Sök i Ratio Lex

Med förslag till nytt avlöningsreglemente för tjänstemän vid postsparbanken m. m

1914-07-20 · 40 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 40 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1914 B:259, Med förslag till nytt avlöningsreglemente för tjänstemän vid postsparbanken m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

1

Nr 259.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

nytt avlöningsreglemente för tjänstemän vid postsparbanken

m. m.; given Stockholms slott den 20 juli 1914.

Under åberopande av bifogade utdrag- av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att godkänna de i berörda protokoll tillstyrkta förslagen till avlöningsreglemente

för tjänstemän vid postsparbanken med därtill hörande

särskilda bestämmelser och till utgiftsstat för postsparbanken, att tilllämpas

tillsvidare från och med den 1 januari 1915, samt på grund

härav bestämma postsparbankens anslag, förslagsvis, till 359,935 kronor,

att utgå av postsparbankens inkomster.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Vennersten.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 179 käft. (Nr 259.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

Nytt avlöningsreglemente

för

tjänstemän

vid postsparbanken.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20

juli 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anmälde

chefen för finansdepartementet, statsrådet Vennersten, följande

postsparbanksärenden och anförde därvid:

1:°)

Då vederbörande departementschef den 24 mars 1911 för Knngl.

Maj:t framlade förslag till lönereglering för postsparbanken, utgick han

från att postsparbanken jämväl framgent skulle vara en självständig

institution, dock med den anknytning till postverket, som betingades

därav, att postanstalterna fungerade såsom postsparbankskontor. Han

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

;insåg tillika, att löneförhållandena i de båda verken borde regleras

efter enahanda grunder.

Beträffande avlöningsvil lkoren syntes honom de i avlöningsreglementet

för postverket bestämda föreskrifterna i det väsentliga böra bliva

gällande jämväl för postsparbankens personal. För sistberörda befattningshavare

borde dock särskilt stadgas skyldighet att underkasta sig

överflyttning till tjänstgöring i postverket med bibehållande av avlöning

och tjänstegrad.

I enlighet med de av departementschefen angivna grunder hade

han låtit utarbeta förslag till avlöningsreglemente för tjänstemän vid

postsparbanken jämte till detta reglemente hörande övergångsbestämmelser.

Uti proposition nr 150 vid 1911 års riksdag, med förslag till utgiftsstat

för postsparbanken m. m., föreslog Kungl. Maj:t riksdagen,

bland annat, att godkänna nyssberörda förslag till avlöningsreglemente

jämte tillhörande övergångsbestämmelser.

Enligt vad riksdagens skrivelse den 29 maj 1911, nr 230, utvisar,

godkände riksdagen med några mindre ändringar det av Kungl. Maj:t

framlagda förslaget till avlöningsreglemente för tjänstemän vid postsparbanken

jämte tillhörande övergångsbestämmelser.

Den 22 juni 1911 blev med godkännande av riksdagens beslut, i

vad detsamma avvek från Kungl. Maj:ts förslag, av Kungl. Maj:t fastställt

avlöningsreglemente för tjänstemän vid postsparbanken jämte övergångsbestämmelser

(svensk författningssamling nr 66 s. 2—10).

Sedan 1912 års riksdag, på framställning av Kungl. Maj:t, å

postsparbankens avlöningsstat från och med år 1913 uppfört ett antal

kvinnliga skrivbiträden, förordnade Kungl. Maj:t i överensstämmelse

med riksdagens beslut, genom kungörelse den 10 juni 1912 (svensk

författningssamling nr 152), att med avseende å ifrågavarande befattningar

skulle gälla vissa allmänna villkor och bestämmelser.

Vid 1913 års riksdag framlade Kungl. Maj:t uti proposition nr

112, bland annat, förslag till ändrad lydelse av vissa paragrafer i avlöningsreglementet

för tjänstemän vid postsparbanken ävensom av en

paragraf i övergångsbestämmelserna till samma reglemente.

De föreslagna ändringarna beträffande avlöningsreglementet avsågo

allenast att bringa bestämmelserna i reglementet till överensstämmelse

med förenämnda beslut vid 1912 års riksdag i fråga om de

kvinnliga skrivbiträdena.

Vad Kungl. Maj:t föreslog beträffande ändringen i övergångsbestämmelserna

var föranlett av en framställning från föreningen av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

kvinnor i statens tjänst och innebar medgivande att kvinnlig kontorsskrivare,

som före 1909 års utgång antagits till extra biträde å postsparbanksbyrån,

skulle kunna i fråga om begynnelseavlöning och avlöningsförhöjning

tillgodoräknas viss del av tiden för tjänstgöringen

såsom extra biträde.

Sedan Kungl. Majrts berörda förslag godkänts av riksdagen (enligt

dess skrivelse den 1 juni 1913 nr 234), utfärdade Kungl. Maj:t den 13

juni 1913 kungörelse om ändrad lydelse av vissa paragrafer i avlöningsreglementet

för tjänstemän vid postsparbanken ävensom av viss paragraf

1 övergångsbestämmelserna till samma reglemente (svensk författningssamling

nr 144).

I skrivelse den 23 januari 1914 har nu styrelsen för postsparbanken

gjort framställning, bland annat, om utfärdande av nytt avlöningsreglemente

för tjänstemän vid postsparbanken. Styrelsen har

därvid till en början erinrat, att gällande avlöningsreglemente i tillämpliga

delar anslöte sig till avlöningsreglementet för postverkets personal

den 27 augusti 1909.

Emellertid hade — yttrar postsparbanksstyrelsen vidare — generalpoststyrelsen

uti underdånig skrivelse den 24 oktober 1912 anfört, bland

annat, hurusom under den tid nyssnämnda avlöningsreglemente för

postverkets personal då tillämpats, reglementet och i synnerhet dess

övergångsbestämmelser visat sig ofullständiga och i övrigt behäftade

med. vissa brister, ävensom att en del förtydliganden i reglementet befunnits

önskvärda, varjämte åtskilliga stadganden, som förut ej haft

plats i reglementet, där de dock, praktiskt sett, borde ingå, ansetts

böra där inrymmas; och hade generalpoststyrelsen på grund därav hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att godkänna ett nytt

för tjänstemän vid postverket gällande avlöningsreglemente, avfattat i

enlighet med av generalpoststyrelsen upprättat förslag.

Efter det Kungl. Maj:t uti proposition till riksdagen den 14 januari

1913 framlagt förslag till avlöningsreglemente för tjänstemän vid postverket,

samt detta förslag blivit av riksdagen godkänt, utfärdades

— erinras det av postsparbanksstyrelsen — den 20 juni 1913 ett från

1914 års början gällande avlöningsreglemente för tjänstemän vid postverket.

Styrelsen för postsparbanken anför vidare, bland annat, följande.

Sistnämnda avlöningsreglemente för tjänstemän vid postverket innehölle i §

2 mom. 1 bestämmelse därom, att tjänsteman vid postverket vore underkastad jämväl

den förflyttning till annan befattning vid postsparbanken, som kunde varda honom

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

i behörig ordning ålagd, dock utan minskning i den honom vid förflyttningen tillkommande

fasta avlöning.

Oavsett lämpligheten i allmänhet därav att de beträffande avlöningsvillkoren

för tjänstemän vid postverket bestämda föreskrifter i tillämpliga delar bleve gällande

jämväl för tjänstemännen vid postsparbanken, syntes det postsparbanksstyrelsen som

om ovan omförmälda bestämmelse i § 2 mom. 1 av nu gällande avlöningsreglemente

för postverket allenast i och för sig vore av beskaffenhet att nödvändiggöra åtgärder

för vidtagande, så snart ske kunde, av en sådan ändring av gällande avlöningsreglemente

för tjänstemän vid postsparbanken att, i den mån sådant vore möjligt

och nödigt, enhetlighet vunnes mellan de för tjänstemän vid postverket och postsparbanken

gällande lönesatser och avlöningsvillkor.

Styrelsen för postsparbanken hade därför funnit sig böra utarbeta ett efter

mönster av det för postverket nu tillämpade avlöningsreglemente avfattat förslag

till nytt sådant reglemente för tjänstemän vid postsparbanken, vilket förslag bifogats

styrelsens underdåniga skrivelse. De olikheter i avseende å en del bestämmelser,

som detta förslag företedde vid jämförelse med nu gällande reglemente för tjänstemän

vid postsparbanken, betingades av nödvändigheten att i tillämpliga delar vinna

överensstämmelse med vad för postverket blivit bestämt i motsvarande hänseenden.

Under benämningen »särskilda bestämmelser» hade, på sätt ägt rum i avseende

å de för postverkets personal nu gällande avlöningsbestämmelser, sammanfattats

de vid det av postsparbanksstyrelsen överlämnade reglementsförslaget fogade

stadganden, som skulle motsvara de till nuvarande avlöningsreglemente för postsparbanken

hörande övergångsbestämmelser.

Såsom styrelsen för postsparbanken i sin omförmälda underdåniga

skrivelse den 23 januari 1914 erinrat, har det avlöningsreglemente för

tjänstemän vid postverket, som antogs vid 1909 års riksdag och innefattas

i kungl. kungörelsen den 27 augusti 1909 (svensk författningssamling

nr 104), blivit ersatt av ett nytt avlöningsreglemente, antaget

vid 1913 års riksdag och innefattat i kungl. kungörelsen den 20 juni

1913 (svensk författningssamling nr 123).

Dessförinnan hade emellertid i sammanhang med uppförandet vid

1912 års riksdag å postverkets avlöningsstat av vissa kvinnliga biträdesbefattningar

tvenne paragrafer i 1909 års avlöningsreglemente erhållit

förändrad lydelse (kungl. kungörelsen den 29 juni 1912, svensk författningssamling

nr 188).

Det avlöningsreglemente för tjänstemän vid postverket, som antogs

vid 1913 års riksdag, överensstämmer med Kungl. Maj:ts förslag i

ämnet, undantagandes vad angår en ändring i § 7 (om ortstilläggl,

som icke har någon särskild betydelse i nu förevarande ärende angående

avlöningsreglementet för tjänstemän vid postsparbanken.

Kungl. Maj:ts framställning till 1913 års riksdag (i proposition

nr 2) angående nytt avlöningsreglemente för tjänstemän vid postverket

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Löneregle•

ringskommiitén.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

samt fastställande av postverkets stat för driftkostnader år 1914 karakteriseras

i riksdagens skrivelse den 1 juni 1913 (nr 236) sålunda:

Framställningen avsåge huvudsakligen lönereglering för den lägre

posttjänstemannagruppen (= vaktmästare hos generalpoststyrelsen, förste

post vaktmästare, förste postiljon, postvaktmästare, postiljon) samt vissa

ändringar i postverkets avlöningsreglemente till undanröjande av en del

vid övergången till den nya staten uppkomna ojämnheter. Genom löneregleringen

skulle nämnda tjänstemannagrupp erhålla eu lönestat, som

till avlöningsbelopp och allmänna principer vore av den nya, efter år

1907 för kommunikationsverken tillämpade typen, och riksdagen hade

för sin del icke funnit något att erinra mot förslaget i denna del. De

av Kungl. Maj:t föreslagna förändringarna i avlöningsreglementet till

undanröjande av en del vid övergången till den nya staten uppkomna

ojämnheter, vilka förändringar icke rubbade grunderna för den från och

med år 1910 gällande lönestaten, hade visat sig nödvändiga och följaktligen

icke givit riksdagen anledning till någon anmärkning.

Över styrelsens för postsparbanken förberörda framställning har

löneregleringskommittén, på grund av nådig remiss, den 18 sistlidne

maj avgivit utlåtande och därvid anfört följande:

»Vid den granskning, löneregleringskommittén ägnat nu föreliggande förslag

till nytt avlöningsreglemente för tjänstemän vid postsparbanken, har befunnits, att

detsamma, såsom i postsparbanksstyrelsens underdåniga skrivelse den 23 januari

1914 säges, utarbetats efter mönster av det nya avlöningsreglementet för tjänstemän

vid postverket. .

Jämföres det föreliggande reglementsförslaget med nu gällande avlönmgsreglemente

för tjänstemän vid postsparbanken, sådant detta reglemente, i vad §§ 1,

2, 4 och 7 angår, lyder enligt kungl. kungörelsen den 13 juni 1913, äro skiljaktighetema

huvudsakhgen de, som här efteråt angivas.

§ 1-

I det föreliggande förslaget har befattningshavarnas fördelning i tjänstemän

av högre grad’ och ''tjänstemän av lägre grad’ borttagits, på sätt ägt rum i det

nya avlöningsreglementet för postverket.

Alla befattningshavare vid postsparbanken — frånsett generalpostdirektören

i egenskap av styrelsens ordförande och tre särskilda ledamöter i styrelsen inbegripas

under den gemensamma beteckningen ''tjänstemän’, och i tablån över de

fasta avlöningsbeloppens fördelning i lön och tjänstgöringspenningar hava tjänstemännen

uppdelats i de två grupperna manliga’ och ''kvinnliga’.

I nyssnämnda tablå har jämväl vidtagits ändring beträffande fördelningen av

de vid postsparbanken anställda vaktmästarnes fasta avlöning, så att av densamma

skulle på lön och tjänstgöringspenningar belöpa respektive tre fjärdedelar och en

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

fjärdedel eller så nära därintill som möjligt; detta på det att nämnda vaktmästare

måtte i avlöningshänseende vid sjukdomsfall bliva jämnställda med vaktmästare hos

generalpoststyrelsen. Ändringen har föranlett förslag om särskilt pensionsunderlag

för vaktmästare; varom vidare förmäles i det följande.

I § 1 uti nuvarande reglemente förekommer i en not 1) den bestämmelse,

att till var och en av högst 7 kontorsskrivare (kvinnor), som förordnas att utöva

förmanskap, må utgå särskilt arvode med 15 kronor i månaden. Därtill har i

förslaget lagts: ''vilket belopp anses tillhöra tjänstgöringspenningarna’. I sammanhang

därmed har i § 8 uteslutits vad där nu finnes bestämt därom, att det särskilda

arvodet till kontorsskrivare alltid utgår till den, som bestrider tjänsten.

I överensstämmelse med vad som förekommer i det nya avlöningsreglementet

för postverket, har i § 1 av nu förevarande förslag i noten 2) i fråga om det särskilda

arvodet till förste vaktmästare förklarats, att det hänföres till tjänstgöringspenningar,

samt i fråga om avdrag å vaktmästares lön för förmånen av fri bostad

med belysning och uppvärmning m. m. förklarats, att sådant avdrag ej föranleder

minskning av pensionsunderlaget.

Slutligen hava i § 1, i analogi med bestämmelse i postverkets avlöningsreglemente,

intagits definitioner å uttrycken ''fast avlöning’ och ''avlöning''.

§§ 2 och 3.

Dessa paragrafer hava i flera hänseenden omredigerats och i övrigt omarbetats,

varvid bestämmelser, motsvarande de i § 3 av nuvarande reglemente befintliga,

intagits i § 2 under mom. 5 och 6 i förslaget till nytt reglemente, under det

att bestämmelser, motsvarande mom. 5 i § 2 uti nuvarande reglemente, intagits

uti § 3 i förslaget.

Man har därvid anslutit sig till uppställningen i postverkets nya avlöningsreglemente,

vilket även eljest i de flesta hänseenden tjänat till förebild.

Sålunda har, i fråga om avlönings utbekommande, med det fall, då tjänsteman

blivit oförmögen till tjänstgöring i följd av kroppsskada, ådragen under tjänsteutövning,

sammanställts det fall, att han förbjudits tjänstgöra till förekommande av

smittofara på grund av annans sjukdom.

Lika med vad som skett i det nya reglementet för postverket, så har ock i

förevarande förslag iakttagits den numera allmänna regeln (enligt kungl. kungörelse

den 4 juli 1913, svensk författningssamling nr 140), att, där för civil ordinarie

befattningshavare avlöningsförhöjning må äga rum efter viss tids tjänstgöring, honom

icke må föras till last tid, varunder han åtnjutit ledighet för fullgörande av värnplikt.

I de två sista styckena av mom. 5 i § 2 av det föreliggande förslaget äro

från det nya reglementet för postverket intagna bestämmelser, avseende att vid

befordran tillförsäkra vederbörande befattningshavare en omedelbar förbättring i

av! önings villkoren.

De ifrågavarande bestämmelserna lyda sålunda:

''Vid befordran tillträder tjänsteman lägsta fasta avlöningen i den grupp, till

vilken befordran äger rum, därest han antingen från tillträdandet av den nya tjänsten

skulle ägt uppbära lägre fast avlöning i den tjänst, varest befordran skett, eller

ock icke innehar ordinarie tjänst. Eljest äger han tillträda den fasta avlöning, som

enligt § 1 närmast överstiger det belopp, han från tiden för den nya tjänstens till
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

trädande varit berättigad att i den tjänst, från vilken befordran ägt rum, uppbära

i fast avlöning.

Därjämte äger tjänsteman, såvida han icke redan samtidigt med tillträdandet

av den nya tjänsten intjänat avlöningsförhöjning genom ålderstillägg i vid befordringen

innehavd tjänst, att i fråga om avlöningsförhöjning i den nya tjänsten räkna

sig till godo den tid intill tre kalenderår, varunder han innehaft det fasta avlöningsbelopp,

som enligt § 1 är närmast lägre än det fasta avlöningsbelopp, befordringen

för honom medfört.’

Motiven för chefen för civildepartementet att i sitt vid propositionen nr 2

till 1913 års riksdag fogade anförande tillstyrka motsvarande bestämmelsers intagande

i det nya avlöningsreglementet för postverket återfinnas å sid. 59—61 i nyssnämnda

kungl. proposition.

I sista stycket av mom. 6 i § 2 av det föreliggande förslaget har intagits

bestämmelse därom, att ordinarie tjänsteman, som i behörig ordning förflyttats från

befattning i postverket till befattning i postsparbanken, äger att för åtnjutande av

förhöjning i avlöningen samt för bekommande av semester tillgodoräkna sig den

tid, han före förflyttningen varit i det förra verket anställd såsom ordinarie innehavare

av tjänst, motsvarande den, till vilken förflyttningen äger rum.

En motsvarande bestämmelse, avseende ordinarie tjänsteman, som förflyttas

från befattning vid postsparbanken till befattning vid postverket, finnes intagen i

det nya reglementet för postverket, § 2 mom. 6.

I § 3 uti det föreliggande förslaget äro mom. 1 och 2 samt första stycket

av mom. 3 likalydande med motsvarande moment och stycke i § 3 av det nya

avlöningsreglementet för postverket.

Enligt mom. 1 har tjänstemans skyldighet att bestrida högre befattning

blivit — såsom fallet är vid post- och telegrafverken — utsträckt till att omfatta

alla förordnanden, ej blott, såsom hittills, vid sjukdomsförfall, tjänsteresor m. fl.

särskilt angivna fall.

De två sista styckena av mom. 3 uti § 3 av det nu föreliggande förslaget

äro likalydande med de två sista styckena i mom. 5 i § 2 av nu gällande reglemente

för tjänstemän vid postsparbanken, sådant sistnämnda mom. lyder enligt

kungl. kungörelsen den 13 juni 1913.

§ 4.

§ 4 i nu förevarande förslag — angående avlöningsfönnåner för den, som

på förordnande förvaltar ledig tjänst, liksom ock för vikarie i succession efter

honom — överensstämmer med § 4 i nu gällande reglemente för postsparbanken,

sådan denna paragraf lyder enligt kungl. kungörelsen den 13 juni 1913, allenast med

ett tillägg till första stycket, hämtat från § 4 i reglementet för postverket och så

lydande: ''dock må för den tid, vikariatsförordnandet kommer att räcka utöver tre

månader, den vikarierandes sammanlagda avlöning ej överstiga vad han såsom ordinarie

å den högre befattningen skulle äga uppbära’.

I § 5 av nuvarande reglemente för postsparbanken stadgas i första stycket,

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande eller dödsfall

''själva lönen’ utgår till månadens slut.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

Uti det föreliggande förslaget hava orden ''själva lönen’ utbytts mot ''lönen

samt ortstillägget’, och detta med rätta, enär enligt § 7 i nuvarande reglemente

ortstillägg anses såsom lön, utan att dock medföra höjning av pensionsunderlag.

I sista stycket av § 5 i nu gällande reglemente för postsparbanken stadgas,

att, därest tjänsteman, vare sig ordinarie eller extra, avlider i följd av olyckshändelse,

timad under tjänsteutövning, ett belopp, motsvarande den avlidnes ''fasta

avlöning’ för en månad, må såsom begravningshjälp tilldelas hans dödsbo. Uti det

föreliggande förslaget har uttrycket ''fasta avlöning’ fullständigats till ''fasta avlöning

resp. arvode’.

§ 6.

§ 6 i förslaget — avseende fall, då tjänsteman avhåller sig från eller avstänges

från tjänstgöring eller tages i häkte — är likalydande med § 6 i nuvarande

reglemente.

§ 7.

§ 7 i förevarande förslag, beträffande ortstillägg, överensstämmer med § 7 i

nuvarande reglemente för postsparbanken, sådan denna paragraf lyder enligt kungl.

kungörelsen den 13 juni 1913, allenast med det fullständigande, att i första stycket

i avseende å där angivna belopp tillagts orden ''allt för år räknat’.

§ 8.

I sammanhang därmed att i förut omförmälda not 1) till § 1 i föreliggande

förslag intagits förklarande att beloppet av det särskilda förmansarvodet till vissa

kontorsskrivare anses tillhöra tjänstgöringspenningarna, har, såsom redan nämnts,

ur § 8 uteslutits vad där nu finnes stadgat därom, att detta särskilda arvode alltid

utgår till den, som bestrider tjänsten.

§§ 9 och 10.

§ 9 (angående anmärkningsprovision) och § 10 (angående uniformspersedlar

in natura eller beklädnadsersättning till vaktmästare) äro likalydande i föreliggande

förslag och nuvarande avlöningsreglemente.

§ 11.

Denna paragraf, innehållande bestämmelser i fråga om kostnadsfri läkarvård

samt medikamenter åt vissa befattningshavare, överensstämmer i sakligt avseende

med samma paragraf i nu gällande reglemente. Uttrycket ''tjänsteman av lägre

grad’ har utbytts mot Vaktmästare’.

§ 12,

som handlar om resekostnads- och traktamentsersättning vid tjänsteresor,

är oförändrad.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 179 höft. (Nr 259.)

o

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

§ 13.

I § 13, första stycket uti nuvarande avlöningsreglemente för postsparbanken

är — i analogi med vad som var stadgat i § 14 i avlöningsreglementet för postverket

den 27 augusti 1909 — föreskrivet, att tjänsteman äger årligen, när sådant

utan hinder för göromålens behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, postsparbanksdirektören,

kamreraren och sekreteraren samt förste aktuarien under 45 dagar,

annan tjänsteman av högre grad de första 3 kalenderåren, varunder han innehar

ordinarie anställning vid postsparbanken, under 15 dagar och därefter under 30

dagar samt tjänsteman av lägre grad de första 3 kalenderåren av sin ordinarie

anställning under 8 dagar och därefter under 15 dagar.

I det avlöningsreglemente för postverket, som antogs vid 1913 års riksdag,

är inskränkningen av semesterförmånen för flertalet befattningshavare under de första

tre kalenderåren av ordinarie anställning borttagen.

Första stycket av § 13 i nu föreliggande förslag till avlöningsreglemente för

postsparbanken är avfattat i analogi med vad sålunda numera gäller inom postverket

uti ifrågavarande hänseende.

§ 14.

Likasom i nuvarande reglementet är i förslaget under denna paragraf intagen

den föreskrift, att grunderna för avlöningen till extra tjänstemän bestämmas av

Kungl. Maj:t.

§ 15.

Under denna paragraf, som i fråga om skyldighet för tjänstemän att avgå

från tjänsten mot åtnjutande av pension hänvisar till lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension, har i det förevarande förslaget upptagits bestämmelse

om särskilt pensionsunderlag (å 1,000 kronor) för vaktmästare vid postsparbanken.

Detta har, såsom redan i det föregående under § 1 antytts, skett i sammanhang

med den förändrade fördelningen av fast avlöning, som föreslagits på det att

vaktmästare vid postsparbanken måtte i avlöningshänseende vid sjukdomsfall bliva

jämnställda med vaktmästare hos generalpoststyrelsen.

Styrelsen för postsparbanken har ansett pensionsunderlaget för vaktmästare

vid banken böra bestämmas till ovanberörda belopp, 1,000 kronor, eller samma

belopp, varmed hel pension, enligt nu gällande bestämmelser, utgår till dylik befattningshavare,

och vilket belopp, enligt § 16 av det vid 1913 års riksdag antagna

avlöningsreglementet för tjänstemän vid postverket, jämväl bestämts såsom pensionsunderlag

för vaktmästare hos generalpoststyrelsen.

§§ 16 och 17

i det föreliggande förslaget äro lika lydande med samma paragrafer i nu

gällande avlöningsreglemente för postsparbanken.

I § 16 stadgas, att tjänstemännen vid postsparbanken tillsättas genom konstitutorial,

och förklaras vad detta skall anses innebära.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

§ 17 innehåller bestämmelser i fråga om skyldighet att underkasta sig reglementets

villkor och bestämmelser ävensom, i händelse av förflyttning till befattning

inom postverket, jämväl de villkor och bestämmelser, som äro eller varda intagna

i avlöningsreglementet för tjänstemän vid postverket.

Det föreslagna nya avlöningsreglementet för tjänstemän vid postsparbanken

skulle, enligt styrelsens förslag, lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1915.

Vid nu gällande avlöningsreglemente för tjänstemän vid postsparbanken äro

— såsom ock var fallet med 1909 års avlöningsreglemente för tjänstemän vid postverket

— fogade vissa övergångsbestämmelser.

I nu föreliggande förslag äro — i analogi med vad förhållandet är med 1913

års reglemente för postverket — övergångsbestämmelserna ersatta med ''särskilda

bestämmelseravfattade i fyra paragrafer.

§ 1.

Styrelsen för postsparbanken bar erinrat, att denna paragraf med för postsparbanken

lämpade förändringar, motsvarar stadgandena i § 1 av särskilda bestämmelser

till 1913 års avlöningsreglemente för tjänstemän vid postverket.

För de tjänstemän av högre eller lägre grad, som vid 1911 års slut, på

grund av fasta förordnanden, innehade i enlighet med Kungl. Maj:ts särskilda beslut

inrättade befattningar vid postsparbanken och vilka med 1912 års ingång tillträdde

någon av de i paragrafen omförmälda befattningar å sistnämnda års stat, skulle,

enligt § 1 i övergångsbestämmelserna till 1911 års reglemente, i avseende å beloppet

av begynnelseavlöningen vid sådant tillträde tillämpas vissa bestämmelser, angivna

i 3 särskilda punkter.

1) Ifrågavarande tjänstemän skulle anses vara indelade i tre särskilda grupper.

2) Tjänsteman ägde tillgodoräkna sig den tid, som förflutit sedan han tillträtt

innehavande befattning eller befattning tillhörande samma eller högre grupp, enligt

angiven fördelning av vissa befattningar.

3) Den, som med 1912 års början tillträdde förste aktuariebefattningen -säd

postsparbanken, ägde emellertid att i avseende å beloppet av begynnelseavlöningen

tillgodoräkna sig tre år av den tid, han på grund av fast förordnande bestritt den

dittillsvarande aktuarietjänsten.

Den sista (tredje) av nyssberörda tre punkter är numera obehövlig.

Beträffande åter paragrafen i övrigt har densamma, såsom styrelsen för

postsparbanken antytt, blivit i det nu föreliggande förslaget lämpad till motsvarighet

med stadganden i § 1 uti de särskilda bestämmelserna till 1913 års avlöningsreglemente

för postverket.

Bestämmelserna i § 1 skulle alltså, enligt förslaget, för de i paragrafen

omförmälda tjänstemän vid postsparbanken avse ej blott beloppet av begynnelseavlöningen

vid tillträdet av befattningen med 1912 års ingång utan även avlöningsförhöjning;

och tjänsteman skulle enligt punkten 2) äga tillgodoräkna sig den tid,

som förflutit sedan han tillträtt fast förordnande å innebavande befattning eller

befattning tillhörande ej blott,samma eller högre utan även närmast lägre grupp.

§ 2.

Beträffande övergångsbestämmelserna till 1911 års avlöningsreglemente för

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

postsparbanken må erinras, att § 2 erhöll förändrad lydelse genom kungl. kungörelsen

den 13 juni 1913.

Det stadgande, som finnes intaget i § 2 uti nu föreliggande förslag till

''särskilda bestämmelser’, motsvarar stadgande i § 2 inom. 4 i de särskilda bestämmelserna

till 1913 års avlöningsreglemente för postverket.

Stadgandet i fråga är av följande innehåll:

De i § 2 mom. 5 i det föreslagna avlöningsreglementet meddelade bestämmelser

(innefattande allmänna villkor för erhållande av avlöningsförhöjning) skola

för tjänsteman, som befordrats under tiden efter 1912 års ingång intill dess avlöningsreglementet

träder i kraft, tillämpas såsom om desamma varit gällande redan

vid den tidpunkt, från vilken befordran ägt rum.

§ 3.

De särskilda momenten i denna paragraf uti de föreslagna särskilda bestämmelserna

äro av misstag betecknade såsom 2 och 4 i stället för 1 och 2.

Såsom styrelsen för postparbanken antytt, motsvarar första momentet i

tillämpliga delar § 4 mom. 2 i de särskilda bestämmelserna till 1913 års avlöningsreglemente

för postverket.

Det ifrågavarande första momentet innehåller föreskrifter, om och i vad mån

den, som vunnit befordran till bokhållare eller kontorsskrivare vid postsparbanken,

må i avseende å begynnelseavlöning och avlöningsförhöjning räkna sig till godo en

del av tjänstgöringen såsom extra ordinarie vid postverket eller postsparbanken m. m.

I det andra momentet av förevarande § 3 hänvisas, i fråga om löneförhöjning

genom ålderstillägg ävensom rörande avlöningsfyllnad i visst fall åt kvinnligt biträde

vid postsparbanken, till kungl. kungörelse den 10 juni 1912.

§ 4.

Enligt denna paragraf i de föreslagna särskilda bestämmelserna skall tjänsteman,

som vid 1914 års utgång innehade befattning å 1914 års stat för postsparbanken

och som icke vill underkasta sig den nya avlöningsstaten samt de i avlöningsreglementet

meddelade villkor och bestämmelser, därom före nämnda års

slut göra anmälan hos styrelsen för postsparbanken. Till tjänsteman, som före

berörda tidpunkt gjort dylik anmälan, skola avlöningsförmåner utgå enligt för

honom förut gällande grunder.

Denna paragraf är avfattad i analogi med § 6 i de särskilda bestämmelserna

till 1913 års avlöningsreglemente för postverket.

Genom 1911 års riksdags, efter framställning från Kungl. Maj:t, fattade

beslut i ämnet är fastslaget,

att postsparbanken visserligen skall vara en självständig institution, dock

med den anknytning till postverket, som betingas därav, att postanstalterna fungera

såsom postsparbankskontor;

att löneförhållandena i de båda verken böra vara reglerade efter enahanda

grunder, samt

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts iSäd. Proposition Nr 259.

att, beträffande avlöningsvillkoren, de i avlöningsreglemente för postverket

bestämda föreskrifter böra i det väsentliga bliva gällande jämväl för postsparbankens

personal.

I § 2 av det avlöningsreglemente, som den 22 juni 1911 utfärdades för

tjänstemän vid postsparbanken, stadgades ock skyldighet för dylik tjänsteman

att underkasta sig den förflyttning till befattning inom postverket, som kan varda

honom i behörig ordning ålagd, dock utan minskning i den honom vid förflyttningen

tillkommande fasta avlöning;

och i § 2 av det nya avlöningsreglemente, som den 20 juni 1913 utfärdats

för tjänstemän vid postverket, stadgas skyldighet för sådan tjänsteman att underkasta

sig den förflyttning till befattning vid postsparbanken, som kan varda honom

i behörig ordning ålagd, dock utan minskning i den honom vid förflyttningen tillkommande

fasta avlöning.

Vid nu antydda förhållanden och då nuvarande avlöningsreglemente för postsparbanken

ansluter sig till postverkets äldre avlöningsreglemente av år 1909, anser

löneregleringskommittén styrelsen för postsparbanken hava fullt fog för sin underdåniga

framställning om nytt avlöningsreglemente för tjänstemän vid postsparbanken,

avfattat i anslutning till det nya avlöningsreglementet för tjänstemän vid postverket.

Med denna utgångspunkt har kommittén gjort postsparbanksstyrelsens nu

föreliggande förslag till föremål för granskning; och har denna granskning från

kommitténs sida endast föranlett några smärre erinringar beträffande bestämmelserna

i fråga.

Det har i det föregående omnämnts, att i det föreliggande förslaget blivit

i en not 1) till § 1 intaget förklarande, att det särskilda förmansarvodet (15 kronor

i månaden) till var och en av högst 7 kvinnliga kontorsskrivare anses tillhöra

tjänstgöringspenningarna. I sammanhang därmed har ur § 8 uteslutits vad i denna

§ i nuvarande avlöningsreglemente finnes stadgat därom, att detta särskilda arvode

alltid utgår till den, som bestrider tjänsten.

Utan att häremot göra någon anmärkning, vill kommittén dock påpeka, att

genom den förändrade avfattningen uti nämnda hänseende vederbörande kontorsskrivare

kommer att, i motsats mot vad nu är fallet, få uppbära nämnda arvode

även då hon åtnjuter semester. Kommittén antager meningen vara, att under

sådan tid hennes vikarie i förmansskapet skall undfå på denna tid belöpande förmansarvode

från anslag till arvoden åt extra biträden, vikariatsersättning in. m.

Enligt § 7 anses ortstillägg såsom lön, utan att dock medföra höjning av

pensionsunderlag.

I första stycket av § 5 säges emellertid, att vid avgång från tjänsten till

följd av avskedstagande, entledigande eller dödsfall lönen samt ortstillägg et utgår

till månadens slut.

För konsekvensens skull och till undvikande av missförstånd torde då ock

böra i mom. 4 i § 2 efter ordet lönen tilläggas ’och ortstillägget’, så att mom. må

erhålla följande lydelse:

’4. Den, som av annan anledning, än som i mom. 3 omförmäles, åtnjuter

ledighet eller är hindrad att bestrida sin befattning, kan förpliktas att — förutom

tjänstgöringspenningar samt sådant arvode, som hänföres till tjänstgöringspenningar

— av lönen och ortstillägg avstå så mycket, som, utöver vad vikarien i övrigt

äger uppbära, erfordras för befattningens uppehållande eller eljest prövas skäligt.’

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Ma j:ts IN åd. Proposition Nr 259.

Det är redan förut nämnt; att i § 3 uti de föreslagna ''särskilda bestämmelser’,

som fogats till avlöningsreglementet, de särskilda momenten av misstag betecknats

såsom 2 och 4 i stället för 1 och 2.

Det sista av nämnda två moment, som hänvisar till kungl. kungörelsen den

10 juni 1912, torde böra fullständigas med denna kungörelses rubrik och lyda sålunda:

''2. I fråga om löneförhöjning genom ålderstillägg ävensom rörande avlöningsfyllnad

i visst fall till kvinnligt biträde gäller vad därom särskilt stadgats i nådiga

kungörelsen den 10 juni 1912 angående allmänna villkor och bestämmelser att gälla

för å postsparbankens stat uppförda biträdesbefattningar’.»

Departements■ Av det förut sagda framgår, att det föreslagna nya reglementet

chefen. tjänstemän vid postsparbanken avser att bringa avlöningsbestäm
melserna

i postsparbanken i överensstämmelse med motsvarande stadganden

för postverket. Angelägenheten av att så sker torde vara med

fullgoda skäl styrkt; och jag kan därför inskränka mig till att utan

ytterligare motivering förorda förslaget i fråga med iakttagande dock

av de utav löneregleringskommittén gjorda erinringarna.

2:o.

utgiftsstat J postsparbanksstyrelsens ovanberörda skrivelse av den 23 januari

°rbanke8nPar 1914 har styrelsen för postsparbanken även framlagt förslag till utgiftsstat

för postsparbanken, att tillämpas tills vidare från och med ingången

av år 1915.

Den av 1911 års riksdag, på Kungl. Maj:ts förslag antagna utgiftsstaten

för postsparbanken, att tillämpas från och med den 1 januari

1912, omfattade tre huvudavdelningar, nämligen

A) avlöningar, tillhopa .................................................. kronor 242,995

(varav till »arvoden åt extra tjänstemän,

vikariatsersättningar m. in.» 85,000 kronor)

B) omkostnader, förslagsanslag....................................... » 72,000

(varav till »ersättning till befattningshavare

vid generalpoststyrelsen och postverkets lokal
-

förvaltningar för handläggning av postsparbanksgöromål»

32,000 kronor samt till »expenser

och diverse utgifter» 40,000 kronor).

C) avkortningar och avskrivningar, förslagsanslag ... » 6,000

Summa kronor 320,995.

Enligt vad av den kungl. propositionen i ämnet (nr 150, sid. 89)

framgår, voro avlöningarna till postsparbankens ordinarie personal upptagna

med de belopp, till vilka de med hänsyn till från postsparbanks
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

styrelsen inhämtade uppgifter rörande dåvarande personalförhållanden

vid densamma ansetts kunna beräknas.

Vid 1912 års riksdag uppfördes å postsparbankens avlöningsstat

från och med år 1913 18 kvinnliga skrivbiträden.

I sammanhang därmed minskades anslaget till »arvoden åt extra

tjänstemän, vikariatsersättningar m. m.» från 85,000 till 58,000 kronor.

Med hänsyn jämväl till en eventuell ökning i utgifterna för ålderstillägg

åt bokhållare höjdes det i staten uppförda anslaget till sju

bokhållare från 18,860 till 19,315 kronor.

I följd härav höjdes utgiftsstaten för postsparbanken från 320,995

till 328,650 kronor.

Den utgiftsstat för postsparbanken, att tillämpas från och med den

1 januari 1914, vilken av Kungl. Maj:t framlades vid 1913 års riksdag

i proposition nr 112, hade i vissa hänseenden en förändrad form.

Huvudavdelningarna voro:

A) avlöningar och understöd,

B) omkostnader (förslagsanslag) och

C) avkortningar och avskrivningar (förslagsanslag).

Vad den första huvudavdelningen angår, voro löner och tjänstgöringspenningar

till den ordinarie personalen, med undantag för postsparbanksdirektören,

ävensom vissa befattningshavare tillkommande ortstillägg

angivna såsom förslagsanslag och upptagna med de belopp, till vilka

dessa avlöningsförmåner (ålderstillägg till löner däri innefattade) med hänsyn

till då kända personalförhållanden ansetts kunna beräknas.

Felräkningspenningar till kassören, särskilda arvoden å 180 kronor

åt envar av sju kontorsskrivare samt arvode till förste vaktmästaren hade

upptagits såsom särskilda fixa anslagsposter.

Anslag till »arvoden åt extra biträden, vikariatsersättning m. m.»,

hade betecknats såsom förslagsanslag.

Understöd åt två f. d. extra biträden hade tillkommit.

Beträffande själva anslagen å staten må nämnas, hurusom anslaget

till arvoden åt extra biträden, vikariatsersättning m. m. upptagits till

70,000 kronor, under det att motsvarande anslag vid 1912 års riksdagsattes

till 58,000 kronor.

Det under huvudavdelningen »omkostnader» upptagna förslagsanslaget

till ersättning åt befattningshavare vid generalpoststyrelsen och

postverkets lokalförvaltningar för handläggning av postsparbanks göromål

hade höjts från 32,000 till 35,000 kronor.

Utgiftsstatens slutsumma hade höjts från 328,650 till 356,085 kronor.

I skrivelse den 1 juni 1913 (nr 234) tillkännagav riksdagen, att

s. 16 Kontrollera mot PDF

Styrelsen för

postsparbanken.

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

den icke haft något att erinra mot den i kuagl. propositionen nr 112

angående postsparbanken innefattade framställning under förutsättning,

vad anginge anslaget till arvoden åt extra biträden, vikariatsersättning

m. m., att dess uppförande såsom förslagsanslag icke finge utnyttjas till

beredande av någon förhöjning i den extra personalens dåvarande avlöningsförmåner.

Riksdagen godkände den föreslagna utgiftsstaten, att

tillämpas tills vidare från och med den 1 januari 1914, och bestämde

postsparbankens anslag, förslagsvis, till 356,085 kronor, att utgå ur postsparbankens

inkomster.

Styrelsen för postsparbanken bär uti nu ifrågavarande skrivelse av

den 23 januari 1914 erinrat, att den för postsparbanken fastställda utgiftsstaten

för år 1914 upptoge för

avlöningar och understöd........................kronor 275,085

omkostnader.............................................. » 75,000

avkortningar och avskrivningar............ » 6,000

summa kronor 356,085

och att i beloppet till avlöningar och understöd inginge

ordinarie löner och tjänstgöringspenningar med............... kronor 188,660

felräkningspenningar till kassören, särskilda arvoden till

kontorsskrivare och förste vaktmästare med tillhopa... D 1,760

ortstillägg med.............................................................................. » 13,425

arvoden åt extra biträden, vikariatsersättningar m. m.... » 70,000

understöd till två f. d. extra biträden med ....................... » 1,240

kronor 275,085

Bland ordinarie löner och tjänstgöringspenningar äro inräknade

arvoden till generalpostdirektören i egenskap av styrelsens ordförande

samt till tre särskilda ledamöter i styrelsen. Dessa arvoden utbetalas,

enligt avlöningsreglemente, i samma ordning som lön.

Beträffande nu anslagen till ordinarie löner och tjänstgöringspenningar

åt postsparbankens personal skulle — yttrar styrelsen — de föreslagna

förändringarna i det nya avlöningsreglementet för nämnda personal

i fråga om avlöningsförbättring vid befordran och tillgodoräknande

i visst hänseende av de år, som vid tillträdande av 1912 års stat blevo

övertaliga, föranleda en ökning uppgående, såvitt nu kunde bedömas,

till sammanlagt 1,760 kronor.

Yad anginge det för år 1914 anvisade förslagsanslaget till orts
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

tillägg, skulle detsamma, på grund av de föreslagna ändringarna i avlöningsreglementet,

kräva en ökning av 90 kronor.

Övriga anslag å 1914 års utgiftsstat till avlöningar och understöd

syntes styrelsen böra i 1915 års stat upptagas med oförändrat belopp,

undantagandes förslagsanslaget till arvoden åt extra biträden, vikariatsersättning

m. m., vilket borde av anledning, varom i det följande förmäles,

höjas med i runt tal 2,000 kronor, eller från 70,000 till 72,000

kronor.

Beträffande de under huvudavdelningen »omkostnader» upptagna

anslagen ävensom anslaget till avkortningar och avskrivningar, anser

styrelsen dessa anslag böra bibehållas till oförändrat belopp i 1915 års

utgiftsstat för postsparbanken.

I fråga om förhöjningen av anslaget till arvoden åt extra biträden,

vikariatsersättning m. m. har styrelsen för postsparbanken i sin meranämnda

underdåniga skrivelse den 23 januari 1914 hänvisat till en av

styrelsen den 14 i samma månad avlåten underdånig skrivelse angående

grunderna för avlöningen till extra tjänstemän vid postsparbanken.

Styrelsen säger sig i sistnämnda skrivelse haft tillfälle omförmäla,

hurusom riksdagen vid behandlingen av den kungl. propositionen med

förslag till utgiftsstat för postsparbanken för år 1914 väl godkänt nämnda

förslag men endast under förutsättning, vad anginge anslaget till extra

biträden, vikariatsersättning m. m., att dess uppförande såsom förslagsanslag

icke finge utnyttjas till beredande av någon förböjning i den

extra personalens dittillsvarande avlöningsförmåner.

Det framhålles emellertid av styrelsen, att — med avseende därå

att löneförhållandena till den ordinarie personalen vid postsparbanken

i huvudsak reglerats efter samma grunder som de för postverkets ordinarie

personal fastställda — lämpligheten torde kräva, att de stadganden,

som äro eller varda gällande beträffande extra tjänstemän hos generalpoststyrelsen,

jämväl bliva normerande för avlöningen till den extra

tjänstemannapersonalen bos postsparbanken.

Styrelsen för postsparbanken lämnar därefter redogörelse dels angående

en underdånig skrivelse av generalpoststyrelsen i december 1913

med hemställan om föreskrifter rörande avlöningen till kvinnliga extra

biträden hos generalpoststyrelsen för tillämpning från ingången av år

1914, dels angående nuvarande avlöningsförhållanden för kvinnliga extra

biträden vid postsparbanken.

Därest de av generalpoststyrelsen föreslagna grunderna för avlöningen

till de hos generalpoststyrelsen anställda kvinnliga extra biträden

tillämpades på dylika biträden hos postsparbanken, skulle — fortsätter

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 179 höft. (Nr 259.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

postsparbanksstyrelsen — avlöningen för de biträden, som tillhörde de

högre avlöningsklasserna, bliva mindre än de inkomster de dittills åtnjutit,

under det att biträden tillhörande de lägre avlöningsklasserna

ävensom tillfälliga biträden finge uppbära en något förhöjd avlöning.

Styrelsen förklarar sig anse, att vid en avlöningsreglering för den

kvinnliga extra biträdespersonalen hos postsparbanken efter de av generalpoststyrelsen

föreslagna grunder för dylik personal hos sistnämnda styrelse

avlöningsfyllnad till erforderligt belopp bleve berett sådant kvinnligt extra

biträde hos postsparbanken, som genom denna reglering skulle med 1915

års ingång komma att uppbära mindre inkomstbelopp än det som tillgodokomme

henne på grund av hittills gällande avlöningsbestämmelser.

Under berörda antagande skulle vid tillämpning av nämnda avlöningsreglering

på de hos postsparbanken anställda kvinnliga extra biträden

sammanlagda avlöningsförhöjningen för denna personal för år 1915

komma att uppgå till omkring 2,050 kronor.

Då, enligt postsparbanksstyrelsens mening, det av generalpoststyrelsen

avgivna förslag till bestämmelser angående avlöningen till den

kvinnliga extra biträdespersonalen ägde stora företräden framför de för

postsparbankens personal i dylikt hänseende hittills gällande, i det att

förslagets lönesatser stode i visst förhållande till de avlöningsbelopp, som,

enligt gällande avlöningsreglemente tillkomme ordinarie kvinnliga tjänstemän

vid postverket, syntes det postsparbanksstyrelsen, att, för åstadkommande

av enhetlighet i avlöningsvillkoren för den kvinnliga extra biträdespersonalen

hos generalpoststyrelsen och vid postsparbanken, det i postsparbankens

utgiftsstat för år 1914 upptagna förslagsanslag till extra

biträden, vikariatsersättning m. m. borde höjas med i runt tal 2,000 kronor.

Postsparbanksstyrelsen hemställer om fastställande av ett skrivelsen

bifogat förslag till utgiftsstat för postsparbanken, att tillämpas tills vidare

från och med ingången av år 1915; och meddelar styrelsen, att i denna

stat »avlöningarna till den ordinarie personalen förslagsvis upptagits med

de belopp, vartill desamma med hänsyn till nu kända förhållanden ansetts

kunna beräknas».

I den sålunda föreslagna staten upptagas för

A) avlöningar och understöd................................................... kronor 278,935

(mot kronor 275,085 enligt staten för år 1914)

B) omkostnader .......................................................................... » 75,000

C) avkortningar och restitutioner .......................................... 3> 6,000^

summa kronor 359,935

(mot kronor 356,085 enligt staten för år 1914).

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

Förhöjningen utgör alltså 3,850 kronor.

Löneregleringskommittén, som anbefallts yttra sig jämväl över

ifrågavarande statförslag och vad därmed sammanhänger, utlåter sig därom

i sin förenämnda skrivelse sålunda:

»Den föreslagna staten — i vars första huvudavdelning de fasta avlöningarna

till styrelsens ordförande och tre särskilda ledamöter samt till postsparbankens ordinarie

personal sammanförts under gemensam rubrik ''ordinarie löner och tjänstgöringspenningar’

och vars sista huvudavdelning utan särskild motivering erhållit den förändrade

benämningen ''avkortningar och restitutioner’ i stället för ''avkortningar

och avskrivningar’ — föranleder från kommitténs sida icke någon vidare erinran

än att, då ju avsett är, att anslaget till arvoden åt extra biträden, vikariatsersättning

m. m. fortfarande skall, såsom i senast fastställda stat, utgöra /orshzys-anslag,

det ock bör betecknas såsom sådant i den föreslagna staten.

I anledning av vad i postsparbanksstyrelsens ovannämnda skrivelse den 23

januari 1914 yttras beträffande grunderna för avlöningen till den kvinnliga extra

biträdespersonalen tillåter sig kommittén uttala den uppfattning, att, då jämlikt 1911

års riksdagsbeslut rörande postsparbankens ställning inom statsförvaltningen, löneförhållandena

inom postverket och postsparbanken böra vara reglerade efter enahanda

grunder samt, beträffande avlöningsvillkoren för ordinarie personal, de i avlöningsreglemente

för postverket bestämda föreskrifter böra i det väsentliga bliva gällande

för postsparbankens personal, det synes kommittén, att fog förefinnes för lämpligheten

därav, att de grunder, som äro eller varda av Kungl. Maj:t bestämda för

avlöningen till extra tjänstemän hos generalpoststyrelsen, i tillämpliga hänseenden

bliva normerande även vid fastställande av grunderna för avlöningen till extra personal

vid postsparbanken.

Enligt vad kommittén inhämtat, har genom kungl. brev den 13 mars 1914

meddelats bestämmelser angående avlöning till kvinnliga extra biträden hos generalpoststyrelsen.

»

Med iakttagande av det utav löneregleringskommittén förordade

förtydligandet i utgiftsstaten skulle denna erhålla följande lydelse:

Lönereglering

skommittén.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

Utgiftsstat för postsparbanken, att tillämpas från och med den 1 januari 1915.

Kronor

Kronor

Kronor

A) Avlöningar och understöd:

Ordinarie löner och tjänstgöringspenningar.

Generalpostdirektören såsom ordförande i styrelsen för postsparbanken

2,000

—

—

3 ledamöter i styrelsen, vardera 600 kronor ........................

1,800

—

_

Postsparbanksdirektören och chefen för postsparbanken ...............

9,000

—

—

1 kamrerare och sekreterare (6,000—7,000 kronor) förslagsvis.........

7,000

—

—

1 förste aktuarie............... (5,000—6,500 » ) » ......

6,500

_

_

1 kassör ........................ (4,200—5,500 » ) x.

5,500

_

_

1 registrator och aktuarie (4,200—5,500 » ) » .........

5,500

—

—

4 revisorer ..................... (4,200—5,500 » ) » .........

22,000

—

—

7 bokhållare .................. (1,800—3,800 » ) . .........

20,600

—

_

35 kontorsskrivare ............ (1,500—2,100 » ) » .........

78,500

_

_

18 skrivbiträden.................. (1,250—1,650 » ) »

29,700

_

_

5 vaktmästare .................. (1,140—1,650 > ) > .........

7,320

190,420

_

Kassören, felräkningspenningar .............................................

—

300

—

Särskilda arvoden å 180 kronor åt en var av 7 kontorsskrivare,

tillhopa ...........................................................................

—

1,260

_

Förste vaktmästare, arvode ...................................................

_

200

_

Ortstillägg............................................................ förslagsvis

—

13,515

_

Arvoden åt extra biträden, vikariatsersättning m. m. »

Understöd åt f. d. extra biträdet Sofia Ulrika Malm ...............

600

72,000

—

1 » » » » Adelaide Charlotta Ljungh ...

640

1,240

278,935

B) Omkostnader:

(Förslagsanslag)

Ersättning till befattningshavare hos generalpoststyrelsen och vid

postverkets lokalförvaltningar för handläggning av postsparbanks-

göromål ..................................................

_

35,000

_

Expenser och diverse utgifter ......................................................

—

40,000

75,000

C) Avkortningar oeh restitutioner:

(Förslagsanslag)

6,000

Summa

—

—

359,935

Mot förenämnda utgiftsstat har jag intet att erinra, och tillstyrker

jag därför fastställande av densamma.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

21

3:o.

I detta sammanhang torde till behandling få upptagas jämväl

följande ärende.

Styrelsen för postsparbanken har inkommit till Kungl. Maj:t med

en den 23 januari 1914 dagtecknad framställning om avlöningsförhöjning

med 1914 års ingång till tre tjänstemän vid postsparbanken, revisorerna

B. S. Henning och E. J. A. Helleday samt vaktmästaren K. G.

Sahlberg.

Uti berörda framställning har styrelsen för postsparbanken anfört,

bland annat, följande.

Enligt den avlöningsskala, som intagits i § 1 av hittills gällande avlöningsreglemente

för tjänstemän vid postsparbanken, vore vid banken anställd revisor tillerkänd

en begynnelseavlöning av 4,200 kronor, vilken avlöning kunde höjas efter

tre år till 4,600 kronor, efter ytterligare tre år till 5,000 kronor och slutligen efter

än ytterligare tre år till 5,500 kronor, samt vaktmästare en begynnelseavlöning av

1,140 kronor, vilken avlöning kunde efter tilländalupna treårsperioder höjas till

respektive 1,260, 1,380, 1,500 och 1,650 kronor, allt för år räknat.

Tjänsteman vid postsparbanken, som vid 1911 års slut innehade, på grund

av fast förordnande, i enlighet med Kungl. Maj ds särskilda beslut inrättad befattning

vid banken och vilken med 1912 års ingång tillträdde befattning (av angivet slag)

å samma års stat, skulle emellertid, med stöd av stadgande i § 1 av de till nyssnämnda

avlöningsreglemente hörande övergångsbestämmelser, äga att i avseende å

beloppet av begynnelseavlöning vid sådant tillträde tillgodoräkna sig den tid, som

förflutit, sedan han tillträtt innehavande befattning eller befattning tillhörande samma

eller högre grad.

På grund därav hade, vid fastställande av avlöningsbeloppen för år 1912 till

tjänstemännen vid postsparbanken, revisorerna Henning och Helleday samt vaktmästaren

K. G. Sahlberg, vilka samtliga under år 1904 förordnats att uppehålla

befattning i samma grad som den, till vilken en var av dem med 1912 års ingång

befordrats, och vilka i övrigt uppfyllt de villkor, som berättigade dem till avlöningsförhöjning,

tillerkänts en begynnelseavlöning av 5,000 kronor för en var av de båda

förstnämnda och 1,380 kronor för Sahlberg.

Enligt ordalydelsen i § 1 av förenämnda övergångsbestämmelser skulle stadgandena

i denna paragraf beträffande vederbörande tjänstemän endast tillämpas i

fråga om begynnelseavlöning, men ej i avseende å avlöningsförhöjning.

Med avseende därå hade styrelsen, då fråga om bestämmande av avlöningsbeloppen

för år 1914 till tjänstemännen vid postsparbanken förelåg till behandling,

ansett förenämnda Henning, Helleday och Sahlberg, som allenast två år innehaft

det under år 1911 för en var av dem bestämda avlöningsbelopp, författningsenligt

ej vara berättigade att med 1914 års ingång tillerkännas avlöningsförhöjning.

Med föranledande därav hade Henning, Helleday och Sahlberg uti en till sty
-

Ifrågasatt

beredande av

löneförhöjning

åt vissa

befattningshavare

vid

postsparbanken.

Styrelsen för

postsparbanken.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

relsen gemensamt ingiven skrift hemställt, att styrelsen måtte vidtaga erforderliga

åtgärder, på det att ifrågavarande avlöningsförhöjning, utgörande för en var av de

båda förstnämnda 500 kronor och för Sahlberg 120 kronor, allt för år räknat, måtte

beredas dem från 1914 års början.

Såsom skäl för sin omförmälda framställning både bemälda tjänstemän åberopat

den omständigheten att, enligt de särskilda bestämmelser, som tillhörde det

för postverkets tjänstemän från början av år 1914 gällande avlöningsreglemente,

dylik tjänsteman, som innehaft tjänst vid 1909 års stat och vilken med 1910 års

ingång tillträtt befattning å sistnämnda års slut, ägde att i avseende å beloppet av

begynnelseavlöning vid sådant tillträde samt avlöningsförhöjning tillgodoräkna sig

den tid som förflutit, sedan han tillträtt innehavande tjänst, en förmån, som jämväl

tillerkänts posttjänstemän, vilka, på grund av postsparbankens omorganisation, ej

kunde tillträda sina respektive befattningar förr än från och med år 1912.

I anledning av vad sålunda förekommit ville styrelsen för postsparbanken

erinra, hurusom vid 1911 års reglering av postsparbanken varit avsett, att löneförhållandena

i postverket och postsparbanken skulle regleras efter enahanda grunder,

samt att beträffande avlöningsvillkor de i avlöningsreglementet för postverket bestämda

föreskrifterna i det väsentliga borde bliva gällande jämväl för postsparbankens

personal.

Med 1914 års ingång hade emellertid för postverkets personal trätt i kraft

det nya avlöningsreglementet jämte därtill hörande särskilda bestämmelser.

Enligt § 1 av nyssnämnda särskilda bestämmelser skulle, enligt vad postsparbanksstyrelsen

vidare erinrat, tjänsteman vid postverket äga att under ^ visst

förhållande tillgodoräkna sig föregående tjänstgöringstid ej blott i avseende å beloppet

av begynnelseavlöning utan även för avlöningsförhöjning; och både i mom.

3 av samma paragraf tillika bestämts, att med innehavande av ordinarie tjänst även

skulle likställas av generalpoststyrelsen utfärdat förordnande för tjänsteman att

bestrida en tjänst, då sådant föranletts därav att tjänsteman förordnats att bestrida

byråchefsbefattning, vilken bestämmelse hade nödvändiggjorts av uppskovet med

postsparbankens omorganisation.

Finge dessa bestämmelser utan vidare tillämpas på de postsparbankens

tjänstemän, varom fråga här vore, vilka samtliga med 1913 års utgång i mera än

nio år med gott vitsord bestritt av dom nu innehavande tjänst eller tjänst av

samma grad, hade styrelsen ansett dem hava varit berättigade att med 1914 års

ingång bekomma avlöningsförhöjning med ovan för eu var av dem angivna belopp.

Enligt styrelsens förmenande kunde dock en sådan tillämpning ej författningsenligt

äga rum.

Enligt bestämmelse i § 2 mom. 1 av gällande (nya) avlöningsreglemente för

tjänstemän vid postverket, vore emellertid sådan tjänsteman underkastad förflyttning

till befattning vid postsparbanken med bibehållande av den honom vid förflyttningen

tillkommande fasta avlöning. En dylik till postsparbanken förflyttad tjänsteman

finge sålunda å postsparbankens stat uppbära eu honom på grund av tjänstålder i

postverket tillerkänd högre avlöning än den, som, enligt nu gällande bestämmelser

för postsparbankens tjänstemän, tillgodokomme en i avseende å tjänstalder med den

förflyttade likställd innehavare av tjänst i samma grad, vars tjänstgöring hela tiden

ägnats postsparbanken.

Vid nu angivna förhållande hade styrelsen ansett rättvisa och billighet kräva,

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

att tjänsteman vid postsparbanken, som, på grund av fast förordnande, bestritt

jämlikt Kung], Maj:ts särskilda beslut inrättad tjänst därstädes, och vilken med

1912 års ingång konstituerats å samma tjänst eller å tjänst i samma grupp, måtte

få i avseende jämväl å avlöningsförhöjning tillgodoräkna sig den tid, som förflutit,

sedan han tillträtt innehavande befattning eller befattning tillhörande samma grupp.

På grund härav och med tillkännagivande att, förutom Henning, Helleday

och Sahlberg, samtliga hos postsparbanken nu anställda tjänstemän, som bestritt

förordnanden av förenämnda slag och med 1912 års ingång konstituerats på vid

1911 års slut innehavda tjänster, redan då kommit i åtnjutande av slutavlöning å

den tjänst, en var av dem bestrede, ville styrelsen hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att medgiva, att avlöningsförhöjning måtte av postsparbankens

medel få med 1914 års ingång tillgodokomma revisorn Henning med 500 kronor

och revisorn Helleday likaledes med 500 kronor samt vaktmästaren K. G. Sahlberg

med 120 kronor, allt för år räknat.

Statskontoret har i infordrat, den 2 februari 1914 avgivet utlåtande

över styrelsens för postsparbanken omförmälda framställning på anförda

skäl förklarat sig anse billigbeten kräva, att de ifrågavarande tjänstemännen

vid postsparbanken beredas motsvarande förmån uti nämnda

hänseende som tjänstemän vid postverket erhållit genom det nya avlöningsreglementet,

samt fördenskull tillstyrkt postsparbanksstyrelsens

framställning.

Genom remiss har postsparbanksstyrelsens ifrågavarande framställning

jämte statskontorets däröver avgivna utlåtande överlämnats till

löneregleringskommittén för att vara tillgängliga vid avgivande av det

infordrade underdåniga utlåtandet i fråga om nytt avlöningsreglemente

för tjänstemän vid postsparbanken m. m. Med anledning härav yttrar

kommittén i förenämnda skrivelse den 18 maj 1914 följande:

»I det av postsparbanksstyrelsen den 23 januari 1914 avgivna förslaget till

nytt avlöningsreglemente för tjänstemän vid postsparbanken jämte de till reglementet

hörande särskilda bestämmelser har, såsom i den föregående delen av detta utlåtande

antytts, § 1 i de nyssnämnda särskilda bestämmelserna blivit i det nu ifrågavarande

hänseendet eller beträffande spörsmålet om avlöningsförhöjning lämpad efter motsvarande

paragraf i de särskilda bestämmelserna till det vid 1913 års riksdag

antagna nya av!öuingsreglementet för tjänstemän vid postverket.

Sistnämnda reglemente länder till efterrättelse från och med den 1 januari

1914. Det nya avlöningsreglemente, som postsparbanksstyrelsen föreslagit för

tjänstemän vid postsparbanken, skulle enligt förslaget lända till efterrättelse från

och med den 1 januari 1915.

Den framställning om avlöningsförhöjning för revisorerna vid postsparbanken

Henning och Helleday samt vaktmästaren K. G. Sahlberg, varom nu är fråga,

innebär alltså i själva verket, att den bestämmelse beträffande avlöningsförhöjning,

Statsko nto ret.

Lönercgleringskommittén.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Departements
chefen.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

som innefattas i § 1 uti de särskilda bestämmelserna till det föreslagna nya avlöningsreglementet

för postsparbanken, skulle med avseende å bemälda Henning,

Helleday och Sahlberg få tillämpas retroaktivt från och med den 1 januari 1914.

Vid medgivande av begärda förhöjningar i avlöningsförmåner har under senare

tid riksdagen i allmänhet ej varit villig att låta förhöjningarna tillämpas retroaktivt.

Postsparbanksstyrelsen har i nu förevarande ärende erinrat, hurusom vid 1911

års reglering av postsparbanken varit avsett, att löneförhållandena i postverket

och postsparbanken skulle regleras efter enahanda grunder, samt att beträffande

avlöningsvillkor de i avlöningsreglementet för postverket bestämda föreskrifterna i

det väsentliga borde bliva gällande jämväl för postsparbankens personal. Postsparbanksstyrelsen

har ock hänvisat till det nya, från ingången av år 1914

gällande avlöningsreglementet för postverket samt vissa föreskrifter i detta reglemente

och därtill hörande särskilda bestämmelser.

Huruvida nu i förevarande fall med hänsyn till vad postsparbanksstyrelsen

sålunda och i övrigt anfört eller tilläventyrs ur annan synpunkt sådana särskilda

omständigheter må anses föreligga, att framställning i det av postsparbanksstyrelsen

angivna syfte må böra göras hos riksdagen eller huruvida, ur synpunkten av befarade

framtida konsekvenser i händelse av bifall, framställning icke bör göras,

hemställer kommittén till Eders Kungl. Maj:ts nådiga beprövande.

I fråga om de ökade utgifter å den vid 1913 års riksdag antagna staten

för postsparbanken för år 1914, vartill ett bifall till en eventuell framställning till

riksdagen i förevarande fall skulle föranleda, har kommittén icke velat lämna

obemärkt, hurusom vid jämförelse mellan nämnda stat och det av postsparbanksstyrelsen

den 23 januari 1914 avgivna förslaget till utgiftsstat det befinnes, att

förslagsanslaget till fyra revisorer är i bägge staterna upptaget med samma (högsta)

belopp, eller 22,000 kronor.

Vid beräkningen hos postsparbanksstyrelsen av nämnda anslag för år 1914

synes man alltså hava föreställt sig, att revisorerna Henning och Helleday skulle

komma i åtnjutande med 1914 års ingång av den avlöningsförhöjning, varom nu

är fråga.

Huru i detta hänseende vid beräkningen ansetts och förfarits beträffande

vaktmästaren Sahlberg, kan ej med ledning av nu föreliggande remisshandlingar

utrönas.»

Ehuruväl den gjorda framställningen synes mig ganska behjärtansvärd,

anser jag mig dock icke böra tillråda, att proposition i ärendet

avlåtes till riksdagen. Såsom löneregleringskommittén framhåller, är

nämligen bär fråga om att med avseende å några tjänstemän vid postsparbanken

giva retroaktiv verkan för innevarande år åt en avlöningsbestämmelse,

som eljest är föreslagen att tillämpas först från och med

nästa år; och med hänsyn till den av riksdagen i allmänhet hävdade

grundsatsen att icke medgiva retroaktiv tillämpning av löneförhöjningar,

lärer föga utsikt finnas för att riksdagens bifall till den nu ifrågasatta

löneförbättringen skulle kunna vinnas.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

Innan jag övergår till att göra de hemställande!)., vartill jag i

här berörda frågor föranledes, anser jag mig böra omförmäla en

angelägenhet, vara löneregleringskommittén i sin oftanämuda skrivelse

av den 18 maj 1914 fäst uppmärksamheten. Kommittén yttrar i berörda

avseende följande:

»I detta sammanhang anser sig kommittén böra giva tillkänna, att vid behandling

av nu förevarande ärende kommitténs uppmärksamhet kommit att fästas

å ett förhållande, som, ehuru det icke direkt äger samband med detta ärende,

likväl torde förtjäna att beröras.

I nyssnämnda kungl. kungörelse den 10 juni 1912 säges i ingressen, att,

sedan riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:t,s i ämnet gjorda framställning, å postsparbankens

avlöningsstat från och med år 1913 uppfört visst antal kvinnliga

skrivbiträden, Kungl. Maj:t funnit gott, i överensstämmelse med riksdagens beslut,

förordna, att med avseende å ifrågavarande befattningar skola gälla vissa i kungörelsen

intagna allmänna villkor och bestämmelser.

Bland de sålunda fastställda villkoren och bestämmelserna må här särskilt

bemärkas följande:

’att biträde, som är anställt vid postsparbanken den 1 januari 1913 och blir

antaget till biträde å denna stat, äger att, i den mån styrelsen för postsparbanken

finner biträde böra komma i åtnjutande av en dylik förmån, för åtnjutande av löneförhöjning

genom ålderstillägg räkna sig till godo den tid, biträdet därförinnan

innehaft stadig anställning vid postsparbanken.’

Motsvarande stadgande finnes beträffande postverket infört i kungl. kungörelsen

den 29 juni 1912 angående allmänna villkor och bestämmelser att gälla

för kvinnliga biträdesbefattningar vid postverket (svensk författningssamling nr 201).

Huru sist omförmälda stadgande av generalpoststyrelsen ansetts böra tilllämpas,

framgår av styrelsens underdåniga skrivelse den 19 december 1913 angående

avlöningen till kvinnliga extra biträden hos styrelsen, vilken skrivelse varit för

kommittén tillgänglig vid behandlingen av nu förevarande ärende.

Efter att i skrivelsen hava angivit de arvodesbelopp, som enligt generalpoststyrelsens

mening borde i allmänhet tillkomma kvinnliga extra biträden hos

styrelsen, framhåller styrelsen såsom önskligt att i undantagsfall kunna tillerkänna

biträde högre arvode än efter de sålunda föreslagna allmänna grunderna; och angiver

styrelsen såsom den gräns, intill vilken arvodet i sådant fall skulle kunna

höjas, till 1,500 kronor.

Styrelsen påpekar, att detta belopp visserligen är högre än det belopp —

1,400 kronor — som utgör minimiavlöningen (ortstillägg inberäknat) till ordinarie

kvinnligt biträde hos styrelsen.

''Då emellertid’ — fortsätter styrelsen — ''enligt nådiga kungörelsen angående

allmänna villkor och bestämmelser att gälla för kvinnliga biträdesbefattningar

vid postverket den 29 juni 1912, biträde, som var anställt vid postverket

den 1 januari 1913 och blir antaget till ordinarie biträde, äger att, i den mån

generalpoststyrelsen finner biträdet böra komma i åtnjutande av en sådan förmån,

för åtnjutande av löneförhöjning genom ålderstillägg räkna sig till godo den tid,

biträdet därförinnan innehaft stadig anställning vid postverket, torde det icke på

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 179 höft. (Nr 259.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 259.

lång tid kunna ifrågakomma, att biträde, som blir ordinarie, därvid får sig tillerkänd

minimiavlöningen.’

Enligt generalpoststyrelsens uppfattning, vilken, enligt vad kommittén inhämtat,

även delas av styrelsen för postsparbanken, skulle alltså biträde, som var

anställt vid vederbörande verk den 1 januari 1913, kunna komma i åtnjutande av

nämnda förmån, icke blott om hon antogs till ordinarie biträde från och med den

1 januari 1913, utan även om hon först efter nämnda tidpunkt vunnit eller vinner

befordran till sådan ordinarie befattning.

En sådan tolkning anser emellertid kommittén icke hava varit avsedd vid

avfattningen av ifrågavarande stadgande. Kommittén håller nämligen före, att

allenast i det fall att befordringen till ordinarie befattning skedde i sammanhang

med ikraftträdande av beslutet om befattningens uppförande å verkets stat, alltså

från och med den 1 januari 1913 biträde skulle kunna tillgodoräknas föregående

tjänstetid såsom extra biträde vid verket.

I enlighet med denna uppfattning har också kommittén uti ett den 2 mars

1914 avgivet underdånigt utlåtande i fråga om uppförande (med ingången av år

1915) å statistiska centralbyråns stat av kvinnliga biträdesbefattningar föreslagit,

att beträffande sistnämnda biträdesbefattningar skulle gälla

’att, därest kvinnligt biträde, som vid ingången av år 1915 är anställt vid

statistiska centralbyrån och befordras till ordinarie biträde vid ämbetsverket från

samma tidpunkt, omedelbart före sin befordran mot fast arvode utfört arbete av

motsvarande eller jämförlig beskaffenhet därstädes, biträdet må äga att för åtnjutande

av löneförhöjning räkna sig till godo den tid biträdet utfört sådant arbete

vid ämbetsverket’.

Då frågan om den rätta innebörden av förenämnda stadganden beträffande

biträden hos generalpoststyrelsen och styrelsen för postsparbanken alltså är föremål

för olika meningar, torde det vara lämpligt att undersöka, huru samma stadganden

tillkommit.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 28 maj 1906 (nr 171) anhöll riksdagen, att

Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning, huruvida och i vad mån personer,

som vore hos statens ämbetsverk och myndigheter på ett stadigvarande sätt sysselsatta

med skrivgöromål och dylika sysslor, skulle kunna erhålla någon fastare anställning,

ävensom för riksdagen framlägga det förslag, vartill denna utredning

kunde föranleda.

Över den i riksdagens skrivelse innefattade framställningen infordrade Kungl.

Maj:t utlåtanden från ämbetsverk och myndigheter.

Bland de myndigheter, vilka under dåvarande förhållanden icke ansågo sig

höra föreslå fastare anställning för biträdena, voro generalpoststyrelsen och postsparbanksstyrelsen.

Inom sistnämnda styrelse var emellertid föredraganden, chefen

för postsparbanksbyrån, av skiljaktig mening, i det han ansåg för de kvinnliga

biträdena böra föreslås ordinarie ställning med avlöning fördelad i lön och tjänstgöringspenningar

jämte ålderstillägg, och hemställde han tillika, att vid postsparbankens

uppförande å ordinarie stat där anställda kvinnliga biträden skulle, i den

mån de befordrades till ordinarie befattning, äga att i fråga om ålderstillägg och

pension tillgodoräkna sig den tid, de före den nya statens trädande i kraft tjänstgjort

som extra biträden.

Löneregleringskommittén, som erhöll i uppdrag att yttra sig i ämnet, avgav

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Mapts Nåd. Proposition Nr 259.

den 31 oktober 1907 betänkande, delen VII, angående fastare anställning för vissa

biträden hos statens ämbetsverk och myndigheter.

Kommitténs förslag gick ut därpå, att hos statsmyndigheter skulle kunna

anställas fasta biträden (i regel endast kvinnor), med vilkas befattningar skulle,

förutom viss avlöning i form av arvode, följa viss rätt till semester, sjukhjälp och

ålderdoms- (eventuellt invaliditets-) understöd. •

Under erinran att åtskilliga myndigheter, i sammanhang med förslag om en

fastare anställning för biträdena, upptagit till behandling den frågan, i vad mån

förutvarande ständiga biträden skulle få tillgodoräkna sig sin tidigare tjänstgöring

för föreslagna ålderstillägg och pension, framhöll kommittén, att med dess förslag

den sålunda berörda frågan ägde betydelse egentligen endast i avseende å ålderdomseller

invaliditetsunderstöd.

Frågan om beredande av fastare anställning åt vissa biträden hos statens

ämbetsverk och myndigheter blev sedermera, efter framställningar från Kungl. Maj:t,

föremål för vidare behandling vid 1910 års riksdag.

I statsverkspropositionen, andra huvudtiteln, föreslogs nämligen, att å ny

avlöningsstat för fångvårdsstyrelsen måtte bland den ordinarie personalen uppföras

ett skrivbiträde med angivna avlöningsförmåner. Jämväl i proposition nr 60 vid

samma års riksdag, angående godkännande av tullverkets utgiftsstater för år 1911

m. m., föreslog Kungl. Maj:t, att å ny avlöningsstat för generaltullstyrelsen måtte

uppföras två kvinnliga skrivbiträden med enahanda avlöningsförmåner, som upptagits

för skrivbiträdet hos fångvårdsstyrelsen.

Enligt skrivelser den 9 juni 1910 nr 2 och den 10 juni 1910 nr 7, medgav

riksdagen, att de såluuda föreslagna biträdena finge uppföras på ordinarie stat.

Det utdrag av statsrådsprotokoll för den 14 januari 1910, som fanns bifogat

andra huvudtiteln av 1910 års statsverksproposition, innehåller ett av vederbörande

departementschef gjort principuttalande i frågan om beredande av fastare anställning

åt vissa biträden hos statens ämbetsverk och myndigheter.

Från nämnda principuttalande må erinras, hurusom departementschefen förklarade

sig anse, att, när för en myndighet förelåge ett verkligt och stadigvarande

behov av biträde samt myndigheten kunde för statstjänsten utnyttja biträdets arbetskraft

i huvudsakligen samma omfattning som den ordinarie personalens, en dylik

biträdesbefattning borde uppföras å myndighetens ordinarie stat.

Om så skedde, yttrade departementschefen vidare, borde ock biträdets rättigheter

och skyldigheter utmätas väsentligen på samma sätt som tjänstemännens. I

avseende å de biträden, vilka då vore sysselsatta hos olika myndigheter och bleve

i enlighet med de nya bestämmelserna fast anställda, syntes departementschefen

böra gälla, att de därvid i fråga om ålderstillägg finge tillgodoräkna sig den tid,

som dessförinnan förflutit, sedan de hos myndigheten erhållit stadig anställning.

Vid den särskilda behandlingen av frågan om uppförande å fångvårdsstyrelsens

stat av ett skrivbiträde uttalade departementschefen såsom sin mening att, i

enlighet med vad förut nämnts, biträde, som då vore anställt hos styrelsen och

upptoges å den nya staten, därvid borde få i fråga om ålderstillägg räkna sig till

godo den tid biträdet dessförinnan varit stadigt anställt i verket.

I anslutning härtill upptogs ock uti departementschefens förslag till villkor

och bestämmelser för åtnjutande av de i ny stat för fångvårdsstyrelsen upptagna

avlöningsförmåner följande bestämmelse

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

att skrivbiträde, som vid nya statens ikraftträdande är anställt hos fångvårdsstyrelsen

och antages till biträde å denna stat, äger att för åtnjutande av löneförhöjning

räkna sig till godo den tid, biträdet därförinnan innehaft stadig anställning

hos styrelsen.’

Mot den nämnda bestämmelsen gjordes icke av riksdagen någon erinran, och

intogs även motsvarande bestämmelse bland avlöningsvillkoren för generaltullstyrelsen.

Då avsett var, att beträffande de övriga nyreglerade ämbetsverk, inom vilka

behov av dylika fast anställda biträden förefunnes, till riksdagen avlåta framställningar

om uppförande i stat av erforderligt antal sådana biträden, anmodades ifrågavarande

ämbetsverk, bland dem generalpoststyrelsen, att inkomma med yttrande och

förslag uti berörda hänseende.

Sedermera anbefalldes den 8 oktober 1910 löneregleringskommittén att avgiva

utlåtande och förslag i ämnet.

Den 29 juni 1911 avgav kommittén det sålunda infordrade utlåtandet, innefattat

i delen XXIX av kommitténs betänkanden.

Efter att hava erinrat om avlöningsvillkoren för skrivbiträdena hos fångvårdsstyrelsen

och generaltullstyrelsen, framhöll kommittén i detta hänseende, att i anslutning

till vad sålunda gällde för nyssnämnda biträden föreskrifter ock borde meddelas

i blivande bestämmelser för sådana biträden å stat, varom då var fråga, med de

modifikationer, till vilka förhållandena kunde föranleda.

Sedan emellertid vid 1914 års riksdag å staterna för tre särskilda verk uppförts

biträdesbefattningar, för vilka avlöningen bestämdes till samma belopp som för

fångvårdsstyrelsens och generaltullstyrelsens skrivbiträden, föreslog Kungl. Maj:t

vid 1912 års riksdag uppförande å stat av ett antal kvinnliga biträden hos åtskilliga

ämbetsverk och myndigheter, bland dem generalpoststyrelsen och styrelsen för postsparbanken

(propositioner nr 3 och 158).

Beträffande kvinnliga biträden vid sistnämnda båda styrelser föreslogos de

nu ifrågavarande bestämmelserna i avseende å rätt att för åtnjutande av löneförhöjning

genom ålderstillägg få i angivet fall tillgodoräkna föregående tjänstetid.

Detta bifölls av riksdagen.

Såsom, enligt kommitténs mening, belysande vid tolkningen av de nu ifrågavarande

stadgandena beträffande biträden hos generalpoststyrelsen och styrelsen för

postsparbanken tillåter sig kommittén erinra om vad i sådant hänseende bestämts

angående biträden hos socialstyrelsen.

Vid 1912 års riksdag beslutades inrättandet av sistnämnda styrelse, i vilket

ämbetsverk skulle ingå kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik. A socialstyrelsens

stat uppfördes därvid ett antal kvinnliga biträden.

Bland de allmänna villkor och bestämmelser, som då fastställdes för åtnjutande

av de i staten för socialstyrelsen uppförda avlöningsförmånerna, må anföras

följande stadgande:

’att kvinnligt biträde, som vid de nya tjänsternas uppförande i stat är

anställt hos kommerskollegium och antages till biträde å socialstyrelsens stat, må

för åtnjutande av löneförhöjning genom ålderstillägg räkna sig till godo den tid,

biträdet därförinnan innehaft stadig anställning hos kommerskollegium’.

Då emellertid i statsverkspropositionen av den 14 januari 1914 i sammanhang

med vissa ändringar i staten för socialstyrelsen föreslogos nya villkor och

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

bestämmelser för avlöningsförmånernas åtnjutande, upptogs ej vidare den nyssnämnda

bestämmelsen om rätt för biträde att för åtnjutande av löneförhöjning

genom ålderstillägg räkna sig till godo viss föregående tjänstetid, oaktat, enligt vad

kommittén inhämtat, fortfarande hos socialstyrelsen finnas anställda extra biträden,

vilka förut tillhört kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik.

Av den nu gjorda utredningen synes kommittén framgå, att avsikten med

de ifrågavarande bestämmelserna beträffande kvinnliga biträden hos generalpoststyrelsen

och styrelsen för postsparbanken varit att, då biträdesbefattning med ingången

av år 1913 uppfördes å ordinarie stat, den som dittills bestritt motsvarande befattning

och som för tiden från och med den 1 januari 1913 befordrades till ordinarie

biträde, skulle få efter vederbörande styrelses beprövande tillgodoräkna sig tid, varunder

biträdet därförinnan innehaft stadig anställning vid verket.

Kommittén har ansett sig böra så pass utförligt som skett inlåta sig på

förevarande spörsmål, enär det synts kommittén synnerligen angeläget att, i sammanhang

med prövningen av den framställning, som må anses böra avlåtas till riksdagen

beträffande nytt avlöningsreglemente för tjänstemän vid postsparbanken, m.m., riksdagen

må bli i tillfälle uttala sig angående det rätta förståndet av ifrågavarande

bestämmelse, på det att allmän förtydligande föreskrift må kunna givas beträffande

tillämpningen av stadgandet i fråga vid såväl postsparbanken och postverket som

ock inom andra förvaltningsområden.»

Den tolkning, som av löneregleringskommittén givits åt här berörda Departementsavlöningsbestämmeiser,

anser jag vara riktig. Och för den händelse chefenriksdagen,

till vars kännedom frågan torde böra bringas, icke är av

annan mening rörande rätta förståendet av samma föreskrifter, torde i

sinom tid ett förtydligande stadgande böra utfärdas av innehåll, att i alla

de fall, där föreskrivet är, att biträde, som vid viss angiven tidpunkt

är anställt hos ämbetsverk eller myndighet och blir antaget till biträde

å ämbetsverkets eller myndighetens stat, må äga att, i den mån ämbetsverket

eller myndigheten finner biträde böra komma i åtnjutande av en

dylik förmån, för åtnjutande av löneförhöjning genom ålderstillägg räkna

sig till godo den tid, biträdet före berörda tidpunkt innehaft stadig

anställning hos ämbetsverket eller myndigheten, bör denna föreskrift så

förstås, att den i densamma omförmälda förmånen är avsedd att tillgodokomma

endast sådant biträde, som befordras till ordinarie biträdesbeställning

från den angivna tidpunkten.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst förutberörda

förslag till avlöningsreglemente för tjänstemän vid postsparbanken med

därtill hörande särskilda bestämmelser, vilket förslag skulle bifogas detta

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

protokoll, hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen att godkänna de av departementschefen förordade förslagen

till avlöningsreglemente för tjänstemän vid postsparbanken med därtill

hörande särskilda bestämmelser och till utgiftsstat för postsparbanken,

att tillämpas tillsvidare från och med den 1 januari 1915, samt på grund

härav bestämma postsparbankens anslag, förslagsvis, till 359,935 kronor,

att utgå av postsparbankens inkomster.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition i

ärendet av den lydelse, bilagan litt. .. . vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Albert Tondén.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 259.

31

Förslag

till

avlöningsreglemente för tjänstemän vid postsparbanken.

§ 1.

Till generalpostdirektören, i egenskap av ordförande i styrelsen

för postsparbanken, utgår arvode med 2,000 kronor för år, och till en

var av tre särskilda ledamöter i styrelsen med 600 kronor för år, vilka

arvoden utbetalas i samma ordning som lön.

Till de vid postsparbanken anställda tjänstemän utgår fast avlöning

enligt följande stat, vilken angiver tjänstemännens fördelning i vissa

grupper, de för tjänstemännen inom en och samma grupp bestämda

avlöningsbelopp samt det antal år, som bör förflyta från det tjänsteman

tillträtt visst avlöningsbelopp, intill dess han kan komma i åtnjutande

av det närmast högre.

Kronor

år

Kronor

år

Kronor

år

Kronor

år

Kronor

i Postsparbanksdirektör och chef............

9,000

'' Kamrerare och sekreterare ..................

—

—

_

_

6,000

3

6,500

3

7,000

1 Förste aktuarie .................................

—

—

5,000

3

5,500

3

6,000

3

6,500

j Registrator och aktuarie; revisor .........

—

—

4,200

3

4,600

3

5,000

3

5,500

Kassör .............................................

—

—

4,200

3

4,600

3

5,000

3

5,500

Bokhållare........................

1,800

2

2,000

2

2,200

2

2,400

2

—

2,600

3

2,900

3

3,200

3

3,500

3

3,800

Kontorsskrivare, kvinna*) ..................

—

_

1,500

3

1,700

3

1,900

3

2,100

Skrivbiträde, kvinna ...........................

—

—

—

—

1,250

3

1,450

3

1,650

Vaktmästare 2)....................................

1,140

3

1,260

3

1,380

3

1,500

3

1,650

0 Till var och en av högst 7 kontorsskrivare, som förordnas att utöva förmanskap, må

utgå särskilt arvode med 15 kronor i månaden, vilket belopp anses tillhöra tjänstgöringspenningama.

’) Förste vaktmästare åtnjuter särskilt arvode av 200 kronor om året, vilket arvode hänföres

till tjänstgöringspenningar. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri hostad med

belysning och uppvärmning samt i övrigt erforderligt bränsle, skall, så länge denna förmån kvarstår,

å lönen avdragas 300 kronor årligen. Sådant avdrag föranleder dock ej minskning av pensionsunderlaget.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

Förestående avlöningsbelopp fördelas på följande sätt i lön ock

tj änstgöringspenningar:

Lön

Tjänstgörings-

penningar

Summa

avlöning

kronor

kronor

kronor

5,600

3,400

9,000

4,600

2,400

7,000

4,300

2,200

6,500

4,000

2,000

6,000

3,700

1,800

5,500

3,400

1,600

5,000

3,100

1,500

4,600

2,900

1,300

4,200

2,700

1,100

3,800

2,550

950

3,500

Manliga tjänstemän.......................................

2,400

2,175

800

725

3,200

2,900

1,950

650

2,600

1,800

600

2,400

1,650

550

2,200

1,500

500

2,000

1,350

450

1,800

1,240

410

1,650

1,125

375

1,500

1,040

340

1,380

945

315

1,260

855

285

1,140

1,575

525

2,100

1,425

475

1,900

1,275

425

1,700

Kvinnliga tjänstemän ....................................

1,100

1,125

550

375

1,650

1,500

900

550

1,450

700

550

1,250

Med fast avlöning förstås i detta reglemente lön och tjänstgöringspenningar

enligt förestående lönestat samt med avlöning den fasta avlöningen

jämte ortstillägg och arvode.

§ 2.

För åtnjutande av den i stat uppförda avlöning och förhöjning

därav efter viss tid gälla, med undantag för ordföranden och de tre

särskilda ledamöterna i styrelsen för postsparbanken, följande allmänna

bestämmelser.

1. Tjänsteman är underkastad såväl föreskrifterna i vederbörande

instruktion som ock den utvidgade eller ändrade tjänstgöring eller den

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

förflyttning till annan befattning vid postsparbanken eller till befattning

inom postverket, som kan varda honom i behörig ordning ålagd, dock

utan minskning i den honom vid förflyttningen tillkommande fasta

avlöning.

2. Med ordinarie befattning vid postsparbanken må icke förenas

annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat.

Ej heller må med sådan befattning förenas vare sig uppdrag

såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är

försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag,

eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller

annan tjänstebefattning av vad slag som helst, så framt ej, vad angår

postsparbanksdirektören, Kungl. Maj:t och, vad angår innehavare av

annan befattning, styrelsen för postsparbanken uppå därom gjord framställning

och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning

ej må anses inverka hinderlig! för fullgörandet av tjänstgöringen

vid postsparbanken, finner uppdraget eller befattningen kunna

få tills vidare mottagas och bibehållas.

3. Tjänsteman äger uppbära oavkortad avlöning icke blott för

den tid, han verkligen tjänstgjort å egen eller annan befattning, utan

även för den tid, varunder han åtnjutit semester eller vilken han på

uppdrag av styrelsen för postsparbanken använt för att utom sin tjänstgöringsort

gorå iakttagelser i tjänsten eller som åtgått för fullgörande

av de skyldigheter, vilka ålegat honom såsom fullmäktig eller revisor

vid civilstatens änke- och pupillkassa.

Tjänsteman, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning,

äger uppbära hela lönen samt ortstillägg.

Tjänsteman, som blivit oförmögen till tjänstgöring i följd av

kroppsskada, ådragen under tjänstutövning, eller som förbjudits tjänstgöra

till förekommande av smittofara på grund av annans sjukdom,

äger att, efter styrelsens beprövande, uppbära avlöningen oavkortad

under högst sex månader. Efter denna tid utgår avlöningen med belopp,

som bestämmes av Kungl. Maj:t.

4. Den, som av annan anledning, än som i mom. 3 omförmäles,

åtnjuter ledighet eller är hindrad att bestrida sin befattning, kan förpliktas

att — förutom tjänstgöringspenningar samt sådant arvode, som

hänföres till tjänstgöringspenningar — av lönen och ortstillägg avstå

så mycket, som, utöver vad vikarien i övrigt äger uppbära, erfordras

för befattningens uppehållande eller eljest prövas skäligt.

5. För erhållande av avlöningsförhöjning gälla såsom allmänna

villkor,

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 179 höft. (Nr 259.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

att tjänsteman under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid,

som erfordras för att vinna avlöningsförhöjning, med gott vitsord bestritt

sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst

eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras

honom till last den tid, han åtnjutit semester eller annan tjänstledighet

med oavkortad avlöning eller fullgjort värnplikt, samt

att tjänsteman icke redan uppnått den levnadsålder, vid vilken

han är skyldig att avgå från tjänsten.

Avlöningsförhöjning tillträdes vid början av kalenderåret näst

efter det, varunder den stadgade tjänståldern blivit uppnådd, därest ej

annorlunda föranledes av vunnen befordran enligt efterföljande bestämmelser.

Vid befordran tillträder tjänsteman lägsta fasta avlöningen i den

grupp, till vilken befordran äger rum, därest han antingen från tillträdandet

av den nya tjänsten skulle ägt uppbära lägre fast avlöning i

den tjänst, varifrån befordran skett, eller ock icke innehar ordinarie

tjänst. Eljest äger han tillträda den fasta avlöning, som enligt § 1

närmast överstiger det belopp, han från tiden för den nya tjänstens

tillträdande varit berättigad att i den tjänst, från vilken befordran ägt

rum, uppbära i fast avlöning.

Därjämte äger tjänsteman, såvida han icke redan samtidigt med

tillträdandet av den nya tjänsten intjänat avlöningsförhöjning genom

ålderstillägg i vid befordringen innehavd tjänst, att i fråga om avlöningsförhöjning

i den nya tjänsten räkna sig till godo den tid intill tre

kalenderår, varunder han innehaft det fasta avlöningsbelopp, som enligt

§ 1 är närmast lägre än det fasta avlöningsbelopp, befordringen för

honom medfört.

6. Därest tjänsteman efter egen ansökning förflyttas från en

befattning till en annan, vars fasta slutavlöning är lägre, äger han

bekomma samma fasta avlöning, som han skulle hava uppburit, om

han kvarstått i den förra befattningen, med iakttagande dock att högre

fast avlöning än den för den nya befattningen bestämda fasta slutavlöning

icke utgår.

Ordinarie tjänsteman, som i behörig ordning förflyttas från befattning

i postverket till befattning vid postsparbanken, äger att för

åtnjutande av förhöjning i avlöningen samt för bekommande av semester

tillgodoräkna sig den tid, han före förflyttningen varit i det

förra verket anställd såsom ordinarie innehavare av tjänst, motsvarande

den, till vilken förflyttningen äger rum.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

35

§ 3-

1. Tjänsteman skall, om han därtill förordnas, vara skyldig att

under sammanlagt högst tre månader av ett och samma kalenderår

bestrida högre befattning.

2. Erfordras vikarie för tjänsteman i följd av tjänsteresa, semester

eller uppdrag såsom fullmäktig eller revisor vid civilstatens

änke- och pupillkassa, äger den vikarierande att liksom ock annan i

succession efter honom åtnjuta allenast den honom eljest tillkommande

avlöning.

3. Erfordras vikarie för tjänsteman av annan anledning, äger

den vikarierande, utöver egen avlöning, uppbära skillnaden mellan

tjänstgöringspenningarna i lägsta lönegraden för, å ena sidan, den

högre befattning, som uppehälles, och, å andra sidan, den vikarierandes

egen befattning, dock med iakttagande, därest vikariatsförordnandet

kommer att fortgå under längre tid än tre månader, att den vikarierandes

sammanlagda avlöning under den överskjutande tiden ej må

överstiga vad han såsom ordinarie å den högre befattningen skulle äga

uppbära.

Skrivbiträde, som förordnas som kontorsskrivare, skall därunder

åtnjuta den biträdet eljest tillkommande avlöning.

Därest postsparbanksdirektören för handläggning av särskilda ärenden

är under några få, högst fyra dagar, hindrad att sköta sin befattning,

skall annan tjänsteman vid postsparbanken vara pliktig att utan

särskild ersättning sköta de till postsparbanksdirektörsbefattningen hörande

löpande göromål.

§ 4.

Tjänsteman, som på förordnande förvaltar ledig tjänst, äger att,

likasom ock vikarie i succession efter honom, under tiden åtnjuta fast

avlöning till samma belopp, som han skulle hava uppburit å sin egen

tjänst, samt dessutom skillnaden mellan tjänstgöringspenningarna i

lägsta lönegraden för, å ena sidan, den högre befattning, som uppehälles,

och, å andra sidan, den vikarierandes egen befattning; dock må

för den tid, vikariatsförordnandet kommer att räcka utöver tre månader,

den vikarierandes sammanlagda avlöning ej överstiga vad han såsom

ordinarie å den högre befattningen skulle äga uppbära.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 259.

Skrivbiträde, som förordnas såsom kontorsskrivare, skall emellertid

därunder åtnjuta allenast den biträdet eljest tillkommande avlöning.

Extra tjänsteman äger att under uppdrag, varom i denna paragraf

är fråga, uppbära avlöning i lägsta graden å den tjänst, som han uppehåller.

§ 5.

Vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande

eller dödsfall utgår lönen samt ortstillägget till månadens slut.

Avlider vid postsparbanken anställd person, som innehar befattning,

vilken icke är uppförd å ordinarie stat, må, därest och i den mån

styrelsen så prövar skäligt, den för honom bestämda avlöningen utgå

till månadens slut.

Avlider tjänsteman, vare sig ordinarie eller extra, i följd av olyckshändelse,

timad under tjänsteutövning, må ett belopp, motsvarande den

avlidnes fasta avlöning respektive arvode för en månad, såsom begravningshjälp

tilldelas hans dödsbo.

§ 6.

Avhåller sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig

ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall,

må han under tiden ej åtnjuta någon avlöning. Varder tjänsteman avstängd

från tjänstgöring eller tagen i häkte, skall under tiden den del

av hans avlöning, som prövas icke böra användas till befattningens

uppehållande, innehållas, såvida ej styrelsen för postsparbanken finner

skäligt låta honom uppbära något därav.

§ 7.

Ortstillägg utgår till bokhållare och kontorsskrivare med femton

procent av den fasta avlöningen, dock högst 450 kronor till bokhållare

och 225 kronor till kontorsskrivare, samt till skrivbiträde med 150

kronor, allt för år räknat.

Ortstillägg anses såsom lön men medför icke höjning av pensionsunderlaget.

§ 8.

Felräkningspenningar tillkomma kassören med 300 kronor och

utgå alltid till den, som bestrider tjänsten.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 259.

37

§ 9.

Anmärkningsprovision tillkommer tjänsteman vid postsparbanken,

enligt de närmare grunder, Kungl. Maj:t bestämmer, med högst femton

procent å varje belopp, som på grund av anmärkning, gjord av sådan

tjänsteman, antingen såsom ej upptaget till redovisning eller såsom

obehörigen krediterat inflyter till postsparbanken och utan anmärkningens

framställande ej skulle hava kommit banken till godo, eller såsom för

högt debiterat eller för lågt krediterat, återgäldas till vederbörande.

§ io.

Uniformspersedlar in natura eller beklädnadsersättning till visst

belopp må tilldelas vaktmästare, ordinarie och extra, enligt bestämmelser,

som utfärdas av postsparbanksstyrelsen.

§ 11-

Vid sjukdom eller kroppsskada lämnas, enligt de närmare föreskrifter,

Kungl. Maj:t meddelar, kostnadsfri läkarvård samt, efter läkares

skriftliga ordination, jämväl medikamenter åt ordinarie vaktmästare

ävensom åt extra ordinarie vaktmästare i fall, då han ådragit sig sjukdomen

eller kroppsskadan under tid, då han varit i tjänstgöring använd.

Sådan förmån må dock icke i något fall tillkomma vaktmästares

familj.

§ 12-

Vid tjänsteresa inom riket utgår resekostnads- och traktamentsersättning

enligt resereglementet, därest icke för vissa slag av tjänsteresor

andra föreskrifter eller bestämmelser om lägre ersättningsberäkning

meddelats.

§ 13.

Tjänsteman äger årligen, när sådant utan hinder för göromålens

behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, postsparbanksdirektören, kamreraren

och sekreteraren samt förste aktuarien under 45 dagar, övriga

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 259.

tjänstemän 30 dagar med undantag av vaktmästare, vilka under angivna

förutsättning äga åtnjuta semester under 15 dagar.

Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd,

är pliktig att å tid av året, som bestämmes av styrelsen för postsparbanken,

begagna sig av semester.

§ 14.

Grunderna för avlöningen till extra tjänstemän bestämmas av

Kungl. Maj:t.

§ 15-

I fråga om skyldighet för tjänsteman att avgå från tjänsten mot

åtnjutande av pension gäller vad i lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension stadgas, varvid för vaktmästare vid postsparbanken

skall gälla ett pensionsunderlag av 1,000 kronor.

§ 16-

Tjänstemännen vid postsparbanken tillsättas genom konstitutorial,

vilket skall anses innebära, att tjänsteman kan i administrativ väg avsättas

från sin befattning på grund av fel eller försummelse i tjänsten.

§ 17.

Envar, som den dag, då detta avlöningsreglemente träder i kraft,

eller senare tillträder befattning såsom tjänsteman vid postsparbanken,

är pliktig att underkasta sig reglementets villkor och bestämmelser,

ävensom, i händelse han varder förflyttad till befattning inom postverket,

jämväl de villkor och bestämmelser, som äro eller varda intagna i avlöningsreglementet

för tjänstemän vid postverket.

Detta avlöningsreglemente skall lända till efterrättelse från och

med den 1 januari 1915.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 259.

39

Särskilda bestämmelser.

§ I
För

de i denna paragraf om förmälda tjänstemän, som vid 1911

års slut, på grund av fasta förordnanden, innehaft i enlighet med Kungl.

Maj:ts särskilda beslut inrättade befattningar vid postsparbanken och

vilka med 1912 års ingång tillträtt någon av de i denna paragraf omförmälda

befattningar å sistnämnda års stat, skola i avseende å beloppet

av begynnelseavlöningen vid sådant tillträde samt avlöningsförhöjning

tillämpas följande i paragrafen intagna särskilda bestämmelser.

1. Ifrågavarande tjänstemän anses hava vant indelade i följande

grupper:

första gruppen kamreraren och sekreteraren;

andra gruppen kassören, registratorn, aktuarien, revisorer tillika

bokhållare;

tredje gruppen förste vaktmästaren, vaktmästare.

2. Tjänsteman äger tillgodoräkna sig den tid, som förflutit sedan

han tillträtt fast förordnande å innehavande befattning eller befattning

tillhörande samma eller högre eller närmast lägre grupp. Följande i

1912 års stat uppförda befattningar anses vid sådan beräkning vara

fördelade på förenämnda grupper sålunda, att

till första gruppen hänföras kamreraren och sekreteraren samt

förste aktuarien;

till andra gruppen kassören, registratorn, tillika aktuarie, och

revisorer; och

till tredje gruppen förste vaktmästaren och vaktmästare.

§ 2-

De i § 2 mom. 5 i avlöningsreglementet meddelade bestämmelser

skola för tjänsteman, som befordrats under tiden efter 1912 års ingång

intill dess avlöningsreglementet träder i kraft, tillämpas såsom om desamma

varit gällande redan vid den tidpunkt, från vilken befordran

ägt rum.

§ 3.

1. Den, som före 1909 års utgång antagits till e. o. tjänsteman

i generalpoststyrelsen eller styrelsen för postsparbanken eller till e. o. post
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 259.

expeditör, eller som före nämnda tidpunkt antagits till extra biträde

i postverket och efter sådant antagande blivit e. o. postexpeditör eller

som vid nämnda års utgång hade fäst anställning hos generalpoststyrelsen

eller i postsparbanksbyrån såsom amanuens eller annat biträde,

må, i den män postsparbanksstyrelsen finner honom eller henne böra

komma i åtnjutande av en dylik förmån, i fråga om begynnelseavlöning

och avlöningsförhöjning såsom bokhållare respektive kontorsskrivare

räkna sig tillgodo så stor del av tiden för tjänstgöringen såsom

respektive e. o. tjänsteman eller e. o. postexpeditör, extra biträde,

amanuens eller annat biträde, som överskjuter fem år; och äger manlig

tjänsteman att vid sådan beräkning utgå från 2,200 kronor såsom lägsta

avlöning. Manlig e. o. tjänsteman hos styrelsen för postsparbanken

eller extra postexpeditör, som i sådan egenskap anställts under något

av åren 1910, 1911, 1912 eller 1913 må såsom bokhållare tillgodonjuta

eu begynnelseavlöning av 2,000 kronor.

2. I fråga om löneförhöjning genom ålderstillägg ävensom rörande

avlöningsfyllnad i visst fall till kvinnligt biträde gäller vad därom

särskilt stadgats i nådiga kungörelsen den 10 juni 1912 angående allmänna

villkor och bestämmelser att gälla för å postsparbankens stat

uppförda biträdesbefattningar.

§ 4.

Tjänsteman, som vid 1914 års utgång innehar befattning å 1914

års stat för postsparbanken och som icke vill underkasta sig den nya

avlöningsstaten samt de i avlöningsreglem entet meddelade villkor och

bestämmelser, skall därom före nämnda års slut hos styrelsen för postsparbanken

göra anmälan. Till tjänsteman, som före berörda tidpunkt

gjort dylik anmälan, skola avlöningsförmåner utgå enligt för honom

förut gällande grunder.

Avlöningsförhöjning på grund av förestående särskilda bestämmelser

må icke tillträdas förr än tidigast från och med år 1915.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1914.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1914 B:221 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till nytt avlöning sreglemente för tjänstemän vid postspari unken. s. 1 i texten