen

kunde redan från början, samtidigt med att pensionsavgifterna presenteras

svenska folket till erläggande, beredas möjlighet att, låt vara i

mindre omfattning, taga initiativ till sådana förebyggande åtgärder mot

för tidig invaliditet, vilka visat sig vara ett synnerligen viktigt hjälp
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 257.

13

medel i en väl ordnad och utförd invaliditetsförsäkring. Eu mycket

stor del av de avgiftsskyldiga, vilka nu föreställde sig avgiftstvånget

som endast stående i relation till en avlägsen och oviss ålderdom, som

de kanske aldrig komme att hinna, skulle därigenom bringas till insikt

om, att folkförsäkringen även hade för dem mera nära liggande syften

och kunde bliva dem inom en kanske alls icke avlägsen tid till direkt

gagn. Betydelsen för försäkringsbördans mottagande bland de djupa

leden av att eu sådan insikt bland dem bleve spridd syntes knappt

kunna anslås no g högt.

Vid den förberedande behandlingen av ålderdoms- och invaliditetsförsäkringskommitténs

förslag till pensionsförsäkringslag anmärktes från

en del håll, på sätt av den ovan intagna redogörelsen framgår, såsom

en brist hos förslaget, att det icke innehöll någon bestämmelse om åtgärder

till förebyggande av invaliditet. Vid lagförslagets behandling

inom 1913 års riksdag uttalade också flera talare av samma anledning

betänkligheter mot förslaget.

Tydligen hade man såväl inom kommittén som vid förslagets bearbetning

inom civildepartementet utgått därifrån, att spörsmålet om

de förebyggande åtgärderna mot för tidig invaliditet borde upptagas till

behandling först sedan själva lagverket bragts till stånd. Den erfarenhet,

som vunnits under den jämförelsevis korta tid lagen varit i tilllämpning,

pekar emellertid hän därpå, att behovet att anordna en förebyggande

sjukvårdsverksamhet är i viss mån trängande. I varje fall

torde tvekan ej råda därom, att anordnande i lämplig form av sådan

verksamhet skulle vara i hög grad gagneligt för pensionsförsäkringsverket

i dess helhet.

Från många håll har vitsordats, att pensionsförsäkringsavgifterna

av det stora flertalet betalande komma att betraktas som en form för

nya skatter och att individen med hänsyn till det ovissa däri, huruvida

lian kommer att uppnå 67 års ålder, endast motvilligt kommer att erlägga

avgifterna. För åstadkommande av en mera gynnsam och riktigare

uppfattning hos menige man om pensionsförsäkringens fördelar

torde det vara av synnerlig vikt, att från statens sida någonting åtgöres

i den angivna riktningen. Fn rätt bedriven sjukvårdande verksamhet

torde i folkpsykologiskt avseende medföra mycket god verkan och

skapa förståelse för pensionsförsäkringens samhällsgagnande uppgifter.

Denna verksamhet bör hava till ändamål såväl att förebygga befarad

invaliditet som att häva eller minska redan inträdd. Den bör sålunda

gå ut på beredande av läkar- och sjukvård dels åt dem, som hotas av

Departements
chefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

invaliditet och följaktligen kunna väntas falla försäkringen till last, dels

ock åt dem, som redan erhållit pension men kunna väntas genom sådan

vård helt eller delvis återvinna sin arbetsförmåga. Det synes mig

angeläget att genom en dylik verksamhet redan från början söka övervinna

det missnöje med pensionsförsäkringen, som, på sätt ovan antytts,

dessvärre torde förefinnas bland befolkningens breda lager.

Jag ber i detta sammanhang få hänvisa till den förut lämnade redogörelsen

för hithörande förhållanden i Tyskland, där pensionsförsäkringens

sjukvårdande verksamhet i huvudsak är ordnad på sätt nu

föreslagits. Erfarenheten där har ådagalagt, att denna verksamhet i

hög grad befordrat försäkringsverksamhetens lyckliga genomförande.

Enligt uttalande av chefen för den tyska pensionsförsäkringen skulle

den sjukvårdande verksamheten, för vars bedrivande de tyska invaliditets-

och ålderdomsförsäkringsfonderna disponera över egna sjukhus,

sanatorier, invalidanstalter och ålderdomshem, i väsentlig mån uppbära

pensionsförsäkringen i nämnda land. Huru omfattande denna verksamhet

där är, belyses bäst därav, att, enligt vad pensionsstyrelsen

meddelat, utgifterna för sjukvård under år 1911 uppgingo till över 22

miljoner mark och att försäkringsanstalterna vid samma tidpunkt ägde

egna sjukvårds- och andra anstalter till ett värde av över 68 miljoner

mark.

I detta sammanhang vill jag ytterligare påpeka, att jämväl i

England ifrågavarande synpunkter äro tillgodosedda vid pensionsförsäkriugsverksamheten,

i det att betydande fonder där äro avsedda för

sjukvårdsändamål. Enligt av pension sstyrelsens chef lämnad upplysning

har pensionsförsäkringens genomförande i Frankrike mött åtskilliga

svårigheter. Detta har av sakkunniga förklarats i väsentlig mån vara

beroende på den omständigheten, att där i motsats till förhållandet i

Tyskland oeh England den sjukvårdande verksamheten alldeles lämnats

ur sikte. Erfarenheten från utlandet torde få anses hava givit vid

handen, att intet i så hög grad som dylik verksamhet bidrager till att

hos allmänheten skapa förtroende för pensionsförsäkringen.

I Sverige kan pensionsförsäkringen icke från början få till sitt förfogande

ett ordnat system av sjukhus, sanatorier, invalidanstalter och

dylikt; av ekonomiska skäl kan detta icke ifrågasättas. Men även en

under blygsamma former och i mindre omfattning börjande sjukvårdande

verksamhet torde få sin stora betydelse dels ur den synpunkt

jag förut framhållit — att den försäkrade på ett tidigt stadium och på

ett påtagligt sätt får insikt om pensionsförsäkringens fördelar — och dels

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 257.

därigenom, att folkhälsan och arbetskraften hos befolkningen, bättre än

nu sker, skulle tillvaratagas och bevaras. Härtill kommer, att denna

verksamhet jämväl ur rent ekonomisk synpunkt bör medföra fördelar,

enär därigenom försäkringskostnaderna för framtiden i viss mån torde

kunna nedbringas. I detta avseende inhämtas av pensionsstyrelsens

framställning, att under år 1911 i Tyskland av varje 100-tal personer,

som erhöllo sjukvård, bevarades eller återvanns arbetsförmågan för 79

å 80 samt att förhållandena därstädes sedermera än ytterligare förbättrats,

huvudsakligast till följd av vård under tidigare sjukdomsstadier.

Kommer denna sjukvårdsverksamhet att i Sverige visa lika

lyckliga resultat, skulle densamma ekonomiskt sett tydligen medföra ren

vinst för pensionsförsäkringen. Om man exempelvis genom en sjukvårdskostnad

av 70 kronor kan för åtskilliga år framåt bespara staten eu

årlig pensionskostnad av 90 kronor och därtill göra en till arbete oförmögen

människa arbetsför, torde en dylik åtgärds ekonomiska och sociala

värde icke kunna bestridas.

Statskontoret bar såsom ett starkt talande skäl för vidtagande av

åtgärder i den riktning, varom bär är fråga, särskilt framhållit, att

en förebyggande sjukvård bör i avsevärd mån minska invaliditetsprocenten.

Åtgöres ingenting i sagda hänseende, torde sannolikt ett stort

antal personer i mer eller mindre tveksamma fall bliva förklarade för

invalider, utan att varaktig invaliditet i själva verket är konstaterad

och följaktligen utan att ansökningen rätteligen bort bifallas. Det är

nämligen troligt, att, på sätt pensionsstyrelsens chef i sitt av statskontoret

åberopade anförande uttalat, pensionsnämnderna vid avgörandet

av frågor, om invaliditet föreligger eller ej, i tveksamma fall bifalla

eu ansökan om understöd, om i övrigt ej annan utväg finnes än att

avslå densamma. Härvid torde ock spela in, att pensionsnämnderna

representera i första band det kommunala intresset och att vederbörande

kommun skall bidraga allenast med eu obetydlig del av pensionskostnaden.

Denna omständighet torde göra pensionsnämnderna i och för

sig benägna att i tvivelaktiga fall hellre bifalla än avslå en ansökan.

Helt annorlunda torde saken ställa sig, om nämnderna kunde hänvisa

en sökande till erhållande av kostnadsfri vård eller behandling för

återvinnande av arbetsförmågan. Denna utväg torde då bliva anlitad i

alla de fall, där utsikter verkligen förefinnas att förvärvsförmågan kan

återvinnas. Någon större svårighet för nämnderna att bedöma detta

torde ej uppstå, då genom läkarbetyg i de allra flesta fall torde kunna

utrönas, om en sökande genom lämplig läkarbehandling kan återställas

till hälsan och återförvärva sin arbetsförmåga eller ej. Genom in
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Knngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

förande av dylik sjukvårdsverksamhet skulle sålunda pensionsnämndema

befrias från frestelsen att alltför lättvindigt bevilja invalidunderstöd

samt praxis i fråga om invalidurval redan från början ledas in på

rätt väg.

Med förevarande fråga sammanhänger i viss mån frågan om obligatorisk

sjukförsäkring, som sedan ett antal år tillbaka står på dagordningen

i vårt land. Även om sådan sjukförsäkring inom snar framtid

skulle komma till stånd, kan denna emellertid icke få den omfattning,

som pensionsförsäkringen har, och därför ej heller göra den nu föreslagna

sjukvårdande verksamheten överflödig.

De skäl, som sålunda anförts för vidtagande av ett försöksarbete

i den av pensionsstyrelsen angivna riktningen, synas mig vara av den

övertygande beskaffenhet, att jag icke tvekar att förorda, att medel för

ändamålet ställas till styrelsens förfogande. Att låta de erforderliga

medlen utgå ur den i 11 § av pensionsförsäkringslagen omförmälda

fond kan icke nu, innan definitivt avgörande träffats om fondens förvaltning

och placering, lämpligen ifrågakomma, utan torde nödigt belopp

böra utgå av anslagsmedel. Statskontoret har föreslagit, att de för

pensionsstyrelsens ifrågavarande nya uppgift behövliga medlen böra för

den närmaste framtiden utgå av det på extra stat uppförda anslaget

till pensionsförsäkringens genomförande. Enligt vad pensionsstyrelsen

meddelat, har styrelsen ej något att erinra mot detta förslag utan finner

det tvärtom innebära en lycklig lösning av föreliggande fråga. Hittills

gjorda beräkningar tyda på, att anslaget kommer att lämna tillgång till

de för ändamålet nödiga utgifter, och då med hänsyn till anslagets

karaktär av förslagsanslag någon höjning av detsamma för nu ifrågavarande

ändamål i varje fall icke är btdiövlig, har ej heller jag något

att invända mot statskontorets förslag i denna del.

Statskontoret anser, i likhet med pensionsstyrelsen, det vara av

vikt, att den sjukvårdande verksamheten snarast möjligt och följaktligen

redan under innevarande år påbörjas. Statskontoret hemställer, att ett

belopp av högst 200,000 kronor ställes till förfogande under vartdera

av åren 1914 och 1915. Jag finner det visserligen i likhet med nämnda

myndigheter synnerligen önskvärt, att anordningar i föreslagen riktning

utan dröjsmål vidtagas och att arbetet börjas redan i år, men enligt

min mening torde likväl med hänsyn därtill, att berörda verksamhet nu

till en början närmast får karaktär av rent försöksarbete, det angivna

beloppet vara tillräckligt för innevarande och nästa år tillhopa. Att den

sjukvårdande verksamheten påbörjas redan i år, anser jag vara av alldeles

särskild vikt, enär i så fall i hithörande avseende hinner förvärvas

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

viss praktisk erfarenhet, på vilken man kan stöda sig vid utarbetande

av slutligt förslag rörande pensionsförsäkringsfondens förvaltning och

placering, vilket förslag ju är avsett att framläggas för 1915 års riksdag.

Hos riksdagen torde sålunda böra äskas, att erforderligt belopp

får för nyssnämnda ändamål utgå av såväl 1914 års som 1915 års anslag.

För innevarande år lärer högre belopp än 50,000 kronor skäligen

icke böra begäras, då arbetet i år torde börja i jämförelsevis mindre

omfattning.

Därest framställningen vinner bifall, lära medlen böra ställas till

pensionsstyrelsens förfogande att användas enligt huvudgrunder, som

av Kungl. Maj:t komma att fastställas. Att här närmare angiva dessa

grunder torde knappast vara nödigt, helst verksamheten till en början

måste få utpräglad försökskaraktär. Emellertid lärer pensionsstj^relseu

till en början böra bedriva verksamheten sålunda, att styrelsen söker

genom pensionsnämnderna inrikta sin uppmärksamhet framförallt på

sådana pensionssökande, vilka visserligen synas för tillfället vara

arbetsoförmögna men beträffande vilka tvivel smål kunna anses föreligga,

huruvida arbetsoförmågan är varaktig, d. v. s. bestående för

återstående livstiden. Genom att låta verkställa läkarundersökning

å dylika pensionssökande torde det bliva möjligt att utröna, huruvida

utsikter förefinnas att genom beredande av sjukvård vare sig å sjukhus

eller på annat sätt häva arbetsoförmågan. 1 sådana fall bör genom

pensionsstyrelsens försorg dylik sjukvård beredas, dock till en början

endast åt sådana personer, vilka synas erbjuda alldeles särskilda förutsättningar

till förbättring. Givetvis bör därvid i varje särskilt fall jämväl

tagas under övervägande, i vad mån kommun eller sjukkassa bör anses

pliktig bidraga till dylik sjukvård, och torde i många fall ett dylikt

bidrag böra göras till förutsättning för pensionsstyrelsens ingripande.

Socialstyrelsen har erinrat, att även sjukkassor och fortsättnmgskassor

äro lämpliga organ att förmedla nu ifrågavarande åtgärder till

förebyggande av eller återställande från redan ådragen invaliditet. Åt

denna fråga bör givetvis ägnas all uppmärksamhet. I varje fall torde

med säkerhet kunna antagas, att ett samarbete i förevarande avseende

mellan pensionsförsäkringens organ och sjukkassorna, i alla händelser

de större, skall visa sig gagneligt.

Det lärer, såsom antytts, vara självfallet, att de närmare arbetslinjerna

för denna verksamhet kunna uppdragas först sedan detta arbete

pågått någon tid och de praktiska resultaten lämnat anvisning å

de vägar, å vilka man lämpligast och lättast kan vinna de mål, som

med denna viktiga gren av pensionsförsäkringsverksamheten avses. Till

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 177 käft. (Nr 257.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

en början måste man naturligen framgå med stor försiktighet på detta

nya område, men det torde vara all anledning att förvänta goda resultat

av arbetet. I vad mån ifrågavarande verksamhet sedermera bör utvidgas

och vilka arbetsfält den då bör omfatta, därom torde ännu vara för

tidigt att yttra sig.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att KungL Maj:t

måtte föreslå riksdagen

dels besluta, att förvaltningen av den i 11 § av

lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring

omförmälda fond må tillsvidare uppdragas åt statskontoret,

att utövas enligt de grunder, som ovan i

protokollet angivas;

dels ock medgiva, att för vidtagande av åtgärder

till förebyggande och hävande av invaliditet må jämlikt

de föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas,

av pensionsstyrelsen disponeras ett belopp av högst

200,000 kronor, att utgå med högst 50,000 kronor

av det för år 1914 av riksdagen på extra stat anvisade

förslagsanslag för bestridande av på staten belöpande

kostnad för genomförande av en allmän pensionsförsäkring

samt med återstående belopp av det

för år 1915 på extra stat äskade förslagsanslag för bestridande

av den på staten belöpande kostnad för pensionstillägg

och understöd jämlikt ovannämnda lag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Hugo Landelius.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

19

Bilaga.

Anförande ar generaldirektören af Jochnick vid sammanträde den 11 maj

1914 för överläggning angående pensionsstyrelsens förslag rörande

förvaltningen av penslonsförsäkringsf onden.

I fråga om s. k. förebyggande åtgärder anförde herr af Jochnick

huvudsakligen följande:

Förutom det skäl, vilket i pensionsstyrelsens förslag anförts för

önskvärdheten av att så snart som möjligt få påbörja arbetet på detta

viktiga område, finnes även en annan omständighet, vilken visserligen

icke berörts i styrelsens underdåniga skrivelse, men dock bör betraktas

som mycket vägande vid bedömandet av denna fråga.

Härmed åsyftar jag de vanskligheter, inför vilka de svenska pensionsnämnderna

ställas vid bedömandet av invaliditetsfrågan.

Granskar man de bestämmelser, som i fråga om behandlingen av

pensionsansökningar gälla i Danmark och Tyskland, där man ju har en

mycket stor erfarenhet på detta område, visar det sig, att förhållandena

härutinnan i nämnda länder ställa sig väsentligt annorlunda än i Sverige.

1 Sverige har en kommunal nämnd — ordföranden i densamma

utses av Kungl. Maj:ts befallningshavande, men ledamöterna i övrigt

av stadsfullmäktige eller kommunalstämma — att avgöra,

a) huruvida sökanden är invalid enligt lagens mening, d. v. s.

sannolikt för all framtid oförmögen att genom eget arbete försörja sig;

b) efter vilken inkomst sökandens pension bör beräknas.

Sistnämnda fråga hava nämnderna i allmänhet förutsättningar att

kunna på ett tillfredsställande sätt utreda, men däremot icke frågan

om invaliditeten. Denna fråga är nämligen så vansklig, att även på

detta område särskilt sakkunniga läkare i många fall stå tveksamma,

och en nämnd av lekmän torde därför i många fall här vara

tämligen inkompetent, detta så mycket mer, som lagen icke uppställer

krav på läkarbetyg för den sökande samt nämnderna i allmänhet endast

få ett fåtal dylika ärenden årligen att behandla och sålunda knappast

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 257.

kunna tänkas förvärva sig någon sakkunskap på området i fråga. I allmänhet

finnes det en pensionsnämnd inom varje kommun, d. v. s. i hela

riket cirka 2,600, och det är särskilt i mindre kommuner svårt att finna

lämpliga personer för uppdraget. Kommunerna bidraga endast med 7«

till pensionstilläggen och understöden. Då vidare kommunerna genom

ökat antal pensionärer erhålla sina fattigvård sutgifter nedsatta, ligger

det nära till hands, att pensionsnämnderna låta kommunala och lokala

ekonomiska synpunkter utöva inflytande. Dessutom är det ju ganska

sannolikt, att dessa nämnder vid fattandet av sina beslut skola låta sig

påverkas av humanitära synpunkter och känslor av medlidande gentemot

tättiga sökande. Det är därför alla sannolikheter för att nämnderna i

tveksamma fall — och dessa komma att uppgå till ett mycket stort

antal — i regel komma att bevilja pensioner till personer, vilka icke

borde erhålla sådana.

Den hittills vunna erfarenheten har också ådagalagt, att nämnderna

i allmänhet mera se på behovet än på arbetsoförmågan och mera på graden

än på varaktigheten av arbetsoförmågan hos den sökande.

I Danmark bidraga kommunerna med Vä av pensionsbeloppet och

hava sålunda samma ekonomiska intresse som staten. Pensionsberättigade

äro endast personer, vilka fyllt 60 år, varemot alla invaliditetsfall vid

tidigare ålder äro uteslutna. Som villkor för erhållande av pension

är stadgat, att sökanden icke under de senaste o åren erhållit understöd

från fattigvården. Pensionssökandens förhållanden undersökas av kommunala

ämbetsmän och pensionsansökningarna avgöras i städerna av

magistraten, på landet av vederbörande kommunalstyrelse.

Vi finna sålunda här väsentligt större garantier än i de svenska

pensionsnämnderna, men det oaktat klagas det över den starka stegringen

av pensionstagare; antalet av dessa har under åren 1899— 1910 stigit

med 34 under det att befolkningstillväxten vant blott 13 .o.

I Tyskland behandlas i allmänhet pensionsansökningarna i första

hand av magistraten i städerna och av lantrådet på landsbygden. Kommunerna

lämna intet bidrag till pensionerna. Oaktat den tyska lagen i

likhet med den svenska icke förutsätter läkarbetyg för pensionsansöknings

beviljande, så har man funnit sig nödgad att i praktiken obligatoriskt

införa läkarbetyg för alla pensionsansökningar, och dessa läkarbetyg

få i allmänhet icke utställas av vilken läkare som helst, utan endast

av pensionsförsäkringens särskilda förtroendeläkare. Pensionsförsäkringsanstalternas

huvudläkare äga rätt att i tvivelaktiga fall på försäkringens

bekostnad för observation och invaliditetens bedömande inlägga sökande

å sjukhus.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

Man är dock i Tyskland av den åsikten, att dessa försiktighetsmått

ändock icke äro tillfredsställande, och har på grund härav på flera

ställen infört en s. k. efterkontroll. Ofta är denna förenad med den

anordningen, att en särskild kommission reser från plats till plats och

undersöker de dit inkallade invaliderna.

Såsom bevis för att dylika undersökningar äro berättigade vill jag

exempelvis nämna, att av 8,430 fall, vilka under åren 1904 och 1905

undersöktes, i 22,8 % av fallen pensionerna indrogos och i 11,6 % av

fallen undersökningarna föranledde förhandlingar om upphävande av

pensionerna.

För egen del har jag den bestämda uppfattningen, att de svenska

pensionsnämnderna i många fall icke äro kompetenta att bedöma invaliditetsfrågan,

och att på grund härav antalet pensioner kommer att

bliva större än vad som beräknats, enär nämnderna i ett flertal fall,

där även endast tillfällig arbetsoförmåga föreligger, komma att bevilja

pension.

Härmed följa olägenheter dels i form av ökade kostnader för

statsverket, dels ock i form av en demoralisation av befolkningen. Sistnämnda

olägenhet måste anses särskilt betänklig, då densamma kommer

att nedsätta befolkningens arbetsduglighet och arbetslust.

Ett dylikt system kommer att till ständig arbetsoförmåga nedtrycka

en hel klass personer, vilka nu av en eller annan anledning äro tillfälligt

arbetsoförmögna men av vilka en mycket stor del borde genom

lämpliga åtgärder kunna återvinna sin arbetsförmåga, något som naturligtvis

endast i ett fåtal fall bliver händelsen, sedan dessa personer av

en nämnd förklarats oförmögna till arbete för sin återstående livstid

och på grund därav tilldelats pension.

Om pensionsförsäkringsverksamheten kommer in på en sådan väg, så

är det fara värt, att densamma i stort sett kommer att verka mera till

skada än till gagn för samhället och befolkningen.

I Tyskland hade man också redan från början klart för sig, att en

pensionsförsäkringsverksamhet, vilken blott sysselsätter sig med utdelandet

av pensioner, endast är att betrakta som en halvmesyr och

att verksamheten måste omfatta även sådana åtgärder, vilka avse återvinnandet

av arbetsförmågan.

Detta sker genom att ingripa i sådana fall, där visserligen tillfällig

arbetsoförmåga föreligger, men arbetsförmågan genom lämpligbehandling

bör kunna återvinnas och invaliditeten sålunda förebyggas.

De penningutgifter, vilka förorsakas av dylikt ingripande, kunna anses

väl motiverade därigenom, att det för staten naturligtvis bliver ekono
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

miskt fördelaktigare att söka förhjälpa dessa personer till återvinnande

av sin arbetsförmåga än att betrakta desamma som invalider och pensionera

dem.

Tyska pensionsförsäkringslagen innehåller därför en bestämmelse,

att medel ur pensionsförsäkringsfonden få disponeras till förebyggande

sjukvårdsåtgärder. I vilken utsträckning denna härför tagits i anspråk,

framgår av det förhållande, att under nedannämnda år användes följande

procent av pensionsavgifterna för dylika ändamål:

1898 ...................

................... 2,1

°/

/o

1903 .....................

................... 6,6

°/

/o

1907 .....................

................... 9,3

o/

/o

1909 ......................

.................... 11,3

O/

/o

Denna anordning har i Tyskland betraktats så naturlig och så nödvändig,

att lagbestämmelserna angående densamma inskränka sig till en

allmän, kortfattad föreskrift, att försäkringsanstalterna äro berättigade att

använda medel till att förebygga invaliditet eller, där invaliditet redan

inträtt, återställa arbetsförmågan bland den försäkringspliktiga befolkningen.

Någon laglig rättighet för pensionssökande, vars pension blivit

avslagen, att erhålla dylikt understöd förefinnes icke, men försäkringsanstalterna

äro alltid villiga att vidtaga sådana åtgärder, så snart

det genom läkarbetyg blivit fastslaget, att det finnes utsikter att förebygga

invaliditet eller återställa arbetsförmågan.

Vidtagandet av dylika förebyggande åtgärder i Sverige —• vilka

även bär böra betraktas icke som en påbyggnad av pensionsförsäkringslagen,

utan som en nödvändig komplettering till själva pensionsförsäkringsverksamheten

— skulle i avsevärd grad komma att lätta invaliditetsfrågans

behandling i nämnderna, då dessa därigenom icke

längre ställdes inför det alternativet att antingen nödgas bifalla eller

avvisa en pensionsansökan, utan dessutom hade utvägen att i tvivelaktiga

fall kunna hänvisa den sökande att med pensionsförsäkringens

understöd söka vidtaga åtgärder för återvinnandet av sin arbetsförmåga.

Det är visserligen sant, att det jämförelsevis obetydliga belopp

— 200,000 kronor —, som för detta ändamål för första året sättes i fråga,

icke torde förslå långt, men det torde dock betyda ett första steg i rätt

riktning på detta område.

Det kommer att ställa nämnderna inför en helt annan behandling

av pensionsärendena, och det kommer att möjliggöra för pensionsstyrelsen

att på ett helt annat sätt, än nu är möjligt, gentemot nämnderna

kunna skärpa kravet på behandlingen av invaliditetsfrågan.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kwngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

23

När man dessutom tager i betraktande, att i de flesta fall, där ett

dylikt ingripande från pensionsförsäkringens sida kommer att ske,

detta kommer att betyda en besparad pension för statsverket och möjlighet

för eu person att återvinna sin arbetsförmåga i stället för att

för all framtid inregistreras i samhällets invalidklass, så synas mig både

de ekonomiska och de moraliska vinster, som ett sådant tillvägagångssätt

skulle komma att framvisa, bliva så stora, att man näppeligen

borde känna sig tveksam inför ett försöksarbete på detta område.

Då pensionsstyrelsen föreslagit den form för erhållande av dessa

medel, att till desamma skulle disponeras en approximativt beräknad

fondvinst, så har detta skett därför, att man känt sig förvissad om, att

detta arbete och fondvinsten komma att stå i ett nära sammanhang till

varandra; ju kraftigare arbete som nedlägges på detta område, desto

större kommer fondvinsten att bliva.

Det är emellertid tydligt, att pensionsstyrelsen icke kan hava något

att invända, om man i stället sloge in på den vida enklare och

naturligare väg, som man i Tyskland betjänat sig av, nämligen att i

bestämmelserna angående fondens förvaltning helt enkelt meddela en

föreskrift, att pensionsstyrelsen äger efter Kungl. Maj:ts beprövande

använda medel ur fonden till förebyggande av invaliditet samt till återställande

av arbetsförmågan i sådana fall, där invaliditet redan inträtt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1914 B:225 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj\ts under punkt 19 av sjätte huvudtiteln i statsverkspropositionen gjorda framställning angående anslag t s. 11 i texten